NORDISKA RÅDETSSVENSKA DELEGATION (Framställning / redogörelse 1975:11)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

NORDISKA RÅDETS
SVENSKA DELEGATION

1965-04-16

Till riksdagen

Nordiska rådets svenska delegations berättelse för rådets tjugotredje
session

Nordiska rådet höll sin tjugotredje session den 15—20 februari 1975
i Reykjavik. 17 rekommendationer till regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige respektive Nordiska ministerrådet antogs rörande
samarbetet på de kulturella, socialpolitiska, trafikala och ekonomiska
områdena. Vidare godkändes yttranden över Nordiska ministerrådets
berättelse om det nordiska samarbetet och över rapport om
offentlighetsprincipens användning vid nordiska samarbetsorgan.

Nordiska rådets svenska delegation får överlämna bifogade berättelse
för rådets tjugotredje session jämte en bilaga innehållande texten
till de antagna rekommendationerna och yttrandena.

Stockholm den 16 april 1975

För Nordiska rådets svenska delegation
JOHANNES ANTONSSON

Christer Jacobson

1 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 11

1975:11

Berättelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets tjugotredje
session i Reykjavik den 15—20 februari 1975

I. Organisation m. ni.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande reger ingsrepresentanter: statsminister

Olof Palme,

statsrådet och chefen för industridepartementet Rune Johansson,
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Svante Lundkvist,
statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet Ingemund
Bengtsson,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Bengt Norling,
statsrådet Bertil Löfberg,
statsrådet Carl Lidbom,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Kjel-Olof Feldt,
statsrådet Anna-Greta Leijon,
statsrådet Lena Hjelm-Wallén,

och följande valda medlemmar:

herrar Antonsson,

Arne Geijer i Stockholm,

Kronmark,

Adamsson,

Nilsson i Tvärålund,

Mellqvist,

Mundebo,

Palm,

Carlsson i Vikmanshyttan,

Hernelius,

Knut Johansson i Stockholm,

Sundman,
fru Skantz,

herrar Helén

Jansson,
fru Kristensson,

herr Hermansson samt

herr Lindahl som ersättare för herr Hammarberg

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:

fru Lundblad,

herrar Sellgren,

Jonasson,

Häll,

1975:11

Nordstrandh,

Larfors samt
Werner i Tyresö

Den 17 februari ersattes för del av denna dag herr Antonsson av
herr Jonasson och herr Kronmark av herr Nordstrandh. Den 18 februari
ersattes för del av denna dag fru Kristensson av herr Nordstrandh och
herr Arne Geijer i Stockholm av herr Larfors och för hela denna dag
ersatte fru Lundblad herr Adamsson och herr Jonasson herr Sundman.
Herr Sellgren ersatte den 18 februari och för resten av session herr
Helén. För återstoden av sessionen ersattes den 19 februari herr Arne
Geijer i Stockholm av fru Lundblad, herr Lindahl av herr Häll och
herr Mundebo av herr Jonasson. För del av den 19 februari ersattes herr
Knut Johansson av herr Larfors. Den 20 februari ersattes herr Knut
Johansson av herr Larfors och herr Kronmark av herr Nordstrandh.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, kanslichef Christer Jacobson,
sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president valdes vid sessionen altingsmand Ragnhildur
Helgadottir, Island, samt till vice presidenter folketingsmand Knud
Enggaard, Danmark, talman V. J. Sukselainen, Finland, stortingsrepresentant
Odvar Nordli, Norge och riksdagsman Johannes Antonsson,
Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott; juridiska
utskottet med 13 medlemmar, kulturutskottet med 17 medlemmar, socialpolitiska
utskottet med 13 medlemmar, trafikutskottet med 13 medlemmar
och ekonomiska utskottet med 22 medlemmar.

De svenska medlemmarna fördelades på följande sätt:

Juridiska utskottet:
herrar Adamsson,

Hermansson,

Hernelius.

Kulturutskottet:
herrar Hammarberg,

Jansson,

Mundebo (vice förman),

Sundman.

Socialpolitiska utskottet:

herrar Knut Johansson i Stockholm,

Nilsson i Tvärålund,
fru Skantz.

Trafikutskottet:

herr Carlsson i Vikmanshyttan,
fru Kristensson,

herr Mellqvist.

1975:11

Ekonomiska utskottet:
herrar Antonsson,

Helén,

Arne Geijer i Stockholm,

Kronmark,

Palm (förman).

En informationskommitté med uppgift att bistå presidiet med handläggningen
av Nordiska rådets informationsfrågor inklusive utgivningen
av tidskriften Nordisk Kontakt tillsattes. I kommittén, som består
av tio medlemmar, omvaldes herrar Palm och Sundman.

Vidare tillsattes ett särskilt utskott med uppgift att granska Nordiska
kulturfondens förvaltning. I utskottet, som består av fem medlemmar
och fem suppleanter, invaldes herr Jansson med herr Antonsson
som suppleant.

Regeringsrepresentanterna erhöll inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltog i juridiska utskottet statsrådet Anna-Greta Leijon, i kulturutskottet
statsrådet Lena Hjelm-Wallén, i socialpolitiska utskottet statsrådet
Ingemund Bengtsson och statsrådet Anna-Greta Leijon.

II. Behandlade saker

Saklistan för tjugotredje sessionen (enligt terminologien i rådets
arbetsordning benämnes ärendena saker) upptog 27 medlemsförslag
(A-saker), 1 ministerrådsförslag (B-saker), 6 berättelser från nordiska
samarbetsorgan (C-saker) och 31 meddelanden från regeringarna rörande
de av rådets rekommendationer som icke avskrivits som slutbehandlade
(D-saker).

I rådet var dessutom anhängiga 19 A-saker, vilkas behandling i utskottet
fortsätter. Likaså fortsätter behandlingen av 2 A-saker som behandlades
vid sessionen.

Beträffande 17 av A-sakerna, 3 av C-sakerna och 13 av D-sakerna
förelåg av respektive utskott utarbetade och justerade betänkanden.
Dessa saker kunde omedelbart behandlas i rådets plenum. I de av
utskottet före sessionen ej färdigbehandlade men på saklistan uppförda
sakerna avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en
rapport rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående
session.

Tillsammans med Nordiska ministerrådets berättelse om det nordiska
samarbetet utgjorde nämnda rapport underlag för en allmän debatt

1975:11

i rådet vid sessionens början, den s. k. generaldebatten. Beträffande
denna hänvisas till avdelning III nedan. Efter debattens slut lades rapporten
till handlingarna. Beträffande berättelsen se nedan.

Vid sessionen framställdes och besvarades i plenum sammanlagt
5 frågor (E-saker), varav 4 ställts i anslutning till D-saker. Behandlingen
av meddelandena fortsätter i respektive utskott.

17 rekommendationer och 6 yttranden till regeringarna eller Nordiska
ministerrådet antogs. Texten till dessa har fogats till berättelsen
som bilaga. Då i det följande annat icke angives, har den rekommendation
respektive yttrande, varom är fråga, antagits enhälligt. Likaså har,
då annat icke angivits, samtliga i omröstningen deltagande svenska
medlemmar röstat för rekommendationen eller yttrandet.

Rekommendationerna kommer att överlämnas till Nordiska ministerrådet
vid månadsskiftet april/maj 1975.

I det följande lämnas en redogörelse för de behandlade sakerna.
Det fullständiga materialet finns tryckt i rådsförhandlingarna innefattande
bl. a stenografiska referat av överläggningarna.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till juridiska utskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet (C 1), kapitel I: Det nordiska
samarbetet — ministerrådets verksamhet och det nordiska handlingsprogrammet
(i berörda delar), kapitel II: Samarbete på lagstiftningsområdet
och kapitel XV: Organisatoriska frågor.

Utskottet framhöll inledningsvis i sitt betänkande de åtgärder som
från rådets sida vidtagits för att påskynda behandlingen av rekommendationen
nr 30/1973 angående nordisk kommunal rösträtt och valbarhet
och noterade att en utredning i frågan var att förvänta i februari—-mars 1975.

Utskottet uppehöll sig därefter vid det av ministerrådet framlagda lagstiftningsprogrammet,
som ansågs utgöra ett gott underlag för genomförande
av ytterligare nordisk lagharmonisering. Såvitt gällde de enskilda
lagstiftningsprojekten noterade utskottet med beklagande att det för närvarande
inte fanns praktisk möjlighet att uppnå likartade regler om äktenskaps
ingående och upplösning. Utskottet underströk att reglerna om
äktenskaps ekonomiska rättsverkningar borde vara likartade i de nordiska
länderna. Ministerrådets uppfattning att det borde genomföras en
revision av försäkringsavtalslagarna delades av utskottet. Såvitt gällde
skadeståndslagstiftningen noterade utskottet att ministerrådet inte kunnat
tillmötesgå ett från juridiska utskottet ofta framfört önskemål om en
undersökning av möjligheterna för en ändring av skadeståndsrättens

1975:11

grundprinciper. Utskottet uppehöll sig även vid integritetsfrågorna och
ansåg att risken för dataflykt syntes vara särskilt stor i de nordiska länderna.
I ett långsiktigt handlingsprogram på integritetsskyddets område
borde därför dataflyktproblemet ägnas särskild uppmärksamhet. Om
utvecklingen gav skäl därtill, borde man överväga att ingå en konvention
mellan de nordiska länderna, enligt vilken länderna påtar sig att respektera
varandras lagstiftning på området.

Utskottet noterade att en konvention kan förväntas antagen under
1975 angående ersättningsansvaret för föroreningsskador i samband med
oljeborrningar. Beträffande frågan om likartade regler för myndighetsålder
konstaterade utskottet med beklagande att det inte varit möjligt
att upprätthålla en nordisk rättsenhet härvidlag. Enligt ministerrådets
mening skulle det inom ramen för den gällande konventionen på området
vara möjligt att lösa de rättsliga konflikter som kan uppstå. Utskottet
ansåg slutligen det vara väsentligt att de nordiska aktiebolagslagarna
var likartade.

På förslag av utskottet godkände rådet följande yttrande (nr 2):

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att snarast
efter framläggandet i den finländska och den svenska riksdagen av förslag
till ny aktiebolagslag utarbeta en översikt över den i Danmark genomförda
aktiebolagslagen och de i Finland, Norge och Sverige framlagda
förslagen till aktiebolagslagar i syfte att klarlägga på vilka områden
genomförande av förslagen kan medföra olikartade aktiebolagslagar
i Norden, för att på detta sätt bidra till lagharmoniseringen på
detta område. Yttrandet antogs med 55 röster. 6 medlemmar avstod
från att rösta.

2. Allemansrätt

I ett medlemsförslag om enhetliga nordiska bestämmelser om allemansrätt,
väckt av bl. a. fru Lundblad och herr Palm, hemställdes att
rådet rekommenderar ministerrådet att låta utreda frågan om enhetliga
nordiska bestämmelser om allemansrätt med syfte att ge medborgarna
ökade möjligheter att fritt få röra sig i skog och mark. Förslagsställarna
framhöll att de nordiska länderna har ett gemensamt intresse att
skydda och bevara sin natur. En nordisk lagstiftning som innebär att
allemansrätten skrivs in i lag skulle kunna bli utgångspunkt för en samnordisk
satsning för att utvidga medborgarnas medvetande om naturen
som ett värde som tillhör alla och som alla därför bör respektera.

Utskottet noterade att de gällande reglerna om allas rätt att fritt röra
sig i naturen är mycket olika i de nordiska länderna och att det närmast
syntes vara en olöslig uppgift att förena de nordiska reglerna. Därtill
kom att i Sverige 1974 antagits en naturvårdslag, vari principen om
allemansrätt inskrivits men att riksdagen vid sin behandling av lagen
gav uttryck för att man inte önskade fastare bestämmelser om allemansrätten
utöver dem som gäller till följd av sedvanerätten. Utskottet

1975:11

noterade därutöver, att den i Norge gällande naturfredningslagen fungerar
tillfredsställande och att man i Island inte fått tillslutning till ett i
Altinget framlagt förslag om införande av allemansrätt. Mot bakgrund
av dessa förhållanden ansåg sig utskottet inte kunna förorda att en
undersökning av denna fråga genomfördes.

Utskottet delade dock förslagsställarnas uppfattning om att befolkningen
borde ha bästa möjligheter att fritt röra sig i skog och mark samtidigt
som naturen som sådan borde skyddas och bevaras. Information
måste ges om de rättigheter och inte minst de skyldigheter som allmänheten
har vid färd i naturen. En stor arbetsuppgift fanns här för de nordiska
turistorganisationerna, som borde verka för att sprida information
i dessa frågor.

Några medlemmar i utskottet ansåg att man borde arbeta vidare med
frågan om att ge befolkningen ökade möjligheter att fritt röra sig i
skog och mark och avsåg därför att återkomma till denna fråga vid senare
tillfälle.

På utskottets förslag beslöt rådet att inte företaga sig något med anledning
av medlemsförslaget.

3. Offentlighetsprincipens användning

På förslag av juridiska utskottet diskuterades vid rådets höstsamling i
Ålborg 1974 en rapport från en av rådet och ministerrådet tillsatt arbetsgrupp
angående offentlighetsprincipens användning vid nordiska
samarbetsorgan. Delegationen lämnade en redogörelse för denna debatt i
sin berättelse till riksdagen om Ålborgssessionen. Därefter hade juridiska
utskottet med ledning av debatten i Ålborg behandlat rapporten och
framlade nu till sessionen i Reykjavik sitt betänkande i frågan. Utskottet
hade tagit ställning till frågan om offentlighetsprincipens användning
på nordiska samarbetsorgan i förhållande till enskilda, organisationer
och myndigheter. Däremot hade utskottet inte gått in på frågan om information
mellan rådets organ och Nordiska ministerrådet och dess organ.
Denna fråga hade behandlats av den s. k. arbetsgruppen rörande
budget- och kontrollfrågor, vars rapport redovisas nedan under punkt F.

Utskottet föreslog rådet att godkänna följande yttrande:

A. Nordiska rådet anmodar rådets presidium

1. att snarast efter avslutningen av rådets 23 :s session ge juridiska utskottet
tillfälle att avge ett uttalande till presidiet över den av arbetsgruppen
för budget- och kontrollfrågor avgivna rapporten vad angår frågan
om information mellan Nordiska rådets organ och Nordiska ministerrådet
och dess organ.

2. att genomföra största möjliga offentlighet vid Nordiska rådets presidiesekretariat
och att fastställa reglerna i överensstämmelse med det utkast
som framlagts av arbetsgruppen, dock att § 2 och § 4 föreslås utformade
på följande sätt:

1975:11

§ 2 Följande handlingar är undantagna från offentlighet:

1. Protokoll från slutet möte i Nordiska rådets plenarförsamling.

2. Referat av överläggningar i Nordiska rådets utskott.

3. Utkast, presidiesekretariatets interna arbetsmaterial samt handlingar
som upprättats av presidiesekretariatet som underlag för sakernas
behandling eller föredragning i nordiska organ. Undantaget omfattar
ej slutliga och definitiva handlingar. Undantagen omfattar vidare
inte allmän journal för in- och utgående expeditioner.

4. Handling som inkommit till presidiesekretariatet från myndighet
i nordiskt land eller från offentligrättsligt organ om det av påteckning
på handlingen eller särskilt meddelande framgår att handlingen är förtrolig
eller hemlig.

5. Handlingar i personalärenden.

Presidiet eller den presidiet bemyndigar kan dock besluta att handlingar
som anges i första stycket nr 1 och 3 helt eller delvis skall utlämnas.
Nordiska rådets utskott kan besluta att referat av överläggningar
i respektive utskott helt eller delvis skall utlämnas.

§ 4 Protokoll över beslut som träffats vid slutna möten i Nordiska
rådets plenarförsamling, protokoll över beslut som träffats i rådets
utskott, slutliga och definitiva handlingar som nämnts i § 2 stycket 1,
nr 3, samt andra handlingar än de som är nämnda i § 2 och § 3 kan
i särskilda fall undantagas från offentlighet om hänsyn till enskilds intresse
eller annat väsentligt skäl så kräver.

3. att snarast inleda överläggningar med Nordiska ministerrådet i
syfte att få fastställt enhetliga bestämmelser om offentlighet vid Nordiska
rådets presidiesekretariat och Nordiska ministerrådets sekretariat
i överensstämmelse med riktlinjerna i detta betänkande.

4. att söka upprätta ett för Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet
gemensamt organ till vilket tveksamma frågor om presidiets och
ministerrådets tillämpning av offentlighetsprincipen vid Nordiska rådets
presidiesekretariat och Nordiska ministerrådets sekretariat kan hänskjutas.

B. Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

1. att snarast inleda överläggningar med Nordiska rådets presidium i
syfte att söka fastställa enhetliga bestämmelser om offentlighet vid Nordiska
rådets presidiesekretariat och Nordiska ministerrådets sekretariat
i överensstämmelse med riktlinjerna i de av juridiska utskottet avgivna
betänkandet om offentlighetsprincipens användande på nordiska samarbetsorgan.

2. att söka upprätta ett för Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet
gemensamt organ till vilken tveksamma frågor om presidiets och ministerrådets
tillämpning av offentlighetsprincipen vid Nordiska rådets presidiesekretariat
och Nordiska ministerrådets sekretariat kan hänskjutas.

Mot utskottets förslag om ett specialorgan hade avgivits tre reservationer.
Bl. a. herr Adamsson yrkade avslag på utskottets hemställan i
denna del. Herr Adamsson ansåg, att först sedan man fram till rådssessionen
1977 följt arbetet med offentlighetsprincipens införande och

1975:11

tillämpning borde övervägas om behov fanns av att inrätta ett speciellt
organ av föreslagen art.

