Redogörelse till riksdagen1986/87:3 (Framställning / redogörelse 1986/87:3)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redogörelse till riksdagen
1986/87:3

Fullmäktiges i riksgäldskontoret
förvaltningsberättelse för budgetåret 1985/86

Jämlikt 13 § lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret skall fullmäktige i
riksgäldskontoret varje år före den 15 oktober till riksdagen avge berättelse
om riksgäldskontorets ställning och förvaltning under det senaste budgetåret.
Till fullgörande av denna skyldighet överlämnar fullmäktige härmed
riksgäldskontorets verksamhetsberättelse för budgetåret 1985/86. Fullmäktige
vill också hänvisa till riksgäldskontorets statistiska årsbok för 1985.

Stockholm den 9 oktober 1986

Sven Heurgren

Maj-Lis Landberg Tage Sundkvist

Lars Tobisson Bo Södersten

Marianne Stålberg Birgit Friggebo

Lars Kalderén
Riksgäldsdirektör

Urban Karlström

Redog.

1986/87:3

1 Riksdagen 1986/87. 2 sami. Nr 3

1. RIKSGÄLDSKONTORET
VERKSAMHETSÅRET 1985/86-EN KORT
PRESENTATION

Riksgäldskontoret är ett riksdagens verk och förvaltas av riksgäldsfullmäktige.
Kontorets huvuduppgift är att ta upp lån inom och utom landet samt att
förvalta statens skuld.

Hur upplåningen genomförs med avseende på tidpunkt, villkor, belopp
och långivare är av betydelse för den ekonomiska politiken, särskilt penningoch
valutapolitiken. Ett nära samarbete förekommer därför på detta område
mellan riksgäldskontoret, riksbanken och finansdepartementet.

Underskottet i statens budget växte oavbrutet från mitten av 1970-talet till
början av 1980-talet. Budgetåret 1983/84 bröts denna trend. Under det
senaste budgetåret har budgetunderskottet fortsatt att minska.

Statskulden fortsatte dock att öka till 596 miljarder kronor (i bokförda
värden), vilket är en uppgång med 6,5 procent under budgetåret. Ökningen
är snabbare än BNP-tillväxten, och statsskuldens andel av BNP steg till ca 70
procent.

Ökad inhemsk upplåning

Den del av statsskulden som är placerad inom landet ökade under det gångna
budgetåret med 55,1 miljarder kronor. Den utestående statsskulden på den
inhemska marknaden var vid slutet av budgetåret 1985/86 475,5 miljarder

kronor.

Liksom under de senaste åren har nyupplåningen 1985/86 varit riktad mot
företags- och hushållssektorn. Det största bidraget kom från riksobligationsoch
premieobligationslånen samt den del av allemanssparande! som kallas
Allemansspar se s. 29. Under budgetåret återupptogs emissionerna av
riksobligationer, och sju lån emitterades på tillsammans 25 miljarder kronor.
Upplåningen inom hushållssektorn genom Allemansspar och premieobligationer
ökade med tillsammans närmare 36 miljarder kronor.

De viktigaste låneformerna på den svenska marknaden vid sidan av de
nämnda är statsskuldväxlar, prioriterade obligationer samt sparobligationer.
Statsskuldväxlar är ett kortfristigt marknadsinstrument. Prioriterade obligationer
innehas främst av försäkringsbolag och AP-fonderna medan sparobligationerna
är utformade med tanke på hushållssektorn.

Minskning av utlandsskulden

Statens nettoupplåning utomlands sjönk under det gångna verksamhetsåret.
Utlandsskulden minskade från 157,5 miljarder kronor till 122,6 miljarder
kronor (beräknat till aktuella valutakurser).

En omfattande bruttoupplåning har dock skett. Till största delen har
denna upplåning använts för att förändra låneportföljens sammansättning.
Avsikten bakom denna aktiva skuldhantering har varit att sänka kostnaderna
för utlandslånen samt att uppnå en jämnare återbetalningsprofil. I detta

Redog.

1986/87:3

arbete har riksgäldskontoret i samverkan med sina ledarbanker introducerat
ett antal nya lånekonstruktioner på de internationella kapitalmarknaderna.

Omfattande garantigivning

Kontoret utfärdar och förvaltar statliga kreditgarantier, vid budgetårets slut
till ett värde av 44,1 miljarder kronor. Garantier till svenska varv och rederier
svarar för en stor del (15,3 miljarder kronor) av riksgäldskontorets totala
garantigivning. Huvuddelen av dessa garantier är lämnade i US dollar.
Under det gångna året har garantier till ett belopp av drygt 1,3 miljarder
kronor infriats.

Riksgäldskontorets övriga uppgifter

Vid sidan om låneverksamheten, skuldförvaltningen och garantigivningen
har riksgäldskontoret ett antal andra uppgifter.

Riksdagen har uppdragit åt rikgäldskontoret att tillhandahålla rörliga
krediter åt vissa statliga myndigheter, företag och affärsdrivande verk.
Utlåning till Statens järnvägar och luftfartsverket sker fr. o. m. budgetåret
1985/86 enligt nya grunder. Kreditgivningen är både kortfristig och långfristig
samt sker på marknadsmässiga villkor.

Dessutom sköter riksgäldskontoret redovisningen för riksdagsförvaltningen
och riksdagens andra verk utom riksbanken samt utför intern revision
inom samma områden.

Redog.

1986/87

2. UTVECKLINGEN AV STATENS FINANSER Redog.

1986/87:3

Sverige befinner sig i dag i en historiskt sett unik situation. De stora
budgetunderskotten sedan mitten på 1970-talet har medfört att den svenska
statsskulden nu nått en omfattning som aldrig tidigare. Det gäller inte endast
i nominella termer utan också i relation till BNP, se figur 1. Statsskulden
utgjorde under hela industrialiseringsperioden och ända fram till andra
världskriget endast ca 10-20 procent av BNP. Efter en omfattande
upplåning under krigsåren sjönk statsskulden fram till mitten på 1960-talet.

Under de senaste två decennierna har statsskuldens andel av BNP vuxit från
ca 15 procent till närmare 70 procent.

Aven i ett internationellt perspektiv är den svenska statsupplåningen
omfattande. Figur 2 redovisar statsskuldens utveckling under de senaste tio
åren i de nordiska länderna. Situationen i Danmark och Sverige skiljer sig
från situationen i Norge och Finland.

Statsskuldens omfattning medför att statsskuldspolitikens utformning har
fått stor betydelse för den ekonomiska politiken, såväl finanspolitiken som
penningpolitiken. Riksgäldskontorets förvaltning av statsskuldspolitiken har
därmed återigen fått en central betydelse för den ekonomiska politiken.

Figur 1. Den svenska statsskulden 1865-1985. Procent av BNP

Procent

100-,

80-

60-

40-

20-

1860

1880

1900

1920

1940

1960

1980

2000

Figur 2. Statsskulden i Sverige, Danmark, Finland och Norge 1972-1985.
Procent av BNP

Redog.

1986/87:3

Procent

1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986

Utvecklingen har vänt

Samtidigt som dagens situation är unik i ett längre historiskt perspektiv är det
viktigt att konstatera att utvecklingen har vänt. Statsskulden har under de
senaste två budgetåren varit förhållandevis konstant jämförd med BNP. Vid
budgetårsskiftet 1986 var statsskulden 596 miljarder kronor, se figur 3. Det
innebar en ökning under budgetåret 1985/86 med 37 miljarder eller med 6,5
procent. Ökningen var endast hälften så stor som föregående budgetår.

Bakom denna utveckling ligger givetvis en snabb minskning av budgetunderskottet.
Under slutet av 1970-talet ökade underskotten dramatiskt. De
senaste tre budgetåren, se tabell 1, har dock en förbättring skett. Under

Tabell 1. Statens kassamässiga budgetsaldo 1979/80-1985/86. Miljarder kronor

	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86
Inkomster	132,5	155,3	168,6	191,3	221,2	260.6	277,71
Utgifter exkl. statsskuldräntor	- 170,8	- 192,5	- 207,5	- 230,8	- 236.1	- 257.5	- 254,7''
Saldo exkl. statsskuldräntor	- 38,3	- 37,2	- 39,0	- 39,5	- 14,9	- 3,1	- 23,0
Statsskuldräntor2	- 14,5	- 23,8	- 27,7	- 48,2	- 60,4	- 75,2	- 66,5
Saldo inkl. statsskuldräntor	- 52.8	- 61,0	- 66,7	- 87,7	- 75,3	- 72,1	- 43,5
Saldo exkl. valutaförluster	- 52,8	- 60,1	- 65,3	- 83,4	- 67,7	- 57,6	- 39,3

Sverige

Norge

Finland

Danmark

1 Preliminär uppgift.

2 Inkl. valutaförluster.
Källa: Riksgäldskontoret

Figur 3. Statsskuldens storlek 1976-1986''. Miljarder kronor. Bokförda värden

Miljarder kronor
600-,

Statsskuld

Utlandsskuld

500-

400-

300-

200-

100-

1986

1980

1982

1984

1976

1978

budgetåret 1985/86 sjönk det kassamässiga budgetsaldot från 72,1 miljarder
kronor till 43,5 miljarder kronor, eller med nästan 40 procent. Inkomsterna
har fortsatt att växa under budgetåret medan statsutgifterna har sjunkit. För
första gången har de totala statsutgifterna i nominella termer sjunkit mellan
två budgetår. Det är dock viktigt att notera att detta till en del beror på att ett
belopp på ca 14 miljarder kronor (framför allt bostadslånen) på grund av en
finansieringsteknisk omläggning inte längre redovisas över statsbudgeten.

Detta trendbrott blir än tydligare om man justerar för inflationen. Figur 4
visar statens inkomster och utgifter i fast penningvärde under 1970- och
1980-talen. I reala termer har statens utgifter sjunkit med knappt 10 procent
under det gångna budgetåret. Exklusive statsskuldräntor uppvisade budgetsaldot
ett fortsatt överskott under det gångna verksamhetsåret, som framgår
av figur 4.

Redog.

1986/87:3

''Den 30/6 resp. år.

Figur 4. Statens inkomster och utgifter 1973/74-1985/86. Miljarder kronor, 1980 års
priser

Miljarder kronor

J Budgetunderskott

230-

Utgifter,
totalt y

210-

190-

Utgifter,
exkl. räntor

170-

150-

Inkomster

130

110-

82/83 84/85

86/87

74/75

76/77 78/79

80/81

Statens nettoupplåningsbehov

Av de olika måtten på den offentliga sektorns finanser, se figur 5, är statens
kassamässiga budgetsaldo speciellt intressant för riksgäldskontoret, eftersom
det till dominerande del bestämmer statens nettoupplåningsbehov och
därmed ger en bild av hur statens affärer påverkar likviditeten i ekonomin.
Det måste dock justeras för bl. a. viss utlåning och bokföringen av
valutaförluster för att statens totala nettoupplåningsbehov skall kunna
anges.

Fr. o. m. budgetåret 1985/86 bedriver riksgäldskontoret utlåning till vissa
affärsdrivande verk, vilket påverkar nettoupplåningsbehovet. Denna utlåning
uppgick under 1985/86 till 975 miljoner kronor. Dessutom påverkas
nettoupplåningsbehovet av andra transaktioner från riksgäldskontorets sida,
normalt med relativt små belopp av bokföringsmässig natur. Under 1985/86
uppgick dessa transaktioner emellertid till ett så stort belopp som 3,3
miljarder kronor, vilket gjorde att nettoupplåningsbehovet blev 41,2 miljarder
kronor.

En annan post i det kassamässiga saldot som man måste ta hänsyn till för
att beräkna nettoupplåningsbehovet är valutakursförändringar. Utlands -

Redog.

1986/87:3

skulden bokförs till upplåningskurs. Genom devalveringarna av den svenska
kronan och förändrade valutakurser har orealiserade valutaförluster uppkommit
under de senaste åren. Refinansieringen av utlandsskulden för att
erhålla förmånligare lånevillkor har resulterat i att en del av dessa valutaförluster
realiserats. Dessa valutaförluster är dock endast bokföringsmässiga i
den meningen att de inte har någon likviditetspåverkande effekt. De bör
således räknas bort från det kassamässiga budgetsaldot för att statens
nettoupplåningsbehov skall erhållas. På sista raden i tabell 1 redovisas det
kassamässiga budgetsaldot exklusive valutaförluster. Realiserade valutaförluster
har under det senaste budgetåret minskat till 4,2 miljarder kronor.

Förbättrat offentligt sparande

Statens kassamässiga budgetsaldo är inte det enda måttet på underskottet i
den offentliga sektorns finanser. I figur 5 redovisas ytterligare två mått,
nämligen statens finansiella sparande och den konsoliderade offentliga
sektorns finansiella sparande.

Exkluderas den statliga utlåningen från det kassamässiga budgetsaldot
erhålles statens finansiella sparande. Den statliga utlåningen är en utgift som
i princip skiljer sig från andra statsutgifter, eftersom den ger upphov till en
fordran. Därför är det motiverat att göra denna justering. En del av
utlåningen under den senaste tioårsperioden har dock inte skett på kommersiella
villkor och borde därför betraktas som en utgift.

Figur 5. Den offentliga sektorns finanser 1972-1985

Procent
10-

-2-

-4-

-6-

-8

-10

-12

1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986

Den totala offentliga sektoms
finansiella sparande

Statens finansiella sparande

Statens budgetsaldo

Redog.

1986/87:3

Under 1960- och 1970-talen skedde ett betydande finansiellt sparande i
kommunerna och i socialförsäkringssektorn. Om detta sparande läggs till
statens finansiella sparande erhålles den konsoliderade offentliga sektorns
finansiella sparande. I början av 1970-talet motsvarade det närmare 5
procent av BNP. Vid mitten av 1970-talet vände utvecklingen. Fram till 1978
bidrog dock överskottet i den offentliga sektorn till det totala finansiella
sparandet i svensk ekonomi. Av figur 5 framgår att den konsoliderade
offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats kraftigt sedan 1982.

Växande räntebetalningar

Räntebetalningarna har vuxit mycket snabbt under de senaste åren. I ett
långt historiskt perspektiv har de tidigare varit relativt konstanta i förhållande
till BNP, se figur 6. Under 1980-talet har de dock vuxit mycket snabbt och
utgör nu närmare 10 procent av BNP.

