NORDISKA RÅDETSSVENSKA DELEGATION (Framställning / redogörelse 1973:16)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

NORDISKA RÅDETS
SVENSKA DELEGATION

1973-04-12

Till riksdagen

Nordiska rådets svenska delegations berättelse för rådets tjugoförsta
session, första samlingen

Nordiska rådet höll sin tjugoförsta session den 17—21 februari
1973 i Oslo. Rådet beslöt härvid att på prov dela sessionen, som avbröts
den 21 februari 1973 för att fortsätta i Stockholm den 25—27
oktober 1973.

Tjugoåtta rekommendationer till regeringarna i Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige respektive Nordiska ministerrådet antogs
rörande samarbete på de juridiska, kulturella, socialpolitiska, trafikala
och ekonomiska områdena. Vidare godkändes yttranden över Nordiska
ministerrådets berättelse om det nordiska samarbetet.

Nordiska rådets svenska delegation får överlämna bifogade berättelse
för rådets tjugoförsta sessions första samling jämte en bilaga innehållande
texten till de antagna rekommendationerna och yttrandena.
Delegationen avser att efter tjugoförsta sessionens andra samling avlämna
ett tillägg till bifogade berättelse.

Stockholm den 12 april 1973

För Nordiska rådets svenska delegation
JOHANNES ANTONSSON

Christer Jacobson

1 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 16

1973:16

Berättelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets tjugoförsta
session, första samlingen, i Oslo den 17—21 februari 1973

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter: statsminister

Olof Palme,

ministern för utrikes ärendena Krister Wickman,

statsrådet och chefen för industridepartementet Rune Johansson,

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Eric Holmqvist,

statsrådet och chefen för socialdepartementet Sven Aspling,

statsrådet Camilla Odhnoff,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Bengt Norling,
statsrådet Bertil Löfberg,
statsrådet Carl Lidbom,

statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Ingvar Carlsson,
statsrådet och chefen för handelsdepartementet Kjell-Olof Feldt,

och följande valda medlemmar:
herrar Arne Geijer i Stockholm,

Antonsson,

Helén,

Adamsson,

Kronmark,

Mellqvist,

Nilsson i Tvärålund,

Johansson i Jönköping,

Mundebo,

Carlsson i Vikmanshyttan,

Palm,

Hammarberg,

Hemelius,

Johansson i Stockholm,
fru Nettelbrandt,

herrar Hermansson,

Sundman samt
fru Skantz som ersättare för herr Bergman

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:

herr	Jansson,
fru	Håvik,
herr	Lindahl,
fru	Nilsson i Kristianstad,
herrar	Nordstrandh,
	Richardson samt
	Werner i Tyresö

1973:16

Den 17 februari ersattes herr Arne Geijer i Stockholm av fru Håvik.
Den 19 februari ersattes herr Helén av herr Richardson och herr Nilsson
i Tvärålund för återstoden av sessionen av fru Nilsson i Kristianstad.
Den 20 februari ersattes herr Adamsson av fru Håvik, herr Helén
av herr Richardson samt för återstoden av sessionen herr Hermansson
av herr Wemer i Tyresö och herr Johansson i Stockholm av herr Jansson.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, kanslichef Christer Jacobson,
sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president valdes vid sessionen stortingsrepresentant Kåre
Willoch, Norge, samt till vice presidenter folketingsmand Ib Stetter,
Danmark, talman V. J. Sukselainen, Finland, altingsmand Jon Skaftason,
Island och riksdagsman Johannes Antonsson, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska
utskottet med 13 medlemmar, kulturutskottet med 17 medlemmar, socialpolitiska
utskottet med 13 medlemmar, trafikutskottet med 13 medlemmar
och ekonomiska utskottet med 22 medlemmar.

De svenska medlemmarna fördelades på följande sätt:

Juridiska utskottet:
herrar Adamsson,

Hermansson,

Hemelius.

Kulturutskottet:
herrar Bergman,

Johansson i Jönköping,

Mundebo (vice förman),

Sundman.

Socialpolitiska utskottet:
herrar Hammarberg,

Johansson i Stockholm,

Nilsson i Tvärålund.

Trafikutskottet:
herrar Carlsson i Vikmanshyttan,

Mellqvist,
fru Nettelbrandt.

Ekonomiska utskottet:
herrar Antonsson,

Arne Geijer i Stockholm,

Helén,

Kronmark,

Palm (förman).

Ett särskilt utskott med uteslutande uppgift att granska Nordiska
kulturfondens förvaltning tillsattes. I utskottet som består av fem med -

lemmar och fem suppleanter omvaldes herr Bergman med herr Antonsson
som suppleant.

En informationskommitté med uppgift att bistå presidiet med handhavandet
av Nordiska rådets informationsfrågor däri inbegripet utgivningen
av tidskriften Nordisk Kontakt tillsattes. I kommittén som består
av tio medlemmar invaldes herrar Palm och Sundman.

Regeringsrepresentantema erhöll generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentantema
deltog i juridiska utskottet statsråden Holmqvist och Lidbom,
i kulturutskottet statsrådet Carlsson samt i ekonomiska utskottet
statsrådet Feldt.

H. Behandlade saker

Saklistan för tjugoförsta sessionens första samling (enligt terminologien
i rådets arbetsordning benämnes ärendena saker) upptog 39 medlems-
och tilläggsförslag med ändringsförslag (A-saker), 1 regeringsförslag
(B-sak), 45 berättelser från nordiska samarbetsorgan (C-saker)
och 152 meddelanden från regeringarna rörande de av rådets rekommendationer
som icke avskrivits som slutbehandlade (D-saker).

I rådet var dessutom anhängiga 18 A-saker, vilkas behandling i utskotten
fortsätter. Likaså fortsätter behandlingen av 3 A-saker och
1 B-sak som behandlades vid sessionen.

Beträffande 33 av A-sakema, 6 av C-sakerna och 10 av D-sakerna
förelåg av respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade
betänkanden. Dessa saker kunde företas till omedelbar behandling i
rådets plenum med undantag av 1 A-sak, vilken återförvisades vid sessionen
till vederbörande utskott för förnyad behandling. I denna sak
liksom i de av utskotten före sessionen ej färdigbehandlade men på
saklistan uppförda sakema avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en
rapport rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående
session. Dessutom hade sammanställts en rapport om under
tiden sedan tjugonde rådssessionen gjorda framsteg i det nordiska samarbetet.
Tillsammans med Nordiska ministerrådets berättelse om det
nordiska samarbetet utgjorde de båda rapporterna underlag för en allmän
debatt i rådet vid sessionens början, den s. k. generaldebatten;
beträffande denna hänvisas till avdelning III nedan. Efter debattens
slut lades rapporterna till handlingarna; beträffande berättelsen, se
nedan, under olika avsnitt A—E.

Vid tjugoförsta sessionens första samling framställdes och besvarades
i rådets plenum sammanlagt 11 frågor (E-saker), vilka samtliga ställts
i anslutning till D-saker. Beträffande meddelandena anmäldes att be -

1973:16

handlingen fortsätter i respektive utskott med undantag för ett meddelande,
vilket rådet efter förnyad utskottsbehandling beslöt lägga till
handlingarna.

Vid sessionens första samling antogs 28 rekommendationer och 5
yttranden till regeringarna eller Nordiska ministerrådet. Texten till dessa
har fogats till berättelsen som bilaga. Då i det följande annat icke
angives, har den rekommendation, varom är fråga, antagits enhälligt.
Likaså har, då annat icke angivits, samtliga i omröstningen deltagande
svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Rekommendationerna, med undantag för dem som riktats till Nordiska
ministerrådet, har överlämnats till Sveriges regering den 25 april
1973.

I det följande lämnas en redogörelse för de behandlade sakerna.
Det fullständiga materialet finns tryckt i rådsförhandlingarna innefattande
bl. a. stenografiska referat av överläggningarna.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till juridiska utskottet hade hänvisats berättelse rörande det nordiska
samarbetet överlämnad av Nordiska ministerrådet i vad avsåg
berättelsens Kapitel II och X. Behandlingen av berättelsens Kapitel II,
som innehåller ett program för det nordiska lagstiftningssamarbetet på
olika områden, blev ej avslutad under mötena i Oslo. Utskottet önskade
ytterligare överläggningar inom utskottet och med justitieministrarna
angående det föreslagna lagstiftningsprogrammet. Utskottet avsåg därför
att efter sessionens första samling fortsätta behandlingen av berättelsens
Kapitel II.

Under sessionen väcktes av bl. a. herr Hernelius ett medlemsförslag
om nordisk lagstiftningsplan med hemställan att Nordiska rådet ville
rekommendera regeringarna att uppdraga åt Nordiska ministerrådet att
till Nordiska rådets session 1974 framlägga en långsiktig plan för det
nordiska lagstiftningssamarbetet. Förslagsställarna hänvisade bl. a, till
Helsingfors-avtalets artiklar om lagstiftningssamarbetet och menade att
ministerrådet i det lagstiftningsprogram som presenterats vid sessionen
förbigått själva grundlaget för det nordiska rättsliga samarbetet och i
stället uppehållit sig vid en rad enskilda lagstiftningsfrågor. Förslagsställarna
önskade, att ministerrådet skulle ta upp frågan om det nordiska
lagstiftningssamarbetets framtid på längre sikt och sammanställa en
plan som kunde innefatta riktlinjer för det närmaste decenniet. Medlemsförslaget
kommer att behandlas av utskottet i samband med den
fortsatta handläggningen av Kapitel II.

Vad avser Kapitel X, som innehåller en redogörelse för ministerrådets
organisatoriska förhållanden, noterade utskottet att i det nu beslu -

1973:16

tade permanenta ministerrådssekretariatet i Oslo det rättsliga samarbetet
skulle handhas av den s. k. samordningsavdelningen. Utskottet fann
mot bakgrund av den långa traditionen av samarbete på det juridiska
området det anmärkningsvärt att någon särskild avdelning för lagstiftningssamarbetet
ej inrättades och såg häri en försvagning av möjligheterna
att bevara denna tradition. På utskottets förslag antog rådet ett
yttrande rörande Kapitel X i ministerrådets berättelse med hemställan
till ministerrådet att i ministerrådets permanenta sekretariat inrätta en
särskild avdelning för lagstiftningssamarbetet.

2. Rösträtt och medborgarskap

Finlands regering har väckt ett regeringsförslag om nordisk kommunal
rösträtt och valbarhet med hemställan om rådets yttrande över
Finlands migrantdelegations förslag om en av nationalitet oberoende
kommunal rösträtt och valbarhet för nordiska medborgare. Vid utskottets
behandling av förslaget framgick att möjligheterna till genomförande
av kommunal rösträtt och valbarhet för nordiska medborgare bedömdes
olika i de enskilda länderna. Från dansk och svensk sida påpekades
att det skulle vara svårt att genomföra en kommunal rösträttsregel
för utlänningar omfattande endast nordiska medborgare och man
pekade i stället på möjligheterna till förkortning av kvalifikationstiden
för naturalisation. Det upplystes att man i Norge arbetar med ett förslag
i syfte att öka möjligheten att i större utsträckning bevara rösträtten
i hemlandet. Från finsk sida framhölls, att problemet hade aktualiserats
av den stadigt stigande rörligheten hos arbetskraften och man
ansåg en eventuell förkortning av kvalifikationstiden inte vara en lämplig
lösning på problemet. Utskottet ansåg sig ej ha möjlighet att på
grundval av föreliggande material ta slutlig ställning till förslaget. Utskottet
anmälde för rådet att behandlingen av regeringsförslaget fortsatte
och att utskottet eftersträvade att slutföra denna till 21 :a sessionens
andra samling.

I ett medlemsförslag om nordisk utlänningslagstiftning, väckt av bl. a.
herrar Adamsson och Mundebo, hade hemställts att Nordiska rådet
skulle rekommendera regeringarna att genomföra det förslag som framlagts
i betänkandet Nordisk utlänningspolitik och nordisk utlänningslagstiftning
(NU 1970: 16). I betänkandet föreslogs harmonisering av
den nordiska utlänningslagstiftningen på en råd punkter bl. a. rörande
tillståndsgivning vid inresa, avvisning, utvisning och klagorätten. Vidare
framhölls i betänkandet att även om det för närvarande saknades
förutsättningar för en gemensam nordisk utlänningspolitik, härigenom
icke uteslöts att varje land eftersträvade att följa gemensamma
riktlinjer på detta område. Enligt förslagsställarna måste målsättningen
vara, att utlänningar som lagligen inkommit i ett nordiskt land skulle
kunna röra sig fritt inom Norden på samma sätt som där hemmahö -

1973:16

rande nordiska medborgare och vara underkastade i princip samma regler
oavsett i vilket land de uppehöll sig.

Utskottet noterade, att den danska anslutningen till EG medför ändringar
i den danska utlänningslagstiftningen av hänsyn till gemenskapens
regler om arbetskraftens fria rörlighet, fri etableringsrätt och fritt utbyte
av tjänster. Betydelsen härav i relation till den nordiska passkontrollöverenskommelsen
av 1957 hade dryftats på nordiska ämbetsmannamöten,
varvid enighet uppnåtts om en tilläggsöverenskommelse
till passkontrollöverenskommelsen enligt vilken Danmark kan avvika
från passkontrollöverenskommelsens regler om inresa och uppehåll i
den omfattning som gemenskapens regler nödvändiggör detta. Som motprestation
åtar sig Danmark att från övriga nordiska länder ta tillbaka
utlänningar, som i kraft av gemenskapens regler inrest i det nordiska
passområdet via Danmark. Tilläggsöverenskommelsen väntas träda i
kraft den 1 juli 1973. Utskottet framhöll att tilläggsöverenskommelsen
inte skulle medföra ändringar av väsentlig betydelse för det nordiska
passområdet såsom detta fungerar. Utskottet konstaterade även att förutsättningar
för att skapa en gemensam nordisk utlänningspolitik ej
förelåg. De enskilda ländernas ut- och invandringsproblem var alltför
olikartade för att möjliggöra en total samordning. De hittillsvarande
strävandena att uppställa gemensamma riktlinjer för utlänningspolitiken
borde emellertid intensifieras. En förutsättning härför var genomförande
av likartade regler på utlänningslagstiftningens område. Utskottet
tillstyrkte därför att de i betänkandet NU 1970: 16 framlagda
förslagen realiserades.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 10) med
hemställan till regeringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige att genomföra en utlänningslagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse
med de förslag som ingår i betänkandet om nordisk utlänningspolitik
och utlänningslagstiftning (NU 1970: 16) samt att noga undersöka
möjligheterna för en ytterligare samordning av utlänningspolitiken.
Rekommendationen antogs med 47 röster mot 1.

Med anledning av meddelanden om rekommendationerna nr 6/1970
angående lagstiftningen beträffande medborgarskap för barn och nr
7/1970 angående jämlikhet vid naturalisation hade fråga ställts till regeringarna
huruvida dessa var inställda på att söka ändra reglerna om
barns medborgarskap och om naturalisation i överensstämmelse med
dessa rekommendationer. Av svaret framgick att den arbetsgrupp som
regeringarna tillsatt hade enats om att först utreda frågan om barns
medborgarskap, vilket ansågs ha det största intresset för alla länderna.
Regeringarna var helt ense om att utredningarna borde fortsätta och
de två ärendena behandlas i enlighet med rådets rekommendationer.

1973:16

3. Äktenskapslagstiftning

Stort intresse har alltsedan 1969 knutits till ett medlemsförslag om
nordisk äktenskapsrätt, väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg. I förslaget
hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna i de
nordiska länderna att eftersträva fortsatt likformighet i ländernas äktenskapslagstiftning
på så sätt att behövliga revisioner sker i nära samarbete
och med enhetlighetens bevarande. Förslaget hade väckts mot
bakgrund av att i Sverige sakkunniga tillkallats för att verkställa en
utredning angående den familjerättsliga lagstiftningen och en motsvarande
utredning aviserats i Danmark. Förslagsställarna uttalade farhågor
för att den enhetlighet som uppnåtts på äktenskapslagstiftningens
område i de nordiska länderna ej längre skulle kunna bibehållas.

Utskottet hade under sin tidigare behandling av förslaget noterat att
kommittéer angående familjerättslagstiftningen, särskilt äktenskapslagstiftningen,
hade tillsatts eller skulle tillsättas i Danmark, Finland och
Sverige, att från norsk sida arbetet skulle följas med en observatör samt
att kommittéarbetet skulle ske i nära samarbete. Utskottet hade därför
beslutat avvakta resultatet av kommittéernas arbete.

Utskottet tog upp förslaget för slutlig behandling vid sitt januarimöte
1973 trots att de danska och finländska betänkandena ännu ej
avgivits. I betänkandet hemställde utskottet att rådet skulle rekommendera
regeringarna att sträva efter en utbyggnad av den ensartade nordiska
äktenskapslagstiftningen och att undersöka alla möjligheter att
finna en gemensam tillfredsställande lösning. En minoritet (herrar
Adamsson och Hermansson) hade i en reservation föreslagit en rekommendation
till regeringarna att i det fortsatta arbetet på äktenskapsrättens
område, särskilt vad avser äktenskapets ekonomiska rättsverkningar,
sträva efter att uppnå så stor rättslikhet som möjligt. Efter
hemställan från rådets socialdemokratiska representanter beslöt rådet
vid sessionen att återförvisa förslaget till förnyad behandling i utskottet.
Enighet kunde emellertid ej uppnås i utskottet. Utskottets majoritet
fasthöll vid betänkandet från januarimötet inklusive motiveringen
för sitt ställningstagande. Utskottsmajoriteten framhöll där bl. a., att
det enligt utskottets uppfattning svårligen kan förenas med Helsingforsöverenskommelsens
klara målsättning att man i ett enskilt land ensidigt
söker genomföra principiella ändringar av äktenskapslagstiftningen,
som genom många år har ansetts som en av de väsentligaste
delarna i den nordiska rättsgemenskapen. Det noterades att i det svenska
delbetänkandet så gott som helt saknades hänsynstagande till den nordiska
rättsenheten på området i fråga. De mycket detaljerade direktiven
till den svenska kommittén omöjliggjorde nästan också förhandlingar
om lagbestämmelsernas utformning. Enligt utskottsmajoriteten borde
det företas en längre gående undersökning av möjligheterna att bevara

1973:16

rättsenheten innan man framlade lagförslag i något av de nordiska länderna.

