Redog. 1983/84:3 (Framställning / redogörelse 1983/84:3)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1983/84:3

Redogörelse
1983/84:3

Fullmäktiges i riksgäldskontoret förvaltningsberättelse för budgetåret
1982/83

Till Riksdagen

Fullmäktige i riksgäldskontoret får härmed jämlikt 13 § Lagen
(1982:1158) om riksgäldskontoret avge berättelse över förvaltningen av
riksgäldskontoret under budgetåret 1983/84.

SVEN HEURGREN

PAUL JANSSON VALTER KRISTENSON

TAGE SUNDKVIST MAJ-LIS LANDBERG

ERIK HOVHAMMAR LARS TOBISSON

LARS KALDERÉN
Riksgäldsdirektör

Jan Skogström

1 Riksdagen 1983184. 2 sami. Nr 3

Innehållsförteckning

1. Riksgäldskontorets uppgifter sid 3

2. Den ekonomiska utvecklingen sid 4

Budgetunderskottets utveckling sid 4

Bytesbalansen och dess finansiering sid 6

Den svenska ränteutvecklingen sid 8

3. Budgetunderskottets effekter på likviditet och valutaflöde sid 10

4. Riksgäldskontorets upplåning i Sverige sid 13

Allmän översikt sid 13

Översikt över lånemarknaderna sid 15

5. Riksgäldskontorets utlandsupplåning sid 20

Den internationella ränte- och valutakursutvecklingen sid 20

Utlandsupplåningens inriktning sid 23

Nyupplåningen under budgetåret sid 24

Betalningsströmmarna för utlandslånen sid 27

Utlandsskulden och dess kostnader sid 28

6. Statsskulden sid 33

Storlek och utveckling sid 33

Statsskuldens kostnader sid 36

7. Garantigivning sid 38

8. Övriga uppgifter sid 41

Lönsparandet sid 41

Statligt stöd till politiska partier sid 42

Rörliga krediter sid 43

Statsskuldboken sid 43

9. Riksgäldskontorets organisation och resurser sid 45

10. Tabellbilaga sid 50

® ESSELTE VÄRDETRYCK 1983

Förord

Den verksamhetsberättelse för budgetåret 1982/83, som
nu föreligger, beskriver kontorets huvudsakliga aktiviteter
mot bakgrund av en skildring av finansiella förhållanden
i Sverige och omvärlden. För dem som vill
tränga djupare in i statsupplåningens detaljer ger riksgäldskontoret
också ut en Statistisk Årsbok. Den innehåller
utdrag ur kontorets räkenskaper och detaljerade
beskrivningar av de låneoperationer som genomförts
under budgetåret, liksom statistik om utestående lån,
statsskuld m m. Årsboken beräknas utkomma inom den
närmaste månaden. Verksamhetsberättelsen och årsboken
kan båda beställas från riksgäldskontorets informationsfunktion.

Stockholm i oktober 1983
Sven Heurgren

Ordförande i riksgäldsfullmäktige

Lars Kalderén

Riksgäldsdirektör

Riksgäldskontorets
uppgifter

Riksgäldskontoret är ett riksdagens verk
och förvaltas av riksgäldsfullmäktige.
Kontoret har hand om statens upplåning
inom och utom landet samt förvaltningen
av statsskulden. Dessutom har kontoret
till uppgift att utfärda statliga kreditgarantier,
bl a till svenska varv och till rederier.

Riksgäldskontoret kan ta upp lån bl a för
att

- täcka underskott i statsbudgeten

- fullgöra garantier

- tillhandahålla rörliga krediter till affärsverk
och vissa myndigheter

- amortera och inlösa statslån

- förstärka valutareserven.

I riksgäldskontorets uppgifter ingår vidare
att administrera lönsparandet, att
sköta redovisningen för riksdagsförvaltningen
och riksdagens andra verk utom
riksbanken samt att utföra intern revision
inom samma område.

Grundläggande bestämmelser om riksgäldskontoret
och dess uppgifter finns i lagen
(1982:1158) om riksgäldskontoret.

Låneformer på den
svenska marknaden

De viktigaste låneformerna är ränteobligationer,
sparobligationer, premieobligationer,
statsskuldförbindelser, skattkammarväxlar
och dagslån hos bankerna. Från
och med den 1 juli 1982 ger riksgäldskontoret
dessutom ut statsskuldväxlar.

Med dessa låneformer vänder sig riksgäldskontoret
till kapitalmarknadsinstituten,
främst försäkringsbolagen och AP-fonden,
samt till bankerna, företagen och hushållen.
En viss upplåning sker dessutom
direkt i riksbanken. Hur statsupplåningen
sker med avseende på tidpunkt, villkor,
låneformer, belopp och långivare är av betydelse
också för kreditpolitiken. Riksgäldskontoret
arbetar därför i nära kontakt
med riksbanken i syfte att samordna
statsskuldpolitiken med riksbankens kreditpolitik.

Utlandsupplåning

Sedan 1977 har riksgäldskontoret bedrivit
en omfattande upplåning utomlands för att
finansiera underskottet i Sveriges bytesbalans.
Upplåningen sker i nära samverkan
med riksbanken och finansdepartementet.

Garantigivning

Det statliga stödet till varv och rederier
omfattar numera en rad åtgärder från statens
sida. Bland dessa ingår garantier,
avskrivningslån, likviditetsstöd till rederier
i form av garantier och ett system med
värdegarantier för de statsägda varven.
Stödåtgärderna administreras av riksgäldskontoret
inom av riksdagen uppdragna
ramar, i nära samverkan med industri-
och kommunikationsdepartementen.

Den ekonomiska
utvecklingen

Budgetunderskottets
utveckling

Under första delen av 1970-talet utvecklades
såväl statens inkomster som utgifter,
mätta i fasta priser, i samma snabba takt
- i genomsnitt ca 5 procent årligen, se figur
1. Sedan budgetåret 1975/76 har statens
inkomster endast ökat svagt, medan
däremot utgifterna fortsatt att öka i nästan
samma expansiva takt som under första
hälften av 1970-talet. Under de senaste
fyra budgetåren har emellertid räntekostnaderna
för statsskulden svarat för huvuddelen
av den reala utgiftsökningen. Statens
utgifter i fasta priser, frånräknat räntekostnaderna,
ökade med i genomsnitt
drygt 2 procent per år under dessa fyra år,
medan ökningen av de totala statsutgifterna
uppgick till knappt 6 procent. Detta

Fig 1. Statens inkomster och utgifter

Miljarder kronor

Utgifter,
totalt /

120-

110-

f Utgifter,

* exkl. räntor

100-

80-

72/73

71/75

76/77

78/79

82/83

kan jämföras med motsvarande ökningstal
under 1970-talet — ca 6 procent för de totala
statsutgifterna och ca 5 procent räknat
exklusive ränteutgifter. Det senaste budgetåret
kännetecknades dock åter av en
tilltagande ökningstakt för statsutgifterna
såväl inklusive som exklusive ränteutgifter.
Samtidigt ökade även statsinkomsterna,
men i väsentligt långsammare takt
än de totala statsutgifterna.

Det statliga budgetunderskottet växte
därmed snabbt under budgetåret 1982/83,
se figur 2. Det kassamässiga budgetunderskottet
uppgick till 87,7 miljarder kronor
i löpande priser - en ökning med 21
miljarder kronor från föregående budgetår,
se tabell 1. Budgetunderskottet i procent
av bruttonationalprodukten (BNP) steg
från 11,6 procent kalenderåret 1981 till
13,1 procent kalenderåret 1982, se figur 3.

Budgetunderskottet 1982/83 finansierades
av en lika stor statlig upplåning och
därmed en fortsatt snabb ökning av statsskulden.
Statsskulden uppgick vid slutet
av budgetåret 1982/83 till 407 miljarder

Fig 2. Det statliga budgetunderskottet,
löpande 12-månadersvärden1’,
1977-1983

Miljarder kronor
90-
80-	/
70-	J
60-
50-
40-
30-
20-
10-
	i i i \| i i t \| rvii i i r i i i i i r i -i --[ i r t i 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

'') Den oregelbundna utvecklingen av tolvmånaderskurvan under budgetåret 1981/82
beror på en omläggning av utbetalningsrutinema för kommunalskattemedlen den 1 juli
1981 Från och med juli 1981 betalas dessa ut varje månad istället för som tidigare varannan
månad.

Tabell 1. Kassamässigt budgetunderskott 1978/79—1982/83 (miljarder kronor)

	1978/79	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83
Inkomster	119,7	132,5	155,3	165,3	189,3
Utgifter Transaktioner vid sidan	-158,3	-182,5	-215,2	-253,9	-278,2
om statsbudgeten m m	+ 3,1	- 2,8	- 1,1	+ 1,4	+ 1,0
Underskott	- 35,5	- 52,8	- 61,0	- 66,7	- 87,7
Finansiering
Ökning av statsskulden	33,8	53,0	60,9	66,7	87,6
Förändring av kassa1	1,7	- 0,2	0,1	0,0	0,1

1 Minustecken anger ökad kassabehållning

kronor* - en ökning med 27 procent sedan
föregående budgetårsskifte. Vid 1982 års
slut motsvarade statsskulden 61 procent av
BNP jämfört med 52 procent ett år tidigare.

Den snabba ökningen av statsskulden i
förening med ett höjt ränteläge, har lett till
att ränteutgifterna för statsskulden sedan
ingången av 1980-talet stigit dramatiskt,
se figur 4. Dessa uppgick under budgetåret
1982/83 till 48,2 miljarder kronor** - en
ökning med drygt 20 miljarder kronor sedan
föregående budgetår. Ökningen berodde
dels på den snabba tillväxten av stats *

Den utländska statsskulden anges här och i fortsättningen
i valutakurser vid upplåningstillfället (om ej annat
anges). Om statsskulden beräknas enligt valutakurser
per 1983-06-30 uppgick den till 438 miljarder
kronor.

** Inklusive realiserade valutaförluster om 4,3 miljarder
kronor.

Fig 3. Budgetunderskottet i procent
av BNP

Procent

13-.

10-

1982

1979

1977

1976

upplåningen, dels på att en större andel av
denna gav upphov till räntebetalningar redan
under samma budgetår — en konsekvens
av införandet av de kortfristiga
statsskuldväxlarna. Vidare ökade de realiserade
valutaförlusterna kraftigt som en
följd av devalveringen i oktober 1982. Räntebetalningarna
till utlandet steg under
budgetåret 1982/83 till 14,0 miljarder kronor
från 8,5 miljarder kronor året innan
(inklusive realiserade valutaförluster).

Budgetunderskottet 1982/83 finansierades
till 22 procent utomlands och till 78

Fig 4. Räntebetalningar på statsskulden -

50-

45-

40-

35-

30-

25-

20-

15-

| Utländska lån
Wmå Inhemska lån

76 76/77 77 77/78 78 78/79 79 79/80 80 80/81 81 81/82 82 82/83

procent inom landet — eller i ungefär samma
proportioner som föregående budgetår.
Introduceringen av statsskuldväxlar innebar
en dramatisk omsvängning av den inhemska
finansieringen — budgetunderskottet
finansierades därmed till hela 71
procent utanför banksystemet att jämföra
med 24 procent ett budgetår tidigare. Riksbanken
avvecklade en stor del av sitt statspappersinnehav,
medan däremot upplåningen
inom det övriga banksystemet fortsatte
att öka.

Bytesbalansen och dess
finansiering

Omfattningen av riksgäldskontorets upplåning
utomlands bestäms dels av utvecklingen
av den svenska bytesbalansen, dels
av de icke-statliga sektorernas (dvs i huvudsak
företag och kommuner) nettoupplåning
utomlands. Riksbanken har i allmänhet
önskat hålla valutareserven ungefär på
oförändrad real nivå och detta förutsätter
att den totala svenska upplåningen utomlands
motsvarar underskottet i bytesbalansen.
Statens andel av denna upplåning bestäms
därmed av hur mycket företag och
kommuner lånar upp och/eller återbetalar
i utlandet. De icke-statliga sektorernas
nettokapitalflöden påverkas i sin tur
starkt av kredit- och räntepolitiken i Sverige
och utomlands. På grund av relativt stor
utlandsupplåning av företag och kommuner
i mitten av 1970-talet har dessa
sektorer haft stora återbetalningar till utlandet
de senaste åren. En kreditpolitisk
målsättning har varit att dessa återbetalningar
i största möjliga utsträckning skall

kompenseras genom en motsvarande nyupplåning
utomlands av företag och kommuner.
Därmed skulle den statliga utlandsupplåningen
i princip motsvara storleken
av det svenska bytesbalansunderskottet.
Denna målsättning har inte varit
möjlig att förverkliga annat än på något
års sikt; för t ex ett enskilt kvartal kan
betydande avvikelser förekomma.

Som framgår av tabell 2 ökade underskottet
i bytesbalansen från drygt 14 miljarder
kronor budgetåret 1981/82 till 17,5
miljarder kronor budgetåret 1982/83. Ökningen
av underskottet berodde helt och
hållet på de ökade räntebetalningarna till
utlandet. Handelsbalansen förbättrades
nämligen under perioden, i synnerhet under
första halvåret 1983 — sannolikt en
konsekvens av devalveringen och en begynnande
konjunkturuppgång utomlands.

Den icke-statliga nettokapitalimporten
uppgick budgetåret 1982/83 till ungefärligen
5 miljarder kronor att jämföra med en
nettokapitalexport på drygt 2 miljarder
kronor året före. Av figur 5 framgår att
den icke-statliga nettokapitalimporten under
budgetåret 1982/83 i sin helhet var
hänförlig till andra halvåret 1982. Omsvängningen
från en stor nettokapitalexport
under första halvåret 1982 till nettokapitalimport
under andra halvåret var
sannolikt till stor del en konsekvens av den
kreditpolitiska åtstramning som ägde rum
under sommaren och hösten 1982 samt av
devalveringen i oktober 1982. Trots att
räntepolitiken successivt lättades under
första halvåret 1983, låg det svenska ränteläget
likväl över omvärldens. Den minskade
räntedifferensen ledde dock till att
företagens och kommunernas nyupplåning

Tabell 2. Bytesbalansen och dess finansiering (miljarder kronor)

	1980	1981	1982	1981/82	1982/83
A. Handelsbalans	-11,4	- 2,1	- 6,0	- 0,9	0,5
B. Räntebetalningar, netto	- 6,0	-11,2	-16,2	-14,6	-17,9
C. Övriga tjänster och transfereringar, netto	- 1,1	- 0,9	1,3	1,1	- 0,1
D. Bytesbalans (A+B + C)	-18,5	-14,2	-20,9	-14,4	-17,5
E. Icke-statliga kapitaltransaktioner1	- 3,4	8,3	2,9	- 2,3	5,2
F. Valutaflöde (D+E)	-21,9	- 5,9	-18,0	-16,7	-12,3
G. Statlig upplåning2	21,5	7,1	-18,6	14,8	15,3
H. Riksbankstransaktioner3	0.4	4,1	4,1	2,6	4,1
I. Förändring av valutareserven (F+G+H)	0,0	5,3	4,7	0,7	7,1

1 Inkluderar statligt u-landsbistånd och restposten.

2 Kan skilja sig från riksgäldskontorets uppgifter pga bokföringskurser m m.

3 Inkluderar riksbankens kapitaltransaktioner, tilldelning av speciella dragningsrätter samt valutareservens kursförändring.

Källa: Riksbanken

utomlands åter blev mindre än deras amorteringar
till utlandet.

Valutaflödet (definierat som summan av''
bytesbalansens underskott och de ickestatliga
sektorernas kapitaltransaktioner)
kunde begränsas till omkring 11 miljarder
kronor budgetåret 1982/83 och den statliga
utlandsupplåningen till ca 14,4 miljarder
kronor. Valutareserven uppgick 1982-06-30 till närmare 20 miljarder kronor och
1983-06-30 till närmare 27 miljarder kronor.
Sambandet mellan valutaflöde, statlig
upplåning samt valutareservens förändring
framgår av figur 6. Valutareserven
har alltså kunnat hållas relativt stabil under
de senaste åren tack vare att valutautflödet
motverkats av en omfattande statlig
upplåning utomlands.

Sveriges växande utlandsskuld har medfört
att den totala skuldtjänstkvoten, dvs

Fig 5. Bytesbalans, icke-statliga kapitaltransaktioner
och valutaflöde

Miljarder kronor

+10-

[ Bytesbalans (A)

I ] Icke-statliga

lillia kapitaltransaktioner (B)

Valutaflöde (= A+ B)

+9-

+ 7-

+6-

+3-

-2

-3-

-5-

-12-

-13-

-15-

1978

1979

1982

Fig 6. Valutaflöde, statlig upplåning
samt förändring av valutareserven

Fig 7. Den svenska ränteutvecklingen

Procent

— Riksbankens diskonto
Specialinlåningsränta
--— Skattkammare eff ränta,
ca 3 mån

Bankcert räntan 90 dgr
Statsskuldväxlar

13-

12-

10-

\ I

1977

1978

1979

'') inklusive valutareservens kursförändring m.m.

□ Äng(A) □valu,a„öde,C)

□ Riksbankens Valutareservens

transaktioner ’) (B) förändring (= Ä+B+C)

1978 1 1979 1 1980 1 1981 1 19^2 1 1983 1

Miljarder kronor

+ 12-i
+ 11-+ 10-+9-+8-+ 7-+6-+5-+4-+3-+2-+ 1-

summan av räntor och amorteringar till
utlandet i procent av exporten av varor och
tjänster, har ökat från drygt 6 procent 1977
till drygt 18 procent 1982.

Den svenska ränteutvecklingen Det

svenska diskontot, som sedan mars
1982 legat på 10 procent sänktes till 9 procent
i januari 1983 och till 8,5 procent i
april 1983. Som framgår av figur 7, sid 7
steg emellertid de korta penningmarknadsräntorna
som t ex bankernas specialinlåningsränta
och bankcertifikaträntan
under sommaren och hösten 1982. Riksbankens
straffränta, som i hög grad styr
utvecklingen på den korta penningmarknaden,
låg under sommaren 1982 på 14
procent. From den 18 juni tom den 9 september
uttogs dessutom en särskild avgift
om 2 procent för banker som hade straffräntebelagd
upplåning i riksbanken under
längre tid. Straffräntan höjdes till 15 procent
den 9 september, då den särskilda avgiften
borttogs, och till 17 procent den 30
september 1982. Syftet med denna politik

Fig 8. De korta räntorna för kronor
(SEK), US Dollar (USD) och tyska mark
(DEM)

Procent

20-,

6 mån LIBOR USD

6 mån LIBOR DEM

Spec. inlånings ränta

SEK

19-

18-

15-

13-

12-

10-

1979

1982

1978

1981

1983

var att hålla de korta penningmarknadsräntorna
uppe för att begränsa den tidigare
under året stora nettokapitalexporten från
den privata sektorn. Efter devalveringen
vände denna kapitalexport till en kapitalimport.
Straffräntan kunde successivt sänkas,
först till 15 procent i oktober, sedan
till 12 procent i samband med diskontosänkningen
i januari 1983 och slutligen till
11 procent i mars 1983. De korta penningmarknadsräntorna
har också sjunkit successivt
sedan hösten 1982.

Skattkammarväxeldiskontot sänktes vid
ett par tillfällen under andra halvåret 1982
- vid mitten av 1982 låg räntan för tremånaders
skattkammarväxlar på 10 procent
och i böljan av 1983 på 7 procent.
Denna nivå bibehölls sedan under första
halvåret 1983. Räntenivån för skattkammarväxlar
låg under hela budgetåret på en
så pass låg nivå, att försäljningen av skattkammarväxlar
på marknaden var mycket
obetydlig.

Räntan på statsskuldväxlar följde under
budgetåret nära bankcertifikaträntan - i
genomsnitt under året låg statsskuldväxelräntan
på 180-dagars växlar en kvarts procentenhet
över räntan på 90-dagars bankcertifikat.

Som framgår av figur 8 har den förda
räntepolitiken medfört att den svenska
marknadsräntan (i figur 8 representerad
av bankernas specialinlåningsränta) under
senare år rört sig i intervallet mellan rän -

Fig 9. Effektiv ränta för 10-åriga statsobligationer -

Procent

16-,

— Sverige
USA

'' Tyskland

— Schweiz

13-

10-

1977

1978

1981

1982

1979

1980

1983

torna för US dollar och tyska mark, två av
de viktigaste valutorna för Sveriges del.
Under sommaren 1982 förstärktes emellertid
det svenska ränteläget gentemot dollarräntorna,
så att den svenska räntan kom
att ligga över dessa. Under första halvåret
1983 minskade räntedifferensen mot dollarräntorna
något, men den svenska räntan
fortsatte likväl att ligga över dessa.
Det svenska ränteläget stärktes även gentemot
det tyska under budgetåret 1982/83.

Utvecklingen av den långa räntan belyses
i figur 9, där den effektiva räntan för
långa statsobligationer i Sverige jämförs
med motsvarande i USA, Västtyskland och
Schweiz. Som framgår har den långa
svenska räntan sedan 1977 legat över motsvarande
räntor i de andra länderna, med
undantag av att räntorna på amerikanska
statspapper under budgetåret 1981/82 låg
över motsvarande svenska räntor. Under
budgetåret 1982/83 låg dock de svenska
räntorna åter över de amerikanska.

