Redogörelse till riksdagen1985/86:3 (Framställning / redogörelse 1985/86:3)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redogörelse till riksdagen
1985/86:3

Fullmäktiges i riksgäldskontoret
förvaltningsberättelse för budgetåret 1984/85

Jämlikt 13 § lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret skall fullmäktige i riks- Dnr 19-85 1896
gäldskontoret varje år före den 15 oktober till riksdagen avge berättelse om
riksgäldskontorets ställning och förvaltning under det senaste budgetåret.

Till fullgörande av denna skyldighet överlämnar fullmäktige härmed riksgäldskontorets
verksamhetsberättelse för budgetåret 1984/85. Fullmäktige
vill också hänvisa till riksgäldskontorets statistiska årsbok för samma budgetår,
vilken är under utarbetande.

Slockholm den 3 oktober 1985

Sven Heurgren

Paul Jansson Tage Sundqvist

Maj-Lis Landberg Erik Hovhammar

Lars Tobisson Bo Södersten

Lars Kalderén
Riksgäldsdirektör

Urban Karlström

Redog.

1985/86:3

1 Riksdagen 1985/86. 2 samt. Nr 3

1. Riksgäldskontoret verksamhetsåret 1984/85 — Redog. 1985/86:3
en kort presentation

Riksgäldskontoret är ett riksdagens verk och förvaltas av riksgäldsfullmäktige.
Kontorets huvuduppgift är att ta upp lån inom och utom landet samt
att förvalta statens skuld.

Hur upplåningen genomförs med avseende på tidpunkt, villkor, belopp
och långivare är av betydelse för den ekonomiska politiken, särskilt penning-
och valutapolitiken. Ett nära samarbete förekommer därför på detta
område mellan riksgäldskontoret, riksbanken och finansdepartementet.

Underskotten i statens budget växte oavbrutet från mitten av 1970-talet
till början av 1980-talet. Budgetåret 1983/84 bröts denna trend. Under det
senaste året har budgetunderskottet fortsatt att minska.

Statsskulden fortsatte att öka till 559 miljarder kronor (i bokförda värden),
vilket är en uppgång med 16 % under budgetåret. Ökningen är snabbare
än BNP-tillväxten, och statsskuldens andel av BNP steg till 69 %. När
den del av statsskulden som hänför sig till lån utomlands värderas till de vid
budgetårets slut aktuella valutakurserna uppgick statsskulden till 578 miljarder
kronor.

Nya upplåningsformer på den svenska marknaden

Den del av statsskulden som är placerad inom landet ökade under det
gångna budgetåret med 41 miljarder kronor. Totalt lånade emellertid riksgäldskontoret
167 miljarder kronor inom landet i form av nya emissioner
och genom allemanssparande.

Liksom under de senaste åren har nyupplåningen varit riktad mot företags-
och hushållssektorn. Det största bidraget kom från statsskuldväxlarna.
Nettoupplåningen var drygt 25 miljarder kronor. För att pressa upplåningskostnaderna
introducerades i september 1984 anbudsförfarande på
statsskuldväxlar.

Hushållsupplåningen har framför allt skett genom det under våren 1984
startade allemanssparande!. Det ökade med drygt 9 miljarder kronor.

De viktigaste låneformerna på den svenska marknaden vid sidan om de
nämnda är prioriterade obligationer samt spar- och premieobligationer.

Prioriterade obligationer innehas främst av försäkringsbolag och AP-fonden
medan spar- och premieobligationerna är utformade med tanke på
hushållssektorn.

En aktiv förvaltning av utlandsskulden

Statens nettoupplåning utomlands var under det gångna verksamhetsåret
21,8 miljarder kronor. Hela ökningen faller på första halvåret 1985. Lånebehovet
uppstod dels till följd av bytesbalansens försämring och dels för att
förstärka valutareserven.

Den totala upplåningen (bruttoupplåningen) utomlands var under året
93 miljarder kronor omräknat till aktuella valutakurser. Till största delen

har denna upplåning använts för att förändra låneportföljens sammansätt- 3

ning. Avsikten bakom denna aktiva skuldhantering har varit att sänka kostnaderna
för utlandslånen samt att uppnå en iämnare återbetalningsprofil. I
detta arbete har riksgäldskontoret i samverkan med sina ledarbanker introducerat
ett antal nya lånekonstruktioner på de internationella kapitalmarknaderna.

Omfattande garantigivning

Kontoret utfärdar och förvaltar statliga kreditgarantier, i dag till ett värde
av 51,3 miljarder kronor. Garantier till svenska varv och rederier svarar för
knappt hälften av riksgäldskontorets totala garantigivning. Huvuddelen av
dessa garantier är lämnade i US dollar. Under det gångna året har garantier
till ett belopp av närmare 2 miljarder kronor infriats, varav nästan hela
beloppet hänför sig till konkursen i Saléninvest AB och nedskrivningen av
Zenit Shipping AB:s skulder.

Riksgäldskontorets övriga uppgifter

Vid sidan om låneverksamheten, skuldförvaltningen och garantigivning
har riksgäldskontoret ett antal andra uppgifter.

Riksdagen har uppdragit åt riksgäldskontoret att tillhandahålla rörliga
krediter åt vissa statliga myndigheter, företag och affärsdrivande verk. Den
totala ramen för rörliga krediter var 8,7 miljarder kronor vid budgetårets
utgång. Riksgäldskontoret administrerar också olika former av lönsparande
samt betalar ut statens stöd till politiska partier. Dessutom sköter riksgäldskontoret
redovisningen för riksdagsförvaltningen och riksdagens
andra verk utom riksbanken samt utför intern revision inom samma områden.

2. Den ekonomiska utvecklingen

Den svenska statsskulden har ökat oavbrutet under den senaste 10-årsperioden
och utgör i dag 69 %av BNP. I ett längre perspektiv har inte Sverige haft
en i relation till BNP så stor statsskuld sedan andra världskrigets dagar. Vid
krigsslutet var statsskulden ca 55 % av BNP. De senaste årens snabba tillväxt
i statsskulden speglar ett mycket allvarligt balansproblem i den svenska
ekonomin, nämligen underskottet i statens finanser.

Stora statliga budgetunderskott

För att förstå orsaken till den växande svenska statsskulden är det nödvändigt
att betrakta den statsfinansiella utvecklingen ur ett samhällsekonomiskt
perspektiv. Under 1950- och 1960-talen uppvisade statsbudgeten regelmässigt
underskott. Men dessa var små och statsskulden sjönk i förhållande
till BNP. Vid mitten av 1970-talet förändrades bilden. Till följd av
bl. a. en lägre ekonomisk tillväxttakt förmådde statens inkomster inte hålla
jämna steg med utgifterna. Budgetunderskottet ökade därför explosionsar -

Redog. 1985/86:3

Figur I. Statens kassamässiga budgetsaldo

1977-1984. Procent av BNP.

Procent

13-7

12-

1983

1984

1980

1981

1977

1978

1979

Källa: Riksgäldskontoret.

tat fr. o. m. budgetåret 1976/77 (se figur 1). Först en bit in på 1980-talet bröts
denna utveckling.

Stagnationen av statens inkomster vid mitten av 1970-talet återspeglar de
svårigheter svensk ekonomi befunnit sig i det senaste decenniet. Dessa har
även tagit sig uttryck i ett långvarigt strukturellt underskott i bytesbalansen.
Bakom detta underskott döljer sig både en svag industriell utveckling och
en relativt stark inhemsk efterfrågan.

Problem med bytesbalansen

Den svenska industriproduktionen utvecklades mycket dåligt under 1970-talet och början av 1980-talet, både vid en historisk och en internationell
jämförelse.

Svensk industri drabbades ovanligt hårt av den första oljekrisen 1974.
Situationen försämrades också av den i relation till omvärlden mycket
snabba lönekostnadsökningen 1975—1976. Lönsamheten i industrin sjönk
och industriinvesteringarna föll.

Den försämrade konkurrenskraften för svensk industri vid mitten av
1970-talet återspeglades direkt i bytesbalansproblem, se figur 2. För att förbättra
konkurrenskraften har Sverige devalverat kronan flera gånger sedan
1977.

Den senaste devalveringen 1982 ledde till en rejäl förbättring av handelsbalansen.
Underskottet i bytesbalansen vändes därmed i ett överskott 1984.
Men under första halvåret 1985 försvagades bytesbalansen återigen. Det
sammanlagda bytesbalansunderskottet under de sex första månaderna
1985 uppgick till 9,6 miljarder kronor. Den försvagade bytesbalansen beror
främst på ett omslag i handelsbalansen.

Redog. 1985/86:3

Figur 2. Handelsbalans och bytesbalans
1975—1984. Miljarder kronor.

Redog. 1985/86:3

Miljarder kronor

^ 25—,

20-

+ 15-

+ 10-

15-

Handelsbalans
—■ Bytesbalans

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984

Källa: Riksbanken.

Figur 3. Finansiellt sparande i offentlig och privat
sektor samt bytesbalans 1971 — 1984. Procent av
BNP.

Procent

■ Privat sektor
• •••• Bytesbalans

Offentlig sektor

-3H

Källa: Statistiska centralbyrån.

Förändrat finansiellt sparande

Underskottet i statens Finanser har förskjutit det finansiella sparandet. Den
offentliga sektorn genererade ända fram till mitten på 1970-talet ett sparandeöverskott,
men fr. o. m. 1976 sjönk detta drastiskt. Mellan 1976 och 1982
minskade den offentliga sektorns sparande från ett överskott på 4,5 % av
BNP till ett underskott på drygt 6 % av BNP. De senaste två åren har den
offentliga sektorns Finansiella sparande ökat men är fortfarande negativt,
se Figur 3.

Parallellt har den privata sektorn uppvisat ett högre finansiellt sparande.
Definitionsmässigt gäller för en öppen ekonomi som den svenska att det
totala inhemska sparandet är lika med bytesbalansens saldo. Uppgången i
privat sparande har inte fullt ut kompenserat nedgången i offentligt sparande.
Sparandeunderskottet den senaste 1 O-årsperioden har således avspeglats
i ett negativt bytesbalanssaldo. 1984 uppkom ett sparandeöverskott.
Utvecklingen under våren 1985 tyder dock på förnyat underskott.

Om man delar upp det privata sparandet Finnér man att det är framför allt
företagssektorns sparande som ökat. Det finansiella sparandet i hushållssektorn
har varit förhållandevis stabilt under de senaste åren. Företagssektorns
finansiella sparande definieras som bruttosparande minus investeringar.
Ett ökat Finansiellt sparande kan alltså vara en följd av såväl fallande
investeringar som stigande vinster. Båda dessa faktorer ligger bakom det
omfattande sparandet i företagssektorn. Under 1984 sjönk dock företagens
finansiella sparande, framför allt i de icke-finansiella företagen, se figur 4.

Figur 4. Finansiellt sparande i den privata sektorn

1971 — 1984. Procent av BNP.

+2-

b na Finansiella företag
• •••• Hushåll
— Icke finansiella
företag

Källa: Statistiska centralbyrån.

Framväxten av en penningmarknad

Förskjutningen av det finansiella sparandet från den offentliga sektorn till
företagen skapade starka spänningar på de Finansiella marknaderna. Behoven
ökade att effektivt kunna slussa pengar från överskotts- till underskottssektorer.
Efter en lagändring började bankerna ge ut s. k. bankcertifikat
1980. Men först i och med att statspapper med en kort löptid introducerades
1982 fick penningmarknaden en betydande omfattning.

De finansiella obalanserna under det senaste decenniet har således resulterat
i viktiga förändringar av den svenska kreditmarknaden. Framväxten
av en penningmarknad har också kommit att få betydande konsekvenser
för statsskuldspolitiken genom att bl. a. nya låneinstrument utvecklats.

3. Budgetunderskottet och statens skuld

Statens budget har visat underskott under en lång följd av år. Under slutet
av 1970-talet ökade underskottet dramatiskt. De senaste två budgetåren har
dock den negativa trenden brutits. Men fortfarande är underskotten av en
sådan omfattning att statsskulden växer både i absoluta tal och i procent av
BNP. Detta skapar betydande svårigheter för den ekonomiska politiken.

Hur stort är budgetunderskottet?

Det finns flera olika mått på underskotten i de offentliga finanserna som
alla är av intresse beroende på vilken frågeställning som skall belysas. De
vanligaste är statens kassamässiga budgetsaldo, statens finansiella sparande,
den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande samt den

Redog. 1985/86:3

Figur S. Den offentliga sektorns finanser
1970—1984. Miljarder kronor, löpande priser.

Redog. 1985/86:3

Miljarder kronor
30-t

10-

20-

30-

50-

Den totala offentliga sektorns

finansiella sparande
——- Statens finansiella sparande
■■ Statens budgetsaldo

80-

90-

1980

1982

1984

1970

1972

1974

1976

1978

Källa: Statistiska centralbyrån.

offentliga sektorns finansiella sparande vid full sysselsättning. De tre första
redovisas i figur 5.

I stålens kassamässiga budgetsaldo ingår statens samtliga utgifter, oavsett
om de används för konsumtion, investeringar eller lånas ut. Detta underskott
har ökat trendmässigt från en nivå på ca 10 miljarder kronor budgetåret
1976/77 till nära 88 miljarder kronor budgetåret 1982/83. Därefter har
trenden brutits. Under det senaste budgetåret sjönk underskottet med 3
miljarder kronor till 72,1 miljarder. En detaljerad bild av de senaste sex
budgetåren ges i tabell 1. Det kassamässiga budgetsaldot är speciellt intressant
för riksgäldskontoret eftersom det anger statens nettoupplåningsbehov.
Det ger därmed också i princip en bild av hur statens affärer påverkar
likviditeten på kreditmarknaden. En utgiftspost som dock bör beaktas ur
denna aspekt är redovisade valutaförluster på utlandsskulden. Under de
senaste åren har en stor del av utlandsskulden refinansierats för att erhålla
förmånligare lånevillkor. Utlandsskulden bokförs till upplåningskurs.

Genom devalveringarna av den svenska kronan och den stigande dollarkursen
har bokföringsmässiga valutaförluster uppkommit under de senaste
åren. Valutaförluster i samband med refinansieringar av utlandslånen är
endast bokföringsmässiga och har ingen likviditetspåverkande effekt. På
sista raden i tabell 1 redovisas det kassamässiga budgetsaldot exkl. valutaförluster.

Tabell I. Statens kassamässiga budgetsaldo 1979/80—1984/85. Miljarder kronor.

	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83	1983/84	1984/85
Inkomster	132,5	155,3	168,5	191,3	221,2	258,7''
Utgifter exkl. statsskuldräntor	-170,8	-192,5	-207,5	-230,8	-236,1	-255,6''
Saldo exkl. statsskuldräntor	- 38,3	- 37,2	- 39,0	- 39,5	- 14,9	3,1
Statsskuldräntor	- 14,5	- 23,8	- 27,7	- 48,2	- 60,4	- 75,2
Saldo inkl. statsskuldräntor	- 52,8	- 61,0	- 66,7	- 87,7	- 75,3	- 72,1
Saldo exkl. valutaförluster	- 52,8	- 60,1	- 65,3	- 83,4	- 67,7	- 57,6

1 Preliminär uppgift.
Källa: Riksgäldskontoret.

Den statliga utlåningen är en utgift som skiljer sig ifrån andra statsutgifter,
eftersom den ger upphov till en fordran. En del av utlåningen de senaste
åren har dock inte skett på kommersiella villkor och borde därför betraktas
som en utgift.

Exkluderas den statliga utlåningen så erhålles statens finansiella sparande.
Som framgår av figur 5 har även detta saldo förbättrats det senaste året.

Ett betydande finansiellt sparande har under 1960- och 1970-talen skett i
kommunerna och i socialförsäkringssektorn. Om det läggs till statens finansiella
sparande erhålles den konsoliderade offentliga sektorns finansiella
sparande. Detta mått är av intresse när det gäller att studera olika sektorers
bidrag till det totala samhälleliga sparandet.

Ett strukturellt underskott

Ytterligare ett mått på budgetunderskottet är offentligt finansiellt sparande
vid full sysselsättning. Detta mått tar hänsyn till konjunktursvängningarnas
inverkan på både inkomster och utgifter och ger således en bild av den
offentliga sektorns finanser, om det skulle råda full sysselsättning i ekonomin.
Genom att ta fram detta mått kan alltså underskottet delas upp i en
cyklisk, konjunkturell del och en strukturell del. Av figur 6 framgår att
underskotten de senaste åren endast till en del berott på konjunktursvängningarna.
Sverige har ett betydande strukturellt underskott. En viss förbättring
har dock skett de senaste åren, och Sverige har nått genomsnittet för
OECD:s sju huvudländer.

