NORDISKA RÅDETSSVENSKA DELEGATION (Framställning / redogörelse 1975:4)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

NORDISKA RÅDETS
SVENSKA DELEGATION

1974-12-05

Till riksdagen

Nordiska rådets svenska delegations tilläggsberättelse om rådets
tjugoandra session, andra samlingen

Nordiska rådet har såsom angivits i skrivelse den 24 april 1974 delat
tjugoandra sessionen i två samlingar. Den första hölls i Stockholm den
16-20 februari 1974 och den andra i Ålborg den 7-8 november 1974. Nordiska
rådets svenska delegation avlämnade medelst nämnda skrivelse berättelse
om rådets tjugoandra session, första samlingen, och anmälde härvid att
delegationen avsåg att efter andra samlingen avlämna ett tillägg till berättelsen.

Vid andra samlingen antogs 8 rekommendationer till Nordiska ministerrådet
rörande samarbete på de juridiska, socialpolitiska, trafikala och ekonomiska
områdena. Vidare godkändes yttranden över Nordiska ministerrådets
berättelse om det nordiska samarbetet.

Delegationen får härmed överlämna ett tillägg till ovan nämnda berättelse
jämte en bilaga innehållande texten till de antagna rekommendationerna
och yttrandena.

Stockholm den 5 december 1974

För Nordiska rådets svenska delegation
JOHANNES ANTONSSON

Christer Jacobson

1 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 4

1975:4

Tilläggs berättelse

från Nordiska rådets svenska delegation om rådets tjugoandra session,
andra samlingen, i Ålborg den 7-8 november 1974

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionens andra samling av följande

regeringsrepresentanter:

statsrådet och chefen för industridepartementet Rune Johansson,

statsrådet och chefen för socialdepartementet Sven Aspling,

statsrådet Carl Lidbom,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Kjell-Olof Feldt,

statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Bertil Zachrisson,

och följande valda medlemmar:

herrar Antonsson,

Kronmark,

Adamsson,

Nilsson i Tvärålund,

Mellqvist,

Mundebo,

Palm,

Carlsson i Vikmanshyttan,

Hammarberg,

Hemelius,

Knut Johansson i Stockholm,

Per Olof Sundman,
fru Skantz,

herr Jansson,

fru Kristensson,

herr Hermansson,

fru Håvik som ersättare för herr Arne Geijer i Stockholm samt

herr Sellgren som ersättare för herr Helén

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:

fru Lundblad,

herrar Häll,

Nordstrandh,

Larfors samt
Werner i Tyresö

1975:4

Den 7 november ersatte herr Nordstrandh herr Kronmark under första
delen av dagen.

Den 8 november ersattes herr Hermansson av herr Werner i Tyresö.
Delegationen biträddes av sin sekreterare, kanslichef Christer Jacobson,
sakkunniga och övrig personal.

Vid rådets tjugoandra session, första samlingen, i Stockholm den 16-20
februari 1974 hade till rådets president valts riksdagsman Johannes Antonsson,
Sverige, samt till vice presidenter fhv. statsminister Anker Jorgensen,
Danmark, talman V. J. Sukselainen, Finland, altingsmand Matthias
Å. Mathiesen, Island, och stortingsrepresentant Odvar Nordli, Norge. Vid
rådets tjugoandra session, andra samlingen, anmäldes att altingsmand Ragnhilda
Helgadöttir inträtt som isländsk presidiemedlem efter Matthias Ä.
Mathiesen, numera finansminister.

Såsom anmälts i berättelsen till första samlingen fördelades rådets medlemmar
på fem utskott: juridiska utskottet med 13 medlemmar, kulturutskottet
med 17 medlemmar, socialpolitiska utskottet med 13 medlemmar,
trafikutskottet med 13 medlemmar och ekonomiska utskottet med 22 medlemmar.
De svenska medlemmarna fördelades på följande sätt:

Juridiska utskottet:
herrar Adamsson,

Hermansson,

Hernelius.

Kulturutskottet:
herrar Hammarberg,

Jansson,

Mundebo (vice förman),

Sundman.

Socialpolitiska utskottet:

herrar Knut Johansson i Stockholm,

Nilsson i Tvärålund,
fru Skantz.

Trafikutskottet:

herr Carlsson i Vikmanshyttan,
fru Kristensson,

herr Mellqvist.

Ekonomiska utskottet:
herrar Antonsson,

Arne Geijer i Stockholm,

Helén,

Kronmark,

Palm (förman).

1975:4

II. Behandlade saker

På dagordningarna för tjugoandra sessionen, andra samlingen, (enligt terminologin
benämnes ärendena saker) upptogs 16 medlemsförslag (A-saker),
1 regeringsförslag (B-sak), 7 berättelser från nordiska samarbetsorgan (Csaker)
och 17 meddelanden från regeringarna rörande de av rådets rekommendationer
som icke avskrivits som slutbehandlade (D-saker). Under sessionen
företogs ändring av dagordningarna innebärande att 5 medlemsförslag
(A-saker) från dagordningarna överfördes för behandling vid sessionen i
Reykjavik 1975.

I rådet var dessutom anhängiga 28 A-saker, vilkas behandling i utskotten
fortsätter.

Beträffande samtliga saker förelåg av respektive utskott före sessionen
utarbetade och justerade betänkanden. Dessa saker kunde företas till omedelbar
behandling i rådets plenum.

Vid andra samlingen framställdes och besvarades i rådets plenum sammanlagt
4 frågor (E-saker), av vilka 2 ställts i anslutning till D-saker.

Vid andra samlingen antogs 8 rekommendationer och 3 yttranden till
Nordiska ministerrådet. Texten till dessa har fogats till berättelsen som bilaga.
Då i det följande annat icke angives, har den rekommendation, varom
är fråga, antagits enhälligt. Likaså har, då annat icke angivits, samtliga i
omröstningen deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

I det påföljande lämnas en redogörelse för de behandlade sakerna. Det
fullständiga materialet finns tryckt i rådsförhandlingarna, innefattande bl. a.
stenografiska referat av överläggningarna.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Samefrågor

Utskottet har ägnat stor uppmärksamhet åt ett medlemsförslag om samnordisk
insats för skydd av miljön i samernas kärnområden. I medlemsförslaget,
väckt av bland andra herrar Carlsson i Vikmanshyttan och Sellgren, hemställdes
att rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge och Sverige
att utarbeta ett gemensamt program för att skydda och bevara miljön i
de samiska kärnområdena. Förslagsställarna fäste uppmärksamheten på miljö-
och näringsproblemen i de samiska kärnområdena och diskuterade konsekvenserna
av den moderna tekniska utvecklingen och ett mer intensivt
utnyttjande av naturresurserna för de traditionella samiska näringarna.

Utskottet ansåg liksom förslagsställarna, att tiden nu var mogen för en
utredning om sameminoritetens hela situation och framtid. Utskottet hade
ytterligare styrkts i denna sin uppfattning efter en ”höring” med representanter
för samernas organisationer och offentliga sameorgan och myndigheter,
som utskottet haft i augusti 1974 i Rovaniemi.

1975:4

Utskottet hade behandlat medlemsförslaget med utgångspunkt från dels
samarbete på lagstiftningsområdet, dels regionalpolitisk samarbete med stöd
för samernas näringar och dels vetenskaplig forskning om den samiska miljön.
Utskottet ansåg beträffande lagstiftningssamarbetet att den långsiktiga
målsättningen borde vara att för framtiden få omfattningen av samernas
rätt juridiskt fastslagen med likartad innebörd i de nordiska länderna. Samtidigt
framhöll utskottet att frågan om omfattningen av samernas rätt är
föremål för rättslig prövning i Sverige. Utskottet ansåg sig därför inte kunna
rekommendera lagstiftning i frågan. En rekommendation borde för närvarande
endast omfatta en utredning om detaljbestämmelser angående utnyttjande
av naturresurserna. Övriga åtgärder på nordiskt plan torde få invänta
utgången av i Sverige pågående rättegångar. Beträffande det regionalpolitiska
samarbetet åberopade utskottet ett förslag till rekommendation
om en nordisk regionalpolitisk fond, vilket skulle framläggas av ekonomiska
utskottet till Ålborgsessionen. Utskottet menade, att medel ur en sådan
fond borde komma samernas näringar till del. Såvitt gällde den vetenskapliga
forskningen underströk utskottet den betydelse det nordiska sameinstitutet
har som initierande organ för forskningsprojekt. Utskottet framhöll att ministerrådet
borde tillse att forskningsresurser ställdes till institutets förfogande
och att forskningsprojekt om samernas problem inom kultur och
undervisning gavs hög prioritet inom den nordiska kulturbudgeten.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 24) till Nordiska
ministerrådet att utarbeta ett gemensamt program för att skydda och bevara
miljön i de samiska kärnområdena bestående av l)en samnordisk utredning
av frågan om rättslig reglering av användningen av naturresurserna i de
samiska områdena, syftande till att för framtiden och så snart detta är möjligt
åstadkomma ett fastställande av omfånget av samernas rättigheter 2) samordnade
regionalpolitiska åtgärder som stöd för samernas näringar samt 3) ett
samordnat nordiskt forskningsprojekt som belyser den samiska befolkningens
situation.