Emissionsräntan för tioåriga svenska
statsobligationer, som sedan januari 1982
legat på 12,75 procent, sänktes till 12,5
procent i samband med diskontosänkningen
i januari år 1983 — dvs betydligt mindre
än diskontosänkningen. Motivet till detta
var att förbättra relationen mellan långa
och korta placeringar. Norpnalt sett skall
långa placeringar ge bättre avkastning än
korta, men då valutaläget krävde höga
korta räntor bedömdes det inte som önskvärt
att upprätthålla denna relation. Vid
diskontosänkningen i april sänktes den
långa obligationsräntan emellertid i motsvarande
grad — till 12 procent.

Budgetunderskottets
effekter på likviditet och
valutaflöde

De stora statliga budgetunderskotten påverkar
i växande utsträckning den svenska
kreditmarknaden och likviditetsökningen i
ekonomin. Därigenom har budgetunderskotten
och deras finansiering blivit alltmer
betydelsefulla för utvecklingen av
bytesbalansen, inflationen och det finansiella
utrymmet för andra sektorer, främst
näringslivet och bostadsbyggandet.

Figur 10 belyser dessa samband för de
två senaste budgetåren. Det statliga budgetunderskottet
leder till ett motsvarande
tillskott av likviditet till den svenska ekonomin.
En del av detta likviditetstillskott
kan dock dras tillbaka genom riksgäldskontorets
upplåning på den svenska marknaden
utanför bankerna, dvs främst från

AP-fonden, försäkringsbolagen och allmänheten
(huvudsakligen företag och hushåll).
Under de senaste åren har statsskuldpolitiken
syftat till att öka denna
upplåning, och som framgår av figuren
steg upplåningen synnerligen kraftigt under
det gångna budgetåret. Detta var en
följd av att riksgäldskontoret genom statsskuldväxlarna
lyckades kanalisera en betydande
del av företagens överskottslikviditet
till staten (för en närmare beskrivning
av de den 1 juli 1982 introducerade
statsskuldväxlarna, se detta avsnitt, kap
4).

Den del av budgetunderskottet som inte
kan finansieras på marknaden utanför
bankerna motsvarar den likviditetsökning

Fig 10. Penningmängdspåverkande faktorer budgetåren 1981/82 och 1982/83, miljarder
kronor

1981/82 1982/83

Bankernas
utlåning, 24.3

Statens bL_
underskott,

»udget>tt,
66.7

Statens budgetunderskott,
87.7

Bankernas
utlåning, 24.4

Upplåning

utanför

bankerna, 62.2

Upplåning

utanför

bankerna, 15.9

Riksbankstransaktioner,
3.0

Valutaflöde, 18.5

ökning i penningmängden
53.5

i ekonomin, dvs det tillskott av köpkraft,
som budgetunderskottet och dess finansiering
ger upphov till. Denna del är lika
med summan av riksgäldskontorets upplåning
utomlands, i riksbanken och i de
svenska bankerna och kan kallas statens
nettoeffekt.

Den andra huvudsakliga orsaken till att
likviditeten ökar i den svenska ekonomin
är bankernas utlåning. I figuren utgörs
denna av en nettoberäkning, bestående
dels av expansiva faktorer såsom bankernas
förvärv av bostadsobligationer och
deras utlåning till företag, kommuner och
hushåll, dels av kontraktiva faktorer i bankernas
balansräkningar. För budgetåret
1982/83 var bankernas nettoutlåning ungefär
lika stor som under föregående budgetår.

Riksbanken kan genom sina egna transaktioner
antingen minska eller öka likviditeten
i den svenska ekonomin. En minskning
kan ske t ex genom indragning av likviditet
till investeringskonton, likviditetskonton
eller vinstutjämningskonton, och
en ökning uppnås genom att frisläppa så -

Fig 11. Budgetunderskottets likvidiserande
effekt, löpande 12-månadersvärden -

Årlig förändring i procent
av M3 vid periodens början

Statens nettoeffekt

Penningmängdens
ökning
—— Likviditetsökning

20-

15-

1977dec 1978

1979

1981

1982

1983

dana medel. Riksbankstransaktionerna
har normalt varit likviditetsindragande
under senare år.

Likviditetsökningen i den svenska ekonomin
blev för budgetåret 1982/83 avsevärt
mindre än under föregående budgetår
- 47 miljarder kronor jämfört med närmare
69 miljarder kronor. Detta motsvarade
en ökning av penningmängden med cirka
13 procent, se figur 11. Av figuren framgår
också att statens nettoeffekt lett till en
neddragning av likviditetstillväxten. Valutautflödet
- som finansierades av en del
av likviditetsökningen — växte endast
svagt och ökningen av penningmängden
stannade därmed vid drygt 8 procent, se
figur 12. Med hänsyn till att inflationstakten
uppgick till närmare 9 procent och att
aktiviteten i den svenska ekonomin samtidigt
ökade något måste denna penningmängdsökning
betraktas som relativt
måttlig.

Den avtagande ökningstakten för penningmängden
beror som ovan nämnts till
största delen på omsvängningen i den statliga
upplåningen från banksektorn till företagen
via statsskuldväxlarna, vilka inte
inräknas i penningmängden. Den utestående
volymen statsskuldväxlar motsvarade
den 30 juni 1983 cirka 25 procent av
penningmängden. Genom att statsskuldväxlarna
är relativt kortfristiga skulle
denna upplåning med kort varsel kunna

Fig 12. Likviditet, penningmängd och
valutaflöde, löpande 12-månadersvärden -

Miljarder kronor

/u-,

Likviditetsökning

| Valutaflöde
— ökning av penningmängden

40-1

30-

1977dec 1978

1981

1983

förvandlas till likvida medel och därmed ge
upphov till en avsevärd påspädning av köpkraften
i ekonomin — försåvitt inte riksgäldskontoret
i en sådan situation lyckades
motverka likvidiseringen av statsskuldväxlarna
genom att öka den övriga upplåningen
utanför banksystemet, dvs i huvudsak
hos hushållen. Stora likviditetstillskott
skulle i sin tur ge upphov till ett ökat
valutautflöde och/eller en hastigt växande
penningmängd. Bia mot denna bakgrund
har regeringen bedömt det som angeläget
att stimulera hushållens sparande och tillsatte
därför i januari 1983 en expertgrupp
med uppgift att utreda dessa frågor.

Riksgäldskontorets
upplåning i Sverige

Allmän översikt

Under den senaste femårsperioden har
budgetunderskottet ökat kraftigt. För budgetåret
1982/83 uppgick det till närmare
88 miljarder kronor jämfört med 67 miljarder
kronor under föregående budgetår,
se tabell 3. Av budgetunderskottet finansierades
knappt 19 miljarder kronor eller
22 procent på utländska marknader. Detta
innebar en ökning med 3 miljarder kronor
jämfört med föregående år då utlandsupplåningen
svarade för 24 procent. Eftersom
samtidigt budgetunderskottet steg med 21
miljarder kronor kom staten att ställa ökade
anspråk på den svenska kreditmarknaden.
Den inhemska finansieringen blev
nära 69 miljarder kronor jämfört med nära
51 miljarder kronor för föregående budgetår.
Till beloppet 69 miljarder skall sedan
läggas 36 miljarder avseende upplåning för
omsättning av förfallande lån.

De riktlinjer för statsskuldspolitiken
som riksdagen uttalat sig för innebär att
statsupplåningen skall medverka till att
minska budgetunderskottets likviditetsskapande
effekter. Detta skall ske genom
att så mycket som möjligt av upplåningen
sker på den svenska marknaden utanför
bankerna. Mot denna bakgrund infördes
den 1 juli 1982 ett nytt upplåningsinstru -

ment, sk statsskuldväxlar. Det främsta
syftet med denna upplåningsform var att
öka upplåningen främst hos företagen. En
gynnsam vinstutveckling i förening med
en svag investeringsutveckling hade nämligen
lett till en betydande överskottslikviditet
hos företagen. Statsskuldväxlarna
blev det instrument med vilket denna likviditet
kunde kanaliseras till staten. Försäljningen
av statsskuldväxlar överträffade
vida förväntningarna. Därmed kunde
budgetunderskottet 1982/83 till en mycket
stor del — hela 71 procent — finansieras
utanför banksystemet.

Samtidigt med strävan att öka upplåningen
utanför banksystemet har det dock
ansetts angeläget att begränsa budgetunderskottets
räntedrivande effekter. Det har
medfört att räntenivån för statens räntebärande
obligationer hållits medvetet låg.
Mot denna bakgrund har det - trots den
stora upplåningen mot statsskuldväxlar -inte varit möjligt att undvika en fortsatt
ökning av statens upplåning i bankerna.
Denna ökning har gjort det nödvändigt att
i januari 1983 höja den i lagstiftningen
högsta tillåtna nivån för bankernas likviditetskvoter
från 50 procent till 55 procent.

För att kunna tillgodose kravet på en
hög finansiering utanför banksektorn är
det därför angeläget för riksgäldskontoret

Tabell 3. Finansieringen av statens budgetunderskott

	1981 mkr	1982	1980/81	1981/82	1982/83	1981/82 1982/83 Procentuell fördelning
Budgetunderskott = total upplåning (1 + 2)	66014	81518	61041	66689	87 704	100	100
1. Finansiering i utlandet	9368	20211	14 650	15848	18926	24	22
2. Finansiering i Sverige (3+4)	56646	61307	46391	50841	68778	76	78
3. Marknaderna utanför bankerna	18133	51250	18 567	15913	62160	24	71
4. Banksystemet (5+6)	38513	10057	27 734	34 928	6618	52	7
5. Riksbanken	10908	8 687	10 409	21247	-18529	32	-21
6. Övriga banker (inkl kassarörelser)	27 605	1370	17 325	13681	25147	20	28

Källa: Riksbanken

Premieobligationslån

1982 års 1983 års 1983 års

tredje lån första lån andra lån

Lånebelopp:

Löptid:

Vinstutlottning:

Högsta vinsten:
Dragningar:

Första försälj ningsdag: Försäljningspris: -

900 mkr
5 år

9% av lånebeloppet
per år
750000 kr
2 gånger per
år i januari
och juni
82-09-27

200 kr

800 mkr
5 år

9% av lånebeloppet
per år
1000000 kr
2 gånger per
år i september
och mars
83-03-15

200 kr

2 000 mkr
5 år

9% av lånebeloppet
per år
1000000 kr
2 gånger per
år i september
och mars
83-04-26

200 kr

att även fortsättningsvis kunna utveckla
finansieringsinstrument som stimulerar
olika placerarkategorier att bidra till finansieringen
av statens budgetunderskott.
En sådan kategori är hushållen, vars sparande
för närvarande är mycket lågt. Mot
denna bakgrund tillsatte regeringen i januari
1983 en expertgrupp med uppgift att
utreda vissa frågor rörande stimulanser av
hushållens sparande. Riksgäldskontoret
har varit representerat i denna expertgrupp,
vilken i juni 1983 överlämnade sitt
betänkande ”Allemanssparandet. Ett nytt
sparsystem för hushållen”. Sparandet skall
enligt förslaget ske dels i sk rikssparkonton
i bank, där medlen slussas vidare till
riksgäldskontoret, dels i form av aktiesparande
i kapitalsparfonder. Förslaget skulle
om det genomförs kunna underlätta statens
upplåning från hushållen.

Som framgått ovan ökade upplåningen
utanför banksektorn exceptionellt kraftigt
under budgetåret 1982/83. Den steg med
cirka 46 miljarder kronor till drygt 62 miljarder
kronor, eller från 24 procent till 71
procent av budgetunderskottet, se tabell 3,

Fig 13. Låntagare på kreditmarknaden -

Mdrkr

| övrigt

Prioriterade
bostadssektorn
| Kommuner

Staten

1978 1979 1980 1981 1982

Källa: Riksbankens Årsbok 1982

sid 13. Samtidigt minskade statsupplåningen
inom banksystemet med 28 miljarder
kronor till närmare 7 miljarder kronor.
Denna minskning var dock helt och
hållet hänförlig till en stark nedgång i
riksbankens statspappersinnehav — statsupplåningen
inom övriga banker ökade
med närmare 12 miljarder kronor till 25
miljarder kronor.

Den svenska kreditmarknaden

I riksbanksstatistiken definieras den organiserade
kreditmarknaden på långivarsidan
som bestående av riksbanken, bankerna,
enskilda försäkringsbolag, offentliga
försäkringsinrättningar (främst APfonden)
samt allmänheten. Denna sista
post är en restpost. Till detta kommer fyra
låntagarsektorer: staten, kommunerna,
prioriterade bostadssektorn och övrigt (i
huvudsak näringslivet). Inom denna definition
av kreditmarknaden ryms både den
korta penningmarknaden och den långa
kapitalmarknaden för obligationer, förlagslån,
reverslån samt aktier. Som framgår
av fig 13 och 14 samt tabell 4 har den

Fig 14. Långivare på kreditmarknaden -

Mdr kr

| Allmänheten ’)

10°" f j Pff, försäkringsinr.2)

Försäkringsbolag

Banksystemet

1978 1979 1980 1981 1982

’) Restpost 2) Främst AP-fonden

Tabell 4. Statens andel av olika långivares nettoutlåning

	Nettoutlåning (mkr)				Därav nettoutlåning till staten (i procent)
	1978	1979	1980	1981	1982	1978	1979 1980	1981	1982
Bankerna1	40910	41493	38 779	55 766	32122	48,6	41,6 45,0	69,1	31,1
Enskilda försäkringsbolag	10964	11849	12351	13690	19 759	29,6	33,6 28,0	33,1	51,2
Offentliga fÖrsäkrings-inrättningar2	12808	14 206	14924	16238	16920	36,7	35,8 45,3	47,1	46,4
Allmänheten3	4 525	8907	4 307	8 846	33808	73,3	96,3 108,8	67,1	98,6
Totalt	69 207	70455	70361	94 540	102609	45,0	45,7 46,0	59,9	59,8

1 Inkl Riksbanken

2 Huvudsakligen AP-fonden

3 Exkl banktillgodohavanden

Källa: Riksbanken

svenska kreditmarknaden på senare år
vuxit snabbt. Självfallet har statens ökade
upplåningsbehov varit en bidragande orsak
härtill. Kreditmarknadens omslutning
steg under perioden 1978-1982 från drygt
69 miljarder kronor till närmare 103 miljarder
kronor. Statens låneandel på kreditmarknaden
har under samma tid ökat från
ca 45 procent till ca 60 procent. Med en
upplåning på ca 61 miljarder kronor under
1982 fortsatte staten att vara den störste
låntagaren på den svenska kreditmarknaden
för femte året i följd.

Översikt
av lånemarknaderna

Riksgäldskontorets upplåning i Sverige
sker på flera delmarknader och med hjälp
av olika låneinstrument. Vid upplåning på
kapitalmarknaden används räntelöpande
obligationer samt premie- och sparobligationer.
De främsta instrumenten för kortfristig
upplåning är statsskuldväxlar,
skattkammarväxlar och lån på den s k
dagslånemarknaden.

Fördelningen av den inhemska upplåningen
på olika upplåningsinstrument
under budgetåret 1982/83 framgår av

tabell 5. Stora omkastningar i de olika instrumentens
betydelse inträffade, huvudsakligen
som en följd av införandet av
statsskuldväxlarna den 1 juli 1982. Den
stora upplåningen mot statsskuldväxlar —
59 miljarder kronor — ledde till att större
delen av skattkammarväxelskulden i riksbanken
kunde lösas in under budgetåret.
Nyupplåningen mot skattkammarväxlar
på marknaden var i det närmaste obefintlig
under budgetåret. Samtidigt minskade
upplåningen mot räntebärande obligationer
från en rekordhög nettoemissionsvolym
på drygt 52 miljarder kronor budgetåret
1981/82 till drygt 31 miljarder kronor
budgetåret 1982/83. Efterfrågan på premieobligationer
var stark under budgetåret
och tre lån kunde ges ut till ett sammanlagt
belopp av 3,7 miljarder kronor.
Den ökade emissionsvolymen för sparobligationer
— 4,2 miljarder kronor - berodde
huvudsakligen på ett starkt förbättrat resultat
för höstlånet.

Olika låneformers kostnader

För de olika upplåningsformerna har följande
räntesatser tillämpats under budgetåret: -

Tabell 5. Förändring av inhemsk statsskuld fördelad på låneinstrument
(miljarder kronor)

	1978/79	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83
Räntelöpande obligationslån	+ 26,1	+ 19,4	+ 9,5	+52,2	+31,3
Premieobligationslån	+ 3,0	+ 3,7	+ 1,3	+ 2,0	+ 2,8
Sparobligationslån	+ 2,0	+ 1,9	+ 4,9	+ 3,4	+ 5,3
Statsskuldväxlar	-	-	-	-	+ 58,7
Skattkammarväxlar på marknaden	- 4,8	+ 0,5	+21,9	-22,4	0
Dagslån	+ 0,9	- 0,9	-	-	-
Upplåning i riksbanken (mot skattkammarväxlar)	+ 1,9	+ 9,5	+ 8,4	+ 15,0	-35,9
Övriga lån	+ 1,1	+ 1,7	+ 0,2	+ 0,7	+ 6,5
Totalt	+30,2	+35,8	+46,3	+50,9	+68,7

2 Riksdagen 1983/84. 2 sami. Nr 3

Tabell 6. Utgivna räntelöpande obligationslån under budgetåret 1982/83

Nr	Lånets datering	Räntesats %	Löptid	Lånebelopp mkr
181	1982-08-12	123/41	10 år	500
182	1982-11-08	121/2	3 år	1000
183	1982-11-10	12 3/41	10 år	2000
184	1983-01-12	Diskontot*+2	2 år 6 mån	2400
185	1983-01-15	125/8	7 år	2000
186	1983-01-15	123/41	10 år	5200
187	1983-02-12	12,25	3 år 6 mån	2 800
188	1983-02-12	12,50''	10 år	8500
189	1983-03-20	12	2 år	13 800
190	1983-03-18	12,50	10 år	1700
191	1983-04-08	12''	10 år	1600
Vägt genomsnitt		12,32	6,2 år	41500

1 Räntejusteringsklausul.

* Vid emissionstillfället var diskontot 10%.

ränteobligationer 12,00—12,75 %

premieobligationer 9 %

sparobligationer 14,25—14,87 %

skattkammarväxlar 7—10 %

statsskuldväxlar 11-14,75%

Statens faktiska kostnader för de olika låneformerna
påverkas dessutom av skattereglernas
utformning. Avkastningen på
premieobligationer utbetalas t ex i form av
vinster, vilka inte inkomstbeskattas men
där en vinstskatt på 20 procent dras av vid
utbetalning av vinster över 50 kronor. Det
medför att statens kostnad för upplåning
via premieobligationer i verkligheten begränsas
till cirka 7,5 procent. För sparobligationer
består avkastningen dels av en
räntedel som beskattas såsom inkomst och
dels av en skattefri bonus. Avkastning på
räntebärande obligationer och statsskuldväxlar
slutligen beskattas i sin helhet som
ränteinkomst. Till detta kommer att både
den nominella och den effektiva skattesatsen
kan skilja sig mellan olika placerare.
Utan att hänsyn tas till skatteeffekterna
är det därför omöjligt att exakt ange den
verkliga kostnaden för statens upplåning.

Obligationsmarknaden

De dominerande låntagarna på den svenska
obligationsmarknaden är staten och de
bostadsfinansierande instituten. Obligationer
ges också ut av företag, företagsfinansierande
institut, banker, kommuner
och kommuninstitut. För att säkra statens
och bostadssektorns finansiering måste
banker, försäkringsbolag och AP-fonden
enligt den kreditpolitiska lagstiftningen
köpa stats- och bostadsobligationer (s k
prioriterade obligationer) i viss utsträckning
och till en reglerad ränta.

Staten har under senare år varit den helt
dominerande emittenten på den svenska
obligationsmarknaden. Under budgetåret
1981/82 ökade staten sin emissionsverksamhet
kraftigt till 81 miljarder kronor.
Under budgetåret 1982/83 uppgick den till
endast 49 miljarder kronor till stor del som
följd av den kraftigt ökade kortfristiga upplåningen
mot statsskuldväxlar (se ovan).

Statens andel av den totala nyemissionsvolymen
minskade därmed under budgetåret
1982/83. Trots en minskning av bostadsinstitutens
nyemissionsvolym ökade
däremot dessa sin andel av de totala nyemissionerna
budgetåret 1982/83. Näringslivet,
kommuner och kommuninstitut
samt banker ökade såväl sina nyemissionsvolymer
som sina andelar av den totala
nyemissionsvolymen. Tillsammans uppgick
nyemissionsvolymen för prioriterade
obligationer till 68 miljarder kronor medan
motsvarande siffra för oprioriterade obligationer
var 7 miljarder kronor.

Räntebärande obligationer

Under budgetåret 1982/83 emitterade riksgäldskontoret
11 räntebärande obligationslån
till ett totalt belopp av drygt 41
miljarder kronor, se tabell 6. Samtidigt
löste kontoret in och amorterade utelöpande
obligationslån på cirka 10 miljarder
kronor; därmed uppgick nettoupplåningen
mot ränteobligationer till drygt 31 miljarder
kronor.

Emissionsprogrammet har bestått av sex
traditionella tioåriga amorteringsfria lån,
varav fem med klausul om räntejustering
efter fem år. Därutöver emitterades ett lån
med en löptid på sju år samt fyra lån med

Fig 15. Kursnivå och börsomsättning för premieobligationer 1982/83

Börsomsättning per månad mkr
(stapeldiagram)

r1200
-1100
-1000
-900
-800
-700
-600

'') Kurvan över kursnivån avser en sammanvägning av köpkurserna i mitten av varje vecka för 100-följder.