Ett strukturellt underskott är på sikt mycket allvarligt. Men även den
cykliska delen av budgetunderskottet får allvarliga konsekvenser. Även om
den delen är självkorrigerande i en konjunkturuppgång så ökar det den
utestående statsskulden och därmed också framtida räntebetalningar.

Figur 6. Den offentliga sektorns strukturella finansiella sparande
1970-1984.'' Procent av BNP.

Procent

;;3 Faktiskt budgetutfall
— Strukturellt budgetutfall,
Sverige
— Strukturellt budgetutfall,
OECD:s 7 huvudländer

1 Genomsnittet för de sju OECD-länderna har erhållits genom
att deras resp. sparande har vägts med BNP.

Redog. 1985/86:3

Källa: OECD.

Figur 7. Statens inkomster och utgifter. Miljarder kronor, 1980
års priser.

Miljarder kronor

230-,

I J Budgetunderskott

210-

yS utgifter,
exkl. räntor

170-

150-

Inkomster

130-

110h

72/73

74/75 76/77 78/79

80/81

82/83 84/85

Källa: Riksgäldskontoret.

Växande räntebetalningar

Bakom den explosiva utvecklingen av budgetsaldot under 1970-talet låg en
kraftig ökning av utgifterna. De reala statsutgifterna (inkl. statsskuldräntor)
ökade mellan budgetåren 1970/71 — 1982/83 med i genomsnitt 5,5 % per år.
Den volymmässiga tillväxten av BNP var undersamma period endast 1,7 %
per år. Statsutgifternas andel av BNP ökade således till ca 42 % budgetåret
1982/83. Därefter har ökningstakten i statsutgifterna uttryckt i fasta priser
brutits. Under de senaste två budgetåren har de sjunkit med totalt 3,5 %.

Om man exkluderar statsskuldräntorna blir trendbrottet än tydligare. Av
figur 7 framgår att under det gångna verksamhetsåret uppvisade budgetsaldot
exkl. statsskuldräntorna t. o. m ett överskott.

Ränteutgifterna (inkl. valutaförluster) har vuxit mycket snabbt under de
senaste åren, framför allt gäller det kostnaderna för den utländska statsskulden,
se figur 8. De redovisade utgifterna ökade under budgetåret 1984/
85 med närmare 25 %. Mer än hälften av denna ökning hänför sig till den
utländska statsskulden. De bokförda kostnaderna för utlandslånen steg
från ca 20 miljarder kronor till 28,5 miljarder kronor. 1 tabell 2 har de
bokförda kostnaderna för statsskulden delats upp i tre olika poster, räntebetalningar
på inhemsk resp. utländsk statsskuld samt valutaförluster. Av
tabellen framgår att det är de bokförda valutaförlusterna som vuxit snabbast
de senaste åren. För budgetåret 1984/85 var dessa t. o. m. större än
räntebetalningarna på utlandsskulden.

Ränteutgifterna för den inhemska upplåningen ökade med drygt 6 miljarder
kronor. Orsaken till denna ökning är dels en växande statsskuld, dels
en genomsnittligt högre räntenivå. Den högre räntenivån beror inte endast
på att ränteläget höjts utan också på att upplåningen i större utsträckning
har varit kort, dvs. skett mot statsskuldväxlar.

Redog. 1985/86:3

Figur 8. Räntebetalningar på statsskulden. Miljarder kronor.1

Redog. 1985/86:3

Miljarder kronor

75-i

| Utländska lån
] Inhemska lån

76/77 77/78 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85

1 Inkluderar räntor, valutaförluster, valutavinster, provisioner m. m.
Källa: Riksgäldskontoret.

Tabell 2. Räntebetalningar på statsskulden 1979/80—1984/85. Miljarder kronor.

	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83	1983/84	1984/85
Ränteutgifter på inhemsk statsskuld	12,7	18,5	19,1	34,1	40,5	46,7
Ränteutgifter på utländsk statsskuld	1,8	4.4	7,2	9,8	12,3	14,0
Valutaförluster (netto)	-	0,9	1,4	4,3	7,6	14,5
Totalt	14,5	23,8	27,7	48,2	60,4	75,2

Källa: Riksgäldskontoret.

Snabbt ökande statsskuld

Redog. 1985/86:3

Den 30 juni 1985 uppgick statsskulden till drygt 559 miljarder kronor. 1
nominella termer innebär det nästan en tio-dubbling oå lika många år, se
figur9. Utlandsskulden utgjorde 139 miljarder(i bokförda värden). Den har
praktiskt taget i sin helhet kommit till sedan 1977. Men ökningstakten har
avtagit. Statsskulden ökade under det gångna budgetåret med 15,9 %. Detta
är en lägre tillväxt än under de senaste åren.

Däremot har den utländska skulden ökat snabbare, nämligen med 35,2 %
budgetåret 1984/85 jämfört med 26,4 % under det föregående budgetåret.

Om statsskulden uttrycks i fasta priser, eller relateras till bruttonationalprodukten,
framstår de senaste årens utveckling som mindre ogynnsam.

Figur 9. Statsskuldens storlek. Miljarder kronor. Bokförda värden.

Total statsskuld

Län utomlands
~j Län inom landet

Källa: Riksgäldskontoret.

Figur 10. Statsskulden i Sverige, Danmark, Finland och Norge

1972—1984. Procent av BNP.

Procent

75_l

>••••• Sverige
****** Norge
——— Danmark
•— Finland

70-

65-

55-

40-

35 H

30-

Källa: Riksgäldskontoret.

Ökningstakten var snabbast i slutet av 1970-talet då den reala statsskulden
växte med drygt 20 %. För det gångna budgetåret är motsvarande siffra 7 %.
Statsskulden relaterad till BNP anges i figur 10. Statsskulden växer snabbare
än BNP och motsvarar i dag närmare 70 % av BNP.

I Figur 10 görs också en jämförelse med utvecklingen i Danmark, Finland
och Norge. Jämförelsen är dock vansklig, då begreppet statsskuld inte är
detsamma i de olika länderna. Detta påverkar framför allt nivåer, men inte i
samma utsträckning utvecklingen över tiden. Figuren åskådliggör den olikartade
utvecklingen i de fyra olika länderna. 1 Sverige och Danmark har
statsskuldstillväxten varit explosiv sedan mitten på 1970-talet. 1 Norge bröts
trenden i slutet på 1970-talet på grund av ökade statsinkomster från norska
oljefyndigheter, vilket medförde ett överskott i den norska statsbudgeten.
Den finska statsbudgeten har inte uppvisat några stora underskott under
den senaste 15-årsperioden, och statsskulden har därför inte ökat i någon
snabbare takt.

Redog. 1985/86:3

4. Statens upplåningspolitik

Budgetunderskottens finansiering har betydelse för likviditetsutvecklingen
i ekonomin och därmed bl. a. för inflation och bytesbalans. Under senare år
har upplåningspolitiken syftat till att dra in likviditet genom en större upplåning
utanför banksystemet. Den politiken har varit framgångsrik och resulterat
i en lägre likviditets- och penningmängdstillväxt.

Den statliga utlandsupplåningen började 1977, och dess omfattning bestäms
av bl. a. bytesbalansens utveckling. Statens utländska nettoupplåning
ökade under verksamhetsåret 1984/85.

Olika upplåningssätt

De stora statliga budgetunderskotten späder på likviditeten i ekonomin. De
bidrar därmed till en högre inflationstakt och till att försvaga bytesbalansen.
På den inhemska kreditmarknaden ökar konkurrensen om kapital,
vilket kan medföra att andra sektorer, t. ex. industrin, tvingas slå av på sin
investeringstakt. Detta är samband som staten måste beakta, i första hand
då beslut fattas om underskottens storlek men även när upplåningen genomförs.

De ekonomiska konsekvenserna av olika sätt att täcka statens underskott
varierar. Om budgetunderskottet finansieras genom upplåning i riksbanken.
kommer det normalt att ge upphov till en motsvarande ökning av penningmängden.
En trolig konsekvens är att den privata efterfrågan stiger. Delvis
kommer efterfrågan att rikta sig mot utlandet och leda till ett ökat underskott
i bytesbalansen. Härutöver blir resultatet allmänna prishöjningar,
dvs. inflation. Riksbanksupplåningen de senaste åren har bl. a. varit en
följd av stora likviditetsindragningar till riksbanken. Regeringen har beslutat
att företag och kommuner skall avsätta medel på spärrade konton i
riksbanken. Upplåning i riksbanken på grund av sådana likviditetsindragningar
resulterar givetvis inte i samma effekter på penningmängd och samhällsekonomi
som annars skulle bli följden.

Finansiering av budgetunderskotten genom upplåning i utlandet verkar
på i princip samma sätt som finansiering i riksbanken. Den statliga upplåningen
ökar valutareserven och påverkar därmed riksbankens totala tillgångar
på samma vis som en försäljning av statspapper till riksbanken.

En tredje möjlighet är att staten lånar inom landet men utanför banksystemet.
dvs. hos hushåll, företag etc. (allmänheten). Köparna av statspapper
tvingas antingen minska sitt kassainnehav eller utnyttja banktillgodohavanden
om de vill bibehålla sin konsumtionsnivå. Därmed minskar penningmängden.
Budgetunderskott som finansieras med upplåning hos allmänheten
är alltså mindre likviditetsskapande än de båda tidigare upplåningssätten.

Staten kan också låna hos bankerna. Effekten av denna upplåning beror i
hög grad på den institutionella ram inom vilken bankerna verkar och det
sätt på vilket upplåningen sker. När upplåningen sker i långfristiga former
kan den få en åtstramande effekt av samma typ som när upplåningen sker
hos allmänheten. För att finansiera köpen av långa statspapper tar banker -

Redog. 1985/86:3

Figur II. Statens kassamässiga budgetutfall och upplåningen
utanför banksystemet. Miljarder kronor. Löpande 12-månadersvärden.

Miljarder kronor
100-

— Statens budgetunderskott
.—.. Statens upplåning utanför bankerna

50 I

30-1

1985

1983

1981

1982

1980

na av sin kassa, vilket begränsar deras möjligheter att ge kredit. Upplåning i
banksystemet brukar anses ha en mer likviditetsskapande effekt än upplåning
direkt hos allmänheten.

Stor upplåning hos allmänheten

Omstruktureringen av det finansiella sparandet under 1980-talet har medfört
att statsskuldspolitiken inriktats på att öka upplåningen i den privata
sektorn. Avsikten med detta har också varit att minska budgetunderskottets
likviditetsskapande effekt. Av figur 11 framgår klart att denna politik varit
framgångsrik. Sedan mitten av 1982 har statens upplåning utanför banksystemet
ungefär tredubblats. Under det senaste året har dock en viss minskning
skett.

I tabell 3 redovisas de olika penningmängdspåverkande faktorerna i detalj.
Av den framgår att samtidigt som den direkta statliga nyupplåningen
utanför banksektorn minskat under 1984 har dock likviditetsindragningarna
till riksbanken ökat. Dessa är en följd av regeringens beslut att företagen
och kommunerna skall göra avsättningar på konton i riksbanken. Investeringskontona
har t. ex. ökat med drygt 18 miljarder under 12-månadersperioden
fram t. o. m. juni 1985.

De penningmängdspåverkande faktorerna under budgetåret 1984/85 är
även illustrerade i figur 12. Under budgetåret medförde det statliga utgiftsöverskottet
och bankernas nettoutlåning en påspädning på likviditeten med
drygt 81 miljarder kronor. Upplåning hos allmänheten absorberade knappt
hälften av likviditetstillskottet.

Redog. 1985/86:3

Figur 12. Pennirgmängdspåverkande faktorer budgetåret 1984/
85. Miljarder kronor.

Redog. 1985/86:3

1984/85

Statens budgeti
inrlpr<;knlt R7 7"

Bankernas
utlåning, 24.2

Upplåning

utanför

bankerna. 39.<

Riksbankstransaktioner.
26.7

Valutaflöde, 4.6

Ökning i penningmängden.
10.9

1 Exkl. valutaförluster.
Källa: Riksbanken.

Tabell 3. Penningmängdspåverkande faktorer 1978—1985. Miljarder kronor.

	1978	1979	1980	1981	1982	1983	1984	1984/85
Statens utgiftsöverskott	33,2	44,0	54,4	66,0	81,5	83,1	74,4	72,1
Bankernas utlåning	13,3	18,6	21,1	8,2	22,4	27,2	21,7	24,2
Statens upplåning utanför
bankerna	-11,2	-17,7	-14,9	-18,1	-51,0	-54,8	-41,8	-39,6
Realiserade valutaförluster	—	—	—	- 1,8	- 2,6	- 6,0	-11,1	-14,4
Riksbankstransaktioner	- 1.6	- 5,5	- 3,7	- 2,6	- 5,3	- 4,6	-13,0	-26,7
Valutautflöde	1,5	-12,2	-22,4	- 6,7	-16,9	-13,6	-	- 4,7
Ökning i penningmängden	35,2	27,2	34,5	45,0	27,8	31,3	30,2	10,9

Källa: Riksbankens årsbok.

Riksbankens transaktioner medförde som nämnts ovanligt stora likviditetsindragningar,
närmare 27 miljarder. Jämfört med tidigare år har det
accumulerade valutaflödet inte varit så stort. Totalt ökade penningmängden
med 10,9 miljarder. Denna ökning var ungefär lika storsom föregående
verksamhetsår.

Men denna bild av utvecklingen döljer dock en viktig faktor, nämligen
att den statliga upplåningen hos allmänheten har varit kortfristig. En stor
del har skett mot statsskuldväxlar med en löptid på mindre än 2 år. Därmed
har en stor potentiell likviditet byggts upp som kan realiseras genom att
lånen inte omsätts.

Penningmängdstillväxten sjönk drastiskt under 1983 och början av 1984,
oavsett vilken definition av penningmängden som används (se figur 13).''

1 I den definition av penningmängden som vanligen används ingår bankcertifikat,
däremot ej statsskuldväxlar. Statsskuldväxlar är docx i flera avseenden likvärdiga
med bankcertifikaten.

Figur 13. Penningmängden 1980 — 1985 enligt två olika definitioner*.

Procent

30-.

Sedlar + bankinlåning + bankcertifikat
Dito + statsskuldväxlar med löptid <360 dagar

25-

20-

15-

10-

-2-

1984

1981

1982

1983

1985

1980

* 12-månaders förändringar.
Källa: Riksbanken.

Under hösten 1984 ökade tillväxttakten. Denna ökning fortsatte under 1985
om hänsyn tas till statsskuldväxlarna. Om däremot statsskuldväxlarna exkluderas
ligger tillväxttakten på en mycket låg nivå. Förändringen under de
12 senaste månaderna var i juni 1985 endast 1,6 %.

En ökande utlandsupplåning

Sverige har sedan 1977 ackumulerat en betydande utlandsskuld. Bakgrunden
är de stora bytesbalansunderskott Sverige dragits med sedan mitten på
1970-talet. Politikens inriktning har varit att i princip täcka bytesbalansunderskotten
med statlig utlandsupplåning.

Det finns dock inte något entydigt samband mellan bytesbalansens saldo
och den statliga upplåningen utomlands. Ett underskott kan täckas såväl
med statliga som icke statliga lån. Dessutom kan valutareserven dras ned.
Under senare år har riksbanken önskat hålla valutareserven på en ungefär
oförändrad real nivå. Detta förutsätter i sin tur att den totala svenska upplåningen
utomlands är något större än underskottet i bytesbalansen.

Vid ett visst givet bytesbalanssaldo bestäms den statliga upplåningen
utomlands av vilken inhemsk räntenivå som riksbanken eftersträvar. En
statlig utlandsupplåning kan utan att påverka räntenivån Finansiera bytesbalansunderskottet.
Om däremot en fortsatt statlig utlandsupplåning ej
anses önskvärd ställs i stället krav på räntenivån: den måste sättas så att ett
balanserande privat kapitalinflöde uppkommer.

Räntepolitiken fram till 1984 inriktades på att skapa balans i de privata
och kommunala kapitalströmmarna. Bytesbalansunderskotten finansierades
av statlig utlandsupplåning. Därefter ha r ambitionsnivån höjts och penningspolitiken
inriktats på att begränsa likviditetstillväxten och hålla ränte -

Redog. 1985/86:3

2 Riksdagen 1985/86. 2 sami. Nr 3

läget på en sådan nivå att ett valutautflöde skulle kunna undvikas. Den Redog. 1985/86
statliga nettoupplåningen skulle därmed hållas på en låg nivå.

Under 1984 minskade också den utländska nettoupplåningen, se tabell 4.

Den sjönk från 19,7 miljarder kronor 1983 till 0,2 miljarder kronor 1984.

Bytesbalansen förbättrades och den privata kapitalbalansen visade på ett
litet underskott vid årets slut.

