Redogörelse till riksdagen1988/89:15
Framställning / redogörelse 1988/89:15
Redogörelse till riksdagen
1988/89:15
Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för
år 1988 Redog.
d 1988/89:15
Enligt 48 § lagen (1988:1385) för Sveriges riksbank avger fullmäktige i
riksbanken härvid fogade redovisning av riksbankens verksamhet under 1988
jämte förslag till disposition av riksbankens resultat.
I vissa frågor, som fullmäktige behandlat under året och som redovisas i
berättelsen, har avgivits reservationer och särskilda yttranden. Dessa finns
redovisade i fullmäktiges protokoll.
Fullmäktige hemställer
- att riksdagen fastställer riksbankens i förvaltningsberättelsen återgivna
balans- och resultaträkningar för år 1988
- att riksdagen beslutar att av riksbankens resultat, 7 424 490 695 kr,
skall
a) 6 600 000 000 kr, levereras in till statsverket; och
b) 824 490 695 kr överföras till dispositionsfonden.
Stockholm den 26 januari 1989
ERIK ÅSBRINK
BENGT DENNIS STAFFAN JAN BERGQVIST
BURENSTAM LINDER
INGEMAR BÖRJE HÖRNLUND BIRGITTA JOHANSSON
ELIASSON
AINA WESTIN linger Kindgren
1
1 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 15
.
Redog. 1988/89:15
Innehåll
Inledning 4
Kredit-och valutapolitiken 6
Grunddragen i den realekonomiska utvecklingen 6
Penningpolitikens huvuddrag och utvecklingen under året 11
Utvecklingen på kreditmarknaden 16
Statens upplåning 19
Valutaregleringen 1988 20
Kredit- och valutapolitiskt kalendarium 1988 25
Internationellt finansiellt samarbete 28
Betalningsmedelsförsörjningen 34
Förvaltningsåtgärder 37
Riksbankens bokslut 48
Bilaga 1: Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels
minne 58
Bilaga 2: Organisationsplan för Sveriges riksbank 59
3
Inledning
Redog. 1988/89:15
Enligt 9 kap 12 § regeringsformen i dess lydelse efter den 1 januari 1989 är
Sveriges riksbank rikets centralbank med ansvar för valuta- och kreditpolitik.
Den skall också främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.
Sveriges riksbank är en myndighet under riksdagen. Riksbanken förvaltas
numera av åtta fullmäktige, varav sju väljs av riksdagen och en, som är
riksbankens chef, väljs av de övriga fullmäktige. De sju riksdagsvalda
fullmäktige väljer inom sig ordförande.
Riksbankens uppgifter bestäms närmare i den nya riksbankslagen. Dessa
består i att:
- utge sedlar och mynt,
- ansvara för betalningsmedelsförsörjningen,
- följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna,
- vidta erforderliga penningpolitiska åtgärder,
- förvalta guld- och valutareserven,
- fungera som statens och bankernas bank.
Riksbanken administrerar vidare valutaregleringen.
Vid utgången av 1988 bedriver riksbanken verksamhet vid huvudkontoret i
Stockholm där en särskild enhet, region Stockholm, svarar för betalningsmedelsförsörjningen,
vid åtta regionkontor samt under dessa elva kassakontor.
Vidare sker ut- och inlämning av sedlar vid tre s k sedeldepåer i postverkets
regi. Regionkontorens och kassakontorens arbetsuppgifter består främst av
betalningsmedelsförsörjning.
Grundläggande bestämmelser om riksbanken och dess uppgifter finns i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Till och med utgången av 1988
gällde lagen (1934:437) för Sveriges riksbank och lagen (RFS 1975:6) med
reglemente för riksbanken (Bankoreglementet) och lagen (1970:1028) om
rikets mynt.
I lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel regleras de kreditpolitiska
instrument som regeringen genom förordnande kan ställa till riksbankens
förfogande. Har förordnande om kreditpolitiska medel givits utfärdar
riksbanken de tillämpningsföreskrifter som behövs för användningen av
sådana medel.
Under 1988 har förordningen (1983:919) om kassakrav för bankinstituten
per den 1 juli ersatts av förordningen (1988:277) om kassakrav för banker och
finansbolag. Den senare förordningen har upphört att gälla vid utgången av
december 1988 (1988:1398) i samband med att bestämmelserna om kassakrav
i lagen om kreditpolitiska medel den 1 januari 1989 förts över till
riksbankslagen.
De valutareglerande bestämmelserna återfinns dels i valutalagen
(1939:350), dels i valutaförordningen (1959:264). Riksbanken har utfärdat
föreskrifter om tillämpning av valutaförordningen vilka återfinns i riksbankens
författningssamling, serie B.
4
Under år 1988 hade fullmäktige i riksbanken följande sammansättning: Redog. 1988/89:15
Ordinarie ledamöter
Erik Åsbrink, ordförande, Olle Göransson, vice ordförande och deputerad
(tom den 17 oktober 1988), Arne Gadd, vice ordförande och deputerad
(fr o m den 18 oktober 1988), Bengt Dennis, riksbankschef, Staffan Burenstam
Linder, Jan Bergqvist, Ingemar Eliasson, Karl Boo (tom den 17
oktober 1988) och Börje Hörnlund (fr o m den 18 oktober 1988).
Suppleanter
Klas Eklund, personlig suppleant för ordföranden (tom den 11 oktober
1988), Gunnar Lund, personlig suppleant för ordföranden (fr o m den 12
oktober 1988), Ivar Nordberg (tom den 17 oktober 1988), Birgitta
Johansson, Aina Westin, Johan Gernandt, Roland Brännström (fr o m den
18 oktober 1988), Christer Eirefelt, Bertil Jonasson (tom den 17 oktober
1988), Bengt Kindbom (fr o m den 18 oktober 1988) och Kurt Eklöf, vice
riksbankschef.
5
Kredit- och valutapolitiken
Redog. 1988/89:15
Grunddragen i den realekonomiska utvecklingen
Den internationella tillväxten blev under 1988 betydligt starkare än vad
ekonomiska bedömare i allmänhet räknade med i början av året. Farhågorna
var då stora att börskrisen i oktober 1987 skulle inverka kraftigt negativt på
världskon junkturen.
I stället blev BNP-tillväxten i OECD-området högre 1988 än året innan
även om tillväxttakten dämpades under loppet av året. Även aktiemarknaden
utvecklades starkt och i slutet av 1988 hade aktiekurserna på flertalet av
de större börserna återhämtat det mesta av kursfallet. På Stockholmsbörsen
hade aktiekursindex stigit till en nivå som låg över nivån före börsfallet.
Den svenska ekonomin präglades under 1988 av överhettning. Redan vid
årets början var graden av kapacitetsutnyttjande högre än någon gång sedan
högkonjunkturen 1974 och trots en måttlig efterfrågetillväxt förstärktes
överhettningstendenserna under första halvåret. Det tog sig uttryck i
omfattande brist på arbetskraft, vilket bl a berodde på en mycket låg
produktivitetstillväxt. Såväl löner som priser drevs upp av överhettningen
och ökade väsentligt snabbare än under 1987.1 slutet av 1988 låg konsumentpriserna
ca 6,3 procent högre än ett år tidigare. Underskottet i bytesbalansen
steg från 6,7 miljarder kronor 1987 till ca 10 miljarder kronor 1988.
Diagram 1. Fullt kapacitetsutnyttjande inom industrin
70,0
60,0
50,0
40,0
30,0
20,0
74
78
86
Källa: Konjunkturinstitutet
Anm: Andelen företag som uppger fullt kapacitetsutnyttjande
6
Den internationella ekonomiska utvecklingen
Redog. 1988/89:15
Vid årsskiftet 1987/88 dominerades det internationella läget i industriländerna
av oro för att börsfallen i oktober 1987 skulle följas av en recession. I syfte
att motverka en sådan utveckling likvidiserade centralbankerna i de större
industriländerna penningmarknaden. Det amerikanska ränteläget drogs ned
och strax efter nyåret genomfördes även sänkningar av de officiella räntorna i
flera europeiska länder. Runt årsskiftet vidtogs också omfattande, samordnade
centralbanksinterventioner för att stötta dollarn, som efter börsraset i
oktober och fram till årsskiftet deprecierats med 15 procent mot D-marken
och 18 procent mot yenen.
Under de första månaderna 1988 minskade dock successivt den tidigare
oron för avmattning eller recession. Ett positivt tecken, som även bidrog till
att stärka dollarn, var att underskottet i den amerikanska handelsbalansen
tenderade att minska. Därtill kom att även de japanska och västtyska externa
överskotten reducerades något.
Den starka efterfrågetillväxten och det höga kapacitetsutnyttjandet i flera
industriländer gjorde att inflationsförväntningarna ökade under våren 1988.
Risken för en överhettning av konjunkturen bedömdes vara särskilt stor i
USA. Under våren började därför den amerikanska centralbanken strama åt
penningpolitiken och de korta amerikanska räntorna steg successivt fram till
slutet av sommaren vilket också bidrog till att dollarn stärktes. Under
sommaren följde de västeuropeiska centralbankerna efter och justerade upp
sina räntesatser, med Västtyskland och Storbritannien i spetsen.
Under hösten fluktuerade de internationella räntorna något mer än
tidigare. Tillfälliga tecken på en amerikansk efterfrågedämpning pressade
ned det internationella ränteläget under en kortare period, men oron för
överhettning kom därefter återigen i förgrunden och mot slutet av året steg
de internationella räntorna ånyo. I slutet av 1988 ökade också osäkerheten
om den fortsatta anpassningen av de externa obalanserna i de större
länderna. Efter det amerikanska presidentvalet i november bidrog tvivlen
om utsikterna att genomföra ytterligare budgetnedskärningar till att försvaga
dollarn. Centralbanksinterventioner genomfördes i syfte att stabilisera
dollarkursen. Samtidigt noterades ökade externa obalanser inom Europa,
där den västtyska bytesbalansen återigen visade växande överskott, medan
den brittiska bytesbalansen försämrades.
Totalt sett blev 1988 ett år med oväntat god tillväxt och BNP i
OECD-området steg med 4 procent vilket kan jämföras med knappt 3,5
procent året innan. Att produktionstakten accelererade berodde främst på
ett ökat bidrag från investeringar 1988.
Under de senaste åren har tillväxten i hög grad burits upp av en stark
konsumtionsökning. En viktig orsak till det är den stimulans oljeprisfallet
1986 gav, en annan är den avreglering på de finansiella marknaderna som ägt
rum i många länder och som varit en faktor bakom ökad skuldsättning hos
hushållen. Även under 1988 var konsumtionsökningen stark i industriländerna
men härrörde i större utsträckning än tidigare år från växande disponibelinkomster
och mindre från ett minskat sparande.
7
Exporten
Redog. 1988/89:15
För Sveriges del medförde den fortsatt starka internationella tillväxten att
varuexporten ökade ungefär i samma takt 1988 som 1987. I Norge och
Danmark sjönk emellertid importefterfrågan mellan åren, vilket var ogynnsamt
för svensk export då drygt 15 procent av vår export normalt går dit. Den
kraftigare tillväxten i övriga länder med starkt bidrag från investeringar
kompenserade dock detta.
Fortsatta relativprisstegringar till följd av snabbare kostnadsökningar i
Sverige än i konkurrentländerna resulterade i marknadsandelsförluster.
Timlönerna i svensk industri steg ca 8 procent under 1988 mot drygt 4 procent
i konkurrentländerna. Kapacitetsbrist i vissa branscher bidrog också till
andelsförlust.
Den inhemska efterfrågan
Den inhemska efterfrågan steg under 1988 långsammare än under 1987.
Ökningstakten i den privata konsumtionen dämpades från knappt 4 procent
till drygt 2,5 procent räknat som årsgenomsnitt. Hushållens realinkomster
steg i ungefär lika snabb takt som konsumtionen under 1988, men då
konsumtionsnivån översteg disponibelinkomsten med ca 3 procent 1987
räckte inte inkomstökningarna 1988 till för att förbättra den negativa
sparkvoten.
Bruttoinvesteringarna ökade under 1988 med ca 5 procent, dvs nästan lika
kraftigt som under 1987. Industriinvesteringarna, som stimulerades av en
hög vinstnivå och av ett högt kapacitetsutnyttjande, steg med hela 10
procent. Nyproduktionen av bostäder ökade med ca 30 procent, vilket var
ungefär samma höga tillväxt som under 1987. Samtidigt sjönk ombyggnadsinvesteringarna
kraftigt främst beroende på de bromsande åtgärder regeringen
riktat mot ombyggnadsverksamheten i syfte att skapa utrymme för
nybyggande. Sammantaget begränsades därmed ökningstakten i bostadsinvesteringarna
till ca 4 procent 1988.
Lageravvecklingen fortsatte också under 1988 med stora neddragningar
inom industrin och i oljelagren. Lageravvecklingen var dock mindre än under
föregående år, varför lagerutvecklingen gav ett positivt bidrag till den
inhemska efterfrågan och till BNP-tillväxten.
BNP räknat som årsgenomsnitt kom därmed att öka med 2,8 procent 1988
dvs i ungefär samma takt som under 1987. För sjätte året i följd blev därmed
produktionstillväxten lägre i Sverige än i OECD-området sammantaget.
Löner och priser
Den fortsatt höga efterfrågan i kombination med en svag produktivitetstillväxt
resulterade i en väsentligt ökad sysselsättning 1988. Arbetslösheten föll
därmed från i genomsnitt 1,9 procent 1987 till 1,6 procent 1988. Under loppet
av året förvärrades företagens rekryteringssvårigheter, vilket drev på
löneökningarna. De genomsnittliga löneökningarna beräknas ha uppgått till
närmare 8 procent.
Inflationstakten tilltog under 1988 och i december hade priserna på Redog. 1988/89:15
svensktillverkade bearbetade varor sålda på hemmamarknaden stigit ca 9
procent under loppet av året medan importprisökningarna för samma
varugrupp stannade på 5 procent.
Diagram 2. Bytesbalansen
I procent av BNP
B Bytesbalansen
Handelsbalansen
Tjänste- och transfereringsbalansen
4.0
3.0
2.0
-1,0
-2,0
-3,0
-4,0
-5,0
86
88
76
70
Anm: 1988 enligt preliminära Nationalbudgeten
Bytesbalansen
Bytesbalansen1 gav ett underskott på ca 10 miljarder kronor 1988, vilket var
en försämring med drygt 3 miljarder kronor sedan 1987. Det var tjänste- och
transfereringsnettot som fortsatte att försämras medan överskottet i handelsbalansen
växte något. Importvolymen ökade även under 1988 i något
snabbare takt än exportvolymen till följd av en fortsatt hög inhemsk
efterfrågan. Detta kom dock att motverkas av ett förbättrat bytesförhållande
dvs de svenska exportpriserna steg snabbare än importpriserna, varför
handelsbalansen mellan 1987 och 1988 förbättrades något.
Tjänste- och transfereringsnettot försämrade bytesbalansen med ca 6
miljarder kronor 1988.1 stort sett samtliga poster med undantag för sjöfarten
bidrog till ett mer negativt netto. Ett fortsatt ökat utlandsresande, en
växande nettoskuld i utlandet samt ökat u-landsbistånd är några av de
faktorer som bidrog till försämringen. Underskottet i tjänste- och transfere
-
1 Riksbanken reviderade under hösten 1988 bytesbalansen för perioden 1981 t o m
1987. Revideringarna innebär att bytesbalansen försämrades med ca 12 miljarder för
åren 1981 tom 1987 jämfört med tidigare redovisat utfall. För en utförligare
redovisning av revideringarna, se Kredit- och Valutaöversikt nr 5 1988.
Tabell 1. Bytesbalans och valutaflöde
Miljarder kronor
| 1985 | 1986 | 1987 | 19881 |
A. Bytesbalans | - 14,5 | 0,6 | - 6,7 | - 10,4 |
Handelsbalans | 14,5 | 30,8 | 22,5 | 25,0 |
(inkl korrigering av | ||||
Tjänste- och transfereringsbalans | -29,0 | -30,2 | -29,2 | -35,4 |
B. Privata kapitaltransaktioner, netto | 17,1 | 7,7 | 15,9 | 26,5 |
därav: investeringsnetto | - 8,6 | - 16,0 | - 17,8 | -20,0 |
Valutaflöde | ||||
(A + B=C-D-E) | 2,6 | 8,3 | 9,2 | 16,1 |
C. Valutareservens transaktionsförändring | 14,0 | 1,2 | 5,8 | 3,6 |
D. Riksbankens övriga transaktioner | - 0,1 | 0,9 | - 1,3 | 0,0 |
E. Statens upplåning | 11,5 | - 8,0 | - 2,1 | - 12,5 |
1 Preliminärt utfall för bytesbalans- och privata kapitaltransaktioner.
ringsbalansen motsvarade 1988 drygt 3 procent av BNP. Sedan mitten av
1970-talet har denna del av bytesbalansen försämrats successivt.
Kapitalbalans, valutaflöde och kronindex
Helåret 1988 gav stora privata inflöden av valuta till Sverige. Valutainflödet
som totalt uppgick till 16,1 miljarder kronor kunde helt hänföras till
kapitaltransaktioner. Bytesbalansen gav som tidigare nämnts ett underskott
på ca 10 miljarder kronor. Bland kapitaltransaktionerna fortsatte direktinvesteringarna
att ge ett nettoutflöde på ca 20 miljarder kronor medan övriga
kapitaltransaktioner resulterade i ett inflöde på ca 45 miljarder kronor.
Det var den strama penningpolitik som riksbanken förde som gav upphov
till ökande räntedifferens mot omvärlden med valutainflöden som följd. Från
oktober 1987 till maj 1988 vidgades räntegapet gentemot en korgvägd
euromarknadsränta bestående av D-mark och US-Dollar från 3 till 5
procentenheter. Särskilt kraftigt blev inflödet efter åtstramningen av penningpolitiken
i slutet av april (se sid 11). Det registrerade inflödet uppgick
enbart under maj till 12 miljarder kronor och riksbanken köpte samtidigt
utländsk valuta på termin1 till ett värde av 10 miljarder kronor. För att
motverka inflöden lät riksbanken kronan successivt förstärkas under våren
och under fyra veckor i april/maj låg kursindex nära ett värde av 130 vilket är
den undre gränsen i det intervall inom vilket kronan tillåts variera.
