JUSTITIEOMBUDSMANNENS (Framställning / redogörelse 1915:Jo)

JUSTITIEOMBUDSMANNENS

ÄMBETSBERÅTTELSE

afgifven vid lagtima riksmötet år 1915;

Tryckfrihetskommitterades berättelse.

STOCKHOLM

IVAR HyEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.
1915

INNEHÅLL.

Justitieombudsmannens ämbetsberättelse.

Sid''

Inledning................................ 1

Redogörelse för åtal, anställda mot:

1) stadsfogden Hj. Reimers, för felaktigt förfarande vid utmätning (forts.

från ämbetsber. till 1914 års första lagtima Riksdag, sid. 31 o. f.) ... 2

2) landtmäteriauskultanten Emil Hollenius, för förseelse mot 105 § skiftesstadgan 4

3) landssekreteraren N. Sunnerholm och tjänstförrättande landskamreraren Lars

Fernqvist, för olagligt beslut om stängande af ett bryggeri...... 7

4) kyrkoherden Sven Albert Svenning, för vägran att utfärda intyg..... 18

5) häradsskrifvaren F. A. Hjort, för fel vid röstlängds upprättande..... 29

6) öfverdirektören F. Wijnbladh, i fråga om bestraffning af e. o. tjänsteman, i

annan ordning än tryckfrihetsförordningen föreskrifver, för tryckt skrifts
innehåll, (forts, från ämbetsber. till 1911 års Riksdag, sid. 89 o. f.) . . 32

7) stadsfiskalen Anton Olsson, i fråga om förbud emot en viss fanas medförande

i demonstrationståg (forts, från ämbetsber. till 1914 års andra lagtima
Riksdag, sid. 2 o. f.)...................... 32

8) kyrkoherden K. P. A. Österberg, för obehöriga yttranden vid uppläsandet

af kommunalstämmoprotokoll................... 33

9) kyrkoherden Erik Anderson, för obehöriga yttranden i kyrka i sammanhang

med gudstjänsten........................ 40

10) länsmannen Gustaf Lindström, för obehörigt kvarhållande af beslagtagna

fisknät............................. 46

11) poliskommissarien E. Sohlberg, för olaga expeditionslösen m. m...... 53

12) komministern Erik Modin, för missbruk af tjänstebrefkort........ 57

13) häradshöfdingen H. Joachimsson, i fråga om onödigt uppskof...... 58

14) fjärdingsmannen E. Wedin, i fråga om fel vid utmätning........ 61

Olaga edgång.............................. 66

Statistiska uppgifter angående mål i högsta domstolen............. 68

Framställningar till Kungl. Maj:t angående:

1) förening af tingslag i:

Uppsala läns mellersta domsaga.................. 69

Jämtlands västra domsaga.................... 74

Norrvikens domsaga....................... 75

Västmanlands södra domsaga................... 77

2) offentliga föreställningar i hypnotism................. 78

Redogörelse för utgången af framställningar hos Kungl. Maj:t:

1) tiden, inom hvilken krigsdomstol skall anställa rannsakning med häktad . . 81

2) ändring af 36 § i förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

den 11 juni 1868 ........................ 81

Stf.

3) förtydligande af bestämmelserna i 68 § af strafflagen för krigsmakten den 7

oktober 1881......................... 82

4) ändring i lagen angående villkorlig straffdom i syfte att sådan dom må

kunna brukas äfven i afseende å förbrytelse efter strafflagen för krigsmakten 82

5) stämpelskatt för gåfva....................... 82

6) bestämmelser om skyldighet för arf- och testamentstagare efter utländsk

undersåte, som i Sverige efterlämnat fast egendom, att till svenska staten
utgifva arfsskatt ........................ 83

7) ändrad lydelse af 1 § i kungl. kungörelsen den 29 januari 1861 angående

indrifning och redovisning af böter och viten............ 83

8) förbud mot försäljning af brännvin, vin och Öl under marknader .... 83

9) rätt för t. f. domhafvande att mot säkerhet af borgen, hos hvilken länssty relse

den än ställts, på kredit utbekomma stämplar i statskontoret ... 84

Framställning till Riksdagen om åtgärder för åstadkommande af en mera tillförlitlig

värdering af död mans bo...................... 84

Framställning till Riksdagen om pension för sekreteraren i justitieombudsmansexpedi tionen

K. von Matern........................ 95

Ämbet8resa år 1914........................... 98

Handlagda klagomål och anställda åtal................... 98

Angående lagförklaring enligt 19 § regeringsformen..............100

Angående förteckningar öfver Riksdagens skrifvelser till Kungl. Maj:t......100

Berättelse af kommitterade till tryckfrihetens vård..........101

Bilagor till justitieombudsmannens ämbetsberättelse.

A. Sammanställning af statistiska uppgifter angående mål, afgjorda af högsta dom stolen

åren 1906—4910.....................105

B. Förteckningar öfver Riksdagens skrifvelser till Kungl. Maj:t........109

I. Förteckning på 1914 års andra lagtima Riksdags till Kungl. Maj:t aflåtna

skrifvelser, jämte anteckningar om de åtgärder, som under nämnda år
vidtagits i anledning af samma skrifvelser.............111

II. Särskild förteckning på sådana i förteckningen under I upptagna ärenden,

som vid utgången af år 1914 i sin helhet eller till någon del icke hos

Kungl. Maj:t förevarit till slutligt afgörande............161

III. Förteckning på ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrifvelser
från Riksdagen före den 1 maj 1914 men vid utgången af april månad
samma år varit i sin helhet eller till någon del oafgjorda, jämte uppgifter
om den behandling, dessa ärenden undergått under de åtta sista månaderna
nämnda år........................165

Tabell, upptagande andra lagtima Riksdagens år 1914 till Kungl. Maj:t aflåtna

skrifvelser...........................206

Till RIKSDAGEN.

Sedan den af senaste lagtima Riksdag förordnade justitieombudsmannen,
häradshöfdingen m. in, filosofie och juris doktorn Ossian Berger den
28 december 1914 aflidit, blef jag, som förut under justitieombudsmannen

1 — Justitieombudsmannens åmbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

Bergers sjukdom från och med den 21 samma månad utöfvat justitieombudsmansämbetet,
den 30 december af Riksdagens fullmäktige i riksbanken
och i riksgäldskontoret insatt i ämbetet.

Jämlikt 14 § i den för justitieombudsmannen gällande instruktionen
får jag härmed — under erinran att justitieombudsmannen i maj månad
1914 framlade en berättelse angående justitieombudsmansäinbetets förvaltning
under den då förflutna delen af nämnda år — aflämna berättelse
öfver ämbetets förvaltning under den återstående delen af år 1914. Enligt
vedertagen ordning kommer berättelsen att först innehålla redogörelse för
sådana mot ämbets- eller tjänstemän anställda åtal, som under den tid berättelsen
afser blifvit slutligen afgjorda eller åtminstone i någon instans pröfvade.

Felaktigt förfarande vid utmätning.

I ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag (sid. 31 o. f.)
redogöres för ett af justitieombudsmannen efter klagomål af vice häradshöfdingen
Karl Magnus Lind, i uppgifven egenskap af ombud för Östby ångsågsaktiebolag,
anbefall dt åtal mot stadsfogden i Sundsvall Hj. Reimers för
felaktigt förfärande vid utmätning. Åtalet anställdes vid rådstufvurätten i
Sundsvall, som meddelade utslag i målet den 16 maj 1913, hvarefter besvär
hos Svea hofrätt anfördes af såväl Reimers som ångsågsaktiebolaget och Lind.