Utvecklingen under våren 1985 har dock avvikit från den 1984. Bytesbalansen
försämrades dramatiskt de första månaderna av året, se figur 14. Av
figuren framgår också att bytesbalansen redan under det andra halvåret
1984 visade på underskott. Parallellt med försämringen av bytesbalansen i
början av året skedde en förbättring av den privata och kommunala kapitalbalansen,
ett utflöde vändes i ett inflöde. Orsaken var riksbankens åtstramning
av kreditmarknaden i januari som höjde räntorna på penningmarknaden
med nära två procentenheter. Trots den positiva privata kapitalbalansen
under årets första fyra månader växte valutautflödet på grund av de
stora underskotten i bytesbalansen.

Tabell 4. Bytesbalansen och dess finansiering. Miljarder kronor.

		1981	1982	1983	1984	1984/85
A.	Handelsbalans	- 2,0	- 7,1	9,6	23,5	13,5
B.	Ränteutbetalningar, netto	-10,8	-16,0	-18,7	-21,8	-21,4
C.	Övriga tjänster och transfereringar, netto	- 1,4	0,3	0,9	- 0,7	- 7,2
D.	Bytesbalans (A + B + C)	-14,2	-22,8	- 8,2	1,0	-15,1
E.	Icke-statliga kapitaltransaktioner	7,5	5,9	- 5,4	- 1,0	10,4
F.	Valutautflöde (D+ E)	- 6,7	-16,9	-13,6	0	- 4,7
G.	Statlig upplåning	7,5	17,5	19,4	0,2	21,8
H. I.	Riksbankstransaktioner Valutareservens transaktionsförändring	0,3	- 0,3	- 0,7	- 0,6	0,0
	(F + G + H)	- 1,1	0,3	5,1	- 0,4	17,0

Källa: Riksbanken.

Diskontot och straffräntan höjdes i maj, och bankernas och finansbolagens
utlåningstillväxt begränsades. Dessutom tillkännagav regeringen åtgärder
för att dämpa kreditgivningen till konsumtionsändamål, öka likviditetsindragningarna
från näringslivet, höja vissa skatter samt senarelägga
vissa statliga utgifter. Åtgärderna gav omedelbart effekt. Valutaflödet vände
och i juni kunde ett omfattande inflöde av valuta noteras.

För att motväga valutautflödet vidtogs en omfattande statlig utlandsupplåning
under första halvåret 1985. Den statliga nettoupplåningen uppgick
till 23 miljarder (enligt betalningsbalansstatistiken). Endast en mindre del,
ca 6,5 miljarder, behövde dock användas för att täcka valutautflödet som
blev kortvarigt. Resten har lagts till valutareserven, som därmed har ökat
med 17 miljarder under första halvåret 1985. Valutareserven uppgick vid
halvårsskiftet 1985 till drygt 50 miljarder kronor. Reserven kommer att
nedbringas under andra halvåret 1985, då statliga låneåterbetalningar skall

genomföras. 18

Figur 14. Bytesbalans, icke-statliga kapitaltransaktioner och
valutaflöde. Miljarder kronor.

~Bytesbalans (A)

pr | Icke-statliga
I 1 kapitaltransaktioner (B)

Valutaflöde (= A+B)

+ 7-

-3-

-6-

-9-

-10-

-13-

1984

1985

1980

Källa: Riksbanken.

5. Den inhemska statsupplåningen

Under verksamhetsåret 1984/85 uppgick riksgäldskontorets bruttoupplåning
på den inhemska marknaden, exkl. skattkammarväxlar och övrig kortfristig
upplåning hos banker till 167,2 miljarder kronor. Samtidigt inlöstes
inhemska statslån till ett värde av 114 miljarder kronor. Statens nettoskuld
ökade därmed med drygt 53 miljarder kronor. Medräknas den nettoupplåning
som skedde mot skattkammarväxlar stannade ökningen vid knappt 41
miljarder kronor. Det motsvarade en tillväxt med 10,7 % jämfört med budgetåret
1983/84. Under den senaste femårsperioden har den inhemska statsskulden
vuxit med i genomsnitt drygt 21 % per år.

Som visas i tabell 5 kom det starkaste finansieringsbidraget 1984/85 från
statsskuldväxlarna, som svarade för drygt 25 miljarder kronor, eller närmare
62 % av skuldökningen. En påfallande kraftig tillväxt skedde dessutom i

Redog. 1985/86:3

det under våren 1984 introducerade allemanssparande!. Denna sparform Redog. 1985/86:

bidrog med över hälften av ökningen i statens nettoupplåning från hushållen.
Däremot ökade nettoupplåningen med premieobligationer förhållandevis
blygsamt efter den starka tillväxten under fjolåret. Även statsräntelånen
— de s. k. prioriterade obligationerna — ökade måttligt. Likväl utgör
dessa obligationer fortfarande värdemässigt det mest dominerande statliga
låneinstrumentet på den inhemska marknaden. Knappt hälften av den inhemska
skuldstocken bestod vid halvårsskiftet 1985 av statsräntelån. Ingen
upplåning skedde mot riksobligationer verksamhetsåret 1984/85.

Tabell 5. Inhemsk statsupplåning 1984/85. Miljarder kronor.

	Nya lån	Inlösta lån	Netto- mpplåning	Skuld 850630
Statsräntelån	19,5	7,3	12,2	201,5
Statsskuldväxlar	99,6	74,4	25,2	88,0
Riksobligationer	—	—	—	37,6
Premieobligationslån	3,9	1,8	2,1	36,2
Sparobligationslån	5,2	—	5,2	31,9
Allemanssparande!	10,0	0,9	9,1	10,5
Lån hos statsinst. m. m.	29,0	29,6	- 0,6	14,7
Summa exkl. skattk. växlar	167,2	114,0	53,2	420,4
Skattkammarväxlar netto	-	-	-12,5	0
Totalt	-	-	40,7	420,4

Källa: Riksgäldskontoret.

Förändringar i den inhemska upplåningen

Med växande statliga budgetunderskott har även kraven på de statliga upplåningsformerna
skärpts i Sverige under senare år. Det torde knappast ha
varit möjligt att täcka statens betydande upplåningsbehov med enbart de
traditionella finansieringsinstrumenten, och samtidigt klara en balanserad
penningmängdstillväxt, utan att tillgripa omfattande regleringar av kreditmarknaden.
Riksgäldskontorets upplåning har bl. a. mot den bakgrunden
kommit att förskjutas mot mer marknadskonforma finansieringsmetoder.

Detta har i synnerhet gällt formerna för den kortfristiga finansieringen av
budgetunderskottet. Före introduktionen av statsskuldväxlarna 1982 bedrevs
den korta statsupplåningen i allt väsentligt med hjälp av skattkammarväxlar
som till största delen placerades i riksbanken och i banksystemet.

Under de senaste fem åren har en marknad för korta finansieringsinstrument
— en penningsmarknad — vuxit fram i Sverige. När riksgäldskontoret
introducerade statsskuldväxlarna i juli 1982 var syftet att få till stånd en
större grad av marknadsmässig, kortfristig finansiering genom emissioner
direkt på marknaden. Som framgår av tabell 6 har statsskuldväxlarna sedan
1982 ökat påtagligt i betydelse som upplåningsinstrument för staten. Vid
halvårsskiftet i år uppgick statsskuldväxlarna till knappt 21 % av den inhemska
statsskulden. Samtidigt har statsräntelånen successivt minskat i betydelse
under åttiotalet. Ifrån att ha utgjort knappt 70% av den inhemska
skuldstocken har andelen minskat till knappt 50%. Till en del har dock
nedgången i andelen statslån med långa löptider motvägts av introduktionen
av de s. k. riksobligationerna hösten 1983. 20

Den större tonvikten på kort statsupplåning har medfört att den inhem- Redog. 1985/86:3
ska statsskuldens återstående löptid har förkortats, se tabell 7. Den vägda
genomsnittliga återstående löptiden för den inhemska statsskulden uppgick
1976 till omkring sex och ett halvt år. Vid slutet av budgetåret 1984/85 hade
löptiden minskat till knappt fyra år. Största delen av förkortningen, drygt
ett och ett halvt år, är ett utslag av en minskning i varje låneinstruments
återstående löptid. Återstoden, ca ett år, beror på att de korta låneinstrumentens
andelar av den inhemska statsskulden ökat.

Tabell 6. Sammansättning i procent av den inhemska statsskulden vid halvårsskiftena
1980—1985. Miljarder kronor.

	1980	1981	1982	1983	1984	1985
Statsräntelån	67,7	57,2	66,1	61,2	49,9	47,9
Riksobligationer	—	—	—	—	9,9	8,9
Statsskuldväxlar	—	—	—	18,0	16,5	20,9
Premieobligationslån	12,4	10,3	9,0	8,0	9,0	8,6
Sparobligationslån	6,5	7,4	7,3	7,4	7,0	7,6
Allemanssparande!	—	—	—	—	0,4	2,5
Skattkammarväxlar	8,7	21,4	14,3	0,3	3,3	—
Lån hos statsinst. m. m.	3,0	3,1	2,7	4,5	4,0	3,4
Summa	100	100	100	100	100	100
Utestående skuld	160,0	206,2	257,2	325,9	379,7	420,4
Förändring i procent	-	28,9	24,7	26,7	16,5	10,7

Källa: Riksgäldskontoret.

Tabell 7. Återstående genomsnittlig löptid i antal år

	1976 31/12	1980 31/12	1985 30/6
Statsräntelån	6,9	5,5	5,3
Riksobligationer	—	—	3,8
Premieobligationer	7,0	7,0	3,8
Sparobligationer	3,6	3,7	2,6
Statsskuldväxlar	—	—	0,5
Vägd genomsnittlig återstående löptid	6,7	5,6	3,9

Källa: Riksgäldskontoret.

Ränteutvecklingen på penning- och kapitalmarknaderna 1984—198?

Statens ränteutgifter på den inhemska statsskulden har under budgetåret
ökat med 15 %. En av orsakerna till de växande räntebetalningarna är en
tendens under året till allt högre marknadsräntor.

Under början av 1984 skedde en likvidisering av kreditmarknaden och
marknadsräntorna föll i Sverige, samtidigt som räntorna i utlandet steg, se
figur 15. Med en successivt, krympande räntemarginal mot utlandet och ett
begynnande valutautflöde — föranlett av privata kapitalrörelser — genomförde
riksbanken under våren 1984 omfattande utförsäljningar av korta
statspapper i syfte att driva upp penningmarknadsräntorna. Dessutom höjdes
de administrativt satta räntorna, diskonto och straffränta. Av figur 16

framgår att åtgärderna fick effekt och valutaflödet vände. 21

Under andra halvåret 1984 föll de korta räntorna i utlandet kraftigt — Redog. 1985/86:3

räntan på sex månaders eurodollarlån sjönk från knappt 13 % vid årsskiftet
till strax under 9 % i december. De svenska marknadsräntorna föll också,
om än inte lika starkt som i utlandet. Mot slutet av 1984 blev valutautflödet
ånyo negativt. Mot den bakgrunden företog riksbanken omfattande marknadsoperationer
i räntehöjande syfte i januari. Bankernas upplåning i riksbanken
kom därmed att uppgå till straffräntebelagda belopp.

Åtgärderna visade sig dock denna gång inte tillräckliga för att åstadkomma
en bestående vändning i valutaflödet. En alltför snabb avtappning via
bytesbalansen, genom i synnerhet en stark importtillväxt, balanserades inte
av en tillräckligt kraftig återströmning i det privata kapitalflödet, se figur
16. När valutaflödet visade tecken på att tillta under våren skedde ytterligare
en penningpolitisk åtstramning i maj, i syfte att dels stödja inflödet av
kortfristigt privat kapital, dels dämpa importtillväxten. I åtgärdspaketet
ingick bl. a. en kraftig höjning av diskontot och straffräntan samt avskaffandet
av rekommendationerna om högsta utlåningsräntor i bankerna. Staten
ökade dessutom sin utlandsupplåning under våren.

Efter åtgärderna i maj har det skett en markant förstärkning av valutaströmmarna
till Sverige. Inflödet i juni uppgick till närmare 2,1 miljarder
kronor efter ett utflöde under januari —maj med 8,6 miljarder kronor.

Den inhemska marknadsmässiga upplåningen har koncentrerats mot
korta löptider — främst genom statsskuldväxlar. Som visas i figur 17 låg
räntorna på statsskuldväxlar under första halvåret 1985 klart över den långa
räntan. Avkastningskurvan var med andra ord negativ.

Upplåning mot statsskuldväxlar

Under verksamhetsåret 1984/85 emitterade riksgäldskontoret statsskuldväxlar
till ett sammanlagt värde av 99,6 miljarder kronor, se tabell 8. Drygt
halva beloppet lånades direkt upp på marknaden. Emissionerna av statsskuldväxlar
skedde till största delen med hjälp av ett nytt anbudsförfarande
som riksgäldskontoret introducerade i september 1984. Avsikten med den -

Figur 15. Ränta på statsskuldväxlar (6 män.) och eurodollar
(6 mån.) 1984—1985.

Figur 16. Privat kapitalbalans och valutaflöde
1984-1985.

Miljarder kronor.

Miljarder kronor

Privat kapitalbalans
Valutaflöde

J F M A T M ‘ J ‘ J '' A T S '' O '' N '' D | F M A M J

Procent

16-]

— 6-månaders eurodollar
Statsskuldväxlar, 6 mån.

14-.

Källa: Riksgäldskontoret.

Källa: Riksbanken.

Figur 17. Ränta på statsskuldväxlar och statsobligationer
1984-1985.

Redog. 1985/86:3

Procent

Statsskuldväxlar (6 mån.)

— Statsobligationer (5 år)

13-

1984

1985

Källa: Riksgäldskontoret.

Tabell 8. Emissioner av statsskuldväxlar 1984/85. Miljarder kronor.

	löptider antal dagar
	180	360	540	720	Totalt
Marknaden	19,8	26,1	1,1	4,0	51,0
Riksbanken	23,7	21,6	0,6	2,7	48,6
Totalt	43,5	47,7	1,7	6,7	99,6

Källa: Riksgäldskontoret.

Tabell 9. Tilldelning på antalet återförsäljare i procent av emitterat belopp av statsskuldväxlar 360 dagar

1984	1985
sept okt	nov dec jan feb	mars april maj juni

över 50 %		1			1		1			1
10-50%	3	3	5	4	2	5	2	3	4	2
under 10 %	9	4	7	4	8	6	8	8	5	5
Antal återförsäljare med tilldelning	12	8	12	8	11	11	11	11	9	8

Källa: Riksgäldskontoret.

na reform var att underlätta den statliga upplåningen hos allmänheten genom
att långivarna anger priset — dvs. räntan — på de belopp som de är
villiga att teckna vid emissionerna. I det tidigare förfarandet, där räntorna
fastställdes administrativt före emissionen, blev emissionsvolymen ofta
kraftigt under- eller övertecknad beroende på om lånebelopp och emissionsräntor
överensstämde med de villkor som marknaden för tillfället
hade behov av. Med de betydande växlingar i marknadsförhållandena som
ofta präglar handeln med finansiella instrument var det svårt att anpassa
emissionsvillkoren så att upplåningen blev av önskad storlek.

Sammanlagt har 25 banker och fondkommissionärer varit godkända som
återförsäljare att delta i emissionerna av statsskuldväxlar. I allmänhet har
dock tilldelningen koncentrerats till ett betydligt färre antal återförsäljare,

vilket framgår av tabell 9. För den mest förekommande löptiden — 360 23

dagar — fick i genomsnitt 10 återförsäljare under hela perioden fr. o. m. Redog. 1985/86:3

september 1984 t. o. m. juni 1985 tilldelning av växlar genom att de lämnat

anbud under den högst accepterade räntan. Återstoden, dvs. 15 st., hade

endera lämnat för höga anbud eller avstått från att de.ta i emissionen. Vid

samtliga emissionstillfällen erhöll en majoritet av återförsäljarna mindre än

10 % av emissionsbeloppet. Vid endast ett fåtal tillfällen har någon enskild

återförsäljare erhållit mer än hälften av en emission.

För att ytterligare belysa hur riksgäldskontorets försäljningar av statsskuldväxlar
utvecklats med det nya anbudsförfarandet visas i tabell 10 tilldelningsprocenten
uppdelad på olika återförsäljarkategorier. Tilldelningsprocenten
eller marknadsandelen har vid emissionerna legat högst för
gruppen större affärsbanker, vars andel fluktuerat mellan 36 % och 74 %.

Omkring en tredjedel av emissionerna tilldelades gruppen fondkommissionärer.
Deras andel har varierat mer än de större affärsbankernas. Gruppen
övriga innefattar provinsbanker, sparbanker samt föreningsbanker.

