n , ■* i Red°g- 1977/78:2 (Framställning / redogörelse 1977/78:2)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

n , ■* i Red°g- 1977/78:2

Redogörelse

1977/78:2

Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för år 1977

1 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

Innehållsförteckning

Riksdagens revisorers skrivelse 3

Den statsfinansiella utvecklingen 5

Skatteuppbörden 48

Viktigare förvaltningsorganisatoriska förändringar m. m. under
år 1977 84

Revisorernas organisation och verksamhetsformer 93

Särskilda föredragningar och besök 95

Granskningsverksamheten 99

Resultatet av de till regeringen och till riksdagen under år 1976
avlåtna skrivelserna m. m 124

Bilagor

Till regeringen och till riksdagen under år 1977 avlåtna skrivelser 133

Sakregister till granskningsärendena åren 1976 och 1977 163

Till RIKSDAGEN

Enligt föreskrift i 14 § instruktionen för riksdagens revisorer får
revisorerna härmed avlämna redogörelse för sin verksamhet under år
1977. Redogörelsen har utformats efter i stort sett samma principer
som föregående år. Revisorerna har för avsikt att se över dessa principer
och deras praktiska tillämpning. Stockholm den 26 januari 1978.

FRITZ BÖRJESSON STURE PALM

PER-ERIC RINGABY NILS HJORTH

JAN-IVAN NILSSON HUGO BENGTSSON

GEORG ABERG GUDRUN SUNDSTRÖM

BERTIL JONASSON HAGAR NORMARK

ALLAN ÅKERLIND RALF LINDSTRÖM

/ Per Dahlberg

DEN STATSFINANSIELLA UTVECKLINGEN

Statsbudget och tilläggsbudgeter

I statsbudgeten för budgetåret 1976/77 har inkomsterna på driftbudgeten
tagits upp med 96 619,8 milj. kronor och utgifterna med
101 564,7 milj. kronor. Ett underskott av inkomster på 4 944,9 milj.
kronor har således beräknats komma att uppstå. Senare har på tillläggsbudget
sammanlagt 5 302,2 milj. kronor anvisats, vilket innebär
en ökning av det beräknade underskottet med detta belopp till 10 247,1
milj. kronor.

Under statsbudgetens kapitalbudget har investeringsanslag om sammanlagt
9 641,9 milj. kronor anvisats. Denna bruttoinvestering har
avsetts skola finansieras med avskrivningsmedel från statsbudgeten till
ett belopp av 1 325,5 milj. kronor, med avskrivningsmedel inom vederbörande
kapitalfond till ett belopp av 2 351,2 milj. kronor, med
övriga kapitalmedel till ett belopp av 203,4 milj. kronor och med
kapitaltillskott från riksgäldskontoret (investeringsbemyndiganden) till
ett belopp av 5 761,7 milj. kronor. Det sistnämnda beloppet motsvarar
efter avdrag av 24,0 milj. kronor, utgörande kapitalåterbetalning, de
på kapitalbudgeten upptagna utgifterna om 5 737,8 milj. kronor. På
tilläggsbudget har sedermera investeringsanslag om sammanlagt 1 424,0
milj. kronor anvisats. Om detta belopp minskas med summan av de på
tilläggsbudget till driftbudgeten befintliga posterna Avskrivning av
nya kapitalinvesteringar på 905,2 milj. kronor och Avskrivningar av
oreglerade kapitalmedelsförluster på 900,0 milj. kronor, erhålls det
belopp på 381,2 milj. kronor med vilket de på kapitalbudgeten upptagna
utgifterna minskat till 5 356,6 milj. kronor.

Den på grundval av drift- och kapitalbudgeterna upprättade totalbudgeten
omfattar inkomster om sammanlagt 99 197,5 milj. kronor
och utgifter om sammanlagt lil 180,2 milj. kronor, vilket innebär
ett beräknat underskott på 11 982,7 milj. kronor. Genom de till totalbudgeten
hänförliga anslag på totalt 4 921,0 milj. kronor som sedermera
anvisats på tilläggsbudget har underskottet ökat till 16 903,7 milj.
kronor.

Budgetutfall

Totalbudgeten

Utfallet av totalbudgeten redovisas i tabell 1 på närmast följande
sida. Som framgår av tabellen har de sammanlagda statsinkomsterna
under budgetåret 1976/77 uppgått till 104 360,4 milj. kronor och ut -

gifterna till 114 844,7 milj. kronor. Totalbudgeten har således utfallit
med ett underskott på 10 484,2 milj. kronor.

Tabell 1. Totalbudgeten 1976/77 (milj. kronor)

Inkomster	Budge- terade belopp	Redo- visade belopp	Utgifter	Budge- terade belopp	Redo- visade belopp
Skatter, av-
gifter, m. m.	91 056,7	96 260,6	Utgiftsanslag	114 801,1	114 738,8
Inkomster av
statens kapital-
fonder	5 563,1	5 714,3
Beräknad			Beräknad
övrig			övrig medels-
finansiering			förbrukning
Avskriv-			Minskning
ningar och			av anslags-
övriga kapi-			behåll-
talmedel			ningar	1 000,0	—
inom sta-			ökad dispo-
tens kapital-			sition av
fonder	2 554,7	2 373,0	rörliga
Övrig kapi-			krediter	300,0	105,9
talåterbetal-
ning	23,0	12,5
	99 197,5	104 360,4
Underskott	16 903,7	10 484,2
Summa	116 101,1	114 844,7		116 101,1	114 844,7

Det redovisade underskottet anger det belopp varmed statens utgifter
har bestritts genom upplåning på marknaden och motsvarar i
princip statsskuldens ökning. Av olika skäl, såsom förändringar i myndigheternas
kassahållning, eftersläpning i inleverans av vissa uppbördsmedel
m. m., avviker dock i regel den av riksgäldskontoret redovisade
förändringen av statsskulden från totalbudgetens saldo. Under budgetåret
1976/77 har statsskulden ökat med 13 580,5 milj. kronor, vilket
är 3 096,3 milj. kronor mer än totalbudgetens underskott. Statsskulden
uppgick därmed vid utgången av budgetåret 1976/77 till 82 340 milj.
kronor.

Sambandet mellan totalbudgetens underskott och utfallet av driftoch
kapitalbudgeterna framgår av följande sammanställning.

Kapitalbudgeten
Underskott på driftbudgeten
Ökning av rörliga krediter

Totalbudgetens underskott

- 5 647 milj. kronor

- 4 731 ”

- 106 ” ”

-10 484”

Uppgifter över statens tillgångar och skulder, vilka brukar införas
som poster i rikshuvudboken, föreligger inte för budgetåret 1976/77
vid tidpunkten för denna verksamhetsberättelses tryckning.

De redovisade inkomsterna på totalbudgeten, 104 360,4 milj. kronor,
överstiger de beräknade, 99 197,5 milj. kronor, med 5 162,9 milj. kronor,
vilket motsvarar en avvikelse på +5,2 procent. I redovisade belopp
under utgiftsanslag, 114 738,8 milj. kronor, ingår utgifter på
reservations- och investeringsanslag, varför förändring i anslagsbehållningar
inte redovisas som en särskild post på det sätt som görs i statsbudgeten.
För jämförelse med de redovisade beloppen under utgiftsanslag
bör därför till i statsbudget och tilläggsbudget upptagna belopp,
tillhopa 114 801,1 milj. kronor, läggas den beräknade minskningen av
anslagsbehållningar på 1 000,0 milj. kronor. En sådan jämförelse utvisar
att de redovisade utgifterna understiger de i statsbudget och
tilläggsbudget beräknade med 1 062,3 milj. kronor, vilket motsvarar en
avvikelse på —1,0 procent.

Dispositionen av rörliga krediter under budgetåret 1976/77 har ökat
med 105,9 milj. kronor mot en i statsbudgeten beräknad ökning av
300 milj. kronor.

Tabell 2 visar totalbudgetens utfall för budgetåren 1972/73—1976/77,
jämfört med de budgeterade eller skattade beloppen vid fyra tillfällen
i budgetcykeln. För de fem observerade budgetåren upptog såväl statsbudget
som budgetredovisning ett utgiftssaldo. För budgetåret 1972/73
underskattades utgiftssaldot i statsbudgeten, för de därpå följande
budgetåren överskattades det. Om jämförelse görs med de ursprungliga
beräkningarna, finner man att med undantag av budgetåret 1976/77
budgetproposition och budgetredovisning för respektive budgetår avviker
mycket starkt från varandra.

Tabell 2. Totalbudgeten för budgetåren 1972/73—1976/77 (milj. kronor)

Budgetar	Budgeterat i budgetpro-positionen	Budgeterat i komplette-ringsproposi-tionen	Statsbudget inkl. tilläggs-budgeter	Ny beräkning enl. följande års budget-proposition	Utfallet enl. bud-getredo-visningen
1972/73 Inkomster	55 831	56 107	56 397	54112	54 513
Utgifter	59 110	59 739	62 059	61 333	60 718
Saldo	-3 278	-3 632	-5 662	-7 221	-6 205
1973/74 Inkomster	60 513	61 437	61 437	62 777	61 489
Utgifter	66 247	67 104	71 471	71 150	70 881
Saldo	-5 733	-5 667	-10 034	-8 373	-9 393
1974/75 Inkomster	71 489	71 992	71 992	73 033	72 490
Utgifter	78 084	81 584	82 987	84 886	83 187
Saldo	-6 595	-9 592	-10 995	-11 853	-10 698
1975/76 Inkomster	81 317	84 984	84 874	88 819	93 934
Utgifter	93 224	95 431	99 340	99 790	97 658
Saldo	-11 907	-10 448	-14 446	-10971	-3 724
1976/77 Inkomster	98 226	99 197	99 197	101 874	104 360
Utgifter	110 214	lil 099	116 101	116 269	114 845
Saldo	-11 988	-11 902	-16 904	-14 395	-10 484

Driftbudgeten

Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1976/77 redovisas i tabell 3
på denna sida. Av tabellen framgår att de redovisade inkomsterna uppgår
till 101 974,9 milj. kronor och de redovisade utgifterna till 106 705,8
milj. kronor. Som redan nämnts har således driftbudgeten utfallit med
ett underskott på 4 730,9 milj. kronor. Om detta belopp ökas med ökningen
av reservationerna om sammanlagt 1 581,4 milj. kronor, erhålls
det underskott som har avförts på budgetutjämningsfonden, nämligen
6 312,3 milj. kronor.

Tabell 3. Driftbudgeten 1976/77 (milj. kronor)

Inkomster

Budge terade belopp -

Redo visade belopp -

Utgifter

Budge terade belopp -

Redo visade belopp -

Skatter, avgifter,
m. m. 91 056,7

Inkomster av
statens kapitalfonder
5 563,1

Egentliga

96 260,6 statsutgifter 98 635,3 98 227,9

Utgifter för
statens kapital5
714,3 fonder 8 231,6 8 477,9

Därav:

Riksgälds fonden

5 100,0 5 416,3

Avskrivning
av nya kapitalinvesteringar

Avskrivning
av oreglerade
kapitalme delsförluster

901,0 901,1

2 230,6 2 160,6

Säger för driftbudgetens
inkomster
96 619,8

Reservationer
från föregående
budgetår —

Säger för driftbudgetens
ut101
974,9 gifter 106 866,9

Reservationer
till följande
6105,9 budgetår —

Avräkning mot
statens budgetutjämningsfond

Avsättning
till budgetutjämningsfonden
av
kommunalskattemedel

Underskott
att avföras
på budgetutjämningsfonden -

106 705,8
7 687,3

1 950,0 5 900,0

-12 197,1 -12 212,3

Summa

96 619,8 108 080,8

Säger för avräkning
mot
statens budgetutjämningsfond
10 247,1

96 619,8

6 312,3
108 080,8

Vid ingången av budgetåret 1976/77 redovisades en skuld på budgetutjämningsfonden
av 8 417,8 milj. kronor. Av de på budgetutjämningsfonden
upptagna posterna utgjordes 15 750,0 milj. kronor av kommunalskattemedel
och 3 341,3 milj. kronor av medel som hade tillförts
fonden som överskott på automobilskattemedlens specialbudget. Summan
av särredovisade överskott på automobilskattemedlens specialbudget
och kommunalskattemedel uppgick således till 19 091,3 milj.
kronor, varför för driftbudgeten i övrigt redovisades en brist på budgetutjämningsfonden
på 27 509,1 milj. kronor.

I och med att underskottet på driftbudgeten för budgetåret 1976/77
om 6 312,3 milj. kronor avförts på fonden har skulden ökat till 14 730,1
milj. kronor. Fondens sammansättning har ändrats vid utgången av
budgetåret 1976/77 på så sätt att de på fonden särredovisade kommunalskattemedlen
har ökat till 21 650,0 milj. kronor och till automobilskattemedlens
specialbudget hänförliga överskottsmedel har ökat till
3 608,3 milj. kronor, varigenom den till budgeten i övrigt hänförliga
bristen har ökat till 39 988,4 milj. kronor.

Kapitalbudgeten

De sammanlagda kapitalinvesteringarna under budgetåret 1976/77
har uppgått till 11 094,5 milj. kronor. Dessa kapitalinvesteringar har
finansierats till ett belopp av 2 160,6 milj. kronor genom avskrivningsmedel
från statsbudgeten, till ett belopp av 2 053,4 milj. kronor genom
avskrivningsmedel inom statens kapitalfonder och till ett belopp av
319,6 milj. kronor genom övriga kapitalmedel inom fonderna. Återstående
belopp eller 6 560,9 milj. kronor har täckts genom kapitaltillskott
från riksgäldskontoret till respektive kapitalfonder, varvid de på
kapitalbudgeten uppförda investeringsbemyndigandena i motsvarande
mån har belastats.

För budgetåret 1976/77 har ett belopp av 5 571,6 milj. kronor redovisats
under den på kapitalbudgeten uppförda posten Lånemedel. Sambandet
mellan detta belopp och investeringsbemyndigandena belyses i
nedanstående tablå (milj. kronor).

	Stats-budget och tilläggs-budget	Utfall		Stats-budget och tilläggs-budget	Utfall
Lånemedel	5 356,6	5 571,6	Investeringsbe-
			myndiganden	6 280,5	6 560,9
Tillkommer:
Minskning
av outnyttjade			Avgår:
belopp av inves-			Kapitalåter-
teringsanslag	—	75,9	betalning	924,0	913,5
Summa	5 356,6	5 647,4		5 356,6	5 647,4

Om till det redovisade beloppet lånemedel läggs det belopp på 75,9
milj. kronor varmed outnyttjade belopp av investeringsanslag har minskat,
erhålls det belopp om 5 647,4 milj. kronor varmed den på riksgäldsfonden
redovisade skulden har ökat.

Av det redovisade beloppet för kapitalåterbetalning utgör 901,0
milj. kronor avskrivningsmedel som har överförts från driftbudgeten
till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Fördelningen av statens kapitalinvesteringar på olika ändamål kommer
att beröras i det följande i samband med redogörelsen för utvecklingen
av statsutgifterna under de olika departementens verksamhetsområden.
I detta sammanhang må endast påpekas att de genom investeringsanslag
finansierade kapitalinvesteringarna till väsentlig del avser
statlig utlåning. Detta är främst fallet för de under statens utlåningsfonder
och fonden för låneunderstöd redovisade investeringsanslagen,
vilka för budgetåret 1976/77 har belastats med 3 528,8 respektive 548,1
milj. kronor. De under de båda nämnda kapitalfonderna redovisade utgifterna
motsvarar därmed 37 procent av de sammantagna kapitalinvesteringarna.

Statens inkomster

Skatter

Av de på totalbudgeten redovisade statsinkomsterna om sammanlagt
104 360,4 milj. kronor utgörs 93 042,6 milj. kronor av skatter, vilket
motsvarar 89 procent av de sammantagna inkomsterna. Skatterna
fördelar sig med 46 336,1 milj. kronor på direkta skatter och med
46 706,6 milj. kronor på indirekta skatter. Intäkterna under de till skatt
på inkomst, förmögenhet och rörelse samt socialförsäkringsavgifter hänförliga
inkomsttitlarna har därvid räknats såsom direkta skatter, medan
intäkterna under de till automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift
samt tullar och acciser hänförliga inkomsttitlarna har räknats såsom indirekta
skatter.

I följande tablå har den procentuella fördelningen på direkta och
indirekta skatter under vissa senare år ställts samman.

1968/69

1970/71

1972/73

1973/74

1974/75

1975/76

1976/77

Direkta

skatter

46,4

47,2

40,2

40,9

45,7

50,3

49,8

Indirekta

skatter

53,6

52,8

59,8

59,1

54,3

49,7

50,2

De förskjutningar i relationerna mellan direkt och indirekt beskattning
som kan iakttas hänger samman med å ena sidan den statliga
inkomstskattens progressivitet och å andra sidan de successiva höjning -

ar som har företagits av mervärdeskatten. Den under 1970-talets tidigare
år markanta tendensen med successivt ökad andel indirekta skatter
bröts under budgetåret 1973/74. Anledningen därtill var den temporära
nedsättningen av mervärdeskatten under tiden den 1 april—den
15 september 1974. På grund av eftersläpande redovisning har effekterna
av denna skattesänkning kommit att mera påverka resultatet för
budgetåret 1974/75 än resultatet för budgetåret 1973/74. Trots fortsatta
årliga sänkningar av inkomstskatten har de direkta skatternas relativa
storlek ökat även under budgetåret 1975/76, vilket i huvudsak förklaras
av den statliga inkomstskattens progressivitet och de till följd av
1975 års avtalsuppgörelse kraftigt ökade lönerna under åren 1975 och
1976.

Skatt på inkomst och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter m. m.

Skatt på inkomst och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter m. m.
är den helt dominerande inkomsttiteln under skatt på inkomst, förmögenhet
och rörelse samt socialförsäkringsavgifter. De skatter som slutligt
skall redovisas på inkomstskattetiteln utgörs av statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt och sjömansskatt. De uträknade beloppen av
dessa skatter vid 1976 och 1977 års taxeringar framgår av följande
tablå (milj. kronor, där ej annat anges).

Taxeringsår Förändring

1976—1977

	1976	1977	Belopp	Procent
Statlig inkomstskatt	27 348	28 552	+ 1 204	4-4,4
Därav: A-längden	24 759	26 217	+ 1 458	+5,9
B- och C-Iängderna	2 589	2 335	- 254	-9,8
Förmögenhetsskatt Sjömansskatt1	647	662	+ 15	+2,3
312	331	+ 19	+ 6,1
Totalt	28 307	29 545	4-1 238	+4,4
1 Influtna belopp budgetåren	1975/76 och	1976/77.

Sorn framgår av tablån har det totala beloppet uträknade skatter
ökat med 1 238 milj. kronor, motsvarande 4,4 procent, från 1976 års
till 1977 års taxering. För skattskyldiga som är uppförda på A-längden,
d. v. s. fysiska personer m. fl., på vilka den helt övervägande delen av de
uträknade skatterna belöper, har den statliga skatten ökat med 5,9
procent. Samtidigt har fysiska personers m. fl. sammanräknade beskattningsbara
inkomster ökat med 17,5 procent.

För skattskyldiga som är upptagna på B- och C-längderna, d. v. s.
främst svenska aktiebolag, har de uppräknade skatterna minskat med 9,8
procent.

De på inkomstskattetiteln redovisade inkomsterna under budgetåret
1976/77 uppgår till 45 020 milj. kronor. Skillnaden mellan uträknade

belopp för de skatter som slutligt skall redovisas på titeln och den
faktiskt redovisade behållningen hänger samman med dels att det i det
förra fallet är fråga om kalenderår och i det senare fallet om budgetår,
dels att över titeln även andra skatter och avgifter, främst kommunal
inkomstskatt, redovisas, dels att betydande avvikelser regelmässigt förekommer
mellan den skatt som har slutligt debiterats för visst år och
den för samma år influtna preliminärskatten.

De i preliminärskatten ingående kommunalskattemedlen betalas ut
till kommunerna för varje kalenderår enligt kommunernas per den 1
januari framräknade fordran på statsverket. I kommunernas per den 1
januari 1976 framräknade fordran, som till halva sitt belopp har belastat
budgetåret 1976/77, ingår dels förskott grundade på 1975 års taxering
och de kommunala utdebiteringarna för år 1976, dels slutavräkningsmedel
motsvarande skillnaden mellan slutligt uträknad kommunal inkomstskatt
enligt 1975 års taxering och under kalenderåret 1974 utbetalade
förskott. På motsvarande sätt har kommunernas per den 1 januari
1977 framräknade fordran, som betalats ut under kalenderåret 1977,
med halva sitt belopp belastat budgetåret 1976/77.

Genom eftersläpningen i avräkningsförfarandet överstiger i regel
de av staten i källskatteuppbörden uppburna kommunalskattemedlen
de till kommunerna samtidigt utbetalade medlen. För att en utjämning
av de svängningar som kunde föranledas av den då tillämpade ordningen
för utbetalning av kommunalskattemedel skulle bli möjlig, inrättades
enligt beslut av 1952 års riksdag en fond för reglering av utbetalningarna
av kommunalskattemedel. Denna fond redovisas fr. o. m.
budgetåret 1955/56 på budgetutjämningsfonden, varigenom avsättningar
och återföringar inte längre direkt påverkar de redovisade inkomsterna
på inkomstskattetiteln. Som nämnts i det föregående uppgår de på
budgetutjämningsfonden särredovisade medlen vid utgången av budgetåret
1976/77 till 21 650,0 milj. kronor, vilket motsvarar vad staten
beräknas sedan 1955/56 ha uppburit av kommunerna tillkommande
skattemedel utöver vad som t. o. m. budgetåret 1976/77 faktiskt har betalats
ut till kommunerna.

Automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser

De redovisade inkomsterna under de största till automobilskattemedel,
allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser hänförliga inkomsttitlarna
under budgetåren 1974/75—1975/76 framgår av den på
s. 13 intagna tablån (milj. kronor).

Vägtrafikskatten infördes den 1 januari 1974 och ersatte därvid fordonsskatten
enligt 1922 års automobilskatteförordning. Vägtrafikskatt
utgår i form av fordonsskatt och kilometerskatt. Den 1 april 1977
höjdes fordonsskatten för personbilar och motorcyklar med ca 75 procent.

1974/75 1975/76 1976/77

Bensinskatt

Vägtrafikskatt

Allmän arbetsgivaravgift

Tullmedel

Mervärdeskatt

Särskilda varuskatter

Omsättningsskatt på motorfordon

Tobaksskatt

Skatt på sprit

Skatt på vin

Skatt på malt- och läskedrycker
Energiskatt

Särskild vägtrafikskatt
Skatt på annonser och reklam
Skatt på spel

1	753,9	1 890,1	1 991,7
1	930,8	2 001,2	2 577,1
5	360,0	6 647,3	6 997,2
1	250,2	1 059,0	1 170,1
14	680,6	18 200,2	21 258,9
	393,1	408,2	462,6
	744,6	827,8	860,1
2	062,1	2 168,2	2 328,0
2	885,8	3 190,2	3 449,3
	431,9	532,2	581,8
	676,6	865,2	938,6
1	944,4	3 070,5	3 528,1
	201,8	192,8	198,0
	120,5	145,1	174,1
	69,0	89,1	95,5

Allmän arbetsgivaravgift infördes den 1 januari 1969. Avgiften utgick
under åren 1969 och 1970 med 1 procent, under åren 1971 och
1972 med 2 procent och utgår fr. o. m. år 1973 med 4 procent av vad
arbetsgivare under respektive år har utgett som lön åt arbetstagare.
Inom det inre stödområdet är dock avgiftsuttaget sedan den 1 januari
1976 temporärt begränsat till 2 procent för samtliga arbetsgivare utom
staten. I fråga om rörelseidkare och jordbrukare utgår en s. k. egenavgift
med samma procenttal på den egna inkomsten, minskad med en
avgiftsfri del som för inkomståren 1975, 1976 och 1977 har uppgått till
respektive 10 000, 18 000 och 30 000 kronor.

Mervärdeskatten utgjorde fr. o. m. år 1971 15 procent av beskattningsvärdet.
Den var tillfälligt sänkt till 12 procent under tiden den 1
april—den 15 september 1974, varefter den åter höjdes till 15 procent.
Den i jämförelse med tidigare år mycket kraftiga ökningen av inkomsterna
från mervärdeskatten under budgetåret 1975/76 har delvis
sin grund i denna tillfälliga nedsättning i skattesatsen men hänger också
samman med konsumtionsutvecklingen och inflationen under budgetåret
1975/76. Den 1 juni 1977 höjdes mervärdeskatten till 17,1 procent.

Tobaksskatten på cigarretter höjdes den 11 maj 1975. En ny höjning
av skatten, denna gång på samtliga tobaksvaror, genomfördes den
14 mars 1977.

Den 11 maj 1975 höjdes också energiskatten på drivmedel och oljebränslen.
En höjning av energiskatten på elkraft trädde i kraft någon
månad senare, då en fast skatt på 2 öre per kWh ersatte den tidigare
skatten som utgått med 10 procent av kraftpriset. På grund av eftersläpningen
i redovisningen fick skattehöjningarna inte någon budgetmässig
effekt förrän under budgetåret 1975/76. Den 20 mars 1977
höjdes energiskatten på elkraft till 3 öre per kWh i fråga om annan
kraft än sådan som förbrukas för industriellt ändamål.

Skatterna på sprit, vin och malt- och läskedrycker höjdes dels den
11 maj 1975, dels den 1 maj 1977. Vid den förstnämnda höjningen utvidgades
malt- och läskedrycksbeskattningen till att omfatta även icke
kolsyrade drycker, s. k. stilldrinks. ökningarna i procent under budgetåren
1973/74—1976/77 för inkomsttitlarna skatt på sprit, skatt på vin
samt skatt på malt- och läskedrycker framgår av följande sammanställning.

Ökning i procent

1973/74— 1974/75— 1975/76—

1974/75 1975/76 1976/77

Skatt på sprit +28,6 +10,5 +8,1

Skatt på vin +21,2 +23,2 +9,3

Skatt på malt- och läskedrycker — 0,5 +27,7 +8,5

Uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster

Under rubriken uppbörd i statens verksamhet redovisas vissa till
statliga myndigheter och inrättningar inflytande inkomster, i huvudsak
motsvarande ersättningar eller avgifter för av vederbörande myndigheter
utförda tjänster eller uppdrag. Taxor och avgifter fastställs i
allt väsentligt av regeringen. Dessutom redovisas under uppbörd i
statens verksamhet vissa andra inkomster.

Under rubriken diverse inkomster redovisas bl. a. totalisator-, tipsoch
lotterimedel.

De under uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster influtna
medlen under budgetåren 1974/75—1976/77 redovisas i följande
tablå (milj. kronor).

1974/75 1975/76 1976/77

Uppbörd i statens verksamhet 1 403,6 2 161,8 2 177,6

Diverse inkomster 836,7 928,7 1 040,4

Inkomster av statens kapitalfonder

I statsbudgeten under inkomster av statens kapitalfonder upptagna
och i budgetredovisningen redovisade belopp för budgetåret 1976/77
belyses i följande sammanställning (milj. kronor).

	Stats-	Budget-	Brist (—)
	budget	redo- visning	resp. mer- inkomst (+)
Statens affärsverksfonder Därav:	1 046,0	1 102,7	+ 56,7
Postverket	21,5	21,2	- 0,3
Televerket	125,0	125,0	—
Statens järnvägar	0,0	3,6	+ 3,6
Luftfartsverket	25,0	42,2	+ 17,2
Förenade fabriksverken	29,0	25,4	- 3,6
Statens vattenfallsverk	800,0	830,1	+ 30,1
Domänverket	45,5	55,3	+ 9,8
Riksbanksfonden	450.0	550,0	+ 100,0
Statens allmänna fastighetsfond	544,2	507,6	- 36,6
Försvarets fastighetsfond	138,3	129,3	- 9,1
Statens utlåningsfonder	2 847,5	2 850,2	+ 2,7
Fonden för låneunderstöd	136,0	189,4	+ 53,4
Fonden för statens aktier	107,0	81,8	- 25,2
Fonden för beredskapslagring	96,0	102,0	+ 6,0
Statens pensionsfonder	102,3	103,1	+ 0,8
Diverse kapitalfonder	95,8	98,1	+ 2,3
Summa	5 563,1	5 714,3	+ 151,2

Det kan påpekas att uppgifter om affärsverkens driftstater jämte
vissa därtill knutna kommentarer är intagna på s. 26—45.

Statens utgifter

Utgifter inom de olika departementens verksamhetsområden m. m.

De belopp på drift- och kapitalbudgeterna för budgetåret 1976/77,
vilka tagits upp i statsbudget och tilläggsbudget (budgeterade belopp)
och redovisats i budgetredovisningen, har ställts samman i tabell 4
nedan och därvid fördelats på de olika departementens verksamhetsområden
m. m. Tabellen liksom de efterföljande kommentarerna till utgifterna
inom de olika verksamhetsområdena grundar sig på den departementsindelning
som gällde vid ingången av budgetåret 1976/77.
Det bör noteras att finansdepartementet den 25 november 1976 delades
upp i ett ekonomidepartement och ett budgetdepartement. Uppgifterna
avseende finansdepartementets verksamhetsområde omfattar således
efter detta datum såväl de till ekonomidepartementet som de till
budgetdepartementet hänförliga utgifterna.

De inom justitiedepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1976/77 överstiger de för budgetåret 1975/76
redovisade med 214 milj. kronor. Av denna ökning hänför sig 190 milj.
kronor till polisväsendet. Den del av utgiftsstegringen som hänför sig
till sistnämnt belopp beror, i likhet med närmast föregående budgetår,
i viss utsträckning på tillkomsten av nya polistjänster.

Utgifterna under utrikesdepartementets verksamhetsområde har ökat

Tabell 4. Utgifter på drift- och kapitalbudgeterna budgetåret 1976/77 (milj. kronor)

Verksamhetsområde	Budgeterade belopp		Redovisade belopp
	Drift-	Kapital-	Summa	Drift-	Kapital-	Summa
	budgeten	budgeten		budgeten	budgeten
Kungl, hov- och slottsstaterna	14,4		14,4	15,1		15,1
Justitiedepartementet	4 034,5	88,5	4 123,0	4 171,4	106,2	4 277,6
Utrikesdepartementet	3 485,8	2,2	3 488,0	3 294,6	12,3	3 306,9
Försvarsdepartementet	10 355,6	396,3	10 751,9	10 691,9	386,8	11 078,7
Socialdepartementet	31 138,2	56,3	31 194,5	32 310,5	71,9	32 382,4
Kommunikationsdepartementet	5 014,8	1 925,4	6 940,2	4 781,9	1 922,9	6 704,8
Finansdepartementet	7 154,9	535,5	7 690,4	6 823,1	416,5	7 239,6
Utbildningsdepartementet	14 257,6	892,2	15 149,8	15 048,0	877,6	15 925,6
Jordbruksdepartementet	4 432,6	171,7	4 604,3	4 808,6	139,2	4 947,8
Handelsdepartementet	350,0	132,0	482,0	366,5	181,0	547,5
Arbetsmarknadsdepartementet	7 217,1	680,0	7 897,1	7 171,0	463,7	7 634,7
Bostadsdepartementet	4 933,0	1 855,0	6 788,0	4 506,9	2 685,4	7 192,3
Industridepartementet	3 098,5	4 309,9	7 408,4	2 431,5	3 794,6	6 226,1
Kommundepartementet	1 485,5	21,0	1 506,5	1 558,5	36,1	1 594,6
Oförutsedda utgifter	1 500,0	—	1 500,0	90,4	—	90,4
Riksdagen och dess verk m.m.	162,7	—	162,7	158,2	—	158,2
Riksgäldsfonden	5 100,0	—	5 100,0	5 416,3	—	5 416,3
Summa	103 735,3	11 065,9	114 801,1	103 644,2	11 094,5	114 738,8

med 660 milj. kronor från budgetåret 1975/76 till budgetåret 1976/77.
Utgifterna för internationellt utvecklingssamarbete uppgår under budgetåret
1976/77 till 2 903 milj. kronor, vilket motsvarar 83 procent av
de under utrikesdepartementets verksamhetsområde redovisade totalutgifterna.

Försvarsutgifternas storlek under budgetåret 1976/77 regleras genom
1972 års försvarsbeslut. Utgifterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
har ökat med 589 milj. kronor mellan budgetåren
1975/76 och 1976/77.

Utgifterna inom socialdepartementets verksamhetsområde skiljer sig
från utgifterna inom övriga departementsområden såtillvida som de
till övervägande del avser inkomstöverföringar till hushållen. Under de
tre största anslagen härvidlag, nämligen Folkpensioner, Allmänna barnbidrag
och Bidrag till sjukförsäkringen, redovisas under budgetåret
1976/77 utgifter om sammanlagt 24 510 milj. kronor, motsvarande 76
procent av de under socialdepartementets verksamhetsområde redovisade
utgifterna. I jämförelse med motsvarande utgifter budgetåret 1975/76
har utgifterna under de nämnda anslagen ökat med 3 445 milj. kronor,
vilket utgör den dominerande delen av den för departementsområdet
totalt redovisade utgiftsökningen om 4 561 milj. kronor. Utgifterna
för folkpensioner har ökat med 3 478 milj. kronor, ökningen har flera
orsaker, av vilka de viktigaste är basbeloppets fortskridande höjning,
de s. k. pensionstillskottens höjda andel av basbeloppet och en ökning
av antalet pensionärer från år till år. Utgifterna för allmänna barnbidrag

har under budgetåret 1976/77 ökat med 135 milj. kronor. Bidrag till
sjukförsäkringen har minskat med 167 milj. kronor.

De redovisade utgifterna för kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
har ökat från budgetåret 1975/76 till budgetåret 1976/
77 med 495 milj. kronor.

De för finansdepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
är 875 milj. kronor högre under budgetåret 1976/77 än under
närmast föregående budgetår. Bidrag och ersättningar till kommunerna
ökade med 1 033 milj. kronor. Totalt uppgår därmed dessa bidrag och
ersättningar till 5 251 milj. kronor under budgetåret 1976/77, motsvarande
73 procent av de på totalbudgeten redovisade utgifterna för
finansdepartementets verksamhetsområde.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde redovisas för
budgetåret 1976/77 de — näst utgifterna inom socialdepartementets
verksamhetsområde — största sammanlagda statsutgifterna. Av utgifterna
belöper sig 9 446 milj. kronor, motsvarande 59 procent av de
sammanlagda utgifterna inom verksamhetsområdet, på skolväsendet.
Jämfört med budgetåret 1975/76 innebär detta en ökning med 1 467
milj. kronor. De redovisade utgifterna för högre utbildning och forskning
har uppgått till 2 474 milj. kronor under budgetåret 1976/77, motsvarande
en ökning från närmast föregående budgetår med 285 milj.
kronor. Utgifter för studiesociala ändamål har uppgått till 1 418 milj.
kronor, av vilket belopp 705 milj. kronor utgörs av studiemedel anvisade
på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder.

Utgifterna inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde har
under budgetåret 1976/77 uppgått till 4 948 milj. kronor, vilket är 89
milj. kronor mindre än under budgetåret 1975/76. Den största utgiftsminskningen
hänför sig till jordbruksregleringen, vars kostnader har
minskat från 3 556 milj. kronor budgetåret 1975/76 till 3 351 milj.
kronor budgetåret 1976/77. Detta innebär en minskning med 6 procent.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde har de redovisade
utgifterna ökat från 420 milj. kronor budgetåret 1975/76 till 548 milj.
kronor budgetåret 1976/77.

Utgifterna inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
har under budgetåret 1976/77 uppgått till 7 635 milj. kronor, vilket är
2 205 milj. kronor mer än under budgetåret 1975/76. Av ökningen
hänför sig 1 746 milj. kronor till delområdet arbetsmarknad.

Utgifterna inom bostadsdepartementets verksamhetsområde har under
budgetåret 1976/77 uppgått till 7 192 milj. kronor, vilket är 1 327 milj.
kronor mer än under budgetåret 1975/76. De största anslagen avser
bostadstillägg, räntebidrag och lån till bostadsbyggande. De på dessa
tre anslag redovisade utgifterna under budgetåret 1976/77 uppgår till
respektive 1 473, 2 255 och 2 565 milj. kronor, vilket sammanlagt motsvarar
88 procent av de totala utgifterna inom verksamhetsområdet.

2 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

De inom industridepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1976/77 på sammanlagt 6 226 milj. kronor utgörs
till ett belopp av 3 795 milj. kronor av investeringsutgifter. Den
största kapitalinvesteringen, 2190 milj. kronor, avser kraftstationer
m. m.

Av de under kommundepartementets verksamhetsområde redovisade
utgifterna för budgetåret 1976/77 hänför sig 1 562 milj. kronor till utgifter
för länsstyrelserna, vilket motsvarar 98 procent av de för verksamhetsområdet
på totalbudgeten redovisade utgifterna.

Utgifter efter anslagsform

Av de för budgetåret 1976/77 anvisade medlen på driftbudgeten om
sammanlagt 106 867 milj. kronor utgörs 18 674 milj. kronor av reservationsanslag
och 88 193 milj. kronor av förslagsanslag och obetecknade
anslag. De på reservationsanslag redovisade utgifterna uppgår till 17 068
milj. kronor. Den vid budgetårets början föreliggande anslagsbehållningen
av reservationer om 6 106 milj. kronor har härigenom ökat till
7 687 milj. kronor.

För budgetåret 1976/77 har investeringsanslag till ett sammanlagt
belopp av 11 066 milj. kronor anvisats på kapitalbudgeten. Den redovisade
nettoutgiften uppgår till 11 095 milj. kronor. Det vid budgetårets
början föreliggande beloppet av outnyttjade investeringsanslag om 2 697
milj. kronor har härigenom (efter avdrag av besparingar reglerade över
titeln lånemedel om 47 milj. kronor) minskat med 28 milj. kronor till
2 622 milj. kronor.

Beloppen utestående reservationer respektive outnyttjade investeringsanslag
vid utgången av budgetåret 1976/77 redovisas, med fördelning på
departement m. m., i följande tablå (milj. kronor).

	Utestående reservationer	Outnyttjade belopp inves-teringsanslag
Egentliga statsutgifter	Avskrivning av nya kapi-talinvesteringar
J usti tiedepartementet	59,3	35,4	79,8
Utrikesdepartementet	1 819,3	4,1	4,7
Försvarsdepartementet	0,4	40,1	58,4
Socialdepartementet	123,0	29,9	26,9
Kommunikationsdepartementet	1 661,1	—	182,2
Finansdepartementet	29,3	61,2	263,4
Utbildningsdepartementet	197,2	67,9	128,2
Jordbruksdepartementet	348,8	19,2	78,2
Handelsdepartementet	10,4	49,1	109,2
Arbetsmarknadsdepartementet	1 440,0	—	276,5
Bostadsdepartementet	584,2	22,0	659,3
Industridepartementet	1 073,1	0,3	749,8
Kommundepartementet	5,3	2,0	4,9
Riksdagen och dess verk	4,5	—	—
Summa	7 356,0	331,3	2 621,6

De största beloppen för utestående reservationer och outnyttjade
investeringsmedel redovisas inom kommunikations-, utrikes-, industri-,
arbetsmarknads- och bostadsdepartementens verksamhetsområden i
nämnd ordning. De största posterna av denna art inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde avser anslagen Drift av statliga
vägar med 777 milj. kronor, Byggande av statliga vägar med 616
milj. kronor och Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator
med 228 milj. kronor. Dessa anslag avräknas med hela sina belopp mot
automobilskattemedlen. För utrikesdepartementets verksamhetsområde
redovisas de största reservationerna under anslagen Bilateralt utvecklingssamarbete
med 783 milj. kronor och Bidrag till internationella biståndsprogram
med 1 027 milj. kronor. De största posterna inom industridepartementets
verksamhetsområde redovisas under anslagen Täckande
av förluster vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med 409
milj. kronor och Energibesparande åtgärder inom näringslivet med 279
milj. kronor.

Den största posten inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
avser sysselsättningsskapande åtgärder med 1 257 milj. kronor.
Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde har Lånefonden för
bostadsbyggande ett outnyttjat investeringsbelopp på 373 milj. kronor.

Härutöver må nämnas att en reservation av 240 milj. kronor redovisas
på det till jordbruksdepartementets verksamhetsområde hörande
anslaget Stöd till avfallsbehandling m. m. Reservationerna under anslagen
till miljövård uppgår totalt till 274 milj. kronor.

Under förslagsanslag och obetecknade anslag redovisas för budgetåret
1976/77 merutgifter till ett sammanlagt belopp av 5 721 milj. kronor
och besparingar till ett sammanlagt belopp av 4 899 milj. kronor.
Som merutgift reglerad över specialbudget redovisas ett belopp av 598
milj. kronor. Detta belopp kan lämpligen dras ifrån besparingarna. Besparingarna
skulle härigenom begränsas till 4 301 milj. kronor. Under
budgetåret 1975/76 uppgick motsvarande merutgifter och besparingar
till 7 367 respektive 6 780 milj. kronor.

Eftersom utgifterna under obetecknade anslag, vilka till övervägande
del utgörs av statliga bidrag till olika ändamål, i regel uppgår till hela
de anvisade beloppen, faller inte endast merutgifter utan även besparingar
i allt väsentligt på förslagsanslagen.

Fördelningen av besparingar och merutgifter budgetåret 1976/77
under de olika departementens huvudtitlar m. m. framgår av den på s. 20
intagna tablån (milj. kronor).

Besparing eller merutgift redovisas för snart sagt alla förslagsanslag.
Det får också anses vara naturligt för dessa anslag att faktiskt redovisade
utgifter avviker från de i statsbudget och tilläggsbudget beräknade
beloppen.

Som framgår av tablån har merutgifterna överstigit besparingarna

Departement m. m.	Merutgift	Besparing
Justitiedepartementet	167	18
Utrikesdepartementet	22	5
Försvarsdepartementet	1 741	1 406
Socialdepartementet	1 113	88
Kommunikationsdepartementet	75	341
Finansdepartementet	113	4511
Utbildningsdepartementet	871	38
Jordbruksdepartementet	418	121
Handelsdepartementet	19	5
Arbetsmarknadsdepartementet	748	435
Bostadsdepartementet	6	373
Industridepartementet	6	10
Kommundepartementet	77	2
Oförutsedda utgifter	—	1 410
Riksgäldsfonden	316	—
Övrigt	28	15
Summa	5 721	4 301

1 Merutgift (netto) som regleras över specialbudget har dragits ifrån besparingen.

under budgetåret 1976/77 med 1 420 milj. kronor, medan för budgetåret
1975/76 enligt ovan lämnade uppgifter merutgifterna översteg
besparingarna med 587 milj. kronor.

Vissa förslagsanslag för vilka mera betydande merutgifter redovisas
(milj. kronor) har ställts samman i tablån på s. 21.

Automobilskattemedlens specialbudget

Automobilskattemedlens specialbudget utgör numera den enda inom
statsbudgeten kvarstående specialstaten av någon betydelse. Redovisningsformen
gör det möjligt att följa i vad mån vissa statsinkomster
som direkt härleds ur motorfordonstrafiken, främst bensinskatt och
vägtrafikskatt, kommer till användning för väg- och vägtrafikväsendet
eller för detta närstående ändamål. De på specialbudgeten uppkommande
skillnaderna mellan inkomster och utgifter salderas år från år.
Slutbeloppet visar alltså inte årsresultatet utan det slutliga saldot efter
hela den tid under vilken systemet har varit i tillämpning.

Inkomster och utgifter som hänför sig till automobilskattemedlens
specialbudget redovisas såväl i statsbudgeten som i budgetredovisningen
blandade med övriga poster. Någon särredovisning av medlen förekommer
alltså inte. I syfte att göra en samlad överblick över dessa
medel möjlig har riksdagens revisorer sedan flera år tillbaka tagit in
en sammanställning av automobilskattemedlens specialbudget för det
senast förflutna budgetåret i sin berättelse.

Inkomster och utgifter på automobilskattemedlens specialbudget under
budgetåret 1976/77 framgår av sammanställningen på s. 22 och 23.

Anslag		Anvisat belopp	Mer- utgift
11 D	2 Allmänna domstolarna	459,7	28,8
11 F	7 Kriminalvårdsenheter med särskild budget	0,0	45,2
IV B	1 Ledning och förbandsverksamhet (armé-
	förband)	2 275,8	593,4
IV C	1 Ledning och förbandsverksamhet (marin-
	förband)	765,5	172,6
IV C	2 Materielanskaffning (marinförband)	351,0	83,4
IV D	1 Ledning och förbandsverksamhet (flygvapen-
	förband)	1 238,0	296,7
IV D	2 Materielanskaffning (flygvapenförband)	1 252,0	174,0
IV D	4 Forskning och utveckling (flygvapenförband)	473,3	86,7
IV F	4 Försvarets materielverk	332,8	54,5
V B	4 Folkpensioner	18 575,0	119,9
V B	6 Bidrag till sjukförsäkringen	2 210,0	372,7
V C	4 Ersättning för bidragsförskott	335,0	34,6
V D	1 Bidrag till social hemhjälp och färdtjänst	475,0	269,2
V G	1 Karolinska sjukhuset: Driftkostnader	570,2	51,2
V G	6 Bidrag till kommunala undervisningssjukhus	300,0	58,9
VI E	2 Ersättning till postverket för befordran av
	tjänsteförsändelser	274,7	52,8
VII D	2 Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m	. 2 870,0	53,0
VI1ID	8 Bidrag till driften av grundskolor	6 334,4	360,4
VIIID	16 Bidrag till driften av gymnasieskolor	1 875,0	137,1
VI1ID	32 Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet
	m. m.	192,6	48,1
VIII G	5 Bidrag till kommunala skolor för vuxna	177,0	104,6
IX C	3 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
	område	2 866,0	260,6
IX H	11 Bidrag till kommunala avloppsreningsverk	140,0	64,3
XI B	4 Stöd till lageruppbyggnad	300,0	654,5
XI D	2 Åtgärder för flyktingar	32,3	69,7
XIV B	1 Länsstyrelserna	952,7	44,7
XIV B	2 Lokala skattemyndigheterna	276,8	17,3

Ingående balans 1976-07-01

Tillgångar:

Reservationer 1 493 312 700: 08

Fordran på budgetutjämningsfonden 3 341 264 988: 51

Inkomster:
A. I. 2. a) Bensinskatt	1 991 688 798: 48
2. b) Vägtrafikskatt	2 577 083 943:04
A. II. 13.	Inkomster vid statens
	vägverk	688 461:62
14.	Inkomster vid statens
	trafiksäkerhetsverk	39 116 097:67

Utgifter:
II.	JUSTITIEDEPARTEMENTET
B.	Polisväsendet
1	Rikspolisstyrelsen Polisverket:	7 830 000:—
2	Inköp av motorfordon m. m.	17 079 000: —
3	Underhåll och drift av
	motorfordon m. m.	49 788 000: —
	Lokala polisorganisationen:
6	Förvaltningskostnader	466 556 000: —
7	Utrustning	3 700 000: —
VI.	KOMMUNIKATIONS- DEPARTEMENTET
A.	Kommunikationsdepartementet m. m.
2	Kommittéer m. m.
B.	Vägväsendet
1	Statens vägverk: Ämbetsverks-
	uppgifter	6 708 068: 08
2	Drift av statliga vägar	1 457 198 572: 57
3	Byggande av statliga vägar	731 315 959: 66
	Äldre anslag 1975/76	136 897 027: —
4	Bidrag till drift av kommunala
	vägar och gator	235 650 000: —
5	Bidrag till byggande av kommu-
	nala vägar och gator	316 544 662:05
6	Bidrag till drift av enskilda
	vägar m. m.	109 400 964: 06
7	Bidrag till byggande av
	enskilda vägar	27 329 014: 81
8	Tjänster till utomstående	13 200 000: —
C.	Trafiksäkerhet Statens trafiksäkerhetsverk:
1	Förvaltningskostnader	22 697 109: 09
2	Uppdragsverksamhet	35 378 338: 76
4	Bidrag till trafiksäkerhets-främjande åtgärder vid järn-
	vägskorsningar	8 439 928:—
5	Bidrag till nationalföreningen
	för trafiksäkerhetens främjande	3 250 000: —
E.	Institut m. m.
1	T ransportnämnden	1 936 873: 50
9	Bidrag till statens väg- och
	trafikinstitut	10 887 000: —

4 834 577 688: 59

4 608 577 300: 81
9 443 154 989: 40

544 953 000: —

4 081 030: 82

3 034 244 268: 23

69 765 375: 85

10 Statens väg- och trafikinstitut

17 Transportforskningsdelegationen

18 Bussbidragsnämnden

19 Statligt stöd till icke lönsam
busstrafik

Äldre anslag 1975/76

F. Diverse

2 Ersättning till postverket för
befordran av tjänsteförsändelser

VIII. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET E.

Högre utbildning och forskning
Universitet m. m.

3 Tekniska fakulteterna m. m.:
Avlöningar till lärarpersonal
5 Teknisk samt viss medicinsk och
matematisk-naturvetenskaplig
utbildning och forskning m. m.
i Göteborg och Linköping

IX. JORDBRUKSDEPARTEMENTET

B. Jordbrukets rationalisering m. m.

14 Restitution av bensinskatt till
trädgårdsnäringen
Äldre anslag 1975/76
16 Kompensation för bensinskatt
till rennäringen

D. Skogsbruk

4 Vägbyggnader på skogar i
enskild ägo

E. Fiske

7 Restitution av bensinskatt
till fiskerinäringen

I. Miljövård
2 Stöd till idrotten:
Anläggningsstöd m. m.

XI. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET B.

Arbetsmarknad m. m.

3 Sysselsättningsskapande åtgärder

C. Arbetsmiljö m. m.

1 Arbetarskyddsstyrelsen

2 Yrkesinspektionen

Utgående balans 1977-06-30

Tillgångar:

Reservationer

Fordran på budgetutjämningsfonden

826 199: 17
9 981 152: 54
632 385: 16

52 273 495: 43

61 549: — 76 598 654: 80

4 400 000: —

1 330 000: —

1 075 000: — 2 405 000: —

575 000: —

178 600:—

231 000: — 984 600: —

20 968 629: 15

1 635 709: 03

9 900 000: —

404 103 813: 87

993 nan-

1 821 000: — 2 044 000: —

Summa utgifter 4 176 084 081: 75

1 658 723 381:64

3 608 347 526: 01 5 267 070 907: 65

9 443 154 989:40

Alltsedan budgetåret 1955/56 har ett överskott förelegat på specialbudgeten.
Överskottet steg under loppet av tre budgetår från 259 till
743 milj. kronor och varierade därefter kring sistnämnt belopp t. o. m.
budgetåret 1967/68. För budgetåren 1968/69—1976/77 redovisas en betydande
ökning av fondens överskott. Utvecklingen framgår av följande
uppställning, i vilken beloppen har avrundats till jämna miljontal
kronor.

