Nordiska rådet höll sin nittonde session den 13—18 februari 1971 iKöpenhamn. Trettiotre rekommendationer till regeringarna i Danmark,Finland, Island, Norge och Sverige antogs rörande samarbete på dejuridiska, kulturella, socialpolitiska, trafikala och eko (Framställning / redogörelse 1971:16)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Till Riksdagen

Nordiska rådet höll sin nittonde session den 13—18 februari 1971 i
Köpenhamn. Trettiotre rekommendationer till regeringarna i Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige antogs rörande samarbete på de
juridiska, kulturella, socialpolitiska, trafikala och ekonomiska områdena.
Nordiska rådets svenska delegation får överlämna bifogade berättelse
för rådets nittonde session jämte en bilaga innehållande texten till
de antagna rekommendationerna.

Stockholm den 15 april 1971

För Nordiska rådets svenska delegation
JOHANNES ANTONSSON

Pär Kettis

1 Riksdagen 1971. 2 sami.

Berättelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets
nittonde session i Köpenhamn den 13—18 februari 1971

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:

statsminister Olof Palme,
ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson,
statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Eric Holmqvist,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Lennart Geijer,
statsrådet och chefen för industridepartementet Krister Wickman,
statsrådet Sven Moberg,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Ingemund Bengtsson,
statsrådet Carl Lidbom,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Kjell-Olof Feldt,

och följande valda medlemmar:

Johannes Antonsson,

Arne Geijer,

Gunnar Helén,

Per Bergman,

Yngve Holmberg,

Erik Adamsson,

Jan-Ivan Nilsson,

Sven Mellqvist,

Ingemar Mundebo,

Tage Johansson,

Allan Hemelius,

Sture Palm,

Eric Carlsson,

Sven Hammarberg,

Cecilia Nettelbrandt,

Carl-Henrik Hermansson,

Per Olof Sundman,

Rune Johansson.

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:
Anna-Greta Skantz,

Anna-Lisa Nilsson,

Doris Håvik,

Eric Kronmark,

Grethe Lundblad och
Rolf Sellgren.

Under den 15 februari ersattes herr Bergman av fru Grethe Lundblad,
herr Helén av herr Sellgren och herr Rune Johansson av fru
Anna-Greta Skantz. Herr Geijer ersattes den 16 februari av fru AnnaGreta
Skantz. Den 17 februari ersattes herr Hernelius av herr Kronmark
samt för resten av förmiddagens möte herr Carlsson av fru
Anna-Lisa Nilsson och herr Rune Johansson av fru Doris Håvik. Herr
Helén ersattes den 18 februari av herr Sellgren.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, hovrättsrådet Gustaf Petrén,
sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president valdes vid sessionen folketingsmedlem Jens Otto
Krag, Danmark, samt till vice presidenter riksdagsledamot Olavi Lähteenmäki,
Finland, altingspresident Matthias Ä. Mathiesen, Island, stortingsrepresentant
Trygve Bratteli, Norge, och riksdagsman Johannes
Antonsson, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska
utskottet med 13 medlemmar, kulturutskottet med 17 medlemmar, socialpolitiska
utskottet med 13 medlemmar, trafikutskottet med 13 medlemmar
och ekonomiska uskottet med 22 medlemmar.

De svenska medlemmarna fördelades på följande sätt:

Juridiska utskottet:
herrar Adamsson,

Hermansson,

Hernelius.

Kulturutskottet:
herrar Bergman,

Tage Johansson,

Mundebo (vice förman),

Sundman.

Socialpolitiska utskottet:
herrar Lars Larsson,

Hammarberg,

Jan-Ivan Nilsson.

Trafikutskottet:
herrar Carlsson,

Mellqvist,
fru Nettelbrandt.

Ekonomiska utskottet:
herrar Antonsson,

Geijer (förman),

Helén,

Holmberg,

Palm.

Ett särskilt utskott med uteslutande uppgift att granska Nordiska kulturfondens
förvaltning tillsattes. I utskottet som består av fem medlemmar
omvaldes herr Bergman med herr Antonsson som suppleant.

Regeringsrepresentanterna erhöll generell inbjudan att delta i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentantema
deltog, i juridiska utskottet statsråden Geijer och Lidbom, i
kulturutskottet statsrådet Moberg, i socialpolitiska utskottet statsrådet
Holmqvist samt i ekonomiska utskottet statsrådet Feldt.

H. Behandlade saker

Saklistan för nittonde sessionen (enligt terminologien i rådets arbetsordning
benämnes ärendena saker) upptog 57 medlems- och tilläggsförslag
med ändringsförslag (A-saker), 3-regeringsförslag med ändringsförslag
(B-saker), 40 berättelser från nordiska samarbetsorgan (C-saker)
och 149 meddelanden från regeringarna rörande de av rådets rekommendationer
som icke avskrivits som slutbehandlade (D-saker).

I rådet var dessutom anhängiga 19 A-saker, vilkas behandling i utskotten
fortsätter. Likaså fortsätter behandlingen av 2 A-saker som behandlades
vid sessionen.

Beträffande 36 av A-sakerna, 7 av C-sakerna och 28 av D-sakerna
förelåg av respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden.
Dessa saker kunde företas till omedelbar behandling i rådets
plenum med undantag av 4 A-saker, vilka återförvisades vid sessionen
till vederbörande utskott för förnyad behandling. I dessa saker
liksom i de av utskotten före sessionen ej färdigbehandlade men på
saklistan uppförda sakerna avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en
rapport rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående
session. Dessutom hade sammanställts en rapport om under
tiden sedan artonde rådsessionen gjorda framsteg i det nordiska samarbetet.
De båda rapporterna utgjorde underlag för en allmän debatt
i rådet vid sessionens början, den s. k. generaldebatten; beträffande
denna hänvisas till avdelning III nedan. Efter debattens slut lades rapporterna
till handlingarna.

En rapport förelåg även från rådets redaktions- och informationskommitté
för tidskriften Nordisk Kontakt avseende 1970. Rapporten, som
behandlats av kulturutskottet, lades av rådet till handlingarna.

Vid nittonde sessionen framställdes och besvarades i rådets plenum
sammanlagt 13 frågor, vilka ställts i anslutning till C- eller D-saker. Efter
förnyad utskottsbehandling av dessa C- och D-saker beslöt rådet
att lägga berättelserna och meddelandena till handlingarna.

Vid sessionen antogs 33 rekommendationer till regeringarna; texten
till dessa har fogats till berättelsen som bilaga. Då i det följande annat
icke angives, har den rekommendation, varom är fråga, antagits enhälligt,
likaså har då annat icke angives, samtliga i omröstningen deltagande
svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Rekommendationerna har överlämnats till svenska regeringen den 14
april 1971.

I det följande lämnas en redogörelse för de behandlade sakerna. Det
fullständiga materialet finns tryckt i rådsförhandlingarna innefattande
bl. a. stenografiska referat av överläggningarna.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Organisationen av nordiskt samarbete

Förslag till ny arbetsordning för Nordiska rådet hade utarbetats av
Nordiska organisationskommittén och därefter förberetts av rådets nationella
delegationer. Rådets juridiska utskott hade föreslagit vissa justeringar
i förslaget.

Arbetsordningen får ny disposition så att den disponeras efter de
olika organ, som verkar inom ramen för Nordiska rådet. Med den
terminologi, som nu skall användas, kommer rådet att vara en sammanfattande
beteckning för rådets olika organ, och inom detta begrepp
skiljer man mellan plenarförsamlingen, som omfattar rådets samtliga
medlemmar, presidiet, utskotten, sekretariatet och delegationerna.
Motsvarande rubriker återfinnes i arbetsordningen jämte en om sakbehandlingen.

Bland nyheterna i arbetsordningen kan nämnas att frågeinstitutet som
följt en prövoordning nu regleras i arbetsordningen. Institutets användningsområde
vidgas också på så vis att den tidigare begränsningen att
en fråga skall anknyta till innehållet i en berättelse eller i ett meddelande
slopas. Frågerätten blir alltså fri. Samtidigt införes viss tidsbegränsning
av anförandenas längd i anslutning till frågedebatter.

I arbetsordningen införes vidare en regel om att suppleant för presidiemedlem
kan utan rösträtt i vissa fall delta i presidiets överläggningar vid
sidan av den ordinarie presidiemedlemmen. Därigenom kan presidiet
ges vidgad politisk representation. Samtidigt införes nu regler om beslutförhet
för presidiet. I princip skall vid beslut i viktigare frågor alla

fem medlemmarna vara närvarande. I övrigt räcker det att minst fyra
medlemmar av presidiet är närvarande.

Beträffande utskotten införes den förändringen att det framgent blir
delegationerna, som även formellt utser medlemmarna i utskotten. I bestämmelserna
om sekretariatet införes regler om presidiesekreterartjänsten.
Nuvarande tidsfrister för förslags väckande slopas. I stället blir det
faktiskt avgörande för om en sak tas upp av plenarförsamlingen för beslut,
huruvida vederbörande utskott anser att saken är tillräckligt förberedd.
Av intresse är slutligen en bestämmelse som säger att i de fall, då
presidiet utövat sin befogenhet att besluta för rådets räkning i form av
en framställning eller att avge ett yttrande, anmälan härom skall ske till
närmaste ordinarie plenarförsamling. Alla medlemmarna blir då i tillfälle
att yttra sig om presidiets åtgärd.

I övrigt kan förslaget ses som en modernisering av de nuvarande
bestämmelserna i arbetsordningen.

Nordiska rådet beslöt anta ny arbetsordning för rådet sådan den fått
sin slutliga utformning av rådets juridiska utskott att gälla fr. o. m. den
tidpunkt, då den revision av Helsingforsavtalet, vilken undertecknades
den 13 februari 1971, träder i kraft. Arbetsordningen antogs nu icke
endast som tidigare på danska, norska och svenska utan även på finska
och isländska.

I detta sammanhang behandlades också ett tidigare väckt förslag om
förstärkning av rådets utskottsorganisation. Framför allt gick detta ut
på tillsättande av heltidsanställda utskottssekreterare. För närvarande
har Nordiska rådet en heltidsanställd utskottssekreterare för kulturutskottet.
De övriga fyra utskotten har deltidsanställd personal. Organisationskommittén
hade avgivit ett betänkande i saken. Dess förslag innebar
att presidiet skulle bestämma inte blott vem som skulle anställas som
utskottssekreterare utan också i vilken omfattning en sådan anställning
borde ske. Någon schablonlösning för alla utskott har sålunda icke organisationskommittén
tillstyrkt. Juridiska utskottet avstyrkte att rådet
skulle uppmana presidiet att förstärka utskottssekretariaten. En sådan
hänvändelse ansågs icke behövlig sedan organisationskommittén avgivit
sin rapport till statsministrarna och presidiet, liksom det inte heller fanns
underlag för någon hemställan till regeringarna om att ge särskild tjänstledighet
för tjänstemän, som kunde bli anställda av rådet. Organisationskommitténs
förslag ledde sålunda icke till något beslut av rådet,
vilket följde utskottets förslag.

I rådet har sedan 1967 varit vilande ett medlemsförslag av herr
Björkman angående gemensam tjänstemannarätt för nordiskt anställd
personal. Ifrågavarande spörsmål har också utretts av Nordiska organisationskommittén,
som i ämnet avgivit betänkande (NU 1970:15). I ifrågavarande
betänkande föreslår organisationskommittén att spörsmålet
skulle lösas dels genom överenskommelse mellan de nordiska länderna

om nordiska tjänstemäns rättsställning, i vilken länderna åtog sig vissa
förpliktelser, dels genom att rättsförhållandet mellan nordiska institutioner
och deras anställda skulle regleras av kontrakt. Förslag framlades
till normalkontrakt. Betänkandet hade utsänts på remiss till myndigheter
i de nordiska länderna och till tjänstemannaorganisationema. Juridiska
utskottet, som handlade ärendet, framhöll att det efter utskottets
uppfattning var ett betydande framsteg att organisationskommittén uppgjort
utkast till generella bestämmelser. Utskottet fann förslaget som
helhet enkelt, praktiskt och smidigt. Enligt utskottet hade kommittén
utarbetat föreliggande utkast med noggrannhet och därvid löst en rad
besvärliga frågor. Utskottet kunde därför tillstyrka organisationskommitténs
tankar och utkast såsom grundval för det fortsatta arbetet med saken.
På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 28) i vilken
regeringarna anmodas att genomföra en reglering av personalens
ställning vid gemensamma nordiska institutioner på grundval av organisationskommitténs
förslag under rimligt hänsynstagande till de uttalanden
som hade gjorts under remissbehandlingen och efter förhandlingar
med berörda arbetstagarorganisationer.

I ett förslag av bl. a. herr Björkman och fru Segerstedt Wiberg hade
upptagits frågan om att, om ett nordiskt ministerråd kommer till stånd,
inordna hittillsvarande gemensamma nordiska institutioner under ministerrådet.
Förslaget hade väckt allmän anslutning och det syntes juridiska
utskottet självfallet att i samband med en undersökning av institutionernas
nuvarande struktur det också utredes hur deras allmänna förhållanden,
särskilt ledningen av institutionerna och den ekonomiska förvaltningen,
kunde samordnas med ministerrådets verksamhet. I den rekommendation
rådet antog anbefalldes regeringarna att i samband med
upprättandet av Nordiska ministerrådet utreda hur de gemensamma
nordiska institutionerna skulle kunna på likartat sätt inordnas under
ministerrådet (nr 29).

2. Civilrättsliga frågor

Frågan om en nordisk äktenskapsrätt har sedan 1969 varit anhängig i
Nordiska rådet. I ett medlemsförslag hade bl. a. fru Segerstedt Wiberg
hemställt, att rådet ville rekommendera regeringarna att eftersträva
fortsatt likformighet i ländernas äktenskapslagstiftning på så sätt att
behövliga revisioner skedde i nära samarbete och med enhetlighetens
bevarande. Förslaget hade varit föremål för en omfattande remissbehandling.
Juridiska utskottet hade ej tagit ställning till förslaget men
hade ansett att det borde underkastas en allmän diskussion i rådet. I betänkandet
redovisade utskottet de skilda uppfattningarna som förekommit
samt en av sekreteraren författad sammanställning med redovisning
av olika uppkommande problem. Därvid behandlades vissa allmänna
synpunkter och framför allt kvinnans ställning i äktenskapet, släktskapets

och svågerskapets betydelse som äktenskapshinder, förmögenhetsförhållandena
mellan äkta makar, medlingsinstitutionens betydelse vid skilsmässa,
förutsättningar för skilsmässa och separation, underhållsbidrag till
frånskilda makar samt olika äktenskapsliknande förhållanden. Härutöver
behandlades också i sammanhang med detta ämne frågan om det nordiska
lagstiftningssamarbetet över huvud taget. Olika meningar redovisades.

Hela debatten i rådet som blev mycket livlig kom att föras kring temat
lagstiftningssamarbetets framtida uppläggning. Å ena sidan hävdades
att varje land borde ha möjlighet att företa de reformer inom ett
lagstiftningsområde som den politiska målsättningen i landet gjorde behövliga.
Å andra sidan framhölls, att det nordiska lagstiftningssamarbetet
innebar ett visst hänsynstagande till ståndpunkterna i andra länder.
Särskilt inom äktenskapsrätten var behovet härav påtagligt dels därför
att man sedan nära 50 år hade ett lagstiftningssamarbete på detta område,
dels därför att på grund av den stora flyttningen mellan länderna
ett starkt praktiskt behov förelåg av liknande regler. Behandlingen av
förslaget fortsätter i utskottet.

Det andra civilrättsliga spörsmålet gällde frågan om en samlad skadeståndsrättslig
lagstiftning. På detta område hade bl. a. herr Hernelius i
ett medlemsförslag hemställt att rådet skulle rekommendera regeringarna
att snarast inleda ett samarbete med att få till stånd en allmän nordisk
skadeståndslagstiftning. I förslaget påpekades att försök att uppnå
en enhetlig nordisk skadeståndslag icke hade lett till resultat. Även på
de delområden som man hade upptagit till lagstiftningssamarbete hade
relativt blygsamma resultat vunnits. Utskottet hade i sitt utlåtande hemställt
att rådet icke skulle företa sig något i saken och konstaterade, att
de skadeståndsrättsliga reglerna måste ses i sammanhang med den sociala
lagstiftningen och försäkringsrätten och att det därför kunde vara svårt
att genomföra en likartad skadeståndsrättslig lagstiftning på begränsade
områden. Att lagstifta på hela området var en oöverkomlig uppgift. Det
var över huvud taget inte realistiskt att försöka utarbeta en allmän nordisk
skadeståndslag vid nuvarande tidpunkt. I stället fick man arbeta
etappvis och vara inställd på att fortsätta på samma sätt som hittills.