Tabell 10. Statsskuldväxlar — 360 dagar, andelar i procent vid emission med anbudsförfarande

1984 1985

	sept	okt	nov	dec	jan	feb	mars	april	maj	juni	Totalt
Större affärsbanker	64,7	41,9	40,0	64,6	66,3	35,5	49,2	41,6	55,8	74,4	51,3
Fondkommissionärer	22,6	43,5	37,3	5,0	26,6	60,2	27,3	37,4	32,8	14,4	33,0
Övriga, exkl. riksbanken	12,7	14,6	22,7	30,4	7,1	4,3	23,5	21,0	11,4	11,2	15,7
Summa	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100
Emitterat belopp på marknaden, mdr kr	2,0	3,0	3,0	1,0	3,0	2,0	2,0	4,0	1,0	2,0	23,0

Källa: Riksgäldskontoret.

Tabell II. Lån med prioriterade obligationer 1984/85

Nr	Datum	Kupongränta %	Kurs	Löptid år	Belopp mkr
199	1984-09-01	11	100	10	16 800
200	1985-04-05	11	100	10	700
201	1985-06-01	12	100	10	1 975
Genomsnitt		11,1	100	10	19 475

Källa: Riksgäldskontoret.

Upplåning mot riksobligationer och prioriterade obligationer

Som visas i tabell 11 emitterade riksgäldskontoret prioriterade obligationer
till ett sammanlagt värde av 19,5 miljarder kronor på 3 lån under verksamhetsåret
1984/85. Samtliga lån försågs med räntejusteringsklausul. Lånets
kupongränta kan därmed komma att ändras efter 5 år om räntan på nya
statsräntelån avviker från tidigare upptagna lån. Genomsnittsräntan för de

tre lånen uppgick till drygt 11 % (vilket sålunda utgör statens upplånings- 24

kostnad för de tre prioriterade obligationslånen).

Normalt har statens långa prioriterade obligationer under senare år givit
en avkastning som varit lägre än marknadsräntan. För att säkra placeringen
av de prioriterade obligationerna har det därför varit nödvändigt att införa
placeringsregler för försäkringsbolag och AP-fonder. Under verksamhetsåret
1984/85 ändrades dessa placeringsregler så att man övergick till ett system
med bruttokvoter i stället för nettokvoter. Bruttokvoten skiljer sig från
en nettokvot genom att en avyttring av obligationer inte behöver följas av
motsvarande förvärv. Nettoökningen av försäkringsbolagens och AP-fondens
tillgångar utgör grund för beräkning av det placeringspliktiga beloppet.
Övergången till bruttokvoter är en lindring av placeringskravet jämfört
med bestämmelserna om nettokvoter genom att företagen kan sälja prioriterade
tillgångar till andra placerare utan krav på motsvarande nyförvärv.
Därmed stimuleras även andrahandsmarknaden för obligationer.

Något lån med riksobligationer har inte emitterats under verksamhetsåret
1984/85. Senast ett sådant lån upptogs var i juni 1984. 1 början av juli
1985 återupptogs dock regelbundna emissioner av riksobligationer.

Riksgäldskontorets kontoinlåning

Riksgäldskontoret har bland sina upplåningsformer även kontoinlåning
som redovisas under rubriken Lån hos statsinstitutioner och fonder, se tabell
5. Det rör sig i huvudsak om inlåning från statliga företag, fonder och
myndigheter. Denna inlåning kan indelas i tre grupper, se tabell 12. En
grupp avser medel som enligt riksdagens eller regeringens beslut inlånats på
räntelösa konton. Denna grupp omfattar ett antal fonder där den största är
den allmänna sjukförsäkringsfonden, vars behållning vid slutet av budgetåret
1984/85 uppgick till 4,9 miljarder kronor. Sammanlagt omfattade
gruppen ca 42 % av riksgäldskontorets kontoinlåning den 30 juni 1985. En
annan grupp utgörs av medel från statliga företag samt överskottsmedel
från affärsverk och myndigheter med s. k. uppdragsverksamhet. Ränta utgår
efter marknadsmässiga villkor, och medlen kan placeras avista eller
bindas på 90, 180 eller 360 dagar. Större delen av medlen kommer från
statliga företag. Hela gruppens behållning utgjorde den 30 juni 1985 ca 54 %
av den totala kontoinlåningen. Den tredje gruppen omfattar inlåning från
ett antal smärre fonder, bl. a. bankinspektionens och försäkringsinspektionens
fonder. Behållningen uppgick endast till 4 % av den totala kontoinlåningen
vid budgetårets utgång. Inlåningen är i regel långfristig, och ränteersättning
utgår efter olika villkor.

Tabell 12. Riksgäldskontorets kontoinlåning vid slutet
av budgetåren 1983/84 och 1984/85 från statliga
företag, myndigheter och fonder. Miljoner kronor.

	1984-06-30	1985-06-30
Räntelös inlåning	6 057	6 025
Inlåning till marknads-
mässiga räntevillkor	7 584	7 792
Ovrig inlåning	1 388	569
Summa	15 029	14 386

Redog. 1985/86:3

Källa: Riksgäldskontoret.

Den totala kontoinlåningen var den 30 juni 1985 14,4 miljarder kronor,
vilket innebär en minskning med 0,6 miljarder kronor från föregående budgetårsskifte.
De större förändringarna under budgetåret är att postverkets
konsolideringsfond har avvecklats, att inlåning av överskottsmedel från
televerket har upphört i samband med att verket erhöll nya finansieringsförutsättningar
fr. o. m. den 1 juli 1984 samt att inlåning från statens bostadsfinansieringsaktiebolag
har tillkommit.

Hushållsupplåningen — ökad upplåning på krympande marknad

Hushållssparande i Sverige har minskat under senare år. Under 1984 skedde
över huvud taget inget nysparande. Trots den svaga utvecklingen har
riksgäldskontoret under verksamhetsåret ökat upplåningen från hushållen
med 16,5 miljarder kronor. Detta motsvarar en ökning med 26 % i löpande
priser. Det är framför allt allemanssparande! som ökat i volym. Upplåningen
med premie- och sparobligationer har däremot visat en svagare utveckling,
vilket bl. a. beror på diskontohöjningarna och en ökad konkurrens om
hushållens sparmedel. Men även de generella sparstimulerande åtgärder
som regeringen vidtog under året försvårade paradoxalt nog upplåningsarbetet.
Ökade avdrag för inkomsträntor och reducerade avdragsmöjligheter
för skuldräntor minskar attraktionskraften hos instrument som ger en skattefri
avkastning.

Allemanssparande! — en succé

Mot bakgrund av den svaga utvecklingen av hushållssparande! introducerades
allemanssparande! den 1 april 1984. Allemanssparande! består av två
sparformer, Allemansspar och Allemansfond. I Allemansspar sker sparandet
i bank, och spararen erhåller en skattefri ränta som är lika med diskontot
+ 1,25 procentenhet. Sparmedlen överförs till riksgäldskontoret och

Tabell 13. Allemanssparandets utveckling. Sparade
belopp. Miljoner kronor.

	1984-06-30	1985-06-30
Allemans- sparkonto Affärsbanker Sparbanker Föreningsbanker Sparkassor	1 105,0 828,9 118,2 2,4	6 030,3 4 502,2 694,0 14,4
Summa	2 054,5	11 240,8
Allemansfond- konto Allmänna Företagsanknutna	498,8 42,7	2 305,9 88,0
Summa	541,5	2 393,9
Totalt	2 596,0	13 634,7

Redog. 1985/86:3

Källa: Riksgäldskontoret.

ingår i statens hushållsupplåning. I Allemansfond sker sparandet i fonder Redog. 1985/86:3

som investerar i aktier och andra värdepapper. Värdestegringen i fonderna

är skattefri. Från årsskiftet 1984-1985 introducerades bosparlån. Bosparlån

ger ungdomar mellan 18 och 28 år möjlighet aU låna tre gånger sparat

belopp till bosättning eller till anskaffande av bostad.

Allemanssparande! har blivit en succé. Vid verksamhetsårets utgång var
drygt 2 miljoner konton anslutna till dessa sparformer. Av tabell 13 framgår
att sparandet vuxit med drygt 11 miljarder kronor under verksamhetsåret.

Detta motsvarar ett genomsnittligt månadssparande om 920 miljoner kronor.

Tabell 14. Premieobligationslån utgivna under verksamhetsåret 1984/85

	1984 års tredje lån	1985 års första lån	1985 års andra lån
Lånebelopp	1 700 mkr	1 200 mkr	1 000 mkr
Löptid	5 år	6 år	6 år
Årlig vinstutlottning	9 % av låne-	9 % av låne-	9 % av låne-
	beloppet	beloppet	beloppet
Antal vinster per år	722 024	509 194	424 146
Högsta vinsten	1 000 000 kr	1 250 000 kr	1 250 000 kr
Dragningar	maj och nov	apr och okt	maj och nov
Försäljningspris	200 kr	200 kr	200 kr

Källa: Riksgäldskontoret.

Minskad försäljning av premieobligationer

Försäljningen av premieobligationer uppgick till 3 900 miljoner kronor under
budgetåret, se tabell 14. Jämfört med året före är detta en minskning
med 5 100 miljoner kronor. Föregående år var försäljningen emellertid
mycket stor, bl. a. beroende på att försäljningen av 1984 års första premielån
skedde utan någon begränsning av tilldelningen per köpare. Emissionsvolymen
kan därför snarare sägas ha normaliserats. Konkurrensen om hushållens
sparmedel har ökat på senare tid, inte minst genom vinstspar- och
miljonkontot. Bankkontona är goda substitut till premieobligationer, och
det finns skäl att anta att tillväxten i dessa kontoformer hämmat premiemarknadens
utveckling.

Trots att upplåningen med premieobligationer minskade, är detta instrument
fortfarande det volymmässigt största på hushållsmarknaden, se tabell

15. Vid verksamhetsårets slut bestod obligationsstocken av 30 lån på till -

Tabell 15. Allemansspar, sparobligationer och premieobligationer. Miljoner kronor.

Upplåningsform	1983-06-30	1984-06-30	1985-06-30
Premieobligationer	26 025,0	34 050,0	36 245,9
Sparobligationer	24 083,7	26 746,9	31 866,0
Allemansspar		2 054,5	11 240,8
Summa	50 108,7	62 851,4	79 352,7

Källa: Riksgäldskontoret.

sammans drygt 36 miljarder kronor. Detta motsvarar 180 miljoner obliga- Redog. 1985/86:3
tioner. Varje år utlottas närmare 3 miljarder kronor på dessa lån.

Den totala emissionsvolymen var under budgetåret 3,9 miljarder kronor.

Under perioden löstes 1974 års premieobligationer i i med 1,7 miljarder
kronor. Nettoökning av upplåningen mot premieobligationer blev därför
2,2 miljarder kronor. 1 tabell 14 ges uppgifter om de premielån som emitterats
under budgetåret.

Den genomsnittliga kursutvecklingen på andrahandsmarknaden för premieobligationer
kännetecknas totalt sett av små kursrörelser kring parivärdet,
se figur 18. En lätt dragning uppåt under hösten följdes av en period
med förhållandevis stabil kursnivå. Under maj och juni föll kurserna åter
med i genomsnitt ett par procentenheter.

Figuren visar också omsättningen av premieobligationer på Stockholms
Fondbörs per månad. Under budgetåret 1983/84 uppgick omsättningen till
ca 690 milj. kr., medan den under budgetåret 1984/85 steg till 750 milj. kr. i
genomsnitt per månad.

Sparobligationer

Den 30 juni 1985 fanns det 18 utelöpande sparlån till ett sammanlagt värde
av drygt 31 miljarder kronor.

Under budgetåret har två nya sparobligationslån — Spar 84 höstlånet
och Spar 85 vårlånet — emitterats på tillsammans drygt 4 miljarder kronor.

Höstlånet var störst med ett emitterat belopp på 3 012 milj. kr. Ett sparobligationslån,
Spar 77, har förlängts och ett lån, Spar 66, har lösts in, se tabell

16.

Spar 66 förföll till inlösen 1 december 1984. Av de ursprungliga 103 000
köparna kvarstod ca 18 000 personer med ett sammanlagt värde av ca 450
milj. kr.

Figur 18. Kursnivå (100-följder) och börsomsättning för premieobligationer 1984 — 1985.

Kursnivå"

(kurva)

Procent

Börsomsättning
per månad mkr
(stapeldiagram)

'') Kurvan över kursnivän avser en sammanvägning av köpkurserna i mitten av varje vecka för 100-föl|der

Källa: Riksgäldskontoret.

Tabell 16. Sparobligationslån utgivna under 1984/85

Redog. 1985/86:3

	Förlängning Spar 77	Spar 84 Höstlånet	Spar 85 Vårlånet
Löpande ränta	9%	9%	8,5 %
Bonus	34,8 %	34 %	24,3 %
Effektiv ränta (ränta + bonus)	13,82%	13,85%	13,5 %
Löptid	5 år	5 år 4 mån	3 år 8 mån
Emissionstidpunkt	1984-11-01	1984-12-03	1985-05-06
Inlösen tidpunkt	1989-11-01	1990-05-01	1989-02-01
Tecknat belopp	—	3012	1 142
Antal tecknare	—	271 447	76 122
Medelbelopp per tecknare	-	1 1 095	15 000

Källa: Riksgäldskontoret.

Spar 84 har en löptid av drygt 5 år och ger en effektiv avkastning på
13,85 %. Det kunde köpas under relativt lång period, 3 december 1984—18
januari 1985. Den långa försäljningsperioden berodde på att lånet riktade
sig till flera målgrupper.

Spar 85, vårlånet, har en löptid på 3 år och 8 månader och ger en effektiv
ränta på 13,5 %. Lånet såldes under perioden 6—24 maj. Försäljningsresultatet
blev under en miljard kronor. Riksbankens höjning av diskontot med
2 % mitt under försäljningsperioden bidrog till den förhållandevis låga försäljningsvolymen.

Spar 77 förföll till inlösen per den 1 november 1984. Innehavarna erbjöds
förlängning av sparlånet med fem år och till en förräntning av 13,82 %. Det
utestående lånebeloppet per 1 november var 1 550 milj. kr. Ca 60 % av
innehavarna av Spar 77 valde att förlänga sparlånet, vilket var något lägre
än vid tidigare förlängningar.

Placering av den inhemska statsskulden

Av avsnitt 2 framgår att det offentliga sparandet minskat och den privata
sektorns sparande ökat sedan 1976. Inom den privata sektorn är det främst
det finansiella sparandet i företagen som ökat. Förskjutningarna av det
finansiella sparandet återspeglas också i hur den del av statsskulden som är
placerad inom landet fördelar sig på olika låntagare. Utvecklingen över
tiden anges i tabell 17. Den andel av statsskulden som är placerad i företagen
har ökat från 1,7 % 1979 till 10,1 % 1984. Av tabellen framgår också att

Tabell 17. Statsskuldens placering i Sverige vid slutet av åren 1979—1984, procent

	1979	1980	1981	1982	1983	1984
Riksbanken	25,1	20,4	20,7	19,3	12,2	19,6
Banker	22,8	28,2	32,3	25,6	26,3	20,9
Försäkringsbolag inkl. AP-fonden	28,8	29,2	27,7	28,2	29,9	29,7
Företag	1,7	0,2	0,3	8,5	9,8	7,6
Enskilda personer	17,2	18,4	15,7	14,6	15,1	16,0
Övrigt	4,4	3,6	3,3	3,8	6,7	6,2
Summa	100	100	100	100	100	100

Källa: Riksgäldskontoret.

den del som är placerad hos enskilda personer varit i stort sett konstant. Redog. 1985/86
Placeringen hos riksbanken och banker har minskat.

Tabell 18 visar hur det förändrade upplåningsmönstret gestaltat sig från
motsatta hållet, dvs. hur stor andelen statspapper varit i olika placerarkategoriers
portföljer. Statspappersinnehavet spelar en allt större roll för alla
kategorier utanför banksektorn. Främst är det de icke-finansiella företagen
som ökat sitt innehav av statspapper.

Tabell 18. Statspapper som	andel av totala	finansiella	tillgångar	för olika sektorer
	1970	1971	1981	1982	1983	1984''
Hushåll	3	9	9	9	9	II
Icke-finansiella företag	—	—	5	5	7	6
Banker	8	12	16	14-	15	13
Privata försäkringsbolag	8	16	17	20	23	24
AP-fonden	8	21	25	25	27	28

! Preliminära uppgifter

Källa: Statistiska centralbyrån.

Statsfinansiella kostnader för olika upplåningsinstrument

Statsskuldens placering har även betydelse för hur de totala statsfinansiella
kostnaderna för statsupplåningen utvecklar sig. Räntan på olika typer av
upplåningsinstrument är endast en del av de totala statsfinansiella kostnaderna.
För att få en mer fullständig bild av kostnaderna bör även skattekonsekvenserna
beaktas. De olika låneinstrumenten behandlas i dag olika ur
skattesynpunkt. Dessutom har de olika placerarna olika skattesituation.
Beskattningen av kapitalinkomster i hushållen skiljer sig från beskattning
av t. ex. företag och försäkringsbolag.

