Redogörelse till riksdagen 1989/90:4 (Framställning / redogörelse 1989/90:4)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redogörelse till riksdagen
1989/90:4

Nordiska rådets svenska delegations berättelse " "

angående sin verksamhet sedan rådets trettiosjätte 1989/90 4

session t.o.m. trettiosjunde sessionen

Nordiska rådets svenska delegation får härmed överlämna bifogade berättelse
angående sin verksamhet sedan rådets trettiosjätte session. Särskild
uppmärksamhet har ägnats rådets andra extrasession den 16 november 1988 i
Helsingör och trettiosjunde session den 27 februari—den 3 mars 1989 i
Stockholm.

Stockholm den 31 maj 1989
Karin Söder

Bert Isacsson

1 Riksdagen 1989190.2 sami. Nr 4

Innehållsförteckning Sjda Redog. 1989/90:4

A. Sammanfattning 3

B. Delegationen och dess verksamhet 4

C. 2:a extra sessionen 1988 10

C.l. Miljöfrågor 11

C.2. Budgetfrågor 15

D. 37:esessionen 16

D.l. Generaldebatten 16

D.2. Sakfrågor 19

D.3. Organisation m.m 20

E. Presidiets, utskottens och redaktionskommitténs verksamhet... 21

E.l. Presidiet 21

E.2. Utskotten 22

E.2.1. Juridiska utskottet 22

E.2.2. Kulturutskottet 30

E.2.3. Social-och miljöutskottet 42

E.2.4. Kommunikationsutskottet 53

E.2.5. Ekonomiska utskottet 65

E.2.6. Budget-och kontrollutskottet 82

E.2.7. Redaktionskommittén för Nordisk Kontakt 93

F. Nordiska rådets litteraturpris 94

Bilaga Framställning, rekommendationer och yttranden samt interna

beslut antagna vid Nordiska rådets 37:e session 95

A. Sammanfattning

Redog. 1989/90:4

I denna berättelse lämnas en redogörelse dels för Nordiska rådets 37:e
session, som ägde rum i den svenska riksdagen den 27 februari - den 3 mars
1989, dels för rådets 2:a extra session som hölls i Helsingör den 16 november
1988.

Vid den 37:e sessionen valdes till ny president för tiden fram till den 38:e
sessionen riksdagsledamoten Karin Söder.

Sessionens saklista omfattade 10 ministerrådsförslag, 39 medlemsförslag,
36 frågor och 20 s.k. snabbfrågor. De 39 medlemsförslagen resulterade i 28
rekommendationer och ministerrådsförslagen i 11 rekommendationer.

I de två första dagarnas generaldebatt deltog inalles 70 talare.

Sessionen bevistades av ca 1 000 deltagare. Det höga deltagarantalet kan
ses som ett bevis på det stora intresse som rådets sessioner numera visas från
media, organisationer och myndigheter. Det vållar samtidigt svårigheter vid
genomförandet särskilt av vissa arrangemang och reducerar samtidigt
arbetsmöjligheterna för rådsförsamlingen. Den svenska delegationen framför
därför än en gång uppfattningen att åtgärder bör vidtas för att begränsa
antalet deltagare i sessionerna.

Generaldebatten kom även denna gång att präglas av en stark medvetenhet
om de utmaningar det nordiska samarbetet står inför i perspektivet av
den inre marknadens förverkligande inom EG år 1992. De nordiska
EFTA-ländernas beslut att använda organisationen som instrument vid
förhandlingarna med EG berördes liksom behovet av en förstärkning av det
nordiska samarbetet. Stor enighet råder om vikten av att fortsatt utveckla det
nordiska samarbetet för att förstärka samhörigheten och den kulturella
gemenskapen och därmed ge Norden en starkare ställning i Europa. Ett
ovanligt brett informationsunderlag förelåg i form av flera rapporter,
utarbetade både inom rådet och ministerrådet, och en ny ekonomisk
handlingsplan, i vilka Nordens relationer till omvärlden belyses.

När det gällde rådets organisation och arbetsformer ansåg flera talare att
en översyn krävdes för att rådet bättre skulle motsvara kraven på effektivitet
och styrka. I detta sammanhang uttrycktes uppskattning av de förslag som
den internationella kommittén under Karin Söders ordförandeskap lagt fram
och som rådet skulle behandla senare. Tillfredsställelse uttrycktes också med
resultaten vid den 2:a extra sessionen om miljöfrågor som ägde rum i
Helsingör i november 1988. En separat redogörelse för denna lämnas i denna
berättelse.

Kultursamarbetet och den kulturella samhörigheten i Norden berördes i
många inlägg. Missnöje uttalades över att ekonomiska resurser för den i fjol
antagna kulturhandlingsplanen ej ställts till förfogande i tillräcklig omfattning.

Flera talare uttalade sig också om det förslag till arbetsmiljökonvention
som ministerrådet lagt fram och som rådet antog under sessionen. Kritik
riktades mot att det tagit lång tid att utarbeta konventionsförslaget och mot
att den i sin slutliga form urvattnats jämfört med det ursprungliga förslaget.
Den fråga som tilldrog sig särskilt stort intresse under sessionen gällde
medlemsförslaget om koncernfackligt samarbete. Till grund för förslaget låg
en nordisk utredning i vilken även arbetsmarknadens parter deltagit. En

redogörelse för frågans behandling återfinns i redogörelsen för ekonomiska
utskottets arbete.

Arbetet i utskotten

Tyngdpunkten i juridiska utskottets arbete har under verksamhetsåret legat
på flyktingfrågorna, ett moderniserat lagstiftningsprogram och jämställdhetsfrågorna.
Nordisk Forum och den officiella nordiska jämställdhetskonferensen
i Oslo sommaren 1988 liksom det vid sessionen framlagda ministerrådsförslaget
om en handlingsplan på jämställdhetsområdet har i hög grad
bidragit till ett ökat engagemang i utskottet i jämställdhetsfrågorna.

Arbetet i kulturutskottet har under året dominerats av uppföljningen av
handlingsplanen för nordiskt kulturellt samarbete och mediesamarbetet.
Den 26—28 september 1988 hölls ett seminarium i Sönderborg där huvudtemat
var den europeiska dimensionen inom den högre utbildningen i Norden.

Social- och miljöutskottets arbete har under verksamhetsperioden -framför allt under den första delen - huvudsakligen ägnats åt miljöfrågor.
Den allvarliga miljösituationen under försommaren 1988 föranledde rådet
att inkalla till en extra session - en miljösession - i november 1988. Utskottet
presenterade vid 37:e sessionen även en rad förslag på det sociala fältet.
Utskottets enträgna arbete med att få till stånd en nordisk arbetsmiljökonvention
har nu krönts med framgång.

Kommunikationsutskottets arbete har under perioden främst varit inriktat
på frågor rörande trafiksäkerhet och turism. Stor uppmärksamhet har även
ägnats åt de europeiska integrationssträvandena och järnvägens framtida roll
i transportsystemet.

Ekonomiska utskottets arbete har under perioden dominerats av frågor
rörande internationellt samarbete samt den nya ekonomiska handlingsplanen.
Stor uppmärksamhet har även ägnats energi- och biståndsfrågor.

Budget- och kontrollutskottets arbete har till stor del präglats av diskussioner
om budgeten för 1989 och 1990. Utskottets kontrollerande verksamhet
har bl.a. omfattat Nordens Hus i Reykjavik och i Torshavn. Dessutom har
verksamheten inom provning och standardisering vid Nordtest och Nordisk
industrifond utvärderats.

B. Delegationen och dess verksamhet
Delegationens medlemmar

Val till Nordiska rådets svenska delegation ägde rum den 18 oktober 1988.
Till medlemmar utsågs Grethe Lundblad, Lennart Andersson, Carl Bildt,
Arne Gadd, Bengt Westerberg, Karin Söder, Lahja Exner, Wiggo Komstedt,
Per Olof Håkansson, Lena Öhrsvik, Olle Östrand, Hans Nyhage,
Elver Jonsson, Gunnar Björk, Lars Werner, Marianne Samuelsson, Berit
Oscarsson, Anna-Greta Leijon, Sten Svensson och Hans Gustafsson.

Redog. 1989/90:4

Till suppleanter utsågs Lars Ulander, Yvonne Sandberg-Fries, Arne
Andersson i Ljung, Karl-Erik Svartberg, Ylva Annerstedt, Gunilla André,
Anita Johansson, Filip Fridolfsson, Sten-Ove Sundström, Ulla Johansson,
Jan Fransson, Görel Bohlin, Hugo Bergdahl, Olof Johansson, Björn
Samuelson, Birger Schlaug, Bruno Poromaa, Birthe Sörestedt, Inger Koch
och Nils T Svensson.

Möten

Delegationen har sedan 36:e sessionen i Oslo sammanträtt tio gånger. Vid
delegationens konstituerande möte den 20 oktober 1988 omvaldes Karin
Söder till ordförande och Grethe Lundblad till vice ordförande.

Det nordiska samarbetet i den västeuropeiska integrationsprocessen har
varit föremål för stor uppmärksamhet i rådsarbetet under den gångna
verksamhetsperioden. Vid delegationens möte den 1 december 1988 informerade
delegationens ordförande, tillika ordförande i rådets internationella
samarbetskommitté, om arbetet med de internationella frågorna. Härvid
framkom att kommittén i sin slutrapport, som skulle framläggas i mitten av
december, skulle föreslå inrättandet av ett permanent internationellt utskott
bestående av 10 rådsmedlemmar. Det föreslagna internationella utskottet
skulle vara ett samordningsorgan med uppgift att handlägga allmänna
internationella frågor samt integrationsfrågor. En av kommitténs medlemmar,
Arne Gadd, hade reserverat sig mot kommitténs förslag om ett
internationellt utskott och vid delegationens möte redogjordes även för
reservationens innehåll.

Delegationen har till behandling även haft tre medlemsförslag om
internationella samarbetsfrågor, nämligen om upprättandet av en nordisk
kommission och översyn av beslutsfattandet inom nordiskt samarbete, om
inrättandet av ett internationellt utskott och om ökat nordiskt samarbete i
internationella frågor. De två förstnämnda medlemsförslagen behandlades
slutligt vid delegationens möte den 27 april 1989, varvid beslöts att
delegationen ej skulle avge yttrande med hänsyn till att medlemmarna redan
uttalat sig genom sina respektive partigrupper i rådet. Det sistnämnda
förslaget resulterade i att rådet vid 37:e sessionen antog en rekommendation
om ökat samarbete i internationella frågor.

Vid ett antal möten har en eventuell utökning av antalet suppleanter i
delegationens arbetsutskott diskuterats. Anledningen var att inte alla i
delegationen representerade partier hade en plats i arbetsutskottet. En
arbetsgrupp fick i uppdrag att förbereda frågan. Vid möte den 1 december
1988 beslöt delegationen att det för närvarande inte skulle företas någon
förändring av instruktionen för Nordiska rådets svenska delegation i syfte att
utöka antalet suppleanter i arbetsutskottet. I stället skulle de partier som inte
var representerade i arbetsutskottet ges tillfälle att delta i arbetsutskottets
möten genom adjungering. Delegationen skulle i god tid före nästa års
konstituering diskutera arbetsutskottets sammansättning.

Statsrådet Mats Hellström hade inbjudits till delegationens möte den 22
februari 1989 för att informera om aktuella samarbetsfrågor, I redogörelsen
kom tyngdpunkten att ligga på harmoniseringen i Norden i förhållande till

Redog. 1989/90:4

EG med utgångspunkt från den av ministerrådet framlagda ekonomiska
handlingsplanen för åren 1989 -1992 ”Ett starkare Norden” samt en rapport
om ”Norden i Europa”. Enligt samarbetsministern borde vi nu koncentrera
våra insatser till områden som en nordisk hemmamarknad, transporter,
kultur och utbildning samt nordbors rättigheter. Samarbetsministern framhöll
att Norden måste stärkas inåt så att nordiska företagare, arbetstagare
och medborgare fick bästa möjliga utgångspunkt för att delta i och dra nytta
av den europeiska integrationsprocessen. Det var dessutom viktigt att stärka
de nordiska ländernas roll och inflytande utåt i Europa på områden där
Norden ligger långt framme. Detta gällde bland annat miljöpolitik, arbetsmiljö
och konsumentpolitik.

Delegationens berättelse till riksdag och regering har också varit upp till
diskussion vid delegationens möten. Delegationen har därvid understrukit
behovet av att få till stånd en bred nordisk debatt i riksdagen om det nordiska
samarbetet.

Arbetsutskottet

Vid delegationens konstituerande möte den 20 oktober 1988 valdes ett
arbetsutskott bestående av Karin Söder, Grethe Lundblad, Lennart Andersson,
Arne Gadd och Wiggo Komstedt. Arbetsutskottet har sedan 36:e
sessionen hållit nio möten. Arbetsutskottet har vid dessa möten bl.a. haft att
förbereda delegationens anslagsäskanden, bokslut, lokala löneförhandlingar
och utseende av Nordiska rådets svenska journaliststipendiater. Dessutom
har arbetsutskottet behandlat frågor i anslutning till arrangerandet av
Nordiska rådets 37:e session i Stockholm.

Informationsverksamhet

Enligt tidigare beslut av Nordiska rådets presidium skall följande målgrupper
prioriteras i Nordiska rådets informationsverksamhet: 1. massmedia, 2.
skola och ungdom, 3. nordiska politiker och politiska partier, 4. organisationer
och 5. relevanta målgrupper utanför Norden.

Nordiska rådets presidium ansvarar för informationsverksamheten som
styrs av årligt fastställda informationsplaner och en informationsbudget.
Varje höst fastställs dels en informationsplan för Nordiska rådets egen
informationsverksamhet, dels en plan för den gemensamt med Nordiska
ministerrådet bedrivna verksamheten. Den senare informationsplanen fastställs
av presidiet och de nordiska samarbetsministrarna. Informationsplanerna
förbereds och verkställs av de informationsansvariga vid rådets och
ministerrådets sekretariat. Under perioden har informationsansvariga hållit
5 möten.

För Nordiska rådets del av informationsverksamheten anslås över rådets
gemensamma budget för 1989 2.760.000 kronor till informationsåtgärder.
Därtill kommer 3.050.000 kronor för tidskriften Nordisk Kontakt och anslag
för handböcker och debattböcker som delvis används för framställning av
informationsmaterial.

Service till massmedia utgör en stor del av informationsarbetet vid

Redog. 1989/90:4

delegationens kansli. Inför större nordiska möten, seminarier, årliga sessioner
och liknande ges förhandsinformation via pressmeddelanden, presskonferenser
och personlig briefing av journalister med genomgång av viktiga,
aktuella samarbetsfrågor och bakgrundsmaterial. Till Nordiska rådets extrasession
i Helsingör ackrediterades på förhand 45 svenska journalister och
ytterligare cirka 20 på plats, varav cirka hälften representerade stora
internationella nyhetsbyråer och europeisk dagspress. Till den 37:e sessionen
i Stockholm ackrediterades cirka 170 journalister från Sverige, och en
presstjänst byggdes upp för att under sessionsveckan betjäna totalt cirka 350
journalister och fotografer.

Andra evenemang som under perioden särskilt tilldragit sig större intresse
från massmedia har varit den stora kvinnofestivalen, Nordiskt Forum i Oslo,
den 31 juli—den 7 augusti, utdelning av Nordiska rådets litteraturpris och det
pågående arbetet inom rådet och Nordiska ministerrådet som berör integrationsfrågor.
Massmedias intresse för det nordiska samarbetet har påtagligt
ökat, sannolikt till stor del som följd av det växande intresset för EG:s arbete
med den inre marknaden och Nordens roll däri. Diskussionerna om Nordiska
rådets och det nordiska samarbetets effektivitet och eventuella behov av nya
arbetsformer har också bidragit till massmedias ökade intresse. Den
massmediala bilden av Nordiska rådets arbete präglas ofta av en kritisk
inställning. Samtidigt växlar denna bild kraftigt över tiden. I samband med
extrasessionen framställdes rådet överlag som ett starkt och handlingskraftigt
organ med stort engagemang i miljöfrågor, medan stora delar av
ledarsidornas kommentarer i anslutning till den 37:e sesssionen präglades av
skarp kritik och uppmaningar till förnyelse.

Det årliga journaliststipendiet om 50.000 kronor utdelades av delegationen
till

Bengt Lindroth, Expressen med 30.000 kronor,

Håkan Sandberg, TV2-Växjö med 8.000 kronor

och Willy Silberstein, Riksradions Ekoredaktion med 12.000 kronor.
Sammanlagt 34 ansökningar hade inkommit.

Information till skolan har under perioden främst inneburit fortsatt arbete
med Nordpå-projektet, utgivning av samnordiska temanummer om aktuella
nordiska samhällsfrågor tänkta som komplettering till ordinarie läromedel.
På initiativ av Nordiska rådets kulturutskott har Nordpå-projektet nu
övergått till Nordiska ministerrådet, men för tillfället råder dock oklarhet om
projektets vidareförande.

Material om nordiskt samarbete efterfrågas ofta från såväl högstadie- och
gymnasielärare, studerande och forskare vid högskolor som från olika
vuxenutbildningsinrättningar. Förfrågningarna avser både material inom
ämnena samhällskunskap och ekonomi, men även aktuellt material för
undervisningen i nordiska språk inom svenskämnet. Efterfrågan är svår att
tillfredsställa, i avsaknad av material utarbetat för skolbruk, och får lösas ad
hoc.

Grupper av gymnasister och högskolestuderande har tagits emot löpande
för studiebesök, temaarbeten och uppsatsförfattande. Under perioden har
en studerande från högskolan i Växjö tillbringat sin handledda praktiktermin
vid kansliet och utfört en attitydundersökning inom och mellan de nordiska

Redog. 1989/90:4

samarbetsorganisationerna. Med attitydundersökningen som bakgrund har,
i samråd med delegationens personal- och informationsnämnd, ett förslag
om uppbyggnad av ett system för bättre interninformation lagts fram.

Samarbete med Föreningen Norden försiggår löpande och på många plan.
Flera av kansliets anställda har förtroendeuppdrag i styrelser och nämnder.
Kansliet har fortsatt medverkat med regelbundna artiklar i ”Nordens
Tidning” som utges i 32.000 exemplar. Månaden före den 37:e sessionen
arrangerades en föreläsningsserie i Föreningen Nordens Gävleborgsdistrikt,
där på 8 olika platser medlemmar ur delegationen och andra sakkunniga
deltog. En kurs har arrangerats tillsammans med Norrköpingsdistriktet om
det nordiska miljösamarbetet och resultatet av rådets extrasession om
miljöfrågor. Nordiskt informationsmaterial distribueras löpande via Föreningen
Nordens centrala kansli och dess två regionala informationskontor i
Göteborg och Umeå.

Studiebesök och föreläsningsverksamhet efterfrågas ofta. Delegationens
medlemmar och kansliets personal är i varierande omfattning involverade i
detta. Som några exempel kan nämnas föreläsningar för ett 25-tal freds- och
konfliktforskare från utvecklingsländer, 80 socialarbetare från u-länder
deltagande i en kongress arrangerad av Sveriges Socionomers Riksförbund,
medlemmar i Association of African Diplomats in Stockholm, en utbildningsdag
för anställda vid Svenska Institutet och 40 deltagare i ett seminarium
för Nordens liberala och radikala ungdomsförbund.

Bland några av de mera ovanliga inslagen i den utåtriktade informationsverksamheten
kan nämnas mottagandet av vinnare i en tävling, utlyst av
Radio-Tele-Luxemburg, utsänt till cirka 40 miljoner TV-tittare i Centraleuropa
och Nordiska rådets presidiums deltagande i ett entimmes morgonprogram
utsänt i Sky-Channel.

Den samnordiska informationsverksamheten bedrivs genom nära samarbete
mellan informationsansvariga vid de olika nordiska sekretariaten. Informationsansvariga
har hållit 5 möten under perioden. Den av presidiet i
november antagna informationsplanen anger verksamhetens inriktning och
resurser.

För kansliets del har medverkan i tre olika arbetsgrupper utgjort de mest
omfattande insatserna. En av arbetsgrupperna har ansvarat för produktion
av de temahäften för skolbruk som producerats under namnet Nordpå. De
två övriga arbetsgrupperna ägnar sig åt att utarbeta overheadmaterial om
rådets och ministerrådets arbete, inklusive standardföredrag, att utvärdera
tidigare videofilmer och söka producera en kortare videofilm med tillhörande
lärarhandledning.

Utredningsarbetet rörande informationsverksamheten och dess organisation
och resurser fortsätter i form av ett konsultarbete utfört under ledning av
en särskild styrgrupp. Utredningen tillsattes efter socialdemokratiskt medlemsförslag
och omfattar även Nordiska ministerrådet.

Kansliet har en omfattande distribution och förmedling av samnordiska
publikationer och dokument. Nordiska publikationer utgivna på engelska,
tyska och franska distribueras genom samarbete med Svenska Institutet.
Riksdagen bistår med distribution av aktuell information till skolorna.

Under perioden har översyn gjorts av distributionen vad gäller Rådsför -

Redog. 1989/90:4

handlingarna, Nordisk Statistisk Årsbok, Nordiska Samarbetsorgan och Redog. 1989/90:4

tidskriften Nordisk Kontakt. Detta har utförts i syfte att minska de
kostnadskrävande upplagorna och i samtliga fall har upplagorna minskats
kraftigt, i vissa fall till hälften.

Kontakter med organisationer, myndigheter och allmänhet har mycket
påtagligt ökat under de senaste åren. Betydligt flera förfrågningar avser
numera också Nordiska ministerrådets verksamhet. Här ges endast summariska
illustrationer av de typer av ärenden som förekommer:

- organisationer och myndigheter söker upplysningar och skriftligt underlag
rörande nordiska överenskommelser och deras tillämpning, resultat av
nordiska projekt och beslut i ministerrådet, situationen rörande uppmärksammade
medlemsförslag eller tidigare antagna rekommendationer

- bibliotek och forskare söker nordiska utredningar, underlag rörande
nordiska förhållanden på olika områden, jämförande nordiska fakta och
statistik

- rörelseidkare söker nordiska bestämmelser om standardisering, utveckling
av den nordiska hemmamarknaden inom olika branscher, information om
Nordiska investeringsbanken, Nordiska industrifonden, Nordiska projektexportfonden
m.fl. nordiska institutioner, upplysningar rörande nordisk
arbetskraft

- studerande söker underlag och idéer till nordiska uppsatser och temaarbeten,
studiemöjligheter i grannländerna, bestämmelser rörande examensgiltighet,
Nordplus och Nordjobb

- enskilda personer önskar upplysningar rörande flyttning/återflyttning,
pensioner, skatter, resor inklusive turistinformation, bidragsmöjligheter
inklusive bestämmelser och ansökningshandlingar till Nordiska kulturfonden.
Slutligen är det ett stort antal som önskar upplysningar om specifika
förhållanden i grannländerna, inbegripande klagomål kring bestämda
företeelser som miljöutsläpp och ”sälslakt”.

Övrig verksamhet

Den 1 december 1988 ägde ett möte rum mellan svenska delegationen och
Föreningen Nordens Centralstyrelse. Från centralstyrelsens sida framfördes
bl.a. synpunkter på det gränsregionala samarbetet, Norden och EG, Norden
och skolan och nordiska ungdomsprojektet. Centralstyrelsens ordförande
Thorbjörn Fälldin lämnade också en redogörelse för föreningens verksamhet
och underströk dess opinionsbildande betydelse för det nordiska samarbetet.

Han påtalade också behovet av ökade statsanslag för föreningens allmänna
verksamhet, de olika stipendieordningarna och olika skolinriktade projekt.

Delegationens medlemmar informerade för sin del om den nyligen
avslutade extra sessionen om miljöfrågor och om vilka frågor som för
närvarande var mest aktuella i rådet. Härvid betonades också vikten av att
följa upp de beslut som redan fattats av rådet, t.ex. när det gällde den
ekonomiska handlingsplanen och kulturhandlingsplanen.

Under verksamhetsperioden har delegationen vid två tillfällen mött
Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU). Vid mötena fram -

förde LSU sina synpunkter på bl.a. det nordiska miljösamarbetet, Nordjobb, Redog. 1989/90:4
Nordplus, Nordpraktik och Nordresekortet.

Riksdagsledamot Grethe Lundblad representerade delegationen vid Nordiska
teknologiårets avslutningskonferens den 15 december 1988 i Köpenhamn.

Elever från såväl gymnasieskolan som grundskolan har beretts tillfälle att
följa och delta i arbetet vid delegationens kansli för att få praktisk
arbetslivsorientering.

En översikt över Nordiska rådets verksamhet 1971 — 1986, utarbetad inom
det svenska kansliet, utkom i oktober 1989 (NORD 1988:78). Översikten är
ett vidareförande av tidigare översikter över rådets verksamhet (NU 1962:8
och NU 1970:14). I översikten redogörs för rådets under perioden behandlade
rekommendationer och yttranden (från 1976 och senare) i anledning av
Nordiska ministerrådets årsberättelser, samt de åtgärder som vidtagits i
anledning av dessa.

C. 2:a extra sessionen 1988
Bakgrund

Rådets 2:a extra session hölls i Helsingör den 16 november 1988. Endast en
gång tidigare i rådets 36-åriga historia har en extra session hållits. Detta var
1975 då upprättandet av den nordiska investeringsbanken och antagandet av
ett nordiskt samarbetsprogram på arbetsmarknadsområdet föranledde rådet
att kalla till en extra session.

Förslag om en extra session framfördes av mittenpartierna under 36:e
sessionen i Oslo. Stark kritik hade framförts mot ministerrådet för att inte
den utlovade handlingsplanen mot havsföroreningar och nordiska miljöprogrammet
hade kunnat presenteras vid sessionen. Mittenpartierna såg med
stor oro på denna försening.

Den omfattande algblomningen utmed den svenska västkusten och den
norska sydkusten under försommaren aktualiserade behovet av en påskyndad
behandling av nordiska miljöåtgärder. Vid ett snabbt beslutat möte i juni
med samarbets- och miljöministrarna beslöt presidiet att inkalla till extrasessionen.

I sitt öppningsanförande vid extrasessionen framhöll presidenten Jan P.

Syse, Norge, att miljöfrågorna har krupit inpå oss - blivit en del av vardagen.

Det fanns inte tid till att vänta mycket längre med åtgärder för att vända en
utveckling, som var i färd med att sätta våra egna och kommande
generationers livsbetingelser i fara. Därför hade denna extrasession sammankallats.

Presidenten uttalade också förhoppningen att extrasessionen skulle leda
fram till en nordisk miljöpolitik, som var så framsynt och konkret att den
kunde vara förebild för länder utanför Norden.

Saklistan för extrasessionen omfattade även ministerrådsförslag till nordisk
budget för 1989 och ett medlemsförslag med anknytning till denna
budget. 10

C.l. Miljöfrågor

Redog. 1989/90:4

Nordiskt miljöprogram

Social- och miljöutskottet hade framlagt ett gemensamt betänkande över
ministerrådsförslaget om nordiskt miljöprogram samt medlemsförslag om
förstärkta åtgärder för en harmonisering av miljöreglerna i de nordiska
länderna, väckt av socialdemokratiska medlemmar, om bekämpning av
luftföroreningar och ”växthuseffekter”, väckt av konservativa medlemmar,
och om nordisk miljöpolitik, väckt av medlemmar från mittenpartierna.

Utskottet ställde sig bakom ministerrådsförslaget, men ansåg att det borde
kompletteras med insatser både på internationell, nordisk och nationell basis
på sammanlagt 19 punkter.

Programförslaget fick enligt utskottet en internationell förankring genom
hänvisningen till Brundtlandkommissionen. Dess rapport gav en värdefull
grundval för miljöpolitiken på både internationellt, nordiskt och nationellt
plan och en god utgångspunkt för den högre prioritet som miljön under
kommande år måste ha inom alla samhällssektorer.

Utskottet ansåg att programförslaget innebar en höjning av ambitionsnivån
och av kraven på nationella myndigheter jämfört med tidigare samarbetsprogram
och utkast. I programförslaget slogs fast att alla enskilda länder
borde, inom ramen för vad naturen tål, sträva efter att följa det mest
ambitiösa miljömål som ett enskilt nordiskt land satt.

Utskottet framhöll som tillägg till programförslaget bl.a. att de nordiska
länderna borde föreslå att FN:s generalförsamling skulle anta en resolution
att de industrialiserade länderna skulle inrikta en viss andel av sin BNP till
globalt miljösamarbete. Vidare borde de nordiska länderna föreslå en global
strategi för skogsvård och lägga fram förslag till en europeisk miljöfond för
att göra modern miljöteknologi tillgänglig för länder som förorsakade stora
gränsöverskridande föroreningar. Nordiska investeringsbankens olika finansieringsordningar
borde enligt utskottet utvidgas till att omfatta samarbete
kring export av miljöteknologi till länder utanför Norden. Vidare förordade
utskottet en nordisk energibudget, åtgärdsplaner för avfallshantering och
naturvård samt ett system för miljödeklaration för olika produkter.

De tre medlemsförslagens synpunkter hade beaktats genom ministerrådsförslaget
och genom utskottets betänkande. Utskottet föreslog att rådet
skulle rekommendera ministerrådet att

a) fastställa ett nordiskt miljöprogram i huvudsak enligt ministerrådsförslag
B 85/s samt med beaktande av de synpunkter och önskemål som framförts
av social- och miljöutskottet och därvid omarbeta de ovan fastslagna
principerna till konkreta emissionskrav, tidsgränser m.m. inom de
områden som nämnts

b) ställa erforderliga ekonomiska resurser till förfogande för förverkligande
av miljöprogrammet

c) årligen lämna en redogörelse till Nordiska rådet om miljötillståndet i de
nordiska länderna samt om uppföljningen av det nordiska miljöprogrammet.

Vidare föreslog utskottet en rekommendation till de nordiska ländernas
regeringar att spela en pådrivande roll i den internationella miljöpolitiken
och därvid utöva en aktiv utåtriktad internationell informationsverksamhet.

Mot utskottets förslag reserverade sig utskottets två konservativa medlemmar,
den ene var Sten Svensson, som önskade att regeringarna även skulle
rekommenderas att aktivt delta i det nordiska och internationella samarbetet
för att finna lösningar på de problem som förorsakas av koldioxid och andra
”drivgaser” genom en ändrad inriktning av energipolitiken i enlighet med de
konservativas medlemsförslag.

I debatten i plenum underströk statsrådet Birgitta Dahl, miljöministrarnas
talesman, att det nu framlagda förslaget till samarbetsprogram på miljöområdet
representerade en helt annan och högre ambitionsnivå än den man hittills
haft i det nordiska miljösamarbetet. Programmet hade sin utgångspunkt i
Brundtlandkommissionens slutsats, att det fanns ett oupplösligt samband
mellan resurshushållning, omsorg om miljön och förutsättningar för ekonomisk
och social utveckling. Statsrådet uttalade sin övertygelse om att
samtliga nordiska länder i fortsättningen skulle komma att låta miljökraven
spela en avgörande roll när det gällde att fastställa olika villkor för olika
verksamheter.

Grethe Lundblad, en av utskottets två talesmän, ansåg det av flera skäl
viktigt och riktigt, att förslaget till miljöprogram innebar en höjning av
ambitionsnivån i förhållande till tidigare program på området. Såvitt gällde
programmets olika delar underströk Grethe Lundblad bl.a. att det var
angeläget att enbart ”risk” för skada skulle vara orsak för att vidta
miljövårdande åtgärder och att principen att ”förorenaren betalar” skulle
slås fast även mellan de nordiska länderna. Grethe Lundblad betonade
vikten av att tillräckliga budgetmedel ställdes till förfogande för programmets
genomförande.

Som talesman för reservanterna uttalade Sten Svensson, att en ökad
kolanvändning skulle bli det stora hotet mot den nordiska miljön, om den
tilltänkta snabbavvecklingen av kärnkraften kom till stånd. Kampen mot
luftföroreningarna måste därför ses som den viktigaste miljöpolitiska
utmaningen under tiden fram till år 2000.

Statsrådet Sissel Renbeck, Norge, ansåg att programmet var en milstolpe i
det nordiska miljösamarbetet. Programmet var framför allt präglat av att
miljöpolitiken nu måste drivas tvärsöver både sektorer och landgränser.
Enligt statsrådet kunde miljöpolitiken inte som hittills bara vara ett ansvar
för miljöpolitiker. Alla var i samma båt och alla måste ta sitt ansvar för att
båten bar.

Carl Bildt berörde bl.a. klimatproblemen i sitt inlägg och ansåg att just på
detta område hade Norden hamnat på efterkälken i den internationella
miljödebatten. Den nordiska politiken, debatter, åtgärder och insatser hade
inte i tillräcklig grad fokuserats mot de globala klimatproblemen. Hade
inriktningen på koldioxidproblemet varit tydligare, hade man enligt Bildt
också kunnat tala med litet renare samvete.

Mot bakgrund av att miljökrav ofta ställs mot ekonomisk tillväxt i
miljödebatten fann Bengt Westerberg det angeläget att understryka utgångspunkten
för och slutsatsen i Brundtlandkommissionens rapport att ekono -

Redog. 1989/90:4

misk utveckling och god miljö hängde nära samman, att en ekonomisk
utveckling inte bara lät sig väl förenas med en god miljö, utan att den också
var en förutsättning för att vi skulle få en bättre miljö.

Enligt Olof Johanssons mening var miljöprogrammet en framgång för
nordiskt samarbete, men det räckte inte. Ständig revidering var nödvändig.
Ständig skärpning av krav och åtgärder skulle behövas. Därför fanns det,
ansåg Olof Johansson, behov av mer resurser för miljöskyddet men än mer av
ett förebyggande av miljöskador genom förändrade livsmönster. Mot denna
bakgrund hade centerpartiet just framlagt ett nytt medlemsförslag i rådet
med ytterligare framflyttade positioner.

Statsrådet Sven Hulterström uppehöll sig vid transportsektorns miljöeffekter
och underströk att miljöbelastningen från transportsystemet måste
minska för att grundläggande hälso- och miljökrav skulle kunna uppfyllas.
Det nordiska samarbetet var en viktig del i detta. Ett gemensamt, offensivt
nordiskt agerande var en förutsättning för ett framgångsrikt internationellt
arbete för en bättre miljö, framhöll statsrådet.

Lars Werner underströk att miljökrisen måste angripas med samordnade
internationella åtgärder, vilket dock aldrig kunde vara en ursäkt för nationell
passivitet. Utskottets behandling av programförslaget hade i praktiken
inneburit en stark kritik av detta genom de 19 omfattande skärpningarna,
som verkligen förbättrade förslaget och som rådets vänstergrupp ställde sig
bakom. Lars Werner såg med oro på att inte bara rådets anseende utan också
dess möjligheter att spela någon roll höll på att gå förlorad, om dess arbete
inte blev snabbare och konkretare.

Birger Schlaug framförde i sitt inlägg skarp kritik mot programmet, som
gjorde honom både bedrövad och besviken. ”Det verkar som om vi politiker
ingenting begriper av det som händer runt omkring oss”, framhöll Schlaug,
som avsåg att yrka avslag på förslaget till miljöprogram.

Rådet följde utskottets förslag och antog den första rekommendationen
(nr 46) med 69 röster mot 1 (Schlaug) och den andra (nr 47) med 76 röster mot
1 (Schlaug). 5 medlemmar avstod från att rösta beträffande den andra,
däribland Carl Bildt, Wiggo Komstedt, Hans Nyhage och Sten Svensson.

Handlingsplan mot havsföroreningar

Behandlingen av ministerrådets förslag om en handlingsplan mot havsföroreningar
fick en nästan dramatisk upptakt då social- och miljöutskottet på sitt
möte i oktober 1988 beslöt att avvisa ministerrådsförslaget och föreslå en
rekommendation till ministerrådet att lägga fram ett nytt förslag till
åtgärdsplan mot havsföroreningar till sessionen 1989 med utgångspunkt i
ministerrådsförslaget och de synpunkter som anförts av utskottet, speciellt
vad gällde konkreta krav angående utsläppsminskningar och skärpta tidsgränser.

Redan vid extrasessionen presenterades emellertid ett reviderat ministerrådsförslag
(ändringsförslag) med ett antal utfästelser bl.a. att varje nordiskt
land före den 31 december 1989 skulle lägga fram en nationell åtgärdsplan för
att reducera utsläppen av närsalter (fosfor och kväve) till de havsområden
som indirekt eller direkt påverkas eller kan förväntas bli påverkade av dessa

Redog. 1989/90:4

utsläpp (Östersjön, Kattegatt, Skagerrak och områdena väster om Danmark)
med 50% före 1995, sett i förhållande till 1985 års utsläppsnivå.

Utskottsmajoriteten beslöt dock - vid en votering där siffrorna blev 8 mot 5
- att stå fast vid sitt förslag till betänkande dock med tillägg av en hänvisning
till ändringsförslaget.

Den socialdemokratiska minoriteten förordade en rekommendation till
ministerrådet att anta en handlingsplan mot havsföroreningar i överensstämmelse
med det ursprungliga ministerrådsförslaget och ändringsförslaget samt
utskottets synpunkter i det tidigare betänkandet.

Debatten i plenum blev både omfattande och engagerad och präglades av
starka motsättningar mellan majoritets- och minoritetsanhängare.

Svein Alsaker, Norge, utskottets talesman, framhöll att utskottet hade
varit enigt om att ministerrådets förslag till handlingsplan inte var tillfredsställande.
Den innehöll positiva nationella förslag, principer och utgångspunkter.
Helhetsintrycket var dock att ambitionsnivån var för låg och att
planen präglades av kompromisser och att dess karaktär av en samlad
nordisk handlingsplan kommit för mycket i bakgrunden. Alsaker var starkt
kritisk till att det omfattande ändringsförslaget presenterades så sent som
dagen före sessionen, vilket betog utskottet möjligheten till en grundlig
behandling av ändringsförslaget, som i och för sig var ett steg i rätt riktning.

På reservanternas vägnar framförde Dorte Bennedsen, Danmark, att
utskottets kritik hade hjälpt och att ändringsförslaget innebar en inte
oväsentlig uppstramning av planen på konkreta punkter och framför allt
genom att planen skulle bli rullande och skulle justeras redan inom 15
månader.