Juridiska utskottets betänkande gav upphov till en omfattande debatt
i plenum. I denna deltog från svensk sida herrar Adamsson och Hernelius.
Utskottets talesman framhöll att utskottet funnit de föreslagna
offentlighetsreglerna alltför restriktiva. På grund av olikheter i ländernas
offentlighetsregler hade svårigheter förelegat vid formuleringen av de
nordiska offentlighetsreglerna. Enligt utskottets mening fick dock inte
reglerna i det land som har den mest återhållsamma synen på offentlighetsfrågan
ligga till grund för ett nordiskt regelsystem. Utskottet hade
med hänsyn härtill och till den kritik som framförts vid Ålborgssessionen
i november 1974 mot utredningsförslaget funnit det nödvändigt att delvis
markera detta i syfte att medge större offentlighet.

Herr Adamsson underströk att i utskottet rådde full enighet om att
söka skapa största möjliga offentlighet i rådets arbete och att leva upp
till Helsingforsavtalets stadgande att i det nordiska samarbetet bör största
möjliga offentlighet iakttas. Herr Adamsson ansåg dock att svårigheter
skulle uppstå, om man i enlighet med utskottets förslag för ministerrådets
sekretariat skapade likartade regler med dem som nu föreslås för presidiesekretariatet.
Sin reservation motiverade herr Adamsson med att
han ifrågasatte behovet av ett specialorgan för eventuellt förekommande
meningsskiljaktigheter och tolkningsfrågor, ett organ vars status och
sammansättning inte närmare preciserats i utskottets betänkande. Inrättande
av ett sådant organ förutsatte enligt herr Adamsson att rådet in
pleno tog ställning till såväl organets kompetens som sammansättning.

Herr Hernelius bemötte i sitt inlägg vissa synpunkter på offentlighetsfrågan
som framförts från ministerrådets sida av den norska samarbetsministern
Bjartmar Gjerde. Inledningsvis noterade herr Hernelius med
tillfredsställelse att ministerrådet inte framört någon som helst kritik mot
huvudpunkterna i juridiska utskottets förslag, nämligen att ministerrådets
beslut och utskottens beslut i princip inte skall vara hemliga. Statsrådet
Gjerde hade uttalat att vid de fortsatta överläggningarna mellan rådet
och ministerrådet om offentlighetsreglerna utgångspunkten skulle vara de
begränsningar som är fastställda i de nationella lagarna. Herr Hernelius
invände häremot att utgångspunkten i stället borde vara den strävan
efter offentlighet som också finns i åtskillig nordisk lagstiftning och
som rekommenderats vid många tillfällen i rådet. Herr Hernelius menade
att ingenting hindrar att man nu i fråga om offentlighetsprincipen går
längre än vad som är normalt vid kontakter mellan olika stater och
regeringar och hänvisade härvid till de speciella förhållanden som präglar
det nordiska samarbetet.

Vid omröstningen förkastades de tre reservationerna. Utskottets förslag
till yttrande godkändes med 62 röster. 1 medlem avstod från att
rösta.

1975:11

4. Övrigt

Av meddelande om rekommendation nr 13/1972 angående samordning
av reglerna om privata personregister noterade utskottet att ett samarbete
äger rum som tyder på att det kommer att uppnås enighet om verkningarna
av de regler som avses genomföras om privata personregister.
Med hänsyn härtill och till att frågan är upptagen i det nordiska lagstiftningsprogrammet,
som ingår i ministerrådets berättelse om det nordiska
samarbetet, ansåg utskottet, att det inte längre fanns behov att
avge särskilda meddelanden om denna rekommendation. På utskottets
förslag beslöt rådet att anse rekomendationen för sin del slutbehandlad.

Av meddelande om rekommendation nr 6/1972 angående samarbete
om utvidgning av konsumentskyddet kunde utskottet konstatera att ett
nära nordiskt samarbete äger rum på en rad viktiga konsumentområden.
Vidare noterade utskottet att det nordiska samarbetet på detta område
sedan den 1 juli 1974 äger rum inom ramarna för Nordiska ministerrådets
verksamhet och att en särskild ämbetsmannakommitté för
konsumentfrågor tillsatts. Härigenom ansåg utskottet rekommendationens
syfte vara uppfyllt. På förslag av utskottet beslöt rådet anse rekommendationen
för sin del slutbehandlad.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till kulturutskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet, kapitel I: Det nordiska samarbetet —
ministerrådets verksamhet och det nordiska handlingsprogrammet (i berörda
delar) och kapitel III: Kulturellt samarbete.

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse framförde utskottet
att även om en högre grad av konkretisering hade varit önskvärd i vissa
delar av rapporteringen var det allmänna intrycket av kulturavsnitten
i det stora hela positivt. De önskemål som utskottet framfört i sitt betänkande
över 1974 års ministerrådsberättelse hade i huvudsak beaktats.
Kulturutskottet uttryckte sin tillfredsställelse över att ministerrådet
i berättelsen klart givit uttryck för att kulturutskottet borde utöva en
viktig funktion när det gällde frågan om den årliga budgetplaneringen
och planeringen av det fortsatta kultursamarbetet på längre sikt.

Kulturutskottet underströk vidare, liksom i föregående års betänkande,
betydelsen av att kulturutskottet kontinuerligt delgavs sådana dokument
som belyser arbetet inom regeringsorganen under kulturavtalet.
Detta var, menade utskottet, en förutsättning för att kulturutskottet på
ett tillfredsställande sätt skulle kunna handha de funktioner som utskottet
tilldelats inom det samarbete som bedrivs med stöd av kulturavtalet.

1975:11

Utskottet konstaterade med ledning av en sammanfattning i berättelsen
av de viktigaste samarbetsåtgärdema på kulturområdet under 1974 att
inga större nya samarbetsprojekt igångsatts under 1974 och menade att
detta är ett utslag av att den nordiska kulturbudgeten för 1974 till sin
ambitionsnivå var oförändrad i förhållande till föregående års kulturbudget.

En redovisning av utskottets synpunkter på kapitel III finns här nedan
under avsnitten ”Utbildningssamarbete”, ”Forskningssamarbete”
och ”Allmänkulturellt samarbete”.

På förslag av kulturutskottet godkände rådet följande yttrande över
berörda delar av ministerrådets berättelse (yttrande nr 6).

Nordiska rådet anser

1. att de utbildningspolitiska åtgärder, som blir erforderliga för att
lösa arbetsproblemen bland ungdomen, bör tas upp till övervägande på
nordiskt plan,

2. att ansvarsfördelningen mellan kulturavtalets organ och forskningsråden
i fråga om det nordiska forskningssamarbetet bör göras till
föremål för en allsidig utredning,

3. att konkreta planer bör utformas för folkrörelsernas aktiva medverkan
i det nordiska kultursamarbetet,

4. att ministerrådet bör pröva möjligheterna att utarbeta ett flerårigt
konkret handlingsprogram för det nordiska kultursamarbetet, med fasta
tidsgränser för förverkligandet, avsett att utgöra en vidare ram för de
ettåriga handlingsprogrammen,

5. att Nordiska rådets kulturutskott bör beredas tillfälle att redan under
beredningsskedet medverka i utformningen av de årliga handlingsprogrammen
för kultursamarbetet och av ett eventuellt flerårigt åtgärdsprogram,

6. att ministerrådets berättelse i framtiden bör innehålla en utförligare
redogörelse för användningen av dispositionsmedlen på den nordiska
kulturbudgeten, och

7. att den i år inledda omläggningen av rapporteringen i berättelser
från institutioner och samarbetsorgan under ledning av kultursekretariatet
bör uppföljas i enlighet med de riktlinjer som angivits av Nordiska
rådet.

2. Utbildningssamarbetet

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet konstaterade utskottet att inriktningen av utbildningssamarbetet,
som Nordiska rådet och dess kulturutskott framfört, i stort sett
har blivit väl tillgodosedda. Såsom nya arbetsuppgifter inom utbildningssamarbetet
angavs i berättelsen bl. a. vuxenutbildningen, högre utbildning
och annan vidareutbildning. Detta stod i god överensstämmelse
med de prioriteringsönskemål som kulturutskottet framfört. I betän -

1975:11

kandet betonades vikten av att folkbildningsorganisationema i Norden
medverkar vid utbyggnaden av samarbetet på vuxenundervisningens
område. Kulturutskottet ville även starkt understryka betydelsen av
samnordiska åtgärder på yrkesutbildningens område. Utskottet önskade
särskilt betona vikten av att de nordiska länderna genom utbyte av erfarenheter
skapar förutsättningar för att lösa de stora problem som flera
av länderna har när det gäller ungdomar som går ut i förvärvslivet utan
någon som helst yrkesutbildning efter grundutbildningen.

I sitt betänkande över kulturavsnittet i ministerrådets berättelse anförde
utskottet, att vid Nordiska rådets utbildningskonferens i Åbo i september
1974 hade klarlagts att det fortsatta arbetet beträffande harmonisering
på grundskolesektom i framtiden kommer att bedrivas som en
permanent och självständig verksamhet och att detta arbete i framtiden
kommer att få sin tyngdpunkt lagd på pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete,
vilket överensstämde med de riktlinjer som Nordiska
rådet uppdragit i sin rekommendation nr 26/1967 angående enhetlig
nordisk skolordning. Syftet med rekommendationen syntes ha uppnåtts.
Rådet beslöt på förslag av utskottet anse rekommendationen slutbehandlad
för rådets del.

I ett medlemsförslag om språkundervisning för finländska barn i Sverige,
väckt av bl. a. herrar Mundebo och Sundman, hade hemställts att
rådet ville rekommendera regeringen i Sverige att i samråd med Finland
regering vidtaga åtgärder för att öka möjligheterna för de i Sverige
boende finländska barnen att erhålla undervisning i och på sitt modersmål
samt att regeringarna i Finland och Sverige vidtar åtgärder för att
trygga rekryteringen av tvåspråkiga lärare.

Kulturutskottet uttalade att omsorgen om den enskilde eleven var av
stor betydelse när det gällde att lösa problem inom skolväsendet och att
språket härvid var en viktig faktor då detta i hög grad bidrar till att
forma personligheten. Det var därför viktigt att individen i början av sin
utveckling lärde sig behärska sitt modersmål. Utskottet anförde vidare
att tillgången på lärare länge hade varit ett av de största problemen då
det gällde undervisning i och på finska i Sverige. Utskottet ville därför
understryka betydelsen av att avlönings- och anställningsvillkoren för
de lärare som undervisar finska barn förbättrades.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 14) till 1)
regeringen i Sverige att i samråd med Finlands regering vidtaga åtgärder
för att öka möjligheterna för de i Sverige bosatta finska barnen att
erhålla undervisning i och på sitt modersmål samt 2) regeringarna i Finland
och Sverige att vidtaga åtgärder för att trygga rekryteringen av tvåspråkiga
lärare. Rekommendationen antogs med 57 röster. 2 medlemmar
avstod från att rösta.

Ett medlemsförslag hade väckts av bl. a. herr Kronmark om privata
skolors och utbildningsinstitutioners fortbestånd och utbyggnad. I för -

1975:11

slaget hemställdes att rådet, med erkännande av de privata skolornas betydelse
och berättigande, rekommenderar ministerrådet att utforma riktlinjer
för tryggande och utbyggnad av de privata skol- och utbildningsinstitutionerna
på alla undervisningsnivåer i Norden. Förslagsställarna
åberopade i sin motivering bl. a. principen att medborgarna skall ha rätt
att fritt välja den undervisningsform, som de önskar för sina barn.

Utskottet konstaterade i sitt betänkande, att det privata skolväsendet i
Norden i de enskilda länderna har mycket olikartade traditioner och utvecklingslinjer
och att även den politik, som i de olika länderna utformats
med avseende på skolformer med annan huvudman än stat och
kommun, uppvisar stora skiljaktigheter. Utskottet framhöll vidare att
inom ramen för det nordiska kulturavtalet hade strävandena att harmonisera
skolpolitiken förts vidare och utvidgats varför det fanns skäl att
anta att behovet av erfarenhetsutbyte och samråd när det gäller alternativa
skolformer i privat regi mellan de nordiska länderna kunde tillgodoses
genom utnyttjande av den ordning för samarbete och samråd
som redan etablerats genom det nordiska kulturavtalet.

Mot denna bakgrund ansåg utskottet det inte vara lämpligt eller ens
möjligt att på nordiskt plan utarbeta gemensamma riktlinjer för det privata
skolväsendets fortbestånd och utbyggnad. På förslag av utskottet
beslöt rådet att ej företaga sig något med anledning av medlemsförslaget.

Bl. a. herr Sundman hade i ett medlemsförslag om samnordiska lärarseminarier
för pedagogiskt utvecklingsarbete vid de nordiska journalisthögskolorna
hemställt att rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet
att dels ge Rektorskommittén för de nordiska journalisthögskolorna
en fast institutionaliserad ställning bland de nordiska samarbetsorganen,
dels bevilja tillräckliga medel för årligt pedagogiskt samarbete
mellan lärama vid de nordiska journalisthögskolorna. Som motivering
för förslaget framhölls att det samarbete mellan de nordiska joumalisthögskolelärama,
som etablerats under de senaste åren, krävde för att
kunna fortsätta en fastare ekonomisk och institutionell ram än det hittills
haft.

Enligt kulturutskottets mening hade det samarbete mellan de nordiska
journalisthögskolorna som redan ägt rum och de planer som uppgjorts
för framtiden visat att goda förutsättningar finns för ett fruktbringande
nordiskt samarbete på detta fält beträffande fort- och vidareutbildningen.
Om den utvecklingen skulle kunna föras vidare, förutsatte det emellertid,
att Rektorskommittén för de nordiska journalisthögskolorna uppnådde
en av de officiella nordiska kultursamarbetsorganen erkänd permanent
status och att verksamhetens fortbestånd och utveckling garanterades
genom fasta anslag på den nordiska kulturbudgeten.

Utskottet föreslog därför en rekommendation till Nordiska ministerrådet
att 1) ge Rektorskommittén för de nordiska journalisthögskolorna

1975:11

en fast institutionaliserad ställning bland de nordiska samarbetsorganen,
samt 2) bevilja tillräckliga medel för årligt pedagogiskt samarbete mellan
länderna vid de nordiska journalisthögskolorna. Rådet antog en rekommendation
i enlighet med utskottets förslag (nr 17) med 57 röster
mot 2.1 medlem avstod från att rösta.

I anslutning till meddelande från Danmarks regering om rekommendation
nr 27/1969 angående samarbete rörande de nordiska språklektorerna
hade fråga ställts till Sveriges regering om vilka åtgärder svenska
regeringen avsåg att vidtaga för att ge de nordiska språklektorerna vid
de svenska universiteten och högskolorna arbetsvillkor som överensstämmer
med dem som gäller för motsvarande tjänster i de andra nordiska
länderna.

Av svaret, som lämnades av statsrådet Hjelm-Wallén, framgick att
nordiska lektorer i Sverige jämställdes med övriga utländska lektorer
och därför hade större undervisningsskyldighet än nordiska lektorer i
t. ex. Danmark och Norge. De utländska lektorernas arbetsförhållanden
var anpassade till den högskoleorganisation man hade i Sverige. Det var
emellertid inte uteslutet att förändringar kunde ske i framtiden av de
nordiska lektorernas arbetsförhållanden i Sverige, vilket emellertid måste
bedömas i ett större sammanhang.

3. Forskningssamarbete

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet konstaterade kulturutskottet, att redogörelsen för forskningssamarbetet
och framtidsplanerna på detta område inte i lika hög grad
som avsnittet om samarbete på undervisningens område redovisade konkreta
samarbetsprojekt eller planer på sådana. Huvudvikten hade liksom
tidigare år lagts vid kriterierna för forskningssamarbetet samt vid
dess organisation och allmänna målsättningar.

I forskningsavsnittet i ministerrådets berättelse berördes även den
under 1974 kontroversiella frågan om Nordiska sommaruniversitetets
(NSU) framtida verksamhet och anslagstilldelning. Ministerrådet hade i
denna fråga uttalat, dels att en förutsättning för statligt stöd till NSU
borde vara att verksamheten präglades av allsidighet och öppenhet i ämnesval
och inriktning, dels att frågan om fortsatt stöd till NSU borde
tas upp till förnyat övervägande inom relativt kort tid. Nordiska sommaruniversitetet
hade dessutom från år 1975 ålagts redovisningsskyldighet
inför den statliga redovisningsmyndigheten i det land där organisationens
huvudsekretariat var beläget. Kulturutskottet framhöll i betänkandet
att man ansåg detta var en god lösning.

I ett medlemsförslag om inrättandet av ett nordiskt acceleratorcentrum
(NORDAC), väckt av bl. a. herrar Mundebo och Sundman hade hemställts
om en rekommendation till Nordiska ministerrådet att ställa erforderliga
medel till förfogande för inrättandet av ett nordiskt accelera -

1975:11

torcentrum. Detta skulle inrättas på Risp i Danmark. Medlemsförslaget,
som väckts redan 1972, hade återremitterats av rådet till utskottet vid
21 :a sessionens andra samling 1973 för att ge utskottet tillfälle att ta
del av de utredningar som ministerrådet initierat på området.

Utskottet konstaterade nu, att Nordiska ministerrådet vid möte i
Reykjavik i juni 1974 fattat beslut om inrättandet av en nordisk samarbetskommitté
för acceleratorfysik, vars verksamhet skulle finansieras
över den nordiska kulturbudgeten. Samarbetskommitténs ändamål var
att främja nordiskt samarbete inom acceleratorbaserad forskning. Kulturutskottet
fann, att ett avsevärt steg mot ett förbättrat och intensifierat
samarbete på den acceleratorbaserade forskningens område inom Norden
hade tagits genom inrättandet av den ovan nämnda samarbetskommittén,
vars uppgifter även omfattade samarbete mellan nordiska forskare vid
internationella projekt.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till de stora ekonomiska satsningar
som skulle erfordras för ett förverkligande av medlemsförslagets
huvudinnehåll, inrättandet av ett nordiskt acceleratorcentrum för kämfysisk
forskning, ansåg utskottet, att förutsättningar för ett genomförande
av förslaget för närvarande inte förelåg. Utskottet ville dock inte
utesluta möjligheten, att de nordiska länderna i ett senare skede kunde
ha anledning att på nytt ta upp frågan om att inrätta ett nordiskt acceleratorcentrum
till prövning.