2. NäringsrättsUga frågor

Utskottet hade haft till behandling två medlemsförslagomde/n///ft>iaf/o/?e//a
företagen. I det ena förslaget, väckt av bland andra herrar Adamsson och
Palm, hemställdes att rådet rekommenderar ministerrådet att kartlägga vilken
roll de multinationella företagen spelar i de nordiska ländernas ekonomi
och att framlägga förslag till gemensam lagstiftning om de multinationella
företagen. 1 det andra förslaget hemställde bland andra herrar Hermansson
och Werner i Tyresö att rådet rekommenderar ministerrådet att utarbeta
en gemensam handlingsplan syftande till att begränsa och bryta de multinationella
bolagens makt i Norden inbegripande a)aktiebolagslagstiftning,
som förbjuder utländska kapitalintressens uppköp av inhemska företag
b) skärpning av gällande skatteregler och deras tillämpning så att de mul -

1975:4

tinationella bolagen tvingas att betala skatt till de nordiska länderna c) särskilda
lagregler som möjliggör full insyn i företagens verksamhet d)en plan
för nationalisering av de multinationella bolagen och skapande av statsägda
företag med ett avgörande inflytande för de anställda.

Behandlingen av medlemsförslagen i utskottet resulterade i att till utskottets
betänkande fogats tre reservationer.

Utskottet ansåg att de multinationella företagens tillväxt medförde behov
av insyn i företagens verksamhet i det enskilda landet och över landgränserna.
Likaså borde det skapas säkerhet för att de multinationella företagens
ekonomiska och politiska inflytande inte innebär en risk för att det enskilda
landet fråntages parlamentariska och administrativa kontrollmöjligheter över
landets ekonomi. Utskottet var uppmärksamt på att utredningar pågår angående
de multinationella företagens verksamhet inom många internationella
organisationer. Utskottet ansåg dock trots det internationella utredningsarbetet
en särskild nordisk utredning behövlig. Med hänsyn till de
nära förbindelserna mellan de nordiska länderna och problemens likartade
karaktär menade utskottet, att nordiska undersökningar snabbare än de undersökningar
som pågår i större internationella sammanhang skulle kunna
ge underlag för en egentlig värdering av de multinationella sällskapens ställning.

Utskottets flertal ansåg inte att ministerrådet redan nu borde rekommenderas
framlägga lagförslag som siktar mot reglering i bestämd riktning av
de multinationella företagens förhållanden. Undersökningens resultat borde
vara kända innan ställning tas till vilken form för reaktion undersökningen
borde ge. Utskottets flertal, däribland herr Hemelius, föreslog att rådet rekommenderar
ministerrådet att genomföra en undersökning av de multinationella
företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi och att ta ställning
till om denna undersökning ger underlag för en gemensam nordisk
lagstiftning och/eller andra åtgärder.

I reservation nr 1 (bl. a. herr Adamsson) hävdades att man redan nu borde
sätta som mål att genomföra en om möjligt gemensam nordisk lagstiftning.
I reservationen hemställdes, att rådet rekommenderar ministerrådet att
genomföra en undersökning av de multinationella företagens roll i de nordiska
ländernas ekonomi, bl. a. omfattande deras inverkan på den traditionella
ekonomin och på den nationella sysselsättningssituationen samt deras
förhållande till de nationella försörjnings- och beskattningsreglerna, fackföreningsrörelsens
arbetsmöjligheter och utformningen av löneavtal och
företagsdemokrati, samt vidare framlägga förslag till gemensam nordisk
lagstiftning om de förhållanden beträffande multinationella företag som
undersökningen omfattar.

I reservation nr 2 föreslog herr Hermansson att rådet rekommenderar ministerrådet
att utarbeta en gemensam handlingsplan syftande till att begränsa
och bryta de multinationella bolagens makt i Norden, inbegripande a) en
aktiebolagslagstiftning, som förbjuder utländska kapitalintressens uppköp

1975:4

av inhemska foretag, b) skärpning av gällande skatteregler som tillämpas
så, att de multinationella bolagen tvingas att betala skatt i de nordiska länderna,
c) särskilda lagregler som möjliggör full insyn i de multinationella
företagens verksamhet, d)en plan för nationalisering av de multinationella
företagen och skapande av statsägda företag med avgörande inflytande för
de anställda, varvid förutsätts att ministerrådet tar initiativ till de utredningar
som bedöms som nödvändiga för att genomföra denna handlingsplan.

I reservation nr 3 föreslogs att rådet icke skulle företaga sig något med
anledning av de två medlemsförslagen.

Medlemsförslagen gav upphov till en omfattande debatt i plenum. I denna
deltog från svensk sida herr Hernelius som talesman för utskottets majoritet
och herr Hermansson som talesman för reservation nr 2. Herr Hernelius
uppehöll sig vid de olika utredningar rörande de multinationella företagen
som pågår inom olika internationella organisationer, bl. a. inom ILO, UNCTAD,
ECOSOK, EG och OECD. Utskottets flertal menade att en nordisk
undersökning kunde bli ett komplement till de internationella undersökningarna.
Herr Hernelius underströk att först när undersökningen ärgenomförd
och resultaten därav är kända, ställning kan tas till vilken form av
åtgärder som kan bli aktuella. Herr Hermansson ansåg, att en utredning
om de multinationella bolagen borde komma till stånd liksom även en lagstiftning
i enlighet med vad som föreslagits i reservation nr 1. Det avgörande
var dock enligt de socialistiska vänsterpartiernas uppfattning hur denna lagstiftning
utformades. Lagstiftning och andra åtgärder måste riktas direkt
mot de multinationella företagens maktställning och syfta till att underlätta
nationalisering av deras egendom, framhöll herr Hermansson.

Utskottets förslag till rekommendation antogs med 35 röster mot 34 för
reservationsförslaget nr 1. En medlem avstod från att rösta. Därefter antogs
en rekommendation (nr 25) i överensstämmelse med utskottets förslag, dvs.
att rådet rekommenderar ministerrådet att genomföra en undersökning om
de multinationella företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi och att
ta ställning till om denna undersökning ger underlag för en gemensam
nordisk lagstiftning och/eller andra åtgärder. Rekommendationen antogs
med 68 röster mot 1.

Av meddelande om rekommendation nr 30/1971 angående löneskydd vid
konkurs framgick att en lag om statsgaranti för lönekrav vid konkurs nu
antagits i Norge. Utskottet konstaterade att i alla nordiska länder genomförts
ett system för löneskydd, som uppfyller rekommendationens syfte.

På utskottets förslag beslöt rådet att anse rekommendationen för sin del
slutbehandlad.

3. Rösträttsfrågor

En fråga som rådet tillmätt stor betydelse gäller nordisk kommunal rösträtt
och valbarhet. Rådet hade därför begärt tilläggsmeddelande om den aktuella

1975:4

rekommendationen, nr 30/1973. Utskottet noterade av meddelandet att en
gemensam nordisk arbetsgrupp för behandling av frågan nu tillsatts och
att denna arbetsgrupp arbetar parallellt med en i Sverige tillsatt parlamentarisk
kommitté som behandlar frågan om kommunal rösträtt och valbarhet
för invandrare i Sverige oavsett nationalitet. Utskottet konstaterade också
att de båda kommittéerna hade gemensamt sekretariat och att de strävade
efter att avsluta sitt arbete före rådets session i Reykjavik i februari 1975.
Inrikesminister Tuominen framhöll för plenarförsamlingen att Finland för
sin del var berett att vidtaga erforderliga åtgärder för att medborgare i annat
nordiskt land som bor i Finland skulle kunna medverka i kommunalvalen
i Finland hösten 1976.

4. Övrigt

Utskottet noterade av meddelande om rekommendation nr 21/1972 angående
nordiskt deltagande i internationella naturvårdsunionen och World Wildlife
Fund att, sedan nu även Norge blivit medlem av den internationella
naturvårdsunionen, rekommendationens syfte hade uppnåtts. På utskottets
förslag beslöt rådet anse rekommendationen för sin del slutbehandlad.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

Såsom nämnts i avsnitt II här ovan uppsköts vissa ärenden till rådets
tjugotredje session, däribland för kulturutskottets del medlemsförslag om
inrättande av ett nordiskt acceleratorcentrum (NORDAC) och medlemsförslag
angående inrättande av ett nordiskt institut för komparativ samhällsforskning.

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till kulturutskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets berättelse rörande
det nordiska samarbetet, vad avsåg kapitel III: Kulturellt samarbete.
Utskottet hade till 22:a sessionens första samling avgivit ett betänkande
över detta kapitel. Därefter hade utskottet fortsatt behandlingen av berättelsen
och avgivit ett betänkande nr 2 till andra samlingen, vari utskottet
inskränkt sig till att ta upp vissa frågor av mera allmän betydelse, då det
gäller samarbetet under kulturavtalet. Utskottet uppehöll sig här vid behovet
av fortlöpande information om det arbete som bedrivs inom regeringsorganen
för att utskottet på ett effektivt sätt skall kunna fullgöra de uppgifter,
särskilt vid behandlingen av de årliga nordiska kulturbudgetarna och vid
fastställande av handlingsprogram för kultursamarbetet, som utskottet på
Nordiska rådets vägnar handhar inom det samarbete som bedrivs med stöd
av det nordiska kulturavtalet. Utskottet anförde vidare att inom Nordiska
rådet samarbetade de nordiska ländernas parlament och regeringarom frågor
av gemensamt intresse samt att för kultursektorns del förelåg kulturavtalets

1975:4

uttryckliga stadgande, att samarbetet under avtalet skulle ske under medverkan
av Nordiska rådet, varför det borde anses som självklart att parlamentarikerna
i Nordiska rådet erhöll tillgång till samtliga de dokument
som var behövliga som underlag för arbetet.