Valutainflödet genererades dels av en ökad upplåning i utlandet, och dels av
ett ökat intresse från utlandet att köpa svenska kronor på termin för att
därigenom tillgodogöra sig den höga svenska räntan.
1 Fr o m hösten 1988 publicerar riksbanken statistik över svenska bankers terminsposition.
Dessa kommer att redovisas som månadsdata i Tabell- och Diagrambilagan i
Kredit- och Valutaöversikt med 3 månaders eftersläpning.
I statistiken ingår även riksbankens terminsaffärer, vilka utgör ett viktigt penningoch
valutapolitiskt instrument för riksbanken.
Redog. 1988/89:15
10
Diagram 3. Valutaflöde och räntediff erens samt riksbankens valutakursindex Redog. 1988/89:15
Räntedifferens
® Valutaflöde
Valutakursindex
Index
12,7
Mdr/Procent
122
123
124
125
126
127
128
129
130
131
-1
132
-2
133
-3
134
-4
1986
1987
1988
Anm: Räntedifferensen: 6 mån. statsskuldväxlar minus ett genomsnitt av euro-dollar
ocheuroD-mark.
När de internationella räntorna höjdes under sommaren föll räntedifferensen
gentemot omvärlden och ett visst valutautflöde registrerades samtidigt
med att en försvagning av den svenska kronan tilläts. När de internationella
räntorna efter en period av fluktuationer åter steg mot slutet av året sjönk
räntedifferensen till en mycket låg nivå samtidigt som kronan förstärktes
något. Trots detta och trots det valutautflöde som normalt uppkommer när
företagen vid årsskiften inför boksluten tillfälligt drar ner sina skuldstockar i
utländsk valuta, registrerades ett visst valutainflöde under december.
Penningpolitikens huvuddrag och utvecklingen under året
Utgångsläget
Under 1980-talet har regleringsinslagen på kreditmarknaden avskaffats.
Samtidigt har lättnader i valutaregleringen skett bl a vad gäller lån från
utlandet, aktiehandel och förvärv av fast egendom.
Avregleringen har medfört att tillgången på kredit har vuxit och därmed
har möjligheterna ökat för aktörerna på de finansiella marknaderna att föra
en mer aktiv placeringspolitik vid förvaltningen av sina finansiella portföljer.
De finansiella balanserna har vuxit och kreditexpansionen har i ökande
omfattning härrört från behovet av lån för finansiella placeringar. Lånebehov
för konsumtion och investeringar har därmed fått en minskad betydelse
för kreditmarknadsutvecklingen men utgör ändå viktiga faktorer vid tolkningen
av kreditexpansionen.
Den privata sektorn uppvisade 1988 för andra året i följd ett sparandeunderskott.
Detta kunde framför allt hänföras till de icke-finansiella företagen.
En fortsatt stark investeringstillväxt drev upp lånebehovet där. Det sparandeunderskott
som uppstod i hushållssektorn under 1987 till följd av den
starka konsumtionstillväxten kvarstod i stort sett oförändrat 1988. Hushållsupplåningen
var emellertid betydligt större än sparandeunderskottet. Den
offentliga sektorns finansiella sparande blev positivt 1987. Engångsskatten
på försäkringsbolagen förbättrade den offentliga sektorns sparande med 16
miljarder kronor mellan 1986 och 1987. Då dessa skatteintäkter föll bort 1988
reducerades överskottet något men var trots det betydande. Orsaken var
framför allt växande skatteinkomster till följd av en hög aktivitet i ekonomin.
Sammantaget växte det inhemska sparandeunderskottet något 1988 och
bytesbalansunderskottet ökade till drygt 10 miljarder kronor.
Tabell 2. Finansiellt sparande
Miljarder kronor
| 1985 | 1986 | 1987 | 19881 |
Offentlig sektor | -32 | - 6 | 41 | 34 |
Stat | -50 | -25 | 18 | 14 |
Kommuner | - 4 | - 5 | - 3 | - 8 |
Socialförsäkringssektor | 22 | 24 | 26 | 28 |
Privatsektor | 21 | 12 | -44 | -37 |
Hushåll | 7 | 0 | - 19 | - 15 |
Finansiella företag | 35 | 37 | 35 | 48 |
Icke finansiella företag | -21 | -25 | -60 | - 70 |
Summa finansiellt sparande (enligt nationalräkenskaperna) | - 11 | 6 | - 3 | - 3 |
Bytesbalans (enligt riksbanken) | - 14 | 1 | - 7 | - 10 |
1 Prognos enligt konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Mål och ramar för penningpolitiken
Liksom under 1987 kunde penningpolitiken i Sverige under 1988 inriktas på
den inhemska ekonomiska situationen. Efter flera års konsumtions- och
investeringsökningar visade den svenska ekonomin tendenser till överhettning
redan i mitten av 1987. Kapacitetsproblem och brist på arbetskraft
präglade den ekonomiska utvecklingen i än högre grad under 1988 och oron
för stigande inflation och ökande bytesbalansunderskott tilltog.
Penningpolitikens primära mål är att upprätthålla en fast växelkurs
gentemot en handelsvägd korg av utländska valutor. Sedan 1984 har
dessutom gällt som norm i den ekonomiska politiken att staten inte skall öka
sin nettoupplåning i utlandet. Detta innebär att penningpolitiken måste vara
minst så stram att ett mer varaktigt privat valutautflöde undviks. Eftersom
valutaflödena påverkas av räntedifferensen gentemot utlandet sätter växelkursmålet
en undre gräns för den svenska räntan i varje läge.
Det starka inhemska efterfrågetrycket 1988 motiverade dock ett högre
ränteläge. Även möjligheten att hålla en högre inhemsk räntenivå än vad
som krävs för att uppnå balans i valutaflödena är emellertid begränsad. En
Redog. 1988/89:15
12
sådan politik leder nämligen lätt till likvidiserande, och därmed räntenedpressande,
valutainflöden. Riksbankens köp av valuta på termin och kronans
möjlighet att röra sig inom bandet ökar möjligheterna att föra en självständig
penningpolitik. Valutaregleringen begränsar samtidigt inflödena vilket
också ger en viss frihet för räntepolitiken. I takt med att företagen
internationaliseras och nya finansiella tekniker utvecklas på de internationella
kapitalmarknaderna uppstår dock kontinuerligt nya kanaler för kapitalflöden
och valutaregleringens effektivitet urholkas.
Diagram 4. Penningmarknadsräntor i Sverige och utlandet
Månadsgenomsnitt, procent
--6 mån. statsskuldväxelränta
— 6 mån. korgvägd euroränta
6 mån. eurodollarränta
1986
1988
1987
Ränteutvecklingen i Sverige
Den inhemskt orienterade penningpolitiken under 1988 ledde till valutainflöden
och en stark krona inom bandet. Ränteutvecklingen kom att kännetecknas
av mycket måttliga rörelser både sett i ljuset av tidigare perioder och i en
internationell jämförelse.
Den 28 april beslutade riksbanken att strama åt penningpolitiken.
Bakgrunden var en fortsatt hög inhemsk efterfrågan och en kreditexpansion
till hushållen som inte visade några tecken på att mattas av. Åtgärderna
inbegrep införande av kassakrav om 4 procent för finansbolag fr o m 1 juli
1988 och en samtidig höjning av bankernas kassakrav från 3 till 4 procent.
Vidare höjdes diskontot från 7,5 till 8,5 procent fr o m den 29 april.
Riksbanken hade tidigare under våren meddelat regeringen sin avsikt att
avveckla diskontot men till dess en översyn av lagstiftningen kommit till
stånd justeras diskontot enligt rådande praxis. Därutöver genomfördes
försäljningar av statsskuldväxlar i syfte att få upp de korta marknadsräntorna
och statsskuldväxelräntorna steg till följd därav med ca 3/4 procentenheter. I
början av maj höjde också bankerna sina utlåningsräntor i ungefär samma
omfattning.
Då riksbankens intentioner vad gällde den penningpolitiska stramheten
Redog. 1988/89:15
13
låg fast under långa perioder och var tydliga för marknadsaktörerna var Redog. 1988/89:15
penningmarknadsräntorna under 1988 förhållandevis stabila. Riksbanken
kunde därför i hög grad styra penningmarknadsräntorna genom att påverka
dagslåneräntan. Endast vid några få tillfällen intervenerade riksbanken
direkt på marknaden under 1988. Under februari och mars ingrep riksbanken
sålunda vid ett par tillfällen för att motverka att penningmarknadsräntorna
sjönk. Därefter intervenerade riksbanken - förutom i samband med
räntehöjningen i april - vid några tillfällen i slutet av sommaren för att dämpa
en fortsatt uppdragning av räntorna.
Villkoren för bankernas upplåning i riksbanken bestäms av den s k
räntetrappans utformning. Konstruktionen innebär att kostnaden för bankernas
upplåning i riksbanken stiger när upplåningsvolymen ökar. Den
marginalupplåningsränta som bankerna betalar för upplåning i riksbanken
blir i sin tur styrande för dagslåneräntorna på penningmarknaden. Genom att
styra likviditeten i banksystemet med hjälp av köp och försäljningar av
värdepapper så att bankerna lånar på ett visst steg i räntetrappan kan
riksbanken därigenom med relativt stor exakthet styra nivån på dagslåneräntan.
För att förbättra dagslånemarknadens funktionssätt ändrade riksbanken
fr o m februari räntetrappan. Ändringen innebar att trappstegens höjd
sänktes från 2 till 1 procentenhet och att stegbredden halverades.
Diagram 5. Räntan på statsskuldväxlar och statsobligationer
Månadsgenomsnitt
13,0
5-årig statsobligationsränta
12,0
10,5 -10,0 -
9.5 -9,0 -
8.5 -
< / '' ''v. x''
‘\ / 6-mån. statsskuldväxelränta
1986
1987
1988
Bankernas upplåningsbehov i riksbanken var under hela året mycket stort.
Överskottet i statsbudgeten och statsskuldspolitikens utformning var huvudorsaken
till detta. Under hösten växte upplåningsbehovet ytterligare till i
genomsnitt 40 å 45 miljarder kronor. Orsaken var höjda kassakrav för banker
och finansbolag och de indragningar till likviditetskonton som riksdagen
beslutade om enligt regeringens förslag i den reviderade finansplanen. I 14
räntetrappan skulle detta ha fört upp bankerna på en upplåning på Redog. 1988/89:15
16-procentssteget. Ett likviditetsbehov på ca 25 å 30 miljarder kronor
uppstod därmed under hösten för att hålla bankerna på önskad nivå. Att vid
ett så stort likviditetsbehov enbart använda repateknik (köp av värdepapper
med återförsäljningsklausul) skulle ge negativa effekter för penningmarknadens
funktionssätt. Repor av den storleksordningen skulle undandra stora
volymer värdepapper från handeln på marknaden.
Riksbanken kompletterade därför sina interventionstekniker med direktlån
till bankerna. Direktlån ges utan säkerhet i värdepapper och inga
värdepapper undandras därmed från marknaden. Tekniskt fungerar direktlånen
på samma sätt som repor med försäljning genom anbudsförfarande
men löptiden är längre.
Obligationsräntorna rörde sig måttligt under 1988, då ränteförväntningarna
var mycket stabila. Samtidigt medförde den restriktiva penningpolitiken
att de korta penningmarknadsräntorna, som i högre utsträckning följer
dagslåneräntan, drogs upp främst under första halvåret. I likhet med vad som
skedde i omvärlden flackades avkastningskurvan därmed ut och räntedifferensen
mellan kort och lång ränta reducerades från drygt 2 procentenheter i
januari till i stort sett 0 i slutet av året. Försäkringsbolagens växande
placeringsbehov till följd av att engångsskatten föll bort bidrog också till att
hålla nere obligationsräntorna.
Under hösten tenderade de långa räntorna i Sverige att falla då marknaden
diskonterade en kommande avveckling av valutaregleringen. Avisering om
ett nytt skattesystem påverkade möjligen också förväntningarna.
Diagram 6. Avkastningskurvor
Effektiv årsränta
12,00
11,50
15 december 1988
11,00
10,50
27 april 1988
10,00
9,50
15 januari 1988
9,00
Mån Mån Mån
Löptid
Svag omsättning på värdepappersmarknaden
Redog. 1988/89:15
Det stabila ränteläget under 1988 bidrog till att omsättningstalen för
räntebärande papper föll kraftigt under loppet av 1988. Under december låg
omsättningen på 3 å 5 miljarder kronor per dag, vilket kan jämföras med
närmare 40 miljarder kronor i början av 1987 och hela 50 miljarder kronor
vid några tillfällen under 1986. Andra faktorer som inverkade dämpande på
omsättningen var en ökad riskaversion och beslutet om införandet av
omsättningsskatt på penning- och obligationsmarknaden från och med 1
januari 1989. En effekt av detta beslut var att handeln med standardiserade
terminer i statsskuldväxlar och obligationer upphörde vid månadsskiftet
november-december. Likaså stängde handeln i ränteoptioner. Nedläggningen
av dessa marknader försämrar aktörernas möjligheter till riskgardering.
Utvecklingen på kreditmarknaden
Kreditexpansionen accelererade under 1988. Hushållen ökade sin upplåning
i samma höga takt som under 1987. Samtidigt ökade de icke-finansiella
företagen sin kreditefterfrågan betydligt snabbare 1988 än året innan.
Konsumtionstillväxten dämpades visserligen mellan 1987 och 1988 men
ändå måste hushållen nettolåna för konsumtionsändamål då hushållen hade
ett finansiellt sparandeunderskott även under 1988. Samtidigt ökade skuldstocken
med drygt 90 miljarder kronor vilket innebär att en stor del av
hushållens kreditexpansion användes till finansiella placeringar.
Efterfrågan på lån för finansiella placeringar har troligen en låg räntekänslighet,
i synnerhet om det finns ett skatteplaneringsmotiv bakom transaktionerna.
En något större räntekänslighet kan antas gälla för rena konsumtionslån
även om nuvarande skattesystem bidrar till att hushållens räntekänslighet
är låg också där.
Den omfattande utlåningen till de icke-finansiella företagen bestod i hög
grad av lån i utländsk valuta och hängde samman med det räntearbitrage
företagen kunde göra. Framförallt var detta fallet under våren 1988 då
räntedifferensen gentemot utlandet steg. Företagen valde då att låna osäkrat
i utländsk valuta och placera i svenska värdepapper.
Även utlåningen i svenska kronor till icke-finansiella företag växte
betydligt under 1988. Till någon del förklaras denna utlåningsökning av ett
Tabell 3. Hushållens skulder
Miljarder kronor
Förändring |
|
|
Helår |
|
|
1985 1986 | 1987 | 1988 |
Banker1 | 2,2 | 26,9 | 37,6 | 54,0 |
Bostadsinstitut | 19,2 | 48,2 | 24,5 | 33,5 |
Finansbolag | 3,6 | 12,2 | 13,7 | 6,0 |
Totalt | 25,0 | 87,3 | 75,8 | 93,5 |
1 Inkl personliga företagare
16
växande underskott i det finansiella sparandet då investeringsaktiviteten var Redog. 1988/89:15
hög.
I början av 1988 upphörde den sedan 1986 gällande överenskommelse med
kreditinstituten som satte en undre gräns för amorteringstakten på lån. Detta
innebar ingen lättnad i kreditpolitiken utan var ett uttryck för att det inte gick
att upprätthålla överenskommelsen på en i övrigt oreglerad marknad.
Tabell 4. Kreditinstitutens totala utlåning
Utlåning, nettoflöden
Miljarder kronor
| Banker |
| Finans- bolag | Bostadsinstitut | Totalt | |
Svenska kronor | Utländsk valuta | med statliga lån | utan statliga lån | |||
1985 | 7,3 | 4,2 | 9,5 | 24,9 | 14,3 | 60,2 |
1986 | 51,3 | 2,9 | 22,4 | 28,9 | 47,4 | 152,9 |
1987 | 43,9 | 21,0 | 23,2 | 33,4 | 15,0 | 136,5 |
1988 | 94,6 | 63,1 | 8,5 | 34,9 | 36,0 | 237,1 |
Kreditinstituten
Kreditexpansionen var stark i såväl banker som bostadsinstitut. I bankerna
växte utlåningen kraftigt både i svenska kronor och i utländsk valuta.
Bostadsinstitutens utlåningsexpansion hängde bl a samman med att det
blev relativt fördelaktigare att låna långt än att låna kort då avkastningskurvan
flackades ut under loppet av 1988. Samtidigt har allt hårdare konkurrens
medfört att bostadsinstituten numera sänker sin utlåningsränta snabbare om
bostadsobligationsräntan faller. Utlåningen var särskilt stor för lån utan
statliga subventioner dvs lån till annat än ny- och ombyggnader.
Finansbolagens utlåningstakt dämpades däremot påtagligt under 1988.
Detta förklaras bl a av ett försämrat konkurrensläge gentemot andra
kreditinstitut till följd av utplåningen av avkastningskurvan. Denna tendens
förstärktes av de kassakrav som även finansbolagen kom att belastas med.
Kassakravet innebär i princip att finansbolagen skall hålla 4 procent av sin
upplåning på räntelöst konto i riksbanken. Sammantaget hade finansbolagen
drygt 4 miljarder kronor innestående i riksbanken i slutet av året.
Likviditetsutvecklingen
Ett traditionellt mått på stramheten i kredit- och statsskuldspolitiken är
likviditetsutvecklingen. Riksbanken har emellertid aldrig använt penningmängden
som ett intermediärt mål och i takt med att kreditmarknaden
avreglerats och välfungerande andrahandsmarknader för nya typer av
värdepapper utvecklats har likviditetsmåttet dessutom blivit mer svårtolkat.
Penningmängdstillväxten mätt som M3 (bankinlåning och sedelinnehav)
uppvisade under 1988 en relativt hög stabilitet och pendlade runt 5 procent,
vilket är en lägre tillväxttakt än under 1987.
Kraftigt likviditetsindragande verkade staten som hade överskott i stats -
2 Riksdagen 1988/89.2 sami. Nr 15
budgeten och samtidigt ökade sin upplåning på den svenska marknaden.