Budgetår	Reserva- tioner	Överskott	Summa behållning
1955/56	511	259	771
1956/57	681	287	968
1957/58	548	588	1 136
1958/59	383	743	1 126
1959/60	365	766	1 131
1960/61	376	747	1 123
1961/62	400	687	1 087
1962/63	509	742	1 251
1963/64	498	828	1 326
1964/65	784	594	1 378
1965/66	916	652	1 568
1966/67	920	718	1 638
1967/68	1 015	807	1 822
1968/69	1 013	1 270	2 283
1969/70	1 039	1 796	2 835
1970/71	990	2 454	3444
1971/72	1 209	2 754	3 963
1972/73	1 263	3 003	4 266
1973/74	1 405	3 180	4 585
1974/75	1 302	3 381	4 683
1975/76	1 493	3 341	4 834
1976/77	1 659	3 608	5 267

Under budgetåret 1976/77 har inkomsterna uppgått till 4 609 milj.
kronor och utgifterna till 4 176 milj. kronor. Inkomsterna har alltså
överstigit utgifterna med 433 milj. kronor. Samtidigt har reservationerna
ökat med 165 milj. kronor, varför automobilskattemedlens fordran
på budgetutjämningsfonden har ökat med 268 milj. kronor. Den 30
juni 1977 utvisar specialbudgeten som följd härav en behållning på
5 267 milj. kronor, varav 1 638 milj. kronor i form av reservationer
på anvisade men för sitt ändamål ännu inte utnyttjade anslag samt
3 608 milj. kronor som fordran på budgetutjämningsfonden. Sistnämnt
belopp motsvarar alltså vad som vid budgetårets utgång har flutit in
i automobilskattemedel men ännu inte anvisats för vägväsendet och
övriga med dessa medel avsedda ändamål.

Att outnyttjade automobilskattemedel är avsedda att framdeles komma
vägväsendet till godo innebär inte att någon fondering i egentlig
mening förekommer. Det såsom behållning angivna beloppet visar endast
specialbudgetens ställning vid budgetårets slut. Det må även anmärkas
att utfallet av specialbudgeten inte lämnar något slutligt svar
på frågan, huruvida automobilbeskattningen är rättvist utformad eller i
vad mån vägväsendets krav tillgodoses från statens sida. I den allmän -

na budgeten förekommer nämligen såväl inkomster som utgifter med
betydande belopp, vilka äger nära samband med biltrafiken men likväl
inte redovisas över automobilskattemedlens specialbudget.

Övriga specialbudgeter

Utöver automobilskattemedlens specialbudget återstår inom statsbudgetens
ram de båda specialbudgeter som hänger samman med bankinspektionens
och försäkringsinspektionens verksamhet. Dessa specialbudgeter
är i stort så konstruerade, att de företag som är underkastade
respektive ämbetsverks tillsyn har att leverera in vissa bidrag, vilka redovisas
såsom uppbörd i statens verksamhet på statsbudgetens inkomstsida
och vilka över särskilda avsättningsanslag på numera ekonomidepartementets
huvudtitel förs över till de fonder som är inrättade för
att finansiera hithörande kostnader. Eventuellt uppkommande överskott
står kvar på fondema.

I budgetredovisningen lämnas uppgifter endast om belastningen på
nyssnämnda avsättningsanslag, däremot inte om utfallet av själva specialbudgeterna,
d. v. s. bankinspektionens och försäkringsinspektionens
förvaltningskostnader. Uppgifter härom är intagna i efterföljande båda
tabeller.

Bankinspektionen har härutöver haft vissa utgifter, redovisade under
det på sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Stämpelomkostnader.
Dessa utgifter uppgick under budgetåret till 114 100 kronor, varav
91 900 kronor avsåg avlöningar och 22 200 kronor omkostnader.

Bankinspektionens fond budgetåret 1976/77 (1 000-tal kronor)

	Banktill- synens fond	Fondtill- synens fond	Jord- bruks- kassetill- synens fond	Spar- bankstill- synens fond	Summa
Ingående balans	2 941,6	574,9	326,1	2 526,8	6 369,4
Inkomster Bidrag till bank-inspektionen	3 566,4	866,9	666,4	3 390,5	8 490,2
Summa	6 508,0	1 441,8	992,5	5 917,3	14 859,6
Utgifter Avlöningar Omkostnader	2 952,7 743,9	612,7 148,2	341.7 143.8	2 151,5 586,5	6 058,6 1 622,4
Summa utgifter	3 696,6	760,9	485,5	2 738,0	7 681,0
Utgående balans	2 811,4	681,0	507,1	3 179,1	7 178,6
Summa	6 508,0	1 441,9	992,6	5 917,1	14 859,6

Försäkringsinspektionens fond budgetåret 1976/77 (1 000-tal kronor)

Ingående balans

2 688,1

Inkomster

Bidrag till försäkringsinspektionen
Anslag till understödsföreningsavdelningen
Uppbördsmedel, försålda publikationer

4 151,5
500,0
4,9 4 656,4

Summa 7 344,5

Utgifter

Avlöningar

Omkostnader

542,4 4 917,2

2 427,3

Summa 7 344,5

4 374,8

Utgående balans

Affärsverkens driftstater

För de affärsdrivande verken är redovisningen utformad på sådant
sätt, att statsbudgeten innehåller uppgifter om beräknade rörelseöverskott
och planerade investeringar, medan löpande driftinkomster och
driftutgifter är upptagna på s. k. driftstater, vilka fastställs utan riksdagens
medverkan. Liksom rent administrativa myndigheter tillämpar
affärsverken budgetårsredovisning. Ett undantag utgör domänverket,
vars rörelse är knuten till kalenderåret.

I det följande lämnas vissa uppgifter om utfallet av affärsverkens
driftstater för sistförflutet räkenskapsår.

Postverket

En tabell, utvisande utfallet av postverkets driftstat för budgetåret
1976/77, är införd på s. 27. En kommentar till utfallet lämnas i anslutning
till tabellen.

Postverkets totala rörelseintäkter ökade under budgetåret 1976/77
med 21 procent till 4 169,2 milj. kronor. Under samma period ökade
rörelsekostnadema med 15 procent till 3 956,6 milj. kronor. Rörelseresultatet
efter planenliga avskrivningar blev därmed 212,6 milj. kronor
(föregående budgetår 1,7 milj. kronor). I överensstämmelse med de av
riksdagen år 1976 fastställda principerna för inrättande av en konsolideringsfond
i postverket har en avsättning till fonden med 180,8
milj. kronor företagits. Beloppet utgör den del av överskottet som överstiger
gällande förräntningskrav. Efter extraordinära poster och föreslagna
bokslutsdispositioner redovisades ett överskott på 28,2 (1,2) milj.
kronor, som har levererats in till statskassan. Detta motsvarar föreskriven
förräntning för året med 8 procent på det av staten satsade
kapitalet.

Under den senaste tioårsperioden har postverket successivt övergått
från en på den s. k. kontantprincipen baserad bokföring till en redovisning
av intäkter, kostnader, fordringar och skulder. Vissa stora felperiodiseringar
har dock legat kvar. För att dessa skall kunna rättas

Postverkets driftstat budgetåret 1976/77 (milj. kronor)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Porton och tjänstepost 2 560,5 2 535,4

Tidningar 334,0 365,3

Transitersättning m. m. 21,1 22,6

Uppdrag åt staten 125,5 109,5

Ränteintäkter m. m. 475,2 626,1

Ersättning från Post- och Kreditbanken 267,9 272,7

Industrierna 8,0 11,4

Diligenstrafiken 42,8 53,0

Fastighetsförvaltningen m. m. 8,0 7,7

Centralupphandlingen 56,5 56,1

Ersättning från Tidningstjänst AB 6,0 8,2

Vinst vid försäljning av anläggningstillgångar 0,5 1,1

Övriga intäkter 267,2 267,7

Summa intäkter 4 173,2 4 336,8

Kostnader

Personalkostnader

Löner m. m. 2 191,5 2 164,0

övriga avlöningsförmåner 384,3 375,0

Pensioner m. m. 478,2 496,5

Allmän arbetsgivaravgift m. m. 165,2 127,1

Kostnader ej hänförliga till budgetårets
rörelse 145,4 145,4

(Summa personalkostnader) (3 364,6) (3 308,0)

Sakkostnader

Transporter 185,7 196,0

Fastigheter och förhyrda lokaler 169,6 178,9

Inventarier och förbrukningsartiklar 195,8 202,1

Centralupphandlingens inköp för andra
myndigheter 50,1 49,8

Avsättning till värdeminskningskonton för
byggnader, fordon m. m. (kapitalmedel) 26,5 27,9

Avsättning till värdeminskningskonton för
inventarier m. m. (driftmedel) 44,7 40,6

Övriga sakkostnader 86,1 98,7

Kostnader ej hänförliga till budgetårets
rörelse 21,1 25,2

Återföring av realisationsvinst överstigande

100 000 kronor — 0,6

Summa kostnader 4 144,2 4 127,8

Avsättning till konsolideringsfond (förslag) — 180,8

Överskott 29,0 28,2

Inleverans 21,2

Därav

från föregående budgetår 1,2

av årets överskott 20,0

till utan att för den skull postavgifterna behöver höjas, har regeringen
bemyndigat postverket att under budgetåret 1976/77 skriva upp fastigheternas
bokförda värde intill ett belopp av 166,5 milj. kronor, samtidigt
som motsvarande belopp i felperiodiserade utgifter kostnadsförs.
Denna åtgärd har vidtagits i det nu föreliggande bokslutet.

Portointäkterna, sorn svarar för 61 procent av postverkets rörelseintäkter,
ökade under budgetåret med 13 procent till 2 535,4 milj.
kronor. Av ökningen beror drygt 1 procentenhet på en positiv utveckling
av försändelsevolymen. I övrigt förklaras den av prishöjningar
som har vidtagits för att täcka kostnadsökningarna under budgetåret.
Avgifterna för mass- och gruppkorsband höjdes den 1 januari 1977,
medan huvuddelen av portohöjningarna — bl. a. för brev och postkort
— genomfördes den 1 mars 1977. Tillsammans motsvarar detta en höjning
av den allmänna portonivån med ca 12 procent.

Den näst största inkomstkällan är ränteintäkterna. De härrör huvudsakligen
från de postgiromedel som PK-banken förvaltar åt postverket
och uppgick under budgetåret till 626,1 (450,7) milj. kronor. Den
kraftiga ökningen av ränteintäkterna beror främst på att diskontot under
hela året har varit ovanligt högt.

Ersättningen för den entreprenadverksamhet som postverket utför för
PK-bankens räkning uppgick till 272,7 (228,5) milj. kronor. Ersättningen
avser transaktioner i postkassorna och central reskontrabokföring
genom postgirots försorg.

Personalkostnaderna, som utgör 80 procent av rörelsekostnaderna,
steg under året med 15 procent till 3 162,6 milj. kronor. Ökningen beror
huvudsakligen på avtalsmässiga löneökningar och höjda sociala avgifter.
Antalet årsarbetskrafter ökade med 2 procent. Ungefär hälften
av denna ökning kan hänföras till ändrad boendestruktur i samhället.
Den andra hälften beror på ökad trafikvolym.

Avgifterna för bl. a. ATP och folkpensioneringen höjdes den 1
januari 1977. Dessutom tillkom från samma tidpunkt avgiften för barnomsorgen.
De sociala kostnaderna, inklusive löner under ledigheter,
svarar därmed för 34 procent av personalkostnaderna.

Sakkostnaderna ökade under budgetåret med 14 procent till 725,5 milj,
kronor.

Under budgetåret 1976/77 uppgick postverkets investeringar till totalt
104,8 milj. kronor. I byggnader och tomter investerades 33,5 milj.
kronor. Utgifterna i samband med en tredje etapp av tillbyggnaden av
postgirohuset i centrala Stockholm uppgick till 7,1 milj. kronor. Tillbyggnaden
beräknas vara klar i början av år 1979. Av större byggnadsarbeten
som har pågått under året kan postterminaler i Göteborg, Örebro,
Hässleholm och Handen nämnas. Om- och tillbyggnader av posthuset
i Enköping samt tillbyggnad av posthuset i Ånge har slutförts
under året. Investeringarna i byggnader kan under de närmaste åren
väntas öka, främst till följd av de nämnda arbetena med postgirohuset
och terminalen i Göteborg. Planer finns också på att uppföra en ny
stor sorteringsanläggning för stockholmsområdet i början av 1980-talet.
Investeringar i diligensfordon uppgick under budgetåret till 5,8 milj.
kronor.

Statskapitalet ökade under budgetåret dels med 9,2 milj. kronor som
lyftes från det statliga investeringsanslaget, dels med en överföring på
1,0 milj. kronor till postverkets fond, dels ock med 1,2 milj. kronor
för diligensfordon som finansierades från arbetsmarknadsanslag. Statskapitalet
uppgick vid budgetårets slut därmed till 362,0 milj. kronor.

Postens investeringar i maskiner och inventarier samt andra motorfordon
är diligensfordon finansieras helt med rörelsemedel. Under budgetåret
1976/77 investerades 44,7 milj. kronor i maskiner och inventarier
och 20,8 milj. kronor i motorfordon.

Intäkterna har under budgetåret 1976/77 blivit drygt 164 milj. kronor
eller 4 procent större än vad som budgeterats, medan kostnaderna har
blivit 18 milj. kronor eller 0,5 procent mindre. Efter den föreslagna avsättningen
till konsolideringsfonden på 180,8 milj. kronor uppgår det
redovisade överskottet till 28,2 milj. kronor, att jämföra med budgeterade
29,0 milj. kronor. Om avsättningen beviljas kommer den i första
hand att utnyttjas för senareläggning av framtida portohöjningar.

På intäktssidan redovisas för porton och tjänstepost ett utfall på sammanlagt
2 535 milj. kronor. I förhållande till det budgeterade beloppet
innebär detta en minskning med 25 milj. kronor eller med ca 1 procent.

Under rubriken Tidningar redovisas en ökning i förhållande till budgeten
på 31 milj. kronor, främst som en konsekvens av det nya tidningsavtalet
för år 1977. Till följd av kostnadsutvecklingen i tidningsrörelsen
medförde avtalet större intäkter än beräknat.

Intäkterna för Uppdrag åt staten har blivit 16 milj. kronor lägre än
budgeterat belopp, vilket huvudsakligen beror på att en planerad omläggning
av postverkets redovisning av vissa statliga ersättningar har
skjutits upp. Ränteintäkterna ökade med 151 milj. kronor mer än beräknat,
främst på grund av att diskontot under året har varit högre än
väntat.

Personalkostnaderna har i jämförelse med budgeterade belopp minskat
med 57 milj. kronor eller med knappt 2 procent. Kostnadsvolymen
har visserligen ökat något mer än väntat, men detta uppvägs av att avgifts-
och löneökningar har blivit lägre än beräknat under första halvåret
1977. Sålunda har arbetsgivaravgifterna den 1 januari 1977 ökat
med 3 procentenheter mindre än beräknat. Konstruktionen av 1977 års
löneavtal innebär att personalkostnadsökningen har blivit förhållandevis
begränsad under första halvåret 1977, 12 procent, medan ökningen
fr. o. m. den 1 juli 1977 är så stor som 21 procent jämförd med nivån
under år 1976.

Sakkostnademas ökning är 39 milj. kronor större än budgeterat belopp,
vilket främst beror på oväntat kraftiga prisökningar under de
senaste två åren.

T eleverket

En tabell, utvisande utfallet av televerkets driftstat för budgetåret
1976/77, är införd på s. 31.

Budgetåren 1972/73—1974/75 kunde televerket redovisa mycket goda
resultat. Detta blev möjligt huvudsakligen genom en god efterfrågan
på verkets produkter och tjänster men också genom effekter av starka
rationaliserings- och besparingssträvanden. De goda resultaten utnyttjades
bl. a. för en rad åtgärder som syftade till konsolidering av televerkets
ekonomiska ställning. Sålunda återbetalades under den nämnda
perioden en del av det av televerket disponerade statskapitalet, varigenom
överskottskravet i fortsättningen minskades. Vidare gjordes betydande
avsättningar till lagerreserven, något som under det här redovisade
budgetåret 1976/77 gjorde det möjligt för verket att nå erforderligt
resultat och uppskjuta eljest erforderliga taxehöjningar.

Även under budgetåret 1976/77 blev efterfrågan på televerkets tjänster
god trots konjunktursvackan, något som sannolikt berodde på att de
viktigaste avgifterna — kvartalsavgifterna och samtalsmarkeringsavgiften
— hade varit oförändrade i mer än fem år. Förhållandet torde även
ha påverkats av de ökade insatserna för marknadsföring av televerkets
produkter och tjänster. Avsevärda taxesänkningar har för övrigt slutförts
under det aktuella budgetåret. Sänkta avgifter till regioncentra
och en ökning av det kortaste markeringsintervallet från 8 till 10 sek.
medförde avgiftsminskningar, som totalt kan uppskattas till ca 150 milj.
kronor per år.

Som exempel på att efterfrågan även under budgetåret 1976/77 varit
god kan nämnas att antalet markeringar för automatisk telefontrafik,
vilka svarar för mer än 50 procent av televerkets totala intäkter, ökade
med 4,7 procent jämfört med föregående budgetår. De ovan nämnda
taxesänkningarna, som skett genom att markeringsintervall har förlängts,
har naturligtvis medfört färre markeringar för vissa typer av samtal.
Volymtillväxten för telefonsamtal har därför i realiteten varit större än
vad ökningen av antalet samtalsmarkeringar anger.

Antalet beställningar av nya telefonapparater uppgick under budgetåret
1976/77 till 406 300, vilket är den största beställningsingång som
har förekommit under något budgetår i televerkets historia. Vid utgången
av budgetåret 1976/77 fanns det ca 5 800 000 apparater i televerkets
telefonnät, vilket motsvarar 702 telefonapparater per 1 000 invånare.
Endast USA uppvisar en högre telefontäthet.

I ekonomiskt avseende kännetecknas budgetåret 1976/77 av ett starkt
försämrat resultat jämfört med de närmast föregående åren. Intäkterna
steg med ca 8 procent, vilket är något bättre än prognoserna, medan
kostnaderna ökade med ca 16 procent i förhållande till budgetåret
1975/76. Kostnadsökningarna förklaras av dels höjd löne- och lönebikostnadsnivå
och ökade materielpriser, dels en nyrekrytering av främst

Televerkets driftstat budgetåret 1976/77 (milj. kronor)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Telefon	4 334,1	4 257,0
Telex	127,0	137,4
Telegraf	54,2	48,5
Datakommunikation	18,8	54,9
Larm	26,3	10,2
Rundradio	190,7	192,2
Kommersiell radio	86,2	117,6
Extraordinära intäkter	32,1	42,1
övriga intäkter	234,9	132,6
Summa intäkter	5 104,3	4 992,5
Kostnader Rörelsekostnader1	3 871,6	3 874,7
Räntekostnader	22,0	18,4
Extraordinära kostnader	34,2	22,9
Avsättning till värdeminskningskonton Teleanläggningar m. m.	1 006,5	1 054,7
Rundrad>''oanläggningar	50,0	50,0
Summa kostnader	4 984,3	5 020,7
Resultat före bokslutsdisposition		-28,2
Bokslutsdisposition Förändring av lagerreserv		+ 153,2
Överskott	120,0	125,0
Inleverans	125,0
Därav från föregående budgetår		35,0
av årets överskott		90,0

11 televerkets driftstat tas sedan budgetåret 1972/73 endast de samlade rörelsekostnaderna
upp utan någon specificering på delposter. Anledningen härtill är
att televerket internt budgeterar de samlade utgifterna, uppdelade på utgiftsslag,
för verksamheten inklusive anläggningsverksamheten.

fältpersonal som erfordras på grund av den ökade verksamhetsvolymen.

Av televerket krävs att nettoresultatet skall motsvara förräntningen
av det i medeltal disponerade statskapitalet. För att detta resultat skulle
kunna nås, förutsattes till en början att en generell taxehöjning skulle
göras. Senare gjordes den bedömningen att man skulle kunna undvika
en generell taxehöjning under budgetåret 1976/77 genom ytterligare
ökad sparsamhet inom verket och, om så skulle erfordras, genom viss
upplösning av lagerreserven. Som framgår av tabellen tvingades verket
att lösa upp lagerreserven med hela 153 milj. kronor för att uppnå det
erforderliga överskottet, 125 milj. kronor.

Televerkets räntabilitet på totalt arbetande kapital har för budgetåret
1976/77 beräknats till 5,8 procent, vilket innebär en nedgång med 3
procentenheter jämfört med föregående år.

Telefonrörelsen svarade för 86 procent av de totala intäkterna. Övriga
rörelsegrenar är små i jämförelse med telefonverksamheten, men

för de olika verksamheterna kan naturligtvis förutses skiftande utveckling
och betydelse i framtiden.

Telexverksamheten är redan väl utvecklad och har övertagit en betydande
marknadsandel från den konventionella telegramtrafiken. Antalet
telexabonnemang ökade med 5,5 procent under budgetåret 1976/77 och
utgjorde ca 12 200 vid slutet av budgetåret.

Telegrafrörelsen har under de senaste tjugofem åren uppvisat en utveckling
med minskad trafikvolym och ökat ekonomiskt underskott. En
liknande utveckling har för övrigt skett i alla länder med välutvecklade
telefon- och telexnät. Omkring 75 procent av telegramtrafiken inom
landet har utgjorts av lyxtelegram. Efter noggranna utredningar genomfördes
i maj 1977 stora förändringar av telegramtjänsten, vilka främst
innebar att lyxtelegrammen slopades samt att fortsättningsvis telefon
eller telex skulle användas i största möjliga utsträckning såväl vid inlämning
som vid avlämning av telegram.

Datakommunikation kan för närvarande ske dels över det allmänna
telefonnätet, dels över särskilda förhyrda ledningar som televerket tillhandahåller.
Dataterminaler och datorer anskaffas däremot av kunden.
Utförda marknadsundersökningar visar att man kan vänta en fortsatt
stark expansion av behovet av datakommunikationer. För att de framtida
kraven från kunderna bättre skall kunna tillgodoses, upprättas nu
i samarbete med teleförvaltningarna i Danmark, Finland och Norge ett
allmänt datanät, som kommer att kunna tas i bruk i början av år 1979.

En annan rörelsegren med möjligheter till framtida ökning är den
larmverksamhet som sedan ett par år tillbaka bedrivs i samarbete med
Allmänna Bevaknings AB.

Intäkterna av rundradioverksamheten är avsedda att täcka de kostnader
som televerket har för huvudsakligen distributionen av ljudradiooch
TV-program över sändarnätet i hela landet.

Intäktsposten Kommersiell radio innehåller flera verksamheter i vilka
radiotekniken kommer till användning. Som exempel kan fartygs- och
kustradio, flygtelefonitjänst, luftfartsradio, olika former av landmobil
radio och mobilsökningstjänst nämnas.

Om man bortser från investeringar för försvarsberedskap, vilka finansieras
med anslag från statens driftbudget, har avskrivningar gjorts i
sådan omfattning att självfinansieringsgraden blev 100 procent.

Under budgetåret investerades i teleanläggningar 1 058,5 milj. kronor
och i rundradioanläggningar 50,0 milj. kronor.

Rundradioverksamheten (television och ljudradio) redovisas endast
delvis i televerkets driftstat och resultaträkning. Av den särskilda redovisning
för hela rundradioverksamheten som lämnas i televerkets årsredovisning
framgår emellertid att budgetåret 1976/77 gav ett underskott
om 154,5 milj. kronor, varigenom rundradiorörelsens balanserade
överskott per den 30 juni 1977 minskade till 258,1 milj. kronor.

Rundradioverksamheten finansieras huvudsakligen med avgifter för
mottagarinnehav men även med anslagsmedel för viss rundradioverksamhet
från den statliga driftbudgeten och med ränteintäkter från televerket.
De sistnämnda intäkterna utgör ersättning för televerkets disposition
av de balanserade rundradioöverskotten såsom förlagskapital.

På kostnadssidan må följande poster nämnas, nämligen Sveriges Radios
kostnader för programproduktion m. m., 875 milj. kronor, televerkets
kostnader för programdistribution m. m., 142 milj. kronor, och
för investeringar i distributionsnätet, 50 milj. kronor, samt byggnadsstyrelsens
kostnader för investeringar i radio- och TV-hus, 7 milj.
kronor.

Statens järnvägar

En tabell, utvisande utfallet av statens järnvägars driftstat för budgetåret
1976/77, är införd på s. 35.

I driftstaten förutsattes i enlighet med officiella konjunkturprognoser
att den svenska konjunkturen skulle komma att förbättras successivt
från senare delen av år 1976. Detta beräknades ge ett påtagligt utslag
i statens järnvägars godstrafik. En viss förbättring av konjunkturläget
inträffade också under hösten 1976, men från årsskiftet bröts konjunkturuppgången
och efterträddes av en period med vikande efterfrågan.
Till följd härav har statens järnvägars intäkter av godstrafik blivit
mindre än vad som hade budgeterats. I persontrafik, där konjunktursvängningar
normalt får mindre genomslagskraft, överskreds däremot de
budgeterade intäkterna. Eftersom även posten övriga intäkter (avseende
bl. a. arbeten åt utomstående, provisioner på resebyråförsäljning,
vagnhyror, försäljning av material) har givit högre intäkter än beräknat,
har de redovisade intäkterna totalt blivit endast ca 9 milj.
kronor (0,2 procent) lägre än de budgeterade.

Genom den begränsade retroaktiva giltigheten av 1977 års löneavtal,
som även påverkade de sociala kostnaderna, har de totala personalkostnaderna
under budgetåret 1976/77 blivit nästan 40 milj. kronor
lägre än vad som hade budgeterats. För sakkostnader (exkl. avskrivningar)
har däremot budgeten överskridits med ca 60 milj. kronor.
Avvikelsen beror främst på prisstegringar för bl. a. externa tjänster,
elenergi och lastpallar. Bidragande orsaker är i övrigt den omfattande
snöröjningen under vintern och en kraftigt ökad volym för arbeten åt
utomstående.

I jämförelse med föregående budgetår ökade de totala intäkterna
med 9 procent till 4 556,6 milj. kronor. Vid denna och följande jämförelser
har föregående budgetårs värden anpassats till den ändrade
redovisningsteknik för arbeten åt utomstående som tillämpas fr. o. m.
budgetåret 1976/77. Denna korrigering, som ej ändrar resultatet, berör
såväl intäkter som kostnader. Intäktsökningen uppgick till 382,4 milj.

3 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

kronor och förklaras huvudsakligen av persontrafikens fortsatta tillväxt,
höjd statlig driftersättning och taxehöjningar i februari 1976 och 1977.

Persontransportarbetet, mätt i personkilometer, ökade med 1,5 procent
till 5,6 miljarder. Totala antalet resor (65,0 miljoner) var liksom
platsutnyttjandet (36 procent) oförändrat jämfört med föregående budgetår.
Jämförelserna påverkas av konflikter på arbetsmarknaden. Strejken
vid Linjeflyg AB hösten 1975 medförde ökat järnvägsresande,
medan privattjänstemännens övertidsblockad år 1976 ledde till bortfall
av resenärer. Bortsett från konfliktperioderna noterades fortsatt positiv
utveckling av resefrekvensen i fjärrtågen, särskilt på linjerna Göteborg—Malmö
och Stockholm—Dalarna. Trafikutvecklingen bör ses
mot bakgrunden av bl. a. en ökning av antalet tågförbindelser och en
intensifierad marknadsbearbetning. Godstrafikens utveckling under budgetåret
avspeglade, såsom tidigare har nämnts, det allmänna konjunkturmönstret.
Trots konjunkturnedgången under senare delen av budgetåret
ökade godstransportarbetet med 2 procent till 15,1 miljarder tonkilometer.
Uppgången gällde bl. a. varugrupperna malmer, skogsprodukter,
mineraloljor, samlastnings- och containergods.

Kostnaderna ökade under budgetåret med 13 procent till 4 646,6
milj. kronor. Av kostnadsökningen på 521,0 milj. kronor utgjorde
ungefär 60 procent personalkostnader. Personalkostnadsnivån steg med
13 procent till 82 300 kronor i genomsnitt per anställd. De sociala
kostnaderna svarade för mer än hälften av personalkostnadsökningen.
Genom den fortlöpande rationaliseringsverksamheten, som medförde
att personalantalet för drift och underhåll minskade med i medeltal
650 personer, kunde personalkostnadsstegringen begränsas till 11 procent.
Om personalantalet hade varit detsamma som föregående budgetår,
skulle personalkostnaderna ha stigit med ytterligare drygt 50 milj.
kronor. Bakom den starka sakkostnadsökningen på 18 procent ligger
i första hand prisstegringar. Bidragande orsaker är också volymökningen
för arbeten åt utomstående (vilket även förklarar ökningen för övriga
intäkter) samt den omfattande snöröjningen under vintern 1977, som
till stor del utfördes med hjälp av externa tjänster.

Resultatet för budgetåret 1976/77 blev ett underskott på 90,0 milj.
kronor efter planenliga avskrivningar men före beräknad ränta på
statskapitalet (155,5 milj. kronor). Underskottet täcktes genom minskade
avskrivningar enligt regeringens beslut.

Statens järnvägars investeringar inom den fastställda investeringsramen
uppgick under budgetåret till 570,3 milj. kronor. Härutöver
tidigarelades med anledning av regeringens skrivelse den 3 februari
1977 angående det s. k. sysselsättningspaketet vissa anskaffningar för
sammanlagt 122,4 milj. kronor. Dessutom togs under budgetåret 8,0
milj. kronor i anspråk för elektrifiering av järnvägslinjen Borlänge—
Mora, för vilka arbeten riksdagen hade anvisat särskilt anslag. Av in -

Statens järnvägars driftstat budgetåret 1976/77 (milj. kronor)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Järnvägs-, färje- och busstrafik
Godstrafik
Persontrafik

Ersättning för drift av olönsamma
järnvägslinjer m. m.
Hyresverksamhet
Ersättning för försvarsberedskap
övriga intäkter

Summa intäkter 4 566,0 4 556,6

Kostnader

Personalkostnader

Löner 2 181,0 2 141,2

Pensionskostnader 513,0 510,6

Övriga personalkostnader 504,0 508,0

Sakkostnader

Planenliga avskrivningar 446,0 446,9

övriga sakkostnader 980,0 1 039,9

Summa kostnader 4 624,0 4 646,6

Resultat före bokslutsdispositioner —58,0 —90,0

Minskning av planenliga avskrivningar 58,0 90,0

Nettoresultat 0 0

Inleverans 3,6

Därav

från föregående budgetår 3,6

av årets överskott —

2 312,0 2 274,7

1 412,0 I 428,5

600,0 600,0

30,0 30,1

7,0 6,4

205,0 216,9

vesteringsmedlen, som inkluderar investeringsarbeten inom det ersättningsberättigade
nätet om 42,3 milj. kronor, användes 229,4 milj.
kronor för fasta anläggningar (bangårdar, spåröverbyggnader, fjärrblockering,
elektrifiering m. m.), 379,9 milj. kronor för lok och vagnar,

10,2 milj. kronor för bussar och 81,2 milj. kronor för investeringsinventarier
(arbetsmaskiner, transportredskap etc.) och försvarsberedskap
m. m.

Luftfartsverket

En tabell, utvisande utfallet av luftfartsverkets driftstat för budgetåret
1976/77, är införd på s. 37.

Luftfartsverkets intäkter under budgetåret 1976/77 uppgick till 347,9
milj. kronor, vilket är 1,6 milj. kronor mer än budgeterat belopp.
I jämförelse med budgetåret 1975/76 ökade intäkterna med 61,1 milj.
kronor eller med 21 procent. Trafikintäkterna ökade med 42,3 milj.
kronor. Drygt 26 milj. kronor av denna ökning beror på avgiftshöjningar,
medan resterande del förklaras av volymökningar.

Landningsavgiften, passageraravgiften, undervägsavgiften, stations -

tjänstavgiften samt hangar- och parkeringsavgifterna höjdes med i
genomsnitt ca 10 procent fr. o. m. den 1 november 1976.

Luftfartsinspektionens avgifter höjdes med ca 10 procent fr. o. m.
den 1 januari 1977. Samtidigt indexuppräknades genomströmningsavgiften
för flygbränsle enligt det avtal som gäller mellan luftfartsverket
och oljebolagen.

Flygtrafikutvecklingen vid svenska statliga flygplatser med linjefart
var gynnsammare under budgetåret 1976/77 än under närmast föregående
budgetår. Antalet passagerare i utrikes linjefart ökade under
budgetåret 1976/77 med 3 procent. Antalet avresande passagerare i inrikes
linjefart ökade under budgetåret med 5 procent till 2 miljoner.
Under maj 1977 uppstod ett större trafikbortfall för inrikestrafiken till
följd av arbetskonflikter inom SAS och LIN. En bidragande orsak
till den trots arbetskonflikterna relativt stora procentuella ökningen
var det låga trafikutfallet under budgetåret 1975/76, då inrikestrafiken
likaså påverkades av en arbetskonflikt.

Antalet passagerare i utrikes chartertrafik uppgick under budgetåret
till 2 miljoner, vilket är högre än under något tidigare budgetår. Ökningen
under budgetåret var 17 procent och hänför sig huvudsakligen
till resmål i Spanien, Storbritannien och Portugal.

Luftfartsverkets kostnader ökade under budgetåret 1976/77 med 55,5
milj. kronor eller med 22 procent och uppgick därmed till 305 milj.
kronor. Härav utgjorde 154,5 milj. kronor lönekostnader inklusive sociala
kostnader, vilka tillsammans ökade med 34,8 milj. kronor eller
med 29 procent. Denna ökning hänför sig huvudsakligen till resultatet
av löneförhandlingar, löneklassförändringar och höjda socialförsäkringsavgifter.

Personalomkostnaderna ökade under budgetåret med 4,2 milj. kronor
eller med 82 procent. Den kraftiga ökningen hänger samman med
omlokaliseringen av verkets centralförvaltning till Norrköping.

Materialkostnader och administrativa kostnader (bl. a. kostnader för
el, vatten och bränsle) ökade med 8,3 milj. kronor, huvudsakligen till
följd av ökade priser.

Verksamheten under budgetåret 1976/77 gav ett överskott på 42,9
milj. kronor, vilket var 5,7 milj. kronor högre än föregående budgetårs
överskott. Förräntningskravet för budgetåret 1976/77 var 37,2 milj.
kronor. Vid beräkningen av det statliga förräntningskravet har hänsyn
inte tagits till intäktsbortfall till följd av de under våren 1977 inträffade
arbetskonflikterna inom linjefarten. Intäktsbortfallet har beräknats till
4,9 milj. kronor. Om förräntningskravet reduceras med detta belopp
uppgår överförräntningen till 10,5 milj. kronor.

Den totala investeringsvolymen uppgick under budgetåret 1976/77
till 402,3 milj. kronor, vilket var en minskning med 20,9 milj. kronor,
jämfört med föregående budgetår. Av investeringarna utgjorde luft -

fartsverkets andel 275,9 milj. kronor och kommunernas andel 126,4
milj. kronor.

Arbetena med den nya flygplatsen Göteborg-Landvetter fortsatte under
budgetåret 1976/77. Flygplatsen togs i bruk den 3 oktober 1977.
Totalkostnaden för projektet beräknas till ca 635 milj. kronor.

Investeringarna på Arlanda och Landvetter uppgick under budgetåret
1976/77 till totalt 336 milj. kronor eller 84 procent av hela investeringsvolymen.
Av resterande investeringsvolym avsåg 22 milj. kronor
byggnader och anläggningar på övriga statliga flygplatser, 27 milj. kronor
investeringar i undervägshjälpmedel och 17 milj. kronor fordon,
maskiner och utrustning.

Det bokförda bruttovärdet av verkets anläggningstillgångar uppgick
den 30 juni 1977 till 1 922 milj. kronor. Statskapitalet ökade under
budgetåret med 249 milj. kronor och utgjorde därmed 1 081 milj. kronor
vid budgetårets utgång.

Luftfartsverkets driftstat budgetåret 1976/77 (milj. kronor)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Landningsavgifter 66,6 65,2

Passageraravgifter 96,7 90,2

Stationstjänstavgifter 28,1 30,5

Hangar- och parkeringsavgifter 2,2 2,3

Undervägsavgifter 58,6 57,4

övriga intäkter 77,5 85,3

Centralförvaltningen exkl. luftfartsinspektionen 10,5 10,1

Luftfartsinspektionen 6,1 6,4

Extraordinära intäkter — 0,5

Summa intäkter 346,3 347,9

Kostnader

Personalkostnader

Löner m. m. 119,6 117,5

Sociala kostnader 38,3 37,0

Diverse personalomkostnader 9,2 9,3

Sakkostnader

Förbrukningsmateriel 10,1 11,2

Administrativa kostnader 19,0 22,1

Tjänster från utomstående 24,4 19,5

Ersättning till flygvapnet, televerket, SMHI m. fl. 46,4 42,3

Avskrivningar 28,8 27,0

Räntor 14,6 13,0

övriga kostnader 4,7 6,1

Summa kostnader 315,1 305,0

Överskott 31,2 42,9

Inleverans 42,2

Därav

från föregående budgetår 22,2

av årets överskott 20,0

Förenade fabriksverken

Verksamheten vid förenade fabriksverken (FFV) är huvudsakligen
inriktad på utveckling, marknadsföring, tillverkning och underhåll av
försvarsmateriel för såväl det svenska försvaret som för export samt
utveckling, marknadsföring och tillverkning av civila verkstadsprodukter.
FFV driver även tvätterirörelse, försäljning av övertalig och kasserad
materiel m. m. för statens och andras räkning och försäljning
av produkter från samhällsverkstäder.

FFV fick den 1 juli 1976 en ny organisation som bl. a. innebär en
decentralisering av operativa beslut. I den nya organisationen ingår sektorerna
försvarsmateriel, underhåll, industriprodukter, allmateriel och
tvätterierna. Dessutom ingår ett antal hel- eller delägda bolag. Under
budgetåret 1976/77 har förhandlingar förts mellan landstingen och staten
angående överförande av merparten av tvätteriverksamheten till
landstingen. Vidare har, enligt riksdagsbeslut, den tidigare verksamheten
vid centrala beklädnadsverkstaden (CBV) i Karlskrona avvecklats
under året samtidigt som en ersättningsindustri kommit i gång.

En tabell över utfallet av FFV:s driftstat för budgetåret 1976/77 samt,
som jämförelse, för budgetåret 1975/76 är införd på s. 39. Posterna
för budgetåret 1975/76 har i viss utsträckning justerats i förhållande till
då gällande driftstat för att jämförbarhet med 1976/77 skall erhållas.
Bolagens verksamhet ingår ej i driftstaten.

En jämförelse mellan den för budgetåret 1976/77 fastställda staten
och dennas utfall visar att rörelseintäkterna totalt sett har blivit något
lägre än beräknat. Avvikelsen är negativ för försvarsmaterielsektorn
och sektorn Allmateriel (f. d. överskottsförsäljningen). För försvarsmaterielsektorn
förelåg i utfallet av föregående års driftstat en negativ
avvikelse på drygt 40 milj. kronor, förorsakad av produktionsstörningar
och svårigheter i planeringen. Avsikten var att denna eftersläpning
skulle bli inhämtad under budgetåret 1976/77, varjämte en ytterligare
expansion på drygt 70 milj. kronor bedömdes möjlig. Sålunda budgeterades
405,4 milj. kronor för försvarsmaterielsektorn budgetåret 1976/77.
Produktionsstörningar, såväl vid egna anläggningar som hos underleverantörer,
har dock ej helt kunnat elimineras, varigenom det ej har blivit
möjligt att uppnå de budgeterade intäkterna. Av de redovisade intäk
terna för försvarsmaterielsektorn, 380,7 milj. kronor, utgjorde 143,8
milj. kronor exportintäkter.

Vid sektorn Allmateriel har försäljningen av fritidshus och s. k. prylmarknadsprodukter
haft en gynnsam utveckling och ökat i volym under
budgetåret 1976/77. Däremot har det svåra konjunkturläget medfört
en minskad efterfrågan på bilar och maskiner. En förväntad höjning av
prisnivån på koppar och järnskrot förbyttes i prissänkningar. Detsamma
gällde produktgruppen kontorsinventarier. Dessa omständigheter har lett
till att sektorn ej uppnått planerad omsättning.

Förenade fabriksverkens driftstat budgetåret 1976/77 (milj. kronor)

1975/76	1976/77
Redovisat	Budgeterat Redovisat

Rörelseintäkter
Försvarsmaterielsektor	293,5	405,4	380,7
Underhållssektor	383,8	468,0	474,5
Tvättsektor	198,7	247,6	252,5
Allmateriel	78,4	93,0	79,7
Industriprodukter	2,8	5,4	6,0
övrigt	20,4	31,8	32,4
Summa rörelseintäkter	977,6	1 251,2	1 225,8
Rörelsekostnader
Löner	381,3	457,8	453,8
Sociala kostnader	129,2	178,6	164,9
Material	289,9	354,2	339,6
Tjänster och övriga omkostnader	120,9	169,8	172,5
Summa rörelsekostnader	921,3	1 160,4	1 130,8
Resultat före avskrivningar	56,3	90,8	95,0
Kalkylmässiga avskrivningar	-27,1	-32,2	-32,4
Rörelseresultat	29,2	58,6	62,6
Finansiellt netto	2,0	0,4	-3,0
Extraordinära poster	-29,5	—	-9,7
Resultat före bokslutsdispositioner	1,7	59,0	49,9
Skillnad mellan kalkylmässiga och
bokföringsmässiga avskrivningar	3,4	4,8	—
övriga bokslutsdispositioner	22,6	-32,5	-16,7
Kommunala skatter	-0,7	-0,8	-1.1
Överskott	27,0	30,5	32,1
Avgår driftförlust vid CBV		-3,0	-7,0
Inleverans	27,0	27,5	25,1

För underhållssektorn redovisades för budgetåret 1976/77 rörelseintäkter
på 474,5 milj. kronor, varav 22,5 milj. kronor är hänförliga till
export. Den positiva avvikelsen i förhållande till budgeterat belopp är
främst hänförlig till högre fakturering av flygplans- och motorunderhåll
än vad som har prognostiserats samt till slutfakturering av vissa under
budgetåret 1975/76 erhållna arbeten. Det sistnämnda förhållandet förklarar
till en del ökningen av intäkterna i jämförelse med budgetåret
1975/76. Merparten beror dock på expansion av verksamheten i förening
med höjda priser för utförda arbeten.

Även vid tvätterierna har rörelseintäkterna under budgetåret 1976/77
blivit något högre än vad som budgeterats, huvudsakligen beroende på
att kostnadsutvecklingen gjort det möjligt att ta ut högre priser. I jämförelse
med föregående budgetår ökade intäkterna med nära 54 milj.
kronor. Detta beror både på prisutvecklingen och på utökad verksamhet.

Sektom Industriprodukter uppvisade för budgetåret 1976/77 mer än
fördubblade rörelseintäkter i förhållande till föregående budgetår. Det

rör sig här i huvudsak om en kvantitetsmässig ökning av leveranserna
av de elektroniska mätinstrumenten Metern samt av den s. k. ETPbussningen.
Av intäkterna svarar exporten för 2,1 milj. kronor. Vid
sektorn bedrivs även ett omfattande utvecklingsarbete avseende en
mindre stirlingmotor, vilken är ämnad som kraftkälla i energisystem
för husvagnar och liknande fritidsfordon. Vidare har en tidigare påbörjad
utveckling av ett automatiskt säkerhetssystem för bilar fortsatt.
Dessa båda projekt har dock ännu ej nått ett stadium som ger rörelseintäkter.

Vad slutligen den bland rörelseintäkterna upptagna posten Övrigt
beträffar har under denna redovisats intäkterna från CBV i Karlskrona
samt hyresintäkter, ersättningar för s. k. beredskapskostnader
och intäkter för utförda arbeten som ej är hänförliga till den egentliga
verksamheten. Det högre utfallet under budgetåret 1976/77 jämfört
med 1975/76 är främst hänförligt till den sistnämnda typen av arbeten.

Rörelsekostnadema ökade under budgetåret 1976/77 med nära 210
milj. kronor. Ökningen är betingad dels av höjningen av kostnadsnivån,
såväl beträffande löner till egen personal som för material och
övriga kostnader, dels av en expansion av verksamheten, vilken bl. a.
har kommit till uttryck i att antalet anställda ökat med nära 800
personer under året. Personalökningen hänför sig till alla verksamhetsområden,
men den har varit störst vid tvättsektorn, på vilken
drygt hälften av ökningen faller. Avvikelserna mellan de olika kostnadsposternas
utfall och motsvarande budgeterade belopp får i stort
sett anses ligga inom ramen för normala budgetdifferenser, möjligen
med undantag av de sociala kostnaderna. För dessa föreligger en positiv
avvikelse på 13,7 milj. kronor. Avvikelsen förklaras i huvudsak
av för högt budgeterade kostnader för statspensioner, bl. a. beroende på
osäkerhet om väntade pensionsavgångar under året.

Ökningen av de kalkylmässiga avskrivningarna mellan budgetåren
1975/76 och 1976/77 är hänförlig till avskrivningar på nyinvesteringar
i byggnader och maskiner. Investeringsutgiftema, som under budgetåret
1976/77 uppgick till 68,6 milj. kronor, redovisas ej över driftstaten.

Posten Finansiellt netto visar en negativ utveckling. Den innehåller
dels intäkter i form av aktieutdelning och vissa räntor, dels kostnader
huvudsakligen bestående av räntor på FFV:s rörliga kredit i riksgäldskontoret.
Dessa räntekostnader blev större än beräknat, beroende
på de allmänna kostnadshöjningar som belastade FFV:s lager och
andra tillgångar och som ej kunde kompenseras genom motsvarande
ökning av de kortfristiga skulderna eller genom höjd omsättningshastighet
på lagren.

De extraordinära posterna samt bokslutsdispositionema framkommer
respektive fastställs i regel först vid bokslutstillfällena. De är därför
normalt svåra att förutberäkna. Som extraordinär post har för budget -

året 1976/77 upptagits ett belopp av 9,7 milj. kronor, vilket motsvarar
årets underskott vid vissa tvätterier. Det har tidigare varit oklart om
dessa underskott skall bäras av FFV. Vid budgeteringstillfället utgick
man från att så inte skulle bli fallet.

Posten Övriga bokslutsdispositioner uppvisar ett utfall för budgetåret
1976/77 på 16,7 milj. kronor. Beloppet motsvarar avsättning till
dispositionsfond enligt de nya regler som gäller fr. o. m. budgetåret
1976/77 för dispositionen av överskott i FFV:s verksamhet. Enligt dessa
regler skall överskott, som kvarstår sedan kravet på inbetalning av
vinst till staten från FFV:s fond har tillgodosetts, redovisas som disponibla
medel. Inleveransplikten omfattar i princip en förräntning av
FFV:s i genomsnitt utnyttjade statskapital under budgetåret med en
procentsats som motsvarar den statliga s. k. normalräntan.

Den inleveransplikt som sålunda skulle åvila FFV för budgetåret
1976/77 uppgår till 32,1 milj. kronor. Emellertid har medgivits att beloppet
får minskas med årets driftförlust vid CBV, vilken ursprungligen
beräknades till 3,0 milj. kronor men som kom att uppgå till 7,0 milj.
kronor.

I driftstaten finns en post, benämnd Skillnad mellan kalkylmässiga
och bokföringsmässiga avskrivningar, för vilken inget utfall har redovisats
budgetåret 1976/77. Anledningen härtill är att FFV fr. o. m. detta
budgetår har medgivits rätt att i resultatredovisningen tillämpa kalkylmässiga
avskrivningar mot tidigare enbart bokföringsmässiga. Endast
kalkylmässiga avskrivningar har sålunda tillämpats, varigenom avvikelsen
bortfaller. De nya bestämmelserna var ej kända när driftstaten
utarbetades.

Statens vattenfallsverk

En tabell över utfallet av statens vattenfallsverks driftstat för budgetåret
1976/77 i jämförelse med utfallet för 1975/76 är införd på s. 43.

De redovisade rörelseintäkterna för budgetåret 1976/77 har överstigit
rörelseintäktema under budgetåret 1975/76 med 731,4 milj. kronor
och de för året budgeterade med 417,4 milj. kronor. Den fasta
kraftförsäljningen ökade i volym med 3,5 procent i jämförelse med
budgetåret 1975/76 och har blivit 0,7 terawattimmar högre än den i
driftstaten förutsedda. Motsvarande rörelseintäkter har blivit 361,5
milj. kronor eller 14 procent högre än budgeterat belopp. Intäktsökningen
beror förutom på den volymmässiga ökningen huvudsakligen
på högre index- och energipristillägg än vad som förutsattes i driftstaten.
Även den tillfälliga kraftförsäljningen har såväl volym- som
intäktsmässigt överstigit de i driftstaten beräknade värdena.

Driftkostnaderna steg med 781,1 milj. kronor i jämförelse med
budgetåret 1975/76 och har blivit 729,0 milj. kronor högre än budge -

terat belopp. Ingående delposter kommenteras i det följande.

Drift- och underhållskostnaderna ökade med 55,4 milj. kronor i jämförelse
med föregående år och överstiger de budgeterade med 25,5
milj. kronor, bl. a. beroende på lång revisionstid för block 1 i Ringhals
samt turbinskador vid såväl Stenungsund som Marviken. Personalkostnaderna
beräknas ha stigit med ca 78 milj. kronor i jämförelse
med budgetåret 1975/76 till följd av höjd lönenivå. De budgeterade
lönekostnaderna har överstigits med ca 13 milj. kronor.

Kostnaderna för bränsle till värmekraftstationer och inköpt kraft
har ökat med 724,9 milj. kronor i jämförelse med föregående år och
med 697,4 milj. kronor i jämförelse med driftstaten.

