Redogörelse från den svenska parlamentariska delegationen hos Europarådets rådgivande församling för församlingssessionerna under år1972 (Framställning / redogörelse 1973:17)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

1973-05-28

Till Riksdagen

Redogörelse från den svenska parlamentariska delegationen hos Europarådets
rådgivande församling för församlingssessionerna under år
1972

Härmed får den svenska parlamentariska delegationen hos Europarådets
rådgivande församling överlämna efterföljande redogörelse för
rådets församlingssessioner under år 1972 jämte bilaga.

På delegationens vägnar:

KAJ BJÖRK

IRagnar Dromberg

1 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 17

Ber. 1973:17

Redogörelse från den svenska parlamentariska delegationen hos Europarådets
rådgivande församling för församlingssessionerna under år
1972

Europarådets rådgivande församling höll tredje delen av sitt tjugotredje
möte den 19—26 januari, första delen av sitt tjugofjärde möte
den 15—19 maj och andra delen av sitt tjugofjärde möte den 17—24
oktober 1972 i Strasbourg. I anslutning till januari- och oktobermötena
samlades parlamentariker från EFTA-länderna för diskussion av frågor
av gemensamt intresse på det ekonomiska området. Under majmötet
hölls en gemensam session mellan Europarådets rådgivande församling
och EG:s s. k. Europaparlament.

Svensk representation

Riksdagen företräddes under året i församlingen och dess organ av
följande valda ombud och suppleanter:

Ombud:

Ambassadör Kaj Björk (ordförande)

Jur. dr Gunnar Hedlund
Fröken Astrid Bergegren
Avdelningsdirektör Daniel Wiklund
Rektor Stig Alemyr
Direktör Gösta Bohman

Suppleanter:

Hemmansägare Uno Hedström
Direktör Bengt Sjönell

Skoldirektör Ingvar Svanberg (fram till majmötet)

Barnavårdsman Mary Holmqvist (från majmötet)

Redaktör Per Ahlmark
Ingenjör Nils Erik Wååg
Jur. kand. Bertil Lidgård

I januarisessionen deltog herr Björk, fröken Bergegren, herrar Wiklund,
Alemyr, Hedström, Ahlmark, Wååg och Lidgård.

I majsessionen deltog herrar Björk och Hedlund, fröken Bergegren,
herrar Alemyr, Bohman, Hedström, Sjönell, fru Holmqvist, herrar Ahlmark,
Wååg och Lidgård.

I oktobersessionen deltog herrar Björk och Hedlund, fröken Bergegren,
herrar Wiklund, Alemyr, Bohman, Hedström, Sjönell, Ahlmark,
Wååg och Lidgård.

Ombuden och suppleanterna är normalt fördelade på församlingens
samtliga 14 utskott (kommittéer), vilka sammanträder såväl mellan som

Ber. 1973:17

under sessionerna och bereder huvuddelen av församlingens ärenden.
Ett av dessa utskott, nämligen det ständiga utskottet, har fullmakt att
i vissa frågor agera på församlingens vägnar mellan sessionerna. På
grundval av utskottens förslag antar den rådgivande församlingen rekommendationer
till ministerkommittén eller antar resolutioner, s. k.
direktiv och uttalanden.

De svenska ombuden och suppleanterna har under året varit fördelade
på utskotten på följande sätt (snedstrecken anger personskiften
mellan tjugotredje och tjugofjärde mötena):

Ständiga utskottet

Politiska utskottet

Utskott för ekonomi
och utveckling
Social- och hälsovårdsutskottet Juridiska

utskottet

Kultur- och utbildningsutskottet

Utskottet för vetenskap
och teknologi
Utskottet för regionalplanering
och kommunala
frågor

Utskottet för procedurfrågor
J ordbruksutskottet
Utskottet för europeiska
icke-medlemsländer
Utskottet för förbindelser
med de nationella
parlamenten
Utskottet för befolkningsoch
flyktingfrågor
Budgetutskottet

Ordinarie
Bohman/Alemyr
Bergegren
Björk
Sjönell
Bohman
Svanberg/Wååg
Bergegren (ordf.)
Wiklund (vice
ordf.)
Bergegren
Hedlund
Alemyr
Lidgård
Ahlmark
Wååg
Alemyr
Sjönell

Lidgård

Hedström

Ahlmark

Wiklund (vice
ordf.)

Suppleanter

Wiklund/Bohman

Björk/Wiklund

Alemyr

Ahlmark

Wiklund

Wååg/Holmqvist

Hedström

Sjönell

Hedström

Lidgård

Björk

Sjönell

Bergegren

Wååg

Lidgård

Svanberg/—
Sjönell

Svanberg/Holm -qvist
Bergegren

—/Holmqvist —/Wiklund

Herr Alemyr blev vid majsessionen en av församlingens tio vicepresidenter
på ett år.

Flera av församlingens utskott har tillsatt halvpermanenta eller mer
tillfälliga underskott. Följande svenska ombud har under året (eller

Ber. 1973:17

delar därav) varit ledamöter av sådana underutskott: herr Björk av
politiska utskottets underutskott beträffande relationerna med Förenta
nationerna, dess underutskott beträffande vapenleveranser och -försäljningar
och dess underutskott beträffande Nord-Irland, fröken Bergegren
av social- och hälsovårdsutskottets underutskott beträffande narkotikaberoende
och dess underutskott beträffande den europeiska socialstadgan,
herr Wiklund av social- och hälsovårdsutskottets underutskott
beträffande det femte seminariet för frivilligtjänst, fröken Bergegren
av juridiska utskottets underutskott beträffande strafflag och kriminologi
och dess underutskott beträffande narkotikaberoende, herr Alemyr
av kultur- och utbildningsutskottets underutskott beträffande UNESCO,
herr Lidgård av kultur- och utbildningsutskottets underutskott beträffande
historiska och konstnärliga minnesmärken och platser, herr Sjönell
av region- och kommunalutskottets underutskott beträffande Europapriset
och utbredandet av Europaidén, herr Alemyr av region- och
kommunalutskottets underutskott beträffande kommunala och regionala
strukturer och av dess underutskott beträffande naturvård.

Vid majsessionen avgick schweizaren Olivier Reverdin som president
i församlingen. Till dennes efterträdare valdes med acklamation italienaren
Giuseppe Vedovato (kristl, dem.). Till de tio vicepresidentposterna
valdes vid samma tillfälle, förutom herr Alemyr, delegater från Storbritannien,
Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Belgien, Österrike,
Turkiet, Nederländerna, Island och Malta.

Ministerkommitténs verksamhetsberättelse presenterades vid januarisessionen
av den schweiziske utrikesministern Pierre Gräber samt vid
maj- och oktobersessionema av den turkiske utrikesministern Haluk
Bayiilken.

Vid januarisessionen framträdde som gästtalare den irländske justitieministern
Desmond 0’Malley i en debatt om kontroll av försäljning
och innehav av handeldvapen, den västtyske inrikesstatssekreteraren
Dietrich Genscher i miljövårdsdebatten, den brittiske premiärministern
Edward Heath i samband med överlämnandet till denne av ett nyinstiftat
Europapris för statskonst, den österrikiske utrikesministern Rudolf
Kirchschläger i den politiska generaldebatten och den västtyske
jordbruksministern Joseph Ertl i församlingens jordbruksdebatt.

Vid majsessionen framträdde den tunisiske utrikesministern M. Masmoudi
i en debatt om utvecklingsbiståndet samt den luxemburgiske premiärministern
Pierre Werner och den danske ekonomiministern Per
Haekkerup i den ekonomiska debatten.