Ökade kassakrav och insättningar på likviditetskonton i riksbanken drog
också in likviditet.
Kreditexpansionen i banksektorn växte emellertid mycket snabbt och ett
kraftigt privat valutainflöde spädde samtidigt på likviditeten.
Ser man till ett vidare likviditetsmått som förutom bankinlåning även
omfattar allemanssparande för hushåll och allmänhetens innehav av statsskuldväxlar,
ges en annan bild av likviditetsutvecklingen. Likviditetstillväxten
ökade då från 6 procent vid utgången av 1987 till 10 procent i slutet av
1988.
Tabell 5. Värdepappersmarknaden
Stockar vid periodens slut
Miljarder kronor
| 1985 | 1986 | 1987 | 1988 |
Statsskuldväxlar | 100 | 93 | 76 | 90 |
Statsobligationer | 247 | 266 | 266 | 255 |
Bostadsobligationer | 262 | 332 | 378 | 451 |
Certifikat | 17 | 25 | 46 | 58 |
Bostadsinstitut | - | 5 | 16 | 25 |
Kommuner | 1 | 4 | 6 | 7 |
Företag | 16 | 16 | 24 | 26 |
Summa | 626 | 716 | 766 | 854 |
Värdepappersmarknaden
Tillväxten i stocken av räntebärande papper blev starkare 1988 än 1987.
Statspappersstocken var emellertid i stort sett lika stor i slutet av 1988 som i
slutet av 1987. Andelen statsskuldväxlar steg något då volymen av statsskuldväxlar
ökade medan äldre statsobligationer inte fullt ut ersattes av nyemissioner.
Bostadsinstitutens upplåningsbehov växte till följd av fortsatt stark
utlåningstillväxt. Upplåningen skedde främst via emissioner av bostadsobligationer
men också i viss mån genom certifikat.
Bankerna fortsatte att reducera sina innehav av bostadsobligationer
medan försäkringsinstitut, företag och värdepappersfonder kraftigt ökade
sitt innehav under 1988. En minskad stock av statsobligationer bidrog
sannolikt till att öka placeringsintresset för andra långa papper.
Certifikatmarknaden växte måttligt under 1988. Bankcertifikaten fortsatte
emellertid att minska och stocken av bankcertifikat var därmed vid utgången
av året mycket liten.
Fr o m 1 december 1988 ändrade riksbanken tillämpningen av emissionskontrollen
för alla låntagarkategorier. Beslutet innebär att:
- kortast tillåtna löptid på obligationslån nu är ett år. Tidigare uppgick den
till fem år för kreditaktiebolagen och hypoteksinstituten och två år för
övriga,
- kreditaktiebolagen och hypoteksinstituten får nu ta upp obligationslån
med rörlig ränta. Kravet på fast ränta har således upphört,
- löptidsbegränsningen på 360 dagar för kreditaktiebolags och hypoteksinstituts
certifikatupplåning har upphävts,
Redog. 1988/89:15
18
- löpande emissioner medges alla emittenter på obligationsmarknaden och
kravet att ett obligationslån skall uppgå till minst 100 miljoner kronor har
avskaffats.
Ändringen ger framför allt bostadsinstituten möjlighet att erbjuda lån med
flexibla villkor vad avser löptider och räntekonstruktioner. Detta innebär att
bostadsinstituten nu konkurrerar på samma marknad som finansbolag och
banker.
Finansiering av nyproduktion av bostäder med statlig räntegaranti berörs
inte av detta beslut utan förutsätter fortfarande 5-årslån på grund av statliga
låneregler.
Statens upplåning
Efter mer än 15 år med budgetunderskott redovisades 1988 ett överskott i
statsbudgeten. Överskottet uppgick till 11 miljarder kronor vilket var en
förbättring med 15 miljarder kronor sedan 1987. Orsaken var framförallt
fortsatt kraftiga ökningar av inkomsterna till följd av den höga aktiviteten i
ekonomin. Det statliga amorteringsbehovet uppgick under 1988 till 6
miljarder kronor vilket var något lägre än året innan. Den tillfälliga skatten
på försäkringsbolagen medförde 1987 att staten fick ett amorteringsbehov
trots ett visst underskott i budgetsaldot.
Då den strama penningpolitiken som riksbanken förde under 1988 gav ett
stort privat valutainflöde kunde staten amortera 16 miljarder kronor på sin
utlandsskuld.
På den inhemska marknaden ökade staten sin upplåning med 17 miljarder
kronor. Samtidigt som allemanssparande! fortsatte att öka kunde staten
också öka stocken av statsskuldväxlar. Övriga förfallande statspapper
omsattes inte fullt ut.
Tabell 6. Finansiering av statens lånebehov, 1986,1987 och 1988
Miljarder kronor Nettobelopp
| 1986 | 1987 | 1988 |
Statens budgetunderskott | 35 | 4 | - 11 |
Valutaförluster på statens utlandslån | 3 | 0 | - 4 |
Engångsskatt | - | 16 | - |
Riksgäldskontorets kreditgivning | - | 1 | 1 |
Statens lånebehov | 32 | - 11 | - 6 |
Finansiering | |||
Riksbanken | 28 | - 8 | - 7 |
därav: investeringskonton | 8 | - 8 | - 4 |
kassakravsmedel | 8 | - 1 | 8 |
övrigt | 12 | 1 | - 11 |
Inhemsk marknad | 10 | - 3 | 17 |
därav: allemanssparande | 15 | 10 | 12 |
premie- och sparobligationer | 12 | 4 | - 0 |
övrigt | - 17 | - 17 | 5 |
Utlandet1 | - 6 | 0 | - 16 |
Summa finansiering | 32 | - 11 | - 6 |
Redog. 1988/89:15
19
1 Enligt riksgäldskontoret
Valutaregleringen 1988
Redog. 1988/89:15
I yttrande över valutakommitténs betänkande (SOU 1985:52) uttalade
fullmäktige 1986 att en gradvis men beslutsam avveckling av valutaregleringen
borde inledas. Den av fullmäktige sålunda initierade liberaliseringen
fortsatte under 1988. Syftet var att åstadkomma såväl liberaliseringar som
förenklingar av valutaregleringen. Förenklingar har i betydande utsträckning
skett genom delegering av beslutanderätten till valutabankerna. De
främsta ändringar som fått effekt under 1988 var att möjligheten för svenskar
att köpa utländska aktier och för svenska företag att investera i utländska
fastigheter, efter beslut i slutet av 1987, ökats samt att beslutanderätten till
vissa direkta investeringar delegerades till valutabankerna.
Genom beslut i januari 1989 har förbuden mot köp av utländska aktier och
företags förvärv av fastigheter i utlandet fullständigt avvecklats. Vidare har
kravet på tillstånd för direkta investeringar avskaffats och tidigare tillämpade
villkor vid tillståndsgivningen upphävts. Riksbanken har därmed genomfört
vad som enligt uttalande 1986 skulle bli den första etappen i en successiv
avreglering.
Riksbanken har vidare i januari 1989 uttalat sin avsikt att gå vidare och i
allt väsentligt avveckla valutaregleringen.
I det följande lämnas en översiktlig beskrivning av regler och praxis på
några huvudområden inom valutaregleringen samt av ändringar som vidtagits
under 1988.
Direkta investeringar
Sedan det tidigare gällande kravet att svenska direkta investeringar i utlandet
skulle finansieras genom upplåning i utländsk valuta upphävts i juni 1986,
innebär riksbankens prövning av ansökningar endast en äkthetskontroll.
Tillstånd till sådan investering har förenats med villkor som avsett att säkra
att karaktären av direkt investering bevaras och att överskott i rörelsen i det
utländska bolaget inte utan tillstånd investeras i annan art av verksamhet än
som uppgivits i ansökan. Det utländska bolaget skall heller inte i sin tur
kunna bilda dotterbolag utan riksbankens tillstånd.
Vid utländska direkta investeringar i Sverige fanns tidigare regeln att minst
hälften av investeringen måste finansieras från investeraren i utlandet. För
att denna regel inte skulle kunna kringgås genom att dotterbolag i Sverige tog
upp lån här med det utländska moderbolagets borgen, var kreditgivning
inom landet mot säkerhet av borgen från utlandet inte tillåten utan
riksbankens tillstånd. I februari 1988 upphävdes begränsningen att finansiering
måste ske till minst hälften från utlandet. Det blev således möjligt att
helt finansiera en direkt investering i Sverige genom upptagande av lån i
Sverige. Som en följd därav infördes samtidigt en generell dispens för
lämnande av kredit till valutainlänning mot säkerhet av borgen från utlandet.
Tillstånd till företags fastighetsförvärv i utlandet hade tidigare getts i
begränsad omfattning. Detta berodde på att sådana förvärv ofta bedömts
reellt innebära portföljplacering fast i direktinvesteringens form. I november
1987 ändrades praxis. Då beslöts att företags investeringar i fastigheter i Redog. 1988/89:15
utlandet i fortsättningen skulle behandlas på samma sätt som investeringar i
andra branscher i vad avser gränsdragning mellan direkta investeringar, som
skall bifallas, och passiva placeringar, som skall avslås. Den utökade friheten
gällde inte försäkringsbolag och dotterbolag till försäkringsbolag.
Tillståndsgivningen har tidigare skötts helt av riksbanken men från och
med juni 1988 har i förenklingssyfte tillståndsgivningen i vissa fall delegerats
till valutabankerna. För att valutabankerna skulle kunna fatta beslut krävdes
bland annat att investeringsbeloppet i det utländska bolaget ej översteg 100
mkr per kalenderår, andelen av rösterna eller kapitalet efter investeringen
uppgick till minst 20 procent och att verksamheten i huvudsak avsåg
tillverkning, sammansättning, transport eller försäljning av vara såväl i det
investerande som i det utländska företaget. För utländska investeringar i
Sverige gällde motsvarande förutsättningar utom att det investerande
företaget ej behövde ha nämnda verksamhetsinriktning.
I januari 1989 har riksbanken beslutat att direkta investeringar, såväl
svenska i utlandet som utländska i Sverige, liksom desinvesteringar, fr o m
mars får göras genom valutabank utan tillstånd. Det tidigare ansökningsförfarandet
ersätts med en rapport om genomförda transaktioner. Samtidigt
beslöts att tidigare gällande villkor ej längre skall tillämpas.
Kommersiella krediter
Valutaregleringen har sedan länge inte hindrat finansiering av svensk export
och import av vare sig varor eller tjänster.
För svenska företag kan finansiering via valutabank i utländsk valuta ske
utan att detta kräver särskilt tillstånd från riksbanken, om krediten inte
överstiger sex månader. Längre krediter kan också upptas i valutabank utan
särskilt tillstånd under förutsättning att krediten överensstämmer med
kommersiell praxis. För motsvarande lån i utländskt kreditinstitut lämnar
riksbanken tillstånd.
Tidigare gällande dispenser för valutabank att lämna lån i utländsk valuta
till valutautlänning för finansiering av svensk utrikeshandel blev överflödiga,
då en generell dispens lämnades valutabank för utlåning till utlandet i
utländsk valuta i maj 1988 (se nedan).
Sedan februari 1988 gäller en generell dispens för valutabanker att lämna
lån även i svenska kronor till den utländske motparten eller dennes bank
under förutsättning att lånetiden inte överstiger fem år och villkoren för
lånen överensstämmer med villkoren för normal leverantörskredit. Tidigare
krävdes riksbankens tillstånd, vilket normalt lämnades om beloppet inte
översteg 100 mkr och lånetiden inte översteg fem år.
Finansiell upplåning i utlandet
Bestämmelserna i valutaregleringen om medel- och långfristig upplåning i
utlandet har liberaliserats i betydande omfattning de senaste åren.
Företag och kommuner får uppta lån i utländsk valuta hos valutabank
under förutsättning att lånet har en minsta genomsnittlig löptid på ett år. 21
Sådana lån får således upptas utan beloppsbegränsning och utan särskilt Redog. 1988/89:15
medgivande från riksbanken. För motsvarande lån hos utländskt kreditinstitut
eller genom emission i utlandet av skuldbevis i utländsk valuta lämnar
riksbanken normalt tillstånd.
Finansiella krediter till utlandet
Finansiella krediter till utlandet utan svensk anknytning har tidigare som
regel inte medgivits. Sedan mars 1986 har dock valutabankerna haft tillstånd
att inom individuella limiter ge sådan kredit. I maj 1988 utfärdades en
generell dispens för valutabankerna att lämna krediter och ställa garantier i
utländsk valuta till valutautlänning. Särskilda regler för lån i utländsk valuta
för finansiering av svenska dotterbolag i utlandet och för ställande av
garantier för samma ändamål har därmed blivit överflödiga och kunnat
upphävas. För lån och garantier avseende banks dotter- och intresseföretag
krävs dock alltjämt tillstånd från riksbanken.
För fysiska personer har gällt att tillstånd alltid lämnas för lån till släktingar
i utlandet och normalt också för lån till andra närstående. Vidare har
personer med anknytning till Sverige, t ex svenskt medborgarskap, som regel
fått tillstånd att uppta lån i svensk bank upp till ett belopp av 50 000 kronor. I
oktober 1988 utfärdades en generell dispens för lån från valutainlänning till
släkting i utlandet under förutsättning att utestående lån mellan samma
låntagare och långivare inte överstiger 200 000 kronor. Vidare utfärdades en
generell dispens för lån från valutabank till valutautlänning med viss
anknytning till Sverige med högst 50 000 kronor.
Leasing
Leasing utgör en form av finansiering. Finansiering från Sverige av utländsk
verksamhet medges i princip inte inom valutaregleringen med de undantag
som nämnts ovan för valutabank. I enlighet härmed har leasing till utlandet
av i utlandet inköpta objekt inte medgivits. Betalning av leasingavgifter får
dock ske som löpande betalning för vara som utförts från Sverige för leasing i
utlandet eller införts till Sverige för leasing i Sverige. Under 1988 uppmärksammades
ett tilltagande intresse att kringgå förbudet mot finansiering från
Sverige av utländsk verksamhet. Kapitalobjekt, främst flygplan, köptes i
utlandet och infördes till Sverige för att därefter omedelbart åter utföras för
leasing till utländsk användare. För att hindra detta infördes i september 1988
den begränsningen att leasingavgifter från utlandet endast skall utgöra
löpande betalning då vara som utförs från Sverige är svensktillverkad.
Finansiering av utländsk verksamhet som har svensk anknytning kan
medges efter ansökan. Detta gäller också finansiering genom leasing. På
senare tid har ett stort antal ansökningar angående förvärv av objekt i
utlandet för leasing i utlandet förekommit. Dessa har regelmässigt avslagits
om svensk anknytning saknats. I november 1988 beslöts att sådan leasing som
inte enbart är ren finansiering utan även innehåller ett betydande element av
tjänsteexport och risktagande utöver kreditrisk skall medges. Avgörande
härvidlag skall vara förhållanden som storleken på nuvärdet av leasingavgif- 22
terna i förhållande till anskaffningsvärdet, leaseperiodens längd och äganderätten
efter leaseperiodens slut.
Värdepapper
Valutainlänning som innehar i Sverige förvarade utländska värdepapper har
fått sälja dessa i utlandet och för likviden köpa andra börsnoterade utländska
värdepapper (omplacering eller switch). De utländska värdepapperen har
vidare fritt fått säljas till annan valutainlänning, varvid de betalats med en
överkurs, kallad switchpremie. Denna premie har inte varit föreskriven av
riksbanken utan helt marknadsbetingad. Valutainlänning som velat förvärva
ett visst utländskt värdepapper har varit hänvisad till att från annan
valutainlänning köpa ett utländskt värdepapper, vilket som helst, och sedan i
utlandet switcha det mot det önskade värdepapperet. Alla transaktioner med
utlandet måste göras genom valutabank eller av riksbanken godkänd
fondkommissionär. I praktiken har dock vanligen dessa två transaktioner
genomförts på en gång av banken eller fondkommissionären. Den som köpt
ett utländskt värdepapper har då upplevt att han köpt ”switchvaluta”, när
han på en gång betalat värdepapperet och switchpremien.
Reglerna för portföljinvestering i utländska värdepapper har under 1988
alltjämt varit relativt restriktiva. Den av fullmäktige utlovade gradvisa
avvecklingen av förbuden vad gäller investering i utlänska aktier inleddes
dock under året.
Genom beslut i november 1987 har valutainlänningar sålunda fått ökade
möjligheter att köpa utländska aktier. Under 1988 har tillstånd att utan
switchförfarande från utlandet köpa börsnoterade utländska aktier lämnats
vid tre tillfällen till ett belopp av 1 miljard kronor per gång. Tillstånden har
lämnats till valutabanker och av riksbanken godkända fondkommissionärer
mot en avgift som fastställts genom ett anbudsförfarande. Avgiften blev vid
tillståndsgivningen i februari 2,5 procent, i juni 5 procent och i oktober 6
procent. Som villkor för de lämnade tillstånden gäller att aktierna skall
förvaras i depå hos valutabank eller av riksbanken godkänd fondkommissionär.
De får inte uttas ur depån annat än i samband med försäljning till
utlandet eller för inläggning i annan depå av samma slag vid överlåtelse inom
landet. Reglerna för switchtransaktioner i utländska aktier har ändrats. En
förutsättning för sådana transaktioner är nu att aktierna läggs i samma slag av
depå. Härigenom kommer efter hand samma depåregler att gälla för alla i
Sverige förvarade utländska portföljaktier.
I januari 1989 beslöt riksbanken att helt avskaffa de förbud som gällt mot
köp av utländska aktier. Kravet att köpta aktier skall förvaras i depå hos
valutabank eller av riksbanken godkänd fondkommissionär kvarstår. Switchförfarandet
har därmed upphört när det gäller aktier.
I juni 1988 beslöts att de regler som gäller för valutainlännings placeringar i
utländska aktier också skall gälla för placeringar i börsnoterad utländsk
aktiefond, som placerar minst 75 procent av sina tillgångar i aktier.
I maj 1988 infördes en generell dispens för valutabank att placera sitt
innehav av tillgångar i utländsk valuta i obligationer och andra skuldebrev.
Tidigare tillämpades en ordning med beloppsbegränsning av valutabanks
möjligheter att placera i obligationer i utländsk valuta.