Den låga tillrinningen till de vattenkraftproducerande älvarna har tillsammans
med en något lägre kärnkraftproduktion och en något större
nettoförbrukning än vad som förutsattes i driftstaten medfört att den
oljebaserade värmekraftproduktionen och inköpen av tillfällig kraft
ökat. Detta har medfört att särskilt kostnaderna för olja och tillfälliga
kraftköp väsentligt överstigit beräkningarna.

Kostnaderna för projektering, utveckling och standardisering minskade
med 48,9 milj. kronor i jämförelse med föregående år och understiger
de i driftstaten beräknade med 9,7 milj. kronor. Underskridandet
beror bl. a. på att bidrag till företag som bedriver olje- och gasprospektering
m. m. har blivit lägre än väntat, att kreditering har gjorts för
Forsmark och att planerna för värmekraftprospekteringar har ändrats.

De administrativa kostnadernas ökning med 43,8 milj. kronor i jämförelse
med budgetåret 1975/76 berodde i huvudsak på ökade personalkostnader.
Kostnaderna har överstigit de budgeterade med 12,7 milj.
kronor.

Det bedömda avskrivningsbehovet på anläggningarnas nuanskaffningskostnad
samt på inventarier uppgick till 793 milj. kronor, 56,7 milj.
kronor mer än budgetåret 1975/76 och 1 milj. kronor mer än budgeterat.
Avskrivningen har emellertid inte kunnat göras i enlighet med
det bedömda behovet. Som framgår av det följande har årets verkliga
avskrivning uppgått till 448 milj. kronor, vilket är 188,3 milj. kronor
mindre än föregående budgetår.

Finansiella poster m. fl. har givit ett förbättrat resultat med 34,0 milj.
kronor i förhållande till föregående år och med 29,1 milj. kronor i
förhållande till driftstaten. Förbättringen beror bl. a. på förändrade förutsättningar
för FKA:s (Forsmarks Kraft Aktiebolag) finansiering, ett
högre ränteläge än beräknat samt beviljade betalningsanstånd.

Statens vattenfallsverk bedriver kraftverksrörelse och kanalrörelse.
Kanalrörelsens omsättning är obetydlig i jämförelse med kraftverksrörelsens.
Dess intäkter utgör endast 0,5 procent av de totalt redovisade
rörelseintäktema.

Det fastställda förräntningskravet för budgetåret uppgick till 8,0 pro -

Statens vattenfallsverks driftstat budgetåret 1976/77 (milj. kronor)

1975/76 1976/77

Redovisat Budgeterat Redovisat

Rörelseintäkter

Driftkostnader

Rörelseresultat före avskrivningar
Bedömt avskrivningsbehov
Rörelseresultat
Finansiella intäkter
Finansiella kostnader
Realisationsvinster
Extraordinära intäkter
Extraordinära kostnader
Resultat före bokslutsdispositioner
Bokslutsdispositioner
Resultat före skatter
Kommunal skatt

Årets överskott

2 708,9	3 022,9	3 440,3
-1 297,3	-1 349,4	-2 078,4
1 411,6	1 673,5	1 361,9
-736,3	-792,0	-793,0
675,3	881,5	568,9
29,8	45,2	78,3
-39,3	-48,3	-53,3
1,6	—	0,9
—	—	0,2
667,4	878,4	595,0
101,1	55,0	351,3
768,5	933,4	946,3
-35,6	-40,5	-41,7
732,9	892,9	904,6

cent på det i kraftverksrörelsen i genomsnitt disponerade statskapitalet
och till 3,4 procent på motsvarande kapital för kanalverket. För att
detta krav skulle kunna uppfyllas för kraftverksrörelsens del måste avskrivningarna
reduceras med 345 milj. kronor. Detta belopp återfördes
som bokslutsdisposition. Budgetåret 1975/76 gjordes en motsvarande
disposition med 100 milj. kronor.

För kanalverksamheten har förräntningskravet inte kunnat uppfyllas.
Bland dispositionerna ingår en post som utgör skillnaden mellan kalkylmässig
pensionskostnad, vilken ingår bland driftkostnaderna, och verklig
pensionsutgift, vilken enligt gällande föreskrifter skall belasta verkets
rörelse.

Efter skatter om 41,7 milj. kronor, motsvarande beräknad garantiskatt
på fastigheter, har ett nettoöverskott om 904,6 milj. kronor redovisats,
171,7 milj. kronor mer än föregående år. Kanalrörelsen har givit
ett underskott om 1,1 milj. kronor, medan kraftverksrörelsens överskott
har uppgått till 905,7 milj. kronor motsvarande uppställt förräntningskrav,
8,0 procent.

Domänverket

Domänverkets huvuduppgift är att driva skogsbruk och därmed sammanhängande
verksamhet samt att förvalta den fasta egendom och de
tillgångar som hör till domänverkets fond. Därutöver förvaltar och utövar
domänverket tillsyn över vissa andra allmänna skogar. Av landets
totala produktiva skogsmark innehar domänverket ca en femtedel eller
omkring 4 milj. hektar.

Domänverkets mål och företagspolitik har närmare presenterats i

ekonomiska femårsplaner, den senaste omfattande perioden 1975—1979.
Enligt instruktionen för domänverket är målet för verksamheten bl. a.
att gemensamt med Aktiebolaget Statens Skogsindustrier på lång sikt
åstadkomma bästa möjliga samlade ekonomiska utbyte och därvid prestera
ett från företagsekonomisk synpunkt rimligt årsresultat.

På grundval av den senaste femårsplanen har regeringen föreskrivit
att domänverket som avkastning på domänverkets fond skall för vart
och ett av åren 1975—1979 till staten leverera in dels en fast del på
20 milj. kronor, dels en rörlig del motsvarande 30 procent av den redovisade
årsvinsten. Den sammanlagda inleveransen skall för varje år vara
lägst 35 milj. kronor.

I domänverkets nuvarande organisation, som trädde i kraft den 1 augusti
1974, samverkar två centralt placerade produktavdelningar, en för
skogsbruk och en för nyttj anderätter, med sex regioner i en s. k. matrisorganisation.
Inom varje region finns ett varierande antal revirförvaltningar.
Inom de tre södra regionerna finns därutöver särskilda nyttj anderättsförvaltningar.

Försäljningen av virke under år 1976 uppgick till 6,5 milj. m3 fast
mått under bark (m3fub) mot 5,8 milj. under år 1975. Försäljningsintäkterna
för virke uppgick till 1 036,3 milj. kronor mot 859,4 milj. kronor år
1975, vilket innebär en prisökning per m3 med ca 6 procent. Trots den
kärva konjunkturen har domänverket inte haft några avsättningssvårigheter
för vare sig sågtimmer eller massaved under år 1976.

Avverkningen av virke under år 1976 omfattade 6,5 milj. m3fub,
varav på egen mark 6,0 milj., mot 5,9 milj. respektive 5,3 milj. under
år 1975. Det ökade uttaget av virke år 1976 jämfört med år 1975 måste
ses mot bakgrunden av skogsarbetarstrejken under april—maj 1975.
Avverkningskostnaderna steg från 48 kronor per m3fub år 1975 till
58 kronor år 1976 eller med 21 procent.

Skogsvårdsåtgärderna drog en kostnad av 93,7 milj. kronor, varav

28.2 milj. kronor satsades på gödsling.

Domänverkets omsättning under år 1976 uppgick till 1 128,2 milj.
kronor mot 934,8 milj. kronor för år 1975, vilket innebär en ökning
med 21 procent.

Rörelseresultatet efter planenliga avskrivningar blev 186,7 milj. kronor
mot 189,5 milj. kronor för år 1975.

Efter finansiella intäkter och kostnader (—4,9), bokslutsdispositioner
( — 21,4) och skatter ( — 46,9) kvarstod en nettovinst på 123,3 milj. kronor.
Av nettovinsten har i enlighet med gällande föreskrifter 54,8 milj.
kronor levererats in till statsverket som avkastning på domänverkets
fond för år 1976.

Under året har domänverket investerat 158,9 milj. kronor i mark,

97.2 milj. kronor i maskiner och 14,2 milj. kronor i byggnader och
markanläggningar.

Domänverkets driftstat kalenderåret 1976 (milj. kronor)

Budgeterat Redovisat

Produktområde skog Försäljningsintäkter Kostnader	890,0 -550,0	1 036,3 340,0 -572,6	463,7
Produktområde nyttjanderätter Intäkter Kostnader	53,0 -15,0	57,7 38,0 -16,3	41,4
övriga verksamheter Intäkter Kostnader	20,0 -10,0	34,2 10,0 -23,9	10,3
Förvaltning och administration		-220,0	-258,9
Rörelseresultat före avskrivningar		168,0	256,5
Avskrivningar		-65,0	-69,8
Rörelseresultat efter avskrivningar		103,0	186,7
Finansiella intäkter och kostnader		11,0	4,9
Resultat efter finansiella intäkter och kostnader		114,0	191,6
Boksluts dispositioner Förändring av lagerreserv Nedskrivning av aktier i dotterföretag			-20,2 -1,2
Resultat före skatt		114,0	170,2
Skatt		-29,0	-46,9
Årets resultat		85,0	123,3

Antalet anställda, räknat i personår, ökade under år 1976 med 516
till 6 512.

Domänverket har ett antal dotterföretag, av vilka de större rörelsedrivande
företagen ingår i Domänföretagen AB.

Socialförsäkringarna

I socialförsäkringssektorn ingår allmän sjukförsäkring, yrkesskade försäkring,

arbetslöshetsförsäkring, folkpensionering, allmän tjänstepen sionering,

delpensionsförsäkring och frivillig pensionsförsäkring. Social försäkringarnas

bokslut för åren 1972—1976 redovisas i tabellerna 5 a
och 5 b. Den statistik som för närvarande är tillgänglig visar inte tillräckligt
tydligt den statliga budgetens roll i sammanhanget, eftersom
bokföringen av socialförsäkringarna är centrerad till fonderna. I tabell

5 a redovisas dock statens utgifter i form av avgifter, hänförliga till
statsanställda, och bidrag. Under rubriken Folkpensioneringen i tabell
5 b redovisas endast utbetalningar, uppdelade på folkpensioner och kommunala
bostadstillägg, eftersom någon avsättning till folkpensioneringsfonden
inte förekommer numera.

Tabell 6 är ett sammandrag av socialförsäkringarnas årsresultat för
åren 1972—1976. Eftersom fondsaldot för sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
redovisas som en post, har dessa båda försäkringsfonder förts

samman till en huvudpost. I posten Utbetalningar ingår även administrativa
kostnader till skillnad från vad förhållandet är i tabell 5 b.
År 1976 uppgick dessa kostnader till 1 385 milj. kronor, vilket utgör

3,1 procent av vad som i tabell 6 har angetts som utbetalningar.

Lagen om delpensionsförsäkring trädde i kraft den 1 juli 1976. Till
följd därav redovisas fr. o. m. år 1976 den av riksförsäkringsverket förvaltade
fonden för delpensionsförsäkring i tabellerna 5 a, 5 b och 6.
För år 1976 är hittills endast skattedebiterade medel redovisade, varför
någon post ”avgifter från staten” inte förekommer.

Som en särskild huvudpost i tabellerna 5 och 6 har arbetsgivarbolagens
olycksfallsförsäkring tagits upp. Denna försäkringsform upphörde
med utgången av år 1973, varvid den uppgick i riksförsäkringsverkets
skadeförsäkringssystem. Under åren 1970—1973 avvecklades arbetsgivarbolagens
olycksfallsförsäkringsverksamhet successivt. En följd härav
är att endast räntor redovisas på inkomstsidan, för sista gången i
1973 års bokslut.

Tabell 5 a. Socialförsäkringarna åren 1972	—1976: Finansiering (milj. kronor)
	1972	1973	1974	1975	1976
Sjukförsäkringen	5 722	6 494	11 670	14 095	17 715
Avgifter, utom från staten	4 808	5 257	7 251	8 255	12 281
Avgifter från staten	194	221	242	341	727
Bidrag från staten	697	992	4 145	5 461	4 662
Räntor	23	24	32	38	45
Yrkesskadeförsäkringen	321	349	340	390	474
Avgifter, utom från staten	254	275	248	281	367
Räntor	67	74	92	109	107
Arbetslöshetsförsäkringen	595	602	914	1 133	1 395
Avgifter, utom från staten	125	178	458	695	877
Avgifter från staten			18	36	42
Bidrag från staten	440	391	378	356	426
Räntor	30	33	60	46	50
Folkpensioneringen	10 192	11 404	13 867	15 949	18 824
Avgifter, utom från staten	3 500	3 700	3 271	4 872	9 400
Avgifter från staten				296	436
Bidrag från staten	5 640	6 571	9 367	9 353	7 367
Bidrag från kommuner	986	1 062	1 158	1 356	1 547
Räntor	66	71	71	72	74
Allmän tjänstepensionering	11 885	13 065	14 316	16 744	21 043
Avgifter, utom från staten	7 866	8 259	8 967	10 093	13 086
Avgifter från staten	623	729	798	865	1 031
Räntor	3 396	4 077	4 551	5 786	6 926
Delpensionsförsäkring					161
Avgifter, utom från staten					157
Räntor					4
Frivillig pensionsförsäkring	39	38	37	38	38
Avgifter från hushåll	11	9	8	6	4
Räntor	28	29	29	32	34
Arbetsgivarbolagens olycksfallsförsäkring Räntor	36	34
Summa	28 790	31 986	41 144	48 349	59 650

Tabell 5 b. Socialförsäkringarna åren 1972—1976: Utbetalningar (milj. kronor)

	1972	1973	1974	1975	1976
Försäkringskassorna Utbetalningar	5 269	6013	10 908	13 344	16 703
Fondsaldo (inkl. yrkes-skadeförsäkringen)	145	82	90	-126	-114
Yrkesskadeförsäkringen Utbetalningar	164	199	328	398	477
Arbetslöshetsförsäkringen Utbetalningar	604	561	758	732	872
Fondsaldo	-29	10	96	353	470
Folkpensioneringen Statens utbetalningar	9 096	10 224	12 505	14 402	17 082
Kommunernas utbetal-ningar	1 075	1 156	1 336	1 515	1 706
Allmän tjänstepensionering ATP-pensioner	2 213	2 943	3 884	4 998	6 913
Fondsaldo	9 584	10 026	10 324	11 602	13 957
Delpensionsförsäkring Utbetalningar					74
Fondsaldo					87
Frivillig pensionsförsäkring Utbetalningar	25	26	25	27	33
Fondsaldo	12	12	12	11	5
Arbetsgivarbolagens olycksfallsförsäkri ng Utbetalningar	42	40
Fondsaldo	-4	-12
Administrationskostnader för alla försäkringsformerna	594	706	878	1 093	1 385
Summa	28 790	31 986	41 144	48 349	59 650

Tabell 6. Socialförsäkringarna åren 1972—1976: Sammandrag (milj. kronor)

År

Sjukför- Arbets- Folk- Allmän Delpen- Fri- Arbets- Summa

säk- löshets- pensio- tjänste- sion villig givar- socialringen
försäk- neringen pensio- pensions-bola- försäk och

ringen nering försäk- gens ringar

yrkes- (ATP) ring olycks skade-

fallsför försäk-

säkring

ringen

Finansiering	6 043	595	10 192	11 885		39	36	28 790
Utbetalningar	5 898	624	10 192	2 301		27	42	19 084
Saldo	145	-29		9 584		12	-6	9 706
Finansiering	6 843	602	11 404	13 065		38	34	31 986
Utbetalningar	6 761	592	11 404	3 039		26	46	21 868
Saldo	82	10		10 026		12	-12	10 118
Finansiering	12010	914	13 867	14 316		37		41 144
Utbetalningar	11 920	818	13 867	3 992		25		30 622
Saldo	90	96		10 324		12		10 522
Finansiering	14 485	1 133	15 949	16 744		38		48 349
Utbetalningar	14611	780	15 949	5 142		27		36 509
Saldo	-126	353		11 602		11		11 840
Finansiering	18 189	1 395	18 824	21 043	161	38		59 650
Utbetalningar	18 303	925	18 824	7 086	74	33		45 245
Saldo	-114	470		13 957	87	5		14 405

SKATTEUPPBÖRDEN

Från riksskatteverket har revisorerna erhållit en redogörelse för dels den
ordinarie uppbörden av preliminär skatt under uppbördsåret 1976-77
(tabell 1), dels den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt under
uppbördsåret 1977-78 (tabell 2). Ämbetsverket har även lämnat uppgifter
om den slutliga, kvarstående och överskjutande skatten för beskattningsåret
1976 (tabell 1). Vidare har revisorerna mottagit vissa redogörelser för
resultatet av restindrivningen t.o.m. utgången av år 1976 i fråga om
särskilt uppdebiterad A-skatt, preliminär B-skatt, kvarstående skatt, särskilt
uppdebiterad preliminär allmän varuskatt, mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter
och bötesmedel. Av redogörelserna framgår såväl det ackumulerade
som, med undantag av bötesmedel, det årliga resultatet. Slutligen
omfattar redogörelserna summariska sammanställningar av alla skatter
och allmänna avgifter samt bötesmedel som under år 1976 har redovisats
till länsstyrelserna i utmätningsmännens månadsräkningar.

Såsom de överlämnade redogörelserna utvisar, inflöt under uppbördsterminema
uppbördsåret 1976-77 preliminärskatt med ett sammanlagt
belopp av 74 344 milj. kronor, varav 65658 milj. kronor såsom A-skatt (88
procent) och 8 686 milj. kronor såsom B-skatt (12 procent). I jämförelse
med närmast föregående uppbördsår har A-skattens andel av den totala
preliminärskatteuppbörden ökat med en procent. I förhållande till senast
förflutet uppbördsår har den totalt influtna preliminärskatten ökat med
10251 milj. kronor. Av ökningen hänför sig 9644 milj. kronor till A-skatt
och 607 milj. kronor till B-skatt.

Av den debiterade B-skatten, 8 710 milj. kronor, inflöt i rätt tid med
bortseende från verkställda överbetalningar 8362 milj. kronor (96 procent).
Närmast föregående uppbördsår, då den debiterade B-skatten uppgick
till 8 055 milj. kronor, inflöt i rätt tid 7758 milj. kronor (96 procent).

För att en fullständig bild av preliminärskatteuppbörden skall erhållas,
måste till de belopp som har influtit under uppbördsterminerna läggas de
fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt som har verkställts efter
uppbördsårets utgång och som tas med vid avräkningen av den preliminära
skatten mot den slutliga. För uppbördsåret 1976-77 uppgick fyllnadsinbetalningarna
till 6120 milj. kronor, varav 2280 milj. kronor (37 procent)
såsom A-skatt och 3840 milj. kronor (63 procent) såsom B-skatt (tabell 1).
För närmast föregående uppbördsår uppgick inbetalningar av sådant slag
till 5936 milj. kronor, av vilket belopp 2059 milj. kronor (35 procent)
utgjorde A-skatt och 3877 milj. kronor (65 procent) B-skatt. Fyllnadsinbetalningarna
har således ökat med 184 milj. kronor under det sistförflutna
uppbördsåret. De största beloppen har i fråga om A-skatt betalats in i

Stockholms län (611 milj. kronor). Malmöhus län (200 milj. kronor) och
Göteborgs och Bohus län (182 milj. kronor). Beträffande B-skatten, som i
huvudsak avser aktiebolag m.fl. juridiska personer, har de största beloppen
influtit i Stockholms län (1 276 milj. kronor), Malmöhus län (372 milj.
kronor) och Göteborgs och Bohus län (293 milj. kronor).

Av den kvarstående skatten, som enligt 1976 års taxering uppgick till

3 984 milj. kronor, inflöt under uppbördsterminema 2854 milj. kronor (72
procent). Enligt närmast föregående års taxering uppgick den kvarstående
skatten till 3 368 milj. kronor; av detta belopp inflöt i rätt tid 2485 milj.
kronor (74 procent). Den kvarstående skatten har ökat i samtliga län. Den
största ökningen uppvisar Stockholms län (181 milj. kronor), Malmöhus
län (59 milj. kronor), Göteborgs och Bohus län (38 milj. kronor), Östergötlands
län (34 milj. kronor) och Örebro län (32 milj. kronor). Uppbördsresultatet
har förbättrats i två län och försämrats i övriga län. Den högsta
inflytandeprocenten uppvisar Kronobergs län (84,16 procent), Skaraborgs
län (83,68 procent), Västerbottens län (83,18 procent) och Kalmar län
(81,98 procent). Den lägsta förekommer i Stockholms län (59,50 procent)
och i Göteborgs och Bohus län (65,41 procent).

Enligt föreliggande uppgifter beräknas den slutliga skatten enligt årets
taxering uppgå till nära 79325 milj. kronor, den kvarstående skatten till
mer än 4 269 milj. kronor och den överskjutande preliminära skatten till
5407 milj. kronor (tabell 1). Jämförd med de uppgifter som vid motsvarande
tidpunkt förra året förelåg i fråga om 1976 års taxering har den slutliga
skatten ökat med närmare 10186 milj. kronor. Den kvarstående skatten
har ökat med mer än 387 milj. kronor och den överskjutande skatten med
535 milj. kronor. Den kvarstående skatten uppgår till fem procent av den
slutliga skatten. Den kvarskatteavgift som med vissa begränsningar utgår
på kvarstående skatt uppgår till närmare 257 milj. kronor, vilket innebär en
ökning med närmare 27 milj. kronor i förhållande till den avgift som utgick
enligt föregående års taxering. Den ränta som utgår på den överskjutande
preliminära skatten uppgår till mer än 405 milj. kronor, vilket innebär en
ökning med nära 152 milj. kronor.

Av den restförda B-skatten för uppbördsåret 1970 - 71 hart. o. m. år 1976
82 procent levererats och 18 procent skrivits av. Vad som levererats och
skrivits av har vid denna beräkning ställts i relation till vad som restförts
efter avdrag för avkortade belopp, eftersom avkortningsförfarandet är en
från restindrivningen skild företeelse. Leveransprocenttalet har i förhållande
till närmast föregående års B-skatt minskat med en procent. I 16 län
uppgår leveransprocenten till 90 procent eller mer.

Av 1975-76 års restförda B-skatt har hittills 68 procent av det efter
avkortning återstående beloppet levererats. Inflytandeprocenten efter ett
års indrivning för ifrågavarande skatteslag har ökat med två procent i
jämförelse med närmast föregående år. Fem distrikt har uppnått leveranstal
på 90 procent eller mer, medan ytterligare 28 distrikt samt Söderman 4

Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

lands län (totalt) redovisar leveranstal som överstiger 80 procent. En
jämförelse av resultaten efter ett års indrivning i fråga om B-skatt för hela
riket visar under indrivningsåren 1965—1969 en stigande skala. Under
indrivningsåret 1970 sjönk resultatet för att under närmast följande år
återigen stiga. Under år 1973 har ånyo en försämring inträtt, medan en
förbättring skett under år 1974. Under de därpå följande två åren har en
viss förbättring skett. I tabell 3 återfinns en sammanställning av indrivningsresultatet
i fråga om B-skatt fr. o. m. uppbördsåret 1970—71 t.o. m.
uppbördsåret 1975-76 (B 70-B 75).

Av den restförda kvarstående skatten enligt 1969 års taxering (K 70) har
70 procent levererats, vilket är slutresultatet för denna skatt. I förhållande
till närmast föregående års skatt har inflytandeprocenten minskat med en
enhet. Tretton län har uppnått leveranstal på 80 procent eller mer. Av den
restförda kvarstående skatten enligt 1974 års taxering (K 75) har vid 1976
års utgång hittills drygt 46 procent av det efter avkortning återstående
beloppet levererats. Detta innebär en minskning av inflytandeprocenten
med inte fullt en enhet i jämförelse med närmast föregående år. I ett
distrikt har mer än 84 procent flutit in.

Resultatet av indrivningen av kvarstående skatt efter ett år uppgick år
1971 till 55 procent och hade för indrivningsåret 1976 minskat till 46
procent.

Av tabell 4 framgår indrivningsresultatet för kvarstående skatt enligt
1969-1974 års taxering (K 70-K 75).

Under år 1976 restfördes skatter och allmänna avgifter till ett sammanlagt
belopp av 6 187 milj. kronor. I denna summa ingick arbetsgivaravgifter
med betydande belopp, vilka omedelbart avkortades. Vid ingången av år
1976 utestod ett belopp av 1 946 milj. kronor oredovisat. Vid årets utgång
kvarstod 2324 milj. kronor oredovisade. Under året avkortades 4 195 milj.
kronor, inflöt 1 145 milj. kronor och avskrevs 468 milj. kronor. Under
närmast föregående år inflöt 1 024 milj. kronor och avskrevs 530 milj.
kronor. Uttryckt i relativa tal inflöt under år 1976 29,1 procent av vad som
skulle ha drivits in; detta innebär ett i stort sett oförändrat indrivningsresultat
i jämförelse med år 1975.

Den högsta leveransprocent som har uppnåtts i ett distrikt är 49,7 och
den lägsta 15,5. En sammanställning häröver återfinns i tabell 5.

Av tabellerna 6-8 framgår indrivningsresultatet under år 1976 för
särskilt uppdebiterad A-skatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter enligt
lagen om allmän försäkring.

Tabell 1. Preliminär, slutlig, kvarstående och överskjutande skatt för beskattningsåret 1976.

Län Influten preliminär skatt

Under uppbördsterminema Såsom fyllnadsinbetalningar

Prel. A-skatt Prel. B-skatt Prel. A-skatt Prel. B-skatt

	Milj. kr.	% av s:a infl. o. restf. prel. skatt.	Milj. kr.	% av s:a infl. o. restf. prel. skatt.	Milj. kr.	% av s:a infl. 0. restf. prel. skatt.	Milj. kr.	% av s:a infl. 0. restf. prel. skatt
Stockholms	15819,34	79	2225,36	11	610,88	3	1 275,55	6
Uppsala	1797,79	83	202,52	10	60,28	3	89,18	4
Södermanlands	1 947,74	85	211,35	9	52,65	2	84.65	4
Östergötlands	2939,89	83	345,59	10	94,80	3	145,05	4
Jönköpings	2145,22	79	312,22	12	97,80	4	142,47	5
Kronobergs	1 148,81	78	193,42	13	46,57	3	87,53	6
Kalmar	1572,11	80	237,70	12	58,62	3	84,72	5
Gotlands	313,60	79	54,17	14	11,76	3	16,67	4
Blekinge	1094,34	85	111,50	9	32,87	3	42,94	3
Kristianstads	1729,02	78	306,45	14	66,02	3	108,26	5
Malmöhus	5 816,57	80	862,64	12	200,32	3	372,00	5
Hallands	1489,87	78	251,88	13	63,34	4	91,33	5
Göteborgs och Bohus	5983,35	83	692,52	10	181,66	3	293.17	4
Älvsborgs	2891,77	82	392,44	11	106,20	3	151.75	4
Skaraborgs	1682,92	76	339,09	15	58,11	3	124,03	6
Värmlands	2065,27	83	247,39	10	69,53	3	85,94	4
Örebro	2 120,34	84	230,02	9	59,10	3	102,05	4
Västmanlands	2055,17	85	221,08	9	51,86	2	78,42	4
Kopparbergs	2051,18	83	231,07	10	73,14	3	99,91	4
Gävleborgs	2 192,55	85	218,36	8	68,19	3	98,30	4
Västernorrlands	2042,29	83	268,33	11	56,40	2	84,82	4
Jämtlands	881,10	81	117,56	11	40,39	4	43,92	4
Västerbottens	1707,57	83	210,88	10	67,31	3	79,96	4
Norrbottens	2 169,96	87	203,06	8	51,92	2	57,94	3
Hela riket	65657,77	81	8686,60	11	2279,72	3	3840,56	5

	Restförd		S:a infl. o. restf. prel. skatt	Slutlig skatt	Kvar- stående skatt		Kvar- skatte- avgift	Över- skjutande prel. skatt	Ränta på över- skjutande prel. skatt
S:a prel. skatt	prei. B-sKatt
Milj. kr.	Milj. kr.	% av s:a infl. o. restf. prel. skatt	Milj. kr.	Milj. kr.	Milj. kr.	% av slutlig skatt	Milj. kr.	Milj. kr.	Milj. kr.
19931,13	104,52	1	20035,65	19957,38	1 158,70	7	72,29	1 149,67	84,88
2149,77	9,88	-	2 159,65	2112,54	112,90	5	6,76	152,42	11,53
2296,39	8,37	-	2304,76	2253,01	107,41	5	6,18	143,49	10,77
3525,33	13,76	-	3539,09	3477,12	170,66	5	10,06	222,06	16,46
2697,71	11,29	-	2709,00	2 728,37	154,39	6	9,31	183,70	13,86
1 476,33	5,53	-	1481,86	1447,60	78,43	5	4,61	108,18	8,26
1953,15	8,10	-	1961,25	1919,62	104,53	5	6,05	139,51	10,54
396,20	2,19	-	398,39	388,57	24,77	6	1,46	33,22	2,53
1281,65	5,95	-	1287,60	1 255,82	66,39	5	3,81	93,70	7,18
2209,75	13,27	—	2223,02	2169,99	131,23	6	7,81	177,58	13,59
7251,53	34,08	-	7285,61	7 140,45	378.40	5	22,56	477,35	35,90
1896,42	8,17	-	1904,59	1 862,84	112,05	6	6,71	145,84	11,15
7150,70	25,20	-	7175,90	7007,28	376,89	5	23,18	500,05	36,90
3542,16	15,78	-	3557,94	3447,85	184,48	5	10,90	273,40	20,77
2 204,15	9,68	—	2213,83	2164,89	120,94	6	7,11	160,83	12,17
2468,13	8,82	-	2476,95	2419,77	138,19	6	8,18	177,99	13,51
2511,51	8,37	-	2519,88	2468,39	119,47	5	7,04	164,28	12,31
2406,53	8,11	-	2414,64	2390,49	123,60	5	7,38	140,60	10,49
2455,30	8,63	-	2463,93	2403,82	118,64	5	6,86	168,03	12,62
2577,30	7,99	-	2585,29	2532,32	118,66	5	6,71	161,18	11,96
2 451,84	8,78	-	2460,62	2351,87	101,92	4	6,04	198,39	14,86
1082,97	6,37	—	1 089.34	1065,61	64,29	6	3,83	87,18	6,64
2065,72	6,45	—	2072,17	1 992,05	92,66	5	5,33	160,57	12,12
2 482,88	8,91	-	2491,79	2 367,17	109,84	5	6,49	187,92	14,46
80464,65	348,20	-	80812,85	79324,82	4269,44	5	256,66	5407,14	405,46

Tabell 2. Resultatet av den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt enligt 1976 års taxering med fördelning
t..er län

Län	Debiterade belopp	Influtna belopp	Inflytande- procent	Restförda belopp
Stockholms	1010031363	600924439	59,50	409106924
Uppsala	110010470	82098 939	74,63	27911531
Södermanlands	105032787	79498232	75,69	25 534555
Östergötlands	166613030	129976437	78,01	36636593
Jönköpings	150505975	121499031	80,73	29006944
Kronobergs	75437849	63488919	84,16	11948930
Kalmar	101858334	83505 413	81,98	18 352 921
Gotlands	23 819897	19330590	81,15	4489 307
Blekinge	61989337	45 544518	73,47	16444819
Kristianstads	130165511	101083 347	77,66	29082 164
Malmöhus	349135 149	253737827	72,68	95 397322
Hallands	110368822	85564644	77,53	24804 178
Göteborgs och Bohus	346747207	226809329	65,41	119937 878
Älvsborgs	178230718	137663476	77,24	40567242
Skaraborgs	119469835	99972806	83,68	19497029
Värmlands	136065933	101979924	74,95	34086009
Örebro	126475 323	89912361	71,09	36 562 962
Västmanlands	% 707 145	71913632	74,36	24793513
Kopparbergs	108056650	86213468	79,79	21843 182
Gävleborgs	113035600	86078760	76,15	26956840
Västernorrlands	103 524905	83 553041	80,71	19971864
Jämtlands	65058722	48 110623	73,95	16948099
Västerbottens	91656516	76235881	83,18	15420635
Norrbottens	103 645240	79608442	76,81	24036798
Hela riket	3983642318	2854304079	71,65	1129338 239

Tabell 3. Restindrivningen beträffande preliminär B-skatt för uppbördsåren 1970—71 - 1975 —76 (B 70—B 75) t.
o. m. år 1976. Uppgifterna om resultatet efter ett års indrivning avser förhållandena vid utgången av det
kalenderår under vilket den sista av de sex uppbördsterminema infallit.

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört
efter avdrag för avkortat

Län		B70	B71	B72	B73	B74	B75	B70	B71	B72	B73	B74	B75
Stockholms1	Efter 1 år	61	59	63	54	54	60	47	48	45	48	48	50
	” 2 ”	68	69	74	65	66		57	57	55	57	57
	” 3 ”	72	72	78	71			63	62	60	63
	„ 4 „	73	74	80				65	65	63
	” 5 ”	76	75					67	66
	” 6”	77						67
Uppsala	Efter 1 år	72	65	73	68	70	69	70	72	71	71	67	68
” 2 ”	80	81	80	76	76		79	79	79	78	75
	” 3 ”	85	84	84	80			83	83	83	81
	„ 4	87	86	85				85	84	85
	” 5 ”	87	86					85	85
	” 6 ”	87						87
Söderman-	Efter 1 år	83	87	85	86	82	_	84	86	85	86	85	83
lands2	” 2 ”	88	89	89	89	—		89	90	88	90	89
	” 3 ”	90	92	91	—			91	91	90	91
	„ 4 „	90	93	-				92	92	91
	” 5 ”	91	—					92	92
	” 6 ”	-						92
Östergöt-	Efter 1 år	79	80	78	77	75	76	81	79	78	77	77	77
lands	” 2 ”	85	86	84	83	80		88	85	85	83	83
	” 3 ”	88	88	87	86			89	87	87	85
	„ 4	89	89	88				90	88	88
	” 5 ”	89	89					90	88
	„ 6 „	89						90
Jönköpings	Efter 1 år	80	80	77	78	73	76	79	79	74	75	72	73
” 2 ”	87	86	84	83	81		86	85	82	83	81
	” 3 ”	90	89	87	86			88	89	86	85
	„ 4 „	90	90	88				89	89	87
	” 5 ”	91	90					90	90
	” 6 ”	91						90
Kronobergs	Efter 1 år	80	78	80	82	77	81	81	80	76	79	75	79
” 2 ”	86	83	86	86	82		88	85	84	86	81
	” 3 ”	89	87	88	89			90	89	87	88
	4 „	89	88	90				91	90	89
	” 5 ”	90	89					92	91
	” 6 ”	90						92
Kalmar	Efter 1 år	81	94	83	79	78	79	83	86	83	83	78	79
	” 2 ”	86	88	88	85	84		88	90	88	87	82
	” 3 ”	89	90	90	88			90	91	90	90
	” 4 -	90	90	90				91	91	91
	” 5 ”	90	91					91	92
	” 6”	90						91
Gotlands	Efter 1 år	87	83	81	80	85	82	88	86	74	79	79	77
	” 2 ”	93	93	89	88	90		92	95	85	87	85
	” 3 ”	95	94	92	92			95	97	89	91
	„ 4 „	95	95	92				95	97	90
	” 5 ”	95	95					95	97
	” 6”	95						95

'') I procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt.

2) Uppgift om guldna poster kan ej lämnas för år 1976 p. g. a. övergång till ADB (REX-systemet).

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört
efter avdrag för avkortat

Län		B70	B71	B72	B73	B74	B75	B70	B71	B72	B73	B74	B75
Blekinge	Efter 1 år	60	63	66	70	66	66	68	67	65	66	63	66
	” 2 ”	77	80	76	73	74		75	78	74	75	71
	” 3 ”	81	84	79	77			80	82	79	79
	„ 4 „	83	86	80				82	84	80
	” 5 ”	83	86					82	84
	” 6 ”	83						82
Kristianstads Efter 1 år	79	81	79	78	78	78	81	80	78	78	77	78
	” 2 ”	83	86	84	83	83		85	86	84	83	83
	” 3 ”	86	88	87	87			88	89	86	86
	” 4 ”	86	88	88				88	89	87
	” 5 ”	87	89					89	89
	” 6”	87						89
Malmöhus	Efter 1 år	53	53	55	53	52	57	51	50	50	52	49	54
	” 2 ”	69	70	68	67	67		71	71	67	69	66
	” 3 ”	73	76	74	73			76	78	73	75
	” 4 ”	75	78	76				78	80	76
	” 5 ”	76	78					79	81
	” 6 ”	76						79
Hallands	Efter 1 år	79	85	83	82	82	84	77	75	78	76	81	81
	” 2 ”	86	89	86	86	85		85	85	84	85	83
	” 3 ”	89	91	90	87			88	88	86	86
	- 4 ”	90	92	90				88	89	87
	” 5 ”	90	93					89	89
	” 6 ”	90						89
Göteborgs	Efter 1 år	57	58	61	63	65	67	57	57	57	61	64	63
och Bohus	” 2 ”	64	65	69	70	72		65	65	67	70	72
	” 3 ”	71	72	75	75			71	71	72	74
	„ 4 „	73	74	77				74	73	75
	” 5 ”	73	75					74	74
	” 6 ”	74						74
Älvsborgs	Efter 1 år	83	83	81	79	80	80	83	83	79	80	79	79
	” 2 ”	87	87	84	83	84		88	87	83	85	84
	” 3 ”	89	90	87	85			89	89	85	87
	„ 4 „	90	90	88				90	89	86
	” 5 ”	90	91					91	89
	” 6 ”	90						91
Skaraborgs	Efter 1 år	87	87	85	84	83	83	88	90	84	85	80	82
	” 2”	91	90	89	88	86		92	92	88	89	85
	” 3 ”	93	92	91	90			94	94	90	91
	„ 4 „	93	93	91				94	94	91
	” 5 ”	93	93					94	95
	” 6”	93						94
Värmlands	Efter 1 år	80	81	79	76	80	86	76	76	70	70	74	82
	” 2 ”	88	87	86	84	87		85	84	81	80	84
	” 3 ”	91	90	90	88			89	88	87	84
	„ 4 „	91	91	91				90	90	88
	” 5 ”	92	91					90	90
	” 6 ”	92						90

Guldna poster i % av restförda Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortade efter avdrag för avkortat

Län B7Ö B71 B72 B73 B74 B75 B70 B71 B72 B73 B74 B75

Örebro	Efter 1 år	84	84	XI	77	79	81	84	85	81	80	80	83
	” 2 ”	88	88	86	84	84		89	88	86	86	85
	” 3 ”	91	91	89	87			91	90	88	88
	” 4 ■■	91	92	90				91	91	88
	” 5 ”	92	92					92	91
	” 6”	92						92
Västman-	Efter 1 år	77	76	74	73	74	75	75	75	73	71	71	69
lands	” 2 ”	82	81	81	80	79		81	80	79	78	77
	” 3 ”	85	85	84	83			84	83	82	81
	” 4 ••	86	85	85				85	84	83
	” 5 ”	86	86					85	84
	” 6”	86						86
Kopparbergs	Efter 1 år	83	84	86	85	84	87	82	84	85	86	84	86
	” 2 ”	88	88	90	90	89		88	89	91	91	89
	” 3 ”	90	91	92	93			91	92	93	94
	■■ 4 ••	91	92	93				91	92	93
	„ 5 „	91	92					92	93
	” 6 ”	91						92
Gävleborgs	Efter 1 år	84	81	81	81	81	78	84	85	83	83	83	81
	” 2 ”	89	87	88	86	85		90	90	89	90	87
	” 3 ”	91	91	90	89			92	93	92	92
	4 -•	92	91	91				93	94	93
	” 5”	93	92					93	94
	” 6”	93						93
Västernorr-	Efter 1 år	80	76	79	83	88	89	79	77	79	85	88	92
lands	” 2 ”	88	85	87	88	91		87	85	87	89	91
	” 3 ”	91''	89	89	91			90	89	90	92
	4 „	92	90	90				91	89	91
	” 5 ”	92	90					91	90
	” 6 ”	92						91
Jämtlands	Efter 1 år	89	89	88	85	85	86	87	87	86	84	82	84
	” 2 ”	93	92	90	89	89		92	90	88	89	88
	” 3 ”	95	93	93	92			94	91	90	91
	„ 4 ,,	95	94	93				94	92	92
	” 5 ”	95	95					94	92
	” 6 ”	96						94
Väster-	Efter 1 år	88	88	90	90	90	90	89	90	89	88	89	88
bottens	” 2 ”	94	94	95	94	94		95	95	95	93	94
	” 3 ”	96	96	97	96			96	%	96	95
	„ 4 „	97	96	97				97	96	97
	” 5 ”	97	97					97	97
	” 6 ”	97						97
Norrbottens	Efter 1 år	82	85	80	85	85	85	86	87	84	84	85	83
	” 2 ”	90	92	88	92	92		93	93	91	92	91
	” 3 ”	92	94	90	94			94	94	94	94
	„ 4 „	93	95	91				95	95	95
	” 5 ”	94	95					95	95
	” 6 ”	94						95
Hela riket	Efter 1 år	_		_	_	_	_	67	67	65	66	66	68
	” 2”							76	75	73	75	74
	” 3 ”							79	80	78	78
	” 4 •>							81	81	79
	” 5 ”							82	82
	” 6”							82

Tabell 4. Resi indrivningen beträffande kvarstående skatt enligt 1969-1974 års taxeringar (K 70—K 75) vid
utgången av respektive forsta, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte kalenderåret efter det skatten förfallit till
betalning.

Guldna poster i % av restförda Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortade efter avdrag för avkortat

Län K7Ö K71 K72 K73 K74 K75 K7Ö K71 K72 K73 K74 K75

Stockholms1	Efter 1 år	67	65	64	54	57	62	41	40	37	31	34
	” 2 ”	74	71	71	61	64		49	48	46	39	43
	” 3 ”	76	73	74	64			54	53	51	43
	” 4 --	76	75	75				56	55	54
	” 5 ”	77	75					58	57
	” 6”	77						58
Uppsala	Efter 1 år	71	73	73	64	65	63	61	64	62	52	48
	” 2 ”	79	81	77	71	71		69	71	70	59	58
	” 3 ”	81	81	80	73			73	75	73	62
	„ 4 „	82	82	80				76	76	76
	” 5 ”	82	83					77	77
	” 6 ”	83						78
Söderman-	Efter 1 år	76	75	74	73	71	_	69	67	60	63	64
lands2	” 2”	80	79	78	76	-		76	74	65	69	71
	” 3 ”	82	80	80	-			79	75	67	72
	„ 4 „	82	81	—				79	76	73
	” 5 ”	82	-					80	77
	” 6 ”	-						80
Östergöt-	Efter 1 år	73	74	74	71	73	76	69	68	69	63	65
lands	” 2 ”	78	77	78	75	78		74	73	75	69	72
	” 3 ”	78	78	79	76			76	75	77	71
	„ 4 „	79	79	80				77	76	78
	” 5 ”	79	79					77	77
	” 6 ”	79						78
Jönköpings	Efter 1 år	71	71	71	68	72	75	67	62	60	38	50
	” 2 ”	77	77	77	74	78		75	70	71	45	63
	” 3 ”	79	80	80	77			78	74	76	56
	„ 4 „	81	81	81				80	75	78
	” 5 ”	81	81					81	76
	” 6”	81						81
Kronobergs	Efter 1 år	76	74	74	72	70	77	65	65	67	63	65
	” 2 ”	80	79	79	77	78		72	74	75	71	76
	” 3 ”	83	81	81	79			73	77	79	75
	„ 4 „	84	82	82				83	79	81
	” 5 ”	84	83					83	79
	” 6 ”	84						83
Kalmar	Efter 1 år	76	78	76	72	72	75	73	74	71	67	65
	” 2 ”	81	82	80	77	77		79	79	77	75	74
	” 3 ”	82	83	82	79			81	80	79	77
	„ 4 „	83	84	82				82	81	80
	” 5 ”	83	84					82	81
	” 6 ”	83						82
Gotlands	Efter 1 år	83	85	80	77	80	83	79	79	75	69	65
	” 2 ”	87	89	85	83	85		84	87	81	76	73
	” 3 ”	89	91	88	85			88	89	84	78
	” 4 >•	90	91	89				88	90	85
	” 5 ”	90	92					89	91
	” 6 ”	90						89

11 procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt.

