Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående rådetstjugosjunde session (Framställning / redogörelse 1978/79:23)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1978/79:23

Redogörelse

1978/79:23

Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående rådets
tjugosjunde session

1979-05-08
Till riksdagen

Nordiska rådet höll sin tjugosjunde session den 19—23 februari 1979
i Stockholm. 22 rekommendationer till Nordiska ministerrådet antogs
rörande samarbetet på de juridiska, kulturella, social- och miljöpolitiska,
trafikala och ekonomiska områdena. Vidare godkändes yttranden
över Nordiska ministerrådets berättelse om det nordiska samarbetet.

Nordiska rådets svenska delegation får överlämna bifogade berättelse
angåede rådets tjugosjunde session jämte bilagor innehållande texten
till de antagna rekommendationerna och yttrandena samt rapport från
rådets budgetkommitté.

För Nordiska rådets svenska delegation
OLOF PALME

/ Christer Jacobson

1 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 23

Redog. 1978/79: 23

Innehållsförteckning

Sid.

1 Organisation m. m 3

2 Behandlade saker 4

2.1 Generaldebatten 5

2.2 Saker förberedda av juridiska utskottet 11

2.3 Saker förberedda av kulturutskottet 15

2.4 Saker förberedda av social- och miljöutskottet 23

2.5 Saker förberedda av trafikutskottet 33

2.6 Saker förberedda av ekonomiska utskottet 39

3 Övrigt 45

3.1 Budgetkommittén 45

3.2 Informationskommittén 45

3.3 Nordiska rådets litteraturpris 46

Bilaga 1 Rekommendationer och yttranden antagna vid Nordiska

rådets 27:e session 47

Bilaga 2 Rapport från budgetkommittén 56

Redog. 1978/79: 23

Berättelse från Nordiska rådets svenska delegation angående rådets
tjugosjunde session i Stockholm den 19—23 februari 1979
1 Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister Ullsten, statsråden Blix, Bondestam, Cars,
Enlund, Friggebo, Hansson, Huss, Lindahl, Mundebo, Rodhe, Gabriel
Romanus, Tham, Wahlberg, Wikström, Winther och Wirtén

och följande valda medlemmar: Erik Adamsson, Johannes Antonsson,
Eric Carlsson, Kjell-Olof Feldt, Allan Hemelius, Paul Jansson, Knut
Johansson, Sven Mellqvist, Jan-Ivan Nilsson, Sture Palm, Olof Palme,
Gunnar Richardson, Rolf Sellgren, Anna-Greta Skantz, Ingrid Sundberg,
Per Olof Sundman, Lars Wemer och Håkan Winberg.

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen: Alfred
Håkansson, Doris Håvik, Karl-Erik Häll, Elver Jonsson, Essen
Lindahl, Eivor Marklund och Per Petersson.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, kanslichef Christer Jacobson,
sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president valdes vid sessionen riksdagsledamot Olof Palme,
Sverige, samt till vice presidenter folketingsmedlem Poul Schliiter,
Danmark, riksdagsman V. J. Sukselainen, Finland, altingsmand EiÖur
GuÖnason, Island, och stortingsrepresentant Lars Korvald, Norge.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott: juridiska
utskottet med 13 medlemmar, kulturutskottet med 17 medlemmar, social-
och miljöutskottet med 13 medlemmar, trafikutskottet med 13 medlemmar
och ekonomiska utskottet med 22 medlemmar.

De svenska medlemmarna fördelades på följande sätt:

Juridiska utskottet: Erik Adamsson, Lars Werner och Håkan Winberg.

Kulturutskottet: Sture Palm (utskottets vice ordförande), Olof Palme,
Ingrid Sundberg och Per Olof Sundman.

Social- och miljöutskottet: Paul Jansson, Jan-Ivan Nilsson och AnnaGreta
Skantz.

Trafikutskottet: Eric Carlsson, Sven Mellqvist och Rolf Sellgren.

Ekonomiska utskottet: Johannes Antonsson, Kjell-Olof Feldt (utskottets
ordförande), Allan Hemelius, Knut Johansson och Gunnar Richardson.

Val företogs till Nordiska rådets informationskommitté. Kommittén
består av tio medlemmar, två från varje land. Till svenska medlemmar
omvaldes Sture Palm (kommitténs vice ordförande) och Per Olof Sundman.

Redog. 1978/79: 23

Val företogs till Nordiska rådets budgetkommitté. Kommittén består
av tio medlemmar, två från varje land. Till svenska medlemmar i kommittén
utsågs Kjell-Olof Feldt (kommitténs ordförande) och Håkan
Winberg.

Val företogs till ett särskilt utskott med uppgift att granska Nordiska
kulturfondens förvaltning. Till svensk medlem i utskottet, som består av
fem medlemmar och fem suppleanter, utsågs Sture Palm med Eric
Carlsson som suppleant.

Vidare företogs val till Nordiska investeringsbankens kontrollkommitté
för perioden 1 maj 1979—13 april 1981. Till svensk medlem utsågs
Paul Jansson.

2 Behandlade saker

Saklistan för tjugosjunde sessionen (enligt terminologin i rådets arbetsordning
benämnes ärendena saker) upptog 27 medlemsförslag (Asaker),
1 ministerrådsförslag (B-sak), 7 berättelser från nordiska samarbetsorgan
(C-saker) och 42 meddelanden från ministerrådet och regeringarna
(D-saker). I rådet var dessutom anhängiga 11 A-saker och 1 Bsak,
vilkas behandling i utskotten fortsätter.

Vid sessionen framställdes och besvarades i plenum sammanlagt 20
frågor (E-saker), varav 1 ställts i anslutning till C-sak och 10 i anslutning
till D-saker. Behandlingen av berättelsen och meddelandena fortsätter i
respektive utskott.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående
session.

Tillsammans med Nordiska ministerrådets berättelse om det nordiska
samarbetet utgjorde ovan nämnda rapport underlag för en allmän debatt
i rådet, den s. k. generaldebatten. Beträffande denna hänvisas till
avsnitt 2.1. Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna. Beträffande
ministerrådets berättelse se nedan.

22 rekommendationer och 5 yttranden till Nordiska ministerrådet antogs.
Texten till dessa har fogats till berättelsen som bilaga. Då i det följande
inte annat angives för den rekommendation respektive yttrande,
varom är fråga, har samtliga i omröstningen deltagande svenska medlemmar
röstat för rekommendationen eller yttrandet.

Rekommendationerna och yttrandena kommer att överlämnas till
Nordiska ministerrådet och de nordiska ländernas regeringar i maj 1979.

I det följande lämnas en redogörelse för de behandlade sakerna. Det
fullständiga materialet finns tryckt i rådsförhandlingama, innefattande
bl. a. stenografiska referat av överläggningarna.

Redog. 1978/79: 23

2.1 Generaldebatten

Generaldebatten fördes med utgångspunkt från Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet och rapporten från Nordiska
rådets presidium om dess verksamhet sedan 26:e sessionen .Vid
årets session deltog 70 talare i generaldebatten. Antalet talare och inlägg
var, liksom vid 26:e sessionen, anmärkningsvärt stort.

Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig i debatten statsminister
Ullsten samt statsråden Bertil Hansson och Jan-Erik Wikström. Av de
valda medlemmarna gjordes inlägg från svensk sida av Kjell-Olof Feldt,
Allan Hemelius, Knut Johansson, Jan-Ivan Nilsson, Sture Palm, Gunnar
Richardson, Ingrid Sundberg, Per Olof Sundman och Lars Werner.
I egenskap av rådets nyvalde president höll Olof Palme ett inledande
anförande.

Generaldebatten kom främst att röra sig kring frågor i anslutning till
den ekonomiska situationen i de nordiska länderna. Det nordiska samarbetets
roll och inriktning under 1980-talet utgjorde ett återkommande
ämne i de olika inläggen. Det spruckna Volvo-avtalet berördes i ett flertal
inlägg och gav upphov till en engagerad debatt mellan norska och
svenska parlamentariker. Flera talare uppehöll sig också vid det nordiska
samarbetets organisation och form.

Olof Palme uppehöll sig vid det nordiska samarbetet inför 80-talet.
Olof Palme varnade för alltför högt ställda förväntningar på snabba och
genomgripande resultat. Han underströk att en omorientering av det
nordiska samarbetet hade blivit nödvändig på grund av en internationell
utveckling som vi inte råder över. Synpunkterna på det nordiska samarbetet
formades i tre teser: 1. ett industriellt samarbete kommer att växa
fram i Norden, 2. arbetsmarknadens parter kommer att spela en allt viktigare
roll i den konkreta utformningen av det nordiska samarbetet, 3.
de nordiska länderna kommer steg för steg att finna former för ett samordnat
gemensamt uppträdande i den internationella ekonomin. Olof
Palme underströk att det kommer att ta lång tid, säkert hela 80-talet, att
nå fram till ett sådant resultat.

Statsminister Ullsten utgick i sitt anförande från den styrka och betydelse
de nordiska länderna har internationellt sett, när de betraktas och
uppträder gemensamt som grupp. Bl. a. pekades på att när det gäller
handelsutbyte har de nordiska länderna tillsammans ungefär samma
storlek som Storbritannien eller Italien med sina var för sig nära 60
miljoner invånare. Med utgångspunkt från en studie rörande de nordiska
ländernas internationella konkurrenskraft som pågår inom ministerrådets
organ kunde statsministern redan nu dra tre preliminära slutsatser.
Det låg stora fördelar i ett nära samråd och samarbete mellan de
nordiska länderna om den ekonomiska politiken. Det var viktigt för hela
Norden att varje enskilt land lyckades hålla uppe sin konkurrenskraft

Redog. 1978/79: 23

och klara balansen i sin ekonomi, eftersom vi alla har intresse av att
grannländernas ekonomier är starka och stabila. Insikten om de nordiska
ländernas stora internationella beroende borde leda oss till att ytterligare
öka ansträngningarna att samordnat föra fram de nordiska synpunkterna
i olika internationella sammanhang.

Statsministern framhöll också att de nordiska stats- och finansministrarna
beslutat att ett nordiskt ekonomiskt forskningsråd borde inrättas
just för att stärka samarbetet i fråga om den ekonomiska politiken.

Volvo-avtalet kommenterades av statsministern med att det skulle, om
det hade fullföljts, ha inneburit ömsesidiga fördelar för Sverige och Norge
på industripolitikens och energiförsörjningens område. Arbetet med
avtalet hade emellertid inte varit förgäves. Den norske och den svenske
statsministern hade uppdragit åt industriministrarna i Norge och Sverige
att inom sex månader redovisa projekt för ett konkret industrisamarbete
som kunde förenas med bl. a. ett långsiktigt oljeavtal. Statsministern avslutade
sitt inlägg med att understryka att det var en styrka om vi praktiskt
kunde visa människorna i våra länder att vägen till ekonomisk
återhämtning och framsteg går via ökad samverkan. Detta var viktigt
när stämningar för protektionism och nationell isolering växte fram på
så många håll i världen.

Statsrådet Hansson, den svenske samarbetsministem och ordförande i
Nordiska ministerrådet, gav en redogörelse för resultaten av det nordiska
samarbetet sedan föregående år. Härvid uppmärksammade han, liksom
statsminister Ullsten, inrättandet av ett nordiskt ekonomiskt forskningsråd.
Vidare nämndes flygförbindelserna mellan de nordliga delarna
av Finland, Norge och Sverige, Tromsö—Kiruna—Luleå—Uleåborg
som skall öppnas i juni 1979 för i första hand en försöksperiod på tre år.

Statsrådet Hansson betonade att de nordiska länderna står inför betydande
utmaningar inför kommande år, dels ekonomiernas tilltagande internationella
beroende och den mycket snabba teknologiska utvecklingen,
dels förskjutningar i våra egna prioriteringar beträffande t. ex. arbetsmiljö
och förhållandet arbete—fritid. Statsrådet pekade på tre områden
där enligt hans mening möjligheterna till samverkan måste hållas
levande, nämligen regionalpolitiken, sysselsättningspolitiken och näringspolitiken.

Slutligen berörde statsrådet Hansson statsministrarnas beslut under
hösten 1978 om ett vidgat nordiskt forskningssamarbete. Särskilt den
nuvarande ekonomiska, industriella och sysselsättningsmässiga situationen
hade belyst det angelägna i en ökad forskningsinsats.

Sammanfattningsvis underströk statsrådet Hansson betydelsen av ett
nordiskt samarbetsmönster, där de olika bitama passade in i varandra,
vikten av vaksamhet och flexibilitet i arbetet med hänsyn till nya tankar
och utvecklingstendenser, regeringarnas vilja att söka vidga samarbetet
i första hand inom områdena ekonomi, industri, regionalpolitik, syssel -

Redog. 1978/79: 23

sättning och forskning samt övertygelsen om att samarbete är det bästa
alternativet för en fortsatt gynnsam utveckling i Norden. En gemensam
värld i Norden blir ett starkt Norden i världen, slutade statsrådet Hansson.

Kjell-Olof Feldt tog i sitt inlägg som utgångspunkt det av ministerrådet
vid föregående session fattade beslutet om förstärkt samverkan på
det ekonomiska området både i Norden och på den internationella arenan.
Kjell-Olof Feldt var kritisk mot ministerrådets arbete och konstaterade
att det enda väsentliga nya initiativet till sessionen var ett förslag
till regionalpolitiskt handlingsprogram. Kjell-Olof Feldt rubricerade
1978 som ett år av stagnation och till och med bakslag för det nordiska
samarbetet. I ministerrådets rapport om det ekonomiska beroendet
drogs den slutsatsen att den viktigaste uppgiften för ett övergripande
ekonomiskt samarbete var att försöka påverka det internationella skeendet
genom ett aktivt nordiskt deltagande i internationellt ekonomiskt
samarbete, en slutsats som Kjell-Olof Feldt i huvudsak ansåg riktig. Han
underströk emellertid att samarbetet borde inriktas på konkreta uppgifter
på en inte allt för hög ambitionsnivå.

Han ansåg det vidare motiverat att de nordiska länderna gemensamt
verkade för att i industriländernas krets öka sitt inflytande. Inom ramen
för ländernas delegationer vid OECD borde upprättas en gemensam nordisk
funktion med uppgift att skapa förutsättningar för en mera sammanhållen
och mera nordisk aktivitet i OECD:s arbete.

Kjell-Olof Feldt kom också in på Volvo-avtalet och framhöll att avtalet
inte förkastats på grund av sin konstruktion som ett nordiskt samarbetsprojekt
utan därför att det aldrig hann prövas av ländernas parlament
i den egenskapen. Det föll därför att avtalets långsiktiga fördelar
värderades lägre än dess eventuella konsekvenser för den kortsiktiga
aktieutdelningen.

Jan-Ivan Nilsson uppehöll sig bl. a. vid de nordiska ländernas konkurrenskraft
gentemot omvärlden. Kostnadsnivån måste vara konkurrenskraftig,
då de nordiska länderna är små och starkt beroende av handeln
med omvärlden. Norden kan därför inte föra en från omvärlden fristående
ekonomisk politik. En ökande handel och ökat samarbete mellan
de nordiska länderna är mycket betydelsefull.

Ungdomsarbetslösheten berördes också av Jan-Ivan Nilsson, som ansåg
denna vara en förhandsuppgift för samhället att lösa för att inte stora
delar av de unga generationerna skulle förlora tilliten till vårt politiska
system. Vidare framhölls att det var nödvändigt att så snart som
möjligt utveckla en teknik som är anpassad till förnyelsebara energikällor
och ekologisk balans.

Den teknologiska utvecklingens genomgripande effekter på sysselsättningen
är frågor som har avgörande betydelse för de nordiska ländernas
samhällsutveckling, inte minst för ungdomen och dess framtid. Ett nor -

Redog. 1978/79: 23

diskt samarbete på detta område ansågs önskvärt enligt Jan-Ivan Nilsson.

Volvo-avtalet berördes också av Lars Werner, som framhöll att kommunisterna
var positiva till ett ökat industripolitiskt samarbete i Norden,
men att ett sådant måste vara radikalt annorlunda än det som var
tänkt i samband med Volvo-affären. Ett industripolitiskt samarbete i
Norden kunde enbart ske i samarbete med de nordiska ländernas parlament
och regeringar samt olika samhällsägda företag enligt kommunisternas
inställning. Lars Wemer berörde också rådets rekommendation
om de multinationella företagens roll och ansåg att ministerrådet inte
nått särskilt långt med denna rekommendation. De multinationella företagen
hade sedan 1975 ytterligare stärkt sin ställning och ett gemensamt
uppträdande från de nordiska länderna mot de multinationella företagen
skulle kunna påverka företagens makt.

Även Knut lohansson uppehöll sig vid en tidigare rekommendation i
rådet, nämligen om ett nordiskt arbetsmarknadsinstitut. Av ministerrådets
meddelande konstaterade Knut Johansson, att något ”isolerat” arbetsmarknadsinstitut
inte skulle komma till stånd utan att de uppgifter,
som ett sådant institut skulle ha, kunde förväntas bli fullgjorda inom
andra sektorer av nordiskt samarbete. Knut Johansson resumerade detta
som en byråkratins triumf över den politiska viljan. Knut Johansson ville
dock med tacksamhet notera stats- och finansministrarnas beslut att
inrätta ett ekonomiskt forskningsråd till grund för vilket syntes ligga den
grundläggande idén bakom förslaget om ett nordiskt arbetsmarknadsinstitut.

Allan Hernelius uttalade farhågor för en alltför kraftig byråkratisering
av det nordiska samarbetsmaskineriet och likaså för det svällande
antalet deltagare vid sessionerna. Volvo-avtalet berördes också av Allan
Hernelius, som fann det märkligt med en konstruktion som skulle göra
ett bilfabrikat till statskaross i det ena nordiska landet, men låta den
fortsätta som privatbil i de andra nordiska länderna. I anslutning härtill
nämndes de konservativa partiernas nyligen väckta medlemsförslag om
en översyn av vilka lagar och skatteregler som hindrar ett nordiskt ekonomiskt
samarbete.

Allan Hernelius kom också in på regeringarnas handläggning av lagstiftningsfrågorna,
varmed juridiska utskottet inte var helt nöjt. Det borde
kunna övervägas om inte artiklarna i Helsingforsavtalet om det juridiska
samarbetet borde byggas ut med ett särskilt avtal på samma sätt
som skett beträffande kulturfrågor, transportfrågor och miljöskydd.
Slutligen berörde också Allan Hernelius de nordiska säkerhetsfrågorna
med anledning av ett finländskt inlägg. Härvid underströks att varje åtgärd
som på minsta sätt rubbar den nordiska balansen innebär stora
risker.

Många av talarna i generaldebatten ägnade stor uppmärksamhet åt
kultursamarbetet.

Redog. 1978/79: 23

Statsrådet Wikström konstaterade att sedan föregående session en rad
olika nordiska aktiviteter kommit till stånd, bl. a. ett språksekretariat i
Oslo, ett bildkonstcenter på Sveaborg i Helsingfors, en stor studie av lokala
och regionala åtgärder när det gällde ungdomsarbetslöshet och utbildning
och den fortsatta utredningen om radio- och TV-samarbete via
satellit. Statsrådet Wikström informerade också liksom statsrådet Bertil
Hansson om statsministrarnas beslut om en undersökning om ett vidgat
forskningssamarbete.

Undervisningssamarbetet hade inriktats på grannspråksundervisningen
och då framför allt på lärarutbildningen .Vidare hade nordiska kurser
för lärare på miljöområdet nyligen startats. Inom den gymnasiala utbildningen
låg tyngdpunkten i arbetet på utbildningsinsatser mot ungdomsarbetslöshet.

Beträffande det nordiska radio- och TV-samarbetet via satellit pågick
utredning, som förväntades bli offentliggjord senare i år. Debatten vid
nästa års session skulle därför komma att kunna baseras på både utredningsrapporten
och de remissyttranden som skulle inhämtas i anledning
av denna. Till nästa session förväntades också kunna presenteras en utvärdering
av det nordiska kultursamarbetet under den tid som kulturavtalet
varit i kraft.

Statsrådet Wikström avslutade sitt inlägg med att framföra att man
kunde vara skeptisk till mycket som sägs i internationellt samarbete om
förståelse och samarbete men det originella var att de vackra orden och
de högstämda fraserna i det nordiska samarbetet i hög grad motsvarades
av verkligheten.

Ingrid Sundberg noterade att alla var eniga om att kulturgemenskapen
är grunden för det nordiska samarbetet. Vidare noterades att det
nordiska samarbetet fortfarande var exklusivt i den betydelsen att tanken
på nordism inte genomsyrat vår vardag, inte var självklar i praktiska
sammanhang. Man borde nå ut till vardagsmänniskan och detta kunde
ske med hjälp av massmedia som var vårt allra bästa verktyg för att
sprida den nordiska samarbetstanken. Massmedia skulle ses inte som
kulturförstörare utan som kulturbärare.