Vid oktobersessionen talade OECD:s generalsekreterare Emile van
Lennep i den ekonomiska debatten, Senegals president Léopold Sédar
Senghor i kulturdebatten, den österrikiska vetenskaps- och forskningsministem
Herta Fimberg och den maltesiska utbildnings- och kulturministern
Agatha Barbara i utbildningsdebatten, den schweiziska justi -

Ber. 1973:17

tieministern Kurt Furgler i den juridiska debatten, den österrikiske handels-
och industriministern Josef Staribacher i den ekonomiska debatten
samt den franske biträdande utrikesministern André Bettencourt i den
politiska debatten.

Allmänpolitiska frågor
Den allmänpolitiska debatten i församlingen koncentrerades vid januarisessionen
till frågan om öst-väst-förbindelserna och förberedandet
av en europeisk säkerhets- och samarbetskonferens, särskilt mot bakgrund
av de avtal i Tysklands- och Ber linfrågorna som kort tid dessförinnan
hade ingåtts. I debatten förekom betydande meningsbrytningar
mellan å ena sidan dem som i utvecklingen såg lovande förutsättningar
för avspänning och samarbete mellan Öst och Väst och å andra sidan
dem som i denna utveckling såg ett hot mot eller en risk för den västliga
världen. I den rekommendation (nr 662) som antogs av församlingen
angavs de teman som borde ingå i den kommande säkerhetskonferensens
dagordning och anbefalldes ministerkommittén att söka
harmonisera medlemsregeringarnas uppträdande under de förberedande
multilaterala överläggningarna i Helsingfors samt att låta inrikta Europarådets
politiska och tekniska aktiviteter på en varaktig förbättring av
öst-väst-förbindelserna liksom på hävdandet av den europeiska mänskliga
rättighetskonventionens principer och de demokratiska institutionerna.

Relationerna mellan Europa och USA utgjorde det traditionella huvudtemat
för den allmänpolitiska debatten vid majsessionen. I den politiska
kommitténs rapport härom liksom i den av församlingen antagna
resolutionen (nr 524) i ämnet framhölls bl. a. att det råder ovisshet och
undran beträffande de framtida relationerna mellan Västeuropa och
USA och att dessa försämrats som följd av valutakrisen och av andra
friktioner på det ekonomiska området. Det uttalades vidare förhoppningen
att USA skall bibehålla sina militära styrkor i Europa samt
fortsätta sitt stöd av den europeiska enhetens sak. Å andra sidan borde
de europeiska NATO-medlemmarna ta på sig en större del såväl av
beslutsansvaret som av betalningsbördan för det gemensamma försvaret.
Det underströks vidare bl. a. att den utvidgade europeiska gemenskapen
(EG) måste göra snabba och substantiella framsteg för att
Västeuropa skall bli en mera värdefull och respekterad partner till
USA. Det kommande toppmötet inom EG borde ge en ny impuls åt
den ekonomiska integrationen genom att definiera det utvidgade EG:s
roll och uppgifter liksom ”dess utrikespolitik, vars grundval utgörs av
relationerna till USA”. Konsultations- och samordningsmekanismerna
inom Atlantfördraget måste stärkas som förberedelse för den europeiska
säkerhets- och samarbetskonferensen och förhandlingarna om ömsesidi lf

Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 17

Ber. 1973:17

ga styrkereduktioner. — Herr Björk reserverade sig i ett anförande mot
vissa av de angivna teserna i resolutionen, främst dem som talar om
försvarsfrågor vilka uttryckligen faller utanför Europarådets behörighet
att behandla. — Herr Björk påtalade även frånvaron i rapporten av
varje hänvisning till eskalationen av den amerikanska krigföringen i
Vietnam, som upprört stora delar av den allmänna opinionen i Västeuropa
och som endast kunnat leda till ökat mänskligt lidande utan att
åvägabringa någon lösning av konflikten. Av Europarådets medlemsstater
hade endast de franska, svenska, norska och danska regeringarna
intagit en klar ståndpunkt till dessa händelser, något som på ett paradoxalt
sätt illustrerade ambitionen att åstadkomma en enhetlig västeuropeisk
attityd till de internationella problemen.

I samma anförande tog herr Björk även upp vissa omotiverat överslätande
och optimistiska uttalanden om demokratins och parlamentarismens
belägenhet i Turkiet, vilka gjorts av den politiska kommitténs
ordförande, västtysken Blumenfeld. Påpekandet föranledde bemötanden
från Blumenfeld liksom från några brittiska, turkiska och österrikiska
talares sida.

Den turkiske utrikesministern Bayiilken framträdde senare under
majmötet som presentatör av verksamhetsberättelsen från Europarådets
ministerkommitté, i vilken han då blivit ordförande. I det avslutande
”nationella” avsnittet av sitt anförande erinrade Bayiilken om att församlingens
politiska utskott sammanträtt i Turkiet under april månad.
Bayiilken sade sig vara övertygad om att ''Turkiets hängivenhet för
den parlamentariska demokratin och de ansträngningar landet gör för
att trygga friheterna vederbörligen inses av församlingens ledamöter”.
Utrikesministerns anförande avbröts tillfälligt av en antiturkisk demonstration
från åhörarläktaren. — I den efterföljande frågestunden
ställde herr Kaj Björk en fråga till Bayiilken om de senaste avrättningarna
i Turkiet och erinrade om den internationella reaktionen mot
dödsdomar för politiska brott. Bayiilken svarade med en utförlig redogörelse
för den turkiska demokratins framväxt och hävdade att stränga
straff är oundvikliga när statens säkerhet är i fara. I Turkiet rörde det
sig om att rädda landets enhet och att bevara de demokratiska principerna.
I en replik konstaterade Björk att frågan om dödsstraff alltmer
blivit en internationell angelägenhet som diskuteras inom vissa av FN:s
och Europarådets organ.

Turkietfrågan återkom — utan att stå på dagordningen — även vid
oktobersessionen, nämligen under debatten om de mänskliga rättigheterna,
då den turkiska regeringens åsidosättande av de mänskliga rättigheterna,
undantagslagar, fängslande av journalister och studenter etc.
påtalades av socialdemokratiska talare från Nederländerna, Norge och
Storbritannien. Andra talare, däribland förre församlingspresidenten
Reverdin, en västtysk socialdemokrat och en konservativ engelsman be -

Ber. 1973:17

klagade att Turkiet blivit indraget i denna debatt. Vid en senare debatt
under samma session, då ministerkommitténs verksamhetsberättelse presenterades
av kommitténs turkiske ordförande, utrikesminister Bayiilken,
tog även herr Ahlmark upp den turkiska frågan i ett anförande som
anknöt till vad som sagts av de tidigare talarna. Herr Ahlmark erinrade
om vittnesmål rörande tortyr och annan misshandel av fängslade personer
i Turkiet och om andra medel som kommit till användning för att
tysta eller förkväva den politiska oppositionen där. Herr Ahlmark ställde
en direkt fråga till den turkiske utrikesministern huruvida Turkiet
vore berett att ta emot en juridisk expertdelegation med uppgift att
undersöka anklagelserna om övergrepp på demokratin i Turkiet och ge
denna delegation tillfälle att träffa och utfråga fångar, politiker, journalister
och andra. — Herr Ahlmarks synpunkter bemöttes först av den
turkiske representanten Feyzioglou och av den västtyske ordföranden i
politiska utskottet Blumenfeld, varefter utrikesminister Bayiilken tog till
orda och betecknade Ahlmarks propå om en undersökningsdelegation
som förhastad. Han erinrade även om att både församlingens politiska
och dess ekonomiska kommitté nyligen hade sammanträtt i Turkiet och
haft tillfälle till samtal och iakttagelser. Turkiet var ett land med öppna
dörrar och herr Ahlmark och andra kritiker finge själva gärna komma
och se med egna ögon.