2 Uppgift om guldna poster kan ej lämnas för år 1976 p.g.a. övergång till ADB (REX-systemet).

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört
efter avdrag för avkortat

Län		K70	K71	K72	K73	K 74	K75	K70	K71	K72 K73	1 K 74	K75
Blekinge	Efter 1 år	72	71	71	64	70	51	64	58	58	45	52	49
	” 2 ”	83	77	77	72	77		72	68	68	61	64
	” 3 ”	85	80	79	75			76	72	71	64
	’• 4 -•	86	81	80				77	74	72
	” 5 ”	87	81					78	75
	” 6”	87						78
Kristianstads	Efter 1 år	76	77	77	73	76	78	69	69	67	61	64	65
	” 2 ”	80	81	81	77	80		75	75	73	67	70
	” 3 ”	82	82	82	79			78	77	75	69
	•• 4 ”	83	83	83				79	78	77
	” 5 ”	83	84					79	78
	” 6 ”	83						79
Malmöhus	Efter 1 år	60	61	62	58	59	62	52	49	48	45	45	47
	” 2 ”	67	67	67	64	65		61	57	56	55	53
	” 3 ”	69	69	69	66			65	61	60	60
	„ 4 „	71	70	70				66	64	63
	” 5 ”	71	71					68	65
	” 6”	71						68
Hallands	Efter 1 år	82	82	77	76	75	77	66	68	65	59	59	60
	” 2 ”	88	86	85	81	81		77	76	71	68	68
	” 3 ”	90	89	85	82			80	78	73	70
	„ 4 „	90	89	86				81	79	74
	” 5 "	91	90					81	80
	” 6 ”	91						82
Göteborgs	Efter 1 år	55	54	54	52	56	58	41	39	35	32	37	32
och Bohus	” 2 ”	62	61	62	59	64		49	49	46	42	46
	” 3 ”	66	65	65	63			53	54	50	46
	„ 4 „	67	67	67				56	56	52
	” 5 ”	68	68					57	58
	” 6”	69						58
Älvsborgs	Efter 1 år	76	76	74	70	73	76	71	69	64	50	59	61
	” 2 ”	80	79	78	74	77		76	74	70	55	66
	” 3 ”	81	81	79	76			78	77	72	58
	„ 4 „	82	81	80				79	78	73
	” 5 ”	82	82					79	79
	” 6 ”	82						79
Skaraborgs	Efter 1 år	81	79	78	77	77	79	78	74	73	57	68	68
	” 2 ”	85	83	82	80	80		82	78	78	60	73
	” 3 ”	86	84	83	81			84	80	80	62
	„ 4 „	87	85	84				84	81	81
	” 5 ”	87	85					85	82
	” 6”	87						85
Värmlands	Efter 1 år	76	76	75	70	73	77	67	65	54	40	54	58
	” 2 ”	81	81	81	76	79		73	73	60	47	64
	” 3 ”	82	83	83	79			76	76	63	51
	•> 4 -	83	84	84				77	78	70
	” 5 ”	84	84					78	79
	” 6 ”	84						78

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört
efter avdrag för avkortat

Län		K70	K71	K72	K73	K74	K75	K70	K71	K 72	K73	K74	K75
Örebro	Efter 1 år	76	76	74	71	75	78	71	70	69	50	57	66
	” 2 ”	80	79	78	76	79		78	76	74	55	65
	” 3 ”	81	81	80	77			80	78	76	58
	„ 4 „	82	81	80				81	80	78
	” 5 ”	82	82					81	81
	” 6 ”	82						81
Västman-	Efter 1 år	72	70	70	65	68	72	63	60	59	50	51	50
lands	” 2 ”	76	74	75	73	75		69	67	67	60	62
	” 3 ”	77	77	77	75			72	70	70	64
	„ 4 „	78	78	78				74	72	73
	” 5 ”	80	79					75	73
	„ 6 „	80						75
Kopparbergs	Efter 1 år	78	78	77	76	77	81	71	72	70	44	70	71
	” 2 ”	82	82	81	80	81		77	79	78	49	77
	” 3 ”	84	84	82	82			81	81	80	64
	„ 4 „	84	84	83				82	82	82
	” 5 ”	85	85					83	83
	” 6 ”	85						83
Gävleborgs	Efter 1 år	76	75	75	72	75	77	69	66	68	60	63	64
	” 2 ”	80	80	80	77	80		75	73	76	67	69
	” 3 ”	82	82	82	79			78	77	79	70
	„ 4 „	83	83	83				80	79	81
	” 5 ”	83	84					81	80
	” 6 ”	83						81
Västernorr-	Efter 1 år	73	73	74	75	82	84	66	67	69	68	74	74
lands	” 2 ”	79	77	80	81	85		73	74	77	75	79
	” 3 ”	80	79	81	82			76	78	80	78
	” 4 ”	81	81	82				78	79	81
	” 5 ”	82	81					78	80
	” 6 ”	82						78
Jämtlands	Efter 1 år	85	84	84	78	79	84	71	74	72	63	67	69
	” 2 ”	88	88	88	83	84		77	79	79	68	74
	” 3 ”	90	88	89	84			79	81	80	70
	- 4 -	91	89	90				80	82	82
	” 5 ”	91	90					80	82
	” 6 ”	91						80
Väster-	Efter 1 år	82	83	82	81	83	86	76	78	75	69	58	69
bottens	” 2 ”	86	87	86	86	87		82	84	80	78	65
	” 3 ”	88	88	88	88			84	86	82	81
	„ 4 „	89	89	89				85	87	83
	” 5 ”	89	90					86	87
	” 6 ”	89						86
Norrbottens	Efter 1 år	75	73	72	73	75	78	71	72	69	70	69	61
	” 2 ”	80	78	78	78	80		77	78	77	76	77
	” 3 ”	83	80	80	80			80	81	81	79
	„ 4 „	83	81	80				81	82	82
	” 5 ”	84	82					82	83
	” 6 ”	84						82
Hela riket	Efter 1 år	_	_	_	.	_		55	53	50	42	47	46
	” 2 ”							63	61	59	50	56
	” 3 ”							66	65	63	54
	„ 4 „							68	67	65
	” 5 ”							69	68
	” f. "							70

Tabell 5. Indrivning av skatter och allmänna avgifter under år 1976.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län Täby Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje	59454037 42684089 52655610 25382796 7763593 46069103 43032822 440569936 29397521	60 298118 40852461 48958390 27630988 14009680 55572102 45277357 1335426268 26 498215	12325610 10773 214 11895 464 5474517 2614984 10839008 9011884 977523 161 5 590019	107426545 72763 336 89718536 47539267 19158289 90802197 79298 295 798473043 50305 717
Uppsala län Uppsala	44 192 213	65764317	14477563	95 478 967
Södermanlands län'' Eskilstuna ] Katrineholm 1 Nyköping J	33701663	63 202695	20272995	76631363
Östergötlands län Linköping Motala Norrköping	15103258 11384641 20252528	33408584 28837206 43994183	14364371 15650203 7021864	34147471 24571644 57224847
Jönköpings län Eksjö Jönköping Värnamo	26544 237 16381764 11418152	888101392 25952592 18505 147	868648 788 5 109746 3481028	45 996841 37224610 26442271
Kronobergs län Växjö	26787238	41989821	8099310	60677749
Kalmar län Kalmar Oskarshamn Västervik	15515492 6294671 8837849	22764056 10497928 16046969	3870159 2 075 382 2463 280	34409389 14717217 22421538
Gotlands län Visby	6840821	9676300	1769360	14747761
Blekinge län Karlshamn Karlskrona	13687 319 18485006	18837431 19553 131	3542252 3 591904	28982498 34446233
Kristianstads län Hässleholm Kristianstad Ängelholm	10502979 20928045 12546183	14975733 34252564 23 101914	2278866 6992510 3 872 359	23199846 48188099 31775 738
Malmöhus län Eslöv Helsingborg Landskrona Lund Malmö Trelleborg Ystad	7691813 36362 859 14164482 20038287 122888259 4305420 6069903	9814335 46180412 15007949 23212155 109853517 7193 344 12 298 082	1932056 9291481 2732744 4 501537 18882072 841541 2507909	15574092 73 251790 26439687 38748905 213 859704 10657223 15860076

1 På grund av övergång till ADB (REX-systemet) kan distrikten ej redovisas var för sig.

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

12648981 11,8

12534 684 17,2

11 175462 12,5

5759008 12,1

1839225 9,6

12269575 13,5

9224 775 11,6

118861001 14,9

7040671 14,0

8266 597 8,7

8297732 10,8

4095073 12,0

3 751 598 15,3

5062 567 8,9

4957 865 10,8

4 187 562 11,2

2721 137 10,3

5 187286 8,6

3 042305 8,8

830680 5,6

2802 529 12,5

922 964 6,3

4040699 14,0

3 566484 10,3

1865 933 8,0

4 768 498 9,9

4 142 603 13,0

1089430 7,0

7740918 10,6

4099920 15,5

3 894 265 10,1

26063 950 12,2

1141226 10,7

1 177007 7,4

26139563 24,3

12807517 17,6

13 920445 15,5

14413734 30,3

6 704 847 35,0

20159697 22,2

16641867 21,0

154759770 19,4

12675903 25,2

29030675 30,4

30665398 40,0

13028792 38,1

9951962 40,5

20905 719 36,5

17 545378 38,1

13 159511 35,4

11495116 43,5

20157800 33,2

13 179118 38,3

6410387 43,6

10080988 45,0

6993 194 47,4

11 107398 38,3

11329383 32,9

8722054 37,6

18 147271 37,7

13978718 44,0

7064201 45,4

20276725 27,7

7439779 28,1

12915 141 33,3

46176919 21,6

4 533311 42,5

7247824 45,7

68637999 63,9

47421 136 65,2

64622628 72,0

27366523 57,6

10614216 55,4

58372925 64,3

53431652 67,4

524 852 271 65,7

30589143 60,8

58181694 60,9

37668233 49,2

17023 605 49,9

10868084 44,2

31256561 54,6

23 493 597 51,1

19877535 53,4

12226018 46,2

35332661 58,2

18 187 966 52,9

7476149 50,8

9538020 42,5

6831602 46,3

13 834 399 47,7

19550366 56,8

12611859 54,4

25272 328 52,4

13 654416 43,0

7420461 47,6

45234147 61,7

14 899988 56,4

21939499 56,6

141618833 66,2

4 982 685 46,8

7435245 46,9

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län Halmstad Varberg	20769247 15927782	32067442 30884 586	4262046 6630791	48 574643 40181577
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla	215697788 15 138391	1085633230 27652270	899770797 7585 527	401560221 35 205 134
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg	9585 592 36482 528 8907462 10592350	22176411 55043291 874 %2 440 22363781	3630580 15 129241 862327457 6302528	28131423 76 3% 578 21542445 26653603
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde	6010164 11422998 4294411 7446693	13564798 17831710 20353 238 22715492	2138128 2693213 11809179 3766464	17436834 26561495 12838470 26395 721
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne	9689472 24225148 8328123 5189152	47434407 30 765315 13285 194 11064 206	36426833 5 762188 4 707007 2 188214	20697046 49228275 16906310 14065 144
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg Örebro	5339534 4470617 9068 149 13034686	10543 107 11699335 12299633 28881557	1527314 5 241 506 3262 348 49136%	14355 327 10928446 18 195434 37002547
Västmanlands län Köping Västerås	10084859 41028788	15454 348 79127135	2838072 37989577	22701 135 82 166346
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora	5337692 5315406 9900008 4274823 8581467	6105562 11 146 839 15327420 9337572 14702324	1 151600 1499440 7563 865 1956910 2 297259	10291654 14%2805 17663 563 11655485 20986532
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn	16974 203 5498659 6204324 7355933	24031975 18489156 14654801 20275 834	4748606 3124235 5363 297 10389302	36257572 20863580 15495828 17242465
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik	3961285 3413827 13795226 3470794	13629078 64822596 24535685 6899501	1 135 195 60708023 4908 320 1692 345	16455 168 7528400 33 422591 8677950
Jämtlands län Östersund	20143565	36724865	7144237	49724193

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

3979419 8,2

4380561 10,9

48389665 12,0

2802486 8,0

2093760 7,4

8116957 10,6

2 304102 10,7

2669880 10,0

2420144 13,9

2548726 9,6

1829993 14,3

1302 153 4,9

1352359 6,5

5 193 147 10,6

1 572 166 9,3

737052 5,2

2242 316 15,6

698507 6,4

4124643 22,8

3959931 10,7

1846437 8,1

6953 121 8,5

2064 347 20,1

1 139555 7,6

2412328 13,6

762773 6,5

1693651 8,1

9565 806 26,4

3832275 18,4

1447612 9,3

1315859 7,6

511 326 3,1

672556 8,9

4112768 12,3

497200 5,7

4461297 9,0

14 475 919 29,8

15 261470 38,0

78150680 19,5

13 950782 39,6

11994 144 42,6

25 470709 33,4

7769648 36,1

10173997 38,2

7044 387 40,4

10749228 40,5

5790196 45,1

9465 802 35,9

8 7807% 42,4

15969405 32,4

6213 982 36,8

6808568 48,4

6991568 48,7

4893932 44,8

7839145 43,3

16811692 45,4

6992757 30,8

23714251 28,8

3628268 35,2

7368114 49,3

8723 348 49,4

4742041 40,7

8498036 40,5

12487212 34,4

9519552 45,6

5944068 38,4

7032088 40,8

7%2 301 48,4

3343 374 44,4

15437816 46,2

4 314 847 49,7

20250606 40,7

30119303 62,0

20539545 51,1

275019874 68,5

18451864 52,4

14043 519 50,0

42808912 56,0

11468695 53,2

13 809725 51,8

7972302 45,7

13 263540 49,9

5218 281 40,6

15627 766 59,2

10563891 51,1

28065722 57,0

9120161 53,9

6519524 46,4

5 121443 35,7

5 336007 48,8

6141646 33,9

16230924 43,9

13861940 61,1

51498974 62,7

4599039 44,7

6455 135 43,1

6527886 37,0

6150671 52,8

10794846 51,4

14204553 39,2

7511752 36,0

8 104 148 52,3

8894518 51,6

7981541 48,5

3512470 46,7

13872006 41,5

3 865902 44,6

25012291 50,3

Kronofogdedistrikt	Utestående 1 januari	Restfört	Avkortat	Belopp att indriva
Västerbottens län
Lycksele	6834750	10188348	1567251	15455 847
Skellefteå	5972493	11405409	1 533 326	15 844576
Umeå	11214122	33913565	23710351	21417336
Norrbottens län
Boden	5113793	7647726	1068671	11692848
Gällivare	6651445	7117372	845982	12922835
Haparanda	8345294	12945 384	1846 286	19444 392
Kiruna	4547514	9717895	1908036	12357373
Luleå	7139946	57945 571	42068 325	23 017192
Piteå	5465688	11646 342	2025316	15086714
Hela riket	1946180780	6186559082	4195478025	3937261837

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
874321	5,7	6802211	44,0	7779316	50,3
1496536	9,5	6517174	41,1	7830864	49,4
2953 381	13,8	9881376	46,1	8582579	40,1
608013	5,2	4 139829	35,4	6945 004	59,4
1648444	12,8	3 995 299	30,9	7 279 092	56,3
3 042782	15,7	7006236	36,0	9395 374	48,3
643 135	5,2	4556217	36,9	7 158020	57,9
1022094	4,4	11 182 502	48,6	10812 597	47,0
1047878	7,0	6776905	44,9	7 261 929	48.1
468413 672	11,9	1145188583	29,1	2 323659 535	59,0

5 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

Tabell 6. Indrivningen av särskilt uppdebiterad A-skatt under år 1976.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län Täby Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje	3 428920 1781925 1976 216 929468 433441 1277342 2483 104 41601712 1859234	1596609 2343 389 1956495 661593 1232418 1 179631 1862649 24399817 982 137	10492 19710 26323 6919 22708 5514 589827 5768	5015037 4 105604 3906388 1591061 1658940 2434265 4 340239 65411702 2835603
Uppsala län Uppsala	2402833	2 273299	25 868	4650264
Södermanlands län'' Eskilstuna t Katrineholm \| Nyköping \|	2048289	2791855	373 105	4467039
Östergötlands län Linköping Motala Norrköping	1 143408 854082 1421340	1550237 639150 1608493	23135 124814 53 204	2670510 1368418 2976629
Jönköpings län Eksjö Jönköping Värnamo	2152363 752324 711774	1570970 1293 288 870204	12552 5913 28%	3710781 2039699 1579082
Kronobergs län Växjö	2413684	2043494	7444	4449734
Kalmar län Kalmar Oskarshamn Västervik	2113943 625331 617110	1 169807 445484 4% 514	48991 5 135 6539	3 234759 1 065 680 1 107085
Gotlands län Visby	469006	290225	1 128	758 103
Blekinge län Karlshamn Karlskrona	1209239 2400774	392168 1334 201	580 12106	1600827 3722869
Kristianstads län Hässleholm Kristianstad Ängelholm	942585 1995643 1749260	469269 1390 350 1321292	4 827 3434	1411854 3 381 166 3067118
Malmöhus län Eslöv Helsingborg Landskrona Lund Malmö Trelleborg Ystad	515258 1301 114 1875949 1549965 11309133 192 584 208942	392383 1 146052 1218778 1538284 5 385772 271506 455719	22640 12815 22 315 250936 2428 982	907641 2424526 3 081912 3065934 16443%9 461 662 663679

1 På grund av övergång till ADB (REX-systemet) kan distrikten ej redovisas var för sig.

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

1 644 349
862 089
609344
240411
222 225
466 291
797654
10119843
346 221

32,8

21,0

15,6

15.1

13.4

19.2

18.4

15.5

12.2

1251938
752766
854 514
633 189
363404
838115
1 369354
12 094950
570607

25.0

18.3
21.9

39.8

21.9

34.4

31.5

18.5

20.1

2 118748
2490748
2442 529
717461
1073 309
1 129859
2173232
43 196 909
1 918 774

42,2

60.7
62,5

45.1

64.7
46,4

50.1
66,0

67.7

676482

14,5

1841875

39,6

2 131 906

45,9

1000791

22,4

1 3% 669

31,3

2069579

46.3

421631

243432

429670

15.8

17.8
14.4

1 145074
401 957
1 149690

42,9

29,4

38,6

1 103 806
723 029
1397 268

41,3

52,8

47,0

987 579
255667
391 974

26,6

12,5

24,8

944777
I 044 503
810449

25,5

51.2

51.3

I 778424
739 529
376658

47.9
36,3

23.9

647 096

14,5

1016774

22,9

2785 863

62,6

378828
50746
423 072

11,7

4,8

38,2

1046 943
413840
363 037

32,4

38.8

32.8

1808 988
601094
320975

55,9

56,4

29,0

24 327

3,2

379589

50,1

354 187

46,7

364 449
502807

22,8

13,5

463 972
1904 698

29,0

51,2

772406
1 315364

48.2

35.3

352624
812 527
1 157390

25.0

24.0
37,8

264 824
987621
841434

18,7

29,2

27,4

794 406
1581019
1068294

56,3

46.8

34.8

97647
284 158
383961
236654
2 584 053
86227
5318

10,8

11,7

12,4

7.7

15.7

18.7
0,8

227450
838566
794 071
1026333
3 220942
251 114
370 957

25,0

34,6

25.8

33.5

19.6
54,4

55.9

582 544
1 301802
1 903 880
1 802 947
10638974
124 322
287404

64.2

53.7

61.8

58.8
64,7

26.9

43.3

Kronofogdedistrikt	Utestående 1 januari	Restfört	Avkortat	Belopp att indriva
Hallands län
Halmstad	3892771	2 153 878	24 796	6021853
Varberg	1580676	1524236	49499	3055413
Göteborgs och Bohus län
Göteborg	18491359	14549665	1371016	31670008
Uddevalla	1 176019	1278985	1840	2453 164
Älvsborgs län
Alingsås	780533	2318803	328065	2771271
Borås	2674584	3647900	273 109	6049375
Trollhättan	1074872	605565	16786	1663651
Vänersborg	1356855	608 563	27364	1938 054
Skaraborgs län
Falköping	529303	955715	-	1485 018
Lidköping	571590	825046	-	1396636
Mariestad	559159	699703	5081	1253781
Skövde	853631	1683 334	22148	2514817
Värmlands län
Arvika	374 585	476632	5 809	845408
Karlstad	1 136923	1724997	43732	2818188
Kristinehamn	418382	303932	3522	718 792
Sunne	217752	632475	16523	833 704
Örebro län
Hallsberg	615472	744811	16247	1 344036
Karlskoga	658126	766493	—	1424619
Lindesberg	846656	913957	-	1760613
Örebro	734665	2233058	24825	2942898
Västmanlands län
Köping	1 161440	863755	23952	2001243
Västerås	4172 187	2721991	271863	6622 315
Kopparbergs län
Avesta	729893	266358	497	995754
Borlänge	423451	421538	5 794	839 195
Falun	705791	430952	12103	1 124640
Ludvika	258746	387938	8 356	638328
Mora	822347	947708	7796	1762259
Gävleborgs län
Gävle	1274388	2240247	118912	3395723
Hudiksvall	397097	1012774	6271	1403600
Sandviken	237568	471521	660	708429
Söderhamn	273816	753656	76810	950662
Västernorrlands län
Härnösand	383209	927601	686	1310124
Sollefteå	227964	433 167	140	660991
Sundsvall	733 391	1141569	11852	1863108
Örnsköldsvik	67241	171764	1560	237445
Jämtlands län
Östersund	2575776	2228605	64639	4739742
Västerbottens län
Lycksele	328762	463 138	844	791056
Skellefteå	274643	458799	2227	731215
Umeå	795 304	555948	765	1350487

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

175 761 2,9

337642 11,1

4 539562 14,3

65 690 2,7

131 974 4,8

1 103 700 18,2

389239 23,4

525 898 27,1

347 532 23,4

261076 18,7

461458 36,8

51457 2,1

119562 14,1

433 422 15,4

138 956 19,3

42888 5,1

338038 25,1

119 184 8,4

918 049 52,2

443 792 15,1

51937 2,6

604468 9,1

386592 38,8

149286 17,8

360835 32,1

62197 9,7

136481 7,8

1128 171 33,2

316238 22,5

142 205 20,1

37463 3,9

56062 4,3

17429 2,6

288 923 15,5

22416 9,5

779348 16,4

107641 13,6

100666 13,8

436551 32,3

973732 16,2

1320672 43,2

9234 327 29,2

839812 34,2

1572 143 56,7

1800498 29,8

507112 30,5

403 228 20,8

753 536 50,7

762831 54,6

474170 37,8

1597133 63,5

450513 53,3

846 040 30,0

216734 30,2

433915 52,1

631610 47,0

412365 28,9

616790 35,0

1814262 61,6

367202 18,3

1923 321 29,1

123 996 12,5

281 593 33,6

536096 47,7

217332 34,1

626828 35,5

1046757 30,8

547660 39,0

409620 57,8

296749 31,2

717713 54,8

484 248 73,3

733 176 39,4

117825 49,6

13687% 28,9

384 031 48,6

241919 33,1

425414 31,5

4 872 359 80,9

1397099 45,7

178% 119 56,5

1547662 63,1

1067154 38,5

3 145 176 52,0

767 300 46,1

1008927 52,1

383 950 25,9

372 728 26,7

318 152 25,4

866 227 34,4

275333 32,6

1538725 54,6

363 101 50,5

356 901 42,8

374 388 27,9

893 070 62,7

225 774 12,8

684 844 23,3

1582 103 79,1

4094 525 61,8

485 165 48,7

408315 48,6

227 709 20,2

358 798 56,2

998948 56,7

1220794 36,0

539702 38,5

156604 22,1

616450 64,9

536 349 40,9

159314 24,1

841008 45,1

97204 40,9

2 591598 54,7

299384 37,8

388630 53,1

488 521 36,2

Kronofogdedistrikt	Utestående 1 januari	Restfört	Avkortat	Belopp att indriva
Norrbottens län
Boden	329097	170574	-	499671
Gällivare	729 705	415 747	5408	1 140044
Haparanda	417634	642 103	3622	1056115
Kiruna	315101	2468499	864723	1918877
Luleå	565202	1319114	—	1884 316
Piteå	420014	357360	-	777374
Hela riket	155 910975	129 493 706	5430890	279973791

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
152 563	30,5	154 983	31,0	192 124	38,5
295066	25,9	212989	18,7	631989	55,4
368658	34,9	365078	34,6	322379	30,5
1359	0,1	663 693	34,6	1 253 824	65,3
101 042	5,4	956648	50,8	826625	43,8
63 177	8,1	368576	47,4	345 621	44,5
45219191	16,1	81109662	29,0	153644 909	54,9

Tabell 7. Indrivningen av mervärdeskatt under år 1976.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län Täby Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje	7 177052 5 149345 6555738 2962873 1337061 6791787 7439212 68073131 3418025	4838900 3871814 4 332149 1910784 1711 145 5839035 5636385 49809577 2141211	1052723 495705 633 395 505 189 291522 1264 493 959 498 7677372 368870	10963 229 8525454 10254492 4 368468 2756684 11366329 12116099 110205336 5190366
Uppsala län Uppsala	5961 549	8 143544	1346051	12759042
Södermanlands län'' Eskilstuna j Katrineholm > Nyköping J	5180308	7818630	914147	12084791
Östergötlands län Linköping Motala Norrköping	1634576 2310934 3919300	2741370 2 475 185 4762420	194890 312448 649434	4 181056 4473671 8032286
Jönköpings län Eksjö Jönköping Värnamo	3 780734 2067294 2008348	4280635 2 5% 352 1 801 394	580630 295 312 291 861	7480739 4368 334 3517881
Kronobergs län Växjö	5014967	6045612	740278	10320301
Kalmar län Kalmar Oskarshamn Västervik	2279156 1060447 1255757	3089553 1653026 2015754	352 167 87870 164786	5016542 2625603 3106 725
Gotlands län Visby	1 114307	1371572	88 246	2 397633
Blekinge län Karlshamn Karlskrona	2337614 2747802	3 144423 2440849	279796 396 133	5202241 4792518
Kristianstads län Hässleholm Kristianstad Ängelholm	1 144001 3301017 2175473	1943029 5079304 4502256	267094 942376 797490	2819936 7437945 5880239
Malmöhus län Eslöv Helsingborg Landskrona Lund Malmö Trelleborg Ystad	1443049 6812399 3045720 4028578 20746198 767732 1523043	1677 100 4985838 1585936 2496510 12546978 608 179 1876421	209306 676269 158598 581236 1 383 372 75 369 198 137	2910843 11 121968 4473058 5943852 31909804 1300542 3201327

1 På grund av övergång till ADB (REX-systemet) kan distrikten ej redovisas vart för sig.

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

2186716 20,0

2 267454 26,6

1921989 18,8

851611 19,5

329999 12,0

2 082099 18,3

2361624 19,5

20085 693 18,2

977025 18,8

1 597255 12,5

1648478 13,6

542875 13,0

510652 11,4

1065 976 13,3

1025 107 13,7

967057 22,1

648825 18,5

1412 177 13,7

769617 15,3

145370 5,5

523 760 16,8

171914 7,2

916231 17,6

670419 14,0

307 458 10,9

828525 11,1

822 101 14,0

262740 9,0

1385 983 12,5

1103 017 24,6

864 394 14,5

3410519 10,7

286275 22,0

330070 10,3

1745498 15,9

1067 503 12,5

1295147 12,6

974 933 22,3

816657 29,6

2067 944 18,2

1942242 16,0

19779445 18,0

1455785 28,1

4038774 31,7

4 684179 38,8

1694 212 40,5

1879914 42,0

2998 506 37,3

2892785 38,7

1682 530 38,5

1214 569 34,5

3 144 990 30,5

2101 129 41,9

1316082 50,1

1 173643 37,8

1194 606 49,8

2493091 47,9

1336892 27,9

1 103 241 39,1

2439754 32,8

2484 167 42,2

1462237 50,2

2 464 387 22,1

848442 19,0

1491891 25,1

4854120 15,2

583771 44,9

1574483 49,2

7 03 1 015 64,1

5190495 60,9

7037355 68,6

2 541923 58,2

1610027 58,4

7216285 63,5

7812233 64,5

70340197 63,8

2757556 53,1

7123 013 55,8

5752134 47,6

1943 969 46,5

2083 105 46,6

3967802 49,4

3 562847 47,6

1718 746 39,4

1654486 47,0

5763 133 55,8

21457% 42,8

1 164 150 44,4

1409322 45,4

1031 112 43,0

1792918 34,5

2785 207 58,1

1409237 50,0

4169666 56,1

2573 969 43,8

1 185866 40,8

7 271 5% 65,4

2521599 56,4

3 587566 60,4

23645 164 74,1

430495 33,1

12% 774 40,5

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län Halmstad Varberg	2 544013 2742429	3017 681 3 310178	185775 278033	5375919 5774574
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla	23 086272 1747061	15 093 473 1796758	1597268 166042	36582477 3 377777
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg	1540058 5 524223 2051428 1617962	2527216 4491768 2 340084 2462355	123 948 461337 82794 192 169	3 943326 9554654 4308718 3 888148
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde	1360528 2 869 921 824566 1584755	1934358 2856753 1713130 2756674	296446 263 602 334 254 395601	2 998440 5 463 072 2 203442 3 945828
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne	1866344 5003434 1470541 1366877	2 627 003 5506921 2 052 231 2033 367	1012722 1619010 330689 5190%	3 480 625 8 891 345 3192083 2881 148
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg Örebro	1205 953 326551 2421714 2117914	2097653 929532 2020625 3652 195	368981 72610 195479 541833	2934625 1 183473 4 246860 5228276
Västmanlands län Köping Västerås	1 206420 4518019	2134448 6475233	171 188 510113	3 169680 10483 139
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora	829321 757106 1 736153 727574 2 064 509	585626 9% 324 1622059 1595755 1546348	77029 102 580 214929 67289 179582	1 337918 1650850 3 143283 2256040 3431275
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn	3 561968 961304 1580710 1463 209	2822442 4192797 1638647 1954707	510221 806 175 286787 429442	5874 189 4347926 2 932 570 2 988 474
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik	449654 601 244 1785373 490584	1808 268 661 350 2519021 700034	93 942 27830 287018 104 039	2 163 980 1234764 4017376 1 086579
Jämtlands län Östersund	2 883 286	5819866	864 112	7839040

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

671660 12,5

986 604 17,1

6 540428 17,9

348 540 10,3

339426 8,6

1261673 13,2

326973 7,6

424 966 10,9

533 552 17,8

569 794 10,4

292 533 13,3

291822 7,4

394971 11,4

1031614 11,6

240716 7,6

132718 4,6

613511 20,9

34 922 3,0

1484 606 35,0

662439 12,7

379625 12,0

1051 840 10,0

391929 29,3

144 257 8,7

529718 16,9

126741 5,6

367249 10,7

2786172 47,4

1606469 37,0

405 382 13,8

313462 10,5

83 505 3,9

162867 13,2

653 800 16,3

25953 2,4

665623 8,5

1566 478 29,1

1779858 30,8

5276827 14,4

1382188 40,9

1525936 38,7

3 249071 34,0

1049 490 24,4

1606979 41,3

974712 32,5

1866278 34,2

1028 452 46,7

1509484 38,3

1361454 39,1

2 228172 25,1

804 999 25,2

963 395 33,4

1430413 48,7

659744 55,7

1801 739 42,4

2631749 50,3

1029451 32,5

2924873 27,9

449285 33,6

852 579 51,7

1587624 50,5

968260 42,9

1 152781 33,6

1309848 22,3

1457661 33,5

1226664 41,8

1 169679 39,1

723 121 33,4

361487 29,3

1834088 45,6

627406 57,7

2884944 36,8

3 137781 58,4

3008111 52,1

24765221 67,7

1647048 48,8

2 077963 52,7

5043 909 52,8

2932254 68,0

1856202 47,8

1 490 176 49,7

3 026 999 55,4

882456 40,0

2 144 520 54,3

1724 198 49,5

5631 556 63,3

2 146367 67,2

1785034 62,0

890700 30,4

488807 41,3

960516 22,6

1934 088 37,0

1760604 55,5

6506425 62,1

496 703 37,1

654 014 39,6

1025 941 32,6

1161 039 51,5

1 911 244 55,7

1 778 168 30,3

1283796 29,5

1300523 44,4

1505333 50,4

1357354 62,7

710409 57,5

1529488 38,1

433 219 39,9

4288472 54,7

Kronofogdedistrikt	Utestående 1 januari	Restfört	Avkortat	Belopp att indriva
Västerbottens län
Lycksele	1639531	921 365	217 623	2 343273
Skellefteå	1318032	1066015	103 383	2 280664
Umeå	1009209	1595756	204968	2 399997
Norrbottens län
Boden	756613	1259 936	141048	1875501
Gällivare	1635170	966893	68565	2 533498
Haparanda	1464 170	2518800	273 189	3 709781
Kiruna	583 047	1707401	151928	2 138 520
Luleå	1637344	3 002047	541740	4097651
Piteå	1 125124	2415002	3% 566	3 143 560
Hela riket	296621745	289 518 965	41101038	545039672

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
176964	7,6	760180	32,4	1406127	60,0
501708	22,0	661882	29,0	1 117072	49,0
3272%	13,6	1235272	51,5	837428	34,9

76710	4,1	575034	30,7	1223 758	65,2
779184	30,8	653388	25,8	1 100926	43,4
703 644	19,0	1 168397	31,5	1837740	49,5
169010	7,9	504 418	23,6	1465091	68,5
304 689	7,4	1897593	46,3	1 895 368	46,3
152042	4,8	1 142889	36,4	1848628	58,8
85350312	15,7	148153771	27,2	311535 534	57,1

Tabell 8. Indrivningen av arbetsgivaravgifter m. m. under år 1976.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län Täby Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje	8309761 5018108 6638806 2267263 1 157105 6632172 6879367 74065422 4161 124	12580429 7115388 7186000 5061873 3504578 11534167 10308349 982669311 6 804 665	3 133036 1677160 1802377 1517775 1327296 1593892 3055723 908034751 1583722	17757 154 10456336 12022429 5811361 3 334 387 16572447 14 131993 148699982 9382067
Uppsala län Uppsala	6889782	16551046	6467080	16973748
Södermanlands län1 Eskilstuna j Katrineholm 1 Nyköping j	6113310	19910757	11 973170	14050897
Östergötlands län Linköping Motala Norrköping	3328304 2231259 3 583655	16754681 17301672 10445620	12222508 13937 171 3 312690	7860477 5 595 760 10716585
Jönköpings län Eksjö Jönköping Värnamo	6181592 3 350868 2107723	869327018 8548768 6709518	861432577 2 881 359 1621320	14076033 9018277 7195921
Kronobergs län Växjö	6127718	13 734843	4195 479	15667082
Kalmar län Kalmar Oskarshamn Västervik	3260059 1 365338 1836049	6373537 2703456 3678299	1 736 177 985490 711355	7897419 3083 304 4802993
Gotlands län Visby	887604	2081376	738781	2230199
Blekinge län Karlshamn Karlskrona	3 511854 3109342	5532354 4 294 874	1549708 1021870	7494 500 6 382346
Kristianstads län Hässleholm Kristianstad Ängelholm	1502713 4 126197 2345 124	4245327 11067499 5819775	827 361 3 967 545 943997	4920679 11226151 7220902
Malmöhus län Eslöv Helsingborg Landskrona Lund Malmö Trelleborg Ystad	1 269630 6 9% 849 2263 314 4228048 25539442 776447 1104993	2369946 13 227595 4443 548 6897622 32542069 2 215658 4143727	593246 4576 388 953 156 1230097 5449896 342422 1488682	3046 330 15 648 056 5753706 9895573 52631615 2649683 3760038

'' På grund av övergång till ADB (REX-systemet) kan distrikten ej redovisas vart för sig.

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
1956942	11,0	4 245774	23,9	11554438	65,1
1011438	9,7	1921 039	18,4	7523858	71,9
1207121	10,0	1840732	15,3	8974574	74,7
725 188	12,5	2527405	43,5	2 558767	44,0
307 853	9,2	1 176 943	35.3	1 849591	55,5
2 166 359	13,1	4 194651	25,3	10211436	61,6
1732660	12,3	3212011	22,7	9187321	65,0
18768 313	12,6	36292 927	24,4	93638741	63,0
1314813	14,0	2475 523	26,4	5 591730	59,6

1789722	10,5	7088 331	41,8	8095 694	47,7
1847789	13,1	6307355	44,9	5 895 753	42,0

1 122 207	14,3	3 149756	40,0	3 588 514	45,7
727077	13,0	2391 lil	42,7	2477572	44.3
857097	8,0	4 298 445	40,1	5561041	51,9
1630131	11,6	5 242 508	37.2	7203 394	51,2
771983	8,6	3310416	36,7	4 935877	54,7
650093	9,0	4018238	55,9	2 527 589	35,1
1 189526	7,6	5 279736	33,7	9 197 818	58,7

560288	7,1	3238526	41,0	4 098605	51,9
107038	3,5	1361 183	44,1	1615 082	52,4
864 993	18,0	2326808	48,4	1611 191	33,6
154039	6,9	1258260	56,4	817900	36,7

1379910	18,4	3629375	48,4	2485215	33,2
717351	11,2	1943 396	30,5	3 721599	58,3
195 921	4,0	2356664	47,9	2 368 094	48,1
1300320	11,6	4574 349	40,7	5351481	47,7
488 649	6,8	3712453	51,4	3019798	41,8
240901	7,9	1592780	52,3	1212649	39,8
1026283	6,6	6078494	38,8	8 543 278	54,6
1 105466	19,2	2561952	44,5	2 086 288	36,3
468079	4,7	2742400	27,7	6685 094	67,6
4 189483	8,0	11524321	21,9	36917810	70,1
217142	8,2	1408714	53,2	1023 826	38,6
126436	3,4	1783 389	47,4	1850211	49,2

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län Halmstad Varberg	4 564482 3 074654	10913886 9256461	1857018 3 965 539	13 621350 8 365576
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla	33 930961 2449480	925855979 6 408 120	877750516 1292411	82036424 7565189
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg	2216333 9642325 1081575 2235 870	6436282 22193 551 864 321 613 8681311	974 816 9980958 860 7% 027 4 955874	7677799 21854 918 4 607161 5%1 307
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde	1027 704 2368 220 725328 1088340	4579007 5066707 12410034 7005082	1010059 1037653 10898462 2123 165	4 5% 652 6 397 274 2236900 5970257
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne	1 533 024 3 807531 1316124 1299945	35878647 8892199 5140798 2740463	32586067 164 1 349 3218658 755580	4825604 11058381 3 238264 3 284828
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg Örebro	1 156541 781743 2626546 2051 178	2453 904 6078945 3 704 193 8 030 616	608311 4 252340 1728986 2009163	3 002 134 2 608348 4 601753 8072631
Västmanlands län Köping Västerås	1 608661 6 92 1 817	5808266 43827557	1083 799 33618406	6333 128 17 130968
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora	1394 332 1233685 1331 132 677822 2225692	1655405 3484 573 6883460 2075 264 5 373 892	754 103 726378 1 185 264 438 542 1266510	2 295634 3 991880 7029328 2314 544 6333074
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn	4360652 1074691 769369 1 154 305	8833962 5 093 049 6917410 9832374	2707700 1252 512 4 783426 7818654	10486914 4915228 2903 353 3 168025
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik	582275 743 363 3 764422 816268	4388804 61 274 244 7217054 2058 394	771709 60361040 2387545 7117%	4 199370 1656567 8593 931 2 162866
Jämtlands län Östersund	3 704018	9758000	3 193 677	10268341
Västerbottens län Lycksele Skellefteå Umeå	1232941 1044 815 1 205 542	3212277 3610696 22529948	695 305 794 742 20027420	3 749913 3 860769 3 708070

Avskrivet %

488203 3,6

1346 269 16,1

7498744 9,1

874118 11,6

600369 7,8

1802430 8,3

616 575 13,4

560032 9,4

960292 20,9

747495 11,7

307614 13,8

373 931 6,2

283 908 5,8

859826 7,8

145 881 4,5

313 134 9,5

614 991 20,5

205 992 7,9

1061906 23,1

894001 11,1

550725 8,7

1691753 9,9

594 686 25,9

314148 7,9

3013396 42,9

111336 4,8

670370 10,6

3438317 32,8

1 204 553 24,5

136348 4,7

259453 8,2

56 948 1,4

229875 13,9

1434459 16,7

108251 5,0

1482 972 14,4

320874 8,6

415656 10,8

660662 17,8

Levererat %

3754425 27,6

3644 915 43,6

17 573 302 21,4

3 544 298 46,8

2808 843 36,6

6938133 31,7

1 552 058 33,7

2214 398 37,1

1951 183 42,4

2 333644 36,5

1 178566 52,7

2284 130 38,3

1971610 40,9

5184 879 46,9

1399344 43,2

1755 163 53,4

1641670 54,7

1175440 45,1

2299280 50,0

3 567 039 44,2

1667581 26,3

4 606 588 26,9

643379 28,0

2092535 52,4

2495472 35,5

1 176836 50,9

2555212 40,3

4543 951 43,3

2420586 49,2

1366227 47,1

1308962 41,3

2221678 52,9

571223 34,5

3632512 42,3

1082475 50,1

4402 150 42,9

1850236 49,3

1863 385 48,2

1823 318 49,2

Utestående %

31 december

9378722 68,8

3 374 391 40,3

56964 378 69,5

3 146773 41,6

4 268 586 55,6

13 114 354 60,0

2438 527 52,9

3 186 876 53,5

1685 177 36,7

3316 134 51,8

750719 33,5

3 312 195 55,5

2570086 53,3

5 013 674 45.3

1693 038 52,3

1 216530 37,1

745473 24,8

1226916 47,0

1240567 26,9

3611591 44,7

4 114821 65,0

10832626 63,2

1057 569 46,1

1585196 39,7

1520460 21,6

1026372 44,3

3 107491 49,1

2 504 646 23,9

1290089 26,3

1400777 48,2

1599609 50,5

1920743 45,7

855468 51,6

3 526959 41,0

972 140 44,9

4 383 217 42,7

1578802 42,1

1581728 41,0

1224089 33,0

6 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

Kronofogdedistrikt	Utestående 1 januari	Restfört	Avkortat	Belopp att indriva
Norrbottens län Boden	666531	1606693	433 779	1839445
Gällivare	1326240	1654813	379736	2601317
Haparanda	1 894 569	3 562558	685 243	4771884
Kiruna	1 167411	1902952	336359	2 734004
Luleå	1469647	44960109	40692079	5737677
Piteå	1281 358	3291093	939244	3 633 207
Hela riket	341795804	4364545 990	3880373177	825 968617

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
13521 1	7,3	799 387	43,5	904 847	49,2
373606	14,4	936138	36,0	1 291 573	49.6
1 034 869	21,7	1842 941	38,6	1894074	39,7
133 784	4,9	961 543	35,2	1 638 677	59,9
254 884	4,4	2866 148	50,0	2616 644	45,6
574 787	15,8	1611 155	44,4	1447265	39,8
92 676 245	11,2	271 179 903	32,8	462112418	56,0

VIKTIGARE FÖRVALTNINGSORGANISATORISKA
FÖRÄNDRINGAR M. M. UNDER
ÅR 1977

Regeringskansliet

Genom ändringar i departementsförordningen har överförts dels den
1 februari ärenden rörande tullväsendet från budgetdepartementet till
handelsdepartementet, dels den 1 maj ärenden rörande regional utveckling
och lokaliseringsstöd från arbetsmarknadsdepartementet till industridepartementet,
dels ock den 1 juni ärenden rörande svenska kyrkan
och andra trossamfund från utbildningsdepartementet till kommundepartementet.

Socialattachéerna flyttades den 1 juli över från socialdepartementet
till arbetsmarknadsdepartementet under den nya benämningen arbetsmarknadsattachéer.

Rådgivande nämnden i medbestämmandefrågor (se under budgetdepartementet)
har till uppgift att gå regeringen till handa med råd
och upplysningar i frågor rörande tillämpningen av medbestämmandelagen,
särskilt såvitt avser personaladministration, ekonomiadministration,
organisation och rationalisering inom statsförvaltningen. I sådana
frågor skall nämnden utgöra ett organ såväl för information mellan
regeringen och statsmyndigheterna som för utbyte av kunskaper, erfarenheter
och synpunkter mellan de statliga myndigheterna. Ordförande
i nämnden är chefen för budgetdepartementet. Till övriga ledamöter
(tio) har den 19 januari utsetts statssekreterarna i statsrådsberedningen
och i försvars-, budget-, utbildnings-, arbetsmarknads- och kommundepartementen
samt generaldirektörerna i statskontoret, statens avtalsverk,
statens förhandlingsråd och statens personalnämnd. För varje ledamot
finns en personlig ersättare.

Regeringen har den 12 maj tillkallat ett regionalpolitisk råd med
uppgift att hålla fortlöpande överläggningar i frågor om den regionala
utvecklingen i syfte att uppnå en bättre samordning. Industriministern
är ordförande i rådet som därutöver har 20 ledamöter representerande
arbetsmarknadens parter, kommun- och landstingsförbunden, branschorganisationer,
kooperativa organisationer och centrala statliga verk.

T eko-branschrådet har inrättats genom regeringens beslut den 16
juni för samråd mellan berörda samhällsorgan, företagen och de anställda.
Rådet skall ha som sin huvudsakliga uppgift att följa utvecklingen
inom textil- och konfektionsindustrierna med särskild tonvikt på utvecklingen
i ett längre perspektiv och att analysera innebörden av denna
utveckling för branschen och de anställda. Rådet får bestå av högst
18 ledamöter. Ordförande är statssekreteraren i industridepartementet.

Justitiedepartementet

Kammarrättsorganisationen (se 1972 års verksamhetsberättelse, s. 76,
och 1974 års verksamhetsberättelse, s. 83) har byggts ut ytterligare genom
inrättandet den 1 januari av en fjärde kammarrätt, kammarrätten
i Jönköping. Domkretsen för den nya förvaltningsdomstolen omfattar
Östergötlands, Örebro, Jönköpings och Kalmar län. Sedan den 1 juli
har kammarrätten tre dömande avdelningar mot ursprungligen två.

Försvarsdepartementet

Intendenturförvaltningsskolan har den 1 juli ombildats till försvarets
förvaltningsskola. Den nya skolan utgör en självständig myndighet
inom försvarsmakten och står under ledning av en styrelse med skolchefen
som självskriven ledamot och åtta andra ledamöter förordnade
av regeringen. Förvaltningsskolan är organiserad på en administrativ
enhet och en utbildningsenhet.

Tygförvaltningsskolan benämns fr. o. m. den 1 juli arméns tekniska
skola.

Ett flygvapenmuseum inrättades den 1 juli i Linköping. Museet ingår
i myndigheten statens försvarshistoriska museer (se 1976 års verksamhetsberättelse,
s. 85).

Socialdepartementet

Genom regeringens beslut den 10 februari har inrättats en till riksförsäkringsverket
knuten arbetsskadedelegation under ordförandeskap
av verkets generaldirektör. Övriga åtta ledamöter representerar parterna
på arbetsmarknaden. Delegationen utgör ett samrådsorgan för frågor
rörande den nya arbetsskadeförsäkringen, särskilt i vad gäller tillämpningen
och den fortsatta utformningen av försäkringen.

Budgetdepartementet

En omfattande arbetsrättsreform genomfördes den 1 januari. Sålunda
har nya lagar om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och om
offentlig anställning (LOA) trätt i kraft, vilket innebär bl. a. att förhandlingsrätten
inom den offentliga sektorn har fått ett väsentligt
vidgat innehåll. — Samtidigt, d. v. s. den 1 januari, har en ny fristående
myndighet, statens förhandlingsråd, inrättats. Förhandlingsrådet skall
föra förhandlingar enligt MBL i frågor på departementsnivå och lämna
de statliga myndigheterna rekommendationer i principiella frågor
som inte syftar till kollektivavtal. Därutöver skall rådet ge myndigheterna
råd och anvisningar och — i mån av resurser — önskat biträde
i frågor om förhandling och information enligt MBL. Förhandlingar
som syftar till kollektivavtal skall inte föras av förhandlingsrådet
utan av statens avtalsverk. För att underlätta samordningen mellan
de båda myndigheterna skall chefen för förhandlingsrådet ingå i av -

talsverkets styrelse och arbetsutskott. Chef för rådet är en generaldirektör.
Någon styrelse har inte inrättats utan rådet avses få impulser
från statsförvaltningen bl. a. genom en särskild rådgivande nämnd (se
under regeringskansliet). Förhandlingsrådets verksamhetsområde omfattar
inte riksdagen eller dess myndigheter.

I anslutning till arbetsrättsreformen har arbetsgivar- och arbetstagarpartema
på den offentliga sektom slutit ett särskilt huvudavtal (SHA).
Genom avtalet har den 1 januari tillkommit en nämnd, den s. k. politiska
nämnden eller SHA-nämnden, dit förhandlingspart under närmare
angivna förutsättningar kan hänskjuta fråga huruvida kollektivavtal
i ett visst ämne skulle kränka den politiska demokratin. Nämnden
består av 13 ledamöter av vilka arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan
utser vardera tre. Återstående sju ledamöter skall vara riksdagsledamöter.
De utses av regeringen, som därvid bland dem förordnar ordförande
och vice ordförande i nämnden. För varje ledamot utses enligt
samma grunder två personliga ersättare. Nämnden är beslutför endast
när den är fulltalig.

Den 1 april tillkom statens utlandslönenämnd med uppgift att — i
den utsträckning som regeringen eller statens avtalsverk särskilt föreskriver
— besluta om anställnings- och arbetsvillkor för sådana utsända
arbetstagare hos staten som är stationerade utomlands. Mot
nämndens beslut i dessa frågor får talan inte föras. I nämnden ingår
ordförande och åtta andra ledamöter jämte personliga ersättare. Samtliga
förordnas av regeringen. Ordföranden och hans ersättare förordnas efter
gemensamt förslag av statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer.
Övriga ledamöter och ersättare förordnas efter förslag
av avtalsverket och huvudorganisationerna med hälften vardera. Hos
nämnden finns ett kansli. Avtalsverket tillhandahåller erforderlig kanslipersonal.
— I och med inrättandet av utlandslönenämnden upphörde
utrikesförvaltningens lönenämnd, som till skillnad från den nya nämnden
varit ett enbart rådgivande organ till regeringen.

Statens chefslönenämnd inrättades den 1 juli för att utöva de befogenheter
som anges i ett mellan statens avtalsverk och de statsanställdas
huvudorganisationer slutet avtal om system för lönesättning av
chefstjänstemän (chefslöneavtalet). Nämnden skall således, med undantag
av vissa högre tjänster, bestämma det antal tillägg utöver baslön
som skall utgå till dessa tjänstemän. Nämndens beslut kan inte överklagas.
Regeringen förordnar nämndens sex ledamöter och sex ersättare.
Avtalsverket föreslår därvid tre ledamöter jämte ersättare och
huvudorganisationerna lika många. Bland ledamöterna utser regeringen
efter gemensamt förslag av avtalsparterna ordförande och vice ordförande
i nämnden. Hos nämnden tjänstgör personal som är anställd vid
avtalsverket.

Statsförvaltningens centrala samarbetsråd för personalfrågor (se 1969

års verksamhetsberättelse, s. 76) avvecklades i och med utgången av
juni månad. Förutsättningarna för rådets verksamhet har nämligen
fallit bort till följd av bl. a. utvecklingen på det statliga personaladministrativa
området.

Utbildningsdepartementet

Den 1 mars har en ny forskningsrådsorganisation inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde tillskapats. — De tidigare fem
forskningsråden ersattes av tre, nämligen humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR), motsvarande statens humanistiska
forskningsråd och statens råd för samhällsforskning, medicinska forskningsrådet
(MFR) och naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), motsvarande
statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens råd för
atomforskning. — Vid sidan av de tre forskningsråden tillkom en ny
forskningsrådsnämnd (FRN) med uppgift bl. a. att stimulera för samhället
betydelsefull forskning med tvär- och mångvetenskaplig inriktning,
att svara för en allmän och övergripande information om forskning
och forskningsresultat samt att vara ett samarbetsorgan för forskningsråden
inom utbildningsdepartementets område, statens råd för
skogs- och jordbruksforskning och styrelsen för teknisk utveckling. —
Forskningsråd består av en ordförande och tio andra ledamöter. Ordföranden
och tre av de övriga ledamöterna utses av regeringen. Återstående
sju ledamöter utses av elektorsförsamlingar, valda av aktiva
forskare vid universitet och högskolor. — I forskningsrådsnämnden ingår
en ordförande och tolv andra ledamöter, av vilka de tre nya forskningsråden,
statens råd för skogs- och jordbruksforskning samt styrelsen
för teknisk utveckling utser vardera en. Majoriteten av ledamöterna, inklusive
ordföranden, utses av regeringen bland representanter för allmänintressen,
såsom riksdagsledamöter och företrädare för löntagarorganisationer,
kommuner och landsting. — Till vart och ett av de nya
forskningsråden och till forskningsrådsnämnden har ett sekretariat knutits.
Inom varje sekretariat finns en huvudsekreterare med vetenskaplig
meritering och en kanslichef.

Genom högskolelagen och högskoleförordningen, som trätt i kraft den
1 juli, har den nya högskolans organisation lagts fast. Reformeringen
av organisationen innebär väsentliga förändringar. Bl. a. har högskolebegreppet
vidgats. En rad utbildningar som traditionellt inte har betraktats
som högskoleutbildningar har sålunda förts till den nya högskolan.
Huvudmannaskapet har därigenom blivit delat mellan stat och
kommun. För den statliga högskoleutbildningen är universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) central förvaltningsmyndighet (se dock under
jordbruksdepartementet, Sveriges lantbruksuniversitet). Den kommunala
högskoleutbildningen har ett nära administrativt och resursmässigt samband
med gymnasieskolan och har därför skolöverstyrelsen som tillsyns -

myndighet. UHÄ och dess planeringsberedningar — en för bl. a. varje
yrkesutbildningssektor — har emellertid ett övergripande ansvar för
planeringen av hela högskoleutbildningen inom utbildningsdepartementets
område.

Landet har delats in i sex högskoleregioner. Som regionala myndigheter
har inrättats regionstyrelser för högskolan. Dessa styrelser skall
verka för att utbudet av högskoleutbildning i varje region blir allsidigt
och för att resurserna fördelas effektivt. Regionstyrelserna skall också
svara för fördelningen av medel för bl. a. lokala utbildningslinjer och
enstaka kurser på högskoleenheter och orter. Regeringen utser samtliga
21 ledamöter i regionstyrelsen. Därav skall 14 företräda allmänna
intressen i regionen och två verksamheten inom högskolan. Minst en
av dessa skall vara rektor vid en statlig högskoleenhet. De anställda
har rätt att vara företrädda med tre ledamöter och de studerande med
två.

Inom varje region, utom i stockholmsregionen, finns flera högskoleorter.
Sammanlagt finns högskoleutbildning på ett 20-tal orter i landet.
På varje högskoleort utom Stockholm och Göteborg organiseras den
statliga högskoleutbildningen i en högskoleenhet. Stockholm har fyra
högskoleenheter och Göteborg två. Högskoleenhet står under ledning
av en högskolestyrelse. I denna sitter företrädare för lärare, anställda
och studerande samt företrädare för s. k. allmänintressen, de senare utsedda
av kommun eller landstingskommun. I styrelsen ingår rektor och
förvaltningschefen. Dessa två utgör också styrelsens verkställande organ,
rektorsämbetet. Vid vissa högskoleenheter finns en antagningsnämnd
sammansatt av företrädare för allmänna intressen, lärare och studerande.
Den behandlar frågor av principiell natur rörande tillträde
till den grundläggande högskoleutbildningen. Utbildning och forskning
bedrivs vid institutioner eller andra arbetsenheter. Varje institution leds
av en styrelse i vilken ingår företrädare för de anställda och de studerande
med institutionens prefekt som ordförande. För en eller flera
utbildningslinjer svarar en linjenämnd, som bl. a. har att samordna de
kurser från olika institutioner som ingår i linjen. En linjenämnd består
av lärare, studerande och företrädare för yrkeslivet inom det område
som linjen utbildar för. Fäkultetsnämnderna, en för varje fakultet, och
sektionsnämnderna (när fakulteten är uppdelad i sektioner) beslutar
om forskarutbildningen och svarar för viss planering i fråga om forskningen.
Dessa nämnder är sammansatta av företrädare för lärare/forskare,
andra anställda och studerande i forskarutbildning. Ordförande
är dekanus, en lärare som utses av fakultets- eller sektionskollegiet, ett
samrådsorgan för lärare/forskare inom fakulteten eller sektionen.