Redog. 1988/89:15
23
I februari 1988 infördes en generell dispens för försäljning till utlandet av Redog. 1988/89:15
svenska börsnoterade aktier och svenska aktier som är föremål för handel på
OTC-marknaden. Tidigare hade riksbanken regelmässigt lämnat motsvarande
tillstånd. I anslutning härtill infördes en dispens för försäljning till
utlandet av andelar i svenska aktiefonder som huvudsakligen placerar i
sådana aktier. Riksbanken skall dock först godkänna varje enskild fond för
försäljning till utlandet.
I januari 1989 beslöts att dispensen skulle utvidgas till att omfatta alla
svenska aktier, dvs även icke börsnoterade aktier.
Valutamarknaden
En huvudregel vid allmänhetens terminsaffärer med valutabank är att
terminssäkring skall avse tiden till dess att bakomliggande betalning sker.
Det har dock varit tillåtet att ingå successiva kortare terminsaffärer under
förutsättning att avtal träffas med kunden om att förlängning skall ske fram
till betalningens förfallodag. I mars 1988 gavs valutabank rätt att på
motsvarande sätt ingå längre terminsaffärer under förutsättning att vid
betalningstidpunkten återstående del annulleras.
I januari 1987 hade regler införts i valutahandelstillståndet om hur
valutaoptioner skulle beaktas vid beräkning av bankernas valutapositioner.
Enligt dessa regler var möjligheterna att ta risker för kursuppgång och
kursnedgång snävt begränsade. Orsaken till denna försiktighet från riksbanken
var bristen på erfarenhet i Sverige och de stora förluster som detta
instrument åsamkat banker i utlandet. I maj 1988 ansågs tiden mogen att
övergå till ett mer utvecklat system för att bedöma valutaoptioners kursrisk.
Det nya systemet, som används även i andra länder, innebär en mer realistisk
riskbedömning och större rörelsefrihet men ställer också större krav på
bankernas kunnande och kräver speciell ADB-utrustning. De valutabanker
som vill tillämpa de nya reglerna måste först erhålla riksbankens särskilda
tillstånd.
Under året har ett par framställningar gjorts om att få öppna handel med
standardiserade optioner och terminer i valutor. För att möjliggöra denna
handel har valutastyrelsen lämnat de tillstånd som behövts härför.
24
Kredit- och valutapolitiskt kalendarium 1988 Redog. 1988/89:15
15 februari
Riksbanken utfärdade tillstånd till köp från utlandet av utländska börsnoterade
aktier till ett värde av en miljard kronor.
22 mars
Riksbankens valutastyrelse beslutade tillåta valutabankerna att göra terminsaffärer
med allmänheten med senare förfallodag än den bakomliggande
betalningen, under förutsättning att den vid betalningstidpunkten återstående
delen annulleras.
21 april
Fullmäktige anmälde i en skrivelse till finansdepartementet sin avsikt att
avskaffa diskontot.
28 april
Riksbanken höjde diskontot från 7,5 till 8,5 procent med verkan från den 29
april.
28 april
Riksbanken begärde hos regeringen om förordnande om kassakrav för
finansbolag om 4 procent. Kassakravet för bankerna höjdes samtidigt från 3
till 4 procent från den 1 juli 1988.
19 maj
Regeringen föreskrev, att de kreditpolitiska bestämmelserna om kassakrav
fick tillämpas för finansbolag.
30 maj
Riksbanken beslutade, att beslut om tillstånd för vissa direkta investeringar i
utlandet fr o m den 1 juni skulle delegeras till valutabankerna. Förändringen
skulle ses som ett led i arbetet på att förenkla valutaregleringen.
För att valutabankerna skulle kunna ta beslut om tillstånd, krävdes
följande:
- investeringar i ett utländskt företag skulle ej få överstiga 100 miljoner
kronor under ett år,
- ett svenskt företags andel av rösterna eller kapitalet i ett utländskt företag
skulle uppgå till minst 20 procent och
- de direkta investeringarna skulle avse tillverkning, sammansättning,
transport eller varuförsäljning, och det svenska företaget skulle vara
verksamt inom samma område.
För utländska direkta investeringar i Sverige skulle motsvarande beslutsordning
gälla. För övriga direkta investeringar skulle som tidigare krävas
tillstånd av riksbanken.
25
6 juni
Riksbanken utfärdade tillstånd till köp från utlandet av utländska börsnoterade
aktier till ett värde av en miljard kronor.
9 juni
Riksbanken utfärdade tillämpningsföreskrifter avseende kassakrav för finansbolag.
Kassakravet skulle uppgå till 4 procent av ett finansbolags
förbindelser från den 1 juli.
9 juni
Den 28 april 1988 höjde riksbanken kassakraven för banker att gälla fr o m 1
juli. Riksbanken utfärdade med anledning av detta nya tillämpningsföreskrifter
med i sak oförändrad beräkningsgrund.
21 juni
Riksbankens valutastyrelse beslöt
- ändra valutaföreskrifterna till följd av att förbudet att lämna kredit mot
säkerhet av utländsk borgen upphävts samt
- tillåta förvärv av andelar i sådana utländska aktiefonder, som placerar
minst 75 procent av sina tillgångar i aktier.
17 oktober
Riksbanken utfärdade tillstånd till köp från utlandet av utländska börsnoterade
aktier till ett värde av en miljard kronor.
20 oktober
Riksbanken beslöt gå in som aktieägare i PenningmarknadsCentralen PmC
AB. Beslutet innebar, att riksbanken
- blev medlem i PmC-systemet,
- tecknade aktier för 16,5 miljoner kronor i PmC AB,
- skulle svara för likvidhanteringen vid värdepapperstransaktioner inom
PmC-systemet samt
- skulle ge s k nödfallskredit till PmC mot säkerhet i värdepapper, ifall det
skulle bli nödvändigt för att motverka stopp i värdepappershandeln till
följd av utebliven betalning från någon medlem i systemet.
20 oktober
Riksbanken hemställde i skrivelse till regeringen om förlängt förordnande
om räntereglering för försäkringsbolag att gälla under 1989. Tillämpningen
skulle vara densamma som gällande bestämmelser.
17 november
Riksbanken beslutade ingå som delägare i Penningmarknadsinformation
Pml AB, ett bolag som skulle utveckla och driva ett nytt informationssystem
på penningmarknaden.
Redog. 1988/89:15
26
1 december
Regeringen utfärdade förordnande om förlängd räntereglering för försäkringsbolag.
1 december
Riksbanken beslutade ändra tillämpningen av emissionskontrollen genom
att upphäva flertalet återstående begränsningar för lånevillkoren på certifikat-
och obligationsmarknaden. Följande ändringar beslutades:
- kortast tillåtna löptid för mellanhandsinstitutens obligationslån sänktes
från fem till ett år och för övriga emittenters obligationslån från två till ett
år,
- kravet att mellanhandsinstitutens obligationslån skulle ha en fast ränta
uppphävdes, och instituten skulle medges emittera obligationslån med
rörlig ränta (s k FRN-lån),
- löptidsbegränsningen på högst 360 dagar för mellanhandsinstitutens
certifikatupplåning upphävdes och
- löpande emissioner (”on tap”) skulle medges alla emittenter på obligationsmarknaden,
och kravet, att ett obligationslån skulle uppgå till minst
100 miljoner kronor, avskaffades.
Kravet att emittenterna skulle ha tillstånd av riksbanken kvarstod. Riksbanken
behöll övervakningen av att:
- lånevillkoren skulle vara lättöverskådliga och inte relateras till andra
variabler än marknadsräntorna,
- emissionskursen för lån med upp till och med fem års löptid skulle ligga i
intervallet 97-103 procent och för övriga lån i intervallet 95-105 procent.
Undantag från ovanstående gjordes för finansiering av nyproducerade
bostäder och andra objekt, som berörs av statliga lånebestämmelser.
Redog. 1988/89:15
27
Internationellt finansiellt samarbete
Redog. 1988/89:15
Den internationella skuldkrisen
Den viktigaste enskilda händelsen under 1988 var att det största medelinkomstlandet,
Brasilien, åter normaliserade relationerna med sina kreditorer
efter det ensidiga räntemoratorium som landet deklarerat i februari 1987.
Brasilien ingick ett nytt avtal med Internationella valutafonden och träffade
samtidigt, med förvånansvärd snabbhet, överenskommelser med såväl
affärsbanker som offentliga kreditorer i Paris-klubben. Bankavtalet innebar
en utvidgning av den s k menyn genom att det innefattade vissa nya
finansieringslösningar i syfte att säkra en bred medverkan.
Brasilien-uppgörelsen kan ses som en betydelsefull framgång för den
hittillsvarande skuldstrategin, även om det ännu är för tidigt att bedöma om
det nya anpassningsprogram som ligger till grund för avtalen kommer att
kunna genomföras. För flertalet övriga medelinkomstländer har emellertid
läget närmast försämrats under 1988. I länder som Argentina, Egypten och
Jugoslavien har svårigheterna att få till stånd nödvändig ekonomisk anpassning
blivit alltmer uppenbara, vilket i sin tur fördröjt avtal om erforderlig
finansiering. Ett flertal s k överbryggningsarrangemang har också ingåtts. I
slutet av 1988 beviljades Mexiko ett sådant lån av USA om hela USD 3,5
miljarder. Internationella regleringsbanken, BIS, har i samarbete med
främst de amerikanska monetära myndigheterna och med stöd av ett antal
centralbanker lämnat överbryggningslån till Argentina, Brasilien och Jugoslavien.
Riksbanken har genom garantiåtaganden medverkat i dessa lånearrangemang.
De fortsatta svårigheterna att ordna finansering från främst affärsbankerna
har ökat kraven från debitorländerna på mera långtgående skuldlättnad
än vad som kan åstadkommas genom traditionella omförhandlingar. Ett
försök av Mexiko att minska skuldstock och skuldtjänst i samband med
omvandling av en del av landets bankskuld till värdepapper blev beloppsmässigt
en besvikelse. Förslag om liknande operationer, som i någon form skulle
utnyttja den låga värderingen av bankskulder på andrahandsmarknaden, har
framförts från såväl debitor- som kreditorhåll men har ännu inte prövats i stor
skala. Det råder i stort sett enighet bland IMFs medlemsländer om att
skuldlättnad av denna typ bör utformas från fall till fall och att den dessutom
bör baseras på frivilliga överenskommelser mellan parterna. Denna enighet
bekräftades senast vid IMFs interimskommittés möte i september 1988.
När det gäller låginkomstländerna fortsätter den försämring av den
allmänna ekonomiska och finansiella situationen som pågått under de
senaste åren. Samtidigt kan dock konstateras att ett flertal viktiga initiativ
tagits eller förts vidare under 1988 i syfte att ge dessa länder ökad finansiering
på gynnsamma villkor eller att reducera deras skuldbörda.
Det första initiativet avsåg utvidgningen av IMFs strukturanpassningsfacilitet
med SDR 6 miljarder1, vilken behandlades i 1987 års förvaltningsberättelse.
Nästa led utgörs av Världsbankens (IDA) särskilda stödprogram för
1 En SDR motsvarade den 30 december 1988 8,25 kronor.
28
skuldsatta låginkomstländer i Afrika. Detta program omfattar utfästelser om Redog. 1988/89:15
sammanlagt USD 6,4 miljarder från multilaterala institutioner och enskilda
givarländer.
Det tredje initiativet gäller den överenskommelse som nåtts inom Parisklubbens
ram om omförhandling av kommersiella skulder på särskilt
gynnsamma villkor för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. Enligt
överenskommelsen kan kreditorländerna ge koncessioner i form av partiell
avskrivning, räntenedsättning eller förlängda återbetalningsperioder. En
förutsättning för särvillkoren är att låntagarlandet har ett avtal om anpassningsprogram
med IMF. Slutligen skall nämnas att i enstaka fall har återköp
av bankskulder till ett kraftigt reducerat pris prövats. Sverige bidrog med
biståndsmedel vid Bolivias återköp av en del av landets bankskuld.
Likviditetsfrågor i Valutafonden
Förhandlingarna inom ramen för den nionde, generella översynen av
medlemmarnas kapitalinsatser (kvoter) i IMF inleddes under 1987. Diskussionen
avser främst kapitalhöjningens totala storlek och fördelningen på de
enskilda medlemsländerna mot bakgrund av deras relativa ekonomiska och
finansiella position. Enighet har ännu ej uppnåtts. Uppfattningarna om
behovet av en kvotökning går starkt isär. Medan flertalet länder kan stödja
en höjning på 50-100 procent har man särskilt från amerikansk sida ifrågasatt
behovet av en höjning, bl a med hänvisning till att fondens resurssituation
kan anses tillfredsställande. Ej heller i frågan om kvothöjningens fördelning
på olika medlemsländer har man kunnat enas. Vissa länder (Japan och
Sydkorea) önskar för egen del erhålla särskilt stora höjningar, på grund av
dessa länders snabba ekonomiska tillväxt. Flertalet u-länder med en
försvagad ekonomisk position förordar istället, att fördelningen av kapitalinsatserna
- till vilka ländernas lånemöjligheter är relaterade - i ökad
utsträckning baseras på behovskriterier.
Den nionde kvotöversynen skulle, enligt reglerna, varit avslutad i mars
1988. På grund av nyssnämnda oenighet i centrala frågor kunde denna
tidsgräns ej hållas. Översynen har därför förlängts till utgången av april 1989.
I avvaktan på slutförandet av kvotöversynen har beslutats, att de maximala
lånegränserna under fondens politik för s k utvidgat lånetillträde (EAP) för
1989 skall kvarligga på samma nivå som tillämpats 1988, dvs 90/1101 procent
(av kvoten) för ettåriga2 s k stand by-avtal och totalt 270/330 procent för
treåriga2 strukturanpassningslån.
Dröjsmålen i samband med fullgörande av ränte- eller återbetalningsförpliktelser
till Valutafonden fortsatte att öka under 1988. Vid den senaste
halvårsöversynen i slutet av september 1988, hade 13 länder betalningseftersläpningar
om totalt SDR 2 416 miljoner (ca 19,9 miljarder kr), att jämföra
med SDR 1 528 miljoner vid samma tidpunkt år 1987. Antalet länder med
betalningseftersläpningar har ökat med fyra sedan föregående år. Till de sex
1 Den högre gränsen avser fall där betalningssvårigheterna är mycket stora och där
anpassningsåtgärderna är särskilt omfattande.
2 Tidsangivelserna avser den period under vilken lånen utbetalas och det fondstödda
anpassningsprogrammet pågår. Återbetalningsperioden är betydligt längre. 29
länder, nämligen Guyana, Liberia, Peru, Sudan, Vietnam och Zambia, som Redog. 1988/89:15
förra året hade så långvarig eftersläpning att de helt avstängts från att
utnyttja fondens finansiella resurser, har i år tillkommit Sierra Leone och
Somalia.
Vid interimskommitténs möte i september 1988 lade IMFs direktion fram
ett förslag till hur betalningseftersläpningar skall hanteras i fortsättningen.
Strategin bygger i första hand på ett intensifierat internationellt samarbete,
där hörnstenarna utgörs av medlemslandets vilja att ingå och fullfölja
tillväxtorienterade anpassningsprogram samt biståndsgivares och kreditorers
vilja att bidra med finansierng. S k stödgrupper, bestående av enskilda
länders kreditorer och biståndsgivare skall underlätta processen. För närvarande
pågår förhandlingar om en lösning av Guyanas betalningseftersläpningsproblem
på basis av den nya strategin.
Förändringar i IMFs läneordningar
Under 1988 har några av IMFs läneordningar modifierats. Den kompensatoriska
faciliteten samt låneordningen för att finansiera fluktuationer i
kostnaderna för spannmålsimport har ersatts av en ny facilitet, CCFF, som
förutom att ge traditionell kompensatorisk finansiering skall kunna användas
för att snabbt möta externa chocker av olika slag. Syftet med den nya
låneordningen är att skydda IMF-stödda anpassningsprogram. Den nya
faciliteten skall delvis kompensera låntagarländerna för intäktsbortfall eller
fördyringar som ligger utanför myndigheternas kontroll och som orsakats av
exempelvis minskade exportintäkter, höjda importpriser och stegringar i den
internationella räntenivån. Den maximala lånegränsen är 122 procent av
kvoten jämfört med 105 procent under de ersatta facilitetema. Den nya
faciliteten har ännu inte utnyttjats.
Den utvidgade lånefaciliteten, EFF, har revitaliserats för att i ökad
utsträckning omfatta strukturåtgärder. Det finns möjlighet att förlänga
avtalen med ett år från tidigare tre till fyra år. Övervakning av anpassningsprogrammen
kan i fortsättningen göras i sexmånadersinterval! istället för
som tidigare var tredje månad. Finansieringen skall ske med ordinarie
resurser upp till 140 procent av kvoten, och först därefter med upplånade
medel, vilket medför att återbetalningsvillkoren förbättras. Hittills har
endast ett mindre antal länder utnyttjat EFF i dess nya form.
ESAF, IMFs utvidgade strukturanpassningsfacilitet för de fattigaste
länderna, har trätt ikraft under 1988. Endast ett fåtal länder har hunnit
utnyttja faciliteten.
Valutafondens löpande verksamhet
Under 1988 gjordes kreditåtaganden uppgående till SDR 2,9 miljarder
(härav 2,5 miljarder under de ordinarie resurserna) mot 2,6 miljarder under
1987. Utbetalningarna till låntagarländerna uppgick till SDR 3,1 miljarder -
att jämföra med 1987 års utbetalningar om 3,7 miljarder. Återbetalningar på
lämnade krediter utgjorde SDR 7,2 miljarder under 1988 mot 7,9 miljarder
under 1987. Detta återspeglar den omfattande utlåningen från Valutafonden 30
under de första åren av årtiondet.
IMFs kronbehållning och Sveriges nettoställning i IMF, vilken inräknas i Redog. 1988/89:15
valutareserven, framgår av tabell 1. Riksbankens nettoställning gentemot
IMF försvagades under 1988 med SDR 27 miljoner. Detta orsakades av att
återbetalningarna i kronor översteg användningen av kronor i fondens
utlåning.