Frågan om ekonomiskt stöd från de västeuropeiska regeringarnas sida
för att trygga de amerikanska radiostationerna "Radio Free Europés”
och "Radio Libertys” fortsatta sändningar till Östeuropa aktualiserades
i mars 1972 genom en motion av ordföranden i församlingens politiska
utskott, västtysken Blumenfeld, o. a. En med anledning därav utarbetad,
positivt hållen rapport skulle ha behandlats vid församlingens majsession,
men på grund av oenigheter inom utskottet och presidiet avfördes
frågan från mötets dagordning och ajournerades på obestämd tid. —
Rapporten och rekommendationsförslaget återkom vid oktobersessionen
i något modifierad form (sedan de båda radiostationernas verksamhet
genom nya amerikanska anslag garanterats under ytterligare ett år).
Även denna gång föranledde förslaget emellertid häftiga motsättningar
inom utskottet och i församlingen, varför ärendet blev återremitterat till
utskottet i anslutning till en förvirrad voteringsdiskussion.

På grundval av en i skyndsam ordning framlagd rapport från det
politiska utskottet diskuterade församlingen vid sin oktobersession åtgärder
mot den internationella terrorismen, som kort tid dessförinnan kulminerat
i massakrerna på Lyddas flygplats och i den s. k. olympiska
byn i Munchen, flygplanssabotage och -kapningar, brevbombsattentat
m. m. Församlingen antog i denna fråga en rekommendation (nr 684)
med bl. a. en uppmaning till ministerkommittén att utarbeta en gemen -

Ber. 1973:17

sam europeisk front för att bekämpa terrorismen och att göra ärendet
till en permanent dagordningsfråga från och med sin decembersession.
I rekommendation uppfordras medlemsregeringarna också att dels förhindra
att diplomatiska beskickningar etc. utnyttjas för terroristverksamhet
eller till skydd härför, dels använda allt sitt inflytande för att
förmå berörda länder att inte tillåta terrorister att verka eller bo eller
ges asyl inom deras territorium. Vidare uppmanas medlemsstater som
inte redan gjort detta att omgående underteckna och/eller ratificera
Tokio-, Haag- och Montreal-konventionema rörande flygplanskapningar
m. m. Till sist uppmanas Europarådets olika organ att inte ha förbindelser
med organisationer som betraktar terrorismen som en legitim
kampmetod. — I debatten, som samlade ett stort antal talare i ett fördömande
av terrorismen och av de länder som uppmuntrar eller beskyddar
dess utövare, yttrade sig från svensk sida herr Ahlmark, som
bl. a. uttalade sin förvåning över hur passiva regeringarna visat sig i
denna fråga och hur svaga de internationella påtryckningarna på arabländerna
varit.

De aktuella koncentrations- och nedläggningstendenserna inom den
västeuropeiska tidningsvärlden hade på det politiska utskottets uppdrag
analyserats i en interimsrapport med herr Björk och holländaren van
der Sanden som gemensamma författare, vilka båda presenterade sitt
material vid församlingens oktobersession. En resolution (nr 534) antogs,
i vilken församlingen uttrycker bekymmer över det potentiella
eller verkliga hot mot pressens mångsidighet som tidningskoncentrationen
innebär. Vidare uttalas att presstöd kan bli nödvändigt i vidgad
omfattning. Församlingen framför även förhoppningen att rådets speciella
kommitté av experter rörande presskoncentration skall slutföra
sitt arbete snarast möjligt samt uppdrar åt det politiska utskottet att
framlägga sin slutrapport i ämnet vid en kommande session.

Toppmötet i Paris mellan stats- och regeringschefer i den utvidgade
europeiska gemenskapens (EG:s) nio medlemsländer, som ägde rum den
19—20 oktober 1972, dvs. samtidigt med församlingens oktobersession,
tilldrog sig stor uppmärksamhet och debatterades i församlingen såväl i
början som i slutet av sessionen. Debatten tjänade som en generalmönstring
av hela den europeiska integrationsproblematiken. En rad talare
kommenterade — och många beklagade — utgången av den norska
folkomröstningen i anslutningsfrågan. — Dansken Nyboe-Andersen
(venstre) framhöll bl. a. att visserligen kunde starka institutioner behövas
som en garanti för de små ländernas intressen men erinrade samtidigt
om att Danmark som ny medlem behövde en period av anpassning till
samlevnaden med övernationella institutioner. Detta gällde framför allt
på det utrikespolitiska området, och talaren varnade — med udd mot en

Ber. 1973:17

paragraf i det framlagda resolutionsförslaget — på samtliga danska
delegaters vägnar för ett brådstörtat inrättande av en övernationell mekanism
syftande till enhetliga beslut på utrikespolitikens och de internationellt-monetära
områdena. — Norrmannen Frydenlund (arbejderpartiet)
betonade att Norges nej i folkomröstningen inte finge uppfattas
som ett steg i riktning mot neutralism; det utgjorde inget nej till Västeuropa
eller till NATO eller till den västliga orienteringen över huvud
taget. Utslaget måste emellertid både accepteras och respekteras, och
inget kunde ändra detta under överskådlig tid. Det stora antalet ungdomsröster
på nej-sidan borde uppfattas som en varning och en erinran
om att den europeiska enigheten inte finge bli ett självändamål. Det
behövdes en ny europeisk dimension syftande till en förbättring av
”livskvalitén”. — Norrmannen Hegtun (venstre) anslog liknande tongångar
men underströk att nejet i folkomröstningen i år inte för alltid
kunde fastlägga norrmännens attityd till EG. — Norrmannen Petersen
(höjre) uttalade sig starkt beklagande över utgången men trodde att
det norska folkets flertal skulle ändra sig till ett ja inom några år. —
En längre resolution (nr 528) med önskemål och uppmaningar riktade
till den förestående toppkonferensen (bl. a. innehållande en förhoppning
att det norska folket ”med tiden skall känna sig berett att fullt
ut delta i det utvidgade EG”) antogs utan rösträkning. — I samband
därmed gjorde herr Alemyr en röstförklaring, i vilken han tog avstånd
från resolutionstextens referens till Norge. Han uttalade vidare sin tillfredsställelse
med Sveriges frihandelsavtal med EG och framhöll att
Sverige mot bakgrund av sin neutralitet är berett att samarbeta så nära
som möjligt med gemenskapen samt att frihandelsavtalet utgör ett viktigt
steg i denna riktning.

Församlingen antog samtidigt en resolution (nr 529) rörande behovet
av en internationell -valutareform med anknytning till den europeiska
ekonomiska integrationen. I resolutionen välkomnas bl. a. EG-ländernas
avsikt att inrätta en europeisk fond för valutasamarbete.

För att på ett dramatiskt sätt framhäva Europarådsförsamlingens intresse
för den förestående toppkonferensen och de avgöranden som där
skulle träffas avreste församlingspresidenten Vedö vätö och generalsekreteraren
Toncic-Sorinj till Paris för att personligen överbringa innehållet
i resolutionen nr 528.

