Redog. 1984/85:8 (Framställning / redogörelse 1984/85:8)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1984/85:8

Redogörelse

1984/85:8

från svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande)
församling rörande församlingsmötena under tiden april 1983
- februari 1984 (35:e sessionen)

1984-10-18
Till riksdagen

Riksdagens Europarådsdelegation överlämnar bifogade redogörelse för
de tre församlingsmötena i Strasbourg (april 1983, september-oktober 1983,
januari-februari 1984) som ägde rum under församlingens 35:e session. Till
redogörelsen är fogad en förteckning över församlingens samtliga rekommendationer,
resolutioner och andra beslut under samma tidrymd.

På delegationens vägnar:

STIG ALEMYR

John-Christer Åhlander

1 Riksdagen 1984/85.2sami Nr 8

Redog. 1984/85:8

Innehållsförteckning

1. Allmänt om församlingens arbete 3

2. Den svenska representationen 6

3. Politiska frågor och frågor om europeiska icke-medlemsländer 8

4. Ekonomiska frågor 15

5. Sociala frågor-hälsovård 16

6. Juridiska frågor 18

7. Kultur och utbildning 19

8. Vetenskap, teknologi, miljö, kommunala myndigheter 20

9. Befolknings-och flyktingfrågor 21

Bilaga: Förteckning över församlingens beslut 23

Redog. 1984/85:8

Redogörelse från riksdagens Europarådsdelegation avseende tiden
april 1983-februari 1984 (35:e sessionen)

1. Allmänt om församlingens arbete

Europarådets parlamentariska församlings 35:e session var stadgeenligt
fördelad på tre delsessioner. De ägde rum under tiden den 25-den 29 april
1983, den 26 september-den 3 oktober 1983 och den 30 januari-den 2
februari 1984. Dessa plenarmöten hölls i Strasbourg.

Församlingens s. k. minisession hölls i Luxemburg den 29 juni-den 2 juli
1983.

Sedan den spanske ledamoten José Maria de Areilza förlorat sin plats i det
spanska parlamentet valdes den tyske socialdemokraten Karl Ahrens till
efterträdare som församlingens president fr. o. m. aprilmötet.

Under den 35:e sessionen dominerade återigen frågor med anknytning till
utvecklingen i Turkiet. I en resolution, antagen vid septembermötet, ställde
sig församlingen kritisk till det rådande läget rörande de mänskliga rättigheterna
i Turkiet liksom till det parlamentsval som sedermera ägde rum i
november 1983 och till vilket endast tre partier tilläts kandidera.

Vid januarimötet blev frågan om godkännande av de turkiska fullmakterna
hängande i luften liksom f. ö. den planerade debatten om läget i Turkiet på
grund av en vild strejk bland tolkpersonalen, som gjorde att mötet måste
avslutas i förtid. I enlighet med procedurreglerna intog dock de turkiska
delegaterna provisoriskt sina platser i församlingen och dess utskott.

Läget i Cypern fick en något mer undanskymd behandling då endast
ständiga utskottet kom att behandla frågan vid ett sammanträde den 23
november 1983, efter det ensidiga utropandet av en turkcypriotisk stat
omfattande den norra delen av ön. Frågan om godkännande av de
cypriotiska fullmakterna som presenterats inför 35:e sessionen blev aldrig
föremål för någon egentlig debatt ej heller något avgörande. Genom
händelserna i området hösten 1983 kom frågan att förlora aktualitet och
fullmakterna har sedan utan större debatt godkänts i maj 1984.

Italiens president Sandro Pertini framträdde som gästtalare vid aprilmötet.
Han framhöll bl. a. att trots sina förseningar och ibland obeslutsamhet var
resultaten i demokratier långt bättre än i diktaturer. Detta innebar inte alltid
att demokratierna bestod och diktaturerna gick under. Därför måste
demokratierna bekämpa diktaturens ondska med sina egna karakteristiska
vapen, nämligen ärlighet, integritet, moralisk halt och framför allt konstitutionella
rättigheter även till förmån för dem som önskade kränka dessa.

I ett avsnitt särskilt ägnat Europas ungdom slog han fast att det aldrig kan
råda fred i missilernas skugga. Krig kunde aldrig vara vackert, som en
dekadent italiensk politiker en gång hävdat, nej, krig var ett monstrum.
Ungdomar, sade han, önskar leva och inte dö i kärnvapenförintelse.

Pertini dolde illa sin vrede över att Portugals och Spaniens anslutning till

Redog. 1984/85:8

EG förhalades och önskade utveckla Europarådets betydelse genom att
införa majoritetsbeslut också i ministerkommittén.

Som gästtalare vid höstmötet framträdde statsminister Olof Palme, vilken
inledningsvis erinrade om det anseende Europarådet åtnjuter i Sverige.
Palme underströk att det var regeringens uttalade avsikt att fördjupa banden
med Europarådet. Rådets särskilda styrka hade sitt ursprung i de principer
som återfanns i dess statuter och som ställde krav på sina medlemsländer att
värna om de grundläggande demokratiska värdena rörande individens frihet,
politikens frihet och rättssamhället. Utifrån dessa principer var det särskilt
viktigt att Europarådet upprätthöll respekt för mänskliga rättigheter och
demokrati inom den egna regionen.

Palme kom därefter in på förhållandena i Turkiet och framhöll att detta
medlemsland f. n. inte var en demokrati. Från svensk sida hade man verkat
för att Europarådet skulle inta en konstruktiv hållning när det gällde att
hjälpa Turkiet tillbaka på vägen till demokrati. Ökad oro över utvecklingen
på området rörande de mänskliga rättigheterna hade dock för ett år sedan
gjort att Sverige tillsammans med fyra andra länder anmält Turkiet för den
europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Den nya konstitutionen,
förbudet för politiker att verka och inblandning i valprocessen gjorde
att man kunde ifrågasätta vilken sorts demokrati Turkiet syftade att införa.
Efter valet skulle man ha bättre möjlighet att bedöma vart Turkiet var på väg.
I alla händelser kunde Europarådet inte sänka sin demokratiska standard för
att anpassa sig till enskilda medlemsstater.

Vad gällde bristande respekt för mänskliga rättigheter nämnde Palme
också Östeuropa och särskilt Tjeckoslovakien. Han berörde också situationen
i Chile och underströk vikten av att de demokratiska krafterna i Chile
fick kraftigt stöd i sina strävanden att återupprätta demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter.

Huvuddelen av statsministerns anförande ägnades åt problemet rörande
ökad arbetslöshet i Europa. Arbetslösheten betecknades som den viktigaste
orsaken till social orättvisa och bristande jämlikhet i dagens välfärdssamhälle.
Antalet arbetslösa i Europa uppgick 1982 till 16 miljoner och väntades
stiga till 20 miljoner nästa år. Den största procentandelen av arbetslösa fanns
bland ungdomarna. Kampen mot arbetslöshet var en av regeringarnas
huvuduppgifter som i betydelse endast kunde jämföras med kampen för fred
och nedrustning. Palme nämnde tre skäl för detta.

För det första innebar arbetslöshet ett fruktansvärt slöseri med resurser.
Det innebar att produktionsresurserna inte användes trots att inte ens de
mest elementära behoven fyllts i stora delar av världen.

Arbetslöshet betydde vidare mänskligt lidande. Till skillnad från uppfattningen
på 1950-talet av arbete som ett nödvändigt ont, gjorde sig en ny attityd
till arbete gällande. Arbete hade ett avgörande inflytande på familjelivet, på
förhållandet till andra människor och på vår allmänna ställning i samhället.
Att ha ett arbete utgjorde en viktig del i en persons identitet. Arbete hade att

Redog. 1984/85:8

göra med värden som självförtroende, mänsklig värdighet, mening med livet.

