NORDISKA RÅDETS 19.4.1972 (Framställning / redogörelse 1972:18)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Ber. 1972:18

NORDISKA RÅDETS 19.4.1972

SVENSKA DELEGATION

Till Riksdagen

Nordiska rådets svenska delegations berättelse för rådets tjugonde session

Nordiska rådet höll sin tjugonde session den 19—24 februari 1972 i
Helsingfors. Tjugosex rekommendationer till regeringarna i Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige respektive Nordiska ministerrådet
antogs rörande samarbete på de juridiska, kulturella, socialpolitiska,
trafikala och ekonomiska områdena. Vidare avgavs ett yttrande över
Nordiska ministerrådets berättelse om det nordiska samarbetet. Nordiska
rådets svenska delegation får överlämna bifogade berättelse för
rådets tjugonde session jämte en bilaga innehållande texten till de antagna
rekommendationerna och yttrandet.

För Nordiska rådets svenska delegation
JOHANNES ANTONSSON

Christer Jacobson

1 Riksdagen 1972. 2 sami. Nr 18

Ber. 1972:18

Berättelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets tjugonde
session i Helsingfors den 19—24 februari 1972

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresenlanter:

statsminister Olof Palme,

ministern för utrikes ärendena Krister Wickman,
statsrådet och chefen för industridepartementet Rune Johansson,
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Eric Holmqvist,
statsrådet och chefen för socialdepartementet Sven Aspling,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Lennart Geijer,
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Ingemund Bengtsson,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Bengt Norling,
statsrådet Bertil Löfberg,
statsrådet Carl Lidbom,

statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Ingvar Carlsson,
statsrådet och chefen för handelsdepartementet Kjell-Olof Feldt,

och följande valda medlemmar:

Arne Geijer,

Johannes Antonsson,

Gunnar Helén,

Erik Adamsson,

Eric Kronmark,

Sven Mellqvist,

Jan-Ivan Nilsson,

Tage Johansson,

Ingemar Mundebo
Sture Palm,

Eric Carlsson,

Allan Hernelius,

Knut Johansson,

Cecilia Nettelbrandt,

Carl-Henrik Hermansson,

Per Olof Sundman samt

Anna-Greta Skantz som ersättare för Sven Hammarberg och
Paul Jansson som ersättare för Per Bergman

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:

Gösta Bohman,

Rune Jonsson,

Anna-Lisa Nilsson,

Doris Håvik,

Gunnar Richardsson,

Lars Wemer och
Grethe Lundblad

Ber. 1972:18

Under den 22 februari ersattes herr Hermansson av herr Werner och
under del av denna dag herr Sundman av fru Nilsson. Herr Geijer
ersattes för del av den 23 februari och återstoden av sessionen av herr
Rune Jonsson. Herr Helén ersattes för del av samma dag av herr Richardsson
och herr Knut Johansson av fru Lundblad. Den 24 februari
ersattes herr Knut Johansson för återstoden av sessionen av fru Håvik.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, t. f. kanslichef Hans-Olle
Olsson, sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president valdes vid sessionen riksdagsledamot V. J. Sukselainen,
Finland, samt till vice presidenter folketingsmedlem Ib Stetter,
Danmark, altingsmand Jon Skaftason, Island, stortingsrepresentant Helge
Seip, Norge, och riksdagsman Johannes Antonsson, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska
utskottet med 13 medlemmar, kulturutskottet med 17 medlemmar,
socialpolitiska utskottet med 13 medlemmar, trafikutskottet med
13 medlemmar och ekonomiska utskottet med 22 medlemmar.

De svenska medlemmarna fördelades på följande sätt:

Juridiska utskottet:
herrar Adamsson,

Hermansson,

Hemelius.

Kulturutskottet:
herrar Bergman,

Tage Johansson,

Mundebo (vice förman),

Sundman.

Socialpolitiska utskottet
herrar Hammarberg,

Knut Johansson,

Jari-Ivan Nilsson.

Trafikutskottet

herrar Eric Carlsson,

Mellqvist,
fru Nettelbrandt.

Ekonomiska utskottet
herrar Antonsson,

Geijer,

Helén,

Kronmark,

Palm (förman).

Ett särskilt utskott med uteslutande uppgift att granska Nordiska
kulturfondens förvaltning tillsattes. I utskottet som består av fem med -

Ber. 1972:18

lemmar och fem suppleanter omvaldes herr Bergman med herr Antonsson
som suppleant.

Regeringsrepresentanterna erhöll generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltog, i juridiska utskottet statsrådet Lidbom, i kulturutskottet
statsrådet Carlsson, i socialpolitiska utskottet statsråden Aspling
och Bengtsson, i trafikutskottet statsrådet Norling samt i ekonomiska
utskottet statsrådet Feldt.

II. Behandlade saker

Saklistan för tjugonde sessionen (enligt terminologien i rådets arbetsordning
benämnes ärendena saker) upptog 37 medlems- och tillläggsförslag
med ändringsförslag (A-saker), 1 regeringsförslag (B-sak),
42 berättelser från nordiska samarbetsorgan (C-saker) och 151 meddelanden
från regeringarna rörande de av rådets rekommendationer som
icke avskrivits som slutbehandlade (D-saker).

I rådet var dessutom anhängiga 23 A-saker, vilkas behandling i utskotten
fortsätter. Likaså fortsätter behandlingen av 3 A-saker som
behandlades vid sessionen.

Beträffande 27 av A-sakerna, 4 av C-sakerna och 17 av D-sakerna
förelåg av respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade
betänkanden. Dessa saker kunde företas till omedelbar behandling i
rådets plenum med undantag av 1 A-sak, vilken återförvisades vid sessionen
till vederbörande utskott för förnyad behandling. I dessa saker
liksom i de av utskotten före sessionen ej färdigbehandlade men på
saklistan uppförda sakerna avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en
rapport rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående
session. Dessutom hade sammanställts en rapport om under
tiden sedan nittonde rådssessionen gjorda framsteg i det nordiska samarbetet.
Tillsammans med Nordiska ministerrådets berättelse om det
nordiska samarbetet utgjorde de båda rapporterna underlag för en
allmän debatt i rådet vid sessionens början, den s. k. generaldebatten;
beträffande denna hänvisas till avdelning III nedan. Efter debattens slut
lades rapporterna till handlingarna; beträffande berättelsen se nedan.

Vidare förelåg en rapport från rådets informationskommitté för tidskriften
Nordisk Kontakt avseende 1971. Rapporten, som behandlats
av kulturutskottet, lades av rådet till handlingarna. En rapport förelåg
även rörande nordisk symbol. Rapporten lades av rådet till handlingarna.

Vid tjugonde sessionen framställdes och besvarades i rådets plenum

Ber. 1972:18

sammanlagt 13 frågor (E-saker), av vilka 12 ställts i anslutning till Celler
D-saker. Efter förnyad utskottsbehandling av dessa C- och D-saker
beslöt rådet att lägga berättelserna och meddelandena till handlingarna.

Vid sessionen antogs 26 rekommendationer och 1 yttrande till regeringarna
eller Nordiska ministerrådet; texten till dessa har fogats till
berättelsen som bilaga. Då i det följande annat icke angives, har den
rekommendation, varom är fråga, antagits enhälligt. Likaså har då
annat icke angivits samtliga i omröstningen deltagande svenska medlemmar
röstat för rekommendationen.

Rekommendationerna, med undantag av dem som riktats till Nordiska
ministerrådet, har överlämnats till Sveriges regering den 10 april
1972.

I det följande lämnas en redogörelse för de behandlade sakerna.
Det fullständiga materialet finns tryckt i rådsförhandlingarna innefattande
bl. a. stenografiska referat av överläggningarna.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Internationell rätt

I medlemsförslag om nordiskt samarbete rörande havsrätt framhölls
att föroreningen av Nordatlanten är i tilltagande, något som är särskilt
allvarligt för Island, Färöarna och Grönland med kringliggande fiskevatten.
Enligt förslagsställarna var landet, havsbotten och havet över
denna att anse som en biologisk och geologisk helhet som borde tillhöra
kuststaterna och dessas rättigheter kunde ej beskäras av andra stater
eller av internationella domstolar. De flesta remissinstanserna hänvisade
till att frågan om kuststaternas rättigheter vad beträffar fiske och förorening
skulle behandlas på en av FN planlagd sjörättskonferens 1973 och
att de nordiska länderna skulle samarbeta vid denna konferens. Utskottet
anslöt sig enhälligt till grundtanken i medlemsförslaget att de
nordiska länderna bör samarbeta för lösningar av de problem som
uppstår genom hänsynslöst fiske, förorening och utvidgande av fiskerigränserna.

Utskottet hemställde, att rådet skulle rekommendera regeringarna att
fortsätta att utbygga samarbetet om lagstiftningen på havsrättsområdet
på så sätt att man eftersträvade internationell enighet om utsträckningen
av sjöterritorier och fiskegränser, särskilda rättigheter för kuststater
eller områden, vars ekonomi i särskild grad är beroende av havet
och om åtgärder för förhindrande av förorening. Vid förslagets behandling
i plenum framhöll utskottets talesman de särskilda isländska
synpunkterna. Isländska regeringen ansåg som sin rätt och plikt att genom
ensidiga åtgärder skydda havsbottens rikedomar och altinget

Ber. 1972:18

hade den 15 februari 1972 enhälligt beslutat att fiskegränsen från den
1 september 1972 skall fastställas till 50 sjömil. På isländsk sida var
man tacksam för den välvilja som visats under utskottsbehandlingen av
medlemsförslaget och för det positiva resultat det utmynnat i.

Från isländska regeringens sida försvarades besluten att utvidga fiskegränsen
med att fisket var en livsbetingelse för det isländska folket
men att åtgärden också var i andras intresse. Situationen för Island
var så allvarlig att man inte kunde invänta en lösning vid en kommande
sjörättskonferens. Island var som bekant ej inställt på att bli medlem
av EEC, men hade under förhandlingarna om tull- och handelsavtal
med Gemenskapen märkt att man sökte utnyttja dessa avtal för
att utöva tryck på Island vad beträffar fiskegränsen. Från isländsk
sida väntade man sig att de andra nordiska länderna icke skulle ansluta
sig till denna politik utan använda sitt inflytande till att hjälpa
Island att uppnå handelsavtal utan ovidkommande villkor. Juridiska
utskottets förslag sågs som ett tecken på att Island kunde räkna med
nordisk solidaritet när fiskegränsen utvidgades den 1 september. Från
färöisk sida upplystes att lagtinget behandlade ett förslag att utvidga
fiskegränsen till 70 sjömil från baslinjen och att fastställa en föroreningsgräns
på 120 sjömil. Herr Adamsson uttryckte sin oro över ensidiga
åtgärder av den natur som övervägdes i Island. Det fanns tyvärr
exempel på att ett sådant tillvägagångssätt kunde skapa internationella
spänningstillstånd och konflikter. Frågan om speciella rättigheter för
vissa kuststater borde ses i globalt sammanhang och man ville därför
från svensk sida ge den föreslagna rekommendationen en försiktig och
restriktiv tolkning på denna punkt. Även från norsk och dansk sida
uttrycktes förbehåll med hänsyn till tolkningen av utskottets förslag till
rekommendation och underströks att häri ej låg något godkännande av
ensidiga åtgärder. Nyckelordet var att man skulle sträva efter internationell
enighet. Utskottets förslag till rekommendation antogs (nr 20).

2. De mänskliga rättigheterna

I ett medlemsförslag hemställde bl. a. herr Hernelius att Nordiska rådet
skulle rekommendera regeringarna att låta företaga en genomgång
av reglerna om de mänskliga rättigheterna enligt varje lands rätt och
uppgöra en plan till samordning och harmonisering av dessa bestämmelser.
Inte minst gällde detta nya rättigheter som ej ansetts aktuella
vid tidpunkterna för nuvarande grundlagsbestämmelsers tillkomst. Utskottet
konstaterade på basis av det inkomna remissmaterialet att förslagets
tankar ej kunde realiseras på nuvarande tidpunkt speciellt med
hänsyn till att vissa länder hade svårigheter att genomföra ändringar i
sina grundlagar. Rådet beslöt på förslag av utskottet att ej företaga sig
något i anledning av medlemsförslaget.

Ber. 1972:18

3. Viseringsfrågor

I ett medlemsförslag hemställde bl. a. herr Mundebo att Nordiska
rådet skulle rekommendera regeringarna att avskaffa det generella viseringstvånget.
Förslagsställarna hänvisade till att viseringstvång införts i
en kristid för att möjliggöra en kontroll av inresande från vissa länder
men att i ett modernt samhälle förekommande hinder för en fri resandeström
över gränserna i möjligaste mån borde avskaffas. Tiden var
därför kommen att häva viseringstvånget. De säkerhetshänsyn som
ibland ansetts motivera upprätthållandet av viseringstvång torde tillgodoses
på annat sätt.

Av remissyttrandena framgick att regeringarna önskade upprätthålla
en enhetlig nordisk inställning i frågan, vilket bl. a. hängde samman
med den nordiska passunionen. Det var regeringarnas uppfattning att
kravet på visum endast borde frånträdas på grundval av ömsesidighet.
Den norska regeringen hade emellertid förklarat sig villig att upphäva
viseringstvånget för medborgare i alla erkända icke-europeiska länder.
Utskottets majoritet ansåg att det principiella målet måste vara ett fullständigt
upphävande av viseringstvånget, men ansåg i övrigt att detta
borde ske på basis av ömsesidighet d. v. s. att nordiska medborgare skulle
få samma möjlighet att resa till ett annat land som detta lands medborgare
att resa till Norden. Majoriteten föreslog att rådet ej skulle
företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

Herr Hermansson och en annan medlem föreslog att rådet skulle
rekommendera regeringarna att generellt avskaffa viseringstvånget vid
inresa till nordiskt land. Vid behandlingen i plenum röstade 29 medlemmar
för ovannämnda reservation med rekommendationsförslag medan
23 medlemmar röstade emot och en medlem avstod från att rösta.
Då reservanternas rekommendationsförslag ej uppnått erforderliga 30
röster beslöt rådet att ej företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

4. N ciringsrättsliga frågor

I ett medlemsförslag väckt av bl. a. herr Hernelius om enhetlig nordisk
marknadslagstiftning hemställdes att Nordiska rådet skulle rekommendera
regeringarna att förenhetliga lagstiftningen i de nordiska länderna
rörande marknadsföring av varor och tjänster och att i sådant
syfte till en början samordna nationella utredningar som pågår rörande
normer för företagarnas uppträdande på marknaden. Enligt förslagsställarnas
uppfattning motiverade intresset av ett effektivt nordiskt varuutbyte
att man vidtog gemensamma åtgärder bl. a. för att skydda konsumenterna
och för att harmonisera marknadsföringslagstiftningen.