I betänkandet framförde kulturutskottet önskemålet om en väsentlig ökning
av årsanslaget till Nordiska kulturfonden. Vid rådets 21 :a sessions första
samling antog rådet på förslag av kulturutskottet ett yttrande till förmån
för en betydande ökning av de medel som årligen disponeras för utdelning
av Nordiska kulturfonden. I 1975 års budgetförslag för det nordiska kultursamarbetet
hade anslaget för Nordiska kulturfonden höjts från 5 till 5,5
miljoner danska kronor. Kulturutskottet uttalade sin tillfredsställelse över
denna höjning av anslaget men ansåg att den borde följas av en ytterligare
höjning i kulturbudgeten för 1976. Som motiv för denna höjning angav
utskottet den allmänna stegringen av kostnadsnivån och att antalet ansökningar
till fonden under senare år vuxit mycket kraftigt. Därjämte framhöll
utskottet den principiella betydelse som borde fastas vid kulturfondens
verksamhet.

På förslag av kulturutskottet antog rådet följande yttrande (nr 7) över
berörda delar av ministerrådets berättelse:

”1. Nordiska rådet anser, att frågan om automatisk delgivning till rådets
kulturutskott av vissa typer av dokument, som framställs inom regeringsorganen
under kulturavtalet, med det snaraste bör lösas.

2. Nordiska rådet uttalar sig till förmån för en betydande höjning av
det belopp, som i den årliga nordiska kulturbudgeten anslås för Nordiska
kulturfonden.”

Yttrandet godkändes med 60 röster. En medlem avstod från att rösta.
Vidare biföll rådet utskottets förslag att lägga den del av berättelsen som
omfattades av utskottets yttrande till handlingarna.

2. Utbildningssamarbete

Med hänvisning till Nordiska rådets tidigare behandling av frågan om
samnordisk utbildning av navigationsskollärare (rek. 18/1964) och till pågående
utredningar på sjömansutbildningens område i Norge och Sverige
hade fråga ställts till ministerrådet om vilka åtgärder som vidtagits för att
åstadkomma nordisk samverkan vad gäller utbildning av navigationslärare och
hur de nordiska ländernas navigationsutbildning överensstämmer med varandra.

Av svaret på frågan framgick att det fortfarande fanns olikheter mellan
de nordiska länderna både vad gällde navigationsutbildningen och utbildningen
av navigationslärare. Vidare framkom att speciella åtgärder icke vidtagits
i syfte att få till stånd en samordning eller harmonisering på detta
område. Detta betydde emellertid inte att det saknades kontakt och samarbete
mellan de nordiska länderna på området i fråga. Som praktiskt resultat

1* Riksdagen 1975. 2 samt. Nr 4

1975:4

av denna kontakt nämndes att man enats om att informera varandra om
nationella vidareutbildningskurser för bl. a. navigationslärare vilka kunde
vara av intresse också för lärare i grannländerna. Vidare anfördes att, även
om det hittills inte hade funnits behov av samverkan utöver den kontakt
som redan i dag ägde rum, det inte kunde uteslutas att situationen i framtiden
kunde bli en annan och att frågan då kommer att tas upp till ny värdering
i ministerrådet.

Fråga hade även ställts till ministerrådet om gemensam nordisk utbildning
i oljeteknologi mot bakgrund av att det nordiska rektorsmötet för de tekniska
högskolorna rest frågan om en gemensam nordisk utbildning av civilingenjörer
inom petroleumfacket.

Med tanke på de knappa resurserna och det starka norska intresse som
är knutet till oljeverksamheten hade rektorsmötet förordat att det inte borde
ske en utbyggnad av detta speciella fackområde vid andra högskolor i Norden
än Norges tekniska högskola. Av svaret framgick att man från norsk sida
var villig att bygga ut den oljeteknologiska utbildningen vid Norges tekniska
högskola så att den också kunde täcka utbildningsbehovet i de övriga nordiska
länderna. Vidare anfördes att förslaget om en gemensam nordisk utbildning
i oljeteknologi förelagts berörda myndigheter i Danmark, Finland
och Sverige för yttrande. Av remissyttrandena hade framgått att behovet
av en dylik utbildning i dessa länder var mycket begränsat. Slutligt avgörande
måste anstå till dess behovet av en dylik utbildning i de enskilda länderna
klargjorts.

Till kulturutskottet hade hänvisats berättelse från Nordiska sommaruniversitetet.
Frågan om Nordiska sommaruniversitetets anslag på den nordiska
kulturbudgeten hade aktualiserats vid 22:a sessionens första samling. Bakgrunden
härtill var dels att Nordiska sommaruniversitetet i 1974 års kulturbudget
fått lägre anslag än tidigare år, dels att ämbetsmannakommittén
för nordiskt kulturellt samarbete hösten 1973 tillsatt en arbetsgrupp med
uppgift att som underlag för framtida beslut om sommaruniversitetets ställning
söka belysa inriktningen, kvaliteten och effekterna av sommaruniversitetets
verksamhet. Arbetsgruppen hade under 1974 avlämnat sitt betänkande.
1 utskottets betänkande över berättelsen anfördes att utskottet
hade för avsikt att vid sitt möte efter 22:a sessionens andra samling ta
upp frågan om sommaruniversitetet till närmare behandling.

I sitt betänkande över meddelande om rekommendation nr 14/1969 angående
effektiviserad trafikfostran uttryckte kulturutskottet sin tillfredsställelse
över att frågan nu blivit föremål för särskild prioritering inom det
pågående harmoniseringsarbetet beträffande de nordiska läroplanerna. Utskottet
ansåg emellertid att frågan om effektiviserad trafikfostran skulle
få en snabbare lösning om arbetet ställdes under ledning av en särskild
nordisk arbetsgrupp.

1975:4

3. Forskningssamarbete

Utskottet framförde i sitt betänkande över berättelsen om Nordiska samarbetskommittén
för arktisk medicinsk forskning att kommitténs budget, som
finansieras över kulturbudgeten, inte ger utrymme för forskning i kommitténs
egen regi. Vidare framhölls att i förslaget till 1975 års kulturbudget
anslaget till samarbetskommittén dimensionerats så, att den av kommittén
föreslagna forskningsverksamheten inte kan inledas. Kulturutskottet önskade
därför understryka, att den arktiska medicinska forskningen var ett
område som var värt särskilda satsningar på nordiskt plan med hänsyn
till att de nordiska länderna på detta forskningsområde besitter unika möjligheter
att göra en värdefull insats inom den medicinska forskningen.

I sitt betänkande över meddelande om rekommendation nr 14/1962 angående
nordiskt forskningscentrum förjordbrukskooperation uttryckte utskottet
sin glädje över att det år 1965 inledda utredningsarbetet nu slutförts och
lett till ett positivt förslag om inrättande av en samnordisk institution med
uppgift att bedriva och på olika sätt främja forskning rörande jordbrukskooperation.
På utskottets förslag beslöt rådet anse rekommendationen för
sin del slutbehandlad.

Av meddelande om rekommendation nr 3/1965 angående universitetskurser
i arkeologi och folklivsforskning konstaterade utskottet att syftet hade
uppnåtts såvitt gällde universitetskurser i folklivsforskning. Däremot hade
kursverksamheten för arkeologistuderande ännu inte kommit i gång. Frågan
om eventuellt anordnande av kurser i arkeologi skulle emellertid komma
att ingå som ett led i de allmänna övervägandena rörande vidareutbildning
inom kulturavtalets organ. På förslag av utskottet beslöt rådet anse rekommendationen
slutbehandlad för sin del.

Av meddelande om rekommendation nr 20/1967 angående samnordiskt
utnyttjande av vetenskaplig specialapparatur framgick att det på forskar- och
institutionsnivå förekom ett nära nordiskt samarbete, som även omfattade
information om tillgänglig vetenskaplig specialapparatur på olika forskningsområden.
Med hänsyn till den registrering som pågick nationellt och det
samarbete som redan etablerats hade ministerrådet inte funnit anledning
att för sin del vidta åtgärder med anledning av rekommendationen. På utskottets
förslag beslöt rådet anse rekommendationen för sin del slutbehandlad.

4. Allmänkulturellt samarbete

Till kulturutskottet hade hänvisats berättelse från Nordiska kontaktorganet
för radio och TV-frågor. Av berättelsen framgick att ministerrådet, i avvaktan
på att den pågående TV-utredningen skulle avslutas, inte hade tagit ställning
till hur kontaktorganets uppgifter i framtiden skulle tillvaratas. I sitt betänkande
över berättelsen underströk utskottet betydelsen av att denna fråga

1975:4

får sin lösning mot bakgrund av den stora betydelse som utskottet tillmäter
det nordiska samarbetet på radions och televisionens område.

Av meddelandet om rekommendation nr 32/1970 angående Nordiskt litteraturlexikon
framgick att ministerrådet inte hade för avsikt att inom den
närmaste framtiden förverkliga rekommendationens syfte. Utskottet underströk
betydelsen av utgivandet av ett dylikt lexikon och ansåg att Nordiskt
litteraturlexikon borde upptas bland de projekt som inom en inte alltför
avlägsen framtid borde förverkligas av ministerrådet.