Ett tredje skäl för nödvändigheten att bekämpa arbetslöshet var att den
kunde utgöra ett hot mot demokratin. Om man förnekade unga människor
att vara fullvärdiga medlemmar i samhället, fanns risk för att de valde att
ställa sig utanför samhället.

Palme avvisade vidare argumentet att arbetslöshet var ett nödvändigt pris
för låg inflation. En mer selektiv ekonomisk politik med stöd för livskraftiga
industrier och en aktiv regionalpolitik kunde ge fler arbetstillfällen utan
starkt inflationstryck.

Palme underströk därefter hur viktigt det var att alla länder arbetade
tillsammans när det gällde att bekämpa arbetslösheten. Man kunde förespråka
olika medel men det viktigaste var dock att man arbetade tillsammans.

Palme avslutade med att beröra rustningsläget i Europa. Han ifrågasatte
argumentet att fred i Europa berodde på de två militäralliansernas nukleära
kapacitet. Avskräckning kunde ha förhindrat krig tidigare, men kärnvapen
var ett speciellt slags vapen. De erbjöd inget verkligt skydd.

Palme redogjorde också kortfattat för Palmekommissionens förslag om en
korridor fri från slagfältskärnvapen i Europa. Han betonade särskilt att
genomförandet av en sådan zon vore att ses som en förtroendeskapande
åtgärd.

Statsministern berörde vidare det alternativa begreppet gemensam säkerhet.
Det byggde på tanken att motståndare måste verka tillsammans för att
förhindra krig; genom att framförhandla balanserade minskningar i existerande
arsenaler, förtroendeskapande åtgärder och begränsning av nya
vapen. För att uppnå dessa mål var det nödvändigt med en konstruktiv dialog
mellan öst och väst liksom en dialog mellan beslutsfattarna, förhandlare,
vetenskapsmän och allmänheten som var intresserad av fred och säkerhet.

Avslutningsvis uttryckte Palme förhoppningen att den kommande konferensen
i Stockholm om förtroendeskapande åtgärder skulle bidra till
strävandena att skapa säkerhet på grundval av något stabilare än misstro och
fruktan.

På fråga av Kurt Hugosson hur statsministern såg på Turkiets fortsatta
medlemskap svarade Palme att Europarådet utgjorde en organisation för
Europas demokratier och att Turkiet f. n. inte var en demokrati. Sverige
hade hela tiden hoppats att Europarådet skulle spela en positiv roll vid
Turkiets återgång till demokratiskt styre. Den rådande situationen i Turkiet
gjorde det i ökande grad svårt att sätta tilltro till regeringens avsikt att
återställa demokratin. Det var emellertid för tidigt att hålla en mer detalj erad
diskussion om Turkiets medlemskap i rådet. Efter valet skulle man ha bättre
möjlighet att bedöma den väg som Turkiet slagit in på och de politiska
realiteter i vilka parlamentet och regeringen skulle fungera.

Hugosson frågade också statsministern om dennes uppfattning rörande
arbetstidsförkortning som ett medel att minska arbetslösheten på kort och på
lång sikt.

1* Riksdagen 1984/85.2 sami. Nr 8

Redog. 1984/85:8

Statsministern genmälde att frågan om arbetstidsförkortning var en fråga
för arbetsmarknadens parter. Tanken på att arbetstidsförkortning skulle
användas att bekämpa arbetslöshet hade hittills avvisats i Sverige. Palme ville
för sin del förespråka en aktiv ekonomisk politik parad med selektiva
åtgärder på arbetsmarknaden för att bekämpa arbetslösheten.

Spaniens premiärminister Felipe Gonzalez var gästtalare under januarimötet.
Denne berörde inledningsvis det nya Spaniens väg mot demokrati och
modernisering av samhället. Han hoppades att Spaniens medlemskap i EG
skulle kunna vara avklarat till den 1 januari 1986. I det sammanhanget
uttryckte han förhoppningen att de två institutionerna Europarådet och EG
skulle finna fruktbärande former för samarbete.

Gonzalez dröjde därefter vid Europarådets specifika roll som garant för de
mänskliga rättigheterna och demokratin. Han pekade också på Europarådets
roll vad gällde främjande av demokrati på regional nivå.

Han berörde vidare arbetslösheten som europeiskt problem och särskilt då
också den arbetslöshet som drabbade ungdomar.

Vad gällde Europarådets samarbete med icke-medlemsländer pekade han
först på relationerna till Östeuropa och vikten av att utveckla dessa. Andra
länder som man naturligt kunde tänka sig samarbete med var de ickeeuropeiska
OECD-länderna. Vad gällde förbindelserna med tredje världen
uttalade Gonzalez stöd för tanken av ett mer utvecklat samarbete med
Latinamerika.

2. Den svenska representationen

Till den 35:e sessionen anmälde riksdagen följande valda ombud och
suppleanter i församlingen och dess organ.

Ombud:

Stig Alemyr (s), delegationens ordförande
Anders Björck (m), delegationens vice ordförande
Lennart Pettersson (s)

Einar Larsson (c)

Kurt Hugosson (s)

Margaretha af Ugglas (m)

Suppleanter:

Doris Håvik (s)

Lennart Blom (m)

Anita Persson (s)

Karin Andersson (c)

Lars Gustafsson (s)

Björn Körlof (m)

Redog. 1984/85:8

Ombuden och suppleanterna är fördelade på församlingens 14 utskott,
vilka sammanträder i samband med församlingens plenarmöten och även
mellan dessa. I utskotten bereds ärenden som församlingen har att besluta
om. På grundval av utskottens betänkanden och förslag antar församlingen
rekommendationer till ministerkommittén, resolutioner, yttranden och
direktiv. Ett av utskotten, kallat det ständiga utskottet, har fullmakt att
besluta på församlingens vägnar under tider då församlingen inte sammanträder
i plenum.

De svenska ombuden och suppleanterna har under verksamhetsperioden
varit fördelade på församlingens utskott på följande sätt:

	Ordinarie	Suppleanter
Ständiga utskottet	Alemyr	Hugosson
	Björck	Pettersson
Politiska utskottet	Alemyr	Pettersson
	Björck	Larsson
Utskottet för ekonomi och	Pettersson	Hugosson
utveckling	af Ugglas	Björck
Social- och hälsovårdsutskottet	Håvik	Hugosson
	Andersson	Körlof
Juridiska utskottet	Hugosson	Håvik
	Körlof	Blom
Kultur- och utbildningsutskottet	Gustafsson	Alemyr
	Körlof	Andersson
Utskottet för vetenskap och	Pettersson	Gustafsson
teknologi	Larsson	af Ugglas
Utskottet för regionplanering	Alemyr	Pettersson
och kommunala frågor	Blom	Larsson
Utskottet för befolknings- och	Persson	Håvik
flyktingfrågor	Andersson	Körlof
Utskottet för procedurfrågor	Håvik	Blom
J ordbruksutskottet	Larsson	Persson
Utskottet för förbindelser med europeiska icke-medlemsländer	Hugosson	af Ugglas
Utskottet för förbindelser med de nationella parlamenten och allmänheten	Björck	Gustafsson
Budgetutskottet	Persson	Blom

Redog. 1984/85:8

Vid aprilmötet valdes Kurt Hugosson till ordförande i utskottet för
förbindelser med europeiska icke-medlemsländer. Lennart Pettersson omvaldes
vid samma möte till förste vice ordförande i utskottet för vetenskap
och teknologi.