Ingrid Sundberg kom också in på barnens ställning inom det nordiska
kultursamarbetet och ställde sig kritisk till den nordiska bamkulturrapport
som utarbetats av ministerrådet. Hon ansåg att inom kultursamarbetets
ram borde stimulans ges till produktion av alster som huvudsakligen
riktar sig till barn. Härigenom skulle barnen ges tillfälle till kvalitativt
goda kulturupplevelser och samtidigt förmedlas den nordiska gemenskapen,
en möjlighet som man inte fick försitta, ansåg Ingrid Sundberg.

Gunnar Richardson uppehöll sig vid forskningssamarbetet och ansåg
att en översyn av vilka forskningsområden som var bäst lämpade för ett
nordiskt samarbete borde göras och att man därvid borde ta fasta på de

Redog. 1978/79: 23

speciella förhållanden och förutsättningar som existerade i de olika länderna.
Ett samarbete borde etableras mellan kulturavtalets organ och de
nationella organen, framför allt forskningsråden. Gunnar Richardson
uttalade liksom flera andra talare sin tillfredsställelse över statsministrarnas
beslut i november 1978 om ett ökat nordiskt forskningssamarbete.
Beslutet fick dock inte tolkas så, att forskningen var ett område
ovanligt väl lämpat för nordiskt samarbete. Beslutet borde i stället uppfattas
så, att det var angeläget att de nordiska ländernas begränsade resurser
för forskning utnyttjades så effektivt som möjligt till nytta för utvecklingen
i de nordiska länderna.

Även Sture Palm berörde statsministrarnas beslut om ett nordiskt
forskningssamarbete. Sture Palm efterlyste i direktiven prioriteringar av
forskningsområdena och ansåg att den yttre miljön var ett område som
intog en absolut särställning i ett forskningssammanhang. Härvid åberopades
NFS’, Nordens fackliga samorganisations, synpunkter på ett växande
forskningsbehov på arbetslivets område och även på behovet av en
ökad demokratisering inom forskningen.

Sture Palm uppehöll sig också vid beteckningen av Nordiska rådet
som en ”papperstiger” och ansåg att denna inställning bottnade i ett
allvarligt informationsproblem. En bättre organisation av den nordiska
informationsverksamheten måste komma till stånd. Vissa organisatoriska
förändringar av mycket begränsad karaktär prövades för närvarande.
Den nuvarande organisationen hade inte varit tillräckligt effektiv. Nya
grepp krävdes på detta område för att det nordiska samarbetet skulle få
ett ökat genomslag. Härvid hänvisade Sture Palm också till hur informationsverksamheten
sker på andra håll, t. ex. inom EG, varifrån lärdom
kan hämtas.

Även Per Olof Sundman uttalade sig om vissa organisatoriska frågor
rörande det nordiska samarbetet och den kritik som riktats mot rådet
som ”papperstiger” och mot att alltför små och irrelevanta frågor tas
upp i rådet. Per Olof Sundman ansåg att under de elva år som han hade
varit med i Nordiska rådet hade pappersströmmen minskat och blivit
mera ”effektiv”. Vidare ansåg han att Nordiska rådet i stor utsträckning
skall syssla just med små ting. Det var nära nog meningen med rådet.
Det nordiska samarbetet är en addition av de små beslut som fattas,
av de små kliv som tas framåt. Liksom Ingrid Sundberg konstaterade
Per Olof Sundman att även om det ekonomiska samarbetet var omfattande
och betydelsefullt, måste man ha i minnet att samarbetet i det förgångna,
idag och i framtiden byggde på den kulturella gemenskapen.
Kulturgemenskapen var den grundval allt annat samarbete vilar på.

Per Olof Sundman uppehöll sig slutligen vid kulturbudgeten, f. n. ca
75 miljoner danska kronor. Han uttalade sin oro för 1980 års budget
som gav utrymme för en mycket blygsam aktivitetsökning.

Redog. 1978/79: 23

2.2 Saker förberedda av juridiska utskottet

2.2.1 Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet Till

juridiska utskottet hade hänvisats de delar av Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet (C 1), som behandlar
det nordiska samarbetet — ministerrådets verksamhet, samarbete på lagstiftningens
område, multinationella företags roll i de nordiska ländernas
ekonomi och organisatoriska förhållanden etc.

Utskottet uppehöll sig i sitt betänkande över berättelsen i år liksom tidigare
år vid det för det nordiska lagstiftningsarbetet helt centrala lagstiftningsprogrammet.
Intresset från utskottets sida var särskilt koncentrerat
kring genomförandet och vidareutvecklingen av detta program. Ministerrådets
ansträngningar under 1978 att genomföra programpunkterna
hade inte i alla delar varit helt resultatrika. Resultaten i form av
olika nordiska lagstiftningsinitiativ kunde betecknas som små. Utskottet
noterade dock att beträffande konsumentköp, datalagstiftning och på
det kriminalpolitiska området hade målsättningarna i lagstiftningsprogrammet
till stora delar uppfyllts. Utskottet var medvetet om att lagstiftningsarbetet
är tidskrävande men anmodade ministerrådet att verka
för att det pågående utredningsarbetet avslutades så att man kunde ta
ställning till flera och mera konkreta lagstiftningsprojekt.

Utskottet ägnade stort intresse åt den nordiska äktenskapslagstiftningen.
I sitt förslag till yttrande över berättelsen noterade utskottet de
upplysningar som ministerrådet givit om samarbetet beträffande äktenskapets
ekonomiska rättsverkningar och problemen som är knutna till
de icke-äktenskapliga förhållandena. Utskottet förväntade att ministerrådet,
i den omfattning som det visat sig finnas behov härav, skulle ta erforderliga
initiativ för att koordinera arbetet med förberedande av ny
lagstiftning. Detta borde ske på sådant sätt att såväl innehåll som tidpunkt
för lagförslagens framläggande sammanföll i länderna i så stor utsträckning
som möjligt.

Vidare ansåg utskottet att ministerrådet före nästa session borde medverka
till att likartade nationella lagar om godkännande av faderskapsavgörande
i ett annat nordiskt land genomförs i de nordiska länderna.
Utskottet ansåg också att samma myndighetsålder borde gälla i de nordiska
länderna och uppmanade ministerrådet att undersöka möjligheterna
för ett genomförande av sådan i alla de nordiska länderna.

Utskottet uppehöll sig också vid lagstiftningen rörande handelsrepresentanter
och föreslog i sitt yttrande att ministerrådet till nästa session
skulle lämna en redogörelse för arbetet i den svenska utredningen om
kommissionslagstiftning, särskilt om leglerna för handelsrepresentanters
verksamhet, med hänsyn till om det under arbetets gång hade framkommit
upplysningar som motiverade ett bredare nordiskt samarbete. Minis -

Redog. 1978/79: 23

terrådet anmodades vidare att i nästa års berättelse redogöra för det pågående
reformarbetet beträffande försäkringsavtalslagstiftningen.

Enligt utskottets uppfattning borde det nordiska samarbetet beträffande
produktansvar återupptas i syfte att få till stånd en likartad inställning
till innehållet i en kommande lagstiftning. Utskottet fann det betydelsefullt
att enhetliga regler skapades på detta område på grund av
bl. a. de nära handelsförbindelserna mellan länderna.

Utskottet noterade med tillfredsställelse att ett helt nytt ämnesområde
hade tagits upp i ministerrådsberättelsen, nämligen de ersättningsrättsliga
problemen i anslutning till miljöskador. Detta var särskilt glädjande
eftersom ministerrådet i år varit återhållsamt med att uppta nya projekt
inom lagstiftningsprogrammet. Utskottet ansåg att ministerrådet före
nästa session borde etablera ett nordiskt samarbete beträffande regler
om ersättning vid miljöskador med syfte att snarast åstadkomma gemensamt
underlag för nationella bestämmelser härom.

Beträffande samarbetet kring datafrågorna hemställde utskottet att
ministerrådet till nästa session skulle redogöra för det nordiska samarbetet
inom datalagstiftningen och härvid orientera om samarbetet mellan
de befintliga tillsynsmyndigheterna på området i Danmark, Norge och
Sverige.

Slutligen uppmanade utskottet ministerrådet att till nästa session redogöra
för övervägandena i Nordiska straffrättskommittén beträffande
frågan om ändringar i sanktionssystemet och införande av alternativ till
frihetsstraff. Samtidigt borde ministerrådet medverka till att straffrättskommitténs
arbete påskyndades.

Rådet antog förslaget till yttrande (nr 4) med 46 röster mot 2. 1 medlem
avstod från att rösta.

2.2.2 Nordiskt datasamarbete

I ett medlemsförslag om ett nordiskt dataråd, väckt av bl. a. Erik
Adamsson, hade hemställts att rådet rekommenderar ministerrådet att
undersöka möjligheterna att inrätta ett nordiskt dataråd.

Utskottet noterade att i dag inte finns någon samlad lösning på de problem
beträffande säkerhet och sårbarhet som medlemsförslaget aktualiserar.
En utbredd osäkerhetskänsla spåras också i frågan om på vilket
sätt de politiskt ansvariga garanterar att datatekniken fortsättningsvis
utnyttjas av samhället till gagn för befolkningen, och att det inte är datatekniken
som i samhället utnyttjas eller missbrukas till fördel för intressen
som utifrån samhällets synpunkt inte är eftersträvansvärda. Nordiska
rådet borde därför visa sin vilja att gå i spetsen för det nordiska
samarbetet och söka få samarbetet etablerat på en så tidig tidpunkt som
möjligt. Frågorna borde underkastas en grundlig undersökning av ministerrådet
Utskottet ville inte för närvarande föreslå att ett nordiskt dataråd
inrättades i enlighet med förslagsställarnas önskemål utan önskade

Redog. 1978/79: 23

i första hand endast en närmare värdering av de resta problemens omfattning
och en möjlig värdering av deras mest ändamålsenliga lösning.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13) till
ministerrådet att före rådets 28:e session 1980 undersöka behovet av
och möjligheterna för ett nordiskt samarbete beträffande dels de säkerhets-
och sårbarhetsaspekter som samhället bör ha uppmärksamheten
riktad mot vid användande av modem datateknik, dels det ökade behovet
av sådan säker information om datatekniken och följderna av dess
användning som är nödvändig för att de politiskt ansvariga myndigheterna
och allmänheten skall kunna bedöma och påverka utvecklingen
och användningen av elektronisk databehandlingsteknik i samhället.

2.2.3 Nordiska rådet — självständig representation i rådet och utredning
om rådets organisation och verksamhetsformer

Utskottet föreslog att rådet inte skulle företa sig något med anledning
av ett medlemsförslag om utredning om Nordiska rådets organisation
och verksamhetsformer. I medlemsförslaget, väckt av bl. a. KjellOlof
Feldt och Sture Palm, hade hemställts att rådet uppdrar åt presidiet
att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga
förslag om rationaliseringar vad avser organisation och verksamhetsformer.

Utskottet noterade att de i medlemsförslaget aktualiserade frågorna
redan var eller förväntades bli föremål för utredning inom rådets presidium
eller budgetkommitté. Budgetkommitténs arbete skulle leda till
initiativ som utan tvekan ville stärka rådets ställning. Presidiets övervägande
skulle komma att ge underlag för ställningstagande till om det
fanns behov av ändringar i rådets organisation. Såvitt gällde dechargefrågan
konstaterade utskottet att denna var föremål för överväganden
inom budgetkommittén i anslutning till frågan om rådets granskande
och kontrollerande uppgift. Med hänvisning härtill ansåg sig utskottet
för närvarande inte vilja ta några initiativ till utredning i denna fråga.

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag att inte företa sig något
i anledning av medlemsförslaget.

I ett medlemsförslag om självständig färöisk representation i Nordiska
rådet hade hemställts att rådet skulle rekommendera presidiet att utarbeta
och förelägga rådet förslag om sådana ändringar i avtalet om Nordiska
rådet att Färöarna blev självständig medlem av rådet, likställt med
övriga medlemmar i rådet.

Utskottet hänvisade till samma motiv som anförts i ett betänkande
1978 i samma ärende, nämligen att det nordiska samarbetet på politiskt
plan borde liksom hittills äga rum mellan suveräna staters folkrepresentationer
och regeringar.

Till betänkandet hade Eivor Marklund, som suppleant för Lars Wer -

Redog. 1978/79: 23

ner i utskottet, anmält reservation och hemställt om en utredning i
överensstämmelse med förslagsställarnas önskemål.

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag att inte företa sig något
med anledning av medlemsförslaget. Utskottets förslag godkändes med
41 röster mot 12 (däribland Lars Wemer). 3 medlemmar avstod från att
rösta.

2.2.4 Jägarkompetens

I ett medlemsförslag hade bl. a. Rolf Sellgren och Håkan Winberg
hemställt att rådet rekommenderar ministerrådet att samordna de nordiska
ländernas regler om jägarkompetens.

Utskottet ansåg att de nordiska länderna ömsesidigt borde erkänna
varandras jaktprov med den verkan att det av nordiska medborgare
som önskar jaga i annat nordiskt land inte kan krävas att de skall ha avlagt
jaktprov i jaktlandet, om de är i besittning av jägarkompetens i ett
annat nordiskt land. En ordning av detta slag borde kombineras med
viss harmonisering av innehållet i det prov som skall avläggas före förvärv
av jägarkompetens.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till ministerrådet
(nr 14) att undersöka möjligheterna för att samordna de nordiska
ländernas regler om jägarkompetens på sådant sätt att det vid förvärv
av jakträtt fastslås, att jägarkompetens som förvärvats av medborgare i
ett nordiskt land är likvärdig med jägarkompetens som förvärvats i annat
nordiskt land. Rekommendationen antogs med 45 röster mot 1.

2.2.5 Förbud mot tobaks- och alkoholreklam

På utskottets förslag beslöt rådet att för rådets del anse rekommendation
nr 12/1972 angående förbud mot tobaksreklam slutbehandlad.
Utskottet hänvisade till den 1978 antagna rekommendationen angående
samarbete om tobaksupplysning, av vilken framgick att informationsverksamheten
sedan 1975 intensifierats och att nordiska socialpolitiska
kommittén hade givit ministerrådssekretariatet i uppgift att följa det
reformarbete, som har ägt rum sedan 1975. Rekommendationens syfte
ansågs uppfyllt.

Rådet beslöt likaså på utskottets förslag att för rådets del anse rekommendation
nr 2/1974 angående nordiskt förbud mot alkoholreklam
slutbehandlad. Utskottet konstaterade att med undantag för Danmark
skulle i de nordiska länderna under 1979 införas vidsträckta restriktioner
mot alkoholreklam. För Danmarks del kunde inte förväntas, att rekommendationen
om ett reklamförbud skulle kunna genomföras. Utskottet
konstaterade också, att de ökade insatser som görs i alla de nordiska
länderna för att upplysa om alkoholens skadliga verkningar i stor
utsträckning riktas till ungdomen. Utskottet ansåg rckomendationens
syfte uppfyllt så långt som detta var möjligt för närvarande.

Redog. 1978/79: 23

2.2.6 Medborgarskapsregler

Mot bakgrund av meddelandet om rekommendation nr 16/1976 angående
ändrade medborgarskapsregler rörande nordbor ställde Erik
Adamsson en fråga till ministerrådet om vilka konkreta förslag som
skulle komma att framläggas med anledning av denna rekommendation
i vad den avsåg sänkt naturalisationstid för nordbor. Av svaret
framgick, att Finland och Sverige har en uppehållstid på två år som
krav för nordiska medborgare att uppnå medborgarskap i ett annat nordiskt
land vid naturalisering. Ministerrådet ansåg det i princip vara en
fördel om boendetidskravet vid naturalisering av nordiska medborgare
kunde vara detsamma i alla de nordiska länderna. Mot bakgrund av en
generell önskan om största möjliga likhet i lagstiftningen på detta område
avsåg ministerrådet att anmoda de nordiska länderna att vid en
framtida revision av lagstiftningen rörande medborgarskap ta upp
frågan om en tvåårig naturalisationstid för nordiska medborgare.

2.2.7 Förvärv av fast egendom

En dansk medlem ställde fråga till ministerrådet om det inte fanns
anledning att försöka genomföra gemensamma regler i de nordiska
länderna för förvärv av fast egendom i syfte att ge nordiska medborgare
samma ställning som landets egna medborgare. Av svaret framgick, att
det i samtliga länder krävs tillstånd av myndighet för sådant förvärv.
Kravet gäller även för nordiska medborgare. En liberal praxis torde
tillämpas för nordiska medborgare, vare sig det gäller fastighet för bosättning
eller för fritidsändamål.

2.3 Saker förberedda av kulturutskottet

2.3.1 Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet Till

kulturutskottet hade hänvisats de delar av Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet (C 1), som behandlar
Det nordiska samarbetet — ministerrådets verksamhet, Kulturellt samarbete
och Organisatoriska förhållanden.

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse framförde kulturutskottet
inledningsvis synpunkter på förutom själva berättelsen även på
de med anledning av fjolårets yttranden vidtagna åtgärderna från ministerrådets
sida. Bl. a. uppehöll sig utskottet vid den studie om utbildning
och arbetslöshet beträffande 16—19-åringar som utförts. Studien
avsåg ett nordiskt utbyte av erfarenheter mellan respektive myndigheter
om åtgärder som vidtagits på nationellt plan rörande detta gemensamma
problem. Utskottet ansåg att studien borde ges hög prioritet samt att

Redog. 1978/79: 23

snabba och konkreta åtgärder borde vidtas på basis av den genomförda
studien.

Förslag till handlingsprogram för inriktningen av det stöd till nordiskt
forskningssamarbete som kanaliseras genom den nordiska kulturbudgeten
hade förelagts utskottet. Utskottet förväntade sig emellertid
en ytterligare bearbetning av programmet så att en slutlig lösning av
frågan om ansvarsfördelningen mellan kulturavtalets organ och de nordiska
forskningsråden snarast möjligt uppnåddes. I detta sammanhang
efterlyste utskottet en redogörelse av forskningsråden om riktlinjerna
och principerna för stöd till nordiska forskningsprojekt. Forskningsråden
hade vid behandlingen av förslaget till handlingsprogram för
forskningssamarbetet yttrat att finansieringen av samnordiska forskningsprojekt
primärt var forskningsrådens ansvar. Utskottet noterade
också att Nordiska kulturfondens styrelse efter förslag från kulturutskottet
beslutat fästa särskild uppmärksamhet vid ansökan om stöd till
projekt angående barn och kultur, detta med anledning av det internationella
bamåret 1979.

Såvitt gällde själva ministerrådsberättelsen framhöll utskottet i sitt
förslag till yttrande, att den påbörjade evalueringen av det nordiska kultursamarbetet
1972—1978 hittills hade förlöpt tillfredsställande och att
den borde fortsättas enligt uppgjorda planer med sikte på en utveckling
av kultursamarbetets riktlinjer. Utskottet underströk att informationen
om det nordiska kultursamarbetet var av stor betydelse på grund av
detta samarbetes speciella karaktär och att den därför borde ägnas fortsatt
allvarlig uppmärksamhet i enlighet med framlagda förslag. Utskottet
hänsyftade här speciellt på det stora antalet utredningar och undersökningar
som gjorts inom utbildningsområdet.

I samband med den högre utbildningen uppmärksammade utskottet
problem rörande examensgiltigheten såvitt gällde ekonomutbildningen.
Utbildningens olika längd och allmänna inriktning kunde nämligen orsaka
finländska och även norska ekonomer med svensk ekonomutbildning
svårigheter vid återkomsten till hemlandet. Det fanns därför behov
av att göra jämförelser mellan den finländska och den svenska ekonomonexamen.
Sådana jämförelser var behövliga också inom andra sektorer,
varför utskottet föreslog att en studie över jämförbarheten mellan
nordiska examina utarbetades.

Utskottet uppehöll sig också vid frågan om behovet av en samlad värdering
av erfarenheter av kultursamarbetet under den femårsperiod som
kulturavtalet varit i kraft.

Slutligen framhöll utskottet i sitt förslag till yttrande att när det gällde
det allmänkulturella området, där nu ett handlingsprogram förelåg,
gav de genomförda utredningarna en god grund för vidare beslut i enlighet
med rådets intentioner på det sätt de uttryckts i olika rekommen -

Redog. 1978/79: 23

dationer. Rådet antog förslaget till yttrande (nr 5) med 50 röster. 1
medlem avstod från att rösta.