Utskottet fann vid genomgång av materialet att omfattande utredningar
företagits och att samarbetet på nordisk bas kommer att fortsätta.
Utskottet ansåg att ett lagstiftningssamarbete på detta område borde
bevaras och främjas så att man kunde få till stånd en successiv uppbyggnad
av en allmän lag om skadestånd utanför kontraktsförhållanden.
Man menade att medlemsförslagets tanke skulle kunna realiseras vid
en senare tidpunkt. Utskottet hade dock med bekymmer sett att arbetet
gått så långsamt framåt. Utskottet uttryckte därför hopp om att utredningarna
skulle föra till en likartad lagstiftning och begärde en långsiktig
planering för att få till stånd klarare riktlinjer beträffande målsättningen
för det fortsatta arbetet. Därvid kom den av Nordiska rådet tidigare an -

befallda rättssociologiska undersökningen om försäkringarnas betydelse
för skadeståndsrätten in i bilden, och man måste ta ställning till i vilken
utsträckning den kunde och borde genomföras. Rådet beslöt enligt utskottets
förslag att icke företa sig något i saken.

3. Arbetsrättsliga frågor

I ett medlemsförslag hade fyra medlemmar bl. a. herr Tage Johansson
föreslagit att rådet rekommenderade regeringarna att genomföra ett
enhetligt lönegarantisystem vid konkurs. Redan nu var lönefordringar
vid konkurstillfällen prioriterade i förhållande till andra krav. Emellertid
hade löntagaren ingen säkerhet för att få ersättning för sina fordringar
i de fall då det inte fanns tillräckliga tillgångar för att täcka
dessa krav. Man önskade därför ett system, enligt vilket löntagarna tillförsäkrades
att utfå sina innestående lönekrav även hos arbetsgivare
som gått i konkurs. Staten skulle tillhandahålla denna garanti mot en
viss mindre avgift erlagd av arbetsgivarna i gemen. Ett sådant system
är redan genomfört i Sverige och finns på ett begränsat område
även i Norge, då det gäller semesterersättning. Rekommendationen (nr
30), som rådet antog på förslag av juridiska utskottet, kom därför att
rikta sig till regeringarna i Danmark, Finland, Island och Norge samt
gäller genomförande av tillfredsställande lönegarantisystem vid konkurs.

4. Privatlivets helgd

Ända sedan 1966 har rådet varit sysselsatt med spörsmål om skydd
för privatlivets helgd. Förslaget gick ursprungligen ut på att få till stånd
utredning angående ett förstärkt integritetsskydd på personrättens område
och därvidlag etablera en likartad nordisk lagstiftning på området.
I ett 1968 väckt ändringsförslag hade fyra medlemmar understrukit att
de vill rekommendera regeringarna att inleda ett lagstiftningssamarbete
i syfte att få fram generella regler som i positiv form förklarade den enskilde
medborgarens personliga okränkbarhet inom vissa i lagen angivna
gränser. Både förslaget och ändringsförslaget hade varit föremål för
en omfattande remissbehandling och utskottet hade därefter vid olika
tillfällen hört sakkunniga och ägnat ämnet en omfattande diskussion.
I sin slutliga rekommendation (nr 27) hemställde rådet till regeringarna
att fortsätta och bevara kontakten för att få till stånd ett effektivt
skydd för privatlivets helgd på de områden där denna inte redan är
skyddad i tillräcklig omfattning på så sätt att man eftersträvar att i
överensstämmelse med föreliggande uttalanden och sakkunnigutlåtanden
snarast genomföra såvitt möjligt likartade regler. Rådet hemställde
vidare att regeringarna uppmärksammade de problem som föreligger
att snabbt få till stånd skydd för individen mot otillbörlig eller förvanskad
användning av dataregistrerade upplysningar. Slutligen rekommenderades
regeringarna att undersöka möjligheterna att få till

stånd bestämmelser till reglering av radions och TV:s återgivande av
upptaget material med sikte på att trygga att återgivandet inte kränker
de medverkandes personlighet.

5. Kriminologiskt och straffrättsligt samarbete

På det kriminologiska området förelåg sedan rådets föregående session
ett regeringsförslag, väckt av Sveriges regering, om ett utvidgat kriminologiskt
samarbete. I förslaget redovisades det samarbete som redan
nu förekommer och vissa ytterligare synpunkter anfördes. Nu finns
ett nordiskt samarbetsråd för kriminologi som yttrat sig över medlemsförslaget.
Som exempel på lämpliga samnordiska forskningsprojekt har
samarbetsrådet nämnt tekniska innovationer och brottsmöjligheter,
våldsbrottslighet och externa miljöfaktorer samt våldsbrottsligheten och
aktiveringen av anonyma vittnen. Man vill göra en lidandevärdesanalys
och även undersöka skadorna av brott och individ- och situationsspecifik
sanktionsrisk. Man har inom samarbetsrådet t. ex. tillsatt en särskild
planeringsgrupp med uppgift att närmare undersöka de till buds stående
alternativen att utvidga det nordiska samarbetet inom området för kriminologin.
Förslaget hade vunnit stöd även från andra hörda instanser,
och utskottet gick in för den föreslagna utvidgningen av det kriminologiska
samarbetet och fann naturligt att man etablerade forskning med
nordisk samverkan på detta område. De kriminalpolitiska värderingarna
var lika för Nordens länder och problemställningarna var således
också likartade. Därför borde ett gemensamt anordnat samarbete ge ett
gott utbyte. Nödvändigt var att ge de nationella forskningsinstitutionerna
ändamålsenligare arbetsformer, men man måste alltjämt lägga
tyngdpunkten på de enskilda ländernas forskningsinstitutioner. Det var
också önskvärt att den nationellt drivna planläggningen och prioriteringen
av forskningsinsatserna skedde på likartat sätt. Behandlingen resulterade
i en rekommendation från rådet till regeringarna att företaga
en utbyggnad av det kriminologiska samarbetet i överensstämmelse
med regeringsförslaget och vad Nordiska samarbetsrådet för kriminologi
hade föreslagit samt förutsättningar för att samarbetet gav ett effektivt
utbyte på nationell nivå (nr 32).

Med anledning av meddelandena om rekommendation nr 24/1965
angående likformig, enhetlig lagstiftning om trafikonykterhet hade en
fråga ställts av herr Engan till regeringarna om vad regeringarna övervägde
att göra för att harmonisera lagstiftningen i nuvarande situation,
då nya lagar skulle antas i flera länder. Frågan besvarades av en svensk
regeringsrepresentant som upplyste att regeringarna inom kort skulle
låta representanter för berörda ministerier inleda överläggningar för
att undersöka förutsättningarna för en harmonisering av lagstiftningen
på detta område. Man var dock varken på norsk eller svensk sida beredd
att frångå den nedre promillegränsen 0,5 promille.

6. Offentlighetsgrundsatsens tillämpning

Ur allmänrättslig synpunkt kan observeras det förslag om offentlighetsgrundsatsens
tillämpning i nordisk förvaltning som framlagts av
bl. a. herr Palm. I detta hade föreslagits en rekommendation till regeringarna
i Danmark, Island och Norge att i samråd med regeringarna
i Finland och Sverige överväga hur en övergång till principiell offentlighet
beträffande handlingar som förvaras hos allmänna myndigheter
kunde genomföras. Emellertid hade både i Danmark och Norge offentlighet
införts i förvaltningen, i Danmark genom en lag av den 10 juni
1970 och i Norge genom en lag av den 19 juni 1970. Förvaltningens
sakdokument skall nu bli offentliga, såvida inte särskilt undantag göres.
Visserligen var offentligheten mer begränsad i Danmark och Norge än
i Finland och Sverige men någon anledning att anta några särskilda rekommendationer
ansågs inte finnas under föreliggande omständigheter.
Utskottet uttalade dock förhoppningen att man vid en eventuell kommande
revision skulle eftersträva att få till stånd en fullständigt likartad
lagstiftning på offentlighetens område. Rådet beslöt på utskottets
förslag att inte vidtaga några åtgärder i anledning av förslaget.

7. Medborgarskapsfrågor

I vissa nordiska länder gäller att vid förvärv av inhemskt medborgarskap
uttages en särskild avgift. Sådan förekommer särskilt i Sverige,
men också i Finland och Norge. Mot bakgrund härav hade ett medlemsförslag
väckts av bl. a. herr Sundin om avskaffande av avgifter vid
förvärv av nordiskt medborgarskap. Förslaget hade tillstyrkts från vissa
håll men också rönt motstånd. Saken var huvudsakligen ett svenskt problem.
I Norge var statens intäkter av avgifterna för naturalisation så
låga som 20—30 000 n. kr. per år, i Sverige däremot ett belopp av åtminstone
en och en halv miljon sv. kr. per år. I Finland torde det vara
fråga om relativt obetydliga belopp. Under hand hade utskottet gjort
framställning till presidiet i frågan. Detta hade avlåtit en skrivelse till
regeringarna vari man hemställde att regeringarna i Finland, Norge och
Sverige skulle överväga att avskaffa avgiften. Under sådana omständigheter
ansåg utskottet att det inte var nödvändigt att vidtaga vidare åtgärder
från rådets sida och på utskottets förslag beslöt rådet att icke
företa sig något i anledning av medlemsförslaget som alltså genom presidieskrivelse
redan hade blivit föremål för regeringarnas uppmärksamhet.

Med anledning av meddelandena om rekommendation nr 6/1970 angående
lagstiftningen beträffande medborgarskap för barn hade herr
Mellqvist ställt en fråga till regeringarna när dessa avsåg att inleda den
i rekommendationen begärda undersökningen. Frågan besvarades av

en regeringsrepresentant från Finland sorn upplyste att en nordisk arbetsgrupp
på tjänstemannanivå skall få i uppdrag att företa en allsidig undersökning
av dessa frågor.

8. Marknadsföringslagstiftning

Ett viktigt ämnesområde som diskuterades var marknadsföringslagstiftningen.
Över huvud taget har frågan om konsumentlagstiftningen
kommit att uppta ett allt större utrymme i rådets arbete. Med hänsyn
till den gemensamma nordiska marknaden är det naturligt att spörsmål
som sammanhänger med marknadsföringen av varor blir mer och mer
betydelsefulla. Att likartade regler bör gälla i detta avseende hade framhållits
i ett medlemsförslag av bl. a. herr Hemelius vari föreslogs en
rekommendation till regeringarna om att förenhetliga lagstiftningen
rörande marknadsföring av varor och tjänster och i sådant syfte samordna
de nationella utredningar som pågår rörande normer för företagarnas
uppträdande på marknaden. Även i denna fråga hade juridiska
utskottet föreslagit en allmän diskussion för att få till stånd en redovisning
av de olika synpunkter som denna fråga väckte i de olika
länderna. Denna diskussion kom till stånd och återspeglade i viss mån
samma problemställning som debatten om äktenskapsrätten. Den kom
nämligen att röra sig om i vilken utsträckning enskilda länder ägde
avvika från det varom man kunde enas i de nordiska länderna för att få
till stånd en modernisering av marknadslagstiftningen. Även på detta
område hade Sverige tagit initiativ som vissa andra nordiska länder
hade svårigheter att följa upp. Med denna allmänna debatt gick saken
tillbaka till utskottet, som nu överväger vilka förslag det skall förelägga
rådet.

9. Övrigt

Då frågan om inrättande av ett nordiskt institut för komparativ rätt
(rek. nr 4/1966) behandlades av sakkunniga som inkommit med sitt
betänkande (NU 1970:17), beslöt rådet på utskottets förslag att anse
frågan för rådets vidkommande slutbehandlad.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 31/1968 angående
revision av den internationella oljeskyddskonventionen framgick
bl. a. att IMCO:s generalförsamling 1969 antagit en rad ändringar i
den internationella oljeskyddskonventionen, som i realiteten innebär totalförbud
mot uttömning av olja i havet. Utskottet hade med regeringsrepresentanter
övervägt möjligheten att överlämna handläggningen
av överträdelser av konventionen till en internationell domstol, en fråga
som eventuellt kunde behandlas på FN-konferensen om den mänskliga
miljön i Stockholm 1972.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Nordiskt kulturavtal

Den centrala saken i kulturutskottets arbete var frågan om ett nordiskt
kulturavtal. I anledning av rådets rekommendation nr 21/1970 om
det nordiska kultursamarbetets organisation och en kulturtraktat hade
de nordiska undervisnings- och kulturministrarna tillsatt en arbetsgrupp,
som i december 1970 hade framlagt förslag till ett nordiskt kulturavtal
(NU 1970: 20). Av meddelandet om denna rekommendation framgick,
att regeringarna hade för avsikt att vidta ytterligare åtgärder för
att förverkliga avtalsförslaget omedelbart efter rådets behandling av
spörsmålet. Finlands regering hade i ett regeringsförslag till rådet anhållit
om rådets yttrande över förslaget. I samband härmed behandlade
utskottet även ett ändringsförslag, väckt av herr Adamsson, om placeringen
av det planerade nordiska kultursekretariatet i Malmö, ett
tilläggsförslag om inordnande av det för harmonisering av de nordiska
ländernas skolordningar föreslagna sekretariatet i det blivande
kultursekretariatet samt meddelande om rekommendation nr 26/1967
angående enhetlig nordisk skolordning.

Vid behandlingen av utkastet till ett nordiskt kulturavtal fann utskottet
att förslaget innebar en i jämförelse med nuvarande förhållanden
betydande förstärkning av de organisatoriska förutsättningarna för
samarbetet. Med hänvisning till Nordiska organisationskommitténs förslag
(NU 1969: 20) fäste utskottet dock uppmärksamhet vid att Nordiska
rådets medverkan i det nordiska kultursamarbetet inte kommit
till uttryck i avtalsutkastet. Mot bakgrund härav föreslog utskottet
komplettering av artiklarna 8 och 15 med bestämmelser om Nordiska
rådets medverkan i samarbetet och om samråd mellan Nordiska rådet
och ministrarna innan budget och planer för samarbetet fastställs. Med
hänsyn till den på initiativ av statsministrarna och Nordiska rådet
planerade koordineringen av informationsverksamheten om det nordiska
samarbetet föreslog utskottet att punkt a i artikel 6 skulle omfatta
endast information om nordiskt kultursamarbete. Vidare borde i artikel
1 om avtalets syfte enligt utskottets mening framhållas att samarbete
skall äga rum även i form av gemensamma projekt.

Utskottet ansåg det vara en viktig förutsättning för en effektiv och
allsidig utbyggnad av det nordiska kultursamarbetet att det föreslagna
nordiska kultursekretariatet erhåller tillräckliga personella resurser för
att säkerställa en snabb behandling av samarbetsfrågorna. Särskilt borde
beträffande harmoniseringen av de nordiska skolordningarna beaktas
de effektiviseringsvinster som står att vinna vid en samordning av de
behövliga sekretariatsresursema med det nordiska kultursekretariatet.
Utskottet underströk även betydelsen av nära kontakter mellan Nordiska
rådet och sekretariatet, särskilt för att tillgodose rådets och dess

kulturutskotts önskemål om material och upplysningar rörande ärenden
som är anhängiga i rådet.

Utskottet ansåg det vara en förutsättning för att utbyggnaden av kultursamarbetet
snabbt skall komma igång att generalplaner snarast utarbetas.
För genomförandet av samarbetsplanema borde tillräckliga finansiella
resurser anvisas och former skapas för en betydande successiv
utbyggnad av de ekonomiska förutsättningarna för samarbetet.

Beträffande ändringsförslaget om kultursekretariatets placering fann
utskottet det ej ändamålsenligt att rådet uttalar sig i frågan och att rådet
därför inte borde företaga sig något i anledning av förslaget.

På förslag av utskottet antog rådet i anledning av regeringsförslaget,
medlemsförslaget och tilläggsförslaget en rekommendation (nr 23) till
regeringarna att genomföra det av arbetsgruppen för ett nordiskt kulturavtal
avgivna förslaget till avtal mellan Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige om kulturellt samarbete, dock sålunda att i artikel 1
införs bestämmelse om att samarbete skall äga rum även i form av gemensamma
projekt, att punkt a i artikel 6 endast avser information om
de nordiska ländernas kulturliv, och att i artiklarna 8 och 15 införs
bestämmelser om Nordiska rådets medverkan i det nordiska kultursamarbetet.
I enlighet med utskottets förslag ansåg sig rådet inte böra företa
sig något i anledning av ändringsförslaget om kultursekretariatets
placering.

2. Samarbete om högre undervisning och forskning

Till behandling i utskottet förelåg ett medlemsförslag, väckt av bl. a.
herr Jan-Ivan Nilsson, om att i Finland inrätta ett nordiskt institut för
östeuropeiska frågor. Förslaget hade väckts med hänvisning till ett vid
Helsingfors universitet utarbetat betänkande. Utskottet fann emellertid,
att det i betänkandet framlagda förslaget om ett nordiskt institut inte
var tillräckligt underbyggt men konstaterade vid beredningen av ärendet,
att en ytterligare utbyggnad av det förekommande samarbetet
inom östforskningen och -undervisningen är önskvärd och behövlig. För
att skapa grundval för en ändamålsenlig utbyggnad av samarbetet föreslog
utskottet tillsättande av en utredning, som får i uppdrag att efter
kartläggning av pågående östforskning och -undervisning både på nationellt
och samnordiskt plan framlägga förslag till effektivisering av samarbetet.
Enligt utskottets mening borde i utredningens uppdrag även
ingå behandling av frågan om behovet av ett nordiskt institut för östeuropeiska
frågor. Utskottet bedömde det som nödvändigt att, innan åtgärder
i enlighet med utredningens förslag vidtas, östforskningens och
-undervisningens prioritet prövas i förhållande till övrigt nordiskt forsknings-
och undervisningssamarbete. På förslag av utskottet antog rådet
en rekommendation (nr 1) till regeringarna att utreda förutsättningarna

för ett ökat nordiskt samarbete inom forskning och undervisning om
Östeuropa.