Debatten i frågan återupptogs den 24 oktober, dvs. sista sessionsdagen,
på grundval av bl. a. kommunikén från toppkonferensen, som
kommenterades och utvecklades av biträdande franske utrikesministern
André Bettencourt. Diskussionen utmynnade i antagandet av ännu en
resolution (nr 536) i ämnet, som på det hela taget uttrycker tillfredsställelse
med toppkonferensens resultat. I resolutionen beklagas dock
att konferensen inte kommit fram till precisa riktlinjer för en permanent
koordinering av den ekonomiska politiken, speciellt för att bekämpa

Ber. 1973:17

inflationen. Vidare beklagas dels att man inte gjort några åtaganden
för att öka utvecklingsbiståndet eller uppnått några bindande beslut för
att förstärka Europa-parlamentet, bl. a. genom direkta val, dels att
toppkonferensen inte gjort några framsteg vad gäller stärkandet av ”de
befintliga mekanismerna för politisk koordination”, särskilt som man
tidigare gett till känna mycket ambitiösa avsikter därvidlag.

I direkt anslutning till oktobersessionens debatt kring EG:s utvidgning
antog församlingen en rekommendation (nr 688), i vilken det bl. a.
påpekas att resultaten av toppmötet i Paris gör det nödvändigt att
skyndsamt definiera Europarådets framtida roll. Det uttalades den fasta
övertygelsen att Europarådet och dess församling även fortsättningsvis
har en viktig roll att spela, bl. a. som parlamentariskt forum vilket är
gemensamt för EG:s medlemsstater ”och många andra demokratiska
stater i Europa”. I rekommendationen anbefalldes ministerrådet att
uppmana medlemsregeringarna att studera den fortsatta roll de förutser
för Europarådets vidkommande (i ljuset av Pariskonferensens resultat)
och att om möjligt redovisa sina synpunkter i ämnet vid ministermötet
i december 1972. Ministerkommittén uppfordrades vidare dels
att ingå i en diskussion härom med församlingens representanter vid
det gemensamma s. k. kollokviet i december, dels och slutligen att
komma fram till en gemensam uppfattning rörande Europarådets framtida
roll och uppgifter senast vid ministermötet i maj 1973.

Ett spörsmål som fanns upptaget på januarisessionens dagordning avsåg
”följderna av situationen i Öst-Bengalen". Som en uppföljning av
den rekommendation (nr 648) om bistånd till flyktingar från dåvarande
Östpakistan, som antogs av församlingens oktobermöte 1971, hade herr
Ahlmark på det politiska utskottets vägnar utarbetat en rapport jämte
förslag till resolution, vars kärna utgjordes av en vädjan om massivt
ekonomiskt bistånd till Bangladesh. Med åberopande av en paragraf i
procedurreglerna lyckades ett av Turkiets församlingsombud dock förhindra
att ärendet togs upp till behandling och beslut. Ordföranden gav
uttryck för sitt och flertalets beklagande av denna utgång och gav herr
Ahlmark tillfälle att ändå göra ett uttalande och presentera sin rapport
omedelbart innan januarimötet förklarades avslutat. — Resolutionen i
fråga antogs sedermera (som nr 517) av församlingens ständiga utskott
under mars månad.

Ekonomiska frågor
Vid sitt januarimöte 1971 hade församlingen antagit en rekommendation
(nr 624) om juridiskt konsumentskydd. Ekonomiska utskottet
beslöt därefter att närmare analysera konsumentskyddet i dess allmänna
ekonomiska och sociala sammanhang. Den därav resulterande rappor -

Ber. 1973:17

ten, som presenterades vid församlingens majmöte 1972, innehöll bl. a.
ett avsnitt om de svenska institutionerna konsumentombudsmannen och
marknadsrådet och utmynnade i yrkande på utarbetandet av en europeisk
”konsumentstadga”, som anger minimivillkoren för ett allomfattat
konsumentskydd. En resolution (nr 521) i denna riktning antogs enhälligt.
I debatten härom deltog bl. a. fröken Bergegren.

Frågan om europeisk ekonomisk och monetär union diskuterades vid
församlingens majsession. Härvid framträdde som gästtalare dels den
luxemburgiske premiärministern Pierre Werner (upphovsman till den
s.k. Werner-planen inom EG), dels den danske ekonomi- och budgetministern
Per Haskkerup. I den av församlingen antagna resolutionen
(nr 523) understryks bl. a. nödvändigheten av att inrätta sådana europeiska
institutioner som kan fylla funktionerna av europeisk centralbank
och europeisk fond för monetärt samarbete, vilka kan bidra till
att bl. a. harmonisera de olika ländernas ekonomiska och skattepolitik
och till att främja antagandet av en gemensam europeisk räkneenhet.

EFTA.s verksamhetsberättelse liksom OECD:s verksamhetsberättelse
diskuterades vid församlingens oktobersession. I anslutning till den
förstnämnda frågan antogs en resolution (nr 535), vari bl. a. understryks
fördelen av ett nära samarbete mellan de kvarvarande EFTA-länderna
och det utvidgade EG också inom valuta-, energi-, transport-, industri-,
utvecklings- och världshandelsområdena. I resolutionen uttrycks även
förvissningen att ”de tre neutrala EFTA-staterna och Finland genom
sin geografiska belägenhet och sin politiska status kan på ett värdefullt
sätt bidra till avspänning och till utvecklingen av de ekonomiska förbindelserna
mellan Öst- och Västeuropa”. — I OECD-debatten riktade
herr Wiklund uppmärksamheten på det fruktbara samarbete som äger
rum mellan Europarådet och OECD:s utvecklingscentrum, särskilt i
samband med arrangerandet av seminarier rörande internationell frivilligtjänst.

Social- och hälsovårdsjrågor

Vid sitt oktobermöte antog församlingen en rekommendation (nr
685), som anbefaller införandet av en enhetlig och regelbundet återkommande
"social rapportering” från medlemsregeringarna, med vars
hjälp man på ett bättre sätt än som f. n. är möjligt kan avläsa graden
av sociala framsteg resp. bakslag i medlemsländerna och även uppnå
en högre grad av internationell jämförbarhet. I ett anförande stöddes
förslaget härom av fröken Bergegren, som bl. a. underströk att det här
rörde sig om en svår uppgift, nämligen att finna instrument eller verktyg
varmed man kan mäta de mänskliga livskvaliteterna.

Församlingen antog vid samma tillfälle en rekommendation (nr 686)

Ber. 1973:17

om förbättring av vården för sjukhuspatienter. Också i denna debatt
yttrade sig fröken Bergegren.

Fröken Bergegren var vid oktobermötet rapportör rörande resultaten
av det tvärvetenskapliga symposium om narkomani, som hållits i Strasbourg
under tiden 20—24 mars 1972. I debatten härom deltog även
herr Wiklund, som bl. a. underströk det angelägna i att också studera
frågan om användningen av droger, lugnande medel och sömnmedel i
samband med bilkörning. Herr Wiklund redogjorde också för aktuella
svenska förslag rörande medicinsk-psykologisk behandling av narkotikaberoende
fångar. — Församlingen antog i ärendet en rekommendation
(nr 679), i vilken föreslås tillsättandet av en expertkommitté inom Europarådet,
som nära bör samarbeta med berörda FN-organ och andra
internationella organisationer samt även inbjuda EG och regeringarna
i europeiska ickemedlemsstater att alltifrån början delta i kommitténs
arbete. Kommittén i fråga bör bl. a. utarbeta ett informationssystem
rörande förebyggande, behandling och kontroll av narkomani, den bör
evaluera resultaten av olika behandlings- och rehabiliteringsmetoder och
den bör initiera och främja forskning rörande de faktorer som framkallar
narkotikamissbruk resp. -beroende.