Flertalet utskott har tillsatt underutskott, vilka i många fall är tämligen
permanenta år från år medan andra kan utses med anledning av en särskild
fråga. Följande svenska ledamöter har under verksamhetsperioden eller del
av den varit ledamöter av sådana underutskott:

Anders Björck av politiska utskottets underutskott för läget i Turkiet, Stig
Alemyr med Anders Björck som suppleant av dess underutskott för läget i
Mellanöstern och av dess arbetsutskott för konferensen Nord-Syd: Europas
roll. Lennart Pettersson med Anders Björck som suppleant av ekonomiska
utskottets underutskott för förbindelserna med internationella organisationer,
Kurt Hugosson av dess underutskott för sysselsättning i Europa. Kurt
Hugosson ordförande, Karin Andersson suppleant och Doris Håvik ledamot
i socialutskottets underutskott för den europeiska, sociala stadgan, Kurt
Hugosson av dess underutskott för en hearing om hälsovårdsekonomi. Doris
Håvik av juridiska utskottets underutskott för mänskliga rättigheter, av dess
underutskott för mänskliga rättigheter för invandrare samt av dess underutskott
om terrorismen i Europa, Björn Körlof av dess underutskott för
strafflagstiftning och kriminologi och av dess underutskott för arbetsprogrammet,
Kurt Hugosson av dess underutskott för havsrätten med Lennart
Blom som suppleant och av dess underutskott för läget i Turkiet. Stig Alemyr
och Lars Gustafsson av kulturutskottets underutskott för det europeiska
arkitektur- och konstarvet. Lennart Pettersson ordförande i vetenskapsutskottets
underutskott för rymdfrågor, informationsteknologi och teleförbindelser
och ledamot av dess underutskott för energifrågor och av dess
arbetsutskott för den sjätte vetenskapliga parlamentarikerkonferensen, Lars
Gustafsson med Lennart Pettersson som suppleant i dess underutskott för
vetenskapligt samarbete. Stig Alemyr av regionalutskottets underutskott för
Europapriset och av dess underutskott för regionplanering, Lennart Blom av
dess underutskott för europeiska regionalproblem och av dess underutskott
för naturskydd. Karin Andersson av befolkningsutskottets underutskott för
internationell folkvandring. Anita Persson av dess underutskott för flyktingar.
Einar Larsson av jordbruksutskottets underutskott för förbindelserna
med FAO och WFP. Anders Björck ordförande i det samlade utskottet för
förbindelser mellan parlamentariker och icke statliga organisationer under
utskottet för förbindelser med de nationella parlamenten och allmänheten.

3. Politiska frågor och frågor som rör europeiska icke-medlemsländer

Turkiet

Församlingen höll under höstmötet en två dagar lång debatt om läget i
Turkiet. Till grund för debatten låg en rapport från politiska utskottet, vilken

Redog. 1984/85:8

utarbetats av ledamoten Ludwig Steiner, österrikiska folkpartiet (dok.
5117). Liksom vid tidigare tillfällen då Turkietfrågan diskuterats gick
skiljelinjen i debatten mellan konservativa ledamöter, som menade att
politiska utskottets förslag till resolution var alltför långtgående i det att man
redan på förhand dömde ut det val som skulle hållas i Turkiet den 6
november, och främst socialdemokratiska ledamöter, som genom antagande
av den föreslagna resolutionen önskade sätta maximal press på den turkiska
regimen. Båda sidor sökte stöd i uttalanden som gjorts av Olof Palme, när
han vid samma möte framträtt som gästtalare.

Kurt Hugosson underströk i ett inlägg att den rådande situationen i Turkiet
gjorde det nödvändigt att återigen uttrycka oro över utvecklingen i landet;
detta så mycket mer som det var Europarådets skyldighet att spela en
konstruktiv roll när det gällde att engagera Turkiet i en dialog som skulle leda
till demokratins återupprättande i landet. Den turkiska regeringen hade
förklarat sin avsikt att återinföra demokrati. En ny konstitution hade också
antagits, men det var alltjämt oklart om tillämpningen av konstitutionen stod
i överensstämmelse med Europarådets stadga. Tvärtom fanns det illavarslande
tecken på motsatsen. Politiska ledare hade ålagts omfattande restriktioner.
Endast ett fåtal politiska partier var tillåtna. Förföljelse av politiker och
fackföreningsledare fortsatte; det förekom massrättegångar och det rådde
alltjämt krigstillstånd. Bristen på respekt för mänskliga rättigheter gav också
anledning till allvarlig kritik.

Hugosson underströk vidare att militärregimen måste vara fullt på det
klara med att sättet på vilket det till den 6 november planerade valet
förbereddes inte var i överensstämmelse med kraven på demokrati. Under
rådande förhållande, så långt man kunde bedöma situationen i dag, skulle
valet inte resultera i en demokratisk representation. Denna bedömning
återspeglades i det framlagda resolutionsförslaget för vilket Hugosson
uttalade sitt fulla stöd och som också Olof Palme uttalat stöd för i sitt inlägg.
Vid nästkommande möte i januari skulle man ha alla fakta på bordet och vara
i stånd att avge ett definitivt utlåtande. Hugosson avslutade sitt inlägg med att
understryka att det ålåg Turkiet att anpassa sig till Europarådets krav och
inte för Europarådet att ändra sina regler. Detta borde den turkiska
regeringen ha i åtanke om Turkiet ville förbli medlem av Europarådet.

Den resolution som framlagts av politiska utskottet antogs med bred
majoritet (nr 803). I resolutionen erinrar församlingen om sina tidigare
vädjanden till den turkiska regeringen, vilka dock förklingat ohörda. Man
upprepar sin oro vad gällde situationen rörande de mänskliga rättigheterna i
Turkiet och man förklarar sig oroad över situationen vid universiteten.
Församlingen reserverar sig för möjligheten att besluta rekommendera
ministerkommittén att igångsätta den procedur som förutses i statuternas
artikel 8 (uteslutning ur Europarådet).

Församlingen förklarar att under rådande förhållanden och på basis av den
information som är tillgänglig skulle det parlament som kommer att väljas

Redog. 1984/85:8

den 6 november inte kunna anses som demokratiskt representativt för det
turkiska folket och därför kan det ej heller utnämna en behörig delegation
och delta i arbetet i Europarådets parlamentariska församling. Församlingen
uppdrar åt politiska och juridiska utskotten att följa utvecklingen i Turkiet
mycket noga och avge rapport i januari 1984.

Januarimötet kom att helt domineras av frågan om godkännande av
fullmakterna för den turkiska delegation som anmält sin närvaro. Församlingens
byrå underlät att ta ställning till godkännande av de turkiska
fullmakterna och överlämnade därmed till församlingen hur ärendet skulle
behandlas vidare.

Lars Budtz (dansk socialdemokrat) begärde ordet och talade å den
socialistiska gruppens vägnar. Den socialistiska gruppen motsatte sig godkännande
av fullmakterna, eftersom parlamentet i Turkiet inte tillkommit
genom fria val. Brott mot de mänskliga rättigheterna förekom, fackföreningar
var inte fria och fängelserna var fulla av politiska fångar.

Församlingen gjorde därefter ett avbrott i sina överläggningar för att
möjliggöra för procedurutskottet att behandla frågan om godkännande av
fullmakterna.

Procedurutskottet föreslog dock under hänvisning till resolution 803, som
antagits av församlingen vid dess möte i september 1983, att det politiska och
juridiska utskottet skulle yttra sig. Församlingen beslutade i enlighet härmed
efter omröstning.

I avvaktan på församlingens ställningstagande till fullmakterna inbjöds de
turkiska delegaterna av församlingens president att provisoriskt inta sina
platser i församlingen i enlighet med procedurregeln 6:5.

På grund av att tolkpersonalen strejkade kunde dock församlingen aldrig
ta vidare ställning till de turkiska fullmakterna under detta möte. Ej heller
läget i Turkiet blev debatterat, fastän ärendet stod på dagordningen.

Cypern

Församlingen hade redan första dagen under höstmötet att ta ställning till
Cyperns fullmakter. Som underlag för församlingens ställningstagande
förelåg rapport (dok. 5108) utarbetad av en av procedurutskottet tillsatt
rapportör, den schweiziske kristdemokraten Laurent Butty.

