Redog. 1984/85:3
Framställning / redogörelse 1984/85:3
Redog. 1984/85:3
Redogörelse
1984/85:3
Fullmäktiges i riksgäldskontoret förvaltningsberättelse för budgetåret
1983/84
1984-09-20
Till Riksdagen
Jämlikt 13 § lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret skall fullmäktige i
riksgäldskontoret varje år före den 15 oktober till riksdagen avge berättelse
om riksgäldskontorets ställning och förvaltning under det senaste budgetåret.
Till fullgörande av denna skyldighet överlämnar fullmäktige härmed
riksgäldskontorets verksamhetsberättelse för budgetåret 1983/84. Fullmäktige
vill också hänvisa till riksgäldskontorets statistiska årsbok för
samma budgetår, vilken är under utarbetande.
SVEN HEURGREN
PAUL JANSSON
VALTER KRISTENSON
TAGE SUNDKVIST
MAJ LIS LANDBERG
ERIK HOVHAMMAR
LARS TOBISSON
LARS KALDERÉN
Riksgäldsdirektör
Lars Heikensten
1 Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 3
Innehållsförteckning
sid 3 | 1. Riksgäldskontoret verksamhetsåret 1983/ | 25 | 6. De internationella kreditmarknaderna |
| 84 - en kort presentation | 25 | Bättre internationellt konjunkturläge |
3 | Nya upplåningsformer på den svenska | 25 | Minskade externa obalanser |
| marknaden | 25 | Uppgång i de amerikanska räntorna |
3 | En aktiv förvaltning av utlandsskulden | 27 | Fortsatt appreciering av den amerikanska |
4 | Riksgäldskontorets övriga uppgifter | 27 | dollarn Dämpad efterfrågan på internationella |
5 | 2. Den ekonomiska utvecklingen |
| krediter |
5 | En kris för industrin | 28 | Kraftig expansion av den internationella |
5 | Återkommande devalveringar |
| obligationsmarknaden. |
6 | Underskott i statens finanser |
|
|
6 | Konsekvenser för sparandet | 29 29 | 7. Utlandsupplåningen Betydande låneomläggning |
8 | 3. Budgetunderskottet och statens skuld | 30 | Aktuella tendenser under budgetåret |
8 | Stora budgetunderskott | 31 | Kreditreserven ger flexibilitet |
9 | Ett strukturellt underskott | 32 | Stora betalningsströmmar |
9 | Snabbt ökande statsskuld | 32 | Nya lånekonstruktioner ger kostnadsförde- |
10 | Stora räntebetalningar | 34 | lar Utlandsskulden och dess kostnader |
12 | 4. Statens upplåningspolitik | 36 | Betydande skuldtjänst under kommande år |
12 | Olika upplåningssätt |
|
|
13 | Ökad upplåning hos allmänheten | 37 | 8. Garantigivningen |
13 | Lägre likviditetstillväxt | 37 | Ansvar för en stor del av statens garanti- |
14 | Hur stor upplåning utomlands? |
| åtaganden |
14 | Återbetalning av privata och kommunala | 37 | Rekonstruktion av Broströms Rederi AB |
| utlandslån | 38 | Stöd till svenska varvsföretag |
15 | En realt sett stabil valutareserv | 38 39 | Stöd till svensk sjöfart |
16 | 5. Upplåningen i Sverige | 39 | Övrig garantiverksamhet |
16 | De nya värdepappren - riksobligationen |
|
|
| och statsskuldväxeln | 40 | 9. Övriga uppgifter |
17 | Riksobligationen och statsskuldväxeln — | 40 | Vinstsparandet ökar |
| stor andel av statsskulden | 40 | Skattesparandet har upphört |
17 | Anspråk på stor del av kreditmarknaden | 40 | Statligt stöd till politiska partier |
18 | Ett sätt att ta hand om det ökande företags-sparandet | 41 | Rörliga krediter åt statliga verk och före-tag |
19 | Penningmarknaden underlättar statens | 41 | Obligationsinnehav registreras i stats-skuldboken |
19 | Konsekvenser för penningpolitiken |
|
|
20 | Från sjunkande till stigande räntor | 42 | 10. Riksgäldskontorets organisation och re- |
21 | Minskad betydelse för prioriterade obliga- |
| surser |
| tioner | 42 | Organisation |
22 | En ny sparform för hushållen - allemans-sparandet | 42 | Kostnaderna för riksgäldskontorets verk-samhet |
23 | Stor försäljning av premieobligationer |
|
|
24 | Två traditionella sparobligationslån | 46 | 11. Tabellbilaga |
0 ESSELTE VÄRDETRYCK 1984
Förord
Riksgäldskontorets verksamhetsberättelse vänder sig i
första hand till kontorets uppdragsgivare, Sveriges
Riksdag. Vaije höst skall riksgäldsfullmäktige inför
riksdagen redogöra för riksgäldskontorets verksamhet
under det gångna budgetåret.
Den verksamhetsberättelse för 1983/84 som här föreligger
har, i likhet med sina närmaste föregångare, ett
vidare syfte. Förhoppningen är att den skall kunna användas
av personer med intresse för svensk statsupplåning
inom banker, kreditinstitutioner, massmedia
m m. I verksamhetsberättelsen tecknas också bakgrunden
till dagens statsfinansiella situation och till den
statsskuldpolitik som bedrivs. Det bör göra den intressant
även för en bredare allmänhet.
För dem som vill tränga in i statsupplåningens detaljer
ger riksgäldskontoret också ut en Statistisk Årsbok.
Den innehåller utdrag ur kontorets räkenskaper
och detaljerade beskrivningar av de låneoperationer
som genomförts under budgetåret, liksom statistik om
utestående lån, statsskuld mm. Årsboken beräknas utkomma
inom den närmaste månaden. Verksamhetsberättelsen
och årsboken kan båda beställas från riksgäldskontorets
informationsfunktion.
Stockholm i oktober 1984
Riksgäldsfullmäktige
Sven Heurgren
Ordförande
Paul Jansson
Tage Sundkvist
Erik Hovhammar
Valter Kristensson
Maj-Lis Landberg
Lars Tobisson
Lars Kalderén
Riksgäldsdirektör
1
1.
Riksgäld skontoret
verksamhetsåret 1983/84
— en kort presentation
Riksgäldskontoret är ett riksdagens verk
och förvaltas av riksgäldsfullmäktige.
Kontorets huvuduppgift är att ta upp lån
inom och utom landet samt att förvalta statens
skuld.
Hur upplåningen genomförs med avseende
på tidpunkt, villkor, belopp och långivare
är av betydelse för den ekonomiska
politiken, särskilt penning- och kreditpolitiken.
Ett nära samarbete förekommer därför
på detta område mellan riksgäldskontoret,
riksbanken och finansdepartementet.
Sedan mitten av 70-talet har staten haft
stora och ökande underskott i sin budget.
Under det gångna budgetåret bröts denna
trend. Budgetunderskottet minskade för
första gången sedan 1976.
Statsskulden (i bokförda värden) fortsatte
att öka till 483 miljarder kronor, vilket
nära nog är en tio-dubbling sedan 1974.
När den del av statsskulden som hänför sig
till lån utomlands värderas till de vid budgetårets
slut aktuella valutakurserna uppgick
statsskulden till 509 miljarder kronor.
Nya upplåningsformer på den
svenska marknaden
Den del av statsskulden som är placerad
inom landet ökade under det gångna budgetåret
med 54 miljarder kronor. Totalt lånade
emellertid riksgäldskontoret inom
landet 133 miljarder kronor i form av nya
emissioner (och allemanssparande).
Två nya låneformer infördes under verksamhetsåret,
riksobligationer och allemanssparandet.
Riksobligationerna är tänkta att bidra
till en breddning av kapitalmarknaden. De
har i allmänhet längre löptider (hittills 3,5
till 7 år) än de under 1982 introducerade
statsskuldväxlarna. Totalt såldes under
året riksobligationer för 37,6 miljarder
kronor och statsskuldväxlar för 66,4 miljarder
kronor.
Räntan (priset) på en statsskuldväxel eller
riksobligation har tidigare alltid fastställts
av riksgäldsfullmäktige inför en
emission. För att pressa upplåningskostnaderna
introducerades i april 1984 ett anbudsförfarande
vid försäljning av riksobligationer.
Senare under år 1984 såldes även
statsskuldväxlar på anbud.
Allemanssparandet vänder sig till hushållen.
På skattemässigt förmånliga villkor
och med bibehållen likviditet kan privatpersoner
placera upp till 600 kronor per
månad i bank (AllemansSpar) eller i aktiefond
(AllemansFond). Bankmedlen överförs
till riksgäldskontoret. Vid starten den
1 april 1984 hade drygt 1,8 miljoner personer
anslutit sig till systemet. Av dessa
hade knappt en och en halv miljon personer
valt AllemansSpar. Under verksamhetsåret
1983/84 (två månader) tillfördes riksgäldskontoret
på detta vis 1 353 miljoner
kronor.
De viktigaste låneformerna på den
svenska marknaden vid sidan om de
nämnda är prioriterade obligationer samt
spar- och premieobligationer. Prioriterade
obligationer innehas främst av försäkringsbolag
och AP-fonden medan spar- och
premieobligationerna är utformade med
tanke på hushållssektorn.
En aktiv förvaltning av
utlandsskulden
Statens utlandsskuld ökade under det
gångna verksamhetsåret med 19 miljarder
kronor (mätt i de valutakurser som rådde
3
vid periodens början och slut). Detta är en
lägre ökning än under de närmast föregående
åren. Lånebehovet har minskat till
följd av bytesbalansens förbättring.
Den totala upplåningen (bruttoupplåningen)
utomlands var under året 38 miljarder
kronor. Till största delen har denna
upplåning använts för att förändra låneportföljens
sammansättning. En jämnare
återbetalningsprofil har eftersträvats.
Samtidigt har lånevillkoren förbättrats. I
detta arbete har riksgäldskontoret i samverkan
med sina ledarbanker introducerat
ett antal nya lånekonstruktioner på de internationella
kapitalmarknaderna.
Riksgäldskontorets övriga
uppgifter
Vid sidan om låneverksamheten och skuldförvaltningen
har riksgäldskontoret ett antal
andra uppgifter. Kontoret utfärdar statliga
kreditgarantier, bl a till svenska varv
och till rederier. Under det gångna året
medförde detta att riksgäldskontoret var
en aktiv part i arbetet med att strukturera
om Broströmskoncernen.
I riksgäldskontorets uppgifter ingår vidare
att administrera lönsparandet, att
sköta redovisningen för riksdagsförvaltningen
och riksdagens andra verk utom
riksbanken samt att utföra intern revision
inom samma område.
4
2.
Den ekonomiska
utvecklingen
Den svenska ekonomin har under de senaste
tio åren präglats av brist på balans i
flera fundamentala avseenden. Två av balansbristerna
framstår som särskilt centrala,
underskotten i transaktionerna med
utlandet och i den offentliga sektorns finanser.
Båda dessa balansbrister har i hög
grad kommit att påverka riksgäldskontorets
verksamhet under senare år.
En kris för industrin
För att förstå den svenska ekonomins problem
i dag är det nödvändigt att gå tillbaka
drygt tio år i tiden. Sedan slutet av 60-talet
har Sverige haft ett strukturellt betingat
Figur 1. Industrins förädlingsvärde under
50-, 60-, 70- och 80-talen. Fasta
priser. Index = 100, år 1950,
1960,1970 och 1980.
Logaritmisk skala.
60-talet
150-
140-
• 50-talet
130-
120-
sy*
O"
+ 80-talet
110-
* 70-talet
90-
9 År
Källa: Långtidsutredningen 1980 och statistiska centralbyrån,
nationalräkenskaperna.
underskott i bytesbalansen. Bakom detta
underskott döljer sig en kombination av
svag industriell utveckling och relativt
stark inhemsk efterfrågan.
Industriproduktionen ökade under 70-talet
och 80-talets forsta år med ungefär en
procent per år. Oavsett om detta jämförs
med 50- och 60-talen eller med andra
länder liknande Sverige är det ett anmärkningsvärt
dåligt resultat. En konsekvens
av den låga produktionsökningen har varit
en nedgång i industrins sysselsättning.
Till den svaga industriella utvecklingen
under 70- och 80-talen finns det olika förklaringar.
Lönsamheten i industrin försämrades
under 60-talets senare hälft och
det tidiga 70-talet. Investeringar i industrin
framstod därmed som mindre attraktiva.
Dessutom bidrog den lägre lönsamheten
till att företagens soliditet sjönk, vilket
också påverkade investeringsviljan negativt.
När den första oljekrisen kom år 1974
drabbades svensk industri ovanligt hårt.
Även det var delvis en följd av de tidigare
åren med låg lönsamhet, eftersom företagens
motståndskraft var låg. Därutöver
hade svensk industri en branschsammansättning
som visade sig oförmånlig. Situationen
förvärrades av den i relation till omvärlden
mycket snabba lönekostnadsökningen
1975-1976.
Återkommande devalveringar
Den försämring av konkurrenskraften som
inträffade 1975-1976 avspeglade sig direkt
i handelsbalansen, se figur 2. För att förbättra
det relativa kostnadsläget devalverades
den svenska kronan i två steg under
år 1977. Effekterna blev emellertid kortvariga
bl a till följd av 1979 års oljeprishöjning.
Därtill kom en hög inhemsk efterfrågenivå
och en oförmånlig löne- och prisutveckling
som bidrog till att såväl han
-
5
Figur 2. Handelsbalans och bytesbalans
1974-1983. Miljarder kronor.
+5-
-5-
-15-
-20-
-25-
Bytesbalans
1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983
Källa: Riksbanken.
dels- som bytesbalansen försämrades dramatiskt
under åren 1979 och 1980.
Nya devalveringar genomfördes 1981
och 1982. Särskilt den senare devalveringen
ledde till en rejäl förbättring av det relativa
kostnadsläget. Tillsammans med den
gynnsamma internationella konjunkturen
och en förhållandevis stram finanspolitik
resulterade devalveringarna i en kraftig
förbättring av handelsbalansen 1983. Under
det första halvåret 1984 blev både handels-
och bytesbalansens saldo positivt.
Underskott i statens finanser
Aven om industrins finansiella situation
försämrades under 70-talets första år och
dess investeringar var låga föreföll någon
akut kris inte råda. Produktionen ökade
och nedgången i sysselsättningen motverkades
av att fler arbeten skapades i den
offentliga sektorn, främst inom kommunerna.
Den totala inhemska efterfrågan
tilläts inte öka till nivåer där balansen i
utrikesbetalningarna äventyrades. Privat
konsumtion hölls tillbaka samtidigt som
resurser via skattesystemet överfördes till
den offentliga sektorn.
Utvecklingen efter 1975 blev mer problematisk.
Till följd av bl a en lägre ekonomisk
tillväxt förmådde statens inkomster
inte hålla jämna steg med utgifterna, se
figur 3.
Efter ett par år med stora budgetunderskott
sköt räntorna på den statsskuld som
ackumulerats i höjden. Därför har de totala
utgifterna (inkl räntor) i fasta priser ökat i
snabb takt trots besparingar i övriga utgifter.
Under det senaste budgetåret har
emellertid de totala utgifterna minskat
realt sett. Samtidigt är utgifterna exkl räntor
nära nog nere på den reala nivå som
rådde budgetåret 1978/79.
De statliga utgiftsöverskotten spädde på
den allmänna efterfrågan. Det höga efterfrågeläget
bidrog i sin tur till större underskott
i bytesbalansen. Därmed bidrog alltså
svårigheterna att få balans i den offentliga
sektorns finanser till de tidigare
nämnda bytesbalansunderskotten.
Efter ett par år med stora underskott i
statens budget blev det nödvändigt att
bromsa utbyggnaden av de offentliga verksamheterna.
Därmed var det inte längre
möjligt att motverka den ökning i arbetslösheten
som blev följden av en svag internationell
efterfrågan.
Konsekvenser för sparandet
De offentliga utgifterna, främst för konsumtionsändamål,
har sedan mitten av
70-talet tillåtits öka snabbare än inkomsterna.
Ett negativt finansiellt sparande för
den offentliga sektorn har därför uppkommit,
se figur 4. Parallellt har den privata
sektorn, främst företagen, uppvisat ett
högre finansiellt sparande. Det är en följd
dels av de låga investeringarna, dels av att
Figur 3. Statens inkomster och utgifter.
Miljarder kronor. 1980 års priser.
Miljarder kronor
230-1
1 Budgetunderskott
Utgifter,
totalt
210-
190-
y* utgifter,
exkl. räntor
150-
Inkomster
130-
110-
70/71 72/73
74/75 76/77 78/79
80/81
82/83
Källa: Riksgäldskontoret.
6
Figur 4. Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor samt bytesbalans
1970—1983. Procent av BNP.
Procent
Privat sektor
Bytesbalans
Offentlig sektor
6-
4-
••
••
-1-
-2-
-3-
-4-
-5
-6-
V’
Källa: Långtidsutredningen 1984.
vinsterna ökat kraftigt. Vinstökningen har
i sin tur i väsentlig utsträckning orsakats
av devalveringarna.
Uppgången i det privata sparandet var
under åren 1978 till 1983 inte tillräckligt
stor för att fullt ut kompensera nedgången
i det offentliga sparandet. Därför uppkom
under dessa år ett sparandeunderskott för
landet som helhet, vilket avspeglat sig i ett
negativt bytesbalanssaldo. Mellan 1982
och 1983 minskade underskottet i bytesbalansen
kraftigt. Som tidigare nämnts var
saldot tom positivt under det första halvåret
1984.
Det som var särskilt allvarligt i utvecklingen
under 70-talets senare hälft och de
första åren på 80-talet var att Sverige hade
ett sparandeunderskott, d v s ett under
-
skott i bytesbalansen, trots att investeringsverksamheten
minskade. Innebörden
är att utlandsupplåningen framför allt använts
till att betala en ökning av konsumtionen.
Den svenska produktionsapparatens
förutsättningar att bidra till en återbetalning
av den allt större utlandsskulden
försämrades alltså parallellt med att skulden
ökade. Det senaste halvårets överskott
i bytesbalansen tillsammans med uppgången
i bruttoinvesteringarna innebär
onekligen en förbättring jämfört med tidigare.
Problemen med att bibehålla den nuvarande
situationen och helst ytterligare
förbättra den — vilket är nödvändigt om
utlandsskulden ska kunna betalas tillbaka
- ska emellertid inte förringas.
7
3.
Budgetunderskottet och
statens skuld
Staten har sedan mitten av 70-talet haft
stora och ökande underskott i sin budget.
Under det senaste budgetåret har underskottet
minskat. Fortfarande kvarstår
emellertid ett betydande underskott. Dessutom
har en stor statsskuld ackumulerats.
Räntorna på denna skuld är i dagsläget en
av budgetens största utgiftsposter. Dess
storlek bestäms i betydande utsträckning
av faktorer som Sverige ej kan påverka,
främst utvecklingen av valutakurser och
internationella räntor.
Stora budgetunderskott
Budgetunderskottet kan mätas på olika
vis. Statens kassamässiga budgetsaldo har
ett särskilt intresse från riksgäldskontorets
synpunkt, eftersom det anger storleken
av statens nettoupplåningsbehov. Det
Figur 5. Statens kassamässiga budgetsaldo
1977-1984. Miljarder kronor.
Löpande 12-månadersvärden.
Kvartalsvisa observationer}
Miljarder kronor
100-i
90-
70-
50-
40-
30-
20-
10-
1984
1982
1983
1979
1980
1981
1978
1 Den oregelbundna utvecklingen av tolvmånaderskurvan
under budgetåret 1981/82 beror på en omläggning av utbetalningsrutinerna
för kommunalskattemedlen den 1
juli 1981. Från och med juli 1981 betalas dessa ut vaije
månad i stället för som tidigare varannan månad.
Källa: Riksgäldskontoret.
ger därmed också en bild av hur statens
affärer påverkar likviditeten på kreditmarknaden.
Det kassamässiga budgetunderskottet
ökade trendmässigt från en nivå på cirka
10 miljarder kronor för budgetåret 1976/77
till nära 87 miljarder kronor för budgetåret
1982/83. Under det senaste budgetåret
(1983/84) förefaller denna trend ha brutits
- statens underskott minskade i nominella
termer till 75,3 miljarder kronor, se figur 5.
En betydande del av denna minskning är
emellertid en följd av vad som i finansplanen
benämns extraordinära budgetförstärkningar.
Under kalenderåret 1982 uppgick budgetsaldot
som andel av BNP till drygt 13
procent. Motsvarande storhet för år 1983
var knappt 12 procent, se figur 6. Under
budgetåret 1983/84 kan budgetunderskot
Figur
6. Statens kassamässiga budgetsaldo
1976-1983. Procent av BNP.
Procent
13-i
12-
10-
1983
1977
1978
1979
Källa: Riksgäldskontoret.
8
Tabell 1. Statens kassamässiga budgetsaldo 1979/80-1983/84. Miljarder kronor.
| 1979/80 | 1980/81 | 1981/82 | 1982/83 | 1983/84 |
Inkomster | 132,5 | 155,3 | 168,5 | 191,3 | 222,2l |
Utgifter exkl stats-skuldräntor | -170,8 | -192,5 | -207,5 | -230,8 | -237,l1 |
Saldo exkl stats-skuldräntor | - 38,3 | - 37,2 | - 39,0 | - 39,5 | - 14,9 |
Statsskuldräntor | - 14,5 | - 23,8 | - 27,7 | - 48,2 | - 60,4 |
Saldo inkl stats-skuldräntor | - 52,8 | - 61,0 | - 66,7 | - 87,7 | - 75,3 |
1 Preliminär uppgift
Källa: Riksgäldskontoret.
tet beräknas ha uppgått till drygt 10 procent
av BNP.
I tabell 1 ges en mer detaljerad bild av
utvecklingen de senaste budgetåren. Utgifterna
exkl statsskuldräntor har under det
senaste budgetåret ökat i väsentligt långsammare
takt än tidigare. Dessutom har
inkomsterna ökat snabbt som en följd dels
av fattade riksdagsbeslut, dels av en tillväxt
i skatteunderlaget.
För att studera den samlade offentliga
sektorns effekt på ekonomin kan saldot för
den konsoliderade offentliga sektorn utnyttjas.