En minoritet i utskottet (bl. a. herr Adamsson) (reservation nr 1)
föreslog en rekommendation av samma lydelse som majoriteten men
med en annan motivering, vari utskottet med beklagande konstaterar
att den översyn av äktenskapslagstiftningen som pågår i de nordiska
länderna för närvarande inte synes kunna leda till enhetliga regler om
äktenskapets ingående och upplösning. Alla ansträngningar borde göras
för att i framtiden knyta samman rättsenheten på detta område. De
praktiska olägenheter för de nordiska ländernas medborgare som kunde
vållas av skilda rättsregler borde överbryggas genom ändringar i
den nordiska familjerättskonventionen. I fråga om äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar torde redan föreligga betydligt större möjligheter
att finna samlande lösningar som kunde godtas av alla de nordiska
länderna ungefär samtidigt. Därför hälsades med tillfredsställelse att
samarbetet fortsätter på detta område, där det ansågs naturligt att
eftersträva största möjliga rättslikhet.

En annan minoritet inom utskottet (bl. a. herr Hermansson) (reservation
nr 2) föreslog en rekommendation till regeringarna att snarast
möjligt genomföra ensartade lagar om samlevnadsförhållanden, varvid
medborgarnas fria rätt att bilda familjer efter sin egen önskan och i
de former de själva valt och att åter fritt upplösa dessa säkrades mot
varje form av diskriminering och fördömande och endast begränsades
av hänsynen att skydda den enskilde individen mot utnyttjande.

Utskottets förslag till betänkande och reservationerna gav anledning
till en omfattande debatt i plenarförsamlingen. Då utskottets förslag
och reservationen nr 1 hade identiskt utformade rekommendationsförslag,
fanns ej möjlighet att ställa dem mot varandra i en omröstning.
Vid den omröstning som följde röstade 54 medlemmar för utskottets
rekommendationsförslag, medan 9 medlemmar röstade för reservation
nr 2. Vid den slutliga omröstningen röstade 55 medlemmar (bl. a. herrar
Adamsson, Antonsson, Carlsson i Vikmanshyttan, Hammarberg, Helén,
Hemelius, Johansson i Jönköping, Kronmark, Mellqvist, Mundebo, fru
Nettelbrandt, fru Nilsson i Kristianstad, herr Palm, fru Skantz samt
herr Sundman) för utskottets förslag medan 8 medlemmar (bl. a. herr
Werner i Tyresö) röstade för reservation nr 2. Rådet antog således en
rekommendation (nr 22) till regeringarna att sträva efter en utbyggnad
av den ensartade nordiska äktenskapslagstiftningen och att undersöka
alla möjligheter att finna en gemensam tillfredsställande lösning.

4. Näringslagstiftning

Inom patentområdet förelåg tre förslag som utskottet behandlade i ett
sammanhang. I ett medlemsförslag om fortsatt nordiskt patentsamarbete
föreslogs en rekommendation till regeringarna att undersöka möjlig -

1973:16

hetema hur det nordiska samarbetet på patentområdet på bästa möjliga
sätt kunde samordnas med de principer som lagts till grund för andra
länders patentlagstiftning. Som ett led i undersökningen borde ingå
möjligheterna för en nordisk tillslutning till BIRPI-pIanen, däribland
också möjligheten att upprätta ett gemensamt nordiskt nyhetsprövningsinstitut
som kunde erkännas som jämställt med instituten i Washington,
Haag, Munchen, Moskva och Tokyo. I ett ändringsförslag om fortsatt
nordiskt patentsamarbete, väckt av bl. a. herr Johansson i Jönköping,
föreslogs att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige att snarast sätta de nordiska patentlagarnas
3 kapitel i kraft. I ett medlemsförslag om nordiskt patentråd,
väckt av bl. a. herr Holmberg, föreslogs att Nordiska rådet
skulle rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige
att inrätta ett nordiskt patentråd enligt förslagen i betänkandet
(NU 1968: 1), dock med de modifikationer som Nordek-planema föranledde,
t. ex. beträffande patentrådets tillsättande av en blivande nordiskt
ministerkommitté, införandet av gemensamma nordiska tjänstemannaregler
för de anställda osv.

Utskottet noterade, att nya patentlagar trätt i kraft i Danmark,
Finland, Norge och Sverige den 1 januari 1968. Utskottet konstaterade
med beklagande att lagarnas kapitel 3 om nordiska patentansökningar,
vilket avsåg att skapa ett gemensamt nordiskt administrativt samarbete,
ej kunde sättas i kraft. Orsaken härtill var, att den internationella
utvecklingen kommit ikapp den nordiska lösningen och gjort denna
överflödig.

Internationellt finns tre olika konventioner på området. Den världsomspännande
s. k. PCT-planen, som till trätts av alla nordiska länder
utom Island, bygger på tanken att varje land skall handha administrationen
av patentansökningar men samarbeta med andra länder genom
en rad centraliserade patentverk där nyhetsgranskning skall företas och
varifrån eventuellt bistånd kan ges till nationella patentinstitut. Det
europeiska systemet bygger på två konventioner. Vid utarbetandet av
förslaget till den första, s. k. yttre konventionen, deltog bl. a. Danmark,
Finland, Norge och Sverige. Denna konvention väntas bli antagen under
hösten 1973 och innebär ett system som i viss mån påminner om den
nordiska lösningen i patentlagarnas kapitel 3. Den andra europeiska
konventionen skall endast omfatta de länder som är medlemmar av EG
och innebär gemensamt patentsystem genom att även de materiella reglerna
blir ensartade.

Utskottet rekommenderade, att den nära kontakten mellan de nordiska
länderna fortsätter i de internationella överläggningarna. Den omständighet
att Danmark blivit medlem i EG behövde enligt utskottets
uppfattning ej innebära att det för närvarande uppstod någon djupgående
olikhet mellan de nordiska länderna på detta område.

1973:16

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 11), vari
rådet rekommenderar regeringarna att under arbetet med de europeiska
patentkonventionerna och genomförandet av PCT-planen fortsätta samarbetet
och upprätthålla den ömsesidiga orienteringen om utvecklingen
på patentområdet för att i vidast möjliga utsträckning bevara den ensartade
nordiska patentlagstiftningen. Rekommendationen antogs med
48 röster mot 3.

I ett medlemsförslag om revision av den nordiska köp- och avtalslagstiftningen
hade bl. a. herr Hernelius hemställt, att Nordiska rådet
skulle rekommendera Nordiska ministerrådet att inleda ett utredningsarbete
syftande till att bibehålla den nordiska rättsenheten på köpoch
avtalsrättens centrala områden och att därvid inom denna lagstiftnings
ram tillgodose behovet av regler som skyddade köparen/konsumenten
i rimlig omfattning.

Utskottet konstaterade, att på flera av de områden som köp- och
avtalslagarna omfattade, pågick arbete med lagändringar i de nordiska
länderna och att respektive sakkunnigkommittéer och experter hade
nära kontakt med varandra. Utskottet var enigt med justitieministrarna
att grundval för ett allmänt utredningsarbete vid sidan av de undersökningar
som redan företogs på olika områden inte förelåg. Utskottet
förmodade dock att medlemsförslaget bidragit till att de ansvariga
instanserna i högre grad blivit klara över betydelsen av upprätthållandet
av den nordiska rättsenheten på detta område. Utskottet påpekade
också att det långsiktiga lagstiftningsprogram som nu framlagts av ministerrådet
även omfattade köp- och avtalslagstiftningen. Vidare hade
justitieministrarna upplyst att harmoniseringen av lagstiftningen inom
EG enligt föreliggande planer inte berörde den nordiska köp- och avtalslagstiftningen
och att en eventuell dansk ratifikation av Haagkonventionen
av 1964 om en internationell köp- och avtalslagstiftning skulle
kunna ske med det förbehållet att den gällande gemensamma lagstiftningen
skulle upprätthållas för de nordiska ländernas vidkommande.
På förslag av utskottet beslöt rådet att icke företa sig något i anledning
av medlemsförslaget.

Av meddelandena om rekommendation nr 32/1962 angående revision
av kommissionslagstiftningen framgick att i Danmark, Finland, Norge
och Sverige utarbetats ensartade betänkanden om revision av lagstiftningen
om kommission, handelsagentur och handelsresande. Utskottet
ansåg därmed att rekommendationens syfte uppnåtts. På utskottets förslag
ansåg rådet rekommendationen för sin del slutbehandlad.

5. Same- och renbetesfrågor

I ett tilläggsförslag om ny renbeteskonvention mellan Norge och
Sverige hade herr Osvald redan år 1962 föreslagit att Nordiska rådet
ville rekommendera regeringarna i Norge och Sverige att i samråd med

1973:16

samernas organisationer träffa överenskommelse om en ny renbeteskonvention.
Utskottet noterade att en ny renbeteskonvention utarbetats
och tratt i kraft den 1 maj 1972, vilken bl. a. innebär att renar från
svenska samebyar under viss begränsad tid har rätt att beta i Norge.
Motsvarande rättighet gäller även för norska samers renar i Sverige.
Utskottet hade hållit sig orienterat om de förhandlingar som förts inom
den svensk-norska kommissionen för att utreda spörsmål som sammanhänger
med den svensk-norska renskötseln och senare mellan regeringarna
och ej funnit anledning för rådet att vidta åtgärder så länge
förhandlingarna förlöpte tillfredsställande. Utskottet hade ej heller velat
hemställa att rådet skulle avskriva tilläggsförslaget, då saken hade
nära samband med andra problem för samema som rådet behandlat.
Då en ny renbeteskonvention nu ingåtts hade tilläggsförslaget ej längre
någon aktualitet. På utskottets förslag beslöt rådet att icke företa sig
något i anledning av tilläggsförslaget.

Med anledning av meddelandet om rekommendation nr 5/1972 angående
stöd till samema hade herr Hermansson ställt fråga till Finlands,
Norges och Sveriges regeringar angående vilka initiativ regeringarna
avsåg att ta för att stödja samerna i enlighet med ifrågavarande rekommendation.
Av svaret framgick att Nordiska sameinstitutet prioriterats
starkt, en prioritering som även gjorts från samernas egen sida.
Genom att efterkomma detta önskemål från samema hade man sökt ta
första steget att realisera de önskemål som framfördes i rekommendationen.

6. Övrigt

Av meddelandet om rekommendation nr 13/1967 angående gemensamma
regler för förvärv av lösöre i god tro framgick att man i ländernas
departement arbetat för att tillmötesgå rekommendationen men att
näringslivet och konsumentorganisationerna i Danmark ej förordade en
lagstiftning i enlighet med förslaget. Utskottet hade vid ett möte med
justitieministrarna i december 1972 kommit till enighet om att en gemensam
nordisk lagstiftning inte kunde realiseras under de närmaste
åren. På utskottets förslag ansåg rådet rekommendationen för rådets
del slutbehandlad.

Av meddelandena om rekommendation nr 31/1968 angående revision
av den internationella oljeskyddskonventionen framgick att en rad ändringar
vidtagits i den internationella konventionen av år 1954 för
undvikande av havets förorening med olja. Härigenom hade i realiteten
genomförts totalt förbud mot uttömning av olja i havet samt skapats
möjlighet till effektiv kontroll av efterlevnaden av konventionen. De
nordiska länderna hade ratificerat ändringarna i konventionen och deltog
aktivt i det internationella arbetet på en ny internationell konvention
till förebyggande av havsförorening från fartyg innefattande

1973:16

även andra skadliga ämnen än olja. Utskottet fann sålunda att rekommendationens
syfte på väsentliga punkter uppfyllts. Utskottet framhöll
dock särskilt att utskottet icke härmed menade att föroreningsproblemen
i samband med oljeutsläpp i havet var lösta. På utskottets
förslag ansåg rådet rekommendationen för rådets del slutbehandlad.

Utskottet noterade av meddelandet om rekommendation nr 4/1968
angående upprättandet av en naturpark för de stora rovdjurens bevarande
att i regionplaneringen numera miljövårds- och naturvårdssynpunkter
inklusive rovdjurens bevarande i allt större utsträckning beaktades,
och att det ej ansågs realistiskt att upprätta djur- eller nationalparker.
På förslag av utskottet ansåg rådet rekommendationen för sin
del slutbehandlad.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till kulturutskottet hade hänvisats det kapitel i Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet som gällde kultursamarbetet
mellan de nordiska länderna.

I sitt betänkande över berättelsen uppmärksammade utskottet beträffande
kultursamarbetets organisation efter kulturavtalets ikraftträdande,
att de rådgivande kommittéerna för utbildning, forskning och allmänkulturell
verksamhet åtminstone tills vidare inte synes ha fått sin
ställning helt stabiliserad. Utskottet nämnde i sammanhanget särskilt
den roll som garanti för nära och goda kontakter mellan kulturavtalets
organ och de aktiva kulturarbetarna på respektive fält, som hade förutsatts
som en av de rådgivande kommittéernas huvuduppgifter. Utskottet
meddelade sin avsikt att eventuellt ta upp denna fråga till behandling,
sedan tillräckliga erfarenheter av kommittéernas verksamhet
vunnits.

Enligt beslut av presidiet företräder kulturutskottet Nordiska rådet
i de överläggningar med kultur- och undervisningsministrarna som på
basis av kulturavtalet skall föras rörande utformningen av de nordiska
kulturbudgeterna. I sitt betänkande underströk utskottet, liksom tidigare
vid de gemensamma mötena med Nordiska ministerrådet (kulturoch
undervisningsministrarna), sin vilja att komma in i behandlingen
såväl av de årliga budgeterna som av handlingsplaner på längre sikt
i ett så tidigt skede, att reella påverkningsmöjligheter föreligger. Utskottet
nämnde härvid särskilt det långsiktsprogram för kultursamarbetet,
vars beredning nyligen har inletts inom regeringsorganen.

Ett avsnitt av ministerrådets berättelse redogjorde för kultursamarbetet
under år 1972. Utskottet uttalade sin förståelse för att det första
året efter kulturavtalets ikraftträdande huvudsakligen hade ägnats åt

1973:16

inventering och systematisering av det existerande kultursamarbetet
och åt planering av kommande samarbetsuppgifter.

Den viktigaste delen av ministerrådets berättelse som behandlades av
kulturutskottet utgjordes av ett kortfattat handlingsprogram för kultursamarbetet
för treårsperioden 1973—1975. Vid behandlingen av detta
handlingsprogram beaktade kulturutskottet också det utförligare dokument
”Planer för kultursamarbetet för åren 1973—1975” (NU 1972: 8),
som ministerrådet i princip hade godtagit som underlag för det fortsatta
planeringsarbetet. I sitt betänkande underströk utskottet att man snarast
möjligt bör förverkliga de planer som uppgjorts och efterlyste för framtiden
en högre grad av konkretisering beträffande innehållet i de projekt
sorn presenteras.

I anledning av att ministerrådet beslutat ge finansiellt stöd åt ett sociologiskt
forskningsprojekt, det s. k. fyrstadsprojektet, vilket ansluter
sig till en större undersökning som initierats av Europarådet, tog utskottet
i sitt betänkande upp den principiella frågan, huruvida man över den
nordiska kulturbudgeten bör finansiera i internationella samarbetsorgan
väckta samarbetsprojekt. Mot bakgrund av att kulturutskottet tidigare
bedömt det aktuella fyrstadsprojektet som ur nordisk samarbetssynpunkt
föga givande, uttalade utskottet som sin åsikt, att dylika projekt
bör värderas i sitt eget sammanhang och icke i konkurrens med anslag
för det nordiska kultursamarbetet.

Utskottet fäste även i sitt betänkande rådets uppmärksamhet på att
olika tolkningar beträffande omfattningen av kompetensområdet för
kulturavtalets organ kan komma att uppstå. Den direkta anledningen till
detta påpekande var att den under år 1972 grundade nordiska fonden
för teknologi och industriell utveckling inte hade ansetts tillhöra det av
kulturavtalet täckta samarbetsfältet, eftersom fonden avses stödja utvecklingsarbete
och icke egentlig forskning.

Utskottet beslöt även att föreslå rådet att särskilt yttra sig till förmån
för en betydande ökning av Nordiska kulturfondens årliga anslag, som
under ett antal år oförändrat varit 5 miljoner DKr. Utskottets förslag
bifölls och rådet beslöt godkänna ett yttrande till förmån för en betydande
ökning av de medel som årligen disponeras av Nordiska kulturfonden
för utdelning.

Utskottet anmälde samtidigt för rådet att behandlingen av kulturavsnittet
i ministerrådets berättelse kommer att fortsätta inom utskottet efter
sessionens samling i Oslo.

Vid ett gemensamt möte i augusti 1972 mellan kulturutskottet och
Nordiska ministerrådet (kultur- och undervisningsministrarna) hade utskottet
framlagt sina önskemål beträffande den konkreta utformningen
av det treåriga handlingsprogrammet för kultursamarbetet. Dessa synpunkter
hade även i stor utsträckning beaktats av ministerrådet, särskilt
i den ovannämnda mera omfattande versionen av handlingsprogrammet

1973:16

(”Planer för kultursamarbetet för åren 1973—1975”). Med hänsyn till
detta och emedan utskottet vid de kontinuerliga kontakterna med ministerrådet
bör ha möjlighet att även framdeles påverka den fortsatta planeringen
av kultursamarbetet, inskränkte sig utskottet i sitt betänkande
om kulturavsnittet i ministerrådets berättelse till att endast beröra de
mest centrala konkreta samarbetsprojekten. Ställningstagandena i fråga
om dessa redovisas nedan under respektive sakområde.

2. Utbildningssamarbete

I sitt betänkande över kulturavsnittet i ministerrådets berättelse rörande
det nordiska samarbetet framhöll kulturutskottet att arbetet på
harmonisering av de nordiska läroplanerna med rätta intar platsen
som det dominerande samarbetsprojektet på utbildningens område för
närvarande. Utskottets bedömning sammanföll härvidlag med ministerrådets.