2.3.2 Utbildningssamarbete

Mot bakgrund av att Sveriges riksdag år 1975 beslutat att målet för
utbildningen av invandrarbarn borde vara att främja aktiv tvåspråkighet
hade fråga ställts till Sveriges regering av en finländsk medlem huruvida
regeringen hade för avsikt att vidta sådana åtgärder att den
av Sveriges riksdag och regering fastställda valfriheten för invandrare
beträffande den kulturella identiteten kunde förverkligas för de
finskspråkiga invandrarnas del inom den praktiska skolpolitiken. Av
svaret, som lämnades av statsrådet Birgit Rodhe, framgick bl. a. att regeringen
föreslagit en sänkning av åldern för statsbidrag till hemspråksträning
i förskolan från 6 till 5 år och en sammanslagning av resurserna
för hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska för
att ge kommunerna möjlighet att i grundskolan prioritera hemspråksundervisningen
i lägre åldrar. Vidare skulle anordnas dels en lågstadielärarutbildning,
dels en mellanstadielärarutbildning med 24 platser vardera
för studerande med finska som modersmål. Ökat stöd till produktion
av läromedel på invandrarnas hemspråk hade även föreslagits. Åtgärder
behövdes också utanför skolpolitikens område såsom stöd till
finsk amatörverksamhet och bidrag till folkbibliotekens inköp av litteratur
på invandrar- och minoritetsspråk.

I ett medlemsförslag om yrkesutbildning för ungdom m. fl. grupper,
väckt av bl. a. Knut Johansson och Sture Palm, hade hemställts, att rådet
rekommenderar Nordiska ministerrådet att genomföra en kartläggning
av sådana i lag eller avtal fastställda regler med anknytning till
den grundläggande yrkesutbildningen, vilka utgör ett hinder för arbetskraftens
fria rörlighet de nordiska länderna emellan.

I betänkandet framfördes att utskottet i olika sammanhang kraftigt
understrukit vikten av ett intensifierat nordiskt samarbete på yrkesutbildningens
område. Skälet härtill var utskottets oro inför den stigande
ungdomsarbetslösheten. Utvecklingen av yrkesutbildningen i de enskilda
länderna hade varit sådan, att det hade uppstått skillnader i frågan om
lärlingsbestämmelser, kompetensregler etc., vilket hade bidragit till svårigheter
för dem som velat utnyttja den fria nordiska arbetsmarknaden.
Utskottet framhöll att det var viktigt att den fortsatta utvecklingen av
yrkesubildningen i de enskilda länderna samordnades bättre på nordiskt
plan än hittills. Utgångspunkten borde vara att olikheterna i respektive
lands yrkesutbildning accepterades sådana de var. De nordiska länderna
borde sträva efter ett fastare samarbete så långt som möjligt för att
uppnå en likartad utveckling.

Det fortsatta arbetet med samordnning av yrkesutbildningen i Nor -

2 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 23

Redog. 1978/79: 23

den borde lämpligen enligt utskottet ta sin utgångspunkt i en kartläggning
av existerande problem.

Utskottet framförde vidare att en sådan kartläggning borde gälla inte
bara sådana i lag eller avtal fastställda regler rörande den grundläggande
yrkesutbildningen som utgör ett hinder för arbetskraftens rörlighet
utan också skillnader mellan läroplaner såväl inom som utom gymnasieskolan.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 18) till
ministerrådet att a )genomföra en kartläggning av sådana i lag eller
avtal fastställda regler med anknytning till den grundläggande yrkesutbildningen,
vilka utgör hinder för arbetskraftens rörlighet mellan de
nordiska länderna samt att b) intensifiera det nordiska samarbetet på
yrkesutbildningens område.

Ett medlemsförslag om gemensam nordisk arbetsmarknad för lärare
hade väckts av bl. a. Ingrid Sundberg och Per Olof Sundman. Utskottet
noterade i sitt betänkande över medlemsförslaget att det fanns behov av
en ordning som gjorde det möjligt för lärare att på samma villkor som
i hemlandet ta tjänst i annat nordiskt land. Även om det rörde sig om
en relativt liten grupp nordbor, var det viktigt att det snarast etablerades
en gemensam arbetsmarknad för dem för att bereda lärarna samma
möjlighet att söka tjänst i annat nordiskt land som redan många andra
yrkesgrupper hade — t. ex. läkare, tandläkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster
och farmaceuter — men även för att därigenom stärka den
nordiska gemenskapen.

En konvention om gemensam arbetsmarknad för lärare förutsatte
godkännande av examen avlagd i annat nordiskt land än inflyttningslandet.
Utskottet ansåg att i och med att examensgiltigheten i princip
erkänts inom ramen för det nordiska kulturavtalet, borde därmed förknippade
problem kunna lösas på ett praktiskt plan. Hänsyn måste t. ex.
tas till de olika kompetens- och behörighetskraven, i den mån dessa
skiljde sig från dem som gällde i det andra landet. Dessutom krävdes
dokumenterade kunskaper i inflyttningslandets språk, även i vissa fall
i dess kultur, historia och samhällsliv. Utskottet fann det självklart att
lärare borde tillförsäkras samma löne- och anställningsvillkor samt socialskydd
som inflyttningslandets egna medborgare på motsvarande poster.

Likaså borde tjänstgöring i annat nordiskt land tillmätas samma meritvärde
som motsvarande tjänstgöring i inflyttningslandet. Utskottet
uteslöt inte att en utvidgning av den gemensamma arbetsmarknaden till
att gälla lärare verksamt kunde bidra till att framgångsrikt genomföra
hemspråksundervisningen i Sverige.

Rådet antog på förslag av utskottet en rekommendation (nr 19) till
ministerrådet att vidta åtgärder för att åstadkomma en nordisk konven -

Redog. 1978/79:23

tion om gemensam arbetsmarknad för lärare. Rekommendationen antogs
med 45 röster. 1 medlem avstod från att rösta.

I ett medlemsförslag om en nordisk folkhögskola i Västnorge, väckt
av bl. a. Eric Carlsson och Per Olof Sundman, hemställdes att rådet
rekommenderar ministerrådet att utreda om och på vilket sätt det kan
skapas en nordisk folkhögskola i Västnorge med särskild vikt på det
historiska och kulturella sambandet mellan Island, Färöarna och resten
av Norden.

Utskottet ställde sig positivt till den föreslagna utredningen. Bl. a.
borde det undersökas om den idémässiga grundvalen för undervisningen
var tillräckligt hållbar, om elevunderlaget, såväl det nationella som det
nordiska, var tillräckligt och hur finansieringen skulle ordnas.

Eftersom den ledande tanken i förslaget var förstärkning av förbindelserna
mellan ytterområdena och det övriga Norden fann utskottet,
för den händelse tanken på en särskild folkhögskola av någon orsak
var omöjlig att realisera, att utredningen borde lägga fram alternativa
förslag till åtgärder för att tillgodose medlemsförslagets syfte.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 21) till
ministerrådet att utreda möjligheterna till att i Västnorge upprätta en
nordisk folkhögskola eller annan lämplig institution med särskild vikt
på det historiska och kulturella sambandet mellan Island, Färöarna och
det övriga Norden. Rekommendationen antogs med 46 röster. 2 medlemmar
avstod från att rösta .

2.3.3 Forskningssamarbete

Ett medlemsförslag om nordiskt samarbete rörande medicinsk genetik
hade väctks av bl. a. Bertil Jonasson, Jan-Ivan Nilsson och Per Olof
Sundman. I medlemsförslaget hade hemställts om en rekommendation
till ministerrådet att inrätta ett ”flytande nordiskt institut” för medicinsk
genetik med särskild inriktning på genetiska skaderisker.

Utskottet anförde i sitt betänkande över medlemsförslaget att det i
de nordiska länderna krävdes ökade satsningar på såväl medicinsk-genetisk
som allmängenetisk forskning samt utbildning. Människan utsätts
i allt högre grad för genetiska skaderisker, vilka enligt forskarna
kunde ta sig uttryck i bl. a. ökad benägenhet för cancer, ett ökat antal
missfall och för tidiga födslar. Det nationella stödet till den humangenetiska
forskningen och utbildningen borde utökas väsentligt. För att
kunna utnyttja dessa nationella satsningar på bästa sätt borde det nordiska
samarbetet inom såväl forskning som utbildning på området effektiviseras
och byggas ut. Såvitt gällde organisationen av ett samarbete
på detta område föreslog utskottet tillsättandet av en nordisk planeringsgrupp
för humangenetisk forskning. Denna grupp borde enligt
utskottet ges i uppdrag att kartlägga utbildningens och forskningens
nuläge och resurser samt behovet av utbildning och forskning i de en -

Redog. 1978/79: 23

skilda länderna. Vidare borde gruppen kartlägga sådana problemområden
samt utbildnings- och forskningsuppgifter, där det skulle vara ändamålsenligt
med ett nordiskt samarbete.

Rådet antog på förslag av utskottet en erkommendation (nr 17) till
ministerrådet att på basen av genomförd utredning lägga fram förslag
till ett organiserat nordiskt samarbete inom den medicinska genetiken
med särskild inriktning på genetiska skaderisker.

Av meddelandet om rekommendation nr 19/1972 angående samarbete
på veterinärmedicinens område framgick att den nordiska utredningen
rörande samarbetet på veterinärmedicinens område i april 1977 avlämnat
sitt betänkande. Vidare framgick av meddelandet att man inom de
olika nationella administrationerna och inom olika nordiska organ för
närvarande skulle överväga hur de av utredningen framlagda förslagen
skulle kunna genomföras. Kulturutskottet, som behandlat betänkandet,
hade beslutat uttala sitt stöd för nordiskt samarbete inom den högre
lantbruksutbildningen och forskningen i enlighet med den företagna utredningens
förslag. Mot bakgrund av att den av rådet föreslagna utredningen
genomförts ansåg utskottet att ytterligare åtgärder ej var påkallade.
På förslag av utskottet beslöt rådet anse rekommendationen för
sin del slutbehandlad.

2.3.4 Allmänkultur ellt samarbete

Mot bakgrund av att Nordiska ministerrådet i mars 1977 hade fattat
beslut om att inrätta ett nordiskt språksekretariat hade fråga ställts av
Per Olof Sundman om vilka åtgärder regeringarna hade vidtagit för att
respektive nationella språknämnder garanterades de utvecklingsmöjligheter
som beslutet om inrättandet av ett nordiskt språksekretariat förutsätter.
Av svaret, som avgavs av statsrådet Jan-Erik Wikström, framgick
att ministerrådet uttalat sitt principiella stöd för att jämsides med
inrättandet av ett nordiskt språksekretariat skulle en viss förstärkning
av de nationella språknämnderna ske. Vidare framförde statsrådet Wikström
att en omdisponering av tjänster hade vidtagits i Finland för att
förstärka den nationella administrationen på området. I Sverige hade i
årets budgetproposition tagits upp en ny tjänst som forskningsassistent
för nordiska frågor i svenska språknämnden. I övriga länder hade förslag
om nya tjänster ännu inte framlagts, vilket inte skulle tolkas som
någon förändrad hållning till det nordiska språksamarbetet. Ministerrådet
skulle fortsätta att arbeta för att beslutet om nordiskt språksamarbete
blev förverkligat enligt de ursprungliga riktlinjerna.

En finländsk medlem hade väckt ett medlemsförslag, i vilket hemställdes
att rådet rekommenderar ministerrådet att låta undersöka möjligheterna
att upprätta ett Nordens institut på Åland.

Utskottet noterade i sitt betänkande över förslaget den verksamhet
som bedrevs vid Nordens hus i Reykjavik, vid Nordiskt samiskt institut
i Kautokeino och den som avsågs att bedrivas vid Nordens hus i Tors -

Redog. 1978/79: 23

havn. Samtliga dessa institut låg i ytterområden inom Norden till skillnad
från Åland med dess centrala placering i Norden. De förbättrade
kommunikationerna till Åland från Finland och Sverige hade naturligtvis
varit en stor fördel, men samtidigt inneburit starkt tryck på den
åländska kulturen och dess olika yttringar. Kommunikationerna hade
däremot enligt åländsk uppfattning inte inneburit nämnvärda lättnader
när det gällde att utvidga kontakterna med de övriga nordiska länderna.
Vid besök på Åland hade utskottet kunnat konstatera att landskapet
i förhållande till storlek och folkmängd unppvisade ett rikt och livaktigt
kulturliv, som gav Åland dess kulturella prägel. Samtidigt hade utskottet
blivit medvetet om att denna särprägel riskerade att gå förlorad
under ett tilltagande tryck utifrån. Utskottet fann därför att förutsättningarna
för ett nordiskt institut på Åland borde utredas. Utgångspunkten
för en sådan utredning borde vara det nordiska kultursamarbetets
allmänna strävan att försöka bevara och förstärka det kulturella
särdraget i de nordiska länderna.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 16) till
ministerrådet att utreda förutsättningarna för ett Nordens institut på
Åland. Rekommendationen antogs med 49 röster mot 1.

I ett medlemsförslag om inrättandet av ett nordiskt sekretariat för
biblioteksfrågor, väckt av bl. a. Ingrid Sundberg och Per Olof Sundman,
hade hemställts om en rekommendation till ministerrådet att medverka
till att ett nordiskt sekretariat för biblioteksfrågor inrättas under
en 3-årig försöksperiod .

Kulturutskottet konstaterade i sitt betänkande att det fanns behov av
att utveckla det nordiska samarbetet på biblioteksområdet utöver det
som inom kuluravtalets ram bedrevs mellan forskningsbiblioteken. Utskottet
avsåg härmed samarbetet mellan folkbiblioteken, som borde utvecklas
till att omfatta även skolbiblioteken. Utskottet ansåg det inte
möjligt att i detta skede ta ställning till hur det nordiska bibliotekssamarbetet
bättre skulle kunna utbyggas eller vilka av de föreslagna organen
— NORDINFO (Nordiskt samarbetsorgan för vetenskaplig information),
Nordens folkliga akademi eller sekretariatet för nordiskt kulturellt
samarbete — som bäst lämpade sig att handha de föreslagna
uppgifterna. Som angelägna samarbetsuppgifter nämndes bl. a. behovet
av likformig statistikredovisning inom biblioteksområdet, biblioteksservice
för barn och ungdom liksom för invandrare och minoritetsgrupper,
vetenskaplig informationsförsörjning och biblioteksservice för
studerande och forskare samt bibliografiskt samarbete.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 15) till
ministerrådet att utreda förutsättningarna för ett utökat nordiskt samarbete
på biblioteksområdet, särskilt inom folkbildningssektom.

I ett medlemsförslag om arrangerande av en samnordisk konferens
om barnkultur samt om produktion och förmedling av samnordiska kulturtjänster
för barn hemställdes att rådet skulle rekommendera a) sitt

Redog. 1978/79: 23

presidium att under FN:s barnår arrangera en konferens som behandlar
barnkulturen samt b) Nordiska ministerrådet att skapa förutsättningar
för ett permanent samarbete med uppgift att producera och förmedla
samnordiska kulturtjänster för barn.

Mot bakgrund av att ett flertal konferenser om barnkultur skulle
komma att äga rum under det internationella bamåret ansåg utskottet
att det inte var meningsfullt att under det inledda barnåret anordna en
konferens om barnkultur. Detta uteslöt emellertid inte att en konferens
med barnet som tema kunde anordnas av rådet vid någon annan tidpunkt.
Däremot fann utskottet att medlemsförslagets andra del om samarbete
kring produktion och distribution av samnordiska kulturtjänster
för barn borde stödjas. Utskottet erinrade om att rådet på förslag av
kulturutskottet år 1976 antagit en rekommendation till ministerrådet
att på grundval av pågående utredningsarbete lägga fram konkreta planer
för utveckling av samarbetet på barnkulturens område. En nordisk
barnkulturrapport hade nu lagts fram (NU A 1978: 10). Kulturutskottet
biträdde i princip de av den nordiska bamkulturgruppen framställda
förslagen till konkreta åtgärder, vilka inom ramen för det nordiska
kultursamarbetet skulle verkställas för att förbättra barns kultursituation.
Ett förverkligande av dessa förslag skulle enligt utskottets uppfattning
vara helt i linje med det föreliggande medlemsförslagets andra
syftemål, nämligen att skapa förutsättningar för ett permanent samarbete
kring produktion och distribution av samnordiska kulturtjänster
för barn.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 20) till
ministerrådet att intensifiera det nordiska samarbetet kring barn och
kultur genom att tillsätta en särskild kommitté för bamkulturfrågor
och genom att upprätta en särskild stödordning för detta samarbete, i
båda fallen för en försöksperiod på tre år. Rekommendationen antogs
med 48 röster. 2 medlemmar avstod från att rösta.

I ett medlemsförslag om nordiskt samarbete om lättläst (LL) litteratur
hade bl. a. Eric Carlsson, Karl-Erik Häll, Sture Palm, Olof Palme,
Ingrid Sundberg och Per Olof Sundman hemställt att rådet skulle rekommendera
ministerrådet att 1) ställa medel till förfogande, dels för
regelbunden konferens- och seminarieverksamhet på LL-litteraturens
område, dels som projektstöd till författare, illustratörer m. fl. för LLstudier
och/eller LL-produktion och dels för forsknings- och utvärderingsprojekt,
2) tillsätta en nordisk kommitté för LL-litteratur.

Kulturutskottet framförde i sitt betänkande att det förelåg behov av
nordisk samarbete såvitt gällde lättläst litteratur och tillrättalagd litteratur.
Utskottet ansåg också att området var väl ägnat för samarbete.
Problemen i de enskilda länderna var stora och mångskiftande. Vissa
delar av området var ännu så gott som helt obearbetade. Det fanns
behov av stora insatser av forskare, författare, bildkonstnärer, förlag,

Redog. 1978/79: 23

bibliotek osv. för att de läshämmades behov av böcker skulle kunna tillgodoses
på ett tillfredsställande sätt och att lättläst litteratur av olika
slag skulle bli ett läsvärt alternativ. Då det inte var klart hur detta samarbete
skulle utformas, ansåg utskottet att medlemsförslaget inte kunde
tillstyrkas i den form det nu förelåg. Utskottet fann det nödvändigt
med en grundlig utredning av hela problemkomplexet, omfattande en
beskrivning av nuläget, behovet av åtgärder på nationellt och nordiskt
plan, konkreta förslag till samarbete, samt förslag till organisering av
detta.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 22) till
ministerrådet att utreda behovet av och möjligheterna till nordiskt
samarbete kring lättläst litteratur.

Av meddelandet om rekommendation nr 7/1966 angående vuxenundervisning
i radio och TV framgick att radiobolagens undervisningsavdelningar
beslutat inom respektive bolag föreslå en nordisk samproduktion
inom vuxenutbildningsområdet. Enligt förslaget skulle den första
satsningen gälla en nybörjarkurs i engelska. Arbetet med att utveckla
det nordiska samarbetet inom vuxenutbildningen i radio och TV vidarefördes
alltså nu i de nordiska radiobolagens undervisningsavdelningar.
Kulturutskottet uttalade sin tillfredsställelse över detta, samt en förhoppning
om att resultaten av den ovannämnda satsningen skulle vara
så positiva att de ledde till nya samarbetsinitiativ. Utskottet konstaterade
att syftet med rekommendationen förverkligats i tillfredsställande
grad. På förslag av uskottet beslöt rådet därför anse rekommendationen
för sin del slutbehandlad.

Vid behandlingen av meddelandet av rekommendation nr 17/1969
angående samarbete på musikterapins område noterade utskottet att
det projekt som startats 1972 resulterat i en rapport, som överlämnats
till ledningsgruppen för nordiskt skolsamarbete och dess kontaktgrupp
för specialundervisning. Kontaktgruppen var tveksam till det ändamålsenliga
i att fortsätta arbetet. Gruppen ansåg dock att det arbete
som hittills utförts var till nytta vid den nationella planeringen av åtgärder
inom specialundervisningen. Rapporten hade överlämnats till den
centrala skolmyndigheten i respektive land för kännedom och bruk.
Utskottet fann att syftet med rekommendationen kunnat förverkligas i
viss utsträckning. På förslag av utskottet beslöt rådet för sin del anse
rekommendationen slutbehandlad.

2.4 Saker förberedda av social- och miljöutskottet

2.4.1 Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet Till

social- och miljöutskottet hade hänvisats de delar av Nordiska
ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet (C 1), som

Redog. 1978/79: 23

behandlar det nordiska samarbetet — ministerrådets verksamhet, socialpolitiskt
samarbete, samarbete i arbetsmarknadsfrågor, samarbete i
arbetsmiljöfrågor, miljövårdssamarbete, jämställdhetsfrågor samt organisatoriska
förhållanden.

En redovisning av utskottets synpunkter på de olika avsnitten återfinns
nedan under rubrikerna social- och hälsovårdsfrågor, arbetsmarknadsfrågor
och miljövårdsfrågor.