Av meddelande om rekommendation nr 33/1971 angående stipendier för
medarbetare vid massmedia framgick att ministerrådet inte vidtagit några
åtgärder med anledning av rekommendationen. Då ett visst utbyte av
journalister i enlighet med rekommendationens syfte redan förekom emellan
de nordiska länderna och då utskottet bedömde möjligheterna att för närvarande
uppnå ett fullt genomförande av rekommendationen som små, fann
utskottet ytterligare åtgärder ej påkallade. På utskottets förslag beslöt rådet
anse rekommendationen slutbehandlad för sin del.

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

Såsom nämnts i avsnitt II här ovan uppsköts vissa saker till rådets 23:e
session, däribland för socialpolitiska utskottets del medlemsförslagen angående
inrättande av ett nordiskt institut för livsmedelsforskning, angående./orbud
mot utsläpp av avfall i Bottniska viken och angående samnordisk insats.för
förhindrande av skador genom giftiga laster i Östersjön.

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till socialpolitiska utskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet vad avsåg avsnittet om miljövårds- och
arbetsmiljöfrågor, sociala frågor, hälsofrågor och arbetsmarknadsfrågor. Utskottet
hade vid 22:a sessionens första samling yttrat sig över avsnitten
om miljövårds- och arbetsmiljöfrågor. Utskottet hade nu att yttra sig över
återstående frågor. En redovisning av utskottets synpunkter på de olika
avsnitten återfinns nedan under rubrikerna hälso- och sjukvårdsfrågor, sociala
frågor, miljöfrågor samt arbetsmarknadsfrågor.

På förslag av utskottet godkände rådet följande yttrande (nr 8): ”Förslaget
till revision av 1955 års nordiska trygghetskonvention bör föreläggas Nordiska
rådet för yttrande. Kontakterna mellan socialpolitiska utskottet och
av utskottets arbete berörda ministrar bör vidareutvecklas.

1975:4

under utarbetande. Nordiska rådet önskar överläggningar med ministerrådet
om dessa frågor vid en så tidig tidpunkt som möjligt. Möjligheterna att
etablera en gemensam nordisk arbetsmarknad för veterinärer bör skyndsamt
bli föremål för förnyad prövning.”

Vidare biföll rådet utskottets förslag att lägga de delar av berättelsen som
omfattades av utskottets yttrande till handlingarna.

2. Miljöfrågor

1 sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet
konstaterade utskottet med tillfredsställelse att Östersjöns sju strandstater
den 22 mars 1974 ingått ett avtal för skydd av Östersjöns marina
miljö samt att en överenskommelse ingåtts mellan Danmark och Sverige
den 5 april 1974 för att skydda Öresund mot föroreningar.

Utskottet hade också behandlat ett förslag väckt av Nordiska ministerrådet
om skydd av naturtyper och biotoper av gemensamt nordiskt intresse. En arbetsgrupp
tillsatt av naturvårdsverken i Norden hade framlagt en rapport med
en förteckning över de områden, som enligt arbetsgruppens mening tillhörde
de mest skyddsvärda landskapsområdena i Norden. Arbetsgruppen föreslog
att 10-12 områden i vartdera Danmark, Finland, Norge och Sverige skulle
förklaras skyddade. Ministerrådet hemställde om rådets yttrande över den
av arbetsgruppen framlagda rapporten.

Utskottet, som förutsatte att den framlagda rapporten var att betrakta
som underlag för en preliminär diskussion, ansåg att det inledda arbetet
borde fortsättas. Innan ett slutligt förslag presenterades borde ytterligare
remissmaterial inhämtas, varvid de nationella remissinstanserna borde uppmanas
att granska också det urval av skyddsobjekt vilket vidtagits i de
nordiska grannländerna. Näringsintressen på lokal och regional nivå, t. ex.
gruvdrift, utbyggnad av vattenkraft och lantbruk, borde relateras till de föreliggande
naturskyddsintressena. En indelning av Norden i homogena naturgeografiska
zoner borde ligga till grund för det fortsatta arbetet. Utskottet
underströk också, att ett så omfattande förslag till skydd av naturtyper och
biotoper i de nordiska länderna som detta borde på ett tidigt stadium föras
ut till diskussion i breda medborgargrupper.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 28) till ministerrådet
att fortsätta arbetet med utarbetande av förslag till skydd av
naturgrupper och biotoper av gemensamt nordiskt intresse utifrån en indelning
av Norden i homogena naturgeografiska zoner och med särskilt
beaktande av på lokal och regional nivå förekommande intressen.

1 ett medlemsförslag, väckt av bland andra herrar Carlsson i Vikmanshyttan,
Hernelius, Mundebo och Sundman, hemställdes att rådet måtte rekommendera
ministerrådet att utreda frågan om att inrätta ett nordiskt miljövårdsinstitut
pä Åland för koordinering av miljövårdssamarbetet inom Östersjöregionen
samt vidtaga av utredningen föranledda åtgärder. Utskottet

1975:4

ansåg sig inte kunna tillstyrka förslagsställarnas önskemål om en utredning
om inrättande av ett allomfattande nordiskt miljövårdsinstitut. Ett forskningssamarbete
rörande Östersjöns förorening, vilket enbart omfattade de
nordiska länderna, ansågs inte kunna angripa den totala miljövårdsproblematiken
i Östersjön. Utskottet ansåg däremot att det fanns behov av ett
nordiskt institut för de speciella problem som sammanhänger med skärgårdens
miljö. Flera skäl talade för att ett nordiskt institut för skärgårdsforskning
torde kunna lokaliseras till Åland. Härvid pekades bl. a. på att
behov förelåg av ett s. k. nollområde, dvs. étt område som är så litet förorenat
som möjligt. Vidare pekades på att det inom landskapet Åland redan fanns
ett flertal institutioner för forskning på miljövårdsområdet samt på att den
åländska skärgården till sin natur är både representativ och mångskiftande.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 27) till ministerrådet
att utreda frågan om inrättande av ett nordiskt institut för skärgårdsforskning,
särskilt med beaktande av möjligheterna att förlägga detta
till Åland.

3. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Av meddelandet om rekommendation nr 19/1967 angående högre utbildning
av sjuksköterskor framgick att en med anledning av rekommendationen
tillsatt arbetsgrupp avgivit sin rapport 1973. Ett medlemsförslag hade
därför väckts med hemställan till ministerrådet att på grundval av de i
rapporten framlagda förslagen verka för en samnordisk högre utbildning
av sjuksköterskor. På utskottets förslag beslöt rådet anse rekommendationen
för sin del slutbehandlad.

Utskottet konstaterade med anledning av meddelande om rekommendation
nr 25/1972 angående märkning av brand- och hälsofarliga ämnen, att
arbetet med att utföra gemensamma märkningsbestämmelser påbörjats och
att genomförandet av intentionerna i rekommendationen torde komma att
ske etappvis. Utskottet fann det därför ej för närvarande påkallat för rådet
att fortsättningsvis följa rekommendationen. På utskottets förslag ansåg rådet
rekommendationen för sin del slutbehandlad.

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet
berörde utskottet rekommendationen nr 8/1974 angående nordisk
rusmedelsforskning. Härvid framhöll utskottet att den kompromisslösning,
som ministerrådet stannat för, med en evalueringsgrupp med uppgift att
studera de organisatoriska och innehållsmässiga erfarenheterna av den verksamhet
som bedrivs inom såväl den redan befintliga Nordiska nämnden
för alkoholforskning som ett planerat drogforskningsorgan, syntes relativt
väl tillgodose rådets önskemål på rusmedels- och narkotikaforskningens område.

1975:4

4. Sociala frågor

I anslutning till meddelandet om rekommendation nr 5/1973 angående
fortbildning av lärare vid socialhögskolor uttalade utskottet att det var angeläget
att en samnordisk vidareutbildning för socialhögskolelärare nu kom till stånd
i enlighet med det förslag som framlagts under sommaren 1974 sedan frågan
i mer än 10 års tid varit föremål för övervägande. Förslaget avsåg en försöksverksamhet
omfattande 3 kurser, pedagogiskt utvecklingsarbete, socialt
arbete samt samhällsplanering. Utskottet noterade att det fanns ett klart
behov av en fortbildning för denna lärarkategori. Utskottet var positivt till
att den föreslagna utbildningen anordnades som en tvåårig försöksverksamhet
med efterföljande utvärdering, som också torde vara av intresse
vid bedömningen av behovet av pedagogisk vidareutbildning för andra kategorier
av lärare vid högre undervisningsanstalter. Utskottet förutsatte att
den aktuella fortbildningen kunde påbörjas senast hösten 1975.

I anslutning till meddelande om rekommendation nr 10/1969 om skeppsmedicinsk
forskning hade en fråga ställts av fru Skantz till ministerrådet om
vilka slutsatser de nordiska regeringarna dragit beträffande förslaget om
en gemensam skeppsmedicinsk forskning i Norden och om ett konkret förslag
i ämnet kunde förväntas och i så fall när. Av svaret framgick att Nordiska
samarbetsnämnden för medicinsk forskning övervägde att tillsätta en kommitté
med uppgift att definiera själva arbetsområdet. Fru Skantz framhöll
att utskottet utgått från att nu i november 1974 kunna få ett positivt och
mera konkret svar om vilka åtgärder man avsåg att vidtaga beträffande
denna nu fem år gamla rekommendation. Fru Skantz hoppades att vid sessionen
i Reykjavik 1975 kunna konstatera att frågan om gemensam skeppsmedicinsk
forskning lösts på ett tillfredsställande sätt.