Under det gångna budgetåret har statens kostnader för räntor m. m. totalt
sett sjunkit. Budgetåret 1984/85 bokfördes ränteposten till 75,2 miljarder
kronor, men den sjönk till 66,5 miljarder under budgetåret 1985/86. Av tabell
2 framgår dock att minskningen mer än väl kan hänföras till de realiserade

Figur 6. Räntebetalningar på statsskulden 1900—1985. Procent av BNP

Procent

10*v

1900

1940

1920

1980

1960

2000

Redog.

1986/87:3

valutaförlusterna. Dessa räknas in i posten räntor m. m. på statsskulden. De Redog.

rena ränteutgifterna för den inhemska statsskulden fortsatte dock att öka. 1986/87:3

Ränteutgifterna för den utländska skulden sjönk med närmare 1 miljard.

Denna minskning var dock inte tillräcklig för att motverka den ökade
kostnaden för den inhemska upplåningen. Totalt sett växte statens ränteutgifter
(exklusive valutaförluster) med 2,6 procent.

Tabell 2. Räntebetalningar på statsskulden 1979/80-1985/86. Miljarder kronor

	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86
Ränteutgifter m. m. på inhemsk statsskuld1	12,7	18,5	19,1	34,1	40,5	46,7	49.2
Ränteutgifter på utländsk statsskuld	1,8	4,4	7,2	9,8	12,3	14,0	13,l2
Valutaförluster (netto)	-	0,9	1,4	4,3	7,6	14,5	4,2
Totalt	14,5	23,8	27,7	48,2	60,4	75,2	66,5

1 Inkluderar provisioner på 0,6 miljard kronor.

2 Omfattar även kostnader för provisioner m.m.
Källa: Riksgäldskontoret

3. STATSSKULDSPOLITIKENS UTFORMNING

De senaste årens statsfinansiella utveckling har medfört att statsskuldspolitiken
har blivit en viktig del av den allmänna ekonomiska politiken. Statens
upplåningspolitik och skuldhantering är av betydelse för förhållandena på
kreditmarknaden. Den får även konsekvenser för inkomst- och förmögenhetsbildningen
samt ränte- och investeringsutvecklingen och därmed också
för den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. Således måste statsskuldspolitiken
utformas utifrån flera mål än de snävt statsfinansiella.

Inhemsk eller utländsk statsupplåning ?

En första avvägning av statsskuldspolitikens inriktning gäller inhemsk eller
utländsk statsupplåning. Det finns inte något entydigt samband mellan
bytesbalansens saldo och den statliga upplåningen utomlands. Ett underskott
kan täckas med såväl statliga som icke statliga lån. Dessutom kan valutareserven
minskas.

Politikens inriktning från 1977 fram till 1984 var att i princip täcka
bytesbalansunderskotten med statlig utlandsupplåning. Under denna period
ackumulerade Sverige en betydande statlig utlandsskuld, se figur 7. Orsaken

Figur 7. Svenska statens utlandsskuld 1976-1986''. Procent av BNP. Bokförda värden

Procent

1976

1978

1980

1982

1984

1986

''Den 30/6 resp. år.

Redog.

1986/87:3

Figur 8. Handelsbalans och bytesbalans 1976—1985. Miljarder kronor

Redog.

1986/87:3

Miljarder kronor
+ 25-1 r -

+ 20

+ 10

+ 5

-5

-10

-15

-20

''■■■■ Handelsbalans
— Bytesbalans

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

till den snabba skuldökningen var de stora bytesbalansunderskott sorn
Sverige haft sedan mitten på 1970-talet.

Bytesbalansproblemen är en direkt återspegling av den svaga utvecklingen
av den svenska industriproduktionen under 1970- och 1980-talen. Svensk
industri drabbades ovanligt hårt av den första oljekrisen 1974. Situationen
försämrades också av den i relation till omvärlden mycket snabba lönekostnadsökningen
1975—1976. Lönsamheten i industrin sjönk, och industriinvesteringarna
föll. Svensk industri förlorade konkurrenskraft, och Sverige
tvingades devalvera kronan ett flertal gånger sedan 1977.

Den senaste devalveringen 1982 ledde till en rejäl förbättring av handels- Redog.

balansen, se figur 8. Underskottet i bytesbalansen vändes till ett överskott 1986/87:3

1984. Under första halvåret 1985 inträffade en tillfällig försvagning. Det
sammanlagda bytesbalansunderskottet under de sex första månaderna 1985
uppgick till 9,6 miljarder kronor. Under andra halvåret visade bytesbalansen
ett obetydligt underskott, varför underskottet för hela 1985 stannade vid 10,4
miljarder kronor. Första halvåret 1986 har bytesbalansen fortsatt att
förbättras och resulterade i ett överskott på 6,3 miljarder kronor.

Bytesbalansunderskotten har i princip varit bestämmande för den statliga
utlandsupplåningen under den senaste tioårsperioden. Denna inriktning har
därmed blivit avgörande för den räntepolitik som Sverige bedrivit. Räntepolitiken
fram till 1984 inriktades på att skapa balans i de privata och
kommunala kapitalströmmarna. Bytesbalansunderskotten finansierades av
statlig utlandsupplåning. Därefter har ambitionsnivån höjts, och penningpolitiken
har inriktats på att begränsa likviditetstillväxten och hålla ränteläget
på en sådan nivå att ett valutautflöde skulle kunna undvikas. En framgångsrik
politik med en sådan inriktning skulle göra en statlig nettoupplåning
utomlands obehövlig.

Under det gångna budgetåret har den ekonomiska politiken varit framgångsrik,
och den statliga utlandsskulden har t. o. m. minskat. Den statliga
utlandsupplåningen resulterade i ett valutautflöde på 22,4 miljarder kronor,
se tabell 3. En stor del av minskningen är dock en konsekvens av en
omfattande nettoupplåning under våren 1985, som användes under hösten
för att betala tillbaka en del äldre och oförmånliga lån.

Förändrat finansiellt sparande

Mot bakgrund av externbalansens utveckling och den stora nettoamorteringen
av statens utlandsskuld har statens upplåningsbehov tillgodosetts på den
inhemska marknaden. Den inhemska statsskulden växte sålunda under
budgetåret med 13 procent från 420,4 miljarder kronor till 475,5 miljarder
kronor. Den inhemska upplåningens inriktning bestäms till stora delar av

Tabell 3. Bytesbalansen och dess finansiering. 1981 — 1986. Miljarder kronor

	1981	1982	1983	1984	1985	1985/86
A. Handelsbalansen	- 2,0	- 7,1	9,6	23,4	14,7	28,5
B. Ränteutbetalningar, netto C. Övriga tjänster och transferering-	- 10,8	- 16,0	- 18,7	-21,8	-23,6	-21,5
ar, netto	- 1,4	0,3	0,9	1,4	1,5	- 1,6
D. Bytesbalans (A+B+C)	- 14,2	-22,8	- 8,2	3,0	- 10,4	5,4
E. Icke-statliga kapitaltransaktioner1	7,5	5,9	- 5,4	- 3,0	12,0	16,9
F. Valutaflöde (D + E)	- 6,7	- 16,8	- 13,6	0	11,6	22,3
G. Statlig upplåning2	7,5	17,5	19,4	0,2	11,5	-22,4
H. Riksbankstransaktioner3 I. Valutareservens transaktions-	0,3	- 0,3	- 0,7	- 0,6	- 0,1	- 0,6
förändring (F+G+H)	- 1,1	0,3	5,1	- 0,4	13,0	- 0,7

1 Inkluderar statligt u-landsbistånd och restposten.

2 Kan skilja sig från riksgäldskontorets uppgifter på grund av bokföringskurser m. m.

3 Inkluderar riksbankens kapitaltransaktioner, tilldelning av speciella dragningsrätter samt valutafondens
kursförändringar.

Källa: Riksbanken

Figur 9. Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor samt bytesbalans 1972—1985.

Procent av BNP

Procent
7

-1

-2

-3

-4

-5

-6

72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85

dels det finansiella sparandets utveckling i olika sektorer av ekonomin, dels
behovet att begränsa likviditets- och penningmängdstillväxten.

Underskottet i statens finanser har förskjutit det finansiella sparandet i
Sverige. Den offentliga sektorn genererade ända fram till mitten på
1970-talet ett sparandeöverskott, se figur 9. Efter en period av kraftig
försämring 1976—1982 har det offentliga sparandet ökat igen.

Parallellt har den privata sektorn uppvisat ett högre finansiellt sparande.
Uppgången i privat sparande har inte fullt ut kompenserat nedgången i
offentligt sparande. Definitionsmässigt gäller för en öppen ekonomi som den
svenska att det totala inhemska sparandet är lika med bytesbalansens saldo.
Bytesbalansunderskotten under 1970- och 1980-talen återspeglar således
sparandeunderskotten i svensk ekonomi. Ett sparandeöverskott uppkom
1984, och efter ett tillfälligt underskott 1985 genererar den svenska ekonomin
återigen ett inhemskt sparandeöverskott.

Om man delar upp det privata sparandet på olika sektorer finner man att
det framför allt är företagssektorns sparande som ökat, se figur 10. Det
finansiella sparandet i hushållssektorn har varit förhållandevis stabilt under

—— F

rivat sektor
ytesbalans
iffentlig sektor

—

k ''
•

•

• f

• I

•

**•••,

> §
1 f

•

■ 7
/
/

Redog.

1986/87:3

Figur 10. Finansiellt sparande i den privata sektorn 1972-1985. Procent av BNP Redog.

1986/87:3

Procent

-1

-2

-3

-4

-5

-6

— Finansiella företag
Icke finansiella företag
Hushåll

-7

72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85

de senaste åren. Företagssektorns finansiella sparande definieras som
bruttosparande minus investeringar. Ett ökat finansiellt sparande kan alltså
vara en följd av såväl fallande investeringar som stigande vinster. Båda dessa
faktorer ligger bakom det omfattande sparandet i företagssektorn. Under
1985 har det finansiella sparandet i den privata sektorn fortsatt att förbättras.

Förskjutningen av det finansiella sparandet från den offentliga sektorn till
företagen skapade starka spänningar på de finansiella marknaderna. Behoven
ökade att effektivt kunna slussa pengar från överskotts- till underskottssektorer.
Efter en lagändring började bankerna ge ut s. k. bankcertifikat
1980. Men först i och med att statspapper med kort löptid, statsskuld växlar,
introducerades 1982 fick penningmarknaden en större omfattning.

Framväxten av en penningmarknad har kommit att få betydande konsekvenser
för statsskuldspolitiken genom att bl. a. nya låneinstrument utvecklats.
Den inhemska statsupplåningen har därigenom blivit mer marknadsorienterad.

Figur 11. Statens kassamässiga budgetutfall och upplåningen utanför banksystemet
1980-1986. Löpande 12-månaders värden

Miljarder kronor

100

Statens budgetunderskott
Statens upplåning
utanför bankerna

90-

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Stor upplåning hos allmänheten

Omstruktureringen av det finansiella sparandet under 1980-talet har således
medfört en ökad upplåning i den privata sektorn. Avsikten med detta har
också varit att minska budgetunderskottets likviditetsskapande effekt. Av
figur 11 framgår att denna politik varit framgångsrik. Sedan mitten av 1982
har statens upplåning utanför banksystemet ungefär tredubblats. De penningmängdspåverkande
faktorerna under budgetåret 1985/86 illustreras i
figur 12. Under det budgetåret medförde det statliga utgiftsöverskottet,
bankernas nettoutlåning och valutainflödet en påspädning med 91,6 miljarder
kronor.

Upplåningen hos allmänheten absorberade cirka en tredjedel av likviditetstillskottet.
Riksbankens transaktioner medförde också stora likviditetsindragningar,
närmare 16 miljarder kronor. Dessa grundas på riksdagsbeslut
att företag och kommuner skall avsätta medel på spärrade konton i
riksbanken. Totalt ökade penningmängden med 9,6 procent under budgetåret
1985/86.

Redog.

1986/87:3

2 Riksdagen 1986187.2 sami. Nr 3

Figur 12. Penningmängdspåverkande faktorer budgetåret 1985/86. Miljarder kronor

1985/86

Statens budgetunderskott,
41,2 11

Bankernas

utlåning,

33,7

Valutainflöde

16,7

Upplåning

utanför

bankerna,

38,4

Riksbankstransaktioner,
15,6

Ökning i penningmängden,
39,7

Men denna bild av utvecklingen döljer en viktig faktor, nämligen att den
statliga upplåningen på marknaden har varit kortfristig. En stor del av denna
upplåning har skett mot statsskuldväxlar med en löptid på mindre än 2 år.
Därmed har en stor potentiell likviditet byggts upp som kan realiseras genom
att lånen inte omsätts. Penningmängdstillväxten under 1980-talet med
hänsyn till denna faktor framgår av figur 13.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att statsskuldspolitikens utformning
de senaste åren till stora delar har styrts av den samhällsekonomiska
utvecklingen och inriktningen av den ekonomiska politiken.

Redog.

1986/87:3

Figur 13. Penningmängden 1982—1986. Löpande 12-månaders värden

Procent
25 "i

M3 + Allemansspar och statsskuldväxlar

20-

15-

10-

—5

Jan Juli
1982

Jan Juli
1983

Jan Juli
1984 -

Jan

1985

1986

Redog.

1986/87:3

4. DEN INHEMSKA STATSUPPLÅNINGEN

Ramarna för statsskuldspolitikens uppläggning ges av den samhällsekonomiska
utvecklingen och den ekonomiska politikens inriktning. Målet för
statsskuldspolitiken i snävare mening är att nå så låga upplåningskostnader
som möjligt. Dessutom är det önskvärt att statsskulden konsolideras genom
att den genomsnittliga löptiden förlängs. Vid sidan av dessa mål har också
riksgäldskontoret ett speciellt ansvar för att penning- och obligationsmarknaderna
utvecklas. Detta kan på sikt leda till lägre upplåningskostnader för
staten och en fördelaktigare löptidsstruktur. Den inhemska upplåningen har
under det gångna verksamhetsåret styrts av dessa överväganden.

Förändringar i den inhemska upplåningen

De stora statliga budgetunderskotten har förändrat formerna för den
inhemska statsupplåningen. Det torde under de gångna åren knappast ha
varit möjligt att täcka statens betydande upplåningsbehov med enbart de
traditionella finansieringsinstrumenten och samtidigt uppnå en balanserad
penningmängdstillväxt utan att tillgripa omfattande regleringar av kreditmarknaden.
Upplåningen har bl. a. mot den bakgrunden kommit att bli mer
marknadsorienterad. Detta har i synnerhet gällt formerna för den kortfristiga
delen av finansieringen av budgetunderskottet. Före introduktionen 1982
av statsskuldväxlar, som nu emitteras regelbundet på penningmarknaden,
bedrevs den korta statsupplåningen i allt väsentligt med hjälp av skattkammarväxlar,
som till största delen placerades i riksbanken och i banksystemet.