Riksbanken ingick 1987 ett avtal med Valutafonden om frivilliga transaktioner
i SDR. Inom ramen för detta har Valutafonden köpt och sålt SDR till
riksbanken utöver det obligatoriska designationsförfarandet. Som en följd
härav har riksbankens SDR-innehav under 1988 ökat med SDR 91 miljoner
till 299 miljoner.
Medlemmarna i Valutafonden har ej heller under 1988 kunnat enas om en
tilldelning av SDR under den s k femte basperioden, som inleddes 1987.
Sedan starten av SDR-systemet år 1970 har medlemsländerna totalt tilldelats
ca SDR 21 miljarder.
Inga nya länder har under året beviljats medlemskap i IMF. Antalet
medlemsländer är 151.
Tabell 1 IMFs kronbehållning, Sveriges nettoställning i IMF och SDRinnehav -
Uppgifter vid slutet av respektive år. Miljoner SDR
| Kronbehållning belopp | procent av | Nettoställning'', belopp | SDR-innehav, belopp |
1985 | 814,7 | 77 | 249,6 | 224 |
1986 | 810,9 | 76 | 253,4 | 261 |
1987 | 786,9 | 74 | 277,4 | 208 |
1988 | 813,5 | 76 | 250,8 | 299 |
1 Nettoställningen motsvarar summan av egentlig reservtranch (i reservtillgångar
inbetalt insatskapital), särskild reservtranch (det belopp fonden netto disponerat av
det i kronor inbetalda insatskapitalet) och långivning till IMF. Vid utgången av 1988
innefattade nettoställningen inte någon långivning till IMF.
Världsbanksgruppen
I världsbanksgruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden
(IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multilaterala
investeringsgarantiorganet (MIGA). Omfattningen av gruppens finansieringsverksamhet
framgår av tabell 2.
Huvuddelen av Världsbankens utlåning är inriktad på projektfinansiering.
Som en följd av den internationella skuldkrisen används dock numera ca 25
procent av utlåningen för att främja mer övergripande ekonomiska åtgärder,
s k struktur- eller sektoranpassning. Därvid har även vikten av ett nära
samarbete med Valutafonden ökat.
Världsbanken (IBRD) får medel till sin utlåning huvudsakligen genom
upplåning. Vid utgången av bankens budgetår 1987/88 uppgick medel- och
långfristig upplåning till nära USD 80 miljarder. Under detta budgetår
lånade banken upp USD 10,8 miljarder. Räntan på lån från Världsbanken,
som står i relation till de genomsnittliga upplåningskostnaderna, var vid
utgången av 1988 7,59 procent.
Tabell 2 Världsbanksgruppens långivning under budgetåren
1983/84-1987I882
Miljarder USD
| 1983/84 | 1984/85 | 1985/86 | 1986/87 | 1987/88 |
Utfästelser |
|
|
|
|
|
IBRD | 11,9 | 11,4 | 13,2 | 14,2 | 14,8 |
IDA | 3,6 | 3,0 | 3,1 | 3,5 | 4,5 |
IFC | 0,7 | 0,9 | 1,2 | 0,9 | 1,3 |
Summa | 16,2 | 15,3 | 17,5 | 18,6 | 20,6 |
Utbetalningar |
|
|
|
|
|
IBRD | 8,6 | 8,6 | 8,3 | 11,4 | 11,6 |
IDA | 2,5 | 2,5 | 3,2 | 3,1 | 3,4 |
IFC | 0,4 | 0,4 | 0,5 | 0,5 | 0,9 |
Summa | 11,5 | 11,5 | 12,0 | 15,0 | 15,9 |
2 Världsbanksgruppens budgetår löper 1 juli - 30 juni. För IFC ingår även bidrag till
riskkapital. Verksamheten inom MIGA har ännu inte kommit i gång.
I april 1988 godkände Världsbankens styrelse en allmän höjning av det
auktoriserade kapitalet, dvs det maximala belopp bankens kapital bemyndigats
uppgå till, med USD 74,8 miljarder. Höjningen sker genom att
medlemsländerna tecknar nya andelar i banken. Dessförinnan var det
auktoriserade kapitalet USD 94,9 miljarder. De stora behoven av investeringar
och strukturanpassning i u-länderna motiverar denna resursförstärkning.
Banken beräknas nu kunna utöka sin låneverksamhet med ca 10
procent per år under den närmaste femårsperioden. Vid andelsteckningen
skall 0,3 procent av det tecknade beloppet betalas i guld eller US dollar och
2,7 procent i egen valuta; resten utgör garantiåtaganden.
Den sammanlagda svenska insatsen i Världsbanken är USD 1 013,8
miljoner, fördelad på 8 404 andelar. Inom ramen för ovannämnda kapitalhöjning
erbjuds Sverige teckna 6 570 andelar å USD 120 635, dvs totalt USD
792,6 miljoner. I december 1988 godkände riksdagen Sveriges medverkan i
kapitalhöjningen. Liksom tidigare kommer riksbanken att fullgöra erforderliga
betalningar för Sveriges deltagande i kapitalhöjningen. Dessa betalningar
uppgår totalt till USD 23,8 miljoner, varav USD 2,4 miljoner erläggs i US
dollar och återstoden i kronor.
I anslutning till den allmänna kapitalhöjningen överenskoms om förbättring
av återbetalningsvillkoren för bankens låntagare. Härigenom ökas
nettoflödet av medel till dessa från banken och situationen för skuldländerna
underlättas.
I slutet av budgetåret 1987/88 beslöts om en uppstramning av bankens
principer för avsättningar till följd av att medlemsländer inte fullgjort
betalningar på lån från banken. Världsbanken medger inte omförhandlingar
eller avskrivningar av dess lån. Uteblivna betalningar måste dock efter en viss
tid beaktas i bankens redovisning. Avsättningar görs nu när sex månader
förflutit utan att förfallen betalning fullgjorts, varvid inkomsten minskas.
Storleken på avsättningen bedöms från fall till fall. Vid slutet av 1987/88
fanns åtta sådana låntagare.
Redog. 1988/89:15
32
Konventionen om upprättandet av Multilaterala investeringsorganet, Redog. 1988/89:15
MIGA, trädde i kraft den 12 april 1988. Syftet är att främja investeringar i
u-länderna genom att ge försäkringar mot icke-kommersiella risker. Sverige
betalade in sina ursprungligen tecknade andelar i MIGA enligt konventionstexten;
10 procent av priset på andelarna kontant, dvs 7,1 mkr och 10 procent
i form av en skuldsedel på samma belopp.
Som ett led i Världsbankens (IDAs) särskilda program för de djupt
skuldsatta låginkomstländerna i Afrika söder om Sahara har banken ökat
sina utbetalningar dit samt uppmanat givare till ökad samfinansiering.
Sverige har inom denna ram beslutat om extra bistånd på totalt 375 mkr.
Till den åttonde påfyllnaden av IDA gjorde Sverige under året en andra
delbetalning på 800,6 mkr via en skuldsedel deponerad i riksbanken. Till den
år 1985 beslutade kapitalhöjningen i IFC gjordes en tredje inbetalning på 9,7
mkr. Under budgetåret 1987/88 skapades en ”trust fund”, Foreign Investment
Advisory Service (FIÅS), under IFC; Sverige betalade in 3 mkr till
denna fond.
Övrigt internationellt finansiellt samarbete
Till Afrikanska utvecklingsbanken gjordes den andra inbetalningen under
den fjärde allmänna kapitalökningen. Detta skedde i form av en skuldsedel
på 14,4 mkr. Till Afrikanska utvecklingsfonden inbetalades - också i form av
skuldsedel - 255 mkr, vilket utgjorde den första delbetalningen under den
femte påfyllnaden.
Till Asiatiska utvecklingsfonden inbetalades, i form av en skuldsedel, 91,4
mkr som den andra delinbetalningen under den fjärde påfyllnaden.
Till det höjda grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken gjordes den
första inbetalningen på SDR 2,3 miljoner.
Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of New
York om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av dollar och kronor förlängdes
1988 för ytterligare ett år. Det belopp som avtalet omfattar uppgår till USD
300 miljoner. Arrangemanget har inte utnyttjats under året.
3 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 15
33
Betalningsmedelsförsörjningen
Riksbanken svarar enligt lag för utgivningen av sedlar och mynt. Riksbankens
region- och kassakontor har därmed uppgiften att tillhandahålla sedlar
och mynt åt post och banker liksom att mottaga de sedlar och mynt som
föranleds av överskott hos post och banker. Riksbankens depåer har
motsvarande uppgift i första hand vad gäller sedlar.
Vid sidan av den service som riksbanken sålunda alltid tillhandahållit har
riksbanken i enlighet med uttalande av 1982/83 års riksdag (FiU 1982/83:27,
sid 14) sedan 1984 infört också avgiftsbelagd service på betalningsmedelsområdet.
Riksbanken har sålunda åtagit sig att i samband med ut- och inväxling
av sedlar och mynt mot avgift tillhandahålla tjänster utöver den fastlagda
servicenivån. Exempelvis vill post och bankkontor ibland erhålla eller lämna
in sedlar/mynt förpackade enligt speciella önskemål, vilket då kostar pengar.
Post och bankkontor kan vidare mot ersättning lämna in dagskassor från
exempelvis varuhus för uppräkning vid riksbanken.
Sedlar
Antalet samt värdet av utelöpande, mottagna och utlämnade sedlar anges i
tablån.
| Utelöpande | Inströmning |
| Utströmning | |
| mkr | miljoner sedlar | mkr | miljoner sedlar | |
1984 | 46 520 | 87 834 | 934,1 | 91 703 | 944,4 |
Proc förändring | +8,9 | +9,4 | +2,8 | + 10,1 | +5,1 |
1985 | 48 096 | 100 301 | 1 006,3 | 101 898 | 989,0 |
Proc förändring | +3,4 | + 14,2 | +7,7 | + 11,1 | +4,7 |
1986 | 54 050 | 106 959 | 1 000,7 | 112 607 | 1 003,0 |
Proc förändring | + 12,4 | +6,6 | -0,6 | + 10,5 | + 1,4 |
1987 | 56 303 | 117 687 | 991,6 | 119 977 | 972,1 |
Proc förändring | +4,2 | + 10,0 | -0,9 | +6,5 | -3,1 |
1988 | 59 451 | 129 820 | 1 010,9 | 133 326 | 1 008,5 |
Proc förändring | +9,5 | + 10,3 | + 1,9 | + 11,1 | +3,7 |
In- och utströmningen av sedlar ökar snabbare i värde än i antal. Detta
speglar den successiva övergången till högre sedelvalörer. I maj 1985
introducerades den nya 500-kronorssedeln. Sedeln svarar nu för 12 procent
av de utelöpande sedlarnas värde.
I mars 1987 påbörjades utbytet av 100-kronorssedlar. Utbytet förlöpte
mycket smidigt. Den nya 100-kronorssedeln svarar nu för 82 procent av de
utelöpande 100-kronorssedlarna.
När den nya 100-kronorssedeln började spridas uttrycktes viss kritik om att
100- och 500-kronorssedlarnas framsidor var för lika. Företrädare för
Redog. 1988/89:15
34
handeln ville att riksbanken skulle vidtaga sådana åtgärder att risken att ta fel Redog. 1988/89:15
på de båda sedlarna eliminerades. Mot denna bakgrund begärde riksbanken
hos Tumba Bruk förslag till alternativ utformning av 500-kronorssedeln.
Efter samråd med företrädare för handel, post, banker, konsumentverket,
automatindustrin samt De Synskadades Riksförbund har riksbanken hösten
1988 beslutat att byta färg - den blå färgen ersätts av rött - samt vidta vissa
andra förändringar av 500-kronorssedeln. Den nya sedeln kommer att
introduceras under sommaren 1989 och skall successivt ersätta den nuvarande
sedeln.
Den tidigare till år 1988 planerade lanseringen av ny 1000-kronorssedel har
försenats. Skälet är att riksbanken avvaktat beslut om ny 500-kronorssedel.
Vid utgången av år 1987 upphörde vissa äldre sedlar att vara giltiga
betalningsmedel. Den bokföringsmässiga mängden utelöpande sedlar av
äldre typ var då 417 miljoner kronor. Sedelskulden har justerats med detta
belopp.
Under året har riksbanken beslutat att inte längre lämna ut 10 000-kronorssedlar. I en skrivelse till riksdagen har riksbanken föreslagit att
sedeln skall upphöra att vara betalningsmedel den 31 december 1991.
Riksdagen har beslutat i enlighet med riksbankens skrivelse.
Mynt
Under år 1988 gavs två minnesmynt ut med anledning av 350-årsminnet av att
kolonin Nya Sverige Delaware grundades. Det ena myntet var ett silvermynt
på 100 kronor med upplagan 150 000 stycken. Det andra myntet var ett
guldmynt på 1 000 kronor med upplagan 10 000 stycken. Senast ett guldmynt
gavs ut i Sverige var 1925. Efterfrågan på guldmyntet blev väsentligt större än
den präglade upplagan. Under år 1989 planeras två nya minnesmynt ges ut
med anledning av att världsmästerskapet i ishockey hålls i Sverige; ett
silvermynt på 200 kronor samt ett guldmynt på 1 000 kronor.
Den årliga produktionen av 10-öringar har ökat från 97 miljoner 1986 till
180 miljoner 1988. För år 1989 har 220 miljoner 10-öringar beställts. Enligt
mätningar försvinner dock varje år 10 procent av de 10-öringar som finns i
cirkulation. Detta innebär att 80-100 miljoner 10-öringar - till en kostnad av
ca 25 miljoner kronor - måste tillverkas varje år enbart för att bibehålla
antalet mynt i cirkulation.
Sedelräkning
Rationaliseringen av arbete med sedlar och mynt har fortsatt under 1988.
Andelen sedlar som räknades och sorterades maskinellt ökade under året
ytterligare 4 procent och utgör nu 66 procent. Den optimala maskinsorteringsgraden
torde vara cirka 75 procent.
Avgiftsbelagda tjänster
Riksbankens service på betalningsmedelsområdet var avgiftsfri fram till
hösten 1983. Graden av service varierade mellan riksbankens kontor
35
beroende på kontorens personal- och lokalmässiga förutsättningar för att
påta sig arbetsuppgifter.
Uppbyggnaden av ett taxesystem för de avgiftsbelagda tjänsterna har
nödvändiggjort att riksbanken lagt fast en enhetlig nivå för den service
riksbanken lämnar utan ersättning.
För post och banker har riksbankens avgiftsbelagda service den fördelen
att de mot en ersättning, som genom riksbankens stordriftsfördelar kan
hållas låg, får hjälp med att kapa arbetstoppar i sedel- och myntgenomströmningen.
Därtill kommer att insättning på konto i riksbanken ibland kan ske
en dag tidigare än eljest, varvid en räntevinst uppstår hos bank eller post.
Ur mer allmän synpunkt innebär riksbankens avgiftsservice en rationalisering.
Sedelbuntar som på väg från ett varuhus via en affärsbank till
riksbanken tidigare måst räknas i såväl varuhuset, affärsbanken som i
riksbanken behöver, om riksbankens service utnyttjas, ej räknas i affärsbanken.
I flera fall kan också de ur säkerhetssynpunkt alltid farliga omlastningarna,
de s k trottoarmomenten, undvikas genom att sedeltransporterna går
direkt från varuhus och liknande till riksbanken.
Intäkterna från riksbankens avgiftsbelagda service på betalningsmedelsområdet
har fortsatt att öka snabbt. Sammanlagt har riksbanken under året
fakturerat ca 22,3 miljoner kronor för denna service. Detta innebär att den
tidigare prognostiserade ökningen på 20 procent blev cirka 40 procent. För år
1989 är prognosen en fortsatt ökning med cirka 20 procent.
Under år 1988 sålde riksbanken för första gången premieobligationer på
postorder. Intresset från allmänheten för denna försäljning var mycket stort.
Riksbankens kontor blir genom affärsverksamheten bättre fungerande
administrativa enheter och den personalminskning som föranleds av övergången
till maskinell sedelsortering har kunnat hanteras på ett smidigare
sätt.
Redog. 1988/89:15
36
Förvaltningsåtgärder
Redog. 1988/89:15
I detta avsnitt redovisas vissa under året vidtagna organisatoriska förändringar
inom riksbanken samt vissa administrativa åtgärder. Vidare lämnas en
sammanställning av under året avgivna remissyttranden.
Riksbankens organisation
Riksdagen lade våren 1983 fast riktlinjerna för riksbankens regionala
organisation. Vid 1989 års ingång finns inom betalningsmedelsavdelningen
nio regioner och inom dessa elva kassakontor och tre sedeldepåer. Antalet
enheter i den regionala organisationen har under 1988 minskats med två
sedan kassakontoret i Halmstad lades ned vid utgången av februari och
kassakontoret i Nyköping avvecklades vid utgången av december 1988.
En ny sedeldepå kommer att öppnas i Kalmar under 1989 samtidigt som
verksamheten vid kassakontoret där avvecklas. Sedeldepån i Norrköping
kommer att läggas ned. I finansutskottets betänkande 1987/88:23 om bl a
riksbankens förvaltning 1987 behandlades en eventuell nedläggning av
kassakontoren i Umeå och Västerås. Fullmäktiges prövning av frågan ledde
fram till att medel för investeringar vid de båda kontoren togs upp i 1989 års
budget. Pågående och planerade investeringar i fastigheter i övrigt vid
riksbankens kontor redovisas nedan.
Huvudkontorets indelning i avdelningar och sekretariat har under året
varit oförändrad. Nu gällande organisationsplan redovisas som bilaga till
denna berättelse. Till en ledigförklarad tjänst som biträdande riksbanksdirektör
och biträdande chef för utrikesavdelningen beslöt fullmäktige den 8
december 1988 förordna Staffan Sohlman.
Såsom omnämndes i förvaltningsberättelsen 1987 lade regeringen under
1987 fram en proposition om ny riksbankslag och ändrat huvudmannaskap
för riksgäldskontoret. Ny lag om Sveriges riksbank (1988:1385) utfärdades
den 8 december 1988. Lagen trädde, med ett undantag, i kraft den 1 januari
1989. Bestämmelserna i 35 § fjärde stycket, med vissa bestämmelser om
revisionsavdelningens uppgifter, träder i kraft den 1 juli 1989. Genom den
nya lagens ikraftträdande upphävs lagen (1934:437) för Sveriges riksbank,
lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken och lagen (1970:1028)
om rikets mynt.