Kommunal högskoleutbildning leds i primärkommunen av skolstyrelsen
och inom landstinget av utbildningsnämnden. Också här finns
linjenämnder.

En lekmannastyrelse för riksarkivet inrättades den 1 juli. Styrelsen,
kallad statens arkivstyrelse, har i samordnande syfte utsetts till styrelse
även för myndigheterna dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv
(DOVA, se 1970 års verksamhetsberättelse, s. 78, 1971 års verksamhetsberättelse,
s. 93, och 1974 års verksamhetsberättelse s. 86) och
svenskt biografiskt lexikon. I arkivstyrelsen ingår riksarkivarien och åtta
andra av regeringen utsedda ledamöter, vilka bör företräda olika samhällsområden
med anknytning till arkivvården. De tidigare styrelserna
för DOVA och svenskt biografiskt lexikon har ersatts av nämnder som
under arkivstyrelsen svarar för planering och samordning av verksamheten
inom respektive myndighet. Regeringen utser nämndernas ledamöter.

Statsbidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete fördelas
efter prövning av en den 1 juli nyinrättad samarbetsnämnd. Nämnden
— sju ledamöter med personliga ersättare — utses av regeringen efter
förslag av de statsbidragsberättigade nykterhetsorganisationerna. Mot
samarbetsnämndens beslut i ärende om statsbidrag får talan inte föras.

Jordbruksdepartementet

Jordbrukets högskolor (lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan)
fördes den 1 juli samman till en högskoleenhet, benämnd
Sveriges lantbruksuniversitet och direkt underställd regeringen.
Grunden till integrationen hade lagts redan tidigare genom inrättandet
år 1975 av en gemensam styrelse, ett gemensamt rektorsämbete, en
gemensam central förvaltning och biblioteksorganisation och vissa gemensamma
beredningsorgan (se 1975 års verksamhetsberättelse, s. 89).

Den nya organisationen innebär i korthet följande. Lantbruksuniversitetet
leds av en styrelse och ett rektorsämbete. Styrelsen skall vid
planeringen av den grundläggande högskoleutbildningen inom enheten
svara också för de uppgifter som inom högskolan i övrigt vilar på de
regionala styrelserna (se under utbildningsdepartementet). — Beredande
organ åt styrelsen är planeringsberedningen (tidigare benämnd kollegieberedningen),
utbildningsberedningen och en nyinrättad forskarutbildningsnämnd.
— Forskning och forskarutbildning har organiserats
i tre fakulteter motsvarande de tidigare högskolorna, nämligen en lantbruksvetenskaplig,
en skogsvetenskaplig och en veterinärmedicinsk fakultet.
Vid varje fakultet finns en dekanus, en kollegienämnd, ett fakultetskollegium,
en tjänsteförslagsnämnd samt planerings- och ledningsorgan
för den programbundna forskningen och försöksverksamheten.
Vidare har sex linjenämnder inrättats för planering och ledning av den
grundläggande utbildningen.

I lantbruksuniversitetet inordnades som institutioner statens skogsmästarskola
och djursjukhuset vid veterinärinrättningen i Skara. — Statens
veterinärmedicinska anstalt lyder under styrelsen för lantbruksuni -

versitetet och dess beredningsorgan men utgör i övrigt en i huvudsak
självständig enhet.

De tidigare till lantbruksnämnderna knutna fiskerinämnderna gavs
den 1 juli ställning av administrativa länsorgan för fiskefrågor — fiskenämnder
— med fiskeristyrelsen som chefsmyndighet. Fiskenämnd, som
består av fem av länsstyrelsen utsedda ledamöter, skall inom sitt verksamhetsområde
bl. a. följa fiskets tillstånd och utveckling samt verka
för god fiskevård. Nämnden skall vidare svara för vissa statliga åtgärder
till stöd åt fisket.

A rbetsmarknadsdepartementet

Ett fristående forskningsinstitut, centrum för arbetslivsfrågor, tillskapades
den 1 januari. Institutet skall bedriva och främja forskningsoch
utvecklingsarbete om förhållanden som rör individer och grupper i
arbetslivet, relationerna mellan arbetsmarknadens parter, frågor om inflytande
i arbetslivet samt arbetsorganisationen och dess funktionssätt.
Ledningen av institutet utövas av en styrelse i vilken institutets chef,
en direktör, ingår som självskriven ledamot. Styrelsens ordförande
och högst elva andra ledamöter utser regeringen särskilt, varav flertalet
efter förslag av parterna på arbetsmarknaden. I övrigt finns bland ledamöterna
representanter för samhällsintresset, forskningen och institutets
anställda. För att säkerställa kontakten mellan institutet och den forskning
och utbildning som bedrivs vid universitet och högskolor skall
tjänster som professor och biträdande professor vid institutet vara förenade
med tjänstgöring inom den högre utbildningen.

Bostadsdepartementet

Till statens råd för byggnadsforskning har den 1 juli knutits en prövningsnämnd
med uppgift att bereda och — efter delegering — i rådets
ställe avgöra ärende om bidrag eller lån för sådan forskningsverksamhet
som angår energihushållning i byggnader och vid vilken experimentbyggande
ingår som ett led i verksamheten. Prövningsnämndens
ordförande och sex andra ledamöter utses av regeringen. Ordföranden
skall vara ledamot av rådet.

Kommundepartementet

Antalet ledamöter, förutom landshövdingen, i länsstyrelsens styrelse
(se 1971 års verksamhetsberättelse, s. 95) utökades den 1 januari från
10 till 14. Samtidigt infördes i särskild lag nya bestämmelser om val av
styrelseledamöter i länsstyrelsen. Tidigare gällde den ordningen att regeringen
och landstinget utsåg vardera hälften av förtroendemannaledamöterna.
Enligt de nya lagreglerna väljs samtliga 14 ledamöter av landstinget
eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun,
av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem

emellan som regeringen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands
län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. För
varje ledamot utses en personlig suppleant. Bland ledamöterna och suppleanterna
bör kommunal och landstingskommunal erfarenhet samt erfarenhet
från verksamhet i näringslivet och arbetstagarorganisationer
vara företrädda. Mandattiden är liksom tidigare tre år och stämmer
överens med mandattiden för bl. a. förvaltningsutskott och kommunstyrelse.

Riksdagen och dess verk

Riksdagsbiblioteket har upphört att vara ett riksdagens verk och ingår
sedan den 1 januari som en särskild enhet i riksdagens förvaltningskontor.
Den tidigare styrelsen för biblioteket avvecklades därmed.

En motsvarighet till SHA-nämnden (se under budgetdepartementet)
har den 1 januari inrättats för riksdagen och dess verk under benämningen
riksdagens SHA-nämnd. Till nämnden kan sålunda hänskjutas
fråga huruvida avtal i ett visst ämne skulle kränka den politiska demokratin.
Nämnden består av 13 ledamöter av vilka arbetsgivarsidan
(riksdagens förvaltningsstyrelse) och arbetstagarsidan utser vardera tre.
Återstående sju ledamöter skall vara riksdagsledamöter. De utses av
konstitutionsutskottet, varvid förutsätts att till ledamöter skall förordnas
samma riksdagsledamöter sorn utsetts att ingå i SHA-nämnden. För
varje ledamot utses enligt samma grunder två personliga ersättare. Vid
fullgörande av sitt uppdrag skall nämnden beakta de särdrag som riksdagsområdet
uppvisar i fråga om bl. a. den politiska beslutsstrukturen.

Sedan den 1 juli finns riksdagens chefslönenämnd, en motsvarighet
på riksdagssidan till statens chefslönenämnd (se under budgetdepartementet).
Av nämndens sex ledamöter utser förvaltningsstyrelsen och
arbetstagarorganisationerna vardera tre.

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

I enlighet med beslutad omlokalisering av vissa centrala statliga myndigheter
och institutioner från stockholmsområdet till orter ute i landet
har genomförts utflyttning av dels statens jordbruksnämnd till Jönköping
(juli—september), dels den blodgruppsserologiska avdelningen vid statens
rättskemiska laboratorium till Linköping (september).

Under året har vidare en successiv utflyttning påbörjats, fortsatt eller
slutförts av statens provningsanstalt till Borås, domänverket till Falun,
Sveriges geologiska undersökning (del av) till Luleå samt skogshögskolan
(del av) och veterinärhögskolan till Uppsala.

Vissa uppgifter om den statliga personalorganisationen

Antalet statstjänstemän utom R-tjänstemän uppgick den 1 mars 1977
till 363 318, varav 226 105 inom den allmänna civilförvaltningen och

försvarsväsendet samt 137 213 inom affärsverken. Motsvarande antal
vid samma tidpunkt året dessförinnan var respektive 350 669, 216 696
och 133 973.

Den allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets tjänstemannapersonal
fördelade sig på departement m. m. på följande sätt (1976 års
tal inom parentes).

Justitiedepartementet	38 289	(37 235)
Utrikesdepartementet	2 293	(2 268)
Försvarsdepartementet	50 232	(49 298)
Socialdepartementet	13 773	(13 388)
Kommunikationsdepartementet	9 499	(9 536)
Ekonomidepartementet	2 844	(11 365)
Budgetdepartementet	4 887
Utbildningsdepartementet	45 440	(43 094)
J ordbruksdepartementet	7 345	(7 046)
Handelsdepartementet	6 280	(1 714)
Arbetsmarknadsdepartementet	15 492	(13 143)
Bostadsdepartementet	4 139	(4 027)
Industridepartementet	1 931	(1 738)
Kommundepartementet	22 102	(21 354)
Riksdagen och dess verk	1 559	(1 490)
Motsvarande redovisning för utseende.	affärsverkens tjänstemän ha
Postverket	59 392	(57 762)
Televerket	23 892	(23 070)
Statens järnvägar	39 530	(39 862)
Luftfartsverket	2 292	(1 863)
Förenade fabriksverken	3 412	(3 171)
Statens vattenfallsverk	7 176	(6 756)
Domänverket	1 519	(1 489)

De kvinnliga tjänstemännens antal var 149 483 eller 41,1 procent.
Statstjänstemännen fördelade sig procentuellt efter löneplan m. m. som
följer.

Löneplan F 61,2

Löneplan T 19,7

Löneplan D, S 0,5

Icke löneplansplacerade arvodister m. m. 11,7

Lokalvårdare (LVÅ) 2,9

Löneplan L 4,0

Under tiden den 2 mars 1976—den 1 mars 1977 nyanställdes 56 012
och avgick 47 304 statstjänstemän utom lokalvårdare.

Antalet R-tjänstemän och andra statligt anställda arbetare uppgick

år 1976 till 53 796 (ett år tidigare 53 035). Den 1 mars 1977 fanns det
143 391 (142 694) tjänstemän inom statsunderstödd verksamhet.

Under år 1976 utbetalade staten i löner till personal i egen verksamhet
20 636 (år 1975 17 943) milj. kronor, varav 18 034 (15 848) milj. kronor
avsåg tjänstemän och 2 602 (2 095) milj. kronor R-tjänstemän samt övriga
arbetare.

REVISORERNAS ORGANISATION OCH
VERKSAMHETSFORMER

Såsom nämndes i fjolårets verksamhetsberättelse har riksdagen genom
beslut den 19 oktober 1976 utsett revisorer för innevarande valperiod.
Någon ändring i detta beslut har inte vidtagits under år 1977.

RR-utredningen har numera slutfört sitt uppdrag och redovisat resultat
därav i ett den 3 mars 1977 avlämnat betänkande, kallat Riksdagens
revisorer — organisation, arbetsrutiner, resurser. De däri framlagda förslagen
avser en viss omläggning av hittills tillämpade verksamhetsformer
jämte en förstärkning av de utredningsresurser som står till revisorernas
förfogande. Yttranden över betänkandet har efter remiss avgetts av vederbörande
personalorganisationer, varjämte revisorerna har tillsatt en
särskild förhandlingsdelegation med uppgift att dels utarbeta ett konkret
förslag till revisorernas preliminära ställningstagande i frågan, dels fullgöra
den förhandlingsskyldighet som i anslutning därtill kan bli aktuell
på grund av medbestämmandelagens föreskrifter. Efter att ha hört representanter
för närmast berörda personalkategorier och därvid ytterligare
ha dryftat med verksamheten sammanhängande spörsmål har delegationen
upprättat ett förslag av nyss angiven innebörd, vilket förberedande
har behandlats av revisorerna. Avsikten är att revisorerna skall ta
slutlig ställning i frågan under år 1978, sedan förhandlingar har förts
med personalorganisationerna. I den mån revisorernas beslut förutsätter
ändringar i instruktionen eller i övrigt berör den gällande organisationsstrukturen
kommer erforderlig framställning till riksdagen att göras.

Anvisningar för utformningen av den arbetsplan som numera upprättas
för varje påbörjat granskningsärende har fastställts av kanslichefen
efter samråd med byråcheferna och vederbörande personalrepresentanter.

Sedan hyreskontraktet för nu innehavda lokaler i kv. Rosenbad har
sagts upp av byggnadsstyrelsen, har revisorerna tilldelats nya lokaler i
kv. Hammaren med adress Regeringsgatan 65, Stockholm. Förslag till
planlösning, utarbetat av en av revisorerna anlitad inredningsarkitekt,
har varit föremål för överläggningar med kanslipersonalen och därefter

blivit godkänt av revisorerna. De nya lokalerna beräknas kunna tas i anspråk
under andra kvartalet 1978.

I enlighet med centralt träffade avtal har de hos revisorerna inrättade
tjänsterna fått ändrade lönegradsbeteckningar i följande fall:

— tjänsterna som revisionsdirektör har omvandlats till tjänster i alternativt
F 23/F 25

— tjänsterna som avdelningsdirektör har omvandlats till tjänster i
alternativt F 21/F 23

— tjänsterna som byrådirektör har omvandlats till tjänster i högst F 19

— tjänsten som byråsekreterare har omvandlats till tjänst i högst F 10

— tjänsterna som kontorsassistent har omvandlats till tjänster i högst
F 5

— tjänsterna som expeditionsassistent har omvandlats till tjänster i
högst F 5.

Den i fjolårets verksamhetsberättelse omnämnda utbildningen av chefer
inom riksdagsförvaltningen har fortsatt och avslutats under året.
Atta handläggande tjänstemän från revisorernas kansli har under inalles
fem dagar deltagit i denna utbildning.

I övrigt har den fortlöpande vidareutbildningen av kanslipersonalen
haft följande omfattning och inriktning:

— två handläggare har under tre dagar deltagit i en grundkurs i statlig
redovisning och System S, anordnad av riksrevisionsverket

— en handläggare har under tre dagar deltagit i en orienterande ADBkurs,
anordnad av statskontoret

— en handläggare har under två dagar deltagit i en kurs i utvärdering
av myndigheters verksamhet, anordnad av ekonomiska forskningsinstitutet
vid handelshögskolan i Stockholm

— tre handläggare har under en dag deltagit i en kurs i modern redovisning,
anordnad av Sveriges kontoristförening

— fem handläggare har under en dag deltagit i en av försvarsstaben
anordnad sammankomst, varvid information om försvarets planerings-
och ekonomisystem lämnades

— en handläggare har under en dag deltagit i en konferens om förvaltningsekonomi,
anordnad av handelshögskolan i Stockholm

— byråsekreteraren har under fem dagar deltagit i en kurs i arbetsrätt,
anordnad av statens personalutbildningsnämnd

— en kontorsassistent har under sju dagar deltagit i en kurs i lönebestämmelser,
anordnad av statens personalutbildningsnämnd

— en kontorsassistent har under sex dagar deltagit i en förvaltningskurs
för kontorspersonal, anordnad av statens personalutbildningsnämnd.

En personalpolitisk dag har varit anordnad för kanslipersonalen under
medverkan av byrådirektör Barbro Dahlbom-Hall, riksdagens för -

valtningskontor, personalintendent Bo Synnerholm, statens personalnämnd,
och psykologen Rolf Enblad, riksrevisionsverket.

Ett arbetsplatsbesök har gjorts av företrädare för Lantbrukarnas hälsovårdscentral,
till vilken revisorernas kansli är anslutet. Frågan om ergonomiska
och belysningstekniska miljöfaktorer har därvid dryftats.

Viss facklig utbildning på arbetstid har bedrivits under året. Sålunda
har sex handläggare deltagit i en studiecirkel, avseende en SACO/SRkurs
i fackets nya roll.

Till sist må nämnas att en representant för kansliet har varit närvarande
vid presentationen av ett av riksbankens jubileumsfond finansierat
forskningsprojekt.

SÄRSKILDA FÖREDRAGNINGAR OCH BESÖK

Även under år 1977 har revisorerna kallat verkschefer och andra
chefstjänstemän till särskilda föredragningar i plenum. Liksom tidigare
har syftet därmed varit att hålla revisorerna underrättade om aktuella
problem och utvecklingstendenser inom den statliga och statsunderstödda
verksamheten. Föredragningarna har i första hand tagit sikte på
den principiella och generella sidan av olika samhällsfrågor, medan berörda
myndigheters och institutioners löpande förvaltningsarbete har berörts
mera som en konkret bakgrund. Intresset under året har varit koncentrerat
på sådan verksamhet av ekonomisk natur som bedrivs i andra
former än de för statlig administration normalt förekommande.
Behandlade frågor och föredragande har varit följande.

Det penningpolitiska läget

Riksbankschefen Carl-Henrik Nordlander

Statsföretaggruppen och dess verksamhet

Verkst, direktören Per Sköld, Statsföretag AB

Allmänna pensionsfonden
Verkst, direktören Bo Jonas Sjönander
Verkst, direktören Lennart Dahlström

Inriktning och resultat av Investeringsbanken kreditgivning
Verkst, direktören Arne Callans, Sveriges Investeringsbank AB

Statlig kreditgivning till näringslivet

Hovrättsrådet Axel Wallén, chef för exportkreditnämnden

Verkst, direktören Karl-Erik Svedberg, AB Svensk Exportkredit

Verkst, direktören Carl-Oscar Olkrantz, AB Företagskredit och AB
Industrikredit

Därjämte har ombudsmannen Elis Söderman, TCO-S, lämnat revisorerna
en orientering om den nya arbetsrätten.

Vid ett informationsmöte i riksgäldskontoret har uppgifter om viss till
kontoret knuten verksamhet lämnats revisionens vederbörande avdelning.
Uppgifterna har avsett dels redovisningens organisation och funktionssätt,
dels internrevisionens roll och arbetsmetoder.

Revisorerna eller tjänstemän hos revisorerna har även under år 1977
besökt ett stort antal statliga myndigheter, institutioner och företag
m. fl. Besöken har varit föranledda antingen av revisorernas önskan att
genom resor till skilda delar av landet hålla sig underrättade om den offentliga
verksamheten på regional och lokal nivå eller av utredningen av
ett visst granskningsärende. Vid resornas planläggning och genomförande
har i stort sett samma principer som tidigare år följts. De sålunda
företagna besöken har varit följande.

Blekinge län

Revisorerna har under fem dagar i juni månad gjort en resa i Blekinge
län.

Programmet för resan upptog som huvudpunkt ett sammanträde på
länsstyrelsen i Karlskrona. Vid detta sammanträde lämnade landshövding
Camilla Odhnoff en allmän presentation av länet och dess aktuella
problem. Vissa frågor, avseende länsplanering, arbetsmarknad och lokaliseringspolitiska
åtgärder, invallning och vattenavledning samt naturvårds-
och miljövårdsplanering, belystes därjämte mera ingående genom
specialföredragningar.

Besök vid olika företag, antingen ägda av staten eller på annat sätt berörda
av statliga insatser, gav revisorerna tillfälle till ett fördjupat studium
av länets näringsekonomiska och arbetsmarknadspolitiska förhållanden.
Upplysningar om verksamheten vid respektive arbetsställen lämnades
sålunda av företrädare för Uddcomb Sweden AB, Lumalampan
AB, Karlskronavarvet AB och Telefon AB LM Ericsson, samtliga i
Karlskrona, samt av företrädare för AB Volvo Olofströmsverken och
AB Karlshamns Oljefabriker. Vid besöket på LM Ericssons anläggning
ägnades frågan om det statliga utbildningsstödet i form av den s. k. 25-kronan särskilt intresse, medan revisorerna vid besöket på oljefabriken
även orienterades om där bedrivet forskningsarbete.

Revisorerna fick vidare ta del av redogörelser för fiskets speciella
problem. I anslutning härtill besöktes dels fiskehamnarna i Hällevik,
Hörviken och Nogersund samt på Hanö, dels vissa inom branschen
verksamma företag, nämligen David Nordqvists Fiskeexport, Noger -

sund, Hälleviks Rökeri AB och den Skåne-Delikatesser i Bromölla AB
tillhöriga konservfabriken i Hörviken.

Under sin resa begagnade revisorerna även tillfället att knyta kontakt
med företrädare för länets samtliga kommuner, varvid frågor om den
offentliga verksamheten och samarbetet stat—kommun dryftades. Vid
besöket i Olofström uppmärksammades särskilt hemspråksundervisningen
och dess villkor.

Utöver de uppgifter som inhämtades vid sammanträdet på länsstyrelsen
lät revisorerna informera sig om det inom länet bedrivna naturvårdsarbetet
genom besök på Almö naturreservat, Hasslö, Vambåsa, laxodlingsanstalten
och laxakvariet i Mörrum samt Eriksbergs naturreservat
och naturvårdsområde. Även kulturvården och kulturminnesvården blev
föremål för revisorernas intresse. På Blekinge museum fick revisorerna
sålunda ta del av en redogörelse för den verksamhet som är knuten till
museet, varjämte dettas samlingar demonstrerades. Motsvarande uppgifter
lämnades vid marinmuseet i Karlskrona. Dessutom besöktes Hjortahammars
gravfält och platsen för pågående utgrävningar vid Istaby, innefattande
även en visning av påträffade föremål i en särskild museisal i
Sölvesborg.

En dag ägnade revisorerna åt studium av den militära verksamhet
som är förlagd till Karlskrona. I detta syfte besöktes Blekinge kustartilleriförsvar
och Karlskrona försvarsområde med Karlskrona kustartilleriregemente
samt Sydkustens örlogsbas och Karlskrona örlogsskolor. Revisorerna
lämnades därvid upplysningar om respektive enheters uppgift,
organisation och verksamhet, varjämte olika lokaler, utbildningsanordningar,
fortifikatoriska anläggningar m. m. förevisades.

Skaraborgs län

Revisorerna har under fem dagar i augusti månad gjort en resa i Skaraborgs
län.

Besöket inleddes med ett sammanträde på länsstyrelsen i Mariestad,
varvid landshövding Karl Fritiofson redogjorde för det allmänna tillståndet
i länet. I anslutning härtill delgavs revisorerna genom specialföredragningar
ytterligare upplysningar om länsplaneringen, om den fysiska
riksplaneringens inverkan på länsplaneringen, om planering och
åtgärder inom naturvårdens område, om kulturminnesvården och om
den statliga väghållningen.

Vissa av de frågor som berördes vid sammanträdet studerade revisorerna
mera ingående i samband med flera bussresor i länet. Sålunda besöktes
Ranstad, varvid det av LKAB och AB Atomenergi gemensamt
administrerade ”mineralprojektet Ranstad” presenterades. Den lämnade
redovisningen avsåg i huvudsak uppdragets innebörd, utvinning, teknik,
miljöpåverkan och principer för landskapets återställande. I Hällekis
orienterades revisorerna om anledningen till cementfabrikens nedlägg -

7 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

ning och om bakgrunden till beslutet om AB Rockwools etablering i
samhället. Frågan fick därvid en allsidig belysning av företrädare såväl
för berörda företag som för länsmyndigheterna och Götene kommun.

Revisorerna tog även del av några av de resultat som har vunnits vid
det löpande naturvårds- och kulturvårdsarbetet inom länet. Förhållandena
i Valle härad, som i sin norra del har karaktären av ett s. k. kamelandskap
och som skyddas genom flera naturreservat m. m., blev föremål
för revisorernas särskilda intresse. Utöver Husaby kyrka och källa
besökte revisorerna Varnhems klosterkyrka och fick där redogörelser
för slutförda eller pågående restaureringsarbeten och utgrävningar. Vid
Åsle tå besåg revisorerna den i Västergötland bäst bevarade ”fattigdelen”
av en däldby och förevisades även det unika gravfältet från sten-,
brons- och järnåldrarna på Ekomavallen. Revisorerna orienterades vidare
på ort och ställe om planerna på Homborgasjöns restaurering.

Genom de nu nämnda besöken och de därvid lämnade redogörelserna
fick revisorerna även det nära sambandet mellan naturvård och kulturvård
belyst. Företrädare för Falköpings kommun förmedlade vidare en
inblick i hur riksplaneringen kan påverka en kommuns fysiska planering
och bedömning av frågor om vissa områdens bevarande.

Under sin resa i länet ägnade revisorerna uppmärksamhet även åt den
militära verksamheten. Början gjordes med ett besök vid Västra militärområdets
stab i Skövde, varvid revisorerna genom olika föredragningar
orienterades om militärområdets geografiska omfattning och däri ingående
fredsförband, om militärbefälhavarens uppgift och om militärområdesstabens
organisation, löpande verksamhet och aktuella problem.
Vidare besöktes tre förband (motsvarande), nämligen Skaraborgs
regemente och försvarsområde i Skövde, arméns fallskärmsjägarskola i
Karlsborg och Göta signalregemente i Karlsborg. I anslutning härtill
lämnades redogörelser för respektive förbands uppgifter, organisation
och verksamhet, varjämte en del förläggningslokaler, förrådsutrymmen
och utbildningsanordningar demonstrerades. I Karlsborg besökte revisorerna
även fästningen och fick bevittna en uppvisning i fallskärmshopp
av personal ur fallskärmsjägarskolan.

Resan i Skaraborgs län avslutades med besök vid veterinärinrättningen
i Skara och vid statens vårdanstalt i Gudhem. Vid båda institutionerna
gjorde sig revisorerna underrättade om där bedriven verksamhet och
fick även tillfälle att bese olika lokaler.

Övriga resor och besök

I samband med det löpande utredningsarbetet har besök avlagts vid
flera myndigheter och institutioner i Stockholm. Vid dessa besök, vilka
inte redovisas närmare här, har sakuppgifter och upplysningar av skilda
slag inhämtats av vederbörande tjänstemän.

Granskningsärendena har därjämte föranlett följande besök utanför
Stockholm.

Det datorbaserade informationssystemet för vetenskapliga bibliotek
Södertälje stadsbibliotek
Universitetsbiblioteket i Uppsala
Universitetsbiblioteket i Lund
Universitetsbiblioteket i Göteborg
Bibliotekstjänst AB i Lund

GRANSKNINGSVERKSAMHETEN

Under år 1977 har revisorerna tagit slutlig ställning i fem ärenden i
vilka granskningspromemorior tidigare har upprättats. Av dessa ärenden
har fyra slutredovisats i ett sammanhang genom en skrivelse till regeringen.
Revisorernas beslut i det femte ärendet innebär att en inom
kansliet upprättad tilläggspromemoria med tillhörande bilagor har tillställts
vederbörande myndighet och vissa kommuner för kännedom.

I de till år 1977 balanserade ärendena återstår därmed för revisorerna
att ta ställning till en granskningspromemoria, vilken dock har gett upphov
till beslut i vissa delar. I den fråga som sålunda inte är slutbehandlad
har ytterligare en promemoria upprättats inom kansliet. Denna promemoria
har ännu inte prövats av revisorerna.

Inom revisorernas kansli har elva granskningspromemorior färdigställts
under år 1977, av vilka åtta har slutbehandlats av revisorerna.
Denna bedömning har resulterat i skrivelser till regeringen i fyra fall
och till riksdagen i ett fall. I ytterligare ett fall har en i ärendet upprättad
tilläggspromemoria med bilagor överlämnats till förvaltningsutredningen
för kännedom. Av de övriga granskningspromemorioma har två
utan remissförfarande lagts till handlingarna, då något skäl att föra respektive
ärenden vidare inte har ansetts föreligga. Tre promemorior är
under remissbehandling.

Samtliga de under år 1977 färdigställda granskningspromemorioma
har avsett principfrågor och andra frågor av större räckvidd. I sex av
promemoriorna har olika sidor av ett och samma problemkomplex blivit
belysta.

I detta sammanhang må slutligen nämnas att revisorerna har avgett
remissyttranden dels över ett betänkande om statlig personalutbildning,
dels över en inom socialstyrelsen genomförd förstudie om social information,
dels ock över en inom justitiedepartementet upprättad promemoria
om handlingssekretess och tystnadsplikt.

Den av revisorerna för år 1977 fastställda granskningsplanen omfattar
inalles 33 ärenden, av vilka sex är helt nya. Nio av dessa ärenden har
slutbehandlats under året, medan revisorerna i två fall ännu inte har tagit
ställning till upprättade granskningspromemorior. Undersökningar

100

pågår för närvarande i elva ärenden. Under året ej påbörjade granskningsprojekt
omfattar således elva ärenden.

Om de under år 1977 granskade ärendena kan i varje särskilt fall
följande uppgifter lämnas.

J ustit iedepartemen te t
Avslutade ärenden

Statsmyndigheternas ärendebalanser, kammarrätterna
(granskningspromemoria nr 5/1977)

Enligt allmänna verksstadgan skall statlig myndighet, i den mån regeringen
bestämmer, före den 1 april varje år lämna justitiekanslern en
förteckning över ärenden som har kommit in till myndigheten under tidigare
år men inte blivit slutligt handlagda före utgången av februari
månad det år under vilket förteckningen skall lämnas. I fråga om vissa
myndigheter har justitiekanslern medgett att redovisningen skall avse
balansläget vid senaste årsskifte eller vid annan tidpunkt.

Under de två senaste åren har balansförteckningama från ett 20-tal
centrala ämbetsverk och motsvarande myndigheter blivit föremål för
närmare granskning. Vad därvid iakttagits har redovisats i flera granskningspromemorior
under huvudrubriken Statsmyndigheternas ärendebalanser.
Såsom framgår av fjolårets verksamhetsberättelse har i granskningspromemoria
nr 7/1976 ärendebalanserna vid kammarrätterna tagits
upp till behandling.

I denna promemoria påtalades de ökade ärendebalansema vid kammarrätterna.
Samtidigt framhölls att denna utveckling av ärendebalanserna
aktualiserade två särskilda spörsmål, nämligen dels frågan om
en omprövning av organisationsformen för förvaltningsrättskipningen i
mellaninstansema, dels frågan om temporära åtgärder av extraordinär
natur för avarbetning av balanserna inom den befintliga organisationens
ram.

När det gäller organisationen av rättskipningen i mellaninstansema
sattes i fråga om inte en uppdelning av förvaltningsrättskipningen borde
göras så, att skattemålen å ena sidan och övriga förvaltningsmål å den
andra gavs skilda organisationsformer.

Oavsett hur man i nuläget bedömer lämpligheten av en omprövning
av organisationen borde man enligt promemorian beakta det angelägna
och brådskande i en temporär kraftansträngning för att inom ramen för
nuvarande organisation i möjligaste mån råda bot på den allvarliga eftersläpningen
när det gäller skattemål. Som lämplig åtgärd förordades
inrättande under tre år av fyra extra avdelningar inom kammarrätterna
för avarbetning av den äldre balansen skattemål med ca 1 200 mål om
året per avdelning.

101

Då riksdagen under våren 1976 hade tagit ställning till de organisatoriska
frågorna vid kammarrätterna, bl. a. genom att inrätta en kammarrätt
i Jönköping, fann revisorerna för det dåvarande emellertid inte skäl
att, utöver företagen utredning, vidta annan åtgärd i ärendet än att
överlämna granskningspromemorian till riksdagens justitieutskott och
till chefen för justitiedepartementet för de åtgärder som kunde synas befogade.

I förevarande granskningspromemoria (nr 5/1977) tas, med hänsyn
till uppgifterna i 1977 års balansförteckningar och till vad i övrigt förekommit
i ärendet, samma spörsmål upp till förnyad behandling. Bl. a.
konstateras med stöd av vad som redovisas i promemorian att det på
goda grunder kan betvivlas att man med hittills vidtagna och planerade
åtgärder kan nå uppsatta mål för avarbetande av balanserna. För att
man med säkerhet skall kunna nå, eller i varje fall närma sig, eftersträvade
mål torde det enligt promemorian vara nödvändigt att man vidtar
även en sådan temporär förstärkning vid kammarrätterna som hade antytts
i 1976 års promemoria.

Genom skrivelse den 26 maj 1977 har revisorerna överlämnat den nu
upprättade granskningspromemorian till riksdagen för kännedom.

Skrivelsen är som bilaga 6 fogad vid denna berättelse.

Socialdepartementet

Avslutade ärenden

Karolinska sjukhusets upprustning
(granskningspromemoria nr 1/1977)

Med anledning av den kritik som riktats mot förhållandena vid Karolinska
sjukhuset (KS) har en granskning av sjukhuset och förhållandena
där genomförts. Granskningen har haft till syfte att klarlägga orsakerna
till uppkomna problem och att få fram förslag till åtgärder för avhjälpande
av konstaterade brister. Vissa förhållanden vid sjukhuset — frågor
om huvudmannaskapet och den ekonomiska förvaltningen — har tidigare,
år 1961, granskats av revisorerna.

I den granskningspromemoria som nu upprättats behandlas bl. a. KS
huvuduppgifter och plats i den statliga organisationen, KS utveckling,
dagsläget vid sjukhuset, orsakerna till uppkomna problem i fråga om lokaler,
utrustning, personal, organisation och administration samt sjukhusets
överutnyttjande.

Av promemorian framgår att den kritik som riktats mot förhållandena
vid sjukhuset har varit befogad. Lokalerna är således i stor utsträckning
otidsenliga, föga ändamålsenliga och i dåligt skick. Detta
gäller särskilt de äldre delar av sjukhuset som inte har undergått renovering
och de delar som ursprungligen har avsetts för andra ändamål än

102

vad de nu används för. Hygienutrymmen och andra liknande lokaler, såsom
omklädnadsrum och dagrum för personalen, uppvisar stora brister,
i den mån det över huvud taget finns tillgång till sådana lokaler. Anordningarna
för ventilation, gas, el och sanitet är i stor utsträckning bristfälliga,
bl. a. uppfyller en del anordningar inte de krav som ställs från arbetarskyddssynpunkt.

KS bestånd av inventarier och utrustning är vidare till stor del hårt
slitet, omodernt och otillräckligt. Förslitningen av utrustningen har i
många fall gått så långt att en säker funktion inte kan påräknas.

Enligt sjukhusets ledning erfordras, om en fortgående kapitalförstöring
skall kunna stoppas och om sjukhuset fortsättningsvis skall kunna
användas för sitt ändamål, att en tredjedel av KS lokalbestånd rustas
upp eller byggs om och att ytterligare en tredjedel snabbt repareras och
får förbättrat underhåll. Beståndet av inventarier och utrustning måste
till stora delar bytas ut och kompletteras. Kostnaderna för erforderliga
byggnadsinvesteringar fram t. o. m. budgetåret 1985/86 har beräknats
till ca 500 milj. kronor i 1976 års pris- och lönenivå.

På sjukhuset har också vissa problem uppstått till följd av överbeläggning,
personalbrist, hög personalomsättning samt svagheter i sjukhusets
administration och redovisningssystem.

Av betydelse vid en bedömning av frågan om ett eventuellt överflyttande
av huvudmannaskapet för sjukhuset från den statliga till den
landstingskommunala sidan är bl. a. att uppgifterna för KS förändrats
genom att sjukhuset från att ha varit ett rikssjukhus numera fått uppgifter
som regionsjukhus samt som central- och normallasarett inom en del
av Stockholms läns landstings sjukvårdsområde. KS vårdkapacitet har
sålunda i allt större utsträckning, nu till 90 procent, kommit att utnyttjas
av Stockholms läns landsting.

Missförhållandena vid sjukhuset torde ha ett flertal orsaker. Sjukhuset
har som nämnts fått andra och vidgade uppgifter i förhållande till vad
det ursprungligen var avsett för. Det har sedan invigningen år 1940 ökat
avsevärt i omfattning, vilket gäller såväl antalet vårdplatser och patienter
som antalet anställda. I brist på en tillförlitlig plan för inriktningen
och dimensioneringen av sjukhuset har de upprustningsplaner som sedan
1960-talets början tid efter annan upprättats endast delvis genomförts.
Under många år har det vidare rått nära nog investeringsstopp för
KS. Även reparationer och underhåll har eftersatts i avvaktan på beslut
om upprustning, beslut som man ständigt skjutit på till följd av en utdragen
planeringsverksamhet.

Planeringsprocessen har blivit både långvarig och ryckig, främst på
grund av att behovet av vårdplatser har kommit att ändras med
hänsyn till att befolkningsprognoserna reviderats. En genomarbetad
sjukvårdsplan för stockholmsområdet har vidare saknats. Då de kommunala
sjukvårdshuvudmännen inte har bundits att utnyttja det antal

103

vårdplatser som de anmält behov av, har också arbetet med 1964 års generalplan
försvårats.

De hittills gällande formerna för samarbetet mellan staten och de
kommunala huvudmännen har inte tillgodosett statens berättigade krav
på styrning av utnyttjandet av KS. Sjukhusets resurser har i icke obetydlig
utsträckning kommit att överutnyttjas till förfång för personal, patienter
och sjukhusets uppgifter när det gäller utbildning och forskning.

De avtal som reglerat ersättningen till staten/KS för den sjukvård som
lämnats patienter från de kommunala sjukvårdsområdena har dessutom
gett otillräcklig täckning. Detta gäller både driftutgiftema och kapitalkostnaderna.

KS har vidare genom det redovisningssystem som använts vid sjukhuset
inte haft möjlighet att överblicka sjukhusets ekonomiska situation,
styra och utnyttja dess resurser och rättvisande debitera de sjukvårdstjänster
som gått till de kommunala sjukvårdshuvudmännen.

Vissa problem har visat sig föreligga när det gällt att skapa effektiva
organ för ledning av verksamheten, vilket har bidragit till svårigheten
att genomföra en upprustning av KS. Den omständliga handläggningsordningen
vid statsmakternas prövning av projekten och vissa anslagstekniska
förhållanden har verkat i samma riktning. Att KS administration
har varit starkt centraliserad synes även till en del ha lett till långa
handläggningstider, bl. a. beträffande ärenden som underhåll och reparationer.

Att det varit svårt för sjukhuset att rekrytera och behålla personal,
sjukvårdsbiträden och sjuksköterskor synes i viss utsträckning ha berott
på angivna brister i fråga om lokaler och utrustning m. m.

En del av de uppkomna problemen på KS har vidare bedömts vara
att hänföra till förhållanden som har samband med huvudmannaskapet
för sjukhuset. Formellt är staten huvudman för KS, men i praktiken är
huvudmannaskapet delat mellan staten och Stockholms läns landsting,
vilket bl. a. kommer till uttryck i sammansättningen av direktionen för
KS. Det dubbla huvudmannaskapet har medfört osäkerhet vid planeringen
av inriktningen och omfattningen av verksamheten vid sjukhuset
och därmed också varit till men för dess upprustning.

I granskningspromemorian läggs fram flera förslag som är avsedda
att avhjälpa missförhållandena vid sjukhuset. Sålunda föreslås att

— fastare former skapas för dimensioneringen av KS verksamhet

— nyttjarna av KS debiteras de verkliga kostnaderna för KS prestationer —

antalet instanser som prövar frågor om statliga investeringar i sjukhusbyggnader
begränsas och handläggningsordningen förenklas

— KS ges friare händer att anställa erforderlig personal för den organisation
som behövs för planering och genomförande av upprustningen -

104

— KS system för budgetering och redovisning ges en sådan utformning
att styrningen och redovisningen av verksamheten förbättras

— förutsättningarna för att överföra KS till landstingskommunalt
huvudmannaskap prövas.

Granskningspromemorian har i vanlig ordning remissbehandlats. De
framförda förslagen har till övervägande del tillstyrkts av remissinstanserna.

Efter det att granskningen av förhållandena vid KS påbörjats, har
från regeringens sida vidtagits vissa åtgärder för att lägga förhållandena
vid sjukhuset till rätta. Sålunda har en byggnadskommitté tillsatts med
uppgift att leda sjukhusets upprustning. Dessutom har genom tillsättandet
av en särskild utredning frågan om huvudmannaskapet för sjukhuset
tagits upp till diskussion.

På grundval av resultaten av den genomförda granskningen och av
vad som anförts i de vid remissbehandlingen avgivna yttrandena har revisorerna
avlåtit en skrivelse i ärendet till regeringen. Revisorerna noterar
i denna skrivelse de åtgärder regeringen redan vidtagit beträffande
förhållandena vid sjukhuset. Vidare framhåller revisorerna att de förslag
till åtgärder för förbättring av förhållandena som har lagts fram i
den inom revisorernas kansli upprättade promemorian bör beaktas i det
arbete som för närvarande pågår och framdeles skall bedrivas beträffande
sjukhuset. Revisorerna stryker därvid under vikten av att vissa
särskilt angelägna åtgärder vidtas.

Skrivelsen är som bilaga 2 fogad vid denna berättelse.

Kommunikationsdepartementet
Avslutade ärenden

Statsmyndigheternas ärendebalanser, luftfartsverket
(granskningspromemoria nr 8/1976)

Med utgångspunkt i de balansförteckningar över ej avslutade ärenden
som statliga myndigheter varje år skall ge in till justitiekanslern har en
granskning av ärendebalanserna hos luftfartsverket genomförts.

Av den i ärendet upprättade granskningspromemorian framgår att
den ärendebalans som finns hos verket i och för sig inte påkallar några
särskilda åtgärder. Vissa förhållanden som har samband med beivrandet
av obehörig parkering på verkets parkeringsplatser har däremot iakttagits
vid undersökningen, vilket aktualiserar spörsmål om effektiviteten och
lämpligheten av den ordning som tillämpas för närvarande.

Parkering på för ändamålet iordningställda platser vid vissa flygplatser
är inte offentligrättsligt reglerad utan är beroende av ett i varje särskilt
fall träffat nyttjanderättsavtal, enligt vilket flygplatsförvaltning på

105

vissa villkor till fordonsförare upplåter plats för parkering. Det ekonomiska
anspråk som luftfartsverket enligt sådant avtal kan rikta mot fordonets
förare är av civilrättslig natur, vilket innebär att luftfartsverket
för att kunna exekutivt utkräva sin fordran först måste begära betalningsföreläggande
hos tingsrätt och därefter, i händelse av bestridande,
fullfölja målet i den för rättegång i tvistemål stadgade ordningen.

Detta avgiftssystem kräver vidare att betydande arbete läggs ned i de
fall då fordonsförare åsidosätter uppställda villkor och därefter försöker
undandra sig påföljd. Genom att det här — till skillnad från vad som
gäller för parkering enligt offentligrättsliga regler — inte föreligger
något principiellt ägaransvar måste luftfartsverket bl. a. i det förhållandevis
stora antal fall då fordonet ägs av bolag eller annan juridisk person
undersöka vem som vid tillfället i fråga fört fordonet, en undersökning
som är beroende av bolagets egen beredvillighet att medverka.

Då man inom luftfartsverket i regel ansett det alltför betungande att
företa särskilda undersökningar om vem som varit förare av fordon tillhörande
bolag liksom att låta bestridda anspråk gå till rättegång, har ett
stort antal ärenden på vilka åtskilligt arbete redan lagts ned avskrivits
från vidare handläggning. Av lämnade statistiska uppgifter framgår att
det inte inflyter någon betalning i ca 40 procent av de hos centralförvaltningen
förekommande kravärendena, vilket huvudsakligen torde
bero på omständigheter som nu nämnts.

För att en effektivare och i övrigt lämpligare ordning skall åstadkommas,
föreslås i promemorian två alternativa lösningar, nämligen att
man antingen, med bibehållande av gällande civilrättsliga reglering, genomför
vissa förändringar av tillämpad praxis eller ersätter den civilrättsliga
regleringen med en offentligrättslig reglering enligt lagen
(1976: 206) om felparkeringsavgift.

I det förstnämnda avseendet läggs i promemorian fram vissa förslag i
syfte att underlätta och effektivisera indrivningen samtidigt som möjligheten
att helt avlyfta indrivningsarbetet från flygplatsförvaltningarna
och centralförvaltningen, eller i varje fall från den sistnämnda förvaltningen,
och i stället anlita särskilt inkassoföretag anvisas.

Granskningspromemorian har för yttrande remitterats till luftfartsstyrelsen
och vissa kommuner som har flygplatser inom sina gränser.

Luftfartsverket har i sitt remissvar framhållit att det civilrättsliga systemet
använts under 20 års tid och att verket hela tiden vinnlagt sig om
ett mjukt handlingssätt, då det här rör sig om verkets kunder och anordningarna
inte syftar till att tjäna pengar på felparkeringar. Verket
vitsordar emellertid de invändningar som i granskningspromemorian
framställts mot tillämpad avskrivningspraxis och förklarar sig instämma
i de förslag till ändringar i gällande ordning som lagts fram i promemorian.
Beträffande den särskilda frågan om att för indrivningsverksamheten
anlita särskilt inkassoföretag förklarar luftfartsverket att frågan tidi -

106

gare övervägts och att den avgörande synpunkten för att inte använda
en sådan utväg är att verket därigenom skulle avhända sig möjligheten
att styra de allmänna principerna för indrivningsåtgärder mot verkets
kunder.

Vad de i promemorian framförda synpunkterna på möjligheten att ersätta
den civilrättsliga regleringen med en offentligrättslig reglering angår,
skulle enligt verket systemet medföra att avgifterna för parkering ej
längre kommer att uppbäras av luftfartsverket utan i stället tillfalla vederbörande
kommuner eller statsverket. Även om huvudsyftet med tilllämpad
avgiftsbeläggning inte är att skaffa så stora inkomster som möjligt,
anser sig verket dock inte kunna bortse från att årsinkomster av
storleksordningen 12 milj. kronor är betydande. Av denna anledning
finner sig verket böra motsätta sig en offentligrättslig reglering.

I kommunernas remissyttranden har skiftande synpunkter kommit till
uttryck i frågan om införande av en offentligrättslig reglering. Sålunda
finns både förespråkare för och motståndare till införande av systemet.

På grundval av de vid remissbehandlingen framförda synpunkterna
har inom revisorernas kansli upprättats en tilläggspromemoria i ärendet.
I denna anförs bl. a. rörande det offentligrättsliga systemet att ett sådant
skulle medföra påtagliga fördelar från det allmännas synpunkt. Den
omständigheten att influtna avgifter vid en offentligrättslig reglering av
flygplatsernas parkeringsförhållanden inte längre skulle tillfalla luftfartsverket
utan i annan ordning komma det allmänna till godo synes
vidare i och för sig knappast utgöra bärande skäl för att regleringen ej
införs. En väsentlig förutsättning för övergång till en offentligrättslig
reglering är givetvis att övervakning av parkeringsföreskrifterna kan
ordnas på tillfredsställande sätt. Som framgått av kommunernas yttranden
synes dock vissa svårigheter i detta hänseende föreligga lokalt. I
Stockholm t. ex. bedöms möjligheterna att för närvarande utföra effektiv
övervakning vid flygplatserna vara mycket ringa. Även andra lokala
hänsyn synes kunna inverka på frågan.

I promemorian framhålls vidare att det torde kunna förutsättas att
luftfartsverket, i den mån man från kommunalt håll anser en offentligrättslig
reglering önskvärd, tar upp denna fråga och därmed angränsande
problem till övervägande.

Vad tillämpningen av det nuvarande civilrättsliga systemet för uttagande
av felparkeringsavgift angår, har luftfartsverket förklarat sig instämma
i det uttalande som gjorts i granskningspromemorian om åstadkommande
av ett effektivare och i övrigt lämpligare förfarande.

Med hänsyn till vad som framkommit i ärendet har revisorerna beslutat
att den genomförda granskningen inte skall föranleda annan ytterligare
åtgärd från revisorernas sida än att den i ärendet upprättade tillläggspromemorian
jämte bilagor för kännedom tillställs luftfartsverket
och de i ärendet hörda kommunerna.

107

Budgetdepartementet
Avslutade ärenden

Bevakning och avskrivning av vissa statens fordringar
(granskningspromemoria nr 2/1977)

I promemorian redovisas en undersökning av tillämpningen av kungörelsen
(1965: 921) om bevakning och avskrivning av vissa statens fordringar
m. m. (avskrivningskungörelsen — ASK). Kungörelsen reglerar
de under regeringen lydande myndigheternas skyldigheter och befogenheter
i fråga om bevakning, indrivning, avskrivning och eftergift av statens
fordringar samt i fråga om antagande av ackord beträffande sådana
fordringar. ASK är dock inte tillämplig på alla statens fordringar och
gäller exempelvis inte sådana fordringar som har uppkommit genom
lån, skatter och böter.

Genom statistiskt material belyses i promemorian olika myndigheters
verksamhet på förevarande område. Även om det redovisade materialet
i vissa delar kan anses ofullständigt och svårtolkat, ger det emellertid ett
intryck av att ärenden om avskrivning och eftergift enligt ASK förekommer
relativt sällan och mest i fråga om mindre belopp. Till bevakningsmyndigheterna
överlämnades sålunda budgetåret 1975/76 inte mer
än 715 fordringar på sammanlagt ca 5,3 milj. kronor. Samma budgetår
avskrev postverket 1 438 och statens järnvägar 357 fordringar med totalbelopp
om ca 1,7 respektive 1,0 milj. kronor. Eftergift beviljades av
de nu berörda myndigheterna i totalt 13 fall, avseende tillhopa 35 000
kronor.

I promemorian konstateras med hänvisning till det redovisade materialet
och övriga inhämtade uppgifter att myndigheterna synes iaktta
stor försiktighet vid handläggningen av de ärenden som det här är fråga
om.

Vidare konstateras att de i ASK uppställda beloppsgränserna för olika
myndigheters befogenhet att besluta om avskrivning, eftergift eller ackord
är mindre konsekvent avvägda. Bestämmelserna i kungörelsen skiljer
sig också i vissa avseenden när det gäller myndigheternas befogenheter
från vad som eljest gäller på det statliga området.