Statsrådet Birgitta Dahl utgick från den fråga som varit den mest
kritiserade, nämligen att ministerrådet skulle ha brutit mot sådana grundläggande
principer som att de ambitiösa målen och bästa tillgängliga teknik
skulle användas samt att vad naturen kunde tåla skulle vara utgångspunkten
för kraven. Statsrådet medgav att detta inte fullt ut redovisades, vilket
berodde på att man inte hunnit förhandla färdigt på vissa punkter. Till
sessionen 1990 skulle redovisning kunna ges. Det viktigaste var inte nu att
satsa resurserna på perfekta dokument utan att genomföra praktiska
åtaganden.

Sten Svensson poängterade i sitt inlägg de synpunkter på forskningens
betydelse som han tillsammans med övriga konservativa i utskottet avgivit i
ett särskilt yttrande. Forskningen måste ges ännu högre prioritet. En
fullständig kartläggning av den marina miljön i nordiska farvatten borde
göras gemensamt för att bättre kunna förutse miljökatastrofer liknande årets
med algblomning och säldöd och förebygga dem.

Karin Söder föreslog i sitt debattinlägg att alla föroreningar som förr eller
senare drabbade haven skulle dokumenteras i en konkret åtgärdsplan med
klara tidsgränser. Bl.a. pekades på att miljöfarliga utsläpp måste upphöra
och kväve- och fosfatutsläpp begränsas, att klorutsläppen måste halveras
senast 1995 och upphöra helt före år 2000 och att det internationella arbetet
måste intensifieras.

Grethe Lundblad, en av utskottets reservanter, underströk tidsaspekten
och behovet av konkreta åtgärder. Denna extrasession fick inte genom

Redog. 1989/90:4

prestigeladdade inställningar utmynna i att Nordiska rådets politiker inte Redog. 1989/90:4

skulle anta utmaningen och uppmaningen att godta en åtgärdsplan mot

havsföroreningar.

Marianne Samuelsson ansåg att ändringsförslaget måste omarbetas så att
det innehöll krav i likhet med dem som naturskyddsföreningen och Greenpeace
hade framfört. Någon egentlig åtgärdsplan hade ännu inte presenterats
enligt hennes uppfattning utan endast en redovisning över redan beslutade
åtgärder.

Karl-Erik Svartberg ansåg det viktigt att för kampen mot havsföroreningar
vidta åtgärder snarast och stödde således utskottsminoritetens förslag.

Vid den första omröstningen i plenumförsamlingen avslogs utskottets
förslag till rekommendation med 46 röster mot 38. Därefter blev reservanternas
förslag till rekommendation antagen (nr 48) med 63 röster mot 12,
däribland Marianne Samuelsson. 10 medlemmar avstod från att rösta,
däribland Carl Bildt, Olof Johansson, Wiggo Komstedt, Sten Svensson,

Karin Söder, Lars Werner och Bengt Westerberg.

Den antagna rekommendationen innebar således, att ministerrådet skulle
anta en handlingsplan mot havsföroreningar i överensstämmelse med
ministerrådsförslaget B 86/s och ministerrådets ändringsförslag B 86 Ä/s samt
utskottets förslag och synpunkter.

C.2. Budgetfrågor

C.2.1. Nordiska ministerrådets budget för 1989

Till grund för behandlingen av ministerrådets budget för 1989 förelåg
ministerrådets förslag och ett medlemsförslag om ökning av resurserna för
förverkligande av handlingsplanen för det nordiska kultursamarbetet.

Budget- och kontrollutskottet föreslog att rådet med anledning av dessa
förslag skulle rekommendera ministerrådet att vid fastställande av budgeten
för 1989 ta hänsyn till utskottets synpunkter och förslag.

Utskottet underströk att de möjligheter som fanns för att lösa den konflikt
som rådde mellan ambitionerna för det nordiska samarbetet och budgetnivån
var, antingen att frågan om finansiering av det nordiska samarbetet verkligen
löstes på ett tillfredsställande sätt, eller att man gick in för en hårdare
prioritering.

Framlades nya handlingsplaner, var det inkonsekvent av ministerrådet att
inte samtidigt ställa tillräckliga medel till förfogande för planernas genomförande,
ansåg utskottet. Härvid syftade utskottet särskilt på kulturhandlingsplanen.
En ökning av kultursektorns budget borde framför allt inriktas på
kulturfonden, kultursektorns dispositionsmedel och forskning.

Utskottet pekade vidare på behovet av satsningar på andra områden,
såsom arbetsmarknadsområdet, trafiksäkerhet, trafikmiljö och ungdomsresandet
i Norden, genomförandet av handlingsplanen på jämställdhetsområdet,
projektbudget för lagstiftningssamarbetet och nordiska projektexportfonden
(NOPEF).

Utskottets ordförande Ivar Hansen, Danmark, gav i samband med
presentationen i plenarförsamlingen av utskottets betänkande över förslagen

som sin personliga uppfattning uttryck för att budget- och kontrollutskottet 15

borde överväga om det fanns möjligheter att införa en avgift för den som
använder rådets aktiviteter, forskning och service på olika områden.

Ivar Hansen underströk att det överordnade prioriteringsansvaret låg i
rådet hos budget- och kontrollutskottet och i ministerrådet hos samarbetsministrarna.
I prioriteringen borde ingå en värdering av den nordiska aspekten
och av om resurserna blev bättre utnyttjade genom nordiskt samarbete än
genom enskilt nationellt agerande.

Statsrådet Mats Hellström som talesman för samarbetsministrarna uppehöll
sig i sitt inlägg också vid prioritering och resursutnyttjande. I 1989 års
budget hade man gjort en klarare prioritering än tidigare av angelägna
samarbetsområden och koncentrerat insatserna. Omprioriteringar hade fått
göras för att få fram nya pengar till t.ex. miljöområdet, bioteknologiskt FoU
och industricentret i Oslo.

Ministerrådet hade prioriterat inom kulturhandlingsplanen Nordplus,
skolsamarbetet och vuxenutbildningssamarbetet, vidare industriella centret i
Oslo, bioteknologiska handlingsprogrammet, miljösektorn och NordenEuropa-frågan.
Dessa prioriteringar stämde enligt statsrådet i huvudsak
överens med rådets prioriteringar, även om rådets önskemål finansiellt gick
längre än ministerrådets ramar.

Per Olof Håkansson, medlem i utskottet, underströk nödvändigheten av
att utveckla budgeten som styrinstrument. Den budgetteknik som nu
användes var något föråldrad. Budgeten måste vara överblickbar och
begriplig och redovisa vad som var bundna och rörliga resurser.

Kommunikationsutskottets ordförande Elver Jonsson var kritisk till att
trafiksäkerheten inte fanns med bland de av ministerrådet prioriterade
områdena och ansåg detta illavarslande för möjligheterna att hålla ett
framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete vid liv i Norden. Elver Jonsson framhöll
även behovet av satsningar på transportområdet, på ungdomsresandet i
Norden och på turism, områden som kommunikationsutskottet under åren
prioriterat högt.

Rådet antog med 71 röster mot 1 en rekommendation (nr 49) i enlighet
med budget- och kontrollutskottets förslag.

D. 37:e sessionen
D.l. Generaldebatten

Till grund för generaldebatten låg liksom tidigare Nordiska ministerrådets
berättelse om det nordiska samarbetet, ministerrådets förslag rörande planer
för det fortsatta samarbetet samt rapporten från Nordiska rådets presidium
om rådets verksamhet sedan den 37:e sessionen. Generaldebatten inleddes
med det så kallade trontalet av ministerrådets ordförande och ett svarstal av
en representant för rådets presidium. Anföranden hölls därefter av representanter
för de fyra partigrupperna: den konservativa, den socialdemokratiska,
den vänstersocialistiska gruppen samt mittengruppen.

I generaldebatten togs en rad olika frågor upp. Många talare uppehöll sig
särskilt kring frågor rörande de nordiska ländernas relationer med omvärl -

Redog. 1989/90:4

den, särskilt EG, miljöfrågor samt frågor med tonvikt på kulturhandlingsplanen.

I ministerrådets så kallade trontal framhöll ministerrådets ordförande,
jordbruksminister Mats Hellström, att den dynamiska utvecklingen i vår
omvärld krävde att det nordiska samarbetet utvecklades vidare och att ett
starkare Norden kom till stånd. Den västeuropeiska integrationsprocessen
och dess konsekvenser för det fortsatta nordiska samarbetet hade haft en
framträdande plats i ministerrådets arbete under 1988 och bidragit till nya
framsteg. I tre rapporter, Norden i Europa I och II och den nya ekonomiska
handlingsplanen, redovisades dessa. Hellström slog också fast att Finland,
Island, Norge och Sverige var eniga om att förhandlingar med EG först och
främst skulle föras via EFTA eller eventuellt på bilateral väg, medan
Danmark som EG-medlem tillvaratog sina intressen direkt i EG-organen.

För det nordiska samarbetets förhållande till den europeiska integrationen
slogs det i rapporterna fast, att det gällde att förstärka Norden såväl inåt
(hemmamarknad, transportmarknad, kultur- och utbildningsgemenskap,
nordbors rättigheter) som utåt (miljöpolitik, arbetsmiljö- och konsumentpolitik,
information om det nordiska samarbetet). Hellström berörde också
ministerrådets arbete med miljöfrågorna som efter rådets extrasession
resulterat i ett samarbetsprogram på miljöområdet och ett handlingsprogram
mot havsföroreningar. En ny handlingsplan mot luftföroreningar skulle
utarbetas under år 1989. Ett ministerrådsförslag till en nordisk arbetsmiljökonvention
hade framlagts till sessionen. På kultursamarbetets område
nämnde Hellström särskilt Nordplus-programmet och tillkännagav att
samarbetsministrarna samma dag hade anslagit 30 miljoner DKR till en
nordisk TV- och filmfond.

I sitt svarstal framhöll även presidiets representant Jan P Sy se att 1988 varit
ett gott år för det nordiska samarbetet särskilt när det gällde miljön och
EG-frågorna. Rådets internationella kommitté hade i sin rapport lagt fram
förslag till hur rådets internationella aktiviteter skulle organiseras. Det var
nu viktigt att hitta en arbetsmodell för både Norden som helhet och de
enskilda länderna att bli deltagare i den europeiska och den internationella
utvecklingen. Syse efterlyste även en effektivisering av det nordiska samarbetet
såväl inom rådet som ministerrådet.

Den konservativa gruppens talesman, Carl Bildt, betonade att det
nordiska samarbetet inte stod särskilt starkt. Det som hade uppnåtts i det
nordiska samarbetet låg långt tillbaka i tiden; under de senaste åren hade
misslyckandena varit tydligare än framgångarna. Det nordiska samarbetet
riskerade att stagnera samtidigt som det västeuropeiska samarbetet accelererade.
I det sistnämnda låg dock en möjlighet för Norden. Viktigt var att
nordiska medborgare och företag hade samma möjligheter som de i det
övriga Västeuropa. Även i Östeuropa pågick en utveckling som öppnade nya
möjligheter till samarbete.

Den socialdemokratiska gruppens talesman, Anker Jörgensen, Danmark,
konstaterade att utvecklingen i Europa och EG f.n. gick mycket snabbt. Det
var därför bra att de nordiska länderna under kommande år arbetade seriöst
med hela problematiken kring EG:s inre marknad och Norden som
hemmamarknad. Norden borde påverka utvecklingen i Europa för att ge den

Redog. 1989/90:4

2 Riksdagen 1989/90. 2 sami. Nr 4

stora, öppnare europeiska marknaden en tydligare social och miljömässig
dimension. Även om de nordiska länderna i EFTA förklarat att förhandlingarna
skall bedrivas mellan EFTA och EG skulle Norden och Nordiska rådet
få samarbeta i ökande grad om program, rekommendationer, konventioner
och gemensamma beslut. Flärigenom kanske nordiska ståndpunkter bättre
skulle markeras i den europeiska utvecklingen. Arbetsmiljösamarbetet och
förslaget om koncernfackligt samarbete kunde nämnas som exempel. Den
nordiska välfärdsmodellen skulle ej avvecklas utan utvecklas i ett energiskt
samarbete.

Den vänstersocialistiska gruppens talesman, Lars Werner, framhöll att det
nordiska samarbetet stod inför ett vägskäl. Om de nordiska länderna inte
utvecklade sitt ekonomiska och sociala samarbete utan vart för sig anpassade
sig till EG :s inre marknad var det risk för att det nordiska samarbetet gick in i
en avvecklingsperiod.

Det vore ett ödesdigert misstag att tro att allt intresset måste fokuseras på
EG. Det fanns en rad frågor för de nordiska länderna att samarbeta kring
oavsett vilken form av samarbete med EG länderna valde. Werner underströk
vikten av att ett internationellt utskott upprättades inom rådet. Det
koncernfackliga samarbetet borde främjas på det sätt som löntagarorganisationerna
föreslagit.

Mittengruppens talesman, Karin Söder, framförde att Nordiska rådet
måste arbeta mer offensivt och målinriktat. En strategi för Nordens framtid
måste utformas inför de förändringar Europa stod inför. Norden som
hemmamarknad och ett nordiskt medborgarskap var viktiga samarbetsområden
som ministerrådet måste driva aktivt. Miljöfrågorna måste leda till ökad
anpassning och konkreta åtgärder. I alla beslut och initiativ som togs av rådet
var det nödvändigt med en aktiv uppföljning. En nordisk ombudsman för att
bevaka medborgarnas sociala rättigheter och särskilt barnens rättigheter
skulle kunna fylla en viktig funktion. Rådet borde för de närmaste åren
prioritera miljöfrågorna, nordiskt medborgarskap, internationellt samarbete
och en översyn av arbetssättet.

Statsminister Gro Harlem Brundtland fann det viktigt att diskutera hur
EFTA kunde stärkas för att bäst möjligt kunna tillvarata ländernas intressen i
förhållandet till EG. Miljöfrågorna spelade en allt viktigare roll, och här
krävdes starkare internationella organisationer med delvis överstatlig myndighet.
Det nordiska miljöprogrammet måste kompletteras med särskilda
handlingsplaner på områden där nationella åtgärder kan stödja och förstärka
varandra.

Statsminister Poul Schluter ansåg det vara dumt att försöka dölja att det
nordiska samarbetet inte hade präglats av samma dynamik och stora
landvinningar på senare år. Därför var det viktigt att diskutera hur det
nordiska samarbetet kunde effektiviseras. Schluter gjorde bedömningen att
flera nordiska länder om ett antal år skulle välja medlemskap i EG utifrån
sina egna intressen. Det var glädjande att likabehandling eftersträvades
mellan nordiska och EG-medborgare när det gällde fri rörlighet inom
Västeuropa.

Statsminister Ingvar Carlsson framhöll att industrialismen växte fram i
länderna kring Nordsjön och Östersjön och här formulerades även konserva -

Redog. 1989/90:4

tismen, liberalismen och den demokratiska socialismen. En strävan att föra
en ekonomisk utveckling med social rättvisa präglade utvecklingen. Nu
gällde det också att visa att ekonomisk utveckling kunde förenas med en god
miljö. Denna skapade även möjligheter till renare anläggningar, rena
produkter och effektiv och miljövänlig teknik. Det internationella samarbetet
på miljöområdet borde utvecklas också med Östeuropa där miljöproblemen
var stora.

Riktlinjer för det nordiska samarbetet de närmaste åren borde vara att
finna lösningar på de europeiska integrationsfrågorna som inte splittrade
Norden, att hävda den sociala dimensionen - kampen för full sysselsättning
och social rättvisa - och se till att integrationen i Norden gick minst lika
snabbt som den inom EG.

Statsminister Steingrimur Hermansson underströk det gemensamma nordiska
kulturarvets betydelse för dagens nordiska identitet. Det var skäl att
framhålla detta i de pågående europeiska integrationssträvandena. För
Islands del gällde att ett medlemskap i EG ej var målet. Man ansåg det viktigt
att EFTA-samarbetet stärktes inte minst inför förhandlingarna med EG.

Miljösamarbetet var angeläget och här kunde de nordiska länderna påta
sig det ledarskap som krävdes för att få ändrade levnads- och konsumtionsvanor
till stånd.

Statsminister Harri Holken nämnde, att det nordiska samarbetet hade
internationell tyngd. Det var naturligt och okonstlat och var en tillgång i det
internationella umgänget. Europafrågorna stod nu i förgrunden och bilden
av EG efter 1992 var skarpare än tidigare. För Finland, utvecklat i
växelverkan mellan öst och väst, var Europa större än Västeuropa och mera
än ett ekonomiskt-geografiskt område, en kulturkrets. Fullt medlemskap i
EG var ej förenligt med Finlands neutralitetspolitik. Genom EFTA- och
EG-ländernas beslut 1984 om ett europeiskt ekonomiskt område hade
behovet av en förstärkning av EFTA blivit större. Det var samtidigt viktigt
att de nordiska länderna hade som mål att bevara och utveckla sin dynamiska
roll i ett större europeiskt sammanhang.

Kultursamarbetet i Norden hade som grund gemensamma värderingar.
Det förstärkte den nordiska gemenskapen och fördjupade bilden av Norden
utåt. Mycket återstod dock att göra bl.a. för att förbättra språkförståelsen
och servicen till de språkliga minoriteterna.

D.2. Sakfrågor

Saklistan för 37:e sessionen (enligt terminologin i rådet benämns ärendena
saker) upptog 39 medlemsförslag (A-saker), 10 ministerrådsförslag (Bsaker),
10 berättelser från nordiska samarbetsorgan (C-saker) och 65
meddelanden i anledning av tidigare rekommendationer (D-saker). Vid
sessionen framställdes och besvarades i plenum sammanlagt 56 frågor
(E-saker).

Enligt 22 § i arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session
(Dokument 1). Efter generaldebattens slut lades rapporten till handlingarna.
Nordiska ministerrådet avgav i enlighet med artikel 64 i Helsingforsavtalet en

Redog. 1989/90:4

berättelse rörande det nordiska samarbetet under det gångna året (Cl) samt
en särskild redogörelse rörande planerna för det nordiska samarbetet (C2).

39 rekommendationer och 8 yttranden till de nordiska ländernas regeringar
respektive Nordiska ministerrådet antogs. Dessutom antog rådet 2 interna
beslut: angående internationella samarbetsfrågor i Nordiska rådet och ett
nordiskt miljö- och biologiår 1990. Texten till dessa har fogats till berättelsen
som bilaga. Då i det följande inte annat anges, har samtliga i omröstningen
deltagande medlemmar röstat för respektive rekommendation eller yttrande.

D.3. Organisation m.m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister Ingvar Carlsson samt statsråden Feldt, HjelmWallén,
Göransson, Gradin, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist,
Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström,
Lööw och Persson.

Följande valda medlemmar deltog: Grethe Lundblad, Lennart Andersson,
Carl Bildt, Arne Gadd, Ylva Annerstedt som ersättare för Bengt Westerberg,
Karin Söder, Lahja Exner, Wiggo Komstedt, Per Olof Håkansson,
Lena Öhrsvik, Olle Östrand, Hans Nyhage, Elver Jonsson, Gunilla André
som ersättare för Gunnar Björk, Lars Werner, Marianne Samuelsson, Berit
Oscarsson, Karl-Erik Svartberg som ersättare för Anna-Greta Leijon, Sten
Svensson och Hans Gustafsson.

Dessutom var följande suppleanter närvarande under sessionen: Filip
Fridolfsson, Ulla Johansson, Hugo Bergdahl, Olof Johansson, Björn Samuelson,
Birger Schlaug och Birthe Sörestedt.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, kanslichef Bert Isacsson, och
övrig kanslipersonal. Till rådets president valdes vid session Karin Söder,
Sverige och till övriga medlemmar i presidiet Ivar Hansen, Danmark, Anker
Jörgensen, Danmark, Ilkka-Christian Björklund, Finland, Elsi HetemäkiOlander,
Finland, Ölafur G Einarsson, Island, Påll Pétursson, Island, Kjell
Magne Fredheim, Norge, Jan P Syse, Norge, och Grethe Lundblad, Sverige.
Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på sex utskott: juridiska
utskottet med 13 medlemmar, kulturutskottet med 17 medlemmar, socialoch
miljöutskottet och kommunikationsutskottet med vardera 13 medlemmar,
ekonomiska utskottet med 22 medlemmar och budget- och kontrollutskottet
med 14 medlemmar.

De svenska medlemmarna fördelades på följande sätt:

Juridiska utskottet: Lennart Andersson

Hans Nyhage och
Lars Werner
Kulturutskottet: Gunnar Björk

Hans Gustafsson
Berit Oscarsson och
Marianne Samuelsson
Social- och miljöutskottet: Grethe Lundblad

Redog. 1989/90:4

Sten Svensson och Redog. 1989/90:4

Lena Öhrsvik

Kommunikationsutskottet: Elver Jonsson (utskottets ordförande)

Anna-Greta Leijon och
Olle Östrand
Ekonomiska utskottet: Carl Bildt

Lahja Exner

Arne Gadd (utskottets vice ordförande)

Karin Söder och
Bengt Westerberg

Budget- och kontrollutskottet: Per Olof Håkansson (utskottets vice ordförande) Elver

Jonsson och

Wiggo Komstedt (utskottets ordförande)

Val företogs till rådets redaktionskommitté. Till svenska medlemmar i
kommittén utsågs Per Olof Håkansson och Hans Nyhage. Vidare företogs val
av medlemmar till Nordiska investeringsbankens kontrollkommitté för perioden
den 1 maj 1989-den 30 april 1991. Till svensk medlem utsågs Arne
Gadd.

E. Presidiets, utskottens och redaktionskommitténs
verksamhet

E.l. Presidiet

Medlemmar och möten

Rådets presidium består av tio medlemmar, två från varje land. Svenska
medlemmar i presidiet har varit riksdagsledamöterna Karin Söder (c),

Grethe Lundblad (s), svenska delegationens ordförande resp. vice ordförande.

Presidiet har sedan 36:e sessionen i Oslo hållit 17 egna möten, två med
samarbetsministrarna, två möten med miljö- och samarbetsministrarna och
ett med rådets utskottsordförande.

Gemensamma överläggningar mellan presidiet och de nordiska ländernas
statsministrar har hållits i enlighet med tidigare praxis.

Verksamhet

Två ämnen har dominerat presidiets arbete under verksamhetsperioden,
nämligen Nordens ställning i den europeiska integrationsprocessen och
miljöfrågorna.

Strävan att stärka den europeiska dimensionen i det nordiska samarbetet
har även under detta år präglat presidiets liksom övriga rådsorgans arbete.

Man har härvid försökt bilda sig en uppfattning om vilka problem och
möjligheter som det nordiska samarbetet kan komma att ställas inför i

perspektivet av förverkligandet av den inre marknaden år 1992. Frågorna har 21

även berörts vid mötena med statsministrarna och samarbetsministrarna.

Man har från presidiets sida instämt i att de nordiska länderna utanför EG
bör använda EFTA som den viktigaste kanalen vid förhandlingar med EG.
Presidiet har i april 1988 sammanträffat med företrädare för EG-kommissionen
i Bryssel för att på ort och ställe bilda sig en uppfattning av det pågående
integrationsarbetet.

Den i delegationens förra berättelse till riksdagen och regeringen omnämnda
internationella samarbetskommittén med Karin Söder som ordförande
och Arne Gadd som andre svenske representant har under året avgett
ett betänkande med förslag till förstärkningar av det nordiska samarbetets
organisation och åtgärder för att förbättra behandlingen av europeiska och
andra internationella frågor inom rådet. Kommittén har av presidiet fått som
tilläggsuppdrag att framlägga en rapport med förslag om vilken inriktning det
nordiska samarbetet skall ges under de närmaste åren med beaktande av den
pågående integrationsprocessen i Europa. Utredningsarbetet väntas bli
avslutat före den 1 oktober 1989.

Kommitténs i den första rapporten framlagda förslag har resulterat i flera
medlemsförslag i rådet. Dessa redovisas närmare i redogörelsen för ekonomiska
utskottets arbete.

Presidiet har som ett led i strävandena att sprida kännedom om det
nordiska samarbetet och informera sig om det internationella samarbetet
även haft kontakter med Benelux-parlamentet, EG-kommissionen samt
EFTA- och GATT-sekretariaten.

Under året har presidiet också haft möten med Nordens fackliga samorganisation,
Ungdomens Nordiska Råd, Föreningarna Nordens Förbund och
den s.k. Gyllenhammargruppen.

Presidiets beslut i juni 1988 att inkalla rådet till en extra session i november
1988 för att diskutera miljöfrågor gav till resultat att rådet kunde tillstyrka ett
ministerrådsförslag om nordiskt miljöprogram och en åtgärdsplan mot
förorening av den marina miljön. Se vidare under redogörelsen för den 2:a
extra sessionen.

E.2. Utskotten

E.2.1. Juridiska utskottet

Tyngdpunkten i juridiska utskottets arbete har under verksamhetsåret
legat på flyktingfrågorna, ett moderniserat lagstiftningsprogram och
jämställdhetsfrågorna. Nordisk Forum och den officiella nordiska
jämställdhetskonferensen i Oslo sommaren 1988 liksom det vid
sessionen framlagda ministerrådsförslaget om en handlingsplan på
jämställdhetsområdet har i hög grad bidragit till ett ökat engagemang i
utskottet i jämställdhetsfrågorna.

Medlemmar och möten

Svenska medlemmar i juridiska utskottet har varit Lennart Andersson (s),
Hans Nyhage (m) och Lars Werner (vpk). Utskottet har sedan 36:e sessionen
i Oslo hållit 9 möten.

Redog. 1989/90:4

Vid ett möte unde 37:e sessionen uppdrog presidiet åt juridiska utskottet Redog. 1989/90:4
att före 1 oktober 1989 utarbeta förslag till ett framtida valsystem rörande
rådets förtroendeposter. Utskottet har för detta ändamål tillsatt en arbetsgrupp
med partipolitisk sammansättning. Som representant för socialdemokraterna
har utsetts Lennart Andersson och för vänstersocialisterna Lars
Werner.

Behandlade saker
Övergripande frågor

Juridiska utskottet kunde med tillfredsställelse konstatera att dess förslag om
att fackutskotten skulle få avge yttranden över ministerrådets redogörelse om
planerna för det nordiska samarbetet (C 2) direkt till plenarförsamlingen för
omröstning nu genomfördes vid sessionen.

I sitt betänkande över C 2 noterade utskottet att det på utskottets alla
större verksamhetsområden enbart var samarbetet på flykting- och invandrarområdet
som inte reglerades i ett egentligt program. Således fanns det
program på livsmedelsområdet, förslag till ett moderniserat nordiskt lagstiftningsprogram,
program på konsumentområdet och en handlingsplan på
jämställdhetsområdet. Rådets rekommendation nr 30/1986 tillvaratog dock i
grova drag de fastlagda huvudpunkterna för det nordiska samarbetet rörande
flykting- och invandrarpolitik.

Utskottet pekade samtidigt på risken för att andra betydelsefulla samarbetsområden
glömdes bort då man alltför starkt koncentrerade sig på de
stora linjerna och komprimerade planläggningsdokumenten och årsberättelserna.
Utskottet föreslog därför ministerrådet att i den vidare planläggningen
också vara uppmärksamt på samarbetet i anslutning till områden som till
exempel de mänskliga rättigheterna och samernas ställning.

Rådet antog utskottets förslag till yttrande (nr 6) med 70 röster mot 1.

(Yttrandet omfattade fler punkter som återfinns här nedan under respektive
fackavsnitt.)

Utskottet avgav ett särskilt yttrande till budget- och kontrollutskottet över
ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet 1988 (C 1) i de delar
som berörde utskottet. Se härom under E.2.6.

Nordiskt lagstiftningssamarbete

Vid 36:e sessionen antogs ett av juridiska utskottet utarbetat förslag till ett
moderniserat nordiskt lagstiftningsprogram.

Utskottet framhöll nu i sitt betänkande över ministerrådets redogörelse om
planer för det nordiska samarbetet (C 2) att de flesta av de framtidsprojekt
som ministerrådet påbörjat eller avsåg att sätta igång sammanföll med de
förslag som framförts i utskottets förslag till ett moderniserat nordiskt
lagstiftningsprogram. På familjerättens område såg utskottet gärna, att i
samband med en genomgång av reglerna om vårdnad frågan togs upp om
möjligheterna för ekonomisk hjälp från samhällets sida till de föräldrar och
barn, som efter en skilsmässa skulle komma att bo så långt från varandra att 23

utövandet av umgänget kunde bli en ekonomisk börda. Utskottet föreslog Redog. 1989/90:4
därför ministerrådet att i det vidare arbetet med reglerna om vårdnad
undersöka möjligheterna för ekonomisk hjälp från samhällets sida i sådana
fall.

Utskottet framhöll vidare att miljöfrågorna var högt prioriterade i det nordiska
samarbetet. Utskottet föreslog därför att ministerrådet i lagstiftningssamarbetet
dels prioriterade ett projekt om ekonomisk kriminalitet i
samband med miljöbrott och dels att arbetet med regler om ersättning för
miljöskador intensifierades.

I plenardebatten underströk utskottets ordförande Eidur Gudnason,

Island, behovet av en fast nordisk projektbudget för lagstiftningssamarbetet,
bl.a. för några av de områden som nämndes i utskottets förslag till
moderniserat lagstiftningsprogram. Nordiska projektmedel vid sidan av
löpande förhandlingar om lagharmonisering ansågs viktiga för uppnående av
resultat.

Justitieminister Laila Freivalds presenterade ministerrådets synpunkter på
framtidsplanerna inom lagstiftningssektorn och på utskottets betänkande
över dessa. Ministerrådet och utskottet var eniga om betydelsen av att
prioritera bl.a. sådana frågor som tagits upp i utskottets förslag till ett
moderniserat lagstiftningsprogram. Denna enighet var en viktig förutsättning
för ett fortsatt framgångsrikt samarbete på lagstiftningsområdet.

Justitieministern underströk också ministerrådets enighet om behovet av god
framförhållning på lagstiftningsområdet. Här pekades bl.a. på projekt inom
personskaderätten, aktiebolagsrätten, konsumentlagstiftningen, straffrätten
och den offentliga rätten.

Folkregistrering/folkbokföring

Ministerrådet hade med anledning av en rekommendation från rådet 1986
framlagt ett förslag om en ny nordisk överenskommelse om folkregistrering.

Utskottet uttalade sin tillfredsställelse med den snabbhet arbetet bedrivits
av den särskilt tillsatta arbetsgruppen för att få fram överenskommelsen och
med arbetets resultat.

Resultaten kunde sammanfattas i följande tre punkter: 1) Förslag till
konkreta ändringar och förenklingar i den tidigare överenskommelsen; 2)

Ändringar i de enskilda ländernas praktisering av grundläggande regler i
överenskommelsen som utredningsarbetet redan medfört; 3) Angivande av
de delområden som bör bli föremål för ytterligare utredning.

Utskottet föreslog, att ministerrådet skulle överväga om arbetet borde
fortsätta för att söka lösa de problem som angivits av arbetsgruppen. Bl.a.
gällde det frågor i anslutning till vissa gemensamma nordiska bosättningsregler.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 16) till ministerrådet att

godkänna den nordiska överenskommelsen om folkregistrering i
överensstämmelse med ministerrådsförslaget och med beaktande av
utskottets synpunkter.

Rekommendationen antogs med 60 röster. "

Flykting- och utlänningsfrägor

Redog. 1989/90:4

Flyktingfrågorna ligger inom juridiska utskottets arbetsområde och har
under senare år upptagit en stor del av utskottets tid och intresse. Bl.a.
anordnade utskottet 1987 ett seminarium om flykting- och invandrarpolitik.

Vid 37:e sessionen förelåg för behandling ett medlemsförslag om projekt
på flyktingområdet. I detta föreslogs att rådet skulle rekommendera ministerrådet
att genomföra följande projekt på flyktingområdet i samarbetet med
UNHCR och de berörda ländernas regeringar: 1) frivilligt tillbakavändande
(repatriering), 2) tillfällig integration, 3) bosättning i de nordiska länderna.

Utskottet hade särskilt lagt märke till att huvudparten av de organisationer
som arbetade inte endast teoretiskt men också praktiskt med flyktingproblem
mycket varmt tillstyrkte förslagen. Detta gällde både FN:s högkommissariat
för flyktingar och en rad frivilliga humanitära organisationer. Utskottet
underströk att förberedelserna av de olika projekten inte fick ta alltför
lång tid i anspråk. Situationen i flyktinglägren runt om i världen var av sådan
karaktär att det brådskade med att få till stånd alla åtgärder som på något sätt
kunde bidra till att underlätta situationen för flyktingarna.

Humanitära organisationer med stor kunskap på området hade utfört ett
stort arbete på flyktingområdet. Dessa kunskaper och erfarenheter borde
användas i samband med planläggning och genomgörande av ifrågavarande
projekt. Utskottet underströk också att det förutsattes att anslagen till
genomförandet av dessa projekt inte togs från de ordinarie biståndsmedlen.
Ministerrådet och de berörda ländernas regeringar borde här avsätta
särskilda medel.

I samband med behandlingen av medlemsförslaget i plenarförsamlingen
kommenterade invandrarminister Maj-Lis Lööw som representant för de
nordiska ländernas flyktingministrar det nordiska flyktingpolitiska samarbetet.
Härvid framhölls att den samverkan som förekommer mellan de
nordiska länderna i flyktingpolitiska frågor, bl.a. inom den nordiska
samrådsgruppen i flyktingfrågor, hade haft och hade stor betydelse för
uppträdandet i internationella sammanhang. Vidare anförde statsrådet att
utvecklingen inom EG krävde att de nordiska länderna förberedde sig noga
samt analyserade konsekvenserna för gränskontrollen, för visumregler och
för asylpolitiken. Detta gjordes bäst med en nordisk utgångspunkt, som
kanske gav möjligheter att påverka utvecklingen mot det öppna Europa.

På utskottets förslag antogs en rekommendation (nr 18) i enlighet med
medlemsförslaget. Rekommendationen antogs med 75 röster mot 1 (reservant
i utskottet, som ansåg att medlemsförslaget inte skulle föranleda någon
åtgärd).

I debatten i plenarförsamlingen föranledde reservantens inlägg kraftfulla
uttalanden mot rasism och förföljelse, bl.a. av den norske stortingspresidenten
och rådsmedlemmen Jo Benkow, Hans Nyhage och Lars Werner.

Juridiska utskottet föreslog att rådet inte skulle företa sig något med
anledning av ett medlemsförslag om ökad viseringsfrihet för utländska
medborgare i Norden.

Utskottet konstaterade på grundval av inkomna remissyttranden att det
redan hade införts de lättnader vid resor inom de nordiska länderna vilka

kunde försvaras utifrån säkerhetsmässiga synpunkter. Utskottet hade spe- Redog. 1989/90:4

ciellt noterat att det nu införts sådana lättnader i reglerna att det inte längre

krävdes visum eller pass för minderåriga utländska medborgare som var

bosatta i ett nordiskt land och som reste in i ett annat nordiskt land i samband

med gruppresor, såsom skolresor, idrottsarrangemang och dylikt. Denna

fråga hade väckts i Nordiska rådet för ett par år sedan och sålunda nu fått sin

lösning.

Rådet biföll utskottets förslag.

Samarbete på livsmedelsområdet

Livsmedelsfrågorna ligger som tidigare nämnts inom juridiska utskottets
arbetsområde.

I sitt betänkande över ministerrådets redogörelse om planer för det
nordiska samarbetet (C 2) föreslog utskottet att rådet skulle anmoda
ministerrådet att överväga möjligheten att omorganisera det permanenta
nordiska utskottet för livsmedelsfrågor - PNUN - på sådant sätt att det fick
status som en nordisk ämbetsmannakommitté med direkt referens till
ministerrådet. I övrigt hänvisade utskottet till sitt betänkande, avgivet till
36:e sessionen, över ministerrådsförslaget om ett samarbetsprogram på
livsmedelsområdet.

Konsumentfrågor

Ministerrådet hade framlagt ett förslag om ett samarbetsprogram på konsumentområdet.
Detta var en revision av det tidigare programmet från 1984.

Utskottet ansåg det viktigt att de nordiska länderna samordnade sin
konsumentpolitik bl.a. för att kunna uppträda gemensamt inför det övriga
Västeuropa.

Utskottet pekade på vissa områden som särskilt viktiga att beakta. Detta
gällde bl.a. problem som hade samband med ökade utbud av finansiella
tjänster, med ökad skuldsättning och ökad användning av kreditkort och
med avlägsnande av prismärkning på butiksvaror. Utskottet hänvisade till
sitt betänkande över medlemsförslaget om förbud mot export av farliga varor
som uttryck för åtgärder för att trygga konsumentens säkerhet.

Utskottet underströk att en förutsättning för att detta program skulle
kunna genomföras var att tillräckliga resurser avsattes på den nordiska
budgeten.

Lennart Andersson såsom utskottets talesman framhöll inför plenarförsamlingen,
att ministerrådet måste noga överväga om det var möjligt att
genomföra detta program inom en budget som reellt ökade med 3 % per år,
och ifrågasatte om inte det konsumentpolitiska området skulle komma att
behöva en särskild förstärkning. Lennart Andersson underströk även att det
nordiska samarbetet i hög grad bidragit till den höga ambitionsnivån
beträffande konsumenternas rättigheter på områden som t.ex. konsumenternas
ekonomiska trygghet, produktsäkerheten och det konsumenträttsliga
skyddet.

Rådet följde utskottets förslag om en rekommendation (nr 15) till 26

ministerrådet

att anta ett samarbetsprogram i överensstämmelse med ministerrådsförslaget
B 91/j och juridiska utskottets synpunkter.

Rekommendationen antogs med 66 röster mot 1. Marianne Samuelsson
avstod från att rösta.

I sitt betänkande över ministerrådets redogörelse om planer för det
nordiska samarbetet (C 2) kommenterade utskottet helt kort samarbetet på
konsumentområdet och föreslog i en hemställan till ministerrådet att ett
projekt om frivillig miljömärkning skulle ges hög prioritet.