1 sitt betänkande över Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet framhöll utskottet att det fann det angeläget med den
pågående revisionen av 1955 års nordiska konvention om social trygghet.

Då konventionen utgör en av de viktigaste nordiska överenskommelserna,
ansåg utskottet det värdefullt om Nordiska rådet bereddes tillfälle att yttra
sig över de föreslagna förändringarna i trygghetskonventionen. Utskottet,
som i olika sammanhang framhållit som väsentligt att medborgarna i de
nordiska länderna ges en utförlig och lättfattlig information om innehållet
i de viktigaste nordiska överenskommelserna på det arbetsmarknadspolitiska
och socialpolitiska fältet, underströk att innebörden i den reviderade nordiska
sjukförsäkringsöverenskommelsen borde föras ut till breda medborgargrupper.

5. Arbetsmarknadsfrågor

Utskottet framhöll i sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande
det nordiska samarbetet beträffande de finsk-svenska arbetskraftsforflyttning -

1975:4

arna, att det vore värdefullt för utskottet att fä del av de erfarenheter som
vunnits av det avtal som i april 1973 ingåtts om kanalisering av de finsksvenska
arbetskraftsförflyttningama via arbetsförmedlingen. Vidare uttalade
utskottet önskemål om att fä ta del av det nordiska handlingsprogram på
arbetsmarknadsområdet, som är under utarbetande inom ministerrådet. Utskottet
uppehöll sig även vid kontakterna mellan rådet och de nordiska arbetsmarknadsorganisationerna
och framhöll härvid att övervägande skäl talar
för att rådet och ministerrådet bör hålla gemensamma överläggningar med
arbetsmarknadens parter.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till trafikutskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets berättelse rörande
det nordiska samarbetet i de delar som avser trafikfrågor, dvs. kapitel IX.
Utskottet avgav betänkande till sessionens forsta samling om kapitel IX
del 1 (transport och kommunikationer) och behandlade vid andra samlingen
kapitel IX del 2 (turistfrågor).

Trafikutskottet konstaterade i sitt betänkande att den ökande turismen
aktualiserat en rad problemställningar inom Norden och att här förelåg ett
av de stora samarbetsområdena. Vidare hänvisade utskottet till ett vilande
medlemsförslag om ökat turistsamarbete i Norden. Behandlingen av förslaget
hade lett till rekommendation nr 23/1973 om stöd för upprättande
av ett permanent sekretariat för den Nordiska turisttrafikkommittén
(NTTK). Trafikutskottet hade ännu ej slutbehandlat medlemsförslaget utan
avsåg att göra det efter den konferens om turismen som Nordiska rådet
kommer att anordna under år 1975. Utskottet erinrade även om andra aktuella
medlemsförslag som direkt berör turismen, nämligen ett om liberalare
regler för charterflyg och ett om åtgärder för att stimulera ungdomsresor.
Flera av rådets tidigare rekommendationer inom trafikområdet, t. ex. de
som berörde mellanriksvägar och flygförbindelser, var av betydelse för turismens
utveckling, och utskottet följde därför arbetet med dem med hänblick
på turismens intressen.

I betänkandet omnämns även den kommitté av ämbetsmän med uppdrag
att utreda frågor om nordiskt turistsamarbete, som ministerrådet tillsatt 1973
och som nyligen avlämnat sin rapport. Utskottet avsåg att återkomma till
innehållet i denna utredning vid en senare tidpunkt.

Utskottets talesman herr Mellqvist uttalade i plenum sin tillfredsställelse
över att utredningen genomförts och upptagit ett stort antal förslag. Den
skulle bli en nyttig grundval för rådets planerade konferens om turism.
Herr Mellqvist ville i utskottets betänkande särskilt understryka de sociala
aspekterna och anförde härvid att turismen borde i större utsträckning bli
tillgänglig för bredare befolkningsgrupper. Turistpolitiken måste utnyttjas

1975:4

som ett av samhällets instrument för att främja välfärd och minska de
sociala skillnaderna.

Finlands trafikminister, som talade för ministerrådet, påpekade att den
tidigare snabba tillväxten i den internationella turismen stagnerat och på
sina håll även förbytts i en nedgång. Orsaken var den nya energisituationen
med påföljande stegringar i biljett- och andra priser. Detta hade emellertid
i Norden lett till ett ökat intresse för resor i eget land och i grannländerna.
Vidare berörde trafikministern frågan om allemansrätten, som för närvarande
behandlas i juridiska utskottet, och uttalade förhoppningen att man
kunde komma överens om gemensamma nordiska målsättningar genom
vilka allemansrätten kunde tryggas i vart och ett av de nordiska länderna.
Allemansrätten borde erkännas som en i lagstiftningen tryggad grundrättighet
för medborgarna. Eventuella inskränkningar i allemansrätten beträffande
icke-nordbor borde ske på nordisk bas.

På förslag av trafikutskottet antog rådet följande yttrande med anledning
av kapitalet om turism i ministerrådets berättelse för 1974 (nr 6):

"Nordiska rådet ansluter sig till den grundinställning som ministerrådet
i C 1/1974 tillkännagav för det fortsatta nordiska turistsamarbetet. Det är
särskilt viktigt att den internordiska turismen utvecklas så, att den kan
erbjuda rekreationsmöjligheter för bredast möjliga grupper av ländernas befolkningar.
Vid utbyggnad av turismen måste samtidigt hänsyn tas till den
lokala befolkningens intressen samt regionalpolitiska och miljöpolitiska synpunkter.

Utskottet hemställer att Nordiska ministerrådet måtte med vederbörliga
organ inom Nordiska rådet dryfta det vidare turistsamarbetet bland annat
på grundval av den framlagda ämbetsmannautredningen om turismen. Särskilt
bör de synpunkter uppmärksammas, som kommer att framföras på
den konferens om turismen som Nordiska rådet kommer att anordna under
år 1975."

Vidare biföll rådet utskottets förslag att lägga den del av berättelsen som
omfattades av utskottets yttrande till handlingarna.

2. Flygfrågor

Utskottet hade sedan 1969 på flera möten behandlat ett medlemsförslag
om nordisk flygarbetslidslag. I förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera
regeringarna att genomföra en helt likartad lagstiftning om flygarbetstider
och att inrätta ett beslutande samnordiskt organ för lagstiftningens
tillämpning.

Sedan förslaget i en första omgång remissbehandlats tillsattes 1966 en
skandinavisk kommitté för att utreda den flygande personalens arbetstider.
Kommittén avlämnade sitt betänkande 1972 (SOU 1972:82). Kommittén,
som bestod av femton ledamöter, föreslog med majoritet på endast åtta
medlemmar att gemensam lagstiftning skulle utarbetas och en interskandinavisk
flygarbetstidsnämnd upprättas föra» kontrollera efterlevnaden här -

1975:4

av och bevilja eventuella dispenser från bestämmelserna. Kommitténs minoritet
på sju medlemmar fann det ej nödvändigt att frågan reglerades genom
lagstiftning utan menade att föreskrifter borde utfärdas i administrativ form.
Minoriteten föreslog att man genom lag fastställde regler som bemyndigade
luftfartsstyrelserna i respektive land att meddela föreskrifter om flygtjänstgöring
och viloperioder samt bestämmelser om straff för överträdelser av
dessa regler.

Utskottet fann i sitt betänkande att det rörde sig om mycket olika och
svårdefinierbara bestämmelser angående flygpersonalens arbetstider, tjänstgöringsperioder
m. m. Utskottet underströk betydelsen från flygsäkerhetssynpunkt
av att regler utfärdades om personalens arbetstider och underströk
särskilt att bestämmelser om arbetstid och andra faktorer med direkt betydelse
för flygsäkerheten inte under några omständigheter fick bli föremål
för förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Utskottet konstaterade att flertalet i den kommitté, som de skandinaviska
luftfartsstyrelserna tillsatt, var minsta möjliga och att kommitténs betänkande
därför knappast kunde uppfattas som helt representativt. Utskottet
ansåg vidare att olika former av flygverksamhet medförde så olikartade
psykiska och fysiska påfrestningar, att en generellt utformad flygarbetstidslag
ej torde vara ett lämpligt sätt att främja flygsäkerheten. Bestämmelser om
flygarbetstiden måste utformas på ett smidigt sätt, som tog hänsyn till både
det moderna flygets olika arbetsförhållanden och den snabba utvecklingen
på området. Utskottet ville därför rekommendera bestämmelser i administrativ
ordning och förutsatte att det i de nationella luftfartslagstiftningarna
gavs möjlighet för utarbetande av föreskrifter om bl. a. flygarbetstiderna.
Utskottet ansåg sålunda att det ej torde vara möjligt att genomföra en lagstiftning
i enlighet med medlemsförslaget. Utskottet utgick från att nödvändig
samordning av bestämmelserna skulle äga rum mellan de nordiska
ländernas luftfartsmyndigheter.

På förslag av utskottet beslöt rådet att ej företa sig något med anledning
av medlemsförslaget om nordisk flygarbetstidslag.

3. Trafiksäkerhetsfrågor

Till trafikutskottet hade hänvisats ett medlemsförslag, väckt av bland
andra fru Nettelbrandt, om obligatorisk användning av skyddshjälm. Förslagsställarna
hade hemställt om rekommendation till ministerrådet att vidta
åtgärder för att användande av skyddshjälm skulle göras obligatoriskt vid
körning med motorcykel och moped och därmed jämförliga fordon.