Under de senaste fem åren har marknaden för korta finansieringsinstrument,
penningmarknaden, vuxit och fått en betydande omfattning. Introduktionen
av statsskuldväxlar i juli 1982 syftade till en större grad av
marknadsmässig kortfristig finansiering genom emissioner direkt till marknaden.
Statsskuldväxlarna har de senaste fyra åren ökat påtagligt i betydelse
som upplåningsinstrument för staten, se tabell 4. Vid halvårsskiftet i år

Tabell 4. Den inhemska statsskuldens sammansättning i procent den 30 juni åren
1982-1986

	1982	1983	1984	1985	1986
Statsräntelån	66,1	61,2	49,9	47,9	40,8
Riksobligationslån	-	-	9,9	8,9	13,2
Statsskuldväxlar	-	18,0	16,5	20,9	16,9
Premieobligationslån	9,0	8,0	9,0	8,6	11,8
Sparobligationslån	7,3	7,4	7,0	7,6	6,7
Allemansspar	-	-	0,4	2,5	5,5
Skattkammarväxlar	14,3	0,3	3,3	0,0	2,8
Lån hos statsinstitutioner och fonder	2,7	4,5	4,0	3,4	2,3
Summa	100	100	100	100	100
Inhemsk skuld
miljarder kronor	257,2	325,9	379,7	420,4	475,5
Förändring i %	24,7	26,7	16,5	10,7	13,1

Redog.

1986/87:3

Källa : Riksgäldskontoret

Figur 14. Sammansättning av den inhemska statsskulden 1982-1986''. Procent Redog.

1986/87:3

Procent

100-1

övrigt

Hushållen

Marknaden

Statsräntelån

uppgick statsskuldväxlarna till knappt 17 procent av den inhemska statsskulden.
Samtidigt har statsräntelånen (ofta kallad prioriterad upplåning)
successivt minskat i betydelse. Från att ha utgjort knappt 70 procent av den
inhemska skuldstocken i början av 1980-talet har andelen minskat till
omkring 40 procent den 30 juni 1986. Den långa upplåningen har därmed
minskat i kronor. Till en del har nedgången i andelen statsräntelån med långa
löptider motvägts av introduktionen av de s. k. riksobligationerna hösten
1983.

Förutom statsräntelånen och upplåningen på penning- och obligationsmarknaden
spelar också hushållssektorns utlåning en betydande roll för den
inhemska statsupplåningen. Tre olika instrument har utvecklats för att låna
inom denna sektor: premieobligationer, sparobligationeroch Allemansspar.
Den andel av statsskulden som har lånats mot dessa instrument har ökat
under 1980-talet, se figur 14. Introduktionen av allemanssparande! 1984 och
de omfattande premieobligationslånen 1986 har resulterat i att andelen vuxit
till 24 procent. Det är en ökning med närmare 8 procentenheter sedan 1982.

''Den 30/6 resp. år.

Redog.

1986/87:3

Tabell 5. Återstående genomsnittlig löptid i antal år 1976—1986

	1976-12-31	1980-12-31	1985-06-30	1986-06-30
Statsräntelån	6.9	5,5	5,3	5,2
Riksobligationslån	-	-	3,8	3,2
Premieobligationslån	7,0	7,0	3,8	5,2
Sparobligationslån	3,6	3,7	2,6	2,3
Statsskuldväxlar	—	-	0,5	0.5
Genomsnittlig återstående löp-tid	6,7	5,6	3,7	3,8

Källa: Riksgäldskontoret

Placering av den inhemska statsskulden

Förändringarna i statsskuldspolitikens inriktning de senaste åren återspeglas
i hur den inhemska statsskulden placerats. Utvecklingen sedan 1980 anges i
tabell 6.

Tabell 6. Statsskuldens placering i Sverige vid slutet av åren 1979-1985, procent

	1980	1981	1982	1983	1984	1985
Riksbanken	20,4	20,7	19,3	12,2	19,6	16,2
Banker	28,2	32,3	25,6	26,3	20,9	15,2
Försäkringsbolag inkl. AP-fonden	29,2	27,7	28,2	29,9	29,7	28,7
Företag	0,2	0,3	8,5	9,8	7,6	14,0
Enskilda personer	18,4	15,7	14,6	15,1	16,0	18,7
Övrigt	3,6	3,3	3,8	6,7	6,2	7,2
Summa	100	100	100	100	100	100

Den andel av statsskulden som är placerad i företagen har ökat markant
under 1985. Samtidigt har bankernas innehav av statspapper gått ned. Dessa
tendenser har varit tydliga under en längre följd av år.

Ränteutvecklingen 1985/86

Statens ränteutgifter för den inhemska statsskulden har under verksamhetsåret
1985/86 ökat med 7 procent, vilket är att jämföra med en ökning på 15
procent under föregående verksamhetsår. Ränteutgifterna på den inhemska
statsskulden uppdelade på olika låneinstrument framgår av tabell 7.

Minskad genomsnittlig löptid

Den omfattande upplåningen på framför allt penningmarknaden och den
minskade betydelse som statsräntelånen fått under 1980-talet har medfört att
statsupplåningen blivit alltmer kortfristig. Den återstående löptiden på
statsskulden har sjunkit från 6, 7 år 1976 till under 4 år 1986. Under det
senaste verksamhetsåret ökade dock den genomsnittliga löptiden något på
grund av de stora premieobligationslånen, som är tioåriga.

Tabell 7. Ränteutgifter uppdelade på låneinstrument, i procent 1981/82—1985/86

	1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86
Statsräntelån	61,5	57,1	62,2	47,8	45,7
Riksobligationslån	-	-	2,0	10,3	11,0
Statsskuldväxlar	-	21.4	18,4	21,7	18,0
Prcmieobligationslån	8,3	5,1	5,5	6,4	7,1
Sparobligationslån	7,8	7,7	7,3	7,0	10,2
Allemansspar	-	-	0,4	0,9	2,7
Skattkammarväxlar	19,3	6,5	2,3	3,7	3,5
Lån hos statsinstitutioner m. m.	3,1	2,1	2,3	2,2
Summa	100	100	100	100	100
Ränteutgifter på inhemsk statsskuld, miljarder kronor	19,3	34,0	39,9	45,7	49,0
Förändring i procent		76,1	17,3	14,5	7,3

Källa: Riksgäldskontoret

Den främsta orsaken till den avtagande ökningstakten i ränteutgifterna är
det kraftiga räntefall som skett under verksamhetsåret 1985/86. Härtill
kommer minskning av statens lånebehov till följd av sjunkande budgetunderskott.
De stora valutautflödena under våren 1985, som föranledde
räntehöjningarna, förbyttes under sommaren i ett inflöde, se figur 15.

Figur 15. Privat kapitalbalans och valutaflöde 1985-1986. Miljarder kronor

Miljarder kronor

Privat kapitalbalans
Valutaflöde

-1-

-2-

-4

1985

1986

Redog.

1986/87:3

Figur 16. Ranta på statsskuldväxlar (6 mån.) och eurodollarlån (6 mån.) 1984-1986.
Procent

Procent
18

Räntedifferensen till omvärlden kunde successivt minskas, och i kombination
med fallande internationella räntor blev räntenedgången i Sverige
kraftig under året, se figur 16.

Sedan juli 1985 har räntan på sexmånaders statsskuldväxlar fallit med
drygt sex procentenheter och på femårs riksobligationer med ca fyra
procentenheter, se figur 17. Förväntningarna om fortsatt fallande räntor har
avtagit under verksamhetsåret, vilket bl. a. fått till följd att räntedifferensen
mellan korta och långa statspapper successivt minskat.

I december 1985 ändrades villkoren för bankernas upplåning i riksbanken
genom införandet av den s. k. räntetrappan. Samtidigt slopades utlåningstaken
för banker, finansbolag och bostadsinstitut. Kassakraven för banker
höjdes från en till tre procent och gjordes räntelösa. Införandet av
räntetrappan lade grunden för att bedriva en aktiv penningpolitik. Riksbanken
har styrt ränteutvecklingen genom att låta banksystemet permanent låna
i riksbanken. Räntevillkoren för upplåningen i riksbanken blir därigenom
styrande för marknadsräntorna.

Eurodollar

SSVX

Redog.

1986/87:3

Figur 17. Ränta på statsskuldväxlar (6 man.), statsobligationer (5 år) samt riksbankens
strafTränta 1984-1986

Procent

181

ssvx

17- Statsobligationer

-—-Straffränta ..

12 '' ''

Upplåning mot statsskuldsväxlar

Under verksamhetsåret 1985/86 emitterade riksgäldskontoret statsskuldväxlar
till ett sammanlagt värde av 112 miljarder kronor, se tabell 8. Den andel
som lånades upp direkt på marknaden sjönk från 50 procent 1984/85 till 34
procent 1985/86. Resten placerades i riksbanken. Antalet emissioner till
marknaden minskade under senare delen av våren 1986, eftersom upplåningsbehovet
då tillgodosågs genom andra låneinstrument.

Tabell 8. Emissioner av statsskuldväxlar 1985/86. Miljarder kronor

Löptider antal dagar
180 360	Totalt

Marknaden	19,0	19,0	38,0
Riksbanken	33,5	40,5	74,0
	Totalt 52,5	59,5	112,0

	SSVX
	Straffränta
						\ \V \v
							\\ \\
			• \	/	t • •••	V V ••••
	« • • •		• \ • % ».»	f • 1 • #•			•	rn ■ v •JA
ii^i		r							A 1 \ / \
									L \ \ \ v

—i—i	- II	i i	i r	i i	i i	1 1	! !		i i

JMMJSNJMMJSNJMM
1984 1985 1986

Redog.

1986/87:3

Källa: Riksgäldskontoret

Figur 18. Förfallostruktur på 180 dagars statsskuldväxlar 1984 och 1986

2000-1

] 1984

1800-

1986

1600-

1400-

1200-

1000-

800-

600-

400-

200-

Vecka

Under verksamhetsåret har emissionerna av statsskuldväxlar planerats så
att förfallostrukturen utjämnats, se figur 18. En sådan utjämning är
betydelsefull, då den underlättar marknadens funktionssätt och leder till en
jämnare likviditetsutveckling. Vidare tillgodoses också marknadens behov
av material då ungefär lika stora volymer emitteras med förutbestämda,
jämna mellanrum. Anbudsförfarandet vid emissioner av statsskuldväxlar,
där volymerna är fastställda och marknaden bestämmer räntan, har varit en
förutsättning för att uppnå denna utjämning.

Upplåning mot riksobligationer

Emissioner av riksobligationer återupptogs i juli 1985 efter att ha legat nere
sedan juni 1984. Sammanlagt emitterades 25 miljarder i riksobligationer
under verksamhetsåret till en vägd genomsnittlig ränta på 12,5 procent och
med en genomsnittlig löptid på sex år, se tabell 9. Upplåningen mot
riksobligationer har motverkat minskningen av statsskuldens genomsnittliga
löptid och har dessutom bidragit till obligationsmarknadens utveckling.

Redog.

1986/87:3

Tabell 9. Emissioner av riksobligationer 1985/86

Nr	Låne- datum	Kupong-ränta %	Slut- betalning	Löptid år	Belopp mkr
1009	850704	13,00	1990	5	5 000
1010	850828	13,00	1992	7	4 000
1011	851010	13,25	1989	4	3 000
1012	851121	13,00	1992	7	5 000
1013	860115	11,85	1993	7	3 000
1014	860527	11,65	1991	5	3 000
1015	860503	10,65	1993	7	2 000
Vägt genomsnitt:	12,54		6 Totalt:	25 000

Källa: Riksgäldskontoret

Upplåning mot prioriterade obligationer

Under verksamhetsåret 1985/86 emitterade riksgäldskontoret tre prioriterade
obligationslån till ett sammanlagt värde av 25,7 miljarder kronor, se tabell
10. Den vägda genomsnittsräntan för de tre lånen uppgick till 11,3 procent.

Tabell 10. Upplåning mot prioriterade obligationer 1985/86

Nr Tecknings-period, år, månad	Låne- datum	Kupong-ränta %	Kurs	Löptid år	Belopp mkr
202 85-07—86-01	850901	11,5	100	10	18 400
203 86-02—86-03	860902	11,0	100	10	6 015
204 86-04	861004	10,0	100	10	1 295
Vägt genomsnitt:		11,3		Totalt:	25 710

Källa: Riksgäldkontoret

Räntan på de prioriterade lånen har regelmässigt legat under marknadsräntan.
Under våren blev dessa lån till följd av det snabba räntefallet på
marknaden fördelaktiga för de placeringspliktiga institutionerna, AP-fonderna
och försäkringsbolagen. Efterfrågan blev större än tidigare, och då det
tredje lånet emitterades blev kvoten snabbt fylld, och lånet stängdes redan
samma månad som det öppnades.

Riksgäldskontorets kontoinlåning

Riksgäldskontoret har bland sina upplåningningsformer även kontoinlåning,
som redovisas under rubriken ”Lån hos statsinstitutioner och fonder”, se
tabell 4. Det rör sig i huvudsak om inlåning från statliga företag och
myndigheter. Denna inlåning kan indelas i tre grupper, se tabell 11. En grupp
avser medel som enligt riksdagens eller regeringens beslut inlånats på
räntelösa konton. Denna grupp omfattar ett antal fonder där den största är
den allmänna sjukförsäkringsfonden, vars behållning vid slutet av budgetåret
1985/86 uppgick till 4,9 miljarder kronor. Sammanlagt omfattade gruppen
drygt hälften av riksgäldskontorets kontoinlåning den 30 juni 1986.

En annan grupp utgörs av medel från statliga företag samt överskottsmedel
från affärsverk och myndigheter med s. k. uppdragsverksamhet. Ränta utgår

Redog.

1986/87:3

efter marknadsmässiga villkor, och medlen kan placeras avista eller bindas
på 90, 180 eller 360 dagar. Större delen av medlen kommer från statliga
företag. Hela gruppens behållning utgjorde den 30 juni 1986 nästan hälften
av den totala kontoinlåningen.

Den tredje gruppen omfattar inlåning från ett antal större fonder bl. a.
bankinspektionens och försäkringsinspektionens fonder. Inlåningen är i
regel långfristig, och ersättning utgår enligt olika villkor.