I anledning av ett medlemsförslag om inrättande av ett nordiskt institut
för medicinsk genetik fann utskottet, att utbyggnaden av forskningen
på detta område inte är tillfredsställande i de olika nordiska länderna
på grund av begränsade ekonomiska och personella resurser. Utskottet
betecknade det därför som angeläget med nordiskt samarbete på den
medicinska genetikens område. På danskt initiativ hade beslutats tillsätta
en arbetsgrupp av nordiska experter för att belysa problematiken
i anslutning till det nordiska samarbetet inom detta forskningsfält. Utskottet
ansåg mot bakgrund härav att anledning i detta skede inte förelåg
för en rekommendation från rådets sida. Rådet beslöt på utskottets
förslag att inte företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

Herr Skoglund hade tagit upp frågan om en undersökning av möjligheterna
att reservera ett antal platser vid Umeå universitets medicinska
fakultet för isländska läkarstuderande. Enligt utskottets bedömning
skulle intagning av föreslagna 2—3 isländska medicinestuderande vid
Umeå universitet kräva ett omfattande utredningsarbete, som inte skulle
komma att medföra fördelar av någon större betydelse för Island. Utskottet
fann vidare att generella problem i anslutning till en friare nordisk
studiemarknad borde lösas innan den i medlemsförslaget aktualiserade
frågan tas upp till prövning. På förslag av utskottet beslöt rådet
att inte företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

I ett medlemsförslag om samnordisk utbildning av konservatorer,
väckt av bl. a. fröken Ranmark, hade hemställts om stipendier årligen
för konservatorselever för studier i ett annat nordiskt land än hemlandet
samt om förslag till en permanent samnordisk fortbildning och specialutbildning
av konservatorer. Vid beredningen av ärendet hade utskottet
funnit att grundutbildningen av konservatorer i huvudsak borde äga
rum i respektive land. Eftersom behov av läromedel föreligger i alla
nordiska länder, föreslog utskottet att möjligheterna skulle undersökas
för att på området gemensamt producera läroböcker och övrigt undervisningsmateriel
anpassat till nordiska förhållanden. Vidare föreslog utskottet
att regeringarna årligen skulle anslå ett antal stipendier för såväl
konservatorselever som yrkesverksamma konservatorer för studievistelse
i de nordiska grannländerna för att dessa kategorier skulle beredas
möjlighet att följa den snabba utvecklingen inom konservatorsyrket.
Beträffande fortbildningen framhöll utskottet, att en ökad samverkan
på detta område skulle utgöra ett viktigt komplement till den
nationella grundutbildningen. Fortbildningen borde ges permanent karaktär
med ett visst antal fortbildningskurser per år i de nordiska
länderna.

I enlighet med utskottets förslag antog rådet en rekommendation

(nr 10) till regeringarna 1. att undersöka förutsättningarna för en gemensam
produktion av läromedel för utbildningen av konservatorer.

2. att årligen ställa ett antal stipendier till förfogande för konservatorselever
och yrkesverksamma konservatorer för studie vis telse i de nordiska
grannländerna samt 3. att framlägga förslag till en permanent
samnordisk fortbildning och specialutbildning för konservatorer.

Med hänvisning till ett svenskt betänkande hade i ett medlemsförslag
om samnordisk utbildning för bibliotek, arkiv och informatik hemställts
om en rekommendation till regeringarna att vidta åtgärder för
att samordna utbildningen för bibliotek, arkiv och informatik, särskilt
beträffande fortbildningen på dessa områden. Utskottet fann utbyggnaden
av den gemensamma arbetsmarknaden för bibliotekspersonal, effektiviseringen
av samarbetet om vetenskaplig dokumentation och information
samt behovet av utbildning i moderna informations- och dokumentationssystem
vara faktorer, som talade för ett närmare samarbete
mellan de nordiska länderna inom utbildningen på området. Såvitt gäller
samarbetet inom fortbildningen fann utskottet det vara mest ändamålsenligt
att bygga vidare på erfarenheter av tidigare verksamhet med
seminarier, kurser och konferenser på samnordiskt plan. Enligt utskottet
förelåg det vidare behov av samnordisk forbildning på högsta plan
även för arkivpersonal. Avslutningsvis framhöll utskottet behovet av
gemensam produktion av läromedel för utbildningen av såväl biblioteks-,
informations- och dokumentationspersonal som arkivpersonal.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 9) till regeringarna
att vidta åtgärder för att samordna utbildningen för bibliotek,
arkiv och informatik, särskilt beträffande fortbildningen och produktionen
av läromedel på dessa områden.

Vid behandlingen av meddelandet om rekommendation nr 11/1960
angående forskning i arktisk medicin räknade utskottet med att den
årliga ökningen av anslaget för verksamheten vid det nordiska sekretariatet
för arktisk forskning i Uleåborg under de två närmaste åren
skulle bli c:a 15 procent. Utskottet förutsatte att regeringarna skapar
ekonomiska förutsättningar för en fortsatt utveckling av verksamheten.
På förslag av utskottet beslöt rådet anse rekommendationen för sin del
slutbehandlad.

I anledning av meddelandet om rekommendation nr 29/1965 angående
högre fiskeriutbildning riktades en fråga till den norska regeringen,
om denna inte anser det lämpligt att förutsättningarna för samnordisk
fiskeriutbildning och fiskeriforskning på universitetsnivå klarlägges, innan
regeringen förverkligar planerna om utbildning och forskning i
Norge på detta fält. Utskottet noterade att intresse finns för att så snart
som möjligt öppna möjligheter för studenter från de andra nordiska
länderna att studera i Norge. Utskottet uttryckte sin tillfredsställelse
över att den norska regeringen enligt svaret på frågan avser att snarast

2 Riksdagen 1971. 2 sami.

ta initiativ till ett nordiskt möte för att dryfta samarbetet på fiskeriutbildningens
område.

I anslutning till rekommendation nr 1/1966 om nordisk tentamensgiltighet
riktade herr Mundebo en fråga till de nordiska regeringarna
om tillämpning av bestämmelserna om nordisk tentamensgiltighet vid
universitet och högskolor i de nordiska länderna, särskilt mot bakgrund
av att oklarhet råder angående den praktiska tillämpningen av dessa bestämmelser.
Utskottet kunde konstatera, att regeringarna är inställda på
att anpassa tentamensgiltighetsbestämmelserna efter förändrade studiesystem.
Utskottet underströk vikten av att det blir en aktuell och korrekt
information om studieförhållandena och att bestämmelserna om tentamensgiltigheten
får en utformning och tillämpning som förbättrar möjligheterna
att studera i annat nordiskt land än hemlandet.

I en fråga i anledning av meddelandet om rekommendation nr
27/1969 angående samarbetet rörande de nordiska språklektorerna
framhölls att nordiska möten mellan kontaktmännen på området inte
hållits under år 1970. Vidare påpekades att de nordiska språklektorernas
ställning i Sverige givit anledning till klagomål. Bl. a. mot denna
bakgrund underströk utskottet betydelsen av att regeringarna påskyndar
arbetet för att främja de nordiska språklektorernas arbets- och löneförhållanden.

3. Skol -och undervisningsfrågor

En av de centrala frågorna i utskottets arbete under de senaste åren
har varit arbetet med harmonisering av de nordiska ländernas skolordningar.
I ett till årets session väckt tilläggsförslag hade hemställts att
rådet i samband med behandlingen av förslaget till nordiskt kulturavtal
jämväl måtte uppta spörsmålet om organisationen för arbetet
med skolharmoniseringen i Norden enligt NU 1970: 9 och rekommendera
regeringarna att inordna det där föreslagna skolsekretariatet i det
blivande kultursekretariatet. Förslaget behandlades av utskottet i samband
med frågan om ett nordiskt kulturavtal (se ovan).

Beträffande meddelandet om rekommendation nr 36/1968 fann utskottet,
att de av Nordiska kommittén för modernisering av matematikundervisningen
föreslagna reformerna beaktats vid revisionen av matemaktiundervisningen
i samtliga nordiska länder. Matematikundervisningens
nordiska kommitté (MUNK) hade vid årsskiftet 1970/71 färdigställt
en rapport rörande modernisering av matematikundervisningen
i årskurserna 1—6. Den fortsatta beredningen av detta förslag skulle
äga rum i anslutning till arbetet med harmonisering av de nordiska ländernas
skolordningar. Utskottet framhöll angelägenheten av att åtgärder
vidtas för att på grundval av de båda nordiska kommittéernas förslag
snarast reformera matematikundervisningen i enlighet med det modema

samhällets krav och utvecklingstendenserna inom utbildningen. På förslag
av utskottet beslöt rådet anse rekommendationen slutbehandlad för
sin del.

I anledning av meddelandet om rekommendation nr 15/1969 angående
konstfostran i skolan fann utskottet att rekommendationens två
första delar hänvisats till beredning i samband med arbetet rörande harmonisering
av de nordiska ländernas skolordningar. Rekommendationens
tredje del behandlas som ett led i det samarbete som försiggår
rörande fortbildningen av lärare. Mot denna bakgrund beslöt rådet på
förslag av utskottet för sin del anse rekommendationen slutbehandlad.

4. Radio-, televisions- och filmfrågor

I ett medlemsförslag om utbyggnad av TV-samarbetet mellan Finland
och Sverige hade bl. a. herr Jan-Ivan Nilsson och fru Segerstedt Wiberg
hemställt om en rekommendation till regeringarna i Finland och Sverige
att avsevärt bygga ut samarbetet med direkta TV-sändningar mellan
länderna. Radioföretagen och myndigheter med ansvar för TV-verksamheten
ställde sig vid remissbehandlingen principiellt positiva till en
allsidig utbyggnad av TV-samarbetet. Dock framhölls svårigheterna
att bygga ut direktsändningarna. Utskottet fäste uppmärksamhet vid att
länderna inte utnyttjat möjligheterna att genom en ny fördelning av
kanalerna undvika en ökning av störningarna vid en eventuell förstärkning
av stationernas effekter för sändning av program över gränserna.
Utskottet saknade även i remissmaterialet ett klargörande av möjligheterna
att över stationer i det mottagande landet sända grannlandets
program. Enligt utskottets mening borde genom förhandlingar med
upphovsmännens organisationer de ekonomiska och juridiska förutsättningarna
för en utbyggnad av de permanenta sändningarna mellan
Finland och Sverige utredas.

Utskottet framhöll, att det för en ytterligare utbyggnad av TV-samarbetet
mellan de nordiska länderna var av värde om de nordiska länderna
vid internationella förhandlingar kunde få betraktas som en enhet
med särskilda överenskommelser beträffande upphovsrätt och utnyttjande
av länkförbindelser. Flyttningsrörelsen mellan Finland och
Sverige med därmed sammahängande behov av ökad information och
utbildning på modersmålet för begränsade språkgrupper i Sverige och
Finland förutsätter emellertid enligt utskottets förmenande att frågan
om TV-samarbetet mellan de båda länderna tas upp till särskild prövning
innan problemen generellt lösts i Norden.

Rådet beslöt på förslag av utskottet anta en rekommendation (nr 20)
till regeringarna i Finland och Sverige att vidta åtgärder för att möjliggöra
en utbyggnad av TV-samarbetet mellan länderna för att tillgodose
den i Sverige bosatta finskspråkiga och den i Finland bosatta

svenskspråkiga befolkningens intresse att tillgodogöra sig aktuella och
mångsidiga program på sitt modersmål.

Meddelandet om rekommendation nr 7/1966 angående vuxenundervisning
i radio och TV gav vid handen att gemensamma riktlinjer för
det nordiska samarbetet på området inte ännu hunnit utarbetas, vilket
även framgick av danska regeringens svar på en fråga från finskt håll.
Utskottet underströk värdet av att länderna etablerar nära kontakter på
vuxenundervisningens område, och att regeringarna intensifierar sina
insatser på det nordiska samarbetets område för att tillmötesgå det ökade
kravet på vuxenundervisning i radio och TV.

5. Samarbete på litteraturens, teaterns och konstens övriga områden

I ett medlemsförslag om översättning av nordisk skönlitteratur, väckt
av bl. a. fru Lundblad, hade hemställts om en rekommendation till regeringarna
att ta initiativ till inrättande av ett nordiskt samarbetsorgan
för utbyggnad av översättningsverksamheten rörande nordisk
skönlitteratur samt till finansiering av denna verksamhet. Utskottet betecknade
det som naturligt att vid sidan av åtgärder för att stimulera
intresset för nordisk litteratur på originalspråk även anlita översättningar
för att öka kännedomen om grannländernas litteratur. En utbyggnad av
översättningsverksamheten borde enligt utskottets mening främst ta
sikte på litteratur, som i de nordiska grannländerna är svårförståelig eller
helt omöjlig att förslå på originalspråket. Särskilt gäller detta litteratur
på finska, isländska och färöiska. Utskottet ansåg dock närmare utredningar
vara erforderliga innan åtgärder kunde vidtas för att skapa
bättre organisatoriska förutsättningar för den åsyftade verksamhetens
utbyggnad.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 26) till
regeringarna att utreda förutsättningarna för en organisatorisk utbyggnad
av översättningsverksamheten rörande nordisk skönlitteratur till nordiska
språk samt formerna för finansiering av denna verksamhet.

Med hänvisning till en framställning från Nordiska konstförbundet
hade bl. a. herrar Palm och Sundman i ett medlemsförslag om nordiskt
utställningssamarbete hemställt om en rekommendation till regeringarna
att utreda möjligheterna för en rationalisering och effektivisering av
det nordiska utställningssamarbetet. I samband härmed behandlade utskottet
ett medlemsförslag om inrättande av ett Nordiska rådets pris för
bildkonst, ett medlemsförslag om inrättande av ett Nordiska rådets pris
för scenkonst samt ett ändringsförslag om nordiskt samarbete på scenkonstens
område. Bl. a. herr Sundman hade väckt dessa senare medlemsförslag.

Vid behandlingen av förslagen om inrättande av nya nordiska kulturpris
hade utskottet funnit att valet av pristagare skulle komma att vara
förenat med betydligt större svårigheter än beträffande litteratur- och

musikprisen. Enligt utskottets mening borde därför andra vägar prövas
för stödjande av det nordiska samarbetet på bild- och scenkonstens område.
Såsom en angelägen form för samarbete på bildkonstens område
betecknade utskottet det nordiska utställningssamarbetet, som hade aktualiserats
i ett av medlemsförslagen. Utskottet fann det såväl ur konstnärernas
som ur allmänhetens synpunkt vara angeläget med en bättre
koordinering av utställningssamarbetet mellan de nordiska länderna.
Enligt utskottets mening borde utan något mera omfattande utredningsarbete
kunna planeras de organisatoriska åtgärder, som är behövliga för
att åstadkomma en rationalisering och effektivisering.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 24) till
regeringarna att vidta åtgärder för ett ökat nordiskt samarbete på
bildkonstens område bl. a. genom stipendiatutbyte, gemensamma seminarier
och en rationalisering och effektivisering av utställningssamarbetet
samt att ställa medel till förfogande för detta samarbete.

Beträffande samarbetet på scenkonstens område anslöt sig utskottet
till de synpunkter, som framförts i ändringsförslaget om utbyte av teaterföreställningar
och stipendiatutbyte och hänvisade till Nordiska kulturkommissionens
försöksverksamhet med utbyte av teaterföreställningar.

I enlighet med utskottets förslag antog rådet i anledning av ändringsförslaget
en rekommendation (nr 25) till regeringarna att utreda
förutsättningarna för ett ökat nordiskt samarbete på scenkonstens område,
särskilt i form av stipendiatutbyte och utväxling av teaterföreställningar.
Vidare beslöt rådet att inte företa sig något i anledning av
förslaget om inrättande av ett Nordiska rådets pris för scenkonst.

6. Informationsfrågor

Vid behandlingen av ett medlemsförslag, väckt av bl. a. fruar Hamrin-Thorell
och Segerstedt Wiberg samt herrar Palm och Sundman, om
stipendier till studieresor i Norden för medarbetare vid dagstidningar,
i fackpressen och vid radio och TV underströk utskottet massmedias
centrala uppgift vid spridningen av information om de nordiska grannländerna.
Utskottet ansåg det därför vara en angelägen uppgift för de
nordiska länderna att bereda massmedia i Norden möjligheter att på ett
mera tillfredsställande sätt än hittills förmedla information om förhållandena
i de nordiska länderna. Detta kunde enligt utskottets mening
ske bl. a. genom att bereda medarbetare vid massmedia tillfälle till studieresor
i Norden för att på detta sätt öka sin nordiska orientering.
Möjlighet att söka de föreslagna stipendierna, vilka utskottet förordade,
borde dock utsträckas till att gälla även medarbetare vid veckotidningar,
free lance-journalister och lärare i journalistik.

Utskottet föreslog en rekommendation till regeringarna att tills vidare
för en femårsperiod ställa 10 stipendier och friresor i vart land, i Is -

land dock färre, till disposition för medarbetare vid massmedia för studieresor
på minst en månad i de andra nordiska länderna. Rådet biföll
utskottets förslag till rekommendation (nr 33).