Några viktigare förvaltningsärenden
I början av 1988 redovisades för fullmäktige en inom riksbankens organisationskontor
upprättad rapport omfattande en utvärdering av framtida
ADB-miljö i riksbanken med förslag till val av datorleverantör m m.
Fullmäktige beslöt i anledning härav välja det i rapporten angivna IBMalternativet,
innebärande bl a att central datorutrustning skall vara IBMkompatibel.
En ny stordator, IBM 3090-12S, installerades vid huvudkontoret i
månadsskiftet september-oktober. Under tiden 1988-1992 kommer samtliga
4 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 15
ADB-system som nu är i produktion att ersättas. Under samma tid kommer Redog. 1988/89:15
ADB-produktion att pågå parallellt i nuvarande UNISYS-miljö och den nya
IBM-miljön.
Under våren 1988 behandlades frågor om etik med hänsyn till att vissa
anställda i riksbanken har tillgång till känslig information som skulle kunna
utnyttjas till personlig vinning vid egna värdepapperstransaktioner. Fullmäktige
fastställde rekommendationer som innebär att ca 50 tjänstemän skall
redovisa sitt innehav av fondpapper och förändringar i detta till en grupp om
tre chefstjänstemän. Placeringar för kortare tid än två år är normalt inte
tillåtna.
I skrivelse till finansdepartementet under våren 1988 anmälde fullmäktige
sin avsikt att avskaffa riksbankens diskonto. Ett avskaffande av diskontot
förutsätter emellertid ändringar av de författningar som bygger på riksbankens
diskonto. Fullmäktige avser därför att intill dess erforderliga lagändringar
kan vidtas, fastställa diskontot enligt rådande praxis.
Vid bolagsstämman den 19 maj 1988 i det av riksbanken helägda
dotterbolaget AB Tumba Bruk beslöts bl a att utdelningen på aktierna skulle
vara 3 procent dvs 1,08 mkr. Till styrelseledamöter valdes: advokaten Johan
Gernandt, ordförande, direktörerna Bengt Mossberg, Bengt Åke Berg,
Hans Carlsson, Gunnar Dahlsten, Lars Engström och Lennart Siltberg,
riksbanksdirektören Åke Gustafsson samt riksdagsmannen Ivar Nordberg.
Vid extra bolagsstämma den 10 november 1988 utsågs till ny ledamot
riksdagsledamoten Roland Brännström att efterträda Ivar Nordberg, som
hemställt om entledigande.
Riksbankens behov av sedlar svarar numera för ca 1/3 av Tumba Bruks
totala leveranser av papper och tryck. Andelen sjunker. Resten av försäljningen
sker på olika marknader, i stor utsträckning utomlands. Marknaden
under 1987 var svag både för sedel-, säkerhets- och finpapper. Under senare
delen av året blev orderingången bättre. Försäljningen under 1987 ökade
med 16 procent till 277 mkr. Resultatet före bokslutsdispositioner och skatt
sjönk kraftigt och uppgick till 17,9 mkr. Detta innebär att resultatet 1987 låg
under den nivå med krav på förräntning som fastställts som mål inom
företaget.
Under hösten 1988 beslöt fullmäktige låta riksbanken genomföra en studie
av svensk kreditmarknad och svensk penningpolitik under efterkrigstiden.
Svensk kreditmarknad och svensk kreditpolitik har genomgått genomgripande
förändringar under efterkrigstiden. Dessa förändringar har inte varit
föremål för systematisk kartläggning och analys varför det nu synes angeläget
att genomföra en sådan studie. Avtal har tecknats med professor Lars Werin
att denne som projektledare svarar för genomförandet av studien.
Såsom omnämndes i 1987 års förvaltningsberättelse presenterades under
1987 en förstudie till ett nytt system för värdepappershantering, PenningmarknadsCentralen
PmC AB. Under 1988 framlades en huvudstudierapport
som i oktober resulterade i att fullmäktige bl a beslöt göra bindande anmälan
om riksbankens deltagande i PmC-systemet (medlemskap) och om aktieteckning
i PenningmarknadsCentralen PmC AB. Bolaget erhöll en total
kapitalbas om ca 215 mkr.
Vidare har riksbanken under 1988 beslutat gå in som delägare i Penning- 38
marknadsinformation Pml AB.
Bolaget skall utveckla och driva ett nytt informationssystem på den Redog. 1988/89:15
svenska penningmarknaden. Förslaget om att bilda Pml har tagits fram av en
arbetsgrupp med representanter för fondhandlareföreningen, riksbanken
och aktörerna på interbankmarknaden. Bakgrunden till förslaget är ett
stigande missnöje med dagens förhållanden beträffande information om
penningmarknaden. Pml innebär att en önskvärd konkurrens kommer till
stånd. Systemet kommer att erbjuda bättre tekniska lösningar till lägre
kostnader. Avsikten är att sätta systemet i drift den 1 september 1989.
Den 15 december 1988 antog fullmäktige, med anledning av den nya
riksbankslagen, en ny arbetsordning för riksbanken. Denna innebär bl a att
riksbankens direktion som beslutsorgan inte längre finns kvar. För överläggningar
mellan bankens chefer har en samrådsgrupp inrättats som kommer att
benämnas direktion. De arbetsuppgifter som tidigare ålegat ledningsgruppen
för administrativ utveckling, kommer att integreras i direktionens
arbete, varvid direktionen knyter ytterligare tjänstemän till sig. Någon
särskild byggnadskommitté kommer inte längre att finnas. För vissa investeringsprojekt
kan det bli aktuellt att inrätta en särskild projektorganisation,
som kan ges särskilda beslutsbefogenheter. Övriga ärenden, som i dag
behandlas av byggnadskommittén och som inte avgörs på tjänstemannaplanet,
kommer att anmälas i fullmäktige.
Enligt den nya riksbankslagen kommer riksbankens revisionsavdelning
från och med den 1 juli 1989 att få ytterligare arbetsuppgifter. Ansvaret för
revisionen av riksdagens förvaltningskontor, riksdagens ombudsmän, riksdagens
revisorer samt Nordiska rådets svenska delegation kommer då att
övergå till riksbanken. Revisionsavdelningen kommer dessutom att granska
räkenskaperna för Nordiska rådets presidiesekretariat.
Verksamhetsplanering och budget
I december 1988 fastställde fullmäktige en verksamhetsplan för perioden
1989-1991 samt en budget för 1989. Planen bygger på de övergripande mål för
riksbankens verksamhet som fastställdes av fullmäktige 1985. Under 1988
har en översyn av dessa mål gjorts. Vid översynen har beaktats den
beskrivning av riksbankens verksamhet som gjorts i propositionen 1986/
87:143 om ny riksbankslag m m.
Personalstaten har för 1989 fastställts till 912 årsarbetskrafter vilket är en
minskning med 21 tjänster. Det är främst vid huvudkontoret och valutaavdelningen
som reduceringar sker. Även inom den regionala organisationen
kommer personalstyrkan att minska. Samtidigt har tio nya tjänster inrättats
vid huvudkontoret, varför nettominskningen är 11 årsarbetskrafter.
Sedan ingången av 1980-talet har riksbankens personal räknat i årsarbetskrafter
minskat från omkring 1 030 till 912. Uppgifter om riksbankens
personal vid utgången av 1987 och 1988 framgår av tabell nedan. Under
rubriken betalningsmedelsavdelningen ingår dels de åtta regionkontoren
utanför Stockholm, dels betalningsmedelsavdelningens centrala enhet, region
Stockholm samt sedelförstöringskontoret.
39
Riksbankens personal vid utgången avåren 1987och 1988
Redog. 1988/89:15
Antal | Bemanning | Årsarbets- |
anställda | i årsarbets- | krafter enl |
| krafter | personalstaten |
1987 1988 | 1987 1988 | 1987 1988 |
Huvudkontoret | 398 | 395 | 378 | 380 | 403 | 400 |
Betalningsmedelsavd1 | 561 | 558 | 513 | 519 | 540 | 523 |
Totalt2 | 9593 | 9534 | f» Os OO | 00 1 | 943 | 923 |
1 Exkl lokalvårdare
2 Exkl tjänstlediga
3 Inkl 19 tillfälligt anställda
4 Inkl 22 tillfälligt anställda
Förvaltningskostnader
Kostnaden för riksbankens förvaltning 1988 uppgick till 553 mkr, vilket är en
ökning med 14 procent jämfört med föregående år. Ökningen beror helt på
ökade kostnader för mynt. Förvaltningsintäkterna uppgick till 65,5 mkr.
Riksbankens förvaltning finansieras genom överskott i den utländska och
inhemska rörelsen. I resultaträkningen redovisas summan av förvaltningsintäkter
varefter de totala förvaltningskostnaderna dras ifrån. Saldot är
riksbankens resultat före bokslutsdispositioner.
Förvaltningskostnaderna redovisas nedan uppdelat på tio huvudområden
för 1987 och 1988.1 tabellen redovisas också budgeten för 1988 samt den av
fullmäktige i december 1988 fastställda budgeten för 1989.
Förvaltningskostnader
Mkr
Huvudkostnadsslag | Utfall 1987 | Budget 1988 | Utfall 1988 | Budget 1989 |
Sedlar och mynt | 129 | 188 | 205 | 227 |
Personal | 175 | 185 | 178 | 198 |
ADB | 25 | 42 | 24 | 54 |
T ransport/Säkerhet | 4 | 5 | 4 | 5 |
Maskiner och inventarier | 23 | 19 | 19 | 25 |
Fastigheter | 103 | 94 | 74 | 80 |
Kontorsservice | 15 | 16 | 15 | 18 |
Resor/Utbildning/ Representation | 6 | 9 | 7 | 11 |
Information | 4 | 3 | 3 | 4 |
Övrigt | 2 | 6 | 24 | 12 |
Summa | 486 | 567 | 553 | 634 |
Budgeten för 1989 har räknats upp med 7 procent vad gäller löner och 5,9
procent beträffande flertalet övriga förvaltningskostnader, dock ej sedel-,
mynt och fastighetskostnader.
40
Sedlar och mynt
Redog. 1988/89:15
Av totalkostnaden 1988 på 205 mkr avser 65 mkr sedelkostnader och 140 mkr
myntkostnader. Kostnaden för nya sedlar varierar starkt över åren beroende
på vilka valörer och volymer som trycks olika år. Kostnaden 1988 var t ex
klart lägre än under 1986 och 1987. Under 1989 introduceras en ny
500-kronorssedel med rött som dominerande färg och s k utfallande tryck,
dvs sedeln kommer inte att ha vita marginaler på långsidorna såsom den
nuvarande. 1989 kommer Tumba Bruk att trycka 1000-kronorssedlar i den
nya sedelserien. Detta medför att kostnaden för nya sedlar under 1989
beräknas öka med nära 40 procent.
En mycket kraftig prisökning på de metaller som ingår i mynten har
medfört ökade kostnader för mynt. En under 1988 budgeterad kostnad för en
10-öreskampanj togs ej i anspråk. För år 1989 har 220 miljoner 10-öringar
beställts. Det stora svinnet av 10-öringar innebär att 80-100 miljoner
10-öringar måste tillverkas varje år enbart för att bibehålla samma antal mynt
i cirkulation.
I kostnaden för mynt ingår riksbankens kostnader för framställning av
Delaware-mynten med 19,1 mkr. Under 1989 kommer två nya minnesmynt
med anledning av världsmästerskapet i ishockey att tillverkas till en beräknad
kostnad av 26 mkr.
Personal
Personalkostnaden 1988 uppgår till 178 mkr (budget 185 mkr). I grundlön har
utbetalats 114 mkr sedan avdrag gjorts med 6 mkr för ersättning från RFV för
arbetsgivarinträde. Pensioner och sociala avgifter har kostat 57 mkr. Vid
beräkningen av personalkostnaderna för 1989 har utgångspunkten varit den
personalstat som fastställts, med korrigering för tjänster som beräknas vara
vakanta delar av året. Som framgått ovan inrättas 10 nya tjänster samtidigt
som 21 tjänster utgår ur personalstaten. Den faktiska bemanningen beräknas
likväl öka något under 1989. Detta beror bl a på att flertalet av de nu
indragna tjänsterna varit vakanta under senare delen av 1988.
ADB
Utfallet 1988, 24,9 mkr, är nästan samma belopp som för 1987. Under 1988
har dock som framgått ovan fullmäktige beslutat om övergång till en ny
ADB-miljö. I samband därmed reviderades ADB-budgeten för 1988.
Investeringskostnaden för den nya stordator som installerats under året
kommer emellertid att belasta 1989. Detta tillsammans med en satsning på
persondatorer gör att ADB-kostnaderna 1989 ökar kraftigt (budget 1989
54,3 mkr). I det budgeterade beloppet ingår kostnaden för ADB-konsulter.
För att göra det möjligt för riksbankens egen ADB-personal att så snabbt
som möjligt kunna börja systemutveckling i IBM-miljö anlitas konsulter till
stor del för det underhåll som måste göras på befintliga system.
41
Transporter och säkerhet
Redog. 1988/89:15
Här redovisas kostnaderna för riksbankens fordon (både investeringar och
drift), köpta bevakningstjänster och vissa beredskapskostnader. Det bör
uppmärksammas att kostnaden för nya säkerhetsanläggningar i samband
med om- eller nybyggnad av ett kontor redovisas bland fastighetskostnaderna.
Anledningen till det låga utfallet 1988 är en forseling vid utbytet av en
värdetransportbil. Kostnaden härför kommer i stället att belasta 1989.
Maskiner och inventarier
Investeringar i maskiner och inventarier har under 1988 uppgått till 15,8 mkr
(budget 15,2 mkr). En del av ökningen i budgeten 1989 avser ny kontorsutrustning
i samband med installation av persondatorer samt bl a sju nya
sedelsorteringsmaskiner. En ny serviceorganisation för sedel- och myntutrustning
gäller fr o m 1989 där strävan är att med hjälp av egen personal
minimera kostnaderna för service och underhåll.
Fastigheter
Den fastställda byggnadsplanen har i stort kunnat följas. Inflyttning har
under året skett i nya lokaler för regionkontoren i Örebro och Linköping. En
ombyggnad av kassakontoren i Skövde och Vänersborg har slutförts.
Däremot har två av tre planerade sedeldepåer inte påbörjats. Fullmäktige
beslöt i juni att sedeldepån i Norrköping skall läggas ned. I det andra fallet,
nybyggnad för sedeldepån i Borås, avvaktar riksbanken underlag från
postverket. Nybyggnad för en sedeldepå i Kalmar blir färdig i början av 1989.
Kostnaderna för investeringar i fastigheter uppgick 1988 till 54,4 mkr (budget
68 mkr). Avvikelsen beror till största delen på att arbeten under senare delen
av året kommer att belasta 1989. Kostnaden för drift samt underhåll
(avseende såväl husen som säkerhetsanläggningarna) uppgick under året till
14,6 mkr.
Till följd av utvecklingen av byggnadskostnaderna tog förhandlingarna om
anbud för nybyggnad för kassakontoret i Uppsala längre tid än beräknat.
Under oktober kunde dock fullmäktige fastställa det slutliga förslaget till
investeringskalkyl. Projektet beräknas kosta 46,5 mkr (prisnivå augusti
1988). Byggnadsarbetena har påbörjats.
För vissa fastigheter planeras särskilda underhållsinsatser under 1989.
Detta gäller huvudkontoret samt kontoren i Gävle, Göteborg, Luleå, Visby
och Östersund.
I budgeten för 1989 har medel anvisats för anskaffning av en tomt för ett
nytt regionkontor i Göteborg. I denna budget ingår också medel för en
ombyggnad av Brunkebergstorg. Detta förutsätter att fastighetsägarna vid
Brunkebergstorg träffar avtal med Stockholms kommun härom.
42
Kontorsservice
Redog. 1988/89:15
Kostnaderna för telefon, telefax m m fortsätter att öka kraftigt. Nya
telefonväxlar som installerats vid ny- och ombyggnader av kontor har
regelmässigt en högre abonnemangsavgift än de tidigare. Blanketter har
kostat mindre än normalt under 1988, beroende på att ett stort ingående lager
använts under året.
Resor, utbildning, representation
Kostnaden för utrikes och inrikes resor samt personalutveckling ökar
kraftigt.
För 1989 planeras en ytterligare ambitionshöjning beträffande personalutveckling
med koncentration på utbildning som utvecklats internt och som är
anpassad till riksbankens behov, bl a ett nytt projekt om ”högre intern
riksbanksutbildning”. En annan utbildningsinsats avser datasäkerhet samt
särskild utbildning med anledning av introduktionen av persondatorer i
riksbanken.
Information
Här ingår kostnader för riksbankens löpande publikationer (förvaltningsberättelse,
årsbok, kvartalstidskrift och Kredit- och valutamarknaden) samt
särskilda informationsprojekt. Huvuddelen av budgeterade kostnader 1989
för informationsbroschyrer avser insatser i samband med utbytet av 500-kronorssedeln samt introduktion av ny 1 000-kronorssedel. Här ingår även
kostnader för annonsering m m. Kostnaderna för annonsering har ökat
kraftigt under 1988 och budgeteras för 1989 på i stort sett samma nivå.
Övrigt
Under ”övrigt” märks framför allt kostnaden för teckning av aktier i de
nybildade bolagen PmC och Pml. Genom beslut under året blev aktiekapitalet
i PmC avsevärt högre än som kunde förutses när 1988 års budget
fastställdes. Under huvudkostnadsslaget redovisas också kostnaden för
konsulttjänster. Denna uppgick 1988 till 5,5 mkr och budgeteras 1989 med
8,5 mkr. För båda åren ingår vissa kostnader för förvaltningen av valutareserven
som tidigare bokförts bland ränteutgifter. Det bör tilläggas att utöver
angivet belopp för konsulttjänster upptas under huvudkostnadsslaget ADB
medel för ADB-konsulter med 8,2 mkr. För 1989 budgeteras kostnad för två
enkäter om hushållens skuldsättning, en enkät om resevaluta samt vissa
databearbetningar.