Detta innefattar statens, kommunernas
och socialförsäkringssektorns inkomster
och utgifter. Mätt även på detta
vis har det offentliga sparandet försvagats
i snabb takt, från ett överskott på 15 mil
-
Figur 7. Den offentliga sektorns strukturella
finansiella sparande 1970—
1984. Procent av BNP.1
Procent
HB Faktiskt budgetutfall
— Strukturellt budgetutfall,
Sverige
—— Strukturellt budgetutfall,
OECD:s 7 huvudländer
-2-
3^
-5-
1 Genomsnittet för de sju OECD-länderna har erhållits genom
att deras respektive sparande har vägts med BNP.
Källa: OECD.
järder kronor 1976 till ett underskott 1983
på nära 36 miljarder kronor.
Ett strukturellt underskott
Den urholkning i de svenska offentliga finanserna
som skett sedan 1976 framstår
som dramatisk vid en jämförelse med andra
OECD-länder. Särskilt påtagligt är detta
när jämförelsen utgår ifrån det finansiella
sparande som skulle råda vid full
sysselsättning. Figur 7 visar detta mått på
de offentliga finansernas strukturella utveckling
under perioden 1970 till 1984 för
Sverige och OECD:s sju huvudländer.
Det genomsnittliga underskottet vid full
sysselsättning i de sju OECD-länderna har
sedan slutet av 70-talet legat nära noll. De
underskott som faktiskt har observerats i
de dominerande västländerna kan alltså
sägas ha berott på det låga kapacitetsutnyttjandet.
Så har emellertid inte varit fallet
i Sverige. Fram till 1982 ökade det
strukturella underskottet i vårt land kraftigt.
Därefter har en viss förbättring skett.
Snabbt ökande statsskuld
Den 30 juni 1984 uppgick statsskulden till
nära 483 miljarder kronor (i bokförda värden).
I nominella termer innebär det nästan
en tio-dubbling på lika många år, se
figur 8. Av den totala skulden utgjorde utlandsskulden
cirka 103 miljarder kronor.
Den har praktiskt taget i sin helhet tillkommit
sedan 1977.
Statsskulden ökade under budgetåret
1983/84 med 75,3 miljarder kronor eller
drygt 18 procent. Detta är en lägre procentuell
ökningstakt än under de senaste sex
budgetåren, då statsskulden ökade med i
genomsnitt drygt 31 procent per år, se tabell
2.
Om statsskulden relateras till bruttonationalprodukten
(BNP) framstår det senas
-
9
Figur 8. Statsskuldens storlek. Miljarder
kronor. Bokförda värden.
Lån utomlands
Total statsskuld
Lån inom landet
Källa: Riksgäldskontoret.
te årets utveckling som mindre ogynnsam.
Vid slutet av 1976 motsvarade statsskulden
24 procent av BNP. Under de följande
fem åren accelererade utvecklingen och vid
slutet av 1982 utgjorde statsskulden 61
procent av BNP. Under år 1983 ökade
statsskulden som andel av BNP med drygt
fem procentenheter, se figur 9.
I figur 9 görs också en jämförelse med
utvecklingen i Danmark, Finland och
Norge. Jämförelsen är dock vansklig, då
begreppet statsskuld inte är detsamma i de
olika länderna. Detta påverkar framför allt
kurvornas nivåer, men inte i samma utsträckning
utvecklingen över tiden. Figuren
antyder att alla fyra länderna från mitten
av 70-talet ökat sin statsskuld i förhållande
till bruttonationalprodukten. Särskilt
gäller detta Sverige och Danmark. De
stora norska investeringarna i oljeindustrin
ökade tidigare Norges statsskuld
kraftigt. De fyra senaste åren har dock oljeinkomsterna
vänt kurvan nedåt. Den
finska utvecklingen förefaller att ha varit
den mest balanserade bland de nordiska
länderna.
Stora räntebetalningar
Ränteutgifterna för statsskulden har stigit
dramatiskt sedan ingången av 80-talet, se
figur 10. Detta sammanhänger dels med
att statsskulden ökat snabbt, dels med ett
högre ränteläge.
Under budgetåret 1983/84 uppgick
statsskuldräntorna m m till 60,4 miljarder
kronor, en ökning med drygt 12 miljarder
kronor jämfört med föregående budgetår.
Av de dryga 60 miljarder som lånen kostat
under året utgjorde nära 20 miljarder kronor
ersättning för lån tagna i utlandet. Det
senare beloppet inkluderar valutaförluster
på 7,6 miljarder kronor. Under föregående
verksamhetsår var valutaförlusterna 4,3
miljarder kronor.
Statsskuldräntorna är den ojämförligt
största delen av kostnaderna för statens
upplåning. De redovisas i statsbudgeten
tillsammans med en del av de övriga utgifterna
för statens upplåning under huvudtiteln
Räntor på statsskulden m m. En sammanställning
över dessa utgifter lämnas i
tabell 1 i bilagan.
Till dessa utgifter för statsskulden och
dess hantering kommer vissa utgifter som
finansieras genom andra anslag på statsbudgeten.
I avsnitt 10 lämnas en översikt
över riksgäldskontorets verksamhetskostnader.
Tabell 2. Statsskuldens ökningstakt.
Procentuell förändring från
föregående budgetår.
| Totala stats- skulden | Inhemsk stats- skuld | Utlands- skuld |
1971/72 tom 1976/77 |
|
|
|
genomsnitt | 17,2 | 15,7 | - |
1977/78 tom 1982/83 |
|
|
|
genomsnitt | 31,1 | 28,2 | 48,7 |
1977/78 | 28,0 | 22,1 | 120,0 |
1978/79 | 32,4 | 31,9 | 36,4 |
1979/80 | 38,1 | 29,0 | 113,3 |
1980/81 | 31,8 | 28,8 | 46,9 |
1981/82 | 26,5 | 24,8 | 34,0 |
1982/83 | 27,2 | 26,9 | 28,6 |
1983/84 | 18,5 | 16,5 | 26,4 |
Källa: Riksgäldskontoret.
10
Varför ökade statsskuldräntorna under
det senaste budgetåret?
Bakom de höga statsskuldräntorna döljer sig
främst en totalt sett större statsskuld. Utgifterna
för enbart räntorna på statsskulden uppgick
till 52,1 miljarder kronor under budgetåret
1983/84 att jämföras med 43,7 miljarder
kronor under 1982/83. Räntorna för lån upptagna
i utlandet blev för samma tider 12,2 resp
9,7 miljarder kronor. Ränteutgifterna för den
inhemska upplåningen ökade således med 5,9
miljarder kronor.
Större delen av ökningen i ränteutgifterna
för den inhemska upplåningen faller på räntorna
för prioriterade obligationer, 5,4 miljarder
kronor. Förändringarna i ränteutgifterna
för dessa lån mellan 1982/83 och 1983/84
bestäms av lånevillkor och förändring i utestående
lånestock under 1982/83, då kostnaderna
för denna upplåning uppstår året efter det att
upplåningen skett (lån med helår skupong).
Under budgetåret 1982/83 lånades brutto
mot prioriterade obligationer 42,6 miljarder
kronor. Av detta belopp var 31,3 miljarder kronor
nyupplåning medan 11,3 miljarder kronor
utgjorde ersättning för förfallna lån. Att räntekostnaderna
ökat beror dels på att den totala
stocken av prioriterade obligationer har blivit
större, dels på att räntan på de nya lånen är
högre än på de förfallna. Härtill kommer bl a
att räntekostnaderna på utelöpande lån ökat
under året med 0,3 miljarder kronor till följd
av räntejustering.
Figur 9. Statsskulden i Sverige, Danmark,
Finland och Norge 1972-1983.
Procent av BNP.
Figur 10. Räntebetalningar på statsskulden.
Miljarder kronor.1
Procent
75-.
>« Sverige
♦ Norge
■ Danmark
■ Finland
70-
65-
55-
50-
45
40-
35-
25-
15-
Källa: Riksgäldskontoret.
Miljarder kronor
60- | | Utländska lån
I Inhemska lån
50-
30-
20-
10-
82 82/83 83 83/84
76
1 Inkluderar räntor, valutaförluster, valutavinster, provisioner
m m.
Källa: Riksgäldskontoret.
u
4.
Statens
upplåningspolitik
Hur budgetunderskotten finansieras är betydelsefullt
för likviditetsutvecklingen i
ekonomin och därmed bl a för inflation och
bytesbalans. Under senare år har upplåningspolitiken
syftat till att åstadkomma
en större upplåning utanför banksystemet.
Detta har särskilt under det senaste året
bidragit till en lägre likviditets- och penningmängdstillväxt.
Statens utländska nettoupplåning har i
stort sett motsvarat underskottet i bytesbalansen.
När detta minskat under det senaste
året har en viss ytterligare statlig
utlandsupplåning skett för att kompensera
återbetalningar av privata och kommunala
utlandslån. Därtill har gynnsamma marknadstillfällen
utnyttjats för att sänka upplåningskostnaderna
genom att med nya
lån ersätta gamla före de kontraktsenliga
förfallotidpunkterna.
Olika upplåningssätt
De stora statliga budgetunderskotten
späder på likviditeten i ekonomin. De bidrar
därmed till en högre inflationstakt
och riskerar dessutom att försvaga bytesbalansen.
På den inhemska kreditmarknaden
ökar konkurrensen om kapital, vilket
kan medföra att andra sektorer, t ex industrin,
tvingas slå av på sin investeringstakt.
Detta är samband som staten måste
beakta i första hand då beslut fattas om
underskottens storlek men även när upplåningen
genomförs.
De ekonomiska konsekvenserna av olika
sätt att täcka statens underskott varierar.
Om budgetunderskottet finansieras genom
upplåning i riksbanken, kommer det normalt
att ge upphov till en motsvarande ökning
av penningmängden. En trolig konsekvens
är att den privata efterfrågan stiger.
Delvis kommer efterfrågan att rikta sig
mot utlandet och leda till ett ökat underskott
i bytesbalansen. Härutöver blir resul
-
tatet allmänna prishöjningar, dvs inflation.
Finansiering av budgetunderskotten genom
upplåning i utlandet verkar på i princip
samma sätt som finansiering i riksbanken.
Den statliga upplåningen ökar valutareserven
och påverkar därmed riksbankens
totala tillgångar på samma vis som en
försäljning av statspapper till riksbanken.
En tredje möjlighet är att staten lånar
inom landet men utanför banksystemet,
dvs hos hushåll, företag etc (allmänheten).
Köparna av statspapper tvingas antingen
minska sitt kassainnehav eller utnyttja
banktillgodohavanden om de vill bibehålla
sin konsumtionsnivå. Därmed minskar
penningmängden. Upplåning hos allmän
-
Figur 11. Statens kassamässiga budgetutfall
och upplåning utanför banksystemet
1978-1984. Miljarder
kronor. Löpande 12-månadersvärden.
Miljarder kronor
100-1
— Statens budgetunderskott
——~ Statens upplåning utanför bankerna
90-
80-
70-
60-
50-
40-
20-
10-
1983
1984
1981
1982
1979
1978
Källa: Riksgäldskontoret.
12
Figur 12. Penningmängdspåverkande faktorer
budgetåret 1983/84. Miljarder
kronor.
heten är alltså mindre likviditetsskapande
än de båda tidigare upplåningssätten.
Staten kan också låna hos bankerna. Effekten
av denna upplåning beror i hög grad
på den institutionella ram inom vilken
bankerna verkar och det sätt på vilket upplåningen
sker. När upplåningen sker i
långfristiga former kan den få en åtstramande
effekt av samma typ som när upplåningen
sker hos allmänheten. För att finansiera
köpen av långa statspapper tar
bankerna av sin kassa, vilket begränsar
deras möjligheter att ge kredit. Upplåning
i banksystemet brukar anses ha en mer
likviditetsskapande effekt än upplåning direkt
hos allmänheten
Ökad upplåning hos allmänheten
Statsskuldpolitiken har under senare år
syftat till att öka upplåningen hos allmänheten.
Avsikten med detta har varit att
minska budgetunderskottens likviditetsskapande
effekt. Av figur 11 framgår klart
att denna politik varit framgångsrik. Sedan
mitten av 1982 har statens upplåning
utanför banksystemet ungefär tredubblats.
En stor del av denna upplåning är emellertid
av kortfristig natur (mot statsskuldväxlar
med högst 2 års löptid).
Figur 12 visar hur penningmängden påverkats
av olika faktorer under budgetåret
1983/84. (Motsvarande information för de
fem senaste kalenderåren ges i tabell 2 i
bilagan).
Under budgetåret 1983/84 uppgick statens
kassamässiga budgetunderskott till ca
75 miljarder kronor. Det innebar en stor
påspädning av likviditeten i ekonomin.
Även bankernas verksamhet bidrog till att
öka likviditeten. Bankernas nettoutlåning
(som den beräknas av riksbanken) var
drygt 18 miljarder kronor. Totalt innebar
detta att likviditetstillflödet blev 93,4 miljarder
kronor.
Av likviditetstillflödet absorberade upplåningen
hos allmänheten 52,8 miljarder
kronor eller 57 procent. Värda att observera
är också riksbankens transaktioner. De
ledde under året till ovanligt stora likviditetsindragningar,
en följd bl a av de s k särskilda
investeringskontona. Totalt ökade
penningmängden med 10,4 miljarder kronor,
vilket är betydligt lägre än under föregående
år1.
Lägre likviditetstillväxt
Figur 13 beskriver samma utveckling på
ett annat sätt. Ökningen i penningmängden
framkommer här som summan av statens
likviditetstillskott, övriga inhemska
likviditetstillskott och valutaflödet.
Av figuren framgår att penningmängden
mellan 1973 och 1976 ökade med ca 15
miljarder kronor per år, huvudsakligen
som en följd av bankutlåning. Under de
fem följande åren ökade statens bidrag till
likviditeten raskt. Åren 1980 och 1981 ökade
penningmängden med mer än 30 miljarder
kronor per år, trots ett betydande
valutautflöde. Därefter har penningmängdens
ökningstakt avtagit.
Särskilt anmärkningsvärd är utvecklingen
under det senaste halvåret (våren
1984) då penningmängden faktiskt minskat.
Ett antal faktorer har samverkat till
detta resultat. Statens utgiftsöverskott har
sjunkit jämfört med närmast föregående
år. Upplåningen utanför bankerna är fortfarande
hög. Samtidigt har valutautflödet
varit betydande. Sist men inte minst har
riksbanken via de särskilda likviditetsindragande
åtgärderna absorberat ca 10 miljarder
kronor. Denna sista faktor bidrar i
1 Det bör emellertid observeras att statsskuldväxlarna inte
ingår i penningmängden trots att de i de flesta avseenden
är likvärdiga med bankcertifikaten, vilka inkluderas.
Slutsatsen att politiken under det senaste året varit väsentligt
mer åtstramande står sig emellertid även sedan
hänsyn tagits till statsskuldväxlarna.
1983/84
Statens budgetunderskott,
75.3
utlåning, 18.1
Upplåning
utanför
bankerna, 52.8
Riksbankstransaktioner,
12.(
Valutaflöde, 17.f
ökning i penningmängden,
10.4
Källa: Riksbanken.
13
Figur 13. Likviditetstillskott från olika
sektorer, valutaflöde och penningmängdsökning
1973-1984.
Miljarder kronor. Nettoflöde.
hög grad till att ”övriga inhemska likviditetstillskott”
har en negativ effekt på penningmängdsökningen
1983/84.
Hur stor upplåning utomlands?
Det finns inte något entydigt samband
mellan bytesbalansens saldo och den statliga
upplåningen utomlands. Ett underskott
i bytesbalansen kan täckas såväl med
statliga som icke statliga lån. Dessutom
kan valutareserven dras ner.
Under senare år har riksbanken önskat
hålla valutareserven på en ungefär oförändrad
real nivå. Detta förutsätter i sin tur
att den totala svenska upplåningen utomlands
är något större än underskottet i
bytesbalansen.
Vid ett visst givet bytesbalanssaldo bestäms
den statliga upplåningen utomlands
av vilken inhemsk räntenivå som riksbanken
eftersträvar. En statlig utlandsupplåning
kan utan att påverka räntenivån finansiera
bytesbalansunderskottet. Om
däremot en fortsatt statlig utlandsupplåning
ej anses önskvärd ställs istället krav
på räntenivån: den måste sättas så att ett
balanserande privat kapitalinflöde uppkommer.
Statsmakterna kan således med ekonomisk-politiska
medel påverka de icke-statliga
kapitaltransaktionerna med utlandet.
Ett exempel utgör den räntehöjning som
genomfördes i juni 1984. Avsikten var enligt
riksbanken att denna skulle motverka
det utflöde av valuta som förekommit under
de senaste månaderna. Detta bestod i
stor utsträckning av privata återbetalningar
av lån. Därmed reducerades även behovet
av statlig utlandsupplåning.
Återbetalning av privata och kommunala
utlandslån
Tabell 3 visar bytesbalansen och dess finansiering.
Redan tidigare (av figur 2) har
det framgått att såväl handels- som bytesbalansen
förbättrats kraftigt under senare
tid. Denna förbättring motverkades emellertid
under det senaste budgetåret delvis
av ett betydande privat kapitalutflöde.
Därmed kom valutautflödet att bli förhållandevis
stort.
Miljarder kronor
60 n
■ övriga inhemska
likviditetstillskott
| Statens likviditetstillskott
t ''"I Valutaflöde
—■v Penningmängd
1973 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 83/84
Källa: Riksbanken.
Tabell 3. Bytesbalansen och dess finansiering. Miljarder kronor.
| 1981 | 1982 | 1983 | 1983/84 |
A. Handelsbalans | - 2,0 | - 7,1 | 9,6 | 15,0 |
B. Ränteutbetalningar, netto | -10,8 | -16,0 | -18,7 | -20,0 |
C. Övriga tjänster och transfereringar,netto | - 1,4 | 0,3 | 0,9 | 1,0 |
D. Bytesbalans (A+B+C) | -14,2 | -22,8 | - 8,2 | - 4,0 |
E. Icke-statliga kapitaltransaktioner1 | 7,5 | 5,9 | - 5,4 | - 5,0 |
F. Valutaflöde (D+E) | - 6,7 | -16,9 | -13,6 | - 9,1 |
G. Statlig upplåning2 | 7,5 | 17,5 | 19,4 | 13,6 |
H. Riksbankstransaktioner3 | 0,3 | -0,3 | -0,7 | - 0,6 |
I. Valutareservens transaktionsförändring (F+G+H) | 1,1 | 0,3 | 5,1 | 3,9 |
1 Inkluderar statligt u-landsbistånd och restposten.
2 Kan skilja sig från riksgäldskontorets uppgifter pga bokföringskurser m m.
3 Inkluderar riksbankens kapitaltransaktioner, tilldelning av speciella dragningsrätter samt valutafondens kursförändringar.
Källa: Riksbanken.
14
Figur 14. Bytesbalans, icke-statliga kapitaltransaktioner
och valutaflöde.
Miljarder kronor.
Figur 15. Valutaflöde, statlig upplåning,
riksbankens transaktioner samt
förändring av valutareserven.
Miljarder kronor.
Miljarder kronor
+11-i
[ Bytesbalans (A)
| I Icke-statliga
t i kapitaltransaktioner (B)
— Valutaflöde (= A+B)
Källa: Riksbanken.
En mer detaljerad bild av bytesbalansens
utveckling, de icke-statliga kapitaltransaktionerna
och valutaflödet ges i figur
14. Under 1981 och 1982 bidrog den
privata och kommunala upplåningen till
att finansiera en del av underskottet i
bytesbalansen. En markant förändring inträffade
emellertid under 1983. Nettot av
de privata och kommunala transaktionerna
med utlandet blev under detta år minus
5,4 miljarder kronor. Aven under det första
halvåret 1984 skedde ett icke-statligt kapitalutflöde.
Bakom denna utveckling döljer sig bia
det faktum att privata företag och kommuner
vid mitten av 70-talet tog upp stora
lån utomlands och att dessa lån i dag ska
betalas tillbaka. Många företag har också i
Källa: Riksbanken.
dagsläget en hög likviditet. Men avgörande
för det privata kapitalutflödet är naturligtvis
en bedömning av aktuella eller förväntade
räntor och växelkurser.
En realt sett stabil valutareserv
Sambandet mellan valutautflöde, statlig
upplåning, riksbankens transaktioner och
valutareservens förändring framgår av figur
15. Valutareserven har uppenbarligen
ökat i nominella termer under senare år
(även om detta inte gällt just det första
halvåret 1984) tack vare att valutautflödet
motverkats av en omfattande statlig upplåning.
Valutareserven uppgick den 30 juni
1983 till närmare 27 miljarder kronor. Ett
år senare hade den ökat till ca 31 miljarder
kronor.
□ Äng (A) Kl Valutaflöde (C)
□ Riksbankens ■— Valutareservens
transaktioner ’) (B) förändring (= A+B+C)
'') inklusive valutareservens kursförändring m.m.
Miljarder kronor
+ 13-i
+ 12
+11-+ 10-+9-
+B -
2 Riksdagen 1984/85. 2 sami. Nr 3
15
5.
Upplåningen i Sverige
Under verksamhetsåret 1983/84 lånade
riksgäldskontoret i form av emissioner (och
genom allemanssparandet) på den inhemska
marknaden 133,4 miljarder kronor. För
att möjliggöra en ökad upplåning utanför
banksystemet introducerades ett nytt låneinstrument
- riksobligationen. Den vänder
sig i första hand till större placerare
med långsiktiga placeringsbehov såsom
fonder, stiftelser och föreningar. För dessa
placerarkategorier fanns tidigare inte något
marknadsmässigt placeringsalternativ.
Efter introduktionen av statsskuldväxlar
(1982) och riksobligationer har en aktiv
andrahandsmarknad vuxit fram. Under
1984 har dessutom både riksobligationer
och statsskuldväxlar börjat säljas via anbudsförfarande.
Såväl andrahandsmarknaden
som anbudsförfarandet bör medföra
lägre upplåningskostnader för staten.
En ny sparform riktad mot hushållen —
allemanssparandet - infördes under våren
1984. Avsikten med den nya sparformen är
både att öka sparandet i samhället och att
underlätta statens och det privata näringslivets
finansiering. Totalt hade vid utgången
av juni 1984 två miljoner personer anmält
sig till det nya sparandet. Detta har
under april-juni 1984 inbringat cirka 2,6
miljarder kronor (varav drygt 1,3 miljarder
kronor bidrog till statens upplåning under
det gångna verksamhetsåret).