Procedurutskottets rekommendation, baserad på Buttys rapport, innebar
att de fullmakter som presenterats av grekcyprioterna Ladas och Catzelli
skulle godkännas. Den danske liberalen Björn Elmquist yrkade dock på att
debatten rörande de ifrågasatta fullmakterna skulle uppskjutas till ett
lämpligare tillfälle med hänsyn till de händelser av politisk natur som ägt rum
på Cypern. Detta blev också församlingens beslut genom omröstning efter en
kortare debatt.

Läget i Cypern stod sedan på församlingens dagordning under januarimötet.
Den konservativa gruppen genomdrev dock att man sköt på frågans
behandling.

Redog. 1984/85:8

Övriga politiska frågor

Den norske h0jreledamoten Harald Lied hade utarbetat en rapport om
öst-västförbindelserna (dok. 5054) som diskuterades vid aprilmötet. Debatten
samlade nästan 40 talare, som i flertalet fall var kritiska till rapportens
utformning. Utifrån många gånger diametralt motsatta utgångspunkter
hävdades att rapporten var för ensidig. Församlingen kom inte att fatta något
beslut utan rapportören instämde i förslaget att återförvisa ärendet för
fortsatt utskottsbehandling.

Stig Alemyr ansåg att det var väsentligt att Europarådsförsamlingen
diskuterade de frågor som på avgörande sätt gällde framtiden i vår del av
världen. Detta kunde låta sig göras utan att man berörde detaljer i nationella
försvarsfrågor. Han hänvisade till den debatt han själv medverkat i för ett år
sedan då man diskuterade förutsättningar för att frigöra resurser, som i dag
går till rustningar, för insatser i u-länderna. Detta var lika angeläget i dag
eftersom stora sociala olikheter i tredje världen kunde leda till våldsamma
konflikter, som i sin tur allvarligt kunde påverka öst-västrelationerna. Stig
Alemyr hörde också till dem som hade önskat en delvis annorlunda
utformning av rapporten, särskilt i vad avsåg de båda supermakternas ansvar
för ett minskat kärnvapenhot i Europa. Stig Alemyr berörde också den
senare tidens ubåtskränkningar av svenskt inre vatten och ubåtsskyddskommissionens
rapport.

I egenskap av nyvald ordförande i utskottet för förbindelserna med
europeiska icke-medlemsländer underströk Kurt Hugosson vikten av en
dialog med de östeuropeiska staterna, särskilt som de ännu inte erkänt
Europarådet.

Som bakgrund till församlingens debatt om läget i Mellersta Östern under
höstmötet förelåg en av Karl Reinhart, österrikisk socialdemokrat, och
Miguel Martinez, spansk centerunionist, utarbetad rapport (dok. 5130).

Rapporten innehåller en redogörelse för en resa som underkommittén för
Mellanöstern företog till Libanon, Jordanien, Syrien och Israel i juli 1983.

Den ene av de två rapportörerna, Reinhart, underströk för sin del i
introduktionen av rapporten vikten av att lösa Libanons problem som ett
första och omedelbart steg vad det gällde lösandet av konflikten i Mellersta
Östern i stort. Den andre rapportören, Martinez, poängterade att ingen
slutlig lösning av krisen i området kunde uppnås om det inte var inom ramen
för det allmänna problem som utgjordes av det israelisk-palestinska problemet.
Han pekade i övrigt på det hot mot Europa och världen i övrigt som
Mellanösternkrisen innebär och det ansvar som stormakterna hade för att
spänningen i området minskade.

I rapportens slutsatser underströks vikten av att PLO erkänns som
förhandlingspart.

I den resolution som församlingen antog (nr 804) fokuseras upmärksamheten
också på Libanons problem, bl. a. understryks vikten av att alla utländska

Redog. 1984/85:8

trupper dras tillbaka. Församlingen upprepar de principer man tidigare enats
om, nämligen vikten för Israel och dess grannar att leva i fred och säkerhet,
otillåtligheten att förvärva territorium med våld och fördömande av Israels
bosättningspolitik i ockuperade områden.

Församlingen vädjar till regeringar och nationella parlament att ta
europeiska initiativ för att främja fred i Libanon och underlätta en varaktig
fred i Mellersta Östern.

Församlingen framför vidare som sin uppfattning att ministerkommittén
bör vidta åtgärder för att medla i Libanonkonflikten i syfte att initiera
balanserade förhandlingar i Mellersta Östern.

En rapport som framlagts inför höstmötet av den norske höyreledamoten
Harald Lied om europeiskt samarbete under 1980-talet visade sig ej vara helt
okontroversiell. Syftet med rapporten (dok. 5131) var enligt rapportören att
fästa uppmärksamheten vid samarbetet mellan europeiska demokratier och
att stärka banden mellan Europeiska gemenskapen (EG) och de andra
europeiska länderna.

Rapporten byggde på värderingen att samarbetet inom EG i ökad
utsträckning blivit den viktigaste delen i europeisk integration och att den
politiska betydelsen av detta samarbete skulle öka under de närmaste åren. I
rapporten framfördes också uppfattningen att alla europeiska demokratier
utanför EG välkomnar stärkandet av EG samtidigt som dessa länder kan
känna oro inför den ökade klyfta som skulle kunna bli en följd av det vidare
samarbetet inom EG.

Ett flertal av dem som deltog i debatten ville för sin del understryka den
självständiga och betydande roll som Europarådet kunde spela. Några talare
underströk också betydelsen av Europarådet som ett förbindelseorgan till de
östeuropeiska staterna. Den sistnämnda synpunkten återspeglades också i
några av de ändringsförslag som framlades och inkorporerades i den
resolution som antogs av församlingen.

I den antagna resolutionen (nr 805) efterlyses ökad effektivitet inom
Europarådet samt bättre samordning med EG. Ministerkommittén uppmanas
också att verka för gemensamma arrangemang i likhet med det
europeiska musikåret 1985. Församlingen beslutar också att tillsätta en
fristående kommission av oberoende statsmän från såväl EG som ickemedlemmar
i EG med uppgift att vidare studera frågan om hur det
europeiska samarbetet i Europa skall se ut i framtiden.

I samband med öppnandet av höstmötet gjorde Anders Björck ett inlägg
med några allmänna reflektioner rörande Europarådets arbete. Han erinrade
inledningsvis om att Europarådet tillkommit i ett skede när andra former för
europeiskt samarbete inte var så utvecklade. Situationen var nu annorlunda.
EG utgjorde genom sin ambition en större politisk maktkoncentration än
rådet någonsin skulle kunna bli eller ens enligt vissa medlemmar borde vara.
För ett land som Sverige var dock Europarådet ett ovärderligt forum för
diskussion och utbyte av synpunkter rörande frågor av gemensamt intresse.

Redog. 1984/85:8

Rådet var det enda forum där Europas demokratier kunde träffas på
ministernivå eller med deltagande av parlamentariker på regelbunden basis.
Om rådet skulle kunna hävda sig gentemot EG måste man dock koncentrera
sin verksamhet. Detta skulle också innebära att mer resurser kunde avsättas
för varje specifikt ämne. Därmed skulle kvaliteten på rådets arbete höjas.
För att förverkliga detta måste arbetsmetoderna förändras. Kanske behövde
inte varje förslag leda till en rapport som diskuterades av församlingen.
Kanske borde man göra ett bättre urval av vad man skulle ägna sig åt på ett
tidigare stadium. Rapporterna som rådet producerade måste vara av högsta
standard. Endast genom kvalitet kunde rådet konkurrera om uppmärksamhet
från regeringar, parlament och allmänna opinionen. Björck trodde inte
det skulle vara möjligt med en fullständig uppdelning av arbetet mellan
Europarådet och Europaparlamentet. Enbart genom kvalitet kunde man
vara konkurrensmässig.