Utskottet framhöll att lagstiftningen om konsumentskyddet var en av
de viktiga sakerna på rådets dagordning och att rådet hade ordnat en

Ber. 1972:18

konferens i Tavastehus den 21—22 april 1971 om dessa frågor. Enligt
utskottets uppfattning borde den nyligen genomförda lagstiftningen i
Sverige som bl. a. stipulerade upprättande av ett marknadsråd och en
konsumentombudsman verka inspirerande på de övriga länderna så att
man därigenom kunde uppnå en harmonisering.

Utskottet hemställde att rådet skulle vidta en rekommendation enligt
vilken Nordiska ministerrådet rekommenderades att samordna pågående
strävanden att i samband med lagstiftningen om marknadsföring genomföra
ett utvidgat konsumentskydd i de nordiska länderna så att skyddet
på detta område i ett eller flera av länderna ej blev sämre än i de övriga.
Vid behandlingen i plenum pekade utskottets talesman på den principiella
konflikt som kan uppstå i det nordiska samarbetet mellan önskemålen
om å ena sidan harmonisering och enhetlighet och å andra sidan
experiment och pionjärinsatser. Utskottets förslag till rekommendation
antogs med 47 röster (nr 6). Herr Hernelius och en annan rådsmedlem
avstod från att rösta.

I ett medlemsförslag hemställde bl. a. fru Anna-Lisa Nilsson att Nordiska
rådet skulle rekommendera regeringarna att införa förbud mot
tobaksreklam inom Norden. Förslagsställarna hänvisade till en rapport
om tobaksrökningens faror för hälsan som framlagts vid Världshälsoorganisationens
generalförsamling 1970 och påpekade att de nordiska
länderna syntes vara i färd med att slå in på olika vägar när det gällde åtgärder
för att motverka effekten av tobaksreklamen. Flera av remissinstanserna
rekommenderade att man genomförde ett generellt förbud
samt att detta borde kompletteras med upplysning om tobaksrökningens
skadeverkningar. Ett antal remissinstanser ville genomföra begränsningar
i reklamen men ej totalförbud. Branschorganisationerna var genomgående
negativt inställda till medlemsförslaget.

Utskottets majoritet ville ej gå in för ett generellt förbud. Man föreslog
därför en rekommendation till regeringarna att genomföra enhetlig
reglering och begränsning av tobaksreklamen samt en effektiv information
om tobaksrökningens skadeverkningar, särskilt gentemot ungdomen
och genom bestämmelser om uttömmande varudeklarationer på
tobaks- och cigarrettpaket. En minoritet (bl. a. herrar Hermansson och
Holmberg) ville införa ett generellt förbud mot tobaksreklam samtidigt
som man ställer krav på information och varudeklaration. Herr Adamsson
och en annan medlem hemställde att rådet ej skulle företa sig
något i anledning av medlemsförslaget då man ej ansåg att saken var av
den karaktären att den borde lösas på nordisk basis. I plenardebatten talade
herr Werner för den förstnämnda reservationen och vände sig emot
de ekonomiska och kommersiella intressen som han ansåg fått ett alltför
stort inflytande i de nordiska länderna och som på ett cyniskt sätt
marknadsförde sömnmedel, lugnande medel, alkohol och tobak. Han
fann det vidare anmärkningsvärt att man underlåtit att till rådets session

Ber. 1972:18

inkalla de experter som var motståndare till tobaksreklam och menade
att de ekonomiska intressena under behandlingen i utskottet hade spelat
en ledande roll samtidigt med att deras politiska medhjälpare hade sökt
bortförklara frågan eller reducera dess betydelse. Herr Adamsson
menade att varje land måste få vidta åtgärder för sitt eget vidkommande
på detta område. Från danskt regeringshåll stöddes denna ståndpunkt
och man redogjorde för de framsteg som gjorts för begränsning av tobaksreklamen
i form av avtal med tobaksindustrin.

Fru Anna-Lisa Nilsson förordade förbud i enlighet med mcdlemsförslaget.
Utskottets förslag till rekommendation avvisades med 37 röster
(bl. a. herrar Antonsson, Eric Carlsson, Helén, Tage Johansson, Mundebo,
fru Nettelbrandt, fru Anna-Lisa Nilsson, herr Jan-Ivan Nilsson och
herr Werner) mot 24 (bl. a. herrar Adamsson, Hernelius, Paul Jansson,
Kronmark, Palm och fru Skantz). Herr Mellqvist avstod från att rösta.
Därefter antogs en rekommendation i överensstämmelse med ovannämnda
reservation d. v. s. om förbud mot tobaksreklam (nr 12). Rekommendationen
antogs med 33 röster (bl. a. herrar Antonsson, Eric
Carlsson, Helén, Kronmark, Mundebo, fru Nettelbrandt, fru Anna-Lisa
Nilsson, herr Jan-Ivan Nilsson och herr Werner) mot 25 (bl. a. herrar
Adamsson, Hernelius, Mellqvist och Palm samt fru Skantz). Tre medlemmar
avstod från att rösta.

Sedan nytt medlemsförslag väckts i saken beslöt rådet på utskottets
förslag att anse rek. nr 12/1961 angående likartad lagstiftning om aktiebolag
m. m. slutbehandlad för rådets del.

5. Försäkringsavtal m. m.

Herr Lars Larsson och en medlem hemställde i ett medlemsförslag
om revision av de nordiska försäkringsavtalslagarna att Nordiska rådet
ville rekommendera regeringarna att gemensamt företa en översyn och
en modernisering av gällande lagstiftning om försäkringsavtal. Utskottet
hade i en skrivelse till rådets presidium hemställt att presidiet skulle vidarebefordra
det under remissbehandlingen inkomna materialet till regeringarna
så att dessa kunde ta hänsyn härtill vid en kommande revision
av bestämmelserna, vilket enligt utskottets uppfattning kunde vara
motiverat på vissa områden. Presidiet hade med skrivelse den 16 november
1971 vidarebefordrat utskottets synpunkter till ministerrådet.
Utskottet fann med hänsyn härtill ej skäl föreligga att företaga sig vidare
i saken och rådet beslöt på utskottets förslag att ej företaga sig något i
anledning av medlemsförslaget.

På förslag av utskottet beslöt rådet att anse rekommendation nr
15/1967 om betänketid i avtalslagen slutbehandlad, då en regel som den
föreslagna är eller kan förväntas bli genomförd i Finland, Norge och
Sverige. Frågan är på grund av näringslagens förbud mot dörrförsäljning
endast aktuell i Danmark vad gäller böcker.

Ber. 1972:18

6. Dataregistrerade upplysningar

I ett medlemsförslag väckt av bl. a. herr Mundebo om enhetliga regler
i Norden om lagring och användning av dataregistrerade uppgifter
hemställdes att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna att
anta enhetliga bestämmelser om tillstånd för enskilda personregister.
Förslagsställarna framhöll risken för att den personliga integriteten ej
skulle respekteras när dataregistrerade upplysningar insamlades till användning
för t. ex. kommersiell kreditupplysningsverksamhet. Sådan insamling
och handhavande av dataregistrerade uppgifter borde därför
kontrolleras av samhället. Remissinstanserna var i stort sett eniga om
behovet av bestämmelser härom. I Danmark, Finland, Norge och Sverige
finns sakkunnigkommittéer som upprätthåller inbördes kontakt.

Utskottet föreslog att rådet skulle rekommendera regeringarna att
sträva efter att uppnå enighet om verkan av de regler som man avsåg att
genomföra beträffande privata personregister. Utskottet påpekade problemets
nära samband med lagstiftningen om offentlighet i förvaltningen
men kunde ej ta ställning till reglernas utformning och innehåll. I plenardebatten
påpekades en rad praktiska problem som uppstår i samband
med insamling och utnyttjande av dataregistrerade upplysningar om
enskilda medborgare. Det framhölls att även om det ej var möjligt att
uppnå enighet om formellt likartade regler vore det betydelsefullt, om
man kunde enas om reglernas verkan så att rättstillståndet i de olika
nordiska länderna kom att bli så likartat som möjligt. Utskottets förslag
till rekommendation antogs (nr 13).

7. Samefrågor

I ett medlemsförslag väckt av bl. a. herrar Eric Carlsson och Mundebo
hemställdes att rådet skulle rekommendera regeringarna i Finland, Norge
och Sverige att utforma och realisera en gemensam politik beträffande
samerna för att bevara och utveckla denna etniska minoritet och lösa
dess mångskiftande problem. Förslagsställarna framhöll att det traditionella
samiska näringslivet ej har kunnat utvecklas i takt med de ekonomiska
och sociala framstegen på andra samhällsområden och att dessa
näringsutövare därför ej har samma levnadsstandard som den övriga befolkningen.
Ett problem är hur det samiska samhället skall kunna utvecklas
och ge sina medlemmar ett rimligt ekonomiskt utbyte samtidigt
som deras kulturella egenart bevaras. En ekonomisk och näringspolitisk
aktionsplan för hela det samiska befolkningsområdet på Nordkalotten
ansågs därför nödvändig. Medlemsförslaget fick ett blandat mottagande
av remissinstanserna. Till dem som ställde sig tveksamma hörde Nordiska
samerådet och Nordiska samarbetsorganet för same- och renskötselfrågor.
Dessa remissinstanser uttalade farhågor för att förslaget skulle leda
till en tidskrävande utredning, vilket ytterligare skulle försena nödvän -

Ber. 1972:18

diga reformer. Utskottet föreslog att rådet skulle rekommendera regeringarna
i Finland, Norge och Sverige att gemensamt och i samråd med
samerna ge dem och deras organisationer omedelbart ekonomiskt stöd i
tjänliga former, allt i syfte att understödja samernas ansträngningar att
bevara sin ställning som etnisk grupp samt att ställa medel till förfogande
för de ytterligare utredningar som kan erfordras för att finna bestående
lösningar på samernas problem.

Vid förslagets behandling i plenum pekade utskottets talesman herr
Hermansson på en rad praktiska problem som regeringarna eller andra
organ snabbt måste lösa. Vidare framhölls särskilt att man på den nordiska
kulturbudgeten borde bevilja medel för upprättande av ett nordiskt
sameinstitut. I debatten upplystes att Nordiska samerådet sagt sig
förorda utskottets förslag till rekommendation. Det framhölls att medlemsförslagets
betydelse främst låg däri att det var en påminnelse om att
samerna även om de är medborgare i flera länder är ett folk med gemensamma
samnordiska intressen. Rådet antog utskottets förslag till
rekommendation (nr 5).

Berättelsen från Nordiska samarbetsorganet för same- och renskötselfrågor
(C 6) lades till handlingarna.

På utskottets förslag beslöt rådet att anse rekommendation nr 17/1970
om representation för samerna i Nordiska rådet slutbehandlad för rådets
del.

Sedan ett kollegium för viltforskning inrättats och trätt i verksamhet
beslöt rådet på förslag av utskottet att anse rekommendation nr 1/1968
om inrättande av ett nordiskt kollegium för viltforskning slutbehandlad
för rådets del.

8. Övrigt

I ett medlemsförslag av bl. a. herr Hernelius om nordiskt institut för
jämförande rättsvetenskap framhölls att på initiativ av Nordiska rådet
utarbetats ett betänkande om upprättande av ett särskilt nordiskt institut
för jämförande rättsvetenskap (NU 1970: 17), och att förslaget borde
genomföras. Anläggningskostnaderna för institutet skulle uppgå till 2,5
miljoner danska kronor och driftskostnaderna mellan 1,2 och 1,75 miljoner
danska kronor per år. Remissinstanserna i Danmark och Norge var
genomgående skeptiska, medan förslaget stöddes av remissinstanser i
Finland och Sverige, dock med en rad detaljförändringar.

Utskottet föreslog att rådet skulle rekommendera Nordiska ministerrådet
att inom ramen för kulturavtalet inrätta en gemensam nordisk
institution för jämförande rättsvetenskap som i princip var inrättad i
enlighet med betänkandet men skulle anpassas till ändrade förhållanden
efter inrättandet av ministerrådet och avtalet om anställande av personal
vid samnordiska institutioner. Rådet antog utskottets förslag (nr 26). I
debatten underströk herr Hernelius som utskottets talesman att man med

Ber. 1972:18

uppmärksamhet skulle följa sakens vidare utveckling och fästa vikt vid
att inrättandet av institutet inte onödigtvis försenades.

Sedan ett förbud mot professionell boxning genomförts i Island och
Sverige och av meddelandena framgått att det ej kunde förväntas bli genomfört
i Danmark och Finland samt ej hade någon praktisk aktualitet
i Norge beslöt rådet anse rekommendation nr 6/1969 om förbud mot
professionell boxning som slutbehandlad för rådets del.

Med anledning av meddelandet om rekommendation 24/1965 angående
likformig, enhetlig lagstiftning om trafikonykterhet hade en
fråga ställts till Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar om
det fanns möjlighet att genomföra likartad nordisk lagstiftning på detta
område inom de närmaste åren. Utskottet konstaterade på grundval av
regeringarnas svar att det ej fanns reella utsikter att genomföra en enhetlig
lagstiftning för närvarande. På förslag av utskottet beslöt rådet att
anse saken slutbehandlad för sin del.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Generella frågor rörande kultursamarbetet

Kultursamarbetets organisation och en nordisk kulturtraktat har under
en längre tid utgjort centrala frågor i utskottets arbete. På förslag av
utskottet hade rådet vid 19:e sessionen antagit en rekommendation (nr
21/1971) till regeringarna att genomföra ett nordiskt kulturavtal i enlighet
med ett av en arbetsgrupp framlagt utkast och därvid beakta vissa
förslag till ändringar bl. a. rörande Nordiska rådets medverkan i kultursamarbetet.
Av meddelandet om rekommendationen till 20:e sessionen
framgick att det nordiska kulturavtalet ratificerats i samtliga nordiska
länder under loppet av år 1971. Planenligt trädde avtalet sålunda i kraft
fr. o. m. år 1972.1 avtalet hade införts de av rådet föreslagna ändringarna.
På förslag av utskottet ansåg rådet rekommendationen som slutbehandlad
för sin del.