Förslagsställarna hänvisade till de svåra skador som motorcykel- och mopedförare
ofta drabbades av i trafikolyckor och hemställde att redan pågående
upplysningsarbete skulle fortsätta, men ansåg att man troligen endast genom
påbud om användning av skyddshjälmar skulle kunna åstadkomma den
begränsning av olyckornas medicinska och sociala följder, som man efter -

1975:4

strävade. Trafikutskottet hänvisade bl. a. till en nyligen utkommen utredning
om skyddshjälmar från Nordiska trafiksäkerhetsrådet och ansåg att
en gemensam nordisk lagstiftning på området var önskvärd. Utskottet noterade
även en nyligen genomförd ändring i den finska trafiksäkerhetslagen
med bemyndigande att infora förordning med påbud om användning av
skyddshjälm vid körning med motorcykel och moped.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 26) till ministerrådet
att snarast möjligt vidta åtgärder för att införa påbud om användning
av skyddshjälm vid körning med motorcykel och moped. Rekommendationen
antogs med 62 röster mot en.

Med anledning av meddelandet om rekommendation nr 35/1970 om utbildning
av förare av motorfordon hade herr Mellqvist ställt en fråga till Norges
regering om vilka initiativ regeringen avsåg att vidta för förverkligande av
rekommendationen. Norges trafikminister svarade att arbetet med dessa
frågor pågick på internationellt plan och att frågan om en mer enhetlig
utformning av forarutbildningen och de krav som ställdes på förarna upptagits
bland de uppgifter, som Nordiska trafiksäkerhetsrådet skulle behandla
på kortare sikt. Herr Mellqvist uttalade förhoppningen att resultat skulle
nås utan att man behövde avvakta de internationella organisationernas ställningstagande.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Energifrågor

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats tre medlemsförslag i energifrågor.
I ett förslag om nordiskt energisamarbete, väckt av bl. a. herrar Knut
Johansson och Palm, hemställdes om en rekommendation till ministerrådet
att lägga fram en utredning med värdering av möjliga former för ett nordiskt
energi- och industrisamarbete, härunder en utredning om ett eventuellt samarbete
vad gäller gemensamma inköp av oljeprodukter.

Herrar Helén, Mundebo och Sellgren hade i ett medlemsförslag om ett
nordiskt institut för energifrågor hemställt att rådet måtte rekommendera ministerrådet
att framlägga förslag till Nordiska rådet om inrättande av ett
fristående energiinstitut.

Det tredje medlemsförslaget, väckt av bl. a. herr Hermansson, utmynnade
i en hemställan att Nordiska rådet rekommenderar ministerrådet att utarbeta
en gemensam strategi för de nordiska länderna på det energipolitiska området
inbegripande a) samarbete för långsiktig forskning rörande utveckling av
nya energiformer och energisparande metoder i produktion och konsumtion;
b) upprättande av statliga handels-och försörjningsorgan för energisamarbete
och för import och export av olja, gas och andra energiråvaror; c) brytande
av de internationella oljebolagens dominerande inflytande i nordiska länder
genom nationalisering av deras raffinaderier och distributionssystem.

1975:4

Ekonomiska utskottet har behandlat förslagen mot bakgrund av bl. a.
generaldebatten i februari, ett omfattande remissmaterial och hörande av
sakkunniga. Utskottet studerade nordiska energiproblem under en resa i
Finland i augusti 1974. Utskottet framhöll i sitt betänkande, att det samarbete
som redan pågår inom elektricitetsförsörjningen och atomkraftsektorn bör
utvidgas till att omfatta hela energiområdet. Utskottet fann det naturligt
att basera samarbetet på en pragmatisk metod, där målsättningen borde
vara fördelar för alla de nordiska länderna.

Utskottsmajoritetens förslag kom att ligga närmast de ursprungliga formuleringarna
i medlemsförslag A 424/e om nordiskt energisamarbete. Förslagsställarna
hade emellertid dessutom anhållit om en utredning av frågan
om gemensamt inköp av oljeprodukter. Denna frågeställning hade anknytning
till de multinationella oljeföretagens roll i oljeförsörjningen. Utskottet
påpekade att situationen är så olika i de nordiska länderna, att utskottet
för närvarande ej fann det lämpligt att rekommendera gemensamma inköp.

Energifrågorna behandlades i en lång debatt i rådets plenum. Utskottets
talesman hänvisade till den under vintern 1973/74 aktuella oljekrisen och
hur denna hade avslöjat industrisamhällenas sårbarhet för avbrott i energitillförseln
och svagheterna i det traditionella samarbetsmönstret mellan
råvaruproducenter och konsumentländer. Energiproblemen ställde sig väsentligt
olika för de olika nordiska länderna. Det perspektiv som öppnat
sig för oljeutvinning utanför Norges kust ger Norge en särställning, som
ger en grundval för ett samarbete mellan de nordiska länderna. Som region
var Norden i en bättre situation vad beträffar energiförsörjningen än de
flesta andra industriländer. De nordiska länderna hade en betydande tillgång
på vattenkraft, och Sverige hade kommit förhållandevis långt i utvecklingen
av kärnkraften. Norge skulle omkring 1980 komma att ha en produktion
av olja och gas, som utgör tio gånger Norges nuvarande konsumtion av
dessa produkter.

Utskottet hade pekat på det speciella ansvar som Norge skulle få för
energiförsörjningen i Norden. De övriga nordiska länderna hade givit uttryck
för intresse för leveranser av oljeprodukter från Norge. Ett samarbete på
grundval av norsk olja och gas måste enligt norsk uppfattning knytas samman
med ett bredare energipolitiskt och industriellt samarbete i Norden.

Utskottets ordförande herr Palm underströk utskottets uttalande om Norges
stora energiresurser och ansåg det ligga nära till hands att resa frågan
om dessa resurser kunde ge underlag för ett utvidgat samarbete om konkreta
uppgifter på energisektorn i Norden sammanknutet med projekt inom järnoch
stålproduktionen, framställning av oljeborrningsriggar och utrustning
till borrplattformar samt oljeraffinering, framställning av petrokemiska produkter
etc. Utskottet förväntade sig alltså att energisamarbetet skulle leda
till ett samarbete också på industriområdet.

Herr Sellgren yrkade bifall till förslaget om ett fristående nordiskt institut
för energifrågor. Han framhöll behovet av ett organ, som stod fritt i för -

1975:4

hållande till nationella myndigheter, foretag och organisationer och kunde
utföra prognoser, utredningar och framtidsstudier.

Ministerrådets representant hänvisade till att ämbetsmannakommittén
för industri och energipolitik på grundval av Nordiska rådets rekommendation
nr 14/1973 angående utredning om energipolitisk överenskommelse
igångsatt en utredning för att belysa de nordiska ländernas energisituation.
Ämbetsmannakommitténs rapport härom skulle föreligga vid årsskiftet, så
att rådet och ministerrådet skulle få tillfälle att studera materialet inför sessionen
i Reykjavik 1975. Allmänt framhölls behovet av ökad sparsamhet
med energi och ett mer rationellt utnyttjande därav. Den aktuella debatten
om kärnkraft berördes av ett par talare.

Med anledning av kommentarer från några talare avgav statsrådet Feldt
en deklaration om Sveriges förhållande till det internationella energiprogrammet
(IEP), som han ej ansåg stå i motsättning till ett nordiskt energipolitiskt
samarbete.

Det var den svenska regeringens bestämda uppfattning att behovet av
ett nordiskt energipolitiskt samarbete kvarstod oförändrat och att detta
samarbete inte i något avseende stördes av andra internationella insatser
som de nordiska länderna kunde komma att göra. Det var också den svenska
regeringens avsikt att fortsätta driva konkreta samarbetsprojekt på energiområdet
i Norden. Statsrådet Feldt fann att Norges stora olje- och gastillgångar
utgjorde en väsentlig faktor i det nordiska energisamarbetet men
att det vore helt orealistiskt att bygga Sveriges energipolitik enbart på ett
sådant samarbete. Sverige stod inför stora och kostnadskrävande arbetsuppgifter
för att spara energi och utveckla alternativa energikällor och därmed
göra sig mindre beroende av importerad olja. Detta arbete var så krävande
och så omfattande, att det i många fall bara kunde ske inom ett brett internationellt
samarbete.

Vid en första votering förkastades rekommendationsförslaget i herr Heléns
reservation med 68 röster mot 2. För förslaget röstade herrar Mundebo och
Sellgren. Därefter ställdes utskottets förslag mot herr Hermanssons m. fl.
reservation angående en gemensam nordisk strategi på det energipolitiska
området i en omröstning varigenom rådet beslöt uppta utskottets förslag
till slutlig votering. På förslag av utskottet beslöt rådet att anta en rekommendation
(nr 21) till ministerrådet att lägga fram för rådets 23:e session
1975 en utredning med värdering av möjliga former för ett nordiskt energioch
industrisamarbete, härunder en utredning av den framtida försörjningssituationen
för råolja och oljeprodukter i de nordiska länderna.

2. Regionalpolitiska frågor

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats ett medlemsförslag väckt av
bl. a. herr Antonsson om en nordisk regionalpolitisk fond för Nordkalotten med
hemställan att Nordiska rådet måtte rekommendera ministerrådet att un -

1975:4

dersöka förutsättningarna för att upprätta en fond för regionalpolitisk samarbete
inom Nordkalottområdet.