På förslag av utskottet beslöt rådet att inte företa sig något med anledning
av medlemsförslaget.

Ett medlemsförslag om inrättandet av ett nordiskt institut för komparativ
samhällsforskning hade väckts av bl. a. herrar Palm och Sundman.
I förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera Nordiska
ministerrådet att inrätta ett nordiskt institut för komparativ samhällsforskning.

Inledningsvis framhöll utskottet i sitt betänkande över medlemsförslaget
att ett utvidgat samarbete inom nordisk samhällsforskning var
ett av de områden som utskottet prioriterade högst när det gällde satsningar
på forskningssektorn. Utskottet noterade att remissinstanserna
i huvudsak var eniga om behovet av fortsatt och utvidgad jämförande
forskning om de nordiska samhällena, medan inställningen till det konkreta
spörsmålet om upprättandet av ett särskilt nytt institut för komparativ
samhällsforskning var varierande.

För egen del ansåg utskottet, att snara åtgärder borde vidtagas för
att stimulera och utbygga en livskraftig forskning om de nordiska samhällena,
bedriven i nordiskt samarbete enligt de riktlinjer som antytts i
medlemsförslaget. Utskottet ville emellertid inte i dagens läge förorda
ett omedelbart förverkligande av tanken på att upprätta ett särskilt institut
för nordisk komparativ samhällsforskning, men fann att detta
förslag, vid sidan av andra metoder att stimulera samarbetet, borde

1975:11

finnas med i övervägandena som ett realistiskt alternativ på något längre
sikt.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 15) till
Nordiska ministerrådet att ytterligare utbygga det nordiska samarbetet
beträffande nordisk komparativ samhällsforskning och vid denna utbyggnad
även överväga möjligheterna att grunda ett nordiskt institut
för komparativ samhällsforskning. Rekommendationen antogs med
53 röster. 3 medlemmar avstod från att rösta, däribland herr Mellqvist.

4. Allmänkulturellt samarbete

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet anförde utskottet att det avsnitt, som behandlar verksamheten
och framtidsplanerna på det allmänkulturella området, var mindre
genomarbetat än avsnitten om utbildnings- och forskningssamarbete.
Avsnittet bestod i huvudsak av rapporter om åtgärder som vidtagits i
anledning av olika rådsrekommendationer och om vissa andra tidigare
initierade projekt. Utskottet efterlyste därför en bättre genomarbetad
framställning, särskilt av framtidsplanerna på området, i den berättelse
som avges till följande session.

Nordiska ministerrådet hade väckt ett ministerrådsförslag om ny
överenskommelse om Nordiska kulturfonden med hemställan om rådets
yttrande över förslaget till ny överenskommelse om Nordiska kulturfonden.

Kulturutskottet delade ministerrådets uppfattning, att den allmänkulturella
sektorn även i framtiden i ungefärligen samma utsträckning
som tidigare särskilt borde tillgodoses vid fördelningen av kulturfondens
medel (ca 60 %). I likhet med ministerrådet omfattade utskottet
även den uppfattning som framförts av styrelsen för Nordiska kulturfonden
att genom uppsökande verksamhet nå fram till nya grupper,
som idag har svårt att erhålla stöd.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 12) med
hemställan till Nordiska ministerrådet att genomföra en revision av
överenskommelsen om Nordiska kulturfonden i enlighet med det i ministerrådsförslag
B 16/k ingående textutkastet.

I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. fru Lundblad, om fasta korrespondenter
i de nordiska huvudstäderna från de nationella radio- och
TV-bolagen hemställes, att rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet
att verka för att de nationella radio- och TV-bolagen i Norden
kommer fram till en ordning som gör det möjligt för bolagen att
ha fasta utsända medarbetare i de andra nordiska ländernas huvudstäder.
Som motivering anförde förslagsställarna bl. a. att inslagen i radio
och TV från de andra nordiska länderna var ytterst fåtaliga.

I sitt betänkande över medlemsförslaget framhöll utskottet att många
skäl talade för önskvärdheten att förverkliga förslagsställarnas inten -

1975:11

tioner. Då radio- och TV-företagen själva har att ta ställning till behovet
och finansieringen av ett utbyggt korrespondentnät, ansåg sig utskottet
emellertid inte kunna förorda, att rådet antog en rekommendation
i den form förslagsställarna hemställt. Frågan om fasta korrespondenter
borde ses som en del av ett större problemkomplex, som omfattade
etermedias täckning av det nordiska stoffet i dess helhet och
i ett vidare perspektiv hela informationsflödet mellan de nordiska länderna.
Enligt utskottets mening var därför en utredning med syfte att
klarlägga förutsättningarna för ökad information mellan de nordiska
länderna i etermedia önskvärd.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13) med
hemställan till Nordiska ministerrådet att undersöka möjligheterna att
förbättra informationen om de nordiska länderna i etermedia. Rekommendationen
antogs med 58 röster. 1 medlem avstod från att rösta.

Ett medlemsförslag om instiftande av Nordiska rådets idrottspris
hade väckts av bl. a. herrar Lindahl och Mellqvist. I medlemsförslaget
hemställdes att rådet beslutar att instifta ett idrottspris att årligen utdelas
till en framstående nordisk idrottsman (-kvinna) eller idrottsledare.

Kulturutskottet underströk att ett nordiskt samarbete på idrottens
område hade ett värde inte endast som idrottslig företeelse, utan även
därför att det kunde ge stora grupper av människor i Norden möjligheter
till samvaro och leda till berikande kontakter över landsgränsema.
Mot denna bakgrund och med hänsyn till att en av de viktigaste målsättningarna
för allt nordiskt kultursamarbete enligt utskottets mening
borde vara att aktivera så stora medborgargrupper som möjligt i samarbetet
fann kulturutskottet det naturligt, att samnordiska åtgärder för
att stödja idrottsutbytet i första hand sattes in på skol-, ungdoms-, korporations-
och handikappidrotten samt bredd- eller motionsidrotten i
allmänhet, som relativt sett var mindre väl tillgodosedda när det gällde
nordiskt utbyte.

Med hänsyn till de delade meningar som råder beträffande prisinstitutionens
allmänna berättigande och de förslag till nya nordiska pris
som under de senaste åren framförts, ville utskottet inte utan en föregående
allsidig utredning ta ståndpunkt för eller emot förslaget om att
instifta ett nordiskt idrottspris. Kulturutskottet förordade därför att en
kommitté tillsattes med uppgift att utreda förutsättningarna för och
framlägga förslag till former för ett utvidgat nordiskt idrottssamarbete.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 16) med
hemställan till Nordiska ministerrådet att verkställa en utredning av
formerna för och framlägga förslag till ett utvidgat nordiskt idrottssamarbete,
och att därvid 1) särskilt beakta behovet av stöd till samarbete
inom skol-, ungdoms-, korporations- och handikappidrotten samt
inom breddidrotten i allmänhet, 2) överväga möjligheterna att instifta

2 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 11

1975:11

ett Nordiska rådets idrottspris. Rekommendationen antogs med 54 röster
mot 3. 5 medlemmar avstod från att rösta, däribland herr Adamsson.

Med hänvisning till den nu antagna rekommendationen om utvidgat
idrottssamarbete beslöt rådet på förslag av kulturutskottet anse rekommendationen
nr 2/1971 angående ekonomiskt stöd till nordiskt idrottsutbyte
för sin del slutbehandlad.

Ytterligare två medlemsförslag hade väckts på det allmänkulturella
området, vilka behandlades gemensamt av utskottet. Det ena av dessa
åsyftade gemensamt alfabet och lika bokstavsföljd och hade väckts av
bl. a. fru Lundblad, herrar Mundebo och Sundman. I förslaget hemställdes
att rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet att vidtaga
åtgärder för att åstadkomma en överenskommelse om 1. möjligast
överensstämmande bokstavstyper för samtliga nordiska språk i de
fall där olika bokstäver används för att beteckna samma eller mycket
närliggande ljud, och 2. överensstämmande bokstavsföljd för samtliga
nordiska språks alfabet.

I det andra medlemsförslaget om en nordisk språknämnd, väckt av
bl. a. herrar Mundebo och Sundman hemställes, att rådet måtte rekommendera
Nordiska ministerrådet att upprätta en nordisk språknämnd
med i förslaget närmare omtalade uppgifter inom nordiskt språkvårdssamarbete.

Utskottet anförde att, sedan remissbehandlingen av sakerna genomförts,
kulturutskottet hade diskuterat medlemsförslagen med representanter
för de nationella språknämnderna i Norden. Vidare hade utskottet
preliminärt tagit ståndpunkt till medlemsförslagen varvid utskottet
föreslagit inrättande av ett samnordiskt språksekretariat med särskilda,
närmare preciserade uppgifter, bl. a. att utreda frågan om gemensamt
alfabet och lika bokstavsföljd. Efter att ha tagit del av språknämndernas
synpunkter på utskottets förslag ansåg utskottet, att ytterligare
diskussioner borde föras mellan utskottet och språknämnderna och mellan
språknämnderna inbördes, innan medlemsförslagen kunde tas upp
till slutligt avgörande i rådets plenum. Dessa överläggningar antogs
kunna slutföras under loppet av våren 1975.

Mot denna bakgrund anmälde utskottet för rådet att behandlingen av
medlemsförslagen fortsätter i utskottet efter 23 :e sessionen.

Inom kulturutskottet tillmättes frågan om utvecklandet av det nordiska
televisionsarbetet stor betydelse. I anslutning till rekommendationerna
nr 20/1971 angående utbyggt TV-samarbete mellan Finland
och Sverige och nr 15/1973 angående ökat nordiskt TV-samarbete
hade Nordiska ministerrådet överlämnat ett slutbetänkande ”TV över
gränserna” (NU 1974: 19), avgivet av ministerrådets TV-kommitté.
Utskottet har behandlat slutbetänkandet och meddelandena gemensamt.
Till utskottets betänkande hade fogats en promemoria om det nor -

1975:11

diska TV-samarbetet, utarbetad av herr Sundman och en norsk utskottsmedlem,
vars innehåll i princip delades av utskottet.

Utskottet ansåg att planeringen av åtgärder för att utbygga det nordiska
TV-samarbetet borde ha såväl en långsiktig som en kortsiktig
målsättning. Den långsiktiga planeringen borde, såsom även ministerrådet
framhållit, särskilt syfta till att åstadkomma samnordiska handlingslinjer
när det gällde att möta den nya situation som uppstår på
TV-området, då satellittekniken om ca 15 år har nått ett stadium då
direktmottagna TV-sändningar via satellit kunde komma att vara en
normal företeelse i hela världen. På kortare sikt förelåg nu ett fullgott
underlag för planering av konkreta åtgärder när det gällde det tekniska
utbyggandet av det nordiska TV-samarbetet.

När det gäller lösningen av de upphovsrättsliga frågorna ville utskottet
ånyo starkt understryka nödvändigheten av att direkta förhandlingar
inleds med upphovsmännens organisationer i syfte att nå fram till en
snabb överenskommelse. TV-samarbetets utbyggnad borde inte få försenas
av att denna fråga var olöst.

Rekommendation nr 15/1973 berör även åtgärder i syfte att öka
möjligheterna att ta in ljudradioprogram från de nordiska grannländerna.
Denna fråga hade hittills, enligt utskottets mening, ägnats otillräcklig
uppmärksamhet inom ministerrådets organ. Förbättrade mottagningsmöjligheter
för de nationella nordiska radioprogrammen var av
största betydelse inte bara för invånarna i Norden, utan även för sådana
nordbor som vistades utomlands, inte minst för sjömännen.

Kulturutskottet ville slutligen understryka, att förverkligandet av ett
utbyggt nordiskt TV-samarbete numera inte längre hindrades av otillräckligt
utredningsunderlag. Det berodde nu på den politiska viljan
att inom ramen för de ekonomiska resurserna fastställa och genomföra
ett konkret utbyggnadsprogram.

Herr Sundman hade riktat en fråga till Nordiska ministerrådet rörande
behandlingen av rekommendation nr 20/1973 angående stöd till
den färöiska litteraturen. I svaret hänvisades framför allt till det beslutade
stödet till grannlandsöversättningar. Det framhölls att frågan om
ett särskilt nordiskt stöd till den färöiska litteraturen och de färöiska
författarna måste ses i ett större sammanhang eftersom det finns andra
små språkgrupper i Norden. Av svaret framgick även, att det för närvarande
inte fanns ekonomiska möjligheter för att sätta in ytterligare
stöd på detta område, men att ministerrådet i den fortsatta framtida
planläggningen skulle vara uppmärksam på det behov av stöd som här
pekats på.

Av meddelandet om rekommendation nr 26/1971 angående översättningsverksamheten
rörande nordisk skönlitteratur framgick att Nordiska
ministerrådet under året fattat beslut att för en fyraårig försöksperiod
finansiera en stödordning för översättning av litteratur mellan de nor -

1975:11

diska språken. En bedömningskommitté med nio medlemmar har tillsatts
för att leda verksamheten i enlighet med särskilda, av ämbetsmannakommittén
för nordiskt kulturellt samarbete fastställda bestämmelser.
Bevillningen under det första året uppgick till 750 000 dkr.

Kulturutskottet uttalade sin tillfredsställelse över att konkreta åtgärder
på detta betydelsefulla område nu vidtagits. Stöd till översättningar
mellan de nordiska språken främjade den nordiska samhörigheen genom
att göra grannländernas litteratur tillgänglig för vidare läsargrupper.
Särskilt för de små språkområdena i Norden kunde den nya översättningsordningen
visa sig få positiva verkningar, dels genom att ge
deras litteratur större läsekrets, dels därigenom att bokutgivningen på
dessa språk erhåller en välbehövlig ekonomisk stimulans. Utskottet ansåg
att rekommendationens syfte hade uppnåtts.

På förslag av utskottet beslöt rådet för sin del anse rekommendationen
slutbehandlad.

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet
Till socialpolitiska utskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet (Cl), kapitel I: Det nordiska
samarbetet — ministerrådets verksamhet och det nordiska handlingsprogrammet
— (i berörda delar), kapitel IV: Socialpolitiskt samarbete,
kapitel V: Samarbete i arbetsmarknadsfrågor, kapitel VI: Samarbete
i arbetsmiljöfrågor samt kapitel VII: Miljövårdssamarbete.

En redovisning av utskottets synpunkter på de olika avsnitten återfinns
nedan under rubrikerna ”Miljöfrågor”, ”Hälso- och sjukvårdsfrågor”,
”Sociallagstiftningsfrågor” och ”Arbetsmarknadsfrågor”.

På förslag av utskottet godkände rådet följande yttrande (nr 4):

Förslag till ändringar i mera omfattande nordiska socialpolitiska
överenskommelser bör föreläggas Nordiska rådets socialpolitiska utskott
för yttrande före det slutliga antagandet. Det nordiska samarbetet
på rusmedelsforskningens område bör organisatoriskt samordnas. I avvaktan
på en dylik samordning bör den nordiska alkoholforskningen ges
förstärkta resurser.

Initiativ bör tagas till en systematisk genomgång i syfte att kartlägga
för vilka yrkesgrupper, för vilka särskilda behörighetsbestämmelser
gäller, inrättandet av en gemensam nordisk arbetsmarknad kan vara
ändamålsenligt. Frågan om avtal om nordisk specialistkompetens för
läkare bör snarast lösas. Förutsättningarna för nordiskt tjänstemannautbyte
synes genom de åtgärder som vidtagits under året ha förbättrats.
Formerna för Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets kontakter
med arbetsmarknadens parter bör snarast lösas.

1975:11

Ett nordiskt lagstiftningsprogram rörande de viktigaste principerna
på arbetsmiljöns område bör utarbetas. En plan för harmonisering av
i Norden gällande miljöskyddsregler bör komma till stånd.

Utskottet tillägger kontakterna med Nordiska ministerrådet i dess
för utskottets arbete berörda sammansättningar stor vikt.

Den representation som socialpolitiska utskottet av mångårig tradition
haft vid nordiska arbets- och socialministermöten bör vidmakthållas
samt utvidgas till att också omfatta arbetsmiljö- och miljövårdsministermöten.
Kontakterna på tjänstemannaplanet mellan Nordiska
rådets tjänstemän och de nordiska ämbetsmannakommittéema bör vidareutvecklas.
Möjligheten för socialpolitiska utskottets sekreterare att
även fortsättningsvis deltaga i möten med Nordiska socialpolitiska kommittén
bör kvarstå.

Beträffande utformningen av meddelanden om rekommendationer
vill utskottet understryka att de av presidiet och samarbetsministrarna
gemensamt godkända riktlinjerna för sådan rapportering snarast bör
komma till praktisk tillämpning.

Berättelser och meddelanden bör vara Nordiska rådet tillhanda senast
två och en halv månad före plenarförsamlingens början. § 41 i Nordiska
rådets arbetsordning bör snarast ändras i enlighet härmed.

Av ministerrådet, med anledning av rådets tidigare betänkanden och
yttranden över C 1, vidtagna åtgärder bör redovisas i nästkommande
års berättelse från ministerrådet.

2. Miljöfrågor

Utskottet har liksom under närmast föregående år ägnat miljöfrågorna
stor uppmärksamhet. Utskottet uttryckte i sitt betänkande över
Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet önskemål
om att de för miljövårdssamarbetet viktiga konventionerna från år
1974, nämligen den nordiska miljöskyddskonventionen och konventionen
om skydd av Östersjöns marina miljö, så snart som möjligt skulle
kunna ratificeras av samtliga berörda länder. Utskottet efterlyste en plan
för en harmonisering av de nationella miljöskyddsreglerna i enlighet med
vad som förutsätts i den nordiska miljöskyddskonventionen. Utskottet
konstaterade vidare sin tillfredsställelse över att från norsk sida inbjudits
till ett möte med experter angående åtgärder för att komma till
rätta med utsläpp av svaveldioxid och andra luftföroreningar.