I budgeten för 1989 ingår en del av kostnaden för den beslutade studien av
svensk kreditmarknad under efterkrigstiden (totalkostnad 6 mkr exkl
tryckning och engelsk version av studien).
43
Förvaltningsintäkter
Redog. 1988/89:15
Förvaltningsintäkterna 1988 uppgår till 65,5 mkr (budget 39,5 mkr).
Affärsverksamheten med sedlar och mynt har fortsatt att utvecklas
positivt. Bruttointäkterna för 1988 uppgick till 21,8 mkr (budget 18,2 mkr).
Därtill kom provisionsintäkter m m i hanteringen med premieobligationer
med 7,3 mkr.
Andra förvaltningsintäkter avser hyror och ADB-tjänster. Som förvaltningsintäkt
redovisas även utdelning på aktier i AB Tumba Bruk (1,08 mkr
som motsvarar 3 procent på aktiekapitalet 36 mkr) samt i BIS, Internationella
regleringsbanken, (9,6 mkr; riksbankens andel är 13 000 aktier som
motsvarar 2,7 procent av aktiekapitalet). Riksbanken har vidare tillhandahållit
guld för tillverkning av Delaware-mynt. Skillnaden mellan bokfört
värde och försäljningspris, 4,5 mkr, har bokförts bland övriga intäkter. Här
ingår också 8,7 mkr som är amortering och ränta på Tumba Bruks
obligationslån.
Förvaltningsintäkterna 1989 beräknas uppgå till 61 mkr.
Extraordinära intäkter
En extraordinär intäkt på 411 mkr uppstod när sedelskulden minskades med
de sedlar som ej blivit inlösta och som vid utgången av 1987 upphörde att vara
lagligt betalningsmedel. En annan extraordinär intäkt 1988 är ersättningen
från tre auktioner för rätten att förvärva aktier utomlands, 135,4 mkr.
44
Remissyttranden avgivna av fullmäktige under år 1988
Redog. 1988/89:15
14.1 § 5 Ansökan från PKbanken om tillstånd att förvärva samtliga aktier
i Kommunlåneinstitutet AB
14.1 § 6 Framställning från Svensk Bostadsfinansiering AB, BOFAB, om
godkännande av ändring i bolagsordningen
14.1 § 7 Promemorian DsFi 1987:9 Översyn av skatten på omsättning av
värdepapper
21.1 § 5 Ansökan från Sveriges allmänna hypoteksbank om tillstånd för
hypoteksbanken och för hypoteksföreningar att förvärva aktier i Föreningsbankernas
Bank
28.1 § 5 Ansökan från Östgöta Enskilda Bank om tillstånd att förvärva
aktier i Östgöta Enskilda Kapitalplacering Aktiebolag
4.2 § 3 Promemorian Auktorisation av finansbolag m m (DsFi 1987:13)
4.2 § 4 Skeppslegoutredningens betänkande (SOU 1987:27) Skeppslega
till utlänning. Tillstånd, dispenser, flaggskifte
25.2 § 2 Ansökan från PKbanken om tillstånd att etablera filialkontor i
New York och på Cayman Islands
25.2 § 3 Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd att
etablera filialkontor i Singapore
17.3 § 3 Promemorian En femte AP-fondstyrelse (Ds 1988:12)
17.3 § 4 Ansökan från Servisen Holding AB om tillstånd att driva
fondkommissionsrörelse
17.3 § 6 Ansökan från Föreningsbankernas Bank om tillstånd att förvärva
aktier i bankaktiebolag
17.3 § 7 Promemorian Ändrade regler om avgifter för bankinspektionens
verksamhet
24.3 § 3 Motionen 1987/88:Fi 713 om riksbankens kontor i Västerås
7.4 § 5 Motionerna 1987/88:Fi 701 om införande av 5 000-kronorssedel,
1987/88:Fi 704 om en ny 10 000-kronorssedel, 1987/88:Fi 705 om en ny
20-kronorssedel samt 1987/88:Fi 710 om återinförande av 25-öresmyntet
m m
21.4 § 2 Betänkandet Försäkringsväsendet i framtiden (SOU 1987:58)
21.4 § 4 Förslag från Statens vattenfallsverk till betalningsmodell för
inleverans av medel till staten
19.5 § 4 Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken för egen del och
såsom ombud för tio andra banker om tillstånd att få förvärva aktier i
Privatmarknad PMD AB
26.5 § 4 Ansökan från Gardia Option AB om tillstånd att bedriva
fondkommissionsrörelse
26.5 § 5 Ansökan från GotaGruppen AB om tillstånd att förvärva aktier i
Skaraborgsbanken och Götabanken m m
9.6 § 3 Framställning från Kommunlåneinstitutet AB om ändring av
bolagsordningen
9.6 § 4 Ansökan från PKbanken om tillstånd att förvärva aktier i Carnegie
Fondkommission AB
16.6 § 2 Huvudstudierapport om inrättande av en ny penningmarknadscentral
5
Riksdagen 1988189. 2 sami. Nr 15
Rättelse: Ändrade siffror på S. 48 höger spalt rad 1 -2 nerifrån, S. 49 höger spalt rad 1
och 8 nerifrån, S. 53 rad 3 och S. 54 not 19 rad 7
28.7 § 3 Betänkandet Optisk-elektronisk övervakning (SOU 1987:74) Redog. 1988/89:15
11.8 § 3 Skrivelse från bankinspektionen med förslag till avgifter för dess
verksamhet
11.8 § 4 Betänkandet (SOU 1988:8) En ny skyddslag
25.8 § 3 Betänkandet (SOU 1988:13) Handel med optioner och terminer
25.8 § 5 Ansökan från Svenska Handelsbanken att få etablera en dotterbank
i Frankfurt arn Main
8.9 § 4 Principstudien om ett nytt informationssystem för penningmarknaden,
Pml
8.9 § 5 Ansökan från SE-banken om tillstånd att förvärva aktier i ett
planerat försäkringsbolag i Luxemburg
6.10 § 3 Ansökan från Gotabanken om tillstånd att förvärva rörelsen i
Kansallisbanken
6.10 § 4 Betänkandet (SOU 1988:33) Släpp kopiorna fria
13.10 § 3 Särskild remiss rörande garantifonder för sparbanker och
föreningsbanker ur Kreditmarknadskommitténs slutbetänkande Förnyelse
av kreditmarknaden (SOU 1988:29)
13.10 § 4 Förslag från Centralnämnden för fastighetsdata till ny utformning
av gravationsbevis och andra dokument, nya betalningsformer m m
20.10 § 8 Rapporten (NU 1987:6) Sekretesslagstiftning och informationsutbyte
10.
11 § 3 Ansökan från Kommuninvest i Örebro län AB om att dess
bolagsordning måtte av regeringen fastställas enligt lagen om kreditaktiebolag
10.
11 § 6 Ansökningar från Svenska Handelsbanken och Skandinaviska
Enskilda Banken om förlängning av tillstånd till etablering i Cayman Islands
24.11 § 3 Framställning från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
om höjning av kassans grundfond
24.11 § 6 Framställning från Svenska Sparbanksföreningen om ändring i
lagen (1988:846) om ungdomssparande
24.11 § 8 Ansökan från Sparekassen SDS om tillstånd att öppna representationskontor
i Stockholm
22.12 § 3 Riksrevisionsverkets promemoria 1988-08-29 angående det
statliga betalningssystemet
46
••
.
I
Riksbankens bokslut
Redog. 1988/89:15
Tillgångar, Mkr Balans
|
|
| 1986 | 1987 | 1988 |
Guld och utländska tillgångar | |||||
Guld och valutareserv |
|
| 45 648 | 50 288 | 53 741 |
Guld | Not | 1 | 1 168 | 1 168 | 1 168 |
Särskilda dragningsrätter i | |||||
Internationella valutafonden | Not | 2 | 2 161 | 1 735 | 2 482 |
Reservposition i Internationella valuta | Not | 3 | 2 097 | 2 296 | 2 080 |
Utländska banker och värdepapper | |||||
m.m., nettobelopp | Not | 4 | 40 222 | 45 089 | 48 011 |
Sveriges andel i Internationella åter- | |||||
uppbyggnadsbankens grundfond | Not | 5 | 375 | 444 | 444 |
Övriga | Not | 6 | 3 | 3 | 3 |
Inhemska tillgångar | |||||
Statspapper och obligationer |
|
| 88 550 | 95 697 | 92 910 |
Skattkammarväxlar | Not | 7 | 22 100 | 18 354 | 13 685 |
Övriga statspapper m. m | Not | 8 | 66 450 | 77 343 | 79 225 |
Utlåning |
|
| 4 790 | 2 742 | 17 544 |
Banker | Not | 9 | 4 149 | 2 402 | 17 403 |
Allmänheten | Not 10 | 641 | 340 | 141 | |
Checkar och postväxlar | Not | 11 | 1 | 0 | 0 |
Övriga | Not 12 | 3 706 | 3 228 | 42 | |
| Summa | 143 073 | 152 402 | 164 684 |
Inom linjen förda poster 1988: 405 mkr not 34
48
Redog. 1988/89:15
räkning
Skulder och eget kapital, Mkr
Utländska skulder
Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter
i Internationella valutafonden .... Not 2
Övriga
Inhemska skulder
Checkräkning
Staten Not 13
Banker Not 14
Övriga Not 15
Kassakravsmedel
Banker Not 16
Finansbolag Not 17
Särskilda räkningar Not 18
Konton för investering m m
Särskilda investeringskonton
Förnyelsekonton
Likvidkonton för kommuner
Likvidkonton för företag
Exportdepositionskonton
Övriga Not 19
Utelöpande sedlar och mynt
Utelöpande sedlar och mynt
Sedlar Not 20
Mynt Not 21
Resultatutjämningskonto Not 22
Eget kapital Not 23
Arets resultat
1986 | 1987 | 1988 |
2 039 | 2 047 | 2 035 |
1 425 | 35 | 1 |
1 357 | 2 612 | 3 648 |
25 | 8 | 7 |
4 | 19 | - |
1 328 | 2 585 | 3 641 |
8 078 | 7 556 | 15 756 |
8 078 | 7 556 | 11 518 |
- | - | 4 238 |
36 215 | 28 012 | 23 519 |
10 576 | 12 982 | 14 765 |
2 634 | 1 034 | 588 |
3 993 | 2 088 | 1 375 |
7 008 | 4 370 | - |
10 991 | 7 538 | 6 791 |
1 013 | - | - |
366 | 327 | 2 175 |
55 869 | 58 225 | 61 514 |
54 050 | 56 303 | 59 451 |
1 819 | 1 922 | 2 063 |
11 700 | 27 900 | 29 934 |
20 669 | 18 670 | 18 678 |
5 355 | 7 018 | 7 424 |
Summa 143 073 152 402 164 684
49
Resultaträkning
Mkr
Redog. 1988/89:15
|
| 1986 | 1987 | 1988 |
Utländska rörelsen |
|
|
|
|
Ränteintäkter Räntekostnader Omvärdering av värdepapper och valutor | Not 24 | 3 780 - 163 - 316 | 4 202 - 158 - 2 063 | 3 023 - 135 - 164 |
| Summa | 3 301 | 1 981 | 2 724 |
Inhemska rörelsen |
|
|
|
|
Ränteintäkter av statspapper m.m Ränteintäkter av utlåning till banker m.m. Räntekostnader Omvärdering av värdepapper | Not 27 | 9 534 | 8 822 | 7 915 |
| Summa | 8 569 | 21 659 | 6 675 |
Förvaltningsintäkter Förvaltningskostnader Extraordinära intäkter Extraordinära kostnader | Not 31 | 38 - 474 - 1 998 | 64 - 486 | 65 - 553 |
Resultat före bokslutsdisposition |
| 9 436 | 23 218 | 9 458 |
Bokslutsdis position |
|
|
|
|
Avsättning till resultatutjämnings-konto Upp/nedskrivning a v statspapper m.m. .. | Not 22 | 300 | -16 200 | - 2 034 |
Årets resultat |
| 5 355 | 7 018 | 7 424 |
Kommentarer till 1988 års bokslut
Riksbankens resultat för år 1988 uppgick till 7 424 mkr vilket är 406 mkr mer
än föregående år. Resultatet före bokslutsdispositioner uppgick till 9 458
mkr. Av detta utgör 2 724 mkr avkastning i den utländska rörelsen och 6 675
mkr i den inhemska rörelsen. Under 1987 tillämpades andra bokförings- och
värderingsprinciper än under 1988, varför en direkt jämförelse mellan årets
och föregående års resultat är svår att göra.
Förvaltningskostnader och förvaltningsintäkter inkl extraordinära intäkter
uppgick till 553 mkr respektive 612 mkr (486 mkr respektive 64 mkr
föregående år).
Balansomslutningen vid utgången av 1988 var 164 763 mkr, vilket är drygt
12 miljarder mer än vid utgången av 1987. Riksbankens utlåning till bankerna
har under 1988 legat på en väsentligt högre nivå än året innan och uppgick vid
bokslutet till 17 403 mkr (1987 2 402 mkr). Ränteintäkterna av utlåning till
banker har också ökat kraftigt under 1988. På balansräkningens skuldsida
märks en ökning av utelöpande sedlar med drygt 3 miljarder kronor jämfört
med utgången av 1987 samt en ökning av kassakravsmedel från 7 556 mkr
(enbart banker vid utgången av 1987) till 15 756 mkr (banker och finansbolag
vid utgången av 1988).
Fullmäktige har under året fastställt riktlinjer för hur stor del av
riksbankens resultat som årligen ska överföras till statsverket. Detta
redovisas mer utförligt på sidan 56. Av resultatet för år 1988 föreslås att 6 600
mkr överförs till statsverket. Detta motsvarar 80 procent av det genomsnittliga
resultatet före bokslutsdispositioner under de senaste fem åren. Dessutom
erhåller statsverket 2 047 mkr som utgör ränta för de medel som under 1988
stått inne i riksbanken på s k särskilda räkningar (investeringskonton m fl).
Denna kostnad ingår bland räntekostnader i inhemska rörelsen.
Av resultatet efter bokslutsdispositioner på 7 424 mkr föreslås således att
6 600 mkr överförs till statsverket och att återstoden 824 mkr avsätts till
dispositionsfonden.
Överskott i riksbankens verksamhet uppkommer som en naturlig följd av
uppgiften som centralbank och sedelutgivande institution. Sedelutgivningen
kan ses som en räntelös inlåning. Riksbankens övriga uppgifter som
centralbank tar sig i balansräkningen framför allt uttryck i innehav av den
svenska valutareserven, innehav av statspapper samt utlåning till de svenska
affärsbankerna.
Riksbankens redovisning ska främst ge ekonomisk-politisk relevant information
om bankens verksamhet. Detta innebär att bankens tillgångar och
skulder med undantag av guld värderas efter vid års- och kvartalsslut
gällande marknadsvärden. En bokföring till marknadsvärden innebär att
någon s k försiktighetsprincip inte tillämpas i värderingen av tillgångar och
skulder.
Redovisningsprinciperna innebär att riksbankens tillgångar och skulder
vid års- och kvartalsskiften är enhetligt värderade. För perioden mellan
omvärderingstillfällena bokförs transaktionerna till transaktionsvärde.
Marknadsvärdering av tillgångar och skulder innebär att inkomster och
utgifter i den utländska och inhemska rörelsen har periodiserats fullständigt.
Redog. 1988/89:15
51
Effekten av omvärderingen av valutor särredovisas i resultaträkningen under
utländska rörelsen liksom tidigare år medan omvärderingseffekter på
värdepapper redovisas under ränteintäkter för respektive utländska och
inhemska rörelsen.
Noter
Not 1
Guldinnehavet är 188 696,8 kg, vilket är en minskning i förhållande till tidigare år.
Minskningen motsvarar det guld som använts till utgivning av minnesmynt. Värderingen
har skett till 42,22 USD/uns, vilket motsvarar 6 190:08 kronor/kg. Den dollarkurs
som används i detta sammanhang är senast gällande centralkurs (4,56 kronor per
USD) som formellt upphävdes 1978. Riksbankens guldreserv har ett marknadsvärde
på ca 15 300 mkr.
Not 2
Särskilda dragningsrätter i Internationella valutafonden: På tillgångssidan upptas
riksbankens innehav av särskilda dragningsrätter, SDR, medan Sveriges nettotilldelning
av SDR redovisas under utländska skulder. SDR har i årets bokslut upptagits till
marknadsvärdet vid årsslutet.
Not 3
Reservposition i Internationella valutafonden utgörs av med reservtillgångar inbetalt
insatskapital samt det belopp som fonden netto disponerat av det i kronor inbetalda
insatskapitalet.
Not 4
Denna post i valutareserven består till övervägande delen av utländska statspapper och
statsgaranterade värdepapper samt därutöver av tillgodohavanden i utländska banker.
I beloppet ingår även som en avdragspost utländska bankers tillgodohavanden i
riksbanken om 490 mkr. Postens nominella värde uppgick vid årsskiftet till 47 052 mkr.
Not 5
Sveriges andel i Världsbankens grundfond: Sveriges kapitalinsats i Världsbanken har
under året varit oförändrad.
Not 6
Här redovisas riksbankens innehav av utländska sedlar m m.
Not 7
Skattkammarväxlar: Riksbankens innehav av skattkammarväxlar är en avräkningspost
för att täcka statsverkets dagliga underskott. Den skattkammarväxel som innehas
vid bokslutet löper till och med 1988-12-31. Från och med 1989-01-01 har den dagliga
skattkammarväxelavräkningen ersatts med en kontokredit till riksgäldskontoret.
Denna kommer fortsättningsvis att tas upp under posten utlåning.
Not 8
Övriga statspapper m m: Riksbankens innehav av statspapper och obligationer
inklusive återköpsavtal uppgick vid årsskiftet till 79 641 mkr i nominella värden, vilket
är en ökning med 1 966 mkr.
Innehavet består av statsskuldväxlar, riks- och statsobligationer samt ett mindre
antal hypoteks- och premieobligationer. Under posten förs också återköpsavtal. Dessa
uppgick vid årsskiftet till 16 165 mkr.