I ett medlemsförslag om arbetet på harmonisering av de nordiska läroplanerna,
väckt av bl. a. herrar Hemelius och Kronmark, hade hemställts
att rådet ville rekommendera Nordiska ministerrådet att instruera
Sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete att under det pågående
harmoniseringsarbetet inrikta sig på en ordning, enligt vilken alla elever
i Norden skulle bibringas kunskaper i de centrala läroämnena på en så
hö^ nivå som erfordras med hänsyn till de uppgifter de kommer att
möta i ett expanderande samhälle. Förslagsställarna hade därvid särskilt
nämnt behovet av goda färdigheter i åtminstone ett främmande språk.
Utskottet fann för sin del att det arbete som utförs av styrningsgruppen
för läroplansharmoniseringen tillfredsställer de krav som i detta avseende
kan ställas. En slutlig ramplan för bl. a. undervisningen i engelska
kommer att föreligga våren 1973 och arbete på harmonisering av
läroplanerna i ett andra främmande språk kommer att inledas inom
kort. Utskottet fann därför inte skäl att föreslå någon rekommendation
med det föreslagna innehållet. På utskottets förslag beslöt rådet att inte
företaga sig något med anledning av medlemsförslaget.

I anslutning till meddelande från ministerrådet angående rekommendation
nr 14/1969 om effektiviserad trafikfostran hade en fråga ställts
till ministerrådet om anledningen till att samarbetet om trafikundervisningen
inte synes ha avancerat och rörande ministerrådets planer för att
driva denna samarbetsfråga framåt. Av ministerrådets svar på frågan
och den replikväxling som följde framgick, att någon plan för att utveckla
samarbetet om trafikundervisning för närvarande inte är att
vänta, men att frågan om samproduktion av läromedel för trafikundervisningen
skulle tas upp vid den helhetsvärdering av läromedelssamarbetet
som utlovats i ministerrådets handlingsplaner. Utskottet avser att till
rådets andra samling avge betänkande om meddelandet.

Ett medlemsförslag om samplanering av utbyggnaden av universitet

1973:16

och högskolor i Norden hade väckts av bl. a. herr Mundebo med hemställan
till rådet att rekommendera Nordiska ministerrådet att utreda
möjligheterna för en gemensam planering av universitetsutbyggnaden i
hela Norden i syfte att uppnå en mer långtgående integration på den
högre utbildningens område. Förslagsställarna hade ansett att en samplanering
kunde medföra bl. a. bättre tillgodoseende av utbildningsbehoven
på specialiserade fackområden och i särskilda regioner samt rationellare
utnyttjande av de samlade utbildningsresurserna. Utskottet framhöll
för sin del att medlemsförslaget låg i linje med de målsättningar
som i Helsingfors-avtalet och det nordiska kulturavtalet har uppställts
för samarbetet beträffande utbyggnaden av universitets- och högskoleväsendet.
Även de regionalpolitiska motiveringar som förslagsställarna
hade anfört står i god överensstämmelse med de intentioner som Nordiska
rådet tidigare i olika sammanhang har gett uttryck för. Däremot
ansåg utskottet att tidpunkten för en särskild utredning av dessa frågor
för närvarande inte är den lämpligaste. Innan en utredning företas,
borde resultaten av det samarbete som inletts mellan de planerande organen
för universitets- och högskoleväsendet i de nordiska länderna avvaktas.

Utskottet föreslog därför en rekommendation till Nordiska ministerrådet
att vid utbyggnaden av det nordiska kultursamarbetet ge hög prioritet
åt åtgärder för att åstadkomma en gemensam planering av universitets-
och högskoleutbyggnaden i hela Norden i syfte att genomföra ökad
integration på den högre utbildningens område. Härvid bör särskild vikt
läggas vid samplanering på regional bas, t. ex. på Nordkalotten. Rådet
antog en rekommendation i enlighet med utskottets förslag (nr 17) med
53 röster mot 1.

Frågan om högre skoglig utbildning hade tagits upp av bl. a. herrar
Carlsson i Vikmanshyttan och Mundebo i ett medlemsförslag, vari hemställdes
att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att verka för en ökad integration och samverkan
vad gäller högre skoglig utbildning och forskning. Utskottet ansåg
att behovet av nordiskt samarbete på området har ökat och att tidpunkten
för en utredning av förutsättningarna för fastare samarbete för närvarande
är lämplig framför allt beträffande utbildningen efter grundexamen
och forskningen. En längre gående integrering av den högre grundutbildningen
ansågs sannolikt vara förknippad med betydande svårigheter.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 18) till
regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att utreda möjligheterna
till ökad integration och samverkan vad gäller högre skoglig utbildning
och forskning.

Frågan om samarbete rörande högre lantbruksundervisning och
forskning behandlades också av utskottet med anledning av ett med -

1973:16

lemsförslag, väckt av bl. a. herrar Carlsson i Vikmanshyttan, Mundebo,
Nilsson i Tvärålund och Sundman samt fru Nilsson i Kristianstad. I förslaget
hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna att utreda
möjligheterna för ett fastare nordiskt samarbete inom den högre
lantbruksutbildningen, i syfte att finna praktiska former för ett bättre
utnyttjande av de samlade resurserna på området. En utredning av möjligheterna
att utveckla samarbetet på detta område kunde enligt utskottets
mening utföras av något av de redan existerande samarbetsorganen
inom denna sektor, särskilt som vissa av dessa förklarat sig beredda att
utföra eller medverka vid en sådan utredning. För grundutbildningens
del förordade utskottet ett fastare samarbete, bl. a. systematiskt utbyte
av erfarenheter och samproduktion av läromedel.

Rådet antog i överensstämmelse med utskottets förslag en rekommendation
(nr 19) till regeringarna i Finland, Danmark, Island, Norge och
Sverige att utreda möjligheterna för ett fastare nordiskt samarbete inom
den högre lantbruksutbildningen och forskningen, i syfte att finna praktiska
former för ett bättre utnyttjande av de samlade resurserna.

Vid sessionen aktualiserades även en tredje sektor inom den högre utbildningen,
nämligen fiskeriundervisningen. I anslutning till meddelande
från Nordiska ministerrådet angående rekommendation nr 29/1965 om
högre fiskeriutbildning ställdes sålunda fråga till ministerrådet om vilka
åtgärder som avsågs vidtagas för att ge studenter och forskare från
andra nordiska länder möjlighet att erhålla undervisning och bedriva
forskning vid den nygrundade norska fiskerihögskolan. I ministerrådets
svar utlovades snabb kontakt med styrelsen för fiskerihögskolan i syfte
att sammankalla ett möte för intresserade myndigheter i de övriga
nordiska länderna, där dessa skulle orienteras om högskolans studieutbud
och där samarbetsmöjligheterna skulle dryftas. Utskottet avsåg fortsätta
behandlingen av ärendet inom utskottet efter sessionens första
samling.

Herr Palm hade riktat en fråga till Nordiska ministerrådet rörande
behandlingen av rekommendation nr 14/1972 angående utgivande av en
nordisk historia. Ministerrådet meddelade att saken skulle tas upp i
mars 1973 inom den rådgivande kommittén för utbildning och därefter
inplaceras i prioritetsordning i förhållande till andra samarbetsprojekt.
Utskottet avsåg fortsätta behandlingen av ärendet efter sessionens första
samling.

I sitt betänkande över kulturavsnittet i Nordiska ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet fann utskottet skäl att framhålla
behovet av användbara normer för evaluering av skolbetyg, tentamensfordringar
och examensfordringar i de olika nordiska länderna. Denna
fråga hade fått ökad betydelse inte minst på grund av den ökade flyttningen
mellan länderna i Norden. Den hade också aktualiserats i samband
med behandlingen av det tidigare omtalade medlemsförslaget om

2 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 16

1973:16

samarbete i fråga om högre lantbruksundervisning och forskning. Utskottet
underströk även att åtgärder borde vidtagas för att åstadkomma
samarbete om framställning av läromedel för alla utbildningsnivåer.

3. Forskningssamarbete

Som tidigare omtalats, tog kulturutskottet i sitt betänkande över
Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet
ställning till de viktigaste konkreta samarbetsprojekten i handlingsprogrammet
för kultursamarbetet 1973—1975. Inom forskningssektorn var
utskottet och ministerrådet vid de gemensamma mötena under år 1972
eniga om att verksamheten inom Nordiska sommarskolan för forskarutbildning
borde utvidgas. Utskottet framhöll nu som en konsekvens härav
att sommarskolan borde få väsentligt förstärkta ekonomiska resurser.
Utskottet underströk även att forskningssamarbetet mellan de nordiska
länderna i högre grad än tidigare borde inriktas på samhällsvetenskaplig
forskning och på forskning rörande den nordiska miljön i vid bemärkelse.
Även i fråga om dokumentationssamarbetet förordade utskottet
expansion i riktning mot den samhällsvetenskapliga sektom.

Ovannämnda vid sessionen antagna rekommendationer nr 18 och 19
om samarbete i fråga om högre skoglig utbildning och högre lantbruksundervisning
syftar båda till samarbete också beträffande forskning på
respektive område.

Ytterligare två medlemsförslag om forskningssamarbete hade väckts.
Det ena av dessa åsyftade inrättande av ett nordiskt institut för ikonografi.
I förslaget hemställdes att rådet skulle rekommendera Nordiska
ministerrådet att undersöka möjligheterna för att upprätta ett nordiskt
ikonografiskt institut. I sitt betänkande över medlemsförslaget framhöll
utskottet, att det med positivt intresse hade noterat framväxten av ett
organiserat nordiskt samarbete inom nämnda forskningsgren och att tillkomsten
av ett särskilt institut säkerligen skulle innebära en kraftig stimulans
för detta samarbete. Utskottet uttalade emellertid att förslaget
måste ställas i relation till behovet av nordiska forskningsinstitutioner på
andra, mindre specialiserade områden. Utskottet menade att även andra
sätt att utveckla det inledda samarbetet på ikonografins område borde
övervägas. En undersökning borde företagas inom ramen för Nordiska
kultursekretariatets verksamhet.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 16) till
Nordiska ministerrådet att utreda möjligheterna att utveckla det nordiska
samarbetet på ikonografins område.

I det andra medlemsförslaget om inrättande av ett nordiskt acceleratorcentrum
(NORDAC), väckt av bl. a. herrar Mundebo och Sundman,
hade hemställts om en rekommendation till Nordiska ministerrådet att
ställa erforderliga medel till förfogande för inrättande av ett nordiskt
acceleratorcentrum (NORDAC). Detta skulle inrättas på Risp i Dan -

1973:16

mark i nära anslutning till NORDITA och Niels Bohr-institutet. Med
anledning av att remissbehandlingen ej slutförts anmälde utskottet för
rådet att behandlingen av medlemsförslaget fortsätter i utskottet efter
sessionens första samling. I sammanhanget kan nämnas att regeringsorganen
på kulturavtalets område för sin del behandlat ett samarbetsförslag
med samma innehåll.

Ministerrådet hade under år 1972 fattat beslut om att inrätta ett vulkanologiskt
institut i Island. Åtgärder för att förverkliga beslutet hade
även inletts. På utskottets förslag beslöt därför rådet att anse rekommendationen
nr 30/1968 angående vulkanologiskt institut i Island, vilken
låg till grund för beslutet, för rådets del slutbehandlad.

4. Allmänkultur ellt samarbete

Den samarbetsfråga inom kulturområdet som tilldrog sig den största
uppmärksamheten vid sessionen var spörsmålet om utvecklande av det
nordiska televisionssamarbetet. Under år 1972 hade ett omfattande utredningsmaterial
om saken färdigställts dels på uppdrag av radiobolagen
dels av en arbetsgrupp under ministerrådet. Den sistnämnda utredningen
hade som utgångspunkt Nordiska rådets rekommendation nr
6/1972 om utbyggt nordiskt TV-samarbete. Ministerrådet hade i december
1972 på basis av dessa utredningar beslutat att vid utbyggnad av det
nordiska televisionssamarbetet ge högsta prioritet åt överföring av
grannländernas TV-program, varvid den tekniska utbyggnaden skulle
baseras på en kombination av traditionell eterdistribution och kabelspridning.
Detta beslut ingick i handlingsprogrammet för kultursamarbetet
i ministerrådets berättelse.

Utskottet hade bedömt frågan om vidgat televisionssamarbete mellan
de nordiska länderna som den mest angelägna samarbetsuppgiften inom
kultursektorn för närvarande. I anledning av detta hade ett särskilt medlemsförslag
om ökat nordiskt TV-samarbete väckts med flertalet utskottsmedlemmar
som undertecknare. Från svensk sida fanns bland förslagsställarna
herrar Häll, Jonsson i Husum, Mundebo och Sundman.
Vid sessionen avgav utskottet sitt betänkande om medlemsförslaget, varvid
förslagets rekommendationstext oförändrad bibehölls. Utskottets
förslag till rekommendation om ökat nordiskt TV-samarbete antogs av
rådet med 49 röster mot 1. 6 medlemmar avstod från att rösta.

I rekommendationen (nr 15) uppmanas Nordiska ministerrådet att
skyndsamt 1) vidtaga åtgärder för att öka sebarheten av grannländernas
TV-program i de nordiska länderna, 2) vidtaga åtgärder för att öka omfattningen
av samnordisk produktion och distribution av TV-program
och överväga möjligheterna att inrätta en särskild nordisk TV-institution
för detta ändamål, 3) utreda de tekniska, ekonomiska och juridiska
aspekterna på utbyggnad av kabel-TV-verksamhet i Norden, 4) vidtaga
åtgärder för att åstadkomma en överenskommelse mellan berörda parter

1973:16

när det gäller upphovsmännens ersättningsanspråk vid återutsändning
av TV-program i annat nordiskt land samt utreda de ansvarsrättsliga
och andra juridiska problem som kan uppstå, i syfte att nå fram till en
snabb lösning, 5) vidtaga åtgärder för att öka möjligheterna att ta in
ljudradioprogram från de nordiska grannländerna samt 6) i samverkan
med Nordiska rådet överväga en komplettering av det nordiska kulturavtalet
med särskilda stadganden om samarbete på televisionens och
ljudradions område.

Fyra av utskottets medlemmar hade på två punkter velat ha en annan
formulering av texten i ovan nämnda rekommendation. Åsiktsskillnaden
gällde dels punkt 2) om samnordisk distribution och produktion av TVprogram,
där minoriteten (bl. a. herr Johansson i Jönköping och fru
Skantz) inom utskottet inte hade velat rekommendera direkta åtgärder
utan en utredning och ett övervägande av möjligheterna att utbygga
verksamheten och ett övervägande av ändamålsenligheten av att inrätta
en särskild nordisk TV-institution, dels punkt 3) om utbyggnad av kabel-TV,
beträffande vilken minoriteten velat understryka, att utbyggnaden
av kabel-TV-verksamheten bör ske under samhällelig kontroll. Utskottsminoriteten
inlämnade inte någon formell reservation mot utskottets
betänkande, utan nöjde sig med att i utskottets protokoll anteckna
avvikande mening och vid plenardebatten om frågan framföra ovannämnda
synpunkter.

Då den vid sessionen antagna rekommendationen om ökat nordiskt
TV-samarbete samtidigt som den uttryckte rådets målsättningar för det
nordiska televisionssamarbetet även utgjorde en sammanfattning av de
fortfarande aktuella delarna av tre äldre rådsrekommendationer om
TV-samarbetet (rekommendationerna nr 12/1967, 29/1970 och 16/1972),
föreslog utskottet att rådet skulle avskriva dessa rekommendationer.
Däremot föreslog utskottet att rådet skulle låta rekommendationen nr
20/1971 om utbyggt TV-samarbete mellan Finland och Sverige kvarstå
bland anhängiga rekommendationer med tanke på den betydelse som
bör tillmätas de språkliga minoriteternas behov av fullgott televisionsutbud
på modersmålet. Rådet biföll utskottets förslag och ansåg rekommendationerna
nr 12/1967, 29/1970 och 16/1972 för sin del slutbehandlade.

Ett medlemsförslag om stöd till den färöiska litteraturen hade väckts
av bl. a. herr Sundman. I förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera
Nordiska ministerrådet att i den nordiska kulturbudgeten upptaga
ett belopp som stöd i olika former till den färöiska litteraturen. Utskottet
beslöt, bl. a. med hänsyn till den enhälliga uppslutning förslaget
hade rönt bland remissinstanserna, tillstyrka förslaget. Stödet skulle utgå
bl. a. till litteraturutgivning, översättningsverksamhet och till bekostande
av de färöiska författarnas medverkan i det nordiska författarsamarbetet.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 20) till

1973:16

Nordiska ministerrådet att i den nordiska kulturbudgeten upptaga ett
belopp till stöd i olika former till färöisk litteratur.

I ett annat medlemsförslag om ett Nordens konsthus i Ålborg hemställde
bl. a. herr Sundman att rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet
att inrätta ett Nordens konsthus i Ålborg med huvuduppgift
att verka som centrum för konstförmedlingen inom Norden och i förhållande
till omvärlden. Utskottet omfattade förslaget om att inrätta ett
centrum för nordisk konstförmedling och ansåg att tanken inom en nära
framtid borde förverkligas. Ändamålet är att få till stånd en uppsökande
utställningsverksamhet, som skulle ge allmänheten i de nordiska länderna
möjlighet att på sina egna hemorter i större utsträckning än tidigare
stifta bekantskap med verk av nordiska konstnärer. Konstcentrets
uppgifter skulle till största delen vara av praktisk-organisatorisk art. Utskottet
fann det även rimligt att centret ges resurser att bedriva informationsverksamhet
om nordisk konst inom och utom Norden och att verka
som kontaktcentrum mellan konstnärerna själva. Däremot ansåg utskottet
sig inte böra förorda att centret uppbygger någon egen större konstsamling.
Lokaliseringsfrågan väckte livlig diskussion, sedan från finsk
sida framförts ett förslag om att centret skulle placeras på Sveaborg nära
Helsingfors. Utskottet fattade inte slutlig ståndpunkt till frågan om centrets
placering, utan förordade en utredning av detta spörsmål inom ramen
för Nordiska kultursekretariatets verksamhet, varvid bl. a. de båda
huvudalternativen Ålborg och Sveaborg skulle vägas mot varandra med
beaktande av alla relevanta faktorer.

Utskottets betänkande utmynnade i ett förslag till Nordiska rådet att
rekommendera Nordiska ministerrådet att upprätta ett nordiskt organisationscentrum
för konstförmedling. Rådet antog med 51 röster mot 2
en rekommendation (nr 21) i enlighet med utskottets förslag.

Då ministerrådet beslutat att från år 1973 över den nordiska kulturbudgeten
finansiera det gästspelsutbyte av teater-, opera- och balettföreställningar,
som under fem år försöksvis bekostats av Nordiska kulturfonden,
beslöt rådet på förslag av utskottet att anse rekommendationerna
nr 2/1967 om samarbete på operakonstens område och nr 25/1971
om ökat nordiskt samarbete på scenkonstens område slutbehandlade för
rådets del.