Meddelandet om rekommendation nr 23/1970 angående information
om nordiskt samarbete gav vid handen, att den av statsministrarna och
Nordiska rådets presidium tillsatta arbetsgruppen för nordisk information
avgivit sin slutrapport. Med hänvisning till arbetsgruppens rapport
hade herr Palm i ett tilläggsförslag om Nordiska rådets informationsverksamhet
hemställt att presidiet måtte få i uppdrag att inrätta en
tjänst som samnordisk informationschef vid rådets presidiesekretariat.
Informationschefen skulle vara föredragande i informationsärenden
i presidiet och fungera som sekreterare i rådets informations- och redaktionskommitté,
vilken fortsättningsvis skulle fungera som planerande
och verkställande organ på området. Presidiet skulle ha det högsta ansvaret
rörande informationsverksamheten. Med hänvisning särskilt till
att en ingående och saklig information om de nordiska länderna och
det nordiska samarbetet är en av grundförutsättningarna för en ökad
förståelse mellan de nordiska folken anslöt sig utskottet till medlemsförslaget.
Rådet beslöt i anledning härav uppdra åt presidiet att inom
rådets presidiesekretariat inrätta en tjänst som samnordisk informationschef
i enlighet med arbetsgruppens för nordisk information slutrapport.

Sedan den vid rådets förra session beslutade pristävlingen om en symbol
för Nordiska rådet avgjorts, hade herr Palm i ett medlemsförslag
hemställt att rådet måtte besluta att det av juryn med första priset belönade
förslaget skulle antagas som Nordiska rådets symbol och att presidiet
skulle få i uppdrag att överväga lämpliga former för att bruka
den antagna symbolen. Utskottet fann att såväl de prisbelönta förslagen
som huvudparten av de övriga offentliggjorda tävlingsbidragen har
betydande förtjänster. Utskottet ansåg sig emellertid inte kunna förorda
något av de framlagda tävlingsbidragen som ändamålsenlig samlande
symbol för Nordiska rådet. I enlighet med utskottets förslag beslöt rådet
uppdra åt presidiet att ytterligare bereda frågan om symbol för
Nordiska rådet.

7. övrigt

Mot bakgrund av det betydande arbete som utförts inom samnordiska
expertutskott, kommittéer och andra organ av samnordisk natur
hade i ett medlemsförslag om samnordiska arkiv hemställts att regeringarna
måtte utforma gemensamma principer för inlevereringen till och
förvaringen hos myndighet av samnordiska organs handlingar samt enhetliga
regler för dylika handlingars offentlighet. Utskottet noterade att
arkivfrågorna inte ägnats något större intresse vid utvecklingen av det
nordiska samarbetet. Samnordiska organs handlingar inlämnas till arkiv

eller myndigheter enligt principer gällande i landet i fråga, en ordning
som enligt utskottets mening inte borde tillämpas på samnordiska arkiv.
De nuvarande olägenheterna borde övervinnas genom att de samnordiska
organen i arkivhänseende ges en särställning och att arkivfrågorna
för deras vidkommande löses som en sak för sig. Utskottet framhöll
även betydelsen av att frågan om de samnordiska handlingarnas offentlighet
löses i samråd mellan länderna på grund av att dessa handlingars
offentlighet hittills varit beroende av nationella bestämmelser. Det erforderliga
utredningsarbetet rörande arkivfrågor i anslutning till den
samnordiska arkivbildningen kunde enligt utskottets förmenande med
fördel anförtros de nordiska riksarkiven.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 11) till
regeringarna att efter nödiga utredningar utforma gemensamma principer
för inlevereringen till och förvaringen hos myndighet av samnordiska
organs handlingar samt att utfärda enhetliga regler för dylika
handlingars offentlighet.

I anledning av meddelandet om rekommendation nr 26/1969 angående
höjande av Nordiska kulturfondens belopp konstaterade utskottet
att Norge och Sverige beviljat den äskade ökningen. Även de andra
länderna torde med största sannolikhet komma att gå med på en förhöjning
av anslagen. Från och med 1971 kan fonden förväntas disponera
över det föreslagna årliga dispositionsbeloppet på 5 miljoner
danska kronor. Rådet beslöt på förslag av utskottet anse rekommendationen
för sin del slutbehandlad.

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

Ett flertal arbetsmarknadsfrågor har i likhet med tidigare år förberetts
av socialpolitiska utskottet.

Frågan om gemensam nordisk sysselsättningspolitik hade tagits upp
i ett medlemsförslag av bl. a. herrar Antonsson och Jan-Ivan Nilsson.
I medlemsförslaget hemställdes, att rådet skulle rekommendera regeringarna
att vidtaga åtgärder för ett vidgat samarbete syftande till en
gemensam nordisk sysselsättningspolitik. Utskottet konstaterade att medlemsförslaget
hade väckts vid en tidpunkt då Nordek-förhandlingarna
ännu pågick och väntades ge resultat. Förslaget hade nära anslutning till
vad som sägs i Nordek-planen om en nordisk sysselsättningspolitik. Förslagsställarna
menade emellertid att ett stadgande i Nordek-traktaten om
sysselsättningspolitiken kunde befaras bli alltför allmänt hållet, varför
frågan om en nordisk sysselsättningspolitik borde brytas ut och göras
till föremål för särskild behandling. Utskottet ställde sig positivt till tanken
på en utvidgad nordisk sysselsättningspolitik men menade att sysselsättningspolitiken
är avhängig av ett lands generella ekonomiska politik

och därför ej kunde behandlas skilt från denna. I föreliggande läge fann
utskottet ej skäl föreligga för åtgärder av det slag medlemsförslaget
åsyftade i form av ytterligare särskilda utredningar. Däremot ansåg utskottet
det angeläget att i redan befintliga samarbetsorgan fördjupa och
utvidga forskning och ömsesidig information på arbetsmarknadsområdet.
Utskottet uttalade även att de nordiska länderna knappast under
pågående EC-förhandlingar kunde inlåta sig på några initiativ till en
gemensam nordisk sysselsättningspolitik.

På förslag av utskottet beslöt rådet att icke företa sig något i anledning
av medlemsförslaget.

Av meddelandena om rekommendation nr 14/1966 angående samarbete
på lokaliseringspolitikens område framgick att, såvitt gäller frågan
om intensifiering av det inledda samarbetet på det lokaliseringspolitiska
området, olika initiativ tagits för att ytterligare stärka samarbetet, särskilt
utefter den norsk-svenska gränsen. Beträffande frågan om ekonomiska
samarbetsmöjligheter inom Nordkalott-området konstaterade utskottet
att arbetsministrarna i Finland, Norge och Sverige tillstyrkt ett
förslag om upprättande av ett permanent samarbetsorgan för behandling
av konkreta, ekonomiska samarbetsfrågor både på det lokaliseringspolitiska
och arbetsmarknadspolitiska området på Nordkalotten. Såvitt gällde
frågan om forskningssamarbete på det lokaliseringspolitiska området
framgick att detta är väl igång inom en nordisk arbetsgrupp för lokaliseringsforskning.
Utskottet ansåg ytterligare åtgärder från rådets sida i
anledning av rekommendationen ej påkallade. På förslag av utskottet
ansåg rådet spörsmålet som för sin del slutbehandlat.

Frågan om den finska arbetskraftens förhållanden hade tagits upp
i ett medlemsförslag av bl. a. herrar Lars Larsson och Jan-Ivan
Nilsson samt fru Skantz. I förslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera
regeringarna i Finland och Sverige att intensifiera sitt arbete
vad gäller att underlätta den finska arbetskraftens anpassning till den
svenska arbetsmarknaden. Utskottet konstaterade att den övervägande
delen av invandrarna från Finland till Sverige går vid sidan av den
offentliga arbetsförmedlingen. Merparten av invandrarna nås därför
ej av den information om Sverige som arbetsförmedlingen tillhandahåller.
Invandrarna kommer därför ofta till Sverige med bristfälliga uppgifter
om svenska förhållanden med påföljd att anpassningssvårigheter
lätt uppstår vad gäller kontakterna med det svenska samhället och
svenska arbetslivet. För att underlätta anpassningen borde enligt utskottet
i första hand åtgärder sättas in på förbättrade möjligheter till
språkstudier. Svenskundervisningen borde nå alla grupper av finska invandrare
och ej enbart dem som finns i produktionen. Den inom skolöverstyrelsen
i Sverige särskilt tillsatta arbetsgruppen angående invandrarnas
svenskundervisning kunde enligt utskottet överväga en gemensam
familjeundervisning för finska invandrare. Utskottet fann det

vidare angeläget att fortlöpande kontakter hålles mellan skolmyndigheter
i Finland och Sverige för att svenska kommuner med stor tillströmning
av finska invandrare i tid kan möta de problem som härvid uppstår
för skolorna. Utskottet framhöll också betydelsen av tolkservice för
de finska invandrarna.

Utskottet ansåg att ett viktigt moment i anpassningsåtgärderna är
en grundläggande information och orientering till den finska arbetskraften
om förhållandena på den svenska arbetsmarknaden före avresan
från Finland. Utskottet såg med tillfredsställelse att beslut fattats mellan
Finlands och Sveriges arbetsministrar i december 1970 om tillsättande
av en arbetsgrupp för effektivisering av samarbetet mellan arbetsförmedlingarna
i Finland och Sverige i syfte att arbetskraftsflyttningen
mellan de båda länderna skall ske via den offentliga arbetsförmedlingen.
Utskottet utgick från att frågan om information om arbetsmarknadsförhållandena
i Finland och rörande andra frågor av betydelse
för personer, som är intresserade av att flytta tillbaka till Finland,
även blev löst genom nämnda arbetsgrupp. Slutligen pekade utskottet
på att möjligheterna för invandrarna att återvända till Finland
måste stå öppna och att därför kontakter med hemlandets kultur och
språk måste underhållas. Här ansåg utskottet att möjligheten att direkt
höra eller se grannlandets radio- och TV-program har stor betydelse.

På förslag av utskottet antog rådet dels en rekommendation (nr 18)
till regeringen i Sverige att i samråd med Finlands regering vidta
ytterligare åtgärder i syfte att främja de finska invandrarnas anpassning
till det svenska samhället och den svenska arbetsmarknaden samt
att i ökad omfattning tillgodose de finska invandrarnas sociala och
kulturella behov på deras modersmål, dels en rekommendation (nr
19) till regeringarna i Finland och Sverige att i samråd verka för att
den till Sverige inflyttade finskspråkiga befolkningens kulturella och
övriga kontakter med hemlandet effektivt upprätthålles.

Frågan angående en gemensam arbetsmarknad för veterinärer har
under många vår varit föremål för intresse från utskottets sida. Avmeddelandet
om rekommendation nr 19/1958 framgick att sedan vissa
ändringar företagits i tidigare framlagt utkast till överenskommelse
mellan Danmark, Norge, Finland och Sverige om gemensam arbetsmarknad
för veterinärer, initiativ nu kommer att tas för överenskommelsens
undertecknande och ratifikation. Mot bakgrund härav ansågs
skäl för ytterligare åtgärder från rådets sida i anledning av rekommendationen
ej föreligga. På förslag av utskottet ansåg rådet spörsmålet
som för sin del slutbehandlat.

Av meddelandet om rekommendation nr 1/1965 angående auktorisation
av optiker framgick att en i anledning av rekommendationen
tillsatt kommitté numera slutfört sitt arbete och framlagt ett betänkan -

de om auktorisation av optiker (NU 1970:19). Utskottet ansåg ytterligare
åtgärder i anledning av rekommendationen ej påkallade från rådets
sida, då genom kommitténs arbete de i rekommendationen framförda
önskemålen om en utredning tillgodosetts. På förslag av utskottet ansåg
rådet spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Till arbetsmarknadsfrågorna bör även föras frågan om revision av
sjömansskattelagstiftningen. I ett tilläggsförslag hade hemställts, att rådet
måtte rekommendera de nordiska regeringarna att med beaktande
av de synpunkter som framförts i betänkandet om nordisk sjömansskattefördelning
(NU 1969:10) vidta sådana åtgärder, som på ett tillfredsställande
sätt kan lösa de problem som i anledning av gällande
nordiska sjömansskattelagar uppstår för sjömäns hemkommuner på
grund av bortfall av kommunandelarna av sjömansskatteintäkterna. Enligt
de nordiska sjömansskattelagarna och de nordiska dubbelbeskattningsavtalen
tillfaller sjömansskatten, om sjömannen tjänstgör på annat
fartyg än hemlandets, det land, där fartyget är hemmahörande. Kommunandelen
av sjömansskatten tillfaller till följd härav i dessa fall icke
sjömannens hemkommun. Detta innebär ur en ekonomisk synpunkt kännbar
belastning för vissa kommuner i Finland, särskilt på Åland. Utskottet
fann förståelse för de problem som på detta sätt åsamkats dessa kommuner.
Enligt utskottets mening vore det naturligt att kompensation för
bortfall av sjömansskattens kommunandel erlades från det land som
tillgodogjort sig arbetskraften. Utskottet hade dock nödgats konstatera
att det ej var möjligt att i nuvarande läge förorda att överenskommelser
träffas mellan de nordiska länderna om att åstadkomma en utjämning
mellan länderna i ekonomiskt avseende, då en sådan ordning
skulle innebära avsteg från principen i de nordiska dubbelbeskattningsavtalen
om att inkomst ombord på nordiskt fartyg endast skall beskattas
i den stat vars nationalitet fartyget har. Utskottet fann därför
att kommunernas rätt till kompensation för skattebortfallet för närvarande
borde ordnas inom varje land för sig.

På förslag av utskottet beslöt rådet att icke företa sig något i anledning
av tilläggsförslaget.

2. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Narkotikafrågan hade aktualiserats i rådet med anledning av ett
medlemsförslag, väckt av bl. a. herrar Antonsson, Hammarberg och
Lars Larsson samt fru Skantz, om intensifierad nordisk samverkan för
att motverka narkotikamissbruket. I medlemsförslaget hemställdes, att
rådet måtte rekommendera regeringarna att samordna sina åtgärder
organisatoriskt för narkotikabrottslighetens bekämpande och att tillgodose
behovet av åtgärder av social natur i syfte att minska narkotikamissbruket.
Sakkunniga hade deltagit i utskottets förhandlingar och informerat
om det aktuella läget på narkotikaområdet i Norden. Ut -

skottet konstaterade att de nordiska länderna under senare år harmoniserat
sin narkotikalagstiftning såvitt gäller straff för narkotikabrott.
Det kriminaliserade området är också i stort överensstämmande
i länderna, dock med den avvikelsen att i Norge även det egna bruket av
narkotika är kriminaliserat. Utskottet ansåg att i första hand den mer
professionella hanteringen av narkotika borde stoppas. Enligt utskottets
mening borde dock samhället med kraft reagera även mot det egna
bruket av narkotika och inrikta sig även på dem som enbart brukar
narkotika. Utskottet fann det väsentligt att samhällets aktiviteter samordnas
över hela det nordiska fältet så att de praktiska åtgärderna överallt
i Norden är i nivå med varandra. Utskottet menade att en harmonisering
av den nordiska narkotikalagstiftningen ej är tillräcklig garanti
för att tillämpningen blir densamma. Kraftansträngningar borde
göras för att rättstillämpningen blir så enhetlig som möjligt i de olika
länderna. Betydelsen av att de nordiska länderna eftersträvar gemensamma
ställningstaganden i narkotikafrågan i det internationella
arbetet framhölls likaså. Utskottet ansåg det angeläget att ett utvecklat
och mer systematiskt utbyte av erfarenheter kommer till
stånd mellan de nordiska länderna beträffande den förebyggande och
uppsökande verksamheten samt lämpliga behandlingsmetoder i det akuta
skedet och på eftervårds- och rehabiliteringsstadiet. Gemensam nordisk
utbildning borde vidare övervägas för vissa grupper av personal inom
narkomanvården. Utskottet framhöll vidare värdet av saklig information
till ungdomen om narkotikans skadeverkningar och förordade här en
gemensam nordisk informationskampanj. Utskottet konstaterade att förslagsställarnas
önskemål om samarbetsorgan för att ytterligare effektivisera
samarbetet på narkotikaområdet tillmötesgåtts, sedan länderna
utsett kontaktmän att ingå i ett koordineringsorgan för samarbete kring
narkotikafrågor.

På förslag av utskottet antog rådet efter lång debatt med 55 röster
mot 1 en rekommendation (nr 8) till de nordiska regeringarna att
intensifiera samarbetet för narkotikabrottslighetens bekämpande samt att
därvid eftersträva en likartad tillämpning av narkotikalagarna och tillgodose
behovet av åtgärder av social natur i syfte att minska narkotikamissbruket.

Narkotikaproblematiken var även aktuell i anledning av meddelande
om rekommendation nr 5/1967 angående ungdomens alkohol- och narkotikamissbruk
m. m. Av meddelandet framgick att en i anledning av
rekommendationen tillsatt arbetsgrupp avlämnat ett betänkande om narkotikaforskning.
Utskottet konstaterade, att ovannämnda nordiska kontaktorgan
för narkotikafrågor förväntades ta upp till diskussion formerna
för ett effektivare samarbete i enlighet med de i betänkandet framlagda
förslagen om narkotikaforskning, vilka bland annat gick ut på att
ett särskilt nordiskt institut för narkotikaforskning borde övervägas. På

förslag av utskottet ansåg rådet rekommendation nr 5/1967 för sin del
slutbehandlad.