Utskottet hade också behandlat två medlemsförslag på miljövårdsområdet.
I det ena förslaget hemställde bl. a. herrar Nilsson i Tvärålund
och Sellgren att rådet rekommenderar regeringarna i Finland och Sverige
att i sitt vidare arbete med föroreningsproblemen till havs eftersträva
ovillkorligt förbud mot utsläpp av avfall i Bottniska viken. Utskottet
noterade att 1974 års konvention om skydd av Östersjöns marina
miljö, som undertecknats av Östersjöns sju strandstater och 1973

1975:11

års IMCO-konvention om förorening av haven från fartyg till stor del
uppfyller de syften som medlemsförslaget avsåg. Utskottet pekade dock
på vissa brister inom dessa avtal vilka borde kunna undanröjas genom
ett bilateralt avtal mellan Finland och Sverige. Härvid nämndes bl. a.
utsläpp av olja och obehandlat toalettavfall inom visst område och utsläpp
av vissa kemikaliska substanser. Såvitt gällde förslagsställarnas
önskemål om ovillkorligt förbud mot utsläpp av avfall i Bottniska viken
framhöll utskottet, att ett sådant borde eftersträvas även om det i dagens
läge knappast ansågs realistiskt med ett totalförbud mot landbaserade
utsläpp från t. ex. fabriker eller kommunala reningsverk. För totalförbud
mot utsläpp från fartyg av olika typer av föroreningar krävdes,
enligt utskottet, att mottagningsanläggningar inrättades i hamnarna i
Bottniska viken och östersjön.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 8) till
regeringarna i Finland och Sverige att i avvaktan på IMCO- och Östersjökonventionernas
ikraftträdande verka för att ett bilateralt avtal rörande
Bottniska viken ingås i syfte 1) att effektivt begränsa utsläppen
av olika former av föroreningar från fartyg, 2) att minimera de negativa
effekterna av de landbaserade utsläppen i området samt 3) att
ställa ökade resurser till förfogande för forskning rörande föroreningssituationen
i Bottniska viken. Rekommendationen antogs med 58 röster.
En medlem avstod från att rösta.

I det andra förslaget, om samnordisk insats för förhindrande av skador
genom giftiga laster i Östersjön, hemställde bl. a. herrar Carlsson
i Vikmanshyttan och Hammarberg och fru Nettelbrandt att rådet måtte
rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att
1) verka för internationellt genomförande av den i London den 2 november
1973 undertecknade IMCO-konventionen om förhindrande av
havets förorening, 2) gemensamt utarbeta de tekniska och övriga bestämmelser
som erfordras för konventionens tillämpning i östersjöområdet,
3) eftersträva internationell kodifiering av likartade bestämmelser
för fartyg som trafikerar östersjöområdet.

Utskottet ansåg i likhet med vad som anförts i medlemsförslagets
punkt 1 att genom att verka för ett snabbt ikraftträdande av IMCOkonventionen
uppnåddes bl. a. att Östersjöns status som s. k. speciellt
område kodifieras. Härigenom blev konventionen bindande för alla
fartyg som trafikerar östersjön. Utskottet anslöt sig också till förslagsställarnas
uppfattning beträffande punkt 2 i medlemsförslaget, dock
med det tillägget att utarbetandet av erforderliga tekniska och andra
bestämmelser som krävs för att förverkliga intentionerna i de båda
konventionerna borde ske i samverkan med Östersjöns övriga stater.
Inrättande av mottagaranläggningar för avfall i östersjöhamnar borde
därför ske snarast. Såvitt gällde förslagsställarnas önskemål i punkt 3
om en internationell kodifiering av gällande bestämmelser för alla far -

1975:11

tyg som trafikerar östersjön ansåg utskottet, att dessa önskemål var
tillgodosedda genom antagandet av resolution nr 1 i annex B till Östersjö-konventionen.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 9) till
regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att 1) verka för
ett internationellt genomförande av den i november 1973 undertecknade
IMCO-konventionen om förhindrande av vattenföroreningar från
fartyg 2) gemensamt med övriga östersjöstater utarbeta de tekniska
och övriga bestämmelser som erfordras för IMCO-konventionens tilllämpning
i östersjöområdet, härunder särskilt inrättande av mottagningsanläggningar
för avfall i land.

Utskottet har även uppehållit sig vid frågor rörande den inre miljön.
I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet uttalade utskottet viss oro inför det kommande samarbetet
på arbetsmiljöns område mot bakgrund av de knapphändiga informationer
som gavs i årets berättelse rörande samarbetet på detta område.
Information och samordning är nödvändiga men inte tillräckliga led
i det nordiska arbetsmiljösamarbetet, ansåg utskottet. Utskottet noterade
med tillfredsställelse att en plan för ett nordiskt lagstiftningssamarbete
på arbetsmiljöns område skulle framläggas till det första nordiska
arbetsmiljöministermötet som skulle äga rum i Oslo i maj 1975.
Utskottet uttalade också sin tillfredsställelse över att ministerrådet tagit
initiativ till tre seminarier på arbetsmiljöns område. Utskottet självt
skulle anordna ett seminarium om arbetsmiljöfrågor i Norge under
våren 1975.

3. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Socialpolitiska utskottet hade haft till behandling ett medlemsförslag
om en nordisk rehabiliteringsanstalt för tuberkulos- och lunghandikappade
i Rovaniemi och ett ändringsförslag om rehabiliteringsanstalt för
hjärt- och lungsjuka på Nordkalotten. Ändringsförslaget hade väckts,
sedan vid remissbehandlingen av medlemsförslaget framkommit vägande
skäl för att de avsedda rehabiliteringsåtgärderna också borde avse
de hjärt- och kärlsjukdomar som i stor omfattning förekommer på
Nordkalotten, och att frågan om lokalisering av sådan anstalt borde bli
föremål för närmare utredning.

Utskottet avvisade förslagen med hänvisning till att rehabiliteringen
inte bara var av medicinsk natur utan också förutsatte sociala eller arbetsvårdande
insatser som i sin tur underlättades om rehabiliteringen
skedde i nära anslutning till bosättningsorten. Vidare pekades på att i
dagens läge i stor utsträckning saknades tvärgående förbindelser på
Nordkalotten, att ett rehabiliteringscenter borde ta emot patienter oberoende
av primär diagnos och att flerspråkligheten lade vissa hinder i

1975:11

vägen. Därutöver anfördes att antalet patienter i vart och ett av de tre
länderna var tillräckligt för att motivera inhemska institutioner.

På förslag av utskottet beslöt rådet att inte företaga sig något i anledning
av medlems- och ändringsförslaget.

Bl. a. fru Nilsson i Kristianstad hade i ett medlemsförslag hemställt att
rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet att låta utreda frågan
om inrättandet av ett nordiskt samarbetsorgan på äldreomsorgens område.

Utskottet ansåg att ett nordiskt samarbete på äldreomsorgens område
torde kunna tillgodoses genom utnyttjande av befintliga samarbetskanaler
och pekade härvid på de s. k. egentliga pensionärsorganisationernas
samarbetsorgan Nordiska kommittén, åldringsvårdsorganisationemas
samarbetsråd Norsam — Nordisk samråd for eldreomsorg — och Nordiska
socialpolitiska kommittén. Även om utskottet avvisade tanken på
institutionalisering av samarbetet ansåg utskottet dock att utbyte av information
om pågående forskning och utredningsverksamhet mellan de
nordiska länderna borde effektiviseras. En möjlighet ansågs vara att
Nordiska socialpolitiska kommittén övervägde vilka åtgärder som kunde
vidtagas för att effektivisera erfarenhetsutbytet på äldreomsorgens område.

På förslag av utskottet beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget.

Ett medlemsförslag hade väckts av bl. a. herr Carlsson i Vikmanshyttan
och fruar Lundblad och Skantz om samnordisk vidareutbildning av
sjuksköterskor med hemställan att rådet måtte rekommendera Nordiska
ministerrådet att på grundval av det förslag som framlagts i NU 1974: 7
verka för att en samnordisk högre utbildning av sjuksköterskor kommer
till stånd. Förslaget hade framlagts av en nordisk arbetsgrupp, som tillsatts
i anledning av en rekommendation från Nordiska rådet. Arbetsgruppen
hade diskuterat organiseringen av en samnordisk vidareutbildning
för sjuksköterskor från tre grundläggande utgångspunkter, nämligen att
högre utbildning av sjuksköterskor borde anordnas på samma sätt som
högre utbildning för andra jämförbara yrkeskategorier, att undervisningen
borde vila på vetenskaplig grund, vilket förutsatte att forskning
bedrevs vid undervisningsinstitutionen, samt att undervisningen borde
vända sig också till annan personal inom hälso- och sjukvården än sjuksköterskor.
Arbetsgruppen föreslog att den tilltänkta undervisningen förlädes
till Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg.

Utskottet fann att övervägande skäl talade för att en samnordisk vidareutbildning
av sjuksköterskor borde komma till stånd mot bakgrund av
sjuksköterskornas svårigheter att erhålla lämplig vidareutbildning i det
egna landet. En samnordisk vidareutbildning ansågs också ge ökade möjligheter
till utbyte av erfarenheter länder emellan. Utskottet fann det naturligt
att vidareutbildningen förlädes till Nordiska hälsovårdshögskolan.

1975:11

Mot bakgrund av att såväl den grundläggande som den högre undervisningen
för sjukvårdspersonal är under utredning i flertalet nordiska länder
och att grundutbildningen inte är utformad på likartat sätt i länderna,
ansåg utskottet det motiverat att den samnordiska vidareutbildningen
av sjuksköterskor kom till stånd i första hand som försöksverksamhet
under tre år varefter en utvärdering av då vunna erfarenheter skulle
göras.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 11) till
Nordiska ministerrådet att på grundval av det förslag som framlagts i
NU 1974: 7 under en treårsperiod igångsätta försöksverksamhet med
samnordisk vidareutbildning av sjuksköterskor vid Nordiska hälsovårdshögskolan
i Göteborg.

Herr Hammarberg och fruar Håvik och Lundblad hade i ett medlemsförslag
hemställt att rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet
att verka för inrättandet av ett nordiskt institut för livsmedelsforskning.

Utskottet noterade att ett relativt omfattande nordiskt samarbete redan
förekommer på livsmedelsforskningens område. Härvid pekades på arbetet
inom Nordiska metodikkommittén för livsmedel, inom Nordiska
ämbetsmannakommittén för livsmedelslagstiftning, inom Nordiska kontaktorganet
för jordbruksforskning och inom Nordforsks kommitté för
aromforskning. Dessutom pekades på att det inom det internationella
harmoniseringsarbetet på livsmedelslagstiftningens område förekommer
en nordisk samverkan.

Utskottet ansåg dock, att det nordiska samarbetet på livsmedelsforskningens
område behövde intensifieras, bl. a. för undvikande av onödigt
dubbelarbete och för att underlätta pågående harmoniseringsarbete. Först
en kommande utredning kunde emellertid utvisa om ett nordiskt samarbete
på området bäst förverkligades genom ett nytt samarbetsorgan eller
inom ramen för redan befintliga samarbetsorgan. Utskottet hemställde
därför till rådet att rekommendera Nordiska ministerrådet att utreda
frågan om inrättandet av ett nordiskt samarbetsorgan på livsmedelsforskningens
område. Mot utskottets beslut anfördes reservation av en dansk
medlem som ansåg att utskottet inte borde företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget.

Rådet antog en rekommendation i enlighet med utskottets förslag
(nr 10) med 48 röster (bl. a. herrar Adamsson, Antonsson, Carlsson i
Vikmanshyttan, Hermansson, Häll, Jansson, Jonasson, Larfors, fru
Lundblad, herrar Mellqvist, Nilsson i Tvärålund, Palm, Sellgren, fru
Skantz, herr Sundman) mot 5 (bl. a. herr Hemelius och fru Kristensson).
6 medlemmar avstod från att rösta, däribland herr Kronmark.

I sitt betänkande över Nordiska ministerrådets berättelse rörande det
nordiska samarbetet erinrade utskottet om tidigare framförda betänkligheter
mot ministerrådets planer på att inrätta ett nordiskt samarbets -

1975:11

organ enbart för drogforskning och menade att den långsiktiga målsättningen
under alla förhållanden borde vara en samordnad och integrerad
nordisk rusmedelsforskning i enlighet med de riktlinjer som angivits i rådets
rekommendation nr 8/1974. Utskottet erinrade även i betänkandet
om tidigare uttalanden om att ett nära och permanent samarbete borde
inledas de nordiska länderna emellan på njurtransplantationsområdet.
Utskottet konstaterade därför med tillfredsställelse att i ministerrådets
budget för 1975 avsatts medel till sekreterar- och programmerarhjälp
vid Århus’ universitets EDB-center, där all verksamhet vid Scandiatransplant
registreras.

Utskottet anmälde också i betänkandet att utskottet avlagt ett studiebesök
vid Nordiska hälsovårdshögskolart i Göteborg och därvid haft
möjlighet att med styrelse och rektor diskutera högskolans nuvarande
och framtida verksamhet.

Vid behandlingen av meddelande om rekommendation nr 8/1971 angående
nordisk samverkan för att motverka narkotikamissbruk konstaterade
utskottet att genom det samarbete som förekommer mellan tull,
polis och åklagarmyndigheter och genom den höjning av maximistraffen
som skett eller förbereds i de nordiska länderna syntes det nordiska samarbetet
för att bekämpa narkotikamissbruket ha blivit relativt tillfredsställande
utformat. Utskottet ansåg att det hade möjlighet att följa utvecklingen
av det nordiska samarbetet i anslutning till andra rekommendationer
på området. På utskottets förslag beslöt rådet anse rekommendationen
för slutbehandlad.

Med anledning av meddelande om rekommendation nr 16/1969 angående
läkemedelssamarbete konstaterade utskottet att en nordisk läkemedelsnämnd
skulle inrättas 1975 och att dess sekretariat skulle förläggas
till Stockholm för den första fyraårsperioden. Utskottet noterade
att härigenom var syftet med rekommendationen i denna del uppfyllt. På
förslag av utskottet beslöt rådet anse punkten 2 i rekommendationen för
rådets del slutbehandlad.

Med anledning av meddelande från ministerrådet om rekommendation
nr 16/1968 angående sjukvårdssamarbete i Tornedalen hade herr Nilsson
i Tvärålund ställt fråga till Finlands regering huruvida det förslag rörande
sjukvårdssamarbetet i Tornedalen som framlagts av en med anledning
av rekommendationen tillsatt arbetsgrupp skulle komma att genomföras
och i så fall när. Av svaret framgick att Finlands regering
fann det viktigt att samarbetet inom sjukvården i synnerhet i Tornedalen
ordnades, att hindren härför eliminerades och att den aktuella frågan
borde kunna vara tekniskt färdigbehandlad under innevarande år.

4. Sociallagstiftningsfrågor

I sitt betänkande över Nordiska ministerrådets berättelse rörande det
nordiska samarbetet konstaterade utskottet att genom den nya överens -

1975:11

kommelse som trädde i kraft vid årsskiftet 1974/75 och som ersätter
1967 års sjuköverenskommelse regleras förmåner vid sjukdom, havandeskap
och barnsbörd. Därigenom syntes de önskemål som rådet framfört i
rekommendationerna nr 24/1972 om ersättning för vård vid barnsbörd
i annat nordiskt land än hemlandet, 11/1967 om för enhetligande av lagstiftning
om sjukförsäkring samt 7/1973 om överflyttning av sjukhjälpsförsäkring
i stort sett ha tillgodosetts. På förslag av utskottet beslöt rådet
anse rekommendationerna för sin del slutbehandlade.

Utskottet erinrade vidare i betänkandet om tidigare framförda önskemål
om en konsultationsklausul införd i den nordiska trygghetskonventionen,
vilket skulle innebära att mera genomgripande förslag till förändringar
i centrala nordiska överenskommelser skulle föreläggas rådet
eller dess utskott för yttrande. Om en dylik konsultationsordning inte
skulle vara möjlig att åstadkomma, föreslog utskottet nu att kommande
ändringsförslag rörande trygghetskonventionen skulle bli föremål för
överläggningar mellan utskottet och Nordiska ministerrådet, innan slutligt
ställningstagande skedde.

5. Arbetsmarknadsfrågor

I sitt betänkande över Nordiska ministerrådets berättelse rörande det
nordiska samarbetet framhöll utskottet som betydelsefullt att rådet hade
möjlighet att närvara vid de nordiska fackministermötena för att härigenom
upprätthålla de kontakter som på olika plan bör finnas mellan
rådets utskott och ministerrådet och dess underorgan. Utskottet uttalade
att tiden nu torde vara inne att låta företa en mera genomgripande
och systematisk genomgång i syfte att kartlägga för vilka yrkesgrupper
en gemensam nordisk arbetsmarknad skulle vara ändamålsenlig. Vidare
konstaterades att den del av flyttningsrörelserna mellan Sverige och
Finland som kanaliseras via arbetsförmedlingen var i tilltagande även
om andelen fortsatt var mindre än hälften. Utskottet fann det tillfredsställande
att beslut nu fattats om att permanenta verksamheten vid
Nordkalottens arbetsmarknadsutbildningscenter i Övertorneå. Utskottet
noterade också med tillfredsställelse att samarbetet mellan ministerrådet
och arbetsmarknadens parter skulle fördjupas och erinrade i detta sammanhang
om rådets tidigare yttrande om att rådet och Nordiska ministerrådet
borde hålla gemensamma överläggningar med arbetsmarknadens
parter.

Vid sessionen ägde överläggningar rum mellan utskottet och Nordiska
ministerrådet (arbetsministrarna) om det kommande programmet
för nordiskt arbetsmarknadssamarbete.