De nya värdepappren — riksobligationen
och statsskuldväxeln
I november 1983 introducerade riksgäldskontoret
ett nytt låneinstrument, riksobligationen,
som är en räntebärande obligation
med löptider på hittills 3,5 till 7 år.
Försäljningen sker genom banker och andra
fondkommissionärer. Riksobligationerna
kan därefter köpas och säljas på en andrahandsmarknad
till kurser som bestäms
av marknadsräntorna. Fondkommissionärerna
får endast äga riksobligationer (och
statsskuldväxlar) i den begränsade omfattning
som krävs för att bedriva handel. Det
lägsta beloppet på en riksobligation är en
miljon kronor. Räntan på obligationens nominella
belopp betalas normalt ut en gång
per år under löptiden. Hur obligationslånen
fördelar sig över löptider, emissionstidpunkter,
emissionsräntor och upplånade
belopp framgår av tabell 4.
Totalt hade riksobligationer för 37,6 miljarder
kronor sålts vid halvårsskiftet 1984.
Riksobligationerna kompletterar de under
år 1982 introducerade statsskuldväxlarna.
Dessa emitterades under det gångna
verksamhetsåret i regel vaije vecka med
löptider på 180 och 360 dagar. Växlar med
Tabell 4. Utgivna riksobligationslån.
Riksobligatii | oner |
|
|
|
|
|
Nr | År | Ränta % | Lånedatum | Ränteterminer | Slutbetalning | Utelöpande belopp kronor |
1001 | 1983 | 13,20 | 8/11 | 8/5 | 8/5 1987 | 12000000000 |
1002 | 1983 | 13,40 | 10/11 | 10/11 | 10/11 1988 | 7 000000000 |
1003 | 1983 | 12,50 | 14/12 | 14/12 | 14/12 1988 | 3000000 000 |
1004 | 1983 | 12,75 | 14/12 | 14/12 | 14/12 1990 | 3000000000 |
1005 | 1984 | 11,65 | 15/2 | 15/2 | 15/2 1989 | 2000000000 |
1006 | 1984 | 11,75 | 15/2 | 15/2 | 15/2 1991 | 3 000000000 |
1007 | 1984 | 11,30 | 5/4 | 5/4 | 5/4 1989 | 5300000000 |
1008 | 1984 | 12,35 | 6/6 | 6/6 | 6/6 1988 | 2300000000 |
Källa: Riksgäldskontoret.
16
Figur 16. Förfallotidpunkter för statsskuldväxlar.
7500-
6500-
5500-
4500-
3500-
2500-
1500-
500-
1985
1986
Källa: Riksgäldskontoret.
en löptid på 540 och 720 dagar emitterades
dessutom vaije månad. Försäljningen
skedde som när det gäller riksobligationerna
via banker och andra fondkommissionärer.
Även statsskuldväxlarna kan säljas
och köpas på en andrahandsmarknad.
Under budgetåret 1982/83 såldes statsskuldväxlar
för 81,7 miljarder kronor. Försäljningen
under det senaste verksamhetsåret
har uppgått till 66,4 miljarder kronor.
Den sista juni 1984 var den utestående
stocken statsskuldväxlar 62,8 miljarder
kronor (detta belopp är lägre än bruttoupp
-
låningen under de två åren, eftersom en
stor del av de emitterade växlarna redan
har förfallit). Förfallotidpunkter för den
utestående stocken av statsskuldväxlar
framgår av figur 16.
Riksobligationen och statsskuldväxeln
— stor andel av statsskulden
Betydande belopp har alltså under de två
senaste budgetåren lånats mot riksobligationer
och statsskuldväxlar. Detta har inneburit
en viss tyngdpunktsförskjutning
jämfört med tidigare år i upplåningen mot
olika låneinstrument, se tabell 5.
De olika låneinstrumentens andelar av
den del av statsskulden som är placerad
inom landet har följaktligen också förändrats
under senare år. De prioriterade obligationerna
var före 1982 den helt dominerande
låneformen. Under de två senaste
budgetåren har denna låneforms andel av
den totala inhemska upplåningen minskat
från 66 procent till 50 procent. Samtidigt
har statsskuldväxlarna och riksobligationerna
kommit att svara för 16,5 respektive
nära 10 procent av upplåningen. (Hela den
svenska statsskulden fördelad på låneformer
vid slutet av de senaste fem budgetåren
ges i bilagan tabell 3).
Anspråk på stor del av kreditmarknaden
Bruttoupplåningen
har utvecklats parallellt
med ökningen av statsskulden. Den
inhemska bruttoupplåningen, som motsvarar
dels statens nyupplåningsbehov dels de
tidigare upptagna lån som förfaller till betalning,
ökade från ca 13 miljarder kronor
1970 till ca 140 miljarder kronor/1983. Ut
-
Tabell 5. Förändring av inhemsk statsskuld fördelad på låneinstrument.
Miljarder kronor.
| 1979/80 | 1980/81 | 1981/82 | 1982/83 | 1983/84 |
Prioriterade obligationer | + 19,4 | + 9,5 | +52,2 | +31,3 | -12,0 |
Riksobligationer | - | - | - | - | +37,6 |
Statsskuldväxlar | - | - | - | + 58,7 | + 4,1 |
Premieobligationslån | + 3,7 | + 1,3 | + 2,0 | + 2,8 | + 8,0 |
Sparobligationslån | + 1,9 | + 4,9 | + 3,4 | + 5,3 | + 2,7 |
Allemanssparande | - | - | - | - | + 1,4 |
Skattkammarväxlar på marknaden | + 0,5 | +21,9 | -22,4 | 0 | 0 |
Dagslån | - 0,9 | - | - | - | - |
Upplåning i riksbanken | + 9,5 | + 8,4 | + 15,0 | -35,9 | + 11,6 |
Övriga lån | + 1,7 | + 0,2 | + 0,7 | + 6,5 | + 0,5 |
Totalt | +35,8 | +46,3 | +50,9 | +68,7 | + 53,8 |
Källa: Riksgäldskontoret.
17
Figur 17. Den del av statsskulden som är
placerad inom Sverige
1984-06-30. Fördelning på instrument.
Källa: Riksgäldskontoret.
Figur 18. Finansiellt sparande i den privata
sektorn 1970-1983. Procent
av BNP.
Procent
+5-
+2-
-3-
-4-
-5-
Finansiella företag
Hushåll
Icke finansiella
företag
Källa: Långtidsutredningen 1984.
tryckt som andel av BNP motsvarar detta
en ökning från ca 8 procent till ca 20 procent.
Den statliga nettoupplåningen har samtidigt
kommit att ta i anspråk en allt större
andel av kreditgivningen. År 1977 uppgick
den statliga nettoupplåningen till drygt 17
procent av den totala nettokreditgivningen,
se tabell 6. Under 70-talets slut ökade
denna andel för att under böljan av 80-talet
uppgå till ca 50 procent.
Tabell 6. Statens andel av nettokre-ditgivningen på kredit-marknaden 1977—1983. Lö-pande priser. | |||
År | Statens net- | Nettokre- | Statens an- |
| toupplåning | ditgivning | del av net- |
| inom landet, | inom landet, tokreditgiv- | |
| miljarder kr | miljarder kr | ning inom landet, procent |
1977 | 8,6 | 50,1 | 17,2 |
1978 | 31,2 | 79,5 | 39,2 |
1979 | 34,9 | 89,4 | 39,0 |
1980 | 32,4 | 86,5 | 37,5 |
1981 | 56,7 | 106,6 | 53,2 |
1982 | 61,3 | 116,5 | 52,6 |
1983 | 57,3 | 120,6 | 47,5 |
Källa: Riksbanken. |
|
|
Ett sätt att ta hand om det ökade
företagssparandet
Av avsnitt 2 framgår att det offentliga sparandet
minskat drastiskt efter 1976. Parallellt
fick Sverige ett stort underskott i
bytesbalansen som täckts med lån utomlands.
Framför allt har emellertid den privata
sektorns sparande ökat. Inom den privata
sektorn är det främst företagen som
ökat sitt sparande, även om en viss ökning
av hushållssparandet också har skett under
senare år, se figur 18.
Företagssektorns finansiella sparande
definieras som bruttosparande minus investeringar.
Ett ökat finansiellt sparande
kan alltså vara en följd av både fallande
investeringar och stigande vinster. Industriinvesteringarna
har under en följd av
år varit låga. I stället har företagen byggt
upp sin likviditet. Under senare år har också
företagsvinsterna stigit, vilket förstärkt
det finansiella sparandet i företagssektorn.
Mot bakgrund av det stora företagssparandet
var det naturligt att utforma nya
låneinstrument som kunde te sig attraktiva
för företagssektorn. Därför tillkom i
första hand statsskuldväxlarna.
Figur 19 visar hur den del av statsskulden
som är placerad inom landet fördelar
sig på olika långivare. (Motsvarande utveckling
över tiden framgår av tabell 4 i
bilagan. I bilagan tabell 5 ges också en mer
Skattkammarväxlar 3.3 %
J Allemanssparande
r\J 0.4 %
Statsskuldväxlar
16.5%
/ Sparobligationer
7.0%
Premieobligationer
9.0%
Riksobligationer 9.9 %
Prioriterade obligationer 49.8 %
18
detaljerad redovisning där innehavet av
olika statspapper fördelas på långivare.)
Den kategori som kallats företag m m svarar
för 12,9 procent av den ackumulerade
upplåningen inom landet. Hur stor del av
denna upplåning som faller på renodlade
företag är svårt att bedöma eftersom någon
kontinuerlig registrering av köpare av
statspapper på andrahandsmarknaden inte
sker. Uppskattningar gjorda av statistiska
centralbyrån visar emellertid att Sveriges
500 största företag vid det senaste årsskiftet
höll statspapper för ca 20 miljarder kronor
i bokförda värden, vilket är drygt fem
procent av den totala upplåningen inom
landet.
Tabell 7 visar hur det förändrade upplåningsmönstret
gestaltat sig från motsatta
hållet, dvs hur stor andelen statspapper
varit i olika placerarkategoriers portföljer.
Statspapperinnehavet spelar en allt större
roll för alla kategorier utom banksektorn
(bankernas skyldighet att placera i
statspapper togs bort 1983). Främst är det
de icke-finansiella företagen som ökat sitt
innehav av statspapper.
Penningmarknaden underlättar
statens upplåning
Under de senaste åren har penningmarknaden
i Sverige utvecklats i snabb takt.
Denna utveckling sköt fart när statsskuldväxlarna
introducerades 1982. Det faktum
att det finns en fungerande penningmarknad
innebär att statens upplåning underlättas.
Statsskuldväxlarna och riksobligationerna
blir likvida, vilket gör dem mer
attraktiva för placerarna.
Att vi idag har många agerande på penningmarknaden
har förändrat statsupplåningens
möjligheter i ytterligare ett avseende.
Det normala under gångna år har
varit att riksgäldskontoret tillämpat en
traditionell emissionsteknik där både ränta
och emissionskurs varit fastställda på
förhand. I april 1984 kunde för första gången
riksobligationer emitteras via ett anbudsförfarande
där placerarna själva får
ange emissionskursen.
Det första riksobligationslånet som emitterades
med den nya tekniken löpte på fem
år med en nominell ränta på 11,30 procent.
Lånevolymen begränsades till högst 5 000
miljoner kronor, härutöver tecknade riksbanken
300 miljoner kronor.
Sammanlagt inkom 279 anbud på tillsammans
14 606 miljoner kronor. Av dessa
anbud accepterades 137 st för att fylla
Figur 19. Den del av statsskulden som är
placerad i Sverige 1983-12-31.
Fördelning på långivare.
Statsinstitutioner o fonder 2.7
Kommuner,
landsting m.m.
Enskilda personer
14.8%
Företag m.m.
12.9%
Riksbanken
12.2%
Försäkringsbolag 12.8 %
Banker 26.3 %
AP-fonden 17.1 %
Källa: Riksgäldskontoret.
emissionsvolymen. De accepterade kurserna
varierade mellan 99,35 och 99,025 med
en vägd genomsnittskurs på 99,13. Räknat
på genomsnittskursen 99,13 ger lånet en
effektiv avkastning på 11,54 procent.
Konsekvenser för penningpolitiken
Penningmarknadens utveckling har inte
bara påverkat statsupplåningen, den har
också förändrat penning- och kreditpolitikens
villkor och möjligheter. Tidigare påverkades
räntenivån i hög grad via de villkor
staten erbjöd i samband med nyemissioner
av statspapper. I och med att en
andrahandsmarknad etablerats blev förutsättningarna
för räntebildningen annorlunda.
Om statspapper emitteras till villkor
under de på marknaden rådande går de
Tabell 7. Statspapper som andel av
totala finansiella tillgångar
för olika sektorer.
| 1970 | 1980 | 1981 | 1982 | 1983'' |
Hushåll Icke-finansiella | 3 | 9 | 9 | 9 | 10 |
företag | - | - | 5 | 5 | 8 |
Banker Privata försäk- | 8 | 12 | 16 | 14 | 15 |
ringsbolag | 8 | 16 | 17 | 20 | 27 |
AP-fonden | 8 | 21 | 25 | 25 | 29 |
1 Preliminära uppgifter.
Källa: Långstidsutredningen 1984 och statistiska
centralbyrån, finansräkenskaperna.
19
Anbud sförfarandet
Beslut om emission av riksobligationer fattas i
regel av riksgäldsfullmäktige vid ett ordinarie
sammanträde som hålls på en torsdag. Erbjudandet
till marknaden om de nya riksobligationerna
omfattar löptid, räntekupongens
storlek och högsta lånebelopp. Den sistnämnda
uppgiften är viktig bl a för att marknaden
ska kunna bedöma hur emissionen kan
tänkas påverka likviditeten i banksystemet
och därmed ränteutvecklingen på marknaden.
Samtidigt meddelas det belopp som riksbanken
avser att placera i det nya lånet. Denna
summa ligger utanför det angivna högsta beloppet
för emission och riksbanken deltar därigenom
inte i själva anbudsförfarandet.
Emissionsvillkoren sprids snabbt ut till presumtiva
placerare, inte minst genom en aktiv
medverkan av riksgäldskontorets återförsäljare,
dvs banker och andra fondkommissionärer.
Anbud ska gå genom dessa återförsäljare.
Anbud ska vara inlämnade till riksgäldskontoret
senast kl 10.00 följande tisdag och
avse önskat belopp samt den kurs köparen är
villig att betala. Om kursen överstiger pari
blir den effektiva räntan lägre än kupongräntan.
Om kursen är lägre än pari blir den effektiva
räntan högre. Placerarna kan också lämna
in anbud där någon kurs ej angivits (s k
non-competitive bids). Ett sådant enskilt anbud
får dock inte avse högre belopp än fem
miljoner kronor och totalt inte överstiga 10
procent av lånebeloppet. Betalningen för anbuden
med icke angiven kurs beräknas efter
den högsta accepterade kursen.
De inkomna anbuden rangordnas från den
högsta kursen (= lägsta räntan) till den lägsta
kursen. Därefter väljs de anbud ut som har de
högsta kurserna till dess lånebeloppet uppnåtts.
Det bör i detta sammanhang påpekas
att riksgäldskontoret även har möjlighet att
avslå anbud.
inte att sälja om emissionen inte kombineras
med placeringskrav eller andra tvingande
medel. En viss möjlighet att påverka
ränteförväntningarna via nyemissionserbjudandena
finns emellertid fortfarande.
Också denna möjlighet försvinner emellertid
när försäljningen sker på anbud.
Å andra sidan går det att på ett mer
effektivt sätt påverka ränteläget via operationer
på andrahandsmarknaden, något
som riksbanken kontinuerligt börjat göra
under 1983 och 1984. Riksbanken kan t ex
köpa statsskuldväxlar från de banker och
fondkommissionärer som vaije dag erbjuder
sådana på marknaden. Om man köper i
stor skala kommer priset på växlarna att
stiga, dvs räntorna att falla. På detta sätt
pressas ränteläget ner. Ett annat sätt att
beskriva samma åtgärd är att säga att
riksbanken tillför banksystemet likviditet
när man köper statsskuldväxlar. Högre
likviditet, dvs mer pengar i banksystemet,
får till följd att räntorna faller.
Från sjunkande till stigande räntor
De grundläggande obalanserna i den
svenska ekonomin medförde en betydande
oro på kredit- och valutamarknaderna under
sensommaren och böljan av hösten
1982. Trots en stigande räntenivå var valutautflödet
omfattande. På penning- och
kreditmarknaden krävdes högre avkastning
på kort- än på långsiktiga placeringar,
se figur 21. Uppenbarligen fanns det
förväntningar om ett räntefall.
Devalveringen i oktober 1982 förändrade
drastiskt villkoren för penning- och kreditmarknaderna,
särskilt som räntenivån i
omvärlden sjönk. (Utvecklingen på de internationella
marknaderna belyses mer utförligt
i avsnitt 6). Straffräntan (den ränta
bankerna får betala i riksbanken om de
lånar mer än ett visst föreskrivet belopp)
som i oktober 1982 legat på 17 procent,
sänktes av riksbanken gradvis ner till en
nivå på 11 procent i mars 1983. Även diskontot
sänktes från 10 till 8,5 procent under
motsvarande period. En liknande utveckling
beskrev den marknadsbestämda
räntan, se figur 20.
Under sommaren 1983 steg räntan i omvärlden
på såväl korta som långa placeringar,
vilket resulterade i ett valutautflöde
under augusti och september 1983.
För att parera valutautflödet höjdes straffräntan
till 12 procent. Samtidigt skedde en
betydande likviditetsindragning. Sammantaget
medförde dessa åtgärder att den
på marknaden noterade räntan blev högre
än 12 procent.
Figur 20. Penningmarknadsräntor, straffränta
och den på marknaden noterade
räntan för 180-dagars
statsskuldväxlar.
Procent
181
Straffränta
— 180 dagars SSVX
(14-dagars genomsnitt)
16-
14-
12-
1982
Källa: Riksgäldskontoret.
20
Figur 21. Effektiv avkastning (årsränta)
på värdepapper med olika löptid}
-
15.0-1
14.5-
1982-08-31
14.0-
13.5-
13.0-
1984-06-15
12.5-
12.0-
11.5-
återstående
löptid
3 mån 6 mån 1 år
2 år
3 år
4 år
1 Statsskuldväxlar och industriobligationer 1982-08-31.
Statsskuldväxlar och riksobligationer 1984-06-15.
Källa: Riksgäldskontoret.
De korta internationella räntorna var i
stort sett oförändrade under slutet av 1983
och början av 1984. Emellertid registrerades
ett visst valutainflöde. I december
sänktes straffräntan. Räntenivån på penningmarknaden
sjönk därefter gradvis under
vintern och våren 1984. Denna utveckling
understöddes av riksbankens marknadsoperationer
och av statens upplåningspolitik
- likviditeten i banksystemet
tilläts öka.
Under mars månad skedde en omsvängning
på de internationella kapitalmarknaderna,
varvid de korta räntorna steg. Denna
utveckling fick under april till följd att
den svenska korta räntan låg på en nivå
under motsvarande eurodollarränta. Reaktionen
på valutamarknaden lät inte vänta
på sig: för april och forsta veckan av maj
noterades ett valutautflöde. Riksbanken
genomförde i denna situation omfattande
öppna marknadsoperationer. Genom att
sälja statsskuldväxlar minskade man likviditeten
i banksystemet. Därmed tvingades
bankerna att låna till straffränta i riksbanken,
vilket i sin tur medförde en anpassning
av marknadsräntan uppåt till
motsvarande nivå.
De åtgärder som vidtogs visade sig inte
tillräckliga för att förhindra ett fortsatt
privat valutautflöde. Riksbanken höjde
därför i juni 1984 diskontot till 9,5 procent
och straffräntan till 13,5 procent. I det
strama likviditetsläge som rådde slog den
tvåprocentiga höjningen av straffräntan
omedelbart igenom på den korta marknaden.
De långa räntorna däremot steg endast
med en procentenhet.
Minskad betydelse för prioriterade
obligationer
Tidigare var de prioriterade räntelöpande
obligationerna den helt dominerande upplåningsformen.
Som tidigare framgått har
emellertid flera nya låneinstrument introducerats
under de senaste åren. Fortfarande
är emellertid nära 50 procent av den
inhemska statsskulden placerad i prioriterade
obligationer.
Statens långa prioriterade obligationer
har normalt givit en avkastning som varit
lägre än t ex industriobligationer med samma
löptid. För att säkra deras placering
har det därför varit nödvändigt att införa
placeringsregler för banker, försäkringsbolag
och AP-fonden. Placeringsreglema för
banker avskaffades i september 1983.
När placeringsreglema för banker avskaffades
böljade AP-fonden och försäkringsbolagen
att fullgöra sina placeringsåtaganden
genom köp av prioriterade obligationer
från bankerna. De kunde på detta
vis komma över prioriterade obligationer
till ett lägre pris och därmed med en högre
avkastning än om de gjort inköpen i samband
med nyemissioner. För att få till
stånd en tillfredsställande placering av
Figur22. Emissionsräntor på riksobligationer
med fem års löptid och
prioriterade obligationer med tio
års löptid.
Procent
14-,
■ Riksobligationer
- Prioriterade obligationer
\
1 V /
1 •a IUW
r
/
s o
1983
M A M J J
1984
1 Det i juni 1984 emitterade riksobligationslånet hade fyra
års löptid.
Källa: Riksgäldskontoret
21
Tabell 8. Lån med prioriterade obligationer utgivna under verksamhetsåret 1983/84.
Nr | Lånets datering | Räntesats % | Löptid | Lånebelopp mkr |
192 | 1983-09-10 | 12,00 | 10 år | 700 |
193 | 1983-09-10 | 12,001 | 10 år | 6000 |
194 | 1983-10-11 | 12,00 | 10 år | 100 |
195 | 1983-10-11 | 12,001 | 10 år | 1900 |
196 | 1983-12-08 | 11,50* | 10 år | 100 |
197 | 1984-02-02 | 11,50* | 10 år | 5000 |
198 | 1984-05-11 | 11,00* | 10 år | 2500 |
Vägt genomsnitt | 11,69 | 10 år | 16 300 |
1 Räntejusteringsklausul
Källa: Riksgäldskontoret.
prioriterade statspapper upptog riksbanken
i juni 1984 överläggningar med försäkringsbolagen.