Utskottet konstaterade att de många olösta samarbetsuppgifterna på det
regionalpolitiska området inom Nordkalotten främst hade sin bakgrund i
finansiella problem. Sålunda hade till exempel Nordkalott-kommittén hittills
saknat medel att företa parallell behandling av frågor som krävde utredningar
och omedelbara beslut i de nordiska länderna. Ökat ekonomiskt stöd hade
rekommenderats också av de remissinstanser som ställt sig tveksamma till
själva idén med en ny fond. Utskottet ansåg dock, när det uttalade sig för
en regionalpolitisk fond, att man bör gå försiktigt fram och till en början
koncentrera sig på närliggande samarbetsuppgifter i gränsområdena. Allteftersom
fonden fick större erfarenheter och resultaten förelåg från de utredningar
som ministerrådet igångsatt i enlighet med handlingsprogrammet
för regionalpolitik, kunde fondens ambitioner sättas högre.

Herr Antonsson påpekade såsom utskottets talesman i plenardebatten,
att förslaget om en fond för Nordkalotten väckt stora förhoppningar på
lokal nivå och hänvisade bl. a. till uttalanden från Nordkalottkonferensen
i Kiruna den 16-18 augusti 1974.

Mot bakgrund av ekonomiska utskottets uttalanden torde enligt herr Antonsson
fondens verksamhet i början få inriktas på mer avgränsade områden,
som turismen och kommunikationerna. På sikt borde dock verksamheten
framför allt inriktas på arbetsmarknadspolitik och på industrilokalisering.
Fonden kunde inte ersätta de lokaliseringspolitiska insatserna i de tre länderna
utan skulle komplettera dessa insatser. Särskilt lämpliga för en sådan
fond vore projekt som kunde förväntas få effekt på båda sidor i en gränsregion.
Fonden skulle också kunna stödja samarbetet på industrins område
som innebär gemensamt utnyttjande av en naturresurs eller arbetskraftstillgång
eller lämna stöd till sådan forskning som anknyter till specifika
problem för Nordkalotten.

På förslag av utskottet antog rådet med 68 röster en rekommendation
(nr 23) till ministerrådet att undersöka förutsättningarna för att upprätta
en fond för regionalpolitisk samarbete inom Nordkalottområdet. Herr Hammarberg
avstod från att rösta.

2. Övriga frågor

Utskottet hade behandlat ett medlemsförslag om inrättande av ett nordiskt
institut för ytkemisk forskning, väckt av herr Kronmark.

I medlemsförslaget redogjordes för verksamheten inom det s. k. ytkemiska
institutet i Stockholm, som representerar Nordens största koncentration av
kunskap inom det ytkemiska området. Ombildning av institutet till ett nordiskt
institut för tvärvetenskaplig ytkemisk och kolloidforskning angavs av
förslagsställarna medföra flera fördelar, framför allt ur utbildningssynpunkt
men även vad gällde anskaffning av utrustning, som innebär betydande

1975:4

investeringar, undvikande av dubbelarbete och lättare informationsutbyte
mellan länderna.

Utskottet konstaterade i sitt betänkande att endast knappt hälften av
remissinstanserna stödde förslaget om ett nordiskt ytkemiskt institut. Utskottet
stödde tanken på ett optimalt utnyttjande av de nordiska ländernas
samlade resurser på det ytkemiska området, men ansåg sig för närvarande
ej kunna rekommendera på vilket sätt detta lämpligen borde ske. Som ett
alternativ till nordiskt institut hade flera remissinstanser rekommenderat
en undersökning av möjligheterna av en samordning av forskning och undervisning
vid nu aktiva nordiska forskningsinstitut och läroanstalter. Utskottet
ansåg att en sådan undersökning borde företagas, men att härvid
också borde undersökas möjligheterna att etablera ett nordiskt institut för
tvärvetenskaplig ytkemisk forskning.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 22) till ministerrådet
att undersöka möjligheterna för ett samordnat utnyttjande av
de resurser som i de nordiska länderna används för yt- och kolloidforskning.

Av meddelandet om rekommendation nr 28/1969 angående samarbetskommitté
för utvecklingsforskning framgick att arbetet med kartläggningen av
utvecklingsforskningen i de nordiska länderna förts vidare i en arbetsgrupp
tillsatt av de nordiska biståndscheferna, som dragit upp riktlinjer för ett
praktiskt samarbete beträffande utvecklingsforskning. Utskottet konstaterade
att samarbetet på utvecklingsforskningens område kommit så långt
att behovet av att etablera en särskild samarbetskommitté icke längre gjorde
sig gällande med samma styrka som förut. På förslag av utskottet beslöt
rådet anse spörsmålet för rådets del slutbehandlat.

F. Övriga frågor

Två frågor som tillmättes stort intresse under Ålborgsessionen var dels
en interimsrapport från en av rådet tillsatt arbetsgrupp för budget- och kontrollfrågor
dels en rapport från en av rådet och ministerrådet tillsatt arbetsgrupp
angående offentlighetsprincipens användning vid nordiska samarbetsorgan.

Interimsrapporten från arbetsgruppen för budget- och kontrollfrågor hade
framlagts för plenarförsamlingen som underlag för en debatt som i sin tur
skulle ge vägledning för arbetsgruppen i dess vidare arbete. Arbetsgruppens
mandat var att genomgå och framlägga förslag om dels formerna för utövande
av Nordiska rådets kontrollfunktioner, varvid också skulle övervägas
syfte, förutsättningar och former för samarbetet mellan de under rådet och
ministerrådet uppbyggda organen med sikte på ett öppet och nära samarbete,
dels formerna för behandlingen på utskottsnivå av ministerrådets utkast
till budget för nordiska samarbetsprojekt.

I interimsrapporten ingår material om rådande budgetförhållanden inom
samtliga organ och samarbetsområden som finansieras med nordiska medel.

1975:4

De totala beräknade statsutgifterna för nordiskt samarbete i Danmark, Finland,
Norge och Sverige torde uppgå till minst 90 miljoner svenska kronor
per år. I inget fall överstiger kostnaderna för nordiskt samarbete 1 promille
av respektive lands statsbudget. I interimsrapporten påpekas att siffrorna
får betraktas som mycket preliminära, då svårigheter förelegat att få fram
de exakta uppgifterna. Beträffande formerna för ett särskilt budgetorgan
för rådet har arbetsgruppen stannat för att föreslå ett budgetorgan bestående
av 10 medlemmar med 2 från varje utskott, som samtidigt representerar
de 5 delegationerna. Interimsrapporten berör även frågan om proceduren
för budgetöverläggningar liksom frågan om rådets kontrollfunktioner gentemot
regeringarna, de olika regeringsorganen och nordiska ämbets- och
tjänstemän.

Arbetsgruppens ordförande, förutvarande udenrigsminister K. B. Andersen,
redovisade rapportens innehåll för plenarförsamlingen. Härvid anfördes
att huvudproblemet för arbetsgruppen var att lösa hur Nordiska rådet undgår
att den mycket värdefulla utvecklingen av samarbetet på regeringssidan
försvagar det parlamentariska inflytandet. I sammanhanget nämndes att
denna fråga aktualiserats för ett år sedan i danska folketingets udenrigsudvalg,
som anfört att i Nordiska rådet fanns oro för en byråkratisering
av det nordiska samarbetet med en försvagning av det parlamentariska och
folkliga inflytandet som följd. Även norska folketingets udenrigs- og
konstitutionskomité hade behandlat denna fråga och framfört att det var
av väsentlig betydelse för stortinget att veta att Nordiska rådet har möjlighet
att uttala sig om budgeterna.

I debatten uppehöll man sig särskilt vid rådets kontrollfunktioner. Herr
Hernelius framhöll rådets funktioner att sakgranska användningen av beviljade
medel och att utöva konstitutionell kontroll över ministerrådet. För
en parlamentarisk kontroll krävdes att ministerrådets protokoll var tillgängliga
och att parlamenten kunde granska inte bara beslut och enskilda ministrars
deltagande i dessa utan också underlåtenheter i samband med ministerrådets
handläggning av frågorna. En förbättring av denna kontroll kunde
tänkas genom en vidgad tillämpning av offentlighetsprincipen eller en
årlig dechargedebatt i rådet rörande ministerrådets verksamhet. Från finländsk
sida framhölls att både i den finländska delegationen och i diskussion
i Finlands riksdag enighet rådde om att rådet i framtiden borde vara det
kontrollorgan som behandlar frågor, vilka gäller av de nationella parlamenten
godkända nordiska anslag.

Rådet biföll presidiets förslag om bemyndigande för arbetsgruppen att
fortsätta sitt arbete och framlägga sin slutrapport till rådets 23:e session.

Rapporten om ”Offenilighetsprinsippets anvendelse pä nordiske samarbeidsorganer"
innehåller förslag till regler om handlingars offentlighet vid Nordiska
rådets presidiesekretariat och i Nordiska ministerrådets sekretariat.
Rapporten hade hänvisats av presidiet till juridiska utskottet och informationskommittén.
Herr Adamsson, som var talesman för juridiska utskottet,

1975:4

framhöll inför plenarförsamlingen att utskottet ansett frågan om offentlighetsprincipens
tillämpning vara av sådan väsentlig betydelse för det nordiska
samarbetet, att så omfattande underlag som möjligt skulle finnas för
utskottets behandling av frågan. Därför hade inte juridiska utskottet ansett
sig böra ta ställning till frågan utan att plenarförsamlingens synpunkter först
inhämtats. På grundval av debatten i Ålborg skulle utskottet på nytt diskutera
frågan föra» framlägga slutligt betänkande vid sessionen i Reykjavik
i februari 1975.