I anslutning till meddelande om rekommendation nr 23/1969 angående
zigenarnas förhållanden i Finland och Sverige hade fråga ställts
till Sveriges regering om när den rapport, som var under utarbetande
av en finsk-svensk arbetsgrupp, kunde väntas föreligga och vilka kon -

1975:11

kreta åtgärder som övervägdes för att komma till rätta med den zigenska
befolkningens problem i Finland och Sverige. Av svaret, som
lämnades av statsrådet Leijon, framgick bl. a. att ett gemensamt handlingsprogram
för närvarande utarbetades, i vilket bl. a. skall anges olika
förslag till åtgärder för de finska zigenarna i Finland och Sverige och
att medel anvisats till socialstyrelsen i Sverige för inrättande av en särskild
tjänst för handläggning av ärenden om bl. a. finska zigenare.

6. Likställighetsfrågor

Vid sessionen förelåg tre medlemsförslag som berörde frågan om
jämställdhet mellan könen. Medlemsförslagen avsåg dels en nordisk
historisk utställning ”Kvinden i Norden”, väckt av bl. a. herr Mellqvist
och fru Skantz, dels ett nordiskt samrådsorgan för frågor om jämställdhet
mellan könen, väckt av bl. a. herr Mundebo, och dels lagstadgad
likställighet mellan män och kvinnor, väckt av bl. a. herr Johansson
i Stockholm och fru Skantz. Medlemsförslagen gav anledning till inlägg
i generaldebatten och föranledde även viss debatt vid behandlingen i
plenarförsamlingen.

I det förstnämnda medlemsförslaget hemställdes att det på initiativ
från rådet och med anledning av FN’s internationella kvinnoår utformas
en utställning om kvinnans ställning i Norden sedd i ett historiskt
perspektiv.

Utskottet framhöll att anordnandet av en nordisk historisk utställning
om kvinnan i Norden borde ha ett väsentligt kulturellt värde. Utställningen
borde uppmärksamma kvinnans roll i familjen, inom arbetslivet,
inom utbildningsväsendet, inom organisationerna och inom politiken.
Utställningen borde utformas så, att den belyser skillnader och
likheter i de nordiska länderna vad beträffar kvinnans ställning i ett
historiskt perspektiv. Utskottet fann det önskvärt att utställningen om
möjligt färdigställdes under hösten 1975, men framhöll samtidigt att
också en senare tidpunkt kunde vara acceptabel. Utskottet föreslog att
rådet skulle uppdraga åt sitt presidium att verka för att en nordisk
historisk utställning ”Kvinnan i Norden” kommer till stånd för att
manifestera FN’s internationella kvinnoår 1975.

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

De två andra medlemsförslagen om jämställdhetsfrågor behandlades
av utskottet gemensamt. I förslaget om ett nordiskt samrådsorgan för
frågor om jämställdhet mellan könen hemställdes att rådet rekommenderar
Nordiska ministerrådet att tillsätta ett samnordiskt råd för könsrolls-
och jämställdhetsfrågor. I förslaget om lagstadgad likställighet
mellan män och kvinnor hemställdes att rådet rekommenderar ministerrådet
att undersöka det ändamålsenliga i att samordna arbetet med
att skapa tillfredsställande rättsligt skydd för mäns och kvinnors lika
rättigheter.

1975:11

Beträffande förslaget om ett samrådsorgan noterade utskottet att Finland,
Island, Norge och Sverige redan har jämställdhetsdelegationer.
I Danmark övervägs för närvarande inrättande av en jämställdhetsdelegation.
Enligt förslagsställarna skulle ett nordiskt samarbete kunna
medföra en utbyggnad av arbetet med att åstadkomma jämställdhet
mellan män och kvinnor, bl. a. genom att erforderliga forsknings- och
upplysningsinsatser skulle kunna samordnas. Utskottet noterade emellertid
att ett nordiskt samarbete redan finns i jämställdhetsfrågor mellan
fackliga och andra organisationer och mellan jämställdhetsdelegationerna
i de nordiska länderna. Utskottet fäste sig vid ministerrådets beslut
i december 1974 att var och en av de nordiska regeringarna skulle
utse en person med uppgift att hålla kontakt med de övriga nordiska
regeringsadministrationerna i jämställdhetsfrågor. Härigenom syntes, enligt
utskottet, det resultat ha nåtts, vilket åsyftades av förslagsställarna.

Såvitt gällde förslaget om lagstadgad likställighet mellan män och
kvinnor noterade utskottet att i de nordiska länderna råder enighet om
att män och kvinnor skall vara fullt jämställda. Olika vägar hade valts
av länderna för att främja jämställdheten. I Norge föreligger således
ett lagförslag om lagstadgad jämställdhet mellan könen. I Finland hade
man koncentrerat sig på delreformer. I Sverige hade en sammanställning
av de utländska erfarenheterna av lagstiftning mot könsdiskriminering
just framlagts. I plenarförsamlingen upplystes från isländsk sida
att i Island full likställighet mellan män och kvinnor fastlagts i lagstiftningen
och att synpunkter framförts om att denna likställighet borde
inskrivas i grundlagen. Medlemsförslaget hade mottagits synnerligen
positivt av de olika ländernas remissinstanser. Utskottet tillstyrkte också
förslaget och framhöll, att även om medlen varit olika i de nordiska
länderna så var målet detsamma, dvs. full jämställdhet mellan män och
kvinnor i arbetslivet, inom familjen, på utbildningsområdet, inom politiken
och inom organisationslivet. Utskottet fann det väl motiverat, att
ministerrådet fick i uppgift att undersöka det ändamålsenliga i att på
nordisk nivå samordna arbetet med att skapa ett tillfredsställande rättsligt
skydd för mäns och kvinnors lika rättigheter. En sådan utveckling
borde komma till stånd i samråd med de nationella jämställdhetsdelegationema.

På utskottets förslag beslöt rådet dels att inte företa sig något i anledning
av medlemsförslaget om inrättande av ett nordiskt samrådsorgan
för frågor om jämställdhet mellan könen dels att med anledning
av medlemsförslaget om lagstadgad likställighet mellan män och kvinnor
rekommendera (nr 7) Nordiska ministerrådet att utreda förutsättningarna
för en samordning av arbetet med att skapa ett tillfredsställande
rättsligt skydd för mäns och kvinnors lika rättigheter.

Rekommendationen antogs med 62 röster mot 2.

1975:11

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet
Till trafikutskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet (C 1) i de delar som avser trafikfrågor
dvs. kapitel I, Det nordiska samarbetet — ministerrådets verksamhet
och det nordiska handlingsprogrammet (vissa avsnitt), kapitel XII,
Samarbete i fråga om transport, kommunikation och trafiksäkerhet och
kapitel XIII, Samarbete i turistfrågor.

Trafikutskottet uppehöll sig i sitt betänkande bl. a. vid redogörelserna
för projekten STINA (trafikvolymens och axeltryckets inverkan på vägkroppen)
och NORDKOLT (kollektivtrafik för olika tätortstyper) och
framhöll att utskottet önskade följa genomförandet av dessa projekt
som utgör en viktig grundval för den trafikpolitiska debatten i de nordiska
länderna. Utskottet fann det önskvärt om man på nordisk bas
kunde göra en värdering av möjligheterna till ökad kollektivtrafik också
i de glest befolkade områdena.

Vad gällde arbetet med tvärgående flygförbindelser, särskilt på Nordkalotten,
anmodade trafikutskottet ministerrådet om snara överläggningar
om de åtgärder som var aktuella på detta område innan provdrift
igångsattes. Utskottet önskade få tillfälle till överläggningar om
den förutskickade utredningen om flygförbindelserna på Nordkalotten.
Utskottet uttalade sin uppskattning av redogörelsen i bilagan till C 1
om aktuella mellanriksvägar och förutsatte att en sådan redogörelse
skulle ges årligen i C 1.

Vad gäller trafiksäkerheten framhöll utskottet särskilt vikten av att
skapa enhetliga vägtrafikregler i Norden. Beträffande turistfrågorna
hänvisade utskottet till att en konferens inom Nordiska rådets ram
kommer att äga rum den 5—6 maj 1975 och ansåg att det nordiska
samarbetet på turistområdet borde planläggas med hänsyn till de synpunkter
som kom fram vid konferensen.

På förslag av trafikutskottet antog rådet följande yttrande över berörda
delar av ministerrådets berättelse (yttrande nr 1):

Nordiska rådet anser att samverkan mellan Nordiska ministerrådet
och Nordiska rådet vad beträffar den nordiska transportöverenskommelsen
bör vidareutvecklas så att trafikutskottets synpunkter på verksamhetsprogrammet
i större utsträckning än nu är fallet tillmötesgås.
Stor vikt måste läggas vid ömsesidig information mellan rådets trafikutskott
och ministerrådet. Sålunda bör utkastet till verksamhetsprogram
innehålla korta redogörelser för de ekonomiska sidorna av den verksamhet
som bedrivs i anslutning till det nordiska transportavtalet.

Nordiska rådet anser, att ett eventuellt fortsättande av de två projekten
STINA (Nordisk tillämpning av undersökningar om trafikvolymens
och axeltryckets inverkan på vägkroppen) och NORDKOLT

1975:11

(framtida kollektivtrafikutbud för olika tätortstyper) måste noga övervägas
och att ministerrådet med Nordiska rådets organ bör dryfta eventuella
vidare riktlinjer för dessa utredningar. Arbetet med tvärgående
flygförbindelser på Nordkalotten måste påskyndas och försökstrafik på
aktuella sträckningar igångsättas inom en nära framtid. Det förutsätts
att trafikutskottet konsulteras innan ministerrådet tar ståndpunkt till
utredningens förslag.

Arbetet med mellanriksvägama måste utan onödiga förseningar drivas
fram med hänsyn tagen till att det finns ett nära samband mellan utbyggnad
av kommunikationer och en aktiv regionalpolitik. Ordningar
för att stimulera godstransport på järnväg och väg bör snarast genomföras
i största möjliga utsträckning med hänsyn tagen till geografiska
ändamålsenlighetskriterier.

Nordiska rådet stöder det pågående trafiksäkerhetsarbetet och vill
anmoda att detta ges hög prioritet från ministerrådets sida. Man bör arbeta
för att organisera ett särskilt turistråd för Nordkalotten.

2. Mellanriksförbindelser

I ett medlemsförslag om byggande av trafikförbindelse mellan Vasa
och Umeå hade bl. a. herr Nilsson i Tvärålund föreslagit att Nordiska
rådet måtte rekommendera regeringarna i Finland, Sverige och Norge
att skyndsamt i samråd vidtaga åtgärder för att utreda möjligheterna
att bygga en landförbindelse över Kvarken och på grundval av de företagna
utredningarna fatta principbeslut om planens förverkligande som
ett samnordiskt projekt. En sådan fast förbindelse, som skulle kunna
förverkligas i form av en bro, vägbank eller tunnel, skulle enligt förslagsställarna
medföra betydande utvecklingsmöjligheter för näringslivet
i mellersta Finland, Norge och Sverige.

Trafikutskottet hade bl. a. tagit del av en utredning utförd av en arbetsgrupp
under Finlands väg- och vattenbyggnadsstyrelse, som främst
behandlat kostnadsfaktorema och som med hänsyn till den nationalekonomiska
lönsamheten ej ansett sig kunna stödja tanken på en fast
förbindelse över Kvarken. Utskottet konstaterade att även andra betänkligheter
framkommit mot förslaget om en fast förbindelse. Dessa
avsåg särskilt miljöaspekten och befarade svårigheter för sjöfarten i
Bottniska viken. Däremot underströk utskottet betydelsen av en snabb
utbyggnad av färjekapaciteten mellan Vasa och Umeå samt utbyggnad
av väg- och hamnanläggningar i anslutning till färjeledema. För att effektivt
utnyttja denna sjöförbindelse borde tillräckliga medel avsättas
för att tillförsäkra nödvändig isbrytarkapacitet.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 1) till regeringarna
i Finland och Sverige att skapa förutsättningar för att förbättra
färjeförbindelsema mellan Vasa och Umeå och särskilt att säkra
en tillfredsställande trafikavveckling året runt.

1975:11

Frågan om båtförbindelse mellan Island, Färöarna och det övriga
Norden hade tagits upp i ett medlemsförslag av bl. a. herr Carlsson i
Vikmanshyttan, fru Kristensson och herr Mellqvist. I förslaget hemställdes
om en rekommendation till Nordiska ministerrådet att genomföra
nödvändiga undersökningar om förutsättningarna att driva linjetrafik
med en kombinerad passagerar- och bilfärja mellan Island, Färöarna
och övriga Norden med syfte att sådan linjetrafik blir etablerad snarast
möjligt. Förslagsställarna hänvisade bl. a. till att Nordiska rådets tidigare
rekommendation (nr 11/1972) om bättre kommunikationer mellan
Island, Färöarna, Grönland och övriga Norden inte lett till avsett resultat
och att frågan om färjetrafiken preliminärt utretts på isländsk
sida i samband med en motion i altinget. De hänvisade också till att den
kraftiga prisstegringen inom trafikflyget ytterligare aktualiserade behovet
att få till stånd en gynnsam sjöförbindelse mellan Island, Färöarna
och det övriga Norden.

Trafikutskottet underströk att alla realistiska möjligheter till bättre
kommunikationer mellan Island, Färöarna och det övriga Norden måste
undersökas. Utskottet menade att denna förbindelse måste ses som en
nordisk uppgift då det gällde att bättre knyta samman de stora geografiska
ytterområdena i Norden. Bristen på båtförbindelser utgjorde ett
hinder för utvecklingen av den intemordiska turismen till dessa områden.
Utbyggnad av en regelbunden förbindelse skulle även gynna industrin
och handeln. En utredning om en båtförbindelse skulle kunna utföras
inom ganska kort tid och till överkomliga kostnader. Först när
man undersökt de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en förbindelse
och beräknat kostnader och finansieringsbehov skulle man ha
en säker grundval för ett politiskt beslut i saken.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 4) till
Nordiska ministerrådet att genomföra nödvändiga undersökningar om
förutsättningarna för att driva linjetrafik med en kombinerad passagerar -och bilfärja mellan Island, Färöarna och övriga Norden med syfte att
sådan linjetrafik blir etablerad snarast möjligt.

3. Trafiksäkerhet

I ett medlemsförslag om obligatorisk användning av reflexbricka för
fotgängare hade bl. a. herr Carlsson i Vikmanshyttan hemställt, att Nordiska
rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet att införa gemensamma
nordiska bestämmelser om användning av reflexanordning
eller lykta vid gång i mörker på dåligt upplyst väg. Förslagsställarna
påpekade, att de gående var trafikens mest oskyddade trafikanter och
att de ofta åsamkades svåra skador även vid sammanstötningar med
fordon i låg fart. Förslagsställarna hänvisade bl. a. till ett uttalande av
Nordisk vägtrafikkommitté att det var av största vikt, att gående som
under mörker vistas på körbanan i god tid kunde ses av fordonsförare.

1975:11

Detta problem torde dock enligt kommitténs mening i första hand lösas
genom förbättrad information.

Trafikutskottet uttalade i sitt betänkande allmänt, att trafiksäkerheten
kan och bör ökas genom lagstiftning. Det var i konsekvens med denna
inställning som trafikutskottet tidigare rekommenderat påbud om säkerhetsbälten
och om skyddshjälmar för respektive bilister och motorcyklister.
Utskottet tvekade dock att rekommendera ett regelsystem, som
kanske inte skulle bli helt accepterat av alla befolkningsgrupper och som
skulle bli svårt att tillämpa och kontrollera. Vidare kunde ett sådant påbud
minska bilisternas uppmärksamhet till skada för fotgängare som
inte efterlevde påbudet. Därför borde de nordiska ländernas trafikmyndigheter
göra gemensamma ansträngningar för att utveckla de mest ändamålsenliga
reflexanordningarna och för att förmå trafikanterna att använda
dessa, bl. a. genom ett intensifierat informations- och propagandaarbete.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 2) till
Nordiska ministerrådet att i väntan på eventuella nordiska bestämmelser
vidta åtgärder för att öka fotgängarnas bruk av reflexanordning eller
tänd lykta vid färd på väg efter mörkrets inbrott och därvid genomföra
en samnordisk kampanj för att stimulera detta bruk. Rekommendationen
antogs med 59 röster mot 1. En medlem avstod från att rösta.

4. övrigt

19 av rådets medlemmar, däribland herr Carlsson i Vikmanshyttan,
fru Kristensson samt herrar Lindahl och Hammarberg, hade i ett medlemsförslag
om åtgärder för att stimulera ungdomsresor inom Norden
föreslagit en rekommendation till ministerrådet att undersöka möjligheterna
till bättre och billigare internordiskt reseutbud för ungdom genom
införande av ett tidsbegränsat universalkort (NORDTURIST-biljett).

Förslagsställarna, som hänvisade till de goda erfarenheterna av det europeiska
Inter-Rail-systemet, ansåg att de nordiska trafikmyndigheterna
borde utreda vad som kunde göras för att stimulera yngre åldersgrupper
till ökade internordiska resor. Ett universalkort för ungdom borde i
största möjliga utsträckning också omfatta annan linjetrafik till lands
och till sjöss för att även de stora områden i Norden som ej hade järnväg
skulle kunna omfattas av arrangemanget.

Trafikutskottet anslöt sig i princip till förslagsställarnas önskan att
finna fram till ett universalkort för ungdomsresor inom Norden som
skulle göra Norden till ett billigt resealtemativ för ungdom och bidra
till ökad kännedom och förståelse mellan de nordiska ländernas befolkningar.
Utskottet konstaterade dock att det skulle erbjuda många praktiska
svårigheter att genomföra en sådan ordning. Vissa trafikföretag
kunde t. ex. få svårigheter på vissa sträckor och under den mest hektis 3

Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 11

1975:11

ka turistsäsongen. Från denna synpunkt var det principiellt betänkligt
att införa en rabattordning som inte primärt avsåg att stimulera trafiken
under de svagare perioderna av året.