Avslutningsvis erinrade Björck om att det fanns ett speciellt område där
rådet hade särskilda förutsättningar, till skillnad från EG, att verka,
nämligen i kontakterna med Östeuropa. Erfarenheten visade att det var
möjligt att få deltagare från dessa länder i symposier och expertmöten, och
det var ett område som Europarådet borde satsa på.

Som bakgrund till en debatt under församlingens höstmöte om den då
nyligen avslutade ESK-konferensen i Madrid förelåg dels en rapport av
politiska utskottets rapportör holländaren Harry van den Bergh, socialist
(dok. 5132), delsen rapport av fransmannen René Jäger, framstegsdemokratiska
centerunionen (dok. 5137), från utskottet för förbindelser med
europeiska icke-medlemsländer.

I sin sammanfattning underströk van den Bergh att slutdokumentet från
Madrid, även om det hade en del brister, garanterade att ESK-processen
fortsatte och även beaktade vad som var nödvändigt för mänsklig frihet och
värdighet.

Som positivt resultat av Madridmötet underströk Jäger beslutet att i början
av 1984 sammankalla en konferens om förtroendeskapande åtgärder (i
Stockholm) och att alla deltagande stater utfäst sig att i sina resp. länder
publicera texten till Madriddeklarationen.

I ett inlägg uttryckte Björn Körlof sin tillfredsställelse med att Madridmötet
avslutats och att ett slutdokument antagits. Detta innebar, i en tid av
stormaktskonfrontation, att ESK-processen skulle fortsätta. De västliga
demokratierna hade trots allt anledning att vara nöjda med vad som
uppnåtts, även om flera önskade mera. Som särskilt positivt underströk
Körlof att fackföreningarna tillförsäkrats ökade rättigheter. Slutdokumentet
förutsåg också i ökad grad bättre spridning av tidningar och andra trycksaker
och bättre arbetsmöjligheter för journalister. Förbättringar på området för
de mänskliga rättigheterna kunde också utläsas av dokumentet.

Kanske det viktigaste dock var att man enats om att hålla en konferens om
förtroendeskapande åtgärder och nedrustning i Europa att hållas i Stock -

Redog. 1984/85:8

holm. Förtroendeskapande åtgärder av det slag konferensen syftade till
kunde bidra till att spänningen mellan öst och väst minskade och därmed
lägga grunden till en verklig och balanserad minskning av vapen och
militärutgifter bland ESK-staterna. Körlof underströk dock att hårt arbete
förestod för att uppnå detta. Han uttryckte slutligen förhoppningen att
Stockholmskonferensen skulle bli en positiv faktor i återupprättandet av
förtroendet och avspänningen mellan ESK-staterna.

Förhållandena för den tyska minoritet sorn lever i Sovjetunionen behandlades
i en rapport av den tyske kristdemokraten Claus Jäger. 1 rapporten (dok.
5098) som framlades inför höstmötet framhålls att rättigheterna för de 1,9
miljoner tyskarna i Sovjetunionen allvarligt åsidosatts. Det gällde bl. a.
rätten till religionsfrihet, undervisning, informationsfrihet, yttrandefrihet
och frihet att resa utomlands. Antalet av dem som tillåtits lämna landet hade
också senaste åren minskat.

I sin introduktion av rapporten underströk Jäger att den bästa lösningen
för den tyska minoriteten i Sovjetunionen var att tillåtas leva kvar där den
bodde utan att tvingas emigrera på grund av diskriminering och misshandel.

I ett inlägg underströk Kurt Hugosson (ordförande i utskottet för
förbindelser med europeiska icke-medlemsländer) att Jägers rapport endast
begärde efterlevnad av ett antal principer som redan accepterats i Helsingforsdokumentet
av Europas stater. Rapporten hade f. ö. utarbetats efter
omsorgsfulla konsultationer av kunniga experter, bl. a. vid ett möte i
Stuttgart i december 1982. Hugosson betonade också att rapporten inte var
ägnad att utgöra en inblandning i sovjetiska inre angelägenheter utan att
endast säkerställa Sovjetunionens efterlevnad av sina internationella engagemang
inom ESK-processen. Hugosson tog detta tillfälle i akt att efterlysa
utökad kontakt mellan Europarådet och östeuropeiska stater. Sådana
kontakter vore av desto större värde i ett skede där oroväckande spänningar
rådde mellan de båda supermakterna. Utskottet för förbindelser med
europeiska icke-medlemsländer hade förespråkat en dialog med Östeuropa
och särskilt möjligheten för dessa länder att delta i vissa mellanstatliga
aktiviteter som anordnades av Europarådet.

I en rekommendation (nr 972) antagen av församlingen riktas en begäran
till Sovjetunionen att tillåta de tyskar som vill lämna landet att utan
byråkratiska hinder omgående få göra detta. Sovjetunionens regering
anmodas också att upphöra med sin diskriminering av denna befolkningsgrupp.

Ministerkommittén uppmanas anmoda medlemsländernas regeringar att
stödja Förbundsrepubliken i dess ansträngningar att förbättra levnadsvillkoren
för den tyska minoriteten i Sovjetunionen och också att med de sovjetiska
myndigheterna ta upp frågan om en snabbare och positivare behandling av
visumansökningar för utresa, vidare att ägna denna fråga uppmärksamhet i
ESK-sammanhang och i FN.

Redog. 1984/85:8

4. Ekonomiska frågor

Willy Donzé, schweizisk socialist, hade inför aprilmötet utarbetat en
rapport om världshandelns utveckling (dok. 5052), i vilken han beskriver
GATT-systemet och de påfrestningar som det är utsatt för under den
rådande konjunkturen. I två kapitel beskrevs de nyprotektionistiska strömningarna.
I den av församlingen antagna resolutionen (nr 796) förespråkas
att medlemsregeringarna för en icke inflationsdrivande stimulanspolitik. I
resolutionens GATT-avsnitt rekommenderas att jordbruksvaror, tjänster
och icke-tariffära åtgärder införs i det allmänna avtalet.

I sin rapport inför samma möte om året för de små och medelstora företagen
(dok. 5055) hävdade den tyske liberale ledamoten Manfred Vohrer att det
var just i dessa företag som nya arbetstillfällen skapades, framtidstron stod
att finna och innovationsbenägenheten var stor. Därför borde också
Europarådsförsamlingen aktivt stödja de ansträngningar som görs inom
ramen för det särskilda året och jämväl därefter uppmuntra dessa företag.
Denna önskan återspeglas i församlingens resolution (nr 798).

De ekonomiska frågorna behandlades under höstsessionen under medverkan
av parlamentariska delegationer från Australien, Canada, Finland,
Förenta staterna, Japan och Nya Zeeland. OECD:s generalsekreterare van
der Lennep framträdde också inför församlingen. Två rapporter hade
utarbetats, en av Greetje den Ouden-Dekkers, liberal från Nederländerna,
som kommenterade OECD:s verksamhet under 1982 och en om läget för
stålindustrin i Europa, utarbetad av Lucien Pignion, socialist från Frankrike.

Den Ouden-Dekkers behandlade i sin rapport (dok. 5119) OECD:s roll
vad gällde samordning av den ekonomiska politiken i OECD:s medlemsländer
i syfte att överbrygga den nuvarande ekonomiska recessionen och att
minska arbetslösheten. I rapporten betonades att arbetslösheten i OECDländerna
under 1983 upgått till 33,5 miljoner. Som positivt betecknades dock
att inflationen genomsnittligt reducerats till 5,5 %. Rapportören efterlyste
sådana åtgärder som var ägnade att vidareutveckla den återhämtning av
ekonomin som förväntades samtidigt som uppmärksamhet borde ägnas åt
effektiva åtgärder som kunde minska arbetslösheten.