Tabell 11. Upplåning från statliga företag, myndigheter och fonder den 30 juni åren
1985-1986. Miljoner kronor

	1985	1986
Räntelös inlåning	6 025	5 592
Inlåning till marknadsmässiga räntevillkor 7 792	5 376
Ovrig inlåning	569	26
	Summa 14 386	10 994

Källa: Riksgäldskontoret

Den totala kontoinlåningen var den 30 juni 1986 omkring 11 miljarder
kronor, vilket innebär en minskning med 3,4 miljarder kronor från föregående
budgetårsskifte. Nedgången beror på minskad inlåning från affärsverk
och statliga företag.

Hushållsupplåningen

Upplåning från hushållssektorn har varit betydelsefull för att finansiera det
statliga budgetunderskottet under den gångna tioårsperioden. Under budgetåret
1985/86 ökade den med 35,6 miljarder kronor (netto). Två av de tre
hushållsupplåningsinstrumenten, nämligen Allemansspar och premieobligationslånen
ökade se tabell 12. Däremot minskade sparobligationslånen.
Totalt steg den andel av statsskulden som är placerad mot dessa instrument
från 18,7 procent vid budgetårets början till 24,0 procent vid dess slut.

Tabell 12. Hushållsupplåning 1984/85-1985/86 (netto). Miljarder kronor

	1984/85	1985/86	Förändring
Allemansspar	9,1	16,0	+ 6,9
Premieobligationslån	2,1	19,8	+ 17,7
Sparobligationslån	5,2	-0,2	- 5,4
	Totalt 16,4	35,6	+ 19,2

Källa: Riksgäldskontoret

Denna kraftiga ökning i hushållsupplåningen skedde trots att hushållssparandet
i Sverige under 1985 förblev mycket lågt med en finansiell sparkvot
motsvarande omkring 0,5 procent. Nettosparandet 1985 blev svagt negativt,
se figur 19.

Redog.

1986/87:3

Figur 19. Hushållens sparande 1972-1986. Procent

Procent
6-

-1

-2

-3

1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986

Allemanssparandet

Allemanssparandet introducerades i april 1984, dels för att stimulera
hushållssparande!, dels för att underlätta finansieringen av statens budgetunderskott.
Allemanssparandet består av Allemansspar och Allemansfond. I
Allemansspar överförs sparandet till riksgäldskontoret och är en del av
upplåningen för att finansiera statsbudgeten. I Allemansfond sker sparandet
i fonder som investerar i aktier och andra värdepapper. Det är således endast
Allemansspar som fungerar som instrument för statsupplåningen.

Under verksamhetsåret 1985/86 ökade sparandet i Allemansspar med 16
miljarder till totalt 26,5 miljarder kronor. Allemanssparandets andel av den
inhemska statsskulden steg från 2,5 procent i juni 1985 till 5,5 procent i juni
1986.

Den stora ökningen i Allemansspar beror delvis på den extra insättning i
allemanssparandet om maximalt 5 000 kronor per person som tilläts under
första kvartalet 1986 samt att taket för det samlade nettosparandet höjdes
från 30 000 kronor till 35 000 kronor per person.

Bakgrunden till den extra insättningen 1986 var att betydande sparbelopp,
utöver utbetalning av överskjutande skatt, frigjordes i början av 1986. Det

Finansiell sparkvot
Real sparkvot
Total sparkvot

Redog.

1986/87:3

gällde såväl skattesparandet från 1980 som spar- och premieobligationslån
som förföll, se tabell 13. Sammantaget medförde detta en likviditetsökning i
hushållssektorn på omkring 20 miljarder kronor, varav hälften knappt
frigjordes i början av året. För att undvika en alltför kraftig ökning av den
privata konsumtionen vidtogs extra sparstimulerande åtgärder.

Tabell 13. Uppskattning av frigjorda sparbelopp inom hushällsektorn första halvåret
1986

Sparform	Månad	Belopp mkr
Skattespar	Januari	3 000
Skattefond	Januari	500
Spar 80	Januari	6 300
Spar 79	Maj	3 400
1981 års premielån	Maj	600

Källor: Riksgäldskontoret, finansdepartementet

Uppskattningsvis medförde extrainsättningen ett tillskott till Allemansspar
motsvarande 5,5 miljarder kronor och till Allemansfond 650 miljoner
kronor.

Under verksamhetsåret har det genomsnittliga sparandet, exklusive
5000-kronorsinsättningen, i Allemansspar beräknats till 750 miljoner kronor
per månad. Antalet konton i Allemansspar ökade netto med 2 300 under
verksamhetsåret till totalt 2 056 800 konton.

Med anledning av den ekonomiska utvecklingen under våren 1986 med
bl. a. avtagande inflationstakt samt det kontinuerliga arbetet med att
förbättra statsfinanserna ändrade riksdagen reglerna för Allemansspar
fr. o. m. den 1 juli 1986. Räntan sänktes till att motsvara riksbankens
diskonto i stället för diskontot plus 1,25 procentenheter. Samtidigt höjdes
taket för de samlade nettoinsättningarna från 35 000 kronor till 50 000
kronor.

Premieobligationer

Försäljningen av de tre premieobligationslån som emitterades under verksamhetsåret
uppgick till 22,2 miljarder kronor, vilket är 18,3 miljarder mer
än vad som emitterades föregående verksamhetsår.

Tabell 14. Premieobligationslån utgivna under verksamhetsåret 1985/86

	1985 års tredje lån	1986 års första lån	1986 års andra lån
Lånebelopp mkr	3 700	6 900	11 600
Löptid, år Årlig vinstutlottning netto,	6	10	10
i % av lånebeloppet	7,5	8	7,5
Antal vinster per år	1 570 106	460 830	2 032 311
Högsta vinsten netto, kr	3x1 000 000	6X1 000 000	11X1 000 000
Dragningar	januari, juli	april,oktober	mars, juli
Försäljningspris, kr	200	10 000	208

Redog.

1986/87:3

Källa: Riksgäldskontoret

Under våren 1986 introducerades två nyheter för premieobligationslånen,
se tabell 14. Vid 1986 års första premielån emitterades för första gången en
obligation med ett nominellt värde på 10 000 kronor, den s. k. Storpremien.
Högsta tillåtna köp per kund var fyra Storpremier. Avkastningen sattes till 8
procent, och garantiavkastningen togs bort. Lånet såldes den 3-14 februari.
Det samlade lånebeloppet slutade på 6,9 miljarder kronor.

Det andra premielånet såldes mellan den 14 och 25 april 1986, delvis
genom byte av 1981 års lån. Nyheten med 1986 års andra lån var att antalet
dragningstillfällen utökades från två till tre. Trots att avkastningen sänktes
till 7,1 (försäljningskurs 208 kronor) mottogs detta lån ännu mer positivt av
marknaden och lånebeloppet blev 11,6 miljarder kronor.

Den komplicerade marknadssituation som rådde under våren 1986 till
följd av fallande räntor och starka förväntningar om fortsatt räntefall samt
olika avregleringar på kreditmarknaden, bl. a. borttagandet av bankernas
utlåningstak i december 1985, gjorde att marknaden uppfattade de två
premielån som emitterades under våren 1986 som mycket fördelaktiga.
Premielånen, som inte beloppsbegränsades i förväg, gav därför ett oväntat
stort tillskott till upplåningen.

Den stora upplåning som skedde i början av 1986 genom Allemansspar och
premieobligationslånen, samtidigt som upplåningsbehovet minskade genom
ett lägre budgetunderskott, gjorde att planerna för den fortsatta upplåningen
ändrades. Något nytt sparobligationslån emitterades inte under våren 1986,
och SPAR 79, som förföll till inlösen i maj 1986, förlängdes inte. Under juni
1986 beslöts också att inte emittera något nytt premielån i samband med att
1976 års premielån löses in i september 1986. I slutet av maj upphörde
emissionerna av statsskuldväxlar och riksobligationer till marknaden för att
återupptas i slutet av augusti.

Sparobligationer

Den 30 juni 1986 fanns det 18 utelöpande sparlån till ett sammanlagt värde av
drygt 31 miljarder kronor. Under verksamhetsåret har ett nytt sparobligationslån
emitterats under perioden den 2 december 1985-den 17 januari 1986
på 3,3 miljarder kronor. Vidare har två sparlån förlängts, SPAR 78 och
SPAR 80, se tabell 15.

Tabell 15. Sparobligationslån utgivna under 1985/86

	Förlängning SPAR 78	Förlängning SPAR 80	SPAR 85 Höstlånet
Löpande ränta %	8,5	9,0	9,0
Bonus %	27,85	35,75	41,4
Effektiv ränta %	13,7	14,08	14,08
Löptid	4 år	4 år 9 mån	5 år 3 mån
Emissionstidpunkt	1985-08-01	1986-01-01	1986-01-01
Inlösentidpunkt	1989-09-01	1990-10-01	1991-04-01
Tecknat belopp mkr			3 273,6
Antal tecknare			266 032

Källa: Riksgäldskontoret

Redog.

1986/87:3

Till följd av den stora upplåningen via Allemansspar och premieobligationslånen
under våren 1986 inställdes det planerade vårlånet av sparobligationer.
Av samma skäl erbjöds inte någon förlängning av SPAR 79 som
förföll 1 juni 1986.

5. UTLANDSUPPLÅNINGEN

Under budgetåret 1985/86 började staten återbetala sin utlandsskuld. Denna
återbetalning möjliggjordes av att bytesbalansen stärktes och fick ett
överskott samtidigt som den privata sektorn bidrog till ett valutainflöde. Den
statliga utlandsskulden mätt i svenska kronor minskade även till följd av lägre
dollarkurs.

Riksgäldskontorets utlandslåneverksamhet kom alltmer att inriktas på
skuldskötsel varvid bl. a. lägre kostnader, minskad riskexponering samt
flexibilitet eftersträvades. En fördelaktig utveckling av de internationella
lånemarknaderna möjliggjorde fortsatt förtidsinlösen och refinansiering.
Bruttoupplåningsvolymen under budgetåret 1985/86 blev dock mindre än
under de närmast föregående budgetåren.

Figur 20. Effektiv kursutveckling för några valutor1. Procentuell förändring från juni
1984

Procent

+40

USD

JPY

CHF

...... GBP

DEM

+ 30-

+ 20

+ 10

-10

-20

J AODFAJAODFAJ

1984 1985 1986

Redog.

1986/87:3

''Diagrammet visar resp. valutas utveckling gentemot en handelsvägd index
bestående av 17 andra valutor.

Figur 21. Tremånaders LIBOR för de viktigaste lånevalutorna 1984—1986. Procent

Procent

	lii	USD JPY CHF GBP DEM
—	• •			V V	%
		\J	•		*•••••••	>•••••	• • • •
		* N		\
				V'' •
		%.						,4

	i i	1 1	1 1	■ i i	i i	i i	i i	T ''T

JAODFAJAODFAJ
1984 1985 1986

De internationella lånemarknaderna

De internationella lånemarknaderna fortsatte att utvecklas gynnsamt för
Sverige under budgetåret 1985/86. Av figurerna 20 och 21 framgår att det
skedde en betydande nedgång i det internationella ränteläget under perioden.
Den dramatiska utveckling av oljepriset som inleddes under senare
delen av 1985 fick ett snabbt genomslag på inflationsförväntningarna och
därmed på de långa räntorna i OECD-länderna. Dessa föll kraftigt från
december 1985 till april 1986, se figur 21. Den mindre uppgång i ränteläget
som därefter ägde rum bröts redan under sommaren 1986 i samband med en
påtaglig försvagning av den ekonomiska tillväxten i främst Förenta staterna.
Även om de nominella räntorna sålunda har sjunkit kraftigt under det
senaste året har de reala räntorna — till följd av den likaledes kraftiga
nedgången i den internationella prisstegringstakten — likväl förblivit på
historiskt sett höga nivåer.

De internationella valutamarknaderna kom också att utvecklas på ett för
Sverige gynnsamt sätt under det gångna budgetåret. Omfattande central-''
banksinterventioner, där även den amerikanska centralbanken deltog, och
en allt lättare amerikansk penningpolitik bidrog till att bryta förväntningarna

Redog.

1986/87:3

3 Riksdagen 1986187.2 sami. Nr 3

Figur 22. Ränta på långfristiga statsobligationer 1984- 1986. Procent

Procent

USD

JPY

CHF

GBP

DEM

FRF

1984

1985

1986

om en fortsatt stark dollar. Dollarn kom härigenom, se figur 22, att undergå
en kraftig depreciering under perioden. Med den höga andelen dollarlån i
svenska statens utlandsskuld medförde dollardeprecieringen en betydande
minskning av statens utlandsskuld räknad i kronor.

Den svenska staten som låntagare kunde också dra nytta av den mycket
snabba utvecklingen av marknaden för skuldbytesavtal (den s. k. swapmarknaden)
och de fortsatta avregleringarna på de finansiella marknaderna i
främst Japan, Västtyskland, Nederländerna, Frankrike och Schweiz som
ägde rum under budgetåret.

Statens utlandsskuld minskar

Statsmakterna har lagt fast en finanspolitisk norm som innebär att staten
fortsättningsvis inte skall öka sin utlandsskuld genom ny upplåning. Under
budgetåret 1985/86 började staten t. o. m. att återbetala sin utlandsskuld.
Amorteringarna översteg upplåningen med 22,4 miljarder kronor räknat till
transaktionskurs.

Den statliga utlandsskulden minskade därmed under budgetåret, se figur
23, från 157,5 miljarder kronor till 122,6 miljarder kronor omräknat till
aktuella valutakurser.

Redog.

1986/87:3

Figur 23. Statens utlandsskuld 1978-1986. Miljarder kronor

Miljarder kronor

160

Utlandsskulden till
aktuella kurser vid
slutet av varje kvartal

Utlandsskulden till

bokförda kurser
(dvs kurser vid
upplåningstillfällena)

150-

140-

130-

120

110

100

10--''

1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Den norm som lagts fast beträffande den statliga utlandsupplåningen kan
bara efterlevas om bytesbalansunderskott undviks eller om den privata
sektorn finansierar ett eventuellt underskott. Återbetalningen av statens
utlandsskuld under budgetåret 1985/86 blev möjlig tack vare en kombination
av bytesbalansöverskott och privat kapitalinflöde. Bytesbalansen, som under
våren 1985 visat underskott, förbättrades därefter, och för budgetåret
1985/86 blev överskottet 6,2 miljarder kronor. Lägre oljepriser, en sjunkande
dollarkurs samt en åtstramning av den ekonomiska politiken förklarar
förbättringen. Även de privata kapitalströmmarna vände sommaren 1985.
Under budgetåret 1985/86 uppgick den privata och kommunala kapitalbalansens
överskott till 16,9 miljarder kronor. Denna omsvängning var dels ett
resultat av att förtroendet för den svenska ekonomin ökat bl. a. till följd av
förbättringen i bytesbalansen, dels en effekt av åtstramningen i penningpolitiken
där bl. a. den svenska realräntenivån framstod som betydligt högre än i
våra konkurrentländer.