Kulturavtalet behandlades även i Nordiska ministerrådets berättelse
om det nordiska samarbetet, vilken överlämnats till utskottet för yttrande
till de delar den berör det nordiska kultursamarbetet. I sitt betänkande
över berättelsen fäste utskottet uppmärksamhet vid att den i huvudsak
behandlar organisatoriska frågor i anslutning till kulturavtalet
och dess ikraftträdande. Utskottet underströk betydelsen av att bestämmelser
om Nordiska rådets medverkan i samarbetet införts i kulturavtalet.
Sedan utskottet av presidiet utpekats som det rådsorgan, som omnämns
i avtalets artikel 15, hade utskottet med Nordiska ministerrådet
vid ett sammanträde den 13 december 1971 kommit överens om att förutom
i samband med rådssessionerna sammanträda två gånger årligen
för att behandla den nordiska kulturbudgeten och planerna för det
fortsatta kultursamarbetet. Ett första möte skulle i preliminära former

Ber. 1972:18

äga rum den 23 mars 1972, då ministerrådet och utskottet skulle dryfta
budgeten för samarbetet under år 1973. I sitt betänkande framhöll utskottet
ytterligare vikten av kontakter även i övrigt med ministerrådet
och dess organ inom den kulturella samarbetssektorn, särskilt på sekretariatsplan.
Enligt utskottets mening är ett omfattande kontaktnät väsentligt
för att allsidiga förutsättningar skall kunna skapas för kultursamarbetets
utveckling.

Hänvisande till Nordiska kulturkommissionens insatser till fromma
för det nordiska kultursamarbetet pekade utskottet i betänkandet på behovet
av att de nya samarbetsorganen inom kulturområdet vidareför det
arbete som påbörjats inom kommissionen och för vilket närmare redogörs
i den rapport, som sammanställts inom kommissionen (NU 1971:
10). Utskottet fann det vidare vara naturligt att regeringarna inom ramen
för ministerrådets verksamhet ställer nödiga personella och ekonomiska
resurser till förfogande för en effektiv utbyggnad av samarbetet.
Beträffande samarbetsorganens kontakter med de olika kulturella
samarbetsområdena underströk utskottet särskilt angelägenheten av att
vart och ett av de områden som omtalas i avtalets artikel 5 bereds möjlighet
att aktivt medverka i kultursamarbetet.

Emedan berättelsen inte i enlighet med artikel 59 i Helsingforsavtalet
närmare behandlar det gångna årets samarbete och planerna för det fortsatta
samarbetet ville utskottet dryfta berättelsen ytterligare med Nordiska
ministerrådet vid ett möte, varom man i princip redan enats. Rådet
biföll utskottets förslag om att rådet i sitt yttrande över berättelsen
skulle underrätta ministerådet om vad utskottet anfört rörande kulturavsnittet
i ministerrådets berättelse. Vidare biföll rådet utskottets förslag
om att efter sessionen fortsätta behandlingen av berättelsen till de
delar den berör kultursamarbetet.

Utskottet behandlade även Nordiska kulturkommissionens berättelse
och fäste därvid uppmärksamhet vid att berättelsen och den därmed sammanhängande
slutrapporten från kommissionen (NU 1971: 10) kommer
att utgöra en väsentlig grundval för utskottets överläggningar med
ministerrådet efter 20 :e sessionen. Rådet biföll mot denna bakgrund utskottets
förslag om att efter sessionen fortsätta berättelsens behandling.

2. Utbildningssamarbete

I ett medlemsförslag väckt av herr Cassel hemställdes om en rekommendation
till regeringarna att undersöka möjligheterna för grundande
av en nordisk veterinärhögskola. Utskottet bedömde det dock inte som
ändamålsenligt att i detta skede utreda förutsättningarna för en koncentrering
av grundutbildningen för veterinärer till en institution i Norden,
bl. a. mot bakgrund av att de olikartade agrara, geografiska och
klimatiska förhållandena förutsätter högskolor på olika håll i Norden
för utbildning av veterinärer, som är förtrogna med de särskilda förhål -

Ber. 1972:18

landena i de enskilda länderna. Vidare fann utskottet det vara angeläget
att kontakterna med andra, veterinärmedicinen närstående vetenskapsgrenar
bevaras, vilket skulle vara svårt att realisera om såsom i
medlemsförslaget antyds en gemensam nordisk institution skulle inrättas
utanför de egentliga universitetsstäderna. Utskottet underströk dock
värdet av att länderna eftersträvar att avlägsna olikheterna mellan ländernas
grundutbildning för veterinärer. Utskottet betecknade det även
som önskvärt, att de nordiska länderna genom ett gemensamt utnyttjande
av såväl personella som ekonomiska resurser strävar att lösa sådana
uppgifter inom veterinärmedicinen som inte kan lösas tillräckligt effektivt
i varje land för sig. Dylika uppgifter finns enligt utskottets uppfattning
inom vissa specialiserade forskningsområden och inom fortbildning
och specialisering för veterinärer. För att ändamålsenliga samarbetsformer
skall kunna etableras borde vidare enligt utskottets mening en
utredning tillsättas för att utarbeta förslag som berör såväl grundutbildningen
och fortbildningen som forskningen på veterinärmedicinens område.

I enlighet med utskottets förslag antog rådet en rekommendation till
Nordiska ministerrådet att utreda förutsättningarna för ett ökat nordiskt
samarbete på veterinärmedicinens område, särskilt beträffande
forskning och specialiserad utbildning för veterinärer (nr 19).

Med hänvisning till en på 1950-talet av en expertgrupp utarbetad disposition
hade av bl. a. herrar Hammarberg, Jan-Ivar Nilsson och Palm
väckts ett medlemsförslag om utgivande av en nordisk kursbok i historia.

Vid beredningen av saken inhämtade utskottet att det saknades en
modern framställning, som behandlar de nordiska ländernas historia
ur komparativ synpunkt. Emedan de arbeten som utgivits om de enskilda
nordiska ländernas historia är alltför omfattande för att användas
som kurslitteratur i universitetsundervisningen fann utskottet att behovet
av en kursbok i historia är uppenbart. En översiktsframställning i
historia borde emellertid enligt utskottets åsikt kunna användas även
för andra ändamål än vad som avsågs med det ursprungliga dispositionsutkastet.
Såsom exempel härpå anförde utskottet att det bland lärare,
journalister och allmänhet samt inom det fria folkbildningsarbetet finns
behov av en översiktlig framställning som meddelar ett förhållandevis
stort antal data. Bl. a. av denna anledning borde dispositionen för arbetet
revideras. Vidare ansåg utskottet att de senaste årens utveckling i de
olika länderna inte bör lämnas obeaktad. Nya rön inom historisk forskning
och den moderna forskningens och undervisningens huvudinriktning
ansåg utskottet även motivera revidering av det gamla dispositionsutkastet.
Enligt utskottets bedömning borde inte endast en revision av
planen företas, utan utgivandet av det föreslagna arbetet borde bygga
på en helt ny plan för projektet. Utskottet föreslog att uppläggningen av
arbetet skulle anförtros en av regeringarna utsedd kommitté och att en

Ber. 1972:18

kommittésekreterare borde anställas för att koordinera det praktiska arbetet
och sköta löpande uppgifter. Planens realiserande borde påskyndas
genom att arbetet bestäms vara slutfört inom en viss tidsperiod.
Sedan planen uppgjorts borde regeringarna gå i författning om att nödiga
medel ställs till förfogande för dess förverkligande.

I enlighet med utskottets förslag antog rådet med 37 röster mot 2
en rekommendation till Nordiska ministerrådet att tillsätta en kommitté
för att utarbeta ett förslag till utgivande av en översiktsframställning
av de nordiska ländernas historia samt att därefter genomföra planen
(nr 14). Herr Helén avstod från att rösta.

I anledning av en hänvändelse till rådet från det nordiska språkmötet
i Helsingfors 1970 riktades en fråga till regeringarna om de åtgärder
som vidtagits för att förverkliga förslagen i en av Nordiska kulturkommissionen
utarbetad och mer än fyra år gammal framställning om grannspråksundervisningen.
Frågan anknöt sig till de nordiska språknämndernas
berättelse för år 1971. Utskottet fann att från regeringarnas sida
några konkreta åtgärder inte vidtagits för att förstärka denna undervisning
i enlighet med kommissionens förslag. Hänvisande till kulturavtalets
artikel 3 underströk utskottet vikten av att regeringarna verkar för en
utbyggnad av grannspråksundervisningen på alla utbildningsstadier.

Av meddelandet om rekommendation nr 24/1964 framgick att de av
rådet föreslagna beloppen för lärarutbyte och reselektorsverksamhet på
100 000 svenska kronor vardera i varje land årligen ännu inte uppnåtts
i samtliga länder. Svaret på en till regeringarna riktad fråga gav vid
handen att regeringarna är inställda på att i enlighet med förslag som
framlagts av Nordiska kulturkommissionen ta upp utbytesverksamheten
beträffande lärare och reselektorer till ny prövning.

Vid behandlingen av berättelsen från finsk-svenska utbildningsrådet,
vars syfte är att dryfta utbildningsfrågor rörande de finskspråkiga invandrarna
i Sverige, inhämtade utskottet att utbildningsrådet utfört ett
värdefullt arbete såsom rådgivande organ för regeringarna i Finland och
Sverige. Mot bakgrund av att invandrarproblematiken i Sverige antagit
en omfattning som inte kunde förutses då samarbetsorganet tillsattes,
hade berörda regeringar övervägt möjligheterna att genom en omorganisation
av utbildningsrådets verksamhet få till stånd ett förstärkt samarbete
rörande de finländska invandrarnas anpassning i Sverige. Hänvisande
till att utbildningsrådet tillkommit på Nordiska rådets initiativ
förutsatte utskottet att omorganisaionen sker i samråd med rådet och att
samarbetsorganet inte upplöses förrän en förstärkt organisation åstadkommits.

3. Forskningssamarbete

Vid en av Nordforsk i januari 1968 arrangerad konferens hade fattats
beslut om tillsättande av ett nordiskt kollegium för biologisk bekämpning

Ber. 1972:18

av skadedjur. Till behandling i utskottet hade inför sessionen hänvisats
ett medlemsförslag väckt av bl. a. herr Antonsson med hemställan
om att medel ställs till förfogande för det nordiska kollegiets verksamhet.
I sitt betänkande i ärendet framhöll utskottet, att de biologiska bekämpningsmetoderna
är ett fördelaktigt alternativ till de hittills i huvudsak
använda kemiska metoderna. Den biologiska bekämpningen bör
emellertid anpassas till lokala ekologiska förhållanden och på grund härav
kan internationella forskningsresultat inte överlag tillämpas i nordisk
miljö. Utskottet fann därför forskning rörande biologisk bekämpning av
skadedjur vara ett synnerligen lämpligt område för nordiskt samarbete.
En förutsättning för att samarbetet på området skall kunna byggas ut effektivt
är dock enligt utskottets mening att en fast organisation skapas
och anslag för verksamheten anslås av offentliga medel. Utskottet ansåg
sig dock inte utan ytterligare utredning kunna förorda beviljande av anslag
för nordiskt kollegium för biologisk bekämpning av skadedjur. Som
skäl för denna ståndpunkt anförde utskottet bl. a. att ett flertal nordiska
samarbetsorgan är verksamma inom närstånde forskningsområden, vilket
enligt utskottets bedömning kan leda till en icke önskvärd dubblering
av arbetsinsatserna. Vidare har anslagstilldelningen för dessa organ
inte samordnats. Utskottet fann med hänvisning härtill att behov kan
föreligga för en rationalisering av samarbetet inom forskningen på berörda
områden. Frågan om samarbete rörande biologisk bekämpning
av skadedjur bedömde utskottet vara angelägen.

Utskottet föreslog därför att Nordiska rådet måtte rekommendera
regeringarna att skyndsamt utreda förutsättningarna för ett effektivt nordiskt
samarbete om biologisk bekämpning av skadedjur och att de därvid
för att undvika dubbelarbete även måtte undersöka behovet av en
samordning av forskningen på berörda naturvetenskapliga områden. Rådet
antog en rekommendation i enlighet med utskottets förslag (nr 18).

Enligt meddelandet om rekommendation nr 14/1962 angående inrättande
av ett nordiskt forskningscentrum för jordbrukskooperation hade
tio års beredning av saken ännu inte lett till det i rekommendationen
åsyftade resultatet, trots att ett förslag till nordisk överenskommelse om
en dylik institution redan hade utarbetats. Av svaret på en av herr Sundman
till regeringarna riktad fråga framgick att några särskilda åtgärder
inte vidtagits från regeringarnas sida för att påskynda ärendets
fortsatta behandling. Utskottet avsåg att efter sessionen ytterligare dryfta
frågan med Nordiska ministerrådet.

4. Radio- och TV-samarbete

I ett medlemsförslag väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg hemställdes
om en rekommendation till regeringarna att låta inrätta ett gemensamt
nordiskt TV-program vid sidan av de nationella programmen. I samband
med ärendets beredning hade utskottet anordnat en nordisk TV -

Ber. 1972:18

konferens i Köpenhamn den 28 och 29 oktober 1971. Vid denna hade
redogjorts för ett flertal olika möjligheter att bygga ut TV-samarbetet.
Med hänvisning till förhandlingarna vid konferensen hade väckts ett
ändringsförslag av bl. a. herrar Tage Johansson, Mundebo och Sundman
om nordiskt TV-samarbete med hemställan om att Nordiska ministerrådet
om möjligt före den 1 januari 1973 måtte lägga fram förslag
till en effektiv utbyggnad av det nordiska TV-samarbetet i fråga om det
nordiska inslaget i de nationella sändningarna, produktion och distribution
av TV-program på samnordisk nivå samt möjligheterna att direkt
ta in program från de övriga nordiska länderna.

I sitt betänkande över de båda förslagen om nordiskt TV-samarbete
konstaterade utskottet sammanfattningsvis beträffande konferensen,
att förhandlingarna tydligt givit vid handen att en positiv utveckling
av förutsättningarna för en utbyggnad av TV-samarbetet ägt rum under
de senaste åren. För att det fortsatta nordiska TV-samarbetet skall bli
effektivt är det dock enligt utskottets förmenande väsentligt att ett
ändamålsenligt val av riktlinjer träffas och att den politiska viljan finns
för att göra de behövliga ekonomiska satsningarna. Utskottet framhöll,
att de tekniska lösningarna för utbyggnad av samarbetet bör utnyttjas
parallellt så att utbytet på TV-området successivt kan öka och största
möjliga internordiska spridning av TV-sändningarna kan genomföras.
Vid planeringen av det fortsatta TV-samarbetet bör enligt utskottets
åsikt olika lösningar prövas, däribland förslaget om ett samnordiskt
TV-program.