I utskottets förslag till rådets yttrande underströks inledningsvis att
större samarbetsfrågor borde föreläggas Nordiska rådet i form av ministerrådsförslag.
Överenskommelse borde ingås mellan rådspresidiet
och ministerrådet om en normalprocedur för behandling av dylika samarbetsfrågor.
Vidare borde övervägas en behandlingsordning som gjorde
det möjligt att överlämna de olika fackkapitlen i ministerrådsberättelsen
till Nordiska rådet vid en tidigare tidpunkt. Enligt utskottet saknades
i de årliga berättelser som avlämnats till Nordiska rådet av institutioner,
nämnder och andra samarbetsorgan i vissa fall värdefull information.
Rapporteringssystemet borde därför ses över i sin helhet.

Vad gällde de olika delområdena framhöll utskottet bl. a. att arbetet
med att revidera den nordiska trygghetskonventionen borde avslutas
1979 och en samlad rapportering därom avges till Nordiska rådet. Vidare
framhölls att verksamheten inom Nordiska nämnden för handikappfrågor
borde permanentas efter försöksperiodens utgång. Utredningen
om utvidgning av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden till ytterligare
kategorier av social- och medicinalpersonal borde slutföras under
år 1979. Det borde övervägas att samla de nödvändiga bestämmelserna
inom ramen för en och samma överenskommelse. Vidare efterlystes
skyndsamt slutförande av utredningen om gemensam nordisk vidare-
och efterutbildning för social- och medicinalpersonal.

För att effektivisera det nordiska arbetsmarknadssamarbetet borde
ett fristående nordiskt forsknings- och utredningsinstitut inrättas. Vidare
borde datorbaserad registrering av pågående och avslutad arbetsmarknadsforskning
övervägas. Dessutom uttalades, att en rådgivande kommitté
för arbetsmiljöforskning med deltagande av arbetsmarknadens
parter borde inrättas under år 1979.

Beträffande miljövården uttalades att miljövårdslagstiftningen i de
nordiska länderna borde göras enhetlig.

Slutligen framhölls att samarbetet i jämställdhetsfrågor borde präglas
av uppslagsrikedom och initiativkraft och vara inriktat på konkreta åtgärder
samt att ansvaret för det nordiska samarbetet i jämställdhetsfrågor
borde handhas av en självständig ämbetsmannakommitté. Till
denna kunde knytas en rådgivande kommitté bestående av företrädare
för arbetsmarknadens parter, kvinnoorganisationer och eventuellt för
forskningen. Rådet antog utskottets förslag till yttrande med 57 röster.

Redog. 1978/79: 23

2.4.2 Social- och hälsovårdsfrågor

I sitt betänkande angående ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet noterade utskottet med tillfredsställelse det samarbete
som utvecklat sig mellan utskottet och social- och hälsovårdsministrama.
Utskottet hade följt utvecklingen av samarbetet inom ramen för det
1977 antagna programmet för samarbete på social- och hälsovårdsområdet
och konstaterade att socialministrarna även tagit upp temat ”Det
ökande antalet äldre i samhället”. Utskottet fann detta riktigt och erinrade
om att ett medlemsförslag som berörde de äldres problem behandlades
inom rådet (se nedan). Vidare noterade utskottet att samarbetet
rörande forsknings- och utvecklingsfrågor på senare år i första
hand varit inriktat på drog-, alkohol- och handikappfrågor. Utskottets
tidigare framförda önskemål om sammanslagning av samarbtesorganen
för drogforskning respektive alkoholforskning hade tillmötesgåtts genom
att en ny nordisk nämnd för alkohol- och drogforskning upprättats
den 1 januari 1979.

I ett medlemsförslag om samnordisk utbildning och forskning rörande
åldrandets problem hade Bertil Jonasson m. fl. hemställt att rådet
rekommenderar ministerrådet att undersöka möjligheterna till samnordisk
forskning och utbildning rörande åldrandets problem.

Utskottet noterade att medlemsförslaget rönt ett mycket positivt mottagande
av remissinstanserna, varav flera påpekat att vården av de äldre
i allt för ringa grad vilade på resultat från systematisk forskning. Ett
allmänt intryck var att forskningen om åldrandets problem var eftersatt
i samtliga nordiska länder. En av utgångspunkterna för ett nordiskt
forskningssamarbete om åldrandet borde enligt utskottets uppfattning
vara att detta samarbete skall ske tvärvetenskapligt.

Förutom forskning borde de nordiska samarbetsinsatsema omfatta
forskarutbildning, annan utbildning och information. Det var en brist
att utbildningen för läkare ej innefattade gerontologi. Utskottet erinrade
om att vissa av de kurser som gavs vid Nordiska hälsovårdshögskolan,
t. ex. socialmedicin, epidemiologi samt hälso- och sjukvårdsadministration
var av betydelse för frågor inom äldreomsorgen. Genom att
uppläggningen av forskningen och undervisningen vid hälsovårdshögskolan
var tvärvetenskaplig borde det kunna övervägas att förlägga
samnordisk forskning och utbildning om åldrandet till skolan.

Uskottet fann det vidare naturligt och riktigt att de äldre genom sina
organisationer gavs möjlighet att utöva inflytande på besluten i för dem
väsentliga frågor.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 5) i enlighet
med medlemsförslaget. Rekommendationen antogs med 52 röster
mot 1.

Bl. a. Bertil Jonasson hade i ett medlemsförslag om filialundervisning
vid Nordiska hälsovårdshögskolan hemställt om en rekommendation till

Redog. 1978/79: 23

ministerrådet att igångsätta fort- och vidareutbildning på filialbasis under
Nordiska hälsovårdshögskolan vid för ändamåle lämpade universitet
och högskolor i Norden. I medlemsförslaget pekades på brister i
högskolans verksamhet. Bl. a. nämndes att lärarkårens ensidiga språkliga
sammansättning hade medfört problem, särskilt för elever från
Finland.

Utskottet, som tagit del av de synpunkter som framförts från företrädare
för styrelse, personal och elever vid hälsovårdshögskolan, delade
dessas uppfattning, nämligen att det skulle kunna skada högskolans
karaktär av nordisk institution om en decentralisering av dess verksamhet
ägde rum i det uppbyggnadsskede som hälsovårdshögskolan befann
sig i. Eftersom blott ett halvt år förflutit sedan hälsovårdshögskolans
nya organisation hade trätt i funktion, ansågs det vara av vikt att verksamheten
fick tillfälle att stabilisera sig i sin nya form. Frågan om decentralisering
av viss del av undervisningen borde kunna tas upp till omprövning
efter några år, då erfarenheter vunnits av den nya organisationen.

På förslag av utskottet beslöt rådet att inte företa sig något i anledning
av medlemsförslaget.

Frågan om nordiskt samarbete för att utreda och avskaffa medicinskt
missbruk inom elitidrotten hade tagits upp av bl. a. Bertil Jonasson,
som föreslagit en rekommendation till ministerrådet avseende samarbete
för att utreda och avskaffa sådant missbruk, särskilt bruket av anabola
steorider. Utskottet noterade, att förekomsten av medicinskt missbruk
inom elitidrotten under senare tid blivit allt vanligare. Framför
allt förekom bruk av anabola steroider. Utskottet fann det strida mot
idrottens allra mest grundläggande principer att på konstlad väg vinna
framgångar inom idrotten. Problemen borde angripas dels genom insatser
av upplysningskaraktär, dels genom ett utbyggt system av kontroll
vid tävling och träning. För att på ett effektivt sätt kunna angripa
missbruket måste samarbetet utvidgas till ett vidare internationellt plan.
Ett brett utåtriktat nordiskt samarbete med stöd av myndigheterna och
i nära samverkan med idrottsrörelserna borde komma till stånd. Utskottet
påpekade att även förekomsten av anabola steroider inom motionsidrotten
borde uppmärksammas. Gemensamma nordiska forskningsinsatser
borde komma till stånd i syfte att få fram tillförlitliga analysmetoder.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 4) till de
nordiska ländernas regeringar att verka för ett samarbete på internationellt
plan som syftar till att kartlägga och avskaffa missbruket av mediciner
inom elitidrotten.

Ulla Ekelund och Bertil Jonasson m. fl. hade i ett medlemsförslag
om åtgärder för begränsning av djurförsök hemställt, att rådet rekommenderar
ministerrådet att företa en utredning om i vilken utsträck -

Redog. 1978/79: 23

ning medicinska m. fl. vetenskapliga experiment på djur kunde begränsas
bl. a. genom att ersättas med andra försöksmetoder.

Utskottet noterade att enligt gällande uppfattning utprovning av läkemedel
skulle göras på djur innan användning på människor fick ske.
Prov på cellodlingar etc. var ej tillräckliga för att bedöma läkemedels
verkningar. Syftet med medlemsförslaget syntes ha uppnåtts genom
gällande eller kommande lagstiftning i de nordiska länderna. Däremot
ansåg utskottet att för djurförsök avseende kosmetiska preparat ej kunde
åberopas den motivering som förelåg för att använda försöksdjur
inom medicinen.

På förslag av utskottet beslöt rådet att inte företa sig något i anledning
av medlemsförslaget.

Mot bakgrund av att finska och åländska sjömän som arbetade på
svenska fartyg av skattemyndigheterna ansetts skyldiga att erlägga socialskyddsavgifter
såväl till Sverige som Finland ställdes en fråga huruvida
ministerrådet var redo att snarast vidtaga åtgärder i syfte att undanröja
de missförhållanden som oklarheter och brister i de nordiska
överenskommelserna om uttagande av sociala avgifter i samband med
bl. a. sjömansbeskattningen givit anledning till.

Statsrådet Gabriel Romanus instämde i frågeställarens uppfattning
att 1955 års nordiska trygghetskonvention och 1975 års nordiska sjukförsäkringsöverenskommelse
i första hand reglerade de sociala förmånerna
och att frågor om avgiftsuttag inte reglerades på ett entydigt
sätt. Detta var enligt ministerrådets mening mindre tillfredsställande,
särskilt som de nordiska dubbelbeskattningsavtalen inte var tillämpliga
på socialförsäkringsavgifter. Det nordiska socialkonventionsutskottet
hade därför som en av sina viktigaste uppgifter att presentera ett förslag
till ny konvention som uteslöt sådana dubbla uttag av socialförsäkringsavgifter.

Meddelandet om rekommendation nr 6/1974 om tryggande av patienternas
rättssäkerhet föranledde en fråga till ministerrådet vilka åtgärder
ministerrådet avsåg att genomföra på nordiskt plan för att ta upp
till grundlig värdering och belysning frågan om patienters trygghet även
i vårdinstitutioner. Statsrådet Hedda Lindahl gav i sitt svar en redogörelse
för gällande och förberedd lagstiftning för att stärka patienternas
rättsäkerhet i de nordiska länderna.

Den främsta anledningen till att ministerrådet inte ännu övervägt
eventuella nordiska insatser med anledning av rekommendationen var
att man ej velat föregripa reformarbetet i de nordiska länderna. Flera
utredningar som anknöt till rekommendationen väntades under 1979.
Därefter kunde Nordiska socialpolitiska kommittén på ett meningsfullt
sätt överväga möjligheterna till samnordiska åtgärder.

Ett närbesläktat aktuellt ämne, åtgärder för att förhindra eutanasi,
togs upp i en annan fråga som avsåg huruvida ministerrådet hade för

Redog. 1978/79: 23

avsikt att vidta åtgärder, som tryggade en sådan utveckling inom den
medicinska vården, att livet vidmakthålles och fortsättes under alla
förhållanden. Statsrådet Hedda Lindahl redogjorde för de nordiska ländernas
lagstiftning om eutanasi och fann att det inom de nordiska länderna
rådde likartade värderingar i hithörande frågor och att inställningen
till eutanasi i princip överensstämda med frågeställarens. Några
särskilda åtgärder var därför ej påkallade. Vissa av dessa frågeställningar
kunde komma att tas upp av Nordiska socialpolitiska kommittén
i samband med frågan om patienternas rättssäkerhet (se ovan).

I anslutning till berättelsen från Nordiska nämnden för alkoholforskning
ställdes en frågan — identisk med en fråga till 1978 års session —
huruvida ministerrådet var berett att medverka till att ett nordiskt
forskningsprojekt genomfördes om relationen mellan samhällets intäkter
från alkoholhanteringen och de kostnader som alkoholkonsumtionen
åsamkade samhällsekonomin.

Av svaret framgick, att nämnden för alkoholforskning inte ansåg att
det fanns förutsättningar att genomföra ett sådant projekt på nordisk
basis. Däremot torde det vara en angelägen uppgift för den nya Nordiska
nämnden för alkohol- och drogforskning att beakta möjligheterna
och de metodmässiga förutsättningarna för att inrikta forskningen på
att belysa alkoholens samhällsekonomiska konsekvenser.

Av meddelandet från ministerrådet om rekommendation nr 5/1973
angående fortbildning av lärare vid socialhögskolor framgick, att försöksverksamhet
ägt rum och att ministerrådet beslutat att samnordiska
vidareutbildningskurser för socialhögskolelärare skulle arrangeras också
i fortsättningen. Utskottet fann syftet med rekommendationen därmed
vara uppnått. På förslag av utskottet beslöt rådet anse rekommendation
nr 5/1973 för rådets del slutbehandlad.

Nordiska socialpolitiska kommittén hade enligt meddelandet om rekommendation
nr 29/1973 angående nordiskt hälsokortsystem efter utredning
av saken bedömt det vara svårt att låta utarbeta ett gemensamt
hälsokort för vissa riskgrupper. Såväl ekonomiska som organisatoriska
hinder ansågs föreligga. Dokumenteringen av barns och skolungdomars
hälsotillstånd avsåg socialpolitiska kommittén ta upp till prövning när
erfarenheter från EG förelåg. Utskottet fann, att syftet med denna
rådsrekommendation ej var möjligt att uppnå för närvarande och på
utskottets förslag beslöt rådet anse rekommendation nr 29/1973 för rådets
del slutbehandlad.

Sedan en nordisk nämnd för alkohol- och drogforskning hade inrättats
den 1 januari 1979, som ersätter Nordiska samarbetsorganet för
drogforsknning och Nordiska nämnden för alkoholforskning, konstaterade
utskottet med glädje att syftet med rekommendation nr 8/1974
angående nordisk rusmedelsforskning uppnåtts. På utskottets förslag
beslöt rådet anse rekommendationen för rådets del slutbehandlad.

Redog. 1978/79:23

2.4.3 Arbetsmarknadsfrågor

I sitt betänknande över Nordiska ministerrådets berättelse rörande
det nordiska samarbetet kommenterade utskottet bl. a. den svåra situationen
på arbetsmarknaden, som särskilt drabbade ungdomen. Utskottet
noterade att ministerrådet inte syntes anse det aktuellt att utarbeta ett
nordiskt handlingsprogram för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten,
vilket rådet uttalat sig för i sitt yttrande över 1978 års
ministerrådsberättelse. Enligt utskottet borde arbetsmarknadsservice
prioriteras, och utskottet fann det föga tillfredsställande att ministerrådet
utan ingående motivering syntes ha avfärdat rådets tidigare yttrande
angående slutförande av en utredning om en nordisk databank för
lediga platser.

Den svåra situationen på arbetsmarknaden i de nordiska länderna
bildade bakgrund för den s. k. etapp två av det nordiska arbetsmarknadsprogrammet
som förelädes rådet som en bilaga till meddelandet
från ministerrådet om rekommendation nr 19/1975 angående nordiskt
samarbetsprogram på arbetsmarknadsområdet. Utskottet uttalade i sitt
betänkande viss irritation beträffande det formella tillvägagångssättet.
Enligt vedertagen praxis hade större samarbetsfrågor förelagts rådet i
form av ministerrådsförslag som föregåtts av gemensamt möte mellan
utskottet och ministerrådet.

Beträffande innehållet i etapp två av det nordiska arbetsmarknadsprogrammet
erinrade utskottet om att det viktigaste målet för arbetsmarknadspolitiken
i de nordiska länderna var att återskapa den fulla
sysselsättningen. Här måste dock den allmänna ekonomiska politiken
anses vara mera avgörande än arbetsmarknadspolitiska insatser. Arbetslösheten
bland de unga var ungefär dubbelt så stor som bland befolkningen
som helhet, vilket kunde få allvarliga konsekvenser. Liksom ungdomsarbetslösheten
borde den stora arbetslösheten bland kvinnor föranleda
särskilda insatser och situationen för den äldre arbetskraften
och för de handikappade uppmärksammas.

Vägledande för etapp två borde enligt utskottet bl. a. vara att arbetet
koncentrerades till ett fåtal viktiga områden, att tonvikten lades vid
analys av orsakssamband, att en tidsmässig prioritering gjordes, att arbetsmarknadens
parter gavs möjlighet att påverka utformningen av
etapp två samt att de resultat som framkom vid utredningen genomfördes
i praktiken. Utskottet lade stor vikt vid att det fortsatta arbetet
med etapp två skedde i nära samarbete med arbetsmarknadens parter
och med Nordiska rådets organ.

Vad gällde enskilda projektområden erinrade utskottet cm tidigare
uttalanden om bl. a. gemensamma regler för yrkesutbildning, utredning
om sociala och ekonomiska konsekvenser av en arbetstidsförkortning,
uppföljning av en företagen utredning om s. k. grå arbetskraft samt åtgärder
för att förstärka arbetsförmedlingen, inklusive en nordisk databank.

Redog. 1978/79: 23

Åtgärder för att motverka ungdomsarbetslösheten var ämnet för en
fråga till ministerrådet. Frågan gällde huruvida ministerrådet var redo
att inom ramen för det pågående samarbetet på arbetsmarknadsområdet
till särskild prövning uppta frågan om snabba åtgärder för att motverka
den växande ungdomsarbetslösheten och dess följdverkningar. Statsrådet
Rolf Wirtén svarade bl. a. att ministerrådet ägnat frågan om ungdomens
sysselsättning stor uppmärksamhet. Flera utredningsrapporter
hade fullgjorts på nordiskt plan. Vad gällde de nationella insatserna
hade regeringarna i samtliga nordiska länder gått fram på tre vägar för
att söka motverka ungdomsarbetslösheten. Den första var att genom en
rad åtgärder försöka få fart på ekonomin. Den andra vägen som i Sverige
ägnats stor uppmärksamhet var att förändra skolan. Den tredje vägen
var att stödja ungdomar genom arbetsmarknadspolitiken. Sistnämnda
inkluderade förmedlande verksamhet, arbetsmarknadsutbildning
samt tillskapande av nya jobb, antingen permanenta eller beredskapsarbeten.

En annan fråga vid sessionen avsåg skapande av förutsättningar för
tryggad sysselsättning vid företagsetableringar mellan länderna. Statsrådet
Wirtén svarade, att det var ministerrådets bedömning att sådana
omställningsproblem som härvid kunde uppstå också i fortsättningen i
första hand måste lösas inom varje land. Tendensen till att industrins
strukturfrågor efter hand alltmer kunde komma att utvecklas i nordisk
skala medförde emellertid att den aktuella problemställningen kunde
behöva övervägas även i nordiskt sammanhang. Möjlighet fanns att
göra detta inom ramen för det föreslagna regionalpolitiska handlingsprogrammet.
(Se nedan under 2.6.2.)

Mot bakgrund av den fördröjning som social- och miljöutskottet ansett
sig kunna konstatera vad gällde rekommendation nr 3/1973 angående
gemensam arbetsmarknad för optiker ställdes en fråga till ministerrådet
när förslag om nordisk arbetsmarknad för optiker skulle komma
att föreligga i slutlig form och hur snabbt man därefter kunde förvänta
att ett avtal i frågan ingicks. Av svaret framgick att ett förslag
till avtal kunde förväntas i slutet av 1979 angående gemensam nordisk
arbetsmarknad för sådana personalkategorier inom hälsovården, där
auktorisation erfordrades i minst två nordiska länder, vilket också skulle
omfatta optiker. Efter remissbehandling m. m. kunde ratifikation
förväntas 1980—81.

Av meddelandet om rekommendation nr 5/1965 angående utbildning
av arkitekter m. m. framgick, dels att den specialiserade vidareutbildning
som bedrivs vid Nordplan i stor utsträckning utnyttjas av arkitekter,
dels att de nordiska ländernas arkitektförbund tidigare ingått en
överenskommelse om gemensam nordisk benämning på kvalificerad
utövare av arkitektyrket, registrering samt vissa kompetenskrav. Utskottet
fann att syftet med rekommendationen till viss del hade upp -

Redog. 1978/79: 23

nåtts. På utskottets förslag beslöt rådet att anse rekommendationen
för rådets del slutbehandlad.

2.4.4 Miljövårdsfrågor

I sitt betänkande över Nordiska ministerrådets berättelse rörande det
nordiska samarbetet erinrade utskottet bl. a. om sitt önskemål om harmonisering
av miljövårdslagstiftningen i de nordiska länderna som en
förutsättning för att den nordiska miljövårdskonventionen skulle fungera
som avsetts. Utskottet noterade med tillfredsställelse att ett utkast
till europeisk konvention om gränsöverskridande föroreningar dryftats
mellan medlemsländerna i ECE.