Ett medlemsförslag om begränsning av export av farliga varor förelåg för
utskottets behandling.

Utskottet noterade, att alla remissorgan var positiva till förslaget. Utskottet
ansåg det både oetiskt och omoraliskt att tillåta att varor, som det var
förbjudet att sälja i de nordiska länderna på grund av risk för hälsa och
säkerhet, exporterades till andra länder. Utskottet befarade, att ju mer
effektiv kontrollen blev av produktsäkerheten på den nordiska marknaden,
ju större blev risken för att varor som inte fick säljas här nådde ut till
utländska marknader, där produktsäkerhetskontrollen var mindre effektiv
eller kanske helt saknades.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 19) till
ministerrådet att vidta åtgärder som var nödvändiga för att förhindra att
produkter, förbjudna att säljas i ett av de nordiska länderna på grund av sin
farlighet, exporterades till andra marknader. Utgångspunkten borde vara att
sådana produkter skulle få säljas dit bara under förutsättning att mottagarlandet
efter att ha underrättats om säkerhetsbristerna uttryckligen medgav
import av varan. För sådana produkter, där risken var särskilt allvarlig,borde
export överhuvudtaget inte tillåtas.

Rekommendationen antogs med 64 röster.

Jämställdhetsfrågor

Jämställdhetsfrågorna fick större uppmärksamhet under 37:e sessionen än
som brukar vara fallet. Ministerrådets förslag till en handlingsplan för det
nordiska jämställdhetssamarbetet 1989—1993 togs emot med stort intresse.
Nordisk Forum och den officiella nordiska jämställdhetskonferensen i Oslo
sommaren 1988, som tillkom på initiativ av Nordiska rådet och som
engagerade ca 8 000 nordiska kvinnor, har säkert bidragit till ett ökat intresse
för jämställdhetsfrågorna. Juridiska utskottet kunde med glädje notera att
jämställdhetsministrarna övervägde att anordna ett nytt Nordisk Forum.

Utskottet uttalade i sitt betänkande över det av ministerrådet framlagda
förslaget om en handlingsplan för det nordiska jämställdhetssamarbetet
1989—1993 stor tillfredsställelse med planen, som var ett svar på utskottets
önskemål.

Ett första program för nordiskt jämställdhetssamarbete antogs 1978. Detta
reviderades 1982. Den nu framlagda handlingsplanen utgör ett komplement
till programmet.

Handlingsplanen ansågs väl avvägd och genomarbetad med 22 konkreta
förslag, förslag till budget och tidsplan.

Handlingsplanens huvudteman, Kvinnors roll i den ekonomiska utveck -

Redog. 1989/90:4

lingen och Kvinnors och mäns möjligheter att kombinera familjeliv och
arbetsliv, var helt i enlighet med utskottets önskemål. Samma huvudteman
gällde även för den officiella nordiska jämställdhetskonferensen vid Nordisk
Forum i Oslo sommaren 1988.

Utskottet förenade sig i ministerrådets uppfattning om att det var viktigt
att också andra sektorer tog hänsyn till jämställdhetsaspekten. Detta gällde
främst jämställdhet inom utbildning, i jordbruket, i frågor om äldreomsorg
och handikappade kvinnors speciella problem. Särskild uppmärksamhet
borde enligt utskottet ägnas åt den sistnämnda gruppen, som ofta blev
bortglömd.

Som konkreta angelägna frågor önskade utskottet särskilt framhålla barnoch
omsorgsarbete, reell likalön, kvinnoforskning, bättre statistik om
kvinnors förhållanden och en undersökning om vad som hindrade fäder från
att utnyttja sin rätt till ledighet.

Ett 10-tal talare deltog i plenardebatten när handlingsplanen behandlades.
Biträdande civilminister Margot Wallström framhöll att målen för jämställdhet
var samstämmiga, men de olika länderna kunde ha valt olika lösningar.
Handlingsplanen hade koncentrerats till det som var möjligt och fördelaktigt
att samarbeta om och där de nordiska länderna hade nytta av gemensam
kunskapsbas. Vidare yttrade statsrådet: ”Jämställdhet är provocerande. Det
handlar ju om att förändra såväl attityder som maktstrukturer. Kunskap är
makt! När handlingsplanens förslag genomförs får vi betydligt bättre
kunskap, bättre underlag för beslut och mer bränsle i debatten. Så kan
positionerna gemensamt flyttas fram och Norden även i fortsättningen vara
ett föredöme i jämställdhetsarbetet.”

Gunilla André underströk att i arbetet för ett jämställt samhälle mellan
män och kvinnor måste alla resurser tas till vara. Här pekades på kvinnoorganisationerna
i Norden som en samlad och viktig resurs.

Marianne Samuelsson uppehöll sig i sitt inlägg vid representationen i
beslutande församlingar och ansåg att i handlingsplanen borde ingå även en
kvoteringsregel innebärande att inget kön skulle få lägre representation än
40 %.

På utskottets förslag antogs en rekommendation (nr 17) till ministerrådet
att anta en handlingsplan för det nordiska jämställdhetssamarbetet i
överensstämmelse med ministerrådsförslaget och med beaktande av juridiska
utskottets synpunkter.

Rekommendationen antogs med 73 röster mot 1.

Konstitutionella frågor

I ett medlemsförslag hade hemställts om en ändrad fördelning av partistödet
beträffande fast belopp och mandatbelopp i förhållande till presidiets beslut.

Juridiska utskottet konstaterade att presidiet i januari 1989 beslutat att
20 % skulle delas ut som ett fast bidrag till varje partigrupp och 80 % skulle
fördelas på partigrupperna efter antalet mandat. Utskottet fann inte skäl för
att frångå denna fördelning och föreslog att rådet inte skulle företa sig något
med anledning av medlemsförslaget.

Redog. 1989/90:4

Lars Werner hade reserverat sig mot utskottets förslag och yrkat bifall till
medlemsförslaget.

I debatten i plenarförsamlingen riktade Hans Nyhage skarp kritik mot
presidiets beslut att 1988 höja partistödet från 900.000 kronor till 2.000.000
kronor.

Reservantens förslag till rekommendation förkastades med 61 röster mot 6
(däribland Marianne Samuelsson och Lars Werner). 1 medlem avstod från
att rösta.

Rådet biföll således utskottets förslag att inte företa sig något med
anledning av medlemsförslaget.

Ett annat medlemsförslag av konstitutionell karaktär var ett medlemsförslag
om de baltiska staternas upptagande i Nordiska rådet, väckt av en dansk
rådsmedlem.

Utskottet ansåg sig inte kunna stödja förslaget redan av det skälet att det
inte förelåg någon hemställan från de baltiska staterna om att upptas i
Nordiska rådet.

Mot utskottets förslag förelåg en reservation (från förslagsställaren).

Reservantens förslag till rekommendation förkastades med 69 röster mot

Rådet följde sålunda utskottets förslag att inte företa sig något med
anledning av medlemsförslaget.

Lagstiftning mot Sydafrika

Ett medlemsförslag hade väckts om inrättande av en samnordisk utredningsenhet
med uppgift att följa och granska efterlevnaden av lagstiftning mot
Sydafrika.

Utskottet underströk betydelsen av att bojkottlagstiftningen mot Sydafrika
efterlevdes i alla de nordiska länderna och att garantier fanns för att så
skedde även i praktiken. Utskottet gav därför sitt fulla stöd åt intentionerna i
förslaget men var tveksamt till hur dessa skulle praktiskt kunna realiseras.

Utskottet delade vissa remissinstansers inställning att handhavandet av
lagstiftningen var en uppgift för offentliga myndigheter och att överflödiga
organ inte skulle inrättas vare sig nationellt eller nordiskt. Det noterades att
de olika aspekterna på de nordiska ländernas Sydafrikapolitik följdes på
ämbetsmannaplanet i den nordiska arbetsgruppen för åtgärder mot Sydafrika.

Utskottets flertal föreslog därför en rekommendation till de nordiska
ländernas regeringar att intensifiera arbetet med övervakning av bojkottlagstiftningen
mot Sydafrika både nationellt och nordiskt.

Mot utskottets förslag förelåg två reservationer, en från utskottets
konservativa medlemmar från Danmark, Norge och Sverige (Hans Nyhage)
och en medlem från det danska framstegspartiet om avslag på förslaget samt
en från Lars Werner med tillstyrkan till medlemsförslagets yrkande.

I den slutliga omröstningen vann utskottets förslag till rekommendation
med 59 röster mot 17 (däribland Filip Fridolfsson, Wiggo Komstedt, Hans
Nyhage, Sten Svensson). 1 medlem avstod från att rösta.

Redog. 1989/90:4

Frågor

Inom juridiska utskottets område ställdes 6 frågor:
till de nordiska ländernas regeringar (besvarad av stadsrådet Mats
Hellström och finsk minister) om samarbete med de baltiska staterna
till ministerrådet om lagstiftning på bioteknologins och genteknikens
område

till ministerrådet om patentering av immateriella rättigheter på genteknikens
område

till ministerrådet (besvarad av statsrådet Mats Hellström) om harmonisering
av lagbestämmelserna om hälsokostprodukter i de nordiska länderna
till Danmarks regering (ställd av Wiggo Komstedt) om svensk tull- och
passkontroll på Kastrup
till ministerrådet (ställd av Marianne Samuelsson) om yttrandefrihet och
mordhotet mot Salman Rushdie.

E.2.2. Kulturutskottet

Arbetet i kulturutskottet har under året dominerats av uppföljningen
av handlingsplanen för nordiskt kulturellt samarbete och mediesamarbetet.

Den 26-28 september 1988 hölls ett seminarium i Sönderborg där
huvudtemat var den europeiska dimensionen inom den högre utbildningen
i Norden.

Medlemmar och mölen

Svenska medlemmar i kulturutskottet har varit Gunnar Björk (c), Barbro
Nilsson (s), som den 18 oktober 1988 ersattes av Hans Gustafsson (s), Berit
Oscarsson (s) och Hans Petersson i Röstånga (fp) som den 18 oktober
ersattes av Marianne Samuelsson (mp).

Utskottet har sedan föregående session hållit sju möten.

Behandlade saker
Övergripande frågor

I betänkandet över ministerrådets redogörelse om planerna för det nordiska
samarbetet (C 2) föreslog kulturutskottet ministerrådet

- att i fortsättningen avge en mera konkret plan för det nordiska samarbetet
(C 2) med angivande av tidsramar

- att kulturhandlingsplanen tillförs erforderliga resurser för dess genomförande
och att medel till den Nordiska kulturfonden kraftigt utökas.
Kulturutskottet konstaterade att plandokumentet var oklart på många

punkter beträffande nya initiativ och brister i konkreta mål för det nordiska
kultursamarbetet. En redogörelse av detta slag borde vara mer målinriktad
och redogöra för bestämda åtgärder för framtiden. Utskottet efterlyste också
en tidsram för projekten och ansåg det svårt att bedöma projekt där
tidsåtgången för genomförandet var oklar.

Beträffande den nordiska budgeten erinrade utskottet om tidigare uttalan -

Redog. 1989/90:4

den om att ytterligare resurser borde tillföras handlingsplanen för nordiskt
kulturellt samarbete utöver vad ministerrådet hade föreslagit och att
budgeten för det nordiska kultursamarbetet borde ha en stark tillväxt under
de kommande åren. Det hade också betonats tidigare att den Nordiska
kulturfonden borde stärkas väsentligt. Utskottet uttalade sin besvikelse över
att detta inte hade beaktats i 1989 års kulturbudget. Ministerrådet borde tillse
att finansieringen blir säkrad när aktiviteter hade bestämts och presenterats.

I sitt anförande vid sessionen ansåg utskottets ordförande J.K. Hansen,
Danmark, att en redogörelse för planerna för det nordiska samarbetet borde
vara mer målinriktad och i högre grad redogöra för bestämda framtidsinitiativ
med tidsramar för projekten. Han anförde vidare att kulturutskottet
fortfarande väntade på en konkret finansieringsplan för kulturhandlingsplanen
och anmodade ministerrådet att tillse att medel stod till disposition när
aktiviteter beslutades och presenterades. Den nordiska kulturgemenskapen
var något unikt i världen och av stor vikt i en tid som präglades av ökad
internationalisering. Han hade bl.a. noterat att flera talare i generaldebatten
understrukit att det nordiska kultursamarbetet utgjorde en värdefull grund
för det nordiska samarbetet.

Kulturminister Bengt Göransson anförde att den nordiska handlingsplanen
som antagits vid rådets session 1988 skulle förverkligas. Det var
emellertid naturligt att den måste genomföras i den takt som de ekonomiska
ramarna tillät. Han underströk dock att ministerrådets strävan var att hålla
den ambitionsnivå som fastlagts. Avslutningsvis anfördes att den nordiska
kulturgemenskapen och de uttryck den fått i praktiskt samarbete var unik i
världen. Bengt Göransson konstaterade därför med tillfredsställelse att
kulturfrågorna under de närmast gångna åren fått en allt starkare ställning i
det nordiska samarbetet.

Rådet antog ett yttrande (nr 5) i enlighet med kulturutskottets förslag med
65 röster mot 1.

Se även under respektive fackavsnitt såvitt gäller yttrandet över C 2.

Utskottet hade även att behandla ett ministerrådsförslag om ändring av det
nordiska kulturavtalet. Ändringen hade föreslagits med hänvisning till
handlingsplanen för nordiskt kulturellt samarbete där det fastslås att det
nordiska mediesamarbetet har en mycket undanskymd placering i kulturavtalet.
Därför rekommenderades en ändring beträffande mediaområdet.

Utskottet uttalade sin tillfredsställelse över det erhållna ministerrådsförslaget.
Utskottet hade i sitt arbete lagt stor vikt vid massmedieområdet. I
betänkandet över handlingsplanen för nordiskt kulturellt samarbete hade
utskottet understrukit den avgörande betydelse ett starkt utbyggt nordiskt
radio- och tv-samarbete hade för strävandena att bevara och stärka de
nordiska folkens nära kulturgemenskap. Utskottet hade dessutom betonat
att frågan om samarbetets organisation inom ramen för ett permanent radiooch
tv-samarbete mellan länderna borde klarläggas. En organisation för
samarbetet borde utformas som tillgodosåg de kulturpolitiska målsättningarna
för radio- och tv-samarbetet.

Utskottet såg förslaget om ändring av det nordiska kulturavtalet som ett
led i utbyggnaden av ett starkare samarbete på massmedieområdet. Kulturavtalet
var det grundläggande dokumentet och en nödvändig förutsättning

Redog. 1989/90:4

för att samarbetet utvecklades. Därför var det ytterst viktigt att denna Redog. 1989/90:4
ändring trädde i kraft så snart som möjligt.

På förslag av utskottet antog rådet med 65 röster mot 1 en rekommendation
(nr 7) till Nordiska ministerrådet

att fastställa ändringar i Artikel 5, littera d i avtal mellan Danmark,

Finland, Island, Norge och Sverige om kulturellt samarbete i enlighet
med ministerrådsförslag B 95/k och med beaktande av de synpunkter
som anförts av kulturutskottet.

Mediesamarbete

Under många sessioner har frågan om ett nordiskt TV-samarbete varit
föremål för diskussion i såväl generaldebatter som under behandlingen av
kulturutskottets saker. Så var icke fallet under 37:e sessionen, få av talarna
nämnde det nordiska TV-samarbetet.

Den 3 maj 1988 stod det klart att det nordiska TV-projektet Tele-X inte
skulle komma att förverkligas. Ministerrådet fann att förutsättningar inte
förelåg för att nå en uppslutning kring ett permanent utbyte av nordiska
TV-program via direktsändande satellit.

Vid kulturutskottets möte i juni 1988 diskuterades innehållet i Tele-Xbeslutet
och hur det nordiska TV-samarbetet skulle kunna föras vidare.

Utskottet var av den uppfattningen att de nordiska medborgarna borde
kunna se varandras TV-program och att regeringarna borde arbeta för en
sådan ordning. En vidareutveckling av samarbetet mellan de nordiska radiooch
TV-bolagen efterlystes liksom upprättandet av en mediefond.

Vid 37:e sessionen avskrevs de sista kvarvarande rekommendationerna
angående radio- och TV-samarbetet i Norden (framst. 1/1986 och 1/1988).

I sitt betänkande över ministerrådets redogörelse om planerna för det
nordiska samarbetet (C 2) anförde utskottet att plandokumentets förslag om
mediesamarbetet är diffust och efterlyste mer konkreta förslag. Utskottet
ansåg det viktigt att med ny handlingskraft och konkreta planer bedriva
arbetet med de nordiska mediefrågorna inte minst efter misslyckandet med
Tele-X. Utskottet var av den uppfattningen att ett nordiskt TV-programutbyte
och mediesamarbete i övrigt var ett viktigt led i att uppnå kulturpolitiska
mål, t.ex. att stärka den nordiska samhörighetskänslan och öka språkförståelsen
i Norden. Utskottet hälsade därför förslaget om ett utvidgat Nordvisionssamarbete
med tillfredsställelse men skulle ha önskat en mer utförlig
plan för detta samarbete. Utskottet framhöll vidare att det vore önskvärt att
ministerrådet inledde ett arbete om gränsöverskridande TV-sändningar i
Norden. Tele-X var ett viktigt led i att uppnå de kulturpolitiska målen, och
det negativa beslutet innebar ett allvarligt bakslag för det nordiska
kultursamarbetet. Därför var det angeläget att resurser ställdes till förfogande
för programutbyte på TV- och medieområdet i hela Norden samt att de
nordiska medborgarna fick möjlighet att se varandras TV-program. Utskottet
uttryckte sin besvikelse över att ministerrådet inte hade kunnat säkra en
finansiering av den nordiska mediefonden och anmodade i sitt yttrande
ministerrådet att framlägga förslag för att få till stånd ett utvidgat samarbete
inom medie- och filmområdet i Norden. 3.

I detta perspektiv var det särskilt glädjande att statsrådet Bengt Göransson
i ett tal vid sessionen meddelade att ministerrådet beslutat att avsätta 30
miljoner DKK till en nordisk film- och TV-fond. En sådan fond kunde enligt
statsrådet spela en stor roll för att vidmakthålla och ytterligare stärka
filmsamarbetet i Norden. Detta var självfallet av stor betydelse för att ge
nordiska filmare ekonomiska möjligheter att skapa filmer, som också kunde
nå en publik utanför Norden. Det var tänkt att den nordiska filmfonden
skulle byggas upp med bidrag från de nordiska länderna, de nordiska
filminstituten och de nordiska TV-företagen. Genom TV-företagens medverkan
kunde också den fördelen uppnås att spelfilmer, dokumentärer eller
kortfilmer inom en ganska kort period även kunde bli tillgängliga för den
breda TV-publiken.

Norden och Europa

Kulturutskottet avgav ett tilläggsbetänkande till ministerrådets redogörelse
om planerna för det nordiska samarbetet med anledning av rapporten
Norden i Europa II.

Inledningsvis uttryckte utskottet sitt missnöje med att rapporten kommit
Nordiska rådet så sent tillhanda. En så viktig rapport borde framläggas i god
tid före sesssionen för att få en grundlig behandling.

Utskottet delade ministerrådets uppfattning att grunden för det nordiska
samarbetet vilar på språklig gemenskap, gemensam historia, den geografiska
närheten samt den nordiska samhällsmodellen. Mot denna bakgrund var det
naturligt att det kulturella samarbetet spelade en central roll i det nordiska
samarbetet. Utskottet betonade nödvändigheten av att detta samarbete
utvecklades och stärktes. Utskottet ville därför kraftigt understryka ministerrådets
mening att när integrationsprocessen framskrider var det viktigt att
bevara och främja den centrala roll som kultursamarbetet hittills hade spelat.
De nordiska länderna måste tillsammans och var för sig arbeta för att säkra
den nordiska och europeiska kulturens centrala roll i den samhällsmässiga
utvecklingsprocess som nu pågick. Utskottet betonade att handlingsplanen
för nordiskt kulturellt samarbete utgjorde ett gott underlag för detta ändamål
och därför borde ges större uppmärksamhet.

Utskottet hade tidigare framhållit vikten av att informationen om det
nordiska samarbetet kraftigt utökades och var positivt till ministerrådets
planer på att öka informationen både innanför och utanför Norden.

I rapporten anmäls att det i Europarådets regi arbetas med en konvention
om TV-spridning över landgränser. Det framhålls att de nordiska länderna
under förhandlingarna har arbetat nära tillsammans och därmed säkrat
största möjliga nordiska påverkan på förhandlingsresultaten. Utskottet har
vid flera tillfällen framhållit att ett nordiskt TV-programutbyte och mediesamarbete
i övrigt var ett viktigt led i att uppnå kulturpolitiska mål och därför
vore det önskvärt om ministerrådet snarast inledde ett arbete om gränsöverskridande
TV-sändningar inom Norden, innan arbetet i Europa påbörjades.

Utskottet noterade vidare med tillfredsställelse att det rådde stor aktivitet
på forskningsområdet inom Norden och i europeiskt och internationellt
deltagande. Utskottet underströk att ett starkt stöd till forskningen inom

Redog. 1989/90:4

3 Riksdagen 1989190.2 sami. Nr 4

Norden var av central betydelse för de nordiska ländernas roll i framtiden,
inte minst när stora ansträngningar görs i Västeuropa i övrigt för att hämta in
det försprång Japan och USA har uppnått inom utvecklingen av ny
teknologi.

Utskottet framhöll kraftigt vikten av att kulturhandlingsplanens målsättning
om en ”nordisk utbildningsgemenskap’’ uppfylldes så snart som möjligt.
Utskottet noterade att ministerrådet påbörjat en utredning som väntas ligga
klar sommaren 1989, med uppgift bl.a. att granska den nordiska examensgiltigheten
utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv. Utskottet noterade vidare att
EG enats om att ömsesidigt godkänna examensbevis på akademisk utbildning
omfattande minst tre års studier i medlemsstater från och med 1990.
Utskottet beklagade att arbetet inom Norden inte kommit igång tidigare och
anförde därför att detta arbete borde ges hög prioritet den närmaste tiden
inom ministerrådet.

Utskottet noterade att det fanns konkreta framtidsplaner förankrade i den
europeiska integrationsprocessen såvitt gällde skolsamarbetet och kulturinformationen
i utlandet. Utskottet uttalade sin tillfredsställelse över detta men
ansåg att ministerrådet borde utöka detta arbete även på andra områden
t.ex. inom ungdomsarbetet.

Allmänkulturellt samarbete

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande planerna för det
nordiska samarbetet (C 2) noterade utskottet under det allmänkulturella
avsnittet att ministerrådet avsåg att utdela Nordiska rådets musikpris varje år
från och med 1990. Enligt kulturutskottet hade musikpriset haft stor
betydelse för musiklivet i Norden och inneburit ökad kännedom om modern
musik över gränserna. Liksom tidigare år betonade utskottet också vikten av
folkrörelsesamarbete och efterlyste mera konkreta förslag från ministerrådets
sida om hur man avsåg att stödja dessa samarbetsformer.

Flera talare berörde det nordiska idrottssamarbetet. Danmarks kulturminister,
Ole Vig Jensen, redogjorde för ministerrådets planer för att stärka det
nordiska idrottssamarbetet. Kulturutskottets vice ordförande Valgerdur
Sverrisdöttir uttryckte i sitt tal förhoppningen att en handlingsplan för
idrottssamarbetet skulle föreligga i god tid före sessionen i Reykjavik 1990.

Även statsrådet Ulf Lönnqvist berörde idrottsfrågorna och anförde bl.a.
att resekostnaderna gör att det ofta i praktiken blir omöjligt med idrottsutbyte
mellan t.ex. Island och övriga Norden. Vidare betonades vikten av att
satsa på breddidrotten för att alla skall få ta del av idrottsliga kulturupplevelser.
Avslutningsvis underströk han vikten av ett närmande, och om möjligt
ett enhetligt nordiskt agerande i internationella sammanhang när det gällde
arrangemang och viktiga förtroendeuppdrag men också när det gällde
försvaret av den ”nordiska modellen” med idrotten som en verklig folkrörelse.

I enlighet med handlingsplanen för nordiskt kulturellt samarbete hade
ministerrådet fastställt nya statuter för styrningsgruppen för nordiskt samarbete
och folkbildning och vuxenutbildning (FOVU).

Hans Nyhage anförde i sitt tal kritik emot att inte samtliga av folkbildning -

Redog. 1989/90:4

ens samarbetsorganisationer blivit representerade i FOVU och uttryckte
förhoppning om en snar ändring. Han framförde vidare att det borde vara
möjligt att inom det totala kulturanslaget göra en omprioritering i syfte att
öka anslaget till folkbildningssamarbetet.

Ett medlemsförslag hade väckts om säkerställande av projektet Nordjobbs
fortsättning. I motiveringarna till medlemsförslaget framfördes att det krävs
en ekonomisk grundtrygghet för att kunna fortsätta och utveckla projektet
Nordjobb, och de officiella samarbetsorganens permanenta medverkan
måste därför säkras.

I likhet med många remissorgan var utskottet positivt till att projektet
Nordjobb skulle fortsätta och utvecklas. Organisationen för Nordjobb,
bestående av ett samarbete mellan Föreningarna Norden, nationella arbetsmarknadsmyndigheter
och näringslivet, verkade ha fungerat bra hittills.
Nordiska kulturfonden och ministerrådet hade bidragit med finansiellt stöd
för ett år i taget. Projektet var föremål för ständig utveckling och ökande
intresse bland ungdomar. Utskottet noterade att projektets framtid och
omfattning var osäker i och med finansieringen på årsbasis.

Utskottet underströk att Norden måste vara öppet inför utvecklingen i
Europa i sina strävanden att bygga ut det kulturella samarbetet i Norden,
men att förutsättningen för att det nordiska samspelet skulle kunna fortsätta
och utvecklas ytterligare var att Norden lyckades bevara samhörigheten.

Den planerade utvecklingen av projektet Nordjobb till Vänortsjobb och
Nordpraktik bidrog enligt utskottets uppfattning till ännu större möjligheter
för ungdomar att vidga sina erfarenheter inom Norden. Utskottet menade att
det var synnerligen betydelsefullt att dessa planerade aktiviteter kom till
stånd.

För att säkerställa projektet Nordjobb för framtiden krävdes betryggande
ekonomiska resurser som grund. Även om det nordiska näringslivet bidrog
med finansiering av projektet, ansåg utskottet att ministerrådet borde
ansvara för dessa betryggande ekonomiska resurser. Samtidigt underströk
utskottet betydelsen av att samtliga redan inblandade organ vidmakthöll sina
roller som hittills. Inte minst borde det vara i det nordiska näringslivets
intresse att projektet Nordjobb utvecklades.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 8) till ministerrådet att

utarbeta ett förslag som garanterar Nordjobb en ekonomisk
grundtrygghet för sin verksamhet och utveckling i framtiden.

Rekommendationen antogs med 63 röster mot 1.

Ett medlemsförslag hade väckts med hemställan om att Nordiska ministerrådet
snarast skulle inleda arbete med en rekommendation för statsbidrag i de
nordiska länderna till lägerskolor i annat nordiskt land.

Utskottet ansåg att nordiskt ungdomsutbyte hade stor betydelse för att
främja ömsesidig nordisk kännedom om länderna och deras kultur och att
ungdomsutbytet verkade för framtida samarbete. Nordiska lägerskolor
utgjorde enligt utskottets uppfattning en värdefull form av skolutbyte.

Utskottet noterade att inom den europeiska gemenskapen resurser nu
avsätts för att mellan 25 000 och 30 000 ungdomar under en treårsperiod

Redog. 1989/90:4

skulle få möjlighet att tillbringa en vecka i annat EG-land inom ramen för
programmet ”Youth for Europé” (YES). Med hänsyn till detta ansåg
utskottet det vara mest ändamålsenligt att i nuläget stärka det internordiska
utbytet innan man möjligen igångsatte arbetet med att få delta i de
europeiska utvecklingsprogrammen för ungdomar. Det var viktigt att få till
stånd ett nordiskt utbytesprogram för yngre ungdomsgrupper än för dem som
hade möjlighet att delta i Nordjobb (16-25 år).

Utskottet hade uppmärksammats på Västnordens speciella ekonomiska
svårigheter när det gällde nordiska lägerskolor. Utskottet konstaterade att
Föreningarna Norden traditionellt hade administrerat och organiserat nordiska
elevutbyten och lägerskolor med knappa resurser. Dessa erfarenheter
var värdefulla och den dyrbara sakkunskapen förtjänade att användas
vidare.

Rådet antog på utskottets förslag en rekommendation (nr 9) till ministerrådet att

inleda arbete med ett statsbidragssystem till Föreningarna
Norden för att öka och intensifiera arbetet med nordiska lägerskolor
med speciell hänsyn till Västnordens svåra ställning i detta avseende.

Rekommendationen antogs med 64 röster mot 1.

I ett medlemsförslag hade yrkats att Nordiska rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet att vidta åtgärder för upprättande av ett barnboksinstitut
för de små språkområdena. Förslagsställarna framhöll att för att bevara
rätten och hålla fast vid kravet till läsämnen på modersmålet måste en
bokproduktion säkras. Eftersom barn- och ungdomslitteraturens villkor i de
små språkområdena var speciellt svåra, skulle upprättandet av ett barnboksinstitut
lösa en del problem. Det publicerades endast ett fåtal böcker på
modersmålet i de små språkområdena i dag. Annars var det endast möjligt att
få del i barnbokslitteraturen på ett annat språk och genom video, tecknade
serier i veckotidningar och TV på ett annat språk än modersmålet.

Utskottet konstaterade i likhet med förslagställarna att de små språkområdena
befann sig i en allvarlig situation och att barn- och ungdomslitteraturen
hade en speciellt svår ställning i de aktuella områdena. Särskild hänsyn borde
därför tas till de problem den grönländska, färöiska och samiska barn- och
ungdomslitteraturen hade.

Barn- och ungdomskultur var ett av de högst priorierade områdena inom
utskottets arbete. Det var synnerligen viktigt att barn och ungdom kunde få
tillgång till litteratur på eget språk med hänsyn till den egna språkidentiteten
och det inflytande utifrån som de små språkområdena fick genom t.ex. TV,
serietidningar, video och utländsk film.

Utskottet ansåg därför att de små språkområdena borde ges ytterligare
stöd och att speciell vikt därvid skulle läggas vid barn- och ungdomslitteraturen.
Utskottet avvisade dock tanken att ett nytt institut, ett barnboksinstitut i
Torshavn, skulle inrättas och föreslog istället att ett redan etablerat institut
på Färöarna skulle handha dessa uppgifter. Utskottet underströk vikten av
att en sådan institution samarbetade med de stora språkområdenas barnboksinstitut
för att integrera och öka informationen om de små språkområdenas
barnlitteratur.

Redog. 1989/90:4

På utskottets förslag beslöt rådet anta en rekommendation (nr 11) till
Nordiska ministerrådet

att medverka till att vid ett befintligt institut på Färöarna sätta igång
verksamhet, t.ex. i form av en tjänst, med syfte att stärka de små
språkområdena i Norden såvitt gäller barn- och ungdomsböcker på
färöiska, grönländska och samiska.

Rekommendationen antogs med 58 röster mot 1.

På förslag av kulturutskottet beslöt rådet att inte företa sig något med
anledning av två medlemsförslag om översättningsstöd. I det ena medlemsförslaget
föreslogs Nordiska ministerrådet att i skyndsam ordning utreda
möjligheterna att grunda ett översättarcentrum i Vasa. I det andra förslaget
rekommenderades Nordiska ministerrådet att utreda möjligheterna att
inrätta en nordisk stipendieordning för skönlitterär översättning.

I likhet med flertalet remissorgan ansåg utskottet att stödet till översättning
borde utökas men att man inte borde upprätta en ny översättarinstitution
och därmed öka de administrativa kostnaderna. Utskottet var även av
den uppfattningen att den nya Litteratur- och bibliotekskommittén borde ges
tillfälle att se över verksamheten på området innan Nordiska rådet rekommenderade
ändringar av det nuvarande systemet.

I ett medlemsförslag hade föreslagits att ministerrådet skulle göra en
utredning om möjligheterna att inom rådets kulturverksamhet igångsätta ett
samarbete beträffande produktion och översättning av lättläst litteratur
ävensom annat utbyte av erfarenheter i frågan. På kulturutskottets förslag
beslöt rådet att inte företa sig något med anledning av medlemsförslaget.

Utskottet hänvisade till en år 1979 antagen rekommendation (rek.
22/1979) angående utredning av behovet av och möjligheterna till nordiskt
samarbete kring lättläst litteratur. Enligt en utredning som gjordes 1982
borde utgivning av lättläst litteratur av olika skäl vara nationellt förankrad.
Vidare ansågs att samarbetsbehovet kunde tillgodoses genom direkta
kontakter och erfarenhetsutbyte. Mot denna bakgrund avskrevs rekommendationen
1983. Den utredning som föreslogs i det nu behandlade medlemsförslaget
hade således redan företagits och utskottet fann inte anledning att
på nytt ta upp frågan.

I ett medlemsförslag om en nordisk bokserie hade föreslagits att Nordiska
ministerrådet skulle vidta åtgärder för att inrätta en nordisk bokserie som
upptog god nordisk litteratur. Utskottet ansåg i sitt betänkande att den
nordiska litteraturens ställning i Norden borde stärkas.

Det var nödvändigt att värna om den nordiska kulturen i en tid av ökad
internationalisering. Invånarna i Norden var ständigt utsatta för påverkan
från andra länder och kulturer. Att stärka det nordiska litteratursamarbetet
ansåg utskottet vara ett led i strävandena att stå starkare gentemot inflytande
utifrån och samtidigt en påverkan på den kulturella utvecklingen i Europa.
Dessutom kunde upprättandet av en nordisk bokserie stimulera det nordiska
litteraturintresset inom Norden och öka skrivandet hos nordiska författare.

Utskottet noterade vidare att medlemsförslaget bidrog till att öka språkförståelsen
i Norden. Med publicering av böcker på originalspråket kunde
man inom Norden öka förståelsen av de andra nordiska ländernas språk. På

Redog. 1989/90:4

detta sätt var det möjligt att stärka den kulturella gemenskapen inom
Norden.

Avslutningsvis anförde kulturutskottet att den nya Litteratur- och bibliotekskommittén
inom Nordiska ministerrådet borde ges tillfälle att se över
verksamheten på litteraturområdet inom Norden och evaluera de erfarenheter
som hade uppnåtts och de stödordningar som nu gällde.

På förslag av kulturutskottet antog rådet en rekommendation (nr 14) i
enlighet med medlemsförslaget. Rekommendationen antogs med 50 röster.

Utbildningssamarbete

I samband med behandlingen av ministerrådets berättelse om planerna för det
nordiska samarbetet (C 2) meddelade statsrådet Bengt Göransson att ett
handlingsprogram för språkligt samarbete i Norden för närvarande förbereddes
inom ministerrådet. Handlingsprogrammet skulle presenteras för Nordiska
rådet vid nästa session. Han berörde också Nordplus-programmet och
anförde att detta kommit igång och att närmare 400 utbytesstipendier hade
beviljats. Nordplus-programmet var väl förankrat vid universiteten, hos
studenterna och deras organisationer. Allt tydde på att minst ettusen
studenter skulle komma att studera i ett annat nordiskt grannland under
1989. Förutom Nordplus skulle utbyte också ske i form av ökat lärår- och
elevutbyte. Detta skulle stimuleras genom ökad information bl.a. i broschyrform
med praktiska upplysningar för lärare och elever som är intresserade av
utbytesresor.

Flera talare berörde Nordplus-programmet och uttalade sin tillfredsställelse
över att det hade kommit igång. Dock pekade några talare på problem som
ännu inte var lösta. Sålunda uttryckte Otto Steenholdt farhågor för Grönlands
deltagande med anledning av de höga resekostnaderna. Den finländska
ledamoten Mirja Ryynänen pekade på språksvårigheterna och problemet
med bostäder. Hon underströk att språksvårigheterna inte fick förhindra
studentutbyte mellan Finland, Island, Grönland och övriga Norden. Mirja
Ryynänen påtalade också behovet av att snabbt lösa frågorna om betygs och
examinas värde och giltighet vid hemkomsten.

Kulturutskottet konstaterade i sitt betänkande över plandokumentet med
tillfredsställelse att ministerrådet avsåg att prioritera arbetet med ökad
språkförståelse och främjande av den kulturella och sociala förståelsen
mellan Nordens folk, speciellt genom undervisning, läroplaner, flera kurser
för lärare och ökat utbyte för elever och lärare. Utskottet föreslog att den nya
handlingsplanen för språkligt samarbete skulle framläggas i god tid före den
38:e sessionen. Utskottet underströk att information om Norden borde
införas i alla ämnen i skolan och inte enbart i språkundervisningen.

Ett medlemsförslag hade väckts av finländska ledamöter i rådet om
utveckling av data-assisterad utbildning av ingenjörer och tekniker. Eftersom
programvara var ekonomiskt och arbetsmässigt resurskrävande ansåg utskottet
ett nordiskt samarbete på detta område vara mycket lämpligt och
positivt. Relativt snabbt borde resultat kunna nås som kunde vara till nytta
för alla nordiska länders utbildningsinstitutioner och näringsliv. Samordning

Redog. 1989/90:4

och samarbete mellan länderna på området var mycket viktigt inte minst med Redog. 1989/90:4
tanke på den framtida utvecklingen på området.

Utskottet erinrade om tidigare uttalanden om vikten av gemensamt
nordiskt resurssparande på dataområdet. Utskottet underströk också betydelsen
av att man inom Norden använder den nya teknologin i utbildningen
för att kunna delta i den pågående internationaliseringen.

Med detta ställde sig kulturutskottet bakom yrkandena i medlemsförslaget
och föreslog att Nordiska rådet skulle rekommendera Nordiska ministerrådet att

under medverkan av bl.a. Nordiska Industrifonden (NIF)
igångsätta ett projekt för att ta fram sådan dataprogramvara som
behövs i den databaserade grund- och vidareutbildningen av tekniker
och ingenjörer i Norden. Arbetet kan senare utvidgas till att omfatta
också andra lämpliga utbildningsområden.