Hänvisande till televisionens betydelse för den nordiska gemenskapen
fann utskottet det vara angeläget med snara åtgärder för att med
optimal effekt bygga ut det nordiska TV-samarbetet. Med hänsyn till
de många möjligheter som föreligger inte minst på det tekniska området
borde dock denna utbyggnad enligt utskottets bedömning föregås
av en utredning. Utskottet ansåg att utvecklingen i synnerhet beträffande
tekniken är sådan att förslag utan några längre dröjsmål borde
kunna läggas fram, bl. a. med beaktande av att de nordiska radiocheferna
tillsatt en nordisk utredning, vars resultat väntas bli klara under
år 1972 och därför borde kunna utnyttjas åtminstone delvis.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till Nordiska
ministerrådet att om möjligt före den 1 januari 1973 lägga fram förslag
till en effektiv utbyggnad av det nordiska TV-samarbetet i fråga
om det nordiska inslaget i de nationella TV-sändningarna, produktion
och distribution av TV-program på samnordisk nivå samt möjligheterna
att direkt ta in TV-program från de övriga nordiska länderna,
dock så att under utredningsarbetet aktivt stöd ges olika initiativ att
snabbt öka möjligheterna att se grannländernas TV-program (nr 16).

Med hänvisning till att ett samarbetsorgan kunde medverka till att
främja en fastare och bättre utbyggd regeringssamverkan på radio 2

Riksdagen 1972. 2 sami. Nr 18

Ber. 1972:18

och TV-området hade regeringarna med anledning av en rekommendation
från rådet tillsatt ett nordiskt kontaktorgan för radio- och TVfrågor.
Detta hade enligt vad som uppges i kontaktorganets berättelse
för år 1971 föreslagit Nordiska ministerrådet att organet måtte upplösas
och dess uppgifter överföras på de nya samarbetsorganen inom
kultursektorn. Utskottet fann det vara förvånande att kontaktorganets
verksamhet skulle upphöra i ett skede då på olika håll framförs krav
på en utveckling av samarbetet på etermediernas område. Utskottet
ville därför efter sessionen fortsätta behandlingen av berättelsen och
därvid ytterligare höra företrädare för regeringarna i ärendet.

5. Nordiskt kulturcentrum i Torshamn

Till behandling i utskottet förelåg ett medlemsförslag om inrättande
av ett nordiskt teater- och konserthus i Törshavn och ett i anslutning
härtill av bl. a. herr Sundman väckt ändringsförslag om inrättande av
ett nordiskt kulturcentrum i Törshavn. Utskottet framhöll i sitt betänkande
om förslagen inledningsvis, att det är en väsentlig uppgift för
det nordiska kultursamarbetet att stärka gemenskapen mellan länderna
och främja förståelsen för särdrag i ländernas kultur. Utskottet fann
det vara en angelägen uppgift att beträffande Färöarna, vars geografiska
läge bjuder på särskilda problem för ögruppens intemordiska
kulturkontakter, bidraga till att dess svårigheter övervinns. Utskottet
tog dock avstånd från förslaget om ett nordiskt teater- och konserthus
i Törshavn med hänvisning till att ett kulturcentrum bättre skulle
kunna främja Färöarnas kulturkontakter med de nordiska länderna.
Inom ramen för en sådan institutions verksamhet skulle enligt utskottets
uppfattning kanaler kunna skapas för kulturutbyte mellan Färöarna
och det övriga Norden, inte minst med tanke på förmedling till de nordiska
länderna av Färöarnas särpräglade och traditionsrika kulturliv,
samtidigt som det skulle kunna utnyttjas för att främja Färöarnas
egen kulturella utveckling. Utskottet ansåg att inrättandet av ett nordiskt
kulturcentrum i Törshavn såsom vid tillkomsten av Nordens Hus
i Reykjavik bör föregås av en utredning, som klarlägger de behov en
dylik institution bör tillgodose. Dessutom bör kostnaderna för institutionens
inrättande och drift samt dess administration prövas sedan
verksamhetsformerna planerats.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till Nordiska
ministerrådet att låta utreda frågan om inrättande av ett nordiskt kulturcentrum
i Törshavn (nr 17.)

Ber. 1972:18

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Nordisk ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till socialpolitska utskottet hade hänvisats Nordiska ministerrådets

berättelse rörande det nordiska samarbetet i vad den avser socialpolitiskt
arbete, miljöskydd och narkotikaproblem. En redovisning för utskottets
synpunkter på de olika avsnitten återfinnes här nedan under
rubrikerna miljövårdsfrågor, hälso- och sjukvårdsfrågor och sociallagstiftningsfrågor.
Utskottets förslag att Nordiska rådet som sitt yttrande
gav ministerrådet till känna vad utskottet anfört och att Nordiska rådet
skulle lägga berättelsen i vad den hänvisats till utskottet till handlingarna
bifölls av rådet.

2. Miljövårdsfrågor

Utskottet har ägnat stor uppmärksamhet åt miljövårdsfrågorna. Till
sessionen hade väckts ett medlemsförslag om åtgärder mot visst luftföroreningar
av bl. a. herr Mellqvist. I förslaget hemställdes att rådet
ville rekommendera regeringarna 1) att snarast vidta åtgärder för att
minska utsläppen av svaveldioxid i luften i Norden och för att dämpa
skadeverkningarna av dessa samt 2) att utforma en gemensam nordisk
ståndpunkt i denna fråga till FN:s konferens om den mänskliga miljön
i Stockholm 1972. Utskottet uttalade sin tillslutning till förslagsställarnas
och remissorganens uppfattning om att kraftfulla åtgärder måste
vidtas för att hejda eller åtminstone minska svaveldioxidutsläppen i
lufthavet. Utskottet konstaterade att åtgärder vidtagits eller planerats
i de nordiska länderna för att hindra ytterligare luftföroreningar. I Norge
gäller således en fullmaktslag som ger möjlighet att utfärda bestämmelser
angående lokal begränsning av användning av viss eldningsolja.
I Danmark övervägs införande av en motsvarande fullmaktslag. I
Sverige gäller bestämmelser om viss begränsning av svavelhalten i
eldningsoljor. Också i Finland torde motsvarande överväganden vara
aktuella, även om, såvitt utskottet kunnat konstatera, problemet ej syntes
ha samma aktualitet där som i övriga nordiska länder.

Utskottet fann att i första hand borde praktiska förebyggande åtgärder
vidtas på området och ansåg därför en generell nordisk begränsning
av svavelutsläppen erforderlig i enlighet med de initiativ
som tagits i Norge och Sverige. Successiva åtgärder i ett eller några
av länderna ansågs få ringa verkan i ett nordiskt perspektiv och kunde
dessutom försvåra cn konkurrens på lika villkor för företagen i berörda
länder. Initiativ till en överenskommelse mellan de nordiska länderna
rörande användningen av svavelhaltiga eldningsoljor borde därför
övervägas. Utskottet framhöll även betydelsen av forskning för att
närmare klarlägga skadeverkningarna av svaveldioxidutsläppen i luften.
Enligt utskottets mening var det naturligt att de nordiska länderna kom

Ber. 1972:18

överens om en samordnad begränsning av svaveldioxidutsläppen och
vid FN:s miljövårdskonferens 1972 genom ett gemensamt ståndpunktstagande
i denna del försökte förmå berörda europeiska länder att införa
motsvarande bestämmelser med förbud mot användning av svavelhaltig
eldningsolja. Ett sådant ställningstagande syntes vara i linje
med det uttalande som gjorts i Sveriges nationalrapport till FN rörande
den mänskliga miljön angående utsläppen av luftföroreningar, bl. a.
svaveldioxid.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 3) till
Nordiska ministerrådet 1) att medverka till att de nordiska ländernas
regeringar snarast vidtager åtgärder för att minska utsläppen av svaveldioxid
i luften i Norden och för att dämpa skadeverkningar av
dessa samt 2) att utforma en gemensam nordisk ståndpunkt i denna
fråga till FN:s konferens om den mänskliga miljön i Stockholm 1972.

Ytterligare en miljövårdsfråga hade tagits upp till 20 :e sessionen,
nämligen i form av ett medlemsförslag om nordisk miljöskyddskonvention
av bl. a. herr Hammarberg och fru Lundblad. I förslaget hemställdes
att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att ingå en nordisk miljöskyddskonvention
syftande till att i nationell lagstiftning likställa grannländernas miljöskyddsintresse
med det egna landets.

Utskottet fann det uppenbart att föroreningsfrågorna ej kunde ses
enbart ur nationell aspekt. Internationella överenskommelser och internationell
lagstiftning erfordras men torde ta lång tid att åstadkomma.
Däremot ansåg utskottet det görligt att genom nordiska initiativ
på relativt kort tid införa miljöskyddande reglering som är gemensam
i Norden. De nordiska länderna borde följa upp sitt tidigare inledda
samarbete på miljövårdsområdet genom att ingå en nordisk konvention
med sikte på ett samarbete vad gäller miljöskyddet beträffande alla
projekt som har verkningar över den nationella gränsen i ett nordiskt
grannland. Utskottet påpekade i detta sammanhang, att den svenska
regeringen som svar på en fråga i riksdagen i maj 1971 förklarat sig
beredd att, om svenska miljöskyddslagen ej ger tillräckliga möjligheter,
ta hänsyn till miljövårdsintressen utanför landets gränser och antingen
reglera frågan på grund av överenskommelser med berörda länder
eller komplettera den svenska miljöskyddslagen med nya bestämmelser.
Även i norska stortinget hade frågan om föroreningars verkan
över gränserna berörts, varvid från norska regeringens sida framförts
behovet av internationela avtal om begränsning av föroreningar.

Utskottet ansåg att en nordisk konvention måste slå fast skyldigheter
till ett ömsesidigt internordiskt hänsynstagande till varandras miljövårdsintressen,
vilket skulle innebära att ansvariga myndigheter i respektive
land i sin bevakning av miljöskyddsintressena ägnade lika stor
uppmärksamhet åt eventuella risker i grannlandet som i det egna lan -

Ben 1972:18

det. Utskottet fann liksom flertalet remissorgan även angeläget att så
enhetliga materiella bestämmelser som möjligt eftersträvades på miljövårdsområdet.
Utskottet underströk värdet av att denna nordiska konvention
kom till stånd mot bakgrund av att den kunde vara ett incitament
till att mera omfattande internationella överenskommelser träffades.
Inför FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972 och i övrigt
internationellt samarbete borde initiativet till en nordisk miljöskyddskonvention
vara särskilt värdefullt.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 4) till
Nordiska ministerrådet att för Nordiska rådet framlägga förslag till en
nordisk miljöskyddskonvention syftande till att i nationell lagstiftning
likställa grannländernas miljöskyddsintressen med det egna landets och
till en harmonisering av ländernas miljövårdsregler.

Här kan nämnas att Nordiska ministerrådet redan den 23 februari
1972 beslutat om åtgärder i anledning av ovannämnda två rekommendationer
(nr 3 och 4/1972).

Miljövårdsfrågorna behandlades vid sessionen också i anledning av
meddelande från Nordiska ministerrådet om rekommendtaion nr 4/
1969 angående samarbete rörande föroreningsfrågorna. Av meddelandet
konstaterade utskottet att arbetet inom Nordiska kontaktorganet för
miljövårdsfrågor nu kommit i gång och att de i rekommendationen
föreslagna samarbetsåtgärderna föresattes komma att prövas inom
kontaktorganet. Utskottet fann, mot bakgrund av rådets möjligheter
att följa arbetet inom kontaktorganet genom dess årliga berättelser till
rådet, ytterligare åtgärder från rådets sida i anledning av rekommendationen
ej påkallade. På förslag av utskottet ansåg rådet rekommendationen
för sin del slutbehandlad.

På grundval av berättelsen från Nordiska kontaktorganet för miljövårdsfrågor
uppehöll sig utskottet vid de olika initiativ som kontaktorganet
tagit under första året av sin verksamhet. Utskottet framhöll
betydelsen av nära kontakt mellan utskottet och kontaktorganet.

I anslutning till behandlingen av Nordiska ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet uppehöll sig utskottet såsom inledningsvis
nämnts även vid miljövårdsfrågorna. Utskottet underströk här
samarbetsministrarnas synpunkter på att en vidareutveckling av det
nordiska samarbetet särskilt borde ägnas åt fyra samarbetsområden,
däribland miljöskyddet. Utskottet uttalade även i detta sammanhang
värdet av nära kontakt mellan utskottet och Nordiska kontaktorganet
för miljövårdsfrågor.

3. Hälso- och sjukvårdsfrågor

En fråga om sjukvårdssamarbetet i Tornedalen hade i anslutning till
meddelande om rekommendation nr 16/1968 ställts till Sveriges regering.
Frågan gällde huruvida Sveriges regering ansåg det vara av

Ber. 1972:18

betydelse att få till stånd ett sjukvårdssamarbete i Tornedalen i enlighet
med rekommendationen. Av svaret framgick att, sedan från
finsk sida förslag framlagts om att tillsätta en arbetsgrupp för att
kartlägga det nuvarande behovet av sjukvårdssamarbete i Tornedalen,
ärendet av socialdepartementet i Sverige överlämnats till Norrbottens
läns landsting för överläggning med berörda myndigheter i
Finland.

Av meddelandet om rekommendation nr 29/1962 angående samarbete
i fråga om sjukvårdsplanering framgick att ett från svensk sida
framlagt förslag rörande formerna för ett vidgat nordiskt samarbete på
sjukvårdsplaneringens område ej länge ägde aktualitet i alla delar och
att ett nytt initiativ i ämnet övervägdes inom det svenska socialdepartementet.
Ytterligare initiativ från rådets sida i anledning av rekommendationen
ansågs ej påkallade. På förslag av utskottet ansåg rådet
rekommendationen för sin del slutbehandlad.

Mot bakgrund av att en nordisk kommitté med anledning av en rådets
rekommendation framlagt förslag om märkning av brand- och hälsofarliga
ämnen hade ett tilläggsförslag väckts i ämnet av bl. a. herr Lars
Larsson. I förslaget hemställdes att rådet rekommenderar de nordiska
regeringarna att vidtaga åtgärder för realiserande av de i Nordisk udredningsserie
(NU 1970: 7) framlagda förslagen om märkning av brandoch
hälsofarliga ämnen. Förslaget gäller gifter och hälsofarliga ämnen,
bekämpningsmedel samt brandfarliga ämnen och går ut på konkreta
åtgärder som kan genomföras på kortare sikt, men som också bör bidra
till en mera fullständig harmonisering av märkningsreglerna på längre
sikt. Åtgärderna innebär enhetliga klassificeringsprinciper, likartat val
av vamingsfärger, varningssymboler samt riktlinjer för utformning av
varningstexter och etiketter. Med hänsyn till den ökade intemordiska
handeln, kontakterna i gränstrakterna och till det intemordiska turistutbytet
syntes det utskottet angeläget att enhetliga märkningsregler
skapades på området. Utskottet uppehöll sig även vid det arbete som
utförts eller är under utarbetande i internationella sammanhang på
detta område och diskuterade huruvida det nordiska harmoniseringsarbetet
torde avvakta slutförandet av det internationella arbetet. Utskottet
stannade dock för att, mot bakgrund av erfarenheterna av den
tidsrymd det internationella lagstiftningsarbetet oftast tar i anspråk
och den tyngd ett enhetligt nordiskt system torde få i internationella
sammanhang, i avvaktan på resultaten av det internationella arbetet de
av kommittén framförda konkreta förslagen borde genomföras.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 25) till
Nordiska ministerrådet att vidtaga åtgärder för att i de nordiska länderna
genomföra de i Nordisk udredningsserie (1970: 7) framlagda förslagen
om märkning av brand- och hälsofarliga ämnen.