Dessa besvär äro numera pröfvade af hofrätten, som genom utslag den
26 juni 1914 utlåtit sig:

Hvad först vidkomme frågan om behörighet för Lind att såsom målsägande
föra talan i målet, så enär Lind icke för sin del sökt verkställighet
af hofrättens i målet omförmälda dom samt, på sätt rådstufvurätten yttrat,
den omständigheten, att Lind kunde hafva fått på sig öfverlåt.en viss andel
af ångsågsaktiebolagets ifrågavarande fordran hos Sundsvalls enskilda bank.
icke i och för sig för Lind medförde befogenhet att i förenämnda egenskap
föra talan mot Reimers, blefve rådstufvurättens utslag i denna del fastställdt.

Beträffande därefter själfva målet, så enär det jämlikt grunderna för
stadgandet i 61 § utsökningslagen och sakens natur måste anses hafva
ålegat Reimers att vid verkställighet af hofrättens berörda dom, genom
hvilken betalningsskyldighet i penningar blifvit Sundsvalls enskilda bank
ålagd, i mät taga penningar, därest så kunnat ske, samt i målet vore
upplyst, att, äfven om mot all sannolikhet vid utmätningstillfället hos
Sundsvalls enskilda bank icke förefunnits medel till betalningsskyldighetens
fullgörande, sistnämnda bank hos Sundsvalls handelsbank haft nedsatt
ett belopp af 180,000 kronor, hvilket kunnat af Reimers utmätas och efter
åtta dagar omhändertagas och hvaraf Reimers kunnat tillhandahålla ång —

1915 —

sågsaktiebolaget betalning, funne hofrätten, att Reirners vid sin behandling
af förevarande utinätningsärende gjort sig skyldig till sådant oförstånd i sin
tjänst, att han icke kunde undgå att godtgöra ångsågsaktiebolaget den förlust,
som genom hans felaktiga förfarande åsamkats bolaget. Ångsågsaktiebolaget
måste anses hafva varit lagligen berättigadt att den 24 september
1912, då bolaget ställt borgen för medlen, hos Reimers lyfta det belopp,
hvartill bolagets fordran på grund af hofrättens dom uppgått den 24 september
1912, eller 178,641 kronor 88 öre, nämligen i kapital 89,334 kronor
50 öre, ränta därå efter afdrag af 2,988 kronor 23 öre 167,745 kronor 10
öre och expenser 700 kronor eller tillhopa 257,779 kronor 60 öre, med
afdrag af 27,483 kronor 11 öre jämte ränta därå 51,654 kronor 61 öre
eller "tillhopa 79,137 kronor 72 öre. Reimers hade i hofrätten uppgifva,
att han den 10 juni 1913 å ångsågsaktiebolaget öfverlåtit det i mät tagna
depositionsbeviset med hela dess innehåll, och finge det vid sådant förhållande
antagas, att bolaget den 19 i samma månad uppburit det deponerade
beloppet 180,000 kronor jämte därå upplupen ränta från depositionsbevisets
dag den 15 augusti 1912 till den 19 juni 1913 med 6,080 kronor
4 öre eller tillhopa 186,080 kronor 4 öre. I målet hade Reimers medgifvit
att, därest ångsågsaktiebolaget ofvannämnda den 24 september 1912
erhållit betalning för sin fordran, bolaget kunnat å beloppet förskaffa sig en
ränteinkomst af 6 procent om året och således å ofvannämnda belopp
178,641 kronor 88 öre för tiden från den 24 september 1912 till den 19
juni 1913 7,890 kronor 3 öre, och hade följaktligen berörda 178,641 kronor
88 öre jämte därå till sistnämnda dag upplupen 6 procent ränta utgjort
sammanlagdt 186,531 kronor 91 öre. På grund häraf funne hofrätten
Reimers skyldig godtgöra ångsågsaktiebolaget skillnaden mellan ofvannämnda
186,531 kronor 91 öre och 186,080 kronor 4 öre eller således
451 kronor 87 öre och pröfvade förty rättvist att, med ändring af rådstufvurättens
utslag i hufvudsaken, förplikta Reimers att till ångsågsaktiebolaget
utgifva sistnämnda belopp 451 kronor 87 öre.

Vidkommande kostnaderna å målet funne hofrätten ej skäl att göra
ändring i öfverklagade utslaget.*

Hofrättens utslag har vunnit laga kraft.

*1 målets afgörande af hofrätten deltogo hofrättsråden G. "W. Hörstadius och T.
Strömman samt e. o. assessorerna’G. Grefberg, S. Dahlqvist och B. Wieselgren, af hvilka
e. o. assessorn Grefberg förklarade, att han ansåge, att Reimers’ besvär borde före målets
afgörande utställas till delgifning med ångsågsaktiebolaget. Hofrättens öfriga ledamöter
funno emellertid sådan åtgärd icke erforderlig. Utslaget expedierades i enlighet med den
mening, som uttalades af e. o. assessorn Dahlqvist, med hvilken hofrättsrådet Strömman
instämde. Skiljaktiga meningar uttalades på följande sätt.

— 1915 —

Förseelse mot 105 § skiftesstadgan.

I en hit insänd klagoskrift anförde Olof Axelin Olsson i Dandalen
hufvudsakligen följande:

Efter vederbörligt förordnande förrättade landtmäteriauskultanten Emil
Hollenius under sommaren 1912 hemmansklyfning å utsocknefrälsehemmanet
x/4 mantal Utgärd i Röra socken, hvilken förrättning afslutades den
29 juli nämnda år. Vid afslutningssammanträdet bestämdes, att skifteshandlingarna
skulle lämnas till förvar hos ene skiftesdelägaren Martin
Olsson i Utgärd, hvilken äfvenledes lämnade bevis därom, att han mottagit
handlingarna. Dessutom tillkännagaf klaganden, att han ämnade
anföra besvär öfver förrättningen. Då klaganden några dagar efter afslutningssammanträdet
inställde sig hos Martin Olsson för att taga del af förrättningshandlingarna,
fick klaganden det besked, att Martin Olsson icke
innehade några sådana handlingar. Två eller tre dagar därefter infann
sig klaganden åter hos Martin Olsson och begärde få taga del af handlingarna,
men erhöll nu till svar, att Hollenius vid afresan på morgonen
efter förrättningens afslutande medtagit alla handlingarna. Påföljande
dag afsände klaganden till Hollenius en skrifvelse med begäran om upplysning
i nämnda hänseende. Då svar från Hollenius uteblef, sände klaganden
efter en veckas tid till Hollenius en andra skrifvelse. Härå svarade
Hollenius, att han medgåfve, att han vid afresan från förrättningsstället
tagit ifrågavarande handlingar med sig, samt uppgaf såsom ursäkt
för sitt tillvägagångssätt, att han enligt öfverenskommelse med Martin

E. o. assessorn Wieselgren utlät sig: »Beträffande frågan om behörighet för Lind att
såsom målsägande föra talan i målet instämmer jag med e. o. assessorn Dahlqvist. Vidkommande
själfva målet är jag ense med e. o. assessorn Dahlqvist i hvad angår frågan
huruvida Reimers vid sin behandling af förevarande utmätningsärende gjort sig skyldig till
sådant oförstånd i sin tjänst, att han är pliktig godtgöra bolaget den förlust, som genom
Reimers’ felaktiga förfarande åsamkats bolaget. I fråga om skadeståndets belopp finner jag
skäl ej vara af bolaget anfördt, som föranleder ändring i rådstufvurättens utslag. Hvad
angår kostnaderna å målet instämmer jag med e. o. assessorn Dahlqvist.»