Rådet antog en rekommendation (nr 12) i enlighet med utskottets förslag
med 57 röster.

I ett medlemsförslag föreslogs att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska
ministerrådet att vidta åtgärder för att de nordiska länderna i samarbete
med intresseorganisationer skall verka för att samordnat försöka forcera
utbildnings- och praktikantutbytessamarbetet med EG.

Utskottet betonade att Norden och den europeiska integrationen var ett
synnerligen aktuellt ämne inom det nordiska samarbetet. I handlingsplanen
för det nordiska kulturella samarbetet konstaterades att Norden inte kan stå
utanför den pågående internationaliseringen och att öppenhet inför utvecklingen
i det övriga Europa var ofrånkomlig. Det var enligt utskottet mycket
angeläget att ett europeiskt samarbete i utbildnings-, forsknings- och
utbytesfrågor utvecklades vidare. Ledningsgruppen för nordiskt samarbete
inom den högre utbildningen hade fört diskussioner med EG om samarbete
inom Nordplus- och Erasmusprogrammen. Det konstaterades att det inom
EG fanns intresse för Nordplus och möjligheter för deltagande för de
nordiska länderna i Erasmus (utbyte av högskolestuderande) om några år.

Vidare hade EG-kommissionen nyligen presenterat ett förslag om möjlighet
för de enskilda EFTA-länderna att avtala om deltagande i COMETTII
(samarbete mellan näringsliv och högskolor för utvecklandet av teknologiutbildningen).

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 13) till ministerrådet
i enlighet med medlemsförslaget.

Rekommendationen antogs med 55 röster.

Forskning

I betänkandet över ministerrådets redogörelse om planerna för det nordiska
samarbetet (C 2) påpekade kulturutskottet att riktlinjerna för forskningspolitiska
rådet löper ut i slutet av 1989. Ministerrådet borde därför utarbeta och
avge nya riktlinjer för rådet före den 38:e sessionen 1990. Det poängterades
att ett aktivt nordiskt deltagande i det internationella forskningssamarbetet

och ett starkt stöd till forskningen inom Norden var av central betydelse för
de nordiska ländernas roll i framtiden, särskilt med hänsyn tagen till den
snabba utvecklingen av ny teknologi i Japan och USA.

Utskottet ansåg vidare att det i plandokumentet föreslagna samarbetet
mellan universitet och näringsliv var av väsentlig betydelse. Utskottet
uppehöll sig vid COMETT-programmet, som syftar till att främja samarbetet
mellan universitet och näringsliv genom att ge studenterna möjlighet till
praktik och studieperioder i företag i annat medlemsland. Förslag finns om
öppning för samarbete även mellan EG- och EFTA-länder genom COMETT
II. Utskottet underströk här att detta var ett viktigt framsteg för de nordiska
länderna i strävandena att få delta i EG:s utbildnings- och forskningsprogram.

Kulturutskottets ordförande J K Hansen, Danmark, anförde i sitt inlägg
under diskussionen om plandokumentet att internationellt forskningssamarbete
var av central betydelse för den nordiska forskningen. Han
underströk att ett aktivt nordiskt deltagande i internationell forskning och ett
starkt stöd till forskningen i Norden var av stor betydelse för de nordiska
ländernas framtida roll. Det var utomordentligt viktigt att prioritera
forskningssamarbete inte minst i en tid när stora satsningar görs i Västeuropa.

Han ansåg också att de nordiska länderna skulle ta initiativ för att
påskynda ett forskningssamarbete mellan universitet och näringsliv. Avslutningsvis
konstaterade han att ambitionerna i plandokumentet inte motsvarades
av konkreta poster i budgeten och hoppades därför på en ändring av detta
i 1990 års budget.

Även statsrådet Bengt Göransson berörde forskningssamarbetet i sitt
inlägg. Han underströk vikten av att universitetens resurser för forskning och
forskarutbildning utnyttjades samnordiskt. Indirekt skulle detta leda till att
varje land för sig bättre kunde utnyttja de kostnadskrävande internationella
forskningsanläggningarna.

Medlemmar av mittengruppen hade väckt ett medlemsförslag om ombildandet
av Nordiska samarbetskommittén för arktisk medicinsk forskning
(No-SAMF) till ett nordiskt institut för arktisk medicinsk forskning.

I medlemsförslaget föreslogs att ministerrådet skulle vidta nödvändiga
åtgärder för att ombilda Nordiska samarbetskommittén för arktisk medicinsk
forskning till en nordisk institution för arktisk medicinsk forskning,
samt att trygga verksamhetsmöjligheterna för den ombildade institutionen.

Utskottet delade remissorganens positiva inställning till utveckling av
forskning inom arktisk medicin i de nordiska länderna. Utskottet anslöt sig
också till den av många uttalade uppfattningen att det inte borde inrättas
fristående forskningsinstitut för specifika ändamål utan att i stället, om ett
område bedöms angeläget, stimulera till ökad forskning inom den befintliga
universitetsmiljön. Arktisk medicin ansågs inte heller vara en särskild
vetenskapsgren för vilken det naturligt borde upprättas ett vetenskapligt
institut i traditionell mening. Utskottet förutsatte att tillräcklig ekonomisk
trygghet garanterades sekretariatet, och att det liksom tidigare borde vara
placerat vid Uleåborgs universitet. Utskottet föreslog därför rådet att inte
företa sig något med anledning av medlemsförslaget. Rådet beslutade i
enlighet härmed.

Redog. 1989/90:4

I ett medlemsförslag hade föreslagits att Nordiska rådet skulle rekommendera
ministerrådet att stödja en försöksverksamhet angående forskning om
den skogsfinska kulturen. Medlemsförslaget avsåg stöd till forskning om den
skogsfinska kulturen i Sverige och Norge under en femårig försöksperiod.
Ett projektarbete för att skapa ett finnskogarnas forsknings- och utbildningscentrum
i Hällefors pågick redan vid högskolan i Örebro.

I sitt betänkande uttalade kulturutskottet, i likhet med flertalet remissinstanser,
sitt stöd för medlemsförslagets syfte. Enligt utskottet var det viktigt
att forska i de nordiska minoriteternas kultur och klarlägga de kulturella
särdrag som funnits och som fortfarande finns i Norden. Utskottet fann det
föreslagna forskningsarbetet vara en naturlig nordisk samarbetsuppgift, som
kunde knytas till Örebroområdet i enlighet med medlemsförslaget. Den
tänkta kretsen av deltagare i forskningssamarbetet måste kunna utvidgas så
att alla intressenter kunde delta, t.ex. från Norge. Men detta uteslöt inte att
huvudansvaret för samarbetet läggs på centret i Hällefors. Utskottet
underströk särskilt att denna typ av forskningssamarbete kunde ha regionalpolitisk
betydelse för de landsdelar projektet berörde, t.ex. i fråga om
kulturturismen i de nordiska finnskogsregionerna.

Utskottet betonade att det inte var fråga om att inrätta en ny institution
utan den befintliga institutionen som redan hade åtagit sig projektet borde få
medel att fortsätta den pågående försöksverksamheten. Med hänsyn till
detta föreslog utskottet att Nordiska rådet skulle rekommendera Nordiska
ministerrådet

att snarast stödja den pågående försöksverksamheten angående
forskning om den skogsfinska kulturen som bedrivs i samarbete med
berörda intressegrupper.

Rådet antog rekommendationen (nr 10) med 58 röster mot 1.

Ett medlemsförslag om utvecklandet av en nordisk tidskrift som förmedlar
information om idrottsvetenskaplig och idrottsmedicinsk forskning hade
behandlats av kulturutskottet.

Medlemsförslagets syfte var att trygga ekonomiska resurser till tidskriften
”Scandinavian Journal of Sportssciences”. Diskussioner pågick om att
utvidga tidskriften så att idrottsmedicin skulle inkluderas som ett eget
område. Detta föranledde behov av ökade ekonomiska resurser.

Utskottet ansåg, att även om publiceringen av idrottsvetenskaplig och
idrottsmedicinsk tidskrift utan tvekan var viktig för idrotten och dess
forskning, utgjorde den inte ett prioriteringsområde inom den samnordiska
idrottsbudgeten.

Rådet beslöt på förslag av utskottet att inte företa sig något med anledning
av medlemsförslaget.

Frågor

Inom kulturutskottets område ställdes 8 frågor:
till ministerrådet angående nordiska studenters tillträde till utbildningsinstitutioner
i andra nordiska länder än hemlandet
till ministerrådet angående undervisning på eget språk för samer

Redog. 1989/90:4

till ministerrådet angående finska TV- och radiosändningar i Nordnorge
till Sveriges regering (besvarad av statsrådet Göran Persson) angående
finska språkets ställning i Sverige

till ministerrådet (ställd av Ylva Annerstedt) angående ekonomisk trygghet
för Nordjobb

till ministerrådet (ställd av Karin Söder) angående stöd till nordiskt
folkkulturellt samarbete
till ministerrådet (ställd av Berit Oscarsson) angående NORDSAM:s
budget

till ministerrådet angående Nordplus-avtalen.

E.2.3. Social- och miljöutskottet

Utskottet presenterade vid 37:e sessionen även en rad förslag på det
sociala fältet. Utskottets enträgna arbete med att få till stånd en
nordisk arbetsmiljökonvention har nu krönts med framgång.

Medlemmar och möten

Svenska medlemmar i utskottet har varit Grethe Lundblad (s), Sten
Svensson (m) och Lena Öhrsvik (s). Utskottet har sedan 36:e sessionen i Oslo
hållit 8 möten.

Behandlade saker
Övergripande frågor

Social- och miljöutskottet noterade i sitt betänkande över ministerrådets
redogörelse om planerna för det nordiska samarbetet (C 2) att utskottets
områden var väl företrädda i uppräkningen av de övergripande målsättningarna
för samarbetet mellan de nordiska ländernas regeringar de närmaste
åren. Sålunda åberopades Brundtlandkommissionens uttalande om att
förbättra skyddet av miljön genom nationella och gemensamma åtgärder
samt genom ett intensifierat nordiskt samarbete i internationella sammanhang.
Vidare pekades på vikten av att vidareutveckla det nordiska samarbetet
om arbetsmarknads- och arbetsmiljöpolitik med hänsyn till utvecklingen i
EG samt att vidareutveckla det sociala och hälsovårdspolitiska samarbetet
mot en sund livsstil, en sund miljö och en effektiv social- och omsorgsverksamhet.

Utskottet instämde i ministerrådets uppfattning att målsättningen för alla
sektorer inom ministerrådets verksamhet skulle vara att stärka de nordiska

Redog. 1989/90:4

ländernas position och inflytande i samband med att EG fram till 1992
skapade en gemensam inre marknad.

Utskottet noterade med stor tillfredsställelse ministerrådets allmänna
policyuttalande under rubriken ”Norden och den europeiska integrationsprocessen”
att avgörande vikt måste tillmätas den gällande höga nordiska
nivån för arbetsmiljö, konsumentskydd och socialförsäkring. Utskottet
ansåg, mot bakgrund av utvecklingen mot den inre marknaden inom EG, att
bevarande och vidareutveckling av den nordiska modellen inom de socialpolitiska,
arbetsmarknads-, arbetsmiljö- och miljöområdena måste få hög
prioritet.

Utskottet anlade i år liksom föregående år synpunkter på plandokumentets
(C 2:s) utformning. Dokumentet borde innehålla en klarare uppställning
av prioriteringar och kompletteras med budgetsiffror. Utskottet ansåg det
inte möjligt att med den uppställning som gjorts bedöma vilka reella
prioriteringar ministerrådet skulle komma att vidta under året, i synnerhet
mellan de olika ämbetsmannakommittéernas områden.

Plandokumentets fackavsnitt och utskottets synpunkter därpå kommenteras
under respektive område här nedan.

Grethe Lundblad framförde vid behandlingen i plenum av utskottets
betänkande bl.a. att det nuvarande nordiska samarbetet på de socialpolitiska
och miljöpolitiska områdena inte bara borde smitta av sig till EG. Det borde
också i kamp mot de nedbrytande krafterna i tiden utvecklas och fördjupas
till gagn främst för nordiska medborgare - och också för dem i Europa som
ville lära av Norden.

Birger Schlaug ifrågasatte hur den ”nordiska modellen” skulle kunna
bevaras med den EG-anpassning som så starkt präglade plandokumentet C

2. Utskottets synpunkter därpå efterlystes.

Rådet antog utskottets förslag till yttrande över C 2 med 56 röster. 1
medlem avstod från att rösta.

Socialpolitik

Under de senare åren har miljöfrågorna dominerat utskottets arbete. Så har
även varit fallet under 1988. Miljösituationen med bl.a. algblomningen längs
den svenska västkusten och norska sydkusten föranledde Nordiska rådet att
inkalla till en extra session hösten 1988. Mer därom finns under särskild
rubrik i denna berättelse.

37:e sessionen kom därigenom att avlastas från en del tunga ministerrådsförslag
och medlemsförslag på miljöområdet.

Utskottet har därför haft möjlighet att i högre grad ägna sitt arbete åt
sociala frågor, vilket markerades i ett stort antal förslag till sessionen.

I sitt betänkande över ministerrådets redogörelse om planerna för det
nordiska samarbetet (C 2) efterlyste utskottet konkreta åtgärder mot
alkoholkonsumtionen i de nordiska länderna och pekade på det vid sessionen
föreliggande medlemsförslaget om samordnad insats för minskat alkohol -

Redog. 1989/90:4

bruk i Norden. Utskottet noterade, att ministerrådet nu efter kritik från
utskottet lyft fram samarbetet om barn-, ungdoms- och familjepolitik som en
viktig uppgift.

Utskottet ansåg emellertid att avsnittet om social- och hälsopolitik var
alltför svagt utformat och inte gav uttryck för att social- och hälsosektorn
måste inrikta sitt arbete på att de sociala hänsyn, som utgjorde en viktig del
av ”den nordiska modellen”, skall prioriteras vid ett utvidgat samarbete med
EG. Den nuvarande formuleringen gav snarast intrycket av att man vid en
nödvändig anpassning till EG så långt det var möjligt skulle försöka få gehör
för nordiska ståndpunkter, något som var en mindre lämplig utgångspunkt
för förhandling.

I debatten i plenum rörande utskottets betänkande över C 2 uppehöll sig
många av talarna - framför allt från Finland - vid de sociala frågorna. Socialoch
hälsovårdsminister Helena Pesola kommenterade tobaksrökningens
negativa effekter på hälsan i belysning av den nordiska handlingsplanen mot
cancer. Hon ansåg bl.a. att den internationella marknadsföringen hotade att
ödelägga allt det arbete som nationellt lades ned på att möta riskerna av
rökning.

Grethe Lundblad framhöll att det nordiska samarbetet under flera år varit
inriktat främst på teknik, data och kommunikation. Den sociala sidan hade
kommit i skuggan. Därför var nu tiden inne att ge människans vardagsvillkor
högre status och även satsa mer på forskning och information på detta
område.

Ett ministerrådsförslag om en nordisk handlingsplan mot cancer förelåg för
utskottets behandling. Utskottet noterade med till fredsställelse att förebyggande
insatser mot cancer givits hög prioritet i handlingsplanen, som var väl
överensstämmande med WHO:s program ”Hälsa för alla år 2000”. Åtgärder
för minskning av tobaksbruket var här viktiga och utskottet var tillfreds med
att handlingsplanen i en bilaga innehöll en rad åtgärder i detta avseende.

Utskottet uppehöll sig särskilt vid ministerrådets notering om sambandet
mellan alkoholförtäring och olika cancerformer. Dessa uppgifter var enligt
utskottet också av intresse i det kommande arbetet med frågan om att minska
alkoholbruket i Norden, som torde bli aktuell med anledning av det
medlemsförslag i ämnet, som stod på rådets dagordning för 36:e sessionen.

Olika slag av joniserande och annan strålning som orsak till cancer tas upp i
handlingsplanen. Utskottet fann det anmärkningsvärt att ministerrådet inte
här nämnde uttunningen av ozonskiktet i atmosfären som en förstärkt effekt
på den ultravioletta strålningen från solljuset, vilken är den cancerogena
faktorn. Utskottet underströk här betydelsen av en samverkan med miljösektorn,
vilket skulle öka effekten av en nordisk handlingsplan mot cancer.

Avsnittet om cancervård hade främst inriktats på kunskapsutbyte, utbildning
och samordning mellan s.k. onkologiska centra i Norden, vilket
sammanföll med utskottets tidigare önskemål. Däremot efterlystes utskottets
förslag om en kommitté för bedömning av ny teknologi för cancervård,
vilken kunde utfärda rekommendationer om anskaffning och användning av
dyrbar utrustning. Utskottet ansåg att insatser för rehabilitering av kroniskt
cancersjuka borde ges större utrymme i handlingsplanen. Förslaget om att

Redog. 1989/90:4

inrätta ett särskilt sekretariat (NORDCANCER) ställde sig utskottet
tveksamt till av bl.a. ekonomiska skäl.

Socialminister Hulterström framhöll i plenardebatten som representant för
ministerrådet att handlingsplanens huvudsyfte var att minska överdödligheten
i cancer i Norden och skapa bättre livskvalitet för dem som inte kan botas.
Genom ökade preventiva insatser, screening och tidig diagnostik och
behandling samt ökad utbildning och forskning ansågs det möjligt att minska
dödligheten i cancer i de nordiska länderna med 15 % före år 2000.

Birger Schlaug kritiserade handlingsplanen mot bakgrund av att den enligt
hans mening saknade förslag till åtgärder för att minska utvecklingen av
cancer.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 28) till ministerrådet
att anta en nordisk handlingsplan mot cancer i enlighet med ministerrådsförslaget
och med hänsyn tagen till social- och miljöutskottets synpunkter.

Rekommendationen antogs med 57 röster. Birger Schlaug och ytterligare 1
medlem avstod från att rösta.

Ett medlemsförslag hade väckts om samnordisk modell för hjälpmedelsförsörjning
för handikappade. Utskottet noterade att i det nordiska samarbetsprogrammet
för hälso- och socialsektorn framhölls att såväl handikappolitiska
som samhällsekonomiska skäl talade för att samarbetet kring hjälpmedel
för handikappade skulle vidareutvecklas och fördjupas. Avsikten var att de
nordiska länderna så långt som möjligt skulle utgöra en gemensam hemmamarknad
för handikapphjälpmedel. Utskottet konstaterade att samarbetet
inom hjälpmedelsområdet under senare år gjort stora framsteg bl.a. genom
arbetet inom Nordiska nämnden för handikappfrågor. En modell för
hjälpmedelsförsörjning skulle utgöra en naturlig fortsättning på samarbetet
inom nämnden.

Utskottet var medvetet om att frågan om optimal hjälpmedelsförsörjning
för alla handikappade ytterst var en resursfråga. Genom ett nordiskt system
skulle man kunna åstadkomma även ett ekonomiskt optimalt utnyttjande av
de stora tekniska framsteg som gjorts och skulle göras inte minst på det
datatekniska området. Enligt utskottets mening borde därför en modell
skisseras genom en samnordisk utredning.

På utskottets förslag antogs en rekommendation (nr 31) till ministerrådet
att vidareutveckla samarbetet på handikappområdet genom att undersöka
möjligheterna att skapa en samnordisk modell för hjälpmedelsförsörjning
för handikappade.

Rekommendationen antogs med 50 röster.

Utskottet föreslog rådet med anledning av ett medlemsförslag om nordiskt
reumatikerår 1991 och ett ändringsförslag om en plan för förstärkta insatser
mot reumatiska sjukdomar i Norden att rekommendera ministerrådet att
tillsätta en planeringskommitté med erforderliga sekretariatsresurser för att
planera genomförandet av ett nordiskt reumatikerår 1991 och att utarbeta en
plan för förstärkta insatser i Norden mot reumatiska sjukdomar, beträffande
förebyggande åtgärder, vård, forskning och utbildning.

Tanken bakom förslaget om ett reumatikerår var att det skulle bli en

Redog. 1989/90:4

motsvarande aktivitet till det nordiska trafiksäkerhetsåret 1983 och nordiska Redog. 1989/90:4
teknologiåret 1988.

Utskottet noterade att flertalet remissorgan var positiva till båda förslagen.
Utskottet erinrade om att man redan på nationellt plan samlat ett
omfattande kunskapsunderlag beträffande rörelseorganens sjukdomar.

Bland aktiviteterna under ett reumatikerår borde ingå att utvärdera befintligt
informations- och undervisningsmaterial och att ta fram nytt sådant och
sprida detta inom Norden.

De reumatiska sjukdomarna föranledde enligt utskottets uppfattning stora
behov av och krav på vårdinsatser av främst lindrande, rehabiliterande och
socialt stödjande natur. Mot bakgrund av detta ansåg utskottet, att ett
nordiskt reumatikerår måste följas upp med en plan för insatser på längre
sikt, vilken skulle omfatta både förebyggande arbete, vård och rehabilitering
samt forskning och utbildning att genomföras i de nordiska länderna.

Nordiska hälsoorganisationer borde beredas tillfälle att delta i planeringen
och genomförandet av ett nordiskt reumatikerår.

Rådet följde utskottets förslag och antog en rekommendation (nr 36) till
ministerrådet med 52 röster.

Ett brett förankrat medlemsförslag hade väckts om samordnad insats för
minskat alkoholbruk i Norden. Medlemsförslaget tog Världshälsoorganisationens
(WHO) strategi som utgångspunkt och noterade utskottets tidigare
kritik mot bristerna i ministerrådets samarbetsprogram vad gällde konkreta
insatser för att minska alkoholkonsumtionen med 25 % före år 2000 i
enlighet med WHO:s målsättningar.

Utskottet ansåg nu att tillgängligt vetande om skador och olycksrisker till
följd av alkohol var mer än tillräckligt för att ett program med konkreta
åtgärder i enlighet med WHO:s strategi ”Hälsa för alla år 2000” och
medlemsförslaget borde sättas igång snarast.

Vad gällde medlemsförslagets synpunkter på alkoholfria zoner instämde
utskottet i att det var särskilt viktigt att motverka alkoholbruket speciellt
inom vissa grupper såsom t.ex. ungdomar, blivande mödrar, trafikanter och i
arbetslivet. Vad gällde yrkandet att alkoholområdet borde bli särskilt
insatsområde inom FN-systemet, erinrade utskottet om att alkoholfrågan
inom FN ansågs tillhöra WHO:s område. Inte minst mot bakgrund av
WHO:s strategi ”Hälsa för alla år 2000” borde de nordiska länderna även i
fortsättningen arbeta för att förstärka WHO:s ställning som ett organ inom
FN-systemet som behandlade alkoholkonsumtionen både rörande skador
och prevention. Nämnda strävan borde man även försöka förstärka inom de
övriga internationella organisationerna och organen både inom och utom
FN-systemet.

Beträffande yrkandet om drogfri trafik erinrade utskottet om att Nordiska
trafiksäkerhetsrådet inom ramen för ministerrådets handlingsplan för ökad
trafiksäkerhet planerade en undersökning av sambandet mellan promillegräns
och antalet alkoholrelaterade olyckor. Mot bakgrund av den starkt
ökande trafiken med fritidsbåtar och antalet alkoholrelaterade båtolyckor
fann utskottet det skäligt, att frågan även utreddes om att tillämpa samma
promillegränser till sjöss som vid trafik till lands.

Elver Jonsson, en av förslagsställarna, framhöll i debatten i plenum att 46

utskottets slutsats om ett tidsbestämt aktionsprogram innebar samma
bedömning som förslagsställarna gjort, nämligen att ärendet brådskade.
Budskapet till ministerrådet var att här behövdes både handlingskraft och ett
högt tempo.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 35) till ministerrådet
att utarbeta ett tidsbestämt aktionsprogram för att uppfylla WHO:s
mål om en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen till år 2000.

Rekommendationen antogs med 58 röster.

Utskottet hade även till behandling ett medlemsförslag om samnordisk
utbildning och legitimation av kiropraktorer.

Utskottet noterade att remissinstansernas uppfattningar var delade och
motsvarade i stort de svar som givits angående tidigare medlemsförslag om
auktorisation för kiropraktorer och nordiska bestämmelser för naturläkemedel,
vilka båda avvisades av rådet vid sessionen 1976. Att utskottet nu
beslutat förorda att möjligheterna till en nordisk utbildning av kiropraktorer
utreddes hade bl.a. samband med den rådande bristsituationen beträffande
traditionella behandlingsresurser på motsvarande områden.

Utskottet hade också noterat att de skandinaviska kiropraktorföreningarna
låtit utreda en nordisk kiropraktorutbildning och därvid tagit hänsyn till
de kritiska synpunkter som tidigare framförts angående kiropraktorernas
utbildning vad gällde vetenskaplig grund, diagnos m.m. Forskning sammanhängande
med kiropraktorutbildningen bedrevs både vid utomnordiska
utbildningsinstitutioner och vid universitet i Odense i anslutning till den
grundutbildning för kiropraktik som redan fanns där.

Utskottet föreslog rådet att rekommendera ministerrådet att snarast
genomföra en utredning om möjligheterna till en för de nordiska länderna
gemensam utbildning för kiropraktorer liksom till likalydande rättsregler
rörande kiropraktorers legitimation och yrkesutövning.

Rådet antog en rekommendation (nr 30) med 56 röster i enlighet med
utskottets förslag.

Stort intresse hade utskottet ägnat åt ett medlemsförslag om insatser inom
barn- och familjepolitiken.

Utskottet noterade av det omfattande remissmaterialet att erfarenheterna
från studier som gjorts visade att det redan fanns mycken kunskap om barn.
Vad som saknades var framför allt samordning och därmed möjligheter att
jämföra de nordiska länderna. Dessutom saknades nästan helt forskning ur
ett barn- och ett helhetsperspektiv. Vi vet inte särskilt mycket om hur världen
ter sig ur ett barnperspektiv, framhöll utskottet. Utskottet hade vid olika
tillfällen kritiserat bristen på projekt inom området barn- och familjepolitik
under ministerrådet.

Forskningen om barns och ungdomars situation var enligt utskottet ett
relativt eftersatt forskningsområde. Utskottet pekade bl.a. på att jämförande
studier i Norden av olika sätt att bemöta barn med svåra sociala
beteendeavvikelser saknades, trots att man här skulle ha ett intressant fält för
jämförelser då man satsade på olika typer av lösningar i de nordiska
länderna. Systematisk utvärdering av socialpolitiska reformer hade varit
sparsamt förekommande. En utvärdering i samverkan mellan de nordiska
länderna av samhällets stödsystem skulle vara motiverat, särskilt som en

Redog. 1989/90:4

uppföljning av medlemsförslagets yrkande att utvärdera hur man i de
nordiska länderna hjälpte barn och familjer som av psykiska och sociala skäl
var i behov av särskilt stöd.

Förslagsställarna yrkade också att en rekommendation även skulle omfatta
att det efter kartläggnings- och utvärderingsarbetet skulle utarbetas en
gemensam målsättning för hur de nordiska välfärdssamhällena kunde
medverka till att stimulera barns utveckling genom god ekonomisk trygghet
för barnfamiljerna och god social service. Utskottet ansåg att det inte fanns
underlag för ett sådant ställningstagande, innan de föreslagna kartläggningarna
och utvärderingarna gjorts.

Utskottet föreslog att rådet skulle rekommendera ministerrådet

1. att göra en kartläggning av småbarnsfamiljernas förhållanden i de
nordiska länderna mot bakgrund av nationella och nordiska undersökningar,

2. att ta initiativ till ett erfarenhetsutbyte och samarbete mellan de nordiska
forskningscentra för barn och barns uppväxtvillkor syftande till gemensam
planering av forskningsinsatser,

3. att utvärdera hur de nordiska länderna hjälper de barn och deras familjer,
som av psykiska och sociala skäl är i behov av särskilt stöd.

Rådet följde utskottets förslag och antog en rekommendation (nr 33) med
53 röster. 1 medlem avstod från att rösta.

Utskottet hade vidare till behandling ett medlemsförslag om inrättandet av
ett nordiskt samarbetsorgan för räddningstjänster.

Utskottet noterade att ett avsevärt samarbete redan förekom mellan de
nordiska länderna. Bl.a. hade helt nyligen ett nordiskt ramavtal undertecknats
om samarbete över riksgränserna i syfte att vid olyckshändelse hindra
eller begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Utskottet
ansåg att det kunde finnas behov av att effektivisera och skapa regler för
beredningen och behandlingen av de gemensamma ärendena och kontakterna
mellan myndigheter m.fl. Ett samarbetsorgan i anslutning till ministerrådet
kunde ge en stabilare grund för samarbetet och de beredande organen.

En del remissorgan uttalade viss tveksamhet för att ett samarbetsorgan
skulle kunna bli ett hinder för redan etablerat eller planerat direkt
samarbete. Utskottet hade förståelse för dessa synpunkter men pekade
samtidigt på det nordiska avtalet om gränskommunalt samarbete, som i viss
utsträckning borde kunna lösa sådana problem.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 32) till ministerrådet att

utreda förutsättningarna för att inrätta ett samarbetsorgan för
räddningstjänstområdet.

Rekommendationen antogs med 53 röster.

Arbetsmarknad

I sitt betänkande över ministerrådets redogörelse om planerna för det
nordiska samarbetet (C2) underströk utskottet på nytt tidigare uttalande om
att de svaga gruppernas situation på arbetsmarknaden måste fortsatt
uppmärksammas. Av särskilt intresse för utskottet var ministerrådets
omtalande av nya åtgärder på otraditionella områden, där man bl.a. skulle

Redog. 1989/90:4

söka kombinera grundläggande utbildning, vidareutbildning och arbetsträning
för grupper som hade svårt att få en fast förankring på arbetsmarknaden.

1 fråga om den nordiska arbetsmarknaden sett i ett internationellt
perspektiv ansåg utskottet, att arbetsmarknaden kanske var det mest
strategiska avsnittet för att i ett vidare europeiskt sammanhang försvara den
fördelning av välfärden som gick under begreppet ”den nordiska modellen”.

Ett medlemsförslag om fri nordisk arbetsmarknad för lantmätare hade
behandlats av utskottet.

Utskottet noterade att samtliga remissinstanser var positiva till medlemsförslagets
syfte. Undantag gjordes endast för särskilda regler för tjänstemän i
chefsställning och de hänsyn som måste tas till militära säkerhetsintressen.

Utskottet noterade vidare att ministerrådet avsåg att göra en översyn av
vissa yrkesgruppers hinder för fri rörlighet på den nordiska arbetsmarknaden
i ljuset av direktiv inom EG. De problem för lantmätare som togs upp i
medlemsförslaget skulle enligt utskottets uppfattning kunna ingå som en
naturlig del i en sådan översyn.

Principiellt ansåg utskottet att den fria rörligheten i Norden borde kunna
utnyttjas av alla arbetstagare, att man sålunda borde tillse att den utbildning
som genomfördes i ett land kunde utnyttjas genom arbete i ett annat.
Utskottet framhöll att även remissinstanser som företrädde säkerhetsintressen
och höga sekretesskrav ville ej motsätta sig medlemsförslaget med
hänsyn till de från arbetsmarknadssynpunkt positiva effekterna av en
gemensam nordisk arbetsmarknad.

På utskottets förslag antogs en rekommendation (nr 34) till ministerrådet
att snarast möjligt skapa en fri nordisk arbetsmarknad för lantmätare.

Rekommendationen antogs med 51 röster.

Ytterligare ett medlemsförslag med anknytning till den nordiska arbetsmarknaden
hade varit föremål för utskottets behandling. Detta avsåg en
hemställan till rådet att rekommendera ministerrådet att genomföra en
nordisk studie, i vilken utreds möjligheterna för att omforma, vid behov
avskaffa sådan lagstiftnings- och avtalsnormering, som omotiverat försvårar
nödvändig flexibilitet på arbetsmarknaden och sporrar i detta sammanhang
berörda intressegrupperingar till en dialog i frågan på nordisk nivå.

Utskottet noterade att det inom ministerrådets ram pågick utredningarbete
kring frågor rörande flexibiliteten på arbetsmarknaden. Här hänvisades
bl.a. till den nya ekonomiska handlingsplanen ”Ett starkare Norden” och till
rapporten ”Norden i Europa II”. Genom detta utredningsarbete hade
medlemsförslagets yrkanden i väsentlig utsträckning tillgodosetts enligt
utskottets mening.

Utskottet föreslog därför att rådet inte skulle företa sig något med
anledning av medlemsförslaget.

Rådet biföll utskottets förslag.

Redog. 1989/90:4

4 Riksdagen 1989/90.2 sami. Nr 4

Arbetsmiljö

Redog. 1989/90:4

Redan i mitten på 70-talet framfördes till ministerrådet förslag om en nordisk
arbetsmiljökonvention. Initiativet kom i form av ett medlemsförslag väckt av
en svensk rådsmedlem. Ministerrådet ställde sig vid denna tidpunkt och även
senare, när frågan i olika former aktualiserats, kritiskt till en konvention.
Från rådets sida har som argument för en konvention i första hand åberopats
den nordiska arbetsmarknaden där det borde vara helt naturligt att
arbetstagare möter samma bestämmelser och regler rörande arbetsmiljön,
var än de arbetar i Norden.

Det var med stor tillfredsställelse som utskottet nu tog emot ministerrådsförslaget
om nordisk arbetsmiljökonvention.

I sitt betänkande över ministerrådsförslaget noterade utskottet att konventionen
huvudsakligen utformats mer allmänt i syfte att illustrera och
manifestera ländernas ambitioner när det gällde att utveckla säkra och sunda
arbetsmiljöer. Konventionen skulle således inte främst ange inriktningen av
de enskilda ländernas arbetsmiljöpolitik utan lägga grunden för framtida
gemensamma strävanden. I de inledande artiklarna fastslogs vissa övergripande
syften och principer, vilka också kunde ses som vägledande för
arbetsmiljöutvecklingen i de enskilda länderna. Utskottet fann detta tillfredsställande
liksom åtagandena att tillse att parterna på arbetsmarknaden
medverkade i utformningen av arbetsmiljöpolitiken.

Däremot noterade utskottet en försvagning av konventionens artikel 4 och
hemställde därför att ministerrådet återgick till den tidigare formuleringen,
d.v.s. att målsättningen för regelsamarbetet skulle vara att fortlöpande
förbättra arbetsmiljön och så långt möjligt anpassa de gemensamma nivåerna
till vad som gällde i de länder som ställde de högsta kraven. Utskottet ansåg
att denna principfråga hade betydelse både för de vidare diskussionerna om
samarbetet i Europa och för bedömning av gränsvärdesfrågor i det kommande
arbetsmiljöarbetet.

Utskottets betänkande föranledde en omfattande debatt i plenarförsamlingen.
Birger Schlaug yrkade avslag på ministerrådsförslaget och hemställde
om ett nytt ministerrådsförslag till nästa session, där högsta standard i något
nordiskt land skall vara normgivande.

Arbetsmarknadsminister Ingela Thalén presenterade ministerrådets synpunkter
på konventionsförslaget och underströk härvid att en nordisk
konvention, som slog fast de gemensamma målen och strävandena på
arbetsmiljöområdet, skulle bli en god hjälp när det gällde att gentemot
omvärlden hävda den nordiska synen i arbetsmiljösammanhang.

Även den finländska och den isländska ansvariga ministern uttalade i
debatten tillfredsställelse över att man nått fram till en gemensam konvention.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 29) till ministerrådet
att anta en nordisk arbetsmiljökonvention i enlighet med ministerrådsförslaget
B 97/s och med beaktande av utskottets synpunkter.

Rekommendationen antogs med 55 röster mot 1 (Birger Schlaug).

Utskottet uppehöll sig också i sitt betänkande över ministerrådets redogörelse
om planerna för det nordiska samarbetet (C 2) vid samarbetet på

arbetsmiljöområdet. Här framhölls bl.a. ministerrådets synpunkter på att Redog. 1989/90:4
den europeiska utvecklingen stärkte kravet på ett nära nordiskt samarbete på
arbetsmiljöområdet och på ett gemensamt uppträdande i standardiseringsarbetet.
Detta var en förutsättning för att Norden skulle kunna upprätthålla
högt ställda krav på arbetsmiljön.

Miljövård

Som tidigare nämnts hade 37:e sessionen avlastats från ett antal ministerrådsoch
medlemsförslag på miljöområdet genom den extra session som hölls i
november 1988 och som så gott som helt fokuserades på miljöfrågor.

Utskottet hade nu till 37:e sessionen framlagt ett betänkande över ett
medlemsförslag om skydd av den nordiska havsfågelfaunan, speciellt sillgrisslan.

Utskottet noterade att större delen av remissinstanserna tillstyrkte medlemsförslaget
och att några instanser starkt motsatte sig detta. Bakgrunden
till remissinstansernas olika uppfattningar torde enligt utskottet vara de
osäkerhetsfaktorer som försvårade bedömningen av orsaksförhållandena.

Utskottet ansåg därför att det fanns behov av ökad forskning kring de
ekologiska sammanhangen i de nordliga haven. De olika orsakssammanhangen
borde undersökas och ett fågelskyddsprogram utarbetas mot bakgrund
av undersökningens resultat.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 37) till ministerrådet
att ta initiativ till att det utarbetas en gemensam nordisk handlingsplan
för sillgrisslan och liknande havsfågelarter med syfte att klarlägga orsakerna
till arternas tillbakagång och föreslå konkreta åtgärder.

Rekommendationen antogs med 57 röster. 5 medlemmar, däribland Lars
Werner, avstod från att rösta.

Ett medlemsförslag om nordiskt biologiår 1990 hade väckts. I anslutning
härtill hade väckts ett ändringsförslag om att det i samband med biologiåret
skulle arrangeras ett Grönt Nordiskt Forum efter modell av kvinnokonferensen
Nordiskt Forum.

Utskottet ansåg att det föreslagna året borde betecknas som ett nordiskt
miljöår, vilket torde vara den enklaste och för allmänheten mest förståeliga
beteckningen.