Befolknings- och flyktingfrågor

Vid sitt januarimöte antog församlingen en resolution (nr 508) om de
grekiska flyktingarnas situation, i vilken regeringar och parlament uppmanas
att bevilja specialbidrag till hjälp åt de grekiska flyktingarna via
FN:s flyktingkommissariat. Hjälpbehovet för särskilt utsatta grekiska
flyktingar — äldre personer och studenter — uppskattades för år 1972
till 200 000 dollar.

Vid samma tillfälle behandlades en rapport om Palestinaflyktingarnas
situation och antogs en rekommendation (nr 568) om ökat stöd till
UNRWA, främst för utbildning och bostadsbyggande.

På grundval av en snabbehandlad motion om bistånd till de av utvisning
drabbade asiaterna i Uganda antog församlingen vid sitt oktobermöte
en rekommendation (nr 676) med förslag till snara hjälpinsatser
från medlemsregeringar, frivilligorganisationer m. fl.

Redan vid 1971 års oktobersession hade församlingen debatterat ett
relativt långtgående förslag till rekommendation rörande födelsekontroll
och familjeplanering. Förslaget befanns emellertid då vara så kontroversiellt
att ärendet, som framlagts av befolknings- och flyktingutskottet,
efter en stormig debatt blev återremitterat för fortsatt beredning
inom såväl befolknings- som de sociala och juridiska utskotten. Ärendet
återkom på församlingens dagordning ett år senare i reviderat skick och
åtföljdes av yttranden från de båda sistnämnda utskotten. I huvudrapporten
hade denna gång den mest omstridda frågan, nämligen den rörande
en liberalisering av abortlagstiftningen, redovisats separat. Också

Ber. 1973:17

från rekommendationsutkastet hade abortfrågan utskilts och i stället behandlats
i ett fristående utkast till en resolution (den mer deklamatoriska
formen av meningsyttring). Möjligen som en följd av dessa redigeringsgrepp
blev debatten i ämnet denna gång mindre känsloladdad,
och det lyckades motståndarna av en abortliberalisering att med hjälp
av en knapp majoritet (34—39—3) fälla abortresolutionen. Däremot antogs
så gott som enhälligt rekommendationen (nr 675) om födelsekontroll
och familjeplanering. I denna anbefalls bl. a. en friare försäljning
av preventivmedel, inrättandet av familjerådgivningsbyråer, lämplig
sexualundervisning (med det tillagda förbehållet ”med hänsyn tagen till
föräldrarnas rättigheter”) och en rad sociala åtgärder ägnade att bistå
barnfamiljer. — I debatten uttalade sig från svensk sida fröken Bergegren
samt herrar Wiklund och Lidgård. — Herr Wiklund erinrade i
sitt anförande om de etiska och moraliska dilemman, som uppstår i
olika abortsituationer, dock utan att ta avstånd från resolutionsutkastet.
— Herr Lidgård gav i sitt anförande ett klart stöd åt tanken på
obligatorisk sexualundervisning inom skolans ram. — Fröken Bergegren,
som talade i egenskap av ordförande i socialutskottet, stödde i
sitt anförande fullt ut de båda utkasten, samtidigt som hon erinrade
om att de knappast kunde tillfredsställa opinionen i sådana länder som
redan nått betydligt längre i dessa frågor, däribland Sverige.

Juridiska frågor

På grundval av en rapport om resultaten av den parlamentariska
konferens om de mänskliga rättigheterna, som hållits i Wien den 18—
20 oktober 1971, antog församlingen vid sitt januarimöte en resolution
(nr 505), i vilken de nationella parlamenten uppmanas att förverkliga
konferensens förslag om att dels upprätta en lämplig mekanism för att
granska lagförslag och främja lagstiftning till skydd för de mänskliga
rättigheterna, dels inrätta ett organ av samma karaktär och typ som
det skandinaviska ombudsmannasystemet.

(I sammanhanget kan nämnas att en motion med herr Wiklund som
initiativtagare väcktes vid samma möte, vari påyrkas inrättandet av en
europeisk ombudsman för de mänskliga rättigheterna.)

Vid sitt oktobermöte höll församlingen en längre debatt rörande uppföljningen
av resultaten från den nyssnämnda parlamentariska konferensen
om de mänskliga rättigheterna. Därvid antogs en rekommendation
(nr 683), vari ministerkommittén uppmanas att tillsätta en kvalificerad
ad hoc-kommitté för att närmare överväga de specifika (femton
till antalet) förslag till ett aktionsprogram för Europarådet på de mänskliga
rättigheternas område, som framlagts i en bilaga till rekommendationen.
Ett av förslagen avsåg anordnandet av ett tvärvetenskapligt
symposium rörande frågan om ”begynnelsen och slutet på rätten till
liv”, ett annat avsåg spörsmålet huruvida ”rätten till en adekvat miljö”

Ber. 1973:17

borde upphöjas till en mänsklig rättighet som kan få legalt skydd. I de
övriga förslagen ingick bl. a. ett förbättrat skydd av kvinnans och barnets
rättigheter, rättigheter för politiska fångar, informations- och pressfriheten
och ett studium av fysiskt eller psykiskt handikappade personers
speciella problem i samband med ingivande av klagomål till den
europeiska mänskliga rättighetskommissionen. — I debatten härom gjordes
ett inlägg av fröken Bergegren, som bl. a. stödde uppslaget om ett
närmare studium av frågan om den juridiska definitionen av livets början
och slut. Fröken Bergegren berörde även den diskriminering av
kvinnlig personal som förekommer inom Europarådet och annorstädes.

Vid januarimötet antogs en rekommendation (nr 652) och en resolution
(nr 506) rörande samordning av forskning rörande rättssystem i
Central- och Östeuropa. Detta skedde mot bakgrunden av ett symposium
i samma fråga, som hållits i Strasbourg under juli månad 1971.

I rekommendation nr 653 påyrkades att medlemsstaternas regeringar
utarbetar en gemensam ståndpunkt beträffande konstgjorda havsöars
juridiska status inför den internationella havsrättskonferensen år 1973.

I rekommendation nr 654 om Europarådets roll inom straffrättens
område uppmanades ministerkommittén att bl. a. verka för större anslutning
till de sex straffrättskonventioner som hittills utarbetats inom
Europarådets ram samt att låta undersöka möjligheten att harmonisera
europeisk strafflagstiftning beträffande miljöskyddet, privatlivets helgd,
tagande av gisslan och kidnapping i samband med egendomsbrott.

Under januarimötet debatterades även frågan om kontroll av innehavet
av handeldvapen och antogs en rekommendation (nr 655), vari
påyrkas harmonisering och effektivisering av ländernas lagstiftning beträffande
kontroll av förvärv, innehav och utförsel av handeldvapen.
Under debatten härom framträdde den irländske justitieministern
0’Malley, vilket ledde till ett animerat meningsutbyte främst mellan
britter och irländare rörande den aktuella situationen i Nordirland.

Församlingen antog vid sitt januarimöte vidare en rekommendation
(nr 656) om beskattningen av benefika organisationer, vari ministerkommittén
uppmanas studera möjligheten för medlemsstaterna att avlägsna
juridiska och fiskala hinder för donationer till internationella
filantropiska och liknande ändamål. Mot denna rekommendation reserverade
sig fröken Bergegren.