1 anledning av ett av en nordisk arbetsgrupp framlagt förslag om internordisk
giltighet för recept hade ett tilläggsförslag väckts i ämnet, vari
hemställdes till rådet att rekommendera regeringarna i de nordiska länderna
att införa nordisk giltighet av recept i enlighet med det förslag
som framlagts av Nordisk receptkommitté i dess utredning (NU 1969:
18). Utskottet tillstyrkte i likhet med flertalet remissorgan att Nordisk
receptkommittés förslag om nordisk giltighet för recept genomföres.
Utskottet var medvetet om att en nordisk receptgiltighet i enlighet med
det framlagda förslaget skulle få en relativt begränsad användning i dagens
läge. Utskottet ansåg emellertid det riktigt att ta ett första steg
till en mera generell nordisk receptgiltighet. Enligt utskottets mening
fick nordisk receptgiltighet praktisk betydelse framför allt för den resande
allmänheten. Utskottet framhöll att förmånerna i form av kostnadsfria
eller nedsatta läkemedel självklart skulle kunna utnyttjas även
om läkemedlet inköps på recept i annat nordiskt land än det egna.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 5) till regeringarna
att införa nordisk giltighet för recept utfärdat av läkare,
tandläkare och veterinärer i nära anslutning till det förslag som framlagts
av Nordisk receptkommitté i dess utredning (NU 1969:18).

En fråga rörande gemensam skeppsmedicinsk forskning hade i anslutning
till meddelande om rekommendation nr 10/1969 ställts till samtliga
regeringar. Frågan gällde om regeringarna med hänsyn till de ombordanställda
ville ta upp till ny värdering frågan om skeppsmedicinsk
forskning och igångsätta forskning beträffande existerande problem eller
om regeringarna menade att en sådan forskning över huvud taget
icke har något intresse varken för sjöfolket eller sjöfartsnäringen. Det
framgick av svaret att frågan är under observation på nordisk bas och
att det ej kunde uteslutas att forskningen i fråga bäst främjades genom
initiativ inom det egna landets forskningsinstitutioner och genom informellt
samarbete mellan ländernas institutioner.

3. Miljövårdsfrågor

Till sessionen hade väckts ett tilläggsförslag om enhetliga principer
för lagstiftning om engångsförpackningar av bland andra herr Lars
Larsson och fru Skantz. I förslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera
de nordiska regeringarna att tillämpa enhetliga principer för
lagstiftning som gäller användningen av engångsförpackningar. Tilläggsförslaget
hade väckts mot bakgrund av att regeringarna trots en tidigare
rekommendation från rådet i ämnet ej hade tagit någon som helst
kontakt med varandra. Utskottet konstaterade att utvecklingen i de nordiska
länderna såvitt gäller bestämmelser och praxis rörande användningen
av engångsförpackningar har gått i skilda riktningar. Denna

utveckling fann utskottet anmärkningsvärd och ville lägga tyngd bakom
önskemålet om att enhetliga nordiska principer tillämpades
vid lagstiftningen som gäller användningen av engångsförpackningar.
Utskottet framhöll att ur handelspolitisk synpunkt borde eftersträvas
en sådan lösning av förpackningsfrågan som främjar det nordiska
varuutbytet. Gemensam nordisk bedömning av de frågor som här
är aktuella bör därför komma till stånd. Såvitt gällde sakfrågan menade
utskottet, att ett förbud mot engångsförpackningar för öl och läskedrycker
leder till att förutsättningarna för en samhandel beträffande dessa
varor starkt försvåras. Vidare framhölls engångsförpackningarnas betydelse
för en rationell varudistribution. Utskottet ansåg sig väl medvetet
om de nackdelar som engångsförpackningar medför ur miljövårdssynpunkt.
Utskottet menade dock att ett förbud mot engångsförpackningar
beträffande vissa slag av emballage av vissa varor knappast
kunde innebära en avgörande lösning av nedskräpningsproblemet. Utskottet
pekade på andra lösningar t. ex. sådana åtgärder som skärpta
straffsatser för nedskräpning, upplysning, utveckling av miljövänliga
förpackningar och utbyggd renhållningsskyldighet för samhället.

Utskottet föreslog att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna
i de nordiska länderna att tillämpa enhetliga principer för lagstiftningen
och i sina strävanden i övrigt för att komma till rätta med de
problem i olika hänseenden som engångsförpackningarna medför. I en
reservation av utskottets finska medlemmar hemställdes att rådet rekommenderar
regeringarna i de nordiska länderna att tillämpa enhetliga
principer i sina strävanden att komma till rätta med de allvarliga problem
i miljövårdshänseende som engångsförpackningarna medför. Utskottets
förslag godkändes av rådet, som med 62 röster mot 2 antog en
rekommendation (nr 22) till regeringarna. 2 medlemmar (bl. a. herr
Hermansson) avstod från att rösta.

I anledning av meddelande om rekommendation nr 5/1969 angående
användande av engångsförpackningar hade herr Hammarberg till Norges
regering riktat frågan om vilka faktorer, som kan motivera att spörsmålet
om regler rörande engångsemballaget löses på olika sätt i de
nordiska länderna och varför hittills några koordinationsåtgärder icke
vidtagits i denna för nordisk samhandel så viktiga fråga i enlighet med
rådets rekommendation nr 5/1969. Av svaret framgick att å ena sidan de
ekonomiska och näringsmässiga intressena och å den andra sidan de
miljövårdsmässiga aspekterna bedömdes olika. Att någon kontakt ej tagits
berodde på dels nyssnämnda olika värderingar, dels alltför stor
arbetsbelastning i det norska departementet som svarar för frågan. Med
hänvisning till ovannämnda tilläggsförslag i ämnet fann utskottet ytterligare
åtgärder i frågan ej påkallade i anledning av denna rekommendation.
På förslag av utskottet ansåg rådet rekommendationen för rådets
del slutbehandlad.

I anledning av meddelande om rekommendation nr 4/1969 angående
samarbete rörande föroreningsfrågorna hade ställts frågor till samtliga
nordiska regeringar dels om regeringarna planlägger ett gemensamt uppträdande
vid FN:s miljövårdskonferens 1972, dels om vilka resurser,
vad angår bl. a. personal, det nordiska kontaktorganet för miljövårdsfrågor
kommer att bli utrustat med. Av svaret beträffande den första frågan
framgick att ett gemensamt framträdande vid själva konferensen
ännu ej planerats, men att nordiskt samråd vid denna liksom i andra
internationella sammanhang tedde sig naturligt. Den senare frågan besvarades
med att sådana resurser skulle ställas till förfogande att kontaktorganet
skulle kunna fungera effektivt. I första hand borde dock
erfarenheterna få visa på vilket sätt kontaktorganet skall utrustas.

Ett medlemsförslag om internordisk kommitté för vattenfrågorna i
Kattegatt och Skagerack hade väckts av bl. a. fru Segerstedt Wiberg.
I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna i
Danmark, Norge och Sverige att tillsätta en kommitté för samordning
av miljövårdsåtgärder utmed Västerhavet. Utskottet delade den av förslagsställarna
och remissorganen uttalade uppfattningen att situationen
i Kattegatt, Skagerack och öresund är sådan att åtgärder snarast måste
vidtagas av strandmakterna för att minska föroreningarna. Angående
organisationen av samarbetet ansåg utskottet det lämpligast att förorda
en anknytning till det nyligen beslutade nordiska kontaktorganet
för miljövårdsfrågor. Utskottet ansåg vidare att regionala kommittéer
skulle underställas det centrala kontaktorganet med uppgifter att
inom mindre, naturligt avgränsade områden lokalt bedriva undersökningar
och utföra regional samordning. Här pekades på öresundsvattenkommitténs
arbete och möjligheten att utvidga dess arbetsområde
att avse även Kattegatt och Skagerack.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 21) till
regeringarna i Danmark, Norge och Sverige att i samverkan bekämpa
föroreningarna i Kattegatt, Skagerack och öresund och därvid samordna
nödiga miljövårdande åtgärder.

I anledning av meddelande om rekommendation nr 30/1970 angående
åtgärder mot Östersjöns föroreningar hade till Danmarks och Sveriges
regeringar riktats fråga om de båda regeringarna ansåg att forskningsabetet
rörande Östersjöns föroreningar kunde knytas till internationella
havsforskningsrådets verksamhet i enlighet med det förslag som
Finlands regering framlagt i meddelandet. Av svaret framgick att frågan
om en samordning av forsknings- och undersökningsverksamheten
rörande Östersjöns föroreningar snarast borde tas upp till övervägande
inom Nordiska kontaktorganet för miljövårdsfrågor, varvid olika alternativ
för att lösa samordningsproblemet borde prövas. Möjligheterna
att koncentrera forskningsverksamheten till Internationella havsforskningsrådet
skulle även komma att undersökas.

4. Ungdomsfrågor

Bl. a. herr Lars Larsson hade väckt ett medlemsförslag om vidgat
idrottsutbyte och hemställt att rådet ville rekommendera regeringarna
att ge ekonomiskt stöd till ett ökat nordisk idrottsutbyte även
med ungdom i Nordens ytterområden. Utskottet delade förslagsställarnas
uppfattning om att brist på ekonomiska resurser hindrar ungdomsoch
junioridrottsutbyte mellan de nordiska länderna, vilket är särskilt
märkbart för idrottande ungdomar från t. ex. Island och Färöarna, vilka
knappast alls kan delta i nordiska idrottstävlingar. Ekonomiska resurser
borde därför ställas till förfogande för ett ökat nordiskt idrottsutbyte för
ungdom, särskilt vad gäller idrottsutbyte med Island och Färöarna. Utskottet
erinrade om att rådet i en tidigare rekommendation (nr 26/
1970) föreslagit ökat stöd till nordiskt ungdomssamarbete. Utskottet ansåg
att frågan om ekonomiskt stöd till nordisk idrottsungdom borde behandlas
gemensamt med frågan om stöd till nordiskt ungdomssamarbete
över huvud taget. Någon särskild ordning borde ej skapas med syfte att
tillgodose enbart idrottsutbyte.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 2) till
regeringarna att i anslutning till behandlingen av rådets rekommendation
nr 26/1970 angående ökat stöd till nordiskt ungdomssamarbete
även överväga möjligheterna för ekonomiskt stöd till nordiskt idrottsutbyte.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordisk transportpolitik

Beträffande frågans tidigare behandling hänvisas till delegationens
redogörelse för artonde sessionen (s. 36). Vid nittonde sessionen fördes
frågan om en nordisk transportpolitik ett betydelsefullt steg framåt efter
att ha stått på trafikutskottets dagordning sedan 1963. Frågan har
behandlats i tre etapper. Först skildes de delar ut som gällde godstransport
med bilar, därunder tillståndsgivningen, bestämmelser om
mått och vikt samt arbetstidsbestämmelser för bilförare. En rekommendation
om dessa områden antogs på femtonde sessionen (nr 1/1967). I
en andra etapp igångsatte trafikutskottet undersökningen NORDTRANS
Norden som en gemensam lokaliserings- och kommunikationsregion
som efter remiss och vissa kompletteringar överlämnats till regeringarna
jämte trafikutskotets utlåtande över utredningsmaterialet. I den
tredje etappen slutligen har behandlats en förstärkning av den institutionella
ramen för transportsamarbetet genom ingående av en särskild
traktat och genom upprättande av en nordisk ämbetsmannakommitté
för dessa frågor.

Efter artonde sessionen har remissbehandlingen av NORDTRANS-ut -

redningen (utredningen tryckt i NU 1969:13 och remissuttalanden i NU
1970: 21) slutförts och dess innehåll behandlats på ett av trafikutskottet
anordnat möte (”höring”) med sakkunniga den 22—23 april 1970. Utskottet
har därefter uppdragit åt den arbetsgrupp som företog NORDTRANS-utredningen
att verkställa vissa kompletterande undersökningar,
som beräknas vara färdiga under förra delen av år 1971.

Trafikutskottet antog ett uttalande om NORDTRANS och det framkomna
remissmaterialet, som enligt utskottets uppfattning borde göras
till föremål för fortsatt bearbetning av regeringarna i syfte att få till
stånd en gemensam grundval för framtida beslut om transportsamarbetet.
Utskottet ansåg sig dock redan kunna dra vissa slutsatser. Beträffande
flygtrafiken konstaterades att flygteknikens utveckling mot
större och snabbare flygplan och mer komplicerade anläggningar för
passagerare och gods medförde behov av större flygplatsomland, vilket
kunde motivera gemensamma investeringar. Mycket tydde enligt utskottet
på att det skulle innebära en fördel att samla en allt större andel
av den internationella passagerartrafiken till och från Norden till en
nordisk storflygplats. Rådet hade tidigare rekommenderat regeringarna
att denna storflygplats skulle förläggas till Köpenhamns-området. Frågan
var enligt utskottets uppfattning av brådskande karaktär och beslut
borde snarast träffas.

Utredningsmaterialet pekade på att det för dagen inte var aktuellt att
upprätta en separat nordisk flygplats för godstrafik. Frågan om flyggodstrafiken
och förutsättningarna för en särskild godsflygplats borde emellertid
utredas, så att en färdig plan fanns när det av ekonomiska eller
säkerhetsskäl blev aktuellt att separera gods- och passagerartrafik.

På sjöfartens område hänvisade utskottet till att i samband med utvecklingen
mot allt större fartyg och enhetslaster flera av de största
nordiska rederierna inlett samarbete, i vissa fall även med deltagande
av icke-nordiska rederier, för att driva godstrafik och på så sätt bättre
kunna utnyttja stordriftens fördelar. Samtidigt hade trafiken koncentrerats
till ett fåtal hamnar för att minska antalet anlöp per resa och för att
1''å ett större uppland. Utskottet fann att starka skäl talade för en koncentration
av den nordiska transoceana trafiken till en storhanm i Norden.
Underlag skulle härigenom kunna skapas för utbyggnad av transoceana
containerlinjer. Utvecklingen kunde på längre sikt ha betydelse
för möjligheterna att upprätthålla rederinäringen i de nordiska länderna
på nuvarande nivå. De nordiska rederierna syntes i stor utsträckning
utgå från att Göteborg är denna storhamn. Utskottet kunde emellertid
ej med föreliggande utredningsunderlag ta ställning till frågan som
bordes göras till föremål för ytterligare utredning med deltagande av
intresserade parter.

Enligt NORDTRANS-utredningen var utsikterna för lokalisering av
en storoljehamn till ett nordiskt land ej stora. Från sakkunnigt håll

hade emellertid föreslagits en ingående utredning av denna fråga, särskilt
i syfte att undersöka möjligheterna att minska riskerna för oljekatastrofer
i östersjön, Bälten och öresund samt Skagerack och Kattegatt.

Utskottet påpekade att en kanalisering av godsflödet på sätt som beskrivits
i NORDTRANS förutsatte en samordning även av järnvägstransporterna
och av anläggningen och utbyggnaden av huvudvägar.
Järnvägarna torde enligt utskottet komma att spela en väsentlig roll i
det framtida transportsystemet. Utskottet uttryckte här bl. a. förhoppningen
att pågående förhandlingar om utvidgningen av de nordiska enhetstarifferna
att omfatta även Danmark måtte leda till positiva resultat.
Transportmöjligheterna med järnväg och på väg var av avgörande betydelse
för genomförandet av de nordiska ländernas lokaliseringspolitik.

Enligt utskottets uppfattning borde man anlägga en helhetssyn på
trafikförbindelserna i Norden. Det var vidare av största betydelse att
få till stånd en samordning av ländernas transportpolitik för att uppnå
bästa möjliga utnyttjande av trafikanläggningarna. Genomförandet härav
skulle enligt utskottets uppfattning underlättas om det genom en
vidarebearbetning av NORDTRANS skapas ett gemensamt underlag
för beslut inom de nordiska länderna.

Frågan om ingående av en nordisk transportöverenskommelse hade
tagits upp i ett medlemsförslag av bl. a. herr Cassel. I förslaget hänvisades
till att arbetet i rådet med transportpolitiska och trafikpolitiska
spörsmål sedan länge varit inriktat på att söka få till stånd en allmän
överenskommelse mellan de nordiska länderna, som drog upp riktlinjer
för hur de fem länderna skulle samordna sin politik på dessa viktiga
områden och som även kunde ange på vilka fält en samordning av tillgängliga
resurser kring gemensamma anläggningar av olika slag borde
eftersträvas. Vidare hänvisades till att trafikutskottet genom utredningen
NORDTRANS gjort en första kartläggning av de problem som
möter i detta sammanhang och att de inkomna remissvaren i förening
med själva utredningen kunde väntas ge anledning till åtskilliga uppslag
för hur en allmän transportöverenskommelse borde läggas upp.

Trafikutskottet framhöll i sitt betänkande över medlemsförslaget att
då ratifikation av Nordek-traktaten icke ägt rum syntes det riktigt att
frågan om en nordisk transportöverenskommelse åter rests. Utskottet
fann att samhandeln och produktionssamarbetet mellan de nordiska
länderna medförde ett ständigt växande behov av att transporterna genomfördes
på det mest rationella sättet. Detta kunde emellertid enligt
utskottets uppfattning endast ske genom ett nordiskt samarbete vad
gällde planläggningen inom transportsektorn och transportpolitiken.