I övrigt framhöll kulturutskottet i fråga om samarbetet på den allmänkulturella
sektorn i sitt betänkande om kulturkapitlet i ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet, att hög prioritet borde
ges åt ungdoms- och folkbildningssamarbete samt åt åtgärder för att
åstadkomma ökad språkförståelse och vidgad översättningsverksamhet i
Norden.

1973:16

5. övriga samarbetesfrågor

Med hänsyn till att en stor del av de förslag som framlagts av arbetsgruppen
för nordisk information i syfte att intensifiera informationsverksamheten
om det nordiska samarbetet dels redan förverkligats dels
inom en nära framtid kommer att realiseras, beslöt rådet på utskottets
förslag anse rekommendationen nr 23/1970 angående information om
nordiskt samarbete för rådets del slutbehandlad.

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till socialpolitiska utskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet: Kapitel I: handlingsprogram
för regionalpolitik (utom turist- och trafikfrågor) och miljövård, Kapitel
IV: socialpolitiskt samarbete samt Kapitel VII: samarbete på miljövårdsområdet.
En redovisning av utskottets synpunkter på de olika avsnitten
återfinns nedan under rubrikerna miljö vårdsfrågor, regionalpolitiska
frågor samt hälso- och sjukvårdsfrågor.

På förslag av utskottet godkände rådet följande yttrande:

Nordiska rådet tillstyrker avsnittet i det nordiska handlingsprogrammet
om regionalpolitisk! samarbete. De forsknings- och utvecklingsprojekt
som planeras inom ramen för NordREFO:s och Nordplans verksamhet
synes ge värdefulla kunskaper, som kan ligga till grund för kommande
regionalpolitisk samverkan. Nordiska rådet önskar vidare följa
arbetet inom det utskott, underställt nordiska ämbetsmannakommittén
för regionalpolitik, som ministerrådet avser att tillsätta, genom att berättelse
avges till rådet. Rådet tillstyrker också ministerrådets beslut avseende
handlingsprogrammets miljövårdsavsnitt att ingå en nordisk miljöskyddsöverenskommelse,
vidta samarbetsåtgärder om den yttre miljön
samt upprätta ett nordiskt organ för arbetsmiljöfrågor. Tillvägagångssättet
vid harmoniseringen av nordiska miljövårdsregler bör emellertid preciseras.
Avtal bör ingås med övriga strandstater om vidtagande av åtgärder
för bekämpning av föroreningen i östersjön. Nordiska kontaktorganet
för miljövårdsfrågor bör ges förstärkta sekretariatsresurser. Slutligen
konstaterar Nordiska rådet, att arbetsmiljöfrågorna kommit att inta en
alltför blygsam plats i det nordiska handlingsprogrammet. De frågor som
sammanhänger med arbetsmiljöns problem bör ges hög prioritet i ministerrådets
arbete i fortsättningen. De av utkastet till nordisk miljöskyddskonvention
föranledda förändringarna i Helsingforsavtalet bör
ske efter förslag i särskild ordning från de nordiska regeringarna.

Vidare biföll rådet utskottets förslag att lägga de delar av berättelsen
som omfattas av utskottets yttrande till handlingarna. Utskottet anmälde
även att det avsåg att fortsätta behandlingen av Kapitel IV: socialpoli -

1973:16

tiskt samarbete och Kapitel VII: samarbete om miljövården i berättelsen.

Innan socialpolitiska utskottet övergick till att i detalj granska innehållet
i det nordiska handlingsprogrammet gav det som sin åsikt tillkänna
att utarbetandet av ett handlingsprogram med nödvändighet medför
att vissa samarbetsfält prioriteras framför andra. Det skisserade
handlingsprogrammet utgör dock, enligt utskottets mening, inte bara
en sektorsvis fördjupning av det nordiska samarbetet, utan lägger även
en god grund för kommande nordisk samverkan på andra områden än
dem som uttryckligen tas upp i handlingsprogrammet.

2. Miljövårdsfrågor

Utskottet har ägnat miljövårdsfrågoma stor uppmärksamhet. Utskottet
konstaterade i sitt betänkande över ministerrådets handlingsprogram
på miljövårdsområdet, att i detta avsnitt i högre grad än vad som är fallet
beträffande regionalpolitiken tonvikten lagts vid konkreta åtgärder.
Utskottet noterade med tillfredsställelse, att en miljöskyddskonvention
skall ingås mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. Konventionen,
som bygger på en rådsrekommendation, fastslår bl. a. att vid bedömningen
av miljöskadlig verksamhet skall fördragsslutande stater
jämställas med det egna landet, att person som drabbas av störning från
miljöfarlig verksamhet i annat fördragsslutande land skall kunna föra
talan inför domstol eller annan myndighet i det landet samt att varje
stat skall utse en särskild myndighet med uppgift att tillvarata landets
allmänna miljöskyddsintressen. Av föreslaget tillägg till Helsingforsavtalet
framgår också att de fördragsslutande staterna skall eftersträva en
harmonisering av sina miljöskyddsregler.

Utskottet framhöll vidare att tiden var inne för att få till stånd ett avtal
med övriga strandstater i syfte att komma till rätta med Östersjöns
förorening. I fråga om trafikbullret fann utskottet det önskvärt, att enhetliga
nordiska normer kommer till stånd vad gäller begränsning av
trafikbuller. Trafikbullrets skadliga inverkan på livsmiljön aktualiserades
i ett medlemsförslag, som väckts i anslutning till ministerrådets berättelse
av bl. a. herr Hammarberg och fruar Håvik och Lundblad.

Särskild vikt fäste utskottet vid arbetsmiljöfrågoma. Arbetsmiljöfrågoma
ansågs inta en alltför blygsam plats i handlingsprogrammet. Utskottet
anslöt sig till det synsätt som kommit till uttryck i ett uttalande
från Nordens fackliga samorganisation vari påpekats, att arbetslivets
miljöproblem inte borde snävt avgränsas till att enbart omfatta arbetarskydd
och arbetsmedicin utan borde inbegripa också t. ex. trivseln och
demokratin på arbetsplatsen. Forskning om arbetsmiljöproblemen borde
kunna finansieras genom medel ur den planerade nordiska fonden för
teknologi och industriell utveckling.

1973:16

Den i handlingsprogrammet omnämnda miljövårdsutbildningen borde
enligt utskottets mening kunna förläggas till Nordiska hälsovårdshögskolan.

3. Regionalpolitiska frågor

Utskottet konstaterade att det nordiska handlingsprogrammet för regionalpolitik
i första hand ägnats åt ett antal forsknings- och utvecklingsprojekt
inom ramen för NordREFO:s (Nordiska institutet för regionalpolitisk
forskning) och Nordplans (Nordiska institutet för samhällsplanering)
verksamhet. Vid sidan av det praktiska samarbete, som
redan kommit till stånd inom ARKO-området och i Tr0ndelag-Jämtlandregionen,
fann utskottet det önskvärt att ytterligare möjligheter skapades
för konkreta samarbetsåtgärder. Med anledning av ministerrådets
beslut att tillsätta ett utskott — underställt ämbetsmannakommittén för
regionalpolittiska frågor — med uppgift att se över behovet av och möjligheterna
för en samordning av de nordiska ländernas regionalpolitik
för att nå ett ökat samarbete i gränsområdena framhöll utskottet att det
ur rådets synpunkt vore en fördel att få följa kommitténs arbete genom
årlig berättelse till rådet.

4. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Mot bakgrund av ett av en nordisk kommitté framlagt förslag om
nordisk samverkan beträffande ambulanstjänsten inom Nordkalotten
hade ett medlemsförslag väckts i ämnet av bl. a. herrar Hammarberg,
Nilsson i Tvärålund och Sellgren. I förslaget hemställdes, att rådet måtte
rekommendera regeringarna i Finland, Norge och Sverige att på grundval
av de i Nordisk udredningsserie (NU 1971: 11) framlagda förslagen
få till stånd en nordisk samverkan beträffande ambulanstjänsten inom
Nordkalotten.

Utskottet fann det angeläget, att en effektiv ambulanstjänst skapades
inom Nordkalotten med hänsyn både till den bosatta befolkningen och
till den alltmer ökande turistströmmen. De framlagda förslagen innebär
inte någon utökning av tillgängliga resurser utan snarare åtgärder för att
mer effektivt och oberoende av rikstillhörighet kunna utnyttja befintlig
kapacitet. Genom ett realiserande av dessa förslag syntes det utskottet
möjligt att skapa en effektiv och snabb hjälp vid olyckor och sjukdomsfall.
Det väsentliga är, att det närmaste eller mest lämpliga sjuktransportmedlet
kan tillkallas och att närmaste sjukvårdsinrättning kan uppsökas
utan hänsyn till riksgränsen. Utskottet förutsatte att frågan om finansiering
av ambulanstransporterna skulle tas upp till behandling i
samband med en förestående allmän revision av den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen.
De problem som sammanhänger med vårdkostnaderna
borde även utredas i detta sammanhang. Utskottet framhöll
även att här föreliggande förslag endast avsåg samarbetet inom Nordka -

1973:16

lotten, men att ett motsvarande samarbete även skulle kunna företagas
inom andra gränsområden, t. ex. Strömstad-Halden-området.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 4) till regeringarna
i Finland, Norge och Sverige att på grundval av de i Nordisk
udredningsserie (NU 1971: 11) framlagda förslagen få till stånd en
nordisk samverkan beträffande ambulanstjänsten inom Nordkalotten.

I ett medlemsförslag om nordiskt samarbete om njurtransplantationer,
väckt av bl. a. herr Hammarberg, hemställdes att rådet måtte rekommendera
regeringarna i de nordiska länderna att vidtaga erforderliga åtgärder
för att skapa förutsättningar för ett permanent nordiskt samarbete
på njurtransplantationsområdet. Ett dylikt samarbete skulle kunna
uppnås bl. a. genom vidareutvecklande och stärkande av det samarbete
som etablerats inom Skandiatransplant, ett samnordiskt projekt för samarbete
på njurtransplantationens område.

Utskottet noterade, att genom det hittills bedrivna samarbetet inom
Skandiatransplant föreliggande brist på transplantat i alla nordiska länder
till vissa delar avhjälpts. Enligt utskottets mening behövde dock ytterligare
åtgärder vidtas för att förbättra föreliggande bristsituation. Det
ansågs naturligt att bygga vidare på det redan inledda samarbetet inom
den nordiska expertkommittén rörande transplantationssamarbete, vilken
driver Skandiatransplantverksamheten.Utskottet förordade därför
att expertkommittén omvandlades till en permanent kommitté med huvuduppgift
att koordinera verksamheten inom Skandiatransplant men
även med andra uppgifter på transplantationskirurgins område.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till Nordiska
ministerrådet (nr 9) att vidtaga erforderliga åtgärder för att skapa förutsättningar
för ett permanent nordiskt samarbete på njurtransplantationsområdet.

Ett medlemsförslag hade också väckts av bl. a. herr Nilsson i Tvärålund
och fru Nilsson i Kristianstad om nordiskt kliniskt-kemiskt sjukhuslaboratoriesamarbete.
I förslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera
regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att ställa
medel till förfogande till ett nordiskt sekretariat för samordning av kvalitetskontroll
och normalvärdesinsamling vid de kliniskt-kemiska sjukhuslaboratoriema
i de nordiska länderna. Medlemsförslaget avsåg en
nordisk verksamhet för att dels åstadkomma en samordning av kvalitetskontrollen
av sjukhuslaboratoriemas analysmetoder dels samordna insamling
och bearbetning av normalvärden.

Utskottet konstaterade, att ett stort behov föreligger av en systematiserad
kvalitetskontroll av utförda klinisk-kemiska undersökningar och
ökad kunskap om normalvärden för hithörande undersökningar. Ett
nordiskt organ benämnt Nordisk förening för klinisk kemi och klinisk
fysiologi har utfört ett icke obetydligt arbete under senare år på ifrågavarande
område. Av dess verksamhet hade klart framgått behovet av en

1973:16

fortsatt och utökad kvalitetskontroll med en enhetlig nordisk utformning
av metoder och kvalitetskrav. Utskottet tillstyrkte därför en intensifiering
av detta samarbete och förordade att medel ställdes till förfogande
för den fortsatta driften av föreningens sekretariat. Kostnaderna som
beräknades till lil 500 kr per år, skulle i första hand utgå under en försöksperiod
om tre år.

På förslag av utskottet beslöt rådet rekommendera regeringarna i
Danmark, Finland, Norge och Sverige (nr 6) att ställa medel till förfogande
till ett nordiskt sekretariat för samordning av kvalitetskontroll
och normalvärdesinsamling vid de kliniskt-kemiska sjukhuslaboratorierna
i de nordiska länderna.

I anslutning till meddelande från ministerrådet om rekommendation
nr 28/1970 angående forskning vid Nordiska hälsovårdshögskolan hade
fråga ställts till ministerrådet. Av meddelandet framgick, att skolans styrelse
i augusti 1971 tillsatt en arbetsgrupp för att utreda frågan om högskolans
framtida verksamhet vad avser både forskning och undervisning.
Med anledning av detta meddelande efterfrågades om ministerrådet
hade för avsikt att påskynda den tillsatta arbetsgruppens arbete och
när resultatet av detta kunde tänkas föreligga. Av svaret, som lämnades
av statsrådet Aspling, framgick, att arbetsgruppen torde bli färdig med
sitt arbete under våren 1973. En av utgångspunkterna för utredningsarbetet
var att skolan skulle erhålla vissa egna forskningsresurser samt beredas
möjligheter till samarbete med andra institutioner i Norden.

I ett medlemsförslag om auktorisation för optiker, väckt av herr Nilsson
i Tvärålund och fru Nilsson i Kristianstad, hemställdes, att regeringarna
i Danmark och Norge måtte rekommenderas att genomföra en
auktorisationsordning för optiker i enlighet med det förslag som framlagts
i Nordisk udredningsserie (NU 1970: 19) samt regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige att införa en nordisk arbetsmarknad
för optiker i enlighet med nämnda förslag.

Av de nordiska länderna har endast Finland och Sverige auktorisationsordningar
för optiker. Dessa skiljer sig emellertid inbördes. Enligt
utredningsförslaget skulle Danmark och Norge införa auktorisation i
överensstämmelse med den svenska ordningen för legitimation av optiker.
Därigenom garanteras allmänheten att en legitimerad optiker har
genomgått en kvalificerad utbildning underkastad offentlig reglering och
kontroll.

Utskottet ansåg, att även om optikerutbildningen i de nordiska länderna
skiljer sig i vissa hänseenden, den ändå uppfyller de krav som bör
uppställas på en auktorisation. Utskottet tillstyrkte medlemsförslaget i
den del införandet av en auktorisationsordning för optiker i Danmark
och Norge avsågs. Däremot ansågs att auktorisationsordningamas närmare
innehåll med rättigheter och skyldigheter för de auktoriserade optikerna
borde anpassas till de omständigheter som råder i varje enskilt

1973:16

land. I likhet med förslagsställarna menade utskottet, att de framlagda
förslagen till auktorisation av optiker i Danmark och Norge och de gällande
finländska och svenska ordningarna kunde utgöra underlag för införandet
av en gemensam nordisk arbetsmarknad för optiker efter
samma riktlinjer som gäller för läkare, tandläkare och sjuksköterskor.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 2) till regeringarna
i Danmark och Norge att genomföra en auktorisationsordning
för optiker i enlighet med det förslag som framlagts i Nordisk udredningsserie
(NU 1970: 19) samt en rekommendation (nr 3) till Nordiska
ministerrådet att införa en nordisk arbetsmarknad för optiker. Rekommendation
nr 2 antogs med 49 röster mot 1.

Inom loppet av den senaste tioårsperioden har en rad åtgärder vidtagits
för att bereda människor med psykiska och fysiska handikapp möjligheter
till ökat deltagande i kulturell och social verksamhet. Emellertid
har fundamentala problem med anknytning till de handikappades sociala
och psykologiska situation ännu inte blivit föremål för systematisk
forskning. Om varje enskilt nordiskt land skulle bedriva en självständig
och systematisk handikappforskning skulle detta medföra stora ekonomiska
åtaganden. Mot denna bakgrund hade ett medlemsförslag väckts
av bl. a. herrar Hammarberg och Nilsson i Tvärålund om utvidgad och
samordnad forskning på handikappvårdens område, vari hemställdes
om en rekommendation till Nordiska ministerrådet att organisera en utvidgad
forskning på handikappvårdens område genom att upprätta ett
samarbetsorgan, eventuellt en institution, med uppgift att kartlägga och
samordna forskningsuppgifter, värdera resultaten och vara rådgivande
vid utformningen av konkreta hjälpåtgärder.

Utskottet anslöt sig till förslagsställarnas synpunkter och menade att
en utvidgad handikappforskning borde inriktas inte enbart på den tekniska
problematiken utan också beakta psykologiska och socialmedicinska
aspekter. De nordiska ländernas likartade sociala förhållanden
och synsätt i handikappfrågor utgör i förening med det faktum att ländernas
forskningsinstitutioner är uppbyggda efter samma principer en
god grund för en nordisk samordning på handikappforskningens område.

Enligt utskottets mening borde ett nordiskt samarbetsorgan för handikappforskning
upprättas med uppgift, vid sidan av kartläggning och
samordning av handikappforskningen i de nordiska länderna, att efter
anmaning i varje särskilt fall värdera och verka rådgivande vid utformning
av konkreta hjälpinsatser. Genom upprättandet av ett nordiskt
samordningsorgan utnyttjas också på bästa sätt redan befintliga forskningsresurser
samtidigt som man uppnår de fördelar som står att vinna,
inte minst i ett komparativt perspektiv, med en central planering och
en decentraliserad forskning.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 8) till

1973:16

Nordiska ministerrådet att planera en utvidgad forskning på handikappvårdens
område genom att upprätta ett nordiskt samarbetsorgan med
uppgift att kartlägga och samordna forskningsuppgifter på handikappvårdens
område, värdera resultaten samt verka rådgivande vid utformningen
av konkreta hjälpinsatser.

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse uttalade utskottet, att
narkotikafrågorna bör ges fortsatt hög prioritet. Utskottet framhöll även
att frågan om ett nordiskt samarbetsorgan för narkotika- och rusmedelsforskning
borde tas upp till prövning.