Utskottet noterade att meningen var att ett miljöår skulle bli en del av en
utvärdering av tillämpningen av Brundtlandkommissionens rapport i de
nordiska länderna. Utskottet fann detta väsentligt i all synnerhet som
ungdomen, som var starkt engagerad i de globala miljöproblemen, härigenom
nåddes.

Miljöåret borde omfatta bl.a. konferenser för att sprida kunskap om
biologifrågor och nordiska miljöproblem, stimulans att utveckla och samordna
forskningen mellan de nordiska länderna i biologi- och miljöfrågor,
inrättande av nordisk ekologiutbildning, nordisk utvärdering av information
om utvecklingen inom det bioteknologiska området samt inrättande av ett
eller flera nordiska miljöpris.

På utskottets förslag beslöt rådet med anledning av medlemsförslaget och
ändringsförslaget att rådet och ministerrådet skulle utlysa 1990 som ett 51

nordiskt miljö- och biologiår samt utse en beredningsgrupp med bred Redog. 1989/90:4

representation av bl.a. nordiska sakkunniga, folkrörelser och organisationer

för att planlägga genomförandet av miljöåret. Vidare antog rådet med

anledning av medlemsförslaget en rekommendation till ministerrådet (nr 38)

att anslå tillräckliga medel och sekretariatsresurser för att följa upp miljö och

biologiåret.

Rekommendationen antogs med 59 röster mot 1 och det interna beslutet
med 61 röster mot 1.

Ytterligare ett medlemsförslag på miljöområdet hade behandlats av
utskottet. I detta föreslogs en rekommendation till ministerrådet att upprätta
en plan för reduktion av utsläpp av koldioxid inom trafiksektorn.

Utskottet noterade i sitt betänkande att medlemsförslaget tog upp
väsentliga frågor som hade en naturlig plats i det nordiska miljöprogrammet
och i ministerrådets kommande handlingsprogam mot luftförorening, som
skulle presenteras till rådets 38:e session 1990.

Koldioxidproblematiken hade uppmärksammats i samband med energiutvinning
och konsumtion. Däremot hade enligt utskottets mening de problem
som trafikens utsläpp av koldioxid medförde ej tillräckligt beaktats. Den
kommande handlingsplanen mot luftförorening borde därför innehålla
åtgärder för bl.a. större effektivitet i energianvändningen inom trafiksektorn
och på sikt ändring i trafikstrukturen för att komma till rätta med
koldioxidutsläppen.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 39) till ministerrådet
att i sitt arbete med en ny handlingsplan mot luftföroreningar inkludera
förslag till åtgärder mot utsläpp av koldioxid, både vad gäller energisektorns
och trafiksektorns andelar därav.

Rekommendationen antogs med 59 röster mot 1.

I sitt betänkande över ministerrådets redogörelse om planerna för det
nordiska samarbetet (C 2) kommenterade utskottet ovannämnda problem
och föreslog även här att i den kommande handlingsplanen mot luftföroreningar
borde ingå åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid inom energi
och trafiksektorn.

Med tillfredsställelse noterade utskottet ministerrådets utfästelse att det
nordiska miljöprogrammet skulle komma att kompletteras med gemensamma
handlingsplaner på områden där de nationella åtgärderna kunde stödja
och förstärka varandra. Likaså noterades med tillfredsställelse att de
nordiska länderna skulle arbeta för att det europeiska integrerings- och
harmoniseringsarbetet på miljöområdet skulle leda till mer enhetliga och
skärpta krav.

Vidare erinrade utskottet om sitt tidigare uttalande att de nordiska
länderna borde föreslå i FN att den internationella miljöpolitiken fördes upp
på samma nivå som nedrustningspolitiken och att generalförsamlingen antog
en resolution om att de industrialiserade länderna inriktade en viss del av sin
BNP för globalt miljösamarbete.

Frågor

Inom social- och miljöutskottets sakområde ställdes 16 frågor:
till ministerrådet angående åtgärder mot rusmedelsmissbruk i trafiken
till ministerrådet (ställd av Gunilla André) angående harmonisering av den
nordiska miljölagstiftningen
till Danmarks regering (ställd av Grethe Lundblad) angående harmonisering
av den nordiska miljölagstiftningen
till ministerrådet (besvarad av statsrådet Sven Hulterström) angående
nordbors rättigheter
till ministerrådet angående stödordning för handikapporganisationernas
nordiska samarbete
till ministerrådet (besvarad av statsrådet Sven Hulterström) angående
högspecialiserad sjukvård
till Danmarks regering angående Danmarks inställning till att upphöra
med klorfluorkarboner
till ministerrådet angående gemensam nordisk hållning till ozonnedbrytande
kemikalier/drivhusgaser
till ministerrådet (ställd av Sten Svensson) angående årlig rapportering på
miljöpolitikens område
till ministerrådet (ställd av Lena Öhrsvik) angående statistik rörande
njursjuka

till ministerrådet angående en reviderad handlingsplan mot havsförorening till

Norges och Islands regeringar angående tillämpningen av nordiska
konventionen om social trygghet
till ministerrådet angående export av avfall

till ministerrådet (ställd av Marianne Samuelsson, besvarad av statsrådet
Ingela Thalén) angående arbetsmiljö- och EG-anpassning
till ministerrådet (besvarad av statsrådet Mats Hellström) angående
nordiskt miljöprogram och miljö- och biologiår 1990
till ministerrådet (ställd av Marianne Samuelsson) angående skydd av
uppfödda djur.

E.2.4 Kommunikationsutskottet

Utskottets arbete har under perioden främst varit inriktat på frågor
rörande trafiksäkerhet och turism. Stor uppmärksamhet har även
ägnats åt de europeiska integrationssträvandena och järnvägens
framtida roll i transportsystemet.

Medlemmar och möten

Svenska medlemmar i utskottet har varit Elver Jonsson (fp), Wiggo
Komstedt (m) (t.o.m. den 19 oktober 1988), Anna-Greta Leijon (s) (fr.o.m.
den 20 oktober 1988) samt Olle Östrand (s). Elver Jonsson har varit
utskottets ordförande.

Redog. 1989/90:4

Utskottet har mötts vid fem tillfällen och då hållit sammanlagt nio möten. Redog. 1989/90:4
Dessutom har arbetsgrupper och ad hoc-grupper inom utskottet sammanträtt
om bland annat data- och turistfrågor.

Behandlade saker
Övergripande frågor

I betänkandet över ministerrådets redogörelse om planerna för det nordiska
samarbetet (C 2) noterade kommunikationsutskottet att ministerrådet skall
utveckla möjligheterna för nya nordiska initiativ som kan utnyttjas för att
påverka utvecklingen inom EG och EG/EFTA.

Utskottet erinrade om att man vid flera tillfällen påpekat att bland annat
arbetet med en samnordisk transportmarknad karaktäriserats av för låg
ambitionsnivå. Man ansåg att detta arbete borde bedrivas i ett betydligt
högre tempo.

Slutligen konstaterade kommunikationsutskottet att dokumentet C 2/1989
var en generell förklaring om riktlinjerna för det nordiska samarbetet.
Utskottet saknade förslag till konkreta åtgärder för att på ett sakligt sätt
kunna bedöma den planerade verksamheten.

I sitt anförande vid sessionen ansåg utskottets ordförande Elver Jonsson
det positivt att Nordiska ministerrådet inlett en planering av samarbetet på
längre sikt. Han kritiserade dock att anslagen till t.ex. transportsektorn
minskat samtidigt som ministerrådet framhållit hur viktig denna sektor är.

1 sitt anförande hänvisade ministerrådets talesman, trafikminister Pekka
Vennamo, Finland, till att kommunikationsutskottet efterlyst mera konkreta
frågeställningar och arbetsplaner. Med anledning av detta konstaterade
Vennamo att ministerrådet å ena sidan driver en synnerligen omfattande
projektverksamhet som till övervägande del består av utredningar om
konkreta frågor. Å andra sidan kan man få intrycket att de stora övergripande
frågorna åtminstone inte för ögonblicket innehåller så mycket konkret.
Det borde dock framgå att ministerrådets arbete är mera långsiktigt och
förväntas i ett senare skede resultera i en djupgående förändring av hela den
nordiska transportmarknaden.

Vennamo tog även upp utskottets kritik över att budgeten för transportområdet
minskats och anförde därvid: ”Vi transportministrar förstår utskottets
synpunkter - det här är sådant som vi måste leva med.”

Efter avslutad debatt antog Nordiska rådet följande yttrande där ministerrådet
i denna del uppmanades

- att i sitt planeringsdokument, C 2, visa sektorernas budgetramar samt visa i
dokumentet vilka åtgärder som planeras för att nå ministerrådets målsättningar,

- att en nödvändig höjning av den nordiska turistbudgeten inte får förorsaka
en minskning i budgetbeviljningar till andra sektorer inom kommunikationsutskottets
verksamhetsområde.

Yttrandet (nr 7) antogs med 62 röster.

Norden och Europa

Redog. 1989/90:4

Ministerrådets rapport ”Norden i Europa II” behandlades i ett särskilt
tilläggsbetänkande till C 2.

Utskottet ansåg det positivt att ministerrådet i rapporten bland annat
framhävt uppgiften att stärka Norden inåt och däribland angivit liberaliseringen
på transportområdet.

Utskottet kunde konstatera att rapporten låg på en betydligt högre
ambitionsnivå än tidigare rapporter. Man såg inga konflikter mellan
ministerrådets och utskottets målsättningar.

I det nordiska arbetsprogram för perioden 1989—1992 som ministerrådet
skall utarbeta ansåg kommunikationsutskottet det viktigt att man på skilda
områden tar in konkreta handlingsstrategier för hur utvecklingen inom EG
skall påverkas i en för Norden gynnsam riktning. Det borde också av
handlingsprogrammet framgå vad ministerrådet skall göra för att tillförsäkra
verkställandet av målsättningarna på varje delområde.

Kommunikationsutskottet konstaterade att det nog är inom transportområdet
som ministerrådet och dess organ har kommit längst när det gäller att
förbereda Norden för de effekter som genomförandet av EG:s inre marknad
kan få för de nordiska länderna. Utskottet ville dock för det kommande
arbetet framhäva ett par områden.

Trafikens påverkan på miljön är av den dimensionen att omedelbara
åtgärder behövs. Utskottet noterade ministerrådets konstaterande att de
nordiska länderna kommer att arbeta för att avgaskraven skärps ytterligare i
det internationella samarbetet.

Kommunikationsutskottet uppmanade ministerrådet att verka för att de så
kallade USA-kraven skall införas så snart som möjligt. Målsättningen borde
vara att alla typer av nya motorfordon i Europa uppfyller dessa krav senast år
1995.

I detta sammanhang erinrade utskottet även om sambandet mellan
transportsektorns energiförbrukning och miljöeffekterna. Samtidigt som det
arbetas för att få igenom USA-kraven borde de nordiska länderna verka för
ett intensifierat arbete med utvecklingen av alternativa och miljövänliga
energikällor för transportsektorn samt miljövänligare och energisnålare
motorer.

En del av arbetet med att värna vår yttre miljö är att sträva efter att främja
järnvägens roll i transporterna. Utskottet noterade ministerrådets överväganden
om att ta initiativ på detta område och uppmanade till snabba
ställningstaganden. Man pekade på att på korta och medellånga distanser
kan snabbgående tåg ersätta flyget.

Utskottet poängterade även betydelsen av att de handikappades transportmöjligheter
beaktas vid utarbetandet av arbetsprogrammet.

När det gällde EG:s arbete med standarder för fordons mått och vikt
pekade utskottet på faran av att Norden kan komma att trafikeras av lastbilar
av sådana dimensioner att det redan överbelastade vägnätet försämras
ytterligare. Nedslitna och överbelastade vägar är oacceptabla både ur
trafiksäkerhets- och miljösynpunkt.

Kommunikationsutskottet noterade att handelssjöfarten inte alls nämns i

ministerrådets rapport. Man ansåg att en harmonisering av sjöfartspolitiken Redog. 1989/90:4
inom EG kan få svåröverskådliga konsekvenser för Norden. Ministerrådet
måste därför vidta åtgärder som tillförsäkrar att den nordiska handelssjöfarten
inte åter kommer i den situationen att den riskerar att bli utslagen.

Slutligen erinrade kommunikationsutskottet om avgiftspolitikens roll som
styrmedel i trafiken. Utskottet ansåg att ministerrådet måste utarbeta en
nordisk harmoniserad strategi på detta område.

Ministerrådets talesman trafikminister Vennamo redovisade i debatten
under denna punkt att ministerrådets arbete präglats och även fortsättningsvis
kommer att präglas av det beslut som ministerrådet fattade i november
1987. Detta innebar att en nordisk transportmarknad successivt skall byggas
upp genom samordnade harmoniserings- och liberaliseringsåtgärder som
också är avsedda att ligga väl i fas med utvecklingen i det övriga Europa.

Ministerrådets avsikter är här att när EG:s fria inre marknad har införts i
början av 90-talet skall ett motsvarande transportområde existera även i
Norden varigenom det blir lättare att åstadkomma gemensamma arrangemang
mellan Norden och EG.

Vennamo nämnde vidare att en rad betydelsefulla händelser väntas
komma att inträffa under det kommande året.

För det första var det ministerrådets önskemål att de förhandlingar med
EG om samarbete i landtransportfrågor som Norge, Finland och Sverige
förberett skall kunna inledas. Dessa förhandlingar anses av ministerrådet
vara ett ytterst viktigt steg och en av de mest betydelsefulla delarna i
strävandena att tillvarata ländernas intressen i den utveckling som transporterna
i Europa genomgår.

För det andra redovisade trafikministern ett beslut som ministerrådet
fattat samma dag. Det avsåg att förhandlingar skulle tas upp mellan
Danmark, Finland, Norge och Sverige i syfte att successivt avreglera
tredjelandstrafiken med lastbil mellan länderna så att inga restriktioner skall
kvarstå i början av 1993. Genom detta beslut hoppades ministerrådet att
länderna inte skulle tappa tempo i jämförelse med utvecklingen i EGområdet.
Vidare ansåg ministerrådet att åtgärderna innebar ett viktigt steg
mot förverkligandet av den nordiska hemmamarknaden på transportområdet.
Man räknade vidare med att motsvarande åtgärder senare under året
skall kunna föreslås på busstrafikens område.

För det tredje anmälde trafikministern att ett arbete pågår inom ministerrådet
i syfte att ta fram enhetliga regler för tillstånd till åkaryrket.

Ministerrådet ansåg att allt eftersom vägtransportmarknaderna liberaliseras
bör de som får tillstånd till åkaryrket uppfylla vissa rätt högt ställda krav.

Detta dels för att inga onödiga störningar skall uppstå på den kommande fria
marknaden, dels för att åkarna också internationellt sett skall ha likartade
utgångspunkter. För detta arbete finns det ett stort intresse på västeuropeiskt
plan. Ministerrådet arbetar därför genom samlade insatser för att en
resolution eller om möjligt ett avtal skall kunna ingås på detta område inom
den europeiska transportministerkonferensen CEMT enligt de riktlinjer som
besutats av EG. I detta sammanhang räknar ministerrådet med att man i
någon mån skall kunna påverka den allmänna europeiska utvecklingen,
något som även efterlysts av Nordiska rådet. 56

I betänkandet över C 2 föreslog utskottet ministerrådet Redog. 1989/90:4

- att verka för en gynnsam utveckling av den nordiska transportmarknaden i
förhållande till den europeiska utvecklingen

- att verka för en fri nordisk transportmarknad, som också kan påverka den
europeiska transportmarknaden i en riktning svarande mot nordiska
målsättningar där miljö och trafiksäkerhet ges hög prioritet

- att i sitt planerade arbetsprogram för perioden 1989-1992 beakta kommunikationsutskottets
synpunkter som framförts i utskottets tilläggsbetänkande.

Utskottets förslag till yttrande antogs av Nordiska rådet (se ovan under
övergripande frågor).

Transport och kommunikation
Nordresekort

I yttrandet över ministerrådets berättelse C 1 upprepade utskottet ännu en
gång sin mening att en ungdomsreseprodukt inte enbart kan bedömas utifrån
ekonomiska hänsyn. En attraktiv nordisk ungdomsreseprodukt anses enligt
utskottet långsiktigt kunna öka den internordiska turismen, öka kunskapen
och förståelsen de nordiska folken emellan samt främja intresset för det
nordiska samarbetet. Utskottet ansåg att kommersiella hänsyn måste vara
sekundära.

Ministerrådet hade i berättelsen (C 1) konstaterat att om efterfrågan på
”Nordturist för unga” inte blir tillfredsställande skall marknadsföringen sluta
1990 eller ersättas med en annan liknande produkt. Utskottet betonade att
denna produkt måste marknadsföras på ett effektivt sätt under en längre
tidsperiod för att visa om den är attraktiv för nordisk ungdom eller ej.

I betänkandet över medlemsförslaget A 821/t om utvidgat Nordresekort
ansåg utskottet det uppenbart att ministerrådet inte kommer att realisera den
ursprungliga rekommendationen om ett ungdomsresekort. Man ansåg därför
att den gällande ordningen nu måste byggas ut och Nordturistkortet göras till
en attraktiv produkt.

Kommunikationsutskottet ansåg att ungdomarna måste vara en prioriterad
målgrupp, som genom billiga resemöjligheter kan tillägna sig det
nordiska kulturarvet. Vidare ansåg man, mot bakgrund av att resemöjligheterna
i Västnorden och på Nordkalotten är så mycket sämre och dyrare än i
övriga Norden, att både flyg och buss i viss utsträckning borde inkluderas i
Nordturistkortet.

Beträffande finansieringen av det utökade Nordresekortet ansåg utskottet
att det fanns skäl som talar för att denna bör ske över den nordiska budgeten.

Man kunde dock inte direkt tillstyrka detta utan att veta vilka belopp som
avsågs. Utskottet föreslog därför en snabbutredning av detta.

Vid behandlingen av ärendet under sessionen konstaterade ministerrådets
talesman, trafikminister Vennamo, att frågan stått på Nordiska rådets
dagordning i över tio års tid. Ministerrådet höll med utskottet om det
värdefulla i att förmå ungdomen att välja Norden som sitt resmål men pekade
på hur begränsade ministerrådets möjligheter är att agera på området.

Järnvägarna i de nordiska länderna har omorganiserats och bör i fortsätt- 57

ningen själva finansiera sin verksamhet som affärsdrivande verk. Trafikmi -

nistern ansåg det därför inte logiskt att ministerierna nu på järnvägsförvaltningarna
skulle ställa krav som står i strid mot allmänt godtagna principer.
När det så gällde frågan om att köpa dessa tjänster från järnvägsförvaltningarna
undrade Vennamo var pengarna skall tas.

Han redovisade därvid att både de nordiska samarbetsministrarna och
finansministrarna bekräftat att nordiska pengar inte finns och inte kommer
att finnas för detta ändamål. Inom ministerrådets ram föreligger det därför
enligt Vennamo definitivt inga möjligheter till vare sig ungdomsresekortets
eller det utvidgade nordresekortets finansiering.

När det gällde andra trafikformers eventuella ingående i det av utskottet
föreslagna arrangemanget informerade trafikminister Vennamo om att vissa
preliminära kontakter som tagits underhand tytt på att något större intresse
inte finns för detta bland övriga transportbolag.

Vennamo avslutade sitt anförande med att uttrycka förhoppningen att
frågan därmed skulle vara slutbehandlad.

Margrethe Auken, Danmark, som var utskottets talesman, tackade
ministerrådet för att man till slut talat klarspråk i denna fråga. Någon
omedelbar reaktion på beskedet kunde hon inte lämna men ansåg att
utskottet sedan rekommendationen var antagen fick överväga hur man
fortsättningsvis skall hantera ärendet.

I utskottets betänkande över medlemsförslaget A 821/t om utvidgat
Nordresekort föreslog utskottet att Nordiska rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet

- att skyndsamt undersöka förutsättningen för ett bibehållande av en
generös prisnivå på ”Nordturist för unga” även efter en breddning

- att inleda förhandlingar med järnvägsföretag, flygbolag, bussbolag och
aktuella rederiföretag för att kortet fr.o.m. 1990 skall omfatta Västnordens
färje-, flyg- och busslinjer samt Nordkalottens busslinjer samt

- att med särskild betoning av tidsaspekterna beakta vad kommunikationsutskottet
anfört i sitt yttrande över dokument C 1/1989 som framförs i det
ovan anförda.

Rådet antog denna rekommendation (nr 24) med 60 röster.
Järnvägstrafik

Till kommunikationsutskottet hade remitterats två medlemsförslag om
järnvägsfrågor. Utskottet valde att sambehandla dessa båda förslag i ett
betänkande.

I medlemsförslaget A 827/t hade bland annat föreslagits att ministerrådet
skulle ta initiativ till en utredning om ett samgående mellan de nordiska
ländernas järnvägsföretag med syfte att inrätta ett ”Nordtrain”. Detta förslag
avvisade emellertid kommunikationsutskottet liksom de flesta remissinstanserna
som en orealistisk tanke.

Det andra förslaget i A 827/t om ökad samplanering och ökat investeringssamarbete
mellan järnvägsföretagen fick dock en positiv behandling liksom
förslaget om nordiskt integrerat järnvägssamarbete beträffande godstransporter
i A 858/t.

Utskottet ansåg att en stor del av den utveckling som sker inom
transportsektorn förutsätter en ökning av godstransporterna på tåg. För att

Redog. 1989/90:4

järnvägen skall kunna göras konkurrenskraftig mot andra transportgrenar
borde järnvägstransporterna bli snabbare och tidtabellerna mer pålitliga.
Utskottet poängterade särskilt att det bland de moderna transportgrenarna
knappast finns miljövänligare transportsätt än järnväg. Med modern teknik
och materiel samt modern planering borde man kunna svara upp mot de krav
som ställs beträffande hastighet, frekvenser, pålitlighet och flexibilitet.

I debatten uttryckte Grethe Lundblad, som var huvudförslagsställare till
A 827/t, sin förtrytelse över att kommunikationsutskottet inte vågat lyfta
vingarna och begära den utredning om ett eventuellt samgående mellan de
nordiska järnvägsbolagen som enligt henne vore det enda rätta. Grethe
Lundblad ansåg vidare att det naturligtvis vore svårt för många att smälta den
radikala tanken att skapa ett Nordtrain men genom SAS har det visat sig att
det går att samarbeta. Hon hoppades att tiden om ett par år skulle vara
mogen för den efterfrågade utredningen om Nordtrain.

Utskottets förslag till rekommendation i anledning av medlemsförslagen
A 827//t och A 858/t innebar att Nordiska ministerrådet skulle rekommenderas -

att vidta åtgärder syftande till ökad samplanering och ökat investeringssamarbete
mellan de statliga järnvägsföretagen i Norden samt

- att förbättra förutsättningarna för de nordiska järnvägsförvaltningarna att
skapa ett utvidgat samarbete med organisation, produktutveckling, utbud
och marknadsföring av godstransportsystem.

Rådet antog denna rekommendation (nr 25) med 62 röster. En medlem
avstod från att rösta.

Skattefri försälj ning för flygpassagerare vid inresa

I medlemsförslag A 836/t hade föreslagits att ministerrådet skulle utreda
möjligheterna till skattefri försäljning på inresestation vid flygresa i Norden.

Kommunikationsutskottet hade avstyrkt ett liknande förslag 1986 och fann
nu inga skäl till att ändra sin tidigare ståndpunkt. Man föreslog därför att
Nordiska rådet inte skulle företa sig något i anledning av förslaget.

Vid behandlingen i plenum anförde huvudförslagsställaren Gustav Björkstrand,
Finland, att förslaget inte var en alkoholpolitisk utan en trafiksäkerhetspolitisk
fråga. Han kritiserade utskottet för att man inte gett de
trafiksäkerhetspolitiska aspekterna så stor vikt att de övervägt de alkoholpolitiska.

Sedan Gustav Björkstrand begärt votering beslutade Nordiska rådet med
46 röster mot 13 och 3 nedlagda att inte företa sig något i anledning av
förslaget.

Trafiksäkerhet

I kommunikationsutskottets betänkande över ministerrådets redogörelse om
planerna för det nordiska samarbetet, C 2, föreslogs ministerrådet

- att i fortsättningen prioritera högt arbetet inom trafiksäkerhetssektorn.
(Yttrande nr 7, se under Övergripande frågor.)

Vid behandlingen i plenum underströk utskottets talesman Ragna Berget
Jörgensen, Norge, att trafiksäkerhetsarbetet är en av de högst prioriterade

Redog. 1989/90:4

uppgifterna inom kommunikationsutskottet. Hon fann det därför naturligt
att ge uttryck för tillfredsställelse med att ministerrådet i det framtida arbetet
kommer att lägga stor vikt vid trafiksäkerhet och miljö. Det kommer att
kräva en ekonomisk satsning som dock på sikt visar sig vara samhällsekonomiskt
lönsam.

Ministerrådets talesman samfärdselsminister Engseth, Norge, redovisade i
sitt anförande arbetet med genomförandet av trafiksäkerhetshandlingsplanens
olika delområden.

Beträffande budgeten för handlingsplanen anförde han att de 11 miljoner
DKK som avsatts för åren 1988—1991 innebär en klar budgetmässig ökning
för det nordiska trafiksäkerhetsarbetet i förhållande till tidigare och är ett
uttryck för den upprioritering som arbetet med trafiksäkerhetsfrågor har
fått. Denna anslagsökning kommer att upprätthållas. Engseth redovisade
vidare att en styrning av övriga projekt mot handlingsplanens huvudområden
också gör att insatsen ytterligare förstärks. Detta stärker också Nordens
internationellt ledande position.

För att samordningen av åtgärder och koordineringen av trafiksäkerhetsinsatsen
skall kunna bli ännu bättre redovisade Engseth att Nordiska
trafiksäkerhetsrådet startat en översyn av sina organisations- och arbetsformer.
Särskilt viktigt är det därvid att säkra en struktur som är bra anpassad
för en effektiv uppföljning av handlingsplanen.

Fordonstekniskt samarbete

I ett medlemsförslag A 833/t hade föreslagits att ministerrådet skulle verka
för att det fordonstekniska samarbetet mellan de nordiska länderna skulle
förbättras och få större genomslagskraft. Vidare föreslogs att förutsättningarna
för enhetliga bestämmelser vid typ- och kontrollbesiktning skulle
utredas.

Kommunikationsutskottet ansåg vid sin behandling av förslaget att
tekniska krav på motorfordon, miljökrav, speciella säkerhetskrav m.m.
mycket väl kan harmoniseras i Norden. Utskottet betonade dock vikten av
att en harmonisering inte får innebära en försämring av trafiksäkerheten i
något enskilt land. Vidare poängterade utskottet särskilt att en harmonisering
av fordonsbestämmelserna inte i någon större grad skulle få störa
internationaliseringssträvandena inom EG.

Mot förslaget om att ministerrådet skulle verka för enhetliga bestämmelser
vid typ- och kontrollbesiktning reserverade sig Sakari Knuuttila som med
hänvisning till remissyttranden från trafikministeriet och miljöministeriet i
Finland ansåg att denna att-sats borde utgå.

I sitt anförande under behandlingen av förslaget vid sessionen var
samfärdselsminister Engseth positiv till målsättningarna om harmoniserade
fordonsbestämmelser och typbesiktning men ville likväl lämna några kommentarer
till förslagen.

Som ett led i ministerrådets arbete med att rationalisera och effektivisera
det nordiska samarbetet redovisade han att Nordiska trafiksäkerhetsrådet
startat en genomgång av trafiksäkerhetsorganisationen. Detta bland annat
för att få en bättre uppföljning av den nordiska handlingsplanen för ökad
trafiksäkerhet. Detta innebär enligt Engseth att en eventuell uppföljning av

Redog. 1989/90:4

medlemsförslaget skulle ske genom ad hoc-grupper under Nordiska trafiksäkerhetsrådet.

Engseth framhöll vidare att utformningen av fordonsbestämmelser har ett
nära samband med arbetet inom ECE:s fondonstekniska kommitté. Allt
sådant arbete både nationellt och nordiskt måste därför ta utgångspunkt i
dessa aktiviteter och man måste vara varsam med att skapa egna nordiska
bestämmelser.

Utskottets talesman Ole Gabriel Ueland, Norge, ansåg i en kommentar att
det inte fanns några motsättningar mellan vad samfärdselsminister Engseth
sagt och utskottets synpunkter i betänkandet.

Ueland kommenterade även reservationen där Knuuttila i sin argumentation
hade hänvisat till det finska trafik- och miljöministeriets remissyttrande.
Ueland ansåg att det inte fanns någon realism i reservationen och att arbetet
borde komma igång eftersom en mängd undersökningar krävs för realiserandet
av rekommendationen.

Efter att överläggningarna avslutats beslutade Nordiska rådet med 58
röster mot 3 att rekommendera Nordiska ministerrådet (rek nr 26)

- att det fordonstekniska samarbetet mellan de nordiska länderna förbättras

och får större genomslagskraft samt

- att verka för enhetliga bestämmelser vid typ- och kontrollbesiktning av

fordon.

Nordisk trafiklärarhögskola

I medlemsförslaget A 863/t hade föreslagits att ministerrådet skulle ta
initiativ till etableringen av en nordisk trafiklärarhögskola.

Utskottet konstaterade vid behandlingen av förslaget att trafiksäkerheten
är ett av kommunikationsutskottets högst prioriterade områden. I många
avseenden har utskottet lyckats i sin strävan att harmonisera trafiklagar och
regler inom Norden men på många områden återstår mycket att göra.

Ett av dessa områden är trafikundervisningen. Utskottet menade att
bristen på harmonisering av trafiklärarutbildningen kan påverka trafiksäkerheten
i negativ riktning. Utskottet poängterade att en harmoniserad nordisk
utbildningsplan för nya förare och trafiklärare borde ligga på högsta möjliga
nivå.

I ett inlägg anförde samfärdselsminister Engseth att det i alla nordiska
länder pågår ett arbete med att utveckla effektiva och bra undervisningsprogram
för körkortsaspiranter. Inom ramen för trafiksäkerhetshandlingspianen
skall under 1989 genomföras ett projekt för att kartlägga problemområden
i körkortsutbildningen i Norden och beskriva möjligheten för en nordisk
utveckling av undervisningsprogram och nordiska försök med alternativa
undervisningsplaner. Detta arbete är ett led i strävandena att skapa bästa
möjliga körkortsutbildning i Norden och utgör enligt Engseth således en god
utgångspunkt för arbetet med att samordna trafiklärarutbildningen.

Avslutningsvis menade Engseth att förslaget om en nordisk trafiklärarhögskola
var intressant och borde värderas ytterligare. En förutsättning för
denna uppföljning är dock att det uppnås en större harmonisering av
trafiklärarutbildningen i Norden.

Redog. 1989/90:4

Mot förslaget att ministerrådet skulle ta initiativ till att etablera en nordisk
trafiklärarhögskola hade utskottets två finska ledamöter reserverat sig. Vid
behandlingen under sessionen talade Sirpa Pietikäinen, Finland, för reservanterna.
Hon ansåg därvid att införandet av en enda trafiklärarhögskola
inte nödvändigtvis skulle ha någon omedelbar inverkan på förarutbildningen.
Vidare ansåg hon att förslaget inte undergått en tillräckligt grundlig
behandling eftersom det exempelvis fattades remisser från undervisningsministerierna
och att kostnaderna för en högskola inte analyserats. Dessutom
anförde Pietikäinen att det pågår utredningar och diskussioner i Finland om
de fackliga högskolorna. Frågan borde därför beredas grundligare och alla
olika alternativ utredas hur trafiklärarutbildningen kan arrangeras både
nationellt och samnordiskt.

Efter avslutad debatt företogs omröstning mellan de två förslagen till
rekommendation.

Utskottets förslag:

Att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

- att verka för att likartade krav ställs på trafikundervisningen inom Norden

- att ta initiativet till att etablera en nordisk trafiklärarhögskola samt

- att trafiklärarexamen i ett nordiskt land också får giltighet i de övriga
nordiska länderna.

Reservationen: Andra att-satsen borde ha följande lydelse:

- att utreda möjligheterna att samnordiskt utveckla trafiklärarnas fortbildningsmöjligheter
på högskolenivå.

Beslutet vid sessionen blev att utskottets förslag antogs som rekommendation
(nr 27) med 47 röster mot 15. Tre medlemmar avstod från att rösta.

Turism

Kommunikationsutskottet sambehandlade i ett betänkande dels ministerrådsförslag
B 93/t om nordiskt turistprogram, dels medlemsförslag A 856/t
om ökat nordiskt samarbete inom turism.

Kommunikationsutskottet noterade därvid att ministerrådsförslaget hade
en allmän ambition att intensifiera och effektivisera det nordiska samarbetet
inom turistsektorn. Utskottet tillstyrkte programmets tre huvudmålsättningar
dvs.

- att öka det inomnordiska resandet

- att förmå utomnordiska turister att välja Norden som resmål samt

- att utveckla turistnäringen.

Utskottet gav även i övrigt i huvudsak sin tillslutning till ministerrådets
förslag till samarbetsprogram men ansåg att det borde konkretiseras och
lämnade förslag på ett antal punkter (se nedan i rekommendationstexten).
De flesta av dessa punkter hämtades ur det mer konkreta medlemsförslaget
A 856/t.

Ministerrådets talesman kommunikations- och lantbruksminister Steingrimur
J. Sigfusson kommenterade i sitt anförande under sessionen detta med
att avsikten varit att konkretiseringen skulle ske genom det fortlöpande
arbetet i turistutskottet och genom samarbete med olika intressenter. Han

Redog. 1989/90:4

ansåg dock att utskottet givit en rad goda och nyttiga förslag till konkretisering.
Flera av föslagen ingår dock ej i de för turismen ansvariga ministrarnas
myndighetsområde varför ett genomförande av dem kräver ett tvärsektoriellt
samarbete. Vissa av förslagen ansåg han dessutom kontroversiella
exempelvis det om samordnade åldersgränser för barnrabatter.

Vad gällde organisationen av turistfrågorna redovisade Sigfusson att
ministerrådet har för avsikt att ta upp frågan i samband med den översyn av
den totala organisationen som planeras.

Efter behandlingen vid sessionen antog Nordiska rådet med 65 röster (en
medlem avstod från att rösta) en rekommendation (nr 21) där Nordiska
ministerrådet rekommenderades att

- göra Nordiska ministerrådets turistutskott till en ämbetsmannakommitté,
direkt underställd Nordiska ministerrådet

- initiera ett arbete med att inom Norden sammanställa och samordna
åldersgränsen barn/vuxen i offentliga kollektiva transportmedel

- samordna turistprojekt i det nordiska regionala samarbetet och verka för
att behovet av erfarenhetsutbyte blir tillgodosett

- särskilt uppmärksamma turismens betydelse för Västnorden

- utifrån erfarenheterna av den västtyska marknadsföringskampanjen värdera
hur man skall gå vidare med samlade och/eller samordnade insatser

- utreda fördelarna av administrativ samordning av de nordiska ländernas
turistbyråer speciellt på de utomeuropeiska marknaderna

- på alla nivåer verka för en förstärkning och samordning av forskning och
utbildning inom turistsektorn

- verka för att i ökad utsträckning överföra nationella medel till den
nordiska budgeten, främst vad gäller aktiviteter utanför Norden

samt rekommendationen (nr 22) med 65 röster (en ledamot avstod från att
rösta) där Nordiska ministerrådet rekommenderades att

- anta ett nordiskt turistprogram i enlighet med ministerrådets förslag B 93/t
och vad kommunikationsutskottet anfört

- ministerrådet lämnar en årlig rapportering av programmet i sin verksamhetsberättelse,
C 1.

Teknik och datateknologi

I betänkandet över ministerrådets redogörelse för planerna för det nordiska
samarbetet (C 2) påpekade kommunikationsutskottet att när datahandlingsplanen
löper ut kommer ca 40 miljoner DKK att frigöras på den nordiska
budgeten. Utskottet förutsatte att dessa eller motsvarande belopp kommer
in på budgetarna för 1990 och 1991 som anslag till datarelaterade projekt
inom en gemensamt koordinerad nordisk ram. Utskottet påpekade även att
man ansett att man inom denna ram borde prioritera utvecklingen av
teknologin där mänskliga värderingar sätts i centrum i stället för teknologiska.

Kommunikationsutskottet föreslog därför att Nordiska rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet

- att när den nordiska datahandlingsplanen upphör avsätta ett belopp i sin
budget som motsvarar beviljningarna till handlingsplanen till datarelatera -

Redog. 1989/90:4

de projekt som främjar den mänskliga sidan i data- och informationstekniken.

(Yttrande nr 7, se under Övergripande frågor.)

I betänkandet över medlemsförslaget A 820/t om gemensamt informationssystem
och gemensam nordisk databank redovisade utskottet varför man inte
hade tillstyrkt det ursprungliga förslaget om att upprätta ett samnordiskt
informationssystem och en samnordisk databank. Dels skulle kostnaderna
för skapandet och upprätthållandet av ett enda informationssystem och en
databank bli oerhört höga, dels skulle integritets- och sekretessreglerna i de
olika länderna försvåra upprättandet av ett sådant system inom dataområdet.

Utskottet ville i stället förorda en sammankoppling av existerande
databanker. Vidare kunde vissa nya sektorvisa databanker övervägas för
exempelvis miljöfrågor, turism och trafiksäkerhet.

I ett inlägg under debatten poängterade Ylva Annerstedt vikten av
integritetsfrågorna. Hon uppmanade ministerrådet att, vid överväganden
om på vilka områden databanker skall kunna utnyttjas bättre, alltid göra en
ingående analys av datasäkerheten och sekretessfrågorna.

Efter avslutad debatt beslutade Nordiska rådet att rekommendera Nordiska
ministerrådet

- att utreda möjligheterna till en samnordisk användning av nuvarande
nationella informationssystem och databanker

- att undersöka förutsättningarna för eventuella nya informationssystem
och databanker för t.ex. miljöfrågor, turism och trafiksäkerhet

- att utreda hur de nordiska standarderna inom området förhåller sig till
motsvarande standarder inom EG.

Rekommendationen (nr 23) antogs med 54 röster.