Under verksamhetsåret haren utredning1 genomförts för att uppskatta de
statsfinansiella kostnaderna av olika upplåningsinstrument. En utgångspunkt
för kalkylerna har varit att endast marginella förändringar av upplåningen
analyserats. Konsekvenserna skulle bli annorlunda om upplåningen
mot ett instrument upphörde och ersattes med upplåning mot ett annat.

Den totala statliga kostnaden för ett låneinstrument kan delas in i direkt
brutto- och nettokostnad samt indirekt kostnad. Den direkta statliga bruttokostnaden
inkluderar förutom räntan som staten betalar även försäljningsoch
administrationskostnader utslagna på lånets löptid. I den första kolumnen
i tabell 19 anges den statliga bruttokostnaden för de olika låneinstrumenten
som utredarna utgått ifrån, i form av en årlig räntesats.

Om hänsyn tas till vad som eventuellt återgår till staten i form av skatt
erhålls den direkta statliga nettokostnaden. Den anges också i tabell 19. En
uppdelning har gjorts på olika placerarkategorier eftersom de har olika
skattesituation. I den sista kolumnen anges den sammanvägda statliga nettokostnaden
för de olika låneinstrumenten. Sparobligationer och allemanssparande
framstår som relativt dyra för staten. Premieobligationer

1 Olsson, H och Schubert, G (1985), Statsfinansiella kostnader för olika statliga upplåningsformer,
stencil. Riksgäldskontoret.

och statsskuldväxlar är däremot relativt billiga. Den stora skillnaden i di- Redog. 1985/86:3
rekt brutto- resp. nettokostnad för statsskuldväxlarna beror på att dessa till
övervägande del köps av företag som har en relativt hög marginalskatt.

Försäkringsbolag och AP-fonden med lägre eller ingen skatt har relativt
små innehav.

De indirekta kostnaderna för statsupplåningen är mycket svåra att uppskatta
även om man begränsar effekterna till ett led. Som indirekta kostnader
räknas de skatteinkomster som skulle influtit om placerarna i stället
använt medlen till något annat än till köp av statspapper. Denna post beror
således helt och hållet på vad den alternativa placeringen bestått av. Det är
mycket svårt att veta om det t. ex. för hushållen hade varit annat sparande
eller konsumtion. 1 utredningen antas att det sektoriella finansiella sparandet
är oförändrat. Det innebär att den indirekta kostnaden för staten består
av det skattebortfall som uppstår genom att en alternativ finansiell placering
inte kommer till stånd. I den sista kolumnen i tabellen anges summan
av de direkta och indirekta kostnaderna. Tillägget av de indirekta kostnaderna
utjämnar något skillnaderna mellan de olika låneinstrumenten. Upplåningen
i hushållssektorn framstår dock fortfarande som relativt dyr för
staten, med undantag för premieobligationerna.

Tabell 19. Statliga kostnader för olika upplåningsinstrument'' uttryckt sorn årlig räntesats

	Antagen effektiv brutto- kostnad	Direkta statsfinansiella nettokostnader		Totala
	AP- fonden	Försäk- rings- bolag	Banker	Företag	Hushåll	Samman- vägfi	stats- finansiella kostnader
Räntebärande stats obligationer	11,0	11,0	9,9	8,2	6,6		9,5	11,1
Statsskuldväxlar	12,0	12,0	10.8	9,0	7,2	—	8,0	12,0
Riksobligationer	12,0	12,0	10,8	9,0	7,2	—	9,7	12,0
Premieobligationer	9,5	—	—	—	—	7,9	8,6	10,6
Sparobligationer	13,5	—	—	—	—	11,9	12,3	14,3
Allemanssparande	11,0	—	—	—	—	11,0	12,0	13,4

1 Kostnaderna uttrycks som årlig räntesats och inkluderar försäljningskostnader. Försäljningskostnaden är
för premieobligationer 0,7, för sparobligationer 0,4 och för allemanssparande! sparandet 1,0 och noll för
övriga instrument.

; Med andelar respektive låneinstrument.

6. Utlandsupplåningen

Under budgetåret 1984/85 fortsatte riksgäldskontoret att reftnansiera den
statliga utlandsskulden i syfte att sänka upplåningskostnaderna och förlänga
löptiderna. Denna omläggning hade redan inletts under det föregående
budgetåret. Försvagningen av bytesbalansen ställde därutöver anspråk
på ny statlig nettofinansiering. Huvudskälet till att det var möjligt att refinansiera
den utestående skulden till lägre kostnader var att de relativa lånevillkoren
fortsatte att förbättras för förstklassiga låntagare på de internationella
lånemarknaderna. Ytterligare kostnadsbesparingar kunde uppnås genom
att utvecklingen av nya låneformer fortsatte samtidigt som kontoret

breddade sitt register av använda finansieringstekniker. 31

De internationella lånemarknaderna

Redog. 1985/86:3

De internationella lånemarknaderna utvecklades gynnsamt för Sverige under
budgetåret 1984/85: För det första sjönk de amerikanska räntorna. Av
figur 19 framgår att den s. k. Libor-räntan* för amerikanska dollar sjönk
med hela 4 procentenheter från halvårsskiftet 1984 till halvårsskiftet 1985.
För det andra fortsatte lånevillkoren (de s. k. räntemarginalerna) att förbättras
för låntagarna på såväl marknaderna för internationella bankkrediter
(inkl. de snabbt växande marknaderna för olika slag av s. k. back-up
faciliteter**, som på de internationella obligationsmarknaderna. För det
tredje skedde en snabb tillväxt av de internationella obligationsmarknaderna
och då i synnerhet den s. k. euroobligationsmarknaden.

Den kraftiga expansionen av de internationella obligationsmarknaderna
har flera förklaringar. Den internationella skuldkrisen har bl. a. inneburit
att såväl de internationellt verksamma bankerna som de mer kreditvärdiga
låntagarna orienterat sig bort från den traditionella marknaden för syndikerade
bankkrediter och i stället sökt sig till marknaderna för ”back-up
faciliteter” och till de internationella kapitalmarknaderna. Det har vidare
skett omfattande geografiska förskjutningar i de internationella betalningsöverskotten,
främst från OPEC-länderna — vilka regelmässigt placerade

Figur 19. Tremånaders LIBOR för de viktigaste lånevalutorna.

JPY

CHF

GBP

JASONDJ FMAMJ JASONDJ FMAMJ
1983 1984 1985

Källa: Riksgäldskontoret.

Figur 20. Effektiv kursutveckling för några valutor.1
Procentuella förändringar från juni 1983.

USD

JPY

CHF

GBP

DEM

+ 20-

+ 10-

-20-1

1983

1984

1985

'') Enligt IMFs Multilateral Exchange Rate Model

Anm Diagrammet visar respektive valutas utveckling gentemot en handelsvägd
index bestående av 17 andra valutor

Kalla: Riksgäldskontoret.

* Libor är den räntesats till vilken en grupp storbanker i London erbjuder utlåning av
eurovaluta på interbankmarknaden.

* * Ett kreditlöfte från en grupp banker, i allmänhet avsedd att säkerställa en låntagares
behov av kontinuerlig och långfristig finansiering, vid emissioner av kortfristiga

kapitalmarknadsinstrument. 32

sina finansiella tillgångar i bankerna — till Japan och Västeuropa, där
betalningsöverskotten i större utsträckning investeras i olika slag av kapitalmarknadsinstrument.
Avregleringarna på de finansiella marknaderna i
ett flertal länder har också varit en faktor som bidragit till ett kraftigt ökat
utbud av finansiellt kapital på de internationella obligationsmarknaderna.
Avregleringarna i förening med den skärpta konkurrensen om mandaten
har dessutom möjliggjort en snabb utveckling mot alltmer sofistikerade
låneinstrument.

Den internationella valutautvecklingen var däremot en fortsatt källa till
bekymmer under budgetåret 1984/85. Av figur 20 framgår att dollarkursen
steg kraftigt fram till mars 1985. Därefter försvagades dollarn. För det brittiska
pundet blev kursnedgången under senare delen av 1984 mycket accentuerad.
Efter en betydande åtstramning av den ekonomiska politiken och
då främst — såsom framgår av figurerna 19 och 20 — efter en kraftig höjning
av det allmänna ränteläget i Storbritannien steg pundkursen under
våren och försommaren 1985.

Upplåning till bytesbalans och valutareserv

Den statliga utlandsskulden uppgick till 157,5 miljarder kronor vid budgetårets
slut, omräknat till aktuella valutakurser. Figur 21 visar hur den statliga
utlandsskulden utvecklats sedan 1977.

Ett av de mål som regering och riksdag fastlagt är att bedriva en sådan
finans- och penningpolitik att det inte finns något behov av statlig nettoupplåning
utomlands annat än under kortare och tillfälliga perioder. Detta
mål uppnåddes 1984, då bytesbalansen hade ett överskott och valutaflödena
var så gott som balanserade. Under första hälften av 1985 ökade emeller -

Figur 21. Statens utlandsskuld. Miljarder kronor.

160

— Utlandsskulden till
aktuella kurser vid
slutet av varje kvartal
....... utlandsskulden till

bokförda kurser
(dvs kurser vid
upplåningstillfällena)

140-

130-

120-

110-

100-

60-

50-

40-

30-

20-

10-

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

Källa: Riksgäldskontoret.

3 Riksdagen 1985/86. 2 sami. Nr 3

Redog. 1985/86:3

tid nettoupplåningen återigen på grund av en försvagning av bytesbalansen
som bara delvis kompenserades av ett ökat kapitalinflöde från privatsektorn.
Under hela budgetåret 1984/85 uppgick den statliga nettoupplåningen
utomlands till 21,8 miljarder kronor. Statsupplåningen resulterade därför
i en ökning av valutareserven med 17 miljarder kronor.

Halva utlandsskulden refinansierad

Den kontrakterade statliga utlandsupplåningen (bruttoupplåningen) motsvarade
93 miljarder kronor under budgetåret, omräknat till aktuella valutakurser.
Det hemtagna beloppet var däremot endast 70 miljarder kronor,
eftersom den kreditfacilitet på 4 miljarder dollar som arrangerades under
budgetåret endast delvis utnyttjades. Av de 70 miljarder som togs hem ersatte
50 miljarder kronor lån som återbetalades. Av det senare beloppet användes
7 miljarder kronor till avtalsenliga återbetalningar medan 43 miljarder
kronor användes till förtida återbetalningar.

Den omläggning av låneportföljen som inleddes under budgetåret 1983/
84 fortsatte således även under 1984/85. Under de senare två budgetåren
har riksgäldskontoret därmed refinansierat närmare hälften av den statliga
utlandsskulden.

När omläggningen av utlandsskulden inleddes för två år sedan var det
primära målet att förlänga och jämna ut amorteringsprofilen. Ett andra mål
var att sänka upplåningskostnaderna. Dessutom var det önskvärt att bredda
statens upplåningsbas utomlands till att omfatta nya placerarkategorier
utanför banksektorn. Sedan dess har svenska staten förtidsåterbetalat så
gott som samtliga internationella bankkrediter till förmån för upplåning på
kapitalmarknaderna. Till följd av denna omläggning har den genomsnittliga
löptiden förlängts från 7,8 år till 11,7 år. Amorteringsprofilen har inte
längre någon ”puckel” under slutet av 1980-talet, se figur 22.

Till följd av förtidsinlösen av lån och därmed sammanhängande refinansiering
har också besparingar kunnat göras. De Libor-baserade dollarlån
som var utestående för två år sedan hade sålunda ett genomsnittligt påslag
på 0,4 % över Libor, medan den Libor-baserade dollarskuld som var utestående
i mitten av 1985 inte hade något påslag alls totalt sett. Sammanlagt har
refinansieringarna resulterat i en årlig besparing på ungefär 300 milj. kr.
jämfört med om de förskottsåterbetalade lånen skulle ha behållits till förfallodagen.

Ändrade valutakurser påverkar än så länge bara räntebetalningarna

Under 1980-talet förfaller inte några större dollarbelopp till betalning, vilket
gör att den höga dollarkursen under budgetåret endast påverkat räntebetalningarna
på dollarskulden, vilka medfört ökade utlägg i kronor.

Den refinansiering som ägt rum av den utestående skulden har inte resulterat
i ökade utlägg till följd av ofördelaktiga valutakurser. Refinansieringarna
har i stort sett inte påverkat valutafördelningen. De nya lånen har
följdaktligen tagits upp till ungefärligen samma valutakurser som tillämpats
vid återbetalningen av de förtidsinlösta lånen. Verkliga utlägg till följd

Redog. 1985/86:3

Figur 22. Den statliga utlandsskuldens amorteringsprofil.

Mdr kr

85-06-30

•••• 83-06-30

02 04 06 08 10 12 ^ 24

90 92 94

Källa: Riksgäldskontoret.

av valutakursdifferenser uppkommer först vid den tidpunkt då staten börjar
nettoamortera på sin skuld.

En helt annan sak är att utlandsskulden bokförs till upplåningskurser och
att refinansieringar till högre kurs medför att valutakursförluster uppkommer
i bokföringen, vilket redovisas över statsbudgeten. Under budgetåret
1984/85 uppgick de realiserade valutakursförlusterna till 14,5 miljarder
kronor. De tidigare devalveringarna av kronan samt den höga dollarkursen
under senare tid är förklaringar till varför återbetalningskurserna i regel
varit högre än upplåningskurserna.

Även om de realiserade valutakursförlusterna redovisas som en del av
det statliga budgetunderskottet så har dessa "förluster” i samband med
refinansieringar ingen likviditetspåverkande effekt och borde därför exkluderas
vid samhällsekonomiska analyser av budgetunderskottet.

Kortfristig upplåning och auktionsteknik

Som tidigare nämnts fortsatte riksgäldskontoret under budgetåret 1984/85
att förtidsinlösa merparten av de syndikerade bankkrediter som kvarstod
vid budgetårets början. För första gången förtidsinlöstes också ett obligationslån
till rörlig ränta. Lånet var på 1,2 miljarder dollar och hade tagits
upp i januari 1983 till räntesatsen 1/4 % över Libor. Utvecklingen på marknaden
mot alltmer sammanpressade räntemarginaler, där Libor börjat
överges som räntebas, gjorde refinansiering lämplig. Största delen av upplåningen
under budgetåret ägde rum på kapitalmarknaden. Vid sidan av

Redog. 1985/86:3

traditionella finansieringsformer prövade riksgäldskontoret även nya Redog. 1985/86:3
marknader och upplåningstekniker.

En nyhet var att staten började emittera kortfristiga skuldförbindelser på
euromarknaden, s. k. euronotes. Tidigare hade den stadiga utlandsskulden
enbart utgjorts av medel- och långfristig upplåning med löptider på över ett
år. Svenska statens euronoteprogram blev även en pådrivande faktor för
utvecklingen av euromarknaden där såväl volym som andrahandsmarknad
tidigare varit relativt begränsade. Genom att svenska staten dessutom använde
sig av en lånekonstruktion där ett euronoteprogram kombinerades
med möjligheten att göra dragningar på en bankkredit medverkade detta
till att luckra upp skiljelinjen mellan kapitalmarknadslån och banklån.

En annan nyhet i den statliga utlandsupplåningen var att anbudsförfarande
började användas som emissionsteknik på den långfristiga kapitalmarknaden.
Huvudprincipen var att bud på emissionskurs accepterades till
dess att den utbjudna volymen var fulltecknad, varefter varje accepterad
budgivare fick betala sitt pris. Anbudsförfarandet bidrog till att större
marknadsmässighet kunde uppnås i prissättningen. Dels försvann bankernas
försäljningsprovisioner, dels kunde marknaden segmenteras genom att
olika delar av ett lån emitterades till varierande pris.

Parallellt med att riksgäldskontoret övergick från upplåning via bankmarknaden
till att emittera direkt på kapitalmarknaden kunde också Libor successivt
överges som bas för lånens prissättning. Möjligheten att få fördelaktigare
prissättning på svenska statens papper berodde på att en om vär -

Tabell 20. Kontrakterad statlig utlandsupplåning 1984/85

	Antal lån	Löptid (genom-snitt, år)	Effektiv kostnad (genom-snitt, %	Belopp milj. i resp. lånevaluta	Belopp1 milj. kr	Procentuell fördelning
Medel- och långfristig upplåning Lån till fast ränta US dollar	5	17,0	11,9	1 000	8 805	9,5
Brittiska pund	2	19,0	12,1	200	2 283	2,4
Tyska mark	3	8,6	7,6	800	2 308	2,5
Schweiziska francs	10	6,4	6,0	1 545	5 328	5.8
Japanska yen	1	9,0	7,8	50 000	1 770	1,9
Holländska floriner	2	8,0	8,8	400	1 024	l.l
Totalt, lån till
fast ränta	23	12,6	9,5		21 518	23,2
Lån till rörlig ränta
US dollar	8	12,7-		7 580	66 742	72,1
Tyska mark	1	12,0		1 500	4 328	4,7
Totalt, lån till rörlig ränta	9	12,7			71 069	76,8
Totalt	32	12,7			92 587	100,0

1 Enligt valutakurser 1985-06-28.

: Exklusive ett lån på 750 miljoner USD med oändlig löptid.