Vetenskapliga och tekniska frågor

Vid sitt januarimöte antog församlingen en rekommendation (nr 663)
rörande europeisk rymdpolitik, vari medlemsregeringarna uppmanas att
i största möjliga utsträckning medverka i ESRO:s satellitprogram och
speciellt i dess med USA gemensamma aeronautiska satellitprogram.
Vidare uppfordras medlemsregeringarna i den europeiska rymdkonfe -

Ber. 1973:17

rensen att skyndsamt ta ställning till frågan om ett eventuellt europeiskt
deltagande i det amerikanska post-Apollo-programmet samt att
undersöka möjligheten att framskaffa egna bärraketer för de europeiska
tillämpningssatelliterna, ifall förhandlingar om tillgång till amerikanska
bärraketer inte leder till tillfredsställande resultat. — En likartad rekommendation
(nr 677) antogs vid församlingens oktobermöte.

I rekommendation nr 664, som antogs vid januarimötet, framläggs
ett utkast till avtal om underlättande av gränspassager för vetenskaplig
forskningsmateriel inom Europa.

I resolution nr 513 angående användningen av datorer inom parlamenten
uttalade församlingen bl. a. förhoppningen att de nationella
parlamenten måtte träffa arrangemang om permanent informationsutbyte
om de erfarenheter härav som vunnits på olika håll.

Vid sitt oktobermöte diskuterade församlingen resultaten av den
tredje parlamentarisk-vetenskapliga konferens, som hållits i Lausanne
under april månad 1972. I debatten härom gjorde herr Alemyr ett inlägg,
vari han bl. a. erinrade om det informationsutbyte mellan politiker
och vetenskapsmän som äger rum inom RIFO:s ram. I den rekommendation
(nr 678) som antogs ingår bl. a. förslaget från konferensen
att ett samarbete mellan parlamentariker och vetenskapsmän (av det
slag som RIFO är ett uttryck för) mera allmänt bör komma till stånd.

M iljö vårdsfrågor

En större debatt i miljövårdsfrågan hölls under församlingens januarimöte.
Till grund härför låg inte mindre än ett dussintal rapporter
och andra yttranden från sju av församlingens tolv fackutskott. Debatten
uppvisade därför en mycket stor spännvidd. Icke oväntat utspann sig
det livligaste meningsutbytet kring frågan om överljudsflygningar.

På grundval av dessa rapporter antog församlingen dels en rekommendation
(nr 659), dels en resolution (nr 509) om miljöpolitiken i
Europa.

I den förra anbefalldes ministerkommittén bl. a.
att med sikte på den till början av 1973 i Wien planerade ministerkonferensen
om den europeiska miljön definiera de mest trängande
europeiska miljövårdsproblemen och därmed också bidra till FN:s miljövårdskonferens
i Stockholm,

att underställa nämnda Wien-konferens förslaget att inrätta ett
europeiskt ombudsmannaämbete för miljövårdsfrågor med befogenhet
att rikta miljövårdsförslag till regeringarna,

att stärka Europarådets särskilda roll på detta område inom upplysning
och undervisning samt att engagera den europeiska kommunkonferensen
i den permanenta miljövårdskampanj som redan tidigare rekommenderats
av ministerkommittén.

I rekommendationen angavs vidare ett antal ledande principer för

Ber. 1973:17

den nationella miljövårdspolitiken. I slutavsnittet förordades en mer
positiv tillämpning av vetenskap och teknik för lösandet av miljövårdsproblem
och en politik som ger jordbrukarna en rimlig ersättning även
för deras viktiga roll som ”landskapets beskyddare” och som gör det
möjligt för dem att reducera användningen av miljöskadliga ämnen i
jordbruksproduktionen.

I en av fröken Bergegren på social- och hälsovårdsutskottets vägnar
presenterad rapport sammanfattades resultaten av det parlamentariska
hälsovårdssymposium som arrangerats av Europarådet i juli 1971 i
Stockholm.

På grundval härav antog församlingen rekommendation nr 660 om
skadeverkningar på miljön och den mänskliga hälsan. I denna anbefalldes
ministerkommittén bl. a.

att fullfölja arbetet på utarbetandet av livsmedelshygieniska normer
i syfte att uppnå en harmonisering av den europeiska lagstiftningen på
detta område,

att från toxikologisk synpunkt främja forskning beträffande livsmedelstillsatser,
användningen av antibiotika inom djuruppfödningen,
förpackningsmaterials inverkan på livsmedel etc.,
att vidga mandatet för det europeiska informationscentret för naturskydd
till att inbegripa miljöns hälsovårdsaspekter.

Medlemsregeringarna uppmanades å sin sida bl. a.
att främja upprättandet i varje land av ett organ med ansvar för
främjande och samordning av alla miljö-hälsoaktiviteter,
att utarbeta och fastställa maximala bullernivåer,
att utarbeta en europeisk lagstiftning, åtföljd av strikta kontrollåtgäider,
beträffande olika aspekter av livsmedelsförsäljning,
att genom massmedia ge allmänheten maximal information om sambandet
mellan miljö och hälsa.

Fröken Bergegren höll i detta sammanhang två anföranden.

I resolution nr 510 om minskning av luftnedsmutsning från bilavgaser,
som baserade sig på förslag i en rapport utarbetad av herr Alemyr på
regionplaneutskottets vägnar, riktades en vädjan till medlemsstaterna
att se till att miljöexperter engageras i arbetet på kontrollen av bilavgaser.
Vidare uppmanades församlingens medlemmar att i sina respektive
parlament framlägga förslag om lagstiftning beträffande dylik kontroll
och att därvid som förebild använda sig av USA:s normer och
lagstiftning avseende 1973—1974 års personbilsmodeller.

Herr Alemyr höll i detta sammanhang två anföranden.

Under miljövårdsdebatten blev frågan om användning av överljudsflygplan
i civil luftfart den livligaste och mest kontroversiella. Två rap -

Ber. 1973:17

porter — den ena från det ekonomiska utskottet och avseende ”de
ekonomiska implikationerna av införandet av civila överljudsplan”,
den andra från det sociala utskottet och betitlad ”återverkningarna av
civila överljudsflygningar på den mänskliga och naturliga miljön” —
företrädde två starkt divergerande åskådningar i ett och samma ämne:
den förra ivrigt förespråkande att överljudsplan snabbt tas i civilt bruk,
närmast för att säkra Europas rangplats i teknologiskt och industriellt
utvecklingsavseende, den senare innehållande mycket starka varningar
för kända och befarade skadeverkningar av detta senaste flygtransportmedel.
Efter en första debattomgång, i vilken från svensk sida herr
Wiklund deltog med ett mot överljudsflyg kritiskt anförande, och sedan
ett stort antal ändringsförslag framlagts, blev utkasten till resolutionerna
återförvisade till resp. utskott för överarbetning. I den tre dagar senare
återupptagna debatten yttrade sig från svensk sida herr Wiklund
och fröken Bergegren på i stort sett samma linje. — I ärendet antogs
med majoritet dels resolution nr 511 om de ekonomiska implikationerna,
dels resolution nr 512 om återverkningarna. I den förra uttalas bl. a.
övertygelsen att ”det uppenbart ligger i Europas allmänna intresse att
fast fullfölja förverkligandet av Concorde-projektet i syfte att insätta
detta europeiska överljudsplan i kommersiellt bruk över Nordatlanten”.
I den senare resolutionen uttalas å andra sidan kravet att överljudsplan
inte skall börja användas förrän man fått fram ”fullständiga resultat
av forskningarna om överljudsflygets effekter på den mänskliga hälsan,
djurlivet och klimatet”, att risken för farliga återverkningar bör vara
ett skäl att icke tillåta sådana flygningar i större skala och att ”civila
flygningar i överljudsfart över befolkade områden bör förbjudas”. Den
senare resolutionen uppmanar vidare rådets generalsekreterare att hos
FN:s generalsekreterare utverka åtgärder för en internationell överenskommelse
efter dessa linjer och att förmedla de refererade kraven till
FN:s miljövårdskonferens i Stockholm. — Även om många motsättningar
i de båda resolutionstexterna bortarbetats, kvarstod sålunda en
uppenbar diskrepans mellan de bådas syftning och innebörd.