E. o. assessorn Grefberg yttrade: »Vidkommande Linds besvär är jag ense med e. o.
assessorn Dahlqvist. I anledning af ångsågsbolagets besvär finner jag ej skäl att göra ändring i
öfverklagade utslaget. Hvad angår Reimers’ besvär finner jag mig jämlikt 27 kap. 5 § rättegångsbalken
förhindrad att i anledning af desamma göra ändring i rådstufvurättens utslag.»

Hofrättsrådet Hörstadius afgaf följande votum: »Lika med rådstufvurätten anser jag,
att Reimers’ förfarande vid utmätningstillfället den 16 augusti 1912 icke är att hänföra
till tjänstefel men att Reimers genom sin vägran att å ångsågsaktiebolaget öfverlåta det
utmätta depositionsbeviset förfarit felaktigt och på sådan grund är skyldig ersätta bolaget
dess härigenom vållade förlust. I fråga om skadeståndets belopp instämmer jag med e. o.
assessorn Dahlqvist och hofrättsrådet Strömman. Äfven i fråga om kostnaderna i målet
är jag ense med sistnämnda två ledamöter. >

— 1916 —

Olsson medtagit handlingarna för att lämna dem till en bokbindare i
Uddevalla för inbindning. Samtidigt förklarade Hollenius sig skola inom
några dagar tillställa Martin Olsson handlingarna.

Klaganden förmenade, att, därest han dröjt till sista veckan af besvärstid!
med att begära att få taga del af förrättningshandlingarna, han icke
skulle blifvit i tillfälle att taga del af dem före besvärstidens utgång, eftersom
det dröjde öfver två veckor, innan handlingarna återkommo till Martin Olsson.

Under framhållande däraf, att klaganden genom Hollenius’ tillvägagångssätt
tillskyndats obehag och besvär, anhöll klaganden, att justitieombudsmannen
måtte mot Hollenius vidtaga de åtgärder, hvartill saken kunde föranleda.

I ärendet hörd, genmälde Hollenius följande:

Det ägde sin riktighet, att Hollenius efter hemmansklyfningens afsilande
vid afresan medtagit förrättningshandlingarna. Detta skedde efter
öfverenskommelse med Martin Olsson, därvid Hollenius utfäste sig att
snart återställa handlingarna ordentligt inbundna. Måhända hade härutinnan
någon tid blifvit försummad, alldenstund Hollenius icke bodde i Uddevalla,
men Hollenius ville minnas, att han till följd af mellankommande hinder
till sist måst återställa handlingarna oinbundna. I hvarje fall tycktes det
här icke förefinnas fog för att klaga öfver fara för förlorad klagotid, då
denna tid ju vid skiftesförrättningar vore två månader, men uppskofvet med
handlingarnas tillgänglighet, enligt klagandens egen uppgift, skulle omfattat
omkring två veckor. Klagandens ordande om klagotidens förlust för
det fall, att han dröjt med sin efterfrågan till den sista veckan af besvärstiden,
kunde val icke behöfva bemötas. Faktiskt hade klaganden i laga
tid öfverklagat delningsförrättningen och sedan anfört besvär öfver ägodelningsrättens
utslag hos Kungl. Maj:t, som den 12 mars 1914 ogillat besvären.

I en insänd påminnelseskrift/vidhöll klaganden sina påståenden samt hemställde,
att Hollenius för sitt förfarande måtte ställas till ansvar enligt tillämpligt
lagrum. Därjämte erinrade klaganden, att han funnit sig nödsakad att i
ärendet rådfråga en jurist.

Det lagrum, som i förevarande fall var i fråga, eller 105 § skiftesstadgan,
innehåller följande bestämmelser:

»När skiftesmannen på marken utstakat och rörlagt skiftet, samt anvisat
delägarna deras ägolotter, vare han skyldig att mot lösen, som, i
fall den ej genast erlägges, genom kronobetj än ingen, på skiftesmannens
rekvisition, uttagas bör, meddela delägarna alla under förrättningen förda
protokoll och afslutade föreningar, jämte ägo-, häfde- och delningsbeskrifningarna;
och skall i protokollet upptagas samt särskildt delägarna härvid
tillkännagifvas, att förrättningen är slutad och att den därmed missnöjde

— 1916 —

äger, på sätt 129 § innehåller, sina besvär hos ordföranden i ägodelningsrätten
anmäla. Förenämnda handlingar skola, mot bevis, som skiftesmannen
koncepthandlingarna bifogar, lämnas till förvar hos den delägare
inom skifteslaget, som öfriga delägare därtill utse, och hos hvilken en
hvar, det åstundar, har öppet att handlingarna granska och afskrifter däraf
taga. Försummar skiftesmannen att lämna protokoll och handlingar, efter
hvad nu stadgadt är, ansvare såsom för tjänstefel samt gifve handlingarna
ut vid nytt, på hans bekostnad därtill utsatt sammanträde; och hafve delägarna
i ty fall att besvärstiden från denna sammanträdesdag beräkna.»

Hollenius hade medgifvit, att han efter afslutandet af ifrågavarande hemmansklyfning
icke öfverlämnat förrättningshandlingarna till förvar hos den delägare
inom skifteslaget, som därtill utsetts, i förevarande fall Martin Olsson,
utan att han i stället vid afresan från förrättningsstället medtagit handlingarna.

Då Hollenius sålunda i angifna hänseende förfarit olagligt och då klaganden,
som otvetydigt genom Hollenius’ tillvägagående tillskyndats utgifter, påkallat
justitieombudsmannens ämbetsbiträde i anledning af Hollenius’ förfarande,
aflat justitieombudsmannen till Konungens befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län en ämbetsskrifvelse med anhållan, att Konungens befallningshafvande
måtte förordna en åklagare att vid vederbörlig domstol i
laga ordning väcka och utföra åtal mot Hollenius för hvad denne i förevarande
hänseende låtit komma sig till last. I åtalet borde åklagaren dels
yrka ansvar å Hollenius efter lag och sakens beskaffenhet dels ock, i mån
af befogenhet, understödja de ersättningsanspråk, som klaganden, i målet
hörd, kunde komma att däri framställa.

I enlighet härmed blef åtal mot Hollenius anställdt inför Orusts och
Tjörns häradsrätt, som meddelade utslag i målet den 18 juli 1914. HäradsTätten
yttrade däri:

Då Hollenius erkänt, att han efter afslutandet af en af honom år
1912 å 1fi mantal Utgärd verkställd skiftesförrättning försummat att, såsom
honom enligt 105 § skiftesstadgan ålegat, till vederbörande skiftesdelägare
utlämna förrättningen rörande protokoll och handlingar, dömdes
Hollenius med stöd af 25 kap. 17 § strafflagen att bota 15 kronor. Därjämte
förpliktades Hollenius dels att i ersättning för besvär och kostnad,
som klaganden kunde antagas hafva haft till följd af Hollenius’ förfarande,
till klaganden utgifva ett skäligt belopp af 30 kronor, dels ock
att godtgöra åklagaren i målet honom enligt lag tillkommande rese- och
traktamentsersättning, eller, om sådan redan utbetalts af allmänna medel,
till statsverket återgälda densamma, hvaremot åklagarens yrkande om ersättning
för advokatarfvode lämnades utan afseende såsom saknande stöd af lag.

Häradsrättens utslag har vunnit laga kraft.

— 1915 —

Olagligt beslut om stängande af ett bryggeri.