Kursnivå1)

(kurva)

Procent

120-

löptider mellan två år och tre och ett halvt
år. Vid utgivningen av ränteobligationslån
fastställdes inte något lånebelopp på förhand.
De sju långfristiga lånen inbringade
sammanlagt 21,5 miljarder kronor, dvs
drygt hälften av nyemissionsvolymen.
Räntesatsen blev genomsnittligt 12,3 procent,
vilket var lägre än föregående budgetår
- 13,1 procent.

Premiemarknaden

Premieobligationer har sedan lång tid varit
ett av de viktigaste låneinstrumenten
för statens upplåning hos hushållen.
Intresset för premieobligationer ökade särskilt
från mitten av 1970-talet, vilket möjliggjorde
gradvis stigande nyemissionsbelopp
upp till 4,2 miljarder kronor för budgetåret
1979/80. Denna utveckling bröts
dock i slutet av 1980 på grund av de försämrade
kvittningsmöjligheter för premieobligationer
som infördes i december
1980.Sedan dessa begränsats till att endast
omfatta nyemitterade premieobligationer
och villkoren för de senare förbättrats har
premiemarknaden under budgetåret
1982/83 åter stabiliserats. Den totala nyemissionens
volym uppgick till 3,7 miljarder
kronor att jämföra med 2,3 miljarder
kronor föregående budgetår.

Figur 15 visar den genomsnittliga kursutvecklingen
på premiemarknaden för sk
100-följder. Vid början av budgetåret
1982/83 låg den genomsnittliga kursnivån
cirka 2 procent under det nominella värdet
(pari). Kursnivån steg successivt fram till i

mars 1983, då börskursen låg 9 procent
över pari. Mot budgetårets slut sjönk dock
kurserna något. Figur 15 visar också den
genomsnittliga omsättningen av premieobligationer
på Stockholms fondbörs. Under
budgetåret 1981/82 uppgick den genomsnittliga
månatliga börsvolymen till cirka
510 miljoner kronor, medan den budgetåret
1982/83 steg till cirka 550 miljoner
kronor.

Budgetårets första premielån på 900 miljoner
kronor gavs ut i september 1982. I
samband med detta lån inlöstes 1972 års
båda premielån. Lånevillkoren för budgetårets
andra premielån i februari 1983 ändrades
så tillvida att den garanterade avkastningen
på en 100-följd höjdes från tidi -

Fig 16. Utgivna sparobligationslån
1978/79-1982/83

Mdr kr
5-

Spar 78

Spar
Exlra 80

Spar 79

Spar
Extra 81

Spar 80

Spar 83
Vårlånet

Spar 82
Vårlånet

Spar 81

Spar 82

78/79 79/80 80/81 81/82 82/83

Sparobligationer
Spar 82	Spar 83
Höstlånet	Vårlånet
Löpande ränta: 9 %	8,5%
Bonus: 41,5 *	44 *
Effektiv ränta
(ränta + bonus): 14,87 %	14,25%
Löptid: 5 år	5 år 2 mån
Emissionstid-
punkt: 1983-01-01	1983-05-04
Inlösentidpunkt: 1988-01-01	1988-07-20
Tecknat belopp: 2 822 mkr	1 354 mkr
Antal tecknare: 254 497	114 639
Medelbelopp per
teckning: 11097 kr	11815 kr
* Skattefritt räntetillägg i procent av det ursprungliga
värdet - läggs till kapitalet en	gång per år tom inlö-
sentidpunkt.

gare 2 procent till 2,5 procent efter skatt,
på bekostnad av antalet vinster i andra
vinstklasser. Samtidigt ökades högsta
vinsten till 1 miljon kronor från tidigare
750000 kronor. Efterfrågan på februarilånet
översteg förväntningarna och många
köpare kunde ej erhålla premieobligationer.
Detta föranledde ytterligare en
emission i slutet av april 1983 på 2 miljarder
kronor. Aven för detta lån översteg
efterfrågan det tillgängliga utbudet, särskilt
vad gäller 100-följder.

Sparobligationer

Det andra instrumentet för upplåning hos
hushållen är sparobligationer. Upplåningen
mot sparobligationer ökade under budgetåret
till 4,2 miljarder kronor från 3,2
miljarder kronor under föregående budgetår.
Samtidigt steg sparobligationsskulden
med 5,3 miljarder kronor till 24 miljarder
kronor. Nettoförändringen av skuldbeloppet
bestod dels av ökning i ränta och bonus,
som läggs till lånebeloppet på utelöpande
lån, dels av utgivningen av två nya lån,
Spar 82 Höstlånet och Spar 83 Vårlånet
samt av inbetalningar på det under föregående
budgetår utgivna Spar 82 Vårlånet. Å
andra sidan minskade skulden genom förtidsinlösen
från långivare, se figur 16, sid
17 och tabell 8 i tabellbilagan.

Spar 82 Höstlånet inbragte 2,8 miljarder
kronor, vilket var ett väsentligt bättre resultat
än vad föregående års höstlån uppvisat.
Sammanlagt 254 500 personer köpte
obligationer för i genomsnitt cirka 11100
kronor. Löptiden för Spar 82 Höstlånet är
fem år och dess effektiva ränta 14,87 procent
inklusive årlig bonus.

Spar 83 Vårlånet emitterades i maj och

försälj ningsresultatet blev ungefär detsamma
som för Spar 82 Vårlånet, men
bättre än för både 1980 och 1981 års extra
lån. Cirka 115 000 personer köpte obligationer
till ett sammanlagt belopp av 1,4
miljarder kronor. Lånets löptid är drygt
fem år och den effektiva räntan 14,25 procent
inklusive årlig bonus.

I samband med emissionen av Spar 82
Höstlånet beslöt fullmäktige att förlänga
ett av de äldre sparlånen, Spar 72, i ytterligare
fem år. Dessutom beslöt man att lösa
in Spar 69. Den 1 mars 1983 gick löptiden
för Spar 75 ut, men detta lån förlängdes i
drygt fyra år.

Statsskuldväxlar

Statsskuldväxlar emitteras i regel vaije
vecka med löptider om 180 och 360 dagar.
From den 1 januari 1983 emitteras dessutom
normalt varje månad växlar med 540
dagars löptid. Lägsta belopp är 1 miljon
kronor. Statsskuldväxeln emitteras till ett
diskonterat värde som bestäms av gällande
effektiva ränta. Inlösen sker på förfallodagen
till växelns nominella värde. Försäljningen
sker genom bankerna och andra
fondkommissionärer. I samband med emissionerna
förmedlar dessa köpen genom beställningar
hos riksgäldskontoret. Statsskuldväxlarna
kan därefter köpas och säljas
på andrahandsmarknaden till kurser
som bestäms av marknadsräntorna.

Försäljningen av statsskuldväxlar under
budgetåret 1982/83 blev som tidigare
nämnts en stor framgång. Under andra
halvåret 1982 såldes växlar för närmare 38
miljarder kronor och under första halvåret
1983 för cirka 44 miljarder kronor. Samtidigt
förföll växlar till ett belopp av 23 miljarder
kronor till inlösen under första halvåret
1983, varför nettoupplåningen mot
statsskuldväxlar uppgick till närmare 59
miljarder kronor under budgetåret, se figur
17. Bruttoförsäljningen på 82 miljarder
kronor under budgetåret fördelade
sig på 44 miljarder kronor för 180-dagars -

Statsskuldväxlar, budgetåret 1982/83
Löptid: 180 dagar	360 dagar 540 dagar
Totalt un-
der året
emitterat 43 850	32560 5250
belopp.
miljoner
kronor:
Emissions-
ränta: 11-14,75% 11,30-14,50% 11,60-13,75%

växlar, 33 miljarder kronor för 360-dagarsväxlar
samt 5 miljarder kronor för 540-dagarsväxlarna.

Den stora försäljningen av statsskuldväxlar
förklaras dels av en marknadsmässig
räntesättning - räntan för 180-dagarsväxlar
låg under budgetåret i genomsnitt
1/4 procentenhet över räntan för tremånaders
bankcertifikat - dels av företagens
betydande överskottslikviditet.

Av den 30 juni 1983 utestående skulder
mot statsskuldväxlar på 59 miljarder kronor
förfaller växlar för 36 miljarder kronor
till inlösen andra halvåret 1983 och för 23
miljarder kronor under 1984.

Övrig kortfristig upplåning

Den övriga kortfristiga upplåningen sker
främst i form av skattkammarväxlar och
operationer på dagslånemarknaden.

Skattkammarväxlarna är i princip konstruerade
på samma sätt som statsskuldväxlarna
och har vanligen löptider mellan
två och sju månader. Skattkammarväxlarna
får dock till skillnad mot statsskuldväxlarna
innehas av bankerna utan begränsning.

Skattkammarväxlarnas attraktivitet för
marknaden har varierat mycket kraftigt
från tid till annan. Detta har huvudsakligen
berott på att skattkammarväxelräntan
tidvis har använts i räntepolitiskt syfte.
Under större delen av budgetåret 1981/82
och hela 1982/83 låg skattkammarväxelräntan
under de korta penningmarknadsräntorna,
till skillnad från vintern och
våren 1981 då skattkammarväxelräntan
höjdes, delvis i syfte att bidraga till en generell
höjning av de korta marknadsräntorna.
En betydande nedgång i försäljningen
av skattkammarväxlar följde och mot
slutet av budgetåret 1981/82 var intresset i
princip obefintligt. Genom introduktionen
av statsskuldväxlar har skattkammarväxlarna
huvudsakligen kommit att bli ett
placeringsalternativ för tillfälliga likviditetsöverskott
hos bankerna.

Riksgäldskontorets dagliga avstämning
av ”statens kassa” sker genom att riksgäldskontoret
lånar eller placerar medel i
riksbanken. Av hävd benämns upplåningsinstrumentet
”skattkammarväxlar”, men
kan snarare betraktas som särskilda
skuldbevis. Räntesatsen på riksgäldskontorets
upplåning i riksbanken överensstämmer
med riksbankens diskonto. Vid
ingången av budgetåret 1982/83 uppgick
skulden mot skattkammarväxlar i riks -

banken till närmare 37 miljarder kronor.
Det stora intresset för statsskuldväxlar
gjorde det möjligt för riksgäldskontoret att
successivt lösa in dessa växlar allteftersom
de förföll och vid utgången av budgetåret
1982/83 uppgick denna skuld endast till
knappt 1 miljard kronor.

Övriga upplåningsformer

Lån hos statsinstitutioner och fonder m m
avser i huvudsak lån från olika typer av
statliga fonder som genom riksdagsbeslut
har att placera medel i riksgäldskontoret
samt kortfristig inlåning från statliga företag
m fl till särskilda villkor. Denna upplåning
mångdubblades under budgetåret
1982/83 — från 0,7 till 7,5 miljarder kronor.
Huvuddelen av ökningen var hänförlig till
statens upplåning hos allmänna sjukförsäkringsfonden.

Statsskuldförbindelser är ett kapitalmarknadsinstrument
(reverslån) där riksgäldskontoret
kan komma överens med en
individuell långivare om särskilda löptider
och räntesatser. Under budgetåret 1982/83
inlöstes statsskuldförbindelser för 930 miljoner
kronor, och denna skuld uppgick därmed
endast till drygt 300 miljoner kronor
vid budgetårets slut. Någon ny upplåning
mot statsskuldförbindelser har ej skett sedan
1977.

Fig 17. Försäljning av statsskuldväxlar
under budgetåret 1982/83 samt
emissionsräntan för 180-dagarsväxlar

Emitterade belopp
Mdrkr

-13

13-

-12

-10

-6

1983

1982

|i| Inlösta —— Emissionsränta

M statsskuldväxlar för 180-dagarsväxlar

H . (månadsgenomsnitt)

Riksgäldskontorets
utlandsupplåning

Den internationella
ränte- och valutakursutvecklingen Penning-

och kapitalmarknadsräntorna* Den

internationella ränteutvecklingen var
klart nedåtriktad under sommaren och
hösten 1982. Tidigast och tydligast kom
denna utveckling till uttryck i Förenta staterna,
där under loppet av andra halvåret
1982 såväl räntan på tremånaders skattkammarväxlar
som räntan på tioåriga
statsobligationer sjönk med ca 4 1/2 procentenheter
till knappt 8 1/2 resp drygt
10 1/2 procent. Bidragande omständigheter
till den kraftiga nedgången i de amerikanska
räntorna var den oväntat snabba
uppbromsningen av prisstegringstakten
och de under sommaren 1982 allt tydligare
tecknen på att såväl det amerikanska som
det internationella konjunkturläget skulle
komma att undergå en ytterligare försämring
under andra halvåret 1982. De ännu
under första halvåret 1982 fortsatt höga
inflationsförväntningarna i den amerikanska
ekonomin kom mot denna bakgrund
att sjunka kraftigt och den dittills
mycket strama penningpolitiken blev föremål
för en inte obetydlig uppluckring under
andra halvåret 1982. I viss utsträckning
torde utvecklingen mot en lättare
amerikansk penningpolitik också få ses
som en reaktion på de akuta betalningssvårigheterna
i Mexiko i augusti 1982 och
de därefter under hösten snabbt växande
betalningsproblemen i ett stort antal likaledes
djupt skuldsatta utvecklingsländer.

I Västeuropa blev utvecklingen mot ett
lägre ränteläge inte lika accentuerad som i
Förenta staterna. De korta räntorna i de i

* Se även avsnittet om den svenska ränteutvecklingen (sid
8-9).

detta sammanhang mer betydelsefulla länderna
sjönk visserligen med 2-3 procentenheter
under loppet av andra halvåret
1982 (med något mer i Nederländerna),
men på de olika kapitalmarknaderna blev
utvecklingen mot lägre räntor mer beskedlig
(och dessutom mindre enhetlig).

I Västtyskland stannade nedgången i
den långa räntan vid ca 1 1/2 procentenhet,

1 Nederländerna blev nedgången större (ca

2 1/2 procentenheter) och i Schweiz något
mindre (knappt 1 procentenhet). I Storbritannien
sjönk den långa räntan snabbt
tom oktober. Därefter — under senare delen
av 1982 och början av 1983 - kom de
brittiska räntorna att stiga påtagligt i
samband med att pundet utsattes för ett
kraftigt deprecieringstryck, vilket i sin tur
var en följd av den allt starkare pressen på
oljepriset under denna period. I Japan slutligen,
blev räntorna i stort sett oförändrade
fram till slutet av 1982 då en begynnande
återhämtning av yenkursen gav utrymme
för en mindre nedgång i ränteläget.

Förhoppningarna om en ytterligare nedgång
i det internationella ränteläget under
första halvåret 1983 kom ej att infrias. Efter
en mindre nedgång tom april kom under
maj och juni de amerikanska räntorna
återigen att stiga påtagligt för att vid halvårsskiftet
klart överskrida de nivåer som
hade rått i början av 1983. Bakgrunden till
den förnyade uppgången var den oväntat
snabba återhämtningen av aktiviteten i
den amerikanska ekonomin och den likaledes
oväntat snabba tillväxten av penningmängden
under maj och juni — förhållanden
vilka tillsammans med frånvaron av
åtgärder för att nedbringa det stora budgetunderskottet
ledde marknaden till en
mer pessimistisk bedömning av utsikterna
till en fortsatt låg inflation och en ytterligare
nedgång i räntorna.

Den förnyade uppgången i de amerikanska
räntorna åtföljdes av likaledes stigande
kapitalmarknadsräntor i Västeuropa och
Japan, medan på penningmarknadssidan
utvecklingen i Västeuropa blev mindre enhetlig.
Den stabilisering av oljepriset som
ägde rum under våren 1983 åtföljdes av en
betydande återhämtning av pundkursen
och en förnyad nedgång i de brittiska penningmarknadsräntorna.
I Schweiz och Nederländerna
blev utvecklingen den rakt
motsatta. I Schweiz, där den korta räntan
hade sjunkit mycket kraftigt kring årsskiftet
1982/83 och där valutakursen därefter
blivit föremål för ett visst deprecieringstryck,
började räntorna på penningmarknaden
att stiga kraftigt redan under mars,
och i Nederländerna där en försvagning av
valutakursen kom att ske som en reaktion
på de nya kursrelationerna inom EMS-systemet
i mars (då florinen ej skrevs upp med
lika mycket som D-marken) steg penningmarknadsräntorna
kraftigt i april. I Västtyskland
och Japan började penningmarknadsräntorna
inte stiga förrän i början av
sommaren och vid halvårsskiftet låg de
fortfarande - i synnerhet i Västtyskland —
klart under de nivåer som rått vid årsskiftet
1982/1983.

V alutakurserna

Trots att räntedifferenserna mellan Förenta
staterna och övriga OECD-länder
krympte kraftigt under sommaren och hösten
1982 (differensen mellan räntan på tioåriga
statsobligationer i Förenta staterna
och motsvarande räntor i de fyra ”lågränteländerna”
Västtyskland, Japan, Nederländerna
och Schweiz kom ungefär att halveras
under denna period) och trots att den
amerikanska bytesbalansen svängde om
från ett mindre överskott första halvåret
1982 till ett stort underskott, fortsatte dollarkursen
att stiga kraftigt ända fram till
december 1982, se figur 18. En förhållandevis
kraftig nedgång i dollarkursen kom
visserligen till stånd kring årsskiftet
1982/1983, men redan mot slutet av januari
började dollarkursen åter stiga och under
loppet av första halvåret återhämtades
hela den kring årsskiftet inträffade nedgången.
Den med ett smärre avbrott starka
utvecklingen av dollarkursen under andra
halvåret 1982 och första halvåret 1983
kan, som framgått ovan, varken föras tillbaka
på ränteutvecklingen eller ses som
ett resultat av utvecklingen av de s k fun -

damentala faktorerna. Klart är emellertid
att internationella placerare fortsatte att
hysa stort förtroende för dollarn under denna
period. Dollarns egenskap av placeringsvaluta
i en tid av ökad spänning mellan
öst och väst och med allvarliga skuldproblem
i ett stort antal utvecklingsländer
var naturligtvis av betydelse i detta sammanhang.
Ett ökat inflöde av flyktkapital
(i stor utsträckning från Latinamerika) bedöms
sålunda ha varit den huvudsakliga
orsaken till den kraftiga ökning av restposten
i den amerikanska betalningsbalansen
som ägde rum under 1982 (från ca 26 miljarder
dollar 1981 till ca 42 miljarder dollar
1982).

Den internationella bankutlåningen

Det internationella banksystemet utsattes
för stora påfrestningar till följd av de i synnerhet
under andra halvåret 1982 snabbt
växande likviditetssvårigheterna i ett stort
antal djupt skuldsatta utvecklingsländer.
I syfte att så långt möjligt begränsa
skuldkrisens återverkningar på världsekonomin
i allmänhet och det internationella
banksystemet i synnerhet kom ett
flertal omfattande räddningsaktioner —
med låneavtal med Internationella Valutafonden
(IMF) och olika former av insatser
från de internationellt verksamma bankerna
som de viktigaste beståndsdelarna —
att genomföras för de större låntagarlän -

Fig 18. Effektiv kursutveckling1’ för
några valutor. Procentuella förändringar
från juni 1981

+ 20-i

10-

-10-

USD

JPY

CHF

— GBP
DEM

-20-

1981

1982

'') Enligt IMFs Multilateral Exchange Rate Model
Anm. Diagrammet visar respektive valutas utveckling gentemot en handelsvägd

De internationella kreditmarknaderna Man

skiljer mellan olika låneformer
på de internationella kreditmarknaderna.
De begrepp som används i detta
avsnitt är euroobligationer (eurobonds),
utländska obligationer på nationella
kapitalmarknader (foreign
bonds), medel- och långfristiga eurobankkrediter
och utländska banklån.

Euroobligationer emitteras genom
en tillfälligt sammansatt grupp (konsortium)
av banker från olika länder.
Obligationerna säljs till långivare
(placeras) runtom i världen utan anknytning
till någon bestämd marknad.
Lånevalutan är övervägande US
dollar.

Sk foreign bonds emitteras på en
bestämd nationell marknad genom
(ett konsortium av) nationella banker
till förmån för en utländsk låntagare.
Emissionen sker i långivarnas hemlandsvaluta.
De största marknaderna
för utländska emissioner finns i Förenta
staterna, Schweiz och Västtyskland.

Medel- och långfristiga eurobankkrediter
är geografiskt av samma karaktär
som euroobligationslån och
lämnas i allmänhet av internationella
banksyndikat. Lånevalutan kan här
vara en annan än långivarnas hemlandsvaluta.

Utländska banklån, slutligen, lämnas
av banker i enskilda länder i landets
egen valuta till utländska låntagare.

derna. Bankernas insatser, vilka enligt valutafondens
ledning var en nödvändig förutsättning
för IMF-avtalen, omfattade betydande
medelfristig nyutlåning under
1983, refinansiering av stora delar av de
amorteringar som förfaller under 1983 (i
vissa fall även 1984) samt fortsatt interbankutlåning
och kortfristig handelskreditgivning.
Insatserna medförde att mer
långvariga betalningsinställelser från låntagarländernas
sida åtminstone för en tid
kunde undvikas. Räntebetalningarna har i
stort sett kunnat erläggas enligt gällande
avtal. Samtidigt uppkom emellertid en inte
obetydlig avtappning av bankernas likviditet
och en avsevärd begränsning av den

flexibilitet varmed den internationella
bankutlåningen kunde bedrivas.

En faktor som också verkade kraftigt
dränerande på bankernas likviditet under
det senaste året var OPEC-ländernas
snabba neddragning av sina depositioner.
Dessa beräknas sålunda ha minskat med
hela 20 miljarder dollar (inkl växelkurseffekter)
från halvårsskiftet 1982 till slutet
av mars 1983.