Den antagna resolutionen (nr 809) formulerar ett antal rekommendationer
med detta syfte i synnerhet sådana som kan minska regeringarnas budgetunderskott
och räntenivån.

Den Ouden-Dekkers rapport berörde också det ökade ömsesidiga beroendet
mellan Nord och Syd bl. a. vad gällde skuldbördan och utvecklingen av
handeln. Ingen varaktig förbättring kunde uppnås i Nord utan förbättrade
Nord-Syd-relationer.

Resolutionen efterlyser borttagande av de protektionistiska åtgärderna,
en lösning på u-ländernas skuldbörda, en konstruktiv inställning till NordSyd-förhandlingarna
och ökad u-hjälp.

Inför höstmötet hade Lucien Pignion lagt fram en rapport om läget för
stålindustrin i Europa (dok. 5116). Enligt rapportören hade stålindustrin i

Redog. 1984/85:8

Europa en framtid om den moderniserades och gjordes lönsam. Pignion
anslöt sig därför till den bedömning som gjorts av EG-sekretariatet och som
innebär genomförande av berättigade produktionsbegränsningar och restrukturering
av tillverkningsprocesserna. Detta görs med insikt om att
åtgärderna torde innebära ökad arbetslöshet för stålindustriarbetare.

I den resolution som församlingen antog (nr 810) uppmanas regeringarna
att genomföra varaktig produktionsbegränsning i samråd med arbetstagareoch
arbetsgivareorganisationer. Det av EG-kommissionen upprättade handlingsprogrammet
för begränsning av stålproduktionen accepteras i princip.

Den belgiske socialisten Claude Dejardin hade inför januarimötet utarbetat
en rapport (dok. 5164) som utgjorde församlingens reaktion på den
europeiska transportministerkonferensens (ECMT) 28:e och 29:e rapporter. I
den antagna resolutionen (res. 815) anmodas ECMT att ytterligare förbättra
sitt samarbete samt vidta en rad åtgärder inom transportväsendet.

5. Sociala frågor - hälsovård

Vid höstmötet höll församlingen en stor debatt om arbetslöshet. Debatten
ägde rum mot bakgrund av församlingens rekommendation 948 med
riktlinjer för kampen mot arbetslöshet. 1 aenatten tramträdde Frankrikes
socialminister Pierre Bérégovoy. Två interimsrapporter presenterades
också, den ena av Kurt Hugosson, utsedd av utskottet för ekonomi och
utveckling (dok. 5121), den andra av Franco Foschi, kristdemokrat från
Italien (dok. 5122), utsedd av social- och hälsovårdsutskottet.

Kurt Hugosson betecknade i sin introduktion av rapporten arbetslösheten
som det största gisslet i dagens samhälle. Den ekonomiska recessionen,
införandet av ny teknologi, det högre utbudet av arbetskraft och den
befolkningsmässiga utvecklingen var några av huvudorsakerna till denna
dramatiska situation. Eftersom det stod klart att man aldrig skulle uppnå
sysselsättningsmönstret från 1960-talet var det nödvändigt att bereda sig för
en ny organisation av arbetslivet under de närmaste åren. Hugosson
underströk också det nära sambandet mellan de sociala och ekonomiska
aspekterna när det gällde att analysera arbetsmarknadspolitik. Därför var
det glädjande att såväl det ekonomiska som det sociala utskottet genomförde
en parallell analys av detta frågekomplex.

Kommenterande det faktiska läget erinrade Hugosson om att arbetslösheten
nu drabbade 19 miljoner människor i Europa och 33 miljoner i samtliga
OECD-länder. Fram till slutet av detta årtionde skulle man behöva skapa 20
miljoner nya arbeten för att förhindra arbetslösheten att öka. Oroande var
också att under de senaste åren hade arbetslösheten mestadels drabbat vissa
kategorier, som ungdomar, kvinnor, handikappade och invandrare. Längden
på arbetslösheten har också ökat. Till sin natur var arbetslösheten både
cyklisk och strukturell. Även om den ekonomiska återhämtningen nu var på
väg skulle det vara svårt att uppnå sådan tillväxt att arbetslösheten kunde

Redog. 1984/85:8

hållas på nuvarande nivå. Därför måste positiva, internationellt koordinerade
åtgärder vidtas för att främja den ekonomiska tillväxten och därmed också
efterfrågan. En dynamisk politik syftande till stimulans av privata och
offentliga investeringar var härtill nödvändig. Omfördelning och omorganisation
av arbete, ykesutbildning och internationellt samarbete var viktiga
element för att nå framgång i kampen mot arbetslöshet. I sin sammanfattning
av rapporten underströk Hugosson särskilt hur viktigt det var att regeringarna
tog sitt ansvar när det gällde att ta sig an arbetslösheten som en
högprioriterad fråga. Selektiva budgetära och fiskala åtgärder borde vidtas
och en arbetsskapande tillväxtpolitik genomföras.

Dansken Knud Lind, framstegspartiet, presenterade vid samma möte en
rapport om försäljning av europeiska farmaceutiska produkter i tredje världen
(dok. 5113). I rapporten fästs uppmärksamheten vid att oproportionerligt
stora resurser av u-ländernas hälsovårdsresurser spenderas på dyrbara och
ibland onödiga farmaceutiska produkter, vilka ibland ej ens håller samma
standard som i produktionsländerna. Den europeiska industrin på detta
område tog 25 % av marknaden. Osunda metoder i marknadsföring från de
stora läkemedelsföretagen liksom oansvariga försök kunde dock i längden
förstöra den europeiska läkemedelsindustrins rykte. Därför var det nödvändigt
att dessa företag uppträdde med nödvändig disciplin och rättade sig efter
den kod för läkemedelsfabrikanter som fanns upprättad. Även om regeringarna
i de av exporten berörda länderna hade främsta ansvaret hade
producentländerna en moralisk skyldighet att bistå dessa länder i deras
ansträngningar att ge bättre hälsovård genom läkemedel.

I den rekommendation till ministerkommittén som antogs (nr 969)
anmodas medlemsstaternas regeringar bl. a. att ge politiskt stöd för utarbetande
av en effektiv kod för marknadsföring vad gäller farmaceutiska
produkter.

Den österrikiske socialdemokraten Karl Reinhart hade inför aprilmötet
utarbetat en rapport om information och konsultation med arbetarna i
träns nado nella och nationella företag med sammansatta strukturer (dok.
4918). I ett omfattande beslut (rek. 965) rekommenderar församlingen en
rad åtgärder för att förbättra informationsflödet till och medinflytandet
bland de anställda i dessa företag.

Under en längre tid hade 41 gifttunnor från Seveso i Italien varit spårlöst
försvunna. Sedermera har de enligt pressrapporter återfunnits i norra
Frankrike. Under intryck av den ytterligare fara som låg i att man inte visste
var dioxintunnorna faktiskt befann sig antog församlingen en resolution (nr
797) i vilken myndigheter, företag och allmänheten uppmanas att göra allt
som är möjligt för att spåra gifttunnorna.

Under januarimötet debatterade församlingen en mycket kontroversiell
rapport (dok. 5104), som utarbetats av den holländske parlamentsledamoten
Joop Worrel (labour). Församlingen hade att ta ställning till ett rekommendationsförslag
om rätten att tillhöra och stå utanför en fackförening. Rappor -

Redog. 1984/85:8

ten berörde problemen kring s. k. closed shops.