Den statliga utlandsskulden minskade inte enbart som en följd av att
skulden började återbetalas. Förändrade valutakurser, och då i första hand

Redog.

1986/87:3

Figur 24. Sveriges ställning gentemot utlandet. Miljarder kronor

Miljarder kronor

20-0
-20
-40
-60
-80
-100
-120--140--160--180--200-

1973 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85

den lägre dollarkursen, bidrog till att minska den utestående skulden i
svenskt motvärde. Dollarkursen sjönk från 8,80 kronor till 7,12 kronor under
budgetåret. Om valutakurserna varit oförändrade under denna tid hade den
statliga utlandsskulden uppgått till ca 132 miljarder kronor vid halvårsskiftet
1986 i stället för den verkliga noteringen på 123 miljarder kronor.

Statens skiftande roll i utlandsupplåningen

Behovet av utlandsfinansiering började uppstå 1974 då de kraftigt höjda
oljepriserna försvagade bytesbalansen. Under de påföljande åren fördjupades
underskotten, bl. a. till följd av den expansiva ”överbryggningspolitiken”
under mitten av 1970-talet samt strukturproblem inom bl. a. stål- och
varvsindustrin. Figur 24 visar att Sveriges tidigare ställning som fordringsägare
gentemot utlandet upphörde 1977, då Sveriges skulder började överstiga
dess fordringar. Nya oljeprishöjningar 1978-1979 medförde nya påfrestningar
på bytesbalansen som åren 1979-1983 visade underskott. Dessutom ökade
utlandsskulden i svenskt motvärde genom devalveringarna av den svenska
kronan 1981 och 1982 samt genom uppgången av dollarkursen.

Under de första åren med bytesbalansunderskott, 1974-1976, var det
enbart företag och kommuner som lånade utomlands. År 1977 underteckna -


n n n „
L-1 L ;

	—






		1—1

t 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 r

Redog.

1986/87:3

des det första statliga utlandslånet på flera decennier. Under de följande åren Redog.

blev det statens uppgift att ta huvudansvaret för att finansiera det svenska 1986/87:3

underskottet gentemot utlandet. Den statliga utlandsupplåningens uppgift
blev därmed att finansiera underskottet i bytesbalansen, eventuellt privat
kapitalutflöde samt önskad ökning av valutareserven. Motiveringen till den
förändrade rollfördelningen var att företagens lånebehov i stort sett tillgodosetts
och att staten ansågs ha större förutsättningar att uppnå bättre
lånevillkor än företagen.

Under de senaste åren har en scenförändring inträffat. Såväl behovet av
utlandsfinansiering som statens roll som låntagare utomlands har ändrats. År
1982 markerade det sista året i en trend av fördjupade underskott i
bytesbalansen. Därefter stärktes bytesbalansen, och 1984 noterades ett
överskott på 3,1 miljarder kronor. Efter en tillfällig period av underskott
under första halvåret 1985 har bytesbalansöverskott därefter registrerats
varje månad. Förbättringen i externbalansen under senare år är ett resultat
av krondevalveringarna som följdes av en stramare ekonomisk politik.

Dessutom gav en relativt stark internationell efterfrågan ekonomin extra
draghjälp. Under det första halvåret 1986 har dessutom sjunkande oljepriser
och en lägre dollarkurs bidragit till att ge överskott i bytesbalansen. Figur 24
visar att den svenska utlandsskulden minskade under början av 1986.

Genom att besluta att staten inte längre skall öka sin utländska nettoskuld
önskar statsmakterna ge ökat eftertryck åt sina mål avseende en stabil
bytesbalans och ett minskat budgetunderskott.

Lägre kostnader med bibehållen flexibilitet

Även om staten under budgetåret 1985/86 börjat återbetala sin utlandsskuld
så har staten samtidigt lånat utomlands för att lägga om sin utestående skuld
till bättre villkor. Den statliga bruttoupplåningen utomlands uppgick till 19,9

Tabell 16. Statlig bruttoupplåning 1985/86

	Antal lån	Ursprunglig löptid (genom-snitt, år)	Effektiv kostnad (genom-snitt, %)	Belopp i milj. i resp. lånevaluta	Bokfört värde1 mkr	Procentuell fördelning
Medel- och långfristig upp-låning US dollar	5	16,9	9,9	1 050	7 954	41,7
Schweiziska francs	2	5,9	5,2	270	998	5,2
Japanska yen	3	9,4	6,6	91 000	3 669	19,2
Brittiska pund	2	19,5	10.4	200	2 180	11,4
Holländska floriner	2	10,0	7.9	400	1 046	5,5
Tyska mark	1	12,0	6.4	300	935	4,9
European currency	1	10,0	6,8	200	1 390	7,3
unus Danska kronor	1	7,0	8,7	500	437	2,3
Franska francs	1	15,0	11,3	500	483	2,5
Totalt medel- och långfris-
tig upplåning	18	9,2	8,5		19 092	100

1 Enligt valutakurser vid upplåningstillfället.

4 Riksdagen 1986187.2 sami. Nr 3

miljarder kronor omräknad till transaktionskurser under budgetåret 1985/
86. Avtalsenliga återbetalningar uppgick också till 19,0 miljarder kronor
medan 22,4 miljarder kronor avsåg förtida återbetalningar. Statens återbetalningar
översteg därmed upplåningen med 22,4 miljarder kronor. Tabell 16
visar statens bruttoupplåning under budgetåret uppdelad på lån i olika
valutor. Omräkning till svenska kronor har gjorts till de valutakurser som
gällde då respektive lån togs upp.

Den metod som i första hand använts för att sänka utlandsskuldens
kostnader är att återbetala äldre lån och ersätta dessa med nya, billigare lån.
Främst är det ett antal obligationslån i dollar med rörlig ränta och marginaler
över LIBOR som ansetts för dyra att behålla i det rådande marknadsläget.
Den medel- och långfristiga upplåningen under budgetåret har i stället skett
till fast ränta till en genomsnittlig effektiv kostnad på 8,5 procent, se tabell 16.
Den genomsnittliga effektiva kostnaden beräknas genom att lånens nominella
räntesatser justeras med hänsyn till provisioner, försäljningskurser och
genomsnittliga löptider. Ett resultat av omläggningen är att den fastförräntade
andelen av den kontrakterade utlandsskulden ökat från 46 procent till 65
procent. Samtidigt har den fastförräntade skuldens genomsnittliga effektiva
kostnad sjunkit från 10,2 procent till 9,4 procent, se tabell 17.

Tabell 17. Utländsk statsskuld 1986-06-30

	Belopp i milj. i resp. lånevaluta	Bokfört värde1 mkr	Motvärde 1986-06-302 mkr	Procentuell fördelning %	Återstående genomsnitt-lig löptid, år	Genom-snittlig effektiv kostnad, %
Medel- och långfristig skuld’ Lån till fast ränta US dollar	4 196	30 193	29 876	24.4	13.8	11.6
Tyska mark	4 320	10 845	14 027	11.4	3.8	8.3
Schweiziska francs	2 870	9 545	11 401	9.3	4.8	6.2
Japanska yen	249 000	8 315	10 832	8.8	7.0	7.6
Holländska floriner	1 685	4 141	4 854	3.9	5.6	9.4
Franska francs	620	593	632	0.5	11.4	11.9
Brittiska pund	515	5 715	5 626	4.6	12.2	11.7
Belgiska francs	382	46	61	0.1	1.5	6.7
Danska kronor	500	437	438	0.4	6.9	8.7
European currency units	200	1 390	1 394	1.1	9.9	6.8
Totalt fasträntelån	-	71 220	79 141	64.5	9.0	9.4
Lån till rörlig ränta
US dollar	4 334	37 458	30 859	25.2	11.8	-
Schweiziska francs	175	518	695	0.6	4.4	-
Japanska yen	20 000	680	870	0.7	4.5	-
Tyska mark	1 500	4 333	4 871	4.0	10.9	-
Totalt lån till rörlig ränta		42 989	37 295	30.5	11.4	-
Kortfristig skuld4
US dollar	868	6 280	6 180	5.0	0.3	-
Totalt kortfristig skuld	868	6 280	6 180	5.0	0.3
Totalt	-	120 489	122 616	100	9.4

1 Enligt valutakurser vid upplåningstillfället.

2 Enligt valutakurser 1986-06-30.

3 Lån med längre löptid än ett år.

4 Lån med en löptid på ett år eller mindre.

Redog.

1986/87:3

Tabell 18. Statens kortfristiga utlandsskuld

1985-07-01''	1986-06-30''
Belopp i milj.	Belopp i	Belopp i milj.	Belopp i
i resp. låne-	milj. i	i resp. låne-	milj. i
valuta	svenska kr	valuta	svenska kr

US dollar	900	8 177	868	6 280
Japanska yen	30 000	1 095	-	-
Brittiska pund	100	1 061	-	-
	Totalt	10 333		6 280

1 Kurser vid upplåningstillfällena.

Under budgetåret 1985/86 har även statens kortfristiga upplåning lagts om.
Syftet har varit att sänka upplåningskostnaderna utan att behöva göra några
eftergifter i form av förlorad flexibilitet. En flexibel upplåningsvolym är
nödvändig för att staten skall kunna parera tillfälliga in- och utflöden av
valuta.

Den kortfristiga upplåningen under budgetåret har främst skett i form av
s. k. euronotes (kapitalmarknadsväxlar på euromarknaden). Tidigare under
budgetåret lånade även staten kortfristigt genom banklån i brittiska pund och
japanska yen, se tabell 18. Den ursprungliga lånefacilitet på 4 miljarder
dollar som möjliggjorde dessa upplåningsformer undertecknades redan
under hösten 1984. Facilitetens flexibla konstruktion med tre utnyttjandemöjligheter
gjorde den till en banbrytare för den kortfristiga euromarknadens
framväxt. Prissättningen på euronotes, som var mycket konkurrenskraftig
redan vid starten, har därefter successivt förbättrats. Runt halvårsskiftet
1986 prissattes svenska statens euronotes med tre månaders löptid till
ca tio baspunkter under LIBID. Vid den tidpunkten hade staten 868 miljoner
dollar utestående i form av euronotes. Under budgetåret har staten som mest
haft 1,100 miljoner dollar utestående i denna låneform.

Den förbättrade prissättningen på euronotes är bara en av de faktorer som
bidragit till att sänka kostnaderna för statens kortfristiga upplåning. Riksgäldskontoret
har också minskat sina fasta upplåningskostnader genom att
under våren 1986 omförhandla den ursprungliga lånefaciliteten på 4 miljarder
dollar. Ett av skälen var att bankkreditdelen av faciliteten blivit
oförmånlig och därför inte användes. Ett annat skäl var att statens
kreditreserver redan tidigare under budgetåret utökats med en större rörlig
kredit på 1,8 miljarder dollar, vilket minskat behovet av att bibehålla
facilitetens lånebelopp. Som ett resultat av omförhandlingen halverades den
ursprungliga facilitetens lånebelopp till 2 miljarder dollar samtidigt som
löftesprovisionerna också halverades. Alltjämt bibehölls dock den ursprungliga
facilitetens tre utnyttjandemöjligheter med en bankkreditdel, en möjlighet
till kortfristiga banklån med anbudsförfarande och slutligen en möjlighet
att ge ut euronotes med anbudsförfarande. En teknisk nyhet är att
riksgäldskontoret kan acceptera bankernas direkta bud på euronotes.

Utöver den redan genomförda omläggningen av statens kortfristiga
upplåning planerar riksgäldskontoret att börja emittera kortfristiga värdepapper,
s. k. sovereign notes, på den inhemska amerikanska penningmark -

Redog.

1986/87:3

naden fr. o. m. hösten 1986. Denna marknad bedöms kunna erbjuda
kortfristig upplåning till konkurrenskraftig prissättning och skulle därmed
ytterligare kunna öka flexibiliteten i statens utlandsupplåning.

Skuldskötsel genom skuldbyten

Omläggningen av statens utlandsskuld har tidigare så gott som uteslutande
skett genom direkt upplåning och motsvarande återbetalning. Under budgetåret
1985/86 har detta mönster ändrats. Staten har i ökad utsträckning börjat
använda sig av skuldbytesavtal för att lägga om sin utlandsskuld på ett
lämpligt sätt. Skuldbytesavtal kan dels röra räntan, dels valutan.

Det är framför allt s. k. räntebyten som blivit allt vanligare. I ett sådant
avtal byter svenska staten en skuld i rörlig ränta mot en skuld i fast ränta i
samma valuta. Skuldbytet kan också ske i den andra riktningen från skuld i
fast till skuld i rörlig ränta. Genom att ingå sådana avtal eftersträvar staten att
sänka upplåningskostnaderna genom att utnyttja bedömningar om den
framtida ränteutvecklingen på olika marknader. Under budgetåret genomfördes
tio sådana skuldbytesavtal vilket kan jämföras med de två räntebyten
som hade avtalats under tidigare år. De flesta av dessa skuldbyten innebär att
en dollarskuld till rörlig ränta har bytts ut mot en motsvarande skuld till fast
ränta. I tyska mark och japanska yen har riksgäldskontoret bytt till sig
upplåning till rörlig ränta.

Under budgetåret genomförde även riksgäldskontoret tre s. k. valutabyten.
Staten ingår ett sådant avtal med en annan låntagare med vilken man
byter sin skuld i en valuta mot motsvarande skuld i en annan valuta.

Balanserad valutafördelning — minskad risk

Ett annat sätt att minska utlandsskuldens kostnader är att försöka uppnå en
lämplig valutafördelning av skulden. Valutafördelningen är viktig därför att
den avgör i vilken utsträckning utlandsskulden exponeras för valutakursförändringar,
vilka i sin tur påverkar de slutliga upplåningskostnaderna.

Fram till för några år sedan var det inte möjligt att styra skuldens
valutafördelning i enlighet med en medveten strategi. Det berodde på att det
statliga lånebehovet var så stort under en period att valutafördelningen i hög
grad blev ett resultat av de olika lånemarknadernas storlek, där dollarmarknaden
dominerade. Dollarskulden kom därmed att som mest utgöra över 70
procent av den totala statliga utlandsskulden.