Ber. 1972:18

I anslutning till meddelande om rekommendation nr 12/1969 angående
likartad lagstiftning om transplantation hade till Finlands rege
ring riktats frågan om vilka motiv som medverkat till att Finland
avvikit från det av Nordiska rådet uttalade önskemålet om nordisk
rättslikhet på transplantationslagstiftningens område. Av svaret framgick
att Finland med stöd av lagen den 8 juli 1957 om användning av vävnader
från avliden person för sjukvårdsändamål i mars 1971 utfärdat
direktiv som under vissa närmare angivna förutsättningar erkänner hjärndöd
som kriterium för att konstatera att döden inträtt. Utskottet konstaterade
att Finland som enda nordiska land accepterat begreppet
hjärndöd i stället för det traditionella begreppet hjärtdöd. Utskottet
fann att Finland härigenom avvikit från den rättslikhet som rådet förordat
genom ifrågavarande rekommendation. Utskottet uttalade med
hänvisning till den enhälligt antagna rekommendationen sin förhoppning
om att Norge och Sverige vid sin planering av nya transplantationslagar
håller nära kontakt i syfte att eftersträva likartade bestämmelser
på området.

Vid sin behandling av meddelanden om rekommendation nr 11/1962
angående likartad livsmedelslagstiftning fann utskottet att genom det
arbete som utföres inom den i anledning av rekommendationen särskilt
tillsatta nordiska ämbetsmannakommittén frågan om likartade regler
på livsmedelslagstiftningens område kommer att undersökas. Utskottet
ansåg det möjligt att genom årliga rapporter till rådet från ämbetsmannakommittén
på ett tillfredsställande sätt följa den vidare behandlingen
av rekommendationen. På utskottets förslag ansåg rådet rekommendationen
som för sin del slutbehandlad.

I anslutning till behandlingen av Nordiska ministerrådets berättelse
rörande det nordiska samarbetet diskuterade utskottet såsom inledningsvis
nämnts även frågan om samarbete rörande narkotikaproblemet.
Utskottet underströk härvid nödvändigheten av att det redan inledda
samarbetet mellan de nordiska länderna på narkotikaområdet
intensifierades för att i möjligaste mån hindra en ytterligare spridning
av narkotikabrottsligheten. Utskottet åberopade rådets rekommendation
nr 8/1971 i ämnet och underströk att alla till buds stående
medel måste sättas in från de nordiska ländernas sida för att bekämpa
narkotikabrottsligheten och minska narkotikamissbruket och att fördelarna
av nordiskt samarbete härvid borde utnyttjas.

Av meddelandet om rekommendation nr 11/1970 angående karantänverksamhet
för djur framgick att cheferna för de nordiska veterinärmyndigheterna
vid möte i november 1971 enats om att utvecklingen
på karantänområdet måste visas den största uppmärksamhet och
att karantänbestämmelserna vid varje tidpunkt måste anpassas till hälsotillståndet
i de olika länderna. Vidare framgick av meddelandet att en

Ber. 1972:18

väsentlig förbättring inträtt i rabies-situationen i Danmark och att
hinder ej förelåg för att karantänanläggning i ett nordiskt land kan
användas vid import av djur till annat nordiskt land. Utskottet fann
att det för närvarande ej syntes vara möjligt att skapa enhetliga nordiska
karantänbestämmelser för djur. Däremot syntes möjligheter föreligga
för samarbete på vissa områden inom karantänväsendet i enlighet
med vad rådet rekommenderat. Ytterligare åtgärder från rådets sida i
anledning av rekommendationen ansågs ej påkallade. På förslag av
utskottet ansåg rådet rekommendationen för sin del slutbehandlad.

4. Sociallagstiftningsfrågor

I anslutning till Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet hade fråga ställts till ministerrådet av herr Jan-Ivan
Nilsson angående vilka ändringar som är aktuella i den nordiska
trygghetskonventionen vid en kommande översyn med anledning av
vissa länders anslutning till EEC. Av svaret framgick att det för närvarande
på grund av behov av vissa ändringar i den interna sociallagstiftningen
i Danmark och Norge ej var möjligt att ge närmare uppgifter
om vilka ändringar som eventuellt kommer att företas i trygghetskonventionen.
Utskottet konstaterade med tillfredsställelse av svaret att
ministerrådet framhållit såsom en angelägen uppgift för de nordiska
länderna att snarast möjligt få till stånd förberedande överläggningar
rörande vilka ändringar i konventionen som blir nödvändiga för den
händelse något land blir medlem av EEC.

Utskottet pekade vid behandlingen av ifrågavarande berättelse på
den nordiska trygghetskonventionen och den nordiska arbetsmarknaden
såsom bland de mest värdefulla resultaten av nordiskt samarbete ur praktisk
synpunkt för nordiska medborgare. Utskottet framhöll att vid diskussioner
kring de nordiska ländernas anslutningsförhållanden till EEC
i vissa sammanhang den nordiska trygghetskonventionens och den gegemensamma
arbetsmarknadens fortbestånd ifrågasatts. Utskottet underströk
dock starkt att dessa båda samarbetsformer borde bibehållas och
om möjligt utvidgas även om något eller några av länderna vann inträde
i EEC.

I ett medlemsförslag om ersättning för vård vid barnsbörd i annat
nordiskt land än hemlandet, väckt av bl. a. fru Håvik och herr JanIvan
Nilsson, hemställdes att rådet måtte rekommendera de nordiska
regeringarna att i den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen av
1967 införa bestämmelser om ersättning i vissa fall för förlossningsvård.
Enligt förslagsställarna rådde oklarhet om i vilka fall ersättning
kunde utgå till barnaförderska för förlossningsvård, som hon åtnjuter i
annat nordiskt land än hemlandet. Förslagsställarna menade, att varje
gravid kvinna som tillfälligt under kortare tid vistas i annat nordiskt

Ber. 1972:18

land än hemlandet kan riskera att få stå för sina vårdkostnader, om
förlossning skulle inträffa under ett tillfälligt uppehåll utanför hemlandet.
Utskottet konstaterade att varken den nordiska trygghetskonventionen
av 1955 eller den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen
av 1967 hade bestämmelser som täckte ifrågavarande tillfälle. Utskottet
fann det otillfredsställande att vid för tidig förlossning, som
inträffar under tillfällig vistelse i något nordiskt land men ej är orsakad
av sjukdom eller yttre omständigheter, möjlighet icke skulle finnas att
erhålla ersättning för förlossningsvården. Vid sådant fall av för tidig
börd borde enligt utskottet ersättning utgå. Bestämmelser borde införas
i den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen om att ersättning kan
utgå i alla sådana fall då av en eller annan anledning förlossningen inträffar
vid en icke beräknad tidpunkt under kvinnans tillfälliga vistelse
i annat nordiskt land än hemlandet.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till regeringarna
i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (nr 24) att i den
nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen av 1967 införa bestämmelser
om ersättning i vissa fall för förlossningsvård.

Ett medlemsförslag hade väckts av bl. a. herrar Hammarberg och Lars
Larsson om enhetliga regler för sjukhjälp vid vistelse i länder utom
Norden. I förslaget hemställdes att rådet ville rekommendera regeringarna
i de nordiska länderna att undersöka möjligheterna för enhetliga
nordiska regler för sjukhjälp vid tillfällig vistelse utom Norden. Utskottet
ansåg det värdefullt, om en undersökning kunde komma till
stånd angående möjligheterna att införa en tillfredsställande ordning
såvitt gäller ersättning för sjukhjälp vid vistelse utom Norden till den
som är sjukförsäkrad i något nordiskt land. Utskottet menade att mot
bakgrund av den ökande resandeströmmen utanför Norden och tendensen
till ”nordiska ressällskap” liksom likställighet mellan nordbor
på många socialförsäkringsområden, nordisk enhetlighet borde gälla
beträffande dessa regler. Nu gällande bestämmelser på området varierar
nämligen mellan de nordiska länderna. Endast det danska systemet ger
full täckning för alla kostnader i samband med sjukdom vid utlandsvistelse.
Utskottet framhöll att ett första spörsmål gällde huruvida den
allmänna försäkringen skall täcka utgifter för ifrågavarande sjukhjälp
eller om den enskilde resande skall hänvisas till att själv teckna reseförsäkring
på privata försäkringsvillkor. Enligt utskottet gick tendensen
i allmänna opinionen i riktning mot att den offentliga sjukförsäkringen
i någon form bör påtaga sig uppgiften. Om verklig hjälp skall ges, bör
den om icke helt dock täcka de väsentliga utgifterna.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 23) till
Nordiska ministerrådet att undersöka möjligheterna för införande av
en enhetlig nordisk ordning för sjukhjälp vid tillfällig vistelse i länder
utom Norden.

Ber. 1972:18

5. Arbetsmarknadsfrågor

Utskottet hade behandlat meddelanden om rekommendation nr 18/
1971 angående de finska invandrarnas anpassning i Sverige och nr 19/
1971 angående de finska invandrarnas kontakter med Finland. Utskottet
konstaterade med tillfredsställelse, att arbetsministrarna i Finland
och Sverige vid sina samråd särskilt fäst sig vid betydelsen av att flyttningsrörelsen
mellan länderna bör gå genom offentliga arbetsförmedlingen.

6. Ungdomsfrågor

En fråga om ökat stöd till nordiskt ungdomssamarbete hade i anslutning
till rekommendationen nr 26/1970 ställts till Nordiska ministerrådet.
Frågan avsåg vilken tidsplan ministerrådet avsåg att följa när det gällde
att få undersökt förutsättningarna för en nordisk ungdomsfond inom
ramen för det nordiska kulturavtalet. Av svaret framgick att någon
särskild fond för ekonomiskt stöd till nordiskt ungdomssamarbete i en>
lighet med vad utskottet tidigare föreslagit ej torde övervägas av regeringarna.
Utskottet fann det synnerligen angeläget att det nordiska ungdomssamarbetet
gavs ekonomiskt stöd. Utskottet uttalade därför förhoppningen
att inom Nordiska kulturavtalets och Nordiska kulturfondens
ram bidrag till nordiskt ungdomssamarbete skulle ges hög prioritet.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Berättelse från Nordiska ministerrådet

Till trafikutskottet hade hänvisats berättelse rörande det nordiska
samarbetet överlämnad av Nordiska ministerrådet i de delar som avser
utskottets område. Trafikutskottet uttalade för sin del att man fann det
nyttigt att i ministerrådets första rapport lämnats en historisk översikt
över det nordiska samarbetet på trafikområdet. Utskottet uttryckte vidare
sitt erkännande av regeringarnas arbete med rekommendation nr
14/1971 angående nordisk transportöverenskommelse. Vad beträffar enskildheterna
i ministerrådets berättelse fann utskottet det ändamålsenligast
att framlägga sina synpunkter som ofta är av teknisk karaktär eller
avser detaljspörsmål i betänkanden om olika enskilda saker allteftersom
dessa blir föremål för utskottets behandling.

Trafikutskottets yttrande gav ej anledning till några särskilda anmärkningar
vid rådets behandling av ministerrådets berättelse. Det beslutades
att utskottets yttrande i likhet med övriga utskotts yttrande skulle
överlämnas till ministerrådet.

2. Nordisk transportöverenskommelse

På transportområdet har det ej innan Nordiska ämbetsmannakommittén
för transportfrågor upprättades 1971 (se nedan) existerat något

Ber. 1972:18

centralt organ för det nordiska samarbetet på regeringssidan. Frågan
har varit föremål för långvarig behandling i rådet på grundval av ett
medlemsförslag från 1962 och senare ändringsförslag. Som resultat av
initiativ i trafikutskottet utarbetades de s. k. NORDTRANS-utredningarna,
d. v. s. NU 1969: 13 (NORDTRANS), NU 1970: 21 (uttalanden
över NORDTRANS-betänkandet) och NU 1971: 4 (Nordiska transportproblem-NORDTRANS
II) vilka utvisade att väsentliga fördelar skulle
stå att vinna med ett utvidgat nordiskt transportsamarbete. På grundval
av ett medlemsförslag härom antog Nordiska rådet vid sin nittonde
session en rekommendation (nr 14/1971) till regeringarna att inrätta en
permanent nordisk ämbetsmannakommitté för transportfrågor och att
utarbeta förslag till en nordisk transportöverenskommelse att föreläggas
rådets tjugonde session.

Denna rekommendation har regeringarna efterkommit. Dels har som
ovan nämnts inrättats en nordisk ämbetsmannakommitté för transportfrågor
och dels har i form av ett regeringsförslag från Sveriges regering
rådet förelagts ett av ämbetsmannakommittén utarbetat förslag till överenskommelse
mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om
samarbete på transport- och kommunikationsområdet. Det med regeringsförslaget
framlagda förslaget till transportöverenskommelse omfattar
såväl transporter till lands, till sjöss och i luften som post- och telekommunikationer
men ej frågor om säkerhet i landsvägstrafik eller om
de nordiska ländernas internationella sjöfarts- och luftfartspolitiska förhållanden.
Man var emellertid på sessionen enig om att förslaget omfattar
alla de områden som det i dag är meningsfullt att medta i en nordisk
transportöverenskommelse och att det nyupprättade Nordiska trafiksäkerhetsrådet
bör handha trafiksäkerhetsfrågorna. Som bilaga till
förslaget om transportöverenskommelse hade ämbetsmannakommittén
fogat en förteckning med exempel på utrednings- och utvecklingsprojekt
som faller inom ramen för en överenskommelse. Dessa exempel visar
att praktiskt taget alla nordiska transportfrågor skall kunna tas upp inom
ramen för överenskommelsen. Både i trafikutskottets betänkande och
vid debatten i rådet uttrycktes tillfredsställelse över att regeringarna givit
arbetet med rekommendation nr 14/1971 så hög prioritet och ställt de
nödvändiga resurserna till förfogande för detta arbete.