Källa: Riksgäldskontoret.

dering skett av förstklassiga låntagare av Sveriges typ i förhållande till placeringar
i banksektorn. I den internationella skuldkrisens spår var det inte
längre lika självklart som tidigare att banker skulle ha lägre upplåningskostnader
än stater med bästa kreditvärdighet. I stället för Libor som prissättning
emitterade svenska staten i flera fall till Libid*, som normalt ligger 1/8
procentenhet under Libor. Vid ett antal låneemissioner kunde prissättningen
t. o. m. ske under Libid. Även andra baser för prissättning av upplåningen
förekom.

Några lånenyheter

Den kontrakterade upplåningens omfattning i respektive valuta under budgetåret
framgår av tabell 20.

Flera av de lån som togs upp under budgetåret hade delvis nya lånekonstruktioner.
Därmed uppnåddes kostnadsfördelar eller andra förbättringar
avseende t. ex. löptid eller flexibilitet.

Dollarupplåningen:

Ett mycket flexibelt låneinstrument introducerades under sommaren 1984
när en lånefacilitet på 3 miljarder dollar med 10 års löptid utbjöds till teckning.
På grund av stor överteckning kunde beloppet senare höjas till 4
miljarder dollar. Avsikten med det nya låneinstrumentet var att det skulle
ersätta de flesta av de bankkrediter kreditreserven tidigare bestod av. Den
nya faciliteten erbjuder låntagaren tre olika finansieringsmöjligheter. En är
att utnyttja faciliteten som en rörlig, långfristig bankkredit. Vidare kan riksgäldskontoret
låna kortfristigt på euromarknaden genom att via auktionsförfarande
emittera s. k. euronotes. Slutligen finns möjligheten att genom
anbudsförfarande ta upp kortfristiga banklån i valfri valuta. Det är främst
euronoteprogrammet som använts under budgetåret.

Den nya faciliteten ger riksgäldskontoret stor flexibilitet vad avser såväl
utnyttjat belopp som val av valuta och löptid. En finansieringsform där
beloppet kan variera krävs dels för att parera den privata sektorns kapitalrörelser,
dels för att erbjuda en tidsfrist i nyupplåningen när staten har
kapitalbehov men då marknaden tillfälligt är mindre gynnsam. Låneinstrumentet
ger samtidigt låga upplåningskostnader eftersom riksgäldskontoret
kan välja den mest fördelaktiga kombinationen av löptid, valuta respektive
räntebas för varje låneoperation, allt efter rådande marknadsläge. Trots att
upplåningen är kortfristig tillgodoses ändå stabiliteten i finansieringen på
så sätt att lånekonstruktionen erbjuder en ”back-up-möjlighet” genom tillgång
till långfristig finansiering via bankkrediten.

Förutom under den nämnda lånefaciliteten användes anbudsförfarande
även vid statens emissioner av två euro-obligationslån till rörlig ränta i
oktober respektive november 1984. Det anbudsförfarande som då tillämpades
innebar att den största delen av lånevolymen fördelades mellan dem
som lämnat de högsta buden på emissionskurs. Därutöver kunde även an -

Redog. 1985/86:3

* Libid är den räntesats en grupp storbanker i London erbjuder för depositioner av
eurovaluta från interbankmarknaden.

bud lämnas på önskad volym utan angivande av emissionskurs. En mindre
del av lånets volym emitterades nämligen till genomsnittet av de bud som
accepterades vid auktionen. De två auktionerade obligationslånen till rörlig
ränta fick ett positivt mottagande på marknaden som lämnade in bud
som flera gånger översteg de utbjudna beloppen på 500 respektive 700 miljoner
dollar. En ytterligare nyhet utöver anbudsförfarandet var att riksgäldskontoret
samtidigt introducerade Libid som bas för räntesättningen.

Yenupp!ån ingen:

Ett lån i yen togs upp under budgetåret. I april 1985 emitterades ett tioårigt
obligationslån på den japanska kapitalmarknaden. Beloppet. 50 miljarder
yen, är det största som staten någonsin emitterat i Japan och möjliggjordes
av att den högsta tillåtna beloppsgränsen för utländska obligationsemittenter
höjts som ett led i liberaliseringen av den japanska kapitalmarknaden.

Under våren 1985 förberedde riksgäldskontoret även upptagandet av en
syndikerad eurokredit på 100 miljarder yen så snart denna marknad öppnade
den I april. Samtidigt beslöts att i förtid återbetala en bankkredit i dollar
med höga räntemarginaler med japanska banker som långivare. Dessa inbjöds
i stället att delta i den planerade yenkrediten. Med den tilltänkta
ledarbanken överenskoms en löptid på 10 år och en kupongränta på 1/8 %
över Libor, vilket bedömdes överensstämma med aktuella euromarknadsvillkor.
Emellertid avböjde de övriga inviterade japanska bankerna att delta,
trots positiva förhandsindikationer. Riksgäldskontoret beslöt då att avbryta
transaktionen. De lånevillkor som därefter uppnåtts av andra låntagare
av yen tyder på att de av svenska staten erbjudna villkoren vid det
aktuella tillfället låg någon månad före marknadsutvecklingen.

Upplåning i europeiska valutor:

Även de europeiska kapitalmarknaderna undergick viss liberalisering under
budgetåret, vilket öppnade nya upplåningsmöjligheter för riksgäldskontoret.
I maj 1985 medgav sålunda den tyska centralbanken att obligationslån
emitterades i D-mark till rörlig ränta på euromarknaden. Riksgäldskontoret
gick då omedelbart ut med ett lån på 1 miljard D-mark. Tack
vare stor efterfrågan höjdes lånebeloppet till 1,5 miljarder D-mark. Obligationslånet
blev därmed det största som emitterats i D-mark av en utländsk
låntagare.

Även marknaden i eurofrancs öppnades under våren 1985 efter att ha
varit stängd under de senaste fyra åren. Riksgäldskontoret emitterade då ett
obligationslån på 500 miljoner franska francs till 11 % ränta. Villkoren blev
fördelaktigare än för de närmast föregående lånen på denna marknad. Lånet
ersatte ett äldre lån i franska francs med 12 7/8 % ränta som förföll till
slutbetalning i augusti 1985. Eftersom låneundertecknandet skedde efter
budgetårets slut ingår inte lånet i tabellsammanställningarna i detta avsnitt.

Den lånekonstruktion som användes vid eurofrancsemissionen ger såväl
låntagare som långivare viss flexibilitet. Räntesatsen justeras av låntagaren
efter fem och tio år. Långivaren har då förtidsinlösenrätt till pari eller kan
välja att behålla lånet löptiden ut. Om obligationsinnehavarna skulle ut -

Redog. 1985/86:3

nyttja sin förtidsinlösenrätt har riksgäldskontoret ändå garantier om bibehållet
lånebelopp under lånets hela löptid. De obligationer som blivit förtidsinlösta
på detta sätt kan återförsäljas på marknaden. Motsvarande lånekonstruktion
användes också för ett privat placerat obligationslån på 200
miljoner schweizerfrancs, vilket undertecknades i november 1984.

En annan teknik som för första gången användes på den schweiziska
marknaden var emission av kortfristiga kapitalmarknadsväxlar. Riksgäldskontoret
genomförde denna emission i februari 1985, och lånebeloppet blev
94,8 miljoner schweizerfrancs. Växlarna prissattes genom anbudsförfarande
och hade en löptid på 18 månader. Av statens övriga lån i Schweiz under
verksamhetsåret kan även nämnas ett större lånepaket som undertecknades
i april 1985. De tre samordnade emissionerna i schweizerfrancs bestod av
ett obligationslån på 150 miljoner, en privat placering på 300 miljoner och
ett fastförräntat banklån på 200 miljoner.

Riksgäldskontoret lånade även i pund och holländska floriner under
budgetåret.

Två tredjedelar av skulden i dollar

Utlandsskulden uppgick som nämnts till 157,5 miljarder kronor vid budgetårets
slut omräknat till aktuella växelkurser.

Motsvarande siffra vid budgetårets början var 128,8 miljarder kronor.
Om utlandsskulden i stället beräknas i upplåningskurser ökade den från
102,9 miljarder kronor till 139,1 miljarder kronor under budgetåret. Av
tabell 21 framgår den utländska statsskuldens fördelning på lånevaluta
samt upplåningen till rörlig respektive fast ränta.

Utlandsskuldens valutafördelning har ändrats endast marginellt under

Figur 23. Statens utlandsskuld 1985.06.30. Procentuell
fördelning på valutor.

övriga 3

Holl. (lonner 2 %

Japanska

jfe, yen 6 %

Schweizer francs

Tyska mark

US dollar 64

□ Lån med
fast ränta
Lån med
slil rörlig ränta

Redog. 1985/86:3

Källa: Riksgäldskontoret.

perioden. Den klart dominerande valutan är alltjämt dollar (64 %), följd av Redog. 1985/86:3

D-mark (11 %), schweizerfrancs (7 %) och yen (6 %). Övriga lånevalutor är
holländska floriner, brittiska pund, franska francs, belgiska francs och särskilda
dragningsrätter, SDR. Figur 23 illustrerar de större lånevalutornas
andel av skulden.

Endast ett skuldbytesavtal med valutabyte ingicks under budgetåret. Ett
lån i dollar ersattes med en skuld i yen. I samtliga löpande valutabytesavtal
har dollarlån ersatts med lån i andra valutor. När valutafördelningen korrigerats
för dessa skuldbyten så utgör dollarskulden 61 % av statens utlandsskuld,
och motsvarande andelar för lån i schweizerfrancs, yen och belgiska
francs är 9 %, 7 % respektive 0,5 %.

Figur 23 illustrerar även den kontrakterade skuldens fördelning mellan
fast och rörlig ränta. Skulden till rörlig ränta utgjorde totalt 53 % av utlandsskulden
vid budgetårets slut. De skuldbytesavtal med räntebyte som genomfördes
under året påverkade inte väsentligt fördelningen mellan skuld
till fast respektive rörlig ränta.

Tabell 21. Utländsk statsskuld 1985-06-30

	Miljoner enheter lånevaluta	Bokfört värde1 mkr.	Motvärde Procentuell 1985-06-302 fördelning mkr.	Genom- snittlig löptid	Genom- snittlig effektiv kostnad1
Medel- och långfristig skuld4
Lån till fast ränta
US dollar	3 669	23 215	32 303	20,5	11,5	12,4
Tyska mark	4515	11 372	13 026	8,3	8,9	8,5
Schweiziska francs	3 160	9 966	10 898	6,9	6,9	6,2
Japanska yen	245 000	6 532	8 673	5,5	9,2	8,4
Holländska floriner	1 400	3 331	3 584	2,3	8,5	9,8
Franska francs	650	633	616	0,4	5,2	13,8
Brittiska pund	355	3 931	4 052	2,6	16,8	12,5
Belgiska francs	575	69	82	0,0	7,8	6,6
Totalt fasträntelån		59 048	73 234	46,5	10,1	10,2
Lån till rörlig ränta
US dollar	6 938	58 358	61 092	38,8	16,3	8,6
Tyska mark	1 500	4 333	4 328	2,7	12,0	5,9
Schweiziska francs	175	518	604	0,4	8,6	5,8
Särskilda dragningsrätter	500	2 972 .	4 388	2,8	5,0	9,4
Brittiska pund	325	3 505	3 710	2,4	12,0	13,3
Totalt lån till rörlig
ränta		69 686	74 121	47,1	15,0	8,7
Total medel- och
långfristig skuld		128 734	147 355	93,6	12,5	9,4
Kortfristig skuld5 Lån med rörlig ränta US dollar	900	8 177	7 925	5,0	0,4	8,8
Japanska yen	30 000	1 061	1 062	0,7	0,5	6,4
Brittiska pund	100	1 095	1 142	0,7	0,5	12,7
Total kortfristig skuld		10 333	10 129	6,4	0,4	9,0
Totalt		139 067	157 484	100,0	11,7	9,4

1 Enligt valutakurser vid upplåningstillfället.

1 Enligt valutakurser 1985-06-28. 40

■’ För lån med rörlig ränta ett genomsnitt av de periodräntor som gällde 1984-06-28.

4 Lån med längre löptid än ett år.

5 Lån med en löptid på ett år eller mindre.

Skuldtjänst på 18 miljarder kronor per år Redog. 1985/86:3

Kostnaden för utlandsskulden består huvudsakligen av räntor och valutaförluster
(minus valutavinster). Förbudgetåret 1984/85 uppgick ränteutgifterna
till 14,0 miljarder kronor. Motsvarande utgifter under det föregående
budgetåret var 12,3 miljarder kronor.

Valutadifferenserna kan beräknas först då staten börjar nettoamortera
på sin utlandsskuld. Det är således omöjligt att i dagsläget uppskatta hur
stora valutadifferenserna blir. Den bokföringsprincip som staten använder,
där valutadifferensen bokas då varje enskilt lån återbetalas, kan inte användas
för att beräkna kostnaderna för hela utlandsskulden så länge denna inte
minskar.

Lånekostnaden uttryckt i procent av skulden (exkl. valutakursdifferenser)
har beräknats i tabell 21. Skuldens effektiva kostnad beräknas genom
att lånens nominella räntesatser justeras med hänsyn till provisioner, försäljningskurser
och genomsnittliga löptider. Genom denna beräkning får
man ett mått på de lånevillkor svenska staten uppnått. Under budgetåret
1984/85 har den genomsnittliga effektiva räntan på utlandsskulden sjunkit
från 10,8 % till 9,4 %. Denna förändring är främst en avspegling av att lån
till rörlig ränta följt marknadsräntorna nedåt. Den omläggning av utlandsskulden
som skett under budgetåret har också bidragit till att sänka kostnaderna.

Det är även möjligt att beräkna de framtida räntekostnaderna baserat på
den upplåning som var utestående i mitten av 1985. I Figur 24 visas skuldtjänsten
på statens medel- och långfristiga utlandsskuld, dvs. summan av
räntor och amorteringar enligt plan. Denna beräkning har inte tagit hänsyn
till eventuella nya lån som tas upp i framtiden, vare sig för att öka skulden
eller för att ersätta lån som förfaller. Inte heller ingår amorteringar på den
kortfristiga upplåningen som uppgick till 10,1 miljarder kronor vid budgetårets
slut. Resultatet av denna minimikalkyl är att skuldtjänsten under den
närmaste femårsperioden uppgår till i genomsnitt 19,5 miljarder kronor,
varav 9 miljarder kronor är återbetalningar.

Figur 24. Beräknade amorteringar och räntor på
statens medel- och långfristiga utlandsskuld
1985.06.30.''

Miljarder kronor

I | Amorteringar

I \ Räntor

20-

91 93

1985

2000

1 Åren 2016 — 2023 beräknas räntebetalningarna
uppgå till 936 miljoner kronor.

Källa: Riksgäldskontoret.

4 Riksdagen 1985/86. 2 sami. Nr 3

7. Garantigivningen

Redog. 1985/86:3

Statsmakterna kan ge garantier för statliga och privata företags upplåning.
Dessutom kan lån tagna av organisationer och stiftelser garanteras. En stor
del av statens garantiåtaganden lämnas av riksgäldskontoret; bl. a. gäller
detta garantistöd till varvs- och rederinäringarna och till energisektorn.

De under året mest uppmärksammade kreditgarantiärendena rörde rekonstruktionsförslaget
och senare konkursen i Saléninvest AB samt nedskrivningen
av skulder hos det statliga rederiet Zenit Shipping AB.

Ansvar för en stor del av statens garantiåtaganden

Genom riksgäldskontoret lämnar staten garanti för lån som upptas av såväl
privata som helt eller delvis statsägda företag, organisationer och stiftelser.
Garanti kan lämnas för lån upptagna i Sverige eller utomlands. Statliga
garantier utfärdas förutom av riksgäldskontoret även av ett antal andra
myndigheter.

När det gäller lån upptagna i utlandet är riksgäldskontoret den helt dominerande
garantigivaren. Denna verksamhet har betydande beröringspunkter
med den upplåning utomlands som kontoret genomför för statens räkning.