Bristande likviditet i bankerna var
emellertid inte någon avgörande orsak till
det senaste årets mycket svaga utveckling
av den internationella bankutlåningen. Av
större betydelse i detta sammanhang var
den dämpade efterfrågan på internationella
krediter i OECD-länderna (i sin tur en
följd av den svaga konjunkturutvecklingen
och den av ränteutvecklingen stimulerade
ökningen av verksamheten på den internationella
obligationsmarknaden) och bankernas
påtagliga ovilja att - utöver vad de
mer eller mindre tvingades till — ytterligare
öka sin exponering i flertalet utvecklingsländer
(liksom i en del statshandelsländer).

Den ovan berörda skuldkrisen resulterade
dels i en allmän ökning av räntemarginalerna
och dels i en kraftigt ökad spridning
i de räntemarginaler låntagare med
olika hög kreditvärdighet fick betala. Ett
annat resultat av skuldkrisen blev att bankerna
blev mindre intresserade av att bevilja
krediter avsedda att finansiera externa
underskott och mer intresserade av
att delta i projektfinansiering.

Den internationella
obligationsmarknaden

Den under första halvåret 1982 kraftigt
ökade verksamheten på den s k euroobligationsmarknaden
dämpades något under
andra halvåret. Nedgången i det amerikanska
ränteläget kom nämligen att åtföljas
av en betydligt större förbättring av
villkoren på den amerikanska marknaden
för sk foreign bonds — den sk yankeemarknaden
— än för dollarobligationer på
euroobligationsmarknaden. Med stigande
förväntningar om en fortsatt nedgång i
ränteläget kom vidare emissionsvolymen
av s k floating rate notes, dvs obligationer
med rörlig ränta, att sjunka kraftigt under
andra halvåret 1982 (andelen floating rate
notes i emissionsvolymen av dollarobligationer
på euroobligationsmarknaden sjönk
sålunda från drygt 35 procent under första
halvåret 1982 till knappt 20 procent under

andra halvåret). En ytterligare orsak till
den branta nedgången i andelen för denna
typ av dollarobligation låg i den tidigare
berörda mycket svaga utvecklingen av den
internationella bankutlåningen från sommaren
1982. Förutom att floating rate
notes i många avseenden kan likställas
med syndikerade bankkrediter så utnyttjar
bankerna i stor utsträckning emissioner av
floating rate notes för att finansiera sin
internationella kreditgivning.

I början av 1983 kom på nytt en kraftig
ökning av aktiviteten på euroobligationsmarknaden
till stånd. En ökad osäkerhet
om den framtida ränteutvecklingen
(främst orsakad av en oväntat snabb ökning
av penningmängden i den amerikanska
ekonomin i början på 1983) kom återigen
att åtföljas av en kraftig ökning av
emissionsvolymen av floating rate notes.
Emittenter var dels banker, vilka till följd
av skuldkrisen och därav föranledda
räddningsaktioner hade ett starkt behov
av att förbättra sina balansräkningar och
dels andra låntagare, vilka till följd av den
fortsatta försvagningen av marknaden för
syndikerade bankkrediter valde att i stället
emittera floating rate notes. Bankerna
var också aktiva på fasträntemarknaderna
för att med hjälp av s k interest rate swaps*
minska kostnaden för upplåningen till rörlig
ränta.

Återhämtningen av aktiviteten på euroobligationsmarknaden
i början av 1983
hängde också samman med en i förhållande
till den amerikanska marknaden för foreign
bonds större förbättring av villkoren
för dollarobligationer på euroobligationsmarknaden
under senare delen av 1982 och
början av 1983, med därav stimulerad
överflyttning av verksamheten från den
förra till den senare marknaden. På övriga
marknader för foreign bonds — och då i
synnerhet den schweiziska — kom emissionsvolymerna
emellertid att stiga kraftigt
under första kvartalet 1983.

En bland investerarna utbredd bedömning
att kursuppgången för den amerikanska
dollarn kulminerat torde ha varit
en bidragande orsak till den ökade efterfrågan
på dessa obligationer. Under loppet av
andra kvartalet 1983 kom emellertid den
fortsatt starka utvecklingen av dollarkursen
i förening med den förnyade uppgång *

En teknik som innebär att två låntagare kan byta lån
med varandra; så kan t ex en bank ge ut ett lån till fast
ränta och sedan byta detta mot ett lån till rörlig ränta,
upptaget av en annan låntagare.

en i det amerikanska ränteläget att påtagligt
minska investerarnas intresse för obligationer
utanför dollarsektorn.

Utlandsupplåningens
inriktning

Målet för den statliga utlandsupplåningen
på ett eller ett par års sikt har varit att
denna i stort skall motsvara underskottet i
bytesbalansen. Under budgetåret 1982/83
uppgick bytesbalansunderskottet till cirka
17,5 miljarder kronor. Genom att den privata
sektorns transaktioner netto resulterade
i en kapitalimport kunde statens utlandsupplåning
begränsas till cirka 14,4
miljarder kronor.

Utvecklingen under budgetåret visade
att svängningarna i bytesbalansens saldo
över kortare tidsperioder kan vara betydande.
Samtidigt kan den privata sektorns
övriga valutatransaktioner öka eller minska
det finansieringsbehov som bytesbalansunderskottet
har gett upphov till. På
kort sikt (månader eller kvartal) är målet
för den statliga utlandsupplåningen därför
snarast att bidra till att hålla valutareserven
på lämplig nivå.

De kraftiga och ofta oförutsebara svängningarna
i anspråken på valutaupplåning
genom riksgäldskontoret har nödvändiggjort
att kontorets planläggning och genomförande
av upplåningen måste ske med
betydande framförhållning förenad med
stor flexibilitet. Detta krävs också på
grund av de snabba förändringarna på de
internationella kreditmarknaderna.

Riksgäldskontoret söker därför att i
största möjliga utsträckning anpassa sin
nyupplåning på de olika delmarknaderna
till de marknadsmässigt mest gynnsamma
tidpunkterna, i stället för att anpassa
nyupplåningen till finansieringsbehovets
fördelning i tiden. Härigenom har det varit
möjligt att uppnå inte obetydliga kostnadsfördelar.

För att å andra sidan kunna tillgodose
behovet av finansiering av valutaflödet,
som kan variera kraftigt från tid till annan,
har kontoret efter hand byggt upp reserver
i form av odragna krediter, vilka
kan utnyttjas med kort varsel. Kontoret
har möjlighet att senare helt eller delvis
återbetala krediten, för att åter utnyttja
den vid behov. Dessa lån fungerar därigenom
på ungefär samma sätt som en checkräkningskredit.

Vid budgetårets böljan uppgick dessa

odragna krediter till drygt 15 miljarder
kronor, om två bankkrediter på tillsammans
1,2 miljarder US dollar inkluderas.
Dessa krediter slutförhandlades under
förra budgetåret men undertecknades först
någon vecka efter budgetårsskiftet, dvs i
juli 1982. Under budgetåret har storleken
på de odragna rörliga krediterna varierat
kraftigt. Lägst var den i oktober med 9
miljarder kronor och störst i april med inte
mindre än 30 miljarder. Vid budgetårets
slut uppgick krediterna, tillsammans med
några lån där valutan ännu inte tagits
hem, till 28,2 miljarder kronor.

Betydelsen av att utlandsupplåningen
anpassas till skiftningarna i upplåningsbehovet
och marknadernas tillgänglighet
med hjälp av en buffert av odragna krediter
illustreras av utvecklingen under budgetåret.
Under hösthalvåret 1982 var
bytesbalansunderskottet 17 miljarder kronor.
Samtidigt förekom ett omfattande inflöde
av valutor genom den privata sektorns
kapitaltransaktioner, varför statens
utlandsupplåning kunde begränsas till 8
miljarder kronor. Under vårhalvåret
svängde dock utvecklingen. Bytesbalansunderskottet
blev mindre än 1 miljard kronor,
men därutöver skedde ett visst valutautflöde,
så att statens utlandsfinansiering
blev drygt 7 miljarder.

Riksgäldskontoret strävar givetvis ständigt
efter att genomföra utlandsupplåningen
till lägsta möjliga räntor och kostnader.

I låneplaneringen beaktas dessutom andra
betydelsefulla faktorer. Sålunda tas lånen
upp med olika löptider för att skulden skall
få en så jämn återbetalningsprofil som möjligt.
Upplåningen sker vidare i flera olika
valutor i syfte att sprida valutakursriskerna.
Här begränsas dock handlingsfriheten
av att volymerna för enskilda lån är
förhållandevis små i alla andra valutor än
amerikanska dollar. Vidare sker upplåningen
på flera olika delmarknader. I allt
har staten utnyttjat ca ett tjugotal sådana
delmarknader. Därigenom blir det möjligt
att undvika ett alltför flitigt utnyttjande
av enstaka delmarknader, att försäkra sig
mot situationer där någon marknad är tillfälligt
stängd samt att dra fördel av gynnsamma
marknadsförhållanden. Detta har
bidragit till att den svenska kreditvärdigheten
bibehållits hög och att lånekostnaderna
fortsatt att vara lägre än för flertalet
andra låntagare.

Nyupplåningen under
budgetåret

Under budgetåret 1982/83 ingick riksgäldskontoret
avtal om nya utlandslån om
38 miljarder kronor. Däri inkluderas två
stora bankkrediter om 1,2 miljarder US
dollar (drygt 9 miljarder kronor), som slutförhandlades
under föregående budgetår
men som undertecknades någon vecka efter
budgetårsskiftet. Detta var en kraftig
ökning jämfört med föregående år, då
nyupplåningen blev drygt 10 miljarder
kronor. Bakom ökningen låg tre orsaker.
För det första visade både handels- och
bytesbalansen stora underskott under hösten
1982. Dessa förväntades bestå under
första halvåret 1983, innan de positiva effekterna
från devalveringen i oktober 1982
kunde beräknas slå igenom. För det andra
bedömdes under hösten 1982 reserverna av
odragna krediter vara otillräckliga. För det
tredje var marknadsläget vintern 1983 sådant
att det tedde sig fördelaktigt att tidigarelägga
en del av årets upplåning. Takten
i nyupplåningen ökades därför i slutet
av 1982 och under de första månaderna
1983, då ett tiotal nya låneavtal förhandlades
fram. Bland annat undertecknades
två stora dollarlån, ett obligationslån om
1,2 miljarder US dollar och en bankkredit
om 1,6 miljarder. Mot slutet av budgetåret
sjönk nyupplåningstakten betydligt.

Av budgetårets nyupplåning har en del
löpande tagits hem i takt med behovet av
utländsk valuta (se sid 27 Betalningsströmmarna
för utlandslånen), medan
återstoden har använts för att bygga upp
bufferten av odragna krediter (se sid 23
Utlandsupplåningens inriktning).

Nyupplåningen under budgetåret bestod
liksom föregående budgetår endast av medel-
och långfristiga lån. Antalet lånekontrakt
som undertecknades var 18 stycken
jämfört med 16 under året före. Härutöver
har under året två mindre bankkrediter
förlängts efter förhandlingar med långivarbankerna.

I tabell 7 sammanfattas budgetårets
nyupplåning. Lånens uppdelning i olika
valutor visar hur dominerande den amerikanska
dollarn är som internationell lånevaluta.
Under tidigare år har i genomsnitt
ungefär två tredjedelar av upplåningen
skett i dollar. Under budgetåret 1982/83
svarade dollarn för inte mindre än 88 procent
av lånen, medan ingen annan valuta
nådde mer än några få procent. I absoluta

Tabell 7. Medel- och långfristig kontrakterad utlandsupplåning 1982/83

Valuta	Antal lån	Löptid (genomsnitt år)	Effektiv kostnad (genomsnitt, %)	Belopp miljoner i resp lånevaluta	Belopp1 mkr	Procentuell fördelning
Lån till fast ränta
US dollar	3	9,8	13,2	250	1912	5,0
Brittiska pund	1	27,0	14,7	50	584	1,5
Tyska mark	3	6,4	8,5	350	1054	2,8
Schweiziska francs	3	6,4	7,1	300	1091	2,9
Japanska yen	2	8,3	8,82	40000	1281	3,4
Holländska floriner	1	10,0	8,6	150	403	1,0
Totalt	13	9,9	10,5		6325	16,6
Lån till rörlig ränta
US dollar	5	7,6		4150	31737	83,4
Total medel- och långfristig upplåning	18	8,0			38062	100,0

1 Enligt valutakurser 1983-06-30.

2 Pga att räntan för ett av de två japanska lånen (bankkrediten) ej fastställts baseras denna beräkning enbart på
kostnaderna för obligationslånet.

tal är dock upplåningen i andra valutor
ungefär lika stor som förra året.

Hela 83 procent av nyupplåningen
1982/83 skedde i form av fem lån till rörlig
ränta. Motsvarande siffra föregående budgetår
var 55 procent. Vid en så stor bruttoupplåning
som under förra budgetåret
måste således bankkrediter och obligationslån
med rörlig ränta i stor utsträckning
användas som komplement till fastförräntade
lån. Under vissa perioder av
högt ränteläge är det dessutom en fördel
att ta lån med rörlig ränta. Denna binds
nämligen oftast för så korta perioder som
tre eller sex månader i taget. Den fastförräntade
upplåningen kan därvid hållas
lägre än som hade varit möjligt från marknadsmässig
synpunkt.

Räntekostnaden för lånen till rörlig ränta
baseras vanligen på LIBOR-räntan*.
Under budgetåret 1981/82 betalade riksgäldskontoret
ett påslag över LIBOR-räntan
med i genomsnitt 0,4 procentenhet.
Detta påslag blev under 1982/83 i genomsnitt
något lägre, ca 0,36 procentenhet.

Nyupplåningen till fast ränta utgjordes
av 13 lån i sex olika valutor. Föregående
budgetår togs också 13 lån, då fördelat på
fem valutor. Den genomsnittliga effektiva
kostnaden för fasträntelånen var 10,5 procent,
vilket var en procentenhet lägre än
föregående år. Denna beräkning tar hänsyn
till de provisioner och andra upplåningskostnader
som betalats i samband
med upplåningen.

Den genomsnittliga löptiden för hela

* LIBOR = de Londonbaserade bankernas korta ränta för

upplåning sinsemellan.

nyupplåningen kunde höjas till 8 år jämfört
med 7,3 år under föregående budgetår.
På den engelska obligationsmarknaden
upptogs ett lån med löptiden 27 år. Detta
lån, som alltså skall betalas tillbaka år
2010, har den i särklass längsta löptiden av
samtliga svenska statliga utlandslån. På
den brittiska marknaden är dock lån med
denna löptid relativt vanliga.

Som komplettering till ovan lämnade de Fig

19. Storlek och genomsnittlig löptid
för kontrakterade utlandslån 1982/
83

genomsnittlig
löptid 27 äx/—A

genomsnittlig
löptid (år)

H] Lån med
W rörlig ränta
Lån med
fast ränta

1) Enligt valutakurser 1983-06-30

USD

Mdrkr”

GBP JPY NLG

taljuppgifter om budgetårets nyupplåning
försöker figur 19 ge en sammanhängande
bild av hur de 18 lånen skiljer sig åt i
storlek, löptider, valuta och räntesättning.
I horisontalplanet har de olika lånevalutorna
angivits längs den främre sidan. Den
högra axeln i horisontalplanet visar de olika
lånens genomsnittliga löptider. På höjdaxeln
visas lånestorleken uttryckt i svenska
kronor. Lånebeloppens storlek är alltså
proportionell mot höjden. De lån som löper
med rörlig ränta är markerade med gult.
Eftersom lånen har olika löptider bildar
vaije lån en ”låda” med löptiden som långsida
och lånestorleken som höjd. Skillnaden
mellan de olika lånen i storlek och
löptid är dramatisk. Lånet i engelska pund
(GBP) har t ex en mycket lång löptid men
är relativt litet jämfört med ett par av dollarlånen
(USD), vilka å andra sidan är relativt
kortfristiga. De tre dollarlånen om
900, 300 och 1 600 miljoner US dollar (motsvarar
6,9 mdr, 2,3 mdr och 12,2 mdr kronor)
är alla bankkrediter till rörlig ränta.
De är tillsammans med ett obligationslån
med rörlig ränta på 1 200 US dollar (9,2
mdr kronor) beloppsmässigt helt dominerande.
De traditionella kapitalmarknadslånen
till fast ränta framstår i jämförelse
som mycket små. Slutsatsen blir att
bankkrediterna i dollar till rörlig ränta var
helt nödvändiga för att täcka budgetårets
nyupplåningsbehov, eftersom beloppen
som kunde lånas på obligationsmarknaderna
var relativt små. Dessa lån är dock
mycket värdefulla för att få en så stor valuta-,
marknads- och löptidsdiversifiering
av statens utlandsskuld som möjligt.

Nyupplåningens sammansättning

Riksgäldskontorets utlandsupplåning sker
i huvudsak genom dels kapitalmarknadslån,
dels bankkrediter. Kapitalmarknadsprogrammet
består av offentligt utbjudna
obligationslån och s k privata placeringar.
Dessa lån tas upp på den internationella
obligationsmarknaden (eurobond märket)
och på olika nationella marknader (se faktarutan
på sid 22). På var och en av dessa
marknader kan svenska staten återkomma
med något eller några lån per år. Tidpunkterna
och frekvensen för dessa lån bestäms
av flera faktorer såsom statens upplåningsbehov,
andra låntagares upplåning, den
penning- och kapitalmarknadspolitik som
förs av myndigheterna i de olika delmarknaderna,
ränteläge, valutakurser och kapitalplacerarnas
intresse av att köpa flera

svenska statsobligationer. Under budgetåret
1982/83 innehöll kapitalmarknadsprogrammet
två eurodollarlån och två lån i
USA, tre i Västtyskland, två i Schweiz och
ett vardera i Storbritannien, Japan och Nederländerna;
dvs i genomsnitt ett lån per
månad.

Bankkrediterna arrangeras vanligen av
en grupp internationella banker. Under
budgetåret har tre internationella krediter
undertecknats och tre lån har tagits upp på
de nationella bankmarknaderna, i USA,
Japan och Schweiz.

Nedan redogörs för några av budgetårets
utlandslån som bedömts ha intresse på
grund av sin storlek eller konstruktion.

Bankkredit om 900 miljoner US
dollar hos 82 amerikanska banker
samt en dollarkredit om 300
miljoner US dollar hos japanska
banker

Sedan Sverige under 1981/82 som första
utländska stat framgångsrikt lånat 800
miljoner US dollar på den amerikanska regionalbankmarknaden
förbereddes under
vintern 1982 ett andra sådant lån. Efter
diskussioner med ett antal banker om möjligheten
till en flexiblare och förmånligare
konstruktion av räntesättningen beslöt
riksgäldsfullmäktige i maj 1982 att ge ett
gemensamt uppdrag till de två New Yorkbankerna
Chase Manhattan Ltd och Morgan
Guaranty Trust Co att arrangera en
rörlig kredit om ca 500 miljoner US dollar.
Sedan ett antal andra större amerikanska
banker inbjudits att medverka i försäljningen
av lånet genomförde ledarbankerna
och riksgäldskontoret, tillsammans med
ekonomidepartementet och riksbanken, en
presentationsresa under sju dagar till åtta
amerikanska städer, där inbjudna regionala
och lokala banker fick en beskrivning av
svensk ekonomi och kreditens konstruktion.
Intresset visade sig vara mycket stort
och totalt 82 banker beslöt sig för att delta i
lånet. Det ursprungliga lånebeloppet övertecknades
kraftigt, varför fullmäktige beslöt
att höja lånebeloppet till 900 miljoner
US dollar. Låneavtalet undertecknades i
juli 1982.

Samtidigt undertecknades avtal om en
kreditdel på 300 miljoner US dollar enbart
avsedd för japanska banker. Genom denna
sammankoppling kunde totalt förmånligare
villkor erhållas än om upplåningen
skett genom två separata lån.

Obligationslån till rörlig ränta om

150 och 1200 miljoner US dollar
samt internationell bankkredit om
1 600 miljoner US dollar

För att trygga valutareserven och möta de
förväntade kortsiktigt negativa effekterna
på bytesbalansen av devalveringen i oktober
1982 samt i syfte att säkra upplåningen
för 1983 även i händelse av tilltagande
oro på de internationella kreditmarknaderna
företog riksgäldskontoret under vintern
1982/83 tre låneoperationer som ursprungligen
förväntades inbringa ca 2 150
miljoner US dollar men som totalt gav
2 950 miljoner US dollar. De två första
lånen placerades som obligationslån till
rörlig ränta (sk floating rate notes) på
marknaden. Ett lån på 150 miljoner US
dollar med tolv års löptid gavs ut för att
testa marknaden, varefter ett större lån
med ett påslag över LIBOR om 1/4 procent
utformades för att attrahera bia centralbanker
och företag med stor likviditet. Ledargruppen,
med den London-baserade firman
Credit Suisse First Boston i spetsen,
lyckades placera 1,2 miljarder US dollar av
lånet i stället för det ursprungligen tänkta
lånebeloppet 1 miljard US dollar.

Lånet blev därmed det dittills största obligationslånet
på euromarknaden. Själva
storleken på lånet bidrog starkt till försäljningsframgången
genom att garantera en
aktiv andrahandsmarknad. Detta, i kombination
med den rörliga räntan, innebar att
detta obligationslån blev ett intressant alternativ
till bankcertifikat för de internationella
kapitalplacerarna.