Rådet antog en rekommendation (nr 10) till regeringarna att ingå en
överenskommelse om samarbete på transport- och kommunikationsområdet
i överensstämmelse med ämbetsmannakommitténs förslag. På
förslag av utskottet beslöt rådet att anse rekommendation nr 14/1971 för
sin del slutbehandlad.

3. Transportekonomisk forskning

Det förelåg en rapport från Nordiska kommittén för transportekonomisk
forskning (NKTF) om dess verksamhet 1971. Trafikutskottet

Ber. 1972:18

hade som ett led i behandlingen av ett medlemsförslag om kollektivtrafik
(se nedan) varit representerat på ett av NKTF:s seminarier som behandlade
dessa frågor.

Trafikutskottet hade i sitt betänkande anfört att NKTF är ett väl lämpat
organ för koordinering av aktuella forskningsuppgifter och att det
därför skulle vara ändamålsenligt att Nordiska ministerrådet överväger
hur NKTF på mest praktiska sätt kan medverka i det framtida arbetet
inom ramen för en nordisk transportöverenskommelse.

4. Trafiksäkerhet

Nordiska rådet har vid flera tillfällen givit uttryck för att från samhällets
sida bör göras en allvarlig insats för bekämpning av trafikolyckorna.
Efter att rådet hållit en trafiksäkerhetskonferens i Stockholm 20—
21 april 1970 antog rådet på sin nittonde session en rekommendation
till regeringarna att ställa de nödvändiga resurserna till förfogande för
ett utvidgat trafiksäkerhetssamarbete (rek. nr 3/1971). Av meddelandet
om arbetet med denna rekommendation framgår att regeringarna i anledning
av rekommendationen upprättat Nordiska trafiksäkerhetsrådet
som ett kontakt-, samordnings- och planläggningsorgan för ett ökat trafiksäkerhetssamarbete
i Norden. Två permanenta samarbetsorgan, nämligen
Nordiska kommittén för vägtrafiklagstiftning, som likaledes upprättats
efter den nittonde sessionen, och Nordiska kommittén för trafiksäkerhetsforskning
biträder Nordiska trafiksäkerhetsrådet. Till tjugonde
sessionen förelåg berättelse från Nordiska trafiksäkerhetsrådet och från
Nordiska kommittén för trafiksäkerhetsforskning.

Rådet beslöt att anse rekommendation nr 3/1971 som helt genomförd
och slutbehandlad för rådets del.

Med anledning av rådets rekommendation nr 27/1968 angående gemensam
trafiklagstiftning upplystes vid sessionen att man arbetat med
frågan, bl. a. i den ovan under punkt 4 nämnda nyupprättade Nordiska
kommittén för vägtrafiklagstiftning och att man eftersträvar att nya
gemensamma trafikregler skall träda i kraft den 1 januari 1973.

Under frågetimmen i rådets plenarmöte den 22 februari 1972 ställdes
en fråga till Nordiska ministerrådet angående vilka planer regeringarna
hade för att tillmötesgå det alltmer påträngande behovet av information
och skolning av trafikanter, samt om ministerrådet ville ta ett
initiativ för att göra 1973 till ett ”Nordens trafiksäkerhetsår”. Från ministerrådet
upplystes, att Nordiska trafiksäkerhetsrådet betraktade det
som en huvuduppgift att ge bred och effektiv information och skolning
av alla trafikantgrupper i samband med införandet av nya vägtrafikregler
och att man framför ett särskilt ”Nordens trafiksäkerhetsår” föredrog
ett kontinuerligt informations- och skolningsarbete.

Ber. 1972:18

5. Trafikförbindelserna mellan Island, Färöarna, Grönland och det
övriga Norden

I april 1970 framlade ett antal medlemmar ett förslag att regeringarna
skulle företa en undersökning av trafikförbindelserna mellan Island,
Färöarna, Grönland och det övriga Norden syftande till en utbyggnad
av dessa förbindelser med anknytning till det internationella trafiknätet.
Vid behandlingen i rådet framhölls av trafikutskottets talesman att man
i utskottet varit enig om att det föreligger ett behov av utbyggnad av
trafikapparaten och av billigare biljettpriser samt att det därför är rimligt
att företa en undersökning av möjligheterna att göra Norden till en
trafikpolitisk enhet. Detta innebar att förhållandet mellan de atlantiska
delarna av Norden och det övriga Norden betraktas på samma sätt som
förhållandet mellan de glesbefolkade och isolerade delarna och de mera
centrala delarna i vart och ett av de enskilda länderna där målet för
transportpolitiken alltid har varit att åstadkomma goda och billiga transportmöjligheter
inom hela landet för att motverka isolering och stagnation
i vissa landsdelar. Enligt trafikutskottets uppfattning kunde en ökning
av turismen bli den hävstång som igångsätter en önskvärd utveckling.
En av de investeringar som måste företas för att skapa ett tillfredsställande
trafiknät är anläggande av en flygplats på Färöarna, vilket
emellertid är en intern dansk uppgift, som redan är under handläggning.

Nordiska rådet antog en rekommendation till Nordiska ministerrådet
att företa en undersökning av hur trafikförbindelserna mellan Island,
Färöarna, Grönland och det övriga Norden kan utbyggas och göras billigare
(nr 11).

6. Enhetliga bestämmelser med avseende på fritidsbåtar

Rådet antog en rekommendation vari regeringarna rekommenderas att
genomföra enhetliga bestämmelser i Norden beträffande småbåtar och
trafiken med dem (nr 15). Rekommendationen antogs i anledning av ett
av bl. a. herrar Adamsson och Sundman framlagt medlemsförslag där
det bland annat anfördes att antalet fritidsbåtar på grund av det ökade
välståndet är i kraftig tillväxt och att trafiken mellan länderna med sådana
båtar både är stor och växande. Förslagsställarna fann det lämpligt
att de nordiska länderna sökte harmonisera bestämmelserna om
småbåtar. Trafikutskottet instämde i sitt betänkande i förslagsställarnas
synpunkter och lade särskild vikt vid säkerheten, däribland båtens konstruktion
och utrustning, förarens utbildning och den offentliga servicen
i form av farvattensutmärkning, fyrtjänst, väderlekstjänst m. m. Vidare
framhölls i betänkandet att man genom restriktioner t. ex. fartbegränsningar
(motorbåtar) och förbud mot trafik inom vissa bestämda områden
kunde bekämpa störningar i miljön. Det kunde vidare bli tal om enhet -

Ber. 1972:18

liga bestämmelser om registrering och märkning samt om ansvarsförsäkring.

7. Underlättande av den internordiska flygtrafiken på korta rutter

Vid sessionen antogs två rekommendationer om underlättande av den

internordiska flygtrafiken på korta rutter. I den ena (nr 8) rekommenderar
rådet regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att
verka för att underlätta den reguljära internordiska flygtrafiken på
korta rutter och att skapa förutsättningar för en utvidgad närtrafik på
ekonomiskt räntabla grunder. I den andra rekommendationen (nr 9)
rekommenderar rådet regeringarna i Finland och Sverige att uppta frågan
om flygtrafiken mellan Åland och Stockholmsområdet till förnyad prövning.
Dessa frågor hade väckts i ett medlemsförslag vari förslagsställarna
fann att de korta internordiska flygrutterna snarare borde betraktas
som inlandstrafik än som egentlig utrikestrafik, så att de höga biljettpriserna
skulle kunna väsentligt sänkas. Trafikutskottet anslöt sig vid
behandlingen av saken till tanken att man borde söka underlätta flygtrafiken
på korta internordiska rutter. Utskottet anförde i sitt betänkande
att det var värt att överväga att söka få Norden erkänt som ett område
i förhållande till IATA så att fastställandet av flygpriserna för den
internordiska trafiken kunde ske oberoende av internationella avtal på
samma sätt som sker beträffande inrikestrafiken. Man skulle härigenom
komma att stå fritt gentemot IATA vid arbetet med att åstadkomma en
samhällsekonomiskt önskvärd utveckling av trafiken i Norden.

8. Nordiskt utvecklingsbolag för kollektiv trafikteknik

I ett medlemsförslag väckt av bl. a. herrar Helén och Mundebo samt
fru Nettelbrandt hemställdes att Nordiska rådet skulle rekommendera
regeringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige att tillskapa
ett för Nordens länder gemensamt forsknings- och utvecklingsföretag för
kollektiv trafikteknik med medverkan av stat, kommuner och industriföretag
i de olika länderna. I förslaget anfördes att den tekniska utvecklingen
har givit oss snabbare och bekvämare transportmedel men att utvecklingen
av trafiken på grund av bristande samordning icke har blivit
optimal. Det påpekas att den starka ökningen i användningen av privatbilar
har skapat problem icke endast därför att det stora antalet bilar på
vägarna skapat trängsel och förseningar utan även därför att denna expansion
har medfört att utvecklingen av den kollektiva trafiken har försummats.
Förslagsställarna har därför funnit det påkallat att ett forsknings-
och utvecklingsarbete igångsättes i syfte att nyttiggöra de tekniska
landvinningarna också på kollektivtrafikens område.

Vid behandlingen av förslaget i utskottet har det varit enighet om
att ett forsknings- och utvecklingsarbete beträffande den kollektiva trafiken
vore påkallat för att åstadkomma den bästa tekniska lösningen av

Ber. 1972:18

trafikproblemen. Utskottets majoritet föreslog emellertid att rådet ej
skulle företa sig något i anledning av medlemsförslaget och hänvisade
till att det redan både på nationellt, nordiskt och internationellt plan
pågår arbete för att lösa de i förslaget behandlade problemen. En minoritet
i utskottet (fru Nettelbrandt) ansåg att en kraftig samnordisk insats
— omfattande såväl forskning som utvecklingsarbete — var nödvändig
för att snabbt uppnå resultat och föreslog därför i en reservation
att Nordiska rådet skulle rekommendera Nordiska ministerrådet att
inom ramen för den kommande nordiska transportsamarbetsöverenskommelsen
uppta spörsmålet om ökade nordiska insatser för att främja
gemensam forskning och utveckling kring kollektiva trafikmedel. Vid
omröstningen på plenarmötet den 22 februari 1972 röstade 18 medlemmar,
däribland herrar Adamsson, Eric Carlsson, Paul Jansson, Tage
Johansson, Kronmark och Mellqvist och fru Skantz för utskottets förslag,
medan 23 medlemmar däribland herrar Helén och Mundebo, fru
Nettelbrandt, herr Jan-Ivan Nilsson, fru Anna-Lisa Nilsson och herr
Werner röstade för reservationen. Herr Palm avstod från att rösta. Då
emellertid den i reservationen föreslagna rekommendationen ej samlat
erforderligt antal röster innebar omröstningen att rådet beslutade att ej
företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

9. övrigt

Vid plenarsessionen den 22 februari 1972 ställdes en fråga till Finlands
och Sveriges regeringar i anledning av meddelandet om rek. nr 29/
1967 om Europavägsförbindelse mellan Finland och Sverige, när man
kunde vänta sig att Europavägsförbindelsen över Åland var utbyggd.
Från regeringshåll lämnades upplysningar om planeringen beträffande
de delar av rekommendationen som ej var genomförd dvs. bl. a. angående
den planerade vägutbyggnaden på svensk sida.

På förslag av utskottet beslöt rådet att anse som slutbehandlade rek.
nr 29/1963 angående underlättande av gränsformaliteter för nordisk
flygtrafik, rek. nr 1/1969 angående fri gränspassage och rek. nr 20/1969
angående beredskap vid katastrofer i inre farvatten.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats berättelse rörande det nordiska
samarbetet överlämnad av Nordiska ministerrådet i de delar som
ej hänvisats lill annat utskott. Utskottet hade således att behandla avsnitten
0konomisk samarbejde, Särskilda samarbetsområden: I Bistånd
til utviklingslandene och Sammanfattning, samt Tillägg till berättelsen
rörande Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges förhandlingssituation
med EEC.

Ber. 1972:18

I enlighet med tidigare beslut av presidiet hade utskottet att i likhet
med övriga utskott avge yttrande över berättelsen i de avsnitt som faller
inom utskottets verksamhetsområde.

Vid sessionen förelåg även ett medlemsförslag om nordiskt samarbete
rörande marknadsproblem väckt av presidiets medlemmar bl. a.
herr Antonsson. I medlemsförslaget hemställdes att Nordiska rådet
måtte rekommendera Nordiska ministerrådet att upptaga till behandling
de problem för nordiskt samarbete som uppstår genom ländernas skilda
former för anknytning till Europeiska gemenskaperna och att inrätta
härför erforderliga samarbetsorgan under ministerrådet.

Vidare förelåg meddelande om rekommendation nr 13/1971 angående
nordiskt ekonomiskt samarbete.

I enlighet med utskottets praxis behandlades dessa saker i ett sammanhang.

I sitt yttrande över ministerrådets berättelse underströk utskottet det
angelägna i att de nordiska länderna, oberoende av vilka relationer de
får i förhållande till Gemensamma marknaden, vidareutvecklar det omfattande
nordiska samarbetet och utbygger det på de flest möjliga områden
genom konkreta samarbetsprojekt.

Samarbetet inom områden för utbildning, forskning och kulturpolitik
samt transportpolitik är betydelsefulla exempel på sådana områden
där en sådan utbyggnad av det praktiska samarbetet är på god väg. Som
närmare framgår av redogörelsen för generaldebatten intog det nordiska
samarbetets framtida ställning en dominerande roll under denna debatt.
Från såväl regeringsrepresentantemas som de valda medlemmarnas sida
framfördes därvid förslag om att söka utforma ett handlingsprogram
i syfte att stärka det pågående samarbetet och utveckla detta till nya
områden. I sitt yttrande över Nordiska ministerrådets berättelse önskade
utskottet ta fasta på de förslag som kom fram i de olika debattinläggen.
Utskottet beslöt således hemställa till Nordiska rådet, att detta genom
att antaga utskottets yttrande måtte uppmana Nordiska ministerrådet att
snarast upprätta ett handlingsprogram med konkreta förslag till gemensamma
åtgärder för att stärka och utveckla samarbetet inom främst
näringspolitiken, regionalpolitiken och miljöpolitiken. Utskottet utgick
från att programmet skulle redovisas vid Nordiska rådets ordinarie session
1973.