En nordisk transportöverenskommelse kunde icke stå i strid med
Rom-traktaten, därest ett eller flera av de nordiska länderna skulle an 3

Riksdagen 1971. 2 sami.

sluta sig till Gemensamma marknaden (EC). Behovet av ett nordiskt
transportsamarbete blev inte mindre vid en anslutning till EC. I detta
sammanhang påpekade utskottet att Benelux-länderna, bl. a. just på
transportområdet, inom sitt regionala område nått betydligt längre än
man kommit inom EC som helhet. Även om endast ett eller några av de
nordiska länderna blev anslutna till EC skulle det föreligga möjligheter
för praktiskt samarbete på transportområdet inom hela Norden.

Utskottet hänvisade vidare till att Nordiska organisationskommittén
i sitt huvudbetänkande år 1969 förordat, att de generella samarbetsreglerna
i Helsingforsöverenskommelsen kompletteras med specialtraktater
på särskilda samarbetsområden och att rådet på sin artonde session
antagit en rekommendation till regeringarna om att före den 1 januari
1972 ingå en kulturtraktat.

Utskottet fann att transportsektorn var ett annat sådant viktigt samarbetsområde,
där en särskild nordisk överenskommelse borde ingås.
Vidare hänvisade utskottet till kommunikén från mötet mellan de nordiska
ländernas statsministrar och Nordiska rådets presidium i Köpenhamn
om revisionen av Helsingforstraktaten i november 1970, enligt
vilken ett nordiskt ministerråd skulle upprättas. I kommunikén uttalades
också att spörsmålet om ingående av en nordisk transportöverenskommelse
förbereddes från regeringarnas sida för behandling vid nittonde
sessionen.

Utskottet föreslog att rådet skulle rekommendera regeringarna att
snarast upprätta en permanent nordisk ämbetsmannakommitté för
transportfrågor som kan arbeta i anslutning till det kommande nordiska
ministerrådet och i övrigt ingå i den organisation som upprättas enligt
en nordisk transportöverenskommelse. Ämbetsmannakommittén skulle
också utarbeta förslag till avtal mellan de nordiska länderna om samarbetet
på transportområdet omfattande såväl organisationen av som innehållet
i samarbetet, att föreläggas rådets tjugonde session. Rådet godkände
denna rekommendation (nr 14).

2. Trafiksäkerhet

I ett medlemsförslag av bl. a. herrar Cassel och Mellqvist hade föreslagits
att rådet skulle rekommendera regeringarna att ställa erforderliga
resurser till förfogande för ett utvidgat trafiksäkerhetssamarbete,
omfattande alla relevanta sidor av ett sådant arbete, samt att i belysning
av forskningens senaste resultat snarast låta företa en värdering och
prioritering av arbetet med att skapa en säkrare trafikmiljö. I förslaget
hänvisades bl. a. till de synpunkter som framkommit vid Nordiska rådets
trafiksäkerhetskonferens i Stockholm den 20—21 april 1970, varvid
flera forskare hade uttalat optimism angående möjligheterna att
reducera trafikolyckorna, och därvid pekat på en förbättring av trafik -

miljön som det område där den största effekten kunde uppnås för att
öka trafiksäkerheten.

Utskottet framhöll som sin uppfattning att det var erforderligt att
mycket betydande insatser gjordes från samhällets sida, att denna insats
med fördel kunde göras i samarbete mellan de nordiska länderna och
att detta var en uppgift av brådskande natur. Ett första steg var ett tvärvetenskapligt
forskningsarbete om de många problem som framdragits
vid trafiksäkerhetskonferensen och i remissyttrandena om medlemsförslaget.
Utskottet föreslog att regeringarna skulle igångsätta ett sådant
forskningsarbete, eventuellt genom Nordisk komité for trafiksikkerhetsforsking.
Vidare ansåg utskottet det lämpligt att till närmare övervägande
uppta ett förslag från Nordisk union för alkoholfri trafik om ett
nordiskt trafiksäkerhetsår. På förslag av utskottet antog Nordiska rådet
en rekommendation (nr 3), enligt vilken rådet rekommenderar regeringarna
att ställa de erforderliga resurserna till förfogande för ett utvidgat
trafiksäkerhetssamarbete, som omfattar alla relevanta sidor av ett
sådant arbete, och att i belysning av forskningens nyaste resultat snarast
låta företa en värdering och prioritering av arbetet med att skapa
en säkrare trafikmiljö.

Vid behandlingen av medlemsförslaget meddelades från regeringarnas
sida att vederbörande fackministrar träffat en överenskommelse om inrättande
av ett nordiskt trafiksäkerhetsråd som skall fungera som kontakt-,
samordnings- och planläggningsorgan för trafiksäkerhetsområdet.
Rådets medlemmar skall dels följa utvecklingen på trafiksäkerhetsområdet,
dels hålla varandra underrättade om viktigare åtgärder som
planläggs och beslutas av respektive regeringar och trafiksäkerhetsorgan,
dels låta företa en fortlöpande undersökning av lämpliga samarbetsprojekt
och dels genom särskilda arbetsgrupper analysera och utarbeta
förslag till rekommendationer som kan lösa föreliggande problem. Varje
land blir representerat i rådet på statssekreterarnivå eller motsvarande.
De existerande samarbetsorganen, Nordisk vejtrafikkomité och Nordisk
komité for trafiksikkerhetsforskning, avses skola fortsätta som permanenta
organ under Nordiska trafiksäkerhetsrådet.

3. öresundsfrågorna

I ett tilläggsförslag hade bl. a. herrar Hemelius och Mellqvist hemställt
om en rekommendation till Danmarks regering att föranstalta om
att slutgiltigt beslut snarast träffas om storlufthamnen på Saltholm samt
till Danmarks och Sveriges regeringar att snarast därefter slutföra förhandlingarna
om byggande av fast förbindelse mellan Köpenhamn och
Malmö.

Av meddelandena om rekommendation nr 21/1969 angående beslut i
öresundsfrågorna framgick att det interna arbetet i Danmark med en

plan för överflyttning av Köpenhamns lufthamn till Saltholm pågår
samt att frågan om fasta förbindelser över Öresund behandlats vid fortsatta
dansk-svenska förhandlingar på regeringsnivå.

Utskottet fann det liksom förslagsställarna beklagligt att definitiva
beslut ännu ej fattats angående Saltholm och en fast förbindelse Köpenhamn—Malmö.
Utskottet sade sig förutsätta att man vid anläggningen
av storlufthamnen undgick dispositioner som kunde försvåra eller
försena utbyggnaden av KM-förbindelsen enligt den planlagda sträckningen.

Utskottet föreslog att Nordiska rådet skulle rekommendera Danmarks
regering att så snart som möjligt föranstalta om att definitiva
beslut med angivande av erforderliga tidsfrister fattas om byggande av
storflygplatsen på Saltholm, samt Danmarks och Sveriges regeringar
att snarast därefter slutföra förhandlingarna om ingående av ett avtal
samt träffa ett sådant avtal. Rådet godkände en rekommendation av
detta innehåll (nr 15).

Beträffande rekommendation nr 21/1969 lade rådet på utskottets förslag
meddelandena till handlingarna och ansåg spörsmålet för sin del
slutbehandlat vad gällde punkt a) medan rådet inväntade nytt meddelande
om punkt b) till nästa session. Punkt b) innehåller utfästelse om
att lufthamnen skall utnyttjas på ett sådant sätt att oacceptabla störningar
för svenskt område undvikes.

4. Luftfartsfrågor

Vid artonde sessionen hade herr Sundin väckt ett ändringsförslag
om samarbete på luftfartens område vari regeringarna rekommenderades
att gemensamt nå fram till en lösning av de problem som förorsakades
av konkurrensen mellan enskilda nordiska luftfartsföretag. Utskottet
uttalade att de frågor som belysts i ändringsförslaget borde tas i beaktande
vid ingående av en nordisk transportöverenskommelse. Utskottet
anslöt sig i princip till den i förslaget uppställda målsättningen att de
nordiska ländernas näringsliv borde få lika möjligheter att utvecklas
inom olika delar av Norden och att Norden därför borde betraktas som
en gemensam region i transportpolitiskt hänseende. Dock borde enligt
utskottets uppfattning de förhandlingar som pågick mellan berörda flygbolag
fortsätta utan medverkan eller inblandning från myndigheternas
sida {se även ovan under p. 1).

I ett medlemsförslag hade bl. a. herrar Cassel och Mellqvist hemställt,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att ofördröjligen gemensamt
utfärda ovillkorliga förbud för civilt överljudsflyg att flyga över land på
en sådan höjd att ljudknallen når ner till marken, att verka för att internationella
undersökningar kommer till stånd om ljudknallens verkan
över hav och om den lämpligaste metoden att reglera framförande
av överljudsflyg över hav samt att låta experter från de nordiska län -

derna delta i ICAO:s försätta utredningsarbete beträffande överljudsflygplan.
I förslaget hänvisades till att det planerade civilia överljudsflyget
kunde väntas medföra hot mot miljön av helt annan räckvidd
och svårighetsgrad än det vanliga jetflyget och att det dominerande
problemet var den s. k. ljudknallen.

I förslaget erinrades om att problemet var föremål för undersökningar
i flera länder och behandlades internationellt främst av ICAO.
Den svenska regeringen hade uttalat ett villkorligt överflygningsförbud
innebärande att trafik med överljudsplan över Sverige inte kommer att
tillåtas om ljudknallen medför skador på byggnader eller hälsovådliga
förhållanden, t. ex. i form av regelbundna sömnstörningar.

Förslagsställarna ansåg det angeläget att så många länder som möjligt
snarast tog ställning mot överflygning av ljudknallalstrande överljudsflyg
och att ställningstagandet skedde i form av ovillkorligt överflygningsförbud
i likkhet med vad som tillkännagivits av USA och
England.

Utskottet fann efter hörande av experter att de uppgifter om olägenheterna
med överljudsflyg som förelåg utgjorde tillräcklig grund för att
införa restriktioner, som i framtiden eventuellt kunde modifieras om
nya flygplanstyper med mindre olägenheter skulle konstrueras. Vad
gällde kostnaderna kunde man vänta betydande höjningar av biljettpriserna
för konsumenterna, även för andra flygningar än med överljudsplan,
för att täcka de kostnader dessa medförde för flygbolagen.
Hänsynen till flygplansfabrikanterna talade också för att man redan nu
fastställde regler på detta område.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 16) till
regeringarna att ofördröjligen gemensamt utfärda ovillkorligt förbud
mot att civilt överljudsflyg flyger över land på ett sådant sätt att ljudknallarna
når ner till marken, att verka för igångsättande av internationella
undersökningar, dels om ljudknallens verkan över hav, dels om den
lämpligaste metoden att reglera framförande av överljudsflyg över hav,
samt att låta experter från de nordiska länderna delta i ICAO:s
fortsatta utredningsarbete beträffande överljudsplan. Rekommendationen
antogs med 60 röster; 5 medlemmar avstod från att rösta.

I ett medlemsförslag hade bl. a. fru Segerstedt Wiberg och herr Mellqvist
hemställt att rådet skulle rekommendera regeringarna att snarast
ratificera Haag-konventionen mot flygkapning, att verka för att andra
stater snarast ratificerar konventionen samt att stödja förslag som syftar
till en snabbare procedur för ratifikation av konventioner på luftfartens
område.

Förslagsställarna hänvisade till internationela överväganden om åtgärder
för att stävja flygkapning, och till behovet av att den internationella
konvention mot flygkapning som antogs vid en konferens i Haag
1970 snarast ratificeras av största möjliga antal stater. I en till förslaget

fogad promemoria omnämnes ett förslag att införa en särskild straffbestämmelse
mot flygplanskapning i den strafflagstiftning som framkommit
som resultat av samråd mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Den nya brottsbestämmelsen avsågs bl. a. skola möjliggöra ett
snabbt biträdande av Haag-konventionen. Erfarenheten av internationellt
konventionsarbete visade att högst avsevärd tid förflyter mellan godkännande
av en konvention och dess ratifikation och ikraftträdande. Det
syntes därför angeläget att de nordiska länderna gav ett gott exempel
genom att själva snarast ratificera konventionen och att de med alla till
buds stående medel sökte väcka en internationell opinion som kunde bli
en pådrivande kraft för konventionens snabba ratifikation.

Utskottet instämde i förslagsställarnas uppfattning och på utskottets
förslag antog rådet en rekommendation (nr 17) till regeringarna att snarast
möjligt ratificera Haag-konventionen mot flygkaperi, att internationellt
verka för att andra stater snarast möjligt ratificerar konventionen
samt att stödja förslag som syftar till en snabbare procedur för
ratifikation av konventioner på luftfartens område.

I ett medlemsförslag av herr Cassel hade föreslagits, att rådet skulle
rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att gemensamt utreda
frågan om inrikesflyget samt att giva samarbetet på detta fält en
ändamålsenlig utformning. Förslagsställaren hänvisade till det skandinaviska
samarbetet på luftfartens område från upprättandet av SAS och
till att i de koncessioner som lämnats de tre moderbolagen angivits, att
respektive moderbolag skulle vara skyldiga att, i den omfattning myndigheterna
påfordrade, bedriva regelbunden inrikes luftfart. På grundval
av undersökningar i vart och ett av länderna borde enligt förslagsställaren
förslag kunna läggas fram till överenskommelse om inrikesflygets
framtida organisation och om de möjligheter som här erbjöd sig till ett
utbyggt nordiskt samarbete. Det var av vikt att härvidlag särskilt uppmärksamma
SAS:s ställning som ett gemensamt skandinaviskt företag
och som ett konkret och högst påtagligt uttryck för nordisk samarbetsvilja.

Utskottet, som behandlat frågan vid flera möten, bl. a. med deltagande
av trafikministrama, hade ej vid något av dessa tillfällen funnit
det lämpligt att föreslå nationella eller gemensamma undersökningar i
enlighet med förslaget. På förslag av utskottet beslöt rådet att ej företa
sig något i anledning av medlemsförslaget.

Vid behandlingen av luftfartsfrågor, bl. a. herr Cassels förslag och
meddelanden om rekommendation nr 25/1967 angående gemensam politik
beträffande charterflyg, har utskottet anordnat höringar med representanter
för SAS och Finnair. Vid utskottets möte den 12 november
1970 deltog generaldirektör Knut Hammarskjöld, IATA, och gav en
redogörelse för IATA:s verksamhet och dess synpunkter på aktuella

luftfartsspörsmål. Bl. a. berördes förhållandet mellan charter- och reguljära
flygningar, rabattsystem, ”overbooking”, flygplatsavgifter och
möjligheterna på längre sikt att få Norden erkänd som en ”united
area”.

5. Väg- och brofrågor

I ett medlemsförslag hade föreslagits att Nordiska rådet skulle rekommendera
regeringarna i Norge och Finland att snarast utreda möjligheterna
att bygga en mellanriksväg Virtaniemi—Nyrud.

I förslaget hänvisades till att en sådan väg, utöver att den skulle befrämja
Kirkenes-områdets förbindelser söderut, även skulle få betydelse
för det ekonomiska utnyttjandet av områden på båda sidor om riksgränsen
såväl beträffande skogsbruk som renskötsel. Den föreslagna
vägen skulle bli en viktig turistväg och samtidigt möjliggöra en ökad
lokaltrafik.

Utskottet instämde i denna uppfattning och påpekade bl. a. att den
föreslagna vägen skulle komma att gå genom ett område som efter avstängningen
av den gamla Petsamovägen har saknat vägförbindelse med
omvärlden. På utskottets förslag antog rådet en rekommendation
(nr 4) till regeringarna i Finland och Norge att snarast undersöka möjligheterna
att bygga en mellanriksväg mellan Virtaniemi och Tjasrebukten.

I ett medlemsförslag hade bl. a. herr Mellqvist hemställt att Nordiska
rådet skulle rekommendera regeringarna i Norge och Sverige att företa
en undersökning om den tunga trafikens problem över Svinesund
kunde lösas genom en fortsatt utbyggnad av Bohusbanan med anknytning
till det norska järnvägsnätet, medelst en järnvägsförbindelse över
Svinesund. Förslagsställarna hänvisade bl. a. till att den ökade trafiken
medförde att bron måste förstärkas och att den växande gemensamma
nordiska varumarknaden ställde krav på förbättrade kommunikationer
länderna emellan. Enligt deras uppfattning borde en överflyttning av
lastbilstrafik till järnväg stimuleras. En ytterligare förstärkning av bron
kunde övervägas, men den bästa lösningen kunde visa sig vara nybyggnad
av en kombinerad järnvägs- och lastbilsbro över Svinesund.

Utskottet hänvisade till att remissmaterialet utvisat att existerande
järnvägsförbindelse har tillräcklig kapacitet för att befordra den ökade
godsmängd som kunde förväntas inom en överskådlig framtid. Utskottet
fann därför att det ej var nödvändigt att företa en isolerad undersökning
av Svinesundstrafiken, utan att det var ändamålsenligt att frågan
togs upp som ett led i det framtida transportsamarbetet i anslutning
till arbetet med en nordisk transportöverenskommelse.

På förslag av utskottet beslöt rådet att ej företa sig något i anledning
av medlemsförslaget.