5. Sociallagstiftningsfrågor

Med hänvisning till de otillfredsställande förhållanden som råder beträffande
s. k. gränsgångares rätt att erhålla sjukhjälpsförsäkring hade
ett medlemsförslag väckts av bl. a. herr Jansson om överflyttning av
sjukhjälpsförsäkring från ett nordiskt land till ett annat land. I förslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera de nordiska ländernas regeringar
att företaga en översyn av gällande regler angående rätten att
överflytta sjukförsäkring från ett nordiskt land till ett annat.

Utskottet noterade, att bestämmelserna i den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen
av år 1967 för överflyttning av sjukhjälpsförsäkrad
till annat lands sjukhjälpsförsäkring, vilken förutsätter att den
försäkrade upphört att vara bosatt i det land varifrån flyttningen sker
och bosatt sig i det land till vilket han flyttar, ej var tillämpliga på ifrågavarande
personer. Dessa arbetar visserligen utanför hemlandet, men
har icke uppgivit sin bosättning i hemlandet, dit de regelbundet återvänder
under veckosluten. Utskottet noterade, att medlemsförslaget avsåg
ändrade principer i förhållande till trygghetskonventionen och sjukförsäkringsöverenskommelsen,
som utgår från att rätten till förmåner
grundas på bosättningslandet, medan medlemsförslaget avser att sysselsättningslandet
skall svara för sjukförsäkringen. Utskottet menade att
även om en ändring i föreslagen riktning skulle innebära ett avsteg från
gällande principer så borde den övervägas med hänsyn till att det här
rör sig om en begränsad grupp personer. Utskottet ansåg det önskvärt
att dess synpunkter beaktades vid den revision av sjukförsäkringsöverenskommelsen
som aviserats.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till de nordiska
ländernas regeringar (nr 7) att medverka till att problemet med
gränsgångares rätt till sjukhjälpsförsäkring utreds med sikte på en snar
lösning i förbindelse med den förestående revisionen av den nordiska
överenskommelsen om överflyttning av sjukhjälpsförsäkrade samt om
sjukhjälp under tillfällig vistelse.

I anslutning till meddelande om rekommendation nr 26/1963 angående
tillgodoräknande av pension vid offentlig tjänst i ett nordiskt
land hade fråga ställts till Sveriges regering om vilka åtgärder de nor -

1973:16

diska regeringarna avsåg att vidtaga för att genomföra den 10 år gamla
rekommendationen. Av svaret framgick att utarbetandet av överenskommelsen
slutfördes år 1966 men formella frågor kvarstod att lösa. Av
svaret framgick också att överenskommelsen troligen skulle träda i kraft
år 1973 och att man från svenskt håll avsåg att föranstalta om att de fall
som blivit kända såväl 1973 som året innan skulle behandlas i enlighet
med riktlinjerna i överenskommelsen. Socialpolitiska utskottet förutsatte
i sitt betänkande över meddelandet att Danmark, Finland och Norge
skulle ansluta sig till den handläggningspraxis som aviserats från svensk
sida.

Av meddelandet om rekommendation nr 4/1967 angående utvidgat
samarbete på arbetarskyddets område framgick att det av Nordiska socialpolitiska
kommittén tillsatta underutskottet nu avgivit slutrapport rörande
frågan om utvidgat samarbete på arbetarskyddets område och att
rapporten överlämnats till de nordiska regeringarna. Utskottet utgick
från att rapporten skulle följas upp av regeringarna och fann därför ytterligare
åtgärder för närvarande ej påkallade i anledning av rekommendationen.
På utskottets förslag beslöt rådet anse rekommendationen slutbehandlad
för sin del.

Utskottet utgick vid behandlingen av meddelandet om rekommendation
nr 20/1965 angående samordning av semesterlagstiftningen från att
de ändringar i de nordiska ländernas semesterlagar som föreslagits av
ett av Nordiska socialpolitiska kommittén tillsatt underutskott i en slutrapport
(NU 1971: 15) skulle komma att genomföras av regeringarna.
De föreslagna ändringarna hade inriktats på att få till stånd att de i
praktiken rådande och för den enskildes ställning mera betydelsefulla
skillnaderna i semesterreglema utjämnades. På förslag av utskottet beslöt
rådet anse rekommendationen för sin del slutbehandlad.

6. Försörjarbegreppsfrågor

Utskottet har under en längre tid ägnat stor uppmärksamhet åt tre
medlemsförslag som på ett centralt sätt berör familjens situation i dagens
samhälle. Det är medlemsförslagen om försörjarbegreppet, om
samarbete om förbättrat socialskydd för husmödrar och om utvidgning
av familjebegreppet i lagstiftningen.

I förslaget om försörjarbegreppet, väckt redan till 18 :e sessionen av
bl. a. herr Larsson i Lotorp, hemställdes att rådet måtte rekommendera
de nordiska ländernas regeringar att söka få till stånd en likartad tilllämpning
av försörjarbegreppet i de nordiska länderna. I förslaget om
husmödrars socialskydd hemställdes att rådet ville rekommendera regeringarna
att utreda frågan om husmors socialskydd samt på grundval
härav vidtaga erforderliga åtgärder för att förbättra och förenhetliga
husmödrarnas socialskydd i de nordiska länderna. I det tredje förslaget
om utvidgning av familjebegreppet hemställdes att rådet skulle rekom -

1973:16

mendera de nordiska ländernas regeringar att dessa måtte företaga en
revidering och utvidgning av familjebegreppet i lagstiftningen på så sätt
att det skulle motsvara socialpolitiska ändamålsenlighetssynpunkter. De
två förstnämnda förslagen bygger på tanken om individuell självständighet
där man önskar knyta olika förmåner till individen som sådan. Det
tredje förslaget bygger däremot på familjeenheten med stödåtgärder
knutna till andra familjebildningar än kärnfamiljen.

Utskottet hade under sin behandling nära kontakt med kvinnoorganisationer,
sakkunniga och representanter för offentliga myndigheter i alla
de nordiska länderna. Med hänsyn till intresset för frågorna ägnades
också rådets konferens 1972 åt försörjarbegreppets roll i dagens samhälle.
I de olika uttalanden som gjorts underströks starkt den utveckling
som försiggår i alla nordiska länder med en ökad förvärvsintensitet
bland kvinnorna. Ett genomgående drag i diskussionerna var att barnets
intressen skulle tillvaratas. Förmåner skulle knytas till barnet och inte
till familjen som sådan.

Utskottet fann problemen svårlösta och menade att förslagsställarnas
önskemål svårligen för närvarande kunde tillmötesgås fullt ut.

Utskottet bedömde förslagen med utgångspunkt från kvinnornas
stigande yrkesfrekvens och därmed kvinnans självständiga situation i
försörjningshänseende och naturligtvis från den självklara viljan att
tillgodose barnets intressen. Utskottet menade att lagstiftningen främst
borde säkra barnets rätt till försörjning, däri inbegripet vård, tillsyn och
utbildning varvid ansvaret skulle åvila föräldrarna lika. Försörjarbegreppet
skulle alltså omfatta det nödvändiga skyddet för barnen. Äkta
makar borde betraktas som ekonomiskt självständiga individer.

Beträffande frågan om socialskydd för husmödrar noterade utskottet
de svårigheter som ligger i att värdera den hemarbetandes arbete. Utskottet
stannade för att föreslå att personer med vårduppgifter i hemmet
borde inordnas i ländernas socialförsäkringssystem. Härmed menades att
den hemarbetande kunde vara man eller kvinna som i hem utför vård
och tillsyn av små barn, sjukliga åldringar, andra sjuka eller handikappade.
Man knöt således inte vårduppgifterna till den hemarbetande kvinnan
utan menade att den borde avse även den växande gruppen hemarbetande
män. Genom en sådan ordning med inordning i socialförsäkringssystem
av personer med vissa vårduppgifter menade utskottet att i
viss mån kunna tillgodose även de önskemål som framförts i medlemsförslaget
om utvidgning av familjebegreppet i lagstiftningen. En vidare
utvidgning av det konventionella familjebegreppet hade utskottet ej funnit
skäl för. Utskottet framhöll också att ländernas socialförsäkringsbestämmelser
oftast redan nu utformats så att de syftar till att utöver
familjens ram ge trygghet och stöd åt den försäkrade.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 1) till de
nordiska ländernas regeringar 1) att företaga en genomgång av länder -

1973:16

nas rättsregler i syfte att avlägsna sådana bestämmelser som leder till
olika behandling av män och kvinnor i försörjarhänseende, 2) att eftersträva
ett likartat innehåll i försörj arbegreppet och såvitt möjligt ensartad
praxis av detta jämte likartad syn på män och kvinnor i försörjarrollen
och därvid knyta försörjningsskyldigheten till barnen och 3) att utforma
socialförsäkringssystemen i de nordiska länderna så, att den som i
sitt hem har vård av små barn, sjukliga åldringar, andra sjuka eller handikappade
kommer att omfattas av systemen.

7. Övriga frågor

Att åtskilliga lärare vid socialhögskolor saknar pedagogisk utbildning
och i vissa fall undervisningserfarenhet, konstateras i ett medlemsförslag
om fortbildning av lärare vid socialhögskolorna, väckt av bl. a. herr Antonsson,
med hemställan att rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet
att på grundval av det förslag som framlagts i Nordisk udredningsserie
1971: 12 igångsätta en tvåårig försöksverksamhet med fortbildning
av lärare vid socialhögskolor och motsvarande läroanstalter i
Norden. Utbildningen, som skulle baseras på den utredning som framlagts
av Nordiska arbetsgruppen för supplerande socialutbildning i NU
1971: 12 skulle ledas av ett sekretariat underordnat Nordiska ministerrådet
och förlagt till Århus.

Utskottet ansåg, att fortbildningen kunde ske inom ramen för en tvåårig
försöksverksamhet i form av veckokurser. I sammanhanget lade utskottet
vikt vid att kurserna erhöll en sådan längd att eleverna bibringas
en verklig fortbildning. En utvärdering av försöksverksamheten borde
komma till stånd för att möjliggöra ett ställningstagande till fortbildningsverksamhetens
mera definitiva uppläggning, innehåll och omfattning.
Utskottet tillstyrkte också medlemsförslaget i den del det avsåg
den organisatoriska ramen för fortbildningen. En minoritet inom utskottet
ansåg att förslaget ej skulle föranleda åtgärder.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 5) i vilken
Nordiska ministerrådet uppmanas att på grundval av det förslag som
framlagts i Nordisk udredningsserie 1971: 12 igångsätta en tvåårig
försöksverksamhet med fortbildning av lärare vid socialhögskolor och
motsvarande läroanstalter i Norden. Rekommendationen antogs med
48 röster (bl. a. herrar Adamsson, Antonsson, Hammarberg, Hermansson,
Johansson i Jönköping, Mundebo, fru Nilsson i Kristianstad och
herr Palm) mot 15 (bl. a. herrar Hernelius och Kronmark).

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till trafikutskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet i de delar som avser trafikfrågor, dvs.

1973:16

Kapitel I: handlingsprogram för industri-, energi-, regional- och miljöpolitik
såvitt gällde regionalpolitikens avsnitt om turist- och trafikfrågor
samt Kapitel VI: samarbete på transportområdet.

Trafikutskottet hemställde i form av yttrande i sitt betänkande att rådet
måtte tillstyrka det av Nordiska ministerrådet presenterade verksamhetsprogrammet
på transportområdet, dvs. att ministerrådet prioriterar
två projekt, nämligen beräkning av trafikvolymens och axeltryckens inverkan
på vägkroppen samt inventering och utvärdering av tänkbara
framtida kollektivtrafiksystem för olika nordiska tätortstyper, och som
mer långsiktiga projektprogram tar upp riktlinjer för regional planering
av flygplatser, perspektivskiss avseende flygets teknisk-ekonomiska utveckling,
inventering av åtgärder för att underlätta genomströmning
av passagerare och gods i terminal- och anslutningsled, studium av efterfrågans
priskänslighet vid persontransporter på järnväg, undersökning
av förutsättningarna och utvecklingsmöjligheterna för kombinerade
transporter, inventering och utvärdering av transportsystem inom skogsindustrin,
samordning av utvecklingsarbetet inom transportstatistikområdet
samt utredning av gemensam nordisk dokumentations- och informationstjänst
på transportforskningsområdet. Utskottet tillstyrkte även de
projekt på transportområdet, som upptagits i det regionalpolitiska avsnittet
i det av ministerrådet presenterade handlingsprogrammet, dvs.
utbyggnad av nordiska mellanriksvägar, särskilt på Nordkalotten, utbyggnad
av flygförbindelsema i utvecklingsområdena samt initiativ till
ändringar av tariffsystemet på transportområdet och förutsatte att ministerrådet
skulle återkomma med konkreta förslag angående genomförandet
av dessa arbetsuppgifter.

Trafikutskottet fäste vidare i yttrandet uppmärksamheten på en inom
utskottet uppgjord förteckning över samarbetsuppgifter som avser en utredning
av de faktiska samhällsekonomiska kostnaderna för olika trafikmedel,
trafiksäkerheten, turismen, Öresundsfrågan, mellanriksvägar, det
internordiska flygnätet, fritidsfordon, resebyrålagstiftning, telekommunikationer
och transportstatistik. De tre förstnämnda frågorna avsågs bli
föremål för utskottets uppmärksamhet under en längre tid, medan övriga
punkter betecknade områden där utskottet ansåg att initiativ borde
tas inom en nära framtid. Trafikutskottet fortsätter sin behandling av
dessa samarbetsfrågor med tanke på att de, och eventuellt ytterligare
samarbetsuppgifter, bör komma att ingå i verksamhetsprogrammet.

Vidare påpekade utskottet att enligt artikel 11 i den nordiska transportöverenskommelsen
berört organ inom rådet skall beredas tillfälle till
överläggningar innan ministerrådet fastställer sitt verksamhetsprogram.
Rådets presidium hade utpekat trafikutskottet som detta organ. Utskottet
och trafikministrarna hade enats om att ämbetsmannakommitténs
förslag till verksamhetprogram skulle behandlas vid en årlig överläggning
mellan utskottet och trafikministrama.

1973:16

Trafikutskottets yttrande gav ej anledning till några särskilda anmärkningar
vid rådets behandling av ministerrådets berättelse. Rådet beslöt
godkänna yttrandet och överlämna det till ministerrådet. Utskottets förslag
att lägga avsnittet om regionalpolitik såvitt gällde turist- och trafikfrågor
till handlingarna bifölls även.

2. Nordisk transportöverenskommelse

Av meddelandet om rekommendation nr 10/1972 angående ingående
av en nordisk transportöverenskommelse framgick att de nordiska regeringarna
den 6 november 1972 undertecknat en överenskommelse om
samarbete på transport- och kommunikationsområdet. Ratifikationsproceduren
är nu avslutad och överenskommelsen trädde i kraft den 1 mars

1973.

Avtalet täcker samarbetet inom den särskilt tillsatta ämbetsmannakommittén
för transportfrågor och omfattar hela transport- och kommunikationsområdet,
såväl transporter till lands, till sjöss och i luften
som post- och telekommuniktioner. Vissa avgränsningar har dock gjorts.
Sålunda har undantagits frågor om säkerhet i landsvägstrafik, vilka
handhas av Nordiska trafiksäkerhetsrådet. Inom sjöfartssektorn har de
internationella sjöfartspolitiska frågorna i princip undantagits från verksamhetsområdet
i den mån de icke huvudsakligen kan anses ha transporttekniska
eller transportekonomiska aspekter. Inom luftfartssektorn
har på samma sätt de internationella luftfartspolitiska frågorna undantagits
i vad avser flygbolagens verksamhetsformer och trafikrättigheter.

Sedan utskottet funnit att överenskommelsen uppfyllde rådets rekommendation,
beslöt rådet på utskottets förslag att anse rekommendationen
för rådets del slutbehandlad.

3. Öresundsfrågorna

Till sessionen förelåg meddelanden om rekommendation nr 21/1969
angående beslut i Öresundsfrågorna och rekommendation nr 15/1971
angående fortsatt handläggning av öresundsfrågorna. Vid möten med
trafikministrama i januari och februari 1973 hade ministrarna redogjort
inför utskottet för pågående förhandlingar, inklusive det svenska erbjudandet
att stå för finansierandet och byggandet av vägförbindelsen Köpenhamn-Malmö.
Utskottet konstaterade att förslag till regeringsöverenskommelse
i Öresundsfrågorna kunde förväntas föreligga våren 1973
och att de med rekommendationerna avsedda målsättningarna därmed
kunde anses vara uppfylda. På förslag av utskottet beslöt rådet anse de
två rekommendationerna slutbehandlade för rådets del.

4. Flygtrafik

I ett medlemsförslag om utbyggnaden av flygtrafiken mellan de nordliga
delarna av Finland, Norge och Sverige hade bl. a. herrar Carlsson i

3 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 16

1973:16

Vikmanshyttan och Nilsson i Tvärålund hemställt att rådet skulle rekommendera
regeringarna i Finland, Norge och Sverige att skyndsamt
utreda förutsättningarna för en utbyggnad av flygtrafiken inom Nordkalotten
och mellan de tre ländernas nordliga delar samt vidtaga härav påkallade
åtgärder.

Förslagsställarna påpekade att utskottet i samband med den resa som
utskottet företagit i augusti 1972 för att göra sig förtrogen med trafikförbindelserna
på Nordkalotten konstaterat att flygförbindelsema i
denna region ej i nämnvärd mån förbättrats sedan slutet av femtiotalet
trots den utveckling flyget undergått under samma tid. För förslagsställarna
framstod saken främst som en central regionalpolitisk angelägenhet.
De åtgärder som en utredning hade att överväga måste främst ses
mot denna bakgrund och inte som rent trafiktekniska lösningar. Förslagsställarna
ansåg även att möjligheterna att i tariffhänseende betrakta
Nordkalotten eller Norden som en enhetlig region borde utredas. Vidare
borde systemet med landnings- och passageraravgifter överses och förenhetligas
mellan länderna.

Utskottet framhöll i sitt betänkande att bristen på lämpliga kommunikationer
hämmar den befolkningsmässiga och industriella utvecklingen i
ett av naturen missgynnat område. Förekomsten av goda kommunikationer
i de nordliga landsdelarna kunde för näringslivet vara helt avgörande
vid nylokaliseringar förutom att den utgjorde en väsentlig välfärdskomponent.
Även om det skulle bli svårt att uppnå lönsamhet för
flyglinjer på Nordkalotten ville utskottet rekommendera berörda länder
att genom statligt stöd göra det möjligt att driva denna flygtrafik också
i de fall allmänna lönsamhetskrav ej blev uppfyllda.