Under det senaste budgetåret, då lånemarknaderna varit mycket likvida
samtidigt som statens nyupplåningsbehov upphört, har en medveten valutastrategi
kunnat påverka upplåningens inriktning. Huvudmålet har därvid
varit att minska exponeringen för valutakursförändringar. För att kunna
uppnå detta eftersträvas en valutasammansättning där kursutvecklingen i
olika valutablock avses balansera varandra. De olika valutablocken består
därvid av valutor med likartad utveckling. Även om målet är en stabil
valutafördelning tillåts samtidigt vissa förskjutningar i denna fördelning för
att riksgäldskontoret skall kunna ta vara på marknadstillfällen.

Redog.

1986/87:3

Figur 25. Statens utlandsskuld 1985-06-30 fördelad på valutor samt fast och rörlig
ränta. Procent

Procent
30-i
28-
26-
24-
22-
20-
18-
16-
14-
12-
10-
8-
6-
4-
2-
	USD

Lån med rörtig ränta
Lån med fast ränta

jXl

i -

USD DEM CHF NLG JPY GBP övriga

I figur 25 visas den kontrakterade statliga utlandsskuldens valutafördelning
den 30 juni 1986. Skuldens dollarandel har sjunkit kraftigt, men dollarn
är alltjämt den dominerande lånevalutan med en andel på 54 procent av
utlandsskulden. Tar man dessutom hänsyn till att skuldbyten påverkat
valutafördelningen minskar dollarskuldens andel till 50 procent. Skuldbyten
mellan valutor har så gott som alltid gjorts från dollar till andra valutor och då
i första hand schweizerfrancs. Statens skuld i schweizerfrancs efter skuldbyten
uppgick till 14 procent vid halvårsskiftet 1986. Övriga valutaskuldbyten
har inte väsentligt påverkat skuldens valutasammansättning.

Ett annat resultat av statens strävan att uppnå en balanserad valutafördelning
är diversifieringen till nya lånevalutor. I maj 1986 emitterades för första
gången ett euroobligationslån i danska kronor på 500 miljoner DKK till en
ränta på 8 3/8 procent. Senare i samma månad följde ett annat obligationslån
på 200 miljoner ECU (European Currency Units) till 6,5 procent ränta.
Genom att ECU är en korgvaluta bedöms risken för en förändring mot
kronan som mindre än för de flesta andra valutor.

Redog.

1986/87:3

Möjligheten att emittera i ECU och danska kronor är ett resultat av
euromarknadens utveckling under de senaste åren. Obligationslån i ECU har
visserligen varit möjliga att ta upp under de senaste fem åren, men det är först
på senare tid som marknadens omfattning blivit betydande. År 1985 hade
ECU blivit den näst största lånevalutan efter dollarn på euromarknaden.
Obligationslån i danska kronor har varit möjliga att ta upp under drygt ett år,
men marknaden blev mer intressant för staten då större lånebelopp blev
möjliga under våren 1986.

Lägre räntekostnader och lägre valutadifferenser

Kostnaden för utlandsskulden består huvudsakligen av räntor, provisioner
och valutaförluster (minus valutavinster). För budgetåret 1985/86 uppgick
enbart ränteutgifterna till 12,5 miljarder kronor. Motsvarande utgifter under
det föregående budgetåret var 14,0 miljarder kronor.

Medan utlandsskuldens räntekostnader är lätta att fastställa så är det
betydligt svårare att finna ett korrekt sätt att beräkna kostnaderna för
utlandsskulden till följd av valutadifferenser. Dessa kostnader kan givetvis
lätt fastställas i efterhand, då staten återbetalat sin utlandsskuld, men innan
dess får man nöja sig med att beräkna valutadifferenserna på två alternativa
sätt, vilka båda har sina fördelar och nackdelar.

En möjlighet är att beräkna hur mycket utlandsskulden förändrades under
budgetåret enbart till följd av förändrade valutakurser. Man finner då att
kursutvecklingen under perioden minskat motvärdet av statens utlandsskuld
med 9,5 miljarder kronor jämfört med om valutakurserna skulle ha varit
oförändrade. Styrkan i denna beräkningsmetod är att valutadifferenserna
periodiseras rätt i tiden, men samtidigt är dess svaghet att kostnaderna
beräknade på detta sätt inte utgör någon verklig utgift så länge inte skulden
faktiskt återbetalas.

En annan möjlighet är att beräkna vilka valutadifferenser som i verkligheten
uppstått då ett lån har återbetalats jämfört med lånets motvärde vid
upplåningstillfället. Denna s. k. realiserade valutaförlust (efter att valutavinster
dragits bort) uppgick till 4,2 miljarder kronor under budgetåret
1985/86 jämfört med 14,5 miljarder kronor föregående budgetår. Även
denna metod har emellertid sina brister. Under år av omfattande refinansiering
av skulden (som t. ex. under budgetåret 1984/85) blir de realiserade
valutadifferenserna mycket stora. Ändå uppstår sällan någon utgift eftersom
ersättningslånen ofta tas upp i samma valuta.

Skuldtjänsten fortsätter att jämnas ut

Den framtida belastningen av statens utlandsskuld (i form av räntor och
amorteringar) beror dels på de åtaganden som den redan utestående skulden
ger upphov till, dels på statens fortsatta möjligheter att återbetala och/eller
refinansiera sin utlandsskuld. Ränte- och valutakursutvecklingen påverkar
också storleken av statens framtida amorteringar och räntebetalningar.

Om man skall försöka beräkna den statliga utlandsskuldens effekter i
framtiden är det endast möjligt att ta hänsyn till de räntor och amorteringar

Redog.

1986/87:3

Figur 26. Beräknade amorteringar och räntor på statens utlandsskuld 1986-06-30

Miljarder kr
24-22-204

I I Amorteringar
lll?i Räntor

som den utestående utlandsskulden kommer att ge upphov till med
antagande om att valutakurser och räntevillkor inte förändras. Resultatet av
denna beräkning för statens medel- och långfristiga utlandsskuld per den 30
juni 1986 visas i figur 26. I figuren finns inte statens kortfristiga skuld
medtagen (lån med mindre än ett års löptid). Den motsvarade 6,1 miljarder
kronor till aktuell kurs den 30 juni 1986.

Studerar man figur 26 och jämför den med motsvarande figur för ett år
sedan finner man att såväl amorterings- som skuldtjänstprofilen avsevärt
jämnats ut under budgetåret 1985/86. Det bör även noteras att toppen på
”amorteringspuckeln”, som infaller 1991, huvudsakligen förklaras av ett
enda lån som då förfaller till betalning, nämligen ett obligationslån med rörlig
ränta på 1,5 miljarder US dollar.

Redog.

1986/87:3

6. GARANTIGIVNINGEN Redog.

1986/87:3

Statsmakterna kan ge garantier för fysiska och juridiska personers upplåning.
En stor del av statens garantiåtaganden lämnas av riksgäldskontoret,
bl. a. gäller detta garantistöd till svensk varvsindustri och till energisektorn.

Ansvar för en stor del av statens garantiåtaganden

Genom riksgäldskontoret lämnar staten garanti för lån som upptas av såväl
privata som helt eller delvis statsägda företag, organisationer och stiftelser.

Garanti kan lämnas för lån upptagna i Sverige eller utomlands. Statliga
garantier utfärdas förutom av riksgäldskontoret även av ett antal andra
myndigheter.

När det gäller lån upptagna i utlandet är riksgäldskontoret den helt
dominerande garantigivaren. Denna verksamhet har betydande beröringspunkter
och samband med den upplåning utomlands som kontoret genomför
för statens räkning.

Riksgäldskontoret har lämnat garantier inom ramen för ett 50-tal verksamheter
och därmed iklätt sig ett totalt garantiåtagande på 44,1 miljarder
kronor per den 30 juni 1986, se tabell 19. Under de senaste åren har
riksgäldskontoret ansvarat för drygt 50 procent av statens totala garantiåtagande.
Statlig garantigivning kan vara ett alternativ till att ge anslag över
statsbudgeten och kan således vara ett sätt att möjliggöra angelägen
verksamhet, vilken annars inte skulle komma till stånd eller fortleva.

Eftersom kreditgarantier normalt ställs ut till företag vilkas kreditvärdighet
behöver förstärkas, föreligger det risk att staten kan åsamkas förluster i de
fall låntagaren inte kan uppfylla sina förpliktelser. Under senare år har
exempelvis stora utbetalningar skett i samband med konkurser och rekonstruktioner
inom varvs- och rederinäringarna.

Riksgäldskontoret har under budgetåret 1985/86 infriat garantier om 1 318
miljoner kronor, se tabell 19. Samtidigt har 56 miljoner kronor återbetalats.
Återbetalningar av denna typ kan t. ex. vara en följd av att ett konkursbo,

Tabell 19. Total kreditgaranti. Miljoner kronor

Budget- år	Totalt utestående statliga garanti-belopp1	Riksgäldskontoret
Utestående garanti- belopp1	Infriade garanti- belopp	Återbet. av tidigare in-friade garanti-belopp	Erhållna garanti avgifter
1978/79	51 300	27 700	2	0	20
1979/80	56 300	29 300	21	0	28
1980/81	63 700	32 200	132	30	52
1981/82	70 500	38 100	437	216	63
1982/83	82 600	45 400	369	130	63
1983/84	95 000	54 000	535	139	60
1984/85	96 000	51 700	1 958	68	175
1985/86	2	44 077	1 318	56	170

1 Vid budgetårets slut.

2 Denna uppgift föreligger ej ännu.
Källa: Riksgäldskontoret

Redog.

1986/87:3

Stöd till svenska varvsföretag

Stödet till svenska varvsföretag infördes 1963 för att möjliggöra för dessa
företag att delta i den internationella konkurrensen genom att erbjuda
likvärdiga kreditvillkor.

En förutsättning för varvens kreditgivning var att de kunde låna upp
motsvarande belopp i banker m. m. Staten har genom stödsystemet medverkat
till att sådan upplåning kunnat ske genom att med garanti säkerställa
bankerna. Statens säkerheter har väsentligen utgjorts av varvens fordringar
på fartygsbeställare samt pantsäkerheter i de beställda fartygen. År 1977
infördes som en alternativ finansieringsform möjlighet för fartygsbeställare
vid svenskt varv att ta upp statsgaranterat lån för att användas till
kontantbetalning till varvet. Varvet har i dessa fall som motprestation gått i
borgen för beställarens ansvar gentemot riksgäldskontoret.

Under senare år har avsevärda förluster uppkommit inom garantisystemet.
Detta sammanhänger i huvudsak med två faktorer. Genom att
industripolitiken skärpts sedan början av 1980-talet har utgifterna för statliga
räddningsaktioner för drabbade företag minskat betydligt. I stället har på
detta område ökade kostnader uppkommit på annat håll i statsbudgeten
genom att statliga garantier infriats. Härtill kommer att den osedvanligt
långa lågkonjunkturen inom varvs- och rederinäringarna inte visat några
tecken på att upphöra. Fallande fraktpriser har lett till sjunkande värden på
fartyg och därigenom också på riksgäldskontorets realsäkerheter. De
svårigheter som nu råder för åtskilliga företag inom dessa sektorer har,
tillsammans med försämringarna av riksgäldskontorets realsäkerhet, föranlett
att garantigivningen inom varvs-och rederistödet numera är en synnerligen
riskfylld verksamhet.

Tabell 20. Garantier till varv och rederier.
Miljoner kronor

Budget- år	Utestående garanti- beloppet1	Infriade garanti- belopp	Återbet. av infriade garantibelopp	Erhållna garanti- avgifter
1978/79	12 700	2	0	19
1979/80	13 100	21	0	28
1980/81	15 000	132	30	52
1981/82	17 100	437	216	63
1982/83	24 300	365	130	63
1983/84	24 900	535	139	25
1984/85	22 200	1 958	68	126
1985/86	15 271	1 318	56	112

1 Vid budgetårets slut.
Källa: Riksgäldskontoret

5 Riksdagen 1986187. 2 sami. Nr 3

efter riksgäldskontorets medgivande, sålt ut fartyg i vilket kontoret har haft
säkerhet.

För flertalet kreditgarantier utgår en avgift varierande mellan 0,25 procent
och 1 procent på av riksgäldskontoret garanterat belopp. Avgiften debiteras
per budgetår. Under budgetåret har till riksgäldskontoret inbetalats 170
miljoner kronor, varav 112 miljoner kronor avser garantier lämnade till varv
och rederier, se tabellerna 19 och 20.

För närvarande gäller att riksdagen bemyndigat riksgäldsfullmäktige att
till utgången av år 1989 utfärda kreditgarantier inom varvsstödet till ett
sammanlagt belopp av högst 25 miljarder kronor. Vid utgången av budgetåret
var riksgäldskontorets garantiåtagande ca 15,3 miljarder kronor exklusive
ränta, se tabell 20. Åtagandet avsåg till 94 procent upplåning i utländska
valutor, främst US dollar.

Garantier för Svenska Varv AB:s, Zenit Shipping AB:s samt Uddevalla
Shipping AB:s upplåning svarade för 35 procent av den totala garantigivningen
eller 5,4 miljarder kronor, medan garantier om 9,9 miljarder kronor var
ställda för fartygsbeställarnas upplåning.

Vad beträffar detta garantistöd har krisen inom varvs- och rederinäringarna
påverkat riksgäldskontoret i olika grad under det gångna verksamhetsåret.
I detta sammanhang finns skäl att särskilt redogöra för fyra fall.

Zenit Shipping AB och Uddevalla Shipping AB

I verksamhetsberättelsen 1984/85 redogjordes för en uppgörelse med Zenit
Shipping AB, som innebar att riksgäldskontoret i april 1985 övertog
betalningsansvaret för ca 1 100 miljoner kronor av statsgaranterade lån till
Zenit. Uppgörelsen möjliggjorde för Zenit att göra nödvändiga avskrivningar
på bolagets fordringar och fartyg. Efter detta beslut fortsatte emellertid
marknaden att utvecklas mycket ogynnsamt, vilket fick till följd att
andrahandspriserna för flertalet av de fartygstyper som fanns representerade
i Zenits flotta sjönk med i genomsnitt 35—40 procent.

I samband med att beslut om Uddevallavarvets nedläggning fattades i mars
1985 bildades ett nytt bolag, Uddevalla Shipping AB. Till detta bolag
överfördes Uddevallavarvets fordrings- och fartygsengagemang på sammanlagt
ca 5 000 miljoner kronor. Engagemanget var fördelat på 29 fartyg och
hade finansierats med statliga kreditgarantier.