Riksgäldskontoret har lämnat garantier inom ramen för ett 50-tal verksamheter
och därmed iklätt sig ett totalt garantiåtagande på 51,3 miljarder
kronor, se tabell 22. Under de senaste åren har riksgäldskontoret ansvarat
för drygt 50 % av statens totala garantiåtagande. Statlig garantigivning kan
vara ett alternativ till att ge anslag över statsbudgeten och kan således vara
ett sätt att möjliggöra angelägen verksamhet, vilken annars inte skulle komma
till stånd eller fortleva. Särskilt på senare tid har riskerna uppmärksammats
att staten kan åsamkas förluster i de fall låntagaren inte kan uppfylla
sina förpliktelser. Stora utbetalningar har skett i samband med konkurser
och rekonstruktioner inom främst varvs- och rederinäringarna.

Riksgäldskontoret har under budgetåret 1984/85 infriat garantier om
I 958 miljoner kronor, se tabell 22. Samtidigt har 68 miljoner kronor återbe -

Iabell 22. Total kreditgarantigivning. Miljoner kronor.

Budget- år	Totalt utestående statliga garanti-belopp1	— Riksgäldskontoret — Utestående Infriade garanti- garanti-belopp belopp	Återbet. av tidigare in-friade garanti-belopp	Erhållna garanti- avgifter
1978/79	51 300	27 700	2	0	20
1979/80	56 300	29 300	21	0	28
1980/81	63 700	32 200	132	30	52
1981/82	70 500	38 100	437	216	63
1982/83	82 600	45 400	369	130	63
1983/84	95 000	54 000	535	139	60
1984/85	:	51 300	1 958	68	175

1 Vid budgetårets slut.

Denna uppgift föreligger ej ännu.

Källa: Riksgäldskontoret. 42

talats. Återbetalningar av denna typ kan t. ex. vara en följd av att ett konkursbo
sålt ut fartyg i vilket kontoret har haft säkerhet. Den stora ökningen
av infriade garantibelopp jämfört med tidigare år beror främst på konkursen
i Salén samt övertagandet av lån från Zenit, se vidare längre fram. Dessa
två ärenden tillsammans svarar för infrianden av 1 899 miljoner kronor.

För flertalet kreditgarantier utgår en avgift varierande mellan 0,25 % och
1 % på av riksgäldskontoret garanterat belopp. Avgiften debiteras per budgetår
och vanligtvis i efterskott. Under budgetåret har till riksgäldskontoret
inbetalats 175 miljoner kronor varav 126 miljoner kronor avser garantier
lämnade till varv och rederier, se tabellerna 22 och 23. Den höga siffran i år
jämfört med föregående år beror delvis på en omläggning av faktureringsprinciperna.

Stöd till svenska varvsföretag

Stödet till svenska varvsföretag infördes 1963 för att möjliggöra för dessa
företag att delta i den internationella konkurrensen genom att erbjuda likvärdiga
kreditvillkor.

En förutsättning för varvens kreditgivning var att de kunde låna upp
motsvarande belopp i banker m. m. Staten har genom stödsystemet medverkat
till att sådan upplåning kunnat ske genom att med garanti säkerställa
bankerna. Statens säkerheter har väsentligen utgjorts av varvens fordringar
på fartygsbeställare samt pantsäkerheter i de beställda fartygen.

Under senare år har avsevärda förluster uppkommit inom garantisystemet.
Detta sammanhänger i huvudsak med två faktorer. Genom att industripolitiken
skärpts sedan början av 1980-talet har utgifterna för statliga
räddningsaktioner för drabbade företag minskat betydligt. I stället har på
detta område ökade kostnader uppkommit på annat håll i statsbudgeten
genom att statliga garantier infriats. Härtill kommer, att den osedvanligt
långa lågkonjunkturen inom varvs- och rederinäringarna inte visar några
tecken på att upphöra. Fallande fraktrater har lett till sjunkande värden på
fartyg och därigenom också på riksgäldskontorets realsäkerheter. De svårigheter
som nu råder för åtskilliga företag inom dessa sektorer har, tillsammans
med försämringarna av riksgäldskontorets realsäkerheter, föranlett
att garantigivningen inom varvs- och rederistödet numera är en synnerligen
riskfylld verksamhet.

För närvarande gäller att riksdagen bemyndigat riksgäldsfullmäktige att
till utgången av 1986 utfärda kreditgarantier inom varvsstödet till ett sammanlagt
belopp av högst 30 miljarder kronor. Vid utgången av budgetåret
var riksgäldskontorets garantiåtagande ca 22,2 miljarder kronor exkl. ränta,
se tabell 23. Åtagandet avsåg till 94 % upplåning i utländska valutor,
främst US dollar.

Garantier för Svenska Varv ABs och Zenit Stopping ABs upplåning svarade
för 46% av den totala garantigivningen eller 10,2 miljarder kronor,
medan garantier om 17 miljoner kronor avsåg de privata varvens upplåning.
Resterande garantier var ställda för fartygsbeställarnas upplåning.
(Den förordning som reglerar stödet till varvsnäringen presenterades mer
detaljerat i riksgäldskontorets verksamhetsberättelse 1982/83.)

Redog. 1985/86:3

Tabell 23. Av riksgäldskontoret lämnade garantier till varv och rederier. Redog. 1985/86

Miljoner kronor.

Budgetår	Utestående garanti- belopp1	Infriade garanti- belopp	Återbet. av infriade garantibelopp	Erhållna garanti- avgifter
1978/79	12 700	2	0	19
1979/80	13 100	21	0	28
1980/81	15 000	132	30	52
1981/82	17 100	437	216	63
1982/83	24 300	365	130	63
1983/84	24 900	535	139	25
1984/85	22 200	1 958	68	126

1 Vid budgetårets slut.

Källa: Riksgäldskontoret.

Stöd till svensk sjöfart

År 1977 infördes det s. k. rederistödet. Detta stöd upphörde vid årsskiftet
och nu finns ett fåtal garantier kvar på totalt 174 miljoner kronor.

Salén in vest AB

Under hösten 1984 visade det sig att Saléns stod inför allvarliga problem.

Stora förluster i USA hade då uppdagats.

Saléninvest AB ansökte den 6 november 1984 om statlig medverkan i en
rekonstruktion av bolaget. Rekonstruktionsförslaget förutsatte medverkan
även från övriga borgenärer.

Riksgäldskontorets garantiåtagande för Saléns uppgick vid denna tidpunkt
till ca 1,2 miljarder kronor.

Efter hörande av nämnden för fartygskreditgarantier överlämnade riksgäldsfullmäktige
ärendet till regeringens prövning. Riksgäldsfullmäktige
uttalade därvid som sin mening att rekonstruktionsförslaget inte var godtagbart.
Samtidigt pekades på möjligheten av att efter förhandlingar uppnå
bl. a. en annan fördelning av de olika kreditorernas medverkan.

Sedan det konstaterats att en rekonstruktion med godtagbar fördelning
mellan samtliga borgenärer och övriga intressenter inte kunde uppnås försattes
Saléninvest AB och ett antal dotterbolag den 19 december 1984 i
konkurs på bolagens egen begäran.

Riksgäldskontoret har per 30 juni 1985 infriat 808 milj. kr. för garantier
utfärdade för Saléns. Riksgäldskontorets slutliga förlust i konkurserna har
uppskattats till 200—400 milj. kr.

Uddevallavarvet AB

Mot bakgrund av den svaga fartygsmarknaden samt de ogynnsamma framtidsutsikterna
för Uddevallavarvet beslöt styrelserna i Uddevallavarvet AB
respektive i moderbolaget Svenska Varv AB i december 1984 att inleda
MBL-förhandlingar om en avveckling av verksamheten vid Uddevallavarvet.

MBL-förhandlingarna avslutades i mars 1985 varvid beslut fattades om
avveckling av verksamheten under år 1986. 44

Riksgäldskontorets garantiåtagande för Uddevallavarvet, inklusive garantier
för fartygsbeställares upplåning för vilka Uddevallavarvet lämnat
borgen, uppgick per 30 juni 1985 till 5 miljarder kronor eller 30 % av riksgäldskontorets
motsvarande garantiåtaganden för hela Svenska Varvgruppen.

Zetu t Shipping A B

I mars 1985 ansökte Zenit Shipping AB om att riksgäldsfullmäktige skulle
anta ett ackordsförslag innebärande ett övertagande av betalningsansvaret
för 26,5 % eller ca 1 400 milj. kr. av Zenits skulder. Riksgäldskontorets totala
garantiåtagande i Zenits fordringar och fartyg uppgick vid årsskiftet
1984/85 till ca 5,2 miljarder kronor.

Bakgrunden till framställningen var att Zenits styrelse med hänsyn till
den rådande och prognostiserade sjöfartskonjunkturen funnit det ofrånkomligt
att skriva ned bolagets fordringar och fartyg. Det erforderliga beloppet
uppgick enligt Zenit till 1 370 milj. kr. inkluderande en viss reserv för
framtida behov. Detta skulle emellertid leda till ett negativt eget kapital i
bolaget med därav följande tvångslikvidation och konkurs. I denna situation
vände sig därför Zenit till riksgäldskontoret med ovan nämnda förslag.

Riksgäldsfullmäktige gjorde bedömningen att en konkurs för Zenit skulle
bli ett dyrare alternativ än ett antagande av det föreslagna ackordet.
Regeringen som delade fullmäktiges bedömning att förslaget var till förmån
för det allmänna, hade inga erinringar mot att fullmäktige antog förslaget.
Riksgäldsfullmäktige ansåg dock att det i den uppkomna situationen
inte var nödvändigt att överta betalningsansvar för mer än ca 1 100 milj. kr.
Fullmäktige fattade beslut i enlighet härmed den 11 april 1985.

Garantier till energisektorn

Riksgäldskontoret utfärdar också garantier inom energiområdet.

År 1975 infördes ett garantisystem vilket i första hand syftade till att
underlätta finansieringen av utbyggnaden av oljefält i bl. a. Nordsjön. Garantisystemet
har härefter utvecklats. Numera kan garanti beviljas om verksamheten
som främjas är av väsentlig betydelse för den långsiktiga svenska
försörjningen med olja, naturgas och kol. Garanti kan ställas för såväl svenska
som utländska företags lån för Finansiering av investeringar i utvinning
m. m. av olja, naturgas och kol samt för svenska företags ekonomiska åtaganden
i samband med prospekterings- och utvinningsverksamhet utomlands.
Garantiramen fastställdes ursprungligen till 2 miljarder kronor men
har därefter höjts till 8 miljarder kronor. Garantiåtagandet uppgick den 30
juni 1985 till ca 1,7 miljarder kronor, vilket huvudsakligen avsåg garantier
för Svenska Petroleumgruppen.

År 1973 bildades Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (numera namnändrat
till Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB) med uppgift att främja landets
försörjning med och hantering av kärnbränsle. Riksgäldskontoret ställer
garanti för bolagets Finansiella åtaganden i samband med upphandlingar
inom kärnbränslecykeln m. m. Riksdagen har fastställt en garantiram
uppgående till totalt 1 055 milj. kr., varav 519 milj. kr. i dag är utnyttjat.

Redog. 1985/86:3

Statens borgen för Forsmarks Kraftgrupp AB:s upplåning lämnades ur- Redog. 1985/86:3
sprungligen av statens vattenfallsverk. Sedan 1980 garanterar riksgäldskontoret
de lån som bolaget tar upp utomlands. För lån som bolaget tar på
den svenska kapitalmarknaden lämnas liksom tidigare borgen för statens
del av vattenfallsverket. Ianspråktagna garantier avräknas mot en gemensam
totalram för borgensåtaganden för lån till bolag i vilka vattenfallsverket
förvaltar statens aktier. Denna ram uppgår till 13,9 miljarder kronor,
varav 10,6 miljarder kronor utnyttjats. Ett belopp motsvarande 3,8 miljarder
kronor avser av riksgäldskontoret garanterade utlandslån.

Garantiåtagandet för hela energisektorn per 30 juni 1985 uppgick till
5 960 milj. kr., se tabell 24. Inom detta område har riksgäldskontoret hittills
ej behövt infria något belopp.

övrig garantiverksamhet

Garantier till områden utanför varv och rederier samt energiområdet uppgick
per 30 juni 1985 till 23 140 milj. kr. eller ca 43 %av det totala garantiåtagandet
för riksgäldskontoret. Inom detta område har riksgäldskontoret hittills
endast infriat 3,9 milj. kr., vilket inträffade under budgetåret 1982/83.

Riksgäldskontoret har utfärdat garantier i form av s. k. grundfondförbindelser
till vissa finansieringsinstitut såsom exempelvis Sveriges Allmänna
Hypoteksbank, Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa och Svenska
Skeppshypotekskassan. Statens engagemang för denna typ av förbindelser
uppgick den 30 juni 1985 till 21,1 miljarder kronor. Vid samma tidpunkt
ansvarade kontoret dessutom för ett antal mindre garantier spridda över ett
stort antal områden (totalt 2 miljarder kronor). Garantitagarna här varierar
mycket både vad gäller verksamhetsområden och garanterat belopp. Den
störste garantitagaren inom detta område är Stiftelsen Samhällsföretag med
garantier på 350 milj. kr. medan den minsta garantin per 30 juni 1985 var
ställd för Een-Holmgren Uppsala Ortopediska AB och uppgick till 15 000
kr.

Tabell 24. Av riksgäldskontorets lämnade kreditgarantier till övriga sektorer. Miljoner kronor.

Budgetår	Utestående garantibelopp1 för energiomr.	Utestående garantibelopp1 för övriga omr.	Erhållna garanti- avgifter1
1978/79	875	14 125	1
1979/80	1 035	15 165	0
1980/81	1 285	15915	0
1981/82	1 850	19 150	0
1982/83	3 570	17 530	0
1983/84	5 875	23 225	35
1984/85	5 960	23 140	49

1 Vid budgetårets slut.
Källa: Riksgäldskontoret.

Internationella organisationer

Redog. 1985/86:3

Slutligen må nämnas att Sveriges åtaganden gentemot vissa internationella
organisationer bl. a. fullgörs genom att riksgäldskontoret utfärdar skuldoch
garantiförbindelser i avvaktan på att bidragen rekvireras för användning
i organens verksamhet. De organisationer som riksgäldskontoret utfärdat
garantiförbindelser för är Internationella utvecklingsfonden (IDA),
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), Asiatiska utvecklingsbanken,
Afrikanska utvecklingsfonden och Internationella jordbruksutvecklingsfonden.
Utfärdade skuld- och garantiförbindelser uppgick per 30 juni 1985
till 2,6 miljarder kronor. Det bör noteras att dessa skuldförbindelser ej
räknas in i riksgäldskontorets totala garantiåtagande.

8. Övriga uppgifter

Riksgäldskontoret har ålagts en del ytterligare arbetsuppgifter utöver dem
som redovisas i de tidigare kapitlen. Det gäller bl. a. administration av olika
former av lönsparande, stöd till politiska partier samt tillhandahållande av
rörliga krediter åt statliga verk och företag.

Vinstsparandet upphör

Vinstsparandet är ett regelbundet banksparande, där ett antal vinster utlottas
två gånger om året — mars och september. I den stora dragningen i
september har staten stått för hela vinstsumman och i den mindre dragningen
för 70 %.

Behållningen på sparkontona har till skillnad mot allemanssparande!
kvarstått hos sparinstituten.

I december 1984 beslöt riksdagen att bankerna själva skulle överta hela
ansvaret för vinstsparandet fr. o. m. årsskiftet 1984/85. Staten skulle bekosta
mars- och septemberdragningarna under 1985. Sparbankerna och
KF:s sparkassa döpte om vinstsparandet till Miljonkonto med dragning
varje månad, den första redan i januari 1985. Affärsbankerna och föreningsbankerna
har gemensamma dragningar i vinstsparandet. Dessa kommer
att göras två gånger om året.

Riksgäldskontoret verkställer på uppdrag av bankerna dragningarna i
bägge systemen.

Den sammanlagda behållningen den 31 december 1984 uppgick till 14,9
miljarder kronor, en ökning inkl. räntor under året på 1,4 miljarder kronor.

Antalet konton minskade under året, med 10 000 till 1 546 300 st.

Under budgetåret utlottades i septemberdragningen 121 milj. kr. och i
marsdragningen 80 milj. kr.

Skattesparandet frisläpps

I och med att allemanssparande! startade i april 1984 upphörde möjligheten

att skattespara. Insättningarna skall dock kvarstå på konton i fem år efter 47

sparåret. Den 1 januari 1985 frisläpptes 1979 års sparande. Det var ca 3,3
miljarder kronor inkl. räntor på skattesparkonton och 0,1 miljarder kronor
ursprungligt sparat belopp på skattefondkonto.