Rådet antog en rekommendation (nr 28) till regeringarna i Finland,
Norge och Sverige att snarast vidta åtgärder för en snabb etablering av
tvärgående flygförbindelser i ländernas nordliga områden.

5. Mellanriksvägar

Efter en av trafikutskottet företagen resa på Nordkalotten i augusti
1972 hade herrar Häll och Nilsson i Tvärålund tillsammans med två av
utskottets norska medlemmar framlagt ett medlemsförslag om en mellanriksväg
Skjomen-Stora Sjöfallet, vari hemställdes att regeringarna i
Norge och Sverige skulle rekommenderas att utreda frågan om en väg
mellan Skjomen och Stora Sjöfallet (Fjellbu-Suorva). Förslagsställarna
hänvisade till att kraftverksutbyggnaden på ömse sidor gränsen gav möjligheter
att med en relativt liten extra investering bygga en mellanriksväg
för sommarhalvåret. Det påpekades att det gällde att utnyttja investeringar
som redan företagits och att frågan borde utredas med sikte på
ett snabbt principbeslut, dvs. innan kraftföretagen på ömse sidor färdigställt
sina kraftbyggen och ej längre utnyttjade de tillfartsvägar de
byggt för anläggningsarbetena.

1973:16

Vid behandlingen av förslaget i utskottet anslöt sig utskottets majoritet
till förslagsställarnas synpunkter och framhöll att frågan om mellanriksvägamas
utbyggnad hörde till de frågor som satts högt både på den
lista av aktuella samarbetsuppgifter som överlämnades till ministerrådet
i utskottets betänkande över ministerrådets berättelse och i ministerrådets
handlingsprogram.

Herr Carlsson i Vikmanshyttan föreslog i en reservation att rådet inte
skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget. Som skäl härför
anfördes bl. a. att det ej styrkts att en utbyggnad av en ny mellanriksväg
enligt medlemsförslaget skulle kunna medföra så stor nytta att
den motiverade de kostnader och olägenheter som skulle vara förenade
därmed. Utbyggnad av en väg med den föreslagna riktningen skulle
även innebära ett intrång i unika vildmarksområden som ur naturvårdssynpunkt
borde fredas. Vidare måste rennäringens intressen beaktas. En
ytterligare utbyggnad av en väg skulle komma att medföra indirekta
skadeverkningar på rennäringen, som var svåra att överblicka.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 27) till regeringarna
i Norge och Sverige att företa en utredning av frågan om en
väg mellan Skjomen och Stora Sjöfallet (Fjellbu-Suorva) med 44 röster
(däribland herrar Hammarberg, Helén, Hemelius, Johansson i Jönköping,
Mellqvist och Mundebo, fru Nettelbrandt, fru Nilsson i Kristianstad,
herr Palm, fru Skantz och herr Wemer i Tyresö) mot 6 (däribland
herrar Antonsson, Carlsson i Vikmanshyttan och Sundman).

I anslutning till meddelande om rekommendation nr 4/1971 om en
mellanriksväg mellan Virtaniemi och Tjmrebukten hade fråga ställts till
Finlands regering huruvida regeringens meddelande innebar att Finlands
regering inte ville ge detta vägprojekt vanlig prioritet i det vidare
arbetet med mellanriksvägarna på Nordkalotten. Av svaret framgick att
kostnaderna för projektet stigit till ett sådant belopp att vägmyndigheterna
inom ramen för tillgängliga anslag icke hade möjligheter till
omedelbart förverkligande av projektet på finsk sida. Däremot var Finland
redo att i samråd med Norge fortsättningsvis förbereda och handlägga
vägprojektet med tanke på framtiden. Vidare upplystes att de
finska vägmyndighetema behandlade frågan om utbyggande av en gångstig
via Sevettijärvi till Norge till landsväg.

Fråga hade ställts till Norges och Sveriges regeringar i anledning av
meddelande om rekommendation nr 9/1968 om utbyggnad av transittrafiken
över Trondheim. Frågan avsåg huruvida regeringarna var villiga
att snarast ta initiativ till att prioritera och uppnå en harmonisering av
järnvägstaxorna så att järnvägstrafiken kan äga rum i enlighet med naturliga
geografiska förhållanden, och inte som för närvarande i enlighet
med de enskilda ländernas tariffpolitik. Från regeringshåll redogjordes
för de avtal om transittrafik som finns och de överläggningar som ägt
rum i taxefrågor. Av svaret framgick även att arbetet med dessa frågor

1973:16

inom Nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor skulle påskyndas.

6. Turism

I ett medlemsförslag om ökat turistsamarbete i Norden, väckt av bl. a.
herrar Carlsson i Vikmanshyttan och Mellqvist, hade hemställts att
Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna att stödja ett ökat
samarbete mellan de nordiska turistorganen för att främja turismen
inom Norden bl. a. på grundval av de undersökningar som gjorts av
Samarbetsgruppen för nordisk turistforskning och -statistik (SNTF)
samt att ställa resurser till förfogande för ändamålet.

Vid utskottets behandling av medlemsförslaget hade framkommit
starka önskemål om stöd för inrättande av ett permanent sekretariat för
den nordiska turismen, då resurser f. n. saknas för utredningar och långtidsplanering.
Trafikutskottet fann det angeläget att det nordiska turistsamarbetets
organisation förstärktes för att möjliggöra en intensifiering
av verksamheten. I första hand ansåg utskottet det riktigt att understödja
förslaget om tillskapande av ett permanent sekretariat. En förstärkning
på detta område föreföll utskottet vara en förutsättning för ett vidareförande
av det nordiska turistsamarbetet i nuvarande läge.

På grund av sakens omfattande natur ansåg utskottet det lämpligast
att det slutliga ställningstagandet till medlemsförslaget i övrigt fick anstå
till efter den nordiska turistkonferens, som NTTK planerade att hålla i
maj 1973, vilken kunde väntas tillföra diskussionen rörande nordiska turistspörsmål
avsevärt nytt material.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 23) till
Nordiska ministerrådet att stärka det nordiska turistsamarbetet genom
att stödja upprättandet av ett permanent sekretariat för Nordiska turisttrafikkommittén
(NTTK), syftande till en ökning av turismen inom
Norden.

Trafikutskottets behandling av medlemsförslaget i övrigt fortsätter.

7. Terränggående motorfordon och handikappfordon

Mot bakgrund av det tilltagande missbruket av s. k. snöskotrar i fjällområdena
hade bl. a. herrar Carlsson i Vikmanshyttan och Mellqvist
väckt ett medlemsförslag om enhetliga bestämmelser för terränggående
motorfordon med hemställan att Nordiska rådet skulle rekommendera
regeringarna i Finland, Norge och Sverige att snarast genom såvitt möjligt
gemensamma bestämmelser begränsa användningen av terränggående
fordon.

Utskottet noterade att användningen av skilda slag av terränggående
motorfordon ökat starkt under senare år. Dessa nya fordon innebär för
många människor väsentligt förbättrade kommunikationer men användningen
av dem även för fritidsändamål har medfört negativa verkningar,

1973:16

bl. a. att motorbullret på öppna fjällvidder sprider sig över stora områden
och stör både djur och människor. Utskottet anförde vidare att fordonen
skadar terrängen samt att olaga jakt och fiske med hjälp av snöskoter
fått sådan utbredning att motåtgärder var nödvändiga. Med gemensamma
bestämmelser borde effektivt regleras användningen av de
terränggående fordonen så att natur och djurliv skyddades. En skillnad
måste göras mellan nyttotrafik och fritidstrafik, då nyttotrafiken så
långt möjligt med hänsyn till naturskydd och trafiksäkerheten borde få
dra nytta av detta nya transportmedel.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 26) till regeringarna
i Finland, Norge och Sverige att snarast genom enhetliga bestämmelser
begränsa användningen av terränggående motorfordon.

I ett medlemsförslag om enhetliga trafikregler för handikappfordon,
väckt av bl. a. herr Carlsson i Vikmanshyttan, hade hemställts att Nordiska
rådet skulle rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Island
och Norge att genomföra bestämmelser som möjliggör att elektriska
rullstolar kan framföras både enligt bestämmelser som gäller för
gående och enligt bestämmelser som gäller för cykel. Bakgrunden till
förslaget var den tekniska utveckling som medfört att eldrivna rullstolar
som tidigare endast kunnat framföras i gånghastighet nu kan framföras
antingen i gånghastighet eller i upp till 15 km/tim och att i Sverige införts
differentierade bestämmelser i konsekvens härmed. Det syntes utskottet
med hänsyn till den nordiska strävan mot enhetliga trafikregler
motiverat att den i Sverige genomförda omklassificeringen av eldrivna
rullstolar även genomförs på nordiskt plan. Utskottet framhöll dock att
man även måste säkerställa en trafiksäkerhetsmässigt bättre konstruktion
av rullstolarna samt tillse att förarna fick utbildning angående fordonet
och de trafikregler som gäller för det, samt ett försäkringsskydd.

Rådet antog en rekommendation (nr 25) till Nordiska ministerrådet
att införa enhetliga trafikregler för eldrivna invalidfordon med särskild
hänsyn till trafiksäkerheten.

8. Trafikförsäkring

Med anledning av att ett rättsfall visat att en i Finland tecknad trafikförsäkring
som i hemlandet även inbegriper förarplatsförsäkring i annat
nordiskt land blir reducerad på så sätt, att ägare av motorfordon eller
dess förare vid personskada ej kan erhålla ersättning hade bl. a. herr
Mellqvist väckt ett medlemsförslag om förarskydd vid trafikförsäkring
med hemställan att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna i
Danmark, Finland, Norge och Sverige att undersöka möjligheterna för
en ändring av gällande trafikförsäkringslagar så att i ett nordiskt land
tecknad obligatorisk trafikförsäkring även skulle innefatta ersättning för
personskada, som drabbat ägare eller förare av motorfordon vid tillfälligt
bruk av fordonet i annat nordiskt land.

1973:16

Förslagsställarna hänvisade till det starkt ökade antalet personbilresor
mellan de nordiska länderna, det ökade antalet trafikolycksfall och till
de betydelsefulla skiljaktigheter som föreligger mellan länderna i fråga
om försäkringsskyddet. Utskottet noterade att fordonsförsäkringen i
Danmark, Norge och Sverige är en ren ansvarsförsäkring i förhållande
till tredje person, varför skada på förarens eller försäkringstagarens person
eller gods i princip inte täcks av försäkringen och en s. k. förarplatsförsäkring
erfordras. I Finland däremot ersätter den obligatoriska trafikförsäkringen
även personskada, som åsamkats fordonets ägare eiln
förare. Denna skiljaktighet i fråga om förarskyddet hade konstaterats
vara mindre känd bland den stora allmänheten, som oftast utgick från
att trafikförsäkringen gällde oförändrad i annat nordiskt land med exakt
samma förmåner som i hemlandet. Utskottet fann det betänkligt att en
sådan oklarhet rådde angående fordonsförsäkringamas täckning och
diskuterade bl. a. möjligheterna till en upplysningskampanj om skiljaktighetema
i försäkringsskyddet men fann detta alternativ mindre tillfredsställande.
Utskottet anslöt sig till förslagsställarnas tanke.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 24) till regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att låta företa en undersökning
av det ändamålsenliga i och möjligheterna till att genomföra
en utvidgning av trafikförsäkringar för motorfordon att även täcka ägare/förare
vid skadetillfälle i eget eller annat nordiskt land.

9. övrigt

I anledning av meddelande om rekommendation nr 27/1968 om gemensam
trafiklagstiftning hade fråga ställts till Nordiska ministerrådet
huruvida reformarbetet på grundval av Nordiska vägtrafikkommitténs
förslag pågick i en takt som ingav förhoppning om en gemensam lagstiftning
inom en snar framtid, samt vad det i sammanhanget betydde att
arbetet i Finland nyligen överlämnats till en parlamentarisk trafikkommitté.
Av svaret framgick att nya trafikregler i enlighet med Nordiska
vägtrafikkommitténs förslag godkänts i Sverige och skulle komma att
genomföras i Norge under 1973. Förslaget om ändrade trafikregler
skulle läggas fram för danska folketinget under hösten 1973. I Finland
hade riksdagen förkastat motsvarande förslag och regeringen tillsatt en
parlamentarisk kommitté som skulle förbereda en total reform av vägtrafiklagstiftningen.
Finlands regering framhöll, att det fanns en allmän
politisk vilja att få totalreformen i kraft så snart som möjligt. Lagförslag
skulle kunna framläggas i Finland snart efter utredningens färdigställande
och reformen träda i kraft senast 1975.

I anslutning till meddelandet om rekommendation nr 12/1968 om
posttaxor m.m. hade fråga ställts till Nordiska ministerrådet angående
vilka åtgärder ministerrådet ämnade vidta för att påskynda tillämpningen
av inrikes posttaxa för nordiska tidningar och tidskrifter vid

1973:16

postbefordran till de nordiska grannländerna. Statsrådet Norling, som
besvarade frågan, framhöll att postförvaltningarna vid 1973 års nordiska
postkonferens avsåg att behandla samtliga punkter i rekommendationen,
varvid även frågan om transitavgifter i tidningsrörelsen skulle tas upp.
Statsrådet konstaterade att man redan tillämpade inrikes postavgifter i
den nordiska tidningstrafiken och att den särskilda frågan om transitavgifter
inom kort skulle komma att behandlas av de nordiska postförvaltningama.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats berättelse rörande det nordiska
samarbetet överlämnad av Nordiska ministerrådet i de delar som
ej hänvisats till annat utskott. Utskottet hade således att behandla vissa
delar av Kapitel I: handlingsprogram för industri-, energi-, regionaloch
miljöpolitik samt kapitlen V: ekonomiskt samarbete, VIII: bistånd
till utvecklingsländerna och IX: de nordiska ländernas förhandlingar
och avtal med EG.

Utskottets intresse kom att huvudsakligen inriktas på handlingsprogrammet
som framlagts i enlighet med en vid rådets 20 :e session antagen
rekommendation. Ekonomiska utskottet hade att behandla handlingsprogrammets
avsnitt om industri- och energipolitik, medan socialpolitiska
utskottet behandlade avsnitten om regionalpolitik och miljövård
(se härovan under C). I sitt betänkande över berättelsens avsnitt
om handlingsprogrammet föreslog utskottet att rådet ville anta följande
yttrande:

Nordiska rådet förutsätter att Nordiska ministerrådet företar en fortlöpande
revision av handlingsprogrammet och successivt tar upp nya arbetsuppgifter.
Betydelsen av ett snabbt genomförande av de föreslagna
utredningarna understrykes. Förhållandet till arbetslivets organisationer
är ej omnämnt i berättelsen. Frågan om att etablera ett konsultativt
organ bestående av representanter för arbetsgivare och arbetstagare bör
utredas. Möjligheterna att effektivisera samarbetet mellan ministerrådet
och ekonomiska utskottet genom att utskottet medverkar på ett tidigare
stadium av beslutsprocessen bör värderas. Rådet stöder beslutet om upprättande
av en fond för teknologi och industriell utveckling. Det förutsättes
att ministerrådet framlägger förslag om tillförsel av kapital till
fonden utöver det som fastställts i statuterna, i den utsträckning detta
skulle bli nödvändigt. Rådet ansluter sig till beslutet om upprättande av
Nordtest och finansieringen av detta organ.

Rådet stöder åtgärder syftande till ökad integration av de nordiska
byggmarknaderna och förutsätter att detta sker i en form som är
förenlig med samarbetet inom internationella organisationer. Det organ

1973:16

sorn skall koordinera och genomföra en ökad intregration av de nordiska
byggmarknaderna bör utformas som en samarbetskommitté med representanter
för alla berörda parter för att tillföra arbetet praktiska erfarenheter
av de många skiftande problem som uppstår när byggföretag
skall arbeta över gränserna. Prioriteringslistan över arbetsuppgifter bör
kompletteras med följande problemområden för närmare undersökning:
frågan om en samordning av kraven på arbetskraftens utbildning för
olika arbetsuppgifter samt av rekrytering och utbildning till byggyrkena,
frågan om en kartläggning och eliminering av kartellavtal över gränserna
i Norden och andra konkurrensbegränsande åtgärder i syfte att garantera
en effektiv och rationell produktion och distribution, samt frågan
om samordnade krav vad gäller teknisk och finansiell kompetens
för byggföretagen i Norden.

Den del av ovannämnda yttrande som berör integrationen av de nordiska
byggmarknaderna var baserad på ett medlemsförslag, väckt av herrar
Geijer och Johansson i Stockholm. Förslagsställarna hade dock till
den sista i ovannämnda yttrande omnämnda frågan om samordnade
krav vad gäller teknisk och finansiell kompetens för byggföretagen i
Norden velat tillfoga: ”syftande till auktorisering av seriösa företag,
som är inställda på att arbeta enligt regler och bestämmelser i det land
där arbetet utförs.” Förslagsställarna hävdade att byggföretagen borde
ställas inför samordnade krav vad gäller teknisk och finansiell kompetens.
Samhället borde skydda sig självt, de anställda och de seriösa företagen
från företag, som saknade teknisk och finansiell kompetens och
som inte hade för avsikt att uppfylla arbetsmarknadsmässiga och andra
krav, som gällde i det land där arbetet utfördes.

Det av utskottet föreslagna yttrandet godkändes av rådet, varvid även
beslutades att här nämnda medlemsförslag ej skulle föranleda någon ytterligare
åtgärd från rådets sida.

Vidare biföll rådet utskottets förslag att berättelsens kapitel om ekonomiskt
samarbete, bistånd till utvecklingsländerna och de nordiska ländernas
förhandlingar och avtal med EG skulle läggas till handlingarna.

2. Samarbete rörande marknadsproblemen

I ett medlemsförslag om nordiskt samarbete rörande marknadsproblem,
väckt av bl. a. herr Antonsson till rådets 20:e session, hade hemställts
att Nordiska rådet skulle rekommendera Nordiska ministerrådet
att upptaga till behandling de problem för nordiskt samarbete som uppstår
genom ländernas skilda former för anknytning till Europeiska gemenskaperna
och att inrätta härför erforderliga samarbetsorgan under
ministerrådet.