Margaretha af Ugglas pekade i ett inlägg på att fackföreningarnas makt
syntes stor i hela Europa. I Sverige tillhörde de flesta arbetstagarna en
fackförening. De stora fackföreningarna var remissinstanser även i frågor
som endast perifärt kunde sägas vara arbetsmarknadsfrågor. Med så stort
inflytande för fackföreningarna hade den enskilde svårt att få sina enskilda
intressen tillgodosedda på arbetsmarknaden. Debatten i Sverige var f. n.
fokuserad på rätten för en medlem att stå utanför en fackförening, af Ugglas
berörde också som ett specifikt svenskt problem att medlemmarna i den
största fackliga sammanslutningen automatiskt registreras som medlemmar i
det socialdemokratiska partiet, för såvitt de ej anhöll om att ej vara
medlemmar. Denna praxis fortsatte trots att riksdagen fördömt den.

Avslutningsvis underströk af Ugglas att fria fackföreningar var nödvändiga
i ett fritt samhälle. Det var också nödvändigt att slå vakt om och utveckla den
enskildes rätt att träffa sitt eget val när det gällde att tillhöra eller inte tillhöra
en fackförening. Hon uttalade stöd för rekommendationsförslaget i synnerhet
att ministerkommittén skulle vidta åtgärder så att en enskild inte skulle
tvingas att tillhöra en fackförening.

Doris Håvik framhöll i ett inlägg att fackföreningarnas framgångar endast
uppnåtts genom enträgen och ibland bitter kamp mot de starkare och
överlägsnare krafter som representerades av ägarna till produktionsmedlen.
Därför beklagade hon att vissa talare i debatten sökt nedvärdera fackföreningsrörelsen.
Det fanns ingen konflikt mellan den enskildes frihet och en
stark fackförening. Fackföreningar var demokratiska institutioner där varje
medlem kunde göra sin stämma hörd. Fackföreningsledare betraktades som
ansedda förhandlingsparter.

När det sedan gällde en arbetstagares rätt att tillhöra eller stå utanför en
fackförening skulle han eller hon ha denna rätt i princip men det förelåg
samtidigt ett moraliskt anspråk på att tillhöra en förening om man drog nytta
av de fördelar en förening framförhandlat i stundom hårda förhandlingar.
Ansvarskännande och starka fackföreningar var bästa sättet att tillvarata
arbetarnas intressen.

Vid omröstningen på rekommendationsförslaget, till vilket fogats ett antal
ändringsförslag, föll dock detta då det ej erhöll erforderlig majoritet.
Röstsiffrorna blev 63 för, 32 emot och 8 avstående.

6. Juridiska frågor

Inför höstmötet hade den schweiziske socialisten Anton Muheim utarbetat
en rapport om fall som tagits upp enligt den europeiska konventionen om
mänskliga rättigheter (dok. 5102). I denna fäste Muheim uppmärksamheten
vid den långa tid, ofta flera år, som åtgår för behandling av ärenden inför
Europakommissionen och Europadomstolen.

I en rekommendation till ministerkommittén (nr 970) anmodas dessa

Redog. 1984/85:8

instanser att förbättra proceduren vad gäller tillämpningen av konventionen
om mänskliga rättigheter.

I en särskild resolution (nr 802) uppmanas delegationerna att endast
presentera sådana kandidater till kommissionen som har tillräcklig tid att
ägna sig åt denna uppgift och som inte innehar något ämbete som är
oförenligt med principen om maktfördelning.

Församlingen hade också vid samma möte att ta ställning till en begäran
från ministerkommittén om yttrande rörande ett tilläggsprotokoll till konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna (dok. 5039). Protokollet innebär förslag om att listan över
medborgerliga och politiska rättigheter utvidgas.

Juridiska utskottets rapportör, kristdemokraten Georges Margue från
Luxemburg, uttalade sig positivt i princip till förslaget i sin rapport (dok.
5105). I sitt yttrande (nr 116) instämde församlingen i denna bedömning men
uttalade sig kritiskt till den möjlighet som i förslaget erbjöds medlemsstater
att endast välja några av de föreslagna artiklarna.

I en rapport inför höstmötet om skydd av fängslade personer från tortyr
(dok. 5099) föreslog Noel Berrier, socialist från Frankrike, attén konvention
skulle antas som möjliggjorde regelbundna besök i fängelser i Europarådets
medlemsländer av en av församlingen utsedd kommission. Församlingen
rekommenderar ministerkommittén att anta det utarbetade konventionsförslaget
(nr 971).

Församlingen antog också utan debatt en resolution (nr 801) varigenom
stöd uttalas för den av Amnesty International förda kampanjen om amnesti
för personer som fängslats på grund av sina åsikter.

7. Kultur och utbildning

En rapport om europeiskt samarbete på undervisningens område hade
inför höstmötet utarbetats av den österrikiske socialdemokraten Hermine
Hawlicek (dok. 5138). Rapporten utgör framför allt en kartläggning av de
skilda former för samarbete som förekommer på undervisningens område i
Europa.

I den resolution som antogs (nr 807) uttrycks som ett önskemål att de
europeiska undervisningsministrarnas permanenta konferens bekräftar sin
övergripande roll vad gäller europeiskt samarbete på detta område.

Irlands undervisningsminister Gemma Hussey framträdde f. ö. inför
församlingen med ett inlägg i egenskap av ordförande i denna konferens.

Förflyttning av konstföremål och återställande av konstalster var två andra
ämnen som behandlades av församlingen vid samma möte. I ett direktiv (nr
421) uppmanar församlingen kultur- och utbildningsutskottet på basis av en
rapport (dok. 5510) av den brittiske liberalen Alan Beith att ordna en öppen
diskussion rörande frågan om förflyttning av konstföremål tillsammans med
utskottet för ekonomi och utveckling och juridiska utskottet.

Redog. 1984/85:8

På grundval av en rapport (dok. 5111) av holländaren Nic Tummers
(labour) antog församlingen en resolution (nr 808) där medlemsstaternas
regeringar uppmanas att samarbeta på bilateral basis för att, när så är
lämpligt, genom UNESCO återställa vissa kulturella föremål till länder
utanför Europa.

På grundval av en rapport (dok. 5161) utarbetad av den spanske socialisten
Miguel Angel Martinez och den holländske socialisten Nic Tummers antog
församlingen vid januarimötet en resolution om de kulturella förbindelserna
mellan Europa och Latinamerika.

I resolution 814 efterlyser församlingen bl. a. ökat kulturutbyte mellan de
två kontinenterna och ökad undervisning i Europa i spanska och portugisiska.

Församlingen antog också en rekommendation (nr 976) om Europarådets
bidrag till kulturellt samarbete med Latinamerika.

8. Vetenskap, teknologi, miljö, kommunala myndigheter

Församlingen återupptog vid höstmötet behandlingen av den rapport som
utarbetats av den franske socialisten Philippe Bassinet (dok. 5049) med
kommentarer till ett utkast till en europeisk konvention om skydd av djursom
används i vetenskapligt syfte. Församlingen debatterade denna fråga i april
1983 men fattade då inget beslut.

Det visade sig dock att utkastet till rekommendation om antagande av
konventionen inte hade erforderligt stöd av två tredjedels majoritet.
Församlingen instruerade dock utskottet för vetenskap och teknologi att
undersöka förutsättningarna att upprätta en expertgrupp att studera nya
alternativa metoder för djurförsök (nr 419).

Vid januarimötet höll församlingen en omfattande debatt om luftföroreningar
och det sura nedfallet.

Den tyske kristdemokraten Gunther Muller hade utarbetat en rapport
(dok. 5158) i ämnet som blev föremål för livlig debatt. 1 sin introduktion
berörde han bl. a. skogsdöden i Europa och efterlyste gemensamma,
internationellt samordnade åtgärder för att stoppa denna, även om man f. n.
inte hade hela förklaringen till orsakerna till skadorna på skogen.