Handlingarna i ett genom klagomål af C. Th. Berglund härstädes

Ö O F5 O

anhängiggjordt ärende utvisa hufvudsakligen följande:

Den 28 september 1910 meddelade Konungens befallningshafvande i
Kopparbergs län tillstånd åt Berglund att under tiden från och med den
1 oktober 1910 till och med den 30 september 1911 i bryggeri, beläget
i Fjäkelmyra, Stora Tuna socken, tillverka svagdricka.

1 en till hälsovårdsnämnden i Stora Tuna församling ställd, den 5
oktober 1910 dagtecknad skrifvelse anförde öfverkontrollören vid maltdryckstillverkningen
i Kopparbergs m. fl. län K. V. Dahlheim, att han jämlikt
föreskriften i § 34 af »särskilda föreskrifter rörande kontrollen vid maltdrycksbryggerierna»
ville, till bevakande af allmänhetens och framför allt
konsumenternas intressen ur sanitär synpunkt, för hälsovårdsnämndens ingripande
anmäla bryggeriet Fjäkelmyra för bristande renlighet och snygghet
i och omkring dess synnerligen ruskiga lokaler, där enligt Dahlheims
förmenande tillverkningen, till undvikande af en katastrof sådan som den
vid Forsa svagdricksbryggeri sommaren 1908, snarast möjligt borde förbjudas.
I berörda skrifvelse förmälte Dahlheim vidare: Oaktadt flera allvarliga
påminnelser i berörda hänseende från Dahlheims sida hade ännu
ingenting — Dahlheim veterligen — blifvit i sådant syfte åtgjordt. Omnämnas
borde dessutom, att Berglund för länge sedan till Dahlheim uttalat
sin afsikt att till hösten 1910 verkställa ombyggnad af sitt bryggeri,
men uraktlåtit detta, hvarför Dahlheim hemställde, att hälsovårdsnämnden
efter företagen undersökning af anförda ohygieniska förhållanden måtte
hos Konungens befallningshafvande göra framställning om det erhållna tillståndsbevisets
återkallande, hvilket enligt nämnda mvndiohets meddelande
till Dahlheim komme att oförtöfvadt ske, samt att tillåtelse till fortsatt
tillverkning af svagdricka ej lämnades, förr än det styrkts, att bryggeriets
sanitära förhållanden blifvit på ett'' tillfredsställande sätt tillgodosedda.

Denna öfverkontrollören Dahlheims anmälan behandlades af kommunalnämnden
i Stora Tuna socken vid sammanträde den 25 oktober 1910.
Enligt anteckning i protokollet öfver nämnda sammanträde förklarade sig
kommunalnämnden — som i anledning" af ifrågavarande anmälan undersökt
förhållandena — till alla delar instämma i Dahlheims uttalanden.
Kommunalnämnden yttrade vidare, att den ansåge, att bryggeriet ej kunde
fortgå med sin rörelse i det skick, hvari det befunnes, och beslöt nämnden
att ingå till Konungens befallningshafvande med anhållan, att tillståndsbeviset
för bryggeriet måtte återkallas och tillåtelse till fortsatt tillverkning
af svagdricka ej lämnas, förr än det visats, att tillfredsställande sani —

1915 —

tära åtgärder blifvit vidtagna för bryggeriets vidare drifvande. Utdrag
af kommunalnämndens berörda protokoll och afskrift af Dahlheims skrifvelse
till hälsovårdsnämnden öfverlämnades af kommunalnämnden till
Konungens befallningshafvande med en den 31 oktober 1910 dagtecknad
skrifvelse, hvari kommunalnämnden anhöll, att tillståndsbeviset för bryggeriet
genast måtte återkallas.

Med anledning af de sålunda upplysta förhållandena fann Konungens
befallningshafvande enligt beslut den 1 november 1910 skäligt återkalla
det för Berglund utfärdade tillståndsbeviset, hvarom vederbörande skulle
genom utdrag af protokollet underrättas.

öfver detta beslut anförde Berglund besvär hos Kungl. Maj:t med
yrkande, att beslutet mätte varda upphäfdt. Vid besvärens föredragning
deri 23 februari 1912 förklarade Kungl. Maj:t, att, ehuru Konungens befallningshafvande
ej enligt förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker ägt befogenhet att återkalla ifrågavarande
tillståndsbevis, funne Kungl. Maj:t likväl, enär den tid, för hvilken
detsamma varit afsedt att gälla, dåmera gått till ända, besvären icke föranleda
vidare yttrande.

I en hit insänd klagoskrift påkallade därefter Berglund justitieombudsmannens
ämbetsåtgärd i anledning af hvad öfverkontrollören Dahlheim
och Konungens befallningshafvande i saken låtit komma sig till last. 1
klagoskriften anfördes, bland annat:

Genom kontrakt af den 28 april 1910 hade klaganden arrenderat
Fjäkelmyra svagdricksbryggeri för tiden från den 1 maj 1910 till den 1
maj 1915, och hade klaganden därstädes bedrifvit bryggerirörelse för tillverkning
af svagdricka från och med den 1 maj 1910. Den 10 november
1910 delgafs emellertid helt oförmodadt klaganden ett utdrag af Konungens
befaliningshafvandes protokoll för den 1 november 1910, enligt
hvilket det för klaganden utfärdade tillståndsbeviset återkallades, och blef
klaganden på grund, däraf nödsakad att ‘omedelbart upphöra med sin rörelse.

Vidkommande Dahlheims skrifvelse till hälsovårdsnämnden ville klaganden
påstå, att densamma innehölle uppgifter, som icke vore med verkliga
förhållandet öfverensstämmande, samt att skrifvelsen vore på ett otillständigt
sätt färglagd. Dahlheim påstode, att klaganden brustit i renlighet
och snygghet i och omkring bryggeriet, men detta ville klaganden på det
bestämdaste bestrida. Klaganden både städse hållit bryggeriet rent och snyggt.

Dahlheim, hvilken endast två gånger besökt bryggeriet, sedan klaganden
den 1 maj 1910 öfvertog bryggeridriften, hade aldrig vid besöken eller
eljest framställt någon anmärkning vare sig emot renligheten och de sanitära
förhållandena eller mot andra omständigheter. Först af Dahlheims

— 1915 —

skrifvelse till hälsovårdsnämnden den 5 oktober 1910, af hvilken klaganden
sedermera fått kännedom, hade klaganden förnummit, att Dahlheim
ansett sig hafva något att anmärka mot bryggeriet. Detta vore visserligen
21 år gammalt och därför ej byggdt i modern stil, utan hade jämförelsevis
små lokaler med låg takhöjd. Lokalerna vore dock fullt brukbara och i
verkligheten lika göda som vid de flesta svagdricksbryggerier af äldre typ
å landsbygden. Någon ruskighet förefunnes däremot icke, utan vore påståendet
därom en oskicklig uppfinning af Dahlheims fantasi. Icke heller
förefunnes några ohygieniska förhållanden.

Jämlikt § 34 i > särskilda föreskrifter rörande kontrollen vid maltdrycksbryggerierna»
borde öfverkontrollören, när så behöfdes, tillsäga tillverkare
att hålla snyggt och rent i bryggeriet samt, om tillsägelsen ej
efterföljdes, underrätta vederbörande hälsovårdsmyndighet om förhållandet.
I förevarande fall hade emellertid Dahlheim aldrig till klaganden eller hans
ombud framställt någon anmärkning emot renhållningen eller lämnat någon
föreskrift i berörda riktning. Rätt att göra anmälan till hälsovårdsmyndigheten
i orten förefanns, jämlikt nyss åberopade paragraf, således icke,
eftersom någon tillsägelse af berörd art icke förut meddelats klaganden.