Förslagsställarna påpekade att det nordiska samarbetets ställning i
framtiden var svåröverskådligt så länge samtliga nordiska länder ännu
icke slutfört sina förhandlingar med EG och slutligt godkännande av

1973:16

förhandlingsresultatet ej förelåg. En utredning som presidiet låtit utföra
syntes utvisa att på en rad områden problem inom relativt kort tid
skulle komma att föreligga som borde behandlas på ett gemensamt plan.
Det syntes förslagsställarna angeläget att de nordiska regeringarna satte
till resurser i sakligt och personellt hänseende att möta dessa problem.
Vidtogs inte åtgärder i tid, förelåg risk att gemensamma nordiska intressen
som berörts blev försummade. Förslagsställarna pekade på behovet
för ministerrådet av ett permanent samarbetsmaskineri med bestämda
arbetsuppgifter och utrustat med nödig personal.

Utskottet hade vid sin behandling av medlemsförslaget vid 20:e sessionen
konstaterat att genom den organisatoriska förstärkning som var
på väg att genomföras under Nordiska ministerrådet ett väsentligt önskemål
i medlemsförslaget uppfylls.

Utskottet anförde nu beträffande de framtida förutsättningarna för
den nordiska samhandeln att de ursprungsregler som tagits in i Sveriges
avtal och Finlands parafferade avtalsförslag med EG kom att gälla även
inom rest-EFTA, och därmed mellan Finland, Sverige, Island och
Norge. Reglerna skulle emellertid under en övergångsperiod ha en icke
önskad effekt på en väsentlig del av handeln mellan de nuvarande
EFTA-länderna vid förlust av möjligheten till tullfritt tillträde. EGkommissionen
hade gjorts uppmärksam på dessa svårigheter.

Utskottet ansåg att utvecklingen inom EG borde följas noga på vissa
områden. Härvid pekades särskilt på harmoniseringen av tekniska föreskrifter
och icke-tariffära handelshinder, frågor som skulle komma att
spela en större roll än tidigare till följd av tullavvecklingarna. Hinder av
fiskal och rättslig art samt gemensamma regler för multinationella företag
och miljövård var även de aktuella frågor som borde följas. EG:s
konkurrensregler (restriktiva affärsmetoder, statliga stödåtgärder, dumping,
etablering och offentliga arbeten) och harmoniseringen av tullagstiftningen
var av stor betydelse för de nordiska länderna. Utskottet underströk
betydelsen av att ministerrådet noga följde utvecklingen inom
EG i syfte att motverka att de nordiska ländernas olika anslutningsformer
till EG ledde till uppkomsten av nya hinder i den intemordiska
handeln.

Vidare pekade utskottet på de positiva erfarenheterna av det gemensamma
nordiska uppträdandet under den s. k. Kennedyronden och rekommenderade
att förutsättningarna för en gemensam hållning från de
nordiska ländernas sida i de kommande GATT-förhandlingarna undersöktes.

På grundval av utskottets förslag antog rådet två rekommendationer.
I den ena (nr 12) rekommenderades Nordiska ministerrådet att noga
följa utvecklingen inom EG och i god tid behandla de problem som kan
uppstå i det ekonomiska samarbetet mellan de nordiska länderna på
grund av deras olika tillknytningsformer till EG. I den andra rekom 4

Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 16

1973:16

mendationen (nr 13) rekommenderades Nordiska ministerrådet att undersöka
förutsättningarna för en gemensam nordisk hållning under de
kommande GATT-förhandlingama. Rekommendationen nr 12 antogs
med 50 röster mot 2.

3. Energipolitiskt samarbete

Vid sessionen förelåg tre medlemsförslag om energipolitiska frågor. I
ett förslag om nordiskt energipolitiskt samrådsorgan, väckt av bl. a. herrar
Adamsson och Nilsson i Tvärålund, hemställdes att Nordiska rådet
måtte rekommendera Nordiska ministerrådet att upprätta ett nordiskt
organ för samråd och koordinering inom energipolitiken. I ett annat
medlemsförslag om nordisk samverkan beträffande rörledning för olja
och gas, väckt av bl. a. herrar Kronmark och Sellgren, hemställdes, att
Nordiska rådet vill rekommendera Nordiska ministerrådet att påbörja
en gemensam planläggning för utbyggnaden av rörledningar för olja och
gas inom det nordiska området. Frågan om rörledningar för olja och gas
hade i de nordiska länderna aktualiserats på senare tid dels i förhållandet
Finland-Sovjet dels i anledning av de norska olje- och gasfyndighetema
i Nordsjön. Då det var uppenbart att rörledningar i framtiden
skulle bli en viktig transportform för gas- och oljeprodukter också i
Norden, syntes en samfälld planering, där varje tillfälle till gemensamt
begagnande av ledningar utnyttjas, kunna ge avsevärda besparingar.
Därför borde enligt förslagsställarna frågan om tillförseln av olja och
gas till det nordiska området och det därmed sammanhängande behovet
av utbyggnad av rörledningar för olja och gas tas upp på nordiskt plan,
innan man inom varje land bundit sig för en viss lösning på nationellt
plan.

I ett tredje medlemsförslag om nordisk energipolitisk överenskommelse,
väckt av bl. a. herr Antonsson, föreslogs att Nordiska rådet skulle
rekommendera Nordiska ministerrådet att utreda frågan om en nordisk
överenskommelse om energipolitiskt samarbete och att framlägga förslaget
till Nordiska rådets höstsamling 1973 eller huvudsamlingen i början
av 1974. Förslagsställarna hänvisade till att Nordiska ministerrådet i det
framlagda handlingsprogrammet för nordiskt samarbete tagit upp energisamarbetet
och bl. a. beslutat att nationella utredningar rörande intresset
för en gasledning från norska Vestlandet så långt det är praktiskt
möjligt skulle bedrivas som ett nordiskt utredningsprojekt. Vidare hade
ministerrådet beslutat upprätta en permanent ämbetsmannakommitté
för industri- och energipolitiska frågor. För att skapa en ändamålsenlig
ram för ett vidgat samarbete på energiområdet borde enligt förslagsställarnas
mening möjligheten prövas att ingå en nordisk överenskommelse
som ansluter till Helsingforsavtalets allmänna bestämmelser. De synpunkter
som anförts i medlemsförslagen om ett nordiskt energipolitiskt
samrådsorgan och om nordisk samverkan beträffande rörledningar för

1973:16

olja och gas borde beaktas i samband med utarbetandet av ett energiavtal.

Utskottet behandlade de tre medlemsförslagen tillsammans. Utskottet
gav sitt stöd åt ministerrådets beslut att upprätta ett permanent uskott
för industri- och energipolitik. En väsentlig samarbetsuppgift var enligt
utskottets uppfattning att behandla de frågor som väckts i medlemsförslaget
om rörledningar för olja och gas.

En sammanknytning av naturgasledningama i Öst- och Västeuropa
över nordiskt område ansåg utskottet kunna vara en möjlighet från såväl
energipolitisk som handelspolitisk synpunkt, även om det var vanskligt
att bedöma vilka möjligheter som där kan finnas i framtiden. En
betydelsefull uppgift för den av ministerrådet beslutade ämbetsmannakommittén
var att tillgodose det stora behovet av samråd inom energipolitikens
område, inklusive övervägandena om nordiska rörledningar.
Utskottet bedömde ministerrådets förslag väl täcka intentionerna bakom
medlemsförslagen om energipolitiskt samrådsorgan och samverkan beträffande
rörledning för olja och gas och anslöt sig till tankegångarna i
förslaget om energipolitisk överenskommelse.

På utskottets förslag beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning
av medlemsförslagen om nordiskt energipolitiskt samrådsorgan respektive
samverkan beträffande rörledning för olja och gas. En rekommendation
(nr 14) antogs till Nordiska ministerrådet att utreda frågan
om en nordisk överenskommelse om energipolitiskt samarbete och att
resultatet av utredningen läggs fram för Nordiska rådets huvudsamling
1974.

4. övrigt

I ett medlemsförslag om harmonisering av beskattningsreglerna för
andelar i partrederier, väckt av herr Holmberg, hade hemställts att
Nordiska rådet ville rekommendera Nordiska ministerrådet att utreda
möjligheterna att harmonisera bestämmelserna om beskattning av andelar
i partrederier efter mönster av de i Danmark och Sverige gällande
reglerna. Utskottet ansåg att försök att harmonisera skattebestämmelser
på ett begränsat fält knappast var ändamålsenliga, då all beskattning av
näringslivet borde värderas i ett sammanhang. Harmonisering på skatteområdet
hade visat sig mycket svår att genomföra, då den förutsatte
en betydande koordinering av den ekonomiska politiken. På förslag av
utskottet beslöt rådet att icke företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

Utskottet behandlade därjämte ett medlemsförslag om en nordisk industrifond
för Färöarna. I förslaget hemställdes att rådet skulle rekommendera
regeringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige
samt landsstyret på Färöarna att gemensamt ställa ett belopp på 100
miljoner danska kronor till förfogande för finansiering av den indust -

1973:16

riella utbyggnaden på Färöarna. Utskottet fann särskilt mot bakgrund
av de danska remissinstansernas redogörelse för det ekonomiska stöd,
bl. a. i form av en industrifond, som lämnas till Färöarna från Danmark,
att förslaget ej borde föranleda en rekommendation. På förslag av
utskottet beslöt rådet att icke företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

Utskottet hade också att behandla ett medlemsförslag om laxfisket i
Atlanten, vari hemställdes att Nordiska ministerrådet — samtidigt som
det förklarar att de nordiska länderna är beredda att dryfta varje åtgärd
för fiskbeståndets bevarande — skall protestera hos regeringarna i USA
och Storbrittanien mot att dessa länder hotar andra länder med handelsrestriktioner
om de icke följer den av USA och Storbrittanien dikterade
fiskeripolitiken. Utskottet hänvisade till att frågan om en begränsning av
laxfisket i Atlanten behandlats inom den internationella kommissionen
för fiske i nordvästra Atlanten (ICNAF), som rekommenderat nedtrappning
av laxfisket i Atlanten så att detta upphör från den 1 januari 1976,
ett beslut som biträtts av Danmark och Norge. På förslag av utskottet
beslöt rådet att ej heller företa sig något med anledning av detta medlemsförslag.

Av meddelandet om rekommendation nr 14/1968 angående skattevetenskapligt
samarbete framgick att regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige godkänt det tidigare utarbetade förslaget till överenskommelse
om upprättande av ett skattevetenskapligt forskningsråd
och beslutat ställa medel till förfogande för forskningsrådets verksamhet.
Rådet beslöt på utskottets förslag anse spörsmålet för rådets del
slutbehandlat.

Av meddelandena om rekommendation nr 22/1970 angående avskaffande
av indirekta handelshinder framgick att enighet förelåg mellan
vederbörande ministerier att det ej fanns anledning att fortsätta arbetet
med denna rekommendation, och att erfarenheterna av de undersökningar
som vidtagits på byggnads- och maskinområdena icke gav anledning
att rekommendera motsvarande undersökningar på andra sektorer.
På föreslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för rådets del slutbehandlat.

Av meddelandet om rekommendation nr 25/1970 angående stimulerande
av privata investeringar i u-länderna framgick, att myndigheterna
kontinuerligt samrådde om möjligheterna för ökad samordning av uhjälpsverksamheten,
även det finansiella biståndet, och att det ej torde
föreligga behov av någon särskild utredning om möjligheterna för närmare
samarbete på det finansiella biståndsområdet. Rådet beslöt på utskottets
förslag att anse spörsmålet för rådets del slutbehandlat.

1973:16

IIL Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes med utgångspunkt från Nordiska ministerrådets
berättelse om det nordiska samarbetet, rapporten om nordiskt
samarbete under 1972 och presidiets rapport om dess verksamhet sedan
20 :e sessionen, deltog vid årets session 47 talare.

Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten statsminister
Palme samt statsråden Carlsson, Feldt och Lidbom. Av de valda
medlemmarna gjordes inlägg från svensk sida av herrar Antonsson,
Helén, Adamsson, Johansson i Jönköping, Mundebo, Hernelius, Johansson
i Stockholm, Hermansson samt Sundman.

Generaldebatten liksom sessionen i övrigt överskuggades av den naturkatastrof
som drabbat Islands folk genom vulkanutbrottet på Heimaey.
Många talare berörde katastrofen och dess följder och uttryckte
medkänsla och vilja att bistå genom nordiska hjälpinsatser. Rådet beslöt
också på förslag av Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges statsministrar
och rådets presidium rekommendera berörda nationella myndigheter
att tills vidare ställa ett belopp om 100 miljoner danska kronor
till förfogande för Island. Av detta belopp skall Sverige bidraga med 40
miljoner danska kronor.

Huvudfrågorna under generaldebatten var det nordiska samarbetets
framtid med anledning av ländernas olika anslutningsformer till de Europeiska
gemenskaperna (EG) och det av ministerrådet på parlamentariskt
initiativ framlagda handlingsprogrammet inom industri- och energipolitik,
regionalpolitik och miljöpolitik (se vidare ovan under C 1 och
E 1). Vidare diskuterades den förstärkning av samarbetet som är att förvänta
genom den administrativa uppbyggnad på ministerrådets sida som
nu sker genom en fast etablering av det vid föregående session beslutade
provisoriska ministerrådssekretariatet i Oslo.

Inläggen rörande det nordiska samarbetets ställning och utvecklingsmöjligheter
i den för länderna rådande aktuella marknadssituationen
med Danmark som medlem i EG präglades i flertalet fall av en vilja och
tilltro att vidareföra det nordiska samarbetet. Några talare uttalade dock
tvivel till en utveckling av samarbetet och menade att det nordiska samarbetet
kommer att minska i betydelse genom Danmarks medlemskap i
EG.

Statsminister Palme utgick i sitt anförande från det intresse för avspänningspolitik
i olika former som förmärkts under det senaste året —
bl. a. avtalet om begränsning av strategiska vapen och förberedelserna
för den europeiska säkerhetskonferensen i Helsingfors — och menade
att avspänningen är till fördel för det nordiska samarbetet. Statsministern
uttryckte glädje över det framgångsrika arbetet med handlingsprogrammet,
vilket skulle uppfattas som en utgångspunkt för ett utvidgat
samarbete på områden som tillhör de mest betydelsefulla i de nordiska

1973:16

ländernas politik. Statsministern underströk att det viktigaste nu återstår,
nämligen att verkställa programmet. Statsministern uppehöll sig vid
miljöproblemen och kom därvid särskilt att beröra arbetslivets miljöproblem
och de initiativ Nordens fackliga samorganisation tagit på detta
område.

Även kvinnans ställning i samhället berördes av statsministern som
konstaterade en framträdande brist på jämställdhet mellan män och
kvinnor i alla de nordiska länderna.

Statsrådet Feldt utgick i sitt anförande från ländernas olika marknadslösningar
och framhöll att de nordiska samarbetsresultat, som redan
uppnåtts, i allt väsentligt kommer att bestå. Härvid pekades på tullfriheten
mellan de nordiska länderna såsom grundläggande för det ekonomiska
samarbetet mellan länderna och deras näringsliv. Statsrådet
fann det orealistiskt att inte erkänna att det nordiska samarbetet kommer
att utsättas för påfrestningar på grund av det utbyggda EG-samarbetet.
Detta bör dock sporra till att utnyttja alla möjligheter att stärka
det nordiska samarbetet.

Även statsrådet Feldt framhöll betydelsen av att handlingsprogrammet
snarast möjligt leder till konkreta resultat och pekade härvid bl. a.
på den förstärkning av resurserna som beslutet om inrättandet av ett
permanent ministerrådssekretariat innebär. Statsrådet ansåg att ett rådgivande
organ av samma typ som det som verkar inom EFTA skulle inrättas
i syfte att nå direkta kontakter mellan olika intressegrupper i de
nordiska länderna och ministerrådet.

Statsrådet Carlsson berörde de finska barnens undervisning i Sverige
och förklarade sig beredd att diskutera åtgärder för att komma tillrätta
med härmed sammanhängande problem.

Statsrådet Lidbom uppehöll sig vid det nordiska lagstiftningssamarbetet
och framhöll att om det nordiska lagstiftningssamarbetet skall kunna
fortsätta är det av alldeles avgörande betydelse att det inte uppställes
krav på rättslikhet, som i verkligheten blir krav på att det bestående
skall konserveras. Nordisk rättsenhet i den ambitiösa meningen av enhetliga
lagar är inte längre ett realistiskt mål att sträva mot, menade
statsrådet.

Herr Antonsson, som inledde generaldebatten, uttalade sin medkänsla
med det isländska folket i anledning av naturkatastorfen på Heymaey.
Herr Antonsson framhöll vidare att det är nödvändigt att islänningarna
bereds bättre möjligheter att utöva sin viktigaste näringsgren, nämligen
fisket. Han trodde inte det var möjligt att lösa detta probelm utan en utvidgning
av fiskerigränsen. När det gällde marknadsfrågoma ansåg herr
Antonsson inte att utvecklingen i EG för närvarande reser några oöverstigliga
hinder för ett förstärkt nordiskt samarbete. Handlingsprogrammet
hälsade han med tillfredsställelse, men underströk att det skall ses

1973:16

som ett minimiprogram, som fortlöpande skall vidareutvecklas. Herr
Antonsson betonade nödvändigheten av att parlamentarikerna har lika
goda organisatoriska resurser som regeringssidan.

Herr Helén förklarade i anslutning till marknadsfrågorna att han
trodde att Danmarks medlemskap i EG skulle bli till fördel för Norden.
Han underströk också nödvändigheten av att de konkreta förslag som
framlagts i handlingsprogrammet snarast skulle förverkligas. Vidare
framförde herr Helén i sitt anförande att det finns ett betydande praktiskt
behov av en fortlöpande opartisk sammanställning av fakta och analyser
av fakta när det gäller internationella konflikter och att de nordiska
länderna skulle kunna göra en insats i detta sammanhang. Herr
Helén förklarade att han därför avsåg att i rådet väcka ett medlemsförslag
om inrättande av ett nordiskt institut för freds- och konfliktforskning.

Herr Hermansson ansåg det självklart att Danmarks inträde i EG begränsade
möjligheterna för utvecklingen av det nordiska samarbetet.
Herr Hermansson uttalade också kritik mot regeringarna för deras underlåtenhet
att vidta åtgärder i anledning av rådets rekommendationer.

Herr Johansson i Stockholm berörde också handlingsprogrammet och
hälsade med tillfredsställelse förslaget om en integration av de nordiska
byggmarknaderna.