I fråga om medlemsförslaget om Norden och marknadsproblemen
konstaterade utskottet att genom den organisatoriska förstärkning som
var på väg att genomföras under Nordiska ministerrådet var ett väsentligt
önskemål i medlemsförslaget uppfyllt. De övriga spörsmål som rests
i medlemsförslaget var beroende av den fortsatta utvecklingen i de nordiska
ländernas marknadshandlingar och utskottet avsåg därför att fortsätta
behandlingen av medlemsförslaget efter sessionen, vilket utskottet
anmälde för rådet.

Ber. 1972:18

Utskottet föreslog att Nordiska rådet som sitt yttrande över Nordiska
ministerrådets berättelse måtte ge Nordiska ministerrådet till känna
vad ekonomiska utskottet anfört och vad övriga utskott anfört i sina
yttranden som fogats vid det ekonomiska utskottets yttrande.

Efter debatt beslöt rådet med 54 röster att godkänna yttrandet.

På förslag av utskottet beslöt rådet vidare att lägga berättelsens punkt
Bistånd til utviklingslandene till handlingarna. Utskottet anmälde vidare
för rådet att det i anknytning till sina vidare överväganden rörande
Norden och marknadsspörsmålen och nordiskt samarbete fortsatte behandlingen
av övriga punkter i berättelsen som hänvisats till utskottet.

På förslag av utskottet beslöt rådet att betrakta rekommendationen
13/1971 såsom för dess del slutbehandlad under hänvisning till att utskottet
genom ministerrådets berättelse hade möjlighet att följa ministerrådets
förvaltning av det mandat som givits i rekommendationen.

2. Industriellt samarbete

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om nordiskt samarbete rörande
bestämmelser och normer avseende tryckkärl och ångpanneanläggningar
väckt av bl. a. herrar Holmberg och Palm. I förslaget hemställdes
att Nordiska rådet måtte rekommendera Nordiska ministerrådet
att verka för att åstadkomma organisatoriska och ekonomiska former
för nordisk samverkan för framtagande av gemensamma normer och
bestämmelser avseende tryckkärl och ångpanneanläggningar.

Utskottet konstaterade att sedan medlemsförslaget väckts har representanter
för myndigheter och tillsyns- och besiktningsorgan samt normproducerande
organ i de fyra nordiska länderna redan inlett diskussioner
om samarbete på ifrågavarande område. Det konstaterades sålunda
att grundtanken i medlemsförslaget, ett närmare samarbete på tryckkärlsområdet,
syntes vara på god väg att genomföras.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 1) till
Nordiska ministerrådet att främja det inledda samarbetet beträffande
harmonisering av bestämmelser och normer rörande tryckkärl och ångpanneanläggningar
samt att ställa erforderliga ekonomiska resurser till
förfogande härför.

Vidare förelåg ett medlemsförslag om inrättandet av ett gemensamt
nordiskt mättekniskt institut väckt av bl. a. herrar Holmberg och Palm.
I förslaget hemställdes att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska
ministerrådet att överväga inrättandet av ett centralt nordiskt mättekniskt
institut. Utskottet konstaterade att remissyttrandena styrkt att behov
föreligger av en närmare utredning om organisationen av det nordiska
samarbetet på det mättekniska området. Samtidigt konstaterade utskottet
att mycket olika uppfattningar rådde om den form av organisation
av samarbetet som kan synas vara den mest lämpade och att medlemsförslagets
tanke på ett centralt nordiskt mättekniskt institut ej har fått

3 Riksdagen 1972. 2 sami. Nr 18

Ber. 1972:18

någon större anslutning i den meningen att det skulle innebära en sammanföring
av alla mättekniska resurser till ett ställe. Utskottet fann å
andra sidan starka skäl tala för en organisationsform som tillmötesgick
både behovet av samordning av de mättekniska resurserna i Norden och
behovet av att bibehålla tillfredsställande resurser inom varje enskilt
land för lokala behov.

På förslag av utskottet antog Nordiska rådet en rekommendation
(nr 2) till Nordiska ministerrådet att närmare utreda lämpliga former
för nordisk samverkan på det mättekniska området i syfte att stärka
detta samarbete.

I ett medlemsförslag om inrättandet av en nordisk fond för främjande
av tekniskt och industriellt samarbete väckt av bl. a. herrar Holmberg
och Palm hemställdes att Nordiska rådet måtte rekommendera Nordiska
ministerrådet att inrätta en nordisk fond för främjande av teknisk och
industriell utveckling och samarbete. Utskottet konstaterade att grundtanken
i medlemsförslaget att nordiskt samarbete på det tekniska och
industriella området bör främjas och stödjas ekonomiskt hade vunnit
anslutning i flertalet remissyttranden, men att däremot när det gällde
de lämpligaste formerna härför skilda åsikter förelåg. Särskilt har utskottet
haft att överväga i vad mån medlemsförslagets intentioner skulle
kunna täckas inom Nordforsks ram, eventuellt genom en utvidgning av
dess mandat. Utskottet fann att fastställandet av formerna för genomförandet
av medlemsförslagets intentioner borde överlåtas till Nordiska
ministerrådet men att utskottet ville ställa sig bakom medlemsförslaget.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 22) till
Nordiska ministerrådet att ekonomiskt främja nordiskt tekniskt och industriellt
samarbete antingen genom inrättandet av en särskild nordisk
fond eller genom att verka för en utvidgning av Nordforsks mandat och
resurser.

3. Samarbete rörande utlandsrepresentationer och världsutställning 197b

Vid sessionen förelåg två medlemsförslag berörande de nordiska ländernas
utlandsrepresentantiore. I det första om indragning av nordiskt
lands ambassad i annat nordiskt land, väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg,
hemställdes att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna
i de nordiska länderna att indraga de nuvarande ambassaderna hos varandra
och ersätta dem med ändamålsenligt utformade service- och informationskontor.

Utskottet konstaterade att förslagsställarna utgick från såsom självklart
att varje nordiskt land behöver ett fast centrum i grannländernas
huvudstäder. Under sådant förhållande syntes spörsmålet begränsat till
vad detta centrum skulle benämnas, ambassad eller servicecentrum eller
dylikt. Utskottet ansåg ej att en statusförändring skulle medföra någon
fördel organisatoriskt eller ekonomiskt.

Ber. 1972:18

På förslag av utskottet beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget.

I ett medlemsförslag om gemensamma nordiska ambassader i vissa
främmande länder, väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg, hemställdes att
Nordiska rådet måtte rekommendera de nordiska ländernas regeringar
att försöksvis på lämpliga platser upprätta gemensamma ambassader
med utsänd personal från mer än ett nordiskt land.

Utskottet konstaterade, att av remissuttalandena framgick att ett i
många hänseenden gott samarbete var etablerat mellan de nordiska
ländernas utrikestjänster, delvis som följd av tidigare överväganden
inom Nordiska rådet i denna sak. Utskottet utgick från att detta samarbete
vidareföres där så är möjligt. Efter överenskommelse i särskilt
fall kan ett nordiskt lands ambassad vara verksam även för annat lands
räkning. Längre än så ansåg utskottet icke det fanns förutsättning att
gå På

förslag av utskottet beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget.

I ett medlemsförslag om gemensamt nordiskt deltagande i världsutställningen
1976 i Philadelphia, väckt av bl. a. herr Cassel, hemställdes
att Nordiska rådet ville rekommendera regeringarna i Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige att vidtaga nödvändiga åtgärder för att
förbereda ett gemensamt nordiskt deltagande i världsutställningen
1976 i Philadelphia under beaktande av de synpunkter som anförts i
medlemsförslaget.

Behandlingen av medlemsförslaget inom utskottet hade avslutats före
sessionen och på grundval av då föreliggande underlagsmaterial ansåg
sig utskottet kunna tillstyrka medlemsförslaget.

På grund av att nya omständigheter framkommit i saken behandlades
emellertid förslaget på nytt vid sessionen av utskottet. Utskottet konstaterade
då att nya upplysningar kommit fram bl. a. från ministerrådet som
ändrat förutsättningar för medlemsförslaget. Det framgick att inget
av de nordiska länderna hade fått någon inbjudan till utställningen i Philadelphia
och att det ännu icke träffats något avgörande om utställningens
karaktär. Det vore över huvud taget satt i tvivelsmål om utställningen
alls skulle komma att arrangeras.

På förslag av utskottet beslöt rådet att icke företaga något i anledning
av medlemsförslaget. Härmed avslog rådet också ett i plenum framfört
yrkande att saken måtte återförvisas till utskottet i avvaktan på att
läget rörande utställningen skulle klarna.

4. Konsumentskydd

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om nordisk konsumentupplysning
om personbilar, väckt av bl. a. herr Palm. I medlemsförslaget
hemställdes att Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att träffa

Ber. 1972:18

avtal om nödvändiga åtgärder för att möjliggöra ett nära samarbete när
det gäller prövning av och upplysningar till förbrukarna av personbilar.

Bakgrunden till medlemsförslaget var att den s. k. konsumentutredningen
i Sverige fått i särskilt uppdrag att även undersöka möjligheterna
att åstadkomma en allsidig konsumentupplysning om personbilar. Detta
utredningsuppdrag hade sedan dess slutförts och utredningens förslag
har offentliggjorts. Utskottet har således haft att överväga i vilken utsträckning
medlemsförslagets intentioner låter sig förenas med den ordning
som föreslagits i ett av de nordiska länderna, nämligen i Sverige. Utskottet
har därvid konstaterat att avgörande för huruvida ett samarbete
på detta område kan komma till stånd är förefintligheten i de övriga
nordiska länderna av organ med motsvarande arbetsuppgifter på konsumentpolitikens
område och en konsumentpolitik med i sina huvuddrag
likartad inriktning. Med denna uppläggning blev spörsmålet närmast
en nationell fråga i Danmark, Finland och Norge hur långt och på
vilket sätt man i dessa länder önskade tillgodose de konsument- och samhällsintressen
som föreligger på detta område.

Utskottet har för sin del ansett att det behov som här gör sig gällande
är av samma styrka i alla de nordiska länderna och det därför var motiverat
att en värdering av den statliga konsumentpolitiken på detta specialområde
kom till stånd i alla de nordiska länderna och att samtidigt
härmed riktlinjer drogs upp för hur en praktiskt inriktad samverkan
på detta område kunde åvägabringas. Utskottet påpekade också den
betydelse som det nordiska trafiksäkerhetssamarbetet ägde beträffande
förutsättningarna för att etablera ett samarbete även på konsumentupplysningsområdet
i fråga om personbilar.

På förslag av utskottet antog rådet rekommendation (nr 7) till Nordiska
ministerrådet att låta utreda spörsmålet om konsumentpolitikens
utformning och innehåll i fråga om personbilar samt att därvid beakta
möjligheterna till nordiskt samarbete.

5. Övrigt

Sedan utskottet tagit del av den danska regeringens svar på en vid
sessionen ställd fråga angående skattevetenskapligt samarbete (rek. nr
14/1968) uttryckte utskottet sin tillfredsställelse med det positiva svaret.
På förslag av utskottet beslöt rådet att avvakta vidare meddelanden vid
nästa ordinarie session.

Från rådets presidium hade vidare för yttrande till utskottet överlämnats
en rapport om utskottssekretariatets organisation. Utskottet
förklarade sig icke ha några erinringar mot den framlagda rapporten.

Av meddelande om rekommendation nr 24/1970/e angående information
till u-länderna om den nordiska marknaden framgick att den
utredning som regeringarna tillsatt med anledning av rekommendationen
bl. a. utmynnat i slutsatsen att det hittillsvarande nordiska bi -

Ber. 1972:18

ståndet, i huvudsak i samarbete med ITC (det till GATT:s sekretariat
i Genéve knutna organet för stöd åt u-ländernas exportfrämjande) till
sin uppläggning varit både värdefullt och konkret och att det därför fanns
anledning att fortsätta och även bygga ut detta; med att ett från ITC
mera fristående organ bättre skulle tillgodose föreliggande behov av
kommersiell vägledning. Nationella organ var dock mest ändamålsenliga
men detta hindrade ej att åtskilliga funktioner med fördel skulle kunna
samordnas mellan de nordiska länderna. Det fick dock enligt utredningen
ankomma på varje enskilt nordiskt land att, i kontakt med övriga länder
i Norden, utarbeta riktlinjerna för en sådan verksamhet och dess
institutionella utformning. Till dessa slutsatser har de nordiska regeringarna
anslutit sig. Utskottet ansåg att vad som anförts i utredningen
ej påkallade någon ytterligare åtgärd från utskottets sida men utgick
från att det genom Nordiska ministerrådets berättelse får möjlighet
att följa det vidare nordiska samarbetet i denna sak.

På utskottets förslag beslöt rådet att anse spörsmålet för rådets del
slutbehandlat.

Då av meddelandena om rek. nr 2/1963 om samordning av kontrollbestämmelser
rörande elmateriel framgick att radiostörningsfrågorna
i stort sett lösts och en ny rekommendation angående samordning av
elektriska säkerhetsfrågor (rek. 7/1971) antagits vid rådets 19:e session
beslöt rådet på utskottets förslag att anse rekommendationen för rådets
del slutbehandlad.

Då av meddelandet om rek. nr 15/1968 om nordisk integrationsforskning
framgick att man inte ansett det motiverat att vidtaga några
särskilda åtgärder med hänsyn till de pågående EEC-förhandlingarna
och utskottet fann att några positiva besked inte torde vara att vänta
inom en överskådlig framtid beslöt rådet på utskottets förslag anse
spörsmålet för rådets del slutbehandlat.

Utskottet fann att regeringarna inte hade något nytt att anföra beträffande
rekommendation nr 28/1964 om harmonisering av vissa skatter
och avgifter och att under en följd av år inga upplysningar i sak
avlämnats i meddelandena. Då inte heller några ytterligare besked ansågs
vara att vänta beslöt rådet på utskottets förslag att anse spörsmålet
för rådets del slutbehandlat.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av ministerrådets berättelse
om det nordiska samarbetet, rapporten om nordiskt samarbete
under 1971 och presidiets rapport om dess verksamhet sedan 19:e sessionen,
deltog vid årets session 52 talare.

Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten stats -

Ber. 1972:18

minister Palme samt statsråden Carlsson och Feldt. Av de valda medlemmarna
gjordes inlägg från svensk sida av herrar Antonsson, Helén,
Hermansson och Hernelius.

Såsom nämnts här ovan utgjorde Nordiska ministerrådets berättelse
för första gången underlag för generaldebatten. En särskild betydelse
fick presentationen av ministerrådets berättelse genom att dess ordförande,
dåvarande utrikeshandelsminister Reino Rossi, därvid tillkännagav
att ministerrådet vid föregående dags möte beslutat att ett
permanent sekretariat för nordiska samarbetsfrågor skulle upprättas.
Samarbetsministrarna har uppdragit åt sina biträdande ämbetsmän att
utarbeta förslag till uppgifter, arbetsordning och organisationsplan för
sekretariatet så att detta kan träda i verksamhet snarast och i god tid
före Nordiska rådets nästa session.