Den händelse, Dahlheim åsyftade med uttrycket »katastrof», bestod
däri, att fem personer, som vid ett tillfälle sommaren 1908 i någon större
ymnighet förtärt svagdricka från Forsa bryggeri i Stora Tuna socken,
hastigt insjuknade och afledo under omständigheter, som tydde på förgiftning.
Vid den för öfrigt tämligen ensidiga undersökning, som i anledning
häraf anställdes, trodde vederbörande sig kunna fastställa, att sjukdomsfallen
härrörde från det svagdricka, de aflidna förtärt, samt lära hafva
ansett det konstateradt, att samma svagdricka vid leveransen varit hälsovådligt,
beroende på någon af bristande renlighet förorsakad infektion.
Om denna händelse ville klaganden emellertid i förbigående nämna, att
orsakerna till densamma aldrig blefvo fullständigt och sakkunnigt utredda.
Det misstänkta svagdrickat hade'' visserligen, enligt hvad det uppgifvits,
blifvit på något sätt undersökt af en läkare, men en verklig analysering
af detsamma genom en sakkunnig kemist blef icke verkställd. Hade så
skett, skulle nog den sjukdomsalstrande orsaken hafva befunnits vara något
annat än infektion. Huru som helst borde, äfven om man utginge från
att ifrågakomna sjukdoms- och dödsfall förorsakats af bristande renlighet
eller frånvaron af sanitära anordningar vid bryggeriet, denna händelse
gifvetvis icke i någon mån berättiga till framkastande af misstankar mot
annat bryggeri.

Då kommunalnämnden haft att handlägga ifrågavarande ärende i sin
egenskap af hälsovårdsstvrelse, vore det 27 § 2 mom. samt 28 och 30 §§

2 — Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1915 års Riksdag.

af hälsovårdsstadgan, som skolat ligga till grund för handläggningen. I
nämnda lagrum vore föreskrifvet, att nämnden skulle, för att vinna rättelsevid
fall af missförhållanden, söka åstadkomma rättelse genom upplysningar,
råd, uppmaningar och varningar. När dessa åtgärder ej hjälpte, skulle
viten användas för att göra nämnden hörsammad. Först då rättelse ej
kunde ernås på omförmälta sätt, skulle anmälan ske till Konungens befallningshafvande.
I förevarande fall hade nämnden emellertid ej användt
de vägar, nyss åberopade lagrum föreskrifva, utan helt omotiveradt och
utan att infordra något yttrande från klaganden eller ens meddela sig
med honom hos Konungens befallningshafvande vrkat, att klagandens
lagliga rätt att tillverka svagdricka skulle fråntagas klaganden.

Någon verklig undersökning af, huruvida missförhållanden förefunnos
vid klagandens bryggeri, hade nämnden icke verkställt, utan hade nämnden
synbarligen trott sig vara skyldig att kritiklöst efterkomma öfverkontrollörens
önskan. Innan en så viktig fråga som denna företagits till afgörande,
hade väl nämnden bort ombesörja en sakkunnig undersökning
i bryggeriet af ortens extra provinsialläkare. Hade en sådan undersökning
ägt rum, skulle enligt klagandens öfvertygelse det olycksaliga beslutet
aldrig kommit till stånd, utan Dahlheims angifvelse visat sig vara obefogad.

Sedan ärendet omsider den 1 november 1910 inkommit till länsstyrelsen,
hade vissa felaktigheter förekommit i fråga om dess handläggning.
Klaganden ville särskildt påpeka den stora brådska, som varit förhärskandevid
ärendets afgörande. Den 31 oktober afsändes handlingarna från kommunalnämnden,
den 1 november inkommo de till länsstyrelsen och samma
dag afgjordes ärendet. Vidare hade ärendet pröfvats, utan att handlingarna
först kommunicerats med klaganden och denne lämnats tillfälle att
afgifva förklaring. Detta ansåge klaganden vara ett absolut Övergrepp
mot hans rätt. Svensk lag tilläte ej, att någon ohörd dömdes eller beröfvades
sin rätt, men detta hade skett i förevarande fall. Konungens
befallningshafvandes beslut att fråntaga klaganden det tillstånd, som klaganden
i behörig ordning erhållit för idkande af svagdricksbryggerirörelse,
vore jämväl olagligt. Rätt att återkalla tillståndsbevis, som meddelats för
tillverkning af svagdricka, ägde Konungens befallningshafvande endast på
grund af 32 § 2 mom. i 1907 års förordning och alltså blott då tillverkare
underlåtit att inbetala det stadgade bidraget till kontrollkostnaden.
På grund af hvad klaganden sålunda anfört, hemställde han, att åtal i
ärendet måtte anställas, samt yrkade ersättning och skadestånd af dem, som
kunde anses vara ansvariga för hvad som förekommit.

Vid klagoskriften funnos fogade ett instrument öfver en den 4 mars1911
företagen besiktning å bryggeriet jämte åtskilliga intyg.

— 1915 —

I ett i anledning af klagoskriften infordradt yttrande anförde öfverkontrollören
Dahlheim, bland annat: att Dahlheim före klagandens arrenderande
af bryggeriet jämt och ständigt vid sina inspektioner om de bristande
hygieniska förhållandena påmint klagandens företrädare, bryggeriägaren
Olsson i Leksand, liksom också vid några tillfällen bryggeriets
ägare; att däremot klaganden ej med samma enträgenhet å Dahlheims sida
uppfordrats att tillse bättre renlighet och snygghet i bryggeriet, hvilket
helt enkelt berodde därpå, att klaganden vid Dahlheims besök i allmänhet
ej stod att anträffa; samt att Dahlheim med skärpa ville framhålla, att det
från sanitär synpunkt synnerligen otillfredsställande skick, hvari bryggeriet
Fjäkelmyra trots upprepade anmärkningar vid tiden för tillståndsbevisets
återkallande befann sig, kräfde rörelsens omedelbara upphörande, hvarjemte
bryggeriet, för att kunna för sitt ändamål användas, tarfvade en så
genomgripande — nästan med nybyggnad jämnställd — reparation, att
hvarje slags tillverkning därstädes för en afsevärd tid framåt måste inställas.

Vid Dahlheims förklaring fanns fogad afskrift af ett yttrande,
som af honom afgifvits i anledning af de besvär, klaganden hos Kungl.
Maj:t anfört öfver Konungens befallninghafvandes ifrågavarande beslut.
I berörda yttrande framhölls såsom exempel på anmärkt snusk vid bryggeriet,
dels att jäsrummet vore fullt af mögel och svampbildning, dels
golfvens, takens och väggarnas jämmerliga utseende, bemängda som de
vore af ej alltför tunna smutslager, spindelväf, damm m. m., dels ock att
körbanan för användandet af erforderlig hästkraft vore belägen nära nog
i jämnhöjd med och strax utanför den långa ventilationsluckan å väggen
till kylskeppet, hvarigenom den å banan samlade smutsen af hästspillning
m. m. vid minsta vindfläkt infördes på den till kylskeppet öfverförda
vörten.

Vidare både bilagts ett af Axel Forslund den 6 november 1912 utfärdadt
intyg af innehåll, att bryggeriet Fjäkelmyra under den tid, Forslund
varit tillsyningsman därstädes, nämligen från den 1 oktober 1909 till
början af november 1910, vid de flesta besök befunnits orent samt i hygieniskt
hänseende enligt Forslunds förmenande otillfredsställande.