Den tredje låneoperationen bestod av en
bankkredit, som tidsmässigt och försäljningsstrategiskt
samordnades med det stora
obligationslånet. Uppdraget att arrangera
krediten gavs gemensamt till Chase
Manhattan Ltd, Morgan Guaranty Trust
Co of New York, Bank of Tokyo Ltd och
Svenska Handelsbanken. Lånet bjöds ut på
marknaden med ett påslag över LIBOR om
1/2 procent. Intresset från bankernas sida
var stort och lånebeloppet kunde höjas från
ursprungligen 1 miljard till 1,6 miljarder
US dollar. Lånet blev därmed svenska statens
hittills största utlandslån. Till följd av
ett begränsat valutatillflöde under våren
1983 behövde krediten inte tas i anspråk
utan hela beloppet ingick den 30 juni i reserven
av odragna krediter.

Bankkredit i Japan om
20 000 miljoner yen

Under budgetåret upptogs för första gången
en kredit om 20 000 miljoner japanska
yen (ca 640 mkr), vilken ställdes till förfogande
av 35 japanska banker och försäkringsbolag.
Krediten, som är tioårig och
löper med 0,2 procent påslag över den japanska
sk Long Term Prime Rate bidrar
till att sprida utlandsupplåningen till nya
marknader och långivare.

Betalningsströmmarna för
utlandslånen

Under budgetåret 1982/83 kontrakterades
nya utlandslån för 38 miljarder kronor. Till
en del togs lånebeloppen hem löpande under
budgetåret för att täcka valutautflödet.
Resterande belopp ökade reserverna av
odragna krediter. Hemtagningen av valuta
resulterade i en ökning av statens utlandsskuld
med netto 18,9 miljarder kronor.
Bakom denna nettoökning döljer sig
neddragningar och återbetalningar på rörliga
bankkrediter, inkommande valuta
från nya obligationslån samt amorteringar
och inlösen av utestående lån. I figur 20
illustreras dessa betalningar månadsvis,

Fig 20. Förändringar i den bokförda
utlandsskulden, månadsvis 1982/83

Mdrkr

Rörelser (+. -)
på rörliga krediter, exkl.
slutliga amorteringar (A)

Nyupplåning (+)
och amorteringar (-)

+8-

— Förändring av den

bokförda utlandsskulden
(A + B)

+6-

+ 5-

+2-

+ 1-

-2-

1982

1983

Tabell 8. Betalningsströmmar för statens utlandslån under budgetåret 1982/83

	Inflöde mkr1	Utflöde mkr1	Nettoflöde mkr1
Tidigare kontrakterad upplåning	17 642	17892	-250
till fast ränta	-	(448)	(-448)
till rörlig ränta	(17642)	(17444)	(198)
Årets kontrakterade upplåning	18165	3381	14 784
till fast ränta	(5040)	-	(5040)
till rörlig ränta	(13125)	(3381)	(9744)
Uppköp av obligationer för amortering	-	248	-248
Totalt	35807	21521	14 286

1 Enligt valutakurser vid upplåningstillfalle respektive återbetalningsdag.

med hemtagningar av valuta ovanför nollstrecket
och återbetalningar under
strecket. Kurvan är en nettosaldering av
staplarna och visar därmed de månadsvisa
förändringarna i den bokförda utlandsskulden.
I genomsnitt ökade den med ungefär
1,5 miljarder kronor per månad men
med betydande variationer mellan månaderna.
De stora talen under hösten 1982
berodde på ett stort valutautflöde före devalveringen
i oktober, vilket täcktes med
neddragningar på bankkrediter. Efter devalveringen
vände valutaflödet och en del
dragningar återbetalades i oktober och november.
Det höga beloppet för februari beror
främst på att likviden för ett stort obligationslån
då flöt in. Beloppets storlek,
drygt 9 miljarder kronor, gjorde det möjligt
att i betydande utsträckning återställa rörliga
krediter.

Tabell 8 visar de betalningsströmmar
som ägt rum under budgetåret i samband
med statens utlandsupplåning. I tabellen
är den utländska valutan omräknad till
svenska kronor enligt den valutakurs som
gällde den dag valutan kom riksgäldskontoret
tillhanda respektive betalades ut. Tabellen
visar därför riksgäldskontorets
verkliga valutaflöde. Det skiljer sig från
kontorets bokföring, där visserligen upplåningen
redovisas på detta sätt, men där
återbetalningar på lån redovisas som en
nedskrivning av skulden i svenska kronor
med samma belopp som flöt in när lånet
togs.

Amorteringar och återbetalningar på de
statliga utlandslånen har hittills varit relativt
små. Under budgetåret 1982/83 uppgick
de till 2,1 miljarder kronor, jämfört
med 2,5 miljarder kronor under föregående
budgetår. Under åren framöver stiger de
årliga återbetalningarna dock snabbt, vilket
framgår av figur 27, sid 35 och tabell 5
i tabellbilagan.

Utlandsskulden och dess
kostnader

Storlek och sammansättning

De statliga utlandslånen bokförs till de valutakurser
som rådde vid vaije upplåningstillfälle.
Redovisat på detta sätt ökade utlandsskulden
under budgetåret 1982/83
från 62,5 till 81,4 miljarder kronor. Denna
ökning på 18,9 miljarder motsvarar en årlig
tillväxt med 30 procent. Utlandsskuldens
andel av den totala statsskulden ökade
något under budgetåret till 20 procent.

Fig 21. Statens utlandsskuld

»»“«» Utlandsskulden till aktuella

kurser vid slutet av resp. kvartal
— Utlandsskulden till bokförda
kurser (dvs. kurser vid

100-

70-

50-

30-

10-

1977

1978

1980

1981

1983

Som framgår av figur 21 har den bokförda
utlandsskulden sedan mitten av 1979
haft en mycket jämn och stadig tillväxt.
Utlandsskulden har i genomsnitt ökat med
1,5-2 miljarder kronor vaije månad sedan
april 1979, med undantag av åtta månader
under 1981, då skulden var i stort sett oförändrad.
Eftersom de enskilda valutornas
växelkurs mot den svenska kronan ständigt
varierar förändras också värdet av den
samlade skuldstocken. För att belysa detta
visar figuren även det totala marknadsvärdet
av utlandsskulden, dvs skulden omräknad
enligt valutakurserna vid respektive
tidpunkt. Denna kurva visar en ännu kraftigare
tillväxt av skulden. Skillnaden mellan
kurvorna visar de orealiserade kursvinster
och kursförluster som uppstår. Att
skillnaden ökat under senare tid beror
främst på devalveringarna av den svenska
kronan 1981 och 1982 samt den amerikanska
dollarns kraftiga stegring under
våren 1983. Effekterna på skulden av valutakursrörelserna
och hur detta bör redovisas
beskrivs närmare på sid 32.

Statens utlandsskuld består av lån i nio
olika valutor. I figur 22 framgår fördelningen
mellan dessa. Förutom de sex valutor
som specificerats i figuren finns under
”Övriga” också lån i franska francs, belgiska
francs och i särskilda dragningsrät -

Fig 22. Statens utlandsskuld 1983-06-30,
procentuell fördelning på valutor

ter, SDR*. Jämfört med föregående år har
relativt små förändringar ägt rum i fördelningen
mellan de olika valutorna. Den
amerikanska dollarn är helt dominerande
som upplåningsvaluta för Sveriges del, lik *

Av internationella valutafonden fastställd korgvaluta innehållande
US dollar (42 %), tyska mark (19%), brittiska
pund (13%), japanska yen (13%) och franska francs
(13%).

Tabell 9. Löptid och kostnad för den statliga utlandsskulden

	Genomsnittlig löptid (år)		Genomsnittlig effektiv kostnad (%)
Medel- och		Nyupp-			Nyupp-
långfristig skuld	Skulden	låningen	Skulden	Skulden	låningen	Skulden
	1982-06-30	1982/83	1983-06-30	1982-06-30	1982/83	1983-06-30
Lån till fast ränta
US dollar	7,0	9,8	7,2	12,4	13,2	12,5
Tyska mark	8,8	6,4	8,6	8,6	8,5	8,6
Schweiziska francs	6,5	6,4	6,5	5,6	7,1	5,8
Japanska yen	9,4	9,0	9,6	8,4	8,8	8,5
Holländska floriner	8,3	10,0	8,6	10,4	8,6	10,1
Franska francs	5,2	-	5,2	13,8	-	13,8
Brittiska pund	5,0	27,0	9,4	14,3	14,7	14,4
Totalt fasträntelån	7,5	8,8	7,7	10,1	10,1	10,1
Lån till rörlig ränta
US dollar	7,3	8,7	7,9	15,7		10,1
Tyska mark	8,0	-	8,0	9,5		5,7
Schweiziska francs	7,5	-	7,5	6,1		6,1
SDR	5,0	-	5,0	14,1		10,1
GBP	7,5	7,5	7,5	13,9		11,4
Totalt lån till rörlig ränta	7,1	8,7	7,7	15,3		10,0
Total medel- och
långfristig skuld	7,3	8,7	7,7	12,5		10,1
Kortfristig skuld
Japanska yen	0,9	-	1.01	7,3		6,7
Total kortfristig skuld	0,9	-	1,0	7,3		6,7

1 Förlängning av en kortfristig yen-kredit.

Japanska''
%yen5 %

Schweizer francs
8%

US dollar 66%

>. •

Brittiska pund 2
Holl. floriner2

□ Lån med
fast ränta

Lån med

rörlig ranta

som den dominerar på de internationella
kreditmarknaderna. De övriga valutorna
svarar var och en för mindre än 15 procent
av utlandsskulden.

Lånen till rörlig ränta svarar tillsammans
för nära hälften av skulden. På de
internationella marknaderna är utlåning
till rörlig ränta betydligt vanligare i US
dollar än i andra valutor. I statens utlandsskuld
mot rörlig ränta är US dollar
också den helt dominerande lånevalutan.
Lånen i dollar till rörlig ränta utgör cirka
43 procent av hela utlandsskulden.

Genomsnittlig löptid

Vid budgetårets böljan var utlandsskuldens
genomsnittliga löptid 7,3 år. Då nyupplåningen
under budgetåret både för
fasträntelån och lån med rörlig ränta kunde
ske till längre löptider än under de senaste
åren, var skuldens genomsnittliga
löptid vid årets slut 7,7 år. Tabell 9 , sid 29
ger information om löptiderna för lånen i
olika valutor.

En aktivare skuldskötsel

Strukturen hos den vid vaije tidpunkt
utestående statliga utlandsskulden, t ex
vad avser återbetalningstid, valutafördelning
och räntevillkor, bestämmer de framtida
kostnaderna för skulden. Förändringar
i skuldstrukturen kan därmed förändra
de framtida kostnaderna. Bland annat genom
att utnyttja olika avtalade regler i
lånekontrakten kan skuldförvaltningen
nedbringa kostnaderna för skulden. Dyra
lån, upptagna under tidigare perioder av
hög ränta, kan sålunda återbetalas före
amorteringsplanen och ersättas med billigare
lån när ränteläget har fallit. Lån med
rörlig ränta kan utbytas mot sådana med
fast ränta när detta bedöms som förmånligt.
Vidare kan skuldens valutasammansättning
ändras för att minska riskerna för
kursförluster.

Som exempel på aktiv skuldskötsel kan
nämnas att riksgäldskontoret i juni 1983
förtidsåterbetalade 200 miljoner US dollar
av en bankkredit som togs upp 1978 och
som skulle ha återbetalats 1985-1988, dvs
under år då statens utlandsamorteringar
blir mycket stora, se figur 27, sid 35.

Krediten löper med ett påslag över LIBOR
om 5/8 procent. Den nya kredit som
kontoret upptog under våren 1983 löper till
1991 och har ett påslag över LIBOR om 1/2
procent. Vissa tidigare krediter löper med
LIBOR +3/8 procent. Att utbyta en del av

den äldre krediten mot dragningar under
en ny innebär därmed en kostnadsbesparing
om cirka 2 miljoner kronor per år,
samtidigt som utlandsskuldens genomsnittliga
löptid något förlängs. Denna
förtidsbetalning mottogs mycket positivt
av marknaderna.

Andra exempel på aktiv skuldskötsel är
de tre skuldbytesavtal (swapavtal) med
andra låntagare som riksgäldskontoret har
ingått (varav ett under budgetåret
1982/83). Syftet har varit att minska skulden
i dollar, som bedömts som väl stor, och
i stället öka skulden i andra valutor, såsom
schweiziska francs i vilken upplåningen är
liten. Därmed förbättras valutariskspridningen.
Samtidigt har det funnits andra
låntagare med skulder i schweizerfrancs,
som föredragit att få en skuld i dollar. Genom
avtal med respektive motpart har
riksgäldskontoret minskat utlandsskuldens
dollarandel med ca 170 miljoner US
dollar och ökat andelen schweizerfrancs
med ca 340 miljoner. (I redovisningen av
utlandsskuldens valutafördelning på annat
håll i denna verksamhetsberättelse har
skuldbytesavtalen inte beaktats.)

Möjligheterna att minska kostnaderna
för den statliga utlandsskulden genom en
aktiv skuldförvaltning torde vara betydande.
Dessa förutsätter emellertid att riksgäldskontoret
får tillgång till erforderliga
resurser för skuldförvaltning, främst i form
av kvalificerad personal.

Utlandsskuldens kostnader

Kostnaderna för utlandslånen består huvudsakligen
av räntor och valutaförluster
(minus valutavinster). 1982/83 var ränteutgifterna
för utlandsskulden 9,7 miljarder
kronor. Föregående budgetår uppgick
räntorna till 7,2 miljarder. De realiserade
valutaförlusterna ökade från 1,4
miljarder kronor förra budgetåret till 4,3
miljarder kronor under 1982/83. Budgetårets
räntor och valutaförluster blev därmed
sammantaget 14,0 miljarder kronor,
jämfört med 8,6 miljarder kronor under
förra budgetåret.

I tabell 9, sid 29 ges information om utlandsskuldens
genomsnittliga effektiva
kostnad. Denna beräknas genom att lånens
nominella räntesats justeras med hänsyn
till provisioner, försäljningskurs och genomsnittlig
löptid. Det internationella ränteläget
har under budgetåret sjunkit något
från de höga nivåer som uppnåddes i böljan
av 1980-talet. Detta avspeglas i att den

genomsnittliga effektiva kostnaden för
nyupplåningen till fast ränta sjunkit med
1,4 procentenheter från 1981/82, till 10,1
procent. Den genomsnittliga effektiva
kostnaden för hela den fastförräntade skulden
var densamma vid budgetårets slut
som vid dess böljan.

Storleken på statens utlandsskuld
— ett redovisningsproblem

När ett utlandslån tas upp bokför riksgäldskontoret
skulden i svenska kronor till
den valutakurs som gällde när pengarna
togs hem. Eftersom de olika valutornas
växelkurser mot den svenska kronan varierar,
förändras också värdet på den samlade
skulden när den beräknas till aktuella
dagskurser. På detta sätt uppstår orealiserade
kursvinster eller -förluster, vilka
inte registreras i den löpande redovisningen.
När återbetalningarna sker realiseras

dessa vinster eller förluster. De redovisas
därvid av kontoret som valutavinster eller
förluster och tillgodogörs respektive belastar
statsbudgeten.

Fram till år 1981 tog valutavinster och
-förluster i stort sett ut varandra. Därefter
har emellertid dollarkursen stigit kraftigt,
vilket medfört stora orealiserade förluster
på dollarlånen. Dessutom devalverades
den svenska kronan såväl hösten 1981 med
10 procent som hösten 1982 med 16 procent.
Genom 1981 års devalvering ökade
den då utestående skulden med 5,4 miljarder
kronor, räknat i aktuella kurser. Devalveringen
1982 höjde marknadsvärdet
på den då aktuella skulden med inte mindre
än 13,2 miljarder kronor. Sammantaget
har valutakursförändringarna sedan lånen
togs upp medfört att skulden, som
1983-06-30 var bokförd till 81,4 miljarder
kronor, omräknad med då aktuella kurser
uppgick till 109,6 miljarder. Den orealise -

Tabell 10. Den utländska statsskulden 1983-06-30

	Miljoner enh lånevaluta	Bokfört värde1 mkr	Motvärde 1983-06-302 mkr	Procentuell fördelning
Medel- och långfristig skuld3 US dollar	9452,3	53066	72286	66,0
därav rörlig ränta	(6180)	(37 486)	(47 262)	(43,1)
Tyska mark	4 205	9945	12657	11,6
därav rörlig ränta	(300)	666	(903)	(0,8)
Schweiziska francs	2418	6281	8 792	8,0
därav rörlig ränta	(100)	(249)	(364)	(0,3)
Japanska yen	161000	3512	5156	4,7
Holländska floriner	940	2 072	2 525	2,3
Franska francs	650	633	652	0,6
Brittiska pund	212,5	2 268	2 483	2,3
därav rörlig ränta	(150)	(1612)	(1753)	(1,6)
SDR (rörlig ränta)	500	2972	4 082	3,7
Totalt		80749	108633	99,2
Kortfristig skuld4 (endast rörlig ränta) Japanska yen	20000	486	640	0,6
Totalt		81235	109273	99,8
Upplåning för statens vattenfallsverk US dollar	21	91	161	0,1
Belgiska francs	843	101	127	0,1
Totalt		192	288	0,2
Totalt därav rörliga		81427 43471	109 561 55004	100,0 50,1

1 Enligt valutakurser vid upplåningstillfället.

2 Enligt valutakurser 1983-06-30.

3 Lån med längre löptid än ett år.

4 Lån med en löptid på ett år eller mindre.

3 Riksdagen 1983184. 2 sami. Nr 3

rade nettokursförlusten var därmed 28,2
miljarder kronor eller drygt 34 procent av
skuldens bokförda värde. Detta är en kraftig
ökning från föregående år, då nettokursforlusterna
var 20 procent av bokföringsvärdet.
Året dessförinnan var motsvarande
siffra 9 procent.

I syfte att komplettera redovisningen av
de bokförda värdena på den aktuella utlandsskulden
innehåller riksgäldskontorets
vecko- och månadsrapporter även information
om det aktuella värdet på skulden.

Förslag har framförts att utlandsskulden
skall skrivas upp och redovisas till det aktuella
värdet, i enlighet med redovisningsprinciperna
för företag. I den statliga budgeten
tillämpas dock den s k kassaprincipen,
dvs det är de faktiska in- och utbetalningarna
som registreras. Denna princip
tillämpas därför även för riksgäldskontorets
redovisning. Sett över lånens hela löptid
ger dessa båda principer samma totala
resultat, medan effekterna på de enskilda
åren blir högst olika.

I figur 21, sid 28 illustreras skillnaden

över tiden mellan utlandsskulden till bokförda
respektive aktuella värden. I tabell
10, sid 31 ges detaljer om skulden vid budgetårets
slut redovisad på de två sätten.

Nästan alla återbetalningar under budgetåret
1982/83 har medfört att stora valutaförluster
har realiserats. En stor del av
de realiserade förlusterna har uppstått vid
återbetalningar på rörliga krediter. Ett sådant
utflöde har dock i många fall direkt
motsvarats av ett inflöde i samma valuta
på ett nykontrakterat lån, varför båda
transaktionerna skett till nästan samma
valutakurs. Därmed har man belastat ett
visst budgetår med upplupna valutaförluster
från tidigare år samtidigt som de framtida
förlusterna eller vinsterna räknas från
och med när det nya lånet togs upp.

I vilken utsträckning de vid budgetårets
slut orealiserade kursförlusterna om 28,2
miljarder kronor kan komma att förverkligas
beror naturligtvis på valutakurserna
vid de framtida återbetalningstillfällena.
De vinster och förluster som då uppstår
kan användas för att i efterhand kalkylera
de utländska lånens verkliga kostnad.

Statsskulden

Storlek och utveckling

Den 30 juni 1983 uppgick statsskulden till
407 miljarder kronor och var därmed drygt
nio gånger större än för 10 år sedan, se
figur 23. Därav utgjorde den statliga utlandsskulden
cirka 81 miljarder kronor*.
Den har praktiskt taget i sin helhet tillkommit
sedan 1977.

Statsskulden ökade under budgetåret
1982/83 med 88 miljarder kronor eller 27
procent. Detta var en något lägre procentuell
ökningstakt än under de senaste fem
budgetåren, då statsskulden ökade med i

* Enligt valutakurserna 1983-06-30 blir motsvarande belopp
cirka 112 miljarder kronor.

Fig 23. Statsskuldens storlek

Tabell 11. Statsskuldens ökningstakt.
Procentuell förändring från
föregående budgetår

	Totala stats- skulden	Inhemsk stats- skuld	Utlands- skuld
1971/72 tom 1976/77
genomsnitt	17,2	15,7	-
1977/78 tom 1981/82
genomsnitt	31,2	27,2	65,4
1977/78	28,0	22,1	120,0
1978/79	32,4	31,9	36,4
1979/80	38,1	29,0	113,3
1980/81	31,8	28,8	46,9
1981/82	26,5	24,8	34,0
1982/83	27,2	26,9	28,6

Fig 24. Statsskuld i procent av BNP

Procent

Sverige

Norge

Danmark

Finland

55-

45-

40-

30-

25-

20-

10-

Total statsskuld

250-

Mdrkr

400-

| Lån utomlands
E Lån inom landet

genomsnitt 31 procent per år, se tabell 11,
sid 33.1 figur 24, sid 33 visas statsskulden
i relation till bruttonationalprodukten
(BNP). Vid slutet av 1976 motsvarade
statsskulden 24 procent av 1976 års BNP.
Under de följande fem åren accelererade
utvecklingen och vid slutet av 1982 motsvarade
statsskulden 61 procent av 1982
års BNP. I diagrammet visas också utvecklingen
i Danmark, Finland och Norge.
Jämförelsen är dock vansklig, då begreppet
statsskuld inte är detsamma i de olika länderna.
Detta påverkar framförallt kurvor -

Fig 25. Statsskuldens sammansättning

nas nivåer, men inte i samma utsträckning
utvecklingen över tiden. Diagrammet antyder
dock att alla fyra länderna från mitten
av 1970-talet ökat sin statsskuld i förhållande
till bruttonationalprodukten.
Framförallt gäller detta Sverige och Danmark.
De stora norska investeringarna i
oljeindustrin ökade tidigare Norges statsskuld
kraftigt. De tre senaste åren har
dock oljeinkomsterna vänt kurvan nedåt.
Den finska utvecklingen förefaller att ha
varit den mest balanserade bland de nordiska
länderna.