Frågor

Följande frågor behandlades i samband med kommunikationsutskottets
saker:

till Norges och Sveriges regeringar angående finska tidningars postbefordran
i Nordnorge

till Sveriges och Finlands regeringar (besvarad av statsrådet Georg
Andersson) angående tågförbindelse mellan Kemi-Torneå och Haparanda—Boden till

ministerrådet (besvarad av statsrådet Georg Andersson) angående
inrättande av en nordisk professur i internationella transporter

till Danmarks och Sveriges regeringar (ställd av Wiggo Komstedt)
angående färjeförbindelserna Skåne-Bornholm
till ministerrådet (ställd av Olle Östrand) angående åtgärder för ökad
trafiksäkerhet

till ministerrådet (ställd av Sten Svensson) angående nordiska vägmärken
till Finlands och Sveriges regeringar (besvarad av statsrådet Georg
Andersson) angående sjösäkerheten i Ålands hav
till ministerrådet angående ett effektivt och miljövänligt transportsystem
på järnvägarna i Norden
till Sveriges regering (besvarad av statsrådet Georg Andersson) angående
ungas resemöjligheter i Norden

Redog. 1989/90:4

till ministerrådet (ställd av Elver Jonsson) angående gränsbefolkningens
problem med att köra utlandsregistrerade bilar över gränserna
till Sveriges och Danmarks regeringar (ställd av Birger Schlaug) angående
Öresundsförbindelsen
till ministerrådet (besvarad av statsrådet Georg Andersson) angående
Öresundsförbindelsen.

E.2.5. Ekonomiska utskottet

Utskottets arbete har under perioden dominerats av frågor rörande
internationellt samarbete samt den nya ekonomiska handlingsplanen.
Stor uppmärksamhet har även ägnats energi- och biståndsfrågor.

Medlemmar och möten

Svenska medlemmar i utskottet har varit Carl Bildt (m), Lahja Exner (s),
Arne Gadd (s), Karin Söder (c) samt Bengt Westerberg (fp). Arne Gadd har
varit utskottets vice ordförande.

Utskottet har mötts vid 5 tillfällen och då hållit sammanlagt 9 möten.

Behandlade saker
Övergripande frågor

Ekonomiska utskottet konstaterade inledningsvis i sitt betänkande över
ministerrådets redogörelse om planerna för det nordiska samarbetet, C 2, att
målen för det nordiska samarbetet i hög grad återspeglar det viktigaste i den
internationella debatten - Världskommissionens förslag, Nordens förhållande
till EG och de sociala/miljömässiga aspekterna av den ekonomiska och
marknadsmässiga utvecklingen i Europa.

Utskottet påpekade dock att framtidsplanerna var mindre konkreta och
mer generellt utformade än tidigare. Man instämde i målsättningarna men
påpekade att det fanns inbyggda konflikter mellan målen. Konflikter som
skulle komma att avslöjas då de konkreta besluten om insatsområden och
åtgärder skall tas.

Beträffande den nordiska budgeten ansåg utskottet det tillfredsställande
att ministerrådet planerat en realtillväxt under åren 1990-91. Man påpekade
dock att dessa år är de viktigaste och budgetmässigt tyngsta i den nya
ekonomiska handlingsplanen. Utskottet hade därför gärna sett en större
öppenhet hos ministerrådet för en större realtillväxt än 3 procent. Detta för
att den ekonomiska handlingsplanen skall kunna genomföras med en
slagkraftig budget utan att andra aktiviteter får lida.

I denna del föreslog ekonomiska utskottet att Nordiska rådet skulle anta
följande uttalande:

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

att eventuella budgetutvidgningar för 1990 och 1991 bedöms utifrån
en noggrann prioritering av verksamheten och utifrån en konkret
bedömning av aktiviteterna i den ekonomiska handlingsplanen och på
andra högt prioriterade samarbetsområden.

5 Riksdagen 1989/90.2 sami. Nr 4

Redog. 1989/90:4

Vid debatten undrade utskottets talesman Anders Talleraas, Norge, angående
den dåliga konkretiseringen av målsättningarna om fältet för samarbetet
är för brett och medlen för små för att få en utveckling som verkligen märks
av Nordens folk. Han menade vidare att man inte skulle sticka under stol med
att det bakom de vackra generella målsättningarna döljer sig motsättningar
som har sin bakgrund i de nordiska ländernas olika ekonomiska och politiska
förhållanden. Utmaningarna i ett aktivt samarbete måste gå ut på att
samarbeta sig fram till gemensamma resultat. Efter avslutad debatt antog
Nordiska rådet ekonomiska utskottets förslag till yttrande (nr 4) med 71
röster mot 1. 3 ledamöter av rådet avstod från att rösta.

Internationellt samarbete

I betänkandet över C 2 behandlade ekonomiska utskottet även rapporten
”Norden i Europa II”. Utskottet uppfattade denna rapport som ett
arbetsdokument och ansåg att den innehöll en god sammanfattning av det
som pågår i förhållandet mellan Norden och EG. Rapporten innehöll enligt
utskottet däremot bara ett fåtal egentliga politiska ställningstaganden.
Vidare saknades material som skulle ha gjort det möjligt att bedöma
utvecklingen i förhållandet mellan Norden och Europa utanför EG samt i
europeiska samarbetsorgan.

Ekonomiska utskottet ansåg utvecklingen av förhållandet mellan Norden
och EG obetingat vara den viktigaste frågan för de nordiska länderna.
Utskottet anslöt sig till ministerrådets uppfattning att ändamålet med
Europasamarbetet skulle vara att stärka Norden inåt, att tillrättalägga en
utveckling parallell med utvecklingen inom EG samt att definiera nordiska
synpunkter och ställningstaganden, som kan påverka den europeiska integrationen
i önskad riktning. Utskottet ville dock samtidigt varna för att
aktiviteterna i de nordiska länderna och i det nordiska samarbetet enbart
inriktas mot detta.

Det var således ekonomiska utskottets uppfattning att det nordiska
samarbetet fullt ut borde utnyttja möjligheterna till inflytande i europeiska
fora. Möjligheterna att markera nordiska synpunkter var särskilt goda i
OECD, ECE och de europeiska standardiseringsorganen.

I medlemsförslaget A 819/e föreslogs att ministerrådet skulle få i uppdrag
att genomföra en gemensam nordisk studie angående Europasamarbetet.
Förslagsställarna framhöll att en sådan studie på regeringsnivå skulle vara ett
bra stöd för alla de nordiska länderna.

I medlemsförslaget A 844/e föreslogs att Nordiska rådets presidium skulle
ta ansvar för att arbetet med att utveckla det nordiska samarbetet i förhållande
till EG:s inre marknad intensifieras samt att arbetet skulle genomföras inom
den internationella kommittén eller i en egen kommitté.

Ekonomiska utskottet slutbehandlade båda dessa medlemsförslag under
sommaren 1988. Utskottet var därvid enigt med förslagsställarna. Med
hänsyn till det arbete som redan pågick i de nordiska länderna och den
snabba utvecklingen inom EG ansåg man att åtgärder borde vidtas redan före
Nordiska rådets 37:e session 1989. Utskottet föreslog därför att rådets

Redog. 1989/90:4

presidium med hänvisning till Helsingforsavtalets artikel 56 skulle avge en
framställning till ministerrådet i anledning av förslagen i A 819/e.

Ekonomiska utskottet föreslog därför att

1. Nordiska rådets presidium skulle anmoda Nordiska ministerrådet att
snabbt och med fastlagda tidsgränser analysera de nordiska förutsättningarna,
ambitionerna och problemen i ett bredare europeiskt integrationssamarbete
och att tillräckliga resurser ställs till disposition

2. Nordiska rådets presidium för sin del aktivt skulle verka för att arbetet
med att utveckla det nordiska samarbetet i förhållande till EG:s arbete
med den inre marknaden intensifieras och informerar ekonomiska
utskottet om vilka åtgärder som satts igång i god tid före den 37:e
sessionen.

Presidiet överlämnade i anledning av punkten 1 en framställning till
ministerrådet den 11 augusti 1988 (framställning nr 1/1989).

I anledning av framställans punkt 2 redovisade presidiet i skrivelse av den
14 december 1988 en hel rad åtgärder som satts igång med syfte att placera
Norden starkare i den europeiska utvecklingen och speciellt då i förhållandet
till EG:s inre marknad.

Ekonomiska utskottet var tillfredsställt med denna redovisning och
föreslog i ett särskilt betänkande till sessionen att något ytterligare inte skulle
företas i anledning av medlemsförslaget A 819/e. Detta blev också rådets
beslut vid 37:e sessionen.

I medlemsförslaget A 867/e om ökat nordiskt samarbete i internationella
frågor föreslogs att de nordiska regeringarna skulle inrätta ett ministerråd för
de för utrikeshandeln ansvariga ministrarna och till Nordiska rådets session
1990 redogöra för de åtgärder i övrigt som utredningen om internationella
samarbetsfrågor i Nordiska rådet för regeringarnas del givit anledning till
(punkt 1).

Vidare föreslogs att ministerrådet före den 1 september 1989 skulle
framlägga de förslag till utveckling av ministerrådets arbetsformer och
organisation samt till målsättningar för det nordiska samarbetet som kapitlen
5 och 6 i utredningen om internationella samarbetsfrågor i Nordiska rådet
samt ministerrådets egna utredningar om Norden i Europa givit anledning
till. Minsterrådet föreslogs även till sessionen 1990 redogöra för de åtgärder i
övrigt som den nämnda utredningen givit anledning till (punkt 2).

Slutligen föreslogs i medlemsförslaget att Nordiska rådet skulle ålägga
presidiet att efter nära samarbete med rådets utskott och delegationer
redogöra för de åtgärder som utredningen ger anledning till (punkt 3).

Utskottet anslöt sig till förslagets punkt 2, som omfattade bearbetning och
ställningstaganden till förslagen i betänkandets kapitel 5 och 6 om det
nordiska samarbetet och integrationen i Europa. Det var i dessa kapitel
kommittén utvecklat sina förslag om utbyggt samarbete med en rad
organisationer exempelvis OECD, EG, SEV och Europarådet. Där redovisades
även förslag om aktuella samarbetsämnen till exempel ekonomiskt och
monetärt samarbete, avveckling av handelshinder, forskning och utveckling.

Utskottet ansåg att det vidare arbetet med dessa förslag borde startas så
snart som möjligt så att de kan bearbetas närmare i ministerrådets

Redog. 1989/90:4

arbetsprogram och i det fortsatta arbetet inom den internationella kommittén.
På så sätt skulle överväganden och konkreta förslag kunna behandlas på
en eventuell extrasession med Nordiska rådet under hösten 1989. På
sessionen i Reykjavik 1990 ansåg utskottet att man borde kunna göra en
slutlig summering av hur förslagen i den internationella samarbetskommitténs
betänkande har behandlats. Det vore speciellt viktigt enligt ekonomiska
utskottet att det görs en prioritering av vilka samarbetsorgan och ämnesområden
den begränsade nordiska budgeten skall användas till. Med detta
kunde utskottet även tillstyrka medlemsförslagets punkt 3.

Beträffande frågan om att tillsätta ett formellt ministerråd för utrikeshandelsministrarna
(punkt 1) konstaterade utskottet att ämbetsmannakommittén
för handel fått i uppdrag att se över frågan. Utskottet förordade därför att
denna översyn skulle inväntas innan något beslut fattades.

Med hänvisning till detta föreslog ekononomiska utskottet att

1. Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

a) att före den 1 september 1989 framlägga de förslag till utveckling
av ministerrådets arbetsformer och organisation samt till målsättningar
för det nordiska samarbetet, som kapitlen 5 och 6 i utredningen om
internationella samarbetsfrågor i Nordiska rådet (NU 1988:4) samt
ministerrådets egna utredningar om Norden i Europa ger anledning
till och

b) att till Nordiska rådets session i Reykjavik 1990 redogöra för de
åtgärder i övrigt som Nordiska rådets ovan nämnda utredning ger
anledning till.

2. Nordiska rådet ålägger presidiet att efter nära samarbete med
rådets utskott och delegationer till Nordiska rådets session i Reykjavik
1990 redogöra för de åtgärder som utredningen om internationella
samarbetsfrågor i Nordiska rådet ger anledning till.

3. Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar
att till Nordiska rådets session i Reykjavik 1990 redogöra för de
åtgärder, som utredningen (NU 1988:4) för regeringarnas del ger
anledning till.

Karin Söder, Sverige, som var utskottets talesman i denna fråga, kunde
inledningsvis konstatera att man under sessionen och inte minst under
generaldebatten märkt ett ökat intresse för nordiskt samarbete på internationella
områden. Hon kunde också konstatera att krav ställdes på effektivitet
och dynamik i det nordiska samarbetet samt att man för framtiden borde
inrikta sig med stor bestämdhet på att också utveckla samarbetet med
omvärlden utifrån dessa förutsättningar. Hon redovisade vidare att arbetet
inom den internationella kommittén, där hon är ordförande, gick vidare med
sikte på att presentera en slutrapport i slutet av september. Denna rapport
skulle sedan kunna behandlas vid den i princip beslutade extrasessionen i
november.

Efter avslutad debatt godkände Nordiska rådet ekonomiska utskottets
förslag enligt följande:

Rekommendationen (punkt 1) antogs av rådet med 76 röster (rek.nr 5/89),
förslaget till internt beslut (punkt 2) antogs av rådet med 75 röster (internt

Redog. 1989/90:4

beslut nr 1/89) och rekommendationen (punkt 3) med 73 röster (rek. nr6/89). Redog. 1989/90:4
En medlem avstod från att rösta i den sista omröstningen.

Ekonomiska handlingsplanen ”Ettstarkare Norden”

Ministerrådets förslag till ekonomisk handlingsplan ”Ett starkare Norden”
(B 89/e) hade som övergripande målsättning att främja förutsättningarna för
en balanserad ekonomisk utveckling genom att stärka den ekonomiska
integrationen i Norden och Nordens ställning i förhållandet till omvärlden.
För åren 1989-1992 hade förslaget tre huvudmålsättningar:

- Utveckla och förbättra den ”nordiska modellen”

- Fortsatt utveckling av Norden som hemmamarknad

- Söka lösningar som svar på utvecklingen av EG:s inre marknad
Ministerrådet föreslog åtgärder på följande områden:

- effektivisering av den offentliga sektorn

- skatter och avgifter

- varu- och tjänstemarknaderna

- arbetsmarknaden

- kapitalmarknaden

- transportmarknaden

- energisamarbetet

- industriell utveckling och forskningssamarbete

- miljöområdet.

Ekonomiska utskottet menade i sitt betänkande över handlingsplanen att
ministerrådets överordnade mål och tre huvudmålsättningar gav signaler om
en höjning av ambitionsnivån i det nordiska ekonomiska samarbetet. Både
förhållandet till EG:s inre marknad och den fortsatta utvecklingen av Norden
som hemmamarknad ansågs särskilt viktiga i det nordiska samarbetet inför
utmaningarna som kommer av den internationella utvecklingen. Utskottet
menade att när man i detta perspektiv skulle anta en ekonomisk handlingsplan
måste höga krav ställas på konkreta åtgärder och nya initiativ.

Var för sig var de nordiska länderna för små för att klara den utmaning som
ligger i ändrade förutsättningar - användandet av ny teknik och produktutveckling
- för internationell konkurrens och ekonomisk utveckling. Enligt
utskottet var utvecklingen bland annat avhängig av hur man lyckas tillgodogöra
sig de möjligheter som ligger i ett nära samarbete mellan de nordiska
länderna.

De områden som föreslogs i handlingsplanen ansåg utskottet vara
intressanta och centrala för nordiskt ekonomiskt samarbete. Utskottet
underströk att man i förslaget fann flera positiva och goda nya initiativ och
åtgärder som skulle kunna betyda mycket för utvecklingen av nordiskt
ekonomiskt samarbete.

Man ansåg att de initiativ och förslag som rörde strukturella ändringar av
de nordiska ländernas ekonomier och arbetsmarknader var särskilt viktiga
och intressanta. Samtidigt konstaterades dock med beklagande att förslagen
på detta område var mycket försiktiga och att de bara kunde ge små bidrag till
att avhjälpa problemen i de nordiska ländernas ekonomier.

Generellt sett hade utskottet uppfattningen att det var dåligt sammanhang
mellan de problem som på ett utmärkt sätt redovisades i handlingsplanens
analytiska del och de förslag till handlingar och projekt som planen innehöll.

En rad av de projekt som fanns med i planen borde enligt utskottet i stället
genomföras via respektive sektorbudgetar på ministerrådets allmänna budget
och därvid prioriteras i förhållande till andra aktiviteter på respektive
område. Speciellt ansågs detta gälla turistkampanjen i USA, väderradarprojektet
och förslaget om stöd till skattevetenskaplig forskning.

Å andra sidan, menade utskottet, förelåg det en rad förslag från
näringslivet och från parterna på arbetsmarknaden, som gick längre än
förslagen i handlingsplanen. Man hänvisade här till förslagen i rapporten
”Norden finns” från arbetsgruppen för utvidgat ekonomiskt samarbete i
Norden och de många rapporterna och idéerna från Nordens fackliga
samorganisation.

Utskottet skulle således gärna ha sett en förstärkning och utbyggnad av de
förslag i handlingsplanen som rörde sig om förbättringar av de nordiska
ekonomiernas funktionsområden (skattetrycket, kapitalliberaliseringar, avveckling
av handelshinder, rationaliseringar av den offentliga sektorn m.m.)
samt mer konkreta och starkare satningar på områden som det nordiska
gassamarbetet, infrastuktur, tjänstehandeln, exportsamarbetet och utvecklingsåtgärder
för unga, forskare och studerande.

Utskottet underströk att man hade väntat sig en mer konstruktiv hållning
från ministerrådets sida till frågan om en finansieringsreform för det nordiska
samarbetet och till frågan om att göra de ekonomiska handlingsplanerna
rullande.

Utskottets betänkande utmynnade i följande förslag till rekommendation:

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att anta och
genomföra en ny ekonomisk handlingsplan i enlighet med ministerrådsförslag
B 89/e och ekonomiska utskottets synpunkter varvid ministerrådet
särskilt i förbindelse med handlingsplanen:

1. kartlägger i vilken grad utvecklingen i de nordiska ländernas
person- och företagsskattesystem skiljer sig väsentligt från de övriga
OECD-länderna. Kartläggningsarbetet bör utgöra underlag för en
analys som belyser verkningarna av eventuella olikheter,

2. konkretiserar och specificerar hur myndigheterna tar sikte på att
medverka till att tillrättalägga och kontrollera utvecklingen av det
nordiska gassamarbetet,

3. fastställer konkreta åtgärder med sikte på att öka möjligheten för
nordiskt samarbete på tjänstehandelns område,

4. startar åtgärder som effektiviserar arbetet med att avveckla
handelshinder, varvid görs en snabb utvärdering av frågan om att
upprätta en särskild ombudsmannafunktion för att intensifiera arbetet,

5. följer upp det arbete som redan inletts mellan de nordiska
exportkreditgaranti- och kreditinstitutionerna med sikte på att utarbeta
ett nordiskt system för exportkreditfinansiering, risktagning och
garantigivning,

Redog. 1989/90:4

6. tar upp frågan om subventionering av miljölån i den föreslagna Redog. 1989/90:4
NIB-låneordningen,

7. företar en grundlig utvärdering av ”Norden i vekst” och en
löpande utvärdering av den nya planen så att man före 1991 kan få
underlag för att värdera hur dessa två handlingsplaner kan följas upp
på bästa möjliga sätt, och utvärdera frågan om ändamålsenligheten
med rullande ekonomiska handlingsplaner och en finansieringsreform
för det nordiska samarbetet,

8. företar omprioriteringar i planen, så att turistkampanjen i USA,
väderradarnätet och den skattevetenskapliga forskningen överförs till
prövning i respektive sektorbudget och att det i stället satsas på ökad
utbyggnad och säkerställande på lång sikt av de nordiska forskarstipendierna,
Nordplus och Nordjobb.

Utskottets talesman Arne Gadd redovisade i sitt anförande hur de två
ekonomiska handlingsplanerna tillkommit. Han menade därvid att detta
arbete illustrerat såväl styrkan som svagheten i det nordiska samarbete som
det äger rum i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Svårigheterna
1983-84 berodde på att regeringarna i Norden den gången hade så helt olika
politiska grunduppfattningar. Trots detta gick det mellan 1984 och 1985 att få
till stånd ett konkret samarbete tack vare Nordiska rådets enhällighet. När
man synar 1985 års plan, menade han, finns det mycket sanning i de
reserverade tolkningarna av den, dvs att den i stort sett bara var en
sammanlänkning av de nordiska ländernas budgetposter. Kvar står dock att
1985 års plan var ett försök med goda syften.

Gadd upprepade kritiken mot ministerrådet för att man inte ville göra de
ekonomiska handlingsplanerna rullande. Han anförde därvid liksom utskottet
att i den mån ministerrådet inte utarbetade några ytterligare handlingsplaner
blev det nödvändigt att andra metoder utvecklades för att främja det
nordiska samarbetet.

Finansminister Kjell-Olof Feldt anförde att den ekonomiska handlingsplanen
var ett ovanligt omfattande dokument som berörde de flesta delarna av
det nordiska samarbetet. Han kommenterade även vissa delar av utskottets
kritik mot planen. Bland annat menade han att det var viktigt att handelshinderarbetet
drevs vidare och gav snabba resultat. Ministerrådet skulle därvid
värdera om inrättandet av en ombudsmannainstitution var ett sätt att
effektivisera detta arbete.

Feldt tog även upp frågan om subventionering av miljöinvesteringar.

Ministerrådet ställde sig avvisande till detta, då det skulle stå i strid med
investeringsbankens syfte och roll som en sund och effektiv kapitalförmedlare.

Feldt avslutade sitt anförande med att framföra att den framlagda
ekonomiska handlingsplanen enligt ministerrådets uppfattning var den sista.

Arbetet framgent skulle enligt Feldt inriktas på att inlemma aktiviteter, som
initierats i handlingsplanen, i det ordinarie nordiska samarbetet.

Den konservative medlemmen Hans Egnell, Danmark, hävdade att det
nordiska samarbetet allt för ofta bestått i att nya institutioner skapats, att nya
arbetsgrupper tillsatts och ny byråkrati utvecklats. Han kritiserade även att 71

nordiska medel skulle användas till skattevetenskaplig forskning. Detta Redog. 1989/90:4
inlägg gav upphov till en lång rad replikskiften där flera talare försvarade det
nordiska samarbetet.

Efter denna debatt konstaterade utrikeshandelsminister Anita Gradin att
det är genom ett stärkt och vidareutvecklat nordiskt samarbete som vi kan
bidra till ett förnyat och bättre Europa. Det nordiska samarbetet på
handelsområdet måste vara ett komplement till det västeuropeiska, en
plattform för våra strävanden härvidlag. Men den nordiska hemmamarknaden
har också ett egenvärde, som kan mätas också i andra termer än rent
ekonomiska.

Gradin meddelade att den svenska regeringen hade för avsikt att föreslå
riksdagen att allt byggmaterial som är godkänt i något nordiskt land också
skulle vara godkänt i Sverige. Detta menade hon var ett bra exempel på hur
handelshindren i Norden kan avskaffas.

Olle Östrand, som var kommunikationsutskottets talesman i ärendet,
uttryckte utskottets tillfredsställelse med att Nordkalotten nu tagits med som
ett prioriterat område vad gäller infrastrukturinvesteringar. Det hade dock
varit på sin plats om ministerrådet även hade redovisat några konkreta
åtgärder för att förbättra kommunikationerna på Nordkalotten. Han förutsatte
vidare att den plan för infrastrukturinvesteringarna som rådet beställt
av miniterrådet inte skulle låta vänta på sig allt för länge.

Ylva Annerstedt tog i sitt inlägg upp frågan om Nordplus. Hon ställde
därvid frågan vad ministerrådet menade med att samtidigt som man talade
om en successiv utveckling av Nordplus minskade anslagen från 5,4 miljoner
kronor till 1,8 miljoner kronor.

Finansminister Kjell-Olof Feldt svarade att de medel som tillförts Nordplus
över den ekonomiska handlingsplanen var att anse som extra tillskott till den
ordinarie budgeten. Syftet var alltså att sätta större fart på Nordplus.

Birger Schlaug ansåg att ett ekonomiskt handlingsprogram måste ha som
mål att samhället skall byggas inom de ekologiska ramarna, dvs de ramar som
naturen sätter upp, att vi måste visa solidaritet med kommande generationer,
med missgynnade grupper både inom vår region och i u-länderna. Hans
slutsats var att han som grön politiker inte kunde ta ansvar för detta
ekonomiska handlingsprogram. I voteringen avstod Birger Schlaug från att
rösta.

Efter avslutad debatt antog Nordiska rådet ekonomiska utskottets förslag
till rekommendation (nr 3/89) med 75 röster. 6 medlemmar avstod från att
rösta.

Energisamarbete

I ett förslag till samarbetsplan på energiområdet för åren 1989-1992 (B 79/e)
behandlade ministerrådet i huvudsak fyra områden för det energipolitiska
samarbetet i Norden. Dessa områden var energi och miljö, nordisk
energimarknad, forskning och utveckling samt energiekonomisering.

Ekonomiska utskottet ansåg i sitt betänkande att energisektorn borde
framstå som ett av de viktigaste områdena i den nordiska samarbetspolitiken

de närmaste åren. Detta gällde inte minst frågan om nordiskt samarbete om 72

naturgas där det enligt utskottet öppnats helt nya perspektiv och möjligheter Redog. 1989/90:4

för ett omfattande och långsiktigt samarbete med stor betydelse för de

nordiska ländernas ekonomiska utveckling. I den situationen menade

utskottet att det var nödvändigt att de politiska instanserna, dvs främst

regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige, skulle definiera

målsättningar och åtgärder för framtidens naturgassamarbete i Norden.

Syftet med samarbete borde enligt utskottets uppfatttning vara att lägga
grunden för de kommersiella förhandlingar som förs så att utnyttjandet av
naturgas i energiförsörjningen främjas. Utskottet hemställde att Nordiska
ministerrådet skulle konkretisera hur myndigheterna skall medverka för att
tillrättalägga utvecklingen på naturgasområdet.

I ministerrådsförslaget redovisades att energiministrarna under 1989
skulle ta ställning till ett nytt energiforskningsprogram. Detta var ekonomiska
utskottet positivt till. Man menade att detta var en mycket viktig del av det
energipolitiska samarbetet och man ville bli informerad om själva programmet
när det förelåg för att kunna värdera inriktningen på det. Programmets
innehåll borde enligt utskottet ingå som ett tillägg till samarbetsplanen.

Utskottet ansåg det positivt att det nedsatts en särskild grupp för energi
och miljö, som skall ha ansvaret för uppföljningen av Brundtlandrapportens
förslag. Utskottet uppfattade emellertid förslaget som alltför dåligt konkretiserat
på denna punkt. Man bad därför ministerrådet att specificera vad man
ville göra för att följa upp Brundtlandrapportens förslag, särskilt redovisa
vilka konkreta målsättningar man hade för arbetet och vilka samarbetsprojekt
som var aktuella.

Ekonomiska utskottet påpekade vidare att man vid ett flertal tidigare
tillfällen kommenterat verksamheten vid Nordiska Kontaktorganet för
Atomenergifrågor (NKA) och dess finansiering över den nordiska budgeten.

Utskottet ansåg nu att ministerrådet borde har följt upp rådets önskemål om
att NKA:s säkerhetsprogram skulle föreläggas i ett särskilt ministerrådsförslag.
Man ville dock inte uttala sig emot genomförandet av det program
som redovisats i det föreliggande ministerrådsförslaget. Utskottet kunde
dock konstatera att ministerrådet inte tagit ställning till finansieringen av det
nya NKA-säkerhetsprogrammet utan att detta skulle ske först vid behandlingen
av budgeten för 1990. Utskottet anmälde att man då skulle återkomma
till frågan men påpekade att det var viktigt att finansieringen prövas i
förhållande till alternativ användning av resurserna.

Utskottet hänvisade även till rekommendationen nr 32/1988/e om avveckling
av kärnkraften. Man ansåg att samarbetsprogrammet borde ha angett
hur rekommendationen skulle följas upp i det nordiska energisamarbetet.

Ekonomiska utskottet påpekade i detta sammanhang de allvarliga problem
och risker som finns beträffande säkerheten vid transport av högradioaktivt
material. Inte minst gäller detta transporter över Arktis. Utskottet
förutsatte att dessa problemställningar skulle behandlas i det vidare säkerhetsarbetet.

Utskottet fann det positivt att arbetet med energiekonomisering förts
vidare. Det var viktigt att detta arbete sågs i sammanhang med miljöfrågorna.

Utskottet påminde slutligen om att man tidigare bett ministerrådet ägna 73

sårbarhetsfrågorna, till exempel vid ändrade priser, försörjningssvårigheter Redog. 1989/90:4

och olyckor, större uppmärksamhet i det nordiska samarbetet inom

energiområdet.

Med detta föreslog ekonomiska utskottet att

Nordiska rådet skulle rekommendera Nordiska ministerrådet

1. att anta en samarbetsplan på energiområdet efter de riktlinjer som

framgår av ministerrådsförslag B 88/e och särskilt inarbeta följande:

- ställningstaganden till finansieringen av det nya NKA-säkerhetsprogrammet -

en gemensam nordisk hållning till problemen omkring transport och
bortforsling av högradioaktivt material

- planer för hur de nordiska regeringarna skall intensifiera det energipolitiska
samarbetet för att lägga förhållandena till rätta för en önskad
avveckling av kärnkraft

- planer för hur ministerrådet skall arbeta vidare med sårbarhetsfrågorna i
energiförsörjningen

2. att under 1989 förelägga Nordiska rådet konkreta förslag på följande

områden:

- regeringarnas tillrättaläggande av ramarna för utvecklingen av det
nordiska samarbetet kring utnyttjandet av naturgas

- det nya energiforskningsprogrammet

- uppföljningen av Brundtlandkommissionens förslag, varvid detta arbete
ges högsta politiska och budgetmässiga prioritet.

Vid behandlingen under sessionen anförde utskottets talesman Anker
Jorgensen, Danmark, att utskottet endast delvis var tillfredsställt med
ministerrådets förslag till samarbetsprogram. Energisektorn borde enligt
Jörgensen framstå som ett av de viktigaste områdena i det politiska
samarbetet de kommande åren. Denna synpunkt underströks enligt Jörgensen
av att det på exempelvis naturgasområdet hade öppnats helt nya
perspektiv och möjligheter för ett omfattande och långsiktigt samarbete. I
denna situation ansågs det nödvändigt att regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige definierar målsättningar och åtgärder som skall sättas
igång. Utskottet hade därför förväntat sig att ministerrådet i samarbetsporgrammet
skulle ha lagt fram mer konkreta förslag som bygger på politiska
ställningstaganden till energipolitiska problem.

Ministerrådets talesman olje- och energiminister Arne 0ien, Norge,
underströk i sitt anförande att det var en samarbetsplan och inte en
handlingsplan som ministerrådet lagt fram. Beträffande frågan om Nordiska
Kontaktorganet för Atomenergifrågor (NKA) som tagits upp i utskottets
betänkande ansåg 0ien att detta samarbete var nyttigt. Han hoppades att
flera års utvärderingar och debatter om NKA:s forskningsprogram skulle
kunna avslutas under 1989. Enligt hans mening gagnades den nordiska
samarbetsidén inte av att denna under vissa tider upprivande debatt tilläts
fortsätta.

Energiminister Jens Bilgrav-Nielsen, Danmark, konstaterade i ett inlägg
att det varit mycket nära att energiministrarna hade fått förslaget till nytt
samarbetsprogram förkastat av ekonomiska utskottet. Om så hade skett 74

hade han inte beklagat detta eftersom han ansåg att samarbetsplanen inte var
tillräckligt bra. Energiministrarna hade inte lyckats peka på det som var
viktigt i det nordiska energipolitiska samarbetet. Bilgrav-Jensen avslutade
sitt inlägg med att önska att energiministerrådet skulle vara i stånd att leva
upp till de krav som ekonomiska utskottet ställt. Han tackade utskottet för
att man varit så konkret och precis i sina krav.

Nordiska rådet antog efter avslutad debatt ekonomiska utskottets förslag
till rekommendation (nr 2) med 80 röster. En medlem avstod från att rösta.

Fiskerisamarbete

I ett ministerrådsförslag (B 90/e) redovisades ett samarbetsprogram på
fiskeriområdet. I detta framhävdes följande prioriterade områden och
initiativ:

- den marina ekologiska miljön

- genbankssamarbete beträffande fisk i Norden

- akvakultur

- fångst- och behandlingsteknologi

- marknadsforskning

- generellt forskningssamarbete

- samarbete i internationella fora.

De åtgärder som skulle användas för genomförande av programmet var
kontaktverksamhet, koordinering av arbetsprogram och gemensamma nordiska
projekt. Den nordiska finansieringen av forskningsprojekt ansåg
ministerrådet borde gälla tidsbegränsade projekt och kompletteras med
nationella medel.

Ministerrådet ansåg vidare att förslaget skulle ses som ett led i det
förhållandevis nya fiskerisamarbetet. Budgeten för området hade enligt
ministerrådet ännu inte nått den nivå där programmet kan genomföras på ett
tillfredsställande sätt.

Ekonomiska utskottet konstaterade inledningsvis i sitt betänkande över
förslaget att ministerrådet nu följt upp tidigare uttalanden från Nordiska
rådet om ett arbetsprogram för fiskerisektorn.

Utskottet tillstyrkte programmets generella utgångspunkter att havets
resurser skall utnyttjas på ett bärkraftigt sätt och att insatsen beträffande
forskning och marknadsutveckling skall främjas.

Utskottet ansåg vidare att fiskerinäringen även borde ses i ett regionalpolitisk!
perspektiv. Inom det nordiska regionalpolitiska området genomförs en
rad aktiviteter på fiskeriområdet. Utskottet ansåg därför att det borde
avtalas om en konkret arbetsfördelning mellan de två samarbetsområdena
och att detta borde avspeglas i den kommande revisionen av det regionalpolitiska
handlingsprogrammet.

Beträffande de forskningsmässiga prioriteringarna tillstyrkte utskottet
dessa generellt men efterlyste en mer konkret nordisk handlingsplan där det
bland annat tas ställning till om de nordiska länderna kan etablera en
arbetsfördelning på forskningsområdet.

Slutligen lade utskottet stor vikt vid att det nordiska fiskerisamarbetet
löpande behandlade en rad mer politiskt präglade problemställningar särskilt

Redog. 1989/90:4

i anslutning till avvecklingen av näringsstöd, avvecklingen av handelshinder
och förhållandet till den europeiska utvecklingen.

Med detta föreslog ekonomiska utskottet att Nordiska rådet skulle anta
följande rekommendation:

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att anta ett samarbetsprogram på fiskeriområdet med utgångspunkt
i ministerrådsförslag B 90/e och med hänsyn tagen till de synpunkter
som framgår av ekonomiska utskottets betänkande.

Vid behandlingen under sessionen anförde utskottets talesman Johan
Buttedahl, Norge, att programmet var ytterligare ett steg framåt för det
nordiska samarbetet på fiskeriområdet. Han redovisade att ekonomiska
utskottet tillstyrkt programmets generella utgångspunkter men menade att
det saknades en redovisning av mer politiska och handelspolitiska problemställningar.
Fiskeriminister Lars P Gammelgaard, Danmark, som var
ministerrådets talesman menade att förslaget var ett första steg för att
organisera samarbetet mellan de nordiska länderna och inom havsmiljösamarbetet
skapa underlag för förståelse för gemensamma åtgärder som är
nödvändiga för att säkra de marina resurserna och de enskilda näringsutövarnas
framtid.

Birger Schlaug, Sverige, var kritisk mot samarbetsprogrammet som han
ansåg harmlöst och oskyldigt och utan konkreta mål. Ett grundläggande mål
borde enligt Schlaug vara att ha ett hav som fisken kan leva i. Därför borde
man i ett samarbetsprogram för fiskeriområdet också ta med grundläggande
miljöfrågor.

Nordiska rådet antog efter avslutad debatt ekonomiska utskottets förslag
till rekommendation (nr 4/1989) med 81 röster.

Handel

I betänkandet över ministerrådets redogörelse om planerna för det nordiska
samarbetet (C 2) tog ekonomiska utskottet särskilt upp frågan om avveckling
av handelshinder.

Utskottet påpekade att man tidigare hemställt till ministerrådet om att
arbetet med avveckling av handelshindren skulle effektiviseras och att
konkreta resultat skulle redovisas till den 37:e sessionen. Den av ministerrådet
utarbetade rapporten pekade enligt utskottet dessvärre på att det fanns
behov av långt kraftigare och mer målinriktade åtgärder på området.

Mot denna bakgrund var utskottet enigt med ministerrådet att resultat på
området skulle kräva politisk styrning av de normgivande myndigheterna.
Detta borde enligt utskottet vara självklart och man uppmanade ministerrådet
och de nationella regeringarna att leva upp till sitt ansvar och till sina egna
målsättningar på området.

Med detta föreslog utskottet att Nordiska rådet skulle anta följande
uttalande:

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet och de
enskilda ländernas regeringar att efterleva egna uttalade målsättningar
beträffande politisk beslutsamhet och styrning av de normgivande

Redog. 1989/90:4

myndigheterna, så att det kan uppnås en snabb avveckling av tekniska
handelshinder.

I sitt anförande underströk utskottets ordförande Anders Talleraas,
Norge, att arbetet med avveckling av handelshinder blir allt viktigare
speciellt i perspektivet av en starkare konkurrens på en stor gemensam
marknad i Europa. En nordisk avveckling av handelshindren hade enligt
Talleraas även en självständig betydelse eftersom en nordisk hemmamarknad
gav stora fördelar för en rad av de små och medelstora företag som är
grundvalen för de nordiska ländernas näringsliv.

Nordiska rådet antog efter avslutad debatt utskottets förslag till yttrande
(nr 4) (se under övergripande frågor).

Regionalpolitik

I betänkandet över ministerrådets redogörelse om planerna för det nordiska
samarbetet (C2) konstaterade utskottet att en revision av det regionalpolitiska
samarbetsprogrammet skulle ske under 1989 och att ett ministerrådsförslag
härom skulle föreläggas sessionen 1990.