Trafikutskottet ville dock trots dessa befarade svårigheter föreslå att
en utredning om förutsättningarna för ett universalkort genomfördes.
Andra transportmedel än järnväg, både till lands och till sjöss, borde
inkluderas i en sådan undersökning. Även möjligheterna att låta ett sådant
system, med vissa modifikationer, omfatta flygtrafik borde övervägas,
särskilt med hänsyn till ungdomsutväxlingen mellan Island, Färöarna,
Grönland och det övriga Norden. Vidare underströk utskottet
att den övre åldersgränsen för kortets utnyttjande ej fick sättas för lågt.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 3) till
Nordiska ministerrådet att undersöka möjligheterna för bättre och billigare
nordiskt reseutbud för ungdom genom införande av ett tidsbegränsat
universalkort (NORDTURIST-biljett).

I trafikutskottets betänkande om berättelsen från Nordiska kommittén
för transportekonomisk forskning (NKTF) underströks betydelsen av att
NKTF:s verksamhet ges en utåtriktad karaktär och att dess konferenser
och seminarier i viss mån blir mötesplats för forskare och beslutsfattare.
Utskottet ville för sin del gärna medverka till en sådan dialog mellan
forskare och politiker. I plenardebatten framfördes önskemålet att trafikutskottet
skulle ges tillfälle att utse representanter till NKTF:s konferenser
och seminarier.

Vid sessionen ställde en av trafikutskottets medlemmar en fråga till
Nordiska ministerrådet om likartade karantänbestämmelser. Med hänvisning
till rådets rekommendation nr 11/1970 om enhetliga karantänbestämmelser
för djur samt om samarbete på området, som avskrivits
1972 emedan det då inte ansågs föreligga förutsättningar för de rekommenderade
åtgärderna, frågade han vilka åtgärder ministerrådet avsåg
att vidtaga för att det skulle bli möjligt att inom Norden införa enhetliga
och liberala bestämmelser om rätten att vid resa mellan de nordiska
länderna medföra hund. Statsrådet Lundkvist, som besvarade frågan på
ministerrådets vägnar, framhöll att gränspassering för hundar mellan
Finland, Norge och Sverige var möjlig med ett av veterinär utfärdat
friskhetsintyg med sex veckors giltighet. För införsel av hundar till
Finland, Norge eller Sverige från Danmark krävdes dock fyra månaders
karantänvistelse. Karantänförfarandet var en följd av att Danmark ej
tillämpade karantän vid införsel av hundar från rabiessmittade länder.
Finland, Norge och Sverige ansåg sig böra hålla fast vid karantänförfarandet
och därmed följa världshälsoorganisationens rekommendationer.
Det syntes därför för närvarande inte vara möjligt att inom Norden
införa enhetliga bestämmelser om rätten att vid resa mellan de nordiska
länderna medföra hund.

1975:11

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet (C 1), kapitel I : Det nordiska
samarbetet — ministerrådets verksamhet och det nordiska handlingsprogrammet
— (i berörda delar), kapitel VIII: Handels- och valutapolitiskt
samarbete, kapitel IX: Industri- och energipolitiskt samarbete,
kapitel X: Regionalpolitisk! samarbete, kapitel XI: Samarbete i konsumentfrågor
och kapitel XIV: Samarbete i fråga om bistånd till utvecklingsländerna.

Ekonomiska utskottet uttalade i sitt betänkande bl. a. tillfredsställelse
över att ministerrådssekretariatet utarbetat ett förslag till nordisk konvention
om gränskommunalt samarbete men efterlyste ministerrådets
ställningstagande till förslaget så att förslaget kunde läggas fram för
Nordiska rådet för behandling.

Allmänt underströks att berättelsen C 1 i högre grad borde koncentreras
till de mest centrala samarbetsområdena och till en fortlöpande
jämförelse mellan handlingsprogrammet och de resultat som uppnåtts
under året. Utskottet framhöll att en sådan framställning skulle kunna
bilda en bättre grundval för en framtidsinriktad debatt som var ett av
huvudsyftena med den årliga rapporteringen i C 1. Utskottet upprepade
sitt tidigare uttalade önskemål om att på ett tidigare stadium delta i
beslutsprocessen när det gällde politiska beslut. Det skulle därför vara
av intresse, om C 1 kunde föreligga före utgången av november. Om
detta inte var möjligt, var det angeläget att utskottet på annat sätt kunde
bli förhandsorienterat om centrala punkter i berättelsen.

På förslag av utskottet godkände rådet följande yttrande (yttrande
nr 3):

Nordiska ministerrådet bör överväga frågan om att i högre grad koncentrera
redogörelsen till en jämförelse mellan handlingsprogrammet
och dess uppföljning samt en bredare framställning av aktuella samarbetsfrågor.

Rådet upprepar sin hemställan från tidigare år att C 1 måtte framläggas
helst i november.

Rådet har med tillfredsställelse noterat att ministerrådet avser att
följa utvecklingen i den nordiska samhandeln och dryfta åtgärder som
kan utveckla handeln till det bästa för alla de nordiska länderna. Rådet
har noterat att det utvidgade nordiska samarbetet beträffande de internationella
valutafrågorna fortsätter. Rådet har för sin del intet att erinra
beträffande ministerrådets prioritering av den nordiska industrifondens
programområde. Rådet tillmäter Nordtests verksamhet stor betydelse
och vill understryka nödvändigheten av att Nordtest tillförsäkras tillräckliga
medel att utnyttja sin kapacitet för prioriterande projekt.

1975:11

Frågan om energipolitiskt samarbete kommer att behandlas som en
egen sak på grundval av en särskild rapport utarbetad av ämbetsmannakommittén
för industri- och energipolitik.

Rådet noterar upplysningarna om uppföljningen av handlingsprogrammet
för ökad integration av de nordiska byggmarknaderna. Rådet
har för sin del intet att invända mot prioriteringen av det förestående
samarbetet, men vill fästa uppmärksamheten på betydelsen av en ökad
nordisk insats för bättre husisolering.

Rådet hemställer att ministerrådet framlägger föreliggande förslag
om nordisk konvention angående gränskommunalt samarbete för Nordiska
rådet för behandling.

Rådet har för sin del intet att erinra beträffande ministerrådets prioritering
av den planlagda verksamheten på konsumentområdet.

Rådet emotser närmare information om det fortlöpande samarbetet,
bl. a. inom den permanenta samarbetsgruppen under styrelsen för gemensamma
nordiska projekt, om formerna för det fortsatta nordiska
samarbetet på biståndsområdet. Rådet finner det önskvärt med en mera
omfattande framställning av det nordiska samarbetet i biståndsfrågor
än vad som framgår av berättelsen C 1/1975.

Yttrandet godkändes med 64 röster. En medlem avstod från att rösta.

2. Energifrågor

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats en tiliäggsberiittelse från
Nordiska ministerrådet rörande nordiskt energi- och industrisamarbete.
I samband med tilläggsberättelsen behandlade rådet även meddelandena
om rekommendation nr 14/1973 angående utredning om energipolitisk
överenskommelse och rekommendation nr 21/1974 angående nordiskt
cnergisamarbete.

Energifrågorna behandlades utförligt av flera talare i generaldebatten
(se nedan). I diskussionen i dessa frågor, både i generaldebatten och
under denna dagordningspunkt, deltog särskilt många norska talare.

Ministerrådets tilläggsberättelse grundades på en utredning som ämbetsmannakommittén
för industri- och energipolitik företagit med anledning
av rådets rekommendation 21/1974. Tilläggsberättelsen presenterades
för utskottet av Finlands industriminister på utskottets möte i
Helsingfors den 3 februari 1975. Utskottet, vars betänkande presenterades
av herr Palm i plenarförsamlingen, uttalade sin tillfredsställelse med
ämbetsmannakommitténs rapport, men, som utskottets talesman i plenardebatten
framhöll, utgjorde denna rapport och tilläggsberättelsen endast
delvis svar på rekommendation nr 21/1974. I tilläggsberättelsen behandlades
frågor om olja, naturgas, atomkraft, elkraft och encrgibcsparingsamt
samt forskning, utveckling och utbyte av teknologi på energiområdet.
Utskottet saknade emellertid en uppföljning av rekommendationen
vad gällde värderingen av möjliga former för industrisamarbete.

1975:11

I rapporten hade uppmärksammats de industripolitiska frågor som
har direkt anknytning till energiförsörjningen. I det betänkande av ekonomiska
utskottet som låg till grund för sistnämnda rekommendation
hade utskottet uttalat att man ansåg det ligga nära till hands att ställa
frågan om Norges stora energiresurser kunde ge underlag för ett utvidgat
samarbete på energisektorn tillsammans med projekt inom järnoch
stålproduktion, framställning av oljebormingsriggar och utrustning
för borrplattformar samt oljeraffinering, framställning av petrokemiska
produkter etc.

Utskottet noterade med intresse att bilaterala kontakter på regeringsnivå
om leveranser av norska oljeprodukter redan ägt rum, och noterade
att ministerrådet ej ansåg ett särskilt nordiskt krisförsörjningsprogram
aktuellt. Av särskilt intresse fann man vara de eventuella fynd av
naturgas norr om 62 breddgraden som skulle kunna bli en kraftig stimulans
för en regional industriell utveckling.

Utskottet uttalade därför sin tillfredsställelse med att ministerrådet
lät ämbetsmannakommittén undersöka frågorna om anläggningsmöjligheter,
anläggningskostnader, distributionsmöjligheter m. m. för naturgas.
Utskottet såg även med gillande på att ministerrådet prioriterade forskningen
om kärnkraftens säkerhetsaspekter men pekade samtidigt på, att
andra områden än forskning på säkerhetsområdet kunde lämpa sig för
utvidgat samarbete. Utskottet hänvisade i dessa sammanhang till det
material som togs fram under Nordek-förhandlingarna.

Vad gällde frågan om energibesparing påpekade utskottet att det
särskilt inom byggsektorn syntes naturligt att föra det nordiska samarbetet
vidare, då de klimatologiska, tekniska och ekonomiska problemen
med uppvärmningen var likartade i de nordiska länderna. Utskottet
såg därför med tillfredsställelse att ämbetsmannakommittén för samarbete
inom byggsektorn anmodats utreda möjligheterna för utvidgat
samarbete härvidlag till den 1 oktober 1975. Utskottet förutsatte att
alla berörda nordiska organ på byggnadsområdet skulle delta i detta
nordiska samarbete samt att utskottet skulle få tillfälle att uttala sig
om utredningen.

Utskottet noterade att ämbetsmannakommittén för industri- och energipolitik
i samarbete med industrifonden, kontaktorganet för atomenergifrågor
och Nordforsk skulle upprätta ett ad hoc-utskott för att utreda
möjligheterna till ytterligare samarbete inom forskning, utveckling och
teknologiöverföring på energiområdet.

Då ministerrådet i tilläggsberättelsen angivit som sin uppfattning att
det ej förelåg behov att ingå en allmän energiöverenskommelse, bl. a.
med hänsyn till att en sådan överenskommelse torde bli ytterst generell
och skulle kunna riskera att bromsa snarare än främja det nordiska
energisamarbetet, föreslog utskottet att rådet måtte anse rekommendation
nr 14/1973 om en utredning om en energipolitisk överenskommelse
för slutbehandlad. Rådet antog utskottets förslag.

1975:11

Utskottet anmälde att behandlingen av ministerrådets tilläggsberättelse,
ämbetsmannakommitténs utredning NU 1974: 26 och rekommendation
21/1974 angående nordiskt energisamarbete fortsätter.

3. Internationella frågor

Den alltmer kritiska internationella livsmedelssituationen togs upp i
ett medlemsförslag av bl. a. herr Helén. I förslaget som behandlade
frågan om ett nordiskt handlingsprogram för ökad livsmedelstillgång
hemställdes om en rekommendation till ministerrådet att utarbeta och
lägga fram för Nordiska rådet ett handlingsprogram för största möjliga
livsmedelsförsörjning genom bättre resursutnyttjande, utvidgat samarbete
om forskning och vidareutveckling samt gemensamma insatser för ett
sundare kosthåll.

Ekonomiska utskottet delade förslagsställarnas uppfattning att matvarusituationen
i världen gav anledning till allvarliga farhågor och att
det fanns anledning att undersöka om de nordiska ländernas insats för
att förbättra denna situation kunde utvidgas genom ytterligare organiserat
samarbete. Även om Danmark ej räknades med utgjorde Norden
ett överskottsområde för jordbruksvaror. Beträffande animaliska produkter
hade alla de nordiska länderna ett betydande exportöverskott.
Vad gällde vegetabiliska produkter hade Norge och Island ett stort
importbehov, särskilt beträffande korn. Utskottet ansåg därför att man
borde undersöka möjligheterna till avtalsenliga leveranser av korn inom
Norden. Vad gällde animaliska produkter skulle överskottsexport ej
kunna ske till världsmarknadspriser, varför en produktionsökning skulle
förutsätta speciella finasieringsformer. Utskottet konstaterade, att den
höga självförsörjningsgraden beträffande animalieprodukter i stor utsträckning
berodde på importerade insatsvaror, t. ex. proteinrikt kraftfoder.
Med hänsyn till proteinknappheten i u-ländernas livsmedelsförsörjning
var det naturligt att undersöka om man inom Norden kunde
vidta åtgärder för att öka användningen av inhemska proteintillgångar
och minska importen av proteinrikt foder.

Utskottet delade även förslagsställarnas uppfattning vad gällde behovet
av en undersökning om utnyttjande av odlingsbara arealer men
konstaterade att en utvidgning av den odlade arealen skulle leda till
ökad produktion som måste exporteras och att det var tveksamt om
denna export kunde ske till lönsamma priser. Utskottet anslöt sig även
till förslagsställarnas tankegång om samordnad försöksverksamhet och
upplysning för en omläggning av den nordiska befolkningens kostvanor.

I debatten i plenum hänvisade statsrådet Lundkvist bl. a. till ett beslut
vid statsminstermötet i Oslo den 31 januari 1975 enligt vilket samarbetsministrarna
skulle utreda den nordiska råvaru- och resurssituationen
och undersöka möjligheterna för ett närmare samarbete för att dra
största möjliga nytta av tillgängliga resurser samt till pågående utred -

1975: 11

ningar på jordbruksområdet i de enskilda länderna. Vad gällde möjligheterna
till avtalsmässiga leveranser av spannmål mellan de nordiska
länderna påpekade statsrådet att Sverige och Norge successivt utvidgat
sin samhandel med dessa varor och att överläggningar om ett långsiktigt
avtal beträffande spannmål pågick.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 5), som
innebär att rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att bl. a. mot
bakgrund av utvecklingen av livsmedelssituationen i världen utreda förutsättningarna
för utarbetande av ett handlingsprogram för ökad livsmedelsförsörjning
och bättre utnyttjande av resurserna i Norden. Dessutom
borde möjligheterna för ett utvidgat samarbete för forskning och
vidareutveckling på livsmedelsområdet och för en gemensam insats för
sundare kostvanor utredas. Rekommendationen antogs med 54 röster
mot 2.

Då av ministerrådets berättelse Cl framgått att de nordiska ländernas
myndigheter i stor omfattning använder sig av ECE’s modellblankett
för handelsdokument, att de nordiska länderna stödde utbyggnaden
av samarbetet mellan ECE och UNCTAD och att en permanent
nordisk arbetsgrupp upprättats för samverkan mellan de nordiska handelsprocedurkommittéerna,
beslöt rådet på ekonomiska utskottets förslag
att anse rekommendation nr 31/1970 angående förenhetligande av
handelsdokument för slutbehandlad.

4. Konkurrensfrågor

Herr Helén hade tillsammans med en annan rådsmedlem hemställt,
att Nordiska rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet att utreda
behovet av och förutsättningarna för en gemensam nordisk lagstiftning
om konkurrensbegränsningar. Förslagsställarna hänvisade till
den ökade koncentrationen inom näringslivet som lett till att den fria
konkurrens som ursprungligen varit marknadsekonomins drivkraft i
stor utsträckning kommit att sättas ur spel. Vidare hänvisades till att
under förarbetena till Nordek föreslagits ett utbyggt samarbete mellan
de nordiska ländernas pris- och kartellmyndigheter. En utredning om en
gemensam nordisk lagstiftning om konkurrensbegränsningar borde enligt
förslagsställarna ta sikte på att ge staterna effektiva medel att stävja
missbruk. Det borde därför finnas möjlighet att förbjuda konkurrensbegränsande
avtal, förhindra fusioner som ledde till monopol och upphäva
existerande monopol.

Ekonomiska utskottet instämde i förslagsställarnas uppfattning om
betydelsen av en lagstiftning på området, men påpekade att frågan om
nordisk lagstiftning varit föremål för utredning så sent som 1971 då
professor Bernitz, Sverige, på uppdrag av de nordiska pris- och kartellmyndigheterna
gjort en undersökning om behovet och möjligheterna
av en gemensam lagstiftning på detta område. Utredningen mynnade ut

1975:11

i starka tvivel huruvida något kunde vinnas genom en sådan lagstiftning.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till att remissinstanserna var
delade i denna fråga föreslog utskottet att rådet icke måtte företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget.

Herr Sellgren hade i en reservation fogad till utskottets betänkande
föreslagit, att rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet att
utreda behovet av och förutsättningarna för en gemensam nordisk lagstiftning
om konkurrensbegränsningar.

Reservanten hävdade bl. a. att starkare koncentration inom näringslivet
medförde svårigheter att upprätthålla ett differentierat näringsliv
i olika regioner och att omflyttningen av arbetskraften och utarmningen
av vissa bygder ledde till sociala och mänskliga problem. Koncentrationsprocessen
var också ett hot mot kraven på maktspridning och decentralisering.
Det utredningsarbete som inletts på svensk sida borde
ske som ett led i det nordiska samarbetet på de konsumentpolitiska och
industriella områdena.