I ett medlemsförslag hade bl. a. Ulla Ekelund och Bertil Jonasson
hemställt om en rekommendation till ministerrådet att företa en utredning
om samnordiska åtgärder för att bevara sälstammen i östersjön.
Utskottet konstaterade, att det största hotet mot sälstammama i
Östersjön torde härröra från utsläpp av miljögifter som PCB och DDT,
snarare än från jakt. Trots konventionen om skydd av Östersjöns marina
miljö var halten av PCB fortsatt hög i östersjön, under det att
viss minskning kunnat konstateras vad beträffade halten av DDT. Förbud
mot säljakt gällde i Danmark och Sverige. I Finland och Sovjetunionen
var däremot jakt tillåten vissa tider på året beträffande viss
typ av säl. Utskottet ansåg att generellt jaktförbud för säl borde övervägas
för hela östersjöområdet och att antalet sälskyddsområden borde
utökas. Utskottet ville förorda samordnade och för samtliga östersjöstater
gemensamma insatser för att bevara sälstammen i Östersjön, innefattande
forskning om bl. a. sälamas numerär och fortplantningsförmåga
samt om de återverkningar som förekomsten av miljögifter i
Östersjön kunde ha. Stöd borde ges åt en för samtliga östersjöstater gemensam
informations- och forskningscentral.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 6) till de
nordiska ländernas regeringar att tillsammans med övriga östersjöstater
fördjupa och vidareutveckla samarbetet beträffande forskning om och
skydd av sälstammen i Östersjön och Kattegatt. Rekommendationen
antogs med 43 röster.

I ett annat medlemsförslag om samarbete angående rening av kommunalt
avloppsvatten hade hemställts att rådet rekommenderar ministerrådet
at låta utföra en utredning om rening av kommunalt avloppsvatten
omfattande både reningsanläggningarnas teknik, efektivitet, kostnader
och miljömässiga hänsyn samt utarbeta rekommendationer för planering
av nya reningsanläggningar för avloppsvatten och förbättring av
i bruk varande reningsanläggningar.

Utskottet konstaterade att ett avsevärt projektarbete beträffande de
vetenskapliga och tekniska sidorna av kommunal avloppsrening pågick
i NORDFORSK:s regi och ville därför begränsa den föreslagna rekom -

Redog. 1978/79: 23

mendationen till att gälla de kostnadsmässiga aspektema på rening av
kommunalt avloppsvatten. Parallellt med att kraven på den mänskliga
miljön kommit att ställas allt högre hade de tilltagande utsläppen av
svårbehandlade kemiska ämnen medfört nya krav vid reningen av kommunalt
avloppsvatten.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 7) till ministerrådet
att låta utföra en utredning av de kostnadsmässiga aspekterna
vid rening av kommunalt avloppsvatten i syfte att utarbeta rekommendationer
för planering av nya och förbättring av redan befintliga
reningsanläggningar. Rekommendationen antogs med 48 röster mot 1.

Mot bakgrand av de restriktiva svenska bestämmelserna angående svavelhalten
i eldningsoljor och de till synes mer liberala danska reglerna
om dispens från motsvarande regler ställde Erik Adamsson en fråga till
Danmarks regering huruvida regeringen var beredd till åtgärder för att
genom restriktivare tillämpning av gällande bestämmelser ytterligare
minska utsläppen av svaveldioxid i luften. Av svaret framgick att vissa
skärpningar av de danska reglerna införts, respektive var att emotse
1980 och att man på dansk sida ansåg sin praxis vad gäller dispenser
tämligen restriktiv. Praktiska och ekonomiska svårigheter ansågs lägga
hinder i vägen för ytterligare krav på minskningar av svavelhalten i
eldningsoljan. Statsrådet Eric Enlund erinrade om de miljöproblem som
nedfall av svavelföreningar medförde och det förslag till europeisk
konvention som de nordiska länderna i nära samarbete framlagt inom
ramen för ECE. Han ansåg att en förutsättning för framgång i dessa
alleuropeiska förhandlingar var att de nordiska länderna begränsade
sina egna utsläpp och sade sig utgå från att man också i Danmark tillvaratog
alla möjligheter härtill.

Av meddelandet om rekommendation nr 21/1971 angående samverkan
vid bekämpningen av föroreningarna i Skagerack, Kattegat och
Öresund noterade utskottet att samarbetet beträffande dessa vattenområden
nått en sådan omfattning att rekommendationens syfte var
uppnått. Rådet beslöt på utskottets förslag att anse rekommendationen
för rådets del slutbehandlad.

2.4.5 Övrigt

I ett medlemsförslag hade bl. a. Per Olof Sundman hemställt om en
rekommendation till regeringarna i Norge och Sverige att efter beslut
därom i Danmark införa sommartid enligt enhetliga regler. Utskottet
konstaterade, att sommartid enligt enhetliga regler inte torde komma
att införas inom EG under 1979. Inte heller fann utskottet det sannolikt
att Danmark på egen hand skulle införa sommartid. Skäl fanns inte
för att införa sommartid isolerat i Norge-Sverige eller i Danmark-Norge-Sverige,
utan en dylik förändring av tidsberäkningen i Norden borde
ske i ett större sammanhang. I anslutning till betänkandet hade utskot -

Redog. 1978/79: 23

tet riktat en skrivelse till presidiet och framhållit att i hastigt uppkommande
situationer det sannolikt inte skulle ges tid för en reguljär behandling
av sommartidsfrågan i rådet. Det torde vara förenat med betydande
praktiska svårigheter för Norge och Sverige att inte införa
sommartid om detta skedde i Danmark. Ur norsk och svensk synpunkt
kunde det därför bli aktuellt att följa utvecklingen i vad avsåg ett eventuellt
danskt beslut i sommartidsfrågan. Presidiet borde därför uppmärksamma
de nordiska ländernas regeringar på detta, vilket skedde
genom en skrivelse till ministerrådet.

På utskottets förslag beslöt rådet att inte företa sig något i anledning
av medlemsförslaget.

Då utskottet funnit att i ministerrådets handlingsprogram för nordiskt
samarbete i jämställdhetsfrågor endast ett fåtal av utskottets förslag
beraktats, ställde Annna-Greta Skantz en fråga angående vilka
konkreta åtgärder ministerrådet avsåg att vidtaga för att genomföra intentionerna
i handlingsprogrammet. Statsrådet Bertil Hansson gav i sitt
svar en redogörelse för ett antal projekt m. m .inom ministerrådet som
berörde jämställdhetsfrågor. Dessa frågors tvärfackliga karaktär medförde
att de ej lämpade sig för en egen ämbetsmannakommitté såsom
utskottet föreslagit. Anna-Greta Skantz konstaterade att på en punkt
var utskottet och ministerrådet överens, nämligen att ministerrådes
pågående samarbete och de konkreta planerna för det framida projektsamarbetet
ännu inte motsvarande vare sig Nordiska rådets eller ministerrådets
ambitioner. Den åtgärdsförteckning som fogats till programmet
brast enligt hennes uppfattning i hög grad i uppslagsrikedom
och hon efterlyste en verklig politisk vilja. Enligt hennes uppfattning
borde inrättas både en särskild ämbetsmannakommitté för jämställdhetsfrågor
och en rådgivande kommitté med deltagande av företrädare
för arbetsmarknadens parter och kvinnoorganisationerna.

2.5 Saker förberedda av trafikutskottet

2.5.1 Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet Till

trafikutskottet hade hänvisats de delar av ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet (C 1), som behandlar det nordiska
samarbetet — ministerrådets verksamhet, miljövårdssamarbete — trafikbuller,
samarbete om transport, kommunikationer och trafiksäkerhet,
samarbete i turistfrågor, organisatoriska förhållanden och berättelse
från Nordiska trafiksäkerhetsrådet.

En redovisning av utskottets synpunkter på vissa huvudavsnitt lämnas
nedan under rubrikerna trafiksäkerhet och mellanriksvägar.

I sitt förslag till yttrande hemställde utskottet att ministerrådet skulle
verka för att arbetet med Kiruna—Narvik-vägen genomförs i sådan

3 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 23

Redog. 1978/79: 23

takt att mellanriksförbindelse kan etableras så fort sorn möjligt. Vidare
föreslogs att en likartad trafiklagstiftning snarast möjligt skulle genomföras
i de nordiska länderna på grundval av Nordiska vägtrafikkommitténs
förslag. Utskottet ansåg att ministerrådet borde arbeta för att
enbart godkänd säkerhetsutrustning för barn i bil tillåts. De förslag som
framlagts i rapporten ”Körkort i Norden” om obegränsad intemordisk
giltighet för körkort borde genomföras så snart som möjligt. Utskottet
ansåg också att ministerrådet årligen skulle redogöra för det nordiska
trafiksäkerhetssamarbetet utanför vägtrafiken. Slutligen uttalades i utskottet
förslag, att en tidsplan borde utarbetas för genomförande av turistprogrammet.
Rådet antog utskottets förslag till yttrande (nr 3).
Yttrandet godkändes med 49 röster.

2.5.2 Trafiksäkerhet till sjöss och till lands

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet konstaterade utskottet med tillfredsställelse att arbetet med
att nå fram till likartade trafikregler i Norden var i sitt slutskede och
att nya trafikregler hade trätt i kraft i Danmark, Norge och Sverige.
Vidare noterade utskottet att man mot bakgrund av NTR:s (Nordiska
trafiksäkerhetsrådets) rapport nr 11 ”Barn i bil” i Danmark och Sverige
liksom även i Finland skapat förutsättningar för att förbjuda undermålig
säkerhetsutrustning för barn i bil. Utskottet underströk att betryggande
ordning för godkännande av säkerhetsutrustning för barn i
bil snarast måste etableras.

Utskottet uttalade önskemål att få tillfälle att deltaga i den konferens
som Nordiska trafiksäkerhetsrådet planerade kring ämnet barns
trafiksäkerhet. Utskottet noterade att sistnämnda organ hade föreslagit
att det skulle bli obligatoriskt för såväl bilar som motorcyklar att
använda körljus även under dagtid. En sådan ordning hade införts i
Sverige och Finland (under vinterhalvåret). I Danmark gällde påbudet
för motorcyklar och i Norge för motorcyklar och mopeder.

I ett medlemsförslag om samordning av de nordiska ländernas bestämmelser
om säkerhet, arbetsmiljö m. m. för fartyg hade bl. a. Rolf
Sellgren och Rolf Wirtén hemställt om en rekommendation till ministerrådet
att låta utreda möjligheterna att förenhetliga de nordiska ländernas
bestämmelser om säkerhet och arbetsmiljö inom handelsflottan samt att
internationellt verka för förbättringar i dessa avseenden.

Utskottet instämde i förslagsställarnas uppfattning att man inom
Norden borde arbeta för en samordning av de nordiska ländernas sjösäkerhetsregler.
Vidare ansåg utskottet att, för att bl. a. uppnå förbättrade
förhållanden för den nordiska arbetsmarknaden, en samordning av
de nordiska bestämmelserna om arbetsmiljö och arbetssäkerhet för sjöfolk
borde eftersträvas. ILO-konventionen nr 147 om miniminormer i
handelsfartyg m. m. ansågs som ett viktigt genombrott i kontrollen av
undermåliga fartyg, särskilt de under bekvämlighetsflagg. Konventio -

Redog. 1978/79: 23

nen hade godkänts av riksdagarna i Finland och Sverige. Utskottet ansåg
det viktigt att den ratificerades av alla de nordiska länderna. En
samordning av de nordiska ländernas sjösäkerhetsregler skulle underlätta
bl. a. fartygsöverlåtelser mellan de nordiska länderna. Utskottet
ansåg det angeläget att bevara och vidareutveckla den internationellt
höga standard som uppnåtts inom Norden. De nordiska länderna borde
inom den internationella sjöfartsorganisationen arbeta för internationellt
godkännande av högre krav på fartygens totala standard. Den nya
internationella sjösäkerhetskonventionen (SOLAS 1974), som behandlade
sjöfartssäkerhet, hade redan ratificerats i Sverige och borde också
ratificeras av de andra nordiska länderna.

På utskottets förslag antog rådet med anledning av medlemsförslaget
tre rekommendationer. Enligt den första (nr 8) rekommenderades ministerrådet
att låta utreda möjligheterna för en ökad samordning av de
nordiska ländernas bestämmelser om säkerhet och arbetsmiljö inom
handelsflottan. Rekommendationen antogs med 44 röster mot 1.

I den andra (nr 9) rekommenderade rådet de nordiska ländernas regeringar
att internationellt verka för en genomgående hög standard
inom sjösäkerhet och arbetsmiljö till sjöss.

I den tredje rekommendationen (nr 10) uppmanades regeringarna i
Danmark, Finland, Island och Norge att ratificera sjösäkerhetskonventionen
SOLAS 1974. Denna rekommendation antogs med 49 röster.
1 medlem avstod från att rösta.

Eric Carlsson, Rolf Sellgren och Rolf Wirtén hade tillsammans med
en annan rådsmedlem i ett medlemsförslag om åtgärder mot onykterhet
till sjöss hemställt om en rekommendation till ministerrådet att undersöka
möjligheterna att införa enhetlig lagstiftning i de nordiska länderna
angående trafikonykterhet till sjöss.

Utskottet konstaterade, att enligt statistiska uppgifter cirka 50 procent
av alla sjötrafikolyckor inom Norden med dödlig utgång kunde
hänföras till onykterhet hos båtförare eller passagerare. Den största
delen av dessa olyckor skedde också enligt utskottet i förbindelse med
överfyllda småbåtar. Ett första steg för att främja trafiknykterheten
till sjöss borde därför vara en intensifierad, utbyggd information till
båtägarna om gällande bestämmelser och om de allmänna risker som
alkoholförtäring i samband med förandet av fritidsbåtar kunde innebära.
Myndigheterna borde etablera samarbete framför allt med båtorganisationerna
i syfte att motarbeta uppfattningen att det fanns ett
naturligt samband mellan alkohol och båtliv. Utskottet ansåg också att
det fanns behov att samtidigt intensifiera övervakningen och kontrollen
av bestämmelsernas efterlevnad. Mot bakgrund av den tveksamhet, som
flertalet myndigheter framfört vad gällde införandet av promillegränser
i sjötrafiken, tog utskottet inte ställning till denna fråga. Den livliga
båttrafiken mellan länderna samt det faktum att spritkonsumtionen till
sjöss var ett från trafiksäkerhetssynpunkt stort problem, utgjorde dock

Redog. 1978/79: 23

skäl för utskottet att förorda att ländernas bestämmelser rörande trafiknykterhet
till sjöss harmoniserades.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 11) till
ministerrådet 1) att arbeta för att informationen om bestämmelser mot
onykterhet till sjöss och om de allmänna risker som är förenade med alkoholförtäring
i samband med förande av fritidsbåtar utbyggs och intensifieras,
samt 2) att låta undersöka möjligheterna att harmonisera
lagstiftningen i de nordiska länderna angående trafikonykterhet till
sjöss.

Rekommendationen antogs med 45 röster mot 1. 3 rådsmedlemmar
avstod från att rösta.

Eric Carlsson ställde en fråga till ministerrådet angående vilka utvärderingar
som gjorts av utförda undersökningar med anledning av en
rekommendation nr 10/1977 om samnordisk insats mot trafikonykterhet
samt vilka åtgärder ministerrådet avsåg att vidta på grundval därav.
Statsrådet Anitha Bondestam svarade med en redogörelse för de informationskampanjer
som gjorts i de nordiska länderna. Vidare framhöll
hon att Nordiska kommittén för vägtrafiklagstiftning tillsatt en utredning
för att kartlägga harmoniseringsfrågan samt att Nordiska Trafiksäkerhetsrådet
tillsatt en expertgrupp för att kartlägga rusgivande och
bedövningsmedels inverkan på körförmågan. Gruppen beräknades slutföra
sitt arbete våren 1979.

Mot bakgrund av att 1979 är det internationella barnaåret ställdes en
fråga huruvida ministerrådet hade för avsikt att under detta år göra en
särskild satsning i syfte att förbättra barnens trafiksäkerhet. Av svaret
framgick att Nordiska Trafiksäkerhetsrådet med anledning av rekommendation
nr 11/1977 om förbättring av barnens trafikmiljö låtit göra
en utredning rörande barnens trafiksäkerhet i Norden, som skall ligga
till grund för en konferens i detta ämne under sommaren 1979. Konferensens
rekommendationer skulle senare behandlas i Nordiska Trafiksäkerhetsrådet
med tanke på eventuella gemensamma åtgärder.

Av meddelandet om rekommendation nr 2/1975 angående ökad användning
av reflexanordningar framgick, att omfattande upplysningskampanjer
härom bedrevs i Danmark, Finland, Norge och Sverige och
syntes bidra till en utbredning av användningen av reflexbrickor. Utskottet
noterade vidare att arbetet med denna rekommendation även
kunde följas i anslutning till omnämnda rekommendation om barnens
trafikmiljö. På utskottets förslag beslöt rådet anse rekommendation nr
2/1975 för rådets del slutbehandlad.

2.5.3 Flygtrafik

I ett medlemsförslag hade bl. a. Sven Mellqvist och Rolf Sellgren
hemställt om en rekommendation till ministerrådet att undersöka möjligheten
att upprätta en gemensam nordisk flyghaverikommission för ut -

Redog. 1978/79: 23

redning av större flygolyckor. Enligt förslagsställarna kunde speciellt
mindre länder ha vissa problem med utredningar av större flygolyckor
både beträffande kostnader och kvalificerad expertis.

Trafikutskottet ställde sig positivt till tanken att öka och intensifiera
det nordiska samarbetet på flygsäkerhetsområdet. Utskottet konstaterade
dock att Norge hade en självständig haverikommission, att i Finland
nästan alla trafikolyckor utreddes av en för varje fall tillsatt undersökningskommission,
att i Sverige statens haverikommission påbörjat sin
verksamhet i juni 1978, och att i Danmark en ny lag trätt i kraft i januari
1979, enligt vilken haveriundersökningar utförs av en självständig
kommission. Trafikutskottet fann det därför mera ändamålsenligt att
avvakta en viss tids erfarenhet av dessa nya verksamheter, innan en undersökning
företogs rörande en nordisk flyghaverikommission. Utskottet
betonade emellertid vikten av att förena och koordinera de nordiska
resurserna på flygsäkerhetsområdet. En nära kontakt borde därför hållas
mellan de befintliga och planerade haveriundersökningsorganisationerna
i de nordiska länderna.

På utskottets förslag beslöt rådet att ej företa sig något i anledning av
medlemsförslaget.

Mot bakgrund av rekommendation nr 28/1978 om tvärgående flygförbindelser
på Nordkalotten ställdes en fråga huruvida den planerade
flygrutten Uleåborg—Luleå—Kiruna—Tromsö såsom ställts i utsikt
skulle komma att inledas den 1 juni 1979 för en treårig försöksperiod.
Av ministerrådets svar framgick, att regeringarna hade för avsikt att
upprätta denna flygtrafik från den 1 juni 1979 och att avtal mellan regeringar
och flygbolag beräknades bli underskrivna inom kort. Erforderliga
medel torde komma att beviljas av parlamenten under våren.

En medlem som representerade Ålands landsting ställde en fråga till
ministerrådet mot bakgrund av rekommendation nr 9/1972 angående
flygtrafiken mellan Åland och Stockholmsområdet. Frågan avsåg huruvida
ministerrådet var berett att påskynda en sådan lösning att förbättrade
och billigare flygförbindelser åstadkoms på denna rutt. Av ministerrådets
svar framgick att Finnair och SAS enats om att införa rabatterade
priser från den 1 mars 1979. Luftfartsmyndigheterna hade godkänt
dessa nya pristyper samt även sänkt passageraravgifterna för resor
till dessa priser. De nya priserna skulle tillämpas under en försöksperiod
den 1 mars—31 oktober 1979.

2.5.4 Mellanriksförbindelser

I sitt betänkande över Nordiska ministerrådets berättelse rörande det
nordiska samarbetet noterade utskottet att arbetet med att knyta ihop
trafiknäten i de nordiska länderna pågick. Vägförbindelsema förbättrades
länderna emellan och möjligheterna att upprätta färjeförbindelse
mellan Island, Färöarna och det övriga Norden jämte fasta förbindelser
över Öresund övervägdes. Trafikutskottet noterade särskilt de fram -

Redog. 1978/79: 23

gångar i de internordiska trafikförbindelserna som flygförbindelser på
Nordkalotten torde medföra.

Trafikutskottet ansåg att arbetet med att effektivisera de intemordiska
trafiksystemen borde fortsätta och vidareutvecklas i överensstämmelse
med det nordiska transportavtalets syfte.