Utskottet emotsåg detta förslag och förutsatte att det nya programmet
skulle bygga på en grundlig utvärdering av tidigare aktiviteter och att
programmet skulle omfatta en rad konkreta regionalpolitiska åtgärder.

Mot denna bakgrund föreslog utskottet att Nordiska rådet skulle anta
följande yttrande:

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet att ett
ministerrådsförslag om ett nytt regionalpolitiskt samarbetsprogram
föreläggs rådet till sessionen 1990 och att förslaget kommer att bygga
på en grundlig utvärdering av den tidigare verksamheten.

Rådet antog detta yttrande (nr 4) (se under övergripande frågor).

Bistånd

I betänkandet över ministerrådets redogörelse om planerna för det nordiska
samarbetet (C 2) konstaterade utskottet att biståndssamarbetet tagit sin
utgångspunkt i det samarbetsprogram som Nordiska rådet behandlade vid
36:e sessionen. Utskottet hade fortfarande den uppfattningen att det borde
nedsättas ett formellt fackministerråd för biståndsverksamheten.

Utskottet kunde i övrigt ansluta sig till de prioriteringar av arbetet med
formuleringen av FN:s utvecklingsstrategi, prioriteringen av miljö- och
naturresurser samt betydelsen av samarbetet region till region. Man konstaterade
att utskottets tidigare uttalanden om prioriteringarna i biståndssamarbetet
borde kunna tillgodoses i framtiden. Här pekade man särskilt på
kvinnornas situation och hänsyn till handikappade. Utskottet ansåg vidare
att de nordiska länderna borde uppvisa ett nära koordinerat biståndssamarbete
i relation till ett fritt Namibia.

Mot bakgrund av detta föreslog utskottet att Nordiska rådet skulle anta
följande uttalande:

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet och de
nationella regeringarna att det snarast nedsätts ett formellt fackminis -

Redog. 1989/90:4

terråd på biståndsområdet samt att det genomförs ett nära koordinerat
nordiskt biståndsarbete i relation till ett fritt Namibia.

Utskottets ordförande Anders Talleraas, Norge, erinrade i ett anförande
under sessionen om att rådet vid föregående års session hade behandlat ett
ministerrådsförslag till program för nordiskt samarbete på biståndsområdet.
Ekonomiska utskottet hade därvid framfört en rad kritiska synpunkter.
Talleraas kritiserade nu ministerrådet för att man efter denna behandling
hade antagit förslaget i stort sett utan att beakta utskottets synpunkter.

Efter avslutad diskussion antog Nordiska rådet utskottets förslag till
yttrande (nr 4) (se under övergripande frågor).

Koncernfackligt samarbete

Ett av de ärenden som tilldrog sig det största intresset vid Nordiska rådets
37:e session 1989 torde ha varit frågan om koncernfackligt samarbete. Till
grund för behandlingen av ärendet låg ett medlemsförslag om att ministerrådet
skyndsamt skulle utarbeta förslag till en samnordisk lagstiftning som
tillförsäkrar löntagarorganisationerna rätt till koncernfackligt samarbete
enligt följande tre huvudprinciper:

1. Representanter för de fackliga organisationerna skall ha rätt till ett visst
antal möten med parallella organisationer i det land eller de övriga länder där
verksamheten bedrivs.

2. Representanter för de fackliga organisationerna skall ha rätt till möten
med koncernledningen och rätt att få information om koncernens förhållanden
samt rätt att framföra sina synpunkter.

3. Verksamheten skall finansieras av produktionen.

Ekonomiska utskottet kunde inte ena sig vid behandlingen av förslaget.
Till utskottsmajoritetens (konservativa och vissa medlemmar av mittengruppen)
förslag fogades två reservationer dels av socialdemokrater och vänstersocialister
(reservation 1) och dels av vissa medlemmar ur mittengruppen
(reservation 2).

Utskottsmajoriteten delade uppfattningen att arbetsmarknadens parter
borde förbättra möjligheterna till koncernfackligt samarbete genom att ingå
avtal därom. Enligt majoritetens uppfattning skulle det vara en fördel för
bägge parter på arbetsmarknaden att samarbetet mellan representanter för
koncernerna och för de anställda försiggår i rationella och betryggande
former.

Utskottsmajoriteten konstaterade emellertid samtidigt att det dittills inte
varit möjligt att få till stånd ett sådant avtal på arbetsmarknaden. Man var
därvid enig i bedömningen att det då saknades förutsättningar för ett avtal
mellan arbetsmarknadens parter om koncernfackligt samarbete. Samtidigt
konstaterades dock att de grundläggande förutsättningarna för och konsekvenserna
av en samnordisk lagstiftning om koncernfackligt samarbete inte
varit föremål för en tillräcklig analys och att de politiska uppfattningarna i
frågan var delade.

Mot denna bakgrund kunde majoriteten inte tillstyrka ett lagstiftningsinitiativ.
Man föreslog att Nordiska rådet skulle anta följande rekommendation: -

Redog. 1989/90:4

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet och de nordiska
ländernas regeringar

att vidareföra dialogen med arbetsmarknadens parter i syfte att
finna en praktisk lösning, som bygger på avtal omkring ökat koncernfackligt
samarbete.

I reservation nr 1 betraktades regleringen av förhållandena vid koncernfackligt
samarbete som en naturlig del av arbetet med ekonomisk integration,
som förslaget till ny ekonomisk handlingsplan handlat om.

Reservanterna ansåg att parterna på arbetsmarknaden borde ingå ett
principavtal, som tar sin utgångspunkt i att det är av avgörande betydelse för
förhållandena på arbetsplatserna att samarbetet mellan representanter för
koncernen och för de anställda löper i rationella och betryggande former.
Parterna borde också kunna enas om att de fackliga förtroendevalda i
koncerner måste ges tid att fullgöra fackligt arbete över de nordiska
gränserna.

Genomförandet av ett sådant avtal borde enligt reservanterna bli föremål
för förhandlingar inom varje koncern, så att hänsyn kan tas till både de inre
förhållandena i koncernen och de riktlinjer som finns i den nationella
lagstiftningen i vart och ett av de länder där koncernen driver verksamhet.

Reservanterna ansåg att frågan borde lösas genom principavtal, men då ett
sådant avtal inte tycktes komma att ingås var det angeläget med en
samordnad lösning via lagstiftning.

Med detta föreslog reservanterna att Nordiska rådet skulle anta följande
rekommendation:

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att snarast utarbeta ett förslag till samordnad nordisk lagstiftning,
som tillförsäkrar löntagarnas organisationer rätt till koncernfackligt
samarbete i enlighet med de riktlinjer som angetts ovan.

Även i reservationen nr 2 ansågs utvecklingen av ökat koncernfackligt
samarbete som ett naturligt led i arbetet med att främja den ekonomiska
integrationen i Norden.

Reservanterna ansåg att arbetsmarknadens parter borde förbättra möjligheterna
för koncernfackligt samarbete. Enligt reservanterna skulle det vara
en fördel för bägge parter på arbetsmarknaden att samarbetet mellan
representanter för koncernerna och för de anställda försiggår i rationella och
betryggande former.

Reservanterna hade dock konstaterat att det inte dittills varit möjligt att
genomföra ett sådant avtal på arbetsmarknaden.

Reservanterna kunde inte under rådande omständigheter förorda ett
lagstiftningsinitiativ utan ansåg att det borde vara en uppgift för Nordiska
rådet, ministerrådet och de nordiska ländernas regeringar att genom en
löpande dialog med parterna pressa på så att det senare kan ingås ett avtal.

Reservanterna ansåg vidare att behovet av lagstiftning borde värderas på
nytt till 1991 års session.

Mot denna bakgrund föreslogs följande rekommendation:

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet och de nordiska
ländernas regeringar

att vidareföra dialogen med arbetsmarknadens parter med syfte att

Redog. 1989/90:4

finna en praktisk lösning, som bygger på avtal omkring ökat koncernfackligt
samarbete i Norden
att Nordiska ministerrådet inför 1991 års session rapporterar om
vilka resultat som uppnåtts.

Den debatt som föregick omröstningen om det koncernfackliga samarbetet
var den i särklass mest uppmärksammade vid Nordiska rådets 37:e
session.

Ekonomiska utskottets talesman Anders Talleraas, Norge, inledde debatten
med att konstatera att det fanns en stor enighet om att det bör finnas ett
nära samarbete mellan anställda och företagsledning i näringslivet. Det var
således inte efter skiljelinjen koncernfackligt samarbete eller inte som
meningarna i utskottet delat sig utan beträffande frågan om lagstiftning.

Från konservativt och borgerligt håll menade man att arbetsmarknadens
parter själva skulle finna en lösning på denna fråga och avvisade således
lagstiftning.

Illka-Christian Björklund, Finland, som var talesman för reservation nr 1
menade att frågan om koncernfackligt samarbete var ett testfall. Det var den
första konkreta frågan där orden om att slå vakt om den nordiska modellen
testades. Det var ett testfall där man visade om man är beredd att slå vakt om
de nordiska demokratiidealen vid arbetslivets internationalisering. Frågan
om koncernfackligt samarbete syftade enligt Björklund till att garantera de
nationellt sett självklara rättigheterna även när företagen överskrider
landgränserna.

Ylva Annerstedt, som var talesman för reservation nr 2, redovisade att
koncernfackligt samarbete redan fungerar utmärkt i flera företag. Framför
allt var det enligt Annerstedt i de modernt drivna koncernerna som man för
länge sen insett att samarbetet mellan fack och arbetsgivare är ett självklart
led i företagens verksamhet och ett viktigt stöd vid t.ex. produkt- och
marknadsutveckling. Det var mot den bakgrunden man i reservation nr 2
ansett att ytterligare försök borde göras för att få till stånd ett avtal innan
behovet av lagstiftning skulle tas upp till ny behandling vid 1991 års session.

Sten Svensson ansåg i sitt anförande att fackligt samarbete skall regleras
praktiskt genom avtal. En nordisk lagreglering av koncernfackligt samarbete
skulle riskera att blockera ansträngningarna att organisera det europeiska
medinflytandet och de nordiska ländernas möjligheter att påverka denna
process.

Svensson ansåg vidare att ett beslut om lagstiftning skulle innebära att
Nordiska rådet skulle överge sin traditionella hållning till parterna på
arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsminister Ingela Thalén ansåg att de anställdas medinflytande
i företagen var av avgörande betydelse för att vi skall få ett starkt och
konkurrenskraftigt näringsliv. Den svenska regeringen ansåg att arbetstagarnas
krav på nya samverkansformer var berättigade och måste tillgodoses i
takt med att företagen integreras och internationaliseras. I första hand ansåg
man att detta bör ske genom avtal mellan parterna.

Om vägen till ett brett nordiskt avtalssamarbete på detta område tills
vidare inte var framkomlig var den svenska regeringen beredd att i kontakt
med andra regeringar i Norden överväga lämpliga åtgärder, inklusive

Redog. 1989/90:4

lagstiftning, i syfte att främja ett samarbete över gränserna i berörda nordiska
företag. Thalén noterade med tillfredsställelse att hennes kollegor i Finland,
Island och Norge gett uttryck för samma avsikt.

Inrikesminister Thor Pedersen, Danmark, höll med Ingela Thalén om att
det var viktigt med samarbete mellan ledning och anställda i koncerner, men
att det borde överlåtas på parterna själva att komma överens om frågan. Kan
man inte nå fram till ett avtal gör politikerna enligt Pedersen mer skada än
nytta genom att försöka forcera fram lösningar på ett sätt som man inte är
överens om på båda sidor. Den danska regeringen kunde därför inte stödja
förslaget om en lagstiftning om koncernfackligt samarbete.

Olle Östrand ansåg att det var arbetsgivarna som vägrade att förhandla om
fackets elementära krav på nordisk koncernfacklig samverkan. Det var alltså
bara den ena av två parter som blockerade en uppgörelse. Mot den
bakgrunden ansåg han mittenpartiernas krav i reservation 2 om en utökad
tidsfrist till 1991 som fullständigt orimlig.

På detta svarade Karin Söder att mittenpartiernas ställningstagande
byggde på ungefär samma grunder som redovisats av Ingela Thalén tidigare
under debatten. Enligt reservationen skulle ministerrådet till 1991 års session
återkomma med en rapport om hur man såg på dessa frågor och redovisa de
resultat som uppnåtts. Detta var enligt Karin Söder i linje med vad
ministerrådet självt tyckte.

Vid voteringen ställdes först reservationerna mot varandra. Därvid
segrade reservationen nr 1 med 39 röster mot 12. 33 medlemmar avstod från
att rösta. Därefter ställdes utskottsmajoritetens förslag till rekommendation
mot förslaget i reservation 1.1 denna omröstning vann reservation nr 1 med
40 röster mot 34. 11 medlemmar avstod från att rösta. I den avslutande
omröstningen om förslaget i reservation nr 1 skulle antas som rekommendation
eller ej röstade 41 medlemmar för och 34 emot. 10 medlemmar avstod
från att rösta. I och med att mindre än hälften av de närvarande medlemmarna
röstade för rekommendationen förkastades denna. Slutresultatet blev
således att Nordiska rådet inte antog någon rekommendation i ärendet.

Frågor

Följande frågor behandlades i samband med ekonomiska utskottets saker:
till ministerrådet (besvarad av statsrådet Lena Hjelm-Wallén) angående
främjandet av ett nordiskt biståndsprojekt i Polen
till ministerrådet (besvarad av statsrådet Mats Hellström) angående
räddandet av laxbeståndet i Torne och Muonio älvar
till ministerrådet (ställd av Grethe Lundblad) om skydd av fiskbestånden
till ministerrådet angående kvinnoanpassade åtgärder inom fiskeriområdet till

ministerrådet (ställd av Ylva Annerstedt) angående problem med
bristfälligt inomhusklimat i byggnader.

Redog. 1989/90:4

6 Riksdagen 1989/90. 2 sami. Nr 4

E.2.6. Budget- och kontrollutskottet

Redog. 1989/90:4

Utskottets arbete har till stor del präglats av diskussioner om
budgeten för 1989 och 1990. Utskottets kontrollerande verksamhet
har bl.a. omfattat Nordens Hus i Reykjavik och i Torshavn. Dessutom
har verksamheten inom provning och standardisering vid Nordtest och
Nordisk industrifond utvärderats.

Medlemmar och möten

Utskottet har sammanlagt 14 medlemmar bland vilka ingår ordförandena
från de fem övriga fackutskotten. Ordföranden och vice ordföranden skall
utses bland de nio medlemmar som inte ingår i något annat utskott.

Svenska medlemmar i budget- och kontrollutskottet har varit Per Olof
Håkansson (s), kommunikationsutskottets ordförande Elver Jonsson (fp)
och Ingrid Sundberg (m) som den 18 oktober 1988 ersattes av Wiggo
Komstedt (m). Utskottet har sedan 36:e sessionen hållit sju möten.
Dessutom har utskottets nio medlemmar som ej ingår i något fackutskott
hållit sex möten. Vid Nordiska rådets 37:e session valdes Wiggo Komstedt till
ordförande och Per Olof Håkansson till vice ordförande.

1989års budget

Den 16 november 1988 hölls en extra session, primärt för att behandla
miljöfrågor, men i enlighet med artikel 56 i Helsingforsavtalet blev även
ministerrådets förslag till budget 1989 föremål för behandling av plenarförsamlingen.

I betänkandet över budgetförslaget hade utskottet bl.a. framhållit vikten
av att frågan om finansieringen av den nordiska budgeten löstes på ett för alla
tillfredsställande sätt. Utskottet menade att de mål som uppställts i handlingsplaner
och program inte kunde uppfyllas i dagens strama budgetläge och
att det låg en inkonsekvens i att fastställa nya handlingsplaner om det inte
gavs tillräckliga medel för genomförandet.

Den 16 november 1988 fattade Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna)
beslut om budgeten för 1989 samt om ekonomiska ramar för 1990
och 1991. Budgeten uppgår för 1989 till 610,9 miljoner DKK. Som en
utgångspunkt för planeringen borde tills vidare gälla en real tillväxt om 3%
årligen för 1990 och 1991. Detta innebar dock inte ett ställningstagande för en
årlig automatisk ökning av den nordiska budgeten. Pågående verksamhet
skulle granskas för att kunna ge möjlighet till omprioriteringar inom och
mellan sektorerna för att kunna finansiera prioriterade åtgärder. Inga nya
utgiftsåtaganden skulle göras utan att finansieringen var säkrad.

Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet (Cl) Redog. 1989/90:4

Budget- och kontrollutskottet hade till behandling ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet 1988. Rådets presidium hade beslutat om en
ny procedur för behandlingen av C 1 innebärande att budget- och kontrollutskottet
med hänsynstagande till fackutskottens yttrande skulle avge ett
samlat betänkande över C 1. Tidigare hade vart och ett av de fem
fackutskotten lämnat ett betänkande över C1 för behandling och omröstning
i plenarförsamlingen.

I betänkandet över ministerrådets berättelse (C 1) föreslog budget- och
kontrollutskottet

1. att ministerrådet tar ansvar för, att nationella myndigheter, som skall
verkställa av Nordiska ministerrådet fattade beslut, snarast möjligt får
klara direktiv om vilka regler som gäller och vilka åtgärder som skall vidtas
med anledning av besluten,

2. att lägga de synpunkter, som fackutskotten framfört, till grund för det
fortsatta samarbetet,

3. att ministerrådet beaktar de synpunkter och förslag som budget- och
kontrollutskottet framfört i redogörelsen för kontrolluppgifterna 1988
samt att ministerrådet rapporterar till utskottet om vilka åtgärder som
vidtagits.

Budget- och kontrollutskottet framhöll inledningsvis i sitt betänkande
betydelsen av uppföljning och utvärdering av resultaten från det Nordiska
teknologiåret 1988 och från den nordiska kvinnokonferensen Nordiskt
Forum.

Utskottet hade vidare med intresse tagit del av redogörelsen för ministerrådets
FoU-verksamhet och var positiv till den planerade uppföljningen och
analysutvecklingen. Forskning och utveckling var ett av utskottet prioriterat
område, där man genom nordiskt samarbete på ett effektivt sätt kunde
utnyttja befintliga resurser.

Utskottet noterade av den rapportering som gavs beträffande arbetet med
avveckling av handelshinder i Norden, att arbetet gick alltför långsamt och
att det största problemet härvidlag låg i det nationella genomförandet av
programmet. Utskottet ansåg att detta inte var utmärkande enbart för
handelshindersamarbetet. Erfarenheterna visade att det nationella verkställandet
av nordiska beslut tog lång tid. Utskottet förslog därför att ministerrådet
tog ansvar för att nationella myndigheter, som skulle verkställa av
ministerrådet fattade beslut, snarast möjligt fick klara direktiv om vilka
regler som gällde och vilka åtgärder som skulle vidtas med anledning av
besluten.

Utskottet underströk också ekonomiska utskottets synpunkter att arbetet
med avveckling av handelshinder borde effektiviseras och fortsättningsvis
ges hög prioritet.

Budget- och kontrollutskottets betänkande innehöll de fem fackutskottens
konklusioner över C 1, för vilka redogörs närmare i detta avsnitt. Utskottet
föreslog att ministerrådet skulle lägga de synpunkter, som fackutskotten
framfört, till grund för det fortsatta arbetet.

Utskottet hade under 1988 genomfört sin kontrolluppgift genom att
granska Nordens Hus i Reykjavik och Nordens Hus på Färöarna, verksamheten
inom provning och standardisering vid Nordtest och Nordisk industrifond
samt Nordiska institutet för odontologisk materialprovning (NIOM).
En utförligare redogörelse för detta återfinns under avsnittet Kontrolluppgifter.
Utskottet föreslog att ministerrådet skulle beakta de synpunkter och
förslag som utskottet framlagt i sin redogörelse och att ministerrådet
rapporterade till utskottet om vilka åtgärder som vidtagits i anledning härav.

Juridiska utskottet uttalade i sitt yttrande till budget- och kontrollutskottet
över C1 sin tillfredsställelse över det positiva sätt på vilket ministerrådet tagit
emot utskottets förslag till ett moderniserat nordiskt lagstiftningsprogram.
Särskilt positivt var att ministerrådets intresse inriktats på lagstiftningen om
föräldrar och barn och då framförallt i syfte att förstärka barnets rättsliga
ställning.

Utskottet pekade på att våldet i samhället, särskilt mot kvinnor, och
brottsoffrens ställning var aktuella problemområden i alla nordiska länder.

Utskottet föreslog att det på lagstiftningsområdet 1) arbetades vidare med
juridiska utskottets förslag till ett moderniserat lagstiftningsprogram, 2) att
man speciellt inriktade sig på barnens förhållanden, 3) att man arbetade för
bekämpning av våld särskilt mot kvinnor och 4) att man arbetade för en
förbättring av våldsoffrens ställning.

På konsumentområdet noterade utskottet att det var ett imponerande stort
antal projekt - ca 200 - som genomförts under de 14 år Nordiska
ämbetsmannakommittén för konsumentfrågor existerat. Utskottet ställde
frågan i vad mån de nordiska projekten gav konkreta nationella resultat.
Utskottet föreslog därför att det i den årliga berättelsen medtas upplysningar
på konsumentområdet om den nationella uppföljningen eller genomförandet
av de resultat man når fram till i det nordiska samarbetet.

Såvitt gällde samarbetet på livsmedelsområdet pekade utskottet på en rad
delområden som borde ingå i en genomgång av ländernas livsmedelslagstiftning
och livsmedelskontroll. Utskottet föreslog således att det i samarbetet
på livsmedelsområdet skulle ingå frågor med anknytning till produktion av
barnmat, kosten i skolor, på sjukhus och andra offentliga institutioner och
hälsomässiga problem för människor med allergier.

Kommentarerna kring jämställdhetssamarbetet fokuserades vid Nordisk
Forum i Oslo sommaren 1988. Utskottet ansåg att detta hade varit till stor
inspiration för det fortsatta jämställdhetsarbetet i Norden. Utskottet föreslog
att man på jämställdhetsområdet fortsatte strävandena att integrera
jämställdhetsprojekt och -aspekter i övriga sektorer i ministerrådets verksamhet.

I sitt yttrande till budget- och kontrollutskottet över C 1 framförde
kulturutskottet att det nordiska informationssamarbetet borde effektiviseras
för att göra resultaten av det nordiska samarbetet kända för medborgarna i
Norden och för de nationella myndigheter som har till uppgift att verkställa
besluten. Enligt utskottets uppfattning var det särskilt angeläget att informationsarbetet
planerades långsiktigt och omsorgsfullt i en tid då det internationella
samarbetet i Europa i övrigt gavs stor uppmärksamhet och då
informationen om den europeiska integrationen kontinuerligt byggdes ut.

Redog. 1989/90:4

Utskottet framhöll på nytt sitt tidigare önskemål om att kulturhandlingsplanen
borde åtföljas av en finansieringsplan och vikten av att ministerrådet
årligen reserverade en del av kulturområdets anslag inom den nordiska
budgeten för att verkställa handlingsplanen. Det betonades att budgeten
borde ökas kraftigt från 1989 års nivå för de två återstående åren av planens
genomförande 1990-1991.

Utskottet ansåg att barnkulturen måste uppmärksammas inom alla
områden och förväntade sig att barn- och ungdomskulturen skulle ges större
tyngd i det nordiska samarbetet när handlingsplanen genomförts. Såvitt
gällde utbildningsområdet hade utskottet vid ett flertal tillfällen betonat att
en av de högst prioriterade frågorna inom detta verksamhetsområde var att
få till stånd ett vidgat skolutbyte inom Norden. Utskottet hade därför i sitt
yttrande understrukit behovet av att lärår- och studentutbytet i Norden
ytterligare utökades.

Utskottet hade med tillfredsställelse konstaterat att ambitionerna inom
det nordiska forskningssamarbetet var höga och att aktiviteten var stor. Inte
minst var det viktigt och positivt att gemensamma nordiska forskningsinsatser
gjordes på resurskrävande områden. Mot denna bakgrund var det en
besvikelse för utskottet att anslaget för forskning i den nordiska kulturbudgeten
för 1989 minskat och detta trots att utskottet starkt prioriterat forskningen
i sitt betänkande över kulturhandlingsplanen och vid budgetöverläggningarna.
Enligt utskottet borde forskningssamarbetet i Norden ges erforderliga
resurser.

Social- och miljöutskottet framhöll i sitt yttrande i år liksom föregående år
att de svaga gruppernas situation på arbetsmarknaden fortsatt borde
uppmärksammas. Även om de svaga grupperna blivit mindre hade deras
situation relativt försämrats. Utskottet fann denna utveckling oroande.
Utskottet ansåg också att ministerrådet ej tillräckligt uppmärksammat
kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden.

Såvitt gällde miljöfrågorna ansåg utskottet att det allmänt kunde noteras
att det allmänna miljöprogrammet avsågs vara så flexibelt att nya miljöproblem
som man i dag inte kände till skulle kunna tas upp i det nordiska
samarbetet. Den konkreta styrningen och prioriteringen av verksamheten
och projekten skulle ske med hjälp av program för de olika sakområdena som
omfattade verksamheten under två till fyra år. Vidare framhöll utskottet att
ekonomiska styrmedel och incitament borde spela en större roll i miljöpolitiken
inte bara inom trafiksektorn där vägtullar och bilavgifter används utan på
mer vidsträckta områden med hänsyn till hela miljöproblematiken.

Utskottet som under åren på olika sätt sökt påskynda utredningen
Nordbors rättigheter i Norden noterade nu med tillfredsställelse att arbetet
gått vidare och avgränsats till sådana områden där det var angeläget att
förändra lagar och regler. Områdena gällde rösträtt och valbarhet, medborgarskap,
inresa, utvisning och utlämning, möjligheter att bedriva näringsverksamhet,
möjligheter att köpa fast egendom och möjligheter att inneha
offentliga befattningar. Utskottet påpekade dock att även socialpolitiska
element måste inarbetas däri bl.a. för att lösa ekonomiska och juridiska
problem kring patientutbyte inom sjukvården.

Utskotten kommenterade även arbetet med den datateknologiska hand -

Redog. 1989/90:4

7 Riksdagen 1989190.2 sami. Nr 4

lingsplanen som löper ut 1989. Utskottet fann det positivt att datateknik i allt
större grad används inom ministerrådets verksamhet t.ex. inom arbetsmarknad,
social- och hälsovård (läkemedel, handikapphjälpmedel) och miljö
(miljökvalitetsövervakning). De möjligheter denna teknik gav till tvärfackligt
samarbete (t.ex. epidemiologi-miljöfaktorer) borde beaktas.

Kommunikationsutskottet uppehöll sig inledningsvis i sitt yttrande till
budget- och kontrollutskottet över C1 vid de tvärgående flygförbindelserna.
Utskottet konstaterade av ministerrådets uttalande att det inte förelåg
koncessionsmässiga hinder för en gynnsam utveckling av de tvärgående
flygförbindelserna. Däremot kvarstod hinder som internationella regler
lägger på den här aktuella utvecklingen. Enligt dessa internationella regler
fick ett utrikesregistrerat flygbolag inte driva inrikesflygning. Utskottet
ansåg, att ministerrådet aktivt skulle verka för att internationella regler för
flygtrafik inte lade hinder för en gynnsam regional utveckling inom Norden.
Utskottet, som ansåg att det var viktigt att främja resandet mellan de
nordiska länderna, framförde också att ministerrådet skulle verka för att
flygresor inom Norden prismässigt skulle klassificeras som inrikesresor.

Utskottet hade noterat av C 2, 1989, att en av målsättningarna för
ministerrådets framtida arbete inom transportsektorn var att tillgodose de
olika trafikantgruppernas behov. Utskottet lade stor vikt vid att alla
trafikantgruppers mobilitet tillgodosågs och skulle verka för detta i sitt
fortsatta arbete.

Mot bakgrund av ministerrådets något tveksamma inställning till ett
nordiskt ungdomsresekort upprepade utskottet än en gång sin mening att en
ungdomsreseprodukt inte enbart kunde bedömas utifrån ekonomiska utgångspunkter.
En attraktiv nordisk ungdomsreseprodukt ansågs långsiktigt
kunna öka den internordiska turismen, öka kunskapen och förståelsen de
nordiska folken emellan samt främja intresset för det nordiska samarbetet.
Utskottet ansåg att kommersiella hänsyn måste vara sekundärt. Utskottet
föreslog därför att ministerrådet skulle verka för att en attraktiv ungdomsreseprodukt
utvecklades i enlighet med utskottets uttalanden.

Ekonomiska utskottet framhöll bl.a. följande synpunkter över C 1 till
budget- och kontrollutskottet.

Utskottet pekade på, att det kunde synas vara ett sammanhang mellan den
bristande ekonomiska integrationen och den mycket varierande ekonomiska
utvecklingen i de nordiska länderna för närvarande. Skulle detta kunna
rättas till, borde det ställas stora krav på ett smidigt och effektivt samarbete
och krav på att de ekonomiska-politiska besluten i länderna avstämdes även
beträffande andra åtgärder än de som nu genomförs i den nya ekonomiska
handlingsplanen.

Utskottet ansåg att den årliga konjunkturrapporten från finansministrarna
var ett värdefullt underlag för att bedöma de nordiska ländernas utveckling i
förhållande till omvärlden. Utskottet efterlyste en indikator inarbetad i
kommande konjunkturrapporter angående satsningar på forskning och
utveckling (FoU) i alla nordiska länder och OECD-länder.

Utskottet noterade att ministerrådet räknade med en viss ökning av
industrifondens medel som följd av den nya ekonomiska handlingsplanen
och vid beslut om det bioteknologiska handlingsprogrammet.

Redog. 1989/90:4

Utskottet beklagade att varken sårbarhetsproblemen i anslutning till
energiförsörjningen eller konkreta åtgärder rörande energi och miljö
kommenterats i C 1. Utskottet underströk att naturgassamarbetet borde
prioriteras högt.

Utskottet fann det positivt att regionallåneordningen inom NIB nu gjorts
permanent. Utskottet ansåg däremot att det inte givits tillfredsställande skäl
för att det inte upprättats ett fackministerråd på biståndsområdet. Med
tillfredsställelse noterade utskottet att det nu beslutats att en nordisk
utvecklingsfond skulle upprättas från den 1 januari 1989.

Utskottet vidhöll sin uppfattning att utvecklingen borde gå mot en mindre
grad av reglering och mot en högre grad av frihandel såvitt gällde
lantbruksprodukter och att detta borde ske mot bakgrund av utvecklingen i
EG.

Det var endast ett fåtal rådsmedlemmar som deltog i debatten om
Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet.

Budget- och kontrollutskottets ordförande Ivar Hansen, Danmark, inledde
med att tacka presidiet för att man disponerat upplägget av sessionen så att
budgetdebatten kom direkt efter generaldebatten. Utskottet ansåg det
naturligt med en diskussion om den samlade budgeten och om det gångna
årets verksamhet innan respektive fackutskotts frågor behandlades. Ivar
Hansen berörde i sitt anförande främst utskottets kontrollerande verksamhet
inom prövning och standardisering vid Nordtest och Nordiska industrifonden.
Särskilt underströks vikten av att de tekniska handelshindren i Norden
avvecklades och anpassades till EG:s inre marknad.

Avslutningsvis anfördes att ministerrådet borde ansvara för att beslut som
träffats inom ramen för det nordiska samarbetet också genomfördes
nationellt. Erfarenheterna hade visat att de nationella realiseringarna av
nordiska beslut ofta tog onödigt lång tid. Förklaringen till detta var ofta att de
som skulle genomföra beslutet inte fick information om beslutet eller
tillräckligt klara direktiv.

Ministerrådets talesman Jon Sigurdsson, Island, noterade att en bred
enighet rådde om huvudfrågorna i det nordiska samarbetet såsom det
beskrivits i ministerrådets verksamhetsberättelse för år 1988.

Han kommenterade också utskottets kritik såvitt gällde det nationella
genomförandet av beslut som fattats av ministerrådet. Jon Sigurdsson ansåg
att utskottets kritiska kommentarer inte var utan fog och informerade om att
ministerrådet redan förra sommaren startat ett utvecklingsarbete gällande
beslutsprocessen i ministerrådet och att utskottets synpunkter måste beaktas
i den pågående översynen. Som ett led i uppstramningen av genomförandet
av ministerrådets beslut hade samarbetsministrarna givit ställföreträdarkontoren
i alla länder i uppgift att kartlägga den nationella beredningen och
uppföljningen av nordiska program.

Ministerrådet skulle givetvis beakta fackutskottens synpunkter i samband
med styrningen av det framtida samarbetet och naturligtvis även överväga de
synpunkter som budget- och kontrollutskottet framfört såvitt gällde de fem
institutioner som granskats under året.

Samarbetsministrarna avslutade med att konstatera att ministerrådet helt

Redog. 1989/90:4

delade utskottets åsikt att en effektiv information om det offentliga nordiska
samarbetet var av allra största vikt.

Efter avslutad diskussion antog rådet ett yttrande (nr 1) i enlighet med
utskottets förslag med 70 röster.

Nordiska ministerrådets redogörelse om planerna för det nordiska samarbetet
(C 2)

En nyhet i årets sessionsuppläggning var att budgetdebatten kom omedelbart
efter generaldebatten. Presidiet hade i samråd med utskottsordförandena
och samarbetsministrarna beslutat om detta som en prövoordning för 1989.

Budget- och kontrollutskottet hade till behandling ministerrådets redogörelse
om planerna för det nordiska samarbetet. Rådets presidium hade även
beträffande C 2 beslutat om en ny procedur innebärande att samtliga utskott
skulle behandla C 2 och lägga fram förslag till yttranden för votering i
plenarförsamlingen. Budget- och kontrollutskottets betänkande skulle ge en
samlad budgetmässig översikt, som också mynnade ut i förslag till uttalande
för votering i plenarförsamlingen.

Budget- och kontrollutskottet framhöll i sitt betänkande över ministerrådets
redogörelse om planerna för det nordiska samarbetet att utskottet stod
fast vid sina tidigare påpekanden att en 3-procentig realtillväxt kunde
accepteras som en planeringsförutsättning. Utskottet hemställde dock till
ministerrådet att nya aktiviteter av större dimensioner tillfördes nya medel,
eller att ministerrådet på annat sätt säkrade genomförandet av dessa
aktiviteter.

Utskottet föreslog vidare med hänvisning till tidigare skrivelse från
utskottet till ministerrådet, att ministerrådet beslutade att överskottet från
1987 års verksamhet överfördes till ministerrådets budget för att användas i
den nordiska verksamheten. Överskottet var på 35,6 miljoner danska
kronor.

Utskottet ansåg vidare, att ministerrådet i kommande planeringsdokument
borde ge en uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna för olika
aktiviteter samt ange preliminära sektorramar. Likaså borde ministerrådet
vid eventuella omprioriteringar under planeringsperioden ta hänsyn till
rådets synpunkter och prioriteringar. Ministerrådet borde arbeta för att nya
handlingsplaner och -program innehöll kostnads- och finansieringsplaner.

Utskottet noterade att ministerrådet hade funnit att det inte nu var möjligt
att ändra finansieringen av det nordiska samarbetet till ett omsättningsavgiftssystem.
Utskottet ansåg emellertid att ministerrådet borde undersöka
även andra former för finansiering.

Utskottet konstaterade, att ministerrådets prioriteringar väl stämde
överens med dem som gjorts av rådet i samband med betänkandet över
C 2/1988. Enligt utskottet borde ministerrådet under planeringsperioden
fortsatt satsa på allmän kultur, forskning och utveckling, miljö i vid
bemärkelse och trafiksäkerhet. Ministerrådet borde även verka för att
lagstiftningsarbetet fick en egen budget för projektverksamhet.

Ivar Hansen, utskottets talesman, konstaterade med tillfredsställelse att
ministerrådets prioriteringar stämde väl överens med de prioriteringar som

Redog. 1989/90:4

gjorts av rådet. Han fann det också positivt att det i plandokumentet fanns
övergripande målsättningar beträffande de olika sektorernas önskemål,
något som utskottet efterlyst i tidigare dokument. Utskottet saknade
emellertid kostnadsuppskattningar och ramar för de enskilda sektorerna.
Ivar Hansen anförde att utskottet vidhöll sin tidigare framförda uppfattning
att ett planeringsdokument borde innehålla en uppskattning av kostnaderna
för olika aktiviteter. Han anmodade avslutningsvis ministerrådet att fortsatt
överväga nya former för finansiering av det nordiska samarbetet.

Statsrådet Mats Hellström anförde att när ministerrådet beslutade om
planerna för det nordiska samarbetet angavs också riktlinjerna för utvecklingen
av ministerrådets budget för de närmaste åren. Som en utgångspunkt
för planering borde tills vidare gälla en real tillväxt på 3% per år från 1990/91.
Detta innebar emellertid inte ett ställningstagande för en årlig automatisk
ökning av den nordiska budgeten.

För att man skulle få till stånd en ökad dynamik i den nordiska
budgetprocessen och medelsanvändningen skulle pågående verksamhet
kritiskt granskas som underlag för överväganden angående omprioriteringar
inom sektorer och mellan sektorer.

Enligt Birger Schlaug saknade planerna om det nordiska samarbetet
åtskilliga målsättningar. Samarbetet borde inriktas på att bygga våra
nordiska samhällen inom de ramar som naturen sätter upp. Samarbetet
borde också inriktas på att få till stånd en solidarisk världsordning. Den gröna
rörelsen kunde inte ta ansvar för ministerrådets plandokument eftersom där
saknades målsättningar när det gällde bioteknik, miljöproblemen och
solidaritet med tredje världen.