I särskild förklaring anförde landshöfdingämbetet i Kopparbergs län:

Till grund för Konungens befallningshafvandes den 1 november 1910
meddelade beslut, hvarigenom det klaganden lämnade tillstånd att tillverka
svagdricka vid Fjäkelmyra bryggeri återkallats, hade legat icke blott hälsovårdsnämndens
i skrifvelse den 31 oktober 1910 hos Konungens befallningshafvande
gjorda framställning om tillståndsbevisets återkallande och
samma skrifvelse närslutna utdrag af hälsovårdsnämndens protokoll samt
afskrift af öfverkontrollören Dahlheims hos nämnden gjorda anmälan, utan

— 1916 —

jämväl af Konungens befallningshafvande under hand vunnen kännedom om
de vid bryggeriet rådande sanitära missförhållandena.

De två år förut timade olyckor, då till följd af dylika missförhållanden
vid det jämväl inom Stora Tuna socken belägna Forsa bryggeri 5 personer
ljutit döden och 154 personer mer eller mindre allvarsamt insjuknat,
hade för Konungens befallningshafvande inneburit en allvarlig maning och
ett tungt vägande skäl att med afseende å nu ifrågavarande bryggeri vidtaga
de kraftigaste åtgärder, och torde den rörande de hälsovådliga
förhållandena vid Fjäkelmyra bryggeri från hälsovårdsnämnd, länsmannen
i orten samt kontroll tjänstemän nu föreliggande utredning ådagalägga, att,
till undvikande af en dylik katastrof, som liknande missförhållanden vid
Forsa bryggeri föranledt, det skyndsammaste ingripande från Konungens
befallningshafvandes sida varit af nöden.

I fråga om orsaken till och omfattningen af denna katastrof hänvisade
Konungens befallningshafvande till ett bilagdt utdrag af förste
provinsialläkarens årsberättelse öfver hälso- och sjukvården inom länet
för år 1908.

För att afvärja den allvarliga fara, som hotade genom tillhandahållande
åt allmänheten af vid Fjäkelmyra bryggeri tillverkadt svagdricka,
hade Konungens befallningshafvande antingen att återkalla tillståndsbeviset
eller förbjuda försäljning af vid bryggeriet tillverkad vara.

Då genom ett fbrsäljningsförbud icke kunnat förhindras, att hälsovådlig
vara i större omfattning vid bryggeriet fortfarande kunde tillverkas
och under andra former än genom försäljning spridas bland
allmänheten, ansåg Konungens befallningshafvande i allmänna hälsovårdens
intresse mest betryggande att återkalla det klaganden meddelade tillståndsbeviset,
hvartill Konungens befallningshafvande fann stöd uti gällande
hälsovårdsstadga och som Konungens befallningshafvande icke ansåg

O O O o

strida mot föreskrifterna i förordningen angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker den 7 augusti 1907.

o J o

Uti 13 § 3 mom. af nämnda förordning hette det nämligen, att, om
tillverkaren ingåfve behörigt kvitto eller af Konungens befallningshafvande
godkänd säkerhet, och hinder eljest ej funnes för rörelsens utöfvande,
ägde Konungens befallningshafvande meddela tillståndsbevis för maltkrossning
och tillverkning af maltdrycker. En motsvarande bestämmelse
beträffande svagdricksbryggerier återfunnes i 26 § mom. c, andra stycket.

Flär torde sålunda förutsättas, att Konungens befallningshafvande
kunde vägra meddela tillståndsbevis, därest hinder för rörelsens utöfvande
skulle föreffnnas. Författningen angåfve visserligen icke uttryckligen
sådana hinder, men dit torde väl få hänföras bristande sanitära anord -

1915 -

ningar, som vederbörande öfverkontrollör och kommunala myndigheter
vitsordade. Men om Konungens befallningshafvande sålunda ägde befogenhet
att redan från början vägra utfärdande af tillståndsbevis, så ansåge
Konungens befallningshafvande såsom själffallet, att Konungens befallningshafvande
jämväl vore berättigad att återkalla ett redan meddcladt tillståndsbevis,
om efteråt sådana missförhållanden yppades, som, såvidt de
från början förefunnits, ovillkorligen hindrat utfärdandet af sökt tillståndsbevis.

Denna tolkning hade emellertid Kungl. Maj:t funnit icke vara med åberopade
förordnings föreskrifter öfverensstämmande.

Äfven om Konungens befallningshafvande sålunda genom tillståndsbevisets
återkallande förfarit formellt oriktigt enligt berörda förordning,
torde dock Konungens befallningshafvande haft stöd för sitt beslut i hälsovårdsstadgan
och det klandrade beslutet under alla förhållanden icke
billigtvis böra föranleda ansvar eller ersättningsskyldighet.

Af den i ärendet föreliggande utredning angående bryggeriets beskaffenhet
vid tiden för tillverkningens inställande framginge jämväl, att bryggerilokalerna
för att kunna användas för tillverkning af svagdricka, som utan
hälsofara kunnat försäljas till och förtäras af allmänheten, måste undergå
en reparation eller snarare ombyggnad af den omfattning, att densamma
en afsevärd tid framåt hindrat bryggeriets tagande i bruk.

Vid sådant förhållande torde klagandens påstående, att han genom
tillståndsbevisets återkallande — i motsats till hvad som varit fallet, om
allenast försäljningsförbud meddelats — beröfvats möjligheten att tillverka
och för lagring upplägga svagdricka, icke förtjäna afseende.

Så snart klaganden kunnat visa sig hafva försatt bryggerilokalerna
uti ett från sanitär synpunkt fullt tillfredsställande skick, torde hinder
icke mött för klaganden att efter därom gjord anmälan erhålla tillstånd
till tillverkningens återupptagande.

På grund af hvad ofvan anförts och i öfrigt i målet blifvit upplyst,
torde framgå, att ett omedelbart upphörande af bryggerirörelsen varit i
allmänna hälsovårdens intresse nödvändigt, äfvensom att återkallandet af
det klaganden meddelade tillståndsbeviset, hvad klagandens rätt och ekonomiska
intressen vidkomma, icke medfört annat resultat, än hvad genom
försäljningsförbuds utfärdande blifvit fallet. Konungens befallningshafvande
hemställde därför, att af klaganden framställda ansvars- och
ersättningsyrkanden icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Vid Konungens befallningshafvandes förklaring funnos fogade särskilda
yttranden af länsmannen i orten och af kommunalnämnden i Stora Tima
socken. Länsmannen åberopade därvid hvad han tidigare anfört i anledning

— 1915 —

af klagandens besvär hos Kung].. Maj:t, då länsmannen yttrat: att det skick,
hvari själfva bryggeribyggnaden i Fjäkelmyra befunne sig, ovillkorligen
måste anses vara af mindre betryggande art gent emot de vådor, som i
sanitärt hänseende kunde uppstå i ett bryggeri, dels därigenom att råttor,
hvilka gifvetvis vore både smuts- och smittospridande, hade lätt tillträde
till brvggeriet, dels ock därigenom att hästvandringen för kraft till
bryggeriets maltkross vore belägen omedelbart utanför kylskeppshusets
ena vägg, hvilken vore af bräder och otät, så att vid minsta vindpust
torr orenlighet lätt kunde blåsa in och lägga sig i kylskeppet eller i den
där förvarade vörten; att bryggeriet, som varit i gång sedan i maj månad
1889, under denna tid, så vidt länsmannen visste, icke nämnvärdt reparerats
och därför vore ganska förfallet; att det syntes vara oafvisligen
nödvändigt, att bryggeriet underginge en grundlig ombyggnad eller reparation,
innan det ånyo finge tagas i bruk för tillverkning af maltdrycker,
afsedda att försäljas till och förtäras af allmänheten; att den olycka, som
under år 1908 förorsakades genom förtäring af vid Forsa bryggeri tillverkade
maltdrycker, ansågs hafva uppkommit därigenom, att råttor haft
tillträde till bryggeriet och på ett eller annat sätt därstädes spridt de
sjukdomsfrön, som sedermera förgiftade svagdrickskonsumenterna; samt
att länsmannen, då enligt hans förmenande förhållandena vid Fjäkelmyra
bryggeri vore mycket sämre än vid Forsabryggeriet, ansåge, att myndigheterna
förfarit alldeles riktigt, då de i tid ingripit och därigenom möjligen
förebyggt ett upprepande af hvad som hände under år 1908.