6. övrigt

Med anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr
33/1968 angående gemensam resebyrålagstiftning hade från isländskt
håll ställts en fråga till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och
Sverige om de var villiga att medverka till en ordning enligt vilken
Island kunde delta i Scandinavian National Travel Offices kontor i
New York på samma villkor som de övriga nordiska länderna. Frågan
besvarades av en dansk regeringsrepresentant, som upplyste att regeringarna
var eniga om att Island borde ges möjlighet att delta i turistsamarbetet
i New York. Man hade hemställt till Nordisk Turisttrafikkomité,
som principiellt uttalat sig positivt, att snarast träffa nödvändiga
avtal härom.

Med anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 2/1969 angående slopande av utgående passkontroll hade ställts en
fråga till Danmarks, Norges och Sveriges regeringar, om de fann det
i överensstämmelse med den nordiska passfriheten att kräva av en nordbo,
som reser ut från sitt hemland, att han skall legitimera sig med foto.
Frågan besvarades av en dansk regeringsrepresentant, som upplyste att
det på grund av senare tidens störningar i flygtrafiken genom bombhot
och flygkapningar visat sig nödvändigt att genomföra vissa säkerhetsföranstaltningar.
Därför hade man vid vissa flygplatser periodvis genomfört
identitetskontroll. Denna hade ingen förbindelse med passkontrollen
och ingen nordisk medborgare hade förhindrats att resa på grund
av bristande fotolegitimation. Kontrollen stod enligt regeringarnas uppfattning
ej i strid med avtalet om passfrihet.

Utskottet fann dock att säkerhetsföranstaltningar bör vara av sådan
art, att de såvitt möjligt inte ingriper i nordiska medborgares rätt att
fritt och utan försening resa inom det nordiska området. Vidare borde
det enligt utskottets uppfattning vara möjligt att på förhand t. ex. vid
utställande av biljetterna orientera passagerarna om att de i ett givet
fall skulle kunna legitimera sig.

Med anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 20/1969 angående beredskap vid katastrofer i inre farvatten hade
en fråga ställts till Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar,
om de var villiga att skärpa kontrollen av att reglerna om åtgärder mot
olj ef öroreningar efterlevs och även att överväga skärpta bestämmelser
på detta område, samt om regeringarna var villiga att inom ramen för
det nordiska samarbetet för bekämpning av oljeskador uppta frågan om
ersättning för dessa skador. Frågan besvarades av statsrådet Bengtsson,
som upplyste att regeringarna övervägde att ratificera ett avtal om tilllägg
till den internationella konventionen om skydd mot oljeskador,
som gick ut på att underlätta kontrollen av att bestämmelserna efterlevs.
På svensk sida övervägde man bl. a. att ge möjlighet att utfärda

förbud för ett fartygs avgång eller att kräva förebyggande åtgärder om
det kunde befaras att fartyget skulle förorsaka olj ef örorening, samt att
företa försök med att märka oljelaster. Beträffande ersättning för oljeskador
hänvisades till att arbetet på internationellt plan nått ganska
långt och att regeringarna ville avvakta det slutgiltiga resultatet härav
innan de sökte genomföra eventuell lagstiftning.

Med anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 26/1968 angående fritidsfiske tillfrågades Norges regering om den
fann, att det var någon principiell skillnad mellan likställdhet på detta
område och den likställdhet som åstadkommits på andra mer omfattande
områden som finansierades av ländernas egna skattebetalare. Norska
regeringen meddelade att den ansåg att det rörde sig om en mycket
blygsam avgift och att tillgång till fiske i Norge stod i särklass jämfört
med i de andra länderna. Regeringen fann ingen möjlighet att sänka den
avgift som uttogs av icke norrmän.

Trafikutskottet fann, att denna olika behandling stred mot den likställdhetsprincip
som slagit igenom på så många andra områden i det
nordiska samarbetet, men måste konstatera att det för närvarande ej
syntes möjligt att få rådets rekommendation genomförd. På förslag av
utskottet beslöt rådet att anse frågan för sin del slutbehandlad.

£. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete m. m.

Såsom närmare redovisas i berättelsen från Nordiska ministerkommittén
för ekonomiskt samarbete, vilken behandlades av ekonomiska
utskottet, har förutsättningarna för ett genomförande av traktaten om
ett utvidgat nordisk ekonomiskt samarbete (Nordek) undanryckts.

Såsom vidare anföres i nämnda berättelse söker det ekonomiska samarbetet
inom Norden andra former och berättelsen hänvisar till statsministrarnas
och presidiets enighet vid mötet i Köpenhamn den 2 november
1970 om att Nordiska ministerrådet, som förutsättes komma att
upprättas genom Helsingforsavtalets revision, bl. a. skall påläggas uppgiften
att överväga riktlinjerna för det fortsatta nordiska ekonomiska
samarbetet mot bakgrund av utvecklingen i de europeiska integrationssträvandena.

Spörsmålet om ministerrådets mandat på det ekonomiska området
blev den viktigaste frågan för utskottet under nittonde sessionen.

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om Nordiska ministerrådet
och det nordiska ekonomiska samarbetet, väckt av bl. a. Bertil Ohlin.

I medlemsförslaget hemställdes att Nordiska rådet måtte rekommendera
regeringarna att fastställa närmare arbetsuppgifter för Nordiska ministerrådet
på det ekonomiska området.

I ett annat medlemsförslag om Norden och EEC hemställdes att Nor 4

Riksdagen 1971. 2 sami.

diska rådet skulle rekommendera regeringarna i Danmark och Norge att
draga tillbaka ansökningarna om medlemskap i EC och att återupptaga
planerna på ett utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete (Nordek) till behandling
samt att utarbeta en plan för en gemensam nordisk förhandling
med EC rörande de nordiska ländernas intressen och placering utanför
denna samamnslutning.

Härjämte förelåg såsom ovan nämnts berättelsen från Nordiska ministerkommittén
för ekonomiskt samarbete samt meddelanden om rekommendationerna
nr 19/1970 och 20/1970 om Nordeks genomförande
respektive Islands deltagande i det utvidgade nordiska ekonomiska samarbetet.
Samtliga dessa saker behandlades av ekonomiska utskottet i ett
sammanhang.

Inom utskottet förelåg olika meningsriktningar om utformningen av
utskottets förslag till rekommendation om vad som borde ingå i ministerrådets
mandat på det ekonomiska området.

Utskottet enades om att ge uttryck för sin tillfredsställelse över att
avtalet om Helsingforsavtalets revision nu undertecknats, vilket bl. a.
medför att ett Nordiskt ministerråd upprättas med kompetens för hela
det nordiska samarbetsfältet. Det är förutsatt att ministerrådet skall
överväga riktlinjerna för det fortsatta nordiska samarbetet på det ekonomiska
området mot bakgrund av utvecklingen av de europeiska integrationssträvandena.
Då förhandlingarna med EC ännu inte förts så
långt att man kan förutse resultatet för vart och ett av de nordiska länderna
syntes det vanskligt att fastställa detaljerade uppgifter och tidsfrister
för ministerrådets arbete med de ekonomiska spörsmålen.

Utskottet uttalade att det lade stor vikt vid att det nordiska samarbetet
på det ekonomiska området fortsattes och utbyggdes vidare.
Utskottet önskade därför föreslå att Nordiska ministerrådet med utgångspunkt
från målsättningen om ett fortsatt och vidgat nordiskt ekonomiskt
samarbete får till uppgift att utarbeta konkreta förslag till samarbetets
utformning utifrån den marknadssituation som råder efter det
ministerrådet upprättats. Utskottet uttalade vidare att man lade vikt
vid att ministerrådet håller kontakt med det ekonomiska utskottet, särskilt
när förhandlingssituationen blivit klarare.

Utskottet ansåg sig inte kunna stödja medlemsförslaget om Norden
och EC.

Utskottet hemställde att rådet måtte rekommendera regeringarna i
de nordiska länderna att vid utformandet av arbetsuppgifterna för det
Nordiska ministerrådet på det ekonomiska området särskilt ge detta
följande uppgifter 1) att vara centralt nordiskt organ för samarbetet i
spörsmål av gemensamt nordiskt intresse i internationellt ekonomiskt
samarbete 2) att förbereda och leda arbetet med att fördjupa ekonomiskt
samarbete i Norden och utarbeta konkreta förslag beträffande
innehåll och utformning härav under hänsyn till de nordiska ländernas

skilda förhandlingsmål och resultat i förhållande till ett utvidgat ekonomiskt
samarbete i Europa 3) att avge en rapport om arbetet på detta
område till rådets nästa ordinarie session 4) att vara regeringarnas kontaktorgan
i ovannämnda spörsmål med Nordiska rådet och dess ekonomiska
utskott. Efter debatt antog rådet denna rekommendation (nr 13).
Rekommendationen antogs med 72 röster. Två medlemmar avstod från
att rösta.

På förslag av ekonomiska utskottet beslöt rådet att lägga berättelsen
från Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete till handlingarna
samt att betrakta rekommendationerna nr 19/1970 och 20/
1970 såsom för dess del slutbehandlade.

Det förslag till rekommendation som innefattades i medlemsförslaget
om Norden och EC förkastades av rådet med 71 nej-röster, 4 ja-röster
och 3 som avstod från att rösta. De svenska medlemmarna röstade nej
med undantag för herr Hermansson, som röstade för rekommendationen.

2. Harmonisering av bestämmelser om temporär införsel

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om förenklat tullförfarande
för uthyrningsmaskiner väckt av bl. a. herr Eric Carlsson. I förslaget
hemställdes att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna i
Danmark, Finland, Norge och Sverige att stadga fri in- och utförsel
mellan länderna av förhyrda maskiner för bl. a. skogsbruks- och jordbruksändamål
medelst ett system av tullpassersedlar.

Utskottet konstaterade att det klart framgick av remissyttrandena att
medlemsförslaget är uttryck för ett aktuellt behov inom skogsnäringen
att enklare än vad som för närvarande är fallet kunna förhyra maskiner
till skogsbruket över nationsgränserna. Å andra sidan hade stark kritik
riktats mot förslaget från tull- och handelspolitiskt ansvariga instanser.
Utskottet fann det ändamålsenligt att de nordiska länderna gemensamt
överser de ifrågavarande bestämmelserna om temporär tullfrihet och
tullrestitution med målsättningen att nå fram till en ordning som tilllåter
temoprär gränspassage av förhyrd produktionsutrustning med
minsta möjliga administrativ omgång och ekonomiska pålagor för vederbörande
uthyrare och förhyrare.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 6) till regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att gemensamt överse
gällande bestämmelser rörande temporär tullfrihet och tullrestitution
i syfte att förbättra och förenkla möjligheterna till förhyrning särskilt
i vad avser maskiner för skogs- och jordbruksändamål.

3. Standardiseringsfrågor

Vid sessionen förelåg ett tilläggsförslag, väckt av bl. a. herr Palm, om
verksamhetsområdet för Nordiska kommittén för samordning av elektriska
säkerhetsfrågor. I tilläggsförslaget hemställdes att Nordiska rådet

skulle rekommendera regeringarna att ta initiativ till en samordning av
ländernas installationsföreskrifter även på sådana områden som saknar
eller endast delvis har samband med kontrollbestämmelser rörande elmaterial,
men som likväl har betydelse för den nordiska samhandeln
med elmateriel. Utskottet konstaterade att tilläggsförslaget motsvarade
ett uttalat önskemål från Nordiska kommittén för samordning av elektriska
säkerhetsfrågor.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 7) till regeringarna
i de nordiska länderna att ta initiativ till en samordning av
ländernas installationsföreskrifter även på sådant områden, som saknar
eller endast delvis har samband med kontrollbestämmelser rörande elmateriel
men som likväl har betydelse för den nordiska samhandeln med
elmateriel.

I ett medlemsförslag om gemensamt införande av Sl-sy st ernet för
måttenheter i de nordiska länderna, väckt bl. a. av herrar Björkman och
Palm, hemställdes att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna
att i samarbete genomföra erforderlig ändring och komplettering av
gällande lagstiftning i syfte att vid en och samma tidpunkt införa måttenheter
enligt Sl-systemet i de nordiska länderna.

Utskottet konstaterade att medlemsförslaget rönt ett osedvanligt positivt
mottagande av ett helt övervägande antal remissinstanser. Vid
remissbehandlingen hade också framkommit en rad intressanta synpunkter
rörande möjligheterna till vidgat nordiskt samarbete i olika
spörsmål med anknytning till förslagets genomförande.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr
12) till regeringarna i de nordiska länderna 1) att i samarbete genomföra
erforderliga ändringar och kompletteringar av gällande lagstiftning
i syfte att vid en och samma tidpunkt under 1970-talets första hälft införa
måttenheter enligt Sl-systemet i de nordiska länderna, samt 2) att
i samband därmed även överväga förutsättningarna för vidgat nordiskt
samarbete i spörsmål som anknyter sig till Sl-systemets införande.

I ett regeringsförslag av Danmarks regering om ensartad bedömning
av internationella analysattester rörande fröer föreslogs, att de nordiska
länderna inbördes erkände av respektive länders statsfrökontrollanstalter
utförda internationella analyser, så att frövaror, som på grundval
av internationell analysattest uppfyller vederbörande nordiska lands
minimikrav, fritt kan införas. Utskottet fann, att i medlemsförslaget
ingick två spörsmål, dels huruvida internationell analysattest utfärdat
i annat nordiskt land utan vidare prövning kunde läggas till grund för
avgörande huruvida visst utsädesparti uppfyller i importlandet gällande
kvalitetsnormer, dels möjligheten att införa mer likartade kvalitetsnormer
i de nordiska länderna.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr
31) till regeringarna i de nordiska länderna, dels att genomföra sådana

ändringar av gällande besämmelser, att internationellt certifikat för utsäde
utställt i annat nordiskt land accepteras som underlag för klassificeringen
i importlandet, dels att etablera ett samarbete syftande till
att åstadkomma mera ensartade kvalitetskrav för utsäde.

4. övrigt

I ett medlemsförslag om åtgärder till skydd för laxbeståndet hemställdes,
att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna i de nordiska
länderna att gemensamt verka för att sådana enhetliga bestämmelser
skapas beträffande laxfisket på intematiotnellt vatten att laxbeståndet
tryggas för framtiden. Utskottet hänvisade till att det visat
sig möjligt att uppnå internationella överenskommelser om skyddsåtgärder
för laxfisket inom ramen för de internationella konventioner som
reglerar fisket i Atlanten. Utskottet fann att spörsmålet tills vidare syntes
ha fått en lösning, varför vidare åtgärder från Nordiska rådets sida
för närvarande ej torde vara påkallade. På förslag av utskottet beslöt
rådet att icke företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

I ett medlemsförslag om att övergå till gemensamt budgetår i de
nordiska länderna per kalenderår, väckt av bl. a. herr Björkman, hemställes
att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark och
Sverige att lägga om budgetåret att löpa per kalenderår. Utskottet konstaterade
att förslagsställarnas önskemål att nordiska och europeiska
aspekter måtte beaktas vid avgörandet av spörsmål om budgetårs förläggande
i tiden för svenskt vikommande kan förväntas bli tillgodosett
genom att budgetutredningen och grundlagberedningen i Sverige avser
att i sitt fortsatta arbete närmare överväga dessa omständigheter. För
Danmarks del hade framgått att den danska regeringen påbörjat en
undersökning av de rättsliga och praktiska möjligheterna att genomföra
en omläggning i enlighet med förslaget. Enligt utskottets uppfattning
hade därmed redan uppnåtts vad som kunde förväntas bli en följd av
medlemsförslaget, nämligen att spörsmålet blir föremål för prövning
av behöriga statsorgan, varför ytterligare åtgärder från Nordiska rådets
sida ej var påkallade. På förslag av utskottet beslöt rådet icke företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget.

Sedan utskottet tagit del av de finska och svenska regeringarnas svar
på en vid sessionen ställd fråga angående varudeklarationssamarbetet
(rek. nr 5/1970) anmälde utskottet för rådet att det önskade fortsätta
behandlingen av meddelandet efter sessionen med beaktande av vad
som under sessionen framkommit rörande varudeklarationssamarbetet.
Likaledes anmälde utskottet för rådet att det avsåg fortsätta behandlingen
av berättelsen från Nordiska kommittén för konsumentfrågor
(C 35/e).

Sedan utskottet under sessionen fått del av ett tilläggsmeddelande
från Finlands regering angående rekommendation nr 14/1968 om skat -

tevetenskapligt samarbete uttryckte utskottet sin tillfredsställelse med
att enighet nu förelåg mellan de av regeringarna utsedda experterna
angående utformningen och omfattningen av det forskningssamarbete
som förutsattes inledas på detta område. Utskottet uttryckte förhoppningen
att de nordiska finansministrarna på sitt instundande möte i
Köpenhamn måtte fatta slutligt beslut i enlighet med experternas förslag.
På förslag av utskottet beslöt rådet lägga meddelandet till handlingarna
och avvakta vidare meddelanden till nästa ordinarie session.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av presidiets rapport om
dess verksamhet sedan artonde sessionen och rapporten om nordiskt
samarbete under 1970, deltog vid årets session 47 olika talare. Av svenska
regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten statsminister Palme,
statsråden Bengtsson och Moberg. Av de valda medlemmarna gjordes
inlägg från svensk sida av herrar Antonsson, Bergman, Helén, Hermansson,
Holmberg, Mundebo och fru Nettelbrandt.