Utskottet hemställde i sitt yttrande

- att nya aktiviteter av större dimension tillföres nya medel eller att
ministerrådet på annat sätt säkrar genomförandet av dessa aktiviteter

- att ministerrrådet beslutar att överskottet från 1987 års verksamhet
överförs till ministerrådets budget för att användas i den nordiska
verksamheten

- att i kommande planeringsdokument ge en uppskattning av de ekonomiska
konsekvenserna för olika aktiviteter samt att ange preliminära sektorramar

- att vid eventuella omprioriteringar inom planeringsperioden ta hänsyn till
rådets synpunkter och prioriteringar

- att arbeta för att nya handlingsplaner och -program innehåller kostnadsoch
finansieringsplaner

- att under planeringsperioden fortsatt satsa på allmän kultur, forskning och
utveckling, miljö i vid bemärkelse och trafiksäkerhet samt att verka för att
lagstiftningsarbetet får en egen budget för projektverksamhet.

Yttrandet (nr 2) antogs av rådet med 64 röster mot 2. Mot yttrandet röstade
bl.a. Birger Schlaug.

Redog. 1989/90:4

Norden och Europa

Redog. 1989/90:4

Ett ämne som debatterats livligt under året har varit Nordens möjlighet att
anpassa sig till planerna på en harmonisering av EG:s inre marknad. Budgetoch
kontrollutskottet har i likhet med övriga utskott yttrat sig över
ministerrådsrapporten ”Norden i Europa II”.

I ett tilläggsbetänkande till C 2 hemställde budget- och kontrollutskottet
till Nordiska ministerrådet

- att vid utarbetande av det nordiska arbetsprogrammet för perioden
1989-1992 ange klara mål och tidsfrister, samt kostnads- och finansieringsplaner
för föreslagna åtgärder och initiativ

- att vid utarbetandet av arbetsprogrammet l^eakta Nordiska rådets synpunkter -

att bereda Nordiska rådet tillfälle att yttra sig över arbetsprogrammet
innan det slutligen fastställdes.

I sitt yttrande anförde utskottet att Norden med sina små öppna ekonomier
var starkt beroende av den internationella utvecklingen. Vidare att det skulle
vara till fördel för samtliga länder i Norden om man genom nordiskt
samarbete kunde skapa ett bättre utgångsläge inför den europeiska integrationsprocessen.

Budget- och kontrollutskottet konstaterade att de områden, som ministerrådet
avsåg att koncentrera sina insatser kring, stämde väl överens med de
prioriteringar som gjorts av rådets organ. Utskottet kunde här hänvisa till
internationella samarbetskommitténs rapport, där det föreslogs att det
nordiska samarbetet skulle effektiviseras och att nya initiativ bl.a. borde tas
för

- att avveckla handelshinder och etablera Norden som en hemmamarknad

- att utforma en gemensam nordisk transportmarknad och att härvid även
skapa ett forum för luftfartsfrågor

- att göra Norden till ett gemensamt utbildningsområde, införa en gemensam
examensgiltighet och bygga ut det nordiska forskningssamarbetet

- att upprätta ett nordiskt ungdomsutbytesprogram

- att ingå bindande konventioner på så många sektorer som möjligt inom
miljöområdet

- att snabbt ingå en bindande konvention som syftar till att höja nivån på
arbetsmiljön i Norden.

Budget- och kontrollutskottet menade att en mer målmedveten styrning och
samordning av det nordiska samarbetet borde kunna öka effektiviteten och
ge ett bättre utnyttjande av de nordiska resurserna. Den mycket strikt
sektorindelade strukturen, där man inom en sektor ofta inte vet vad som görs
inom andra sektorer, som hittills präglat arbetet inom ministerrådet, kunde
vara en av orsakerna till den långsamma takten i det nordiska samarbetet.
Med den ökande komplexiteten i det nordiska samarbetet blev det naturligt,
att många frågor berörde flera sektorer. För att dessa frågor skulle bli
allsidigt belysta krävdes ett ökat samarbete mellan sektorerna. En åtgärd för
att komma tillrätta med samordnings- och styrningsproblem kunde vara att
förstärka samarbetsministerorganisationen.

Beträffande eventuella organisatoriska förändringar i det nordiska samarbetet
med anledning av den europeiska integrationsprocessen kunde noteras
att de nordiska utrikeshandelsministrarna hade anmodat ämbetsmannakommittén
för handelspolitiska frågor, att diskutera möjligheterna för att
presentera ett förslag till formalisering av utrikeshandelsministrarnas arbete
inom ministerrådsorganisationen. I detta sammanhang skulle även frågan
om ett formellt ministerråd för utrikeshandelsfrågor diskuteras.

Ministerrådet hade beslutat att tillsätta en arbetsgrupp, som skall utarbeta
ett nordiskt arbetsprogram för perioden 1989-1992. Programmet, som skulle
omfatta de viktigaste nordiska samarbetsområdena, skulle vara konkret och
ange tidsfrister för åtgärder och initiativ riktade mot den inre marknaden,
som de nordiska regeringarna önskade genomföra gemensamt under perioden.
Budget- och kontrollutskottet noterade med tillfredsställelse att ministerrådet
skulle lägga vikt vid rådets synpunkter vid utarbetandet av
programmet. Utskottet ville därför framföra att för att ge en helhetsbild av
det nordiska samarbetet i förhållande till den europeiska integrationsprocessen
borde ministerrådet även ha belyst de målkonflikter och problem som
finns i förhållandet Norden-Europa. Som exempel kunde nämnas Grönlands
och Färöarnas ställning gentemot EG. Man kunde också peka på konsumentområdet,
där EG och Norden arbetade med olika filosofier. Budget- och
kontrollutskottet förutsatte därför att ministerrådet i arbetsprogrammet
skulle ta upp en del av dessa problem och även ge förslag till möjliga
lösningar. Utskottet ville också betona vikten av att arbetsprogrammet
innehöll beräknade kostnader för föreslagna aktiviteter och en plan för hur
de skall finansieras.

Utskottet ville till slut peka på den betydelse arbetsprogrammet skulle få
för behandlingen av det europeiska perspektivet i det nordiska samarbetet.
Nordiska rådets presidium hade för att diskutera Nordens förhållande till den
europeiska integrationsprocessen fattat ett principbeslut om att inkalla till en
extra session hösten 1989. Mot denna bakgrund förutsatte utskottet att
Nordiska rådet fick tillfälle att yttra sig över arbetsprogrammet innan det
slutligt fastställdes.

Wiggo Komstedt, budget- och kontrollutskottets talesman, instämde i
ministerrådets bedömning att Norden var starkt beroende av den internationalla
utvecklingen. Det nordiska samarbetet kunde bidra till att skapa ett
bättre utgångsläge inför den europeiska integrationsprocessen och då vara
till fördel för samtliga länder i Norden. Utskottets talesman hade vidare till
sin glädje konstaterat att de områden som ministerrådet avsåg att koncentrera
sina insatser kring överensstämde med de prioriteringar som gjorts av
rådets organ.

Beträffande Nordens möjligheter att påverka utvecklingen inom den
europeiska marknaden framhöll Wiggo Komstedt att det var viktigt att
analysera inom vilka områden de nordiska länderna hade en gemensam
strategi och hur man genom ett intensifierat samarbete på dessa områden
kunde skapa möjligheter att påverka de lösningar som utarbetades inom EG.

Avslutningsvis pekade han på den betydelse det av ministerrådet aviserade
arbetsprogrammet för 1989-1992 skulle komma att få för behandlingen av
det europeiska perspektivet i det nordiska samarbetet.

Redog. 1989/90:4

Statsrådet Mats Hellström framförde att det nordiska samarbetet definitivt
hade en plats i den västeuropeiska integrationsprocessen. Mycket av det
traditionella samarbetet passade väl in i det integrationsmönster som nu
utvecklades inom EG. På många områden gav det arbete som nu skedde
inom EFTA och EG en stimulans åt det nordiska samarbetet. På andra
områden hade vi i Norden etablerat ett samarbete som EG ännu saknade
motsvarighet till. Samarbetsministern poängterade dock att det inte var tal
om att ersätta EFTA som förhandlingskanal med europeiska gemenskapen.
Detta önskade varken EFTA-länderna eller EG. Han betonade också att
ministerrådet skulle låta de synpunkter och idéer som framförts under
sessionen ingå i övervägandena om arbetsprogrammets utformning och
naturligtvis skulle Nordiska rådet få möjlighet att ta ställning till programmet.

På rådets förslag antog rådet ett yttrande (nr 3) med 64 röster mot 1.
Kontrolluppgifter

Budget- och kontrollutskottet har bl.a. till uppgift att ”utöva rådets
kontrollerande uppgifter över Nordiska ministerrådet och nordiska institutioner
som finansierar sin verksamhet över ministerrådets budget samt vidare
kontrollerar godkända årsräkenskaper och revisionsberättelser”.

Vid möte den 14 november behandlade utskottet bl.a. bokslut och
revisionsberättelse över ministerrådets budget för 1987. Utskottet kunde
därvid konstatera att bokslutet för 1987 utvisade ett överskott på 35 miljoner
DKK. Utskottet beslöt att i brev till Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna)
föreslå att överskottet överfördes till ministerrådets budget för att
användas i den nordiska verksamheten.

Tre olika granskningsuppgifter har under året genomförts i utskottets regi.
Utskottet har såtillvida haft att utvärdera verksamheten vid Nordens Hus i
Reykjavik och på Färöarna. Utredningens resultat har presenterats i en
slutrapport. Rapporten består av två delar, den ena beskriver Norden Hus i
Reykjavik, den andra Nordens Hus på Färöarna, det görs även vissa
jämförelser mellan husen. Först ges en bakgrundsskildring av husens
tillkomst, därefter görs en allmän genomgång av verksamheten enligt
stadgarna. Huvuddelen av rapporten upptas av en ingående beskrivning av
arbetet vid husen med synpunkter och förslag till åtgärder i syfte att förbättra
verksamheten vid de bägge husen.

Utskottet har vidare utvärderat verksamheten inom provning och standardisering
vid Nordtest och Nordisk Industrifond. Utvärderingen har särskilt
beaktat:

- avveckling av tekniska handelshinder i Norden

- Nordens anpassning till EG:s inre marknad.

I utvärderingen har resultaten värderats utifrån brukarnas synvinkel och
uppdraget har genomförts med hjälp av tre enkätundersökningar och ca 25
personliga intervjuer. Inom uppdraget har även värderats behovet av
ändringar i det framtida arbetet.

I rapporten pekas på den nya situation som uppstått inom standardisering,

Redog. 1989/90:4

provning och kontroll sedan EG beslutat att etablera en fri inre marknad före
utgången av 1992. Det hänvisas också till den förändring som skett inom
standardiseringsområdet. Standardisering var tidigare i hög grad koncentrerad
till variantbegränsning, medan den nu i allt högre grad går in som en
integrerad del i produktionsprocessen. Samtidigt utnyttjas standarder för att
specificera tekniska krav i lagar och förordningar. Standardisering och
provning har alltså fått en helt annat betydelse än tidigare, från att i vissa fall
ha bidragit till att öka de tekniska handelshindren har det i dag blivit en
möjlighet att öppna marknader.

Utskottet har även undersökt hur brukarna ser på Nordiskt Institut för
Odontologisk Materialprovning (NIOM) och på möjligheten till avgiftsfinansiering
av materialprovningen. Arbetet har bedrivits som en intervjuundersökning,
framför allt genom att en enkät skickats ut till myndigheter,
branschorgan, producenter och inköpare av odontologiskt material.

Budget- och kontrollutskottet har i sitt betänkande till C 1/1989 redovisat
sina synpunkter och förslag till åtgärder med anledning av årets kontrolluppgifter.
Resultatet av utvärderingarna finns presenterat i särskilda rapporter i
form av bilagor till Nordiska rådets presidierapport.

E.2.7. Redaktionskommittén för Nordisk Kontakt

Svenska medlemmar i redaktionskommittén för tidskriften Nordisk Kontakt
har varit Per Olof Håkansson (s) och Ingrid Sundberg (m) fram till den 20
oktober 1988, när Hans Nyhage (m) invaldes efter Sundberg.

Delegationen har vid två tillfällen diskuterat utgivningen av Nordisk
Kontakt, varvid såväl redaktionskommitténs arbetsformer och roll i utgivningen
som frågan om införande av annonser i tidskriften behandlats.

Redaktionskommittén har haft tre möten. Viktiga frågor har varit översyn
av grundläggande förhållanden som rör reglerna för redaktionskommitténs
arbete, instruktioner för chefredaktör och nationella redaktörer och gränsdragning
mellan olika involverade parter: presidium-redaktionskommitté-chefredaktör-nationella
redaktörer. Man har också diskuterat alternativa
anställningsförhållanden för de nationella redaktörerna och ansvarsförhållanden
rörande marknadsföring och distribution av tidskriften.

Redaktionskommittén beslöt vid sitt möte i januari 1989 i Stockholm att på
försök under ett år lägga om utgivningen till månadsutgivning kompletterad
med utgivning av en kvartalstidning med inriktning på det officiella
samarbetet inom olika områden. Frågan om annonsering i Nordisk Kontakt
tas upp på nytt när försöksutgivningen av kvartalstidningen utvärderats efter
ett år.

Redog. 1989/90:4

8 Riksdagen 1989/90.2 sami. Nr 4

F. Nordiska rådets litteraturpris

Redog. 1989/90:4

Vid en högtidlighet den 28 februari 1988 i Stockholms stadshus utdelades
Nordiska rådets litteraturpris om 150.000 DKK.

Nedanstående verk hade nominerats:

Danmark Jens Christian Gröndahl
Rolf Gjedstad

Färöarna Gunnar Hoydal

Finland Rosa Liksom

Gösta Ågren

Island Stefån Hördur Grimsson

Birgir Sigurdsson

Norge Liv Költzow

Dag Solstad

Sverige Lars Ahlin

Sigrid Combuchen

”Rejsens bevaegelser”
”Gå om bag spejlet”

”Hus ur ljödi”

(Hus av ljud)

”Unohdettu vartti”
(Frusna ögonblick)

”Jär”

”Tengsl”

”Dagur vonar”

”Hvem har ditt ansikt?”
”Roman 1987”

”Din livsfrukt”

”Byron”

Litteraturpriset tilldelades den norske författaren Dag Solstad för romanen
”Roman 1987” med följande motivering:

”Dag Solstad skildrar på ett spänstigt språk med ironi, lätthet och
medkänsla 1968-generationens utveckling, misstag och öden i en norsk
småstad.”

Framställning, rekommendationer och yttranden
samt interna beslut antagna vid Nordiska rådets 37:e
session

Framställning

Nr H1989le Gemensam nordisk studie om Europasamarbetet (A 819/e)

Nordisk Råds Presidium anmoder Nordisk Ministerråd om raskt og med
fastlagte tidsgrenser å analysere de nordiske forutsetninger, ambisjoner og
problemer i et bredere europeisk integrasjonssamarbeid, og at tilstrekkelige
ressurser stilles til disposisjon.

Rekommendationer

Nr 2/1989/e Samarbetsplan på energiområdet (B 88le)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd

1. at vedtage en samarbejdsplan på energiområdet efter de retningslinier,
som fremgår af ministerrådsforslag B 88/e og saerligt indarbejde fdlgende:

- stillingtagen til finansieringen af det nye NKA-sikkerhedsprogram,

- en faelles nordisk holdning til problemerne omkring transport og
bortskaffelse af hojradioaktivt materiale,

- planer for hvordan de nordiske regeringer vil intensivere det energipolitiske
samarbejde for at laegge forholdene tilrette for en Önskelig afvikling
af kernekraft,

- planer for hvordan ministerrådet vil arbejde videre med sårbarhedssporgsmålene
i energiforsyningen;

2. at i lpbet af 1989 forelaegge Nordisk Råd konkrete förslag på folgende
områder:

- regeringernes tilrettelasggelse af rammerne for udviklingen af det
nordiske samarbejde om udnyttelse af naturgassen,

- det nye energiforskningsprogram,

- opfölgning af Brundtlandkommissionens anbefalinger, i det detta
arbejde gives den hojeste politiske og budgetmaessige prioritet.

Nr 3/1989le Ett starkare Norden - Ekonomisk handlingsplan för 1989—1982
(B 89/e)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å vedta og gjennomfpre
en ny nordisk pkonomisk handlingsplan i samsvar med ministerrådsforslag
B 89/e og 0konomisk utvalgs synspunkter, herunder saerskilt at Ministerrådet
i förbindelse med handlingsplanen:

1. kartlegger i hvilken grad utviklingen i de nordiske lands person- og
bedriftsbeskatningssystemer skiller seg vesentlig fra de 0vrige OECDland.
Kartleggingsarbeidet b0r danne grunnlaget for en analyse som
belyser virkninger av eventuelle ulikheter

2. konkretiserer og spesifiserer hvordan myndighetene tar sikte på å
medvirke for å tilrettelegge og kontrollere utviklingen av det nordiske
gassamarbeidet

Redog. 1989/90:4

Bilaga

3. fastsetter konkrete tiltak med sikte på å 0ke muligheten for nordisk
samarbeid på tjenestehandelens område

4. iverksetter tiltak som vil effektivisere arbeidet med å avvikle handelshindringer,
herander en rask vurdering av spörsmålet om å opprette en saerlig
ombudsmannsfunksjon for å intensivere arbeidet

5. å folge opp det samarbeid som allerede er innledet mellom de nordiske
eksportkredittgaranti- og kredittinstitusjoner med sikte på å utarbeide et
nordisk system for eksportfinansiering, risikotagning og garantigivning

6. tar opp spörsmålet om subvensjonering av miljolån i den foreslåtte
NIB-miljOlåneordningen

7. företar en grundig evaluering av ”Norden i vekst” og en lopende
evaluering av den nye planen slikt at en senest innen 1991 kan få grunnlag
til å vurdere hvordan disse to handlingsplaner best mulig kan folges opp,
og vurdere sporgsmålet om hensigtsmaessiheden af rullende Okonomiske
handlingsplaner og en finansieringsreform for det nordiske samarbejde

8. foretager omprioriteringer i planen, således at turistkampagnen i USA,
vejrradarprojektet og den skattevidenskabelige forskning överföres til
vurdering i de respektive sektorbudgetter og der i stedet satses på Oget
udbygning og langtidssikring af de nordiske forskerstipendier, Nordplus
og Nordjobb.

Nr 411989le Samarbetsprogram på fiskeriområdet (B 901e)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd

at vedtage et samarbejdsprogram på fiskeriområdet med udgangspunkt i
ministerrådsforslag B 90/e og under hensyntagen til de synspunkter, som
fremgår af 0konomisk Udvalgs betänkning.

Nr 511989/e Ökat samarbete i internationella frågor (A 867/e)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

a) att före den 1 september 1989 framlägga de förslag till utveckling av
ministerrådets arbetsformer och organisation samt till målsättningar för
det nordiska samarbetet, som kapitlen 5 och 6 i utredningen om
internationella samarbetsfrågor i Nordiska rådet (NU 1988:4) samt
ministerrådets egna utredningar om Norden i Europa ger anledning till,
och

b) att till Nordiska rådets session i Reykjavik 1990 redogöra för de åtgärder i
övrigt som Nordiska rådets ovannämnda utredning ger anledning till.

Nr 611989le Ökat samarbete i internationella frågor - de nordiska regeringarnas
rapportering om åtgärder till 38:e sessionen (A 867le)

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att till

Nordiska rådets session i Reykjavik 1990 redogöra för de åtgärder, som

utredningen (NU 1988:4) för regeringarnas del ger anledning till.

Redog. 1989/90:4

Bilaga

Nr 7119891k Ändring av det nordiska kulturavtalet (B 95/k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att fastställa ändringar
i Artikel 5, littera d i avtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge
och Sverige om kulturellt samarbete i enlighet med ministerrådsförslag
B 95/k och med beaktande av de synpunkter som anförts av kulturutskottet.

Nr 8/19891k Projekt Nordjobbs fortsättning (A 8221k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utarbeta ett
förslag som garanterar Nordjobb en ekonomisk grundtrygghet för sin
verksamhet och utveckling i framtiden.

Nr 9/1989/k Nordiska lägerskolor (A 823lk)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att inleda ett arbete
med ett statsbidragssystem till Föreningarna Norden för att öka och
intensifiera arbetet med nordiska lägerskolor med speciell hänsyn till
Västnordens svåra ställning i detta avseende.

Nr 10/1989/k Stöd till den skogsfinska kulturen (A 830/k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att snarast stödja
den pågående försöksverksamheten angående forskning om den skogsfinska
kulturen som bedrivs i samarbete med berörda intressegrupper.

Nr 11/1989/k Barnboksinstitut för de små språkområdena (A 834/k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att medverka till att
vid ett befintligt institut på Färöarna sätta igång verksamhet, t.ex. i form av
en tjänst, med syfte att stärka de små språkområdena i Norden såvitt gäller
barn- och ungdomsböcker på färöiska, grönländska och samiska.

Nr 12/1989/k Datorstödd utbildning av tekniker och ingenjörer (A 837/k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att under medverkan
av bl.a. Nordiska Industrifonden (NIF) igångsätta ett projekt för att ta
fram sådan dataprogramvara som behövs i den databaserade grund- och
vidareutbildningen av tekniker och ingenjörer i Norden. Arbetet kan senare
utvidgas till att omfatta också andra lämpliga utbildningsområden.

Nr 13/1989/k Utbildnings- och praktikantutbytessamarbetet med EG
(A 840/k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att vidta åtgärder för
att de nordiska länderna i samarbete med intresseorganisationer skall verka
för att samordnat forcera utbildnings- och praktikantutbytessamarbetet med
EG.

Nr 14/1989/k Nordisk bokserie (A 848/k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att vidta åtgärder för
att inrätta en nordisk bokserie upptagande god nordisk litteratur.

Redog. 1989/90:4

Bilaga

Nr 15119891j Samarbetsprogram på konsumentområdet (B 91 lj)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at vedtage et samarbejdsprogram
på konsumentområdet i overensstemmelse med ministerrådsforslag
B 91/j og Juridisk Udvalgs synspunkter.

Nr 16119891j Nordisk överenskommelse om folkregistrering (B 92/j)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at vedtage den nordiske
overenskomst om folkeregistrering i overensstemmelse med ministerrådsforslag
B 92/j og Juridisk Udvalgs synspunkter.

Nr 17ll989lj Handlingsplan för jämställdhetssamarbetet 1989-1993 (B 94lj)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at vedtage en handlingsplan
for det nordiske ligestillingssamarbejde i overensstemmelse med
ministerrådsforslag B 94/j og Juridisk Udvalgs synspunkter.

Nr 18119891j Projekt på flyktingområdet (A 8291j)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at gennemfore folgende
projekter i samarbejde med UNHCR og de beror te landes regeringer;

1. Et projekt, hvis formål er frivillig tilbagevenden (repatriering)

2. Et projekt, hvis formål er midlertidig integration

3. Et projekt, hvis formål er bosaetning i de nordiske lande.

Nr 19119891j Begränsning av export av farliga varor (A 852/j)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at vedtage de foranstaltninger,
der er nödvendige for at forhindre at produkter, som det er forbudt at
saelge i et af de nordiske lande på grund af sin farlighed, eksporteres til andre
markeder. Udgangspunktet bor vaere, at sådanne produkter kun må saelges
der under forudsaetning af, at modtagerlandet efter at vaere underrettet om
sikkerhedsmanglerne, udtrykkeligt tillader importen af varén. For sådanne
produkter, hvor risikoen er saerlig alvorlig, bor eksport overhovedet ikke
tillädes.

Nr 2011989/j Intensiverad övervakning av bojkottlagstiftningen mot Sydafrika
(A 854/j)

Nordisk Råd rekommanderer de nordiske landes regeringer at intensivere
arbejdet med overvågning af boycotlovgivningen mod Sydafrika både
nationalt og nordisk.

Nr 2111989/t Nordiskt turistprogram (B 9311 och A 856/t)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att

• göra Nordiska ministerrådets turistutskott till en ämbetsmannakommitté,
direkt underställt Nordiska ministerrådet

• initiera ett arbete med att inom Norden sammanställa och samordna
åldersgränsen barn/vuxen i offentliga kollektiva transportmedel

Redog. 1989/90:4

Bilaga

• samordna turistprojekt i det nordiska regionala samarbetet och verka för
att behoven av erfarenhetsutbyte blir tillgodosedda

• särskilt uppmärksamma turismens betydelse för Västnorden

• utifrån erfarenheterna av den västtyska marknadsföringskampanjen värdera
hur man skall gå vidare med samlade och/eller samordnade insatser

• utreda fördelarna vid administrativ samordning av de nordiska ländernas
turistbyråer speciellt på de utomeuropeiska marknaderna

• på alla nivåer verka för förstärkning och samordning av forskningen och
utbildning inom turistsektorn

• verka för att i ökad utsträckning överföra nationella medel till den
nordiska budgeten, främst vad gäller aktiviteter utanför Norden.

Nr 22/1989/t Ökat samarbete inom turismen (B 93/t och A 856/t)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att

• anta ett nordiskt turistprogram i enlighet med ministerrådets förslag
B 93/t, och vad kommunikationsutskottet anfört

• ministerrådet lämnar en årlig rapportering av programmet i sin verksamhetsberättelse,
C 1.

Nr 2311989/1 Samnordisk användning av informationssystem och databanker
(A 820/t)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att utreda möjligheterna till en samnordisk användning av nuvarande
\ nationella informationssystem och databanker

att undersöka förutsättningarna för eventuella nya informationssystem och
databanker för t.ex. miljöfrågor, turism och trafiksäkerhet
att utreda hur de nordiska standarderna inom området förhåller sig till
motsvarande standarder inom EG.

Nr 24/1989/t Utvidgat Nordresekort (A 821/t)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att skyndsamt undersöka förutsättningen för ett bibehållande av en generös
prisnivå på ”Nordturist för unga” även efter en breddning
att inleda förhandlingar med järnvägsföretag, flygbolag, bussbolag och
aktuella rederiföretag för att kortet fr.o.m. 1990 skall omfatta även
Västnordens färje-, flyg- och busslinjer samt Nordkalottens busslinjer,
samt

att med särskild betoning av tidsaspekterna beakta vad kommunikationsutskottet
anfört i sitt yttrande över dokument Cl/1989 som framförs i det
ovan anförda.

Nr 25/1989/t Ökat samarbete inom järnvägstrafiken (A 827/t och A 858/t)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att vidta åtgärder syftande till ökad samplanering och ökat investeringssamarbete
mellan de statliga järnvägsföretagen i Norden, samt
att förbättra förutsättningarna för de nordiska järnvägsförvaltningarna att

Redog. 1989/90:4

Bilaga

skapa ett utvidgat samarbete med organisation, produktutveckling, Redog. 1989/90:4
utbud och marknadsföring av godstransportsystemen. Bilaga

Nr 261198911 Fordonstekniskt samarbete (A 833/1)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att det fordonstekniska samarbetet mellan de nordiska länderna förbättras
och får större genomslagskraft, samt
att verka för enhetliga bestämmelser vid typ- och kontrollbesiktning av
fordon.

Nr 27/1989/t Samordnad trafik- och trafiklärarutbildning (A 863/t)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att verka för att likartade krav ställs på trafikundervisningen inom Norden
att ta initiativet till att etablera en nordisk trafiklärarhögskola, samt
att trafiklärarexamen som avlagts i ett nordiskt land också får giltighet i de
övriga nordiska länderna.

Nr 28/1989/s Handlingsplan mot cancer (B 96/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att anta en nordisk
handlingsplan mot cancer i enlighet med ministerrådförslag B 96/s och med
hänsyn tagen till social- och miljöutskottets synpunkter.

Nr 2911989/s Nordisk arbetsmiljökonvention (B 97/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att anta en nordisk arbetsmiljökonvention i enlighet med ministerrådsförslag
B 97/s samt med beaktande av social- och miljöutskottets synpunkter.

Nr 30/1989/s Utbildning och legitimation för kiropraktorer (A 825/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att snarast genomföra en utredning om möjligheterna till en för de nordiska
länderna gemensam utbildning för kiropraktorer, liksom till likalydande
rättsregler rörande kiropraktorers legitimation och yrkesutövning.

Nr 3111989/s Hjälpmedelsförsörjning för handikappade (A 826/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att vidareutveckla
samarbetet på handikappområdet genom att undersöka möjligheterna att
skapa en samnordisk modell för hjälpmedelsförsörjning för handikappade.

Nr 3211989/s Samarbetsorgan för räddningstjänstområdet (A 8281s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda förutsättningarna
att inrätta ett samarbetsorgan för räddningstjänstområdet.

100

Nr 33/1989/s Ökade insatser inom barn- och familjepolitiken (A 832ls) Redog. 1989/90:4

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet Bilaga

1) att göra en kartläggning av småbarnsfamiljernas förhållanden i de
nordiska länderna mot bakgrund av nationella och nordiska undersökningar,

2) att ta initiativ till ett erfarenhetsutbyte och samarbete mellan de nordiska
forskningscentra för barn och barns uppväxtvillkor syftande till gemensam
planering av forskningsinsatser,

3) att utvärdera hur de nordiska länderna hjälper de barn och deras familjer
som av psykiska och sociala skäl är i behov av särskilt stöd.

Nr 34/1989ls Nordisk arbetsmarknad för lantmätare (A 842/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att snarast möjligt
skapa fri nordisk arbetsmarknad för lantmätare.

Nr 35/1989/s Insatser för minskad alkoholkonsumtion i Norden (A 8461s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att utarbeta ett tidsbestämt aktionsprogram för att uppfylla Världshälsoorganisationens
(WHO) mål om en 25 %-ig minskning av alkoholkonsumtionen
till år 2000.

Nr 36/1989ls Plan för förstärkta insatser mot reumatiska sjukdomar i Norden
(A 850/s och A 850Ä/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att tillsätta en planeringskommitté med erforderliga sekretariatsresurser för
att planera genomförandet av ett nordiskt reumatikerår 1991
att utarbeta en plan för förstärkta insatser i Norden mot reumatiska
sjukdomar, beträffande förebyggande åtgärder, vård, forskning och
utbildning.

Nr 3711989/s Skydd av den nordiska havsfågelfaunan (A 853/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att ta initiativ till att
det utarbetas en gemensam nordisk handlingsplan för sillgrisslan och
liknande havsfågelarter med syfte att klarlägga orsakerna till arternas
tillbakagång och föreslå konkreta åtgärder.

Nr 38/1989/s Nordiskt miljö- och biologiår 1990 (A 855/s och A855Ä/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att anslå tillräckliga
medel och sekretariatsresurser för att följa upp miljö- och biologiåret.

Nr 39/1989/s Plan för att reducera koldioxidutsläppen (A 869/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att i sitt arbete med
en ny handlingsplan mot luftföroreningar inkludera förslag till åtgärder mot

101

utsläpp av koldioxid, både vad gäller energisektorns och trafiksektorns
andelar därav.

Yttranden

1. Nordiska rådets yttrande angående Nordiska ministerrådets berättelse om
det nordiska samarbetet (C 1) (budget- och kontrollutskottet)

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

2. att lägga de synpunkter, som fackutskotten framfört, till grund för det
fortsatta arbetet

2. Nordiska rådets yttrande angående budget- och kontrollutskottets
sakområde (C 2)

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

- att nya aktiviteter av större dimensioner tillförs nya medel eller att
ministerrådet på annat sätt säkrar genomförandet av dessa aktiviteter

- att ministerrådet beslutar att överskottet från 1987 års verksamhet överförs
till ministerrådets budget för att användas i den nordiska verksamheten

- att i kommande planeringsdokument ge en uppskattning av de ekonomiska
konsekvenserna för olika aktiviteter samt att ange preliminära sektorramar

- att vid eventuella omprioriteringar inom planeringsperioden ta hänsyn till
rådets synpunkter och prioriteringar

- att arbeta för att nya handlingsplaner och -program innehåller kostnadsoch
finansieringsplaner

3. Nordiska rådets yttrande angående Norden i Europa II (bilaga till C 2;
NORD 1989:21) (budget- och kontrollutskottet)

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

- att vid utarbetande av det nordiska arbetsprogrammet för perioden
1989-1992 ange klara mål och tidsfrister samt kostnads- och finansieringsplaner
för föreslagna åtgärder och initiativ

- att vid utarbetandet av arbetsprogrammet beakta Nordiska rådets synpunkter -

att bereda Nordiska rådet tillfälle att yttra sig över arbetsprogrammet
innan det slutligen fastställes.

Redog. 1989/90:4

Bilaga

102

4. Nordiska rådets yttrande angående ekonomiska utskottets sakområde (C 2)

Nordisk råd henstiller til Nordisk Ministerråd, at eventuelle budgetutvidelser
for 1990 og 1991 dröftes ud fra en nöje prioritering af virksomheden og ud fra
en konkret bedömmelse af aktiviteterne i ökonomisk handlingsplan og på
andre höjt prioriterede samarbejdsområder.

Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd og de enkelte nationale
regeringer at efterleve egne erklaerede målsaetninger vedr. politisk beslutsomhed
og styring af de normgivende myndigheder, således at der kan opnås
en hurtig afvikling af tekniske handelshindringer.

Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd at et ministerrådsforslag om
et nyt regionalpolitisk samarbejdsprogram forelaegges rådet til sessionen i
1990, og at forslaget kommer til at bygge på en grundig evaluering af den
hidtidige virksomhed.

Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd og de nationale regeringer
at der snarest nedsasttes et formelt fagministerråd på biståndsområdet samt at
der gennemföres et taet koordineret nordisk bistandsarbejde i relation til et
frit Namibia.

5. Nordiska rådets yttrande angående kulturutskottets sakområde (C 2)
Nordisk Råd vedtar fölgende uttalelse:

- att ministerrådet i fortsättningen avger en mera konkret plan för det
nordiska samarbetet (C 2) med angivande av tidsramar

- att kulturhandlingsplanen tillförs erforderliga resurser för dess genomförande
och att medel till den Nordiska kulturfonden kraftigt utökas

- att Nordiska ministerrådet framlägger förslag för att få till stånd ett
utvidgat samarbete inom medie- och filmområdet i Norden

- att Nordiska ministerrådet i god tid före den 38:e sessionen lägger fram en
handlingsplan för språkområdet

- att Nordiska ministerrådet utarbetar och avger nya riktlinjer för Nordiska
forskningspolitiska rådet före den 38:e sessionen

- att Nordiska ministerrådet beaktar de synpunkter som framförs i tilläggsbetänkandet
över ”Norden i Europa II”.

6. Nordiska rådets yttrande angående juridiska utskottets sakområde (C 2)

- Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd i den videre planlaegning
også at vaere opmasrksom på samarbejdet i förbindelse med områder som
f.eks. menneskerettigheder og samernes stilling.

- Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd i förbindelse med det videre
arbejde med reglerne om foraeldremyndighed o.lign. at undersöge mulighederne
for ökonomisk hjaelp fra samfundets side til de foraeldre og börn,
der efter en skilsmisse bor så långt fra hinanden, at udövelsen af
samvaersretten bliver en ökonomisk byrde.

- Nordisk råd henstiller til Nordisk Ministerråd i lovgivningssamarbejdet
dels at prioritere et projekt om ökonomisk kriminalitet i förbindelse med

Redog. 1989/90:4

Bilaga

103

Redog. 1989/90:4

Bilaga

7. Nordiska rådets yttrande angående kommunikationsutskottets sakområde

(C 2)

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

- att i sitt planeringsdokument, C 2, visa sektorernas budgetramar, samt visa
i dokumentet vilka åtgärder som planeras för att nå ministerrådets
målsättningar

- att i fortsättningen prioritera högt arbetet inom trafiksäkerhetssektorn

- att verka för en gynnsam utveckling av den nordiska transportmarknaden i
förhållande till den europeiska utvecklingen

- att när den nordiska datahandlingsplanen upphör, avsätta ett belopp i sin
budget som motsvarar beviljningarna till handlingsplanen till datarelaterade
projekt som främjar den mänskliga sidan i data- och informationstekniken -

att en nödvändig höjning av den nordiska turistbudgeten inte får förorsaka
en minskning av budgetbeviljningar till andra sektorer inom kommunikationsutskottets
verksamhetsområde

- att verka för en fri nordisk transportmarknad, som också kan påverka den
europeiska transportmarknaden i en riktning svarande till nordiska
målsättningar där miljö och trafiksäkerhet ges hög prioritet

- att i sitt planerade arbetsprogram för perioden 1989-1992 beakta kommunikationsutskottets
synpunkter som framförs i utskottets tilläggsbetänkande.

8. Nordiska rådets yttrande angående social- och miljöutskottets sakområde

(C 2)

1. De nordiska länderna bör inom FN föreslå att de industrialiserade
länderna inriktar en viss del av sin BNP till globalt miljösamarbete.

2. I den kommande handlingsplanen mot luftföroreningar bör åtgärder inom
energi- och trafikpolitiken för att minska utsläppen av koldioxid ingå.

3. Mot bakgrund av utvecklingen mot en inre marknad inom EG måste
bevarande och vidareutveckling av den nordiska modellen inom de
socialpolitiska, arbetsmarknads-, arbetsmiljö- och miljöområdena ges hög
prioritet.

miljöforbrydelser, og dels at intensivere arbejdet med regler om erstatning
for miljöskader.

- Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd, at der på konsumentområdet
gives höj prioritet til et projekt om frivillig miljömärkning.

- Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd at overveje at omorganisere
Det Permanente Nordiske Udvalg for Levnedsmiddelspörgsmål - PNUN -således, at det får status som en nordisk embedsmandskomite med direkte
reference til Nordisk Ministerråd.

- Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd, at der som en opfölgning af
Nordisk Forum 1988 til Nordisk Råds session i 1990 fremlaegges et konkret
förslag til et nyt nordisk Forum.

104

4. Ministerrådets plandokument bör innehålla en klarare uppställning av
prioriteringar och kompletteras med budgetsiffror.

Interna beslut

1. Internt beslut (A 867/e), att

Nordiska rådet ålägger presidiet att efter nära samarbete med rådets
utskott och delegationer till Nordiska rådets session i Reykjavik 1990
redogöra för de åtgärder som utredningen om internationella samarbetsfrågor
i Nordiska rådet ger anledning till.

2. Internt beslut (A 855/s), att

Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet utlyser 1990 som ett nordiskt
miljö- och biologiår samt utser en beredningsgrupp med bred representation
av bl.a. nordiska folkrörelser och organisationer för att planlägga
genomförandet av miljö- och biologiåret.

Redog. 1989/90:4

Bilaga

105

89139. Stockholm 1989