Med anledning av meddelandet om rekommendation nr 4/1975 ställdes
en fråga till ministerrådet om vilka åtgärder ministerrådet ämnade
vidta för att få till stånd färjeförbindelser på helårsbasis mellan Island,
Färöarna och övriga Norden. Från ministerrådet svarades att frågan
fortfarande var under remissbehandling och att svar ännu inte inkommit
från Färöarnas landsstyre, bland annat på grund av de färöiska regeringsförhandlingama.
En representant för Färöarna beklagade detta
och framförde som sin uppfattning att den säsongförbindelse, som funnits
i fyra år mellan Island, Färöarna, Grönland och Norge visade på
behovet av en helårsförbindelse.

Mot bakgrund av rekommendation nr 10/1974 angående byggande av
en bro över Tana älv ställdes en fråga till ministerrådet när ställning
kunde tas till frågan om förbindelserna över Tana älv vid Utsjoki och
vilka moment i de företagna utredningarna som skulle bli avgörande.
Av svaret framgick att vägverken i Finland och Norge utrett de olika
förbindelserna mellan länderna och därvid funnit, att en broförbindelse
vid Utsjoki knappast kunde prioriteras, då den ej syntes medföra väsentliga
rese- eller kostnadsbesparingar för trafiken. Det lokala trafikbehovet
torde vara så obetydligt, att den fördel en bro skulle medföra inte
skulle täcka broförbindelsernas kostnad. Frågeställaren erinrade om att
det gällde en mellanriksförbindelse och anmodade regeringarna att tillse
att vägmyndighetema på ömse sidor om gränsen beviljade bistånd till
en färjeförbindelse.

2.5.5 Järnvägstrafik

Sven Mellqvist hade tillsammans med tre andra rådsmedelmmar hemställt
om en rekommendation till ministerrådet att undersöka möjligheterna
att förenkla och förenhetliga reglerna om generella rabatter m. m.
i persontrafiken på järnväg i Norden. Bakgrunden till förslaget var ett
antal konstaterade olikheter i rabattreglerna som kunde verka försvårande
på det internordiska resandet.

Trafikutskottet konstaterade i sitt betänkande bl. a. att den av de nordiska
statsbaneförvaltningarna införda nordiska turistbiljetten ”Nordturist
med tåg” var ytterst viktig för främjandet av den internordiska turismen.
Utskottet fann dock liksom förslagsställarna att betydande skillnader
mellan de nationella reglerna om rabatter vid resor med järnväg
kvarstod. Olika åldersgränser gällde för bambiljetter med tåg och familjerabatterna
varierade mellan länderna. Alla nordiska länder beviljade
pensionärerna en rabatt på 50 procent, men Danmark beviljade
denna rabatt endast på tur och returbiljetter, och åldersgränsen för

Redog. 1978/79: 23

pensionärsrabatter var olika (i Finland, Sverige och Danmark 65 år
men i Norge 67 år). Dessa olikheter ansåg utskottet vara hindrande i
det nordiska resandet. På längre sikt borde enligt trafikutskottet målsättningen
vara sänkta biljettpriser, men det borde vara möjligt redan
under de närmaste åren att vidtaga åtgärder för att förenkla reglerna
om åldersgränser, rabatter m. m. Trafikutskottet underströk att samordningsarbetet
inte i något av länderna fick försämra resenärernas
ställning.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 12) till ministerrådet
att undersöka möjligheterna att förenkla och förenhetliga
reglerna om generella rabatter m. m. i persontrafiken på järnväg i Norden.
Rekommendationen antogs med 49 röster mot 2.

Med anledning av att tidigare studeranderabatter på järnvägarna avvecklats,
ställdes en fråga huruvida ministerrådet var redo att vidta åtgärder
för att göra det möjligt att återinföra den studierabatt som tidigare
funnits på de nordiska ländernas statsjämvägar för studerandes
resor mellan studieorten i ett nordiskt land och hemorten eller på annat
sätt verka för att underlätta dessa studerandes resor inom Norden.
Av svaret framgick att de nordiska järnvägarna skurit ner sådana rabattformer,
vilkas utnyttjande var ringa och dessutom var olönsamma.
Vissa rabattmöjligheter för studerande kvarstod dock inom det egna
landet. Återinförande av tidigare studeranderabatt kunde medföra fördelar,
t. ex. en smidigare expediering än den nuvarande hanteringen av
lokala studeranderabatter. Ministerrådet ansåg att det därför fanns skäl
att överväga möjligheten att göra en framställning till de nordiska järnvägsförvaltningama.

2.6 Saker förberedda av ekonomiska utskottet

2.6.1 Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet Till

ekonomiska utskottet hade hänvisats de delar av Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet (Cl) som behandlar
det nordiska samarbetet — ministerrådets verksamhet, handelssamt
finans- och valutapolitiska frågor, industri- och energipolitiskt
samarbete, samarbete i konsumentfrågor och samarbete i fråga om bistånd
till utvecklingsländer.

I sitt förslag till yttrande över dessa avsnitt av C 1 föreslog utskottet,
att rådet — mot bakgrund av att rådet enligt utskottets uppfattning borde
beredas mera tid för behandling av olika dokument från ministerrådet
såsom berättelsen C 1 och handlingsprogram — skulle uttala, att
rådet ansåg det nödvändigt att den i rådets arbetsordning § 43 fastställda
tidsfristen för överlämnande av berättelser och meddelanden
iakttogs. Ministerrådets handlingsprogram borde fortsättningsvis läggas

Redog. 1978/79: 23

fram för rådet minst 3 månader före sessionen, så att utskotten gavs
möjlighet att uttala sig både innan ministrarna godkände ämbetsmännens
förslag och efter att det lagts fram som formellt ministerrådsförslag.
I detta sammanhang uttalade utskottet kritik över den rapport,
som ministerrådet beslutat i februari 1978 angående utredningar om
den ekonomiska situationen i Norden och försök att ytterligare stärka
samordningen av den ekonomiska politiken och det nordiska inflytandet
på den internationella ekonomin, inte hade förelegat i tid för behandling
i rådets organ inför sessionen.

I yttrandet underströks vidare att allt tyder på att 70-talets internationella
ekonomiska kris kommer att sätta sina spår långt in på 80-talet.
Mot bakgrund härav var det i hög grad önskvärt att klarhet skapades
om det framtida nordiska samarbetet på det ekonomiska området. De
problem som de nordiska länderna stod inför var så likartade och djupgående
att stora ansträngningar borde göras för att klarlägga i vilken utsträckning
gemensamma insatser kunde bidra till att lösa problemen.
Inom ett sådant ökat samarbete borde även ingå studium av de nordiska
ländernas långsiktiga strukturella problem och av de krav på ekonomiskt
och näringspolitiskt samarbete som dessa problem reser.

Utskottet ansåg det nödvändigt att det nordiska samarbetet på det
valutapolitiska området förstärks. Beträffande aktuella industripolitiska
frågor framhölls det pågående nordiska forskningsprojektet om små
och medelstora företag samt undersökningen om konkurrensförhållandena
mellan de nordiska länderna som betydelsefulla. Utskottet noterade
med tillfredsställelse att nya projekt hade startats inom byggsektorn
under 1978 (bl. a. om olyckor i hemmen, arbetsmiljön på byggnadsplatser,
energisparande åtgärder i befintlig byggnation). I detta
sammanhang påpekades behovet och betydelsen av energisparande åtgärder.

Utskottet föreslog vidare, att ett handlingsprogram för regionalpolitiskt
samarbete skulle antas och hänvisade härvid till betänkandet över
ministerrådsförslaget om detta handlingsprogram (se nedan). Det gränsregionala
samarbetet på Nordkalotten hade varit omfattande, men utskottet
ansåg att möjligheterna att föra in också nya gränsregionala
samarbetsområden skulle undersökas.

Slutligen konstaterade utskottet att de gemensamma nordiska biståndsinsatserna
höll sig på en blygsam nivå och underströk betydelsen
av större bistånd och ökad kapitalöverföring till u-länderna beträffande
de internationella biståndsfrågoma.

Rådet antog förslaget till yttrande (nr 1) med 56 röster mot 1.

2.6.2 Regionalpolitiskt samarbete

Nordiska ministerrådet hade hemställt, att Nordiska rådet måtte yttra
sig över ett förslag till handlingsprogram för nordiskt regionalpolitiskt

Redog. 1978/79: 23

samarbete. Avsikten var att ministerrådet — med beaktande av Nordiska
rådets uttalande — skulle fastställa programmet efter Nordiska rådets
session.

Utskottet instämde i ministerrådets mål för det nordiska regionalpolitiska
samarbetet, som bl. a. innebar att en samlad målsättning för den
nationella politiken och för det nordiska samarbetet skulle vara att verka
för en i regionalt avseende balanserad utveckling i Norden.

Beträffande förslaget till åtgärdsprogram ansåg utskottet att detta
med hänsyn till sin stora omfattning krävde prioriteringar och konkretisering.
Utskottet delade ministerrådets uppfattning om att det gränsregionala
samarbetet och samarbetet mellan gränskommuner skulle
samordnas och främjas. Strävandena att få till stånd regionalt samarbete
mellan Island, Grönland och Färöarna understöddes. Dessutom
ansåg utskottet att samarbetsmöjligheterna beträffande Bornholm borde
uppmärksammas.

Utskottet fann mot bakgrund av de delade meningar som förelåg bl. a.
inom Nordkalottkommittén att en särskild regionalpolitisk fond för
Nordkalotten inte borde skapas. Resurser till nordkalottprojekt kunde
till viss del ges över ministerrådets budget. Speciella fonder för särskilda
regioner borde inte heller byggas upp med hänsyn till växlande behov i
olika delar av Norden och svårigheter att avgränsa regioner. I stället
borde företas en samlad bedömning av behovet för insatser i hela Norden
och förutsättningarna att tillgodose dessa gemensamt.

Handlingsprogrammets förslag om användiing av s. k. ”regionallån”
genom Nordiska investeringsbanken (NIB) behandlades ingående av utskottet.
Utskottet lade för sin del avgörande vikt vid att användningen
av NIB syntes kunna öka tillgången på kapital till regionalpolitiska åtgärder.
Härvid förutsattes att den avsedda effekten inte neutraliserades
genom motsvarande reduktioner i de nationella insatserna för aktuella
regioner. Vad gällde frågan om NIB:s möjligheter att ta upp lån till förmånligare
ränta än andra låneinstitut förutsatte utskottet att regionallån
gavs på NIB:s normala villkor och utan inslag av subventioner. Utskottet
var medvetet om att NIB i nuvarande situation kunde uppta lån
till lägre ränta på en del marknader än vissa av de nordiska länderna
själva kunde göra. Utskottet konstaterade att NIB skulle kunna bidra
till att öka de samlade nordiska kapitalresurserna för regionalpolitiska
åtgärder och även bidraga till att kunna reducera finansieringskostnadema.
Avslutningsvis påpekade utskottet att ministerrådet kontinuerligt
borde utvärdera behovet och resultatet av de nu föreslagna ökade nordiska
regionalpolitiska insatserna, varvid eventuella organisatoriska förändringar,
t. ex. inrättande av en särskild regionalpolitisk fond, kunde
komma att aktualiseras.

Till utskottets betänkande hade bl. a. Allan Hemelius fogat ett särskilt
yttrande, i vilket bl. a. anfördes att viktigare frågor rörande NIB:s

Redog. 1978/79: 23

engagemang i det regionalpolitiska samarbetet inte var klarlagda, bl. a.
konstitutionella sådana. Förbud mot statlig skuldsättning utan parlamentens
medgivande fanns nämligen i vissa författningar.

Mot utskottets förslag reserverade sig danska medlemmar.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 1) till Nordiska
ministerrådet att anta ett handlingsprogram för nordiskt regionalpolitiskt
samarbete, huvudsakligen i enlighet med ministerrådsförslaget
B 28/e.

Rekommendationen antogs med 63 röster mot 5.

En färöisk medlem av rådet hade i ett medlemsförslag om nordisk industrialiseringsfond
för Färöarna hemställt att rådet rekommenderar
ministerrådet att upprätta en nordisk industrialiseringsfond för Färöarna,
vars grundkapital skulle skapas dels genom ett närmare fastställt anslag
från vart och ett av de nordiska länderna under 1978 och 1979,
dels genom de återbetalningar som under de följande 15 åren görs från
nordiska industrialiseringsfonden för Island.

Utskottet ansåg att det fanns vissa principiella betänkligheter mot att
på nordisk bas etablera en fond som ”öronmärktes” för den industriella
utvecklingen till fördel enbart för ett av medlemsländerna. Utskottet
noterade också i remissmaterialet att olika danska och färöiska fonder
beviljat fördelaktiga lån till Färöarna för dess industriella utveckling.
Utskottet framhöll att etableringen av en fond för industriell utveckling
på Färöarna borde ses i sammanhang med ett nordiskt regionalpolitisk!
program. Vissa former för stöd till den färöiska industrin skulle eventuellt
kunna vara ett projekt som borde övervägas i detta sammanhang.

Den färöiske förslagsställaren yrkade i en reservation bifall till medlemsförslaget.
Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag att inte
företa sig något med anledning av medlemsförslaget. Utskottets förslag
godkändes med 37 röster mot 7, däribland Per Olof Sundman.

2.6.3 Nordiska investeringsbanken

Utskottet behandlade vid sitt möte i samband med sessionen Nordiska
Investeringsbankens (NIB) verksamhetsrapport för 1978. Allmänt konstaterade
utskottet, att banken höll en relativt hög likviditet för att kunna
föra en flexibel upplåningspolitik. Utskottet hade ingen invändning
häremot men påpekade den risk som kunde ligga i kortfristiga valutatransaktioner
och förutsatte att låneintäkter placerades i samma valuta
som respektive lån. Utskottet noterade, att bankens utlåning till 43 procent
gått till energisektorn. Utskottet fann detta naturligt med hänsyn till
energisamarbetets stora betydelse. Råvarusektom hade beviljats lån
motsvarande 21,1 procent av bankens totala långivning efter den 1 juni
1976. 14,6 procent av utlåningen hade gått till användning i strukturanpassning
och expansion. Utskottet noterade med tillfredsställelse att

Redog. 1978/79: 23

banken aktivt verkade för att ge lån till projekt i utvecklingsområdena
och förutsatte att banken i samband med det nya regionalpolitiska
handlingsprogrammet skulle få nya uppgifter i form av s. k. ”regionallån”
för vissa nationella kreditinstitutioner. Slutligen noterade utskottet
att 16,4 procent av bankens utlåningsverksamhet avsåg export av intresse
för flera nordiska länder samt att denna del av bankens verksamhet
ägt rum i samarbete med nationelal exportkreditinstitut och affärsbanker.

j il debatten i plenum hänvisades från norsk sida till ett uttalande av
de norska medlemmarna i NIB:s kontrollkommitté, där bankens utlåning
till IKEA Svenska AB ifrågasatts. De norska medlemmarna i kontrollkommittén
fann att även om detta lån ej stod i strid med bankens
stadgar kunde det resas tvivel om ett sådant engagemang var att rekommendera
med hänsyn till dess verkningar för den norska möbelindustrin.

2.6.4 Välutapolitiskt samarbete

Mot bakgrund av bl. a .den svenska devalveringen 1977 hade bl. a.
Kjell-Olof Feldt och Knut Johansson i ett medlemsförslag om valutapolitiskt
och monetärt samarbete i Norden föreslagit rådet att hos ministerrådet
hemställa om åtgärder dels för att upprätta ett system för
konsultationer och samråd de nordiska länderna emellan i valutapolitiska
frågor, dels för att skapa regler och överenskommelser som minimerar
risken för s. k. konkurrensdevalveringar de nordiska länderna emellan,
dels för att utreda hur de nordiska länderna på i medlemsförslaget
angivna områden kan lägga grunden för en bättre samordning av valutapolitiken
som kan bidra till full sysselsättning samt fortsatt och stabil
ekonomisk tillväxt.

Utskottet framhöll i sitt betänkande att de senaste månadernas valutapolitiska
utveckling i Västeuropa förstärkt behovet av att samarbetet
och kontakterna mellan de nordiska länderna på det ekonomiska området
vidmakthölls och vidareutvecklades. Samrådet om valutapolitiken
borde byggas ut och förstärkas och gälla bl. a. dels eventuella beslut om
ändrade kursrelationer, dels den aktuella kurspolitiken, dels de nordiska
ländernas förhållande till internationella valutapolitiska organ och
samarbetsarrangemang, däribland det europeiska monetära systemet
j(EMF). Utskottet ansåg vidare att i det löpande samrådet och det samarbete
som ägde rum på det valutapolitiska området borde riktlinjer
dras upp för det nordiska samarbetets framtida innehåll på detta område.
Studium borde speciellt ägnas åt möjligheterna att i tillämpliga delar
harmonisera tekniken för valutakursstabilisering och marknadsinterventioner
samt åt de finansiella stödarrangemangen mellan länderna i syfte
att förstärka kursstabiliteten inom det nordiska valutaområdet.

Mot utskottets förslag reserverade sig en dansk medlem.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 2) till minis -

Redog. 1978/79: 23

terrådet att förstärka och vidareutveckla samrådet och samverkan mellan
de nordiska länderna i valutapolitiska spörsmål med syfte att uppnå
största möjliga stabilitet i de valutapolitiska förhållandena såväl i Norden
som internationellt och att forma innehållet i det framtida valutapolitiska
samarbetet så att det så effektivt som möjligt bidrar till en
gynnsam ekonomisk utveckling i de nordiska länderna med full sysselsättning
och stabil ekonomisk tillväxt. Rekommendationen antogs med
54 röster mot 7.

2.6.5 Internationellt samarbete

I ett medlemsförslag om nordiskt samarbete i OECD om uppförandekod
för multinationella företag (MNF) hade bl. a. Kjell-Olof Feldt och
Knut Johansson hemställt att rådet måtte rekommendera regeringarna
i de nordiska länderna att tillsammans verka för att översynen av
OECD:s uppförandekod för multinationella företag leder till bättre information
och effektivare övervakning av dessa företags verksamhet i
våra länder.

Utskottet noterade med tillfredsställelse, att det förekom ett omfattande
samarbete mellan de nordiska länderna beträffande den aktuella
översynen. Utskottet ansåg liksom förslagsställarna det vara en svaghet
att OECD:s föreskrifter hade karaktären av rekommendationer men instämde
även i vissa remissorgans synpunkter att förhållandena för närvarande
inte var sådana, att ett bindande regelverk var realistiskt. Mer
aktuellt torde vara att få ett klargörande av OECD-föreskrifterna. Utskottet
instämde i förslagsställarnas uppfattning att informationen från
de multinationella företagen borde bli bästa möjliga även om erfarenheterna
i de nordiska länderna kunde synas vara något olika. Ändringar
av regelverket borde enligt utskottet övervägas om det skulle visa sig
svårt att avlägsna existerande brister i informationen och att få det nuvarande
systemet att fungera tillfredsställande. Flera remissinstanser hade
varnat för eventuella nordiska initiativ, som skulle leda till strängare
krav för multinationella företags verksamhet i Norden än i övriga delar
av världen, men utskottet underströk att medlemsförslaget inte syftade
till ett system som behandlade multinationella företag på ett diskriminerande
sät.

Mot utskottets förslag reserverade sig två medlemmar.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 3) till de
nordiska ländernas regeringar att samarbeta för att översynen av
OECD:s uppförandekod för multinationella företag leder fram till bättre
information och effektiv övervakning av dessa företags verksamhet.

Rekommendationen antogs med 45 röster mot 4.

Av meddelandet om rekommendation nr 3/1977 angående samverkan
för att bevara den fria skeppsfarten i internationella sammanhang framgick
att det fanns ett nära och effektivt samarbete mellan de nordiska

Redog. 1978/79: 23

länderna bl. a. i OECD:s och UNCTAD:s sjöfartskommittéer. Då utskottet
ansåg rekommendationens syften i allt väsentligt uppfyllda, beslöt
rådet på utskottets förslag att anse rekommendationen för rådets
del slutbehandlad.

2.6.6 Övrigt

Mot bakgrund av att frågor om framtidsforskning kunde följas genom
de årliga meddelandena om rekommendation nr 9/1976 angående ökat
nordiskt samarbete om framtidsstudier och att det inte ansetts ändamålsenligt
att inrätta ett institut för framtidsforskning beslöt rådet på utskottets
förslag att anse rekommendationen nr 14/1970 angående forskningsinstitut
för framtidsfrågor för rådets del slutbehandlad.

Av meddelandena om rekommendation nr 12/1971 angående gemensamt
införande av Sl-systemet och rekomendation nr 31/1971 angående
analysattester rörande fröer framgick att rekomendationernas syfte i allt
väsentligt uppfyllts. Rådet beslöt därför på utskottets förslag att anse rekommendationerna
för rådets del slutbehandlade.