I juni 1985 ansökte Svenska Varv AB om riksgäldskontorets godkännande
till försäljning av Uddevalla Shipping AB — med bibehållet garantiengagemang
till Zenit. Efter hänskjutande av frågan till regeringens prövning
beslutade riksgäldsfullmäktige den 5 september 1985 att godkänna överlåtelsen.
Den 1 maj 1986 blev Uddevalla Shipping ett helägt dotterbolag till Zenit
Shipping AB.

Den mycket ogynnsamma marknadsutvecklingen under år 1985 slog också
hårt mot Uddevalla Shippings fordrings- och fartygsinnehav. Både Zenit och
Uddevalla Shipping fann därför att åtgärder måste vidtas för att de skulle
kunna fullfölja avvecklingen av fartygsengagemangen. Med anledning härav
ansökte både Zenit och Uddevalla Shipping i oktober 1985 om riksgäldskontorets
medverkan i ett förfarande som innebar att riksgäldskontoret inom en
viss ram vid varje försäljning av fartyg och avveckling av fordran skulle täcka
bolagens avvecklingsförlust genom att överta betalningsansvaret för statsgaranterade
lån på motsvarande belopp. Ramen föreslogs uppgå till 1 700
miljoner kronor för vardera bolaget och beräknades motsvara den totala
förlustrisken för respektive bolag vid en avveckling av hela dessa engagemang
under en rimlig tid. Efter hörande av regeringen och inhämtande av
yttranden från bolagens revisorer beslöt fullmäktige den 7 november 1985 att

Redog.

1986/87:3

bifalla ansökningarna. Härefter har Zenit kunnat avveckla i stort sett hela sitt
fartygsengagemang.

Consafe AB

Under sommaren 1985 fick Consafe AB svåra likviditetsproblem. Efter två
månaders förhandlingar mellan Consafe och i huvudsak Svenska Varv
försattes Consafe på egen begäran i konkurs den 10 september 1985.
Riksgäldskontorets garantiåtagande i Consafe uppgick vid denna tidpunkt
och med då gällande valutakurser till ca 2,3 miljarder kronor.

Under det gångna verksamhetsåret har vissa enheter ur Consafes flotta
sålts utan att detta inneburit någon förlust för riksgäldskontoret. Bland annat
på grund av denna försäljning och dollarkursens utveckling hade garantiåtagandet
den 30 juni 1986 reducerats till ca 1,6 miljarder kronor. Av detta
åtagande har Götaverken Arendal AB gentemot riksgäldskontoret gått i
borgen för drygt 99 procent. I och med uttalandet i årets varvsproposition att
detta borgensåtagande inte skall minskas förrän de berörda enheterna
avyttrats av konkursboet och eventuellt därvid uppkomna förluster i
garantisystemet infriats av Götaverken Arendal räknar riksgäldskontoret för
egen del inte med någon förlust för detta åtagande. För resterande åtagande
beräknas den slutliga förlusten bli 10-15 miljoner kronor.

Kihlinvest AB

Kihlinvest AB var helt eller delvis ägare till fyra fartyg med ett statligt
garantiengagemang på totalt ca 33 miljoner kronor.

I april 1986 ansökte bolaget om riksgäldskontorets godkännande av en
rekonstruktionsplan som för riksgäldskontorets del innebar en nedskrivning
av de statsgaranterade lånen med 20,5 miljoner kronor. Därefter skulle
riksgäldskontoret ha kvar sitt återstående engagemang i en ny bolagsbildning.
Den 29 april 1986 avslog fullmäktige denna ansökan med följande
motivering: ”Enär det av bolaget begärda infriandet av riksgäldskontorets
kreditgarantier med efterföljande eftergift av riksgäldskontorets regressrätt
beloppsmässigt är i det närmaste av samma storleksordning som riksgäldskontorets
beräknade förlustrisk vid en eventuell konkurs samt Kihlinvest AB
inte presenterat någon rekonstruktionsplan som gör en långsiktig överlevnad
sannolik, beslöt fullmäktige att lämna framställningen utan bifall.”

Samma dag försattes Kihlinvest AB i konkurs på egen begäran.

I maj 1986 godkände riksgäldskontoret efter ansökan från konkursboet en
underhandsförsäljning av fartygen, som innebar att statens slutliga förlust
beräknas uppgå till ca 17 miljoner kronor.

Kockums AB

I december 1985 konstaterade Svenska Varv AB att det inte var möjligt att på
kommersiellt godtagbara villkor fortsätta produktionen av handelsfartyg vid
Kockums. Efter besked från regeringen att något direkt stöd för denna
produktion inte skulle komma att föreslås i den kommande varvspropositio -

Redog.

1986/87:3

nen beslöt Kockums och Svenska Varv i februari 1986 att inleda MBLförhandlingar
om avveckling av produktionen av handelsfartyg vid
Kockums.

Kockums borgensåtagande gentemot riksgäldskontoret för utestående
kreditgarantier uppgick den 30 juni 1986 till ca 4,3 miljarder kronor. I maj
1986 beslöt riksdagen i samband med behandlingen av varvspropositionen att
detta borgensåtagande skulle lyftas av helt. Detta innebär att riksgäldskontorets
säkerhet för garantiengagemanget i princip är reducerat till pantsäkerhet
i fartygen samt att hela arbetet vid eventuella fallisemang har övervältrats på
kontoret.

Stöd till svensk sjöfart

År 1977 infördes det s. k. rederistödet. Detta stöd upphörde vid årsskiftet
1984-1985 och nu finns ett fåtal garantier kvar på totalt 3 miljoner kronor.

Garantier till energisektorn

Riksgäldskontoret utfärdar också garantier inom energiområdet.

År 1975 infördes ett garantisystem vilket i första hand syftade till att
underlätta finansieringen av utbyggnaden av oljefält, bl. a. i Nordsjön.
Garantisystemet har härefter utvecklats. Numera kan garanti beviljas om
verksamheten som främjas är av väsentlig betydelse för den långsiktiga
svenska försörjningen med olja, naturgas och kol. Garanti kan ställas för
såväl svenska som utländska företags lån för finansiering av investeringar i
utvinning m. m. av olja, naturgas och kol samt för svenska företags
ekonomiska åtaganden i samband med prospekterings- och utvinningsverksamhet
utomlands. Garantiramen fastställdes ursprungligen till 2 miljarder
kronor men har därefter höjts till 8 miljarder kronor. Garantiåtagandet
uppgick den 30 juni 1986 till ca 1,6 miljarder kronor, vilket huvudsakligen
avsåg garantier för Svenska Petroleumgruppen.

År 1973 bildades Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (numera namnändrat
till Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB) med uppgift att främja
landets försörjning med och hantering av kärnbränsle. Riksgäldskontoret
ställer garanti för bolagets finansiella åtaganden i samband med upphandlingar
inom kärnbränslecykeln m. m. Riksdagen har fastställt en garantiram
uppgående till totalt 1 055 miljoner kronor, varav 450,3 miljoner kronor i dag
är utnyttjat.

Statens borgen för Forsmarks Kraftgrupp AB:s upplåning lämnades
ursprungligen av statens vattenfallsverk. Sedan 1980 garanterar riksgäldskontoret
de lån som bolaget tar upp utomlands. För lån som bolaget tar upp
på den svenska kapitalmarknaden lämnas liksom tidigare borgen för statens
del av vattenfallsverket. Ianspråktagna garantier avräknas mot en gemensam
totalram för borgensåtaganden för lån till bolag i vilka vattenfallsverket
förvaltar statens aktier. Denna ram uppgår till 13,8 miljarder kronor, varav
11 miljarder kronor utnyttjats. Ett belopp motsvarande 4,4 miljarder kronor
avser av riksgäldskontoret garanterade utlandslån.

Garantiåtagandet för hela energisektorn per den 30 juni 1986 uppgick till

6,6 miljarder kronor, se tabell 21. Inom detta område har riksgäldskontoret Redog.
hittills ej behövt infria något belopp. 1986/87:3

Övrig garantiverksamhet

Garantier till områden utanför varv och rederier samt energiområdet
uppgick per den 30 juni 1986 till 22,2 miljarder kronor eller 50 procent av det
totala garantiåtagandet för riksgäldskontoret. Inom detta område har
riksgäldskontoret hittills endast infriat 3,9 miljoner kronor, vilket inträffade
under budgetåret 1982/83.

Beträffande denna övriga garantiverksamhet består det huvudsakliga
åtagandet av garantier i form av s. k. grundfondsförbindelser till vissa
finansieringsinstitut såsom Sveriges Allmänna Hypoteksbank, Konungariket
Sveriges Stadshypotekskassa och Svenska Skeppshypotekskassan. Statens
engagemang för denna typ av förbindelser uppgick den 30 juni 1986 till 21
miljarder kronor. Vid samma tidpunkt ansvarade kontoret dessutom för ett
antal mindre garantier spridda över ett stort antal områden. Garantitagarna
här varierade mycket i vad gäller både verksamhetsområden och garanterat
belopp. Den största garantitagaren inom detta område är Stiftelsen Samhällsföretag
med garantier på 313 miljoner kronor.

Internationella organisationer

Slutligen kan nämnas att Sveriges åtaganden gentemot vissa internationella
organisationer bl. a. fullgörs genom att riksgäldskontoret utfärdar skuld- och
garantiförbindelser i avvaktan på att bidragen rekvireras för användning i
organens verksamhet. De organisationer som riksgäldskontoret utfärdat
garantiförbindelser för är Internationella utvecklingsfonden, Interamerikanska
utvecklingsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken, Afrikanska utvecklingsfonden,
Internationella jordbruksutvecklingsfonden och Världsbankens
särskilda fond för Afrika söder om Sahara. Utfärdade skuld- och
garantiförbindelser uppgick per den 30 juni 1986 till 3,5 miljarder kronor.
Det bör noteras att dessa skuldförbindelser ej räknas in i riksgäldskontorets
totala garantiåtagande.

Tabell 21. Kreditgarantier till övriga sektorer.
Miljoner kronor

Budget- år	Utestående garantibelopp1 för energiomr.	Utestående garantibelopp1 för övriga omr.	Erhållna garanti- avgifter
1978/79	875	14 125	1
1979/80	1 035	15 165	0
1980/81	1 285	15 915	0
1981/82	1 850	19 150	0
1982/83	3 570	17 530	0
1983/84	5 875	23 225	35
1984/85	6 360	23 140	49
1985/86	6 587	22 219	58

1 Vid budgetårets slut.
Källa: Riksgäldskontoret

7. ÖVRIGA UPPGIFTER Redog.

1986/87:3

Riksgäldskontoret har ålagts en del ytterligare arbetsuppgifter utöver dem
som redovisas i de tidigare kapitlen. Det gäller framför allt tillhandahållande
av rörlig kredit åt statliga verk och företag, kreditgivning till vissa affärsverk
samt statligt stöd till politiska partier.

Rörliga krediter åt statliga verk och företag

Riksdagen har uppdragit åt riksgäldskontoret att tillhandahålla s. k. rörliga
krediter åt vissa statliga myndigheter, företag och affärsdrivande verk. De
rörliga krediterna är avsedda att utgöra rörelsekapital och kan närmast liknas
vid de checkräkningskrediter privata företag har hos bankerna.

Den totala ramen för rörliga krediter utgjorde den 30 juni 1986 cirka 9
miljarder kronor, se tabell 22. Den största förändringen under budgetåret
var att statens järnvägar och luftfartsverket från den 1 juli 1985 gavs nya
finansieringsförutsättningar, som innebär att verken får tillgodose sitt
kreditbehov utanför statsbudgeten hos riksgäldskontoret (se nedan).

Samtidigt upphörde verkens rörliga krediter. Vidare har ramen för de
krediter som står till regeringens förfogande vidgats från 4,4 till 5,0 miljarder
kronor. Av övriga förändringar kan nämnas att ramen för statens vattenfallsverks
kredit ökats med 650 miljoner kronor till 1175 miljoner kronor.

På utestående kreditbelopp erläggs ränta efter en räntesats som fullmäkti -

Tabell 22. Disponerad rörlig kredit vid slutet av budgetåren 1982/83-1985/86.
Miljoner kronor

Myndighet m. fl.	Av riksdagen beviljad högsta kredit den 30 juni 1986	Utnyttjad kredit den 30 juni 1983 1984 1985	1986
Televerket	_	145,0	75.0	_	_
Televerket: Abonnentutrustningar	-	1 100,0	1 525,0	-	-
Statens järnvägar		408,0	400,0	540,0	-
Domänverket	600,0	20.0	-	-	-
Förenade fabriksverken	300,0	91.0	-	-	-
Riksförsäkringsverket	100,0	-	100,0	100,0	100,0
Statens jordbruksnämnd Prisreglering på jordbruksområdet	80,0	10,0	10,0	40,0	13,7
Säsongsmässig lagring av jordbruks-produkter	150,0	77,5	106,0	140,6	97,7
Råvarukostnadsutjämning	20,0	2,7	-	-	-
Lantbruksstyrelsen Förvärv av skogsmark	75,0	122,2	59,8	3,4	_
Kammarkollegiet	200,0	200,0	-	-	-
Skogsstyrelsen	65,0	-	-	-	19,7
Sveriges exportråd	15,0	10,0	8.,	-	10,0
Forskningsstiftelsen Svensk Gruvtek-nik		12,4	16,0
Statliga myndigheter med uppdrags-verksamhet	200,0	7,4	20,9	28,3	31,1
Regeringen	5 000,0	820,2	1 068,8	1 404,5	1 652,6
Övriga	2 138,7	-	-	-	-
Summa	8 943,7	3 026,4	3 390,0	2 256,8	1 9024,8

ge bestämmer med hänsyn till förhållandena på den allmänna kreditmarknaden.
Denna räntesats uppgick vid budgetårets början till 18 procent och
sänktes den 12 juli 1985 till 16,75 procent. Räntan sänktes den 17januari 1986
till 16,25 procent, den 14 mars 1986 till 14,25 procent och den 18 april 1986 till
13,25 procent.

Riksgäldskontorets ränteintäkter för ianspråktagen rörlig kredit uppgick
under budgetåret till 177 miljoner kronor. Den utestående fordran utgjorde
2,3 miljarder kronor den 30 juni 1985 och minskade under budgetåret
1985/86 med 0,4 miljarder kronor till 1,9 miljarder kronor.

Riksdagen har beviljat ett totalt belopp av 200 miljoner kronor för statliga
myndigheter med uppdragsverksamhet. Inom denna ram har regeringen
fr. o. m. den 1 juli 1986 ställt 182,1 miljoner kronor till förfogande för
myndigheter med uppdragsverksamhet.