Rådet följde utskottets förslag och beslöt att ej företa sig något med
anledning av medlemsförslaget. För utskottets förslag röstade 59 medlemmar
(däribland herrar Antonsson, Carlsson i Vikmanshyttan, Hernelius,
Jansson, Johansson i Stockholm och Jonasson, fru Kristensson, herrar
Kronmark, Larfors och Lindahl, fru Lundblad, herrar Mellqvist,
Nilsson i Tvärålund och Palm samt fru Skantz).

För reservationen röstade herrar Mundebo och Sellgren.

5. Standardiseringsfrågor

Som en uppföljning av rådets arbete med provnings- och standardiseringsfrågorna
hade bl. a. herrar Arne Geijer och Palm väckt ett medlemsförslag
om utökade anslag till Nordtest, vari hemställdes att rådet
måtte rekommendera ministerrådet att ställa ytterligare medel till förfogande
för Nordtest i syfte att möjliggöra en utvidgad verksamhet,
varigenom även provningsmetoder för konsumentvaru- och arbetsmiljöområdet
kunde etableras såsom Nordtestmetoder. De konstaterade, att
hittills utförda projekt endast berörde byggnads- och brandområdena
och ansåg det angeläget att Nordtest tilldelades resurser att snarast vidga
verksamheten till bl. a. konsumentvaru- och arbetsmiljöområdena.

Ekonomiska utskottet ansåg att det ännu ej fanns tillräckligt underlag
att ta definitiv ställning till förslaget om ökade anslag till Nordtest,
som bara verkat i ca ett och ett halvt år. Vidare ansåg utskottet det ej
lämpligt att på detta sätt ta ställning till en enskild post i en nordisk budget,
då man så småningom arbetat fram en viss procedur för överläggningar
i budgetfrågor. Allmänt påpekade dock utskottet, att Nordtest
borde kunna vara ett centralt registrerande och granskande organ för
provningsmetoder och svara för registrering och granskning av allt nor -

1975:11

diskt arbete med provningsmetoder. Enligt utskottets uppfattning borde
Nordtest underrättas om provningsmetoder avsågs ingå i ett nordiskt
projekt. Vidare borde Nordtest alltid få tillfälle att granska färdiga
metoder och registrera dem som Nordtest-metoder. Provningsmetoder
kunde därvid utarbetas inom respektive projekt eller inom ett separat
Nordtest-projekt.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 6) till Nordiska
ministerrådet att utreda möjligheten att stärka Nordtests ställning
i syfte att åstadkomma jämförbara provningsmetoder och undvika dubbelarbete.
Rekommendationen antogs med 62 röster. Två medlemmar
avstod från att rösta.

F. Slutrapport från arbetsgruppen för budget- och kontrollfrågor

De samlade arbetsutskotten utsåg i februari 1974 tio medlemmar att
ingå i en arbetsgrupp, som enligt presidiets beslut skulle överväga de
närmare formerna för utövande av rådets kontrollerande funktion samt
för behandling av nordisk budget. Arbetsgruppen har bestått av två medlemmar
från varje utskott samtidigt representerande de fem delegationerna
och med en politiskt balanserad sammansättning. Från svensk sida
har herrar Hemelius och Palm ingått i arbetsgruppen. Initiativet till
tillsättandet av arbetsgruppen har tagits av rådets ekonomiska utskott
som önskade få tillfälle att ge synpunkter på budgeten för nordiska
samarbetsprojekt innan denna fastställdes av ministerrådet. Sedan en
interimsrapport behandlats vid sessionen i Ålborg i november 1974,
framlade arbetsgruppen sin slutliga rapport till presidiet i janunari 1975.
Presidiet anslöt sig till arbetsgruppens rapport och hemställde att rådet
måtte fatta följande beslut med anledning av slutrapporten:

1. Det upprättas ett permanent budgetorgan, benämnt Nordiska rådets
budgetkommitté, med sammansättning i enlighet med rapportens
förslag och vars medlemmar väljs av plenarförsamlingen på förslag av
de samlade arbetsutskotten.

2. Proceduren för budgetöverläggningar med samarbetsministrama
bör följa de i rapportens avsnitt 7 föreslagna riktlinjerna.

3. En ordning för den interna informationsutväxlingen mellan Nordiska
rådets och Nordiska ministerrådets organ bör upprättas på basis
av de förslag och slutsatser om Nordiska rådets kontroll- och samarbetsfunktioner
som framläggs i rapportens avsnitt 9.5.

4. Rådets nya budgetorgan skall kontinuerligt och pragmatiskt söka
stärka de kontrollmöjligheter det anser väsentligast.

5. Presidiet uppmanas att i samråd med ministerrådet finna fram till
tillfredsställande frister och lämpliga former för överlämnande av berättelser
och meddelanden, särskilt ministerrådets berättelse C 1.

6. Presidiet får i uppdrag att arbeta vidare med övriga i rapporten
behandlade frågor däribland utskottssekretariatens placering, frågeinstitutets
tillämpning samt eventuella ändringar i rådets arbetsordning.

4 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 11

1975:11

Arbetsgruppens vice ordförande, herr Hernelius, redovisade rapportens
innehål! för plenarförsamlingen. Ordföranden i arbetsgruppen, herr
K. B. Andersen från Danmark, hade, sedan slutrapporten avlämnats till
presidiet, inträtt i den danska regeringen. Herr Hernelius anförde att
i rapporten redovisas en reviderad preliminär uppskattning över statsutgifterna
för nordiskt samarbete. Dessa beräknas uppgå till minst 90
miljoner svenska kronor per år. Inte för något av de fem nordiska
länderna överstiger kostnaderna för nordiskt samarbete en promille av
respektive lands statsbudget. Vidare framhölls att rapporten innehåller
principiella synpunkter på proceduren för budgetöverläggningar med
samarbetsministrama. Syftet bör vara att uppnå ett system inom vilket
ämbetsmannakommittéernas, rådsutskottens, ställföreträdarekommitténs,
budgetorganets och ministerrådets synpunkter och respektive
roller i budgetsammanhang infogas i ett öppet och naturligt samspel.
Arbetsgruppen underströk vikten av att rimliga tidsfrister iakttas i förhållande
såväl till förberedelsematerialet före överläggningarna som till
beslutsskedet efter dessa, samt att förberedelsematerialet är så fullständigt
att det speglar alternativa handläggnings- och beslutsmöjligheter.
Arbetsgruppen föreslog att rådet som sitt permanenta budgetorgan godkänner
en kommitté vald av rådet efter förslag av de samlade arbetsutskotten
och sammansatt efter mönster av den nuvarande arbetsgruppen
dvs. med deltagande från varje delegation och utskott, bl. a. samtliga
utskottsordföranden. I rapporten återfinns också en genomgång av
det totala mönstret av existerande samarbets- och kontrollinstrument
samt anvisas vägar för dessas vidareutveckling och effektivisering. Herr
Hernelius anmälde att några förslag angående utvidgning av kontrollmöjligheterna
visavi ministerrådet vad gäller det politiska eller juridiska ansvaret
inte framläggs på grund av tidsskäl. Herr Hernelius anförde även
att arbetsgruppen i detta sammanhang berört frågan om en dechargedebatt
rörande ministerrådets verksamhet av samma slag som man har
i flertalet nordiska parlament i liknande sammanhang. Presidiet eller annat
av presidiet utpekat organ bör behandla dessa kontrollfrågor. I övrigt
anser gruppen att rådets nya budgetorgan kontinuerligt och pragmatiskt
bör söka stärka de kontrollmöjligheter det anser väsentliga.

Herr Hernelius gav utöver de synpunkter som refererats ovan även
synpunkter på bl. a. rationalisering av arbetet i rådet och framförde
att arbetsgruppen pekat på att utskottens behandling av medlemsförslag
kräver lång tid men att arbetsgruppen inte velat föreslå någon
ändring i detta sammanhang. Gruppen konstaterade att medlemmarnas
initiativrätt och rätt att ställa förslag är utan inskränkning enligt Helsingforsavtalet.

Herr Hernelius anmälde att arbetsgruppen var enig på samtliga punkter
med undantag för frågan om utskottssekretariatens placering. Här
framlade arbetsgruppen ett majoritetsförslag om ett successivt samman -

1975:11

förande av utskottssekreterarna till presidiesekretariatet i Stockholm.
De båda danska medlemmarna i gruppen hade reserverat sig mot detta
förslag.

I debatten underströks arbetsgruppens synpunkter på betydelsen av att
C 1, ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet, framlades
för rådets organ tidigare än hittills, och att större program och projekt
från ministerrådets sida borde framläggas i rådet som separata och
mer förpliktande ministerrådsförslag och bli föremål för ordinär behandling
i enlighet med Helsingforsavtalets intentioner. Genom ett sådant
förfarande ansågs parlamentarikernas roll utan tvekan stärkas.
Som skäl för den danska reservationen mot arbetsgruppens förslag om
en centralisering av utskottsverksamheten anfördes att det är de folkvalda
som är drivkraften i det nordiska samarbetet och att en byråkratisering
skulle vara till skada för en levande politisk insats.

Presidiets ovan angivna förslag med anledning av slutrapporten godkändes.
Plenarförsamlingen valde därefter medlemmar i budgetkommittén.
Som svenska medlemmar i kommittén ingår herr Hernelius från
juridiska utskottet och herr Palm från ekonomiska utskottet.

III. Generaldebatten m. m.

I generaldebatten, som fördes med utgångspunkt från Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet och rapporten
från Nordiska rådets presidium om dess verksamhet sedan 22:a sessionen,
deltog vid årets session 34 talare.

Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten statsminister
Palme och statsrådet Johansson. Av de valda medlemmarna
gjordes inlägg från svensk sida av herrar Helén, Hermansson, Hernelius,
Johansson i Stockholm, Kronmark, Palm och Nilsson i Tvärålund.

Liksom i generaldebatten vid 22:a sessionen kom oljekrisen och dess
konsekvenser för ländernas ekonomiska situation att prägla inläggen
i årets generaldebatt. Energifrågorna och möjligheterna till nordiskt
energi- och industrisamarbete aktualiserades av många talare bl. a. mot
bakgrund av en rapport utarbetad av en av ministerrådet tillsatt ämbetsmannakommitté
för industri- och energipolitik samt ministerrådets
framlagda värdering och slutsatser med anledning av rapporten. Härvid
framhölls bl. a. att det energipolitiska samarbetet skulle bli en betydelsefull
stimulans för ett fördjupat industripolitiskt samarbete. Vidare
diskuterades bl. a. frågan om en nordisk investeringsbank, om de multinationella
företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi och om rådets
uppgifter och arbetsformer. Vissa försvars- och utrikespolitiska
frågor fördes in i generaldebatten från finländsk sida, vilket föranledde
inlägg från bl. a. svenskt håll. Denna del av debatten har väckt särskilt
stor uppmärksamhet i den nordiska pressen.

1975:11

I generaldebatten deltog samtliga nordiska länders statsministrar med
undantag för statsminister Sörsa från Finland, vilken dock under senare
delen av sessionen gjorde ett inlägg om möjligheterna för utvecklingen
av det nordiska samarbetet. Samtliga statsministrar behandlade den nordiska
energipolitiken. Statsministrarnas i januari 1975 framförda förslag
om en nordisk investeringsbank och om en utredning om den nordiska
resurs- och råvarusituationen som ett led i det nordiska energioch
industrisamarbetet berördes likaså av statsministrarna.

Statsminister Palme utgick i sitt inlägg från Nordek och förhoppningarna
om dess förverkligande vid sessionen i Reykjavik 1970, vilka
dock grusades. Även om besvikelsen över dess misslyckande var mycket
stor, ansåg statsministern, att just oron för en splittring i Norden
blev en drivkraft för att finna nya vägar för att befästa och fördjupa
samarbetet. Härvid pekades bl. a. p.å det nordiska handlingsprogrammet
från 1973 rörande industri- och energipolitik, regional- och miljöpolitik,
vilket senare utvidgats till arbetsmiljöområdet, konsumentpolitik
och turism, samt på de institutioner som byggts upp för samarbetet
mellan regeringarna och rådet. Vidare framhöll statsminister Palme två
helt nya samarbetsprojekt, nämligen förslagen om en utredning om de
nordiska ländernas tillgångar på råvaror och naturresurser samt om en
nordisk investeringsbank. Projekten sågs som en ytterligare stimulans för
strävandena att uppnå ett intensifierat energipolitiskt samarbete och ett
utökat industriellt och teknologiskt samarbete.

Statsrådet Johansson gav en utförlig redogörelse för den svenska
regeringens program för energipolitiken i första hand till 1985 och
framhöll att energipolitiken i Sverige liksom i de övriga nordiska länderna
måste sättas in i det globala långsiktiga sammanhanget. Statsrådet
deklarerade sin anslutning till det föreslagna nordiska energisamarbetet
och ansåg möjligheterna stora för ett samarbete särskilt rörande energibesparing
inom byggsektorn. Vidare framhöll statsrådet att Sverige naturligtvis
har ett intresse av olje- och gasfyndigheterna i Nordsjön.
Denna fråga dikuterades för närvarande med den norska regeringen
liksom frågan om eventuell export av elenergi från Sverige till Norge.
Slutligen underströk statsrådet Johansson att man från svensk sida ser
ett betydande utrymme för ett industriellt samarbete i Norden som en
följd av energipolitiken, t. ex. lokalisering av vissa processindustrier nära
energikällorna — i Island och på Nordkalotten.

Herr Helén berörde i sitt inlägg den ekonomiska situationen och noterade
att, då behovet av samarbete växer i den internationella ekonomin
och vid energikriser, de nordiska länderna går olika vägar. Mer än
förr måste konstateras att de ekonomiska och energipolitiska förutsättningarna
skiljer sig starkt i de nordiska länderna; Island med jordvärme
och vattenkraft, Norge med olja, Sverige med starkt elkraftinriktad
energiproduktion, Finland med satsning på inhemska energikällor, sär -

1975:11

skilt mottryckskraften, och Danmark med stor exportkapacitet för livsmedel
men ensidigt beroende av oljan. Herr Helén ansåg att de olika
förutsättningarna och de olika kontaktformerna borde nu — i stället för
att vara ett hinder — kunna ge stimulans till ett samarbete för att påverka
det internationella skeendet med nordiska synpunkter. En betydande
samsyn i fråga om den ekonomiska politiken var viktig. Herr
Helén pekade här på tre avgörande punkter för samsyn, nämligen förnuftigare
former än hittills för att ”slussa tillbaka oljemiljarderna”, inriktning
i högre grad än hittills av den ekonomiska politiken på att bekämpa
arbetslösheten och ytterligare liberalisering av världshandeln.

Herr Johansson i Stockholm uppehöll sig vid energifrågorna och deras
betydelse för framtidssamhället. Härvid berördes, liksom statsministern
och statsrådet Johansson gjort, regeringens energiprogram. Uttalandet
i programmet om en 2-procentig energitillväxt per år under tiden
1973—1985 måste enligt herr Johansson tolkas som ett löfte om
att i det eventuella valet mellan full sysselsättning och minskad energiförbrukning
väljer man i varje fall inte en politik som ökar arbetslösheten.
Den höga sysselsättningen som löntagarna blivit vana vid under
flera årtionden måste vidmakthållas. Herr Johansson framhöll vidare
att byggnadsarbetarnas fackförbund av intresse för industriell och
ekonomisk expansion är positiv till en utbyggnad av den vattenkraft som
det är ekonomiskt försvarbart att ta i anspråk och till kärnkraftverken.

Även herr Hermansson berörde i sitt inlägg energifrågorna och ansåg
de framlagda förslagen om industri- och energipolitiskt samarbete
alltför begränsade och alltför litet förpliktande. Målsättningen måste
vara att planer utarbetas och fullföljes dels för gemensamt utnyttjande i
Norden av tillgängliga energikällor dels för den industriella utbyggnaden
och dels på det jordbrukspolitiska området.

Herr Hermansson kom även in på de multinationella företagen och
framhöll i detta sammanhang att behovet av en samlad politik riktad
mot de stora monopolen och multinationella företagen framstår i dag
kanske allra starkast på det energipolitiska området. De nordiska länderna
torde under de närmaste åren komma att möta ökade svårigheter
på det ekonomiska området — tendens till ökning av arbetslösheten
och inflationstakten och tendens till minskande takt i produktionsökningen
— vilket gör ett vidgat nordiskt samarbete för att genom planmässiga
åtgärder skapa goda förhållanden för folken ännu mera nödvändigt.

De multinationella företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi
berördes även av herr Palm, som erinrade om rådets behandling av
frågan vid höstsessionen i Ålborg 1974 och rådets rekommendation i
ämnet. Herr Palm fann det angeläget att den i rekommendationen föreslagna
utredningen ej blev alltför begränsad. Härvid erinrades om att
Nordens fackliga samarbetsorganisation (NFS) med 5,5 miljoner med -

1975:11

lemmar just antagit ett handlingsprogram angående de multinationella
företagen, vilket omfattar krav rörande etableringsregler, konkurrensregler,
beskattning av multinationella företag och arbetsrättsliga förhållanden.
Herr Palm framhöll även att NFS utgör en värdefull och vitaliserande
samarbetspartner för Nordiska rådet och att NFS’ erfarenheter
torde vara särskilt värdefulla i utredningsarbetet rörande de multinationella
företagen och i kommande diskussioner kring ett nordiskt arbetsmarknadsprogram.

Herr Nilsson i Tvärålund utgick i sitt inlägg liksom statsministern
från Nordek och pekade på den utveckling som det nordiska samarbetet
undergått trots att Nordek ej kom att genomföras. Rådet borde fortsättningsvis
satsa på sådana realistiska projekt som energi- och industrisamarbete
och en utveckling av sysselsättningspolitiken i Norden. Herr
Nilsson underströk också betydelsen av nordiskt aktiva parlamentariker
i de nationella parlamenten. Såvitt gällde energifrågorna pekade herr
Nilsson på att de nordiska länderna, som var för sig har begränsade personella
och ekonomiska resurser, borde i samarbete bäst kunna lösa
investeringsfrågor för energiutvinning och industriell utbyggnad. Herr
Nilsson gav i sitt inlägg även synpunkter på öresundsbron och framförde
därvid att centerpartiet med allt större kraft vänder sig mot byggande
av en bro över Öresund.