420-i

400-

380-

360-

340

320

300-1

280

260-

240-

220-

200

180

160-1

140

120

100-

80-

60-

Mdr kr

A Utländska lån
B Statsskuldväxlar

C Skattkammarväxlar
i riksbanken

D Skattkammarväxlar
på marknaden

E Övriga inhemska lån

F Sparobligationer

G Premieobligationer

H Ränteobligationer

A .C

76/77 77/78 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83

Statsskuldens sammansättning Fig 27. Statsskuldens fördelning på

Figurerna 25 och 26 och tabell 1 och 2 förfallotider per 1983-06-30

i tabellbilagan belyser utvecklingen av
statsskuldens sammansättning och placering.
Utlandslånen har successivt ökat sin
andel av statsskulden sedan budgetåret
1976/77. Vid utgången av budgetåret
1982/83 låg dock andelen kvar på samma
nivå som ett år tidigare - ca 20 procent.

Den inhemska andelen av statsskulden
uppgick följaktligen till 80 procent den 30
juli 1983. Införandet av statsskuld växlarna
den 1 juli 1982 innebar vissa förskjutningar
mellan de inhemska upplåningsinstrumenten.

Andelen räntelöpande obligationer
minskade från 53 procent den 30 juni 1982
till 49 procent den 30 juni 1983.

Den största förändringen inträffade dock
för skattkammarväxlarna i riksbanken,
vilkas andel av statsskulden sjönk från
11,5 procent till 0,2 procent under budgetårets
lopp, allteftersom denna upplåning
ersattes av upplåning mot statsskuldväxlar.
Premieobligationernas andel har successivt
minskat under de senaste åren och
svarade den 30 juni 1983 för drygt 6 procent
av statsskulden jämfört med 12 procent
fem år tidigare. Däremot har sparobligationslånens
andel varit relativt oförändrad
under den senaste femårsperioden -kring 6 procent. Övriga inhemska löneformer
svarar för ett par procent av statsskulden.

Fig 26. Statsskulden fördelad på låneinstrument och långivare

Statsskuldens sammansättning 1983-06-30. Statsskuldens placering 1982-12-31
Låneinstrument Långivare

Inhemsk skuld

Utländsk skuld

i Utomia,^

premieobligationer

Ränteobligationer

Aktiebolag och
ekon. föreningar 6.8 %

Statsinstitutioner
fonder 2.4%

Utomlands 19-0%

Enskilda personer

Riksbanken 15.6%

AP-fonden 13.6%

4 Riksdagen 1983/84. 2 sami. Nr 3

Statsskuldens placering

Statsskuldens placering* vid slutet av december
1982 framgår av figur 26 (och mer
i detalj i tabell 3 och 4 i tabellbilagan). Det
svenska banksystemet höll 36 procent av
statsskulden, varav riksbanken 15 procent
och affärs- och sparbankerna 21 procent.
Banksystemets andel av statsskulden har
under de senaste fem åren uppgått till i
genomsnitt 41 procent. Affärsbankernas
andel har minskat under 1982, vilket avspeglar
en mycket svag ökning av statspappersinnehavet
- 328 miljoner kronor.
Den största enskilda långivaren till staten
efter riksbanken är AP-fonden med 14 procent
av den totala skulden. AP-fondens andel
var som högst 1977 med 20 procent, och
har sedan dess successivt minskat. Försäkringsbolagen
har hållit sin andel på 8 å 9
procent under de senaste åren, medan för
gruppen enskilda personer andelen gradvis
sjunkit från 18 procent 1977 till 12 procent
1982. Införandet av statsskuldväxlarna innebar
att vid utgången av 1982 aktiebolag
och ekonomiska föreningar svarade för 7
procent av statsskulden jämfört med 0,3
procent ett år tidigare. Den statliga ut *

Beträffande de räntelöpande obligationslånen grundar
sig uppgifterna i fråga om vissa grupper uteslutande på
de i statsskuldboken inskrivna obligationsbeloppen. Utelöpande
premieobligationer har - med undantag av de
premieobligationer som innehas av affärsbankerna -hänförts till gruppen enskilda personer.

Anm : Prognosen för 1983/84 grundas pä statsbudgeten för detta år
Källa: Reviderat US-prospektet maj 1983

landsskuldens andel har stigit från 0 till 20
procent på sex år.

I tabell 5 i tabellbilagan har statsskulden
per 1983-06-30 uppdelats på förfalloår.
Här och i figur 27, sid 35 ingår inte 14,6
miljarder kronor avseende lån hos statsinstitutioner
och fonder som inte har någon
i förväg bestämd återbetalningstid.

Sparobligationslånen är formellt sett en
avistaskuld, då obligationerna kan lösas in
när söm helst på innehavarens begäran. I
praktiken löses dock sparobligationerna in
successivt och i regel förblir större delen
utelöpande till löptidens slut. Här antas
därför att hela lånebeloppet inlöses först
vid löptidens slut.

Statsskulden förfaller nästan i sin helhet
under den kommande tioårsperioden, se figur
27. Detta är en följd av att en stor del
av upplåningen sedan böljan av 1970-talet
har skett mot tioåriga amorteringsfria
ränte- och premieobligationslån. Den stora
förfallande inhemska skulden 1984 förklaras
till stor del av att då inlöses statsskuldväxlar
för sammanlagt 23 miljarder kronor.
Dessutom inlöses bia två räntelöpande
obligationslån som utgavs under
hösten 1981, och som sammanlagt inbringade
20 miljarder kronor. På hösten 1981
utgavs också det hittills största statslånet
på 23 miljarder kronor, vilket förfaller till
inlösen år 1991. En del av de inhemska lån
som förfaller under senare delen av
1990-talet är återstående rester av lån från
40- och 50-talen, då man på obligationsmarknaden
fortfarande kunde ge ut lån
med mycket långa löptider. Den inhemska
statsskuldens genomsnittliga löptid förkortades
under budgetåret 1982/83. Anledningen
var dels den förskjutning i upplåningen
från de långfristiga räntelöpande
obligationerna till de kortfristiga statsskuldväxlarna
som diskuterats i kap 4,
dels en minskad popularitet för de tioåriga
ränteobligationerna. Den utländska skulden
har längre genomsnittlig löptid än den
inhemska, och de största amorteringarna
inträffar under åren 1986-1989.

Statsskuldens kostnader

De helt övervägande kostnaderna för statsupplåningen
är räntor på statsskulden.
Därutöver finns kostnader för främst försäljnings-
och inlösenprovisioner samt kapitalrabatter
(som uppstår vid försäljning
av obligationer till underkurs). I riksgäldskontorets
verksamhet uppstår också en del

Fig 28. Procentuella andelar av statsbudgetens
totala utgifter

Procent

26-

24-

Försvarsdepartementet
Socialdepartementet
Utbildningsdepartementet
Räntor på statsskulden

22-

20-

18-

12-

10-

76/77 77/78 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84

jämförelsevis små inkomster, som t ex räntor
på rörliga krediter samt överkurser vid
obligationsförsäljning. Förutom dessa
typer av kostnader och intäkter kan det för
utlandslånen också uppkomma valutaförluster
och valutavinster. Nettobeloppet av
dessa poster mfl belastar statsbudgeten
under rubriken Räntor på statsskulden
mm. Riksgäldskontorets administrationskostnader
ingår inte här utan redovisas
särskilt (se sid 48).

Utgifterna på Räntor på statsskulden
m m i statsbudgeten har ökat mycket kraftigt
under senare år, se tabell 12. Budgetåret
1975/76 uppgick dessa utgifter till
drygt 4 miljarder kronor, vilket motsvarade
drygt 4 procent av statsutgifterna. Budgetåret
1982/83 var motsvarande belopp 48
miljarder kronor eller 17 procent av statsutgifterna.
Härav utgjorde 14,1 miljarder
kronor räntor och valutaförluster på utlandsskulden.
En närmare redogörelse för
utlandsskuldens kostnader lämnas i kapitel
5. De egentliga räntekostnaderna steg
med cirka 65 procent under budgetåret
1982/83. Den kraftiga ökningen berodde
dels på den hastigt växande statsupplåningen
och dels på att en större andel av
denna gav upphov till räntebetalningar redan
under samma budgetår - en konsekvens
av införandet av de kortfristiga
statsskuldväxlarna. Posten Räntor på
statsskulden mm har under de senaste
åren varit en av budgetens snabbast växande
utgifter. Huvudorsaken till detta är
givetvis de senaste årens stora budgetunderskott
och därmed växande statsskuld.
Bidragande orsaker är också det fram till
hösten 1981 successivt stigande ränteläget,
som gjort att nyupplåningen blivit betydligt
dyrare än förfallande skuld samt att
devalveringarna hösten 1981 och hösten
1982 i förening med den stigande dollarkursen
gett upphov till betydande valutaförluster.
Statsskuldräntornas ökande betydelse
bland statsutgifterna framgår av
figur 28.

Tabell 12. Räntor på statsskulden m m budgetåret 1982/83 Miljoner kronor
	Inkomster	Utgifter
Räntor på statsskulden		-43 7341
Räntor på rörliga krediter	+ 165
Övriga ränteinkomster Räntor på uppköpta	+ 97
obligationer Över- och underkurser vid	+ 44	15
obligationsförsäljning	+ 4	19
Kursvinster	+ 39
Försäljningsprovisioner		- 439
Inlösenprovisioner Realiserade valutavinster och		82
valutaförluster	+ 115	- 4414
Kreditavgifter Avgifter för fartygskredit-		38
garantier Preskriberade obligationer,	+ 63
vinster och kuponger m m	+ 23
Övrigt	+ 4	8
Summa	+553	-48749
Summa nettoutgifter (täcks med anslag över statsbudgeten)		-48196
1 därav för räntelån	19246
premielån	1739
sparlån	2638
statsskuldväxlar skattkammar-	7 236
växlar övr. inhemsk	2188
upplåning	943
utlandslån	9744

Garantigivning

Allmänt

Staten genom riksgäldskontoret lämnar i
enlighet med riksdagens beslut garanti för
lån som upptas av såväl privata som helt
eller delvis statsägda företag, organisationer
och stiftelser. Garanti kan lämnas för
lån upptagna i Sverige eller utomlands och
kan avse såväl obligationslån som banklån
eller andra former av krediter. Statliga garantier
utfärdas förutom av riksgäldskontoret
även av ett antal andra myndigheter.
I fråga om lån upptagna utomlands svarar
riksgäldskontoret för den helt dominerande
garantigivningen. Detta ger påtagliga
samordningsfördelar inte minst mot bakgrund
av riksgäldskontorets roll som företrädare
för staten vid dess egen utlandsupplåning.

Kreditgarantigivningen kan vara ett alternativ
till att ge anslag över statsbudgeten
till viss verksamhet och kan således
vara ett sätt att möjliggöra angelägen
verksamhet, vilken annars inte skulle
kunnat komma till stånd eller fortleva.
Särskilt på senare år har emellertid uppmärksammats
de faktiska riskerna för
kostnader för staten i de fall låntagaren
inte kan uppfylla sina förpliktelser. För
riksgäldskontorets del har kostnadsriskerna
hittills framför allt gällt garantier
inom det statliga varvs- och rederistödet.
Sålunda har riksgäldskontoret bia i anslutning
till Johanssongrupppens konkurser
i år nödgats infria kreditgarantier
uppgående till totalt cirka 365 miljoner
kronor. Statens totala förlust orsakade av
dessa konkurser är ännu svår att uppskatta.
Den beräknas emellertid komma att bli
betydande. Den slutliga förlusten är bia
beroende av vad försäljningen av de fartyg,
i vilka staten har pantsäkerheter, kan inbringa.

Riksgäldskontorets totala garantiåtaganden
per 1983-06-30 uppgår till 42,7 miljarder
kronor.

Totalt har riksgäldskontoret under årens
lopp infriat garantier om cirka 825 mil -

joner kronor. Hittills har riksgäldskontoret
återfått 243 miljoner av detta belopp. Utestående
fordran per 1983-06-30 uppgick sålunda
till 582 miljoner kronor. Vad den
slutliga förlusten kommer att bli är svårt
att uppskatta, eftersom den bl a är beroende
av intjäningsförmågan hos de fartyg i
vilka riksgäldskontoret har säkerheter.

För flertalet kreditgarantier utgår en avgift
varierande mellan 0,25 procent och 1
procent på av riksgäldskontoret garanterat
belopp. Avgiften debiteras per budgetår
och i efterskott. Innevarande budgetår faktureras
garantiavgifter på ca 100 miljoner
kronor.

Statligt stöd till varvsföretag m m

Stödet till svenska varvsföretag infördes
1963, då riksdagen uppdrog åt riksgäldskontoret
att utfärda statliga kreditgarantier
på i första omgången 400 miljoner kronor.
Stödet skulle medge svenska varvsföretag
att i fråga om kreditvillkor för beställda
fartyg konkurrera med den internationella
varvsindustrin. En förutsättning
för varvens kreditgivning var att motsvarande
belopp kunde lånas upp i banker
m m från varvens sida. Staten har genom
stödsystemet medverkat till att sådan upplåning
har kunnat ske genom att med garanti,
dvs borgen, säkerställa upplåningen
gentemot bankerna. Statens säkerheter
härför har väsentligen utgjorts av varvens
fordringar på fartygsbeställare samt pantsäkerheter
i de beställda fartygen. För att
kostnader skall kunna uppkomma för staten
fordras att såväl varvet som beställaren
inte kan fullgöra sina förpliktelser
samt att det fartyg som finansieras har förlorat
i värde. Risken för kostnader för staten
inom denna stödform är därför till stor
del beroende av det internationella konjunkturläget
för varvs- och sjöfartsnäringarna.
Den osedvanligt långa lågkonjunkturen
inom dessa näringar sedan i mitten
av 1970-talet har inneburit att riskerna för
kostnader för staten numera är betydande.

För närvarande gäller att riksdagen bemyndigat
riksgäldskontoret att till utgången
av 1986 utfärda kreditgarantier
inom varvsstödet till ett sammanlagt belopp
av högst 30 miljarder kronor. Vid utgången
av budgetåret var riksgäldskontorets
garantiåtagande 24,1 miljarder kronor.
Åtagandet avsåg till 83 procent upplåning
i utländska valutor, främst US dollar.
Garantier för Svenska Varv ABs upplåning
svarade för 40 procent av den totala
garantigivningen, eller 11753 miljoner
kronor, medan garantier om 235 miljoner
kronor avsåg de privata varvens upplåning.
Resterande garantier, 12 112 miljoner
kronor, är ställda för fartygsbeställarnas
upplåning.

Från och med den 1 juli 1980 regleras
aktuella stödformer i förordningen
(1980:561) om statligt stöd till varvsföretag
mm. Garanti kan utställas för lån, som
svenskt varv tar upp för finansiering av
fartygsbyggnad eller refinansiering av
kundkredit, eller för sådant lån som en beställare
tar upp i samband med betalning
till svenskt varvsföretag. Genom förordningen
infördes vissa nya stödformer, nämligen
kreditgaranti för finansiering av alternativ
produktion, stöd för exportfrämjande
åtgärder samt räntestöd. Särskilda
sk varvslån har ersatt det tidigare sk
avskrivningslånet till beställare av fartyg.
De tre sistnämnda stödformerna handläggs
av nämnden för fartygskreditgarantier och
förbigås därför i detta sammanhang. Beträffande
kreditgaranti för finansiering av
alternativ produktion gäller att sådan garanti
kan lämnas de svenska varvsföretagen
för att finansiera annan produktion än
fartyg. Bestämmelserna tar i första hand
sikte på att möjliggöra finansiering inom
garantisystemet av vissa projekt inom offshoresektorn
samt produktion i form av
bl a flytande fabriker o dyl.

Rederistöd

År 1977 infördes det s k rederistödet, som
regleras i förordningen (1977:497) om statlig
kreditgaranti till svenskt rederiföretag.
Stödet syftade i början till att motverka att
svenska rederiföretag av likviditetsskäl
skulle tvingas sälja sådant tonnage till utlandet
som ansågs vara livsdugligt inom
svensk sjöfartsnäring. Senare har en sådan
försäljning i viss utsträckning accepterats.
Stödet har numera till syfte att medverka
till en ur samhällets synvinkel önskvärd
strukturrationalisering av svensk rederi -

näring. För närvarande gäller att riksdagen
bemyndigat riksgäldskontoret att till
utgången av 1984 utförda kreditgarantier
till ett sammanlagt belopp av högst 380
miljoner kronor. Det aktuella garantiåtagandet
uppgick den 30 juni 1983 till 80
miljoner kronor.

Övriga garantier

Utöver den verksamhet som ovan beskrivits
om stöd till den svenska varvs- och
rederinäringen utfärdar också riksgäldskontoret
garanti- och ansvarsförbindelser
m m på ett antal andra områden, däribland
energiområdet.

Inom energiområdet infördes år 1975 ett
särskilt garantisystem, vilket i första hand
syftade till att underlätta finansieringen
av utbyggnaden av oljefölt i bl a Nordsjön.
Garanti kan ställas för såväl svenska som
utländska företags lån för finansiering av
investeringar i utvinning mm av råolja
samt för svenska företags ekonomiska åtaganden
i samband med prospekterings- och
utvinningsverksamhet utomlands. Detta
garantisystems tillämpningsområde har
successivt utvidgats och regleras sedan
1981 i förordning om statlig garanti för
utvinning mm av olja, naturgas eller kol.
Garantiramen fastställdes ursprungligen
till 2 miljarder kronor och höjdes 1981 till 4
miljarder kronor. Garanti har hittills
ställts i fyra fall till ett belopp om 479 miljoner
kronor.

År 1973 bildades Svensk Kärnbränsleförsöijning
AB med uppgift att främja landets
försörjning med kärnbränsle. Riksgäldskontoret
ställer garanti för bolagets
finansiella åtaganden i samband med upphandlingar
inom kämbränslecykeln m m.
Riksdagen har fastställt en garantiram
uppgående till totalt 800 miljoner kronor,
varav 663 miljoner kronor utnyttjats.

Inom energiområdet garanterar riksgäldskontoret
även Forsmarks Kraftgrupp
ABs utlandsupplåning. Av den av riksdagen
beslutade garantiramen uppgående till
cirka 10 miljarder kronor har hittills 2,86
miljarder kronor utnyttjats.

Vidare utfärdar och administrerar riksgäldskontoret
garantigivningen i form av
garantifondsförbindelser och grundfondsförbindelser
för vissa finansieringsinstitut
såsom exempelvis Sveriges Allmänna Hypoteksbank,
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa
och Svenska Skeppshypotekskassan.
Statens engagemang för denna

typ av förbindelser uppgår till 18,6 miljarder
kronor.

Slutligen må nämnas att Sveriges åtaganden
gentemot vissa internationella organisationer
såsom Internationella utvecklingsfonden
(IDA), Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB), Asiatiska utvecklingsbanken
och Afrikanska utvecklingsfonden
bia fullgörs genom att riksgäldskontoret
utfärdar skuld- och garantiförbindelser
till dessa organ.

Tabell 13. Riksgäldskontorets garantiåtagande resulterade i följande in- och
utbetalningar under budgetåret 1982/83 (miljoner kronor)

	Utbetaln	Inbetaln	Netto
Kalmar Varv AB	0,02	0,3	+ 0,28
Lödöse Varv AB	24,7	4,8	- 19,9
AB Oskarshamns Varv	7,2	9,8	+ 2,6
Beställarstöd -
Johanssongruppen	317,5	109,4	-208,1
Övriga garantier	16,0	5,8	- 10,2
TOTALT	365,4	130,1	-235,3

Tabell 14. Tom 1983-06-30 har
riksgäldskontoret infriat följande
belopp (netto, miljoner kronor)

Kalmar Varv AB	62,1
Lödöse Varv AB	42,9
AB Oskarshamns Varv	107,4
Beställarstöd -
Johanssongruppen	336,3
Övriga garantier	32,9
TOTALT	581,5

• •

Övriga uppgifter

Lönsparandet

Statsmakterna har sedan slutet av
1940-talet på olika sätt stött lönsparandet i
bankerna. Riksgäldskontoret har fått riksdagens
uppdrag att svara för administration
och marknadsföring av detta statsstödda
lönsparande. För närvarande Finns
fyra former av lönsparande: vinstsparkonto,
skattesparkonto, skattefondkonto
samt företagsanknutna aktiesparfonder.
Lönsparandet har ökat mycket kraftigt sedan
skattesparandet infördes i oktober
1978. Totalt fanns den 30 juni 1982 2,6
miljoner konton med en sammanlagd behållning
på 20,8 miljarder kronor. Vid slutet
av år 1978 var motsvarande tal 1,6 miljoner
konton resp 6 miljarder kronor. Denna
utveckling belyses närmare i figur 29
och 30.