I granskningspromemorian föreslås att varje under regeringen direkt
lydande myndighet självständigt och utan begränsning i fråga om fordringars
belopp skall få besluta om avskrivning, ackord eller eftergift.
Härigenom skulle bl. a. vissa fördelar i rationaliseringshänseende uppnås.

De i kungörelsen tillämpade begreppen avskrivning och eftergift bör
enligt promemorian behållas med hänsyn till den väsentliga skillnad som
finns mellan skälen för avskrivning och skälen för eftergift.

Den nuvarande ordningen med försvarets civilförvaltning (FCF) och
kammarkollegiet som bevakningsmyndigheter med vissa särskilda befo -

108

genheter att besluta om avskrivning och eftergift m. m. föreslås upphöra.
I stället bör — för att större enhetlighet i tillämpningen av ASK
skall uppnås — riksrevisionsverket (RRV), eventuellt tillsammans med
FCF, fungera som tillsynsmyndighet för samtliga under regeringen lydande
myndigheter. Det förutsätts att tillsynsmyndighet skall meddela
råd och anvisningar och fastställa erforderliga formulär.

Sammanfattningsvis förordas i granskningspromemorian att bestämmelserna
i ASK görs till föremål för en genomgripande översyn.

En statlig utredning, benämnd företagsobeståndskommittén, har för
närvarande uppdrag att lägga fram förslag till samordning av behandlingen
av statliga fordringar, grundade på lån eller bidrag till företag
som har råkat på obestånd. Enligt granskningspromemorian bör övervägas
om inte de i promemorian berörda frågorna bör utredas parallellt
med de frågor kommittén har att ta ställning till.

Granskningspromemorian har i vanlig ordning remissbehandlats.
Därvid har samtliga remissinstanser, med undantag av kammarkollegiet
och RRV, varit positivt inställda till väckta förslag. Kammarkollegiet
anser för sin del att en översyn av ASK för närvarande inte är motiverad
utom i fråga om en höjning av gällande befogenhetsgränser. Enligt
RRV är behovet av tillsyn över den i ärendet aktuella verksamheten tillgodosett
genom den redovisningsrevision som främst ankommer på revisionskontoren
och andra interna revisionsenheter. Inte heller RRV har
funnit en genomgripande översyn av ASK påkallad.

Vid slutbehandlingen av ärendet har revisorerna haft tillgång till två
inom statsrådsberedningen utarbetade promemorior angående avskrivning
och eftergift av statens fordringar, vari bl. a. en höjning av vissa i
ASK angivna befogenhetsgränser för myndighets beslut i sådana ärenden
förordas.

I skrivelse till regeringen har revisorerna som sin mening uttalat att
en översyn av ASK är motiverad. Den genomförda granskningen och
vad som eljest har framkommit i ärendet visar enligt revisorerna att det
inte torde vara förenat med några nämnvärda ekonomiska risker att låta
varje under regeringen lydande myndighet självständigt och utan begränsning
i fråga om fordringens belopp besluta om avskrivning, ackord
eller eftergift.

Skrivelsen är som bilaga 3 fogad vid denna berättelse.

Statsmyndigheternas ärendebalanser, riksskatteverket
(granskningspromemoria nr 6/1977)

Med utgångspunkt i de balansförteckningar över ej avslutade ärenden
som statliga myndigheter varje år skall ge in till justitiekanslern har en
granskning av ärendebalansema hos riksskatteverket genomförts.

I upprättad granskningspromemoria berörs balanssituationen på rättsavdelningen,
mervärdeskattesektionen och uppbördssektionen vid ver -

109

ket. Beträffande de två förstnämnda enheterna konstateras att vad som
förekommit inte synes vara av beskaffenhet att påkalla någon åtgärd
från revisorernas sida.

Vad uppbördssektionen härefter angår noteras i promemorian att det
på denna sektion förekommer ett stort antal ärenden rörande begäran
om handräckning i utlandet för uttagande av här i riket förfallna skatter.
Ansökan om sådan handräckning görs av kronofogdemyndighet och
ges in till länsstyrelse, som efter prövning överlämnar ärendet till riksskatteverket.
I verkets balansförteckningar t. o. m. år 1975 förekommer
en betydande balans av sådana ärenden. I senare balansförteckningar
saknas dock uppgift härom, vilket skall ha berott på att man numera betraktar
ärendena som avslutade i och med att begäran om handräckning
expedierats. Vidare noteras i promemorian att länsstyrelserna i sina till
justitiekanslern insända balansförteckningar anger kvarstående ärenden
av detta slag enbart med diarienummer. På grund härav synes enligt
promemorian någon central kontroll över dessa handräckningsärenden
inte längre förekomma.

I promemorian redovisas vidare vissa från kronofogdemyndigheten i
Stockholm inhämtade upplysningar om handläggningsordningen i nu avsedda
ärenden (s. k. avtalshandräckning), liksom i ärenden om handräckning
i land med vilket särskilt avtal ej träffats (s. k. diplomathandräckning).

Vad som sålunda har förekommit aktualiserar enligt promemorian
dels frågan om åtgärder för att åstadkomma en bättre kontroll av handräckningsärendena,
dels frågan om möjligheten att begränsa eller förenkla
tillämpade handläggningsrutiner, vilka bl. a. synes innebära att ett
omfattande skriftligt utbyte av informationer förekommer mellan de i
ärendena inkopplade myndigheterna.

I ärendet har yttrande inhämtats från riksskatteverket.

Sedan infordrat remissyttrande kommit in och vissa ytterligare upplysningar
inhämtats har inom revisorernas kansli en tilläggspromemoria
i ärendet upprättats. I denna anförs bl. a. följande.

I frågan om huruvida erforderlig bevakning av ärenden om uttagande
i utlandet av här i riket förfallna skatter förekommer har, såvitt avser
s. k. avtalshandräckning, numera upplysts att riksskatteverket, även om
ärendena formellt betraktas som avslutade i och med att begäran om
handräckning expedieras, fortlöpande bevakar ärendena och avlåter erforderliga
påminnelser. I fråga om s. k. diplomathandräckning görs motsvarande
bevakning av länsstyrelse. I denna del torde ärendet sålunda
inte påkalla någon åtgärd.

Beträffande frågan om möjligheterna att förenkla handläggningen av
dessa ärenden har vissa synpunkter förts fram av länsstyrelsen i Stockholms
län. I fråga om avtalshandräckning har sålunda pekats på möjligheten
att decentralisera handläggningen från riksskatteverket till länssty -

110

relserna, varigenom dubbelarbete skulle kunna undvikas och den interna
kommunikationen mellan myndigheterna kunna begränsas. När det gäller
diplomathandräckning, i vilka fall möjlighet inte föreligger att vidta
exekutiva åtgärder och där betalningsfrekvensen synes vara mycket låg,
har föreslagits att gällande beloppsgräns för skyldighet att begära handräckning
höjs från 300 till 1 000 kronor. Därigenom skulle antalet ärenden
kunna nedbringas med ungefär hälften och betydande arbetskraftsbesparingar
kunna vinnas.

De frågor som sålunda aktualiserats rörande möjligheterna att rationalisera
handläggningen av nu ifrågavarande handräckningsärenden
bör, enligt promemorian, tas upp till vidare överväganden. Samtidigt
föreslås att tilläggspromemorian samt övriga handlingar i ärendet tillställs
förvaltningsutredningen, som enligt sina direktiv bl. a. har att
överväga åtgärder för att motverka omständliga handläggningsrutiner i
förvaltningen.

Med hänsyn till vad som framkommit i ärendet har revisorerna beslutat
att den genomförda granskningen inte skall föranleda annan ytterligare
åtgärd från revisorernas sida än att den i ärendet upprättade tillläggspromemorian
samt övriga handlingar i ärendet för kännedom tillställs
förvaltningsutredningen.

Statsmyndigheternas ärendebalanser, statens personalnämnd
(granskningspromemoria nr 9/1977)

Med utgångspunkt i de balansförteckningar över ej avslutade ärenden
som statliga myndigheter varje år skall ge in till justitiedepartementet
har en granskning av ärendebalansen hos statens personalnämnd genomförts.

Enligt granskningspromemorian utgör de betydande balanser oavslutade
omplaceringsärenden som statens personalnämnd redovisar i sina
årliga förteckningar till helt övervägande del av ärenden rörande omplacering
med anledning av myndighets omlokalisering, vilka ännu inte har
kunnat tas upp till slutligt avgörande eller eljest inte har påkallat omedelbar
åtgärd. Detta har berott på att ansökningar om omplacering ges
in mycket lång tid, i allmänhet flera år, innan den beslutade omlokaliseringen
kommer till stånd. Vid själva flyttningstillfällena är det i själva
verket ett förhållandevis litet antal ärenden (sammanlagt något eller
några hundratal) som kvarstår som oavslutat, och detta antal synes därefter
tämligen snabbt ha kunnat ytterligare nedbringas.

Av de drygt 6 000 anställda som berörts av de t. o. m. år 1976 genomförda
omlokaliseringarna är det knappt 30 procent som har varit eller är
föremål för omplacering genom statens personalnämnds försorg. Detta
betyder emellertid inte att personalen i övrigt har följt med myndigheterna
till respektive omlokaliseringsorter. En stor del av personalen har
nämligen själv skaffat sig annan sysselsättning och har därför aldrig

lil

ansökt om omplacering eller har också återtagit redan gjord ansökan.
Av den personal som vid omlokaliseringsbesluten har varit anställd vid
ifrågavarande myndigheter är det i allmänhet endast en mindre del som
har följt med vid utflyttningen. Såvitt angår myndigheter som före den 1
september 1975 har utflyttat från Stockholm uppgick sålunda, enligt en
av Statskonsult AB upprättad rapport, det högsta antalet medflyttande
till ca 50 procent. Detta var fallet vid två myndigheter, nämligen Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut med 450 anställda och statens
väg- och trafikinstitut med 165 anställda. Det lägsta antalet medflyttande
förekom hos myntverket, där av 50 ursprungligen anställda endast
verkschefen följde med till omlokaliseringsorten. I övrigt synes endast
ca 15—20 procent av den vid omlokaliseringsbesluten anställda personalen
ha följt med vid utflyttningen.

Efter att ha noterat vad som anförts i promemorian har revisorerna
beslutat att lägga den till handlingarna.

Ej avslutade ärenden

Den statliga finansförvaltningens centrala organisation
(granskningspromemoria nr 8/1973)

De finansförvaltande uppgifter inom statsverksamheten som fullgörs i
central instans är spridda på ett flertal myndigheter, trots att därmed
förenade göromål visar stora inbördes likheter i sakligt hänseende. Mot
denna bakgrund har en undersökning i ämnet gjorts inom revisorernas
kansli, varvid syftet varit att få utrönt om möjligheter till rationaliseringsvinster
föreligger genom en koncentration av hithörande administrativa
arbete.

Undersökningens resultat har redovisats i en granskningspromemoria,
i vilken förslag till en viss organisatorisk omläggning av verksamheten
har framförts. Promemorian har remissbehandlats, men ärendet har
ännu inte slutligt prövats av revisorerna utom i vad avser frågan om
central personaladministration och administrativ utveckling. I detta
ärende avläts en skrivelse till regeringen under år 1975. För revisorerna
återstår således att ta ställning till frågan om den egentliga finansförvaltningens
centrala organisation. En promemoria med synpunkter till ytterligare
belysning av denna fråga har upprättats inom kansliet men ännu
inte slutbehandlats av revisorerna.

Statsmyndigheternas ärendebalanser, mellankommunala skatterätten
(granskningspromemoria nr 7/1977)

Med utgångspunkt i de balansförteckningar över ej avslutade ärenden
som statliga myndigheter varje år skall ge in till justitiekanslern har en
granskning av målbalanserna hos mellankommunala skatterätten genomförts.

112

I upprättad granskningspromemoria framhålls att målbalansen under
de tre senaste åren påtagligt ökat och nästan fördubblats. Huruvida
denna oroande ökning, som medfört att handläggningstiderna ytterligare
förlängts och som i övrigt inverkat ogynnsamt på det interna arbetet,
huvudsakligen beror på ökad måltillströmning eller på att skatterättens
egen awerkningskapacitet av skilda skäl gått ner, kan inte utläsas av balansförteckningarna.
Dessa innehåller nämligen inte uppgifter om antalet
årligen inkomna respektive avgjorda mål.

I promemorian påpekas vidare att allmänheten har berättigade krav
på att skattemålen, som i denna instans ofta torde avse stora värden, avgörs
inom rimlig tid. Det synes även önskvärt att skatterätten bereds
möjligheter att arbeta effektivt och rationellt. Med hänsyn härtill framstår
det enligt promemorian som angeläget att den merbalans som föreligger
snarast möjligt blir avarbetad.

Över granskningspromemorian har riksskatteverket avgett infordrat
yttrande, och ärendet är för närvarande föremål för revisorernas prövning.

Statsmyndigheternas ärendebalanser, kammarkollegiet
(granskningspromemoria nr 11/1977)

I upprättad granskningspromemoria konstateras att det stora flertalet
balanserade ärenden hos kammarkollegiet förekommer inom advokatfiskalskontoret.
Balanserna är numerärt sett betydande men utgörs till helt
övervägande del av ärenden som i första hand inte är beroende på handläggning
av kollegiet. Årligen avgörs som regel flera ärenden än det antal
som kommer in, och balanserna visar totalt sett en nedåtgående tendens.
Arbetsläget synes därför med avseende på de löpande ärendena
inte vara av beskaffenhet att påkalla någon åtgärd från revisorernas
sida.

Däremot har vid genomgången av advokatfiskalskontörets balanser
uppmärksammats att kammarkollegiet synes ha vissa svårigheter att
hinna med den kollegiet åliggande granskningen av beskattningsmyndigheternas
beslut om arvsskatt och gåvoskatt. Årligen inflyter sådana skatter
till belopp som för närvarande kan beräknas uppgå till omkring 400
milj. kronor, fördelade på många tiotusentals beslut av tingsrätter och
länsstyrelser. Det är alltså fråga om skatteintäkter av betydande storlek
och om ett mycket omfattande beslutsunderlag som skall granskas.

Med utgångspunkt i dessa konstateranden framläggs i promemorian
vissa förslag till åtgärder i syfte att förbättra kontrollen av dessa skatter.

Granskningspromemorian är för närvarande föremål för remissbehandling.

113

U tbildningsdepartementet
Avslutade ärenden

Restaurering av gotländska kyrkor tn. m.

(granskningspromemoria nr 3/1977)

Då riksdagens revisorer år 1975 på en av sina sedvanliga länsresor besökte
Gotlands län konstaterades bl. a. att öns byggnadshistoriskt värdefulla
medeltida kyrkor, som tidigare hade restaurerats och underhållits
med hjälp av AMS-medel, nu löpte risk att förstöras. Med anledning
härav har revisorerna låtit granska förutsättningarna för en löpande restaurering
av kyrkorna.

I den i ärendet upprättade granskningspromemorian konstateras att
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) under åren 1966—1975 har restaurerat
18 medeltida kyrkor på Gotland och att, efter det att bidragen från
AMS har sänkts från 100 till högst 40 procent av kostnaderna, restaureringsarbetena
helt har upphört.

Av Gotlands medeltida kyrkor är ett fyrtiotal för närvarande i behov
av restaurering, och läget för ett tiotal av dem är så akut att det finns
risk för att de förfaller och blir ruiner redan under 1900-talet om inte
åtgärder vidtas. En kartläggning av de gotländska församlingarnas ekonomi
har visat att församlingarna, med enstaka undantag, har så små inkomster
att det är omöjligt för dem att själva restaurera kyrkorna. De
medel som behövs för att kyrkorna skall kunna bevaras har bedömts
uppgå till mellan två och tre milj. kronor per år.

Några förslag till omedelbara åtgärder för restaurering av de kyrkor
som är i behov av sådan har inte lagts fram i promemorian, då detta
bedömts böra ankomma på annat statligt organ. Däremot föreslås att ett
regionalt byggnadskontor för kulturminnesvård — benämnt bygghytta
— försöksvis inrättas på Gotland. Detta organ skall kunna tillhandahålla
personal, utbildad att utföra arbeten inom kulturminnesvården, såsom
arbeten på kyrkor, ruiner, ringmuren i Visby och vid behov på andra
kulturhistoriskt intressanta byggnader inom länet. Bygghyttan bör
enligt promemorian även vara en institution för utveckling, utbildning
och bevarande av erfarenheter i vad gäller metoder och materiel för
kvalificerade upprustningsarbeten på våra kulturminnesmärken.

Vidare föreslås bl. a. att ett kyrkligt samarbetsorgan inrättas på
Gotland, vilket kan vara motpart vid planeringen av de statliga insatserna
för restaurering och underhåll av kyrkorna. Detta skulle underlätta
den långsiktiga planeringen och verka för att statens stöd fördelas
på det bästa sättet och att en löpande kontroll utförs som förhindrar
onödiga skador och kostnader. En ansvarsfördelning i vad gäller kostnader
och uppgifter mellan församlingarna och den tänkta bygghyttan
torde också kräva att församlingarna har ett eget gemensamt administrativt
organ som svarar för dessa frågor.

8 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

114

Mot bakgrunden av de särskilda problem som underhållet av de medeltida
gotländska kyrkorna innebär har i granskningspromemorian även
vissa allmänna kulturpolitiska frågor tagits upp. Bl. a. understryks behovet
av att dels ett minimiprogram för omhändertagande och vård av
kulturhistoriskt värdefulla byggnader och inventarier fastställs, dels
en inventering och klassificering av landets kulturminnesmärken genomförs,
dels ock ansvaret för deras vård delas mellan den enskilde ägaren,
staten, landstingen och kommunerna. En förstärkning av de kulturminnesvårdande
myndigheternas ställning gentemot en enskild ägare som
missköter sina värdefulla byggnadsminnen föreslås vidare, liksom att
dessa myndigheter tilldelas ökade resurser att meddela hjälp, då enskild
ägare inte klarar den belastning som innehavet av ett byggnadsminne
kan utgöra.

Vidare föreslås att det särskilda skydd som för närvarande ges den
svenska kyrkans kyrkobyggnader avvecklas, att alla kyrkobyggnader av
kulturhistoriskt värde fortsättningsvis jämställs med andra byggnadsminnen
och att klarare regler utarbetas för handlandet i de fall då de
kyrkliga församlingarna inte längre kan klara vården av sina kyrkor.

Enligt promemorian bör vidare AMS kulturminnesvårdande insatser
främst vara betingade av arbetsmarknadspolitiska skäl och ses som ett
komplement till det grundskydd som skall ges av de kulturminnesvårdande
myndigheterna.

Vid remissbehandlingen har de framlagda förslagen i huvudsak fått
ett positivt mottagande. Flera av de centrala remissinstanserna har vid
remissbehandlingen dock avböjt att ta ställning till de mera allmänna
kulturpolitiska frågorna i promemorian under hänvisning till att dessa
frågor för närvarande behandlas av byggnadsvårdsutredningen och kyrkoministerns
stat-kyrka grupp. Remissmyndigheterna anför vidare viss
kritik mot avsaknaden av förslag till omedelbara konkreta åtgärder för
att rädda de medeltida kyrkorna på Gotland.

På grundval av den genomförda granskningen och de synpunkter som
förts fram vid remissbehandlingen har revisorerna i skrivelse till regeringen
föreslagit att möjligheter snarast skapas för ett tillvaratagande av
den viktiga del av vårt kulturarv som de gotländska kyrkorna utgör. En
statlig institution, benämnd bygghytta, bör sålunda inrättas för att omhänderha
upprustningen. Denna bör med stöd av statliga medel utföra
arbeten på kyrkor, ruiner, ringmur m. fl. kulturbyggnader inom länet.
Därutöver bör utbildas personal vid hyttan för arbeten på kulturbyggnader.
Vidare bör man där verka för utveckling av material och metoder
samt bevarande av erfarenheter nödvändiga för upprustnings- och underhållsarbeten
på kulturminnesmärken.

Beträffande de i promemorian berörda frågorna om kulturminnesvården
i allmänhet pekar revisorerna bl. a. på nödvändigheten av att allmänna
medel satsas på de kulturhistoriskt mest värdefulla objekten, vil -

115

ket förutsätter en inventering och en inbördes klassificering av dessa. En
av den nu arbetande byggnadsvårdsutredningens viktigaste uppgifter bör
vara att ange riktlinjerna för ett sådant system. Utredningen bör också
ange den ambitionsnivå som samhället bör ha när det gäller byggnadsminnesvården.
Frågan om den i promemorian berörda särställning som
kyrkobyggnader tillhörande den svenska kyrkan för närvarande har
ävensom övriga frågor om handhavandet av kyrkobyggnaderna bör
beaktas av byggnadsvårdsutredningen och kyrkoministerns stat-kyrka
grupp vid deras fortsatta arbete.

Skrivelsen är som bilaga 4 fogad vid denna berättelse.

Ej avslutade ärenden

Det datorbaserade informationssystemet för vetenskapliga bibliotek —
L1BRIS

(granskningspromemoria nr 10/1977)

Sedan våren 1972 har försöksverksamhet bedrivits med det datorbaserade
informationssystemet för vetenskapliga bibliotek (LIBRIS). Genom
utnyttjande av detta system avsågs det dubbelarbete som har funnits vid
de vetenskapliga biblioteken, framför allt vid katalogisering av vetenskaplig
litteratur, kunna elimineras. Även katalogframställningar skulle
kunna förenklas.

Syftet med den nu genomförda utredningen har varit att granska resultatet
av den hittills bedrivna försöksverksamheten och att bedöma de
faktiska möjligheter till rationaliseringsvinster som systemet erbjuder.

I upprättad granskningspromemoria konstateras bl. a. att det årligen
utförs endast ca 50 000 katalogiseringar mot beräknade 200 000, ett antal
som också skulle ha motsvarat dagens behov. Härigenom uppkommer
enligt gjorda beräkningar en årlig förlust om ca 4,5 milj. kronor, att
jämföra med en före försöksverksamheten beräknad vinst av ca 1 milj.
kronor. Det svaga resultatet synes främst ha sin grund i brister i projektets
organisation, knapphet på personal på alla nivåer, brister i utbildningen
och tekniska brister i ADB-systemet.

Emellertid kan enligt granskningen LIBRIS-systemet förväntas ge
större utbyte än vad den hittills bedrivna försöksverksamheten har visat.
Framtida vinster anses sålunda kunna göras genom att katalogiseringsvolymen
ökas och bokkataloger börjar framställas. En förutsättning är
dock att en teknisk översyn görs och att målen för LIBRIS-projektet revideras.
Försök att öka bibliotekens intresse av att använda LIBRIS-systemet
bör även göras. Sålunda bör bl. a. ökad utbildning komma till
stånd.

Granskningspromemorian är för närvarande föremål för remissbehandling.

116

Arbetsmarknadsdepartementet
Avslutade ärenden

Effekten av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(granskningspromemorioma nr 7, 8, 9 och 10/1975)

Kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansieras
med medel från programanslaget Arbetsmarknadsservice översteg för
första gången en miljard kronor under budgetåret 1971/72 och uppgick
till ca 1 250 milj. kronor under budgetåret 1973/74. Av detta belopp föll
ca 950 milj. kronor på programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet.
Mot bakgrunden av statens stora utgifter för detta program har
riksdagens revisorer låtit granska effekterna av vissa till programmet
knutna verksamheter.

Utredningsuppdraget lämnades till professor Anders Östlind vid
Stockholms universitet. För ändamålet bildades en arbetsgrupp under
Östlinds ledning.

Utredningsarbetet redovisades i fyra granskningspromemorior (nr 7—

10). Den första granskningspromemorian (nr 7), som är av övergripande
karaktär, har författats av Östlind och bär titeln Arbetsmarknadspolitik
och löneutjämning åren 1964—1974. De övriga mer specialinriktade
granskningspromemorioma bär titlarna Arbetsmarknadspolitisk statistik
(nr 8), Arbetsmarknadsutbildningens effekter på inkomstfördelning och
resursanvändning (nr 9) och Arbetsmarknadsutbildningens regionala effekter
(nr 10).

I granskningspromemorian nr 7 lämnas i det första avsnittet en utförlig
redogörelse för den svenska arbetsmarknadens struktur under perioden
1964—1974. Två huvudteman kan urskiljas i redogörelsen. Dels belyses
läget för vissa, oftast i flera avseenden från sysselsättningssynpunkt
utsatta grupper, såsom de unga, de äldre och kvinnorna, dels granskas
verksamheten inom arbetsmarknadens s. k. specialsektor. Under denna
benämning brukar sammanfattas sådana sysselsättningsskapande verksamheter
som arbetsmarknadsutbildning, skyddad och halvskyddad sysselsättning
samt beredskapsarbeten. Det ökande antalet förtidspensionerade
i allt lägre åldrar ägnas särskild uppmärksamhet.

Det andra avsnittet av promemorian handlar om arbetsmarknadspolitiken
i det föränderliga samhället. Sambandet mellan lönepolitiken och
sysselsättningen analyseras. Författaren riktar vidare uppmärksamheten
på vad han kallar arbetsmarknadens partiella obalanser, varvid han
delar upp de lågavlönade i två grupper. Den ena består av personer med
fast och trygg helårsanställning. Den andra utgörs av sådana i den konkurrensutsatta
sektorn anställda som riskerar att mista sina anställningar
när deras löpande prestationer inte längre ”täcker” arbetsgivarnas kostnader.

I det tredje avsnittet, betitlat Inkomstutjämningens aritmetik, presen -

117

terås bl. a. några inkomstutjämningsmodeller. En diskussion förs om
generell och selektiv arbetsmarknadspolitik. I det fjärde och sista avsnittet
läggs några synpunkter på arbetsmarknadsutbildningen. Här sammanfattas
och kommenteras några resultat av den intervjuundersökning
av arbetsmarknadsutbildningen som redovisas i promemoriorna nr 9 och
10.

I Östlinds promemoria slås fast att arbetsmarknadsutbildningen är en
omistlig beståndsdel i den aktiva arbetsmarknadspolitiken i vårt land.
Arbetsmarknadsutbildningen fungerar emellertid inte till alla delar enligt
den tänkta modellen. Enligt denna skall de personer som av olika
anledningar blir arbetslösa eller har svårigheter att komma ut i förvärvslivet
genom arbetsmarknadsutbildning ges möjligheter att flytta till expanderande
orter och yrken. Det är här som det brister enligt promemorieförfattaren.
Den dokumentation över arbetsmarknaden som promemorian
innehåller pekar entydigt på att framför allt äldre arbetstagare
oftast är både orts- och yrkesbundna och i regel inte söker sig till arbetsmarknadsutbildningen.

I granskningspromemorian nr 8 behandlas för- och nackdelar med
den gällande arbetsmarknadsstatistiken. Denna är redovisad i dels arbetskraftsundersökningarna
(AKU), dels arbetsförmedlingsstatistiken
(AFS). Författaren föreslår att AKU och AFS ersätts av en ny typ av
statistik, kallad arbetsmarknadspolitisk statistik (APS).

AKU har uppenbara begränsningar i fråga om regional redovisning.
Detta är besvärande eftersom det i sista hand är information om arbetslösheten
i län och kommuner som måste ligga till grund för konkreta,
selektiva åtgärder mot arbetslösheten. Med APS skulle man få ett statistiksystem
som ger en enhetlig redovisning av hela den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten och som därmed samordnar arbetssökandestatistiken
med statistiken över beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning,
skyddad och halvskyddad sysselsättning etc.

Det konstateras dock i promemorian att arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) redan har inlett en nödvändig översyn och utbyggnad av sin statistik.
Denna nya AMS-statistik kan på grund av sin flexibilitet relativt
enkelt anpassas till de förslag som ges i granskningspromemorian.

Redovisning och slutsatser i granskningspromemoriorna nr 9 och 10
bygger i stor utsträckning på uppgifter från en intervjuundersökning av
personer som har genomgått yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning
(AMU) i skolöverstyrelsens regi vid landets AMU-centra. Undersökningen
utfördes av riksdagens revisorers kansli i samarbete med Svenska
Institutet för Opinionsundersökningar (SIFO). (Intervjuer, databehandling
etc. utfördes av SIFO.) Undersökningens urval av intervjupersoner
gjordes från en population av ca 10 000 elever som hade avslutat sin arbetsmarknadsutbildning
under andra halvåret 1971. Urvalet omfattade
ca 1 000 f. d. AMU-elever som hade valts ut så, att man skulle få ett

118

hela riket täckande genomsnitt i alla tabellvärden. Intervjuerna utfördes
under maj, juni och augusti månader 1974.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens registreringar hade 46 procent av
personerna i intervjuurvalet betecknats som arbetslösa omedelbart före
AMU. Ca tre år efter AMU, d. v. s. vid intervjutillfället, ansåg sig endast
5 procent av dessa förutvarande AMU-elever vara arbetslösa. Det kanske
mest anmärkningsvärda resultatet av undersökningen var att 73 procent
av dem som hade arbete vid intervjutillfället var sysselsatta i ett annat
yrke än det som de hade fått utbildning i vid AMU-kurserna. Ändå räknades
arbete i ett med utbildningsyrket närbesläktat yrke, tillhörande
samma ”yrkesfamilj”, som arbete i utbildningsyrket. I promemoriorna
sägs att denna sysselsättningsbild ger skäl att tro att utbildningsresurserna
delvis har använts fel.

I granskningspromemorian nr 9 framhålls att perioden efter AMU för
många inom undersökningsgruppen var en tid med högre inkomster och
ökad sysselsättning i jämförelse med tiden närmast före AMU. Dock
kan stora skillnader i sysselsättnings- och inkomstutveckling påvisas
mellan olika grupper av utbildade.

Arbetsmarknadsutbildningen kan ses som resultatet av en omdisposition
av produktionsresurser. Ett par räkneexempel i promemorian utgör
försök att bedöma produktionseffekterna av de förändringar i resursutnyttjandet
som utbildningen medför. Räkneexemplen tyder på att utbildningens
produktionseffekter, summerade tre år efter utbildningens
slut, inte visar något positivt saldo. Den enskilde AMS-utbildade hade
dock ofta högre inkomst efter de tre åren. Svarsresultaten är emellertid
svårtolkade till följd av den inverkan på löneutvecklingen som kom från
inflation och låglönesatsningar.

Studien gör det uppenbart att det finns angelägna forskningsuppgifter,
såsom att få svar på frågan om det existerar alternativa arbetsmarknadspolitiska
medel som skulle kunna åstadkomma samma eller bättre resultat
till lägre kostnader.

I granskningspromemorian nr 10 ställs frågan om de flyttningar som
har föranletts av arbetsmarknadsutbildningen (AMU) i stort har motsvarat
de av riksdagen beslutade arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska
riktlinjerna samt om de har kunnat uppfylla individuella önskemål.
Som källmaterial används statistik från statistiska centralbyrån
och arbetsmarknadsstyrelsen samt uppgifter från den i det föregående
nämnda intervjuundersökningen.

Av den population på ca 10 000 f. d. AMU-elever som intervjuundersökningen
avsåg hade ca 7 700 arbete ca tre år efter AMU, varav ca
1 700 bodde i en annan ort än den som de hade bott i omedelbart före
AMU. Av dessa arbetade ca 1 200 i ett annat yrke än det i vilket de
hade utbildats vid AMU-kurserna. Mönstret avviker betydligt från de
syften som kommer till uttryck i de av riksdagen fattade principbeslu -

119

ten, nämligen att en arbetssökande med yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning,
om sysselsättning inte kan beredas i hemorten i utbildningsyrket
eller i ett eventuellt tidigare innehaft yrke, förutsätts flytta till en annan
ort för att i första hand ta anställning i utbildningsyrket.

De flyttningar som hade utförts av de vid AMU-centra under andra
halvåret 1971 yrkesinriktat arbetsmarknadsutbildade befordrade inte
märkbart de av riksdagen antagna regionalpolitiska målen.

Något mer än hälften av de förutvarande AMU-elever vilka efter
AMU hade flyttat till en annan ort än den som de bodde i före AMU
skulle hellre ha velat bo någon annanstans, i halva antalet fall i hemorten
före AMU. Detta skall jämföras med att ca 3/4 av dem vilka vid
intervjutillfället bodde kvar i den ort som var deras hemort före AMU
inte ville byta bostadsort.

Promemoriorna har på sedvanligt vis remissbehandlats. Flera remissmyndigheter
har uttalat kritik mot promemoriorna. Såväl uppläggningen
av studierna som analysen och tolkningen av resultaten har satts i fråga.
De till framställningen i promemoriorna mest negativa yttrandena har
kommit från de av granskningen närmast berörda myndigheterna, skolöverstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen, samt från sysselsättningsutredningen.
Till vissa av de i granskningspromemoriorna framförda förslagen
har emellertid flera remissmyndigheter ställt sig positiva.

Promemorieförfattarna har fått tillfälle att var och en för sig gå i svaromål
på remisskritiken. Deras på detta sätt tillkomna kompletteringspromemorior
är fogade som bilagor till den skrivelse som riksdagens
revisorer har tillställt regeringen i ärendet.

På grundval av den genomförda granskningen och de synpunkter som
förts fram vid remissbehandlingen jämte promemorieförfattarnas i efterhand
skriftligt avgivna synpunkter har revisorerna i sin skrivelse till regeringen
anfört bl. a. följande.

— De i granskningspromemoriorna redovisade undersökningarna jämte
uttalanden av flera remissinstanser visar på behovet av att arbetsmarknadsutbildningens
inriktning och resultat fortlöpande följs, så
att utbildningen snabbt kan anpassas till de växlande förhållandena
på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningens effekter bör därvid
vägas mot kostnaderna för de resurser som har tagits i anspråk
för ändamålet.

— Vissa delar av det återkommande behovet av information om de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna skulle kunna täckas genom intermittenta
undersökningar i stället för genom ett utbyggt fast statistiskt
system.

— Kostnaderna för den arbetsmarknadsmässigt betingade förtidspensioneringen
bör särredovisas i fortsättningen. Redovisningen bör göras
regionalt. För att kostnaderna skall kunna beräknas måste de

120

förtidspensionerade delas upp på de båda kategorierna pensionerade
av arbetsmarknadsskäl och pensionerade av medicinska skäl.

Skrivelsen är som bilaga 1 fogad vid denna berättelse.

Kommundepartementet
Avslutade ärenden

Statsbidragsberättigade kommunala arbeten
(granskningspromemoria nr 4/1977)

De kommunala bruttoinvesteringarna i fastigheter och anläggningar
beräknas år 1974 ha uppgått till ca 9,2 miljarder kronor. Arbeten för ca
2,7 miljarder kronor utfördes därvid i egenregi.

De statliga bidragen till kommunala investeringar har under senare år
uppgått till i genomsnitt ca 15 procent av värdet av dessa investeringar.
De största bidragen har avsett sysselsättningsskapande åtgärder, byggande
av kommunala vägar och gator, byggnadsarbeten inom skolväsendet
och kommunala avloppsreningsverk.

Vid den på riksdagens revisorers uppdrag företagna granskningen av
hur de statliga investeringsbidragen till kommunerna utnyttjats har särskild
hänsyn tagits till byggnads- och anläggningsverksamhetens effektivitet
och kostnader. Därvid har bl. a. kommunernas val av regiform,
d. v. s. valet mellan att utföra arbetet i egenregi och att lämna ut det till
utomstående entreprenörer, principerna för den kommunala upphandlingen
och samverkan mellan medelsfördelande statliga myndigheter och
kommuner behandlats.

För den kommunala upphandlingen har Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet utarbetat ett normalförslag till kommunalt
upphandlingsreglemente. Normalförslaget ansluter sig i allt väsentligt
till de bestämmelser som gäller för den statliga upphandlingen. Det av de
båda kommunförbunden föreslagna reglementet för kommunal upphandling
har med vissa avvikelser antagits av samtliga landsting och av
praktiskt taget samtliga primärkommuner.

Ifrågavarande upphandlingsregler är emellertid inte tillämpliga då
myndighet överväger att utföra arbetena i egenregi. Det finns i detta fall
inte några enhetliga bestämmelser om eller riktlinjer för hur beslutsunderlaget
skall se ut, vilka jämförelser som skall göras och hur kostnaderna
för arbeten i egenregi skall beräknas.

Olika redovisade undersökningar om kommunernas val av regiform
och upphandling tyder på att många kommuner har saknat ett kalkylunderlag
som kunnat ligga till grund för en sakligt grundad bedömning av
vilken regiform som varit mest förmånlig. Enligt en av de vid granskningen
åberopade undersökningarna i frågan har bl. a. framgått att systematiska
beräkningar av kostnaderna för planerade projekt har saknats

121

i mer än 40 procent av de undersökta kommunerna. I ytterligare drygt
40 procent av fallen har kostnadsspecifikationema varit snäva och bl. a.
inte tagit hänsyn till de indirekta kostnaderna för projekten. Undersökningarna
har vidare gett vid handen att även andra faktorer än tekniskt
utförande och ekonomiskt resultat kunnat ha en avgörande betydelse för
kommunernas beslut i regivalsfrågan.

Även i debatten kring det offentliga byggandet har valet av regiform
uppmärksammats. Det har hävdats, från såväl byggindustrins som från
Svenska kommunalarbetareförbundets sida, att beslutsunderlaget i dessa
frågor varit bristfälligt. Svenska Byggnadsentreprenörföreningen har i
detta sammanhang särskilt framhållit konkurrensens effektivitetsfrämjande
betydelse.

Mot bakgrunden av genomförda undersökningar har det i granskningspromemorian
föreslagits att kommunernas beslutsunderlag förbättras
och att de tillämpade kalkylsystemen ses över i syfte att få fram
mera enhetliga och rationella metoder för redovisning och kontroll vid
byggnads- och anläggningsarbeten. Bland de åtgärder som därvid kan
övervägas är ökad utbildning, information och hjälp vid utarbetandet av
förbättrade kalkylmetoder. Det har därvid framhållits att det väsentliga
dock inte är att kalkyler upprättas utan att kommunerna grundar sina
beslut på rationella bedömningar. Detta torde lättast kunna uppnås
genom att man försöker verka för en ökad förståelse för nyttan av förbättrade
kalkylsystem. Effekterna kommer då att beröra hela den kommunala
byggsektorn. Även andra vägar att påskynda den åsyftade utvecklingen,
t. ex. genom att i bidragsbestämmelserna föreskriva förbättrade
metoder för kalkylering vid statsbidragsberättigade arbeten, kan
övervägas.

Formerna för samverkan mellan de medelsfördelande statliga myndigheterna
och kommunerna vid utredning, projektering och kontroll av
statsbidragsberättigade kommunala byggnads- och anläggningsarbeten
har belysts genom en enkät till civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen,
nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, statens vägverk,
skolöverstyrelsen och statens naturvårdsverk.

Av enkätsvaren har framgått att det hos flertalet myndigheter finns
en uttalad strävan att lägga tonvikten på utvecklingsarbete och erfarenhetsutbyte
kring de moment som är knutna till byggprocessens inledande
skeden. Det har uttalats att det är i samband med utredningar om
de planerade byggobjektens allmänna förutsättningar och om objektens
funktionstekniska utformning som samverkan mellan de centrala myndigheterna
och de bidragssökande kommunerna skulle få det största positiva
inflytandet på byggnadsarbetenas kostnader och effektivitet. Vid
de byggnadsarbeten som utförs under byggprocessens senare skeden och
för vilka de kommunala huvudmännen har tillgång till egen kompetent
personal har organiserad samverkan inte framstått som lika angelägen.

122

Flertalet av de myndigheter som ingår i enkäten har nu anpassat sitt
deltagande i bidragsgivningen till detta. Denna utveckling torde kunna
leda till en ökad effektivitet vid byggandet. Det är nämligen i samband
med detta arbete under byggprocessens inledande skede som möjligheterna
att påverka byggnadsobjektens slutliga kostnader är störst. Detta
gäller i synnerhet tekniskt komplicerade byggnader och anläggningar.

På grundval av de synpunkter som framförts i granskningspromemorian
och de i ärendet avgivna remissyttrandena har revisorerna i skrivelse
till regeringen förordat bl. a. följande utvecklingslinjer för det administrativa
arbetet i samband med statsbidragsärendena.

— Förbättrat beslutsunderlag i form av utbyggda kalkyl- och kostnadsredovisningssystem,

— ökad betoning av konkurrensmomentet vid den kommunala byggnads-
och anläggningsverksamheten samt

— ökad medverkan från de bidragsbeviljande statliga myndigheterna
i byggprocessens inledande skeden.

Dessa åtgärder torde enligt revisorernas mening vara ägnade att
minska behovet av den statliga detaljkontrollen.

Skrivelsen är som bilaga 5 fogad vid denna berättelse.

Statsmyndigheternas ärendebalanser, länsskatterätterna
(granskningspromemoria nr 8/1977)

Med utgångspunkt i de balansförteckningar över ej avslutade ärenden
som statliga myndigheter varje år skall ge in till justitiekanslem har en
granskning av målbalanserna hos länsskatterätterna genomförts.

Inhämtade statistiska uppgifter visar, enligt den i ärendet upprättade
granskningspromemorian, att det totala antalet oavgjorda mål vid länsskatterätterna
har ökat på ett anmärkningsvärt sätt under de tre senaste
budgetåren, ökningen innebär att antalet balanserade mål stigit från ca
97 000 till ca 143 000. En lämplig balansnivå för länsskatterätterna
skulle, om man tillämpar samma beräkningsgrund som i fråga om skattemål
i kammarrätterna, vara ca 96 000 mål. Vid halvårsskiftet 1976
förelåg följaktligen en ”merbalans” på inte mindre än ca 47 000 mål, en
balans som medfört att handläggningstiderna har förlängts och i övrigt
inverkat ogynnsamt på de interna arbetsförhållandena.

Denna balans bör enligt promemorian snarast möjligt avverkas, inte
minst med hänsyn till de långa väntetider som för närvarande utmärker
också processen i kammarrätterna. Vidare framhålls att den normala åtgärden
för att avverka stora balanser brukar vara en mer eller mindre
tillfällig förstärkning av personalresurserna. En viss sådan förstärkning
tillförs också länsskatterätterna från och med budgetåret 1977/78.

Vad som har iakttagits vid granskningen av balanssituationen synes
dock ge anledning till att även andra åtgärder övervägs. Ökningen av

123

balanserna synes nämligen inte uteslutande bero på en ökad tillströmning
av mål till länsskatterätterna. Förklaringen är i stället enligt promemorian
att avverkningskapaciteten totalt sett har gått ned. Denna nedgång
är särskilt påtaglig i de två största länen och ganska stor i nio andra
län. I tio län är nedgången obetydlig eller relativt måttlig. I de tre
övriga länen redovisas en viss mindre ökning av antalet avgjorda mål.

Variationerna i fråga om avverkningskapaciteten kan bero på flera
mer eller mindre sammanfallande faktorer, såsom t. ex. målens svårighetsgrad,
tillämpad handläggningsordning, personalproblem eller allmänt
organisatoriska komplikationer. Utan närmare undersökningar hos
vederbörande länsskatterätter är det dock, framhålls det i promemorian,
inte möjligt att ange rimliga förklaringar till de stora variationerna och
att anvisa lämpliga åtgärder för att avhjälpa eventuella missförhållanden.
Vad som har iakttagits synes emellertid motivera att en undersökning
kommer till stånd.

I promemorian konstateras dock vidare att en statlig kommitté har
tillsatts för att utreda frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning,
uppgifter m. m. Kommittén skall vid sitt arbete utgå från att de nu
i varje län befintliga tre länsdomstolarna skall läggas samman till en enda
domstol. En genomgripande omdaning av förvaltningsdomstolsorganisationen
på länsplanet och därmed också av länsskatterätternas ställning
kan bli följden av detta arbete. Arbetsförhållandena hos skatterätterna
synes därvid närmare komma att studeras av kommittén, varvid bl. a.
orsakerna till de nämnda variationerna i fråga om avverkningskapaciteten
torde komma att undersökas. Kommittén skulle vidare redan i september
månad 1977 lägga fram ett delbetänkande i ämnet.

Med anledning härav borde enligt promemorian kommitténs delbetänkande
och de undersökningar av länsskatterätternas arbetsförhållanden
som kunde komma att redovisas i betänkandet avvaktas. Därefter
torde frågan om vidare åtgärder i ärendet av revisorerna böra tas upp
till förnyat övervägande.

Revisorerna har noterat vad som anförts i promemorian och därefter
lagt denna till handlingarna.

Särskilda berättelser

Berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1976 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning under budgetåret 1975/76 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds
verksamhet och förvaltning under år 1976 har avlämnats.

Beträffande den närmare innebörden av den sålunda verkställda
granskningen och därvid gjorda iakttagelser torde få hänvisas till finansutskottets
betänkanden 1976/77: 15 och 16 samt utbildningsutskottets
betänkanden 1976/77: 22 och 1977/78: 1.

124

RESULTATET AV DE TILL REGERINGEN OCH
TILL RIKSDAGEN UNDER ÅR 1976 AVLÅTNA
SKRIVELSERNA

Av verksamhetsberättelsen för år 1976 framgår att revisorerna under
detta år har avlåtit nio skrivelser till regeringen och en till riksdagen
med anhållan om vissa åtgärder. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse
för resultatet av de sålunda gjorda framställningarna.

Effekterna av förvaltningslagen

I detta ärende har revisorerna föreslagit vissa jämkningar i förvaltningslagen
eller i det förfarande som äger samband med lagen.

I vad angår frågan om en ändring av besvärsordningen i ärenden angående
anstånd med och befrielse från värnpliktstjänstgöring har regeringen
lämnat framställningen utan åtgärd. Beslutet är föranlett av ändrade
organisatoriska förhållanden på det aktuella området.

Regeringen har vidare förordnat att avskrift av framställningen skall
överlämnas till nämnden för samhällsinformation i de delar den rör publicering
av kortfattade referat av justitiekanslerns och riksdagens ombudsmäns
uttalanden i ärenden om tillämpningen av förvaltningslagen.

I övrigt har revisorernas skrivelse inte föranlett någon annan regeringens
åtgärd än att den har överlämnats till utredningen om kontakterna
mellan medborgare och samhällsorgan för att tagas under övervägande
vid utredningsuppdragets fullgörande.

Statsmyndigheternas omkostnader

I detta ärende har revisorerna föreslagit dels att sättet för beräkning
av lönekostnadspålägget ses över, dels att vissa synpunkter på den statliga
redovisningen tas upp till övervägande, dels att i skrivelsen avhandlade
besparings- och rationaliseringsåtgärder görs till föremål för vidare
utredning.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen i
budgetdepartementet lämnat följande upplysningar.

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 12 februari 1976 har
till sin huvuddel ansetts behandlad inom ramen för arbetet med förslag
till reformering av det statliga budgetsystemet. Förslagen har framlagts i
prop. 1976/77: 130 angående riktlinjer för modernisering av det statliga
budgetsystemet.

I skrivelsen föreslås bl a. att vissa synpunkter på den statliga redovisningen
tas upp till övervägande. Dessa synpunkter har beaktats under
arbetet med nämnda proposition. Vidare pågår i samverkan mellan budgetdepartementet
och riksrevisionsverket ett omfattande projektarbete
beträffande genomförandet av budgetreformen.

Riksdagens revisorer har i skrivelsen vidare behandlat vissa besparings-
och rationaliseringsåtgärder. De i detta sammanhang framförda

125

synpunkterna beträffande utvecklingen av omkostnaderna har beaktats
bl. a. i det löpande budgetarbetet, främst då genom de särskilda omkostnadscirkulär
som utnyttjas som styrinformation i budgetbehandlingen.

I sammanhanget bör vidare noteras de särskilda besparingsåtgärder
som föreslogs i prop. 1976/77: 150 bil. 2 med förslag till slutlig reglering
av statsbudgeten för budgetåret 1977/78 m. m. (kompletteringsproposition).
Regeringen föreslog i det sammanhanget en rad besparingsåtgärder
och tog vidare initiativ till utredningar om besparingsmöjligheter
inom olika områden. Bl. a. föreslogs att för budgetåret 1977/78 begränsa
utnyttjandet av anvisade medel under maximerade anslagsposter med i
normalfallet 1 %.

Beträffande metoden för beräkning av lönekostnadspålägget sker i
budgetdepartementet en fortlöpande bedömning med hänsyn till successiva
förändringar i de avgifter som bör påverka påläggets omfattning.

Administrativa göromål vid universitet och högskolor

I detta ärende har revisorerna redovisat resultatet av en inom deras
kansli utförd undersökning av det administrativa system som tillämpas
inom universitetsorganisationen. Efter att vidare ha erinrat om den av
1975 års riksdag beslutade högskolereformen har revisorerna anfört följande.

Det planerings- och förberedelsearbete som redan påbörjats inför genomförandet
av högskolereformen kommer sålunda att omfatta även sådana
frågor som tagits upp vid den nu genomförda granskningen. Med
hänsyn härtill finner revisorerna ej anledning att närmare förorda viss
lösning av aktualiserade problem. Vad som framkommit vid granskningen
och vad som framförts vid remissbehandlingen av granskningspromemorian
är dock uppenbarligen av värde för det fortsatta arbetet
på högskolereformen. Resultatet av granskningen och däröver avgivna
remissutlåtanden överlämnas därför till regeringen för beaktande. Revisorerna
fäster vikt vid att det fortsatta utredningsarbetet bedrivs under
särskilt iakttagande av att den vetenskapliga personalen inte bör belastas
med mera administrativt arbete än som är lämpligt med hänsyn till dess
ställning i organisationen och kravet på att den ges möjlighet att genomföra
sina vetenskapliga uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

Regeringen har föreskrivit att handlingarna i ärendet skall överlämnas
till universitets- och högskoleämbetet att beaktas vid överväganden med
anledning av högskolereformen.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har ämbetet lämnat följande
upplysningar.