Dessutom hemställde man
om placeringsplikt för AP-fonden.
Emissionsräntan på prioriterade obligationer
har periodvis under det senaste
verksamhetsåret legat ungefär på samma
nivå som den på riksobligationer, se figur
22. Den senare räntan har i stort sett överensstämt
med den ränta som rått på marknaden.
Under maj och juni kom den prioriterade
räntan att markant understiga
marknadsräntan. Särskilt stor blev differensen
efter höjningen av diskontot med en
procentenhet och straffräntan med två procentenheter
den 29 juni 1984.
Under det gångna verksamhetsåret
emitterade riksgäldskontoret sju lån mot
prioriterade obligationer till ett totalt belopp
på 16,3 miljarder kronor, se tabell 8.
Samtidigt löste kontoret in och amorterade
utelöpande obligationslån på ca 28,3 miljarder
kronor.
En ny sparform för hushållen —
allemanssparande!
Hushål Issparandet i Sverige har under en
följd av år varit lågt jämfört med likartade
länder och även i jämförelse med förhållandena
på 40 och 50-talen.
Det förhållandevis låga hushållssparandet
utgjorde inget större samhällsekonomiskt
problem under 60-talet och det tidiga
70-talet, eftersom det kompenserades av
ett stort offentligt sparande. Av avsnitt 2
framgick emellertid att det offentliga sparandet
fallit kraftigt sedan mitten av
70-talet. Det har därmed blivit viktigare
att få upp nivån på hushållssparandet.
För att uppmuntra ökat sparande i hushållen
och samtidigt underlätta statens
och näringslivets finansiering föreslog regeringen
i oktober 1983 ett nytt sparsystem,
allemanssparandet. Riksdagen beslöt
i november i enlighet med propositionen
att införa allemanssparandet from den 1
april 1984 och uppdrog åt riksgäldskontoret
att svara för administrationen och
tillsynen. Riksgäldsfullmäktige fastställde
i december 1983 reglerna för allemanssparandet.
Allemanssparandet består av två sparformer,
AllemansSpar och AllemansFond.
I AllemansSpar sker sparandet i bank och
spararen erhåller en skattefri ränta som är
lika med diskontot + 1,25 procent. Sparmedlen
överförs till riksgäldskontoret och
ingår — till skillnad från skattesparandet i
bank - i statens upplåning. I AllemansFond
sker sparandet i fonder som investerar
i framför allt aktier. Eventuell värdestegring
(genom utdelning och värdetillväxt
på aktierna) är fri från inkomstskatt.
Totalt får man spara högst 600 kronor
per månad och maximalt 30 000 kronor.
Uttag kan göras när som helst men då utgår
en uttagsavgift på en procent på det
uttagna beloppet — dock lägst 20 kronor.
Under 1984 får alla som är med i allemanssparandet
en skattefri bonusränta på
5 procent på sitt sparande. Staten står för
bonusräntan som utgår både till sparandet
i AllemansSpar och AllemansFond. Efter
1984 får sparare som är under 26 år motsvarande
förmån under sitt första sparår.
Allemansfonderna kan vara av två slag,
dels allmänna fonder som är öppna för alla
och dels företagsanknutna fonder som är
öppna enbart för anställda i företaget.
I AllemansSpar står staten för räntorna.
Bankerna skall leverera månadens nettoinsättningar
till riksgäldskontoret se
-
22
Tabell 9. Allemanssparandet. Konton
och sparade belopp 1984-06-30.
| Antal konton | Sparat belopp |
ALLEMANS- |
|
|
SPARKONTO |
|
|
Affärsbanker | 847 600 | 1105,0 |
Sparbanker | 630100 | 828,9 |
Föreningsbanker | 87 100 | 118,2 |
Sparkassor | 2600 | 2,4 |
Summa | 1567 400 | 2 054,5 |
ALLEMANS- |
|
|
FONDKONTO |
|
|
Bankanknutna | 504100 | 498,8 |
F öretagsanknutna | 33 800 | 42,7 |
Summa | 537900 | 541,5 |
Totalt | 2105300 | 2596,0 |
Källa: Riksgäldskontoret.
nast den 15:e i månaden därefter. Redan
under den första månaden sparades 658
miljoner kronor i AllemansSpar och 170
miljoner kronor i AllemansFond. Fördelningen
av konton och sparade belopp på
sparformer den 30 juni 1984 framgår av
tabell 9.
Stor försäljning av premieobligationer
Premieobligationer
har efter en nedgång i
slutet av 70-talet ånyo blivit ett populärt
placeringsalternativ. Under de två senaste
åren har premieobligationer varit det volymmässigt
viktigaste instrumentet för
statens upplåning hos hushållen.
Resultatet av populariteten har varit att
alla som önskat köpa premieobligationer i
samband med nyemission inte har kunnat
göra det - lånen har inte räckt till. För att
bättre kunna tillgodose intresset för premieobligationer
runtom i landet introducerades
från och med 1983 års tredje lån en
möjlighet till förköp. Det går så till att
kunden under förköpsperioden beställer
och betalar det önskade antalet obligationer.
Dessa kan därefter hämtas på försäljningsstället
vid ett senare tillfälle.
Förköpet blev omedelbart populärt och
resulterade i bättre spridning av premieobligationer.
Huvuddelen av de nya lånen
såldes under förköpsperioden. En begränsning
fanns på hur många obligationer som
kunde tecknas i 1983 års tredje lån och
1984 års andra lån, nämligen 100 respektive
200 stycken. Vid emissionen av 1984 års
första lån prövades en obegränsad tilldelning
av obligationer vilket ledde till en rekordstor
försäljning (3,9 miljarder kronor).
Den stora volymen medförde att priserna
på andrahandsmarknaden sjönk under
våren 1984. Därför återinfördes begränsningen
vid de följande lånen.
Många köpare av premieobligationer
köper 100 stycken obligationer i nummerföljd
för att få del av den garanterade avkastningen
(2,5 procent netto per år). För
att underlätta hanteringen av dessa serier
introducerades från och med 1984 års första
lån den s k storpremien. Storpremien är
ett värdepapper som representerar 100
stycken premieobligationer i följd med ett
sammanlagt nominellt belopp av 20 000
kronor. Storpremien har mottagits positivt
av både privatpersoner och av banker där
hanteringen på bl a notariatavdelningarna
underlättas högst väsentligt.
Den totala emissionsvolymen var under
budgetåret 9 miljarder kronor. Detta inne
-
Tabell 10. Premieobligationslån utgivna under verksamhetsåret 1983184.
| 1983 års | 1984 års | 1984 års |
Lånebelopp | 3000 mkr | 3 900 mkr | 2100 mkr |
Löptid | 5 år | 5 år | 5 år |
Vinstutlottning | 9 % av låne- | 9 % av låne- | 9 % av låne- |
| beloppet per | beloppet per | beloppet per |
| år | år | år |
Högsta vinsten | 1000000 kr | 1000000 kr | 1000000 kr |
Dragningar | 2 ggr per | 2 ggr per | 2 ggr per |
| år i febr. | år i apr. | år i mars |
| o aug. | o okt. | o sept. |
Första för- |
|
|
|
säljningsdag | 83-08-29 | 84-02-06 | 84-04-09 |
Försäljningspris | 200 kr | 200 kr | 200 kr. |
Källa: Riksgäldskontoret.
23
Figur 23. Kursnivå (100-foljder) och börsomsättning för premieobligationer 1983/84.
Börsomsättning
Kursnivå1''
per månad mkr
(kun/a)
(stapeldiagram)
-1100
-1000
’) Kurvan över kursnivån avser en sammanvägning av köpkurserna i mitten av varje vecka för 100-följder.
Källa: Riksgäldskontoret.
bär en stor ökning från föregående budgetår
då obligationer för 3,7 miljarder kronor
emitterades. I tabell 10 ges uppgifter om
under året emitterade premielån. (Uppgifter
om samtliga utelöpande premieobligationslån
ges i tabell 7 i bilagan).
Vid början av budgetåret 1983/84 låg den
genomsnittliga kursnivån för 100-följder
ca 4 procent över det nominella värdet
(pari), se figur 23. Kursnivån steg successivt
fram till september 1983 då börskurserna
låg 7 procent över pari. Därefter
sjönk kursnivån ner till 5 procent i december
för att åter stiga till drygt 6 procent i
januari 1984. Vid halvårsskiftet låg kursnivån
strax under pari.
Figur 23 visar också den genomsnittliga
omsättningen av premieobligationer på
Stockholms Fondbörs. Under budgetåret
1982/83 uppgick den genomsnittliga månatliga
börsvolymen till cirka 550 miljoner
kronor, medan den budgetåret 1983/84 steg
till 690 miljoner kronor.
Två traditionella sparobligationslån
Under
budgetåret har emitterats två nya
sparobligationslån, Spar 83 höstlånet och
Spar 84 vårlånet. Därtill kommer förlängning
av tre tidigare utgivna lån, nämligen
Spar 76, Spar Extra 80 och Spar Extra 81
med fem år vardera.
Höstlånet har en löptid av fem år och ger
en effektiv avkastning på 14,25 procent bestående
av 8,5 procent löpande ränta och
skattefri bonus. Samma räntevillkor gäller
för förlängningarna.
Vårlånet har en löptid på fem år och sex
månader och ger en effektiv avkastning på
13,38 procent inklusive den skattefria bonusen.
I tabell 11 ges uppgifter om de nyemitterade
sparobligationslånen. (Uppgifter om
samtliga utelöpande sparobligationslån
ges i tabell 8 och 9 i bilagan).
Tabell 11. Sparobligationslån utgivna
under verksamhetsåret
1983/84.
| Spar 83 | Spar 84 |
Löpande ränta | 8,5% | 8,5% |
Bonus | 40% | 39,1% |
Effektiv ränta |
|
|
(ränta + bonus) | 14,25 % | 13,38 % |
Löptid | 5 år | 5 år 6 mån |
Emissionstidpunkt | 1983-12-01 | 1984-05-28 |
Inlösentidpunkt | 1988-12-01 | 1989-12-01 |
Tecknat belopp | 1716 mkr | 1 065 mkr |
Antal tecknare | 161419 | 83390 |
Medelbelopp per |
|
|
tecknare | 10629 | 12800 |
Källa: Riksgäldskontoret.
24
6.
De internationella kredit
marknaderna
Det internationella konjunkturläget förbättrades
under det senaste året. Samtidigt
förstärktes den externa balansen i
flertalet industriländer (ett undantag är
Förenta Staterna). I sin tur fick detta konsekvensen
att efterfrågan på krediter för
att finansiera bytesbalansunderskott
minskade. Eftersom likviditeten i det internationella
banksystemet samtidigt varit
god har lånesituationen förbättrats, särskilt
för de mest kreditvärdiga låntagarna
t ex Sverige.
Bättre internationellt
konjunkturläge
Efter flera år av växande obalanser i såväl
realekonomiskt som finansiellt hänseende
kom den världsekonomiska utvecklingen
att i viktiga avseenden gå i positiv riktning
under loppet av 1983 och första halvåret
1984. Den kring årsskiftet 1982-1983 inledda
konjunkturuppgången i USA blev,
åtminstone fram till sommaren 1984, åtskilligt
starkare än väntat. Efterhand slog
konjunkturuppgången i USA igenom på
det internationella konjunkturläget: för
OECD-området som helhet beräknas den
ekonomiska tillväxten ha uppgått till ca 5
procent från första halvåret 1983 till första
halvåret 1984.
Konjunkturuppgången i OECD-området
kunde förenas med en fortsatt förhållandevis
låg prisstegringstakt. Efter att under
de föregående tre åren ha sjunkit från 13
till 5 procent stannade konsumentprisernas
förändring (mätt över 12 månader) vid
drygt 5 procent i juni 1984.
Minskade externa obalanser
Ett annat positivt drag i utvecklingen var
det sätt på vilket olika ländergruppers externa
balanser utvecklades. De tidigare
mycket stora underskotten i Frankrikes
och Italiens bytesbalanser eliminerades
under loppet av 1983, samtidigt som det
tidigare stora överskottet i Storbritanniens
bytesbalans minskade kraftigt. Trots en
accentuerad ökning av det japanska bytesbalansöverskottet
och en stabil bytesbalansutveckling
i Västtyskland och Kanada
kom ländergruppens sammantagna underskott
emellertid att öka kraftigt. Det berodde
på den explosionsartade tillväxten
av det amerikanska bytesbalansunderskottet
(vilket steg från drygt 10 miljarder dollar
1982 till ca 80 miljarder i årstakt första
halvåret 1984).
I de mindre OECD-länderna var utvecklingen
genomgående positiv: denna ländergrupps
sammantagna bytesbalansunderskott
sjönk från ca 23 miljarder dollar 1982
till ca 10 miljarder 1983. En ytterligare
nedgång ägde av allt att döma rum under
första halvåret 1984.
Den kraftigaste förbättringen av bytesbalanssituationen
skedde emellertid bland
de icke oljeproducerande utvecklingsländerna.
Deras sammantagna underskott —
vilket 1981 hade uppgått till drygt 75 miljarder
dollar — beräknas ha stannat på
drygt 40 miljarder för 1983. Den kraftiga
förbättringen av denna ländergrupps
bytesbalanssituation 1983 var liksom 1982
främst en följd av utomordentligt kraftiga
importminskningar i Mexiko och Brasilien.
Uppgång i de amerikanska
räntorna
Vid sidan av de övervägande positiva dragen
i den internationella utvecklingen under
senare tid, fanns mer problematiska
inslag, främst ränteutvecklingen i Förenta
Staterna. Den uppgång i det amerikanska
ränteläget som inleddes under våren 1983
kom sålunda att efter en kort paus i böljan
av 1984 tillta kraftigt i styrka fram till
halvårsskiftet.
Uppgången var betydligt kraftigare på
kapitalmarknaden än på penningmarknaden.
Exempelvis steg avkastningen på tioåriga
statsobligationer med ca 1 procenten
-
25
Tabell 12. Avkastningen på tioåriga statsobligationer i några OECD-länder (mätt vid
respektive månads slut).
| Dec 1982 | Juni 1983 | Okt 1983 | Dec 1983 | Mars 1984 | Juni 1984 |
Förenta Staterna | 10,68 | 11,20 | 11,99 | 12,13 | 13,00 | 14,28 |
Kanada | 11,62 | 11,61 | 11,69 | 12,01 | 13,64 | 14,48 |
Storbritannien | 11,67 | 11,65 | 11,59 | 11,43 | 11,26 | 12,46 |
Frankrike | 14,60 | 13,54 | 13,40 | 13,50 | 13,21 | 13,21 |
Västtyskland | 7,85 | 8,25 | 8,30 | 8,40 | 8,25 | 8,30 |
Japan | 7,82 | 8,07 | 7,85 | 7,52 | 7,70 | 7,72 |
Nederländerna | 8,23 | 8,88 | 8,65 | 8,58 | 8,54 | 8,67 |
Schweiz | 4,05 | 4,35 | 4,40 | 4,60 | 4,65 | 4,80 |
Källa: Salomon Brothers.
het under andra halvåret 1983 och med ca
2 procentenheter under första halvåret
1984 (till ca 14 1/4 procent), medan räntestegringen
på tremånaders skattkammarväxlar
inskränkte sig till ca 1/4 resp 1 1/4
procentenheter (till ca 10 1/4 procent).
Den accentuerade ränteuppgången under
första halvåret 1984 får ses mot bakgrund
av den oförutsett kraftiga tillväxten
av den amerikanska ekonomin, den därav
följande likaledes kraftiga ökningen av den
privata sektorns kreditefterfrågan, ett fortsatt
stort budgetunderskott och en viss åtstramning
av penningpolitiken. Utanför
Nordamerika blev uppgången i ränteläget
inte alls lika markerad,se tabell 12. I Japan
och Nederländerna sjönk de långa räntorna
under andra halvåret 1983 för att
efter smärre uppgångar — till 7,7 procent
respektive 8,7 procent - under första halvåret
1984 något understiga de nivåer som
rått vid halvårsskiftet 1983. I Västtyskland
visade den långa räntan endast
smärre fluktuationer kring nivån 8 1/4
procent under såväl andra halvåret 1983
som första halvåret 1984. I Storbritannien
skedde motsvarande fluktuationer kring
nivån 11 1/2 procent fram till maj 1984 då
en uppgång till ca 12 1/2 procent inträffade.
I Schweiz var räntetendensen svagt
uppåtriktad under hela perioden och den
långa räntan hade vid halvårsskiftet 1984
nått 4,8 procent.
Med den kraftiga ökningen av obligationsräntan
och den fortsatt dämpade inflationstakten
kom de redan tidigare mycket
höga realräntorna i Förenta Staterna
och Kanada att stiga ytterligare för att vid
halvårsskiftet 1984 nå ca 10 procent, se
tabell 13. Utanför Nordamerika tenderade
de reala räntorna däremot snarast att sjunka:
till ca 7 procent i Storbritannien och till
ca 5 procent eller något därutöver i Japan,
Västtyskland och Nederländerna. I
Schweiz fortsatte den reala räntan att understiga
2 procent. Av tabellen framgår
också i vilken utsträckning de nuvarande
nivåerna på realräntorna överstiger de
som gällt vid motsvarande skeden under de
tre senaste internationella konjunkturuppgångarna.
Tabell 13. Real ränta (nominell ränta deflaterad med konsumentprisernas förändring
över 12 månader) i några OECD-länder.
Halvårsskiftet Genomsnittligt
1983 1984 1968 1972 1976
Förenta staterna | 8.4 | 9.7 | 2.0 | 3.9 | 2.7 |
Kanada | 5.7 | 10.0 | 3.9 | 3.5 | 2.9 |
Storbritannien | 7.7 | 7.0 | 2.9 | 1.9 | -2.3 |
Frankrike | 4.3 | 5.1 | 2.4 | 2.0 | 0.9 |
Västtyskland | 5.7 | 5.4 | 4.8 | 2.4 | 3.5 |
Japan | 6.6 | 5.7 | 1.7 | 2.2 | -0.6 |
Schweiz | 1.5 | 1.9 | 2.0 | -1.7 | 3.3 |
Källa: Bank of International Settlements (BIS).
26
Fortsatt appreciering av den
amerikanska dollarn
Det ökande gapet mellan ränteläget i Förenta
Staterna och ränteläget i övriga
OECD-länder skedde parallellt med en
fortsatt appreciering av den amerikanska
dollarn, se figur 24. En viss korrigering
nedåt av dollarkursen ägde visserligen
rum i böljan av 1984 men redan under andra
kvartalet var kursutvecklingen återigen
klart uppåtriktad.
De mer kortsiktiga svängningarna i dollarkursen
fortsatte att vara betydande under
andra halvåret 1983 och första halvåret
1984. I nedanstående tablå anges variationerna
i dollarns säljkurs i Stockholm
under vart och ett av de fyra senaste kvartalen:
-
| Lägst | Högst | Differens |
3:e kvartalet 1983 | 7.58 | 7.94 | 0.36 |
4:e kvartalet 1983 | 7.74 | 8.13 | 0.39 |
l:a kvartalet 1984 | 7.61 | 8.24 | 0.63 |
2:a kvartalet 1984 | 7.71 | 8.23 | 0.52 |
För övriga större valutor blev kursutvecklingen
skiftande under 1983/84. Den
japanska valutan apprecierades med hela 8
procent från september 1983 till april 1984.
Därefter ledde en kraftig ökning av den
japanska nettokapitalexporten till en viss
korrigering nedåt av yenkursen. Den väst
-
Figur24. Effektiv kursutveckling för några
valutor} Procentuella förändringar
från juni 1982.
+ 20-,
+ 10-
USD
JPY
CHF
. GBP
DEM
-20-
19B2
1983
1 Enligt IMFs Multilateral Exchange Rate Model. I diagrammet
visas respektive valutas utveckling gentemot en
handelsvägd index bestående av 17 andra valutor.
Källa: Riksgäldskontoret.
tyska D-marken utvecklades svagt under
loppet av 1983 och en återhämtning vintern
1984 blev kortvarig. Vid sidan av den
allt större räntedifferensen mellan Förenta
Staterna och Västtyskland torde vårens
omfattande strejker på den västtyska arbetsmarknaden
ha spelat en roll. Den
schweiziska valutan utvecklades mer stabilt
än D-marken under loppet av 1983.
Under första halvåret 1984 deprecierades
den emellertid gentemot D-marken. Det
brittiska pundet, slutligen, började försvagas
påtagligt under hösten 1983 och sjönk
till april 1984 med hela 6 procent i effektiva
termer.
Dämpad efterfrågan på internationella
krediter
Den svaga utveckling av den internationella
bankutlåningen som inleddes i samband
med den mexikanska skuldkrisen sommaren
1982, fortsatte under 1983 och första
halvåret 1984. Till detta bidrog bankernas
ovilja att öka sina engagemang i framförallt
de latinamerikanska utvecklingsländerna.
Väsentlig var också den nedgång i
efterfrågan på internationella krediter som
efterhand kom att ske i OECD-länderna
(liksom i de mer kreditvärdiga utvecklingsländerna
i Asien).
Nedgången i efterfrågan på internationella
krediter var delvis cykliskt betingad,
den internationella konjunkturuppgången
fick ett betydande genomslag på företagens
finansiella situation och självfinansieringsförmåga.
Därutöver var den ett resultat
av de minskade externa obalanserna i
världsekonomin (utanför Förenta staterna)
och den fortsatt livliga aktivitet som kännetecknade
den internationella obligationsmarknaden
under det senaste året.
Det senaste årets svaga utveckling av
den internationella bankutlåningen kan
däremot inte återföras på bristande likviditet
i bankerna. De depositioner i det internationella
banksystemet som härrörde
från industriländerna fortsatte nämligen
att växa kraftigt under andra halvåret
1983 och första halvåret 1984, samtidigt
som den under 1982 och första halvåret
1983 mycket snabba neddragningen av
OPEC-ländernas depositioner upphörde.
Den vikande efterfrågan på internationella
krediter kom under dessa omständigheter
att resultera i en påtaglig överskottslikviditet
i det internationella banksystemet.
Överskottslikviditeten i det internationella
banksystemet fick efterhand en viss
27
effekt på lånevillkoren på eurokreditmarknaden.