3 övrigt

3.1 Budgetkommittén

Rådets budgetkommitté inrättades 1975 och infördes tillsammans
med informationskommittén som en fast kommitté i rådets arbetsordning
1977. Budgetkommittén är rådets organ i budgetöverläggningar
med ministerrådet rörande den nordiska budgeten. Budgetkommittén
avger årlig rapport till rådets presidium rörande sitt arbete. Rapporten
ingår som bilaga till presidiets rapport om dess verksamhet, vilken tillsammans
med ytterligare dokument utgör underlag för generaldebatten
vid rådets session.

Delegationen har funnit det angeläget att informera om budgetkommitténs
verksamhet och har därför beslutat att lägga rapporten om dess
arbete som bilaga till delegationens berättelse.

3.2 Informationskommittén

Nordiska rådet utsåg vid den 20:e sessionen 1972 en informationskommitté
som ersättning för den tidigare informations- och redaktionskommittén.
Informationskommittén är rådgivande organ till presidiet i
informationsfrågor och har till uppgift att planlägga och koordinera informationsverksamheten.
Kommittén skall även svara för utgivningen
av Nordisk Kontakt och därutöver vara rådgivande och initiativtagande
i informationsfrågor. Kommittén skall årligen rapportera till plenarförsamlingen.
Rapporten ingår som bilaga till presidierapporten.

Under det gångna året har kommittén hållit fyra möten: den 21 feb -

Redog. 1978/79: 23

ruan 1978 i Oslo, den 12 april 1978 i Stockholm, den 9 augusti 1978 i
Höfn samt den 25 oktober 1978 i Oslo. Kommittén har till presidiet avlämnat
två utredningar med förslag till åtgärder vad gäller information
till målgrupper utom Norden respektive målgrupper inom skolan. På
presidiets uppdrag har informationskommittén yttrat sig i frågan om en
eventuell omorganisation av informationsverksamheten och den dithörande
frågan om effektivisering av samordningen av de samnordiska
sekretariatens informationsverksamhet. Kommittén har rekommenderat
översyn och justeringar av anställningsvillkor och arvoden för Nordisk
Kontakts redaktörer, justering av honorartaxan samt höjning av prenumerationspriset
för tidskriften. Ny dansk och svensk redaktör har anställts.
Kommittén har under året genomfört två seminarier: ett för parlamentariska
journalister den 20—22 september 1978 på Bornholm och
ett för samhällsinformatörer vid departement och centrala verk den 26
—27 oktober 1978 i Oslo/Drammen.

3.3 Nordiska rådets litteraturpris

Vid en ceremoni den 20 februari 1979 i Stockholms stadshus utdelades
rådets litteraturpris för 1979 till den svenska författaren fil. dr Ivar
Lo Johansson.

Redog. 1978/79: 23

Bilaga 1

Rekommendationer och yttranden antagna vid Nordiska rådets
27:e session
REKOMMENDATIONER

Nr 111979 Ang. program för nordiskt regionalpolitisk samarbete
Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å vedta et handlingsprogram
for det nordiske regionalpolitiske samarbeid, vesentlig i
samsvar med ministerrådsforslag B 28/e.

Nr 2/1979 Ang. valutapolitiskt och monetärt samarbete i Norden
Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd,
å forsterke og videreutvikle samrådingen og samvirket mellom de nordiske
land i valutapolitiske spörsmål med sikte på å oppnå stprst mulig
stabilitet i de valutapolitiske forhold såvel i Norden som internasjonalt;
og

å forme innholdet i det fremtidige valutapolitiske samarbeid slik at
det så effektivt som mulig bidrar til en gunstig pkonomisk utvikling i de
nordiske land med full sysselsetting og stabil pkonomisk vekst.

Nr 3/1979 Ang. nordiskt samarbete i OECD om uppförandekod för
multinationella företag

Nordisk Råd rekommanderer de nordiske regjeringer å samarbejde
for at gjennomgåelsen av OECD’s adferdskode för flemasjonale foretak
fprer til bedre informasjon og effektiv overvåking av disse foretaks virksomhet.

Nr 4/1979 Ang. medicinskt missbruk inom elitidrotten
Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att
verka för ett samarbete på internationellt plan som syftar till att kartlägga
och avskaffa missbruket av mediciner inom elitidrotten.

Nr 5/1979 Ang. samnordisk utbildning och forskning rörande åldrandets
problem

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att undersöka
möjligheterna till samnordisk forskning och utbildning rörande åldrandets
problem.

Nr 6/1979 Ang. bevarande av sälstammen i Östersjöområdet och Kattegatt Nordiska

rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att
tillsammans med övriga östersjöstater fördjupa och vidareutveckla sam -

Redog. 1978/79: 23

arbetet beträffande forskning om och skydd av sälstammen i Östersjön
och Kattegatt.

Nr 7/1979 Ang. rening av kommunalt avloppsvatten
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att låta utföra
en utredning av de kostnadsmässiga aspekterna vid rening av kommunalt
avloppsvatten i syfte att utarbeta rekommendationer för planering
av nya och förbättring av redan befintliga reningsanläggningar.

Nr 8/1979 Ang. samordning av bestämmelser för säkerhet och arbetsmiljö
på fartyg

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att låta utreda
möjligheterna för en ökad samordning av de nordiska ländernas bestämmelser
om säkerhet och arbetsmiljö inom handelsflottan.

Nr 9/1979 Ang. förbättrad säkerhet och arbetsmiljö till sjöss
Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att
internationellt verka för en genomgående hög standard inom sjösäkerhet
och arbetsmiljö till sjöss.

Nr 10/1979 Ang. ratifikationer av sjösäkerhetskonventionen SOLAS
1974

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland, Island
och Norge att ratificera sjösäkerhetskonventionen SOLAS 1974.

Nr 11/1979 Ang. onykterhet till sjöss
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

1. att arbeta för att informationen om bestämmelser mot onykterhet
(beruselse) till sjöss och om de allmänna risker som är förenade med
alkoholförtäring i samband med förande av fritidsbåtar utbyggs och intensifieras,

2. att låta undersöka möjligheterna att harmonisera lagstiftningen i de
nordiska länderna angående trafikonykterhet till sjöss.

Nr 12/1979 Ang. enhetliga regler för rabatter m. m. i järnvägstrafiken
i Norden

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att undersöka
möjligheterna att förenkla och förenhetliga reglerna om generella rabatter
m. m. i persontrafiken på järnväg i Norden.

Nr 13/1979 Ang. nordiskt datasamarbete
Nordisk Råd opfordrer Nordisk Ministerråd til inden rådets 28. session
1980 at unders0ge behovet og muligheden for etablering af et nordisk
samarbejde vedrprende,

dels de sikkerheds- og sårbarhedsaspekter, som samfundet må havé op -

Redog. 1978/79: 23

maerksomheden rettet mod ved anvendelsen af den modeme datateknik,
dels det 0gede behov för sikker information om datateknikken og
f0lgeme af dens anvendelse, der er n0dvendig for, at de politisk ansvarlige
myndigheder og offentligheden er i stand til at vurdere og påvirke
udviklingen og anvendelsen af elektronisk databehandlingsteknik i samfundet.

Nr 14/1979 Ang. nordiska regler för jägarkompetens
Nordisk Råd anmoder Nordisk Ministerråd om at underspge mulighederne
för at samordne de nordiske landes regler om jaegerkompetence på
en sådan måde, at det ved erhvervelse af jagtret anerkendes, at jaegerkompetence
erhvervet af nordiske statsborgere i ét nordisk land er ligevaerdig
med jaegerkompetence erhvervet i et andet nordisk land.

Nr 15/1979 Ang. ökat nordiskt samarbete på biblioteksområdet
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda
förutsättningarna för ett utökat nordiskt samarbete på biblioteksområdet,
särskilt inom folkbibliotekssektom.

Nr 16/1979 Ang. ett Nordens institut på Åland
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att utreda förutsättningarna för ett Nordens institut på Åland.

Nr 17/1979 Ang. medicinsk genetik
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att på basen av genomförd utredning lägga fram förslag till ett organiserat
nordiskt samarbete inom den medicinska genetiken med särskild
inriktning på genetiska skaderisker.

Nr 18/1979 Ang. yrkesutbildning för ungdom m. fl. grupper
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att

a) genomföra en kartläggning av sådana i lag eller avtal fastställda
regler med anknytning till den grundläggande yrkesutbildningen, vilka
utgör hinder för arbetskraftens fria rörlighet mellan de nordiska länderna
samt att

b) intensifiera det nordiska samarbetet på yrkesutbildningens område.

Nr 19/1979 Ang. gemensam nordisk arbetsmarknad för lärare
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att vidta åtgärder
för att åstadkomma en nordisk konvention om gemensam arbetsmarknad
för lärare.

Nr 20/1979 Ang. ökat nordiskt samarbete kring barn och kultur
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att
intensifiera det nordiska samarbetet kring barn och kultur genom att

4 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 23

Redog. 1978/79: 23

tillsätta en särskild kommitté för barnkulturfrågor och genom att upprätta
en särskild stödordning för detta samarbete, i båda fallen för en
försöksperiod på tre år.

Nr 21/1979 Ang. en nordisk folkhögskola i Västnorge
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att utreda möjligheterna till att i Västnorge upprätta en nordisk folkhögskola
eller annan lämplig institution med särskild vikt på det historiska
och kulturella sambandet mellan Island, Färöarna och det övriga
Norden.

Nr 22/1979 Ang. nordiskt samarbete kring lättläst litteratur
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att utreda behovet av och möjligheterna till nordiskt samarbete kring
lättläst litteratur.

Redog. 1978/79: 23

Nordiska rådets yttranden över Nordiska ministerrådets berättelse
om det nordiska samarbetet (C 1/1979)

Nr 1

1) Nordisk Råd anser det n0dvendig for tilfredsstillende behandling
av C 1 at den i arbidsordningen (paragraf 43) fastsatte tidsfrist for oversendelsen
av dokumentet blir overholdt, og henstiller at Ministerrådet
spker å finne fram til en ordning for sin behandling av Cl som gir mer
tid för saksbehandlingen i Nordisk Råd.

I samsvar med artikkel 64 i Helsingforsavtalen b0r C 1 for framtiden
omfatte også konkrete planer og ideer som er av interesse for framdriften
av det nordiske 0konomiske samarbeid.

2) Nordisk Råd henstiller at Ministerrådet for fremtiden legger fram
förslag till handlingsprogrammer minst 3 måneder f0r sesjonen, slik at
vedkommende fagutvalg i Nordisk Råd får anledning til å uttale seg
både f0r ministrene godkjenner embetsmennenes förslag og etter at ministrene
legger det fram som formelt ministerrådsforslag.

Rådet finner det lite tilfredsstillende at rapporten om oppf0lgingen
av Ministerrådets beslutning av 19. februar 1978, utredninger og fors0k
på ytterligere styrking av samordningen av den 0konomiske politikk og
den nordiske innflytelse på den internasjonale 0konomi, ikke har foreligget
tidsnok til behandling i Nordisk Råds organer.

3) Den 0konomiske situasjon i Norden er fortsatt vanskelig. Alt tyder
på at 70-årenes internasjonale pkonomiske kriser vil sette sine spor långt
inn i 80-årene .Mot denne bakgrunn vil det i h0y grad vaere 0nskelig at
det skapes klarhet om det fremtidige nordiske samarbeid på det pkonomiske
området. De problemer som de nordiske land står overfor er så
ensartede og så dyptgående at store anstrengelser bpr gjpres for å bringe
på det rene i hvilken utstrekning felles innsatser kan bidra til problemenes
lpsning.

Etter rådets oppfatning b0r det innenfor bestrebelsene på 0kt samarbeid
også inngå studier av de långsiktige, strukturelle problemer som de
nordiske land står overfor, og de krav om pkonomisk og naeringspolitisk
samarbeid som disse problemer reiser. Et slikt arbeid bpr gjennomfpres
med sikte på å ta stilling til hovedlinjene för det nordiske pkonomiske
samarbeid i 80-årene under Nordisk Råds 28. sesjon i 1980.

4) Nordisk Råd anser det npdvendig at det nordiske samarbeid på
det valutapolitiske og monetsere området forsterkes og utbygges videre,
jfr. betenkning vedrprende medlemsforslag A 524/e om valutapolitisk og
montasrt samarbeid.

5) Nordisk Råd tillegger det pågående nordiske forskningsprosjekt
vedrprende små og middelstore foretak samt underspkelsen av konkur -

Redog. 1978/79: 23

ranseforholdene mellom de nordiske land stor betydning og forutsetter at
resultatene blir gjort kjent for Nordisk Råd.

6) Nordisk Råd ser med tilfredshet at nye prosjekter er iverksatt innenfor
byggsektoren i 1978. Rådet vil i likhet med ministerrådet understreke
behovet för og betydningen av energisparende tiltak.

7) Nordisk Råd kan slutte seg til Ministerrådets syn at ambisjonsnivået
för det regionalpolitiske samarbeid b0r forh0yes.

Nordisk Råd rekommanderer at et handlingsprogram for regionalpolitisk
samarbeid blir iverksatt, jfr. betenkning vedr0rende Ministerrådsforslag
B 28/e.

Nordisk Råd tar til etterretning opplysningene om at det grenseregionale
samarbeid innenfor Nordkalotten har vaert omfattende. Rådet vil
imidlertid henstille at mulighetene for å trekke inn også nye grenseregionale
samarbeidsområder blir vurdert naermere .

8) Nordisk Råd konstaterer at de felles nordiske bistandsinnsatser
holder seg på et beskjedent nivå. Når det gjelder samarbeidet vedr0-rende de flemasjonale bistandssp0rsmål, vil Rådet understreke betydningen
av mer bistånd og 0kte kapitaloverfpringer til utviklingsland.

(ekonomiska utskottet)

Nr 2

1) Större samarbetsfrågor bör föreläggas Nordiska rådet i form av
ministerrådsförslag. överenskommelse bör ingås mellan rådspresidiet
och ministerrådet om en normalprocedur för behandling av dylika samarbetsfrågor.

2) En behandlingsordning som gör det möjligt att överlämna de olika
fackkapitlen i ministerrådsberättelsen till Nordiska rådet vid en tidigare
tidpunkt bör övervägas.

3) I de årliga berättelser som avlämnas till Nordiska rådet av institutioner,
nämnder och andra samarbetsorgan saknas i vissa fall värdefull
information. Rapporteringssystemet i dess helhet bör därför ses över.

4) Arbetet med att revidera den nordiska trygghetskonventionen bör
avslutas under år 1979 och en samlad rapportering därom ske till Nordiska
rådet.

5) Den verksamhet som bedrives inom ramen för Nordiska nämnden
för handikappfrågor bör permanentas efter försöksperiodens utgång.

6) Utredningen om utvidgning av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
till att omfatta ytterligare kategorier av social- och medicinalpersonal
bör slutföras under år 1979. Det bör övervägas att samla de
nödvändiga bestämmelserna inom ramen för en och samma överenskommelse.

7) Utredningen om gemensam nordisk vidare- och efterutbildning för
social- och medicinalpersonal bör slutföras skyndsamt .

Redog. 1978/79: 23

8) För att effektivisera det nordiska arbetsmarknadssamarbetet bör
ett fristående nordiskt forsknings- och utredningsinstitut inrättas.

9) Utredningen om kapitalets och arbetskraftens rörlighet bör i lämplig
form och så snart som möjligt delges Nordiska rådet.

10) Datorbaserad registrering av pågående och avslutad arbetsmarknadsforskning
bör övervägas.

11) En rådgivande kommitté för arbetsmiljöforskning, i vilken företrädare
också för arbetsmarknadens parter beredes plats, bör inrättas
under år 1979.

12) Miljövårdslagstiftningen i de nordiska länderna bör göras enhetlig 13)

Samarbetet i jämställdhetsfrågor bör präglas av uppslagsrikedom
och initiativkraft och vara inriktat på konkreta åtgärder. Ansvaret för
det nordiska samarbetet i jämställdhetsfrågor bör handhas av en självständig
ämbetsmannakommitté. Till denna bör knytas en rådgivande
kommitté bestående av företrädare för arbetsmarknadens parter, kvinnoorganisationer
och eventuellt för forskningen.

(social- och miljöutskottet)

Nr 3

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

1)att verka för att arbetet med Kiruna—Narvik-vägen genomförs i
sådan takt att denna mellanriksförbindelse kan etableras så fort som
möjligt.

2) att verka för att en likartad trafiklagstiftning snarast möjligt genomförs
i de nordiska länderna på grundval av Nordiska vägtrafikkommitténs
förslag

3) att arbeta för att enbart godkänd säkerhetsutrustning för barn i bil
tillåts i de nordiska länderna

4) att arbeta för att de förslag som framlagts i Nordiska trafiksäkerhetsrådets
rapport nr 6 ”Körkort i Norden” om obegränsad intemordisk
giltighet för körkort genomförs så snart som möjligt

5) att en tidsplan för genomförande av turistprogrammet utarbetas

6) att årligen redogöra för det nordiska trafiksäkerhetssamarbetet
utanför vägtrafiken.

(trafikutskottet)

Nr 4

1) Nordisk Råd tager indtil videre de oplysninger til efterretning, som
Nordisk Ministerråd har givet om samarbejdet vedrprende aegteskabets
0konomiske retsvirkninger og de ikkeasgteskabelige forholds problemer,
idet rådet forventer, at Nordisk Ministerråd i det omfång, der måtte
vise sig behov derför, tager de npdvendige initiativer til at koordinere
arbejdet med förberedelsen af ny lovgivning, således at såvel indhold

Redog. 1978/79: 23

som tidspunkt for lovforslags fremsaettelse bliver sammenfaldende i så
vidt omfång som muligt.

2) Nordisk Råd henstiller, at Nordisk Ministerråd inden naeste session
spger at f0re den i 1977 opnåede enighed om udarbejdelse af ensartede
nationale love om anerkendelse af nordiske faderskabsafg0relser
ud i livet.

3) Nordisk Råd opfordrer Nordisk Ministerråd til at unders0ge mulighedeme
for gennemf0relse af den samme myndighedsalder i alle de nordiske
lande.

4) Nordisk Råd anmoder Nordisk Ministerråd om til naeste session
naermere at redeg0re for arbejdet i den svenske udredning vedr0rende
kommissionslovgivningen, herunder regleme för handelsagenters virksomhed,
specielt med henblik på, om der under arbejdet er fremkommet
oplysninger, der giver anledning til at s0ge etableret et bredere
nordisk samarbejde.

5) Nordisk Råd opfordrer Nordisk Ministerråd til i naeste års beretning
om det nordiske samarbejde at redeg0re for det igangvaerende reformarbejde
vedrprende forsikringsaftalelovgivningen.

6) Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd, at det nordiske
samarbejde vedrprende produktansvar genoptages med henblik på at
s0ge etableret faelles synspunkter bag en kommende lovgivning.

7) Nordisk Råd opfordrer Nordisk Ministerråd til inden naeste session
at etablere et nordisk samarbejde vedrprende udviklingen af regler om
erstatning ved miljpskader med henblik på en snarlig tilvejebringelse af
et faelles grundlag för nationale bestemmelser herom.

8) Nordisk Råd anmoder Nordisk Ministerråd om til naeste session at
redegpre for det nordiske samarbejde vedrprende datalovgivningen og
herunder orientere om samarbejdet mellem de i henhold til datalovgivningen
i Danmark, Norge og Sverige etablerede tilsynsmyndigheder.

9) Nordisk Råd anmoder Nordisk Ministerråd om til naeste session at
redegpre for overvejelserne i Nordisk Strafferetskomité vedrprende
spprgsmålet om aendringer i sanktionssystemet og indfprelse af alternativer
til frihedsstraf og samtidig spge strafferetskomiteens arbejde
fremskyndet.

(juridiska utskottet)

Nr 5

Nordiska rådet anser

1) att den påbörjade evalueringen av det nordiska kultursamarbetet
1972—1978 hittills förlöpt tillfredsställande och att den bör fortsättas
enligt uppgjorda planer med sikte på en utveckling av kultursamarbetets
riktlinjer,

2) att informationen om det nordiska utbildningssamarbetet är av

Redog. 1978/79: 23

stor betydelse på grund av detta samarbetes speciella karaktär och att
den därför bör ägnas fortsatt allvarlig uppmärksamhet i enlighet med
uppgjort förslag,

3) att studien om utbildning och ungdomsarbetslöshet bör ges hög
prioritet och att snabba och konkreta åtgärder bör vidtas på basen av
den genomförda studien,

4) att en studie över jämförbarheten mellan nordiska examina bör utarbetas,

5) att en slutlig lösning av frågan om ansvarsfördelningen mellan kulturavtalets
organ och forskningsråden bör åstadkommas,

6) att de inom det allmänkulturella området nu genomförda utredningarna
ger en god grund för vidare beslut i enlighet med rådets intentioner
uttryckta i respektive rekommendationer.