Riksdagsbesluten 1975 om reformering av högskoleutbildningen och
1977 om utbildning och forskning inom högskolan (prop. 1975: 9, UbU
1975: 17, rskr 1975: 179 samt prop 1976/77: 59, UbU 1976/77: 20, rskr
1976/77: 246) innebär bl. a. en ökad frihet för de lokala högskolemyndigheterna
att inom givna anslagsramar och riktlinjer besluta om användningen
av tillgängliga resurser. Som ett led i strävan att ytterligare
öka denna frihet har UHÄ i anslagsframställningen för budgetåret

126

1978/79 — efter uttalanden därom i prop 1976/77: 59 (s 243), vilka riksdagen
lämnade utan erinran — föreslagit att resurser för bl. a. förvaltningsändamål
förs in i de ändamålsinriktade anslagen för utbildning och
forskning inom högskolan. Denna förändring syftar till att öka de lokala
högskolemyndigheternas frihet att väga behovet av administrativa insatser
mot andra behov inom utbildning och forskning. Redan för innevarande
budgetår har i samma syfte för bl. a. förutvarande UKÄ-området
anslagen till lärarpersonal och till driftkostnader, bl. a. för teknisk och
administrativ personal, förts samman.

Den centrala organisationskommittén för högskolereformen föreslog
för budgetåret 1977/78 förstärkningar av de administrativa resurserna i
den lokala högskoleorganisationen med drygt 180 tjänster för budgetåren
1977/78 och 1978/79. Statsmakterna anvisade medel avseende
förstnämnda budgetår för ett sextiotal tjänster. För budgetåret 1978/79
har UHÄ för förvaltningsändamål föreslagit resursförstärkningar med
totalt 1,45 mkr. UHÄ — och tidigare UKÄ — har vidare under en följd
av år föreslagit förstärkningar av läroanstalternas basresurser för utbildning
och forskning, bl. a. i syfte att underlätta det administrativa arbetet
på institutionsnivå.

Med hänsyn till den betydande frihet att disponera sina resurser som
högskoleenheterna fått genom högskolereformen är det vanskligt att redovisa
vilka åtgärder som konkret vid de skilda högskoleenheterna vidtagits
för att minska den vetenskapliga personalens administrativa arbete.
En sådan redovisning från UHÄ.s sida skulle vara möjlig först efter
ett omfattande och tidsödande kartläggningsarbete, som bl. a. ytterligare
skulle betunga skilda slag av personal vid högskoleenheterna och
som enligt UHÄ:s mening också skulle kunna tolkas som uttryck för en
misstro mot de lokala högskolemyndigheternas förmåga att utnyttja
sina samlade resurser så effektivt som möjligt. UHÄ begränsar sig
därför till följande synpunkter.

Uppföljning och utvärdering av den nya högskolans verksamhet har
nu startat såväl centralt som lokalt. Uppföljningen syftar bl. a. till att ge
underlag för omprövning och förändring av verksamheten och därmed
också till att ge incitament till ytterligare decentralisering av beslut och
effektivisering av det administrativa arbetet. Som ett led i sitt program
för uppföljning av högskolereformen studerar UHÄ bl. a. den nya institutionella
organisationen av högskolan. I detta sammanhang blir det anledning
att beakta konsekvenserna för bl. a. olika personalkategorier av
den nya ledningsorganisationen.

UHÄ vill också erinra om att bl. a. den vetenskapliga personalens
tjänstgöring numera i betydande utsträckning kan göras till föremål för
reglering genom kollektivavtal. I sammanhanget måste beaktas att regeringen
våren 1977 tillkallat sakkunniga för att utreda vissa tjänsteorganisatoriska
frågor inom högskolan m. m. (lärartjänstutredningen). Utredningen,
som har parlamentariska inslag, skall bl. a. från den principiella
utgångspunkten att en lärares tjänstgöring skall kunna omfatta
skilda typer av arbetsuppgifter, t. ex. administrativa uppgifter, lägga fram
förslag om åtgärder som främjar en ändamålsenlig arbetsorganisation.
Vidare skall övervägas vilka behov av särskilda tjänstetyper eller uppdrag
för ledningsuppgifter som behövs inom högskolan, bl. a. med hänsyn
till att samband skall garanteras mellan administrativa uppgifter och
den direkta utbildnings- och forskningsverksamheten. Enligt UHÄ:s me -

127

ning kommer denna utrednings arbete att bli av avgörande betydelse för
utvecklingen av tjänsteorganisation och tjänstgöringsförhållanden i bl. a.
de avseenden som berörs i granskningspromemorian. UHÄ kommer
följaktligen att följa detta utredningsarbete med stor uppmärksamhet.

Revisionen av riksdagsförvaltningen

I detta ärende har revisorerna sammanfattningsvis anfört följande.

Genom denna skrivelse har revisorerna velat fästa riksdagens uppmärksamhet
på vissa erforderliga förändringar av revisionen av riksdagsförvaltningen.
I syfte att ge denna revision en mer ändamålsenlig
utformning förordar revisorerna sålunda att den på revisionsavdelningarna
i riksgäldskontoret och riksbanken ankommande granskningen får
en ny uppläggning och inriktning och att revisorernas tillsyn över de
båda avdelningarna utvidgas till att omfatta även rådgivning i revisionsfrågor
och medverkan vid såväl utformningen av förslag till revisionsplaner
som upprättandet av särskilda kompetensvillkor för de tjänster
som avdelats för internrevisionen. För att tillförsäkra revisionsavdelningarna
en i alla avseenden oberoende ställning i förhållande till den
verksamhet de skall kontrollera föreslår revisorerna dels att det i riksbankens
revisionsavdelning ingående sedelförstöringskontoret snarast
möjligt förs över till annan avdelning i banken, dels att de tjänster som
upprätthålls av personalen vid revisionsavdelningarna ges en fast placering
vid respektive avdelning. Revisorerna föreslår slutligen att förutsättningarna
för en mer långtgående kostnadsredovisning i riksbankens
och riksgäldskontorets redovisning övervägs om några år och att bankofullmäktige
därvid särskilt beaktar de av revisorerna gjorda påpekandena
beträffande inom linjen förda tillgångar.

I sitt över revisorernas skrivelse avgivna betänkande (1975/76: 33)
har riksdagens finansutskott uttalat följande.

Som framgår av revisorernas skrivelse och remissyttrandena föreligger
numera ett betydande mått av enighet om riktlinjerna för revisionsarbetet
inom riksdagsförvaltningen. Endast på några punkter — den
viktigaste synes vara sedelförstöringskontorets plats i riksbankens organisation
— råder skilda uppfattningar. Med hänsyn till det grundlagsenliga
ansvar som fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret har för
respektive verks förvaltning anser utskottet det inte lämpligt att riksdagen
genom ett särskilt uttalande begränsar fullmäktiges handlingsfrihet
i dessa fall. Utskottet förordar emellertid att revisorernas skrivelse delges
fullmäktige.

Utbildning av högre befäl inom försvarsmakten

I detta ärende har revisorerna förordat vissa åtgärder, avseende utbildning
av det högre befälet vid försvarsmakten, fyllande av befälsvakanser
genom korttidsanställning av reservofficerare och studier av den
enskilda människans roll i det framtida försvaret.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen i
försvarsdepartementet meddelat, att en del av revisorernas synpunkter

128

har övervägts vid utformningen av regeringens kommande proposition
om ny befälsordning för det militära försvaret. Återstående synpunkter
kan beräknas komma att behandlas i samband med arbetet att genomföra
den nya befälsordningen.

F/w på socialstyrelsen ankommande tillsynsverksamhet m. m.

I detta ärende har revisorerna förordat att vissa åtgärder till rationalisering
av socialstyrelsens tillsynsverksamhet måtte vidtas och att i samband
därmed kungörelsen 1970: 641 om begränsning av myndighets rätt
att meddela föreskrifter, anvisningar och råd måtte ses över.

Med hänvisning bl. a. till revisorernas skrivelse har regeringen i sina
kompletterande anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar,
dagtecknade den 21 april 1977, behandlat frågan om tillämpningen av
den ovannämnda kungörelsen. Betydelsen av att myndigheterna iakttar
restriktivitet och noggrant prövar de ekonomiska konsekvenserna såväl
vid utfärdandet av generella anvisningar som vid utövandet av sin rådgivnings-
och tillsynsverksamhet i enskilda fall har därvid ytterligare inskärpts.
I samma syfte har regeringen den 30 juni 1977 utfärdat förordning
om ändring av kungörelsen.

Med anledning av revisorernas skrivelse har vidare föreslagits i budgetpropositionen
för 1977/78, att en handläggartjänst skall inrättas vid
socialstyrelsen för rådgivning m. m. till huvudmännen inför långtidssjukvårdens
fortsatta utbyggnad. Förslaget har godkänts av riksdagen. Avsikten
är att även inspektionsverksamhet skall ingå i arbetsuppgifterna
för tjänstens innehavare.

Det svenska katastrofbiståndet till Bangladesh

I detta ärende har revisorerna förordat, att vissa i skrivelsen närmare
angivna synpunkter måtte beaktas vid planläggningen av det fortsatta
katastrofbiståndet.

Som svar på en under hand gjord förfrågan och sedan SIDA:s yttrande
i ärendet inhämtats, har chefen för utrikesdepartementets avdelning
för internationellt utvecklingssamarbete lämnat följande upplysningar.

1. Riksdagens revisorer påpekade i sin skrivelse av 1976-10-12 att katastrofbiståndet
intagit en alltmer framskjuten ställning och angav att
314 milj. kr. anslogs för katastrofbistånd budgetåret 1976/77, inkluderande
50,8 milj. kr. för inköp av vete till det svenska katastroflagret.

Katastrofresurserna är i första hand avsedda för hjälp åt människor i
u-länder som drabbas av naturkatastrofer, krig eller jämförbara konflikter.
Medlen kan också användas för extra bistånd till länder som erhåller
svensk utvecklingshjälp och vars försörjning och utveckling hotas av
oförutsedda händelser.

I avvägningen mellan behovet av medel för långsiktigt utvecklingsbistånd
å ena sidan och katastrofhjälp och extrabistånd till programländer

129

och mellanstatliga organisationer å den andra synes det angeläget att en
så stor del som möjligt av biståndsresurserna blir föremål för långsiktig
planering. En betydande del av katastrofreserven på anslagen har därtill
under de senaste åren använts för insatser för befolkningen i Indokina
och de tidigare portugisiska kolonierna. Bistånd till dessa områden lämnas
nu inom ramen för landprogram. Behovet av medel inom en katastrofreserv
får därmed anses ha minskat betydligt.

Mot denna bakgrund har katastrofreserven minskat något i förhållande
till de senaste årens nivå. För budgetåret 1977/78 anslås 172,6
milj. kr.

2. Revisorerna har i betydande mån baserat sin bedömning på att
stora kvantiteter svenskt livsmedel utgick som bistånd 1974/75. Dessa
insatser är emellertid föga representativa ens för katastrofbiståndet.
Merparten av katastrofbiståndet har under åren utgått i form av kontanter,
huvudsakligen till länder eller befrielserörelser med vilka Sverige
haft ett långsiktigt utvecklingssamarbete.

För det svenska katastroflagret av vete och andra former av livsmedel
gäller sedan 1977-10-21 ett avtal mellan den svenska regeringen och
världslivsmedelsprogrammet (WFP) genom vilket det svenska livsmedelslagret
i huvudsak ställs till WFP:s disposition.

Svenskt livsmedel kan därmed förväntas endast i begränsad utsträckning
utgå i form av bilateralt bistånd. (Se vidare punkt 7 för utvärdering
av livsmedelsbistånd.)

3. Riksdagens revisorer konstaterar i sin skrivelse att den lokala distributionen
kan lösas endast av mottagarlandet självt. Ett givarlands
uppgift bör därför enligt revisorerna vara att stödja åtgärder mottagarlandet
vidtar för att få till stånd en bättre fördelning av hjälpinsatserna.

Budgetåret 1977/78 har Sverige lämnat ett bidrag om sammanlagt 15
milj. kr. (varav hälften katastrofmedel och hälften inom landramen) för
uppköp av transportmedel för katastrofändamål i Etiopien.

Inom arméns FN-beredskapsstyrka har en särskild enhet inrättats för
katastrofhjälp med syfte att i akuta katastrofsituationer på platsen bistå
katastrofdrabbade länder med samordning och distribution m. m. (se vidare
punkt 4).

4. Revisorerna anför att det är angeläget att bistå katastrofhotade
länder med förebyggande insatser, bl. a. genom relevanta organisationer.

Som framgår av budgetpropositionen 1976/77: 100 (s. 79) delar regeringen
denna uppfattning:

”1 likhet med SIDA vill jag understryka angelägenheten av åtgärder
för att förebygga katastrofer och förbättra katastrofberedskap i u-länderna.
Medel ur katastrofreserven kan utnyttjas för dessa ändamål. Direkt
samarbete med programländernas regeringar i fråga om katastrofberedskap
och förebyggande åtgärder bör normalt ses som en del av det
långsiktiga utvecklingssamarbetet och bekostas med medel inom landramen.
Om särskilda skäl föreligger kan dock extra medel ställas till förfogande
ur katastrofreserven.”

Budgetåret 1976/77 lämnade regeringen en utfästelse till Svenska
Röda Korset om 16 milj. kr. att under en treårsperiod användas för katastrofberedskap
och katastroflageruppbyggnad i samarbete med nationella
Röda Kors-förbund.

Samma budgetår bidrog Sverige med 1 milj. kr. till FN:s katastrofhjälpskontor,
UNDRO, för katastrofberedskap, främst i form av konsul -

9 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

130

ter som på platsen lägger upp nationella katastrofberedskapsplaner. Under
budgetåret 1977/78 har 5 milj. kr. anslagits för inköp av motorer till
räddningsbåtar i Bangladesh. Denna insats får ses som ett led i Bangladeshs
regerings katastrofberedskapsarbete. Vidare har Frikyrkan
Hjälper under innevarande budgetår erhållit bidrag för uppbyggande av
katastroflager i Bangladesh (för närmare detaljer se SIDA:s svar i bil.

I1)-

5. Revisorerna anser att det är angeläget att olika FN-organs och frivilliga
organisationers uppbyggda distributionskanaler utnyttjas för distribution
på platsen av katastrofbistånd.

Såsom budgetpropositionen 1976/77 konstaterar ombesörjs insatser
omedelbart efter en katastrof i allmänhet bäst av enskilda organisationer.
När det gäller omedelbar katastrofhjälp är den mest ändamålsenliga
statliga insatsen därmed ofta bidrag till den eller de enskilda organisationer
som har möjlighet till snabba aktioner.

Som framgår av biståndspolitiska utredningens betänkande SOU
1977: 13 har FN:s barnfond (UNICEF), världslivsmedelsprogrammet
(WFP) och FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) i många fall befunnits
vara lämpliga kanaler för katastrofbistånd, i det senare fallet i samband
med flyktingkatastrofer som i t. ex. Södra Afrika och Angola. (FN:s katastrofhjälpskontor
(UNDRO) har sin huvudfunktion som samordnare i
kastastrofsituationer men ej som kanal för bistånd.)

6. Enligt revisorerna bör möjligheterna att köpa varor i närheten av
katastrofområdet beaktas i ökad utsträckning.

Departementet delar denna uppfattning men anser att detta önskemål
måste i dagens ekonomiska läge vägas emot behovet att öka upphandlingen
i Sverige.

7. Revisorerna betonar vikten av resultatvärderingar och anser bl. a.
att SIDA efter varje större svensk katastrofinsats bör ta initiativ till resultatvärdering.

Departementet vill här anföra att FN:s katastrofhjälpskontor
(UNDRO) under de två senaste åren gjort utvärderingar efter en rad
större naturkatastrofer (t. ex. Guatemala och Indonesien 1976). Dessa
utvärderingar innefattar dels omdömen om den internationella hjälpen,
given bilateralt eller genom FN-organ och frivilliga organisationer, dels
mer generella omdömen om mottagarlandets agerande. Värderingarna
visar bl. a. på svårigheterna att få till stånd en effektiv samordning i
akuta katastrofsituationer.

Som framgår av SIDA:s yttrande i bil. 1, delar SIDA revisorernas
uppfattning att större svenska katastrofinsatser bör följas av en resultatvärdering
från SIDA. Styrelsen har också för avsikt att medverka till en
resultatvärdering av hjälparbetet efter den allvarligaste naturkatastrofen
under 1977, nämligen den i Sydindien i november månad.

SIDA redogör i sitt yttrande även utförligt för den utvärdering och
granskning av svenskt livsmedelsbistånd som f. n. företas inom verket.
Granskningen omfattar utnyttjande av proteinberikat vetemjöl, mjölprodukten
Supplementary Enriched Food och fiskkonserver.

En diskussion om former för framtida svenskt livsmedelsbistånd förekommer
sedan några månader i katastrofgruppen.

8. I sin skrivelse framhåller även revisorerna att det i vissa speciella

1 Här ej återgiven.

131

fall kan vara angeläget att markera en gåvas ändamål och ej lämna stödet
villkorslöst.

Departementet delar uppfattningen att ändamålsbestämning kan vara
lämplig.

Det bör från fall till fall bedömas i vilka former en biståndsinsats skall
göras. När det gäller bidrag till FN-organ eller enskilda organisationer
torde det dock ankomma på dessa organisationer att bevaka att biståndsinsatserna
når sina syften.

9. Revisorerna behandlar i sin skrivelse slutligen frågan om katastrofgruppens
sammansättning och framhåller att även företrädare för
andra frivilliga organisationer än Röda Korset bör kallas till gruppens
sammanträden.

Departementet vill framhålla att det befunnits angeläget av praktiska
skäl och för vinnande av tid att begränsa gruppen. En begränsad utvidgning
av gruppen reser svåra frågor om gränsdragning mellan organisationer.

Främst SIDA, men ibland också departementet, har vid sidan av katastrofgruppen
regelbundna kontakter med frivilliga organisationer och
erhåller på detta sätt information om organisationernas verksamhet och
lämnar själva information till organisationer.

Som framgår av bifogade tabell (bil. 21) över katastrofbistånd 1976/77
erhöll ett betydande antal frivilliga organisationer medel för katastrofinsatser,
enligt praxis efter rekommendation från katastrofgruppen.

Departementet har av ovan angivna skäl funnit det angeläget att bibehålla
katastrofgruppens nuvarande sammansättning.

Samhällsinformation

I detta ärende har revisorerna hemställt att vissa i skrivelsen närmare
angivna synpunkter måtte beaktas vid utformningen av den framtida
samhällsinformationen.

Chefen för kommundepartementet har den 25 februari 1977 beslutat
att ärendet skall överlämnas till kommittén med uppdrag att se över kontakterna
mellan medborgare och samhällsorgan.

T andvårdsref ormen

I detta ärende har revisorerna hemställt att reglerna för tandvårdsförsäkringen
måtte ses över, varvid vissa närmare angivna förslag borde
beaktas. Vid skrivelsen var en reservation fogad.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen i
socialdepartementet upplyst om att utredningsdirektiv för översyn av
tandvårdsförsäkringen förbereds inom departementet. Därvid behandlas
de frågor som har tagits upp i revisorernas skrivelse.

Central personaladministration och administrativ utveckling

I detta ärende har revisorerna med skrivelse till regeringen år 1975

1 Här ej återgiven.

132

föreslagit en utredning av frågan om den statliga personaladministrationens
centrala organisation. Av 1976 års verksamhetsberättelse framgår
att frågan för det dåvarande övervägdes inom budgetdepartementet.

Som svar på en under hand gjord förfrågan år 1977 har expeditionschefen
i budgetdepartementet meddelat följande i ärendet.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 14 april 1977 har budgetministern
tillkallat en särskild utredare med uppdrag att utreda vilka
olika organisatoriska åtgärder som behövs för att staten som arbetsgivare
skall kunna uppfylla de krav som ställs med anledning av olika reformer
inom arbetsrättens område. Enligt direktiven bör utredaren kartlägga
nuvarande arbetsfördelning mellan centrala administrativa myndigheter
vad avser uppgifter av betydelse för staten som arbetsgivare.
Utredaren bör vidare lämna förslag till fortsatt organisation av den centrala
statliga arbetsgivarfunktionen.

Utredningens organisationsförslag kommer att innefatta förslag till
organisation av den personaladministrativa verksamheten på central
nivå.

Betänkande om staten som arbetsgivare — principförslag till organisation
och arbetsformer — har numera avgetts av utredaren.

Avgiftsbeläggning av statliga bilplatser

I detta ärende har revisorerna med skrivelse till regeringen år 1975
aktualiserat frågan om avgiftsbeläggning av bilparkering vid statliga arbetsplatser.
Av 1976 års verksamhetsberättelse framgår att frågan för
det dåvarande övervägdes i regeringens kansli.

Som svar på en under hand gjord förfrågan år 1977 har expeditionschefen
i budgetdepartementet meddelat att översyn av gällande bestämmelser
i ämnet pågår. Samtidigt har uttalats att frågan berörs även av
arbetet med reviderade föreskrifter för handläggningen av statliga lokalförsörjningsärenden,
vari ett förslag för närvarande remissbehandlas,
och av pågående översyn av de allmänna anvisningarna för myndigheternas
anslagsframställningar.

133

Bilaga 1

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 26 maj 1977 med
anledning av granskningspromemoriorna nr 7—10/1975 angående
effekterna av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder jämte däröver
avgivna remissyttranden

De centrala målen för den svenska ekonomiska politiken har sedan
länge varit full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, en rättvis fördelning
av produktionsresultatet mellan individer och regioner, rimlig
prisstabilitet och balans i utrikesbetalningarna. Ett komplicerat ekonomiskt
beroendeförhållande råder mellan de angivna målen. Den interna
pris- och kostnadsutvecklingen bestämmer exempelvis i viss utsträckning
export- och importutvecklingen och därmed också graden av balans
i utrikesbetalningarna. Ett klart samband anses vidare råda mellan graden
av sysselsättning och inkomstfördelningens utveckling. En ökad sysselsättning
tenderar sålunda att medföra en jämnare inkomstfördelning.
Även mellan sysselsättningsmålet och den externa balansen föreligger
ett ömsesidigt beroende. För att det i ett längre perspektiv skall vara
möjligt att bereda alla som vill ha arbete sysselsättning krävs balans i
utrikesbetalningarna.

Det mål som avser den fulla sysselsättningen har betraktats som primärt
och styrande för vissa av de andra målen. Detta mål har också
undergått en ständig ambitionshöjning och differentiering. Som exempel
härpå kan nämnas uppställandet av delmål om ungdomens, kvinnornas
och de äldres sysselsättning, den regionala fördelningen av sysselsättningen
samt möjligheter för sysselsättning åt handikappade. Arbetsmarknadspolitikens
starkt differentierade åtgärdsregister avspeglar sig t. ex.
i arbetsmarknadsverkets programindelning.

Under de senaste tio åren har arbetsmarknadspolitiken kraftigt byggts
ut och kommit att dra allt större kostnader. Ett ökande antal arbetslösa
har sysselsatts i beredskapsarbeten, i olika former av skyddat och halvskyddat
arbete samt i arbetsmarknadsutbildning.

Genom att man på detta sätt har överfört många eljest arbetslösa till
en arbetsmarknadens specialsektor, ger talen för den registrerade öppna
arbetslösheten inte längre tillräcklig information om det faktiska arbetsmarknadsläget.

Mot bakgrunden av det allmännas stora kostnader för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna samt analyssvårighetema vid utnyttjandet av
den officiella statistiken har riksdagens revisorer låtit granska effekterna

134

av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Speciellt skulle därvid effekterna
av omskolning och omflyttning av arbetskraft belysas.

Utredningsuppdraget lämnades till professor Anders Östlind, som
innehar lärostolen i nationalekonomi och socialpolitik vid Stockholms
universitet. För ändamålet tillsattes en särskild arbetsgrupp under Östlinds
ledning.

Utredningsarbetet har resulterat i fyra granskningspromemorior. Den
första (nr 7) har utarbetats av Östlind och bär titeln Arbetsmarknadspolitik
och löneutjämning åren 1964—1974, den andra (nr 8) har utarbetats
av tekn. lic. Ante Farm och bär titeln Arbetsmarknadspolitisk
statistik, den tredje (nr 9) har utarbetats av fil. mag. Sten Kjellman och
bär titeln Arbetsmarknadsutbildningens effekter på inkomstfördelning
och resursanvändning, den fjärde (nr 10) har utarbetats av revisionsdirektör
Folke Marsh och bär titeln Arbetsmarknadsutbildningens regionala
effekter.

Promemoriorna har i vanlig ordning remissbehandlats. Promemoriorna,
förteckning över avgivna remissvar och kopior av remissvaren är
bifogade denna skrivelse (bil. la—d och 2—19).

Som framgår av det omfattande remissmaterialet har viss kritik riktats
mot utredarnas granskningsmetoder och slutsatser. Alternativa synsätt
och förslag har tagits upp till diskussion. Hänvisningar har härvid i
många fall gjorts till andra utredningar inom området i fråga. I bilagorna
20—23 redovisar utredarna sin syn på remissinstansernas ställningstaganden.

Omfattningen av den svenska arbetslösheten påverkas av en mängd
olika såväl externa som interna bestämningsfaktorer, mellan vilka ett
komplicerat samspel råder. Revisorerna finner det därför angeläget att
inledningsvis betona de stora svårigheter som möter när man närmare
försöker värdera resultaten av genomförda arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Anledningarna härtill är flera. För det första är, som redan har
framhållits, arbetsmarknadens mål av mångdimensionell natur. För det
andra är arbetsmarknadspolitikens uppgifter och effekter i hög grad
beroende av andra offentliga åtgärder (t. ex. ekonomisk politik, utbildningspolitik,
regionalpolitik etc.) och av föränderliga institutionella förhållanden
av olika slag (t. ex. organisationernas roll och verksamhetsformer,
lönebildningsprinciperna och arbetsmarknadslagstiftningen). För
det tredje är kunskaperna om rådande arbetsmarknadsförhållanden och
om arbetsmarknadens funktionssätt ofta mycket begränsade, vilket gör
det svårt att bedöma eller kartlägga effekterna av olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

Den genomförda granskningen måste ses mot ovanstående bakgrund.
Dess resultat får därmed närmast betraktas som ett bidrag till ökad förståelse
för effekterna av vissa arbetsmarknadspolitiska skeenden och
åtgärder i huvudsak under perioden 1964—1974.

135

I granskningspromemoria nr 7, Arbetsmarknadspolitik och löneutjämning
åren 1964—1974, lämnas en bred bakgrundsskildring av olika
förhållanden som ligger till grund för den statliga arbetsmarknadspolitiken
och därmed bestämmer dennas kostnader. Särskild uppmärksamhet
ägnas den långvariga arbetslösheten och den s. k. marginella arbetskraftens
problem. Till denna arbetskraft hänförs bl. a. vissa äldre, otillräckligt
utbildade medelålders kvinnor utan aktuell yrkeserfarenhet,
handikappade, unga lågutbildade och ”felutbildade” bland de högutbildade.
Av granskningspromemorian framgår att den långa arbetslösheten,
som främst drabbar arbetsmarknadens marginalgrupper, trendmässigt
har ökat under större delen av den studerade perioden.

Åtskilligt tyder enligt utredningen på att de särskilt utsatta arbetstagargrupperna
har vuxit under perioden, relativt sett. Det har skett
parallellt med att samhället höjt sina ambitioner att öka jämlikheten
och satt in allt mer av resurser på att skydda de svaga på arbetsmarknaden
mot arbetslöshet och otrygghet. Arbetsmarknadspolitiken har
alltmer konsekvent inriktats på att, när så erfordras, ge sysselsättning för
de utsatta arbetstagargrupperna i den tidigare nämnda specialsektorn
av arbetsmarknaden.

Av tabellen på s. 53 i granskningspromemorian framgår bl. a. att
specialsektorn har vuxit oavlåtligt sedan år 1963. Åren 1972—1974 var
den drygt 3,5 gånger så stor som nio—tio år tidigare. Antalet i sektorn
sysselsatta var sagda år i genomsnitt 100 000—110 000 eller ungefär
detsamma som antalet öppet arbetslösa.

Inom specialsektorn har arbetsmarknadsutbildningen under hela tiden
sedan år 1963 sysselsatt fler personer än beredskapsarbetena, i vilka i
sin tur fler varit sysselsatta än i den skyddade och halvskyddade verksamheten.

I granskningspromemorian görs en närmare redovisning av situationen
för olika delpopulationer som ingår i arbetsmarknadens utsatta grupper.

Beträffande de äldres arbetsmarknadssituation bör observeras att antalet
förtidspensionärer har ökat synnerligen snabbt. Enligt granskningspromemorian
torde därför en stor del av arbetslöshetsproblemen för
män och kvinnor ha ”pensionerats bort” under de studerade åren. Att
de äldre svarar för en inte oväsentlig del av ökningen av antalet förtidspensionärer
på senare år framgår av riksförsäkringsverkets yttrande
som behandlar reglerna för förtidspensionering och den praxis som
har utbildats i fråga om pensionsbedömningen. Av yttrandet framgår
att arbetsmarknadsskäl påverkar pensionsbedömningen av de äldre och
att den medicinska faktorn är av mera underordnad betydelse. Totalt
sett utgör dock de som t. o. m. år 1975 fått förtidspension av enbart
arbetsmarknadsskäl en mindre del av hela antalet beviljade förtidspensioner.
Enligt konjunkturinstitutets uppfattning är det emellertid motiverat
att med uppmärksamhet följa utvecklingen under de närmaste
åren.

136

Kostnaderna för den arbetsmarknadsmässigt betingade förtidspensioneringen
ingår ej i redovisningen av kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska
insatserna. Riksförsäkringsverket framhåller som sin uppfattning
att arbetsmarknadssidan bör vidkännas de pensionskostnader
som främst beror på bristande möjligheter att få arbete.

Enligt revisorernas mening är det angeläget att kostnaderna för den
arbetsmarknadsmässigt betingade förtidspensioneringen särredovisas i
fortsättningen. Denna redovisning bör göras regionalt. För att en beräkning
av dessa kostnader skall bli möjlig måste de förtidspensionerade
delas upp på de båda kategorier som omfattas av pensioneringen, nämligen
pensionerade huvudsakligen av arbetsmarknadsskäl och pensionerade
av medicinska skäl. Kostnadsutvecklingen såväl för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna som för den allmänna försäkringen skulle
härigenom klarare kunna följas.

Den uppfattning om ungdomsarbetslöshetens vådor som kommer till
uttryck i promemorian delas av revisorerna. Många ungdomar som slutar
grundskolan med svaga betyg misslyckas ofta med att skaffa sig
arbete under så lång tid att de kvalificerar sig för kontant arbetsmarknadsstöd.
Den påtvingade arbetslösheten leder lätt många ungdomar in
i brottslighet och missbruk av alkohol och narkotika. Att på olika vägar
aktivera arbetslös ungdom måste, enligt revisorernas mening, vara en
av de mera angelägna uppgifterna för statsmakterna. I så stor utsträckning
som möjligt bör härvid arbetstillfällen beredas ungdomen inom
yrken som kan utgöra en grund för den framtida försörjningen.

En bred politisk uppslutning råder kring uppfattningen att det gäller
för samhället att bryta den olycksbådande trenden till ökande svårigheter
på arbetsmarknaden för olika utsatta grupper av medborgare.
Såsom framgår av de avgivna remissyttrandena finns det emellertid
olika meningar om orsakerna till rådande sysselsättningsproblem. Skilda
uppfattningar råder också om lämpligheten och effekterna av olika
motåtgärder. Härigenom ökar svårigheterna att lägga fast ett åtgärdsprogram.
För en diskussion av den mångfald av faktorer och komplicerade
orsakssamband som bestämmer utvecklingen på arbetsmarknaden
vill revisorerna hänvisa till de bilagor som bifogas denna skrivelse.

I promemoria nr 7 redovisas även vissa resultat som har framkommit
vid granskningen av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen.
Effekter av denna utbildning tas upp till en mera ingående granskning
i promemoriorna nr 9 och nr 10.

I propositionen nr 45 år 1975 har riktlinjerna för arbetsmarknadsutbildningen
angetts. Enligt propositionen har utbildningen såväl utbildningspolitiska
som fördelningspolitiska och tillväxtpolitiska mål.
Föredragande departementschefen framhåller att utbildningens främsta
uppgift är att genom yrkesutbildning skapa lämpligt stadigvarande arbete
som annars inte kan komma till stånd. Det arbetsmarknadspolitiska

137

målet att öka möjligheterna till yrkesmässig rörlighet är centralt. Departementschefen
slår vidare fast att utbildningen genomgående måste
inriktas mot arbeten som faktiskt finns på arbetsmarknaden och därvid
avse ett bestämt yrke. Mot bakgrunden av ovanstående konstateranden
skall i det följande några av granskningsresultaten tas upp till diskussion.

Den vid revisorernas kansli genomförda granskningen av arbetsmarknadsutbildningen
bygger i stor utsträckning på en intervjuundersökning
som genomfördes av Svenska Institutet för Opinionsundersökningar
(SIFO) sommaren 1974. Undersökningen utfördes i ett statistiskt
urval bland de ca 10 000 elever som hade avslutat sin yrkesinriktade
utbildning i skolöverstyrelsens (SÖ) regi under andra halvåret 1971.
Urvalet uppgick till ca 1 000 elever.

En central fråga vid bedömningen av arbetsmarknadsutbildningens
effektivitet är om utbildningen underlättar för eleverna att få stadigvarande
anställning. Vid intervjutillfället hade 77 procent av de f. d.
eleverna anställning, medan antalet i egentlig mening arbetslösa var
endast ca 5 procent. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter var ca
46 procent av de intervjuade arbetslösa omedelbart före arbetsmarknadsutbildningen.
Att arbetslösheten tre år efter arbetsmarknadsutbildningen
gått ned till en tiondel av vad den var före utbildningen kan synas
vara ett gott resultat. Frågan är emellertid hur resultatet närmare skall
tolkas. Revisorerna önskar i detta sammanhang bl. a. fästa uppmärksamheten
på att SIFO-undersökningen gjordes sommaren 1974 vid god
konjunktur, medan kurserna ägde rum i en sysselsättningssvacka.

En annan viktig fråga som belyses i granskningspromemoriorna är
huruvida de arbetsmarknadsutbildade erhåller anställning i det yrke
till vilket de har utbildats. Utredningsresultatet visar att endast ca 21
procent av eleverna hade ett yrke som var identiskt med utbildningsyrket.
I stort sett samma bild erhålls om man studerar de f. d. elever
som flyttat till en ny ort. Av dessa hade ca 28 procent anställning i utbildningsyrket.
Det kan emellertid noteras att en studie av ett geografiskt
mer begränsat urval, som genomförts vid Stockholms skoldirektions
utvärderingsbyrå, visar ett inte fullt så ogynnsamt utfall i fråga
om anställning i utbildningsyrke.

Arbetsmarknadsutbildningens yrkeskurser synes endast i ringa grad
ha bidragit till att öka elevernas geografiska rörlighet. Undersökningsresultaten
tyder knappast på att arbetsmarknadsutbildningens yrkeskurser
underlättar utflyttning till olika tillväxtcentra av den arbetskraft
som ej kan finna arbete i glesbygden.

Enligt revisorernas mening bör man vid en bedömning av de ovan
redovisade, delvis relativt negativa undersökningsresultaten beakta bl. a.
följande omständigheter.

Utbildning till ett visst yrke synes i många fall kunna komma till

138

nytta även i angränsande yrken. Arbetsmarknadsutbildningen har i
vissa fall säkerligen stärkt en elevs ställning i arbetslivet även då denne
gått till ett annat yrke än utbildningsyrket. Frågan om huruvida andelen
sysselsatta i utbildningsyrket kan anses som tillfredsställande
eller ej synes även böra bedömas mot uppgifter om ”normal” yrkesrörlighet.
Det bör vidare framhållas att denna engångsundersökning
inte kan göra anspråk på att mera definitivt klarlägga förhållandena i
stort. De resultat som framkommit genom de genomförda undersökningarna
synes dock, enligt revisorernas uppfattning, peka på behovet av att
arbetsmarknadsutbildningens inriktning och resultat kontinuerligt följs,
så att utbildningen snabbt kan anpassas till de växlande förhållandena
på arbetsmarknaden till båtnad för både elever och samhälle. Denna
uppfattning delas av flera remissinstanser. Arbetsmarknadsutbildningens
effekter synes härvid även böra vägas mot kostnaderna för de resurser
i byggnader, maskiner och undervisningsmateriel som satts in.

I granskningspromemoria nr 9 behandlas arbetsmarknadsutbildningens
effekter på inkomstfördelning och resursanvändning. Gjorda intervjuer
pekar på att elevernas inkomster har stigit efter utbildningen.
Även i detta fall är emellertid svarsresultaten svårtolkade. Anledningen
härtill är bl. a. den inverkan på löneutvecklingen som kommer från
inflation och låglönesatsningar. Beträffande utbildningens samhällsekonomiska
effekter pekar vissa genomförda kalkyler mot att utbildningens
produktionseffekter, summerade tre år efter utbildningens slut,
inte visar något positivt saldo. Revisorerna har noterat att liknande
resultat framkommer i kalkyler som återges i betänkandet Att utvärdera
arbetsmarknadspolitik (SOU 1974:29). Utsträcks kalkylen till tio år
framstår dock utfallet enligt sagda betänkande som acceptabelt.

Revisorerna önskar i detta sammanhang peka på de svårigheter som
uppstår för beslutsfattare på olika nivåer när dessa skall ta ställning
till läget inom ett av olika utredningar belyst problemområde. För att
underlätta beslutsfattarnas ställningstagande till nya utredningsresultat
bör i regel en sammanfattande redovisning göras av de lägesbeskrivningar
och slutsatser som tidigare utredningar har lagt fram. Motstridiga
utredningsresultat bör härvid analyseras.

I olika sammanhang har i granskningspromemoriorna framhållits att
befintlig statistik numera är ett ofullständigt hjälpmedel om man närmare
önskar analysera situationen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsstatistik
i vidsträckt bemärkelse omfattar en registrering av många olika
företeelser, såsom sysselsättning, arbetslöshet, arbetstid, flyttning och
omsättning av arbetskraft, frånvaro, yrkesskador, löner m. m.

Den grundläggande statistiska informationen om arbetsmarknaden
erhålls dels från de månatliga arbetskraftsundersökningar som utförs
av statistiska centralbyrån, dels från den statistik som ställs samman vid
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

139

Arbetskraftsundersökningarna är urvalsundersökningar. Undersökningsresultaten
är hänförliga till den del av befolkningen som ligger i åldersintervallet
16—74 år. Den vid AMS utarbetade statistiken består
bl. a. av en arbetsförmedlingsstatistik som registrerar arbetssökande vid
arbetsförmedlingen och arbetslösa medlemmar i arbetslöshetskassorna.
Arbetssökandestatistiken infördes år 1974. Statistiken är i första hand
en intern driftstatistik, avsedd att belysa verksamheten vid arbetsförmedlingen
och de sökandes sammansättning.

I granskningspromemoria nr 8, Arbetsmarknadspolitisk statistik,
framhålls att den nuvarande statistiken består av flera olika statistikgrenar
som utformats vid olika tillfällen och efter olika principer. Utredaren
framlägger i promemorian ett skissartat förslag till en samordning
av arbetskraftsundersökningarna och arbetssökandestatistiken samt
en successiv utbyggnad av arbetslöshetsstatistiken till en arbetsmarknadspolitisk
statistik.

Statistiska centralbyrån, som i sitt yttrande närmast berör arbetskraftsundersökningarna,
anser att en viss utbyggnad av statistiken är möjlig.
Beträffande åtskilliga punkter i förslaget uttalar emedlertid verket tvivel.
Bl. a. påpekas att det med nuvarande undersökningsmetodik torde
vara orealistiskt att räkna med att undersökningarna skall kunna byggas
ut för att ge den önskade detaljerade informationen.

Även arbetsmarknadsstyrelsen uttalar vissa tvivel på möjligheterna att
helt genomföra förslagen. Den föreslagna indelningen bedöms sålunda i
många stycken vara svår att anpassa till gällande terminologi, administrativa
rutiner och arbetsformer. Flera remissinstanser som företräder
statistikkonsumentintressen anser emellertid att det finns behov av en
mera enhetlig redovisning och en utbyggnad av statistiken. Man vill dock
ej ta ställning till granskningspromemorians omfattande förslag.

Revisorerna anser för sin del att granskningspromemorians förslag och
de synpunkter som framkommit i remissyttrandena bör kunna ge impulser
till förbättringar av arbetsmarknadsstatistiken. Statistiska centralbyrån
och arbetsmarknadsstyrelsen bör därför i utvecklingsarbetet på
arbetsmarknadsstatistiken närmare överväga vilka förändringar av den
nuvarande statistiken som förslagen kan ge anledning till. Härvid bör
även undersökas om inte vissa delar av det återkommande informationsbehovet
skulle kunna täckas genom intermittenta undersökningar i stället
för genom ett utbyggt fast statistiskt system. Både kostnadsaspekter
och de strukturförändringar som äger rum på arbetsmarknaden talar i
viss utsträckning för en sådan lösning. Revisorerna förutsätter att vid
utvecklingsarbetet av arbetsmarknadsstatistiken ett nära samråd etableras
med arbetsmarknadens parter och övriga avnämare av denna statistik.

För att i görligaste mån undanröja den obalans som uppträtt på arbetsmarknaden
under de senaste åren har statsmakterna vidtagit olika
åtgärder som är inriktade på att stödja sysselsättningen i utsatta regio -

140

ner, branscher eller företag samt att stödja de personer som har en svag
ställning på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen har härvid
kommit att inta en central roll i den selektiva arbetsmarknadspolitiken.

Riksdagen behandlade i december månad 1976 propositionen
1975/76: 211 om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik. I propositionen
framhålls bl. a. vikten av att åtgärder vidtas för att öka tillgången
på arbete. Näringslivets utveckling anges skapa de grundläggande
förutsättningarna för sysselsättningen.

I propositionen betonas att fortsatt strukturomvandling kommer att
bli nödvändig om vi skall behålla en konkurrenskraftig industri. Omvandlingsprocessen
kommer att medföra svåra problem för enskilda människor
och i en del fall för hela regioner. Lösningen på dessa problem, sägs
det vidare, ligger dock inte i att förändringarna stoppas utan i att man
skaffar sig kontroll över utvecklingen. Marknadskrafterna får dock inte
vara ensamt styrande, utan alla delar av näringspolitiken måste medverka
till att länka utvecklingen i rätta banor.

Mot ovan angiven bakgrund vill revisorerna betona vikten av att arbetsmarknadsutbildningen
och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
ges en sådan inriktning att de i ett längre perspektiv är ägnade att stödja
den av riksdagen med anledning av propositionen påtalade nödvändiga
dynamiken både inom näringslivet och inom övriga samhällssektorer.

Sammanfattningsvis önskar revisorerna framhålla följande.

Vid den genomförda granskningen har bl. a. arbetsmarknadssituationen
för vissa utsatta arbetstagargrupper och effekterna av den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen belysts. Ett komplicerat och över
tiden föränderligt samspel råder mellan de olika såväl externa som interna
faktorer som bestämmer arbetslöshetens omfattning. Att närmare
analysera olika arbetsmarknadspolitiska åtgärders effekter är därför förenat
med stora svårigheter.

Allmänt önskar revisorerna framhålla vikten av att arbetsmarknadens
obalansproblem tidigt observeras så att motåtgärder kan sättas in. De
problem som är förenade med ungdomens arbetslöshet bör härvid särskilt
beaktas. För att förbättra effektiviteten av samhällets styrsystem
på det arbetsmarknadspolitiska området föreslår revisorerna att följande
åtgärder vidtas.

1. Statistiska centralbyrån och arbetsmarknadsstyrelsen bör i utvecklingsarbetet
på arbetsmarknadsstatistiken närmare överväga de förslag
till utvidgningar och förändringar av statistiken som framkommit.

2. Kostnaderna för den arbetsmarknadsmässigt betingade förtidspensioneringen
bör särredovisas i fortsättningen. Denna redovisning bör göras
regionalt. För att en beräkning av dessa kostnader skall bli möjlig
måste de förtidspensionerade delas upp på de båda kategorier som
omfattas av pensioneringen, nämligen pensionerade huvudsakligen av
arbetsmarknadsskäl och pensionerade av medicinska skäl. Kostnadsut -

141

vecklingen såväl för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som för den
allmänna försäkringen skulle härigenom klarare kunna följas.

3. De undersökningsresultat som framkommit beträffande den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen pekar på behovet av att arbetsmarknadsutbildningens
inriktning och resultat kontinuerligt följs, så att
utbildningen snabbt kan anpassas till de växlande förhållandena på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutbildningens effekter synes härvid även
böra vägas mot kostnaderna för de resurser som tagits i anspråk för ändamålet.
Dylika studier erfordras för att man skall kunna bedöma lämpligheten
av en alternativ användning av resurserna.

142

Bilaga 2

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 29 september
1977 med anledning av granskningspromemoria nr 1/1977 angående
Karolinska sjukhusets upprustning jämte däröver avgivna remissyttranden -

Förhållandena vid Karolinska sjukhuset (KS) har på senare år aktualiserats
i flera olika sammanhang. Sålunda har såväl personalen som patienterna
vid sjukhuset riktat kritik mot vissa förhållanden vid sjukhuset.
Sjukhusets direktion har också i sina anslagsframställningar till regeringen
redovisat brister vid sjukhuset.

Från regeringens sida har på senare tid vissa åtgärder vidtagits för att
lägga förhållandena vid sjukhuset till rätta. Sålunda har tillsatts en byggnadskommitté
med uppgift att arbeta med sjukhusets upprustning. Dessutom
har genom tillsättandet av en särskild utredning frågan om huvudmannaskapet
för sjukhuset tagits upp till diskussion.

Sistnämnda två åtgärder har vidtagits efter det att riksdagens revisorer
påbörjat sin granskning av förhållandena vid KS. Revisorernas syfte
med sin granskning har varit att ge underlag för en kartläggning och
analys av orsakerna till påtalade brister samt att få fram förslag till åtgärder
för en snabb förbättring av förhållandena vid sjukhuset.

Resultaten av granskningen har sammanfattats i en den 18 februari
1977 dagtecknad granskningspromemoria med titeln Karolinska sjukhusets
upprustning (nr 1/1977). Promemorian, som i vanlig ordning sänts
på remiss till närmast berörda myndigheter m. fl., biläggs denna skrivelse
liksom förteckning över avgivna remissyttranden och kopior av yttrandena.

Det bör i detta sammanhang nämnas att revisorerna år 1961 granskade
vissa förhållanden vid KS med anknytning till de nu aktuella frågorna.
Revisorerna föreslog då bl. a. att förutsättningarna för en överföring
av huvudmannaskapet för sjukhuset från staten till kommunal
huvudman borde prövas samt att — i avvaktan på en sådan förändring
— reglerna för den ekonomiska förvaltningen vid KS borde ses över i
syfte att bringa den i närmare överensstämmelse med vad som gällde för
affärsverkens redovisning.

Granskningen har visat att de anmärkningar som i olika sammanhang
framförts mot förhållandena vid sjukhuset varit befogade.

143

Bristerna vid sjukhuset hänför sig främst till sjukhusets lokaler och
dess utrustning. De allvarligaste problemen vållar de otidsenliga och föga
ändamålsenliga lokalerna för bl. a. operation och akutmottagning, de
bristfälliga anordningarna för bl. a. ventilation, gas, el och sanitet samt
avsaknaden av erforderliga hygienutrymmen, omklädningsrum för personal
och dagrum för patienter och personal. Underhållet av en stor del
av lokalerna är också otillfredsställande.

Enligt KS ledning är de nuvarande lokalförhållandena på sjukhuset
sådana att, om en fortgående kapitalförstöring skall kunna stoppas, en
tredjedel av lokalbeståndet bör genomgå en genomgripande upprustning
och ombyggnad och en tredjedel bli föremål för snabba ingripanden i
form av omfattande reparations- och underhållsåtgärder.

Sjukhusets bestånd av inventarier och utrustning är vidare sedan länge
till stor del nedslitet och otillräckligt. De mest betydande bristerna gäller
utrustningen för laboratorielokaler och operationsavdelningar samt för
onkologi-blocket (radiumhemmet). En stor del av utrustningen är så
försliten att dess funktion inte kan garanteras. Ersätts inte den bristfälliga
utrustningen blir följden allvarliga risker för medicinska felbedömningar,
driftstopp på grund av apparatfel m. m., vilket självfallet
kan få allvarliga konsekvenser.

Av övriga problem vid sjukhuset må särskilt nämnas långa väntelistor
samt överbeläggning på vissa kliniker, särskilt medicinkliniken där patienter
kan få ligga i duschrum och behandlingsrum.

Till detta kommer vissa personalproblem i form av brist på personal
med erforderlig utbildning och därutöver brist på personal över huvud
taget. Personalomsättningen är också stor, vilket ger låg stabilitet i vården
och stora kostnader för personaladministrationen.

Sjukhusets administration är vidare för närvarande starkt centraliserad
och synes präglas av viss överorganisation och tröghet, som bl. a.
tar sig uttryck i långa handläggningstider. Försök till decentralisering av
olika verksamheter genom införande av klinikblocksförvaltningar synes
å andra sidan ha medfört en del nackdelar i administrativt hänseende.

Det redovisningssystem som används vid KS gör det dessutom svårt
att avläsa sjukhusets inkomster och utgifter och ta ställning till sjukhusets
ekonomiska situation. Detta innebär i sin tur problem beträffande
styrningen och utnyttjandet av sjukhusets resurser. Förhållandet har
även medfört att det inte heller funnits möjlighet att avläsa statsverkets
faktiska kostnader för sjukhuset.

I ovannämnd promemoria har förslag lagts fram till åtgärder för undanröjande
av nu berörda missförhållanden. Förslagen har vid remissbehandlingen
i stort sett tillstyrkts av remissinstanserna.

Med hänsyn till att snabba och effektiva åtgärder bör vidtas för avhjälpande
av bristerna vid sjukhuset är det med tillfredsställelse som revisorerna
kan konstatera att regeringen uppmärksammat sjukhusets pro -

144

blem. Revisorerna förutsätter att frågorna om sjukhuset och dess drift
även i fortsättningen noggrant bevakas från regeringens sida. I det arbete
som för närvarande pågår och framdeles skall bedrivas bör de förslag
till åtgärder för förbättring av förhållandena vid sjukhuset som lagts
fram i den inom revisorernas kansli upprättade promemorian beaktas.
Revisorerna vill särskilt understryka vikten av att åtgärder vidtas i följande
avseenden.