Vinstsparkonto

Tidigare lönsparformer ersattes 1972 av
Nya lönsparandet. Liksom tidigare finansi Fig

29. Antal konton i lönsparandet

Antal konton

(tusental)

1500-1

1400-1300-1200-1100-1000-900-800
700
600
500
400
300
200
100

I Vinstsparkonto
I l Skattesparkonto
illfjl Skattelondkonto
Företagsanknutna
aktiesparfonder

erade staten här ett årligt lotteri bland deltagarna
i ett regelbundet sparande. När
nya former av lönsparande (se skattesparoch
skattefondkonto nedan) infördes 1978,
bytte Nya lönsparandet namn till Vinstsparkonto.
Begreppet lönsparande används
nu som samlingsnamn för alla de statsstödda
sparformerna.

Vinstsparandet fick en god start med ca
350000 öppnade konton under det första
året 1972. Utvecklingen har därefter karakteriserats
av en stadig ökning av antalet
konton tom 1978. Ökningstakten har
därefter minskat avsevärt. En anledning
härtill är den hårdnande konkurrensen om
bankspararnas pengar t ex i form av
skattesparandet samt spar- och premieobligationer.
Den 30 juni 1983 fanns 1470 700
konton. Den sammanlagda behållningen
på Vinstsparkontona ökar med ca 1,5 miljarder
kronor per år och var vid budgetårets
slut cirka 12,2 miljarder kronor. Den
genomsnittliga behållningen på Vinstsparkonto
var den 30 juni 1983 8 320 kronor.

För att få spararen att under lång tid

Fig 30. Totalt innestående på lönsparkonton
vid slutet av respektive år

Miljarder
kronor
13-.

I Vinstsparkonto
I I Skattesparkonto

Ii 1 Skattefondkonto

Företagsanknutna
aktiesparfonder

hålla kvar sina pengar på sitt Vinstsparkonto
fanns tidigare regler om s k sparpremier.
Dessa regler blev med tiden besvärliga
att hantera och att informera allmänheten
om. Med början 1 januari 1982 utgick
därför denna sparpremie och ersattes med
en vinstutlottning under mars månad för
konton med pengar som kvarstår under en
längre tid. Vinstsumman är 1 procent av
det totala beloppen på vinstsparkontona
och den bekostas till 70 procent av staten
och till 30 procent av bankerna. (Liksom
tidigare sker en utlottning i september där
den av staten helt bekostade vinstsumman
är 4 procent av saldoökningen under sparåret
på samtliga konton.) Den högsta vinsten
i marsdragningen var 250000 kronor
och i septemberdragningen höjs den till
400000 kronor. Vidare förenklades en del
detaljregler som harmonierades med skatte
sparandet.

I septemberdragningen utlottades totalt
125,75 miljoner kronor och i marsdragningen
7,7 miljoner kronor.

Skattesparandet — nya former
för lönsparande

För att främja det privata hushållssparandet
infördes två nya lönsparformer från
den 1 oktober 1978. Den ena formen avser
ett skattebefriat sparande i bank och kallas
Skattesparkonto. I den andra formen,
som kallas Skattefondkonto, placeras sparandet
i speciella aktiesparfonder. Från
den 1 januari 1981 finns ett till skattesparandet
anslutet system med företagsanknutna
aktiesparfonder för anställda i
svenska börsnoterade företag (inkl sådana
som noteras på den sk fondhandlarlistan).
Dessa senare aktiesparfonder köper endast
aktier i det egna företaget.

I syfte att förbättra villkoren för aktieplaceringar
och att förbättra företagens
möjligheter att attrahera nytt riskvilligt
kapital förbättrades villkoren för skattefondkonto.
Från 1980 höjdes därför skattereduktionen
från 20 till 30 procent. Från
den 1 januari 1981 höjdes det högsta sparbeloppet
för skattefondkonto från 400 till
600 kronor per månad. Samtidigt infördes
som nämnts de företagsanknutna aktiesparfondema.

Från år 1983 har sparskattereduktionen
sänkts med 10 procentenheter för respektive
sparform.

Regeländringarna tillsammans med utökad
information och offentlig debatt ledde
till att antalet skattefondkonton ökade

från 75000 till 300000 konton under 1981
och under 1982 till 457 000. Antalet skattefondkonton
har fortsatt att öka. Den 30
juni 1983 fanns 536500 konton med en
sammanlagd behållning på 4,3 miljarder
kronor. Vid samma tidpunkt fanns det till
de företagsanknutna fonderna 58000
kontoanslutna med en behållning av 444
miljoner kronor.

Administration och marknadsföring
av lönsparandet

Riksgäldskontoret har fått riksdagens uppdrag
att administrera de olika lönsparformerna.
Riksgäldsfullmäktige har därför
fastställt för samtliga banker och aktiefonder
gällande regler. Upplåningsenheten
inom riksgäldskontoret svarar beträffande
Vinstsparandet för vinstutlottningarna
mm. För Skattesparandet svarar kontoret
för kontroller och återföringar till staten
när sparbeloppet tas ut före femårsperiodens
utgång m m. Vinstsparkonto och skattesparkonto
kan öppnas i alla affärs-, förenings-
och sparbanker samt i HSBs och
KFs sparkassor. Skattefondkonto erbjuds
av flertalet banker.

Information till allmänheten om dessa
statsstödda sparformer sker genom lönsparkommitten,
som utses av riksgäldsfullmäktige
och som består av representanter
för riksgäldskontoret, bankerna, arbetsmarknadens
parter mfl. För budgetåret
1982/83 har anslagits 2,7 miljoner kronor
till informationsinsatser.

Sparformernas utveckling redovisas ytterligare
i tabellerna 9—11 i tabellbilagan.

Statligt stöd till
politiska partier

Enligt lagen om statligt stöd till politiska
partier fördelas detta stöd av partibidragsnämnden.
Nämnden består av tre ledamöter
och utses av riksgäldsfullmäktige.
Nämnden sammanträder normalt i oktober
varje år för att besluta om fördelning av
stödbeloppet för en period på ett år räknat
from den 15 oktober. Utbetalning av bidragen
görs sedan av riksgäldskontoret.
Nämnden fördelade i oktober 1982 det statliga
stödet för tiden from 15 oktober 1982
tom 14 oktober 1983 enligt följande:

Sveriges Socialdemokratiska
Arbetarparti	Kronor
Partistöd	26988000
Kanslistöd, grundstöd	3025 000
tilläggsstöd	1 402 700
	31415 700
Moderata Samlingspartiet
Partistöd	12975000
Kanslistöd, grundstöd	3 025000
tilläggsstöd	1087 900
	17 087900
Centerpartiet
Partistöd	10899000
Kanslistöd, grundstöd	3025 000
tilläggsstöd	708400
	14 632400
Folkpartiet
Partistöd	6055 000
Kanslistöd, grundstöd	3 025 000
tilläggsstöd	265 650
	9345 650
Vänsterpartiet Kommunisterna
Partistöd	3 460000
Kanslistöd, grundstöd	3025 000
tilläggsstöd	253 000

6738000

Rörliga krediter

Riksdagen har uppdragit åt riksgäldskontoret
att tillhandahålla s k rörliga krediter
åt vissa statliga myndigheter, företag och
affärsdrivande verk. Dessa rörliga krediter
är avsedda att utgöra rörelsekapital och
kan närmast liknas vid de checkräkningskrediter
privata företag har hos bankerna.

Den totala ramen för rörliga krediter utgjorde
1983-06-30 nära 11 miljarder kronor.
Under budgetåret 1982/83 har ramen
för televerkets kredit för abonnentutrustningar
ökats från 800 till 1 200 miljoner
kronor.

På utestående kreditbelopp erläggs ränta
efter en räntesats som fullmäktige bestämmer
med hänsyn till förhållandena på
den allmänna kreditmarknaden. Denna

räntesats har under budgetåret 1982/83 utvecklats
enligt följande:

från 1982-03-11 : 15,5%
1982-07-14:16,5%
1982-09-13:16,0%
1982-09-30 : 18,5 %

1982-10-17:16,5%

1983-01-20:15,5%
1983-04-07:15,0%

De totala ränteintäkterna för ianspråktagen
rörlig kredit uppgick under budgetåret
till 165 miljoner kronor.

Riksgäldskontorets fordran för ianspråktagna
krediter utgjorde ca 2,2 miljarder
kronor 1982-06-30 och ökade under budgetåret
1982/83 med 848 miljoner kronor till
ca 3,0 miljarder kronor 1983-06-30.

De ramar riksdagen fastställt för de rörliga
krediterna samt utnyttjandet av desamma
framgår av tabell 12 i tabellbilagan.
Av tabellen framgår att riksdagen beviljat
ett totalt belopp av 200 miljoner kronor
för statliga myndigheter med uppdragsverksamhet.
Inom denna ram hade
regeringen vid budgetårets slut ställt 148,9
miljoner kronor till förfogande för de myndigheter
som anges i tabell 13 i tabellbilagan.

Statsskuldboken

För att underlätta hanteringen av obligationer
har riksgäldskontoret sedan länge
tillhandahållit möjligheten för kapitalplacerare
att registrera sitt obligationsinnehav
i statsskuldboken. Denna motsvarighet
till aktiemarknadens värdepapperscentral
har medfört att kapitalplacerarnas obligationshantering
har förenklats, medan
den för riksgäldskontoret innebär dels att
kostnaderna för obligationstryck och
distribution har minimerats. dels att ränteutbetalningsrutinerna
kunnat förenklas
och därmed förbilligas. All inskrivning i
statsskuldboken sker kostnadsfritt.

Merparten av inskrivningarna i statsskuldboken
representeras av räntelöpande
obligationer. Ägare av ränteobligationer
har rätt att utan avgift överlämna sina obligationer
till riksgäldskontoret för inskrivning
i statsskuldboken. Denna möjlighet
har inneburit att över 90 procent av
alla obligationer direkt inskrivs i statsskuldboken,
vilket i motsvarande mån begränsat
behovet av att trycka obligationer.
Med några få undantag är samtliga utelö -

5 Riksdagen 1983184. 2 sami. Nr 3

pande obligationslån inskrivna i statsskuldboken
till praktiskt taget hela sitt
utelöpande belopp.

Det i statsskuldboken inskrivna beloppet
av statens räntelöpande obligationslån
ökade under budgetåret 1982/83 med 22
miljarder kronor till över 182 miljarder
kronor 1983-06-30, fördelat på 3819 deponenter.
Under budgetåret 1982/83 utbetalades
ränta på inskrivna obligationer med
sammanlagt 19 miljarder kronor mot 12
miljarder kronor under närmast föregående
budgetår.

I begränsad utsträckning tillåts inskrivning
av premie- och sparobligationer i
statsskuldboken. Inskrivning i statsskuldboken
av premieobligationer kan ske endast
i sådana fall då obligationer tillhör
omyndig som inte själv äger råda över dem,
eller då obligationerna förvaltas av god
man. Inskrivning får också göras av premieobligationer
som ingår i av statsinstitutioner
förvaltade donationsmedel. Det i
statsskuldboken inskrivna premieobligationsbeloppet
uppgick 1983-06-30 till 129
miljoner kronor fördelat på 4 304 depositioner
mot 322 miljoner kronor 1982-06-30.

Sparobligation, som utfärdas för omyndig,
vilken inte själv får förfoga över obligationen,
kan också inskrivas i statsskuldboken.
Därvid spärras obligationsbeloppet
så att det inte får lyftas utan överförmyndarens
tillstånd. I övrigt mottas sparobligationer
inte till inskrivning i statsskuldboken.
Den 30 juni 1983 var sparobligationer
inskrivna i statsskuldboken till ett
nominellt belopp av 200 miljoner kronor
fördelat på 11 108 depositioner. Samma tid
året före uppgick beloppet till 142 miljoner
kronor respektive 8 509 depositioner.

Riksgäldskontorets
organisation och
resurser

Organisation

Riksgäldskontorets nuvarande organisation
förbereddes genom en översyn under
senare delen av 1970-talet. Organisationen
framgår av vidstående organisationstablå.

Kontoret leds under riksgäldsfullmäktige
av riksgäldsdirektören.

Verksamheten är organiserad i sex enheter -

Upplåningsenheten sköter bevakning av
kreditmarknaden, planerar och genomför
den inhemska upplåningen samt efterarbetar
inlösta värdepapper. Till enheten
hör också kontorets uppgifter i
samband med administrationen av lönsparandet.
Personalstyrkan motsvarar
50 årsverken.

- Utlandslåneenheten, som upprättades i
april 1983, planerar och genomför upplåningen
utomlands, inkluderande internationella
marknadskontakter, låneförvaltning,
internationella ekonomiska bedömningar
samt presentationer och prospekt.
Personalstyrkan motsvarar 9 årsverken.

- Ekonomienheten arbetar med redovisning,
kassafunktion, statsskuldbok, viss
in- och utlåning samt prognosverksamhet.
Personalstyrkan motsvarar 34 årsverken.

- Garanti- och rättsenheten har hand om
kreditgarantier, juridiska frågor i anslutning
till upplåning både i Sverige
och utlandet samt övrig juridisk service.
Personalstyrkan motsvarar 14 årsverken.

- Administrationsenheten arbetar med
personaladministration, verksamhetsplanering,
administrativ service samt
administrativ utveckling och datordrift.

Personalstyrkan motsvarar 33 årsverken.

— För intern revision av riksgäldskontoret
och övriga riksdagens verk utom riksbanken
finns en revisionsenhet underställd
riksgäldsfullmäktige. Personalstyrkan
motsvarar knappt 4 årsverken.
Därutöver finns personal för samhällsekonomiskt
utredningsarbete, informationsverksamhet
samt fullmäktigeservice.
Personalstyrkan motsvarar ca 8 årsverken.

Riksgäldskontorets personalstyrka enligt
organisationsplanen (fast anställda)
motsvarade under budgetåret 1982/83 cirka
155 årsverken. Vid arbetstoppar har
dessutom tillfälligt anställda anlitats.

Utöver den egna organisationen anlitar
riksgäldskontoret utomstående för olika
arbetsinsatser. En del av kontorets datorbearbetningar
utförs av DAFA. För utveckling
av datasystem och för rådgivning
i samband med utlandsupplåning m m har
konsulter anlitats. Marknadsföring i samband
med den inhemska upplåningen utförs
i samarbete med annonsbyråer. Både
inhemska och utländska banker m fl medverkar
vid emission och inlösen av olika
lån. Större delen av vinsterna på premieobligationer
betalas ut via bankerna eller
posten.

Anslag

Kostnaderna för riksgäldskontorets verksamhet
belastar i huvudsak fyra anslag,
nämligen under huvudtiteln Riksdagen
och dess verk m m, anslagen:

Dl. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader D2.

Riksgäldskontoret: Vissa kostnader
vid emission av statslån m m

D3. Riksgäldskontoret: Administrations kostnader

för lönsparandet
samt som en särskild huvudtitel anslaget
Räntor på statsskulden m m.

På anslaget Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
förs bl a utgifter för löner,
resor, lokaler, expenser, personalutbildning,
information och automatisk databehandling.
Här redovisas också vissa inkomster.

En del av de utgifter som belastar detta
anslag är starkt volymberoende och påverkas
av kortsiktiga svängningar i verksamheten.
Exempel på volymberoende utgifter
är sådana som avser tryck och blanketter,
tillfällig personal, resor och ADB.

Anslaget Vissa kostnader vid emission
av statslån mm skall täcka kostnaderna
för obligationspapper, värdepapperstryck,
reklam, annonser, PR-verksamhet, vissa
konsulter m m.

Anslaget Administrationskostnader för
lönsparandet avser inte statsupplåning.
Under anslaget finansieras bia vinstutlottning
och information om vinstresultat
vid vinstsparandet. Lönekostnaderna för
riksgäldskontorets arbete med lönsparandet
redovisas däremot under anslaget Förvaltningskostnader.
Kostnader för vinster,
sparpremier och kampanjer i samband med
lönsparandet redovisas under anslaget
Lönsparande m m under finansdepartementets
huvudtitel.

Banker mfl medverkar vid försäljning
och inlösen av obligationer och andra lån
samt vid inlösen av premieobligationsvinster.
Provisionerna för detta redovisas
under anslaget Räntor på statsskulden
mm. Där redovisas också kostnader för
börsnotering av obligationer.

Kostnader i samband med statsupplåningen
kan således belasta tre anslag: Förvaltningskostnader,
Vissa kostnader vid
emission av statslån m m samt Räntor på
statsskulden m m.

Under huvudtiteln Riksdagen och dess
verk anvisade riksdagen för budgetåret
1982/83 följande anslag

Dl. Riksgäldskontoret:

Förvaltningskostnader 39076tkr
D2. Riksgäldskontoret:

Vissa kostnader vid
emission av statslån mm 32 180 tkr

D3. Riksgäldskontoret:

Administrationskostnader

för lönsparandet 1 520 tkr

Utgifterna under de tre anslagen var under
1982/83 följande

Dl. Förvaltningskostnader 38 732 tkr

D2. Vissa kostnader vid

emission av statslån mm 33956 tkr
D3. Administrationskostnader

för lönsparandet 1 060 tkr

Att utgifterna under anslaget Vissa kostnader
vid emission av statslån m m blev
högre än vad som budgetmässigt beräknades
beror dels på effekter för utlandsupplåningen
av devalveringen hösten 1982 och
de stigande dollarkurserna, dels på att
1983 års utlandsupplåning koncentrerades
till första halvåret 1983.

Nedan presenteras en grov uppskattning
av utgifterna för kontorets olika verksamhetsgrenar
under budgetåret 1982/83 så
vitt de belastar de tre här aktuella anslagen.

I lönekostnaderna ingår inte endast lön
för utfört arbete utan även lön vid sjukdom,
barnledighet och andra betalda ledigheter.
Lönekostnaderna inkluderar både
fast och tillfälligt anställda samt konsulter
(utom konsulter för systemutveckling, som
redovisas under ADB-kostnaderna).

De ADB-kostnader som avser inköp, hyror,
drift etc för riksgäldskontorets datoranläggning
har i sin helhet redovisats under
administration. Även kostnader för lokaler,
utbildning och expenser har i sin
helhet förts under administration.

Utfallet budgetåret 1982/83 för riksgäldskontorets anslag fördelat på olika
verksamhetsgrenar (miljoner kronor).

Anslaget Dl. Förvaltningskostnader Löner Lokalhyror,

lokalvård,
bevakning
Resor

Utbildning, information,
expenser mm
Automatisk databehandling

Summa utgifter
Avgår: inkomster

Summa anslaget Dl.

Anslaget D2. Vissa
kostnader vid emission
av statslån m m

Upplåning inom landet
Obligationspapper och
värdepapperstryck
Reklam m m
därav premielån
sparlån
räntelån
statsskuldväxlar
och skattkammarväxlar

Övrigt
Upplåning utom landet
Obligationspapper och
värdepapperstryck
Prospekt, annonser m m
Advokater, konsulter
utomlands

Summa anslaget D2.

Anslaget D3. Administrationskostnader
för
lönsparandet

Annonsering och drag ningslistor ADB

Summa anslaget D3.

Summa anslagen Dl,

D2 och D3

-t?

A® -®

•2r c-'' -v VA $ 4?^	* g-	/ c?	•A /	•A A	•A .c / T	/
2,0	2,8	6,6	2,5 0,5	1,4	1,2	0,5	4,2 8,0	21,7 8,0
0,2 0,5			0,8				2,7	1,0 3,2
		1,9	0,4 0,6		0,1		2,1	5,1
2,7	2,8	8,5 -0,3	3,7 1,1	1,4	1,3	0,5	17,0	39,0 -0,3
2,7	2,8	8,2	3,7 1,1	1,4	1,3	0,5	17,0	38,7

5,3

17,0

(6,9)

(9,3)

(0,4)

(0,2)

5,3

17,0

22,3

1.4
7,9

2.4
11,7

1,4

7,9

2,4

34,0

1,0

0,1

1,1

2,7 25,1 8,2 15,4 2,2

1,0

0,1

1,1

1,4 1,3 0,5 17,0 73,8

Av sammanställningen framgår att de
verksamhetsgrenar som tog de största delarna
av kostnaderna under de tre anslagen
för riksgäldskontoret är

Upplåning inom

landet ca 25mkr(34%)

Förvaltning av inhemska

lån ca 8mkr(ll%)

Upplåning utom landet

och förvaltning av

utländska lån ca 15,5 mkr (21 %)

Summa upplåning och
låneförvaltning 48,5 mkr (66 %)

Kostnaderna för administration,
lokaler,

expenser m m ca 17 mkr (23 %)

Övriga verksamheter ca 8 mkr (11 %)

Under anslaget Räntor på statsskulden m
m redovisas provisioner till banker och vissa
andra utgifter av förvaltningskaraktär.
Under 1982/83 uppgick utgifterna till

Försäljningsprovisioner 438655 tkr
Kreditavgifter 37 572 tkr

Inlösenprovisioner 81905 tkr

Kostnader för börsnotering
av obligationslån 5 159 tkr
Dragningslistor för
premielån 141 tkr

Dessa utgifter kan fördelas på verksamhetsgrenarna
enligt nedanstående tabell:

Utfallet budgetåret 1982/83 för provisioner och vissa andra förvaltningsutgifter
under anslaget Räntor på statsskulden mm fördelat på verksamhetsgrenar
(miljoner kronor)

.rP er . -c*

* a y

•O0 A /V

V <V) & A.

<? c?