Kommunalnämnden för sin del anförde, bland annat:

På grund af öfverkontrollören Dahlheims anmälan inspekterades
Fjäkelmyra bryggeri en dag i midten af oktober 1910 af nämndens dåvarande
ordförande och en af nämndens ledamöter, hvilka funno Dahlheims
anmälan fullt befogad och brvggerilokalerna hälsovådliga, hvarför
klaganden uppfordrades att redan dagen därpå inkomma med förslag till
restaurering af bryggeriet. Klaganden infann sig också hos nämndens
ordförande och förklarade sig villig att igenspika ett par luckor i väggen,
genom hvilka det befarades, att smuts från en hästvandring stänkte in i
det därunder belägna kylskeppet, men ansåg sig icke hafva råd att bekosta
vidare restaurering. På grund häraf fattade nämnden sitt beslut af den
25 oktober 1910 att begära, att tillståndsbeviset för bryggeriet måtte
återkallas.

Länsstyrelsen öfverlämnade tillika ett transumt af en i april 1909
dagtecknad handling, utgörande sammandrag af provinsial- och extra
provinsialläkarnes samt bergslagsläkarens årsberättelser, hvari lämnades
redogörelse för en dagarna närmast före midsommar föregående år vid

- 1915 —

Domnarfvet, Forsa och Bullerforsen i Stora Tima socken plötsligt inträffad
epidemi med i de allra flesta fall häftiga infektionssymptom. Härom
innehöll berörda handling, bland annat: att epidemien kunde omedelbart
sättas i samband med en svagdricksbrygd, som lördagen den 20 juni 1908
utkörts från ett bryggeri i Forsa; att samtliga insjuknade under den vid
tillfället rådande värmen förtärt mer eller mindre af nämnda dricka; att
personer endast i några få fall uppgifvit, att de förtärt af samma dricka
utan att insjukna; att i samma familj förekom, att en eller annan af
någon anledning ej förtärt af drickat och förblifvit frisk, under det att
cte öfriga insjuknat; att i olika familjer i samma byggnad en kunde hafva
köpt af detta dricka och insjuknat, under det att en annan köpt dricka
från annat bryggeri och förblifvit frisk; att i allt insjuknat 154 personel-,
däraf 5 aflidit; att för bakteriologisk och kemisk undersökning insända
prof af drickat visat en virulent bakterie, tillhörande de s. k. cofiliknande
bakterierna; samt att lifskraftiga bakterier sannolikt genom damm eller
smuts inkommit i kylskepp eller jäskar vid den ifrågavarande brygden
och där funnit lämplig temperatur och näring för sin utveckling.

lill bemötande af hvad i de afgifna yttrandena sålunda blifvit anfördt,
anmärkte klaganden . i en ingifven påminnelseskrift, bland annat: att
klaganden ansåge ej blott klandervärdt utan olagligt, att Konungens
befallningshafvande handlagt och afgjort ett så viktigt ärende som det
ifrågavarande med stöd af »under hand» vunnen kännedom (eller hvad
som i dagligt tal kallades skvaller); att Konungens befallningshafvande kunnat
låta t. ex. länsmannen i orten först göra undersökning; att Dahlheim
indirekt medgåfve, att han icke till klaganden framställt uppmaningar till
bättre renlighet och snygghet, men detta därför, att Dahlheim icke vid
sina besök träffat klaganden hemma; att Dahlheim, därest skäl till anmärkningar
förefunnits, väl bort uttala anmärkningen till klagandens
husfolk samt anteckna densamma i journalen; att intetdera emellertid
blifvit af Dahlheim gjordt; samt att, om renligheten varit dålig vid
sadant missförhållande väl kunnat afhjälpas utan brvggeriets
definitiva stängning;.

1 en i ärendet ytterligare insänd skrift anförde klaganden, bland
annat: att kommunalnämndens i ärendet lämnade uppgift, att klaganden
en dag i rnidten af oktober 1910 af nämndens dåvarande ordförande uppfordrats
att inkomma med förslag till restaurering af bryggeriet samt att
klaganden påföljande dag infunnit sig hos nämndens ordförande, vore
mot verkligheten stridande; att klaganden aldrig haft något sammanträffande
med nämndens dåvarande ordförande och ej heller på något
sätt emottagit eu anmaning i den riktning, nämnden påstode; att klaganden

— 1915 —

öfverhufvud taget aldrig erhållit någon som helst uppmaning, tillsägelse
eller underrättelse af något slag från Störa Tuna hälsovårds- och kommunalnämnd;
att nämndens ordförande vid sitt besök vid bryggeriet i oktober
1910 möjligen talat vid klagandens fader; samt att denne icke ens vore
äcrare af brvsfferiet, hvilket ägdes af klagandens farfader och arrenderades
af klaganden.

I berörda skrift vidhöll klaganden sitt i ärendet förut framställda
skadeståndsanspråk, hvilket af klaganden genom en bilagd tablå öfver de
förluster, han skulle hafva lidit genom att han förhindrats att fortsätta
sin bryggerirörelse, närmare angafs till 6,132 kronor.

* *

Vid öfvervägande af hvad i ärendet sålunda förekommit, fann justitieombudsmannen
skäl icke föreligga att emot öfverkontrollören Dahlheim
vidtaga vtterligare åtgärd med anledning af hans förhållande i saken.
Däremot ansåg^ustitieombudsmannen detsamma icke gälla om länsstyrelsens
den 1 november 1910 fattade beslut, hvarigenom det klaganden meddelade
tillståndet att i Fjäkelmvra bryggeri tillverka svagdricka blef återkalla^.

Justitieombudsmannen uppdrog därför i en till advokatfiskalen vid
Svea hofrätt aflåten ämbetsskrifvelse åt advokatfiskalen att inför hofrätten
i laga ordning anställa åtal mot landssekreteraren N. Sunnerholm
och tjänstförrättande landskamreraren Lars Fernqvist såsom ansvariga för
länsstyrelsens ifrågavarande beslut. I skrifvelsen till advokatfiskalen anförde
justitieombudsmannen följande:

Till att börja med vore att märka, att hvarken i förordningen angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker den 7 augusti 1907 eller i
någon annan i ämnet gällande författning funnes något lagstadgande, som
mechmfve Konungens befallningshafvande en allmän rätt att återkalla ett
dylikt redan meddeladt tillstånd. Länsstyrelsens beslut vore därför stridande
mot härutinnan gällande lagstiftning och följaktligen felaktigt.

Med hänsyn till hvad länsstyrelsen i sin förklaring anfört, funne
justitieombudsmannen emellertid nämnda åtgärd icke i och för sig. hafva
inneburit ett ämbetsfel af någon svårare art. Men en mera betänklig omständighet
vore, att länsstyrelsen vidtagit åtgärden utan att dessförinnan
höra klaganden, fastän fråga varit om en för honom särskilt viktig angelägenhet.
Justitieombudsmannen funne sig därför böra lagligen beifra det
begångna felet, och detta syntes justitieombudsmannen vara desto mera
påkalladt, som klaganden, ehuru hans rätt trädts för nära, ej kunde själf
väcka åtal mot länsstyrelsen.