Herr Kronmark uppehöll sig vid det konjunkturpolitiska läget och
framhöll att behovet av internationellt ekonomiskt samarbete är starkare
i dag än någonsin. De nordiska länderna, som var för sig är små och
som har stort utlandsberoende, utgör dock tillsammans en ganska tung ekonomisk
enhet. En ökad samordning av de konjunkturpolitiska åtgärderna
i de nordiska länderna för att stimulera sysselsättningen och den
ekonomiska tillväxten var enligt herr Kronmark mot denna bakgrund
angelägen.

Herr Hernelius berörde i sitt inlägg bl. a. den kritik för ökad byråkratisering
som Nordiska rådet ofta blir föremål för, en kritik som ofta
är överdriven men som ibland kan anses befogad. Herr Hernelius pekade
på att rådets budget- och kontrollkommitté föreslagit vissa åtgärder
till reformer rörande rådets arbetsformer och uppmanat presidiet
till vidgad kontroll och effektivare åtgärder.

I sitt inlägg uppehöll sig herr Hernelius även vid en i den nordiska
pressen uppmärksammad artikel i den finländska tidningen Demari. Slutsatsen
i artikeln var att den politiska utvecklingen i Norden inte längre
kunde ses som ett isolerat fenomen inom dess egen gräns och att man
i framtiden borde pröva alla möjligheter att åstadkomma ett samarbete
vari även Sovjetunionen deltar. Herr Hernelius framhöll att tidningens
antydan om att det i Sverige skulle pågå en omprövning av den alliansfria
neutralitetspolitiken i riktning väst var helt ogrundad och svår att
förklara. I inlägget bemötte herr Hernelius även ett uttalande från herr

1975:11

Tuomioja, Finland, sorn gav en bild av Norden som nära anknöt till
ovannämnda tidningsartikel.

Herr Antonsson uppehöll sig i sitt inledningsanförande som avgående
president bl. a. vid energifrågorna. Härvid konstaterade herr Antonsson
med tillfredsställelse att förhandlingar snarast kommer att inledas
mellan Norge och övriga nordiska länder om möjligheten till leveranser
av norska oljeprodukter vid slutet av detta årtionde och att en utredning
kommer att läggas fram om möjligheterna att föra i land och utnyttja
naturgas på bl. a. Nordkalotten och i Mellansverige. Beträffande
kärnkraftfrågan ansåg herr Antonsson det viktigt att man så långt som
möjligt försöker arbeta sig fram till en gemensam nordisk ståndpunkt
när det gäller hela detta frågekomplex.

En starkt utvecklad industri- och energipolitisk samverkan i Norden
skulle enligt herr Antonsson ha stor betydelse för att stärka de nordiska
ländernas ekonomier. Herr Antonsson var vidare positiv till förslaget
om en nordisk investeringsbank.

IV. Litteraturpriset

Vid en ceremoni den 16 februari 1975 i Universitetsbion utdelades
Nordiska rådets litteraturpris för år 1975 till den finländske författaren
Hannu Salarna.

1975:11

BILAGA

Rekommendationer och yttranden antagna vid Nordiska rådets 23: e
session

Rekommendationer

Nr 1. Färje förbindelser mellan Vasa och Umeå

Nordisk Råd anbefaler regjeringene i Finland og Sverige å skape
forutsetninger for å forbedre ferjeforbindelsene mellom Vasa og Umeå
og saerlig sikre en tilfredsstillende trafikkawikling året rundt.

Nr 2. ökad användning av reflexanordningar

Nordisk råd anbefaler Nordisk Ministerråd, i påvente av eventuelle
nordiske bestemmelser, å treffe de n0dvendige tiltak for å 0ke fotgjengemes
bruk av refleksanordning eller tent lykt ved ferdsel på vei
etter mprkrets frambrudd, og herander gjennomf0re en samnordisk
kampanje for å stimulere til slik bruk.

Nr 3. NORDTURIST-biljett

Nordisk råd anbefaler Nordisk Ministerråd å unders0ke mulighetene
for bedre og rimeligere intemordiske reisetilbud for ungdom, ved innf0ring
av et tidsbegrenset universalkort (NORDTURIST-billett).

Nr 4. Passagerar- och bilfärja mellan Island, Färöarna och övriga Norden Nordisk

Råd henstiller til Nordisk Ministerråd å gjennomf0re n0dvendige
unders0kelser om foratsetningene for å drive ratetrafikk med en
kombinert passasjer- og bilferje mellom Island, Faer0yene og det
0vrige Norden med henblikk på at en slik ratetrafikk blir etablert så
snart som mulig.

Nr 5. Handlingsprogram för ökad livsmedelsförsörjning

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd bl. a. på bakgrunn
av utviklingen av matvaresituasjonen i verden å utrede foratsetningene
for å utarbeide et handlingsprogram vedr0rende 0kt matforsyning og
bedre utnyttelse av resursene i Norden. Dessuten b0r mulighetene utredes
for et utvidet samarbeid om forskning og videreutvikling på matvareområdet
og för en felles innsats for et sunnere kosthold.

1975:11

Nr 6. Nordtests arbetsformer

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å utrede mulighetene
för å styrke Nordtests stilling med sikte på å finne fram til jevnfprbare
prpvningsmetoder og unngå dobbelarbeid.

Nr 7. Rättsligt skydd för mäns och kvinnors lika rättigheter
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda
förutsättningarna för en samordning av arbetet med att skapa ett tillfredsställande
rättsligt skydd för mäns och kvinnors lika rättigheter.

Nr 8. Begränsning av utsläpp i Bottniska viken m. m.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och Sverige att
i avvaktan på IMCO- och östersjökonventionernas ikraftträdande verka
för att ett bilateralt avtal rörande Bottniska viken ingås i syfte

1. att effektivt begränsa utsläppen i olika former av föroreningar
från fartyg,

2. att minimera de negativa effekterna av de landbaserade utsläppen
i området samt

3. att ställa ökade resurser till förfogande för forskning rörande föroreningssituationen
i Bottniska viken.

Nr 9. Förhindrande av skador genom giftiga laster i Östersjön

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att

1. verka för ett internationellt genomförande av den i november 1973
undertecknade IMCO-konventionen om förhindrande av vattenföroreningar
från fartyg,

2. gemensamt med övriga östersjöstater utarbeta de tekniska och övriga
bestämmelser som erfordras för IMCO-konventionens tillämpning i
östersjöområdet härunder särskilt inrättandet av mottagningsanläggningar
för avfall i land.

Nr 10. Nordiskt samarbetsorgan på livsmedelsforskningens område
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda frågan
om inrättandet av ett nordiskt samarbetsorgan på livsmedelsforskningens
område.

Nr 11. Samnordisk vidareutbildning av sjuksköterskor

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att på grundval
av det förslag som framlagts i NU 1974: 7 under en treårsperiod
ingångsätta försöksverksamhet med samnordisk vidareutbildning av sjuksköterskor
vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg.

1975:11

Nr 12. Revision av överenskommelsen om Nordiska kulturfonden
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att genomföra
en revision av överenskommelsen om Nordiska kulturfonden i enlighet
med det i ministerrådsförslag B 16/k ingående textutkastet.

Nr 13. Förbättrad information om de nordiska länderna i etermedia
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att undersöka
möjligheterna att förbättra informationen om de nordiska länderna i
etermedia.

Nr 14. Språkundervisning för finska barn i Sverige m. m.

Nordiska rådet rekommenderar

1. regeringen i Sverige att i samråd med Finlands regering vidtaga åtgärder
för att öka möjligheterna för de i Sverige bosatta finska barnen
att erhålla undervisning i och på sitt modersmål samt

2. regeringarna i Finland och Sverige att vidtaga åtgärder för att
trygga rekryteringen av tvåspråkiga lärare.

Nr 15. Utbyggt nordiskt samarbete beträffande nordisk komparativ
samhällsforskning

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att ytterligare
utbygga det nordiska samarbetet beträffande nordisk komparativ samhällsforskning
och vid denna utbyggnad även överväga möjligheterna att
grunda ett nordiskt institut för komparativ samhällsforskning.

Nr 16. Utvidgat nordiskt idrottssamarbete
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att verkställa
en utredning av formerna för och framlägga förslag till ett utvidgat nordiska
idrottssamarbete, och att därvid

1. särskilt beakta behovet av stöd till samarbete inom skol-, ungdoms-,
korporations- och handikappidrotten samt inom breddidrotten i allmänhet,

2. överväga möjligheterna att instifta ett Nordiska rådets idrottspris.

Nr 17. Utvidgat samarbete mellan de nordiska journalisthögskolorna
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

1. att ge Rektorskommittén för de nordiska journalisthögskolorna en
fast institutionaliserad ställning bland de nordiska samarbetsorganen,
samt

2. att bevilja tillräckliga medel för årligt pedagogiskt samarbete mellan
lärama vid de nordiska journalisthögskolorna.

1975:11

Yttranden

Nrl.

Nordisk Råd mener at samvirket mellom Nordisk Ministerråd og
Nordisk Råd i henhold til den nordiske transportavtale b0r videreutvikles
slik at trafikkutvalgets synspunkter på virksomhetsprogrammet
i stprre utstrekning enn nå im0tekommes. Stor vekt må legges på den
gjensidige informasjon mellom Rådets trafikkutvalg og Ministerrådet.
Således b0r utkastet till virksomhetsprogram inneholde korte redegjprelser
for de 0konomiske sider ved den virksomhet som drives i henhold
til den nordiske transportavtalen.

Nordisk Råd mener at en eventuell fortsettelse av de to prosjekter,
STINA (nordisk tillempning av underspkelser om trafikkvolumets og
akseltrykkets virkning på veilegemet) og NORDKOLT (framtidige
kollektivtrafikktilbud for ulike tettstedstyper), må vurderes n0ye, og at
Nordisk Ministerråd b0r dr0fte med Nordisk Råds organer de eventuelle
videre retningslinjer for disse utredninger.

Arbeidet med tverrgående flyforbindelser på Nordkalotten må påskyndes
og prpvedrift på aktuelle strekninger settes i gang i nser framtid.
Man forutsetter at trafikkutvalget blir konsultert f0r Ministerrådet tar
ståndpunkt til utredningens förslag.

Arbeidet med mellomriksveiene må uten unpdige forsinkelser drives
framöver under hensyntagen til at det er en naer sammenheng mellom
kommunikasjonsutbygging og en aktiv regionalpolitikk.

Det b0r snarest gjennomfpres ordninger for å stimulere godstransport
på jembane og vei mest mulig ut fra geografiske hensiktsmessighetskriterier.

Nordisk Råd stptter opp om det pågående trafikksikkerhetssamarbeidet,
og vil anmode om at dette gis en h0y prioritet fra Ministerrådets
side. Det bor arbeides for å organisere et saerlig turistråd for Nordkalotten.
(Trafikutskottet)

Nr 2.

Nordisk råd anmoder Nordisk ministerråd om snarest efter fremsaettelsen
i den finske og svenske rigsdag af förslag til ny aktieselskabslov
at udarbejde en oversigt över den i Danmark gennemfprte aktieselskabslov
og de i Finland, Norge og Sverige fremsatte förslag til aktieselskabslove
med henblik på at klari agge, på hvilke områder gennemfprelsen
af forslagene kan medfpre uensartede aktieselskabslove i Norden for
på denne måde at bidrage til lovharmoniseringen på dette område.
(Juridiska utskottet)

1975:11

Nr 3.

Nordisk Ministerråd b0r overveie sp0rsmålet om i st0rre grad å konsentrere
redegj0relsen om en jevnf0ring mellom handlingsprogrammet
og dets oppfplging, samt en bredere fremstilling av aktuelle samarbeidssp0rsmål.

Rådet vil gjenta sin henstilling fra tidligere år at C 1 blir lagt fram
helst i november.

Rådet har med tilfredshet notert seg at Ministerrådet vil f0lge utviklingen
i den nordiske samhandel og dr0fte tiltak som kan utvikle
handelen til beste for alle de nordiske land.

Rådet har merket seg at det utstrakte nordiske samarbeid vedrprende
de internasjonale valutasp0rsmål fortsetter.

Rådet har for sitt vedkommende ikke noe å bemerke til Ministerrådets
priorisering av det nordiske industrifonds programområde.

Rådet tillegger Nord tests virksomhet stor betydning og vil understreke
npdvendigheten av at Nordtest sikres tilstrekkelige midler til å
utnytte sin kapasitet til prioriterte prosjekter.

Sp0rsmålet om energipolitisk samarbeid vil bli behandlet som egen
sak på basis av saerskilt rapport utarbeidet av Embetsmannskomitén
for industri- og energipolitikk.

Rådet tar til etterretning opplysningene om oppfplgingen av handlingsprogrammet
for 0kt integrasjon av de nordiske byggemarkeder.
Rådet har for sitt vedkommende ikke noe å innvende mot prioriteringen
av det förestående arbeid, men vil henlede oppmerksomheten på betydningen
av 0kt nordisk innsats for bedre husisolasjon.

Rådet vil henstille at Ministerrådet fremlegger det foreliggende förslag
om en nordisk konvensjon om grensekommunalt samarbeid for
Nordisk Råd til behandling.

Rådet har for sitt vedkommende ikke noe å bemerke til Ministerrådets
prioritering av den planlagte virksomhet på konsumentområdet.

Rådet im0teser nasrmere informasjon om det fortl0pende samarbeid
som finner sted innenfor bl. a. den permanente samarbeidsgruppen
under styret för de felles nordiske prosjekter om formene for det fortsatte
nordiske samarbeid på biståndsområdet.

Rådet finner det 0nskelig med en mer omfattende fremstilling av
nordisk samarbeid i bistandssp0rsmålene enn det som fremgår av beretning
C 1/1975. (Ekonomiska utskottet)

Nr 4.

Förslag till ändringar i mera omfattande nordiska socialpolitiska överenskommelser
bör föreläggas Nordiska rådets socialpolitiska utskott för
yttrande före det slutliga antagandet. Det nordiska samarbetet på rusmedelsforskningens
område bör organisatoriskt samordnas. I avvaktan
på en dylik samordning bör den nordiska alkoholforskningen ges förstärkta
resurser.

1975:11

Initiativ bör tagas till en systematisk genomgång i syfte att kartlägga
för vilka yrkesgrupper, för vilka särskilda behörighetsbestämmelser gäller,
inrättandet av en gemensam nordisk arbetsmarknad kan vara ändamålsenligt.
Frågan om avtal om nordisk specialistkompetens för läkare
bör snarast lösas. Förutsättningarna för nordiskt tjänstemannautbyte
synes genom de åtgärder som vidtagits under året ha förbättrats. Formerna
för Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets kontakter med
arbetsmarknadens parter bör snarast lösas.

Utskottet tillägger kontakterna med Nordiska ministerrådet i dess för
utskottets arbete berörda sammansättningar stor vikt.

Den representation som socialpolitiska utskottet av mångårig tradition
haft vid nordiska arbets- och socialministermöten bör vidmakthållas
samt utvidgas till att också omfatta arbetsmiljö- och miljövårdsministermöten.
Kontakterna på tjänstemannaplanet mellan Nordiska
rådets tjänstemän och de nordiska ämbetsmannakommittéerna bör vidareutvecklas.
Möjligheten för socialpolitiska utskottets sekreterare att
även fortsättningsvis deltaga i möten med Nordiska socialpolitiska kommittén
bör kvarstå.

Beträffande utformningen av meddelanden om rekommendationer
vill utskottet understryka att de av presidiet och samarbetsministrama
gemensamt godkända riktlinjerna för sådan rapportering snarast bör
komma till praktisk tillämpning.

Av ministerrådet, med anledning av rådets tidigare betänkanden och
yttranden över Cl, vidtagna åtgärder bör redovisas i nästkommande
års berättelse från ministerrådet. (Socialpolitiska utskottet)

Nr 5.

Nordisk Råd henstiller til Nordisk ministerråd

1) snarest at indlede drpftelser med Nordisk Råds presidium med
henblik på at s0ge fastsat ensartede bestemmelser om offentlighed ved
Nordisk Råds presidiesekretariat og Nordisk Ministerråds sekretariat i
overensstemmelse med retningslinjeme i den af juridisk udvalg den 14.
januar 1975 afgivne betaenkning om offentlighedsprincippets anvendelse
ved nordiske samarbejdsorganer.

2) at s0ge oprettet et for Nordisk Råd och Nordisk Ministerråd faelles
organ, hvortil tvivlsspprgsmål om presidiets og ministerrådets anvendelse
af offentlighedsprincippet ved Nordisk Råds presidiesekretariat og
Nordisk Ministerråds sekretariat kan indbringes. (Juridiska utskottet)

1975:11

Nr 6.

Nordiska rådet anser

1. att de utbildningspolitiska åtgärder, som blir erforderliga för
att lösa arbetslöshetsproblemen bland ungdomen, bör tas upp till övervägande
på nordiskt plan,

2. att ansvarsfördelningen mellan kulturavtalets organ och forskningsråden
i fråga om det nordiska forskningssamarbetet bör göras till
föremål för en allsidig utredning,

3. att konkreta planer bör utformas för folkrörelsernas aktiva medverkan
i det nordiska kultursamarbetet,

4. att ministerrådet bör pröva möjligheterna att utarbeta ett flerårigt
konkret handlingsprogram för det nordiska kultursamarbetet, med
fasta tidsgränser för förverkligandet, avsett att utgöra en vidare ram
för de ettåriga handlingsprogrammen,

6. att ministerrådets berättelse i framtiden bör innehålla en utförligare
redogörelse för användningen av dispositionsmedlen på den nordiska
kulturbudgeten, och

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 750091