Försäljningsprovisioner
och kreditavgifter
112,0 364,3 476,3

därav premielån (48,6)

sparlån (13,0)

räntelån (13,9)

statsskuldväxlar
och skattkammar växlar

(36,5)

Inlösenprovisioner 71,2 10,7 81,9

därav premielån (68,9)

(inkl vinster)

sparlån (2,1)

räntelån, stats- (0,2)

skuld- och skattkammarväxlar

Börsnotering av

obligationslån 3,1 2,1 5,2

Dragningslistor för

premielån

Utgifter (2,7)

Inkomster (2,6)

Summa 0,1 0,1

Summa för delar av
anslaget Räntor på

statsskulden m m 112,0 74,4 377,1 563,5

Organisation

per den 31 december 1982

Verksamhets planerings funktion -

AU/ADB grupp -

Intendentur grupp -

Utlandslåne funktion -

Samhälls ekonomisk grupp -

Statsskuld boksgrupp -

^ PA-grupp

Spargrupp

Emissions grupp -

Informations funktion -

Prognos grupp -

Premiegrupp

Kassagrupp

Redovisnings grupp -

Riksgäldskommissarie

Riksgäldssekreterare

Chefekonom

Revisionsenhet

Riksgäldsdirektör

Riksgäldsfullmäktige

UPPLÅNINGS ENHET -

EKONOMI ENHET -

GARANTI- o RÄTTSENHET
Fartygskreditgarantier
Avtalsjuridik m m

ADMINISTRATIONS ENHET -

”Tjänsten upphörde 1983-04-01 i samband med innehavarens pensionering.

21 En utlandslåneenhet upprättades 1983-04-01 med en byråchef som chef för enheten. Utlandslånefunktionen upphörde därmed.
31 Ur emissionsgruppen bildades 1983-05-01 en kundservicegrupp, som ingår i upplåningsenheten.

TABELLBILAGA

Tabell 1. Den svenska statsskulden

Tabell 2. Förändringen av den svenska statsskulden

Tabell 3. Statsskuldens placering 31 december 1982 (mkr)

Tabell 4. Statsskuldens placering vid slutet av åren 1978—1982
Tabell 5. Statsskuldens fördelning på förfallotider (per 1983-06-30)

Tabell 6. Några uppgifter om premieobligationslånen

Tabell 7. Antal tecknare, emitterat belopp och genomsnitt per tecknare för Spar 66
— Spar 83 Vårlånet
Tabell 8. Sparobligationslånen under budgetåret 1982/83
Tabell 9. Vinstsparandets utveckling
Tabell 10. Skattesparkontots utveckling
Tabell 11. Skattefondkontots utveckling

Tabell 12. Disponerad rörlig kredit vid slutet av budgetåren 1979/80—1982/83 (mkr)
Tabell 13. Myndigheter med uppdragsverksamhet. Av regeringen medgivna kreditramar
för rörliga krediter den 1 juli 1983

Tabell 1. Den svenska statsskulden
	79-06-30	80-06-30	81-06-30	82-06-30	83-06-30
	mkr	%	mkr	°k	mkr		mkr	%	mkr	%
Räntelöpande obligationslån	89025	64,0	108385	56,4	117 878	46,6	170047	53,2	201333	49,4
Premieobligationslån	16150	11,6	19900	10,4	21225	8,4	23 225	7,3	26025	6,4
Sparobligationslån	8504	6,1	10419	5,4	15347	6,1	18 767	5,9	24 084	5,9
Statsskuldforbindelser	2615	1,9	2513	1,3	1263	0,5	1263	0,4	333	0,1
Statsskuldväxlar	-	-	-	-	-	-	-	-	58710	14,4
Skattkammarväxlar	3882	2,8	13885	7,2	44 155	17,4	36781	11,5	848	0,2
Lån hos statsinstitutioner	3167	2,3	4 878	2,5	6376	2,5	7066	2,2	14 564	3,6
och fonder
Övriga lån	868	0,6	3	0,0	3	0,0	2	0,0	2	0,0
Totalt i Sverige	124211	89,3	159983	83,3	206247	81,5	257 151	80,4	325 898	80,0
Lån utomlands	14 876	10,7	32105	16,7	46721	18,5	62 536	19,6	81427	20,0
Totalt	139086	100,0	192088	100,0	252968	100,0	319686	100,0	407325	100,0

Tabell 2. Förändringen av den svenska statsskulden
	1978/79	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83
	mkr	%	mkr	%	mkr	%	mkr	%	mkr	%
Räntelöpande obligationslån 26138	77,2	19360	36,5	9493	15,6	52168	78,2	31286	35,7
Premieobligationslån	3 050	9,0	3 750	7,1	1325	2,2	2 000	3,0	2800	3,2
Sparobligationslån	2010	5,9	1915	3,6	4 927	8,1	3420	5,1	5317	6,1
Statsskuldforbindelser	62	0,2	-102	- 0,2	-1250	-2,1	-	-	-930	-1,1
Statsskuldväxlar	-	-	-	-	-	-	-	-	58 710	67,0
Skattkammarväxlar	-2947	-8,7	10003	18,9	30270	49,7	-7374	-11,1	-35933	- 41,0
Lån hos statsinstitutioner	1000	3,0	1710	3,2	1499	2,5	689	1,0	7 498	8,6
och fonder
Övriga lån	864	2,6	-865	-1,6	-0	-0,0	-0	-0,0	-0	-0,0
Totalt i Sverige	30176	89,1	35772	67,5	46 264	76,0	50904	76,3	68 747	78,4
Lån utomlands	3673	10,9	17 229	32,5	14616	24,0	15815	23,7	18 891	21,6
Totalt	33848	100,0	53002	100,0	60880	100,0	66718	100,0	87639	100,0

Tabell 3. Statsskuldens placering 31 december 1982 (mkr)

	Ränte- löpande obligations- lån	Statsskuld- förbin- delser	Skattkam-marväxlar (29174) Kortfristig upplåning hos banker mfl (3180) Statsskuld-växlar (37 180)	Premie- obligationer (23225) Spar- obligationer (21087)	Lån hos stats-institutioner och fonder mm (10034) Övrigt (35230)4	Summa	%
Inom landet Riksbanken	23 4001	12	353961			58808*	16
Affärsbanker	65 666	241	7 077	186	-	73 170	19
Sparbanker	4871	1	58	-	-	4 930	1
Statliga myndigheter	7972	535	-	-	7779	9111	2
och fonder Försäkringsanstalter	313863	392	2 793	_	_	34571	9
Allmänna pensionsfonden	51339	50	-	-	-	51389	14
Övriga kreditinrättningar	232	-	-	-	-	23	0
Kommuner och av kommuner	602	-	2 130*	-	-	2190*	1
förvaltade fonder, landsting Aktiebolag och ekonomiska	8332	_	22 6931	_	2253	25 779*	7
föreningar Fonder o d	212	_	_		2	23	0
Understödsföreningar o d	3832	1	-	-	-	384	0
Enskilda personer	3932	2	-	44126	-	44521	12
Ej specificerat (restpost)	363*	-	17l	-	2	382*	0
Utom landet	36580	-	-	-	35 228	71808	19
Totalt	216115	1234	70164	44 312	45 264	377 089	100

1 Uppskattat belopp.

2 I statsskuldboken inskrivet belopp.

3 Riksbolag.

4 Varav 35 228 utom landet.

Tabell 4. Statsskuldens placering vid slutet av åren 1978—1982

	1978	1979	1980	1981	1982
	mkr	%	mkr	*	mkr	%	mkr	%	mkr	%
Inom landet
Riksbanken*	24 406	19	38956	22	38316	17	50486	17	58808	16
Affärsbanker	30061	23	31980	18	48450	21	72842	25	73170	19
Sparbanker	2291	2	3345	2	4 396	2	6013	2	4 930	1
Övriga kreditinrättningar	71	0	244	0	40	0	31	0	23	0
Statliga myndigheter och fonder	4 262	3	4 892	3	4960	2	5706	2	9111	2
Försäkringsanstalter	12 245	9	15 826	9	19598	9	24 350	8	34571	9
Allmänna pensionsfonden	23 650	18	28633	16	35110	15	43 295	15	51389	14
Kommuner och av kommuner förvaltade fonder, landsting	217	0	180	0	84	0	129	0	2 1902	1
Aktiebolag och ek föreningar	443	0	2615	1	430	0	769	0	25 7792	7
Fonder o d	284	0	574	0	444	0	552	0	23	0
Understödsföreningar o d	483	0	519	0	452	0	442	0	384	0
Enskilda personer	20657	16	26636	15	34413	15	38358	13	44 521	12
Ej specificerat (restpost)*	871	1	472	0	598	0	984	0	382	0
Utom landet	11233	9	20272	12	42297	18	51632	17	71808	19
Summa	131175	100	175 146	100	229589	100	295 590	100	377089	100

1 Uppskattade belopp.

2 Uppskattat belopp.

Tabell 5. Statsskuldens fördelning på förfallotider (per 1983-06-30)

Inhemsk

skuld1

mkr

Utländsk skuld

Miljoner enheter lånevaluta

USD DEM FFR CHF BEC NLG JPY

GBP

Motsvarande
i svenska Total
kronor, skuld

SDR mkr mkr

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1989

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000
2001

2010

40916
56808
34 084
25 774
15 794
29577
19106
12924
30906
27 335
17 252
690
152
8
8

709

389

970

1197

11573

17084

1071

342

2705

1229

179

128

20	-	21	77	-	20000	-	-	6208	47124
330	-	807	154	90	-	-	-	7165	63 973
20	400	240	154	50	6000	-	-	9096	43180
255	130	525	154	115	8400	50	500	17 222	42996
825	120	298	154	130	10000	27	-	13 536	29330
450	-	58	75	105	12000	27	-	15611	45 188
700	-	78	75	80	24 000	27	-	11886	30992
1230	-	98	1	80	39000	27	-	8451	21375
50	-	158	-	80	8000	27	-	3573	34 479
175	-	135	-	80	31200	14	-	2618	29953
50	-	-	-	60	22 400	-	-	10422	27674
50	-	-	-	20	-	-	-	427	1117
50	-	-	-	20	-	-	-	1573	1725
-	-	-	-	20	-	-	-	276	284
-	-	-	-	10	-	-	-	1005	1013
-	-	-	-	-	-	-	-	160	160
-	-	-	-	-	-	-	-	99	99
—	_	~	_	—	_	~	_	46	46
:	-	:	-	:	:	13	-	152	152

Anm. Omräkning till svenska kronor har skett efter växelkurserna den 30 juni 1983.

1 I sammanställningen ingår inte 14 564 mkr avseende lån hos statsinstitutioner och fonder för vilka någon uppsägningstid
inte är fastställd.

2 Avser andra halvåret 1983.

3 Exklusive USD 650 milj som kan förtidsinlösas detta år på obligationsinnehavarnas begäran men som här inkluderas
i 1989 års återbetalningar.

4 Exklusive USD 1 200 milj som kan förtidsinlösas detta år på obligationsinnehavarnas begäran men som här
inkluderas i 1993 års återbetalningar.

5 Exklusive USD 150 milj som kan förtidsinlösas detta år på obligationsinnehavarnas begäran men som här inkluderas
i 1995 års återbetalningar.

Tabell 6. Några uppgifter om premieobligationslånen

Lån av år	Lånebelopp mkr	Årlig vinstutlottning i °/t av lånesumman	Antal obligationer st	Högsta vinsten kr
19731	550	5,90	5500000	2x400000
1973 II	425	5,93	4 250000	2x400000
1974 1	600	5,93	6000000	2x400000
1974 II	400	5,94	4 000000	2x400000
1974 III	700	6,00	7 000000	2x400000
19751	750	6,40	3750000	500000
1975 II	550	6,40	2750000	500000
1975 III	550	6,75	2750000	500000
19761	600	6,90	3000000	500000
1976 II	650	6,90	3 250000	500000
1976 III	950	6,90	4 750000	500000
19771	600	7,25	3000000	500000
1977 II	500	7,25	2500000	500000
1977 III	1200	7,30	6000000	2x500000
19781	550	7,36	2750000	500000
1978 II	650	7,36	3 250000	500000
1978 III	1400	7,36	7 000000	2x500 000
19791	1000	7,40	5000000	625000
1979 II	1200	7,40	6000000	625000
1979 III	1900	7,40	9500000	2x625000
19801	1300	8,00	6500000	625000
1980 II	1000	8,00	5000000	625000
1980 III	2000	8,00	10000000	2x625000
1981	600	9,00	3 000000	750000
19821	800	9,00	4 000000	750000
1982 II	900	9,00	4 500000	750000
1982 III	900	9,00	4 500000	750000
19831	800	9,00	4 000000	1000000
1983 II	2000	9,00	10000000	1000000

Löptiden för lån av år 1973-1980 är tio år. För lån av år 1981-1983 är löptiden fem år. Vinstutlottningen sker två
gånger om året vid olika tidpunkter för olika lån. Obligationer tom 1974 års lån är nominellt på 100 kronor och de
därefter utgivna på 200 kronor.

Tabell 7. Antal tecknare, emitterat
belopp och genomsnitt per
tecknare för Spar 66 — Spar 83
Vårlånet

	Antal tecknare st	mkr	Medel-belopp per teckning kr
Spar 66	103823	424,2	4 086
Spar 68	97 584	339,3	3477
Spar 72	109846	556,7	5068
Spar 73	102568	531,5	5182
Spar 74	107526	582,4	5417
Spar 75	146721	912,5	6219
Spar 76	147 006	908,6	6181
Spar 77	192 795	1 248,3	6475
Spar 78	256035	2 149,7	8396
Spar 79	220160	1967,3	8396
Spar Extra 80	100575	980,2	9746
Spar 80	333 890	3634,5	10885
Spar Extra 81	99606	1084,6	10889
Spar 81	170529	1645,7	9 703
Spar 82 Vårlånet	109345	1 495,8	13679
Spar 82	254497	2822,4	11090
Spar 83 Vårlånet	114 639	1354,4	11815

Tabell 8. Sparobligationslånen under budgetåret 1982/83

	Låneskuld den 30 juni 1982 tkr	Krediterade räntor (värdestegr. netto) tkr	Sålda obligationer (inköpsvärde) tkr	Inlösta obligationer (inköpsvärde) trk	Låneskuld 30 juni 1983 tkr
Spar 66	345949	26390	_	3761	368578
Spar 68	198679	9580	-	3521	204 738
Spar 69	189137	-114 556	-	74581	0
Spar 72	408865	-18499	-	74141	316225
Spar 73	280 174	13145	-	6459	286860
Spar 74	479911	18038	-	22934	475014
Spar 75	1162688	80192	-	238957	1003923
Spar 76	1088980	76086	-	7276	1157 790
Spar 77	1241135	146003	-	35336	1351 802
Spar 78	1759399	224 348	-	45502	1941 245
Spar 79	2151845	163 932	-	53189	2 262588
Spar Extra 80	1112286	115683	-	19751	1208218
Spar 80	4036430	597666	-	131066	4 503030
Spar Extra 81	1188845	124 307	-	26917	1286236
Spar 81	1642436	217540	-	31028	1828948
Spar 82 Vårlånet	1480000	183 427	15 764	39998	1639193
Spar 82	-	106377	2822395	22 988	2905784
Spar 83 Vårlånet	-	-	13435001	-	1343 5001
Totalt	18766759	1969659	4 181659	834 405	24 083673

1 Lånet slutredovisas efter budgetårets utgång.

Tabell 9. Vinstsparandets utveckling

År	Antal konton vid årets slut	Innestående vid årets slut mkr	Insatt under året (inkl räntor och sparpremier) mkr	Uttaget under året mkr	Vinstspar- grundande saldoökningar mkr
1972	348344	124,3	130,2	5,9	126,2
1973	482068	983,0	983,0	124,5	778,1
1974	568 747	1565,1	774,6	278,0	667,0
1975	659 700	2240,1	1014,2	339,2	819,9
1976	799600	3010,9	1285,8	514,8	1013,0
1977	1045850	4 270,1	1940,3	668,6	1653,3
1978	1 135400	5635,0	2369,4	999,9	2281,5
1979	1 194 240	6980,1	2 747,3	1442,7	2 206,5
1980	1254 657	8440,2	2881,0	1410,7	2 718,8
1981	1333500	10079,7	3330,1	1654,7	3 143,7
1982	1425900	11876,7	4 220,8	2422,4	765,8
1983 juni	1470000	12 236,6			2846,2

Tabell 10. Skattesparkontots utveckling

År	Antal konton	Innestående sparbelopp (inkl bundet sparande) mkr	Antal sparbevis	Bundet sparbelopp mkr
1978 dec	386200	306,0	(ingår för 1979)
1979 dec	461900	1910,9	436000	1968,1
1980 dec	556400	4 038,4	476 100	1843,9
1981 dec	658300	6611,1	522700	2050,1
1982 dec	752400	9619,5	577 950	2252,5
1983 juni	786100	10626,8

Tabell 11.	Skattefondkontots utveckling
År	Antal konton	Innestående sparbelopp (inkl bundet sparande) mkr	Antal sparbevis	Bundet sparbelopp mkr
1978 dec	43100	27,6	(ingår för 1979)
1979 dec	47200	157,1	44 900	151,2
1980 dec	75600	307,3	53 700	160,4
1981 dec	307 300	1403,9	269450	1100,2
1982 dec	456700	3177,6	417 250	1817,6
1983 juni	536500	4168,9
Företagsanknutna aktiesparfonder
1981 dec	44 700	175,4	44 300	171,6
1982 dec	53 000	380,7	43 750	205,5
1983 juni	58000	444,0

Tabell 12. Disponerad rörlig kredit vid slutet av budgetåren 1979/80 (mkr)	-1982/83
Myndighet m fl	Av riksdagen beviljad högsta kredit den 1/7 1983	Den 30 juni	utnyttjad kredit
	1980	1981	1982	1983
Televerket	1 950,0	1255,0	1140,0	743,0	145,0
Televerket: Abonnentutrustningar	1 200,0	-	72,7	550,0	1100,0
Statens järnvägar	500,0	120,0	408,0	138,0	408,0
Statens vattenfallsverk	350,0	-	-	-	_
Domänverket	600,0	-	-	-	20,0
Postverket	120,0	-	-	_	_
Luftfartsverket	40,0	-	_	_	_
Förenade fabriksverken	300,0	115,0	172,0	-	91,0
Riksförsäkringsverket Statens jordbruksnämnd	100,0	-	-	-	-
Prisreglering på jordbruksområdet	120,0	19,6	27,3	51,6	10,0
Säsongmässig lagring av jordbruksprodukter	250,0	133,3	193,1	59,9	77,5
Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö	50,0	-	50,0	-	-
Råvarukostnadsutjämning Lantbruksstyrelsen	40,0	-	-	-	2,7
Förvärv av skogsmark	200,0	137,3	164,0	181,5	122,2
Markförvärv för jordbrukets rationalisering	25,0	-	-	-	-
Skogsstyrelsen	55,0	-	-	-	-
Kammarkollegiet	200,0	93,0	-	45,0	200,0
Svenska reproduktions AB	0,7	-	-	-	-
Karlskronavarvet AB	8,0	-	-	_	_
Svenska skeppshypotekskassan	139,0	12,5	12,9	20,4	-
Svenska Tobaks AB	10,0	:. -	-		_
AB Vin- och spritcentralen	10,0	-	-	_	-
Svensk spannmålshandel	35,0	-	-	-	-
Sveriges exportråd	10,0	-	-	10,0	10,0
Allmänna bevakningsaktiebolaget	3,0	-	-	-	-
Norrbottens järnverk AB	125,0	-	-	-	-
Stiftelsen Samhällsföretag	400,0	136,0	100,0	-	-
Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling	3,0	-	-	-	-
Forskningsstiftelsen Svensk Gruvteknik	16,0	-	-	-	12,4
Statliga myndigheter med uppdragsverksamhet Regeringen (JoU 1970:3, FOU 1974: 8 och 11, NU	200,0	36,8	20,8	14,3	7,4
1975/76:49 och 1981/82:52)	3 900,0	906,2	1059,0	364,6	820,2
Summa	10959,7	2 964,6	3 419,9	2 178,3	3 026,4

Tabell 13. Myndigheter med uppdragsverksamhet. Av regeringen medgivna kreditramar för rörliga krediter den 1 juli 1983
Myndighet	Kronor
Domstolsverket	7000000
Försvarets datacentral	4000000
Försvarets forskningsanstalt	5000000
Flygtekniska försöksanstalten	7 000000
Statens hundskola	2000000
Statens bakteriologiska laboratorium	18000000
Trafiksäkerhetsverket	1000
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut	15000000
Statens väg- och trafikinstitut	3000000
Statens geotekniska institut	2000 000
Myntverket	500000
Statistiska centralbyrån	12000000
Datamaskincentralen för administrativ databehandling	16000000
Statens institut för personaladministration och personalutbildning	2 500000
Statens veterinärmedicinska anstalt	3 000000
Lantbruksstyrelsen, djurens sjuk- och hälsovård	3 000000
Statens lantbrukskemiska laboratorium	1000000
Statens maskinprovningar	2000 000
Statens utsädeskontroll	2000000
Konsumentverket	200000
Patent- och registreringsverket	100000
Statens löne- och pensionsverk	1000000
Statens planverk	500000
Statens lantmäteriverk	26000000
Sveriges geologiska undersökning	500000
Styrelsen för teknisk utveckling	100000
Sprängämnesinspektionen	2000000
Statens provningsanstalt	5000000
Marintekniska institutet	6000000
Riksantikvarieämbetet	2000000
Statens mät- och provråd	500000