En tydlig tendens till ur låntagarens
synpunkt bättre räntevillkor - och då
i synnerhet för låntagare med den högsta
kreditvärdigheten - kunde sålunda iakttas
under första halvåret 1984. Ett stort
antal låntagare, bia Sverige, utnyttjade
denna förbättring av marknadsläget till
att med hjälp av nya lån förtidsinlösa tidigare
upptagna lån. Den nedgång i räntemarginalerna
på eurokreditmarknaden
som ägde rum i böljan av 1984 var emellertid
mycket obetydlig i relation till den uppgång
i de korta eurodollarräntorna - med
ca 2 1/2 procentenheter under loppet av
första halvåret - som samtidigt ägde rum.
Den amerikanska dollarns roll som den
helt dominerande valutan när det gäller
medelfristiga syndikerade bankkrediter
(bankkrediter för vilka en grupp av banker
står som garant) har något försvagats under
de senaste åren. Under 70-talet översteg
dollarns marknadsandel 90 procent.
Motsvarande andel inskränkte sig under
1983 och första halvåret 1984 till knappt
80 procent. Den japanska yenens marknadsandel
har samtidigt ökat kraftigt från
en procent till ca sju procent under 1983
och första halvåret 1984. Denna tendens
får ses mot bakgrund av den pågående utvecklingen
mot friare och mer internationaliserade
finansiella marknader i Japan.
Avvecklingen av de brittiska valutarestriktionerna
1979 kom också att följas av
en påtaglig ökning av marknadsandelen
för pund. Andelarna för västtyska mark
och schweiziska franc förblev emellertid
obetydliga, detta som ett resultat av den
mycket avvaktande attityd gentemot en
ökad internationell användning av den
egna valutan som myndigheterna i dessa
båda länder fortsätter att inta.
Kraftig expansion av den internationella
obligationsmarknaden
Den under vintern och våren 1983 kraftigt
ökade verksamheten på den s k euroobligationsmarknaden
dämpades avsevärt under
sommaren 1983. Detta sammanhängde
med den kraftiga uppgång i det amerikanska
och internationella ränteläget som då
ägde rum (LIBOR-räntan på sexmånaders
dollardepositioner ökade från 8,75 procent
i slutet av april till 11 procent i böljan av
augusti) och med den oro på valutamarknaderna
som den återigen brant stigande
dollarkursen utlöste.
Trots att räntorna under hösten 1983
fortsatte att stiga i Förenta Staterna (och
förblev höga i övriga OECD-länder) kom en
förnyad kraftig expansion av emissionsverksamheten
att äga rum under vinterhalvåret
1983/84 främst för obligationer
med rörlig ränta (s k Floating Rate Notes,
FRN). Denna typ av obligationer ökade sin
andel i emissionsvolymen på euroobligationsmarknaden
från 40 procent 1983 till
mer än 50 procent första halvåret 1984.
Emittenter på FRN-marknaden var
banker, vilka till följd av skuldkrisen och
därav föranledda räddningsaktioner hade
ett starkt behov av att förbättra sina balansräkningar
(FRN-marknaden erbjöd
möjligheter till långfristig finansiering i
dollar för de icke dollarbaserade bankerna).
Även nationer och nationella institutioner
med hög kreditvärdighet, attraherades
emellertid av de allt gynnsammare
lånevillkoren på FRN-marknaden. Genom
att förtidsinlösa tidigare upptagna syndikerade
bankkrediter och ersätta dessa med
FRN- emissioner kunde besparingar göras.
Under våren och försommaren 1984 kom
den föregående utvecklingen mot allt
längre löptider och allt lägre räntemarginaler
på FRN-marknaden att framkalla ett
ökande motstånd från köparna av dessa obligationer
och en viss nedgång i aktiviteten
kunde iakttas.
28
7.
U tland supplåningen
Den statliga utlandsskuldens motvärde i
svenska kronor var 128,8 miljarder kronor
vid budgetårets slut, omräknat till då aktuella
valutakurser, se figur 25. Upplåningen
inleddes år 1977. Skulden har därefter
ökat år från år på grund av att staten
tagit huvudansvaret för att finansiera den
externa obalansen i den svenska ekonomin.
Under budgetåret 1983/84 sjönk bytesbalansunderskottet
samtidigt som utvecklingen
på lånemarknaderna gynnade förstklassiga
låntagare som Sverige. Kontorets
upplåning inriktades i större utsträckning
än tidigare på att lägga om delar av den
utestående skulden i syfte att sänka kostnaderna
och förlänga löptiderna. Ny teknisk
utformning på vissa lån bidrog ytterligare
till att marknadsvillkoren kunde
pressas.
Betydande låneomläggning
Bruttoupplåningen uppgick till 38 miljarder
kronor under budgetåret. Av den totala
upplåningen uppgick nettoupplåningen,
dvs skuldökningen till bokfört värde,
till 21,5 miljarder kronor. Resten, dvs 16,5
miljarder kronor, användes för att återbetala
lån varvid 11 miljarder kronor avsåg
förtidsåterbetalningar av lån som ersattes
med nya lån till fördelaktigare villkor.
Nettoupplåningen var av samma storleksordning
som under föregående budgetår
trots att finansieringsbehovets struktur
förändrats. Den viktigaste förändringen
var att bytesbalansen stärktes. Mellan de
senaste två budgetåren minskade underskottet
från 17,5 miljarder kronor till 3,9
miljarder kronor.
Det statliga finansieringsbehovet sjönk
dock inte med motsvarande belopp, eftersom
den privata och kommunala skuldsättningen
utomlands samtidigt drogs ner. Totalt
sett minskade dock valutautflödet något.
Till följd av realiserade valutaförluster
på återbetalade lån blev dock skuldökning
-
en ändå något större än under föregående
budgetår. Av nettoupplåningen på 21,5
miljarder kronor gick 3,9 miljarder kronor
till att finansiera underskottet i bytesbalansen,
5,3 miljarder kronor till att parera
det icke statliga kapitalutflödet, 4,7 miljarder
kronor till att öka riksbankens valutareserv
och 7,6 miljarder kronor till att
täcka realiserade valutaförluster på återbetalade
lån.
Figur 25. Statens utlandsskuld. Miljarder
kronor.
Mdr kr
130-,
Utlandsskulden till aktuella
kurser vid slutet av resp. kvartal
Utlandsskulden till bokförda
kurser (dvs. kurser vid
upplåningstillfällena)
120-
110-
100-
90-
70-
60-
50-
40-
30
20-
10-
1982
1984
1978
1979
1981
1983
Källa: Riksgäldskontoret.
29
Utöver lånebehovet beslöt riksgäldsfullmäktige
att låna för att i förtid ersätta
vissa existerande lån. Avsikten härmed
var att (1) minska kostnaderna för den
utestående skulden, (2) förbättra återbetalningsprofilen
av skulden genom att förlänga
löptiderna och (3) minska skulden
till de internationella bankerna och ersätta
denna med obligationslån till rörlig ränta i
den internationella kapitalmarknaden.
Ett skäl till att denna ”överupplåning”
var fördelaktig var att Sveriges kreditvärdighet
ökat under 1983 till följd av förbättringen
av den svenska ekonomin, och då
särskilt bytesbalansen. Marknadsutvecklingen
gynnade samtidigt låntagare av
Sveriges typ. Dels kännetecknades de internationella
marknaderna av låg kreditefterfrågan
från de mest attraktiva låntagarna,
dels fortsatte den internationella
skuldkrisen att stimulera kreditgivare och
kapitalplacerare att söka sig till de mest
kreditvärdiga låntagarna, även till priset
av något lägre avkastning. Härigenom
kom Sverige att möta ett ökat utbud av
kostnadsmässigt fördelaktiga lånemöjligheter,
samtidigt som lånebehovet minskade.
Aktuella tendenser under
budgetåret
(1) Kostnadsbesparingar kunde uppnås under
budgetåret genom att delar av den
utestående skulden ersattes med lån med
lägre räntepåslag.
Bakgrunden är att en stor del av den
statliga utlandsskulden, cirka 50 procent,
består av lån i US dollar med rörlig ränta,
antingen i form av bankkrediter eller i
form av obligationslån (så kallade Floating
Rate Notes, FRN). Räntekostnaden baseras
i allmänhet på LIBOR-räntan, dvs interbankräntan
för US dollar i London.
Under perioden 1977-1982 var i allmänhet
påslagen över LIBOR mindre för
bankkrediter än för obligationslån. Dessutom
var det inte möjligt att uppnå lika stora
lånebelopp i obligationsmarknaden som i
bankkreditmarknaden. Av dessa skäl valde
kontoret sistnämnda marknad.
Under 1982 böljade dessa relationer förändras.
Bland annat under intryck av den
internationella skuldkrisen började marginalerna
på bankkrediter stiga samtidigt
som löptiderna förkortades. Parallellt uppstod
ett intresse hos kapitalplacerarna för
FRN-lån till förstklassiga låntagare. Detta
ledde till att marginalkraven sjönk och
mycket stora lånebelopp blev möjliga. Härigenom
blev FRN-lån mer attraktiva för
Sverige än bankkrediter.
Dessa tendenser på FRN-marknaden förstärktes
ytterligare under budgetåret
1983/84 och det blev dessutom möjligt att
uppnå väsentligt längre löptider, lägre
räntepåslag och lika stora lånebelopp som
någonsin tidigare varit möjligt på bankkreditmarknaden.
Utvecklingen på FRN-marknaden och
den tilltagande överlikviditeten i den internationella
bankmarknaden samverkade
efter hand till att förbättra lånevillkoren
även på bankkreditmarknaden. Detta var
särskilt markant på försommaren 1984.
Riksgäldskontoret kunde dra fördel av
denna utveckling för att gradvis sänka det
genomsnittliga räntepåslaget på respektive
budgetårs LIBOR-baserade upplåning
från 0,4 procent under budgetåret 1981/82
till 0,36 procent under 1982/83 till 0,29 procent
under 1983/84.
Under budgetåret har omstruktureringar
av enbart US dollarlån till rörlig ränta
resulterat i en minskning av de årliga räntekostnaderna
med över 100 miljoner kronor,
eller närmare två tredjedelar av den
påverkbara räntekostnaden för dessa lån.
(2) Längre löptider: Vid budgetårets början
hade den statliga utlandsskulden en
mycket markerad puckel i sin återbetalningsprofil
under 1980-talet senare hälft.
För att undvika att för stora påfrestningar
skulle uppstå under dessa år var det önskvärt
att se till att återbetalningsprofilen
blev jämnare och mera utdragen. Utvecklingen
på marknaden mot längre löptider
för obligationslån till rörlig ränta underlättade
denna process.
Sverige agerade även aktivt i sin egenskap
av låntagare för att driva på denna
utveckling. I november 1983 emitterade
riksgäldskontoret ett obligationslån till
rörlig ränta på ursprungligen 500 miljoner
US dollar med 20 års löptid, men med möjlighet
för kapitalpacerarna att begära förtidsinlösen
efter 10 och 15 år. Trots att
detta lån innebar en väsentlig förlängning
av vad som tidigare ansetts vara längsta
möjliga löptid blev lånet kraftigt övertecknat
och lånebeloppet höjt till 1 000 miljoner
US dollar. Detta följdes i mars 1984 av ett
nytt lån på 500 miljoner US dollar med 40
års löptid, utan möjlighet för placerarna
att begära förtidsinlösen. Därigenom introducerades
än en gång en löptid som var
längre än vad som tidigare existerat. Den
-
30
na gång skedde emissionen dock vid en tidpunkt
med en tillfällig marknadsförsvagning
och lånet blev därför mindre väl mottaget.
Senare under året fortsatte riksgäldskontoret
att medverka till att
FRN-marknaden utvecklades mot ännu
längre löptider genom att emittera ett ytterligare
obligationslån till rörlig ränta på
750 miljoner US dollar - denna gång med
obegränsad löptid. Investerarna har dock
möjlighet att på vissa villkor byta till sig
fyråriga obligationer, men mot en avsevärd
ränteförlust.
Den förändring i löptid som uppnåtts genom
omläggningen av den utestående statliga
utlandsskulden kan studeras i figur
26. Mätt som ett genomsnitt har den återstående
löptiden för hela skulden ökat från
7,7 år till 10,0 år under verksamhetsåret.
Genom att återbetalningarna av utlandsskulden
kunnat spridas ut över ett
större antal år än tidigare blir även utlandsskuldens
belastning, uttryckt som
skuldtjänsten (räntor och återbetalningar)
mindre för varje enskilt år än vad som annars
skulle varit fallet. Samtidigt har kontoret
i sina låneförhandlingar vinnlagt sig
om framtida flexibilitet genom möjligheter
17-
83-06-30
16-
15-
13-
12-
10-
1984 86
2000 02 04 0910
för låntagaren att helt eller delvis förtidsinlösa
dessa nya lån.
(3) Bankkrediter har ersatts med kapitalmarknadslån:
Under budgetåret har ett
antal tidigare upptagna bankkrediter ersatts
med kapitalmarknadslån. Genom
denna omläggning har löptiderna förlängts.
Samtidigt har beroendet av de internationella
bankerna minskat.
Som följd av dessa förtida refinansieringar,
inklusive det lån som undertecknades
den 3 september 1984 och därför ej ingår i
1983/84 års upplåning (se nedan, sid 32),
har totalt 6750 miljoner US dollar i bankkrediter
återbetalats eller sagts upp till
återbetalning sedan juni 1983. Härigenom
har samtliga internationella bankkrediter
i US dollar, utom en, återbetalats i förtid
och till den helt övervägande delen ersatts
med kapitalmarknadslån. Då kapitalmarknadslånen
i allmänhet är spridda på
ett större antal kapitalplacerare än bankkrediterna
torde detta innebära en minskad
risk för problem för Sverige i händelse
av framtida påfrestningar i den internationella
bankmarknaden.
Kreditreserven ger flexibilitet
Det är viktigt för den ekonomiska politiken
att kraftiga och oförutsebara svängningar i
valutaflödet snabbt kan motverkas. Flexibilitet
i utlandsupplåningen krävs också
för att kunna ta upp lån vid den tidpunkt
som är mest gynnsam från marknadssynpunkt
utan att bli alltför bunden av när
finansieringsbehovet infaller.
För att tillgodose kravet på flexibilitet i
upplåningen disponerar riksgäldskontoret
över en kreditbuffert, vilken kan utnyttjas
eller återbetalas efter behov. Vid slutet av
budgetåret 1983/84 uppgick den odragna,
rörliga kreditreserven till 28 miljarder kronor.
Under loppet av budgetåret har reserven
varierat mellan 18 miljarder kronor
och 33 miljarder kronor.
Kreditreserven bestod tidigare av ett
flertal stora internationella bankkrediter,
främst i US dollar. För att uppnå en ökad
diversifiering i valutaavseende arrangerade
riksgäldskontoret i oktober 1983 en
bankkredit om 500 miljoner brittiska
pund, varav 300 miljoner pund i form av en
rörlig kredit som inkluderas i kreditreserven
(se nedan, sid 34).
För den flexibilitet och säkerhet som de
rörliga krediterna, kreditreserven, gett
kontoret har priset varit en löftesprovision
på de vid varje tidpunkt outnyttjade kredit
-
3 Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 3
31
Tabell 14. Betalningsströmmar för statens utlandslån under budgetåret 1983/84.
| Inflöde mkr1 | Utflöde mkr1 | Nettoflöde mkr1 |
Tidigare kontrakterad upplåning | 20312 | 40631 | -20319 |
till fast ränta | (675) | (7 723) | (- 7048) |
till rörlig ränta | (19637) | (32908) | (-13271) |
Budgetårets kontrakterade upplåning | 33 767 | - | 33767 |
till fast ränta | ( 6651) | - | ( 6651) |
till rörlig ränta | (27116) | - | ( 27116) |
Uppköp av obligationer för amortering | - | 458 | - 458 |
Totalt | 54079 | 41089 | 12990 |
1 Enligt valutakurser vid upplåningstillfålle respektive återbetalningsdag.
Källa: Riksgäldskontoret.
beloppen. Det vägda genomsnittet uppgick
till 0,27 procent på de rörliga krediter som
var tillgängliga under budgetåret 1983/84.
I syfte att sänka kostnaden för löftesprovisionen,
att öka flexibiliteten i användandet
av kreditreserven samt för att ytterligare
sänka räntepåslaget över LIBOR arrangerade
riksgäldskontoret under sommaren
1984 en ny kredit om 4000 miljoner US
dollar. Den nya krediten undertecknades
efter budgetårets slut och krediten har därför
inte tagits med vare sig i de tabeller
eller i de diagram som illustrerar detta avsnitt.
Från och med böljan av september
avlöste den flertalet av de tidigare rörliga
krediterna. Den nya krediten innebär en
årlig besparing om 40 miljoner kronor, räknat
på ett kreditreservbelopp på 28 miljarder
kronor, jämfört med att behålla de
gamla krediterna.
Stora betalningsströmmar
Till följd av dragningar och återbetalningar
på rörliga krediter uppstår normalt betydligt
större bruttoflöden i betalningsströmmarna
till och från utlandet än vad
som motsvaras av nettoflödet. Tabell 14 visar
de totala betalningsströmmar som ägt
rum under budgetåret i samband med utlandsupplåningen.
(Vid omräkning till
svenska kronor har den valutakurs använts
som gällde den dag valutan kom
riksgäldskontoret tillhanda respektive betalades
ut). Betalningsströmmarna har under
verksamhetsåret blivit betydligt större
i förhållande till nettoupplåningen än som
varit fallet under tidigare år. Detta beror
på att en betydande andel av upplåningen
tagits upp för att användas till förtidsbetalningar
av äldre lån.
Nya lånekonstruktioner ger kostnadsfördelar
Den
kontrakterade statliga utlandsupplåningen
under budgetåret framgår av tabell
15.
Flera av de under året upptagna lånen
innebar delvis nya lånekonstruktioner, avsedda
att uppnå kostnads- eller andra fördelar.
På grund av den höga och stigande räntan
för US dollar genomfördes enbart två
dollar-lån till fast ränta. Det ena var ett
konventionellt 5-årslån på Eurodollarmarknaden
som genomfördes vid en tidpunkt
då marknadsläget var gynnsamt och
då det var möjligt för kontoret att på gynnsamma
villkor genom skuldbytesavtal byta
lånelikviden på 200 miljoner US dollar mot
en motsvarande skuld i schweiziska franc.
Det andra lånet, även detta på 200 miljoner
US dollar, genomfördes på den amerikanska
obligationsmarknaden med en helt
ny teknik. Denna innebär att ett konventionellt
25-årslån omvandlades så att kapitalplacerarna
erbjöds att köpa papper med
löptider varierande från ett till 25 år. På så
sätt kom kontoret att vända sig till ett bredare
spektrum av kapitalplacerare, vilket i
sin tur innebar att räntan kunde sättas
cirka 0,8 procentenheter lägre än med en
mer traditionell konstruktion. Den årliga
besparingen kan uppskattas till 13,4 miljoner
kronor.
Sammanlagt fyra obligationslån i US
dollar till rörlig ränta upptogs under budgetåret.
Tre av dessa, FRN-lån om vardera
1000 miljoner, 500 miljoner och 750 miljoner
US dollar, kunde tas upp till längre
löptider än som tidigare ansetts vara möjligt;
20 år, 40 år respektive utan slutlig
32
Tabell 15. Kontrakterad statlig utlandsupplåning 1983/84.
| Antal lån | Löptid | Effektiv | Belopp lånevaluta | Belopp1 | Procentuell fördelning |
Medel- och långfristig |
|
|
|
|
|
|
upplåning |
|
|
|
|
|
|
Lån till fast ränta |
|
|
|
|
|
|
US dollar | 2 | 15,0 | 13,1 | 400 | 3 278 | 8,7 |
Brittiska pund | 1 | 10,0 | 12,3 | 65 | 720 | 1,9 |
Tyska mark | 1 | 10,0 | 8,3 | 250 | 735 | 1,9 |
Schweiziska francs | 2 | 9,2 | 6,3 | 225 | 791 | 2,1 |
Japanska yen | 1 | 9,0 | 8,2 | 200000 | 692 | 1,8 |
Holländska floriner | 1 | 8,0 | 9.4 | 200 | 522 | 1,4 |
Totalt, lån till fast |
|
|
|
|
|
|
ränta | 8 | 12,1 | 10,9 |
| 6738 | 17,8 |
Lån till rörlig ränta |
|
|
|
|
|
|
US dollar | 3 | 16,8 |
| 3000 | 24 585 | 65,0 |
Brittiska pund | 1 | 12,0 |
| 500 | 5535 | 14,7 |
Schweiziska francs | 1 | 10,0 |
| 75 | 264 | 0,7 |
Totalt, lån till rörlig |
|
|
|
|
|
|
ränta | 5 | 15,9 |
|
| 30 384 | 80,4 |
Total medel- och |
|
|
|
|
|
|
långfristig upplåning | 13 | 15,2 |
|
| 37122 |
|
Kortfristig upplåning2 |
|
|
|
|
|
|
Lån till rörlig ränta |
|
|
|
|
|
|
Japanska yen | 1 | 1,0 |
| 20000 | 692 | 1,8 |
Totalt | 14 | 14,9 |
|
| 37 814 | 100,0 |
1 Enligt valutakurser 1984-06-30
2 Lån på en löptid på ett år eller mindre
Källa: Riksgäldskontoret
löptid. Det viktigaste syftet med de forsta
två lånen var att avsevärt förlänga den
genomsnittliga löptiden för den statliga utlandsskulden.
Det tredje lånet innebar en
uppmärksammad nykonstruktion som sedan
har följts av andra statliga låntagare
som Belgien och Danmark. Detta lån har
en evig löptid till för låntagaren fördelaktig
ränta. För att öka attraktionen för kapitalplacerarna
kan dessa varje år byta den
ursprungliga obligationen mot en ny obligation
med 4 års löptid men med väsentligt
lägre ränta. För att minska risken för låntagaren
kan dessa 4-årspapper i sin tur
bytas tillbaka till de ursprungliga långa
obligationerna och i den mån inlösen av
4-årspapper leder till en minskning av det
totala lånebeloppet kan kontoret efter
hand emittera ytterligare långa papper.
Genom denna konstruktion förenas låntagarens
önskemål om en lång löptid med
kapitalplacerarnas önskemål om en kort
löptid.
En annan metod att på ett kostnadseffektivt
sätt kombinera dessa svårförenliga
önskemål tillämpades för första gången av
riksgäldskontoret på den amerikanska kapitalmarknaden.