Kreditgivning till vissa affärsverk

Riksdagen beslöt 1985 att statens järnvägar och luftfartsverket skulle ges nya
finansieringsförutsättningar fr.o.m. budgetåret 1985/86. Dessa innebar
bl. a. att riksgäldskontoret skulle tillhandahålla medel vid sidan av statsbudgeten
för finansiering av dessa verks rörelsekapital och investeringar.

Kreditgivningen omfattar både kortfristiga och långfristiga krediter. De
tillhandahålls på marknadsmässiga villkor. Utlåningen bedrivs som s. k.
uppdragsverksamhet, dvs. verksamhetens kostnader täcks av dess intäkter.
Vid utgången av budgetåret 1985/86 var den totala utlåningen 975 miljoner
kronor, varav 775 miljoner kronor kortfristiga krediter och 200 miljoner
kronor långfristiga.

Statligt stöd till politiska partier

Statens stöd till politiska partier fördelas av partibidragsnämnden. Denna
består av tre ledamöter och utses av riksgäldsfullmäktige. Nämnden sammanträder
normalt i oktober varje år för att besluta om fördelning av
stödbeloppet för en period på ett år räknat fr.o.m. den 15 oktober.
Utbetalning av bidragen görs sedan av riksgäldskontoret. Nämnden har
fördelat det statliga stödet för tiden fr. o. m. den 15 oktober 1985 t. o. m. den
14 oktober 1986 enligt följande:

Sveriges Socialdemokratiska Kronor

Arbetareparti

Partistöd 34 320 000

Kanslistöd, grundstöd 3 630 000

tilläggsstöd 1 613 850

39 563 850

Moderata Samlingspartiet
Partistöd 17 472 000

Kanslistöd, grundstöd 3 630 000

tilläggsstöd 1 155 200

Redog.

1986/87:3

22 257 200

Folkpartiet
Partistöd	5 408 000
Kanslistöd, grundstöd	3 630 000
til läggsstöd	775 200
	9 813 200
Centerpartiet
Partistöd	11 232 000
Kanslistöd, grundstöd	3 630 000
tilläggsstöd	668 800
	15 530 800
Vänsterpartiet Kommunisterna
Partistöd	4 160 000
Kanslistöd, grundstöd	3 630 000
tilläggstöd	288 800

8 078 800

Obligationsinnehav registreras i statsskuldboken

För att underlätta hanteringen av räntelöpande obligationer har riksgäldskontoret
sedan länge tillhandahållit möjligheten för placerare att skriva in
obligationerna i statsskuldboken. Därmed förenklas placerarnas obligationshantering.
För riksgäldskontoret innebär systemet dels att kostnaderna för
obligationstryck och distribution minskar, dels att ränteutbetalningsrutinerna
förenklas. All inskrivning i statsskuldboken är kostnadsfri.

Merparten av inskrivningarna i statsskuldboken gäller prioriterade räntelöpande
obligationer. Med några få undantag är samtliga utelöpande
obligationslån inskrivna i statsskuldboken till praktiskt taget hela sitt
utelöpande belopp. Värdet av de inskrivna obligationerna uppgick den 30
juni 1986 till 174 miljarder kronor fördelade på ca 6 000 deponenter. Under
budgetåret 1985/86 utbetalades ränta på inskrivna obligationer med sammanlagt
22,6 miljarder kronor mot 22 miljarder kronor under närmast föregående
budgetår.

Samma tekniska system som används för inskrivna ränteobligationer
utnyttjas också för hanteringen av riksobligationer. Riksobligationer var den
30 juni 1986 registrerade till ett värde av 62,5 miljarder kronor. Sammanlagt
har 5,3 miljarder kronor betalats ut i räntor under budgetåret.

I begränsad utsträckning, framför allt beträffande omyndigas innehav,
tillåts även inskrivning av premie- och sparobligationer i statsskuldboken.
Antalet utfärdade inskrivnings- och förvaringsbevis uppgår till 21 960 st.,
vilket kan jämföras med 5 300 utfärdade riksobligationer och 13 000 certifikat
för de inskrivna räntebärande obligationerna.

Redog.

1986/87:3

8. RIKSGÄLDSKONTORETS ORGANISATION
OCH RESURSER

Organisation

Riksgäldskontorets organisation framgår av figur 27.

Riksgäldskontoret förvaltas av sju fullmäktige som väljs, jämte suppleanter,
av riksdagen för riksdagens valperiod och som svarar för sin verksamhet
endast inför riksdagen. Riksdagen väljer en fullmäktig att vara ordförande.
Fullmäktige väljer inom sig en vice ordförande.

Fullmäktige utser för en tid av högst tre år en riksgäldsdirektör att vara
chef för riksgäldskontoret och en vice riksgäldsdirektör att vara dennes
ersättare.

Upplåningsenheten bevakar kreditmarknaden, planerar och genomför
den inhemska upplåningen samt förvaltar inhemska lån. Till enhetens
arbetsuppgifter hör också administration av lönsparandet och allemanssparande!.
Personalstyrkan motsvarade under 1985/86 drygt 50 årsarbetskrafter.

Utlandslåneenheten planerar och genomför upplåningen utomlands,
inkluderande internationella marknadskontakter, förvaltar de utländska
lånen och gör internationella ekonomiska bedömningar samt presentationer
och prospekt. Personalstyrkan motsvarade knappt 16 årsarbetskrafter.

Ekonomienheten sköter redovisning, kassafunktion, statsskuldbok, viss
in- och utlåning samt prognosverksamhet. Personalstyrkan motsvarade ca 32
årsarbetskrafter.

Garanti- och rättsenheten har hand om kreditgarantier, juridiska förhandlingar
och avtalsgranskningar i samband med statens utlandsupplåning samt
övriga juridiska frågor. Personalstyrkan motsvarade knappt 11 årsarbetskrafter.

Administrationsenheten arbetar med personaladministration, verksamhetsplanering,
administrativ service samt administrativ utveckling och datordrift.
Personalstyrkan motsvarade drygt 36 årsarbetskrafter.

För intern revision av riksgäldskontoret och övriga riksdagens verk utom
riksbanken finns en revisionsenhet underställd riksgäldsfullmäktige. Personalstyrkan
motsvarade ca 5 årsarbetskrafter.

Därutöver finns personal för fullmäktigeservice under ledning av en
riksgäldssekreterare samt för samhällsekonomiskt utredningsarbete under
ledning av en chefekonom. Tillsammans med personal för informationsverksamhet
motsvarade dessa tjänster ca 8 årsarbetskrafter.

Riksgäldskontorets personalstyrka enligt organisationsplanen (fast anställda)
motsvarade totalt under budgetåret 1985/86 ca 162 årsarbetskrafter.
Vid arbetstoppar har dessutom tillfälligt anställda anlitats. Av de fast
anställda var 73 procent kvinnor och 27 procent män.

Utöver den egna organisationen anlitar riksgäldskontoret utomstående för
olika arbetsinsatser. En del av kontorets datorbearbetningar utförs av
servicebyråer. För utveckling av datasystem och rådgivning i samband med
utlandsupplåning m. m. har konsulter anlitats. Marknadsföring i samband
med den inhemska upplåningen sker i samarbete med annonsbyråer. Både
inhemska och utländska banker m. fl. medverkar vid emission och inlösen av

Redog.

1986/87:3

olika lån. Större delen av vinsterna på premieobligationer betalas ut via
bankerna eller posten.

Kostnader för riksgäldskontorets verksamhet

Kostnaderna för statsupplåningen har tidigare behandlats i avsnitt 2. Totalt
uppgick kostnaderna för statsskulden till 66,5 miljarder kronor under
budgetåret 1985/86. De största utgifterna avsåg räntor och realiserade
valutaförluster.

Med reservation för svårigheterna att göra en korrekt uppdelning mellan
kapitalkostnader och verksamhetskostnader kan man uppskatta de totala
kostnaderna i samband med riksgäldskontorets verksamhet under budgetåret
1985/86 till ca 1,36 miljarder kronor (1,26 föregående budgetår). Därav
hänförde sig 1,24 miljarder kronor (1,15)1 till provisioner och kreditavgifter
till banker m. fl. samt till börsnotering av obligationslån. Kostnaderna för
obligationspapper och värdepapperstryck, reklam, annonser, prospekt och
utländsk advokathjälp samt för information om allemanssparande! uppgick
till drygt 62 miljoner kronor (knappt 67). Kontorets kostnader för löner,
datortjänster, lokaler m. m. utgjorde drygt 47 miljoner kronor (knappt 44)
eller 3,5 procent (3,5) av de totala verksamhetskostnaderna.

Verksamhetskostnaderna kan genom en grov uppskattning delas upp på
olika verksamhetsgrenar. En sådan uppdelning visar att den inhemska
upplåningen kostade 878 miljoner kronor (519) under 1985/86 varav 736
miljoner kronor (395) för emissionsverksamheten och 142 miljoner kronor
(124) för låneförvaltningen. Kostnaderna för utlandsupplåningen uppgick till
448 miljoner kronor (709). Resterande 29 miljoner kronor (30) avsåg övriga
verksamhetsgrenar samt gemensamma kostnader för bl. a. ledning, administration
och lokaler.

Kostnaderna för riksgäldskontorets verksamhet finansieras i huvudsak
genom följande anslag:

På anslaget Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader förs bl. a. utgifter
för löner, resor, lokaler, expenser, personalutbildning, information och
automatisk databehandling. Här redovisas också vissa inkomster.

Anslaget Vissa kostnader vid emission av statslån m. m. skall täcka
kostnaderna för obligationspapper, värdepapperstryck, reklam, annonser,
prospekt, vissa konsulter, m. m. Från anslaget Sparfrämjande åtgärder har
spardelegationen ställt medel till förfogande för information om allemanssparande!.

Under anslaget Administrationskostnader för lönsparandet finansieras
bl. a. vinstutlottning och information om vinstresultat vid vinstsparandet.
Kostnaderna för vinster och sparpremier i lönsparandet redovisas under
anslaget Lönsparande m. m.

Banker m. fl. medverkar vid försäljning och inlösen av obligationer och
andra lån samt vid inlösen av premieobligationsvinster. Provisionerna för
detta redovisas under anslaget Räntor på statsskulden m. m. Där redovisas
också kostnader för börsnotering av obligationer samt inkomster och utgifter
för premielånens dragningslistor.

Redog.

1986/87:3

1 Föregående budgetårs utfall redovisas i det följande inom parentes.

Den uppskattade fördelningen av verksamhetskostnaderna på anslag och
verksamhetsgrenar sammanfattas i tabell 23.

Som framgår av tabellen hänförde sig de största kostnaderna i vad gäller
upplåningen inom landet till försäljningsprovisioner på 687 miljoner kronor
(348) varav huvuddelen för premieobligationer och Allemansspar. Reklamoch
informationsinsatserna på 30 miljoner kronor (34) var koncentrerade till
upplåningen från hushållen (premie- och sparlån samt Allemansspar).
Provisioner för inlösen av premievinster 119 miljoner kronor (106) utgjorde
huvuddelen av utgifterna i samband med förvaltningen av inhemska lån.

För utlandsupplåningen var försäljningsprovisionerna och kreditavgifterna
de största utgifterna, ca 401 miljoner kronor (401).

Riksgäldskontoret har under budgetåret även bedrivit uppdragsverksamhet
dels avseende dragningar för sparbankernas respektive affärsbankernas
vinstsparande, dels avseende kreditgivning till vissa affärsdrivande verk.
Omslutningen uppgick för perioden den 1 januari 1985-den 30 juni 1986 till
närmare tre miljoner kronor.

Redog.

1986/87:3

Tabell 23. Verksamhetskostnader under budgetåret 1985/86 fördelade på anslag och verksamhetsgrenar. Miljoner kronor

VERKSAMHETSGRENAR

Uppl.

inom

lan-

det

För-valtn.
av in-hems-ka
lån

Uppl. utom
landet samt
förvaltn. av
uti. lån

Lön-

spa-

ran-

det

Ut-

låning

Garan-

tiverk-

samhet

Redo-

vis-

ning

Revi-

sion

Gemen-samma
kostn:
ledning,
adm., lo-kaler m. m.

Summa

Anslag

Förvaltningskostnader

Vissa kostnader vid emission av stats-

3,5

1 ,3

4,7

0,3

0,1

2,0

1,9

1,0

23,3

47,1''

lån m. m.

Upplåning inom landet

Obligationspapper och värdepap perstryck Reklam

m. m.

Upplåning utom landet
Summa

Adm. kostn, för lönsparandet
Information om allemanssparande!
Kostnader för framtagande av kontrolluppgifter
m. m.

Delar av anslaget Räntor på statsskulden
m. m.

Försäljningsprovisioner och
kreditavgifter
Inlösenprovisioner
Börsnotering av obligationslån
Dragningslistor på premielån
(nettoinkomst)

Summa

16,2

23,8

40,0

6,0

686,7

16,1

0,8

2,0

127,8

3,4

-1,6

129,6

400,7

25,2

1,2

427,1

Summa för samtliga anslag: 736,2 141,9 447,9

1,1

0,1

2,0

1,9

1,0

23,3

16,2

23,8

16,1

56,1

0,8

6,0

2,0

1 087,4
153,0
4,6

-1,6
1 243,4

1 355,2

'' därav löner 26,3
Källa: Riksgäldskontoret

Redog.

1986/87:3

Figur 27. Riksgäldskontoret» organisation 1986-06-30

Redog.

1986/87:3

Organisation

per den 30 juni 1986

PA-grupp

Verksamhets planerings tunktion -

Premiegrupp

AU/ADB grupp -

Emissions grupp -

Kundservice grupp -

Statsskuld boksgrupp -

Intendentur grupp -

Prognos grupp -

Kassagrupp

Spargrupp

Redovisnings grupp -

Riksgäldssekreterare

Ingmar Jansson

Revisionsenhet

Chef: Tore Arvidsson

Chefekonom

Riksgäldsdirektör

Lars Kalderén

Vice riksgäldsdirektör

Göran Carnhagen

UPPLÅNINGS ENHET -

UTLANDSLÅNE ENHET T.

f. chef: Göran Nirdén

EKONOMI ENHET Chef:

Lars Sjödahl

GARANTI- o
RÄTTSENHET

Chef:

Tomas Magnusson

ADMINISTRATIONS ENHET Chef

Sune A Andersson

Samhälls-
ekonomisk
grupp

Informations funktion -

Fullmäktige service -