(kulturutsskottet)

Redog. 1978/79: 23

Bilaga 2

Budgetkomitteens virksomfaed

I henhold til § 2 i arbejdsordningen for Nordisk Råds budgetkomite
fastlagt af praesidiet den 27. januar 1976 (Nordisk Statutsamling 1975:
37) skal komiteen afgive skriftlig rapport til praesidiet för hvert kalenderår.

Nedenfor redeg0res således for virksomheden i kalenderåret 1978.

Medlemmer

På rådets 26. session valgtes f0lgende medlemmer till budgetkomiteen:

Juridisk udvalg:
Kulturudvalget:

Social- og milj0udvalget:
Trafikudvalget:
0konomisk udvalg:

Håkan Winberg
Karl Skytte
Bror Lillqvist
Bjarne M0rk Eidem
Ragnhildur Helgadottir

Kristian Albertsen
Gylfi P. Gislason
Asbj0m Haugstvedt
Seppo Westerlund
Kjell-Olof Feldt

Ved komiteens konstituerende m0de valgtes Kjell-Olof Feldt til formand
og Karl Skytte til viceformand.

Ved valg til den danske delegation den 5. oktober intrådte K. B. Andersen
i juridisk udvalg istedet for Kristian Albertsen og Svend Haugaard
istedet for Karl Skytte. Gylfi P. Gislason er den 1 juli 1978 udtrådt
af rådet.

Mtpder

Komiteen har holdt f0lgende mpder:

1978-02-21

1978-03-14

1978-03-15

1978-09-05

Oslo

Stockholm

1978-11-08 K0benhavn

1978-11-08 Kpbenhavn

Konstituerende m0de
Behandling af Ministerrådets budget for
1979. Forberedende behandling af komiteens
granskende og kontrollerende opgaver.
Drpftelse af komiteens adgang til
intemordiske revisionsrapporter.

M0de med samarbejdsministrene om
Nordisk Ministerråds budget för 1979.
Drpftelse af komiteens granskende og
kontrollerende opgaver. Meddelelse fra
Riksrevisionen i Norge om aendringer af
punkterna 5.2 og 5.4 i bestemmelserne
om revision af intemordiske projekter
til impdekommelse af budgetkomiteens
behov för tilsendelse af beretninger.
Behandling af Ministerrådets disponeringsforslag
nr 1 for 1978. Förberedelse
af mpdet med samarbejdsministrene om
komiteens kontrol og granskning.

Mpde med samarbejdsministrene.

Redog. 1978/79: 23

Ved m0deme i Stockholm den 14. og 15. mårts m0dte Svend Haugaard
som suppleant för Karl Skytte. Gylfi Gislason og Bror Lillqvist
var fravffirende. I0vrigt m0dte de ordinaere medlemmar af komiteen.
I m0det den 5. september i Stockholm m0dte de ordinaere medlemmer
af komiteen fra Finland, Norge og Sverige, medens de danske og isländske
delegationer ikke var repraesenterede. Ved mpderne i Kpbenhavn
den 8. november m0dte K. B. Andersen som formand för juridisk
udvalg istedet for Kristian Albertsen og Svend Haugaard istedet for
Karl Skytte. Fra Finland m0dte Seppo Westerlund som ordinaert medlem
og Ralf Friberg istedet for Bror Lillqvist. Fra Island m0dte Ragnhildur
Helgadottir som ordinaert medlem og Jon Helgason som suppleant.
Fra Norge m0dte de ordinaere medlemmer Asbj0rn Haugstvedt og
Bjarne M0rk Eidem. Fra Sverige mpdte de ordinaere medlemmer KjellOlof
Feldt og Håkan Winberg samt fungerende formand for kulturudvalget
Per-Olof Sundman. Komiteen trådte dermed sammen med 11
medlemmer istedet for de ordinaere 10.

Budgetbehandlingen

Budgetkomiteens hovedopgaver ligger i årets f0rste kvartal i behandlingen
af ministerrådets budget for det kommende år og i årets sidste
kvartal i behandlingen af disponeringsforslag nr 1 fra ministerrådet angående
fordeling af bevillingeme indenfor de fastsatte indikative budgetrammer.

I tilslutning hertil har komiteen i årets 10b drpftet sine arbejdsvilkår
indenfor de gaeldende budgetprocedurers rammer og sina muligheder
for at få tilstraekkelige oplysninger til udfprelse af sit hverv på tilfredsstillende
måde.

Hvad ministerrådsbudgettet for 1979 angår kunne budgetkomiteen
konstatere, at fire nye institutioner var overfprt fra nationale til det
nordiske budget, som hermed steg med godt 20 mill nkr til 76 mill nkr.
Samtidig konstateredes at budgettet ipvrigt lagde meget snaevre rammer
för aktivitetsforpgelse. Budgetkomiteen erkendte imidlertid at
denne tilbageholdenhed måtte ses på häggrund af den stramme pkonomiske
situation som alle de nordiske lande befandt sig i og 0nskede
derför ikke at saette sp0rgsmålstegn ved selve budgetrammen. Komiteen
henstillede dog at der indenfor de givne rammer blev taget hensyn til de
af fagudvalgene fremfprte pnsker om justeringer eller prioriteringer.
For social- og miljp- samt trafikudvalget udgjorde disse pnsker ca
825 000 nkr. 0konomisk udvalg stillede sig afventende overfor de endelige
beslutninger i ministerrådet vedrprende bevillingerne på kernesikkerhedsområdet.

Ved oversendelse af det af samarbejdsministrene endeligt godkendte
budget för 1979 til budgetkomiteen gjorde ministerrådets generalsek -

Redog. 1978/79: 23

retaer opmaerksom på at de ved budgetkomiteens m0de fremf0rte förslag
om justeringer på projektbudgettet på tilsammen nkr 825.000 var
im0dekommet ved en förpgelse af ministerrådets disponeringsbevilling.
Desuden oplystes at ministerrådet havde sat rämmen for kemesikkerhedsaktiviteter
til nkr 3.7 mill.

Da budgetkomiteen i årets sidste kvartal behandlede stedfortraedernes
indstilling til ministerrådet om fprste fordeling af de budgetterede
indikative rammebel0b indenfor de respektive sektorer konstaterede
den at denne impdekommenhed ikke var synlig för trafikprogrammets
vedkommende. I det af samarbejdsministrene i december endeligt godkendte
disponeringsforslag var de af trafikudvalget foreslåede justeringer
dog kommet til rette.

Samtidig bemaerkede budgetkomiteen at f0rste-gangs bevillingeme
for 1979 lå på kun 70 pct af de indikative rammebelpb mod fem-ti
procent h0jere de föregående år. Samtidig var ans0gningsfristen för
udnyttelse af de indikative disponeringsrammer udstrakt til 1. maj 1979.
Budgetkomiteen akcepterede de omstaendigheder som lå bak den forholdsvis
lave f0rstegangs bevilling på häggrund af et faelles 0nske om
at anspgninger på projektområdet bliver så gennomarbejdede og relevante
som mulig, men forbeholdt sig samtidig at den endelige beslutning
om midlerenes fordeling efter den 1. maj 1979 ikke sker uden fortgående
konsultation med fagudvalgene og en samlet udtalelse fra
budgetkomiteen i tilfaelde, hvor fordelingen vil flytte bel0b fra en sektor
til en anden.

Ved behandlingen af budgettet for 1979 bemaerkede budgetkomiteen
at der udover de enkelte fagudvalgs detaillerede gennemgang af de til
institutioner og projekter bevilgede midler sammenholdt med de af
Nordisk Råds organer udtalte mål og 0nsker kunne vaere behov för en
mere samlet vurdering af de opnåede resultater og disses virkninger
såvel på nordisk som på nationalt niveau, f. eks. i form af besparelser
på nationale budgetter, eller med henblik på mulige rationaliseringer.

Dette synspunkt fremfprtes overfor samarbejdsministrene ved samrådet
den 8. november i mere konkret form, idet det henstilledes at
i) man på regerings- og ministerrådssiden fors0ger at indsamle oplysninger
som kan give et mere samlet overblik över nationale og faelles
udgifter til nordiske samarbejdsopgaver, ii) at det kunne vaere 0nskeligt
med en analyse til bed0mmelse af det 0konomiske udbytte af nordiske
samarbejdsaktiviteter såvel gennem besparelser som gennem opnåede
resultater både på nationalt og nordisk niveau, iii) at budget- og regnskabsopstillinger
b0r g0re det muligt at skelne mellem faglige og administrative
aktiviteter, og iv) at der fortsat b0r udfoldes bestraebelser för
at få relevante institutioner i det nordiske samarbejde ind på ministerrådets
eget budget.

Budgetkomiteen begrunder behovet for såväl bedre overblik som dy -

Redog. 1978/79: 23

bere indblik i den nordiske budgetudvikling ud fra konstateringen af
at det nordiske samarbejdsbudget fra 1974 til 1979 er steget fra 54 til
176 mill nkr. Det betyder efter komiteens opfattelse en tilsvarende for0gelse
af komiteens ansvar som samordnende kontrolinstans for udgifter
til nordiske samarbejdsopgaver, som — selvom de er et led i national
bevillinger — kun i ringe grad kan kontrolleres på nationalt
niveau.

Komiteens henvendelse til de nordiske revisionsinstitutioner om at
blive delaktig i alle revisionsberetninger, som angår samnordisk virksomhed
og som revideres af det respektive domicillands nationale revisionsinstanser,
er et led i komiteens bestraebelser for at leve op til sit ansvar.
Komiteens medlemmer har udtalt deres tilfredshed med den opnåede
ordning. Efterhånden som samarbejdsområdet vokser i omfång
skabes også nye behov för at sikre at de mange aktiviteter på projektog
institutionsbasis virkelig har de virkninger som er tilsigtet og at de er
i samsvar med samfundsudviklingens behov.

Det var på häggrund af erkendelsen af dette voksende ansvar at komiteen
i det forlpbne år viede de granskende og kontrollerende opgaver
en betydelig opmserksomhed.

Hvad selve budgetproceduren angår kunne budgetkomiteen på sine
mpder i mårts måned fastslå, at de enkelte fagudvalg i det store og hele
er tilfreds med betingelseme for samarbejdet på budgetbehandlingens
område, men at man dog stadig kunne 0nske mere udfprlige oplysninger
om motiveringeme for mere i0jnefaldende nedskasringer eller forh0jelser
i projektvirksomheden.

Budgetkomiteen behandler som bekendt ikke selve kulturbudgettet,
som granskes af kulturudvalget og drpftes av dette i samråd med ministerrådet
i dets sammensaetning af ministrene for kultur- og undervisning.
Dog har budgetkomiteen med fuld förståelse för kulturudvalgets
holdning modtaget oplysning om at kulturudvalget overfor ministrene
har påtalt at ministerrådets eget budgetudvalg har fremfprt
synspunkter vedrprende kulturbudgettet for 1979, der kunne opfattes
som et fors0g på at give retningslinjer för den prioritering, som må
vas re forbeholdt ministerrådet og kulturudvalget i deres egenskab af
samarbejdets faglige organer.

Granskning og kontrol

Da Nordisk Råds 23. session i 1975 behandlede slutrapporten fra den
to år tidligere nedsatte arbejdsgruppe for budget- og kontrolsp0rgsmål
og anbefalede oprettelse af en budgetkomite pålagdes detta organ samtidig
at ”kontinuerligt og pragmatisk s0ge at styrke de kontrolmuligheder,
som det anser for vaesentligst”.

I konsekvens heraf har budgetkomiteen under sin hidtidige eksistens
ved gentagne lejligheder drpftet principielle spprgsmål angående ko -

Redog. 1978/79: 23

miteens arbejdsopgaver. I den fprste fase af disse overvejelser i årene
1975 og 1976 koncentrerede komiteen sine anstrengelser på at opnå en
tilfredsstillende procedure för behandlingen af budgetspprgsmål for
derigennem at sikre rådets parlamentariske organer en reel mulighed
för at påvirke budgetlaegning og bevillingsrammer. I begyndeisen af
1977 fastsloges i ett samråd mellem budgetkomiteen og samarbejdsministrene
at rådet og ministerrådet også i budgetmaessig henseende
har den faelles målsaetning at gpre virksomheden så effektiv, meningsfuld
og kritisk som muligt med de pkonomiske resourcer, som kan stilles
til rådighed. En fast tidsplan blev indfprt, som har skabt grundlag
för en reelt effektiv budgetbehandling i udvalgene.

I naeste fase af oversynet af budgetkomiteens forpligtelser har dens
opmaerksomhed vaeret rettet mot metodeme for kontrol og granskning.
Komiteen har herunder taget vare på fagudvalgenes primaere betydning
i granskningsarbejdet og koncentreret sig om översyn af de midler, udvalgene
og deres sekretariater betjener sig af i kontrollen med samarbejdsaktiviteteme.

Nordisk Råds presidium henledte i en skrivelse i september 1976
udvalgenes opmaerksomhed på de synspunkter, som var fremfprt i budgetkomiteen
om granskning og kontrol af nordiske institutioners virksomhed.

Budgetkomiteen bad specielt udvalgene overveje om de institutioner
der er med i det nordiske samarbejde har lpst den opgave de var stillet
eller om andre institutioner eventuelt tager sig af lignende opgaver så
man risikerer dobbeltarbejde, samt om institutionernes bemanding og
budget synes at svare til de reelle behov bag virksomheden.

I november 1977 besluttede komiteen påny at tage spprgsmålet op
og bad presidiet om at spge nasrmere oplysning hos udvalgene om
hvorledes disse selv så på deres muligheder for at gennomfpre de npdvendige
gransknings- og kontrolopgaver.

Udvalgenes svar forelå i februar 1978 og var grundlag for budgetkomiteens
fplgende förhandling i mårts måned om kontrolopgaveme
og för bemaerkninger som komiteen fremfprte över samarbejdsministrene
den 15. mårts om behovet for pget indsats på dette felt.

Udvalgenes granskende og kontrollerende funktioner udpves hovedsagelig
gennem fire former for aktivitet: gennemgang af ministerrådets
årlige beretning (C 1) og pvrige beretninger, opfplgning af ministerrådets
handlingsprogrammer, gennemgang af meddelelser fra ministerrådet
om aktiviteter som er foranlediget af rådets rekommandationer og
endelig indenfor budgetkomiteeens rammer. I förbindelse med behandling
af meddelelser og beretninger kan udvalgene indkalde sagkyndige
efter behov, eller de kan skriftligt bede om komplettering af meddelelseme
eller udvalgsmedlemmer kan rette spprgsmål til ministrene i specielle
anliggender af nordisk interesse ved rådets sessioner.

I redegprelsen fra et af de faglige udvalg bem&rkedes at det ville

Redog. 1978/79: 23

knave en meget betydelig og tidskraevende indsats, hvis man vil havé
en helt ud objektiv helhedsvurdering af institutionerne og at man måtte
forudsaette at der også fra nationalt hold blev f0rt tilsyn med at indsats
af personale og pengemidler i institutioner med nordiske formål
ikke står i misforhold til organemes reelle behov.

I förbindelse med disse overvejelser er der sket en intensivering af
udvalgenes granskning. Flere af udvalgene har gransket de nordiske
aktiviteter i forpget omfång og med delvis nye metoder. Herander er
der konstateret behov for udveksling af erfaringer med henblik på at
effektivisere arbejdet og för 0get samordning for at sikre en nogenlunde
ensartet behandling af institutioner, projekter og andre aktiviteter
indenfor de forskellige sektorer. Ensartethed i metoder i de faglige vursamarbejde
er et emne, som budgetkomiteen også har interesseret sig for
skellige sektorer ses som en forudsaetning for at det i givet tilfaelde skal
vaere muligt at foretage prioriteringer på tvaers af sektoreme og at sikre
parlamentarisk styring af det nordiske samarbejdes udvikling.

Vurdering og påpegning af resultater og virkninger i det nordiske
samarbejde er et emne, som budgetkomiteen også har interesseret sig för
i dette år, dels ud fra bevidstheden om at det oprindelige nordiske
initiativ ofte er överset, når ivaerksaettelsen sker på nationalt niveau,
og dels ud fra 0nsket om at få en klar opfattelse af hvomår og hvorfor
ideer og förslag eventuelt ikke har f0rt til resultater. Budgetkomiteen
håber at det skal lykkes at give udvalgene og deres sekretariater sådanne
arbejdsmuligheder at deltageme i Nordisk Råds sessioner har tilfredsstillende
grundlag for deres bedpmmelse af samarbejdets effektivitet
og tempo.

Budgetkomiteens opmaerksomhed har vaeret henvendt på medlemsforslag
A 502/j som fremsattes til Rådets 27. session om nedsaettelse af en
parlamentarisk udredning om Nordisk Råds organisations- og arbejdsformer.
I forslaget henvises bl. a. til at budgetkomiteen har fået pålagt en
dobbelt funktion i og med at den udover selve budgetarbejdet i samarbejde
med udvalgene også skal udf0re granskning og kontrol indenfor
de respektive samarbejdsområder. Budgetkomiteen mener i det forlpbne
år at vaere nået frem til en klarere opfattelse af denne opgaves krav og
har angivet forskellige måder hvorpå komiteen kan raste sig til lpsning
af opgaven.

Budgetkomiteen har bl. a. fremf0rt at den b0r få st0tte af praesidiesekretariatet
som varetager komiteens sekretariatsopgaver, til et mere
selvstaendigt granskende arbejde baseret på budget-analyser, behandling
af revisionsbemaerkninger, rationaliseringsbestraebelser, opfplgningskontrol
og vurdering af samarbejdets hovedmål og resultater. Komiteen
forudsstter at det herudover vil vaere mulighed för at traekke
på ekstra hjaelp i perioder hvor det er n0dvendigt for udvalgenes udf0-relse av evaluering og analyser.

Budgetkommitten konstaterar at der med indgåelse af aftalen om ret -

ningslinjerne för den inteme informationsudveksling mellem Nordisk
Råd og Ministerrådets organer 1976-11-18 blev taget et f0rste skridt hen
mod en hensigtsmaessig udvikling i udvekslingen af informationer på
alle niveauer. Komiteen kunne dog nu 0nske fastere retningslinjer og
mere regelmaessighed i udleveringen fra Ministerrådet af referater fra
m0der i embedsmandskomiteer og ministerråd samt dokumentation
vedr0rende direktiver för projekter, udredninger etc. af betydning for
sagsbehandlingen indenfor de respektive udvalgsområder, og har bedt
praesidiet tage dette 0nske op med ministerrådet.

Ministerrådets hovedrapport til sessionen, C 1, er udvalgenes vigtigste
redskab i granskning og kontrol af samarbejdets aktiviteter. Komiteen
har bedt pnesidiet drpfte med Ministerrådet hvorledes denne rapport
kan udformes i sine forskellige bestanddele för på samme tid at fuldstamdiggpre
billedet af regeringssidens indsats og impdekomme udvalgenes
behov för relevante og lpbende informationer om sagsbehandling
på nationalt såvel som på nordisk niveau .

Opfplgning af Rådets rekommendationer gennem afgivelse af meddelelser
fra Ministerrådet er fortsat et vigtigt element i det nordiske
samarbejde som b0r behandles med den stprst mulige omhu såvel i sagsbehandling
som presentation.

Budgetkomiteen har konstateret at den nuvaerende praxis ikke altid
sikrer tilbagerapportering om hvorledes udvalgenes udtalelser i de enkelte
tilfaelde har påvirket aktiviteter under Ministerrådets ansvarsområde,
og föreslår at der rettes herpå.

Ministerrådets handlingsprogrammer er et nyere element i det nordiske
samarbejde. De har bidraget til at fremme dialogen mellem udvalgene
og ministerrådet og de har åbnet adgang for udvalgene til på
et tidligt stadium at påvirke samarbejdes udvikling indenfor de ber0rte
sektorer.

Alligevel svarer ikke alle i form, indhold eller behandlingsprocedurer
til den betydning de kunne havé i det nordiske samarbejde. Der b0r
gives udvalgene mere tid til behandlingen af forslagene inden företog
gelsen på sessionerne. De b0r konkretiseres på en måde som letter udvalgenes
prioriteringer på kortere og tongere sigt. Og de b0r havé deres
sasrlige plads i ministerrådets fremadskuende planering med tydelig
markering af reviderede målsaetninger med regelmaessige mellemrum.

Endelig 0nsker budgetkomiteen at notere at der med ovenstående
ra;kke af pnskelige forholdsregler til skaerpning af de granskende opgaver
ikke er taget stilling til de fremfprte rpster om en eventuel formel
dechargeprocedure til prpvning af ministerrådets politiske og juridiske
ansvar hvad angår de forholdsregler som man har vedtaget at
gennemfpre, eventuelt undladt at gennomfpre. Dette spprgsmål henstår
til naermere overvejelse.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 197»