I syfte att i förtid refinansiera
en bankkredit om 800 miljoner US
dollar och samtidigt genomföra en kostnadsbesparing
emitterade kontoret under
våren 1984 ett obligationslån till rörlig
ränta på den amerikanska kapitalmarknaden.
Genom en ny lånekonstruktion som
möjliggjorde en sammankoppling av de tidigare
strikt åtskilda amerikanska kapital-
och bankmarknaderna kunde en relativt
lång löptid (sju år) uppnås med den
lägre räntesättningen som ett ett-årigt
papper betingade. Detta blev möjligt genom
att kapitalplacerarna kan begära inlösen
av obligationerna vaije år; i den mån
dessa inte kan återförsäljas på kapitalmarknaden
finansieras de av ett affärsbankskonsortsium
tills de antingen kan
återsäljas på marknaden vid en senare tidpunkt
eller förfaller till slutlig inlösen.
Detta lån fick en sådan efterfrågan att beloppet
kunde ökas till 1500 miljoner US
dollar — det blev därmed det största obliga
-
33
tionslånet någonsin på den amerikanska
kapitalmarknaden. Samtidigt kunde räntepåslaget
sänkas ytterligare. Jämfört med
den ursprungliga bankkrediten som inlöstes
innebar detta en sänkning av räntan
med 0,8 procentenhet eller 54 miljoner kronor
per år. Då det slutliga lånebeloppet
efter höjningen kom att refinansiera även
andra bankkrediter uppgår den slutliga besparingen
till ett ännu högre belopp.
Även på andra lånemarknader prövades
nya lånekonstruktioner. Ett exempel härpå
är den ovan nämnda bankkrediten om
500 miljoner brittiska pund. Kontoret hade
tidigare (1982) tagit upp en bankkredit om
150 miljoner pund, vars gensvar i marknaden
var något begränsat. Under sommaren
1983 bedömde man att det fanns en kraftig
potentiell efterfrågan hos London-bankema,
brittiska och utländska, för utlåning
i pund på grund av en omläggning av
brittiska statens statsskuldpolitik. För att
ytterligare tilltala bankerna konstruerades
lånet så att löptiden kan förlängas automatiskt
från ursprungliga sex år till först
nio år och därefter till tolv år. Genom att
dessa förlängningsbeslut fattas efter tre,
sex respektive nio år ökar sannolikheten
för förlängning samtidigt som riksgäldskontoret
har minst tre års förvarning om
de belopp som eventuellt ej förlängs. Efterfrågan
blev stor. Det ursprungliga lånebeloppet
om 250 miljoner pund (det hittills
största i den brittiska marknaden) övertecknades
fyra gånger, varefter kontoret
beslöt att höja lånebeloppet till 500 miljoner
pund och skära ner bankernas tilldelning
med cirka hälften.
Under senvintern 1984 genomförde riksgäldskontoret
dessutom en nykonstruktion
på den schweiziska kapitalmarknaden.
Denna bestod i att man som första utländska
låntagare gav ut ett offentligt obligationslån
till rörlig ränta. Lånet, om 75 miljoner
schweiziska franc, mottogs mycket
väl och då de korta räntorna normalt är
avsevärt lägre än de långa räntorna innebär
detta en väsentlig räntebesparing.
Dessutom lyckades kontoret sänka de traditionella
provisionerna med 1,25 procentenhet,
vilket innebar en engångsbesparing
om drygt 3 miljoner kronor.
Utlandsskulden och dess kostnader
Storleken - ett värderingsproblem: Den
utestående statliga utlandsskuldens omfattning
i respektive lånevaluta framgår
av tabell 16. En svårighet uppstår då man
önskar räkna fram utlandsskuldens motvärde
i svenska kronor. De valutakurser
som teoretiskt vore bäst lämpade att använda
för att uppskatta skuldbördan är de
som kommer att gälla då lånen återbetalas.
Eftersom dessa framtida kurser är
okända tvingas man använda sig av två
andra värderingsprinciper där skillnaden
beror av tidpunkten för valet av växelkurser.
Den första metoden värderar utlandsskulden
till de valutakurser som rådde då
lånen togs upp. Beräknat på detta sätt ökade
utlandsskulden under budgetåret
1983/84 från 81,4 miljarder kronor till
102,9 miljarder kronor. Den andra värderingsmetoden
väljer aktuella kurser vid respektive
tidpunkt som omräkningskurser.
Beräknat med denna metod ökade utlandsskulden
från 109,3 miljarder kronor
till 128,8 miljarder kronor. (Riksgäldskontorets
månads- och veckorapporter ger löpande
information om den statliga utlandsskuldens
storlek i kronor, framräknad
på båda sätten.) De viktigaste orsakerna
till att utlandsskulden ökat mycket
snabbare vid värdering till aktuell kurs än
till upplåningskurs är krondevalveringarna
åren 1981 och 1982 samt den kraftiga
uppgången av dollarkursen under det senaste
budgetåret.
Utlandsskuldens kostnader - ett periodi -seringsproblem: Kostnaderna för utlandslånen
består huvudsakligen av räntor och
valutaförluster (minus valutavinster). För
budgetåret 1983/84 uppgick ränteutgifterna
för den statliga utlandsskulden till
12,2 miljarder kronor. Motsvarande utgifter
för det föregående budgetåret var 9,7
miljarder kronor.
Den bokföringsmetod som används för
utlandsskulden, dvs användning av upplåningskurs,
ger upphov till ett periodiseringsproblem
för uppkomna valutakursdifferenser.
Skillnaden mellan upplåningskurs
och valutakurs bokförs nämligen först
då återbetalning sker (enligt kontantprincipen).
Hela kursvinsten respektive kursförlusten
påföres sålunda statsbudgeten de
budgetår lånet amorteras, trots att valutadifferensen
normalt sett uppstått successivt
under en rad av år. Belastningen av
budgeten blir särskilt stor då stora delar av
den utestående skulden refinansieras ett
enskilt år. Då kan betydande valutaförluster
realiseras, vilket varit fallet under budgetåret
1983/84. Ca 3,3 miljarder kronor av
de totala realiserade kursförlusterna på 7,6
34
Tabell 16. Utländsk statsskuld 1984-06-30.
| Miljoner enh Bokfört | Motvärde 1984-06-302 mkr | Procentuell fördelning | Genom- snittlig löptid | Genomsnitt-lig effektiv | |
Medel- och |
|
|
|
|
|
|
långfristig skuld3 |
|
|
|
|
|
|
Lån till fast ränta | ||||||
US dollar | 2 941,4 | 15439 | 24 105 | 18,7 | 9,0 | 12,4 |
Tyska mark | 4135 | 10063 | 12161 | 9,4 | 8,7 | 8,8 |
Schweiziska francs | 2322 | 6280 | 8165 | 6,3 | 6,9 | 6,0 |
Japanska yen | 201000 | 4 875 | 6960 | 5,4 | 9,3 | 8,5 |
Holländska floriner | 1050 | 2411 | 2743 | 2,1 | 8,3 | 10,1 |
Franska francs | 650 | 633 | 623 | 0,5 | 5,2 | 13,8 |
Brittiska pund | 165 | 1860 | 1827 | 1,4 | 13,6 | 13,4 |
Belgiska francs | 728,9 | 87 | 105 | 0,1 | 7,8 | 6,6 |
Totalt fasträntelån |
| 41648 | 56689 | 44,0 | 8,8 | 10,2 |
Lån till rörlig ränta | ||||||
US dollar | 7 851,9 | 54 789 | 64346 | 50,0 | 11,4 | 11,6 |
Schweiziska francs | 175 | 518 | 615 | 0,5 | 8,6 | 5,2 |
Särskilda dragningsrätter | 500 | 2972 | 4 227 | 3,3 | 5,0 | 10,8 |
Brittiska pund | 200 | 2331 | 2214 | 1,7 | 12,0 | 9,8 |
Totalt lån till rörlig | ||||||
ränta |
| 60610 | 71402 | 55,4 | 11,1 | 11,4 |
Total medel- och lång- | ||||||
fristig skuld |
| 102258 | 128091 | 99,5 | 10,0 | 10,9 |
Kortfristig skuld4 | 20000 | 689 | 692 | 0,5 | 1,0 | 6,4 |
Total kortfristig skuld |
| 689 | 692 | 0,5 | 1,0 | 6,4 |
Totalt |
| 102947 | 128783 | 10,0 | 10,0 | 10,8 |
1 Enligt valutakurser vid upplåningstillfallet
2 Enligt valutakurser 1984-06-30
3 Lån med längre löptid än ett år
4 Lån med en löptid på ett år eller mindre.
Källa: Riksgäldskontoret.
miljarder kronor hänför sig till den omläggning
som skett av skulden under perioden.
I tabell 16 ges information om utlandsskuldens
genomsnittliga effektiva kostnader.
Dessa beräknas genom att lånens nominella
räntesats justeras med hänsyn till
provisioner, försäljningskurs och genomsnittlig
löptid. Den genomsnittliga effektiva
kostnaden för utlandsskulden är ett
mått på de lånevillkor Sverige som låntagare
erbjudits av marknaden. För att få
fram lånets verkliga kostnader måste även
valutakursvinster respektive förluster inkluderas.
Det är således först när lånet är
färdigamorterat som den verkliga kostnaden
för lånet kan beräknas.
Sammansättningen - dollarupplåningen
dominerar: Statens utlandsskuld består av
lån i nio olika valutor. Figur 27 visar fördelningen
mellan dessa. Förutom de sex
valutor som specifieras finns under ”Övriga”
också lån i franska francs, belgiska
francs och särskilda dragningsrätter, SDR.
Upplåningen i dollar dominerar och utgör
69 procent av den totala utestående skulden.
Upplåningens fördelning mellan lån till
fast respektive rörlig ränta framgår också
av figuren. Upplåning till rörlig ränta representerar
56 procent av den utestående
skulden vid verksamhetsårets slut.
För att uppnå en något jämnare valutafördelning
än vad som varit möjligt genom
direktupplåning i olika valutor har riksgäldskontoret
under de senaste två budgetåren
ingått ett antal skuldbytesavtal med
andra låntagare. Dessa avtal har inneburit
att den faktiska skulden i schweizerfranc
är CHF 3 255 miljoner eller 8,9 procent av
skulden samt att den faktiska skulden i
belgiska franc är BEC 6 239 miljoner eller
35
låningen utomlands att bli betydande under
många år framåt. Figur 28 visar
skuldtjänsten för den statliga utlandsskulden.
Staplarna representerar de amorteringar
och räntor som förfaller till betalning
som resultat av den statliga utlandsskuld
som var utestående vid slutet av budgetåret
1983/84. Man kan notera att amorteringar
och räntor blir betydande under
de närmaste åren trots att avsevärda förbättringar
i löptid åstadkommits genom
den omläggning som skett av skulden under
verksamhetsåret. Den slutsats som kan
dras är att det med alla realistiska förutsättningar
kommer att dröja många år innan
den statliga skuldsättningen i utlandet
kan upphöra. Ju snabbare bytesbalansen
kan fås att stabilt uppnå jämvikt och
därefter överskott, desto kortare kan dock
denna tidsrymd bli.
0,7 procent av skulden. På samma sätt är
dollarskulden i realiteten USD 464 miljoner
mindre än figuren anger, eller 65,9
procent av den totala skulden.
Betydande skuldtjänst under
kommande år
Bytesbalansens utveckling är den faktor
som blir mest avgörande för om och hur
mycket den statliga utlandsskulden kommer
att förändras under de närmaste åren.
En förutsättning är dock att den privata
och kommunala nettoskuldsättningen utomlands
inte kommer att förändras påtagligt.
Den samlade svenska utlandsskulden
kan minska först i takt med att eventuella
överskott uppstår i bytesbalansen.
Även om bytesbalansen utvecklas gynnsamt
kommer ändå den statliga bruttoupp
-
Miljarder kronor
[ Amorteringar
iWM Räntor
Brittiska pund 3 %
Holl. floriner 2
Japanska
yen 6 %
Lån med
fast ränta
Lån med
rörlig ränta
36
8.
Garantigivningen
Statsmakterna kan ge garantier för statliga
och privata företag. Dessutom kan lån
tagna av organisationer och stiftelser garanteras.
En stor del av statens garantiåtaganden
lämnas av riksgäldskontoret, bia
gäller detta garantistöd till varvs- och rederinäringarna
och till energisektorn.
Det under året mest uppmärksammade
kreditgarantiärendet rörde rekonstruktionen
av Broströms Rederi AB. Riksgäldskontoret
fick i detta sammanhang betala
ut ca 390 miljoner kronor.
Ansvar för en stor del av statens
garantiåtaganden
Genom riksgäldskontoret lämnar staten
garanti för lån som upptas av såväl privata
som helt eller delvis statsägda foretag, organisationer
och stiftelser. Garanti kan
lämnas för lån upptagna i Sverige eller utomlands.
Statliga garantier utfärdas förutom
av riksgäldskontoret även av ett antal
andra myndigheter.
När det gäller lån upptagna i utlandet är
riksgäldskontoret den helt dominerande
garantigivaren. Denna verksamhet har betydande
beröringspunkter med den upplåning
utomlands som kontoret genomför för
statens räkning.
Kreditgivningen kan vara ett alternativ
till att ge anslag över statsbudgeten och
kan således vara ett sätt att möjliggöra
angelägen verksamhet, vilken annars inte
skulle kunnat komma till stånd eller fortleva.
Särskilt på senare tid har riskerna
uppmärksammats att staten skall åsamkas
kostnader i de fall låntagaren inte kan
uppfylla sina förpliktelser. Stora utbetalningar
har skett i samband med konkurser
och rekonstruktioner inom främst varvsoch
rederinäringarna.
Riksgäldskontorets totala garantiåtaganden
den 30 juni 1984 uppgick till 54,1
miljarder kronor.
Totalt har riksgäldskontoret under årens
lopp infriat garantier om 1 496 miljoner
kronor varav endast 4 miljoner kronor hän
-
för sig till garantier utanför varvs- och rederistödet.
Hittills har riksgäldskontoret
med utnyttjande av de för garantierna
ställda säkerheterna återfått 515 miljoner
av detta belopp. Utestående fordran den 30
juni 1984 uppgick sålunda till 981 miljoner
kronor, se tabell 17. Vad den slutliga förlusten
kommer att bli är svårt att uppskatta,
eftersom den bl a är beroende av intjäningsförmågan
hos de fartyg i vilka riksgäldskontoret
har säkerhet.
Under året har riksgäldskontoret totalt
betalat ut 535 miljoner kronor, se tabell 18.
Samtidigt har 139 miljoner kronor återbetalats
till kontoret. Återbetalningar av
denna typ kan t ex vara en följd av att ett
konkursbo sålt ut fartyg i vilket kontoret
har haft säkerhet.
För flertalet kreditgarantier utgår en avgift
varierande mellan 0,25 procent och 1
procent på av riksgäldskontoret garanterat
belopp. Avgiften debiteras per budgetår
och i efterskott.
Rekonstruktion av Broströms
Rederi AB
Styrelsen i Broströms Rederi AB ansökte i
februari 1984 om statlig medverkan i en
rekonstruktion av företaget. Motsvarande
Tabell 17. Totala infriade garantier
tom 1984-06-30. Miljoner
kronor. Netto.
Garantier inom varvs- och |
|
rederistödet |
|
Kalmar Varv AB | 86,8 |
Lödöse Varv AB | 68,0 |
AB Oskarshamns Varv | 93,4 |
Beställarstöd - |
|
Johanssongruppen | 267,6 |
Broströms Rederi AB | 388,6 |
Övrigt | 72,8 |
Summa | 977,1 |
Garantier utanför varvs- och |
|
rederistödet | 3,9 |
Totalt | 981,0 |
Källa: Riksgäldskontoret.
37
I
Tabell 18. In- och utbetalningar som följd av garantiåtaganden. Budgetåret 1983/84.
Miljoner kronor.
| Utbetaln | Inbetaln | Netto |
Kalmar Varv AB | 29,4 | 14,5 | ./. 14,9 |
Lödöse Varv AB | 25,1 | 0,0 | ./. 25,1 |
AB Oskarshamns Varv | 0,0 | 24,7 | + 24,7 |
Beställarstöd - |
|
|
|
Johanssongruppen | 42,0 | 100,1 | + 58,1 |
Broströms Rederi AB | 388,6 | 0,0 | ./. 388,5 |
Övrigt | 49,8 | 0,1 | J. 49,7 |
Totalt | 534,9 | 139,4 | ./. 395,4 |
Källa: Riksgäldskontoret.
önskemål framställdes till aktieägarna och
de affärsbanker som var engagerade i företaget.
Riksgäldskontorets garantiåtagande
uppgick vid denna tidpunkt till ca 420 miljoner
kronor.
Sedan staten avvisat Broströms rekonstruktionsplan
upptogs förhandlingar mellan
parterna. Dessa leddes av sjöfartsverkets
chef Kaj Janerus. Statens strävan var
både att ge förutsättningar för fortsatt
svensk linjesjöfart och att minska de statliga
förlustriskerna.
I april 1984 beslöt regeringen och riksgäldsfullmäktige
att godkänna en rekonstruktion
av Broströms som innebar att ett
nytt svenskt linjerederi, Rederi AB Transocean,
bildades. Beslutet innebar för riksgäldskontorets
del att garantier på ca 390
miljoner infriades. Endast under särskilda
förutsättningar kan riksgäldskontoret
komma att återfå detta belopp.
Stöd till svenska varvsföretag
Stödet till svenska varvsföretag infördes
1963 då riksdagen uppdrog åt riksgäldskontoret
att utfärda statliga kreditgarantier
på i första omgången 400 miljoner kronor.
Stödet skulle medge svenska varvsföretag
att i fråga om kreditvillkor för beställda
fartyg konkurrera med den internationella
varvsindustrin.
En förutsättning för varvens kreditgivning
var att motsvarande belopp kunde lånas
upp i banker mm från varvens sida.
Staten har genom stödsystemet medverkat
till att sådan upplåning har kunnat ske
genom att med garanti säkerställa upplåningen
gentemot bankerna. Statens säkerheter
har väsentligen utgjorts av varvens
fordringar på fartygsbeställare samt pantsäkerheter
i de beställda fartygen.
För att kostnader skall kunna uppkom -
ma för staten fordras att såväl varvet som
beställaren inte kan fullgöra sina förpliktelser
samt att det fartyg som finansieras
har förlorat i värde. Risken för kostnader
för staten inom denna stödform är därför
till stor del beroende av det internationella
konjunkturläget för varvs- och sjöfartsnäringarna.
Den osedvanligt långa lågkonjunkturen
inom dessa näringar sedan i
mitten av 70-talet har inneburit att riskerna
för kostnader för staten numera är
betydande.
För närvarande gäller att riksdagen bemyndigat
riksgäldskontoret att till utgången
av 1986 utfärda kreditgarantier
inom varvsstödet till ett sammanlagt belopp
av högst 30 miljarder kronor. Vid utgången
av budgetåret var riksgäldskontorets
garantiåtagande nära 25 miljarder
kronor. Åtagandet avsåg till 93 procent
upplåning i utländska valutor, främst US
dollar.
Garantier för Svenska Varvs ABs och
Zenith Shipping ABs upplåning svarade
för 50 procent av den totala garantigivningen,
eller 12,3 miljarder kronor, medan
garantier om 119 miljoner kronor avsåg de
privata varvens upplåning. Resterande garantier
var ställda för fartygsbeställarnas
upplåning.
(Den förordning som reglerar stödet till
varvsnäringen presenterades mer detaljerat
i riksgäldskontorets verksamhetsberättelse
1982/83).
Stöd till svensk sjöfart
År 1977 infördes det s k rederistödet. Det
syftade i böljan till att motverka att svenska
rederiföretag av likviditetsskäl skulle
tvingas sälja sådant tonnage till utlandet
som ansågs vara livsdugligt inom svensk
sjöfartsnäring. Senare har sådan försälj
-
38
ning i viss utsträckning accepterats. Stödet
har numera till syfte att medverka till en
ur samhällets synvinkel önskvärd strukturrationalisering
av svensk rederinäring.
För närvarande gäller att riksdagen bemyndigat
riksgäldskontoret att till utgången
av 1984 utfärda kreditgarantier
till ett sammanlagt belopp av högst 380
miljoner kronor. Det aktuella garantiåtagandet
uppgick den 30 juni 1984 till 170
miljoner kronor.
Garantier till energisektorn
Riksgäldskontoret utfärdar också garantiförbindelser
inom energiområdet. Ar 1975
infördes ett särskilt garantisystem, vilket i
första hand syftade till att underlätta finansieringen
av utbyggnaden av oljefält i
bl a Nordsjön. Garanti kan ställas för såväl
svenska som utländska företags lån för finansiering
av investeringar i utvinning
mm av råolja samt för svenska företags
ekonomiska åtaganden i samband med prospekterings-
och utvinningsverksamhet utomlands.
Detta garantisystems tillämpningsområde
har successivt utvidgats.
Garantiramen fastställdes ursprungligen
till 2 miljarder kronor och höjdes 1981 till 4
miljarder kronor. Riksdagen har i år åter
höjt garantiramen, vilken nu uppgår till 8
miljarder kronor. Garantiåtagandet uppgick
den 30 juni 1984 till ca 1,5 miljarder
kronor.
År 1973 bildades Svensk Kärnbränsleförsöijning
AB med uppgift att främja landets
försörjning med kärnbränsle. Riksgäldskontoret
ställer garanti för bolagets
finansiella åtaganden i samband med upphandlingar
inom kärnbränslecykeln mm.
Riksdagen har fastställt en garantiram
uppgående till totalt 1055 miljoner kronor,
varav 574 miljoner kronor utnyttjats.
Statens borgen för Forsmarks Kraftgrupps
AB:s upplåning lämnades ursprungligen
av Statens Vattenfallsverk.
Sedan 1980 garanterar riksgäldskontoret
de lån som bolaget tar upp utomlands. För
lån som bolaget upptar på den svenska kapitalmarknaden
lämnas liksom tidigare
borgen för statens del av vattenfallsverket.
Ianspråktagna garantier avräknas mot en
gemensam totalram för borgensåtaganden
för lån till bolag i vilka vattenfallsverket
förvaltar statens aktier. Denna ram uppgår
till 11,6 miljarder kronor, varav 11,1
miljarder kronor utnyttjats. Ett belopp
motsvarande 3,9 miljarder kronor avser av
riksgäldskontoret garanterade utlandslån.