Den totala innestående behållningen på skattespar.contona var vid årsskiftet
14,4 miljarder kronor.

Statligt stöd till politiska partier

Statens stöd till politiska partier fördelas av partibidragsnämnden. Denna
består av tre ledamöter och utses av riksgäldsfullmäktige. Nämnden sammanträder
normalt i oktober varje år för att besluta om fördelning av stödbeloppet
för en period på ett år räknat fr. o. m. den 15 oktober. Utbetalning
av bidragen görs sedan av riksgäldskontoret. Nämnden har fördelat det
statliga stödet för tiden fr. o. m. den 15 oktober 1984 t. o. m den 14 oktober
1985 enligt följande:

Sveriges Socialdemokratiska

Arbetareparti		Kronor
Partistöd Kanslistöd,	grundstöd tilläggsstöd	34 112 000 3 630 000 1 684 900
		39 426 900
Moderata Samlingspartiet
Partistöd Kanslistöd,	grundstöd tilläggsstöd	17 472 000 3 630 000 1 307 200
		22 409 200
Centerpartiet
Partistöd Kanslistöd,	grundstöd tilläggsstöd	11 856 000 3 630 000 851 200
		16 337 200
Folkpartiet
Partistöd Kanslistöd,	grundstöd tilläggsstöd	4 992 000 3 630 000 319 200
		8 941 200
Vänsterpartiet Kommunisterna
Partistöd Kanslistöd,	grundstöd tilläggsstöd	4 160 000 3 630 000 304 000

8 094 000

Obligationsinnehav registreras i statsskuldboken

Redog. 1985/86:3

För att underlätta hanteringen av räntelöpande obligationer har riksgäldskontoret
sedan länge tillhandahållit möjligheten för placerare att registera

sitt obligationsinnehav i statsskuldboken. Därmed förenklas placerarnas
obligationshantering. För riksgäldskontoret innebär systemet dels att kostnaderna
för obligationstryck och distribution minimeras, dels att ränteutbetalningsrutinerna
förenklas. All inskrivning i statsskuldboken är kostnadsfri.
,

Merparten av inskrivningarna i statsskuldboken gäller prioriterade räntelöpande
obligationer. Med några få undantag är samtliga utelöpande
obligationslån inskrivna i statsskuldboken till praktiskt taget hela sitt utelöpande
belopp. Värdet av de registrerade prioriterade obligationerna uppgick
den 30 juni 1985 till 199 miljarder kronor fördelat på ca 5 000 deponenter.
Under budgetåret 1984/85 utbetalades ränta på inskrivna obligationer
med sammanlagt 22 miljarder kronor mot 25 miljarder kronor under närmast
föregående budgetår.

Samma tekniska system som används för inskrivna ränteobligationer utnyttjas
också för hanteringen av riksobligationer. Riksobligationer var den
30 juni 1985 registrerade till ett värde av 37 miljarder kronor. Sammanlagt
4,6 miljarder kronor i räntor har betalats ut under budgetåret.

I begränsad utsträckning, framför allt beträffande omyndigas innehav,
tillåts även inskrivning av premie- och sparobligationer i statsskuldboken.
Antalet utfärdade inskrivnings- och förvaringsbevis uppgår till 20 675, vilket
kan jämföras med 2 350 utfärdade riksobligationer och 11 200 certifikat
för de inskrivna räntebärande obligationerna.

Rörliga krediter åt statliga verk och företag

Riksdagen har uppdragit åt riksgäldskontoret att tillhandahålla s. k. rörliga
krediter åt vissa statliga myndigheter, företag och affärsdrivande verk. De
rörliga krediterna är avsedda att utgöra rörelsekapital och kan närmast
liknas vid de checkräkningskrediter privata företag har hos bankerna.

Den totala ramen för rörliga krediter utgjorde den 30 juni 1985 cirka 8,7
miljarder kronor, se tabell 25. Den största förändringen under budgetåret
var att televerket från den 1 juli 1984 gavs nya Finansieringsförutsättningar
som innebär att verket får tillgodose sitt kreditbehov på den allmänna kreditmarknaden.

Samtidigt upphörde televerkets rörliga krediter, vars ramar uppgått till
sammanlagt 3,6 miljarder kronor. Vidare har ramen för de krediter som står
till regeringens förfogande höjts från 3,9 till 4,5 miljarder kronor. Av övriga
förändringar kan nämnas att ramen för statens järnvägars rörliga kredit
höjdes med 300 miljoner till 800 milj. kr. och att motsvarande ram för
statens vattenfallsverk höjdes med 225 milj. kr. till 575 milj. kr.

På utestående kreditbelopp erläggs ränta efter en räntesats som fullmäktige
bestämmer med hänsyn till förhållandena på den allmänna kreditmarknaden.
Denna räntesats uppgick vid budgetårets början till 16% och
sänktes den 26 oktober 1984 till 15,5 %. Räntan höjdes den 14 maj 1985 till
18%.

Riksgäldskontorets ränteintäkter för ianspråktagen rörlig kredit uppgick
under budgetåret till 90 milj. kr. Den utestående fordran utgjorde 3,4 miljarder
kronor den 30 juni 1984 och minskade under budgetåret 1984/85 med
1,1 miljarder kronor till 2,3 miljarder kronor den 30 juni 1984.

Redog. 1985/86:3

Riksdagen har beviljat ett totalt belopp av 200 milj. kr. för statliga myn- Redog. 1985/86:3

digheter med uppdragsverksamhet. Inom denna ram har regeringen
fr. o. m. den 1 juli 1985 ställt 168,5 milj. kr. till förfogande för myndigheter
med uppdragsverksamhet.

Tabell 25. Disponerad rörlig kredit vid slutet av budgetåren 1981/82—1984/85. Miljoner kronor.

Myndighet m. fl.	Av riksdagen beviljad högsta kredit den 1985-06-30	Den 30 juni utnyttjad kredit
	1982	1983	1984	1985
Televerket		743,0	145,0	75,0
Televerket: Abonnentutrustningar	—	550,0	1 100,0	1 525,0	—
Statens järnvägar	800,0	138,0	408,0	400,0	540,0
Domänverket	600,0	—	20,0 .	—	—
Förenade fabriksverken	300,0	—	91,0	—	—
Riksförsäkringsverket Statens jordbruksnämnd	100,0	—	—	100,0	100,0
Prisreglering på jordbruksområdet Säsongmässig lagring av	120,0	31,6	10,0	10,0	40,0
jordbruksprodukter	250,0	59,9	77,5	106,0	140,6
Råvarukostnadsutjämning Lantbruksstyrelsen	20,0	—	2,7	—	—
Förvärv av skogsmark	75,0	181,5	122,2	59,8	3,4
Kammarkollegiet	200,0	45,0	200,0	—	—
Svenska skeppshypotekskassan	139,0	20,4	—	—	—
Sveriges exportråd	10,0	10,0	10,0	8,5	—
Forskningsstiftelsen Svensk Gruvteknik Statliga myndigheter med	16,0	—	12,4	16,0	—
uppdragsverksamhet	200,0	14,3	7,4	20,9	28,3
Regeringen	4 400,0	364,6	820,2	1 068,8	1 404,5
Övriga	1 897,7	—	-	-	—
Summa	8 709,7	2 178,3	3 026,4	3 409,6	2 265,3

9. Riksgäldskontorets organisation och resurser

Organisation

Riksgäldskontorets organisation framgår av vidstående organisationstablå.

Riksgäldskontoret förvaltas av sju fullmäktige som väljs, jämte suppleanter,
av riksdagen för riksdagens valperiod och som svarar för sin verksamhet
endast inför riksdagen. Riksdagen väljer en fullmäktig att vara ordförande.
Fullmäktige väljer inom sig en vice ordförande.

Fullmäktige utser för en tid av högst tre år en riksgäldsdirektör att vara
chef för riksgäldskontoret och en vice riksgäldsdirektör att vara dennes
ersättare.

Verksamheten är organiserad i sex enheter:

Upplåningsenheten bevakar kreditmarknaden, planerar och genomför
den inhemska upplåningen samt förvaltar inhemska lån. Till enhetens arbetsuppgifter
hör också administration av lönsparandet och allemanssparande!.
Personalstyrkan motsvarade under 1984/85 drygt 49 årsarbetskrafter.
50

Utlandslåneenheten planerar och genomför upplåningen utomlands, inkluderande
internationella marknadskontakter, förvaltar de utländska lånen
och gör internationella ekonomiska bedömningar samt presentationer
och prospekt. Personalstyrkan motsvarade knappt 14 årsarbetskrafter.

Ekonomienheten sköter redovisning, kassafunktion, statsskuldbok, viss
in- och utlåning samt prognosverksamhet. Personalstyrkan motsvarade ca
32 årsarbetskrafter.

Garanti- och rättsenheten har hand om kreditgarantier, juridiska förhandlingar
och avtalsgranskningar i samband med statens utlandsupplåning
samt övriga juridiska frågor. Personalstyrkan motsvarade knappt 14
årsarbetskrafter.

Administrationsenheten arbetar med personaladministration, verksamhetsplanering,
administrativ service samt administrativ utveckling och datordrift.
Personalstyrkan motsvarade knappt 35 årsarbetskrafter.

För intern revision av riksgäldskontoret och övriga riksdagens verk utom
riksbanken Finns en /-ms/o/we/i/ie/underställd riksgälldsfullmäktige. Personalstyrkan
motsvarade ca 5 årsarbetskrafter.

Därutöver finns personal för fullmäktigeservice under ledning av en riksgäldssekreterare
samt för samhällsekonomiskt utredningsarbete under ledning
av en chefekonom. Tillsammans med personal för informationsverksamhet
motsvarade dessa tjänster ca 8 årsarbetskrafter.

Riksgäldskontorets personalstyrka enligt organisationsplanen (fast anställda)
motsvarade totalt under budgetåret 1984/85 ca 160 årsarbetskrafter.
Vid arbetstoppar har dessutom tillfälligt anställda anlitats. Av de fast
anställda var 73 procent kvinnor och 27 procent män.

Utöver den egna organisationen anlitar riksgäldskontoret utomstående
för olika arbetsinsatser. En del av kontorets datorbearbetningar utförs av
servicebyråer. För utveckling av datasystem och för rådgivning i samband
med utlandsupplåning m. m. har konsulter anlitats. Marknadsföring i samband
med den inhemska upplåningen sker i samarbete med annonsbyråer.
Både inhemska och utländska banker m. fl. medverkar vid emission och
inlösen av olika lån. Större delen av vinsterna på premieobligationer betalas
ut via bankerna eller posten.

Kostnaderna för riksgäldskontorets verksamhet

Kostnaderna för statsupplåningen har här tidigare behandlats i avsnitt 3
och 5. Totalt uppgick kostnaderna för statsskulden till drygt 75 miljarder
kronor under budgetåret 1984/85. De största utgifterna avsåg räntor och
valutaförluster.

Med reservation för svårigheterna att göra en korrekt uppdelning mellan
kapitalkostnader och verksamhetskostnader kan man uppskatta de totala
verksamhetskostnaderna i samband med riksgäldskontorets verksamhet
under budgetåret 1984/85 till ca 1,26 miljarder kronor. Därav hänförde sig
ca 1,15 miljarder kronor till provisioner och kreditavgifter till banker m. fl.
samt till börsnotering av obligationslån. Kostnaderna för obligationspapper
och värdepapperstryck, reklam, annonser, prospekt och utländsk advokathjälp
samt för information om allemanssparande!, uppgick till knappt

Redog. 1985/86:3

67 milj. kr. Kontorets kostnader för löner, datortjänster lokaler m. m. utgjorde
knappt 44 milj. kr. eller 3,5 % av de totala verksamhetskostnaderna.

Verksamhetskostnaderna kan genom en grov uppskattning delas upp på
olika verksamhetsgrenar. En sådan uppdelning visar att den inhemska upplåningen
kostade 519 milj. kr. under 1984/85 varav 395 milj. kr. för emissionsverksamheten
och 124 milj. kr. för låneförvaltningen. Kostnaderna för
utlandsupplåningen uppgick till 709 milj. kr. Resterande 30 milj. kr. avsåg
övriga verksamhetsgrenar samt gemensamma kostnader för bl. a. ledning,
administration och lokaler.

Kostnaderna för riksgäldskontorets verksamhet finansieras i huvudsak
genom följande anslag:

På anslaget Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader förs bl. a. utgifter
för löner, resor, lokaler, expenser, personalutbildning, information och automatisk
databehandling. Här redovisas också vissa inkomster.

Anslaget Vissa kostnader vid emission av statslån m. m. skall täcka kostnaderna
för obligationspapper, värdepapperstryck, reklam, annonser,
prospekt, vissa konsulter m. m. För allemanssparande! täcks kostnaderna
för information av anslaget Information om allemanssparande!.

Under anslaget Administrationskostnader för lönsparandet finansieras
bl. a. vinstutlottning och information om vinstresultat vid vinstsparandet.
Kostnaderna för vinster, sparpremier och information i samband med lönsparandet
redovisas under anslaget Lönsparande m. m.

Banker m. fl. medverkar vid försäljning och inlösen av obligationer och
andra lån samt vid inlösen av premieobligationsvinster. Provisionerna för
detta redovisas under anslaget Räntor på statsskulden m. m. Där redovisas
också kostnader för börsnotering av obligationer samt inkomster och utgifter
för premielånens dragningslistor.

Den uppskattade fördelningen av verksamhetskostnaderna på anslag
och verksamhetsgrenar sammanfattas i tabell 26.

Som framgår av tabellen hänförde sig de största kostnaderna vad gäller
upplåningen inom landet till försäljningsprovisioner (348 milj. kr.) varav
huvuddelen för premieobligationer och allemanssparande. Reklam- och
informationsinsatserna på 34 milj. kr. var koncentrerade till upplåningen
från hushållen (premie- och sparlån samt allemanssparandet). Provisioner
för inlösen av premievinster (106 milj. kr.) utgjorde huvuddelen av utgifterna
i samband med förvaltningen av inhemska lån.

För utlandsupplåningen var försäljningsprovisionerna och kreditavgifterna
de största utgifterna (653 milj. kr.).

Redog. 1985/86:3

Tabell26. Verksamhetskostnader under budgetåret 1984/85 fördelade pä anslag och Redog. 1985/86l3
verksamhetsgrenar. Miljoner kronor.

VERKSAMHETSGRENAR
Uppl.	För-	Uppl.	Lön- Garan- Re-	Revi-	Gemen- Summa
inom	valtn.	utom	spa- tiverk- do-	sion	samma
lan-	av in-	landet	ran- samhet vis-		kostn:
det	hem-	samt	det ning		ledning,
	ska	för-			adm, lo-
	lån	valtn.			kaler
		av uti.			m. m.
		lån

Anslag Förvaltningskostnader därav löner	3,3	8,4	3,8	0,5	1,5 2,5	0,8	22,8	43,6 (25,9)
Vissa kostnader vid emission av statslån Upplåning inom landet Obligationspapper och värdepapperstryck Reklam m. m.	9,9 27,7							9,9 27,7
Upplåning utom landet Summa	37,6		22.5 22.5					22,5 60,1
Adm. kostn, för lönsparandet				/./				l.l
Lönsparande
Information om vinstsparandets avveckling				0,5				0,5
Information om allemanssparandet	6,7							6,7
Delar av anslaget Räntor på statsskulden m. m.
Försäljningsprovisioner och kreditavgifter Inlösenprovisioner Börsnotering av obligationslån Dragningslistor på premielån (nettoinkomst)	347,5	114,3 2,8 -1,3	652,6 20,0 9,7					1 000,1 134,3 12,5 -1,3
Summa	347,5	115,8	682,3					1 145,6
Summa för samtliga anslag:	395,1	124,2	708,6	2,1	1,5 2,5	0,8	22,8	1 257,6

Kalla: Riksgäldskontoret.

Redog. 1985/86:3

Organisation

per den 30 juni 1985

PA-grupp

AU/ADB grupp -

Intendentur grupp -

Kassagrupp

Emissions grupp -

Premiegrupp

Verksamhets—-
planeringsfunktion -

Kundservice grupp -

Prognos grupp -

Statsskuld boksgrupp -

Spargrupp

Revisionsenhet

chef: Tore Arvidsson

Chefekonom

Lars Heikensten

Riksgäldsdirektör

Lars Kalderén

Vice riksgäldsdirektör

Göran t)arnhagen

UPPLÅNINGS ENHET Chef:

Gösta Almgren

UTLANDSLÅNE ENHET Chef:

Peter Engström

EKONOMI ENHET Chef:

Lars Sjödahl

GARANTI- o
RÄTTSENHET

Chef: Lars Andrén

ADMINISTRATIONS ENHET Chef:

Sune A Andersson

Samhälls-
ekonomisk
grupp

Informations funktion -

Fullmäktige service -