Sekretariatet skall biträda Nordiska ministerrådet vid behandlingen
av nordiska samarbetsfrågor. Det innebär att sekretariatet har att göra
de utredningar som ministerrådet begär och för ministerrådet lägga
fram de förslag som föranleds därav. Sekretariatet kan ta upp nya
samarbetsprojekt i ministerrådet och göra de mera begränsade utredningar
som erfordras som underlag för ministerrådets ställningstagande.
Sekretariatets uppgifter måste bedömas med hänsyn tagen till de lösningar
av den europeiska marknadsfrågan som de olika nordiska länderna
eftersträvar.

Sekretariatets första uppgift blir att gå igenom de olika samarbetsfrågor
som f. n. är föremål för utredning och bedömning i redan existerande
samarbetsorgan eller av regeringarna. Denna genomgång skall
syfta till att skapa underlag för initiativ av ministerrådet för en utveckling
av samarbetet på särskilt betydelsefulla områden.

För att biträda samarbetsministrarna, ämbetsmannakommittén och
det ekonomiska samarbetsutskottet i deras arbete beslöt samarbetsministrarna
att omedelbart upprätta ett interimistiskt sekretariat som
skall förläggas till Oslo och fungera intill dess det permanenta sekretariatet
etablerats. Varje land skall snarast tillsätta en ämbetsman som
skall ingå i det interimistiska sekretariatet. Frågan om var det permanenta
sekretariatet skall placeras kommer att avgöras senare.

Den utveckling av det nordiska samarbetet mot en starkare fördragsmässig
och institutionell förankring som inletts vid nittonde sessionen
genom Helsingforsavtalets revision och som fullföljts genom
ratifikation av respektive förslag om samarbetsöverenskommelser på
kulturområdet och på transport- och kommunikationsområdet har genom
detta ministerrådsbeslut ytterligare framhävts.

Det helt dominerande ämnet i generaldebatten var det nordiska samarbetets
framtida ställning och utvecklingsmöjligheter vid olika lösningar
för de nordiska ländernas förbindelser med de Europeiska gemenskaperna.
I flertalet inlägg gavs uttryck för en vilja och tilltro till

Ber. 1972:18

möjligheterna att vidareföra nordiskt samarbete även i framtiden. En
motsatt uppfattning framfördes emellertid även av ett mindertal, som
ansåg att ett danskt och norskt medlemskap skulle allvarligt försvåra
nordiskt samarbete.

Statsminister Palme framhöll i sitt inlägg att uttrycken ”säga ja till
Europa” respektive ”säga nej till Europa” som uttryck för skiljelinjer
inom Norden var missvisande uttryck. I realiteten fanns det ingen som
ville eller hade råd till detta. De nordiska länderna hade sökt olika
lösningar i samarbetet med EEC. Dessa olikheter hade väsentligen sin
grund i skillnaden i ländernas säkerhetspolitik. Det vore inget nytt.
Däremot vore det någonting nytt om man tilläte dessa olikheter att
leda till att de nordiska länderna gled ifrån varandra i stället för att
fördjupa sitt samarbete. Statsministern konstaterade vidare att blandat
i glädjen över att en europeisk stormarknad såg ut att förverkligas fanns
en oro hos människorna om Norden skulle splittras. Enligt statsministerns
åsikt måste svaret på dessa frågor ges i konkret praktisk handling.

Statsminister Palme utvecklade i detta sammanhang ett förslag om
att koncentrera samarbetet och söka utforma ett handläggningsprogram
inom områdena närings-, regional- och miljöpolitik (se vidare under
El.)

Statsrådet Feldt framhöll i sitt tal att inrättandet av ett nordiskt sekretariat
borde ses mot bakgrunden av att det nordiska samarbetet kommer
att sättas på hårda prov när de nordiska länderna har valt olika lösningar
för sina relationer till Europamarknaden. Det nordiska samarbetets
fortsatta utveckling krävde i denna situation ytterligare stimulans.
Ett fast sekretariat borde kunna bidra verksamt till detta.

Statsrådet Feldt pekade vidare på ett antal tänkbara konkreta samarbetsmöjligheter
inom det näringspolitiska området.

Statsrådet Carlsson behandlade kulturavtalets ikraftträdande och den
viljeyttring till samarbete som avtalet ger uttryck för. Statsrådet uttalade
också sin tillfredsställelse över det fasta samarbete som förutses
mellan ministerrådet och Nordiska rådets kulturutskott.

Herr Antonsson beklagade i sitt inlägg att det inte varit möjligt med
intimare nordiskt samarbete under förhandlingarna med EEC. Han
gav uttryck för tillfredsställelse över ministerrådets förstärkning med ett
permanent sekretariat. Herr Antonsson underströk att man ej stod inför
ett val mellan Norden och Europa. Han efterlyste vidare en ökad
förståelse i Europa för värdet av det nordiska säkerhetspolitiska
mönstret.

Herr Helén berörde ett antal av de problem som kan uppkomma
på det ekonomiska området som en följd av olika anknytningsförmer till
EEC och framhöll angelägenheten av ett nära handelspolitiskt samråd.
Herr Helén underströk vidare betydelsen av samnordiska organ under

Ber. 1972:18

ministerrådet och politisk vilja att utnyttja dessa för att säkerställa
fortsatt nordiskt samarbete.

Herr Hernelius berörde i sitt inlägg bl. a. de olika konstitutionella
problem som följer av ett överförande av beslutsbefogenheter till samnordiska
organ. Herr Hernelius berörde även de problem som det för
varje år ökade antalet utomstående deltagare vid sessioner medför.

Herr Hermansson gav uttryck för starka tvivel angående möjligheterna
att vidareföra nordiskt samarbete för den händelse Danmark och
Norge blev medlemmar i EEC.

IV. Val ni. m.

Till medlemmar av rådets redaktions- och informationskommitté valdes
bl. a. herrar Palm och Sundman.

Till medlemmar i styrelsen för Nordiska kulturfonden 1973—1974
valdes bl. a. herr Mundebo med herr Tage Johansson som suppleant.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Oslo å tidpunkt
som senare kommer att fastställas av presidiet.

Vid en ceremoni den 20 februari 1972 i Finlandiahuset utdelades
Nordiska rådets litteraturpris för år 1971 till den svenske författaren
Karl Vennberg och rådets musikpris till den norske tonsättaren Arne
Nordheim.

Ber. 1972: 18

BILAGA

Rekommendationer antagna vid Nordiska rådets 20:e session i Helsingfors
19—24 februari 1972

Rek. nr 1

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att främja
det inledda samarbetet beträffande harmonisering av bestämmelser och
normer rörande tryckkärl och ångpanneanläggningar, samt att ställa
erforderliga ekonomiska resurser till förfogande härför.

Rek. nr 2

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att låta närmare
utreda lämpliga former för nordisk samverkan på det mättekniska
området i syfte att stärka detta samarbete.

Rek. nr 3

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

1. att medverka till att de nordiska ländernas regeringar snarast vidtager
åtgärder för att minska utsläppen av svaveldioxid i luften i Norden
och för att dämpa skadeverkningarna av dessa, samt

2. att utforma en gemensam nordisk ståndpunkt i denna fråga till
FN:s konferens om den mänskliga miljön i Stockholm 1972.

Rek. nr 4

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att för Nordiska
rådet framlägga förslag till en nordisk miljöskyddskonvention syftande
till att i nationell lagstiftning likställa grannländernas miljöskyddsintressen
med det egna landets och till en harmonisering av ländernas
miljövårdsregler.

Rek. nr 5

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge och
Sverige att gemensamt och i samråd med samerna ge dem och deras
organisationer omedelbart ekonomiskt stöd i tjänliga former, allt i
syfte att understödja samemas ansträngningar att bevara sin ställning
som etnisk grupp, samt att ställa medel till förfogande för de ytterligare
utredningar som kan erfordras för att finna bestående lösningar
på samemas problem.

Koordinerande

land

Finland

Danmark

Norge

Ber. 1972:18

Rek. nr 6

Nordisk Råd anbefaler Det nordiske Ministerråd at samordne de
igangvaerende bestraebelser for i tilknytning til lovgivningen om markedsf0ring
at gennemf0re en udvidet beskyttelse af forbrugerne i de
nordiske lande, således at beskyttelsen på dette område i et eller flere
af landene ikke bliver ringere end i de 0vrige lande.

Rek. nr 7

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att låta utreda
spörsmålet om konsumentpolitikens utformning och innehåll i
fråga om personbilar samt att därvid beakta möjligheterna till nordiskt
samarbete.

Rek. nr 8

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland, Norge og
Sverige at virke for lettelser for den regelmaessige internordiske flyvetrafik
på korte ruter og at skabe forudsaetninger for en udvidet naertrafik
på et 0konomisk rentabelt grundlag.

Rek. nr 9

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland og Sverige at tage
spprgsmålet om flyvetrafikken mellem landskapet Åland og Stockholmsområdet
op til fomyet unders0gelse.

Rek. nr 10

Nordisk Råd anbefaler regeringerne i de nordiske lande at indgå
en overenskomst om samarbejde på transport- og kommunikationsområdet
helt eller hovedsageligt i overensstemmelse med det af Nordisk
Embedsmandskomité for Transportsp0rgsmål udarbejdede förslag
(NU 1971:18).

Rek. nr 11

Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd at foretage en unders0gelse
af, hvorledes trafikforbindelserne mellem Island, Faerperne,
Grönland og det 0vrige Norden kan udbygges og billigg0res.

Rek. nr 12

Nordisk Råd anbefaler regeringerne i Danmark, Finland, Norge og
Sverige at indf0re förbud mod tobaksreklame og at ivaerksaette en effektiv
information om tobaksrygningens skadelige virkninger, saerlig
över for ungdomen og gennem bestemmelser om udt0mmende varedeklaration
på tobaksemballage.

Koordinerande

land

Norge

Danmark

Finland

Sverige

Danmark

Finland

Ber. 1972: 18

Rek. nr 13

Nordisk Råd anbefaler regeringerne i de nordiske lande at straebe
efter, at der opnås enighed om virkningen af de regler, der agtes gennemfprt
om private personregistre.

Rek. nr 14

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att tillsätta en
kommitté för att utarbeta ett förslag till utgivande av en översiktsframställning
av de nordiska ländernas historia samt att därefter genomföra
planen.

Rek. nr 15

Nordisk Råd anbefaler regeringerne at gennemfpre ensartede bestemmelser
i Norden vedrprende småbåde og trafikken med disse.

Rek. nr 16

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att om möjligt
före den 1 januari 1973 lägga fram förslag till en effektiv utbyggnad
av det nordiska TV-samarbetet i fråga om det nordiska inslaget
i de nationella TV-sändningarna, produktion och distribution av TVprogram
på samnordisk nivå samt möjligheterna att direkt ta in TVprogram
från de övriga nordiska länderna, dock så att under utredningsarbetet
aktivt stöd ges olika initiativ att snabbt öka möjligheterna
att se grannländernas TV-program.

Rek. nr 17

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att låta utreda
frågan om inrättande av ett nordiskt kulturcentrum i Törshavn.

Rek. nr 18

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att skyndsamt
utreda förutsättningarna för ett effektivt nordiskt samarbete om
biologisk bekämpning av skadedjur och att därvid för att undvika dubbelarbete
även undersöka behovet av en samordning av forskningen
på berörda naturvetenskapliga områden.

Rek. nr 19

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda
förutsättningarna för ett ökat nordiskt samarbete på veterinärmedicinens
område, särskilt beträffande forskning och specialiserad utbildning
för veterinärer.

Koordinerande

land

Danmark

Finland

Norge

Sverige

Ber. 1972:18

Rek. nr 20

Nordisk Råd anbefaler regeringerne at fortsaette og udbygge samarbejdet
om problemerne i förbindelse med lovgivning om havet, således
at der tilstraebes international enighed om udstraekningen af s0territoriet
og fiskerigraenserne, om specielle rettigheder for kyststater eller
områder, hvis pkonomi i saerlig grad er afhaengig af havet og om foranstaltninger
til forhindring af forurening.

Rek. nr 21

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Island og Norge at blive
medlem af Den internationale Naturfredningsunion (IUCN) og til regeringeme
i Danmark og Finland at stille sig velvilligt til dannelsen af
nationale afdelinger af World Wildlife Fund.

Rek. nr 22

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att ekonomiskt
främja nordiskt tekniskt och industriellt samarbete antingen genom
inrättandet av en särskild nordisk fond eller genom att verka för en utvidgning
av Nordforsks mandat och resurser.

Rek. nr 23

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att undersöka
möjligheterna för införande av en enhetlig nordisk ordning för
sjukhjälp vid tillfällig vistelse i länder utom Norden.

Rek. nr 24

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,
Island, Norge och Sverige att i den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen
av 1967 införa bestämmelser om ersättning i vissa fall för
förlossningsvård.

Rek. nr 25

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att vidtaga
åtgärder för att i de nordiska länderna genomföra de i Nordisk udredningsserie
(NU 1970: 7) framlagda förslagen om märkning av brandoch
hälsofarliga ämnen.

Rek. nr 26

Nordisk Råd anbefaler Det nordiske Ministerråd indenfor rammerne
af kulturaftalen at etablere en faellesnordisk institution for sammenlignende
retsvidenskab, der i princippet er indrettet i overensstemmelse
med det udarbejdede förslag, men som b0r tilpasses de asndrede for -

Koordinerande

land

Island

Sverige

Norge

Ber. 1972: 18

hold efter oprettelsen af ministerrådet og aftalen om ansaettelse af personale
ved faellesnordiske institutioner.

Yttrande

Nr 1

Nordiska rådet uppmanar Nordiska ministerrådet att snarast upprätta
ett handlingsprogram med konkreta förslag till gemensamma åtgärder
för att stärka och utveckla samarbetet inom främst näringspolitiken, regionalpolitiken
och miljöpolitiken. Programmet bör redovisas vid Nordiska
rådets ordinarie session 1973. Nordiska rådet ger i övrigt Nordiska
ministerrådet tillkänna vad Nordiska rådets utskott anfört i anledning
av berättelsen om det nordiska samarbetet.

KUNGL. BOKTR. STHLM 1972 720249

‘V"-''-

JK if! :-■■■■. ;v • <

. - , .\ I ''

• - -'' 4*\ '' ■ v , , • Js. .■■r v“

■-■>.* : - -.-o ^■■•*-• -x -j..- .;.■<* *• ''•■■■ . -u . •» *■ ■ »■£ uji