Övrig garantiverksamhet
Riksgäldskontoret handhar garantigivningen
för vissa finansieringsinstitut såsom
exempelvis Sveriges Allmänna Hypoteksbank,
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa
och Svenska Skeppshypotekskassan.
Statens engagemang för denna typ
av förbindelser uppgick den 30 juni 1984
till 21 miljarder kronor. Vid samma tidpunkt
ansvarade kontoret dessutom för ett
antal mindre garantier spridda över ett
stort antal områden (totalt 2,1 miljarder
kronor).
Slutligen må nämnas att Sveriges åtaganden
gentemot vissa internationella organisationer
såsom Internationella utvecklingsfonden
(IDA), Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB), Asiatiska utvecklingsbanken
och Afrikanska utvecklingsfonden
bl a fullgörs genom att riksgäldskontoret
utfärdar skuld- och garantiförbindelser
till dessa organ.
4 Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 3
39
9.
• •
Övriga uppgifter
Staten har under årens lopp premierat lönsparande
i olika former. Under senare år
har det skett genom vinstsparandet och
skattesparandet. Riksgäldskontoret har
riksdagens uppdrag att administrera och
marknadsfora de olika sparandeformerna.
Under budgetåret har den förändringen
gjorts att skattesparandet upphört i och
med utgången av år 1983 och ersatts med
allemanssparandet (från och med 1 april
1984). Den totala behållningen på vinstoch
skattesparandet uppgick den 30 juni
1984 till 32,8 miljarder kronor.
Vinstsparandet ökar
Vinstsparandet är ett regelbundet banksparande,
där ett antal vinster utlottas till
spararna två gånger om året — mars och
september. Vinstsumman för utlottningen
i september, som i sin helhet bekostas av
staten, är fyra procent av saldoökningen
under sparåret på samtliga konton. För
marsutlottningen är vinstsumman bestämd
till en procent av det totala beloppet
på vinstsparkontona och bekostas till 70
procent av staten och 30 procent av bankerna.
Den högsta vinsten i marsdragningen
är 250 000 kronor och i septemberdragningen
400 000 kronor.
Den sammanlagda behållningen på
vinstsparkontona vid budgetårets slut uppgick
till 13,7 miljarder kronor — en nettoökning
med 1,5 miljarder kronor. Antalet
konton ökade med drygt 76 000 stycken till
1 546 800 stycken. (En mer detaljerad presentation
av vinstsparandets utveckling
finns i tabell 10 i bilagan.) Under budgetåret
utlottades på dessa konton totalt 114
miljoner kronor i septemberdragningen
och 46 miljoner kronor i marsdragningen.
Skattesparandet har upphört
För att främja det privata hushållssparandet
infördes två nya lönsparformer från
den 1 oktober 1978. Den ena formen avser
ett skattebefriat sparande i bank och kallas
Skattesparkonto. I den andra formen,
som kallas Skattefondkonto, placeras spa
-
randet i speciella aktiesparfonder. Från
den 1 januari 1981 finns ett till skattesparandet
anslutet system med företagsanknutna
aktiesparfonder för anställda i
svenska börsnoterade företag (inkl sådana
som noteras på den s k fondhandlarlistan).
Dessa senare aktiesparfonder köper endast
aktier i det egna företaget.
Skattesparandet upphörde i och med utgången
av mars 1983 och omfattade vid
den tidpunkten 1374450 konton. Av dessa
var 780600 skattesparkonton, 535 400
skattefondkonton och 58 400 företagsanknutna
aktiesparkonton. De innestående
beloppen uppgick då till 13,1, 5,5 respektive
0,5 miljarder kronor eller totalt 19,1
miljarder kronor.
Skattesparmedlen har en bindning på
fem år. De kommer därför successivt att bli
tillgängliga under tiden fram till år 1989.
Statligt stöd till politiska partier
Statens stöd till politiska partier fördelas
av partibidragsnämnden. Denna består av
tre ledamöter och utses av riksgäldsfullmäktige.
Nämnden sammanträder normalt
i oktober varje år för att besluta om
fördelning av stödbeloppet för en period på
ett år räknat from den 15 oktober. Utbetalning
av bidragen görs sedan av riksgäldskontoret.
Nämnden fördelade i oktober
1983 det statliga stödet för tiden from
15 oktober 1983 tom 14 oktober 1984 enligt
följande:
Sveriges Socialdemokratiska
Arbetareparti Kronor
Partistöd 27 680 000
Kanslistöd, grundstöd 3 025 000
tilläggsstöd 1 402 700
32 107 700
Moderata Samlingspartiet
Partistöd 13 840 000
Kanslistöd, grundstöd 3 025 000
tilläggsstöd 1 087 900
17 952 900
40
Centerpartiet |
|
Partistöd | 10 380 000 |
Kanslistöd, grundstöd | 3 025 000 |
tilläggsstöd | 708 400 |
| 14 113 400 |
Folkpartiet |
|
Partistöd | 5 190 000 |
Kanslistöd, grundstöd | 3 025 000 |
tilläggsstöd | 265 650 |
| 8 480 650 |
Vänsterpartiet Kommunisterna | |
Partistöd | 3 460 000 |
Kanslistöd, grundstöd | 3 025 000 |
tilläggsstöd | 253 000 |
6 738 000
Rörliga krediter åt statliga verk och
företag
Riksdagen har uppdragit åt riksgäldskontoret
att tillhandahålla s k rörliga krediter
åt vissa statliga myndigheter, företag och
affärsdrivande verk. De rörliga krediterna
är avsedda att utgöra rörelsekapital och
kan närmast liknas vid de checkräkningskrediter
privata företag har hos bankerna.
Den totala ramen för rörliga krediter utgjorde
den 30 juni 1984 nära 11,5 miljarder
kronor. Under budgetåret 1983/84 har ramen
för televerkets kredit för abonnentutrustningar
ökats från 1,2 till 1,6 miljarder
kronor. Vidare har krediten för regeringen
ökats från 3,3 till 3,9 miljarder kronor.
På utestående kreditbelopp erläggs ränta
efter en räntesats som fullmäktige bestämmer
med hänsyn till förhållandena på
den allmänna kreditmarknaden. Denna
räntesats uppgick vid budgetårets böljan
till 15 procent och höjdes den 29 juni 1984
till 16 procent.
De totala ränteintäkterna för ianspråktagen
rörlig kredit uppgick under budgetåret
till 212 miljoner kronor.
Riksgäldskontorets fordran för ianspråktagna
rörliga krediter utgjorde 3,0 miljarder
kronor den 30 juni 1983 och ökade
under budgetåret 1983/84 med 383 miljoner
kronor till 3,4 miljarder kronor den
30 juni 1984.
Riksdagen har beviljat ett totalt belopp
av 200 miljoner kronor för statliga myndigheter
med uppdragsverksamhet. Inom denna
ram har regeringen fr o m den 1 juli
1984 ställt 156,7 miljoner kronor till förfogande
för de myndigheter som anges i ta
-
bell 12 i tabellbilagan. (Kreditramarna och
deras utnyttjande framgår av tabell 11 i
bilagan).
Obligationsinnehav registreras i
statsskuldboken
För att underlätta hanteringen av räntelöpande
obligationer har riksgäldskontoret
sedan länge tillhandahållit möjligheten för
kapitalplacerare att registrera sitt obligationsinnehav
i statsskuldboken. Därmed
förenklas kapitalplacerarnas obligationshantering.
För riksgäldskontoret innebär
systemet dels att kostnaderna för obligationstryck
och distribution minimeras, dels
att ränteutbetalningsrutinerna förenklas.
All inskrivning i statsskuldboken är kostnadsfri.
Merparten av inskrivningarna i statsskuldboken
gäller prioriterade räntelöpande
obligationer. Med några få undantag
är samtliga utelöpande obligationslån inskrivna
i statsskuldboken till praktiskt taget
hela sitt utelöpande belopp. Värdet av
de registrerade prioriterade obligationerna
minskade under budgetåret 1983/84 med 1
miljard kronor till 181 miljarder kronor
den 30 juni 1984, fördelat på ca 4 000 deponenter.
Under budgetåret 1983/84 utbetalades
ränta på inskrivna obligationer
med sammanlagt 25 miljarder kronor mot
19 miljarder kronor under närmast föregående
budgetår.
Under budgetåret 1983/84 har också det
för statsskuldboken utvecklade ADB-systemet
tagits i anspråk för hanteringen av
riksobligationer. Med hjälp av systemet registreras
ägare, framställs obligationer
samt ombesörjs ränteutbetalningar. Riksobligationer
motsvarande 18 miljarder kronor
- huvuddelen på det första lånet -fördelade på ca 300 ägare var den 30 juni
1984 registrerade i systemet. Sammanlagt
har 789 miljoner kronor i räntor betalts ut
under budgetåret.
I begränsad utsträckning tillåts även inskrivning
av premie- och sparobligationer i
statsskuldboken. (De regler som gäller för
inskrivning av olika statspapper i statsskuldboken
presenteras mer utförligt i
riksgäldskontorets verksamhetsberättelse
1982/83).
41
10.
- : f t ,
Riksgäldskontorets organisation
och resurser
Organisation
Riksgäldskontorets organisation framgår
av vidstående organisationstablå.
Kontoret leds under riksgäldsfullmäktige
av riksgäldsdirektören. En ny tjänst
som vice riksgäldsdirektör inrättades under
våren 1984.
Verksamheten är organiserad i sex enheter:
Upplåningsenheten
bevakar kreditmarknaden,
planerar och genomför den inhemska
upplåningen samt efterarbetar inlösta
värdepapper. Till enhetens arbetsuppgifter
hör också administrationen av lönsparandet
och allemanssparande!. Personalstyrkan
motsvarade under 1983/84 drygt 48
årsarbetskrafter.
Utlandslåneenheten planerar och genomför
upplåningen utomlands, inkluderande
internationella marknadskontakter, förvaltar
de utländska lånen och gör internationella
ekonomiska bedömningar samt
presentationer och prospekt. Personalstyrkan
motsvarade drygt 11 årsarbetskrafter.
Ekonomienheten sköter redovisning, kassafunktion,
statsskuldbok, viss in- och utlåning
samt prognosverksamhet. Personalstyrkan
motsvarade ca 32 årsarbetskrafter.
Garanti- och rättsenheten har hand om
kreditgarantier, juridiska frågor i anslutning
till upplåning både i Sverige och utlandet
samt övrig juridisk service. Personalstyrkan
motsvarade knappt 14 årsarbetskrafter.
Administrationsenheten arbetar med
personaladministration, verksamhetsplanering,
administrativ service samt administrativ
utveckling och datordrift. Personalstyrkan
motsvarade knappt 34 årsarbetskrafter.
För intern revision av riksgäldskontoret
och övriga riksdagens verk utom riks
-
banken finns en revisionsenhet underställd
riksgäldsfullmäktige. Personalstyrkan
motsvarade ca 4 årsarbetskrafter.
Därutöver finns personal för fullmäktigeservice
under ledning av en riksgäldssekreterare
samt för samhällsekonomiskt
utredningsarbete under ledning av en chefekonom.
Tillsammans med personal för informationsverksamhet
motsvarade dessa
tjänster ca 7 årsarbetskrafter.
Riksgäldskontorets personalstyrka enligt
organisationsplanen (fast anställda)
motsvarade totalt under budgetåret
1983/84 ca 153 årsarbetskrafter. Vid arbetstoppar
har dessutom tillfälligt anställda
anlitats. Av de fast anställda var 77
procent kvinnor och 23 procent män.
Utöver den egna organisationen anlitar
riksgäldskontoret utomstående för olika
arbetsinsatser. En del av kontorets datorbearbetningar
utförs av servicebyråer. För
utveckling av datasystem och för rådgivning
i samband med utlandsupplåning m m
har konsulter anlitats. Marknadsföring i
samband med den inhemska upplåningen
sker i samarbete med annonsbyråer. Både
inhemska och utländska banker m fl medverkar
vid emission och inlösen av olika
lån. Större delen av vinsterna på premieobligationer
betalas ut via bankerna eller
posten. Konsulter har också under budgetåret
anlitats för att utforma en kommunikationspolitik
för riksgäldskontoret (inkl
ett identifikationsprogram) samt för att se
över vissa organisationsfrågor.
Kostnaderna för riksgäldskontorets
verksamhet
Kostnaderna för statsskulden diskuterades
i avsnitt 3. En mer detaljerad sammanställning
finns dessutom i tabell 1 i bilagan.
Totalt uppgick kostnaderna för statsskulden
till drygt 60 miljarder kronor. De
42
Tabell 19. Verksamhetskostnader under budgetåret 1983/84 fördelade på anslag och
verksamhetsgrenar. Miljoner kronor.
VERKSAMHETSGRENAR | |||||
Upplå- | För- | Upplåning Lön- | Garan- Redo- | Revi- | Gemen- Summa |
ning | valt- | utom landet spa- | tiverk- vis- | sion | samma |
inom | ning | samt förvalt- rän- | samhet ning |
| kostna- |
lan- | av in- | ning av de |
|
| der: |
det | hemska utländska |
|
| ledning | |
| lån | lån |
|
| adm, lo- |
|
|
|
|
| kaler |
|
|
|
|
| mm |
Anslag Förvaltningskostnader | 2,6 | 8,0 | 4,0 | 0,8 | 1,4 1,5 | 0,6 | 21,6 | 40,5 (24,1) |
Vissa kostnader vid emission |
|
|
|
|
|
|
|
|
Upplåning inom landet | 11,6 20,4 |
|
|
|
|
|
| 11,6 20,4 |
Upplåning utom landet |
|
| 14,4 |
|
|
|
| 14,4 |
Summa | 32,0 |
| 14,4 |
|
|
|
| 46,4 |
Adm.kostn för lönsparandet |
|
|
| 1,4 |
|
|
| 1,4 |
Information om | 11,0 |
|
|
|
|
|
| 11,0 |
Delar av anslaget |
|
|
|
|
|
|
|
|
Försäljningsprovisioner | 295,1 |
| 502,4 |
|
|
|
| 797,5 |
Inlösenprovisioner |
| 93,1 | 14,0 |
|
|
|
| 107,1 |
Börsnotering av |
| 2,4 | 1,6 |
|
|
|
| 4,0 |
Dragningslistor |
| -1,0 |
|
|
|
|
| - 1,0 |
Summa | 295,1 | 94,5 | 518,0 |
|
|
|
| 907,6 |
Summa för samtliga anslag: | 340,7 | 102,5 | 536,4 | 2,2 | 1,4 1,5 | 0,6 | 21,6 | 1006,9 |
Källa: Riksgäldskontoret.
största utgifterna avsåg räntor och valutaförluster.
I bilagan redovisas också kostnader
för provisioner till bankerna m m men
inga kostnader i övrigt för genomförandet
av riksgäldskontorets verksamhet.
Med reservation för svårigheterna att
göra en korrekt uppdelning mellan kapitalkostnader
och verksamhetskostnader
kan man uppskatta de totala verksamhetskostnaderna
under budgetåret 1983/84 till
drygt en miljard kronor. Därav hänförde
sig 908 miljoner kronor till provisioner till
banker m fl samt till börsnotering av obligationslån.
Kostnaderna för obligationspapper
och värdepapperstryck, reklam, annonser,
prospekt och utländsk advokat
-
hjälp samt för information om allemanssparandet
uppgick till drygt 57 miljoner
kronor. Kontorets kostnader för löner, datortjänster,
lokaler mm utgjorde ca en tjugofemtedel
av de totala verksamhetskostnaderna
(drygt 40 miljoner kronor).
Verksamhetskostnaderna kan genom en
grov uppskattning delas upp på kontorets
olika verksamhetsgrenar. En sådan uppdelning
visar att den inhemska upplåningen
kostade 341 miljoner kronor under
1983/84, den inhemska låneförvaltningen
103 miljoner kronor och utlandsupplåningen
536 miljoner kronor. Resterande 27 miljoner
kronor avsåg övriga verksamhetsgrenar
samt gemensamma kostnader för
43
bl a ledning, administration och lokaler.
Kostnaderna för riksgäldskontorets
verksamhet finansieras i huvudsak genom
följande anslag:
På anslaget Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
förs bl a utgifter för löner,
resor, lokaler, expenser, personalutbildning,
information och automatisk databehandling.
Här redovisas också vissa inkomster.
Anslaget Vissa kostnader vid emission av
statslån m m skall täcka kostnaderna för
obligationspapper, värdepapperstryck, reklam,
annonser, prospekt, vissa konsulter
m m. För allemanssparandet, som introducerades
den 1 april 1984, täcks kostnaderna
för information av anslaget Information
om allemanssparandet.
Under anslaget Administrationskostnader
för lönsparandet finansieras bia
vinstutlottning och information om vinstresultat
vid vinstsparandet. Kostnaderna
för vinster, sparpremier och kampanjer i
samband med lönsparandet redovisas under
anslaget Lönsparande m m.
Banker m fl medverkar vid försäljning
och inlösen av obligationer och andra lån
samt vid inlösen av premieobligationsvinster.
Provisionerna för detta redovisas under
anslaget Räntor på statsskulden m m.
Där redovisas också kostnader för börsnotering
av obligationer samt inkomster och
utgifter för premielånens dragningslistor.
Den uppskattade fördelningen av verksamhetskostnaderna
på anslag och verksamhetsgrenar
sammanfattas i tabell 19.
Som framgår av tabellen hänförde sig de
största utgifterna vad gäller upplåningen
inom landet till försäljningsprovisioner
(295 miljoner kronor 1983/84) varav huvuddelen
för premieobligationer, riksobligationer
och statsskuldväxlar. Reklamoch
informationsinsatserna på 31 miljoner
kronor var koncentrerade till upplåningen
från hushållen (premie- och sparlån samt
allemanssparandet). Provisioner för inlösen
av premieobligationer och premievinster
(88 miljoner kronor) utgjorde den största
utgiften i samband med förvaltningen
av inhemska lån.
För utlandsupplåningen var försäljningsprovisionerna
och kreditavgifterna
de största utgifterna (502 miljoner kronor).
44
Organisation
per den 30 juni 1984
AU/ADB grupp -
PA-grupp
Verksamhets planerings funktion -
Kundservice grupp -
Premiegrupp
Informations funktion -
Intendentur grupp -
Emissions grupp -
Samhälls ekonomisk grupp -
Prognos grupp -
Fullmäktige service -
Spargrupp
Statsskuld boksgrupp -
Kassagrupp
Redovisnings grupp -
Riksgäldssekreterare
Ingmar Jansson
Chefekonom
Lars Heikensten
Revisionsenhet
Riksgäldsdirektör
Lars Kalderén
Riksgäldsfullmäktige
UPPLÅNINGS
ENHET
Chef:
Gösta Almgren
UTLANDSLÅNE
ENHET
Chef:
Peter Engström
EKONOMI
ENHET
Chef:
Lars Sjödahl
GARANTI- o
RÄTTSENHET
Chef: Lars Andrén
ADMINISTRATIONS
ENHET
Chef:
Sune Andersson
En tjänst som vice riksgäldsdirektör inrättades under våren 1984 men hann inte tillsättas under budgetåret.
45
11.