Under miljövårdsdebatten framträdde den västtyske statssekreteraren
Dietrich Genscher med ett anförande om miljövårdens inriktning och
organisation i hans land. Genscher besvarade i sammanhanget ett antal
frågor, bl. a. från herr Alemyr och fröken Bergegren.

På grundval av ännu en rapport från regionplaneringsutskottet antogs
en rekommendation (nr 661) innehållande en längre principdeklaration
om bostadspolitiken i Europa. Den behandlar bl. a. bostadsbehovet
i relation till de sociala framstegen, moderniseringen av äldre bostadsbestånd,
bostadsbyggandets finansieringskällor och miljöaspekter
och de kommunala myndigheternas nyckelroll i sammanhanget. Ett an -

Ber. 1973:17

tal ändringsförslag till det ursprungliga rekommendationsutkastet, som
framlades av fröken Bergegren i hennes egenskap av ordförande i socialutskottet,
upptogs i slutversionen. Fröken Bergegren höll i detta
sammanhang två anföranden.

Jordbruksfrågor

Vid församlingens januarimöte diskuterades bl. a. en rapport rörande
jordbrukarnas förändrade yrkessituation och de faror som den teknologiska
förändringen av jordbruket medfört för människan och hennes
naturmiljö. I rapporten erinrades också om att jordbrukaren — förutom
som producent av råvaror och livsmedel — får en allt viktigare
funktion som landskapsvårdare. — I den på grundval härav antagna
resolutionen (nr 514) påyrkas bl. a. mer forskning för att få fram jordbruksmetoder
som undviker miljöskador. Vidare efterlyses rimligt ekonomiskt
vederlag åt jordbrukarna även för deras tjänster som landskapsvårdare,
särskilt inom eftersatta landsändar.

I en rekommendation (nr 668) rörande den andra s. k. världslivsmedelskongressen
påyrkas bl. a. en särskild europeisk frihet-från-svältfond
och uppbyggnaden av en europeisk livsmedelsreserv för att sättas
in i samband med naturkatastrofer o. likn.

U tvecklingsbiståndsfrågor

Församlingens debatt av utvecklingsbiståndsfrågor koncentrerades till
majsessionen och hade denna gång sin utgångspunkt dels i OECD:s utvecklingskommittés
(DAC) rapport avseende år 1971, dels i en rapport
från det ekonomiska utskottet rörande bistånd och investeringar. I den
senare, som var baserad på resultaten av en rundabordskonferens i
ämnet som hållits i Paris i december 1971, behandlades speciellt de multilaterala
institutionernas roll.

Församlingen antog i denna fråga dels en rekommendation (nr 672)
om utvecklingsbiståndet i allmänhet, dels en resolution (nr 522) om bistånd
och investeringar och de multilaterala institutionernas roll därvidlag.
I den förra uttrycks besvikelse över ministerkommitténs passivitet,
när det gällt att effektuera församlingens rekommendation nr 595
från januari 1971 beträffande Europarådets medlemsstaters roll i FN:s
andra utvecklingsårtionde. Det riktas vidare en enträgen uppfordran till
ministerkommittén att i resolutionsform ge sitt stöd åt det andra utvecklingsårtiondets
målsättningar. I resolutionen nr 522 uttalar församlingen
vissa tvivelsmål beträffande den betydelse som den nuvarande
utvecklingsstrategin tillmäter den ekonomiska tillväxten, mätt i BNP.
Vidare konstateras de privata investeringarnas viktiga och ökande roll
i utvecklingssamarbetet och uttalas djup oro över den fortsatta nedgången
i DAC-ländernas (som helhet) biståndsansträngningar. De sist -

Ber. 1973:17

nämnda uppmanas vidare att välvilligt och skyndsamt överväga upprättandet
av en internationell ränteutjämningsfond och reserverandet
av en viss andel av SDR (speciella dragningsrätter) för utvecklingsändamål.

Kultur- och utbildningsfrågor

Vid sitt oktobermöte diskuterade församlingen bl. a. en rapport om
europeisk kulturpolitik, vars utgångspunkt var erfarenheterna från
UNESCO:s öst-väst-konferens om kulturpolitik i Helsingfors i juni
1972. I en av församlingen antagen rekommendation (nr 680) i detta
ämne framhölls bl. a. att Helsingforskonferensen inte kunnat dölja
djupgående principiella skiljaktigheter mellan å ena sidan en monolitisk
uppfattning om kultur under statlig kontroll och övervakning och
å andra sidan det liberala begrepp som betonar den kulturella mångfalden
och yttrandefriheten. Vidare uttrycks förvissningen att Europarådets
medlemsstater skulle tjäna på att gå in för ett samfällt handlande
för att både främja det kulturella samarbetet och samtidigt överväga
de problem de har gemensamma, detta speciellt med hänsyn till
förberedelserna för den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen.
Det framhålls i rekommendationen vidare att behovet av handling
är brådskande och att särskilt ministerkommitténs råd för kulturellt
samarbete (CCC) bör utnyttjas för att på ministerkommitténs och församlingens
vägnar överväga den policy på kultur- och utbildningsområdet
som medlemsstaterna bör föreslås följa inför den kommande
europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen. Det heter till sist att
resultaten av Helsingforskonferensen ”gör det mer önskvärt än någonsin
att en europeisk konferens av ministrar ansvariga för kulturpolitik
inrättas”.

Församlingen antog vidare en resolution (nr 532) om skyddet av
Europas arkitektoniska arv, vari bl. a. uttalas helhjärtat stöd för ministerkommitténs
avsikt att under år 1975 genomföra en informationskampanj
rörande bevarandet av byggnadsminnesmärken i Europa.

Församlingen behandlade vid oktobermötet även en rapport med förslag
om antagande av ett slags europeisk idrottsstadga (”Sport for All
Charter”) med riktlinjer för att göra idrotten tillgänglig för alla befolkningskategorier
som en integrerande del av en europeisk social- och
kulturpolitik. En rekommendation (nr 682) med motsvarande innehåll
antogs. — I debatten härom uttalade sig från svensk sida herr Lidgård,
som särskilt underströk betydelsen av att även de mer eller mindre
handikappade blir ihågkomna i detta sammanhang. Herr Lidgård betecknade
detta som en jämlikhetsfråga, som inte tillräckligt uppmärksammats
i rapporten.

Inom utbildningsområdet antog församlingen till sist en resolution
(nr 533) om aktuella tendenser för reform av den högre utbildningen

Ber. 1973:17

med sikte på permanent utbildning. Resolutionen i fråga hade sin utgångspunkt
i resultaten av det symposium om högre utbildning som
hållits i Wien i juni—juli 1972.

Övrigt

Utöver ovan redovisade ärenden gjordes i församlingen från svensk
sida inlägg eller interpellationer av bl. a. herr Wiklund angående zigenarnas
ställning och uppspårandet av saknade personer och av fröken
Bergegren rörande hälsovårdsfrågor samt den europeiska arbetsministerkonferensen.