Herr Adamsson anförde beträffande det nordiska lagstiftningssamarbetet,
varvid han även berörde äktenskapslagstiftningen, att förhållanden
i ett Iand ej får hindra eller försena framsteg och social utveckling i
ett eller flera av de andra nordiska länderna. Detta skulle leda till att ett
land med långsam samhällsutveckling skulle bestämma tidpunkt för och
innehåll i de reformer som skulle göras i övriga länder.

Herr Hemelius berörde också det nordiska lagstiftningssamarbetet
och dess framtid på längre sikt, vilken måste säkras för att inte hittills
vunna resultat skall obotligt skadas. Herr Hemelius berörde även de rationaliseringsåtgärder
beträffande rådets arbete som vidtagits sedan närmaste
föregående år.

Herr Mundebo uppehöll sig vid det nordiska kulturavtalet och berörde
därvid tre för kultursamarbetet väsentliga frågor, nämligen dess
folkliga förankring, dess ekonomiska resurser och samarbetet mellan
organ och institutioner på forskningens, utbildningens och kulturpolitikens
områden.

Även herr Sundman talade om det nordiska kultursamarbetet och de
förväntningar som kan knytas till samarbetets utveckling på grund av
den förstärkta organisation som erhållits på regeringssidan. Kulturbudgeten
ansåg han borde höjas. Herr Sundman berörde även TV-samarbetet
och de finskspråkiga barnens undervisning i Sverige.

Herr Johansson i Jönköping underströk behovet av stimulans till ett
brett och folkligt förankrat nordiskt kultursamarbete och efterlyste en

1973:16

demokratisering av kulturlivet i den meningen att alla får en möjlighet
att påverka och aktivt delta i dess utformning.

IV. Litteraturpriset

Vid en ceremoni den 18 februari 1973 i Rådhuset utdelades Nordiska
rådets litteraturpris för år 1973 till den finländske författaren Veijo
Meri.

1973:16

Nordiska rådets rekommendationer och yttranden antagna vid 21: a
sessionens första samling
Rekommendationer

Nr 1. Försörjarbegreppets utformning

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar

1. att företaga en genomgång av ländernas rättsregler i syfte att avlägsna
sådana bestämmelser som leder till olika behandling av män och
kvinnor i försörjarhänseende,

2. att eftersträva ett likartat innehåll i försöj arbegreppet och såvitt
möjligt ensartad praxis av detta jämte likartad syn på män och kvinnor
i försörjarrollen och därvid knyta försörjningsskyldigheten till barnen,
och

3. att utforma socialförsäkringssystemen i de nordiska länderna så
att den som i sitt hem har vård och tillsyn av små barn, sjukliga åldringar,
andra sjuka eller handikappade kommer att omfattas av systemen.

Nr 2. Auktorisation av optiker

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark och Norge
att genomföra en auktorisationsordning för optiker i enlighet med det
förslag som framlagts i Nordisk udredningsserie (NU 1970: 19).

Nr 3. Nordisk arbetsmarknad för optiker

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att införa en
nordisk arbetsmarknad för optiker i enlighet med det förslag som
framlagts i Nordisk udredningsserie (NU 1970: 19).

Nr 4. Ambulanstjänsten på Nordkalotten

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge och
Sverige att på grundval av de i Nordisk udredningsserie (NU 1971:11)
framlagda förslagen få till stånd en nordisk samverkan beträffande ambulanstjänsten
inom Nordkalotten.

Nr 5. Fortbildning av lärare vid socialhögskolor

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att på grundval
av det förslag som framlagts i Nordisk udredningsserie 1971: 12
igångsätta en tvåårig försöksverksamhet med fortbildning av lärare vid
socialhögskolor och motsvarande läroanstalter i Norden.

Koordinerande

Norge

Danmark

Sverige

Nordiska

ministerrådet

1973:16

Nr 6. Kliniskt-kemiskt sjukhuslaboratoriesamarbete
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att ställa medel till förfogande till ett nordiskt sekretariat
för samordning av kvalitetskontroll och normalvärdesinsamling
vid de kliniskt-kemiska sjukhuslaboratorierna i de nordiska länderna.

Nr 7. överflyttning av sjukhjälpsförsäkring

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att
medverka till att problemen med gränsgångares rätt till sjukhjälpsförsäkring
utredes med sikte på en snar lösning i förbindelse med den förestående
revisionen av den nordiska överenskommelsen om överflyttning
av sjukhjälpsförsäkrade samt om sjukhjälp under tillfällig vistelse.

Nr 8. Forskning på handikappvårdens område

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att planera
en utvidgad forskning på handikappvårdens område genom att upprätta
ett nordiskt samarbetsorgan med uppgift att kartlägga och samordna
forskningsuppgifter på handikappvårdens område, värdera resultaten
samt verka rådgivande vid utformningen av konkreta hjälpinsatser.

Nr 9. Permanent samarbete om njurtransplantationer

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att vidtaga
erforderliga åtgärder för att skapa förutsättningar för ett permanent nordiskt
samarbete på njurtransplantationsområdet.

Nr 10. Samordnad utlänningslagstiftning och utlänningspolitik

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland, Island,
Norge og Sverige at gennemfpre en fremmedlovgivning i hovedsagelig
overensstemmelse med de förslag, som indeholdes i betaenkningen om
nordisk udlaendingspolitik og fremmedlovgivning (NU 1970: 16) samt
npje underspge mulighedeme for en yderligere samordning af udlaendingspolitikken.

Nr 11. Patentsamarbete

Nordisk Råd henstiller til regeringerne under arbejdet med de europaeiske
patentkonventioner og realiseringen af PCT-planen at fortsastte
samarbejdet og opretholde den gensidige orientering om udviklingen
på patentområdet for i videst muligt omfång at bevare den
ensartede nordiske patentlovgivning.

Nr 12. Samarbete rörande marknadsproblem
Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å n0ye f0lge utviklingen
innen De europeiske fellesskap og i god tid behandle de

Danmark

Norge

Nordiska

ministerrådet

Danmark

Sverige

Nordiska

ministerrådet

1973:16

problemer som kan uppstå for det pkonomiske samarbeid mellom de
nordiske land på grunn av deres ulike tilknytningsförmer til EF.

Nr 13. Samarbete rörande G ATT-förhandlingar

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å underspke forutsetningene
for en felles nordisk holdning under de kommende GATTforhandlinger.

Nr 14. Utredning om energipolitisk överenskommelse

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å utrede spprsmålet
om en nordisk overenskomst om energipolitisk samarbeid og at resultatet
av utredningen legges frem for Nordisk Råds hovedsamling i

1974.

Nr 15. Ökat nordiskt TV-samarbete

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att skyndsamt 1.

vidtaga åtgärder för att öka sebarheten av grannländernas TVprogram
i de nordiska länderna,

2. vidtaga åtgärder för att öka omfattningen av samnordisk distribution
och produktion av TV-program och överväga möjligheterna att inrätta
en särskild nordisk TV-institution för detta ändamål,

3. utreda de tekniska, ekonomiska och juridiska aspekterna på utbyggnad
av kabel-TV-verksamhet i Norden,

4. vidtaga åtgärder för att åstadkomma en överenskommelse mellan
berörda parter när det gäller upphovsmännens ersättningsanspråk vid
återutsändning av TV-program i annat nordiskt land, samt utreda de
ansvarsrättsliga och andra juridiska problem som kan uppstå, i syfte att
nå fram till en snabb lösning,

5. vidtaga åtgärder för att öka möjligheterna att ta in ljudradioprogram
från de nordiska grannländerna,

6. i samverkan med Nordiska rådet överväga en komplettering av det
nordiska kulturavtalet med särskilda stadganden om samarbete på televisionens
och ljudradions område.

Nr 16. Samarbete på ikonografins område

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda
möjligheterna att utveckla det nordiska samarbetet på ikonografins område.

Nr 17. Samplanerad utbyggnad av universitet och högskolor

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att vid utbyggnaden
av det nordiska kultursamarbetet ge hög prioritet åt åtgärder
för att åstadkomma en gemensam planering av universitets- och

Nordiska

ministerrådet

Norge

Nordiska

ministerrådet

Nordiska

ministerrådet

Nordiska

ministerrådet

1973:16

högskoleutbyggnaden i hela Norden i syfte att genomföra ökad integration
på den högre utbildningens område. Härvid bör särskild vikt
läggas vid samplanering på regional bas, t. ex. på Nordkalotten.

Nr 18. Högre skoglig utbildning

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att utreda möjligheterna till ökad integration och
samverkan vad gäller högre skoglig utbildning och forskning.

Nr 19. Högre lantbruksundervisning och forskning

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Danmark,
Island, Norge och Sverige att utreda möjligheterna för ett fastare nordiskt
samarbete inom den högre lantbruksutbildningen och forskningen,
i syfte att finna praktiska former för ett bättre utnyttjande av de samlade
resurserna.

Nr 20. Stöd till den färöiska litteraturen

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att i den
nordiska kulturbudgeten upptaga ett belopp som stöd i olika former till
färöisk litteratur.

Nr 21. Centrum för konstförmedling

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att upprätta
ett nordiskt organisationscentrum för konstförmedling.

Nr 22. Likartad äktenskapslagstiftning

Nordisk Råd henstiller til regeringeme at straebe efter en udbygning
af den ensartede nordiske aegteskabslovgivning og at undersöge alle
muligheder for at findé en faelles tilfredsstillende lösning.

Nr 23. ökad turism i Norden och stöd till NTTK

Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd at styrke det nordiske
turistsamarbejde ved at stptte oprettelsen af et permanent sekretariat for
Nordisk Turisttrafik Komité (NTTK), med det formål at 0ge turismen i
Norden.

Nr 24. Förarskydd vid trafikförsäkring

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland, Norge og
Sverige at lade foretage en unders0gelse af det hensigtsmaessige i, og af
muligheden for at gennemf0re en udvidelse af forsikringer for motork0ret0jer
til også at daekke ejer/f0rer ved skadestilfaslde i andet nordisk
land.

Finland

Sverige

Nordiska

ministerrådet

Nordiska

ministerrådet

Danmark

Finland

Norge

1973:16

Nr 25. Trafikregler för handikappfordon

Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd at gennemf0re ensartede
frerdselsregler for el-drevne invalidek0ret0jer med speciel hensyn
tagen til trafiksikkerheden.

Nr 26. Likartade bestämmelser om terränggående motorfordon

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland, Norge og Sverige
snarest gennem ensartede bestemmelser at begraense anvendelsen af
terraengående motork0ret0jer.

Nr 27. Utredning om mellanriksväg Skjomen—Stora Sjöfallet

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Norge og Sverige at foretage
en udredning om sp0rgsmålet om en vej mellem Skjomen og Stora Sjöfallet
(Fjellbu—Suorva).

Nr 28. Flygtrafiken mellan de nordliga delarna av Finland, Norge och
Sverige

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland, Norge og Sverige
snarest at vedtage foranstaltninger for en hurtig etablering af tvaergående
flyforbindelser i landenes nordlige områder.

Yttranden över Nordiska ministerrådets berättelse om det nordiska
samarbetet

Nr 1.

Nordiska rådet tillstyrker avsnittet i det nordiska handlingsprogrammet
om regionalpolitisk! samarbete. De forsknings- och utvecklingsprojekt,
som planeras inom ramen för NordREFO:s och Nordplans
verksamhet synes ge värdefulla kunskaper, som kan ligga till grund för
kommande regionalpolitisk samverkan. Nordiska rådet önskar vidare
följa arbetet inom det utskott, underställt nordiska ämbetsmannakommittén
för regionalpolitik, som ministerrådet avser att tillsätta, genom
att berättelse avges till rådet.

Rådet tillstyrker också ministerrådets beslut avseende handlingsprogrammets
miljövårdsavsnitt att ingå en nordisk miljöskyddsöverenskommelse,
vidta samarbetsåtgärder om den yttre miljön samt upprätta
ett nordiskt organ för arbetsmiljöfrågor. Tillvägagångssättet vid harmoniseringen
av nordiska miljövårdsregler bör emellertid preciseras. Avtal
bör ingås med övriga strandstater om vidtagande av åtgärder för bekämpning
av föroreningen i östersjön. Nordiska kontaktorganet för
miljövårdsfrågor bör ges förstärkta sekretariatsresurser. Slutligen konstaterar
Nordiska rådet, att arbetsmiljöfrågorna kommit att inta en alltför
blygsam plats i det nordiska handlingsprogrammet. De frågor som
sammanhänger med arbetsmiljöns problem bör ges hög prioritet i mi -

S ver ige

Finland

Norge

Finland

1973:16

nisterrådets arbete i fortsättningen. De av utkastet till nordisk miljöskyddskonvention
föranledda förändringarna i Helsingforsavtalet bör
ske efter förslag i särskild ordning från de nordiska regeringarna. (Socialpolitiska
utskottet)

Nr 2.

Nordisk Råd henstiller til Det nordiske Ministerråd, at der i ministerrådets
permanente sekretariat indrettes en saerlig afdeling för lovgivningssamarbejdet.
(Juridiska utskottet)

Nr 3.

Nordisk Råd forutsetter at Nordisk Ministerråd företar en fortl0pende
revisjon av Handlingsprogrammet og tar opp nye oppgaver
etterhvert. Betydningen av en hurtig gjennomf0ring av de foreslåtte
utredninger understrekes.

Forholdet til arbeidslivets organisasjoner er ikke nevnt i beretningen.
Sp0rsmålet om å etablere et konsultativt organ bestående av representanter
for arbeidsgivere og fagforeninger b0r utredes.

Mulighetene for å effektivisere samarbeidet mellom Ministerrådet og
0konomisk utvalg ved at utvalget trekkes inn på et tidligere stadium av
beslutningsprosessen b0r vurderes.

Nordisk Råd st0tter beslutningen om opprettelsen av Fondet for
teknologi og industriell utvikling. Det forutsettes at Ministerrådet fremmer
förslag om tilf0rsel av kapital til fondet utöver det som er fastsatt
i statuttene, i den utstrekning det måtte bli n0dvendig.

Nordisk Råd er enig i beslutningen om opprettelse av Nordtest og
dette organs finansiering.

Rådet st0tter tiltak med sikte på 0kt integrasjon av de nordiske
byggemarkeder og forutsetter at det skjer i samsvar med samarbeidet
i internasjonale organisasjoner.

Det organ som skal koordinere og gjennomf0re en slik 0ket integrasjon
b0r utformes som en samarbeidskomité med representanter för
alle ber0rte parter for å tilf0re arbeidet praktiske erfaringer vedr0rende
de forskjellige problemer, som oppstår når byggeforetak skal arbeide
över grensene.

Prioriteringslisten över arbeidsoppgaver b0r suppleres med fplgende
problemområder for naermere unders0kelser:

— spprsmålet om en samordning av kravene til arbeidskraftens utdanning
for ulike arbeidsoppgaver, samt rekruttering og utdanning til
byggeyrket,

— sp0rgsmålet om en karlegging og eliminering av kartellavtaler över
grensene i Norden og andre konkurransebegrensende tiltak med
sikte på å garantere en effektiv og rasjonell produksjon og distribusjon,
og

1973:16

— sp0rsmålet om en samordning av krav til teknisk og finansiell kompetanse
vedrprende byggeforetak i Norden.

Når det gjelder spprsmålet om en nordisk overenskomst vedrprende
energipolitisk samarbeid, vises det til medlemsforslag A 382/e og dets
behandling i plenum. (Ekonomiska utskottet)

Nr 4.

Nordiska rådet uttalar sig till förmån för en betydande ökning av de
medel som årligen disponeras av Nordiska kulturfonden för utdelning.
(Kulturutskottet)

Nr 5.

Nordiska rådet tillstyrker det av Nordiska ministerrådet presenterade
verksamhetsprogrammet på transportområdet, d. v. s. att ministerrådet
prioriterar två projekt, nämligen beräkning av trafikvolymens och axeltryckens
inverkan på vägkroppen samt inventering och utvärdering av
tänkbara framtida kollektivtrafiksystem för olika nordiska tätortstyper,
och som mer långsiktiga projektprogram tar upp riktlinjer för regional
planering av flygplatser, perspektivskiss avseende flygets teknisk-ekonomiska
utveckling, inventering av åtgärder för att underlätta genomströmning
av passagerare och gods i terminal- och anslutningsled, studium
av efterfrågans priskänslighet vid persontransporter på järnväg,
undersökning av förutsättningarna och utvecklingsmöjligheterna för
kombinerade transporter, inventering och utvärdering av transportsystem
inom skogsindustrin, samordning av utvecklingsarbetet inom
transportstatistikområdet samt utredning av gemensam nordisk dokumentations-
och informationstjänst på transportforskningsområdet. Rådet
tillstyrker även de projekt på transportområdet, som upptagits i det
regionalpolitiska avsnittet i det av ministerrådet presenterade handlingsprogrammet,
d. v. s. utbyggnad av nordiska mellanriksvägar, särskilt
på Nordkalotten, utbyggnad av flygförbindelserna i utvecklingsområdena
samt initiativ till ändringar av tariffsystemet på transportområdet
och förutsätter att ministerrådet skall återkomma med konkreta
förslag angående genomförandet av dessa arbetsuppgifter.

Trafikutskottet har vidare fäst uppmärksamheten på en inom utskottet
uppgjord förteckning över samarbetsuppgifter som avser en utredning
av de faktiska samhällsekonomiska kostnaderna för olika trafikmedel,
trafiksäkerheten, turismen, Öresundsfrågan, mellanriksvägar, det
internordiska flygnätet, fritidsfordon, resebyrålagstiftning, telekommunikationer
och transportstatistik. De tre förstnämnda frågorna kommer
att bli föremål för utskottets uppmärksamhet under en längre tid, medan
övriga punkter betecknar områden där utskottet anser att initiativ
bör tas inom en nära framtid.

Trafikutskottet fortsätter sin behandling av dessa samarbetsfrågor

1973:16

med tanke på att de, och eventuellt ytterligare samarbetsuppgifter, bör
komma att ingå i verksamhetsprogrammet.

När den nordiska transportöverenskommelsen tratt i kraft gäller enligt
artikel 11 att berört organ inom Nordiska rådet skall beredas tillfälle
till överläggningar innan ministerrådet fastställer sitt verksamhetsprogram.
Nordiska rådets presidium har utpekat trafikutskottet som
detta organ. Utskottet och trafikministrarna har enats om att ämbetsmannakommitténs
förslag till verksamhetsprogram behandlas vid överläggningar
mellan utskottet och trafikministrama. (Trafikutskottet)

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1975 730042

-V,