Från de övriga nordiska delegationerna gjordes på dansk sida inlägg
av statsminister Baunsgaard, 0konomi- og markedsminister Nyboe Andersen,
kulturminister Helveg Petersen och indenrigsminister Toft samt
av fem valda medlemmar. Från finlänsk sida gjordes inlägg av statsminister
Karjalainen, undervisningsminister Itälä och utrikesminister
Leskinen samt av nio valda medlemmar. Från isländsk sida gjordes inlägg
av statsminister Johann Hafstein och kultur- och ekonomiminister
Gylfi Gislason samt av två valda medlemmar. Norska deltagare i generaldebatten
var statsminister Borten, utrikesminister Stray och statsråd
Bondevik samt nio valda medlemmar.

De viktigaste frågorna i generaldebatten var de nordiska ländernas
förhållande till det ekonomiska samarbetet i Västeuropa, revideringen
av Helsingforsavtalet och den nordiska kulturtraktaten. I synnerhet
från dansk sida och med instämmande från norsk och svensk sida uttalades
besvikelse över att Nordek ej kommit att förverkligas. I finländska
inlägg vidhölls den tidigare ståndpunkten till Nordek. De flesta
talare kommenterade det läge som därigenom uppstått och de möjligheter
som erbjöds för nordiskt ekonomiskt samarbete, samt förhållandet
mellan detta och samarbetet inom EC.

Flera talare uderströk behovet av att de nordiska länderna håller
kontakt eller åtminstone håller varandra underrättade vid sina förhandlingar
med de europeiska egenskaperna. Det konstaterades att ett
stort antal arbetsområden ligger öppna för samnordiska initiativ, även
om de nordiska länderna i olika former deltar i en utvidgad europeisk

gemenskap. Detta gällde även det ekonomiska området, t. ex. i form av
utvidgat produktionssamarbete.

Rapporten från arbetsgruppen för ett nordiskt kulturavtal presenterades
av undervisningsminister Itälä. Flera talare uttalade sin stora
tillfredsställelse över avtalsförslaget som en stor framgång för nordiskt
samarbete och förhoppningen att ett kulturavtal skulle fördjupa den
nordiska kulturgemenskapen. Från vissa talare anfördes dock kritiska
synpunkter på utkastet, bl. a. att Nordiska rådet borde tilldelas en mer
central ställning i kulturavtalet än som föreslagits. I samband med
kulturfrågorna berördes även den finländska arbetskraftens anpassningsproblem
i Sverige.

Ett närmare trafiksamarbete skulle enligt flera talare främja näringslivets
integration och bidra till en effektivare transportapparat i Norden.
Hänvisning gjordes till NORDTRANS-utredningen och till det arbete
som bedrivits i Nordiska rådet för att stärka samarbetet på detta område
genom ingåendet av en nordisk transportöverenskommelse.

Miljövårdsfrågorna behandlades av flera talare som uttalade sina förväntningar
inför FN-konferensen om den mänskliga miljön i Stockholm
1972.

IV. Val m. m.

Till svenska medlemmar av rådets redaktions- och informationskommitté
omvaldes herrar Palm och Sundman.

Till revisorer för tidskriften Nordisk Kontakt omvaldes herr Björkman
och nyvaldes herr Eric Carlsson, varjämte till revisorssuppleant utsågs
herr Mellqvist. Till revisorer för Nordiska kulturfondens verksamhet
1971—1972 valdes stortingsrepresentant Erling Norvik jämte riksrevisor
Lars Breie.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Helsingfors å
tidpunkt som senare kommer att fastställas av presidiet.

Vid en ceremoni den 15 februari 1971 i Köpenhamns rådhus utdelades
Nordiska rådets litteraturpris för år 1970 till den danske författaren
Thorkild Hansen. Priserna i Nordiska rådets symboltävling utdelades
till arkitekten Christian Tarp Jensen, Danmark, första pris, grafikem
Asko Kekkonen, Finland, andra pris, och reklamtecknaren Pekka
Martin, Finland, tredje pris.

BILAGA

Rekommendationer antagna vid Nordiska rådets 19 :e session

13 — 18 februari 1971

Rek. nr 1

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
för ett ökat nordiskt samarbete inom forskning
och undervisning om östeuropa.

Rek. nr 2

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att i anslutning till behandlingen av rådets rekommendation
nr 26/1970 angående ökat stöd till nordiskt ungdomssamarbete
även överväga möjligheterna för ekonomiskt
stöd till nordiskt idrottsutbyte.

Rek. nr 3

Nordisk Råd anbefaler regeringerne at stille de forn0dne
ressourcer til rådighed til et udvidet trafiksikkerhedssamarbejde,
der omfatter alle relevante sider af et sådant arbejde,
og i belysning af forskningens nyeste resultater snarest at lade
foretage en vurdering og prioritering af arbejdet med at skabe
et mere sikkert trafikmiljö.

Rek. nr i

Nordisk Råd anbefaler regeringerne i Finland og Norge snarest
at underspge mulighederne för at bygge en mellemrigsvej
mellen Virtaniemi og Tjaerebukten.

Rek. nr 5

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att införa nordisk giltighet för recept utfärdade av
läkare, tandläkare och veterinärer i nära anslutning till det
förslag som framlagts av Nordisk reseptkomité i dess utredning
(NU 1969:18).

Rek. nr 6

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige att gemensamt överse gällande bestämmelser
rörande temporär tullfrihet och tullrestitution i
syfte att förbättra och förenkla möjligheterna till förhyrning
särskilt i vad avser maskiner för skogs- och jordbruksändamål.

i Köbenhavn

Koordinerande
land

Finland

Island

Norge

Finland

Rek. nr 7

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att ta initiativ till en samordning av ländernas installationsföreskrifter
även på sådana områden, som saknar
eller endast delvis har samband med kontrollbestämmelser
rörande elmateriel men som likväl har betydelse för den nordiska
samhandeln med elmateriel.

Rek. nr 8

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska regeringarna
att intensifiera samarbetet för narkotikabrottslighetens bekämpande
samt därvid eftersträva en likartad tillämpning av
narkotikalagarna och tillgodose behovet av åtgärder av social
natur i syfte att minska narkotikamissbruket.

Rek. nr 9

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
för att samordna utbildningen för bibliotek, arkiv och
informatik, särskilt beträffande fortbildningen och produktionen
av läromedel på dessa områden.

Rek. nr 10

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att undersöka förutsättningarna för en gemensam produktion
av läromedel för utbildningen av konservatorer,

2. att årligen ställa ett antal stipendier till förfogande för
konservatorselever och yrkesverksamma konservatorer för
studievistelse i de nordiska grannländerna samt

3. att framlägga förslag till en permanent samnordisk fortbildning
och specialutbildning av konservatorer.

Rek. nr 11

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att efter nödiga
utredningar utforma gemensamma principer för inlevereringen
till och förvaringen hos myndighet av samnordiska
organs handlingar samt att utfärda enhetliga regler för dylika
handlingars offentlighet.

Rek. nr 12

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna

1. att i samarbete genomföra erforderliga ändringar och
komplettering av gällande lagstiftning i syfte att vid en och
samma tidpunkt under 1970-talets första hälft införa måttenheter
enligt Sl-systemet i de nordiska länderna samt

2. att i samband därmed även överväga förutsättningarna
för vidgat nordiskt samarbete i spörsmål som anknyter till
Sl-systemets införande.

Koordine rande

land

Danmark

Norge

Danmark

Norge

Danmark

Rek. nr 13

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene i de nordiske
land, ved utformingen av arbeidsoppgavene for det nordiske
ministerråd på det 0konomiske område sserskilt å tillegge dette
f0lgende oppgaver:

å vaere sentralt nordisk organ for samarbeid i sp0rsmål av
felles nordisk interesse i internasjonalt 0konomisk samarbeid;

å forberede og lede arbeidet med å utdype 0konomisk samarbeid
i Norden og utarbeide konkrete förslag til innhold och
utforming herav under hensyn til de nordiske lands forskjellige
forhandlingsmål og stilling i forhold til et utvidet 0konomisk
samarbeid i Europa;

å avgi en rapport om arbeidet på dette område til rådets
neste ordinaere sesjon;

å vaere regjeringenes kontaktorgan i ovennevnte sp0rsmål
med Nordisk Råd og dets 0konomiske utvalg.

Rek. nr 14

Nordisk Råd anbefaler regeringerne:

1. snarest at oprette en permanent nordisk embedsmandskomité
for transportsp0rgsmål, der kan arbejde i tilslutning
til det kommende nordiske ministerråd og i 0vrigt indgå i den
organisation, der vil blive oprettet i en nordisk transportaftale,
og

2. at udarbejde förslag til en aftale mellem de nordiske
lande om samarbejde på transportområdet omfattende såvel
organisationen som indholdet af samarbejdet til forelseggelse
på Nordisk Råds 20. session.

Rek. nr 15

Nordisk Råd anbefaler,

1. at Danmarks regering foranlediger, at der så snart som
muligt traeffes endelig beslutning med angivelse af de n0dvendige
tidsfrister om anlaeg af storlufthavnen på Salthoim,
og

2. at Danmarks og Sveriges regeringer snarest derefter tilendebringer
forhandlingerne om bygning af den faste förbindelse
mellem K0benhavn og Malmö og indgår aftale om bygningen.

Rek. nr 16

Nordisk Råd anbefaler regeringerne

1. i fsellesskab snarest at udstede uvilkårligt förbud mod,
at civile overlydsfly flyver över land på en sådan måde, at lydknaldene
når jorden,

2. at virke for igangsaettelse af internationale unders0gelser
dels vedrprende virkningen af lydknald över hav og dels
vedrprende den mest hensigtsmaessige måde til regulering af
benyttelse af overlydsfly över hav og

Koordine rande

land

Sverige

Danmark

Sverige

3. at lade eksperter fra de nordiske lande deltage i ICAO’s
fortsatte udredningsarbejde vedrprende overlydsfly.

Rek. nr 17

Nordisk Råd anbefaler regeringerne

1. snarest muligt at ratificere Haag-konventionen mod kapring
af fly,

2. internationalt at virke for, at andre stater snarest muligt
ratificerer konventionen, samt

3. at stptte förslag, som tilsigter en hurtigere procedure for
ratifikation af konventioner på luftfartens område.

Rek. nr 18

Nordiska rådet rekommenderar regeringen i Sverige att i
samråd med Finlands regering vidtaga ytterligare åtgärder i
syfte att främja de finska invandrarnas anpassning till det
svenska samhället och den svenska arbetsmarknaden samt att
i ökad omfattning tillgodose de finska invandrarnas sociala
och kulturella behov på deras modersmål.

Rek. nr 19

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och
Sverige att i samråd verka för att den till Sverige inflyttade
finskspråkiga befolkningens kulturella och övriga kontakter
med hemlandet effektivt upprätthålles.

Rek. nr 20

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och
Sverige att vidtaga åtgärder för att möjliggöra en utbyggnad
av TV-samarbetet mellan länderna för att tillgodose den i Sverige
bosatta finskspråkiga och den i Finland bosatta svenskspråkiga
befolkningens intresse att tillgodogöra sig aktuella
och mångsidiga program på sitt modersmål.

Rek. nr 21

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,
Norge och Sverige att i samverkan bekämpa föroreningarna i
Kattegatt, Skagerack och öresund och därvid samordna nödiga
miljövårdande åtgärder.

Rek. nr 22

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att tillämpa enhetliga principer för lagstiftningen
och i sina strävanden i övrigt för att komma till rätta med
de problem i olika hänseenden, som engångsförpackningarna
medför.

Koordine rande

land

Danmark

Sverige

Finland

Sverige

Norge

Rek. nr 23

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att genomföra
det av arbetsgruppen för ett nordiskt kulturavtal avgivna förslaget
till avtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige om kulturellt samarbete (NU 1970: 20), dock sålunda
att i artikel 1 införs bestämmelse om att samarbete skall
äga rum även i form av gemensamma projekt,

att punkt a. i artikel 6 endast avser information om de nordiska
ländernas kulturliv,

att i artiklarna 8 och 15 införs bestämmelser om Nordiska
rådets medverkan i det nordiska kultursamarbetet.

Rek. nr 24

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
för ett ökat nordiskt samarbete på bildkonstens område,
bl. a. genom stipendiatutbyte, gemensamma seminarier och
en rationalisering och effektivisering av utställningssamarbetet,
samt att ställa medel till förfogande för detta samarbete.

Rek. nr 25

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda
förutsättningarna för ett ökat nordiskt samarbete på scenkonstens
område, särskilt i form av stipendiatutbyte och utväxling
av teaterföreställningar.

Rek. nr 26

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
för en organisatorisk utbyggnad av översättningsverksamheten
rörande nordisk skönlitteratur till nordiska
språk samt formerna för fianansieringen av denna verksamhet.

Rek. nr 27

Nordisk Råd henstiller til regeringerne at fortsaette og bevare
kontakten for at tilvejebringe en effektiv beskyttelse af
privatlivets fred på de områder, hvor denne ikke allerede er
vaernet försvarligt, således at der med vejledning i de foreliggende
udtalelser og sagkyndige betaenkninger snarest tilstraebes
gennemfprelse af så vidt muligt ensartede regler herom.
Rådet henstiller endvidere, at regeringerne er opmaerksomme
på de problemer der föreligger med hensyn til en snarlig beskyttelse
af individets rettigheder imod uretmaessig eller forvansket
anvendelse af dataregistrerede oplysninger.

Endvidere b0r det naermere underspges, om der kan fastsaettes
bestemmelser til regulering af radioens og fjernsynets
gengivelse af optaget materiale, således at det sikres, at anvendelsen
ikke kraenker de medvirkendes personlighed.

Koordine rande

land

Finland

Sverige

Island

Danmark

Rek. nr 28

Nordisk Råd anbefaler regeringerne at gennemf0re en regulering
af personalets stilling ved faellesnordiske institutioner
på grundlag af Nordisk Organisationskomités förslag (NU 1970:
15) således at der tages rimeligt hensyn til de fremkomne udtalelser
om forslaget og f0res förhandling med vedkommende
arbej dstagerorganisationer.

Rek. nr 29

Nordisk Råd anbefaler regeringerne i förbindelse med etableringen
af et Nordisk Ministerråd at udrede, hvorledes de faellesnordiske
institutioner på ensartet måde kan inordnes under
ministerrådet.

Rek. nr 30

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland,
Island och Norge at gennemfpre et tilfredsstillende lpngarantisjrstem
ved konkurs.

Rek. nr 31

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna dels att genomföra sådana ändringar av gällande bestämmelser
att internationellt certifikat för utsäde utställt i
annat nordiskt land accepteras som underlag för klassificeringen
i importlandet, dels att etablera ett samarbete syftande
till att åstadkomma mera likartade kvalitetskrav för utsäde.

Rek. nr 32

Nordisk Råd anbefaler regeringerne at foretage en udbygning
af det kriminologiske samarbejde i overensstemmelse med regeringsforslaget
(sak B 7/j: Tillägg) og indstillingen i sagen
fra Nordisk Samarbejdsråd for Kriminologi af den 30. juni
1970, samtidig med at forutsaetningerne for et effektivt udbytte
af samarbejdet b0r tilvejebringes i hvert af landene.

Rek. nr 33

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att tills vidare
för en femårsperiod ställa 10 stipendier och friresor i vart
land, i Island dock färre, till disposition för medarbetare vid
massmedia för studieresor på minst en månad i de andra nordiska
länderna.

Koordine rande

land

Norge

Finland

Norge

Danmark

Sverige

Norge

Innehåll

I. Organisation m. m. 3

II. Behandlade saker 5

A. Saker förberedda av juridiska utskottet 6

1. Organisationen av nordiskt samarbete 6

2. Civilrättsliga frågor 8

3. Arbetsrättsliga frågor 10

4. Privatlivets helgd 10

5. Kriminologiskt och straffrättsligt samarbete 11

6. Offentlighetsgrundsatsens tillämpning 12

7. Medborgarskapsfrågor 12

8. Marknadsföringslagstiftning 13

9. övrigt 13

B. Saker förberedda av kulturutskottet 14

1. Nordiskt kulturavtal 14

2. Samarbete om högre undervisning och forskning 15

3. Skol- och undervisningsfrågor 18

4. Radio-, televisions- och filmfrågor 19

5. Samarbete på litteraturens, teaterns och konstens övriga
områden 20

6. Informationsfrågor 21

7. övrigt 22

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet 23

1. Arbetsmarknadsfrågor 23

2. Hälso- och sjukvårdsfrågor 26

3. Miljövårdsfrågor 28

4. Ungdomsfrågor 31

D. Saker förberädda av trafikutskottet 31

1. Nordisk transportpolitik 31

2. Trafiksäkerhet 34

3. öresundsfrågoma 35

4. Luftfartsfrågor 36

5. Väg- och brofrågor 39

6. övrigt 40

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet 41

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete m .m. 41

2. Harmonisering av bestämmelser om temporär införsel 43

3. Standardiseringsfrågor 43

4. Övrigt 45

III. Generaldebatten 46

IV. Val m. m. 47

Bilaga. Rekommendationer antagna vid 19:e sessionen 48

KUNGL. BOKTR. STHLM 1971 7I0IS0