Fastare former bör skapas för dimensioneringen av verksamheten vid
KS. Detta kan delvis uppnås genom att regeringen fastställer Stomplan
76. Inom den ram som då läggs för verksamheten bör staten, om huvudmannaskapet
för KS kvarstår, säkerställa att sjukhusets sjukvårdsresurser
inte överutnyttjas till förfång för där bedriven utbildning och forskning.
Detta bör kunna uppnås t. ex. genom ändring i föreliggande samarbetsavtal
(protokollsanteckning till 4 §), genom annan konstruktion av
gällande driftavtal med upptagningsområden eller genom införande av
någon typ av remissförfarande för meddelande av aktuell sjukvård. En
viss minskning av en del upptagningsområden för KS har genomförts
fr. o. m. den 1 juli 1977. När det gäller den öppna vården vid KS arbetar
KS direktion i samråd med landstinget efter riktlinjer som innebär att
primärvården vid KS skall avvecklas och klinikernas öppna vård bedrivas
vid specialistmottagningar med remisstvång (KS anslagsäskanden
1978/79 s. 2).

En översyn av debiteringen av kostnaderna för utnyttjandet av KS
prestationer bör även göras.

Den handläggningsordning som gäller för central prövning av större
upprustnings- och byggnadsprojekt vid KS och andra sjukhusbyggnader
synes också böra förenklas, främst genom minskning av antalet remissinstanser.
Proceduren för prövning av byggnadsärenden bör bättre anpassas
till de i förhållande till driftkostnaderna begränsade ekonomiska
insatser som åtgärderna avser. En viss förenkling av handläggningsordningen
har prövats vid KS genom att nämnden för undervisningssjukhusens
utbyggande (NUU) mer informellt medverkar i planeringen.
Revisorerna, som tidigare i ärendet ”Bidrag till kommunala undervisningssjukhus”
(skrivelse till regeringen 1975-09-11) föreslagit att den
statliga tillsynsorganisationen på området ses över, anser att genom den
förevarande granskningen behovet av en sådan översyn ytterligare har
klarlagts. Revisorerna har noterat att frågan överlämnats till hälso- och
sjukvårdsutredningen att övervägas vid fullgörandet av dess uppdrag.

De problem inom KS administration och rörande den ekonomiska förvaltningen
vid sjukhuset som observerats vid granskningen fordrar också
särskild uppmärksamhet. Sålunda bör bl. a. slutlig ställning tas till frågan
om en mera konsekvent genomförd klinikblocksorganisation.

När det gäller den ekonomiska förvaltningen ansåg, som ovan nämnts,
revisorerna redan år 1961 att en översyn av reglerna för KS ekonomiska

145

förvaltning i syfte att bringa dem i närmare överensstämmelse med affärsverkens
redovisning borde göras. KS direktion skulle då få större
rörelsefrihet och därmed skulle bättre förutsättningar skapas för en rationell
utveckling av sjukhusets drift. De skäl som då anfördes för en
omläggning är fortfarande giltiga. En sådan förändring av KS redovisningssystem
kan väl förenas med en övergång till landstingens kontoplan
(L-planen), vilken för övrigt Akademiska sjukhuset i Uppsala följer.
Först därigenom kan erhållas fullgod insyn i sjukvårdskostnaderna och
underlag för tillförlitlig debitering av tjänsterna till landstingen. Med en
sådan mera informativ redovisning som underlag bör varje år en särskild
redogörelse avges för verksamheten på KS.

Det synes även angeläget att de personalproblem som aktualiserats vid
granskningen löses.

Revisorerna emotser underrättelse om de åtgärder som fortsättningsvis
vidtas i detta ärende.

10 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

146

Bilaga 3

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 29 september
1977 med anledning av granskningspromemoria nr 2/1977 angående
bevakning och avskrivning av vissa statens fordringar jämte
däröver avgivna remissyttranden

Genom kungörelsen (1965: 921) om bevakning och avskrivning av
vissa statens fordringar m. m. (avskrivningskungörelsen) har meddelats
föreskrifter om de under regeringen lydande myndigheternas skyldigheter
och befogenheter i vad gäller bevakning, indrivning, avskrivning,
eftergift och antagande av ackord rörande vissa statens fordringar. Från
kungörelsens tillämpningsområde har undantagits bl. a. fordringar som
tillkommer riksdagen eller dess verk samt fordringar som har uppkommit
på grund av lån, skatter och böter.

Riksdagens revisorer har låtit undersöka tillämpningen av avskrivningskungörelsen
— ASK — hos vissa under regeringen lydande myndigheter.
Resultatet har sammanfattats i en den 17 mars 1977 dagtecknad
granskningspromemoria (nr 2/1977) med titeln Bevakning och avskrivning
av vissa statens fordringar. Promemorian, som i vanlig ordning
har remissbehandlats, är jämte förteckning över avgivna remissvar och
kopior av remissvaren bilagd denna skrivelse, bilagor 1—8. Vad i granskningspromemorian
anförts i anledning av förslag till preskriptionslag i
prop. 1975/76: 5 saknar aktualitet, sedan propositionen enligt riksdagsskrivelse
nr 216 lämnats utan bifall av riksdagen.

Den sålunda genomförda granskningen har inriktats på myndigheternas
tillämpning av de i ASK givna bestämmelserna om avskrivning och
eftergift av fordringar och godtagande av ackord rörande sådana.

Det i promemorian intagna statistiska materialet belyser olika myndigheters
verksamhet när det gäller avskrivning och indrivning av fordringar.
Även om materialet är relativt omfattande betecknas det i promemorian
som i vissa delar ofullständigt och svårtolkat. De tillgängliga
uppgifterna ger emellertid ett intryck av att ärenden om avskrivning och
eftergift enligt ASK mestadels gäller mindre belopp och dessutom är relativt
sällan förekommande i betraktande av den statliga verksamhetens
totala omfattning. Till bevakningsmyndighetema överlämnades sålunda
budgetåret 1975/76 inte mer än 715 fordringar på sammanlagt ca 5,3
milj. kronor. Samma budgetår avskrev postverket 1 438 och statens järnvägar
357 fordringar med totalbelopp om ca 1,7 respektive 1,0 milj. kro -

147

lior. Eftergift beviljades av de nu berörda myndigheterna i totalt 13 fall,
avseende tillhopa 35 000 kronor. Med hänvisning till det redovisade materialet
och övriga inhämtade uppgifter anförs i granskningspromemorian
att myndigheterna synes iaktta stor försiktighet i de ärenden som
omfattas av ASK.

En mot denna bakgrund företagen granskning av de i ASK uppställda
beloppsgränserna för olika myndigheters befogenhet att besluta om avskrivning,
eftergift eller ackord har lett till den allmänna slutsatsen att
dessa stundom mindre konsekvent avvägda och snäva befogenhetsgränser
bör upphävas. En följd av detta förslag skulle bli att samtliga under
regeringen direkt lydande myndigheter skulle få fria händer att oavsett
en fordrings belopp besluta om avskrivning, eftergift eller ackord under
förutsättning att övriga bestämmelser och villkor som anges i ASK är
uppfyllda.

Även om den praktiska skillnaden mellan de två i ASK använda instituten
avskrivning och eftergift av fordringar i många fall är obetydlig
eller ingen alls, förordas i promemorian att båda begreppen behålls med
hänsyn till den väsentliga skillnaden mellan skälen för avskrivning och
skälen för eftergift.

De uppgifter i förhållande till övriga myndigheter som nu tillkommer
försvarets civilförvaltning (FCF) och kammarkollegiet i egenskap av
bevakningsmyndigheter föreslås bortfalla. Bevakningsmyndigheternas
verksamhet, som bl. a. omfattar befogenhet att besluta i avskrivnings-,
eftergifts- och ackordsärenden i vilka vanligen gällande beloppsgränser
överskrids, är en viss garanti för en enhetlig bedömning av dessa ärenden.
Bevakningsmyndigheterna meddelar också råd och anvisningar rörande
tillämpningen av ASK. Enligt förslaget i granskningspromemorian
skulle riksrevisionsverket (RRV) bli tillsynsmyndighet för den i
ASK reglerade verksamheten — alternativt tillsammans med FCF i fråga
om myndigheter under försvarsdepartementet. Tillsynsmyndighet förutsätts
meddela råd och anvisningar och fastställa erforderliga formulär.

I granskningspromemorian erinras om att företagsobeståndskommittén
har fått i uppdrag att lägga fram förslag angående samordning vid
företags obestånd av behandlingen av statliga fordringar som grundar
sig på lån eller bidrag till företag. De i ASK avsedda fordringarna berörs
inte av kommitténs uppdrag. I granskningspromemorian sätts emellertid
i fråga om man inte parallellt med frågorna om låne- och bidragsfordringar
bör överväga även de med fordringar enligt ASK sammanhängande
problemen.

Sammanfattningsvis förordas i granskningspromemorian att bestämmelserna
i ASK görs till föremål för en genomgripande översyn.

Det må även nämnas att inom statsrådsberedningen har utarbetats en
den 24 mars 1975 dagtecknad promemoria angående avskrivning och

148

eftergift av statens fordringar. Det närmaste syftet med denna promemoria
var att undersöka möjligheterna att begränsa antalet regeringsärenden
rörande statliga fordringar över huvud taget. Över promemorian
har yttranden inhämtats från bl. a. samtliga expeditionschefer i departementen.
Såvitt angår ASK förordas i promemorian delegering av beslutanderätt
från regeringen till olika myndigheter samt höjning av gällande
beloppsgränser från 2 000 kronor enligt 9 och 10 §§ till 5 000 kronor
och från 10 000 kronor enligt 15 och 19 §§ till 25 000 kronor.

I en likaledes inom statsrådsberedningen upprättad promemoria den
26 oktober 1976 redovisas inkomna yttranden över den tidigare, promemorian
jämte viss komplettering. I den senare promemorian anförs att
huvudsyftet med den första promemorian varit att förenkla handläggningsförfarandet
i avskrivnings- och eftergiftsärenden utan att ändra gällande
regler och principer. Vidare konstateras att de föreslagna höjningarna
av i ASK angivna beloppsgränser inte mött någon gensaga
från de hörda instanserna.

Avslutningsvis anförs i den sistnämnda promemorian följande.

I och för sig delar dock statsrådsberedningen den uppfattning som har
kommit till uttryck vid utarbetandet av promemoriorna, d. v. s. att det är
önskvärt att man får en allmän översyn av eftergifts- och avskrivningsinstituten.
Det finns anledning att räkna med att finansdepartementet
i samband med övervägande av förslagen i föreliggande promemoria tar
upp frågan hur en sådan översyn skall utföras, däribland om den skall
anförtros åt en särskild utredning eller ev. ombesörjas av den förenämnda
utredningen om eftergifts- och avskrivningsfrågor på företagsområdet.

Med undantag av kammarkollegiet och RRV har remissmyndigheterna
tillstyrkt förslagen i granskningspromemorian eller lämnat dem utan
erinran. Bl. a. har arbetsmarknadsstyrelsen framhållit att upphävandet
av befogenhetsgränserna skulle medföra väsentliga fördelar från rationaliseringssynpunkt.

Försvarets civilförvaltning (FCF) delar den i granskningspromemorian
framförda uppfattningen att ASK bör underkastas en genomgripande
översyn. ASK är svåröverskådlig, bl. a. genom uppdelningen av myndigheterna
i olika befogenhetskategorier. RRV och FCF bör vara tillsynsmyndigheter,
FCF för myndigheter som hör till försvarsdepartementet
och RRV för övriga myndigheter.

Kammarkollegiet framhåller att ett betydande antal myndigheter har
befogenhet att företräda staten i fordringsprocesser. För dessa myndigheter
är enligt kollegiet begränsningarna i 5 § ASK inte tillämpliga och
från dem överlämnas avskrivningsärenden endast om beloppet överstiger
den i ASK angivna befogenhetsgränsen. Detta förmodar kollegiet
vara orsaken till att inga fordringar överlämnas till bevakningsmyndigheterna
från dessa myndigheter som också själva bedömer tvistiga fordringar.

149

När det gäller att konstatera betalningsoförmåga som grund för beslut
om avskrivning eller eftergift anför kollegiet att — sedan exekutionstitel
erhållits — oförmågan konstateras genom ett eller flera utmätningsförsök.
Avgörandet om betalningsoförmåga föreligger ställer sällan krav
på större kompetens i ekonomiska frågor. Genom nuvarande ordning
med två bevakningsmyndigheter har uppnåtts att bevakningsärendena
handläggs av härför utbildad personal. Det framhålls att det särskilt när
det gäller att få till stånd en enhetlig praxis i fråga om beslut om eftergift
är lämpligast att ärendena handläggs av bevakningsmyndigheterna.

Bortsett från en höjning av befogenhetsgränserna finner kammarkollegiet
att något behov av översyn av ASK inte föreligger. Kollegiet avstyrker
förslaget att fordringsbevakningen i dess helhet skall överlämnas åt
de under regeringen direkt lydande myndigheterna. Vidare anser kollegiet
att det inte är rationellt att tillsynen över fordringsbevakningen uppdras
åt RRV. De med denna uppgift förenade juridiska bedömningarna
torde ligga utanför RRV:s verksamhetsområde.

Riksrevisionsverket (RRV) framhåller att myndigheter med större
antal ärenden enligt ASK visserligen förvärvar erforderlig sakkunskap
på området men att det dock inte synes realistiskt att räkna med att
alla direkt under regeringen lydande myndigheter skall bedriva fullt
självständig verksamhet av den art som regleras i ASK. Det nuvarande
systemet med bevakningsmyndigheter innebär bl. a. att tjänstemän hos
andra myndigheter inte behöver offra tid på att skaffa sig kunskaper
om bevaknings- och indrivningsärenden. Behovet av tillsyn över den
aktuella verksamheten torde enligt RRV:s mening vara tillgodosett genom
den redovisningsrevision som främst ankommer på revisionskontor
och andra interna revisionsenheter. Dessa organ står i sin tur under
tillsyn av RRV. Utredningens resultat visar inte på att en genomgripande
översyn av ASK nu skulle påfordras men väl en begränsad översyn
av främst de i ASK angivna belopps- och befogenhetsgränserna.

Oaktat de invändningar som kammarkollegiet och RRV anfört är det
revisorernas åsikt att en genomgripande översyn av ASK är motiverad.
Bl. a. synes det angeläget att frågan hur man i händelse av gäldenärs
obestånd skall behandla i ASK avsedda fordringar blir utredd jämsides
med motsvarande problem i fråga om de låne- och bidragsfordringar
som omfattas av företagsobeståndskommitténs uppdrag. Vidare har i
ärendet framförts önskemålet att de båda begreppen avskrivning och
eftergift i ASK ersätts med ett nytt avskrivningsbegrepp som skulle
innebära att staten definitivt avstår från fordringen.

Även om det presenterade statistiska materialet lider av vissa brister
och oklarheter, tyder det klart på att några nämnvärda ekonomiska
risker inte kan vara förenade med förslaget att låta varje under regeringen
direkt lydande myndighet självständigt och utan begränsning
i fråga om fordringens belopp besluta om avskrivning, ackord eller
eftergift.

150

Vad frågan om tillsyn över den i ASK reglerade verksamheten beträffar
framgår av granskningspromemorian att myndigheternas tillämpning
av ASK inte uppfyller rimliga krav på enhetlighet på en så väsentlig
punkt som frågan om vilka åtgärder som skall föregå ett beslut
om avskrivning. Det synes bl. a. av denna anledning angeläget att en
för hela statsförvaltningen gemensam myndighet — lämpligen RRV —
får befogenhet att till samtliga myndigheter ge de direktiv som erfordras
för uppnående av en i möjligaste mån enhetlig tillämpning av ASK.

Revisorerna hemställer att regeringen låter verkställa en översyn av
bestämmelserna i avskrivningskungörelsen och därmed sammanhängande
frågor med beaktande av vad som anförts ovan. Revisorerna emotser
underrättelse om de åtgärder som vidtas i ärendet.

151

Bilaga 4

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 27 oktober 1977
med anledning av granskningspromemoria nr 3/1977 angående restaurering
av gotländska kyrkor m. m. jämte däröver avgivna remissyttranden -

Då riksdagens revisorer år 1975 på en av sina sedvanliga länsresor
besökte Gotlands län konstaterades bl. a. att öns byggnadshistoriskt
värdefulla medeltida kyrkor, som tidigare restaurerats och underhållits
med hjälp av AMS-medel, nu löpte risk att förstöras. Revisorerna beslutade
därför att låta granska förutsättningarna för en löpande restaurering
av kyrkorna.

Resultatet av undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
benämnd Restaurering av gotländska kyrkor (nr 3/1977). I promemorian
behandlas förutom de aktuella kyrkoproblemen på Gotland
mer allmänna frågor angående kulturminnesvård. Promemorian har i
vanlig ordning remissbehandlats. Promemorian, förteckning över avgivna
remissvar och kopior av remissvaren biläggs (bilagor 1—18).

Såvitt avser restaureringen av Gotlands medeltida kyrkor konstateras
att ett fyrtiotal kyrkor är i behov av restaurering och att läget för ett
tiotal är så akut att risker finns att de förfaller och blir ruiner redan
under 1900-talet, om inte några åtgärder vidtas. En kartläggning av de
gotländska församlingarnas ekonomi visar emellertid att församlingarna
med enstaka undantag har så små inkomster att det är omöjligt för dem
att själva restaurera kyrkorna. De medel som behövs för att kyrkorna
skall kunna bevaras har bedömts uppgå till mellan två och tre milj.
kronor per år.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har gjort värdefulla insatser för gotländsk
kulturminnesvård. Sålunda har AMS under åren 1966—1975
restaurerat 18 medeltida kyrkor med i huvudsak egna medel. Den sedermera
fr. o. m. budgetåret 1973/74 införda sänkningen av bidragsmedlen
till högst 40 procent av kostnaderna har medfört att restaureringsarbetena
helt upphört.

Vid remissbehandlingen har remissinstanserna genomgående bestyrkt
de vid granskningen inhämtade uppgifterna om att de gotländska församlingarna
saknar ekonomiska möjligheter att tillfredsställande underhålla
sina kyrkor och att inga restaureringar eller mer omfattande ar -

152

beten har genomförts efter det att AMS har upphört att ge hundraprocentiga
bidrag för sådana arbeten.

I stort sett samtliga remissinstanser har varit kritiska till att det i promemorian
inte lagts fram några konkreta förslag till omedelbara åtgärder
för att avhjälpa församlingarnas problem med kyrkorna. En väntan
med åtgärder i avvaktan på resultatet av den nu verkande byggnadsvårdsutredningens
arbete anses kunna medföra så stora skador på vissa
kyrkor att betydande kulturvärden går till spillo och att de framtida
kostnaderna för restaureringar blir onödigt höga. Flera förslag till åtgärder
har presenterats, men vanligtvis har en tillfällig återgång till
AMS-bidrag med 100 procent av kostnaderna rekommenderats i avvaktan
på andra stödformer.

Enligt revisorernas mening bör kulturminnesvård i första hand bedrivas
med hjälp av de medel som ställs till de kulturminnesvårdande
myndigheternas förfogande och inte baseras på arbetsmarknadsbidrag.
Självfallet bör AMS även i fortsättningen kunna göra insatser på detta
område. Det bör dock vara arbetsmarknadsmässiga bedömningar som
styr dessa insatser, och insatserna bör vägas mot andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. AMS insatser på detta område bör ses som ett komplement
till den ordinarie kulturminnesvården som sätts in då arbetslöshet
räder.

Denna grundsyn stöds av de remissmyndigheter som uttalat sig i frågan.
Bl. a. har AMS anfört följande.

Styrelsen instämmer i revisorernas uppfattning att det är principiellt
felaktigt att vården av kulturminnen skall vara beroende av om arbetslöshet
råder inom viss region och att andra mål än de kulturminnesvårdande
skall styra insatserna.

Revisorerna vill dock i detta sammanhang peka på att en sådan avvägning
av ansvaret mellan de kulturvårdande myndigheterna och AMS
förutsätter att de förstnämnda myndigheterna får anslag som svarar
mot de uppgifter de sålunda har att svara för.

I promemorian har föreslagits att det bildas ett organ som kan tillhandahålla
personal, utbildad att utföra arbeten inom kulturminnesvården,
såsom arbeten på kyrkor, ruiner och andra liknande kulturbyggnader.
Ett sådant organ, benämnt bygghytta, bör enligt promemorian
försöksvis inrättas på Gotland. I denna skall finnas sådan personal som
kan utföra arbeten på kyrkor, ruiner, ringmuren i Visby och vid behov
även på andra kulturhistoriskt intressanta byggnader inom länet. Hyttan
bör därutöver vara en institution för utveckling, utbildning och bevarande
av erfarenheter i vad gäller metoder och material för kvalificerade
upprustnings- och underhållsarbeten på våra kulturminnesmärken.

Samtliga 13 remissinstanser som tagit ställning i frågan är positiva
till att en sådan hytta inrättas. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har för
övrigt redan i sin anslagsframställning för nästkommande budgetår be -

153

gärt att få starta en sådan försöksverksamhet. Tillsammans med byggnadsvårdsutredningen
har RAÄ dessutom påbörjat en särskild utredning
för att närmare penetrera uppgifter, organisation och kostnader för en
sådan hytta.

Byggnadsstyrelsen, som har erfarenhet från större restaureringsarbeten,
betonar i sitt remissvar betydelsen av att det finns skolad arbetskraft
för denna typ av arbeten. Enligt AMS, som också stöder förslaget,
bör bygghyttan lyda under den myndighet som har ansvar för kulturvården.

Revisorerna förordar mot denna bakgrund att en bygghytta försöksvis
inrättas på Gotland. Revisorerna finner det härvid naturligt att hyttan,
som bör administreras av RAÄ, övertar den personal, de lokaler och
den utrustning som i dag finns på AMS arbetsplats på Gotland. Här
avsedd personal, som har en inte obetydlig kunskap om restaureringsarbeten,
torde dock behöva kompletteras med specialister på olika områden.
Genom att huvudparten av de resurser, ekonomiska, personella
och materiella, som nu finns hos AMS överförs till RAÄ torde de ökade
kostnaderna för statsverket bli måttliga.

Revisorerna förutsätter att ett nära samarbete mellan hyttan och länsarbetsnämnden
bedrivs bl. a. genom att hyttan även i fortsättningen
engagerar vissa äldre svårplacerade byggnadsarbetare i sitt arbete. Vidare
förutsätter revisorerna att ett nära samarbete mellan hyttan, landsantikvarien,
länsstyrelsen, byggnadsnämnden och de kyrkliga myndigheterna
kommer att upprättas.

I den mån medel behövs för igångsättande av särskilt angelägna
kyrkorestaureringar innan bygghyttan är i verksamhet torde RAÄ böra
tilldelas särskilda medel för arbeten på de gotländska kyrkorna.

I granskningspromemorian har bl. a. föreslagits att en partiell samfällighet
för byggnadsfrågor skall bildas på Gotland, bl. a. för att skapa
en viss kontinuitet i underhållet av kyrkorna och för att ge de statliga
myndigheterna ett särskilt organ att förhandla med vid planering och
fördelning av olika former av stöd. Reaktionen på detta förslag från
remissmyndigheternas sida är blandad, men både domkapitlet och stiftsrådet
är positiva till ett ökat samarbete mellan församlingarna i dessa
frågor. De ställer sig dock tveksamma till möjligheten att på frivillig
väg skapa en sådan samfällighet. Stiftets kontraktsprostar har, som ett
alternativ, föreslagit att en frivillig byggnadskassa, underställd stiftstinget,
bildas.

Enligt revisorernas mening torde ett kyrkligt samarbetsorgan behövas
som motpart vid planeringen av de statliga insatserna för restaurering
och underhåll av kyrkorna. Bl. a. skulle detta underlätta den långsiktiga
planeringen och verka för att statens stöd fördelas på det bästa sättet
och att en löpande kontroll kan utföras, varigenom onödiga skador och
kostnader förhindras. En ansvarsfördelning i vad gäller kostnader och

11 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 2

154

uppgifter mellan församlingarna och hyttan torde också kräva att församlingarna
har ett eget gemensamt administrativt organ som svarar för
dessa frågor.

De församlingar som anser sig kunna underhålla sin kyrka utan statligt
stöd kan välja att stå utanför det ovan skisserade samarbetet.

Mot bakgrunden av de särskilda problem som underhållet av de medeltida
gotländska kyrkorna innebär har i granskningspromemorian
vissa allmänna kulturpolitiska frågor tagits upp. Bl. a. understryks behovet
av att en inventering och klassificering av landets kulturminnesmärken
genomförs och av att ansvaret för deras vård delas mellan den
enskilde ägaren, staten, landstingen och kommunerna. En förstärkning
av de kulturminnesvårdande myndigheternas ställning gentemot en enskild
ägare som missköter sina värdefulla byggnadsminnen föreslås
vidare, liksom att dessa myndigheter tilldelas ökade resurser att meddela
hjälp då enskild ägare inte klarar den belastning som innehavet av
ett byggnadsminne kan utgöra. Vidare föreslås att det särskilda skydd
som den svenska kyrkans kyrkobyggnader för närvarande ges avvecklas
och att alla kyrkobyggnader av kulturhistoriskt värde fortsättningsvis
jämställs med andra byggnadsminnen.

Flera av de centrala remissinstanserna har vid remissbehandlingen
avböjt att ta ställning till angivna mera allmänna kulturpolitiska frågor
under hänvisning till att dessa frågor för närvarande behandlas av byggnadsvårdsutredningen
och kyrkoministerns stat—kyrka-grupp. Sålunda
har RAÄ inte ansett sig ha anledning att ta ställning i någon av frågorna.

Våra kulturminnen har byggts upp och förvaltats av tidigare generationer
och det kan sättas i fråga om någon som för tillfället disponerar
ett värdefullt kulturminne har rätt att låta detta förstöras. I granskningspromemorian
har därför framhållits att det finns anledning att
från samhällets sida ställa upp vissa minimikrav för hur vårt kulturarv
skall vårdas. Härvid bör ett långsiktigt program för byggnadsvården
utarbetas och erforderliga resurser ges de kulturvårdande myndigheterna
för programmets genomförande. Flera av de remissmyndigheter som
yttrat sig i frågan finner det angeläget att ett sådant program utarbetas.

En av förutsättningarna för att ett sådant program skall få ett innehåll
är att det fastställs vilka byggnader och miljöer som är värda att
bevara men också att dessa objekts inbördes roll klassificeras, så att de
kulturvårdande myndigheterna kan prioritera insatserna med hänsyn
till de olika objektens kulturhistoriska värde. Till en sådan inventering
och klassificering har emellertid de gotländska remissinstanserna ställt
sig avvisande med den motiveringen att de gotländska kyrkorna utgör
en helhet och att delar av denna helhet inte kan behandlas olika. Byggnadsvårdsutredningen
har dock i sitt remissvar förutsatt att olika insatser
bör göras mot bakgrunden av objektens inbördes och allmänna kulturhistoriska
värde.

155

Revisorerna anser för sin del att en planmässig och rationell byggnadsminnesvård
vid vilken allmänna medel satsas på de kulturhistoriskt
mest värdefulla objekten förutsätter en inventering och en inbördes
klassificering av objekten. Revisorerna anser det därför vara en av
byggnadsvårdsutredningens viktigaste uppgifter att ange riktlinjerna för
ett sådant system samt lägga fram förslag till det minimiprogram för
byggnadsvården som det allmänna bör anta och också vara berett att
anslå medel för.

En annan viktig fråga som byggnadsvårdsutredningen har att ta ställning
till är hur ansvaret för byggnadsminnesvården skall fördelas mellan
enskilda ägare och det allmänna samt hur de allmänna organen,
d. v. s. stat, landsting och kommun, skall fördela ansvaret sinsemellan.
Samtidigt härmed bör bestämmas hur och när ansvariga myndigheter
skall kunna hjälpa enskild ägare som inte förmår underhålla värdefulla
byggnadsminnen men också vilka möjligheter som skall finnas för att
vidta tvångsåtgärder mot dem som inte fullgör sin vårdnadsskyldighet.

Revisorerna förordar att byggnadsvårdsutredningen, som i enlighet
med sina direktiv skall överväga frågor av förevarande slag, beaktar
vad som föreslagits i granskningspromemorian om ägarens ansvar, om
fördelningen av ansvar mellan stat, landsting och kommun samt om
bidrags- och tvångsregler inom kulturminnesvården.

Vissa av de allmänna kulturpolitiska förslagen i granskningspromemorian
behandlar den särställning som kyrkobyggnader tillhörande den
svenska kyrkan har. Denna ordning medför i princip att svenska kyrkans
kyrkobyggnader redan från invigningen har ett skydd likartat
byggnadsminnesmärken.

Enligt revisorernas mening bör byggnadsvårdsutredningen och kyrkoministerns
stat—kyrka-grupp i sitt fortsatta arbete beakta vad som i
granskningspromemorian anförts angående behandlingen av kyrkobyggnader
tillhörande den svenska kyrkan.

Revisorerna hemställer att genom regeringens försorg de åtgärder
vidtas som ovan föreslagits rörande den fortsatta restaureringen av Gotlands
medeltida kyrkor ävensom vad i övrigt föreslagits rörande vidtagande
av åtgärder på kulturminnesvårdens område. Därvid bör beaktas
såväl vad som anförts i granskningspromemorian som i avgivna remissyttranden.

Revisorerna emotser underrättelse om de beslut som kommer att fattas
i ärendet.

156

Bilaga 5

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 27 oktober 1977
med anledning av granskningspromemoria nr 4/1977 angående
statsbidragsberättigade kommunala arbeten jämte däröver avgivna
remissyttranden

Kommunernas och landstingens bruttoinvesteringar i fastigheter och
anläggningar är av stor omfattning. De beräknas år 1974 ha uppgått till
ca 9,2 miljarder kronor. Arbeten för ca 2,7 miljarder kronor utfördes
därvid i egenregi, d. v. s. med personal i kommunernas tjänst. Genom investeringarnas
omfattning är verksamhetens utformning av betydelse
även utanför den kommunala sektom.

Statsbidrag till kommunala investeringar har under budgetåren 1969/
70—1974/75 anvisats med ett sammanlagt belopp av ca 8,9 miljarder
kronor, vilket är omkring 15 procent av värdet av de kommunala investeringarna
under denna tid. Bidragen, som utgått från ett 40-tal anslag,
har till ca 80 procent avsett investeringar inom primärkommunernas
verksamhetsområde.

Mot bakgrunden av bl. a. de statliga bidragens stora omfattning har
riksdagens revisorer låtit granska det sätt på vilket statliga bidrag till
kommunala investeringar har utnyttjats. Särskild hänsyn har härvid tagits
till effektivitet och kostnader.

Den företagna granskningen har begränsats till de anslag eller anslagsposter
från vilka bidrag till kommunala byggnads- och anläggningsarbeten
utgått med ett sammanlagt belopp om minst 50 milj. kronor
under budgetåren 1969/70—1974/75. Bidragen till kommunerna inom
ramen för arbetsmarknadsverkets sysselsättningsskapande åtgärder har
dock undantagits från granskningen.

Resultatet av granskningen har sammanfattats i en den 28 april 1977
dagtecknad granskningspromemoria med titeln Statsbidragsberättigade
kommunala arbeten (nr 4/1977). Promemorian, som i vanlig ordning
har remissbehandlats, är jämte förteckning över avgivna remissvar och
kopior av remissvaren bilagd denna skrivelse.

Vid granskningen har bl. a. kommunernas val av regiform, d. v. s. valet
mellan att utföra arbetet i egenregi och att lämna ut det till utomstående
entreprenörer, principerna för den kommunala upphandlingen
och samverkan mellan medelsfördelande statliga myndigheter och kommuner
behandlats.

157

I granskningspromemorian redovisade undersökningar om kommunernas
val av regiform och upphandling tyder på att det i många kommuner
varit brister i det underlag som legat till grund för beslut i dessa
frågor. Enligt en av de vid granskningen åberopade undersökningarna
i frågan har systematiska beräkningar av kostnaderna för planerade
projekt saknats i mer än 40 procent av de undersökta kommunerna.

Från såväl byggindustrins som från Svenska Kommunalarbetareförbundets
sida har i samband med granskningen hävdats att beslutsunderlaget
varit bristfälligt vid avgöranden om val av regiform. De ovan
nämnda undersökningarna har vidare gett vid handen att även andra
faktorer än kostnader, tekniskt utförande och ekonomiskt resultat i hög
grad påverkat kommunernas beslut i regivalsfrågan.

I granskningspromemorian har det framhållits som angeläget att
kommunernas beslutsunderlag förbättras och att de tillämpade kalkylsystemen
ses över i syfte att få fram ett säkrare underlag för kommunernas
beslut i regivalsfrågan och mera enhetliga och rationella metoder
för redovisning och kontroll vid byggnads- och anläggningsarbeten.
Denna uppgift har i första hand ansetts få ankomma på riksrevisionsverket
(RRV) och den till verket knutna rådgivande delegationen för
upphandlingsfrågor. Bland de åtgärder som, enligt granskningspromemorian,
kan övervägas är ökad utbildning, information och hjälp vid utarbetandet
av förbättrade kalkylmetoder.

Flertalet av de remissinstanser som tagit upp frågan om regival och
förbättrade kalkylsystem delar den i granskningspromemorian framförda
uppfattningen, att det i många fall torde vara angeläget att ha tillgång
till ett bättre beslutsunderlag vid avgöranden i frågan huruvida den
kommunala byggnads- och anläggningsverksamheten skall bedrivas i
egenregi eller upphandlas genom anbudsförfarande. Landstingsförbundet
konstaterar emellertid att problemet endast i mindre utsträckning
berör landstingens verksamhet enär egenregiarbetenas andel av nyinvesteringar
för byggnads- och anläggningsändamål utgör endast två å
tre procent.

Flertalet kommuner har antagit det normalförslag till kommunalt
upphandlingsreglemente som utarbetats av Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet. Förslaget, som nära ansluter till de bestämmelser
som gäller för statlig upphandling, slår fast att principerna om
affärsmässighet och objektivitet skall utgöra grunden för den kommunala
upphandlingen. Näringsfrihetsombudsmannen (NO) framhåller
emellertid att upphandlingsreglerna inte är tillämpliga då myndighet
överväger att utföra arbetena i egenregi. Det finns i dessa fall inte några
enhetliga bestämmelser om eller riktlinjer för hur beslutsunderlaget skall
se ut, vilka jämförelser som skall göras och hur kostnaderna för arbeten
i egenregi skall beräknas. NO är liksom Svenska Byggnadsentreprenörföreningen
av den uppfattningen att egenregiverksamhet som av -

158

skärmas från konkurrens med andra regiformer löper stor risk för att bli
ineffektiv och dyrbar. BPA Byggproduktion AB anser att större och inte
regelbundet återkommande byggnads- och anläggningsarbeten i princip
inte bör utföras i egenregi och Svenska Byggnadsarbetareförbundet betonar
vikten av att den kommunalt anställda byggnadsarbetarkåren inte
överdimensioneras.

Revisorerna delar det av flera remissinstanser framförda synsättet att
de offentliga myndigheterna vid sina investeringsbeslut bör iaktta affärsmässighet
och utnyttja förefintliga konkurrensmöjligheter. Härigenom
främjas på längre sikt det effektiva resursutnyttjande som samhällets
konkurrenspolitik ytterst syftar till. Revisorerna är därför av den uppfattningen
att det vore värdefullt om allmänna riktlinjer för valet mellan
olika regiformer utarbetades med syfte att eliminera olikheter i konkurrenssituationen
mellan dessa. Dessa riktlinjer synes böra innefatta
vissa allmänna rekommendationer om kalkylunderlag. Vid val av regiform
måste emellertid, som flera remissinstanser påpekat, även andra
faktorer än priset tillåtas spela en roll. Revisorerna önskar i detta sammanhang
hänvisa till finansutskottets, av riksdagen godkända, betänkande
nr 34 år 1974 med anledning av motion om minskning av statligt och
kommunalt egenregibyggande. Utskottet ansåg sålunda att en statlig
myndighet vid sidan av kortsiktiga lönsamhetskriterier kunde finna fullgoda
motiv för verksamhet i egenregi. Som exempel härpå framhöll utskottet
att egenregiverksamhet kunde utgöra en positiv konkurrensfaktor
vid upphandling. Verksamhet i egenregi kunde nämligen ge insyn i byggbranschen
och kunskap om kostnader och produktionsteknik, vilket
kunde stärka myndighetens ställning som beställare.

Vid utarbetandet av ovan föreslagna riktlinjer synes bl. a. de erfarenheter
som finns samlade hos den till RRV knutna delegationen för upphandlingsfrågor
böra tas till vara. Delegationen i fråga har till uppgift
att verka för samordning och rationalisering av hela den offentliga upphandlingen.
Revisorerna har noterat att några representanter för näringslivet
eller arbetstagarsidan inte ingår i delegationen. Enligt revisorernas
mening bör samtliga intressenters synpunkter beaktas i förevarande
sammanhang.

Beträffande frågan om införande av bättre kalkylsystem avvisar såväl
Svenska kommunförbundet som Landstingsförbundet uppställandet av
krav på formella kalkylsystem i de statliga bidragsbestämmelserna.
Svenska kommunförbundet delar emellertid den i granskningspromemorian
framförda uppfattningen att kommunernas beslutsunderlag vid val
av regiform för byggnads- och anläggningsarbete i vissa fall kan förbättras.
Revisorerna anser att åtgärder i syfte att förbättra kalkylsystemen
är angelägna. Liksom RRV finner emellertid revisorerna att denna
uppgift inte lämpligen kan läggas på delegationen för upphandlingsfrågor.

159

Många myndigheter synes redan nu vid handläggningen av statsbidragsberättigade
kommunala arbeten ha krav på detaljerade kostnadsberäkningar.
Mot bakgrunden av att bidrag utgår till ett flertal olika
typer av byggnads- och anläggningsverksamhet anser revisorerna att
arbetet på den statliga sidan med att förbättra nu använda kalkylsystem
i första hand bör skötas av respektive bidragsbeviljande myndighet. RRV
har i sin förvaltningsrevision av de bidragsbeviljande statliga myndigheterna
att granska deras kontroll i samband med bidragsgivningen och
därmed även kvaliteten på det beslutsunderlag som dessa myndigheter
begär in från kommunerna. De erfarenheter av principiellt intresse som
RRV härigenom erhåller av olika kontroll- och kalkylsystem synes böra
delges alla de myndigheter som handlägger dylika ärenden. Ett nära
samarbete bör vidare upprätthållas med de båda kommunförbunden
som, enligt remissyttrandena, påbörjat visst utvecklingsarbete på detta
område.

Mervärdeskattens konstruktion har i vissa fall lett till att skattetekniska
skäl blivit avgörande för kommunernas val av regiform. Liksom
Svenska kommunförbundet och Svenska Kommunalarbetareförbundet
anser revisorerna att det är angeläget att mervärdeskatten får en sådan
utformning att konkurrensneutralitet uppnås mellan egenregiverksamhet
och entreprenad. Det är därför med tillfredsställelse som revisorerna
konstaterar att ifrågavarande spörsmål är under övervägande hos mervärdeskatteutredningen.

Några remissinstanser för fram tanken att anbudskonkurrens skulle
kunna införas som ett villkor för att statliga lån skall utgå till kommunala
byggnads- och anläggningsarbeten.

Att upphandling i konkurrens med iakttagande av affärsmässighet
och objektivitet blir en huvudprincip anser revisorerna angeläget. Med
hänvisning till vad som tidigare anförts om egenregiverksamhetens konkurrensstärkande
effekter i vissa fall och till att statsbidrag utgår till en
mångfald olika ändamål är revisorerna ej beredda att, såsom några
remissinstanser föreslagit, generellt förorda anbudskonkurrens som ett
krav för erhållande av statsbidrag. Frågan synes lämpligen böra prövas
i samband med att verksamheten inom de olika sakområden till vilka
statsbidrag utgår blir föremål för utredning.

Vid beslutet om den nya statliga upphandlingskungörelsen (1973:
600) uttalade statsmakterna att det var angeläget att all offentlig upphandling
bedrevs enligt enhetliga regler. Det normalförslag till kommunalt
upphandlingsreglemente som utarbetades av de båda kommunförbunden
och som nära anknyter till bestämmelserna för statlig upphandling
har, såsom redovisas i granskningspromemorian, med vissa
avvikelser antagits av samtliga landsting och av praktiskt taget samtliga
primärkommuner. NO anser att avstegen från rekommendationerna kan
vara ägnade att ytterligare försvåra berättigad insyn och motverka syftet

160

med kraven på affärsmässighet och objektivitet i offentlig upphandling.
Frågan om att genom lag införa enhetliga regler för all offentlig upphandling
synes därför enligt NO alltjämt vara aktuell. Enligt RRV:s
bedömning har dock inte förutsättningarna för den offentliga upphandlingen
ändrats i sådan grad att ett ingripande lagstiftningsvägen är motiverat.
Revisorerna vill för sin del närmast ansluta sig till RRV:s uppfattning
i frågan och utgår härvid från att RRV noggrant följer innebörden
och tillämpningen av avsteg från normalförslaget till kommunalt
upphandlingsreglemente och att verket tar initiativ till erforderliga åtgärder.

Svaren på den i granskningspromemorian redovisade enkäten om
formerna för samverkan mellan de statliga myndigheterna och kommunerna
vid bidragsgivningen har gett vid handen att de största effektivitetsvinsterna
och kostnadsinbesparingarna kan uppnås om de statliga
myndigheterna därvid lägger tonvikten på utredningar om de allmänna
kraven på bidragsberättigade objekt och på utvecklingsarbete avseende
objektens funktions- och byggnadstekniska utformning. Flertalet av de
myndigheter som ingår i enkäten har nu anpassat sitt deltagande i bidragsgivningen
till detta. Revisorerna liksom RRV delar den i granskningspromemorian
framförda synpunkten att tonvikten i samverkan
bör ligga så tidigt i byggprocessen som möjligt. En sådan utveckling
borde kunna leda till en ökad effektivitet vid byggandet. Det är nämligen
i samband med detta arbete under byggprocessens inledande skede
som möjligheterna att påverka byggnadsobjektens slutliga kostnader är
störst. Detta gäller i synnerhet tekniskt komplicerade byggnader och
anläggningar.

Enligt revisorernas mening är det vidare en viktig uppgift för de centrala
myndigheterna att verka för ett ökat erfarenhetsutbyte mellan
staten och kommunerna och mellan kommunerna i frågor som avser de
olika momenten i byggprocessen. Ett vidgat samarbete rörande bl. a.
teknisk utveckling vid offentlig upphandling skulle även kunna få industripolitiskt
gynnsamma effekter.

I den mån de bidragsbeviljande statliga myndigheterna i ökad utsträckning
inriktar sin tillsyn och stödjande verksamhet på de inledande
stadierna av den kommunala byggnads- och anläggningsverksamheten
uppstår frågan om kontrollen i övrigt kan minskas. NO sätter i fråga
om det är realistiskt att förutsätta att kommunerna i allmänhet har det
kunnande och de resurser som behövs för att ta det ökade ansvar som
tänks delegerat till kommunerna. RRV, som uttrycker en liknande uppfattning,
framhåller vidare att ansvaret för att statsbidrag används på
ett riktigt sätt vilar även på den bidragsbeviljande myndigheten.

Statsmakterna har det övergripande ansvaret för samhällets utveckling
och uppgifter. Revisorerna är därför av den uppfattningen att statlig
tillsyn och kontroll inte kan undvaras i samband med bidrag till kom -

161

munernas och landstingskommunernas investeringsverksamhet. Den administrativa
arbetsbördan i samband med statsbidragsärenden är emellertid
betydande för såväl statliga som kommunala organ, vilket är en
följd av statsbidragssystemets utformning med ett stort antal speciella
anslag med därtill knutna bestämmelser. Liksom RRV anser revisorerna
att den statliga detaljkontrollen bör minskas. Härigenom skapas förutsättningar
för en förenkling av det administrativa arbetet i samband
med statsbidragsärendena. De utvecklingslinjer som revisorerna förordar
i denna skrivelse, nämligen en ökad betoning av konkurrensmomentet
vid den kommunala byggnads- och anläggningsverksamheten, ett förbättrat
beslutsunderlag i form av utbyggda kalkyl- och kostnadsredovisningssystem
samt en ökad medverkan från bidragsbeviljande statlig myndighet
i byggprocessens inledande skeden, torde vara åtgärder som är
ägnade att minska behovet av den statliga kontrollen.

Revisorerna önskar slutligen något beröra frågan om bidragens konstruktion
från kontrollsynpunkt. RRV delar granskningspromemorians
uppfattning att det föreligger ett större behov av granskning från den
bidragsbeviljande myndighetens sida när statsbidragsdelen svarar för
huvuddelen av kostnaderna. Frågan om bidragens mest ändamålsenliga
konstruktion kräver förutom ett beaktande av effektivitets- och kontrollaspekterna
att hänsyn tas till andra faktorer. Revisorerna anser därför
att hithörande spörsmål lämpligen bör behandlas av de nu sittande utredningarna
om samverkan mellan stat och kommun.

162

Bilaga 6

Riksdagens revisorers skrivelse till riksdagen den 26 maj 1977 angående
ärendebalanserna vid kammarrätterna

Riksdagens revisorer har med utgångspunkt i de balansförteckningar
som årligen skall inges till justitiekanslern granskat ett antal statsmyndigheters
handhavande av sina ämbetsuppgifter. Därvid har bl. a. den
stora ärendebalans som finns vid rikets kammarrätter observerats. I
en inom revisorernas kansli i ärendet upprättad granskningspromemoria
(nr 7/1976) föreslogs med anledning av ärendebalansens storlek att vissa
extraordinära åtgärder skulle vidtas för att inom rimlig tid en förbättrad
situation skulle ernås. Promemorian överlämnades av revisorerna den
3 juni 1976 till riksdagens justitieutskott och till chefen för justitiedepartementet
för de åtgärder som kunde synas befogade.

Med utgångspunkt i 1977 års balansförteckningar har ifrågavarande
spörsmål om kammarrätternas ärendebalanser ånyo granskats. Resultatet
av granskningen framgår av en i ärendet upprättad granskningspromemoria
(nr 5/1977), kallad Statsmyndigheternas ärendebalanser,
kammarrätterna. Enligt revisorernas mening kan tvivel råda om hittills
beslutade åtgärder för åstadkommande av förbättringar kommer att få
erforderlig effekt. Den sålunda upprättade granskningspromemorian
överlämnas därför till riksdagen för kännedom.

163

Sakregister till granskningsärendena åren 1976 och 1977

Administrativa göromål vid universitet och högskolor 76: 125
Arbetsmarknadspolitik
Statistik 76: 127, 77: 116

Sysselsättning 76: 127, 77: 116

Arbetsmarknadsutbildning 76: 127, 128,

77:116

Av skriv ningskungörelsen, tillämpningen av 77:107

Bangladesh, katastrofbistånd till 76: 104

Befälsutbildning 76: 106

Bevakning och avskrivning av vissa statens fordringar 77: 107

Bibliotek, informationssystem för vetenskapliga 77: 115

Civilförsvar

Materielupphandling 76: 109

Databehandling

Informationssystem för vetenskapliga bibliotek 77: 115
Dödsbodelägda skogsbruksegendomar 76: 104

Exekutionsväsen

Indrivning av parkeringsbot 76: 102

Finansförvaltningens centrala organisation 76: 125, 77: lil

Folksky ddsmask 76: 109

Försvarsväsen

Befälsutbildning 76: 106

Civilförsvarsstyrelsens materielupphandling 76: 109

Förvaltningslagens effekter 76: 100

Glesbygdsfrågor 76: 115

Gotländska kyrkor, restaurering av 77: 113

Hälso- och sjukvård

Karolinska sjukhusets upprustning 77:101

Socialstyrelsens tillsynsverksamhet 76: 110

Högskolornas administrativa göromål 76: 125

Indrivning av parkeringsbot 76: 102

Information

Datorbaserat informationssystem för vetenskapliga
bibliotek 77:115

Samhällsinformation 76: 122

Internationellt bistånd

Katastrofbistånd till Bangladesh 76: 104

Invandrarverkets ärendebalans 76: 127

164

Kammarkollegiets ärendebalans
Kammarrätternas ärendebalanser
Karolinska sjukhuset, upprustning av
Katastrofbistånd till Bangladesh
Kulturminnesvård

Restaurering av gotländska kyrkor
Kommunal byggnads- och anläggningsverksamhet
i egenregi
Kulturminnesvård

Restaurering av gotländska kyrkor

L1BRIS — ett datorbaserat informationssystem
för vetenskapliga bibliotek
Luftfartsverkets ärendebalans
Länsskatterätternas ärendebalanser
Löneutjämning och arbetsmarknadspolitik

Mellankommunala skatterättens ärendebalans

Omkostnader för statsmyndigheterna

Parkeringsbot, indrivning av

Patent- och registreringsverkets ärendebalans

Rationaliseringsorgan inom statsförvaltningen
Regionala effekter av arbetsmarknadsutbildningen
Restaurering öv gotländska kyrkor
Revision av riksdagsförvaltningen
Riksskatteverkets ärendebalans

Samhällsinformation

Service i glesbygd

Skogsbruksrationalisering

Socialstyrelsens tillsynsverksamhet

Statens fordringar, bevakning och avskrivning av

Statens personalnämnds ärendebalans

Statistik över arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Statsbidragsberättigade kommunala arbeten

Statsförvaltningens rationaliseringsorgan

Statsmyndigheter

Finansförvaltningens centrala organisation

Omkostnader

Ärendebalanser

Sysselsättning och arbetslöshet

T andvårdsreformen
Taxor
T and vårdsreformen
Tillsynsverksamhet hos socialstyrelsen

77: 112

76:103, 77: 100
77: 101
76:104

77: 113

77:120

77: 113

77:115

76: 116, 77: 104
77: 122

76: 127, 77: 116

77: lil

76: 117

76: 102
76: 127

76: 120

76: 128, 77: 116
77:113
76: 128
77: 108

76:122
76:115
76:104
76:110
77: 107
77:110

76: 127, 77: 116
77: 120
76: 120

76: 125, 77: lil
76: 117

76: 103, 116, 127
77: 100, 104, 108.
110, lil, 112,
122
76: 127,

77:116

76: 112

76:112
76:110

165

Universitetens administrativa göromål
Upphandling hos civilförsvarsstyrelseti
Utbildning

Arbetsmarknadsutbildning

Befälsutbildning

Vetebistånd till Bangladesh

76: 125
76: 109

76: 127, 128,
77: 116
76: 106

76: 104

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM H78