Tabellbilaga
Tabell 1. Räntor på statsskulden m m budgetåret 1983/84. Miljoner kronor
| Inkomster | Utgifter |
Räntor på statsskulden |
| -521201 |
Räntor på rörliga krediter | +212 |
|
Övriga ränteinkomster | + 38 |
|
Räntor på uppköpta obligationer | + 75 | 23 |
Över- och underkurser vid obligationsförsäljning | + 2 | - 293 |
Kursvinster | + 58 |
|
Försäljningsprovisioner |
| - 603 |
Inlösenprovisioner |
| - 107 |
Realiserade valutavinster och valutaförluster | + 128 | - 7700 |
Kreditavgifter |
| 77 |
vinster och kuponger m m | + 25 |
|
Övrigt | + 5 | 8 |
Summa | +544 | -60931 |
Summa nettoutgifter |
| -60387 |
(täcks med anslag över statsbudgeten)
1 Därav för
räntelån | 24 713 |
riksobl igationslån | 826 |
premielån | 2249 |
sparlån | 2901 |
statsskuldväxlar | 7281 |
skattkammarväxlar | 888 |
övr inhemsk upp- |
|
låning | 1019 |
utlandslån | 12245 |
Tabell 2. Penningmängdspåverkande faktorer 1978-1983. Miljarder kronor
| 1978 | 1979 | 1980 | 1981 | 1982 | 1983 |
Statens utgi ftsö versko tt | 33,2 | 44,0 | 54,4 | 66,0 | 81,5 | 83,1 |
Bankernas utlåning | 13,3 | 18,6 | 21,1 | 8,2 | 22,4 | 27,2 |
Statens upplåning utanför bankerna1 | -11,2 | -17,7 | -14,9 | -19,9 | -53,9 | -60,8 |
Riksbankstransaktioner | - 1,6 | - 5,5 | - 3,7 | - 2,6 | - 5,3 | - 4,6 |
Valutaflöde | 1,5 | -12,2 | -22,4 | - 6,7 | -16,9 | -13,6 |
Ökning i penningmängden | 35,2 | 27,2 | 34,5 | 45,0 | 27,8 | 31,3 |
1 Siffrorna för statens upplåning utanför bankerna inkluderar statens realiserade valutaförluster.
Källa: Riksbankens årsbok
Tabell 3. Den svenska statsskulden | ||||||||||
| 80-06-30 |
| 81-06-30 |
| 82-06-30 |
| 83-06-30 |
| 84-06-30 |
|
| mkr | % | mkr | % | mkr | °k | mkr | % | mkr | % |
Prioriterade obligationslån | 108385 | 56,4 | 117 878 | 46,6 | 170047 | 53,2 | 201333 | 49,4 | 189318 | 39,2 |
Riksobligationer | - | - | - | - | - | - | - | - | 37 600 | 7,8 |
Premieobligationslån | 19900 | 10,4 | 21225 | 8,4 | 23225 | 7,3 | 26025 | 6,4 | 34 050 | 7,1 |
Sparobligationslån | 10419 | 5,4 | 15 347 | 6,1 | 18767 | 5,9 | 24 084 | 5,9 | 26746 | 5,5 |
Statsskuldförbindelser | 2513 | 1,3 | 1263 | 0,5 | 1263 | 0,4 | 333 | 0,1 | 328 | 0,1 |
Statsskuldväxlar | - | 0,0 | - | 0,0 | - | 0,0 | 58 710 | 14,4 | 62800 | 13,0 |
Skattkammarväxlar | 13 885 | 7,2 | 44155 | 17,4 | 36781 | 11,5 | 848 | 0,2 | 12463 | 2,6 |
Allemanssparandet | - | - | - | - | - | - | - | - | 1353 | 0,3 |
Lån hos statsinstitutioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och fonder | 4 878 | 2,5 | 6376 | 2,5 | 7 066 | 2,2 | 14 564 | 3,6 | 15029 | 3,1 |
Övriga lån | 3 | 0,0 | 3 | 0,0 | 2 | 0,0 | 2 | 0,0 | 1 | 0,0 |
Totalt i Sverige | 159983 | 83,3 | 206247 | 81,5 | 257 151 | 80,4 | 325 898 | 80,0 | 379689 | 78,7 |
Lån utomlands | 32 105 | 16,7 | 46721 | 18,5 | 62536 | 18,5 | 81427 | 20,0 | 102947 | 21,3 |
Totalt | 192088 | 100,0 | 252968 | 100,0 | 319686 | 100,0 | 407 325 | 100,0 | 482636 | 100,0 |
|
47
Tabell 4. Statsskuldens placering vid slutet av åren 1979-1983
| 1979 |
| 1980 |
| 1981 |
| 1982 |
| 1983 |
|
| mdr | % | mdr | % | mdr | % | mdr | % | mdr | % |
Inom landet | ||||||||||
Riksbanken1 | 39,0 | 22 | 38,3 | 17 | 50,5 | 17 | 58,8 | 16 | 44,31 | 10 |
Affärsbanker | 32,0 | 18 | 48,5 | 21 | 72,8 | 25 | 73,2 | 19 | 88,2 | 19 |
Sparbanker | 3,3 | 2 | 4,4 | 2 | 6,0 | 2 | 4,9 | 1 | 7.31 | 2 |
Övriga kreditinrättningar | 0,2 | 0 | 0,0 | 0 | 0,0 | 0 | 0,0 | 0 | 0,0 | 0 |
Statliga myndigheter | 4,9 | 3 | 5,0 | 2 | 5,7 | 2 | 9,1 | 2 | 10,1 | 2 |
Försäkringsanstalter | 15,8 | 9 | 19,6 | 9 | 24,4 | 8 | 34,6 | 9 | 46,31 | 10 |
AP-fonden | 28,6 | 16 | 35,1 | 15 | 43,3 | 15 | 51,4 | 14 | 62,0 | 13 |
Kommuner och av kommuner | 0,2 | 0 | 0,1 | 0 | 0,1 | 0 | 2.21 | 1 | 3.91 | 1 |
Aktiebolag och ek föreningar | 2,6 | 1 | 0,4 | 0 | 0,8 | 0 | 25,81 | 7 | 6,0 | 1 |
Fonder o d | 0,6 | 0 | 0,4 | 0 | 0,6 | 0 | 0,0 | 0 | 0,3 | 0 |
Understödsföreningar o d | 0,5 | 0 | 0,5 | 0 | 0,4 | 0 | 0,3 | 0 | 0,5 | 0 |
Enskilda personer | 26,6 | 15 | 34,4 | 15 | 38,4 | 13 | 44,5 | 12 | 53,6 | 12 |
Ej specificerat (restpost)1 | 0,5 | 0 | 0,6 | 0 | 1,0 | 0 | 0,4 | 0 | 40, l2 | 9 |
Utom landet | 20,3 | 12 | 42,3 | 18 | 51,6 | 17 | 71,8 | 19 | 97,6 | 21 |
Summa | 175,1 | 100 | 229,6 | 100 | 295,6 | 100 | 377,1 | 100 | 460,2 | 100 |
1 Uppskattade belopp
2 Huvuddelen härav torde vara placerad hos gruppen ”Aktiebolag och ekonomiska föreningar”.
Tabell 5. Statsskuldens placering 31 december 1983. Miljarder kronor
| Ränte- löpande obliga- tionslån | Riks- obli- ga- tioner | Stats- skuld- för- bin- del- ser | Skattkam- marväxlar (2,9) Kortfristig | Premie obligationer (28,1) Spar- obligationer (25,5) | Lån hos | Summa | % |
Inom landet | 20,61 | 3,01 | 0,0 | 20,7l |
|
| 44,31 | 10 |
Affärsbanker | 76,7 | 3,6 | 0,0 | 7,6 | 0,3 | - | 88,2 | 19 |
Sparbanker | 6.81 | 0.21 | 0,0 | 0,3 | 0,0 | - | 7.31 | 2 |
Statliga myndigheter | 0,52 |
| 0,2 |
| _ | 9,4 | 10,1 | 2 |
Försäkringsanstalter | 40,63 | 1.41, 3 | 0,1 | 4.21 | - | - | 46,31 | 10 |
Allmänna pensionsfonden | 59,3 | 2,1 | - | 0,5 | - | - | 62,0 | 13 |
Övriga kreditinrättningar | 0,02 |
| - |
| - | - | 0,0 | 0 |
Kommuner och av kommuner | 0,12 | 0.81 | _ | 3,01 |
|
| 3.91 | 1 |
Aktiebolag och ekonomiska | 0,82 |
| _ |
| _ | 5,2 | 6,0 | 1 |
Fonder o d | 0,32 |
| - |
| - | 0,0 | 0,3 | 0 |
Understödsföreningar o d | 0,52 |
| 0,0 |
| - | - | 0,5 | 0 |
Enskilda personer | 0,42 |
| 0,0 |
| 53,2 | - | 53,6 | 12 |
Ej specificerat (restpost) | l,4l | 13,91 5 | - | 24,81-6 | - | 0,0 | 40,l1 5 | 9 |
Utom landet | 54,9 | - | - | - | - | 42,7 | 97,6 | 21 |
Totalt | 262,9 | 25,0 | 0,3 | 61,2 | 53,5 | 57,3 | 460,2 | 100 |
1 Uppskattat belopp
2 I statsskulden inskrivet belopp
3 Riksbolag
4 Varav 42,7 miljarder kronor utom landet
5 Huvuddelen härav torde vara placeras hos gruppen ”Aktiebolag och ekonomiska föreningar”.
48
Tabell 6. Statsskuldens fördelning på förfallotider (per 1984-06-30)
År Inhemsk Utländsk skuld
skuld1 Miljoner enheter lånevaluta
mkr
Motsvarande
i svenska Total
kronor, skuld
USD DEM FFR CHF BEC NLG JPY GBP SDR mkr mkr
19842 | 75323 | 464 | 20 | - | 608 | 116 | - | 15000 | 2 |
1985 | 60593 | 4993 | 20 | 400 | 245 | 154 | 50 | 11000 | 2 |
1986 | 19302 | 6813 | 255 | 130 | 530 | 154 | 115 | 8400 | 50 |
1987 | 24 834 | 8263 4 | 815 | 120 | 303 | 154 | 130 | 10000 | - |
1988 | 40623 | 13333 5 6 | 450 |
| 63 | 75 | 105 | 15600 | - |
1989 | 32406 | 15173 6 | 720 |
| 83 | 75 | 80 | 29600 | - |
1990 | 15924 | 3423-5-6-8 | 1230 |
| 99 | 1 | 120 | 44 600 | - |
1991 | 33906 | 17707 8 | 50 |
| 159 | - | 120 | 13 600 | - |
1992 | 27336 | 298 | 175 |
| 136 | - | 120 | 36800 | - |
1993 | 26053 | 12299 | 50 |
| 91 | - | 100 | 36400 | 65 |
1994 | 8190 | 29 | 300 |
| 180 | - | 60 | - | - |
1995 | 153 | 179 | 50 |
| - | - | 20 | - | 200 |
1996 | 8 | 29 | - |
| - | - | 20 | - | - |
1997 | 8 | 128 | - |
| - | - | 10 | - | - |
1998 | - | 219 | - |
| - | - | - | - | - |
1999 | - | 13 | - |
| - | - | - | - | - |
2000 | - | 6 | - |
| - | - | - | - | - |
2001 | - | - | - |
| - | - | - | - | - |
2002 | - | - | - |
| - | - | - | - | - |
2003 | - | 1000 | - |
| - | - | - | - | - |
2004 | - | - | - |
| - | - | - | - | - |
2009 | _ | 200 | - |
| - | _ | _ | - | _ |
2010 | - | - | - |
| - | - | - | - | 47 |
2024 | _ | 500 | - |
| - | _ | _ | - | - |
500
6557
5950
13 714
11054
13 294
16087
8625
15995
2818
12 780
1910
3 880
290
1075
172
107
49
8195
1639
520
4 098
81880
66543
33016
35888
53 917
48493
24 549
49901
30154
38833
10100
4033
298
1083
172
107
49
8195
1639
520
4 098
Anm. Omräkning till svenska kronor har skett efter växelkurserna den 30 juni 1984.
11 sammanställningen ingår inte 15 029 mkr avseende lån hos statsinstitutioner och fonder för vilka någon uppsägningstid
inte är fastställd.
2 Avser andra halvåret 1984.
3 Exklusive USD 1500 milj som kan förtidsinlösas detta år på obligationsinnehavarnas begäran men som här
inkluderas i 1991 års återbetalningar.
4 Exklusive USD 650 milj som kan förtidsinlösas detta år på obligationsinnehavarnas begäran men som här inkluderas
i 1989 års återbetalningar.
5 Exklusive USD 1200 milj som kan förtidsinlösas detta år på obligationsinnehavarnas begäran men som här
inkluderas i 1993 års återbetalningar.
6 Exklusive USD 221,9 milj vars löptid kan förlängas till 1987-1990 på långivarnas begäran men som här inkluderas i
1986 och 1987 års återbetalningar.
7 Exklusive USD 150 milj som kan förtidsinlösas detta år på obligationsinnehavarnas begäran men som här inkluderas
i 1995 års återbetalningar.
8 Exklusive USD 300 milj vars löptid kan förlängas till 1989-1992 på långivarnas begäran men som här inkluderas i
1987-1989 års återbetalningar.
9 Exklusive USD 1000 milj som kan förtidsinlösas detta år på obligationsinnehavarnas begäran men som här
inkluderas i 2003 års återbetalningar.
49
Tabell 7. Några uppgifter om premieobligationslånen
Lån av år | Lånebelopp mkr | Årlig vinstutlott-ning i % av | Antal obligationer | Högsta vinsten |
19741 | 600 | 5,93 | 6000000 | 2x400000 |
1974 II | 400 | 5,94 | 4 000000 | 2x400000 |
1974 III | 700 | 6,00 | 7000000 | 2x400000 |
19751 | 750 | 6,40 | 3 750000 | 500000 |
1975 II | 550 | 6,40 | 2750000 | 500000 |
1975 III | 550 | 6,75 | 2 750000 | 500000 |
19761 | 600 | 6,90 | 3000000 | 500000 |
1976 II | 650 | 6,90 | 3 250000 | 500000 |
1976 III | 950 | 6,90 | 4 750000 | 500000 |
19771 | 600 | 7,25 | 3 000000 | 500000 |
1977 II | 500 | 7,25 | 2500000 | 500000 |
1977 III | 1200 | 7,30 | 6000000 | 2x500000 |
19781 | 550 | 7,36 | 2750000 | 500000 |
1978 II | 650 | 7,36 | 3 250000 | 500000 |
1978 III | 1400 | 7,36 | 7 000000 | 2x500000 |
19791 | 1000 | 7,40 | 5000000 | 625000 |
1979 II | 1200 | 7,40 | 6000000 | 625000 |
1979 III | 1900 | 7,40 | 9500000 | 2x625000 |
19801 | 1300 | 8,00 | 6500000 | 625000 |
1980 II | 1000 | 8,00 | 5000000 | 625000 |
1980 III | 2000 | 8,00 | 10000000 | 2x625 000 |
1981 | 600 | 9,00 | 3 000000 | 750000 |
19821 | 800 | 9,00 | 4 000000 | 750000 |
1982 II | 900 | 9,00 | 4 500000 | 750000 |
1982 III | 900 | 9,00 | 4 500000 | 750000 |
19831 | 800 | 9,00 | 4 000000 | 1000000 |
1983 II | 2000 | 9,00 | 10000000 | 1000000 |
1983 III | 3000 | 9,00 | 15000000 | 2x1000000 |
1984 1 | 3900 | 9,00 | 19500000 | 1000000 |
1984 II | 2100 | 9,00 | 10500000 | 2x1000000 |
Löptiden för lån av 1974-1980 är tio år. För lån av år 1981-1984 är löptiden fem år. Vinstutlottningen sker två
gånger om året vid olika tidpunkter för olika lån. Obligationer av 1974 års lån är nominellt på 100 kronor och de
därefter utgivna på 200 kronor.
Tabell 8. Antal tecknare, emitterat belopp och genomsnitt per tecknare för Spar 66—
Spar 84 Vårlånet
Medel
Antal
belopp per
tecknare teckning
| st | mkr | kr |
Spar 66 | 103823 | 424,2 | 4 086 |
Spar 72 | 109846 | 556,7 | 5068 |
Spar 74 | 107526 | 582,4 | 5417 |
Spar 75 | 146721 | 912,5 | 6219 |
Spar 76 | 147 006 | 908,6 | 6181 |
Spar 77 | 192795 | 1248,3 | 6475 |
Spar 78 | 256035 | 2 149,7 | 8396 |
Spar 79 | 220160 | 1967,3 | 8936 |
Spar Extra 80 | 100575 | 980,2 | 9745 |
Spar 80 | 333 890 | 3634,5 | 10885 |
Spar Extra 81 | 99611 | 1084,6 | 10888 |
Spar 81 | 170529 | 1654,7 | 9704 |
Spar 82 Vårlånet | 109345 | 1495,7 | 13679 |
Spar 82 | 254497 | 2822,3 | 11090 |
Spar 83 Vårlånet | 114639 | 1354,4 | 11814 |
Spar 83 Höstlånet | 161419 | 1715,8 | 10629 |
Spar 84 Vårlånet | 84112 | 1087,9 | 12934 |
50
Tabell 9. Sparobligationslånen under budgetåret 1983/84
| Låneskuld den 30 juni 1983 tkr | Krediterade räntor (värdestegr. netto) | Sålda obligationer (inköpsvärde) tkr | Inlösta obligationer (inköpsvärde) tkr | Låneskuld 30 |
Spar 66 | 368578 | 31553 | _ | 2539 | 397 592 |
Spar 68 | 204 738 | -138178 | - | 66560 | 0 |
Spar 72 | 316225 | 19731 | - | 8972 | 326984 |
Spar 73 | 286860 | -143 573 | - | 143 287 | 0 |
Spar 74 | 475014 | 26039 | - | 13 218 | 487 835 |
Spar 75 | 1003923 | 8593 | - | 76290 | 936226 |
Spar 76 | 1157 790 | - 72 734 | - | 294 192 | 790864 |
Spar 77 | 1351802 | 89464 | - | 14 837 | 1426429 |
Spar 78 | 1941245 | 118749 | - | 27495 | 2032499 |
Spar 79 | 2262588 | 175000 | - | 33168 | 2404420 |
Spar Extra 80 | 1208218 | 41197 | - | 348414 | 901002 |
Spar 80 | 4503030 | 451044 | - | 84 871 | 4 869203 |
Spar Extra 81 | 1286236 | 96631 | - | 370266 | 1012601 |
Spar 81 | 1828948 | 158327 | - | 32133 | 1955142 |
Spar 82 Vårlånet | 1639193 | 196250 | - | 44 326 | 1791117 |
Spar 82 Höstlånet | 2905 784 | 313077 | - | 93 249 | 3125612 |
Spar 83 Vårlånet | 1343 500 | 140698 | 10920 | 39485 | 1455633 |
Spar 83 Höstlånet | - | 71294 | 1715 763 | 18292 | 1768765 |
Spar 84 Vårlånet | - | - | 1065 0001 |
| 1065 0001 |
Totalt | 24 083672 | 1583 162 | 2791683 | 1711594 | 26746923 |
1 Lånet slutredovisas efter budgetårets utgång.
Tabell 10. Vinstsparandets utveckling
År | Antal konton | Innestående | Insatt under året | Uttaget | V instplangrundande | |
september | mars | |||||
1972 | 348300 | 124,3 | 130,2 | 5,9 | 126,2 |
|
1973 | 482 100 | 983,0 | 983,2 | 124,5 | 778,1 |
|
1974 | 568 700 | 1565,1 | 774,6 | 278,0 | 667,0 |
|
1975 | 659 700 | 2240,1 | 1014,2 | 339,2 | 819,9 |
|
1976 | 799600 | 3010,9 | 1285,8 | 514,8 | 1013,0 |
|
1977 | 1045900 | 4270,1 | 1940,3 | 668,6 | 1653,3 |
|
1978 | 1135400 | 5635,0 | 2369,4 | 999,9 | 2 281,5 |
|
1979 | 1194200 | 6980,1 | 2 747,3 | 1442,7 | 2206,5 |
|
1980 | 1254 700 | 8440,2 | 2 881,0 | 1410,7 | 2718,8 |
|
1981 | 1333 500 | 10 079,7 | 3 330,1 | 1654,7 | 3143,7 |
|
1982 | 1425900 | 11876,7 | 4 220,8 | 2422,4 | 2846,2 | 766,1 |
1983 | 1556300 | 13550,2 | 3988,2 | 2245,8 | 3013,5 | 4 582,1 |
1984 juni | 1546800 | 13 745,7 |
|
|
|
|
51
Tabell 11. Disponerad rörlig kredit vid slutet av budgetåren 1979/80—1983/84.
Miljoner kronor
myndighet m fl | Av riksdagen | Den 30 juni utnyttjad kredit |
| ||
| 1981 | 1982 | 1983 | 1984 | |
Televerket | - | 1140,0 | 743,0 | 145,0 | 75,0 |
Televerket: Abonnentutrustningar | - | 72,7 | 550,0 | 1100,0 | 1525,0 |
Statens järnvägar | 500,0 | 408,0 | 138,0 | 408,0 | 400,0 |
Statens vattenfallsverk | 575,0 | - | - | - | - |
Domänverket | 600,0 | - | - | 20,0 | - |
Postverket | 120,0 | - | - | - | - |
Luftfartsverket | 40,0 | - | - | - | - |
Förenade fabriksverken | 300,0 | 172,0 | - | 91,0 | - |
Riksförsäkringsverket | 100,0 |
| — | — | 100,0 |
Prisreglering på jordbruksområdet | 120,0 | 27,3 | 51,6 | 10,0 | 10,0 |
Säsongmässig lagring av jordbruksprodukter | 250,0 | 193,1 | 59,9 | 77,5 | 106,0 |
Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö | - | 50,0 | - | - | - |
Råvarukostnadsutjämning Lantbruksstyrelsen | 20,0 | — | ~ | 2,7 | — |
Förvärv av skogsmark | 75,0 | 164,0 | 181,5 | 122,2 | 59,8 |
Markförvärv för jordbrukets rationalisering | 25,0 | - | - | - | - |
Skogsstyrelsen | 40,0 | - | - | - | - |
Kammarkollegiet | 200,0 | - | 45,0 | 200,0 | - |
Svenska reproduktions AB | 0,7 | - | - | - | - |
Karlskronavarvet AB | 8,0 | - | - | - | - |
Svenska skeppshypotekskassan | 139,0 | 12,9 | 20,4 | - | - |
Svenska Tobaks AB | 10,0 | — | — | - | — |
AB Vin- och spritcentralen | 10,0 | - | - | - | - |
Svensk spannmålshandel | 35,0 | - | - | - | - |
Sveriges exportråd | 10,0 | - | 10,0 | 10,0 | 10,0 |
Allmänna bevakningsaktiebolaget | 3,0 | - | - | - | - |
Norrbottens järnverk AB | 125,0 | - | - | - | - |
Stiftelsen Samhällsföretag | 400,0 | 100,0 | - | - | - |
Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling | 3,0 | - | - | - | - |
Forskningsstiftelsen Svensk Gruvteknik | 16,0 | - | - | 12,4 | 16,0 |
Statliga myndigheter med uppdragsverksamhet | 200,0 | 20,8 | 14,3 | 7,4 | 20,9 |
NU 1975/76:49 och 1981/82:52) | 3 900,0 | 1059,0 | 364,6 | 820,2 | 1086,8 |
Summa | 7 824,7 | 3419,9 | 2 178,3 | 3026,4 | 3409,6 |
52
Tabell 12. Myndigheter med uppdragsverksamhet. Av regeringen medgivna kreditramar för rörliga krediter den 1 juli 1984. | |
Myndighet | Kronor |
Domstol sverket | 7000000 |
Försvarets datacentral | 4000000 |
Försvarets forskningsanstalt | 7500000 |
Försvarets läromedelscen träl | 2000000 |
Flygtekniska försöksanstalten | 8000000 |
Statens hundskola | 2000000 |
Socialstyrelsen | 2000000 |
Statens bakteriologiska laboratorium | 18000000 |
Statens trafiksäkerhetsverk | 1000 |
Sveriges meterologiska och hydrologiska institut | 15000000 |
Statens väg- och trafikinstitut | 3 000000 |
Statens geotekniska institut | 2000000 |
Myntverket | 500000 |
Statistiska centralbyrån | 12000000 |
Datamaskincentralen för administrativ databehandling | 16000 000 |
Statens institut för personaladministration och personalutbildning | 2500000 |
Statens veterinärmedicinska anstalt | 3000000 |
Lantbruksstyrelsen, djurens sjuk- och hälsovård | 3000000 |
Lantbruksstyrelsen, lantbrukskemisk laboratorieverksamhet | 2000000 |
Statens maskinprovningar | 2000000 |
Statens utsädeskontroll | 2000000 |
Statens livsmedelsverk | 1000000 |
Konsumentverket | 300000 |
Patent- och registreringsverket | 100000 |
Statens löne- och pensionsverk | 1000000 |
Statens planverk | 500000 |
Statens institut för byggnadsforskning | 1000000 |
Statens lantmäteriverk | 26000000 |
Sveriges geologiska undersökning | 700000 |
Styrelsen för teknisk utveckling | 100000 |
Sprängämnesinspektionen | 2000000 |
Statens provningsanstalt | 5000000 |
SSPA Maritime Consulting AB | 3000000 |
Riksantikvarieämbetet | 2000000 |
Statens mät- och provråd | 500000 |
|
53