Not 9
Banker: Lån till banker sker i form av checkräkningskredit. Vid årsskiftet uppgick
bankernas lån i riksbanken till 17 403 mkr. Under senare delen av året har tidvis lån till
bankerna lämnats efter ett anbudsförfarande. Några sådana sk direktlån fanns inte vid
årsslutet.
Not 10
Allmänheten: Riksbankens utlåning till allmänheten omfattar hypotekslån, avbetalningslån
och arvsskattelån. Numera sker endast nyutlåning för arvsskattelån till
allmänheten.
Not 11
Checkar och postväxlar: Posten omfattar utestående clearingfordringar på andra
banker. Vid årsskiftet uppgick dessa till ringa belopp.
Redog. 1988/89:15
52
Redog. 1988/89:15
Not 13
Staten: Kontot Statsverkets checkräkning uppvisar normalt ett underskott. Dagligen
regleras detta genom köp av skattkammarväxlar (jämför not 7). Under posten förs
också vissa statliga myndigheters checkräkningar. Inlåning på dessa räkningar är av
tillfällig natur och ränta utgår inte.
Not 14
Banker, övrigt: Under posten förs behållningen på de bankers checkräkningar, vilka
visar överskott. På behållningen på bankers checkräkning utgår för närvarande 6
procent ränta. Vid årsskiftet fanns ingen inlåning från någon bank.
Not 15
Övriga checkräkningar: Under posten förs ett flertal olika kundcheckräkningar. Den
största behållningen innehas av Statens Kärnbränslenämnd och utgörs av avgifter
inbetalade av reaktorinnehavare för finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle. Under året har under posten förts checkräkning för Riksbankens
jubileumsfond. Denna räkning var vid årsskiftet avslutad. På dessa inlåningsräkningar
utgår ränta motsvarande marknadsräntan på 10-åriga statsobligationer. Vid utgången
av december var denna räntesats ”statslåneräntan” ,10,71 procent. Under posten förs i
övrigt obetydliga belopp för personalföreningar, anställda i riksbanken m fl.
Not 16
Kassakravsmedel, banker: Posten omfattar de kassakrav som lagts på bankerna för
december månad 1988, vilka utgjorde 4 procent av bankernas genomsnittliga inlåning
för oktober. På kassakravsmedel utgår ingen ränta.
Not 17
Kassakravsmedel, finansbolag: Sedan den 1 juli 1988 är finansbolag skyldiga att ha
medel innestående på kassakravskonto i riksbanken. Redovisat belopp utgörs av krav
för december månad 1988, vilket var 4 procent av finansbolagens genomsnittliga
inlåning för oktober månad. Vid årsskiftet fanns medel innestående för 250 finansbolag.
På kassakravsmedel utgår ingen ränta.
Not 18
Särskilda räkningar: Under posten finns ett mycket stort antal depositionsräkningar
för företag.
Den största behållningen avser konton för investering på vilka insättningar görs vid
två tillfällen per år - 15 februari och 30 april. Numera ska 100 procent, dvs hela ett
företags avsättning till investeringsfond, insättas på konto i riksbanken. På behållning
på investeringskonto utgår ingen ränta till företaget. Under 1988 ökade behållningen
på dessa konton med 1 783 mkr.
Till särskilda investeringskonton har gjorts avsättningar 1984-1985 baserade på
företagens vinst. Under 1988 återbetalades 446 mkr från dessa konton.
Till förnyelsekonton gjordes under 1986 avsättning med 10 procent av ett företags
justerade vinst enligt lag om förnyelsekonton. Under 1988 gjordes uttag med 713 mkr.
Under 1988 gjordes preliminär inbetalning till likviditetskonto i riksbanken av
företag. Insättningen på likviditetskonto motsvaras av 15 procent av företagets likvida
tillgångar överstigande 50 mkr.
Redovisat belopp vid årsskiftet inkluderar påförd ränta med 123 mkr. Räntesatsen
är den som gäller vid inlåning från bank, för närvarande 6 procent. Den 31 januari 1989
ska slutlig inbetalning ske med ytterligare 793 mkr. Medlen kommer att återbetalas
den 1 juli 1990.
Medel innestående på tidigare likviditetskonton för företag och kommuner för vilka
insättningar gjordes under 1984-1986 har under 1988 återbetalats med 12 114 mkr
inklusive ränta. På dessa medel utgick 7 procent årlig ränta.
Not 12
Övriga inhemska tillgångar: Posten innehåller ett flertal fordringar av olika slag:
Oreglerade bankgirobetalningar 4 mkr
Behållning på postgirokonto 11 mkr
Levererade men ej betalda varor och tjänster 14 mkr
Övriga tillgångar 13 mkr
53
De olika kontotyperna och behållningen per den 31 december 1988 framgår av
nedanstående tablå.
Behållning | |
Konto för investering i rörelse | 181 |
Konto för investering i skogsbruk | 0 |
Arbetsmiljökonto1 | 1 |
Särskilt investeringskonto1 | 0 |
Investeringskonto för skog1 | 0 |
Konto för investering | 14 576 |
Vinstkonto | 7 |
Särskilt investeringskonto | 588 |
Förnyelsekonto | 1 375 |
Likviditetskonto för företag | 6 791 |
1 Kontotypen upphör att gälla vid utgången av 1990
Not 19
Övriga inhemska skulder: Posten innehåller ett flertal skulder av varierande slag,
varav den största utgörs av skuld till statsverket om 2 047 mkr utgörande ränta på
särskilda räkningar (jämför not 29). Föregående år beräknades ett motsvarande
räntebelopp, vilket inbetalats som förskott till statsverket på riksbankens årliga
överskott. 11987 års bokslut uppgick detta förskott till 2 111 mkr och bokfördes under
posten övriga inhemska tillgångar. Härutöver finns:
oreglerade clearingbetalningar m*<r
leverantörsskulder 14 mkr
övriga skulder 36 mkr
Not 20
Utelöpande sedlar: Posten består av utelöpande sedlar vid årsskiftet, dvs de sedlar som
under årens lopp lämnats ut från riksbanken. Man kan också säga att värdet av
utelöpande sedlar är från Tumba Bruk levererade sedlar minus makulerade och i
riksbanken förvarade sedlar. Årsskiftet är den period på året då den utelöpande
sedelmängden är som störst. De utelöpande sedlarna fördelar sig på följande valörer i
mkr:
10 000 kronor " 2 223 mkr
1 000 kronor 32 530 mkr
500 kronor 7 398 mkr
100 kronor 14 846 mkr
50 kronor 921 mkr
10 kronor 1 431 mkr
5 kronor 102 mkr
Not 21
Utelöpande mynt: Sedan 1986 redovisas utelöpande mynt på samma sätt som
utelöpande sedlar. Vid årsskiftet bestod den utelöpande myntskulden av följande:
5 kronor | 722 mkr |
2 kronor | 9 mkr |
1 kronor | 650 mkr |
0:50 kronor | 150 mkr |
0:10 kronor | 178 mkr |
Minnesmynt | 354 mkr |
Not 22 |
|
Värderegleringskonton/resultatutjämningskonto: Från 1981 har bokslutsdispositioner
gjorts i form av avsättningar till och ianspråktagande av värderegleringskonton för
utländska respektive inhemska rörelsen. Under 1988 har riktlinjer lagts fast för
dispositionen av riksbankens resultat. Därvid har tidigare värderegleringskonton
erhållit den med hänsyn till deras framtida syfte mer rättvisande benämningen
resultatutjämningskonto. 11988 års bokslut har till detta konto avsatts ytterligare 2 034
mkr.
Redog. 1988/89:15
54
Not 23
Eget kapital: Eget kapital - utöver årets resultat efter bokslutsdispositioner - utgörs
av:
grundfond 1 000 mkr
reservfond 500 mkr
dispositionsfond 17 178 mkr
Avsättning till respektive ianspråktagande av grundfond och reservfond görs efter
riksdagsbeslut. Senaste avsättning gjordes 1978 då grundfonden ökades med 900 mkr
och reservfonden med 400 mkr. Dispositionsfonden kan tas i anspråk efter beslut av
riksbanksfullmäktige. Under 1988 avsattes 8 mkr till dispositionsfonden.
Not 24
Utländska rörelsen, ränteintäkter: Denna post består av den summerade avkastningen
i form av bank- och kupongräntor samt realiserade och orealiserade kursvinster/
kursförluster för den utländska rörelsen med undantag för effekter av omvärderingen
av valutor.
Under 1986 och 1987 bokfördes inkomster när likvid erlades. Ränteintäkter för 1988
är därför inte jämförbara med intäkterna för dessa år.
Not 25
Av räntekostnaderna utgörs huvuddelen av räntor på nettotilldelning av särskilda
dragningsrätter i Internationella valutafonden.
Not 26
Omvärdering av värdepapper och valutor: För 1988 omfattar omvärderingen endast
valutor inklusive SDR. Under 1987 upptogs under denna post även omvärdering av
värdepapper. För 1987 var det jämförbara beloppet för valutaomvärderingen 1 827
mkr.
Not 27
Ränteintäkter av statspapper m m: Ränteintäkterna omfattar all avkastning i form av
kupongräntor samt realiserade och orealiserade kursvinster/ kursförluster på riksbankens
inhemska värdepappersinnehav. Av avkastningen är 1 179 mkr ränta på
skattkammarväxlar. Då ränteinkomster inte tidigare periodiserades och då värdering
gjordes efter andra principer är inte ränteintäkterna för 1988 jämförbara med tidigare
år.
Not 28
Ränteintäkter av utlåning till banker m m: Ränteintäkter av utlåning till banker m m
uppgår till 1 618 mkr. Av beloppet utgör ränta på bankupplåning 1 593 mkr och
resterande del, 25 mkr, utgör ränteintäkter från utlåning till allmänheten m m.
Ränteintäkter har ökat med 907 mkr till följd av att bankupplåningen legat på en
väsentligt högre nivå än föregående år.
Not 29
Räntekostnader: Räntekostnaderna har för 1988 ökat med 1 663 mkr jämfört med
1987. Den stora ökningen beror på att ränta från och med 1988 erläggs till statsverket
på behållningen på särskilda räkningar. Tidigare inlevererades ett på behållningen på
särskilda räkningar baserat belopp som förskott på inleveransen av riksbankens
resultat. Räntekostnaderna för 1988 fördelar sig enligt följande.
särskilda räkningar till statsverket
likviditetskonton
statens kärnbränslenämnd
Riksbankens jubileumsfond
övriga räntor
Not 30
Omvärdering av värdepapper: Effekterna av omvärdering av inhemska värdepapper
upptas under posten ränteintäkter av statspapper m m. Under 1987 gjordes en
nettouppskrivning av innehavet av statspapper till följd av ändrade redovisningsprinciper.
Not 31
Förvaltningskostnader och förvaltningsintäkter kommenteras ovan under avsnittet
Förvaltningsåtgärder, sidan 37.
Not 32
Extraordinära intäkter: Se avsnittet Förvaltningsåtgärder, sidan 37
2 047 mkr
330 mkr
345 mkr
130 mkr
6 mkr
Redog. 1988/89:15
Not 33
Extraordinära kostnader 1986: Här ingår riksbankens kostnader för att överta
myntverket med 1 983 mkr.
55
Not 34
I balansräkningen har inte upptagits följande tillgångar:
Fastigheter (taxeringsvärde eller del av beräknat byggnadsvärde) 271 mkr
Aktier och obligationer i AB Tumba Bruk 60 mkr
Aktier i PenningmarknadsCentralen PmC AB 16 mkr
Aktier i BIS, Banken för internationell betalningsutjämning 10 mkr
Obligationer som tillhör fonden för riksbankens pris i ekonomisk
vetenskap till Alfred Nobels Minne 46 mkr
Lån till riksbankspersonalens semesterförening 2 mkr
Därutöver ingår riksbankens mynt- och medaljsamling, här upptagen utan värde, samt
vid årsskiftet utestående valutakontrakt. En jämförelse mellan marknadsvärdet på
dessa terminskontrakt vid årsslutet och kurserna när de tecknades ger en skillnad på
minus 375 mkr. Denna skillnad ska ses mot bakgrund av att valutakurserna svänger
relativt kraftigt och att det utestående värdet uppgår till betydande belopp.
Numera publiceras i efterhand i riksbankens Kredit- och valutaöversikt bankens
utestående terminsposition för varje månadsslut. Vid utgången av augusti 1988
uppgick värdet av dessa kontrakt till 12 569 mkr.
Förslag till disposition av riksbankens resultat för år 1988
Fullmäktige i riksbanken har under 1988 fastställt riktlinjer för riksbankens
bokslutsdispositioner och inleverans till statsverket.
Hittillsvarande praxis har utgått från att riksbanken ska ha betydande
fonderingar. Härför talar de risker som finns inom såväl den utländska som
den inhemska rörelsen. Dessa gäller i första hand valuta- och ränterisker men
även i viss utsträckning kreditrisker. Fullmäktige anser att detta motiv av
fondering alltjämt är giltigt. Därutöver anser fullmäktige att det är önskvärt
med en viss stabilitet i den del av riksbankens resultat som överförs till
statsverket.
Från och med 1987 års bokslut värderas riksbankens tillgångar och skulder
till marknadsvärden. Härav följer att resultatet ett visst år kan påverkas
mycket kraftigt av stora ränte- eller valutakursförändringar. För att uppnå
den åsyftade stabiliteten i inleveransen till statsverket anser fullmäktige att
underlaget ska utgöras av det genomsnittliga resultatet före bokslutsdispositioner
under den senaste femårsperioden. Dessutom ska den resultatpåverkan
som uppkommer vid en eventuell uppskrivning/nedskrivning av kronans
värde inte påverka det årsgenomsnitt som läggs till grund för inleveransen till
statsverket. Vid en av fullmäktige beslutad justering av växelkurser, dvs med
nuvarande växelkursregim en ändring av riktmärket för valutakorgen, bör i
stället dispositionsfonden utnyttjas.
Fullmäktiges riktlinjer innebär att av det genomsnittliga resultatet före
bokslutsdispositioner under den senaste femårsperioden ska 80 procent
inlevereras till statsverket. Beloppet avrundas till jämnt 100-tal mkr. Till
dispositionsfonden avsätts årligen 10 procent av samma underlag. Återstoden
av årets resultat efter dessa åtgärder avsätts till ett resultatutjämningskonto.
Riksbankens resultat 1988 före bokslutsdispositioner är 9 458 mkr. För
perioden 1984-1988 är det genomsnittliga resultatet 8 237 mkr. 80 procent
härav avrundat till jämnt 100-tal mkr är 6 600 mkr, som föreslås överfört till
statsverket. Till dispositionsfonden överförs 824 mkr. Enligt de riktlinjer
som fastställts för bokslutsdispositioner har 2 034 mkr av årets resultat före
bokslutsdispositioner avsatts till ett resultatutjämningskonto.
Redog. 1988/89:15
56
Av riksbankens resultat de senaste åren har till statsverket inlevererats: Redog. 1988/89:15
1984 5 000 mkr
1985 5 661 mkr
1986 7 355 mkr
1987 6 lil mkr
1988 6 600 mkr (förslag)
11987 års förvaltningsberättelse anmälde riksbanken att en förenkling skulle
genomföras av redovisningen för avkastningen på medel på s k särskilda
räkningar i riksbanken. På dessa medel erhåller statsverket från och med
1988 ränta motsvarande sex månaders statsskuldväxlar. Avdrag görs för de
räntor som riksbanken erlagt t ex för medel innestående på likviditetskonton.
Den sammanlagda räntan till statsverket för år 1988,2 047 mkr, har överförts
till statsverket under januari månad 1989. Motsvarande avkastning ingick
före 1988 i det belopp som inlevererades till statsverket. Om riksbankens
förslag till vinstdisposition bifalles kommer således 8 647 mkr att överföras
till statsverket.
57
Redog. 1988/89:15
Bilaga 1
marknader och effektivt resursutnyttjande.
Priset har utdelats varje år sedan 1969 enligt följande:
1969 | R Frisch och J Tinbergen |
1970 | P Samuelson |
1971 | S Kuznets |
1972 | J R Hicks och K J Arrow |
1973 | W Leontief |
1974 | G Myrdal och F A von Hayek |
1975 | L Kantorovich och T C Koopmans |
1976 | M Friedman |
1977 | B Ohlin och J Meade |
1978 | H A Simon |
1979 | T W Schultz och A Lewis |
1980 | L R Klein |
1981 | J Tobin |
1982 | G Stigler |
1983 | G Debreu |
1984 | R Stone |
1985 | F Modigliani |
1986 | J M Buchanan |
1987 | R M Solow |
1988 | M Allais |
Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne
Sorn ett led i celebrerandet av riksbankens 300-årsjubileum instiftade banken
ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset skall årligen
utdelas såsom belöning till den som inom ekonomisk vetenskap utfört ett
arbete av den framstående betydelse, som avses i Alfred Nobels den 27
november 1895 upprättande testamente. Priset utdelas av Kungliga Vetenskapsakademien
enligt de grunder, som gäller för utdelandet av de genom
testamentet instiftade Nobelprisen och prisbeloppet överensstämmer med
det för dessa pris fastställda beloppet.
Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne
utdelades år 1988 till professor Maurice Allais, Ecole Nationale Supérieure
des Mines de Paris, Frankrike, för hans pionjärinsatser inom teorier för
58
SVERIGES RIKSBANK
Giller fr o m 19S0-O1-O1
VALUTA8TYRB.8E
VALUTADIRBCT10N
RIKSDAGEN | |
1 | |
BANKOFULLMÄKTIG^ | |
|
|
|
|
RIKSBAh | IKSCHEF ANKSCHEF |
RIKSBANKS DIREKTÖR -
EKONOHIKA
AVDEUMQ»
FOND AVDELMNSEN -
REV18ION8-
AVDELNMQEN
RIKSBANKS DIREKTÖR -
RKS8ANKS DIREKTÖR -
UTRKES AVDELMNOEN -
ArMtrig*
Utlando -
VALUTA AVDELMNQEN -
Hkrstsrlat
StaMfegrapp
RIKSBANKS DIREKTÖR -
AMMimATIVA
kontor
Byggnads kontor -
Slkortiotskorlof -
Dlroktlono
ookrot
arlat
■ti
9 Raglonar
m
o
Redog. 1988/89:15
Bilaga 2
Stockholm 1989