Herr Björk och fröken Bergegren ingav vid oktobermötet en motion
rörande utredning av frågan om att ge kommunal rösträtt åt invandrare
i medlemsstaterna.

Ett stort antal församlingsmedlemmar, däribland fröken Bergegren
samt herrar Bohman, Sjönell, Wiklund, Ahlmark och Lidgård, undertecknade
en s. k. skriftlig deklaration som riktar uppmärksamheten på
judarnas beträngda situation i Sovjetunionen.

Ber. 1973:17

Bilaga

Beslut fattade av Europarådets rådgivande församling under år 1972
Rekommendationer

Nr 651 om konsultativ status för icke-statliga internationella organisationer Nr

652 om resultaten av andra symposiet rörande samordning av
forskning om juridiska system i Central- och Östeuropa
Nr 653 om konstgjorda havsöars juridiska status
Nr 654 om Europarådets roll inom strafflagsområdet
Nr 655 om kontrollen av försäljning och innehav av eldvapen i syfte
att bekämpa våld

Nr 656 om beskattning av välgörenhets- och liknande organisationer

Nr 657 om andra europeiska befolkningskonferensens förslag att upp rätta

en ständig kommitté av demografiska experter
Nr 658 om Palestina-flyktingarnas ställning och UNRWA:s verksamhet Nr

659 om miljöpolitiken i Europa

Nr 660 om skadeverkningar på miljön och den mänskliga hälsan

Nr 661 om bostadspolitiken i Europa

Nr 662 om öst-västförbindelserna och förberedandet av en europeisk

säkerhets- och samarbetskonferens
Nr 663 om den europeiska rymdpolitiken

Nr 664 om rörelsefrihet för vetenskaplig forskningsmateriel i Europa

Nr 665 om europeiskt samarbete inom vissa vetenskapliga områden

Nr 666 om europeiskt vetenskapligt och teknologiskt samarbete

Nr 667 om resultaten av 4:e mötet med OECD-ländernas vetenskaps ministrar Nr

668 om andra världslivsmedelskongressen och frihet från svält i
världen

Nr 669 om relationerna mellan Europarådet och Internationella centret
för jordbruksforskning inom Medelhavsområdet
Nr 670 om relationerna mellan Europarådet och internationella ickestatliga
organisationer (konsultativ status)

Nr 671 om konsultativ status som beviljas internationella icke-statliga
organisationer
Nr 672 om utvecklingsbiståndet

Nr 673 om harmonisering av konfliktregler inom den internationella
privaträtten i Europa

Ber. 1973:17

Nr 516 om europeiska ekonomiska problem — monetär stabilitet och
ekonomisk tillväxt
Nr 517 om bistånd till Bangladesh
Nr 518 till svar på 1971 års memorandum från UNESCO
Nr 519 om läget i Grekland

Nr 520 om läget i Tjeckoslovakien

Nr 521 om politik för konsumentskydd

Nr 522 om bistånd och investeringar och de multilaterala institutionernas
roll

Nr 523 om en europeisk ekonomisk och monetär union

Nr 524 om relationerna mellan Västeuropa och USA (Europarådets

allmänna politik)

Nr 525 till svar på 4:e verksamhetsberättelsen från Världslivsmedelsprogrammet
(WFP)

Nr 526 till svar på 3:e verksamhetsberättelsen från Internationella studiecentret
för jordbruk i Medelhavsområdet
Nr 527 om utsikterna för de Tios toppkonferens

Nr 528 om europeisk integration inför de Nios toppkonferens (Europa rådets

allmänna politik)

Nr 529 om internationell valutareform och europeisk integration
(europeiska ekonomiska problem)

Nr 530 till svar på 1971 års verksamhetsberättelse från Organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)

Nr 531 om yttrandefriheten och konstnärens roll i samhället

Nr 532 om skyddet av Europas arkitektoniska arv

Nr 533 om aktuella tendenser och utsikter för reform av den högre

utbildningen med sikte på permanent utbildning
Nr 534 om presskoncentrationer

Nr 535 till svar på 12:e årsrapporten från Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA)

Nr 536 om europeisk integration efter de Nios toppkonferens (Europarådets
allmänna politik)

Nr 537 om sammankallandet av ett 5:e seminarium rörande internationell
frivilligtjänst
Nr 538 till svar på 13:e verksamhetsberättelsen från europeiska atomenergiorganet
(ENEA)

Direktiv

Nr 324 om rekommendationer från 2:a europeiska befolkningskonferensen Nr

325 om politik för konsumentskydd

Nr 326 om informationskampanj för djurskydd

Nr 327 om politiska konsekvenser av EG:s utvidgning

Ber. 1973:17

Nr 674 om krisåtgärder för att trygga den civila luftfartens säkerhet
Nr 675 om födelsekontroll och familjeplanering inom Europarådets
medlemsstater

Nr 676 om läget för befolkning av asiatiskt ursprung i Uganda
Nr 677 om europeisk rymdpolitik

Nr 678 om resultaten av 3:e parlamentariska vetenskapskonferensen
(Lausanne, 11—14 april 1972)

Nr 679 om arbetet vid det tvärvetenskapliga symposiet rörande narkotikaberoende
(Strasbourg, 20—24 mars 1972)

Nr 680 om kulturpolitik i Europa

Nr 681 om skyddet av Europas arkitektoniska arv

Nr 682 om en europeisk ”Idrott för alla”-stadga

Nr 683 om åtgärder på grundval av besluten vid den parlamentariska

konferensen om de mänskliga rättigheterna (Wien, 18—20 oktober
1971)

Nr 684 om internationell terrorism

Nr 685 om inrättandet av sociala rapporter från regeringarna i Europarådets
medlemsstater
Nr 686 om förbättring av vården för sjukhuspatienter

Nr 687 om transporten av farliga ämnen till havs

Nr 688 om Europarådets framtida roll

Nr 689 om 16:e verksamhetsberättelsen från Europarådets särskilda
representant för flyktingar och överbefolkning

Resolutioner

Nr 504 om laxfiske i Atlanten

Nr 505 om resultaten av den parlamentariska konferensen om mänskliga
rättigheter

Nr 506 om resultaten av andra symposiet rörande samordning av
forskning om juridiska system i Central- och östeuropa
Nr 507 om reglerna beträffande beslutsmässighet i fråga om procedurmotioner Nr

508 om grekiska flyktingars situation efter 1967 års statskupp
Nr 509 om miljöpolitiken i Europa

Nr 510 om minskning av luftnedsmutsning från bilavgaser
Nr 511 om de ekonomiska implikationerna av över ljudsflygplan
Nr 512 om återverkningarna av civila överljudsflygplan på den mänskliga
och naturliga miljön
Nr 513 om användningen av datorer inom parlamenten
Nr 514 om jordbrukspolitiken i Europa — människans konfrontation
med nya jordbruksstrukturer
Nr 515 om den gemensamma fiskeripolitiken inom det utvidgade EG

Ber. 1973:17

Nr 328 om anordnandet av en ny parlamentarisk vetenskapskonferens
Nr 329 om prioriteter inom de vetenskapliga och tekniska områdena
Nr 330 om rapporten från OECD:s ”Rey-grupp”

Nr 331 om undanröjande av oberättigad diskriminering och skydd
häremot

Uttalanden

Nr 59 om 2:a europeiska befolkningskonferensens arbete (31 augusti—
7 september 1971)

Nr 60 om Europarådets budget för år 1973

Nr 61 om utkastet till Europarådets mellanstatliga arbetsprogram för
åren 1973—1974

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »73 730041

■