I ett inlägg uttalade Einar Larsson stöd för det framlagda rekommendationsförslaget.
Han betraktade luftföroreningarna och försurningen av
miljön som kanske de största miljöproblemen i Europa under 1980-talet.
Problemen krävde gemensamma åtgärder, och Europarådet kunde här spela
en roll. Under årtionden hade man struntat i problemen. Därför var det hög
tid att nu vidta åtgärder. Det gäller våra vatten, våra skogar, vår jord och vår
hälsa. Inget land hade rätt att sprida sitt avfall till andra länder. I vissa fall
kunde ett lands svavelnedfall till 80 % vara importerat.

Einar Larsson efterlyste ökat engagemang från politikernas sida. Han
hänvisade i det sammanhanget till 1972 års miljökonferens som blivit något

Redog. 1984/85:8

av en väckarklocka. I rekommendationsförslaget stödde Larsson särskilt
förslaget om en europeisk konvention mot luftföroreningar, som även skulle
var öppen för de östeuropeiska staterna.

Lennart Blom tog i ett inlägg upp nödvändigheten av att använda sig av
alternativa energikällor som var mer skonsamma mot miljön. I första hand
tänkte han på vattenkraft och kärnkraft. Solenergi kunde också komma i
fråga.

Mullers rapport hade betonat att bland de icke-fossila bränslealternativen
visade kärnenergin på ökad användning. Kärnenergi kunde nu användas inte
bara för att producera elkraft utan också för att producera värme. Blom
nämnde särskilt Secure-reaktorn i detta sammanhang. Över huvud taget
efterlyste Blom ökade satsningar på utvecklingen av en andra generationens
kärnreaktorer som skulle bemästra de svagheter första generationen lidit av.

I den rekommendation (nr 977) som antogs föreslår församlingen att
ministerkommittén skall genomföra en kartläggning i Europa över skadorna
på skog, vatten och land och i ett forskningsprogram analysera dessa skadors
orsaker.

Församlingen antog också rekommendation nr 978 om skogsbruket i
Europa och i världen. Som bakgrund till rekommendationen förelåg en
rapport (dok. 5140), också utarbetad av Gunther Muller. I rekommendationen
ges förslag till ministerkommittén att dels beakta frågan om ett rationellt
och miljövänligt skogbruk i Europa, dels ta hänsyn till tredje världens
problem på detta område.

9. Befolknings- och flyktingfrågor

Inför församlingens höstmöte hade den schweiziske socialisten Richard
Muller utarbetat en rapport om främlingsfientliga attityder hos medlemsstaterna
gentemot invandrare (dok. 5107). Muller analyserar orsakerna bakom
sådana företeelser: ekonomiska, sociala, moraliska och utbildningsmässiga.
Han berör också sådana företeelser som fördomar och bristande kunskap
som orsak till motståndet mot invandrare. Muller gör vidare en analys av de
stora bidrag till utvecklingen i mottagarländerna som invandrarna gjort
under högkonjunkturen. Slutsatsen av Mullers analys är förespråkande av
internationellt samarbete och bilaterala avtal mellan värdländer och ursprungsländer
för att undvika vådan av oreglerad invandring.

I ett inlägg underströk Karin Andersson att den ekonomiska recessionen
hade visat sig vara grogrund för främlingsfientliga yttringar. Människor som
var rädda att mista sina arbeten var också lätta offer för rasistiska tankar.
Andersson pekade på att det fanns två vägar att agera, att förbjuda genom
lagstiftning och att förebygga. Det var viktigt att lagstiftningen utformades så
att diskriminering på rasistiska grunder gjordes straffbar.

En mer långsiktig metod var dock att öka förståelsen mellan majoriteten
av befolkningen och invandrarna. I arbetet att bekämpa främlingsfientlighet

Redog. 1984/85:8

och rasism var ett av de viktigaste elementen vederhäftig information om
invandrare. Det slag av bred kampanj som återfanns i församlingens
rekommendationsförslag hade redan påbörjats i Sverige.

Andersson underströk vidare att det ofta var ekonomiska skäl som
tvingade folk att flytta. Minskade man klyftan mellan rika och fattiga länder
skulle fler människor stanna i sina länder, vilket ofta varvad de föredrog. Det
var vidare viktigt att mottagarländerna stärkte invandrarnas ställning och
behandlade dem på ett sådant sätt att de ej blev föraktade av andra.
Invandrarna måste få infytande i sina nya länder; exempelvis genom rösträtt i
kommunalval och genom att deras organisationer förstärktes. De måste få
undervisning i det nya språket och det gällde också deras hustrur, en ofta
försummad kategori. Det var också viktigt att barnen fick undervisning i sina
föräldrars språk för att kunna behålla kontakten med sin ursprungliga kultur.
Sådan form av språkundervisning hade införts i Sverige med goda resultat.

I den rekommendation som församlingen ger till ministerkommittén (nr
968) anmodas medlemsstaterna bl. a. organisera en kampanj som engagerar
fackföreningarna och massmedia för att förklara invandringens orsaker och
invandrarnas situation.

Församlingen utfärdar också direktiv till utskottet för befolknings- och
flyktingfrågor (nr 420) att bevaka hur främlingsfientliga attityder utvecklas i
medlemsländerna och att under 1984 anordna ett symposium för att fästa
bl. a. massmedias uppmärksamhet på hithörande problem.

Redog. 1984/85:8

Bilaga

Beslut fattade av Europarådets parlamentariska församling och dess
ständiga utskott under 35:e årssessionen (april 1983-februari 1984)

Rekommendationer

965	om samråd med de anställda i multinationella och nationella företag med en komplicerad struktur
966*	om tungmetaller i åkerjord
967*	om hotellinnehavarnas åtaganden
968	om främlingsfientliga attityder mot invandrare
969	om försäljning i u-länder av farmaceutiska produkter
970	om fall behandlade under den europeiska konventionen om mänsk-liga rättigheter
971	om skydd av fängslade från tortyr m. m.
972	om situationen för den tyska etniska minoriteten i Sovjetunionen
973	om ESK-mötet i Madrid
974*	om läget på Cypern
975*	om utställning rörande samtida arkitektur
976	om Europarådets bidrag tili kulturellt samarbete med Latinamerika
977	om luftföroreningar och sur nederbörd
978	om skogsbruk i Europa och världen
Resolutioner
796	om världshandelns utveckling
797	om giftet från Seveso
798	om 1983 som året för små och medelstora företag och hantverksin-dustrin
799*	om läget i Centralamerika
800’	om principerna för demokrati
801	om Amnesty International kampanj för alla samvetsfångar
802	om kandidater för medlemskap i den europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter
803	om läget i Turkiet
804	om läget i Mellersta Östern
805	om europeiskt samarbete under 1980-talet
806	om ESK-mötet i Madrid
807	om europeiskt samarbete på undervisningens område
808	om återlämnande av konstföremål
809	om OECD:s verksamhet under 1982
810	om läget för stålindustrin i Europa

Redog. 1984/85:8

811* om varaktigheten av ordförandeskap i utskott

812* om förvärvad nedsättning i immunförsvaret (AIDS)

813* om samtida arkitektur

814 om kulturella förbindelser mellan Europa och Latinamerika

815 som svar på 28:e och 29:e årsrapporterna från europeiska transport ministerkonferensen Direktiv 418*

om europeiskt vetenskapligt samarbete under 1980-talet

419 om skydd av djur vid djurförsök

420 om främlingsfientliga attityder mot invandrare

421 om förflyttning av konstföremål

Yttranden

114* om programbudgeten för Europarådsförsamlingen under 1984

115* om Europarådets räkenskaper och budgetar för åren 1982,1983 och

1984

116 om utkast till protokoll till konvention om skydd av mänskliga

rättigheter varigenom listan på politiska och medborgerliga
rättigheter utökas

117* om vissa bestämmelser i europeiska sociala stadgan som inte blivit
accepterade

‘Antagna av ständiga utskottet.
mlnab/gotmb Stockholm 1984 79146