Herr Adamsson uttalade att en förutsättning för det nordiska samarbetets
utveckling var att största möjliga information gavs om arbetet vid de
nordiska institutionerna. Samma grundläggande principer om allmänna
handlingars offentlighet som i dag utgör hörnstenen i de nordiska ländernas
demokratiska uppbyggnad borde också användas vid nordiska institutioner.

Arbetsgruppen, som framlagt rapporten, hade stannat för att framlägga
förslag på separata regelverk, ett för presidiesekretariatet och ett för ministerrådets
sekretariat. Regelverken för de båda sekretariaten utgår från
principen om handlingars offentlighet och överensstämmer med Helsingforsavtalets
artikel 43, som stadgar att ”i det nordiska samarbetet bör största
möjliga offentlighet iakttagas”. Från huvudregeln om offentlighet gäller därefter
undantag. Juridiska utskottet ansåg att undantagsreglerna i mycket
stor utsträckning begränsade eller gav möjlighet att begränsa allmänhetens
insyn i det nordiska samarbetet. Särskilt gällde detta innehållet i undantagsreglerna
för ministerrådet.

Såvitt gäller kommunikationerna mellan ministersidan och de parlamentariska
organen hade presidiet uttalat ”att de föreslagna reglerna om handlingars
offentlighet vid de nordiska sekretariaten var avsedda att tillämpas
inför allmänheten men inte i förbindelserna mellan sekretariaten. Kommunikationerna
mellan sekretariaten skulle även fortsättningsvis styras av
de i de nordiska huvudavtalen nedlagda principerna om formerna för samarbetet”.
Juridiska utskottet uttalade i detta sammanhang att grundprincipen
i förhållandet mellan parlamentariker och regeringsrepresentanter respektive
administrationer i det enskilda landet och på nordiskt plan borde vara största
möjliga öppenhet. Informationskommittén framhöll för sin del att för det
nordiska informationsarbetet var det särskilt betydelsefullt att informationskanalerna
hölls öppna gentemot allmänheten.

I plenum framfördes ministerrådets synpunkter på offentlighetsfrågan av
den isländske statsministern Geir Hallgrimsson, som anförde att frågan berörde
dels rätten att få del av dokument hos nordiska samarbetsorgan, dels
hur kommunikationerna mellan nordiska organ skulle utformas. Härvid
framhölls att de speciella arbetsformer, som präglar ministerrådets arbete,
nödvändiggör att protokoll från ministerrådets och dess ämbetsmannakommittéers
möten måste undantagas från offentligheten för att det nordiska
regeringssamarbetet skall kunna mynna ut i praktiska resultat.

1975:4

Ministerrådet önskade fl del av rådets synpunkter på vilket sätt kommunikationsutbytet
mellan de nordiska sekretariaten lämpligast kunde ske.

I debatten, där kritik riktades mot arbetsgruppens förslag, underströks
från rådsmedlemmars sida nödvändigheten av att största möjliga öppenhet
skall gälla i det nordiska samarbetet. Bl. a. framhölls att juridiska utskottet
kunde räkna med rådets stöd för att gå längre än vad arbetsgruppen föreslagit
vad gäller offentlighetsreglerna. Herr Hernelius yttrade i detta sammanhang
att arbetsgruppens förslag i princip innebar offentlighet, men att undantagen
var så många att huvudregeln närmast blev utan betydelse. För att tillgodose
allmänhetens intresse av information om det nordiska samarbetet och för
att möjliggöra en konstitutionell kontroll av de enskilda ministrarnas agerande
inom ministerrådet krävdes en större offentlighet. Herr Hernelius
fann det tillfredsställande att ministerrådet för sin del var berett att redan
nu korrigera vissa av arbetsgruppens slutsatser, liksom att ministerrådet
inte skulle fatta beslut om offentlighetsprincipen förrän efter Reykjaviksessionen,
till vilken juridiska utskottet hade möjlighet att framlägga ett
samlat dokument.

Rådet biföll presidiets förslag om bemyndigande för utskottet att fortsätta
behandlingen av utredningen och avge slutligt betänkande till rådets 23:e
session.

1975:4

Bilaga

Rekommendationer och yttranden antagna vid Nordiska rådets 22:a
session, andra samlingen

Rekommendationer

Nr 21. Nordiskt energisamarbete

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å legge fram for Nordisk
Råds 23. sesjon i 1975 en vurdering av mulige former for et nordisk energiog
industrisamarbeid, herander en utredning av den fremtidige forsyningssituasjon
for råolje og oljeprodukter i de nordiske land.

Nr 22. Nordiskt samarbete angående ytkemisk forskning

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å undersoke mulighetene
for en samordnet utnyttelse av de nordiske lands ressurser som anvendes
til overflate- og kolloidforskning.

Nr 23. Nordisk regionalpolitisk fond för Nordkalotten

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å undersoke forutsetningene
for å opprette et fond for regionalpolitisk samarbeid innen Nordkalottområdet.

Nr 24. Samnordisk insats för skydd av miljön i samernas kärnområden

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utarbeta ett
gemensamt program för att skydda och bevara miljön i de samiska kärnområdena,
bestående av

1. en samnordisk utredning av frågan om rättslig reglering av användningen
av naturresurserna i de samiska områdena, syftande till att för framtiden
och så snart detta är möjligt åstadkomma ett fastställande av omfånget
av samernas rättigheter,

2. samordnade regionalpolitiska åtgärder som stöd för samernas näringar,
samt

3. ett samordnat nordiskt forskningsprojekt som belyser den samiska befolkningens
situation.

Nr 25. Undersökning av de multinationellaföretagens roll i de nordiska ländernas
ekonomi

Koordinerande

Nordiska

ministerrådet

Nordiska

ministerrådet

Nordiska

ministerrådet

Nordiska

ministerrådet

Nordisk Råd anbefaler Nordisk Ministerråd at gennemfore en undersogelse Nordiska

af de multinationale selskabers rolle i de nordiske landes okonomi og at ministerrådet

1975:4

vurdere, om denne undersogelse giver grundlag for en faelles nordisk lovgivning
og/eller andre forholdsregler.

Nr 26. Påbud om bruk av skyddshjälm

Nordisk Råd anbefaler Nordisk Ministerråd snarest mulig å treffe foranstaltninger
for å innfore påbud om bruk av styrthjelm ved kjoring med
motorsykler og mopeder.

Nr 27. Inrättande av ett nordiskt institut för skärgårdsforskning

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda frågan
om inrättandet av ett nordiskt institut för skärgårdsforskning, särskilt med
beaktande av möjligheterna att förlägga detta till Åland.

Nr 28. Skydd av naturtyp och biotoper av gemensamt nordiskt intresse

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att fortsätta arbetet
med utarbetande av förslag till skydd av naturtyper och biotoper av gemensamt
nordiskt intresse utifrån en indelning av Norden i homogena naturgeografiska
zoner och med särskilt beaktande av på lokal och regional
nivå förekommande intressen.

Yttranden över Nordiska ministerrådets berättelse om det nordiska samarbetet Nr

Nordisk Råd vil slutte opp om den grunnholdning som Ministerrådet
i C 1/1974 tilkjennegir for det fortsatte nordiske turistsamarbeidet. Det er
saerlig viktig at den internordiske turismen blir utviklet som et rekreasjonstilbud
til bredest mulig lag av landenes befolkninger. Ved utbyggingstiltak
innen turisme må man samtidig ta hensyn til lokalbefolkningens interesser
samt regional- og miljopolitiske synspunkter.

Man vil henstille til Nordisk Ministerråd å drofte med Nordisk Råds
kompetente organer det videre turistsamarbeid blant annet på grunnlag av
den framlagte embetsmannsutredning om turisme. Saerlig bor iakttas de
synspunkter som vil bli framfört på den konferanse om turisme som Nordisk
Råd vil arrangere i 1975. (Trafikutskottet)

Nordiska

ministerrådet

Nordiska

ministerrådet

Nordiska

ministerrådet

1975:4

Nr 7.

1. Nordiska rådet anser, att frågan om automatisk delgivning till rådets
kulturutskott av vissa typer av dokument, som framställs inom regeringsorganen
under kulturavtalet, med det snaraste bör lösas,

2. Nordiska rådet uttalar sig till förmån för en betydande höjning av
det belopp, som i den årliga nordiska kulturbudgeten anslås för Nordiska
kulturfonden. (Kulturutskottet)

Nr 8.

Förslaget till revision av 1955 års nordiska trygghetskonvention bör föreläggas
Nordiska rådet för yttrande. Kontakterna mellan socialpolitiska utskottet
och av utskottets arbete berörda ministrar bör vidareutvecklas.

Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet bör hålla gemensamma överläggningar
med arbetsmarknadens parter. Erfarenheterna av avtalet av den
11 april 1973 rörande kanaliseringen av den finsk-svenska arbetskraften via
arbetsförmedling bör delges Nordiska rådet. Rådet ställer sig positivt till
att ett nordiskt handlingsprogram på arbetsmarknadspolitikens område är
under utarbetande. Nordiska rådet önskar överläggningar med ministerrådet
om dessa frågor vid en så tidig tidpunkt som möjligt. Möjligheterna att
etablera en gemensam nordisk arbetsmarknad för veterinärer bör skyndsamt
bli föremål för förnyad prövning. (Socialpolitiska utskottet)

GOTAB 74 8458 Stockholm 1974