I ärendet hade klaganden sökt ådagalägga, att länsstyrelsens beslut

— 1915 —

alls icke varit af nöden ur deri allmänna hälsovårdens synpunkt; ocli borde
därför klaganden lämnas tillfälle att i åtalet, i den mån han kunde finna
sådant nödigt, utföra sin talan i nämnda hänseende. Under målets utredning
skulle advokat!!skalen därjämte lämna klaganden och hans vederparter
det biträde med vittnens åberopande, som af dem kunde påkallas och af
advokatfiskalen funnes lämpligt. Med ledning af hvad sålunda och i öfrigt
i målet förekomme borde advokatfiskalen ej mindre å landssekreteraren
Sunnerholm och tjänstförrättande landska mreraren Fernqvist yrka ansvar
efter lag och sakens beskaffenhet än äfven i mån af befogenhet understödja
de ersättningsanspråk, som klaganden, i målet hörd, kunde komma
att däri framställa.

På det åtal, som på grund häraf blef af advokatfiskalen anställdt,
meddelade hofrätten den 15 juli 1.914 utslag, däri hofrätten till en början
förklarade sig ej finna skäl att bifalla en i målet framställd begäran om
vittnesförhör.

Beträffande själfva målet utlät sig hofrätten:

Enär Konungens befallningshafvande icke ägt befogenhet att återkalla
det klaganden meddelade tillstånd att i Fjäkelmyra bryggeri tillverka svagdricka
samt Konungens befallningshafvande vid ärendets behandling förfarit
felaktigt därutinnan, att Konungens befallningshafvande meddelat sitt
beslut, utan att klaganden lämnats tillfälle att i ärendet afgifva yttrande,
tv och då Sunnerholm och Fernqvist vore för beslutet ansvariga, pröfvade
hofrätten rättvist döma Sunnerholm i förmågo af 25 kap. 17 § strafflagen
samt Fernqvist jämlikt nämnda lagrum och 22 § samma kapitel och lag
att för oförstånd i ämbetsutöfning höta en hvar 100 kronor.

Vidkommande de i ärendet framställda skadeståndsanspråk, så enär
med hänsyn till Dahlheims och kommunalnämndens ofvan omförmälda
yttranden angående förhållandena vid nämnda, bryggeri, hvilka yttranden
bestyrktes af det utlåtande, som länsmannen i orten i samma afseende
afgirvit, det finge anses utredt, att bryggeriet vid ifrågavarande tid varit
i så otillfredsställande skick, att Konungens befallningshafvande ägt fog
att tillsvidare förbjuda försäljning af svagdricka från bryggeriet, ty och
som följaktligen ersättning icke kunde tillerkännas klaganden för förlust,
som denne skolat vidkännas, därest Konungens befallningshafvandes åtgärd
inskränkts till dylikt försäljningsförbud, samt med iakttagande häraf den
skada, för hvilken klaganden finge anses berättigad till godtgörelse, icke
på grund af hvad i målet förekommit kunde skattas högre än till 500
kronor, pröfvade hofrätten lagligt på det sätt bifalla klagandens talan, att
Sunnerholm och Fernqvist förpliktades att, hvilkendera gälda gitte, till
klaganden utgifva sistnämnda belopp 500 kronor.

3 — Justitieombudsmannens åmbetsberätlelsc till 1915 års Riksdag.

I fråga om utgifterna å ärendet kunde klagandens yrkanden icke i
vidare mån bifallas, än att Sunnerholm och Fernqvist ålades att, likaledes
hvilken gälda gitte, till klaganden i godtgörelse för dennes kostnader härstädes
och i hofrätten utgifva 250 kronor.

I hofrättens utslag hafva Sunnerholm och Fernqvist hos Kungl. Maj:t
sökt ändring genom besvär, som för närvarande äro beroende på Kung!.
Maj:ts pröfning.

Vägran att utfärda intyg.

I eu hit insänd skrift anförde John Artur Dahlgren klagomål öfver att
kyrkoherden i Starrkärrs, Kilanda och Nödinge församlingars pastorat Sven
Albert Svenning vägrat att för klaganden utfärda ett för inträde vid folkskollärarseminarium
behöfligt intyg därom, att klaganden vore känd för ett
godt uppförande. Härom åberopade klaganden till en början två särskilda
i tidningarna »Göteborgsposten» samt »Göteborgs handels- och sjöfartstidning»
för den 14 juni 1913 förekommande artiklar i ämnet, hvilkas
innehåll klaganden förmälte sig kunna styrka. Artikeln i »Göteborgsposten»
innehöll under rubriken »Prästerligt godtycke», bland annat: att en 21-årig
son till virkeshandlaren Axel Dahlgren inom Starrkärrs socken ämnade
söka inträde vid Göteborgs folkskollärarseminarium och därför begärde ett
intyg af kyrkoherden Svenning såsom församlingens pastor; att Svenning
också utskref ett intyg, som emellertid var ofullständigt, i det att vitsord
om godt uppförande saknades; att seminariets rektor K. A. Westling
i anledning häraf satte sig i förbindelse med Svenning, som då uppgå!,
att han icke kände familjen, emedan dess medlemmar icke ginge i kyrkan;
att ynglingen emellertid tilläts att deltaga i inträdesprofven; att handlanden
Dahlgren nu, fastän tiden var kort, från flera framstående och kända
män anskaffade intyg om familjens och särskildt sin sons vandel och anseende
och med dem infann sig i Starrkärrs prästgård; att Svenning genomläste
intygen, men vägrade att afgifva det erforderliga betyget; att
handlanden Dahlgren då vände sig till den närboende ordföranden i Starrkärrs
sockens kommunalnämnd, hvilken medföljde till prästgården och
muntligen intygade, att ynglingen vore känd för en hedrande vandel; att
emellertid ingenting hjälpte, utan handlanden Dahlgren fick återvända med
oförrättadt ärende; att ifrågavarande intyg, hvilka alla utan undantag
vitsordade både sökandens och familjens goda och exemplariska vandel,
aflämnades till Westling; att bland intygen märktes sådana af länsmannen
i Ale härad med instämmande från ordföranden i Starrkärrs kom -

— 1915

munalnämnd, af ordföranden i Kilanda sockens kommunalnämnd, af ordföranden
i Skepplanda sockens kommunalnämnd samt af rektor och flera
lärare vid Wendelsbergs folkhögskola, där sökanden åtnjutit undervisning;
att tidningen i ämnet vändt sig till Westling, hvilken i allt bekräftat
tidningens framställning af saken; att Westling därvid framhållit, att
pastorsämbetena ofta, troligen på grund af obekantskap med seminariestadgan,
försummade att i fall af förevarande beskaffenhet lämna det
behöfliga intyget om hedrande vandel; att Westling på grund häraf, med
användande af därför upprättadt formulär, anmodat pastorsämbetet i Starrkärr
att inkomma med ett dylikt intyg; att Svenning i bref svarat, att
han icke kunde lämna det begärda intyget, och motiverat sin vägran med
att han icke kände sökandens vandel; att. Westling i ett nytt bref till
Svenning begärt, att denne måtte föranstalta om en undersökning angående
sökandens vandel och därefter lämna ett intyg innan tiden för inträdespröfningen
utginge; att Westling under lärarkollegiets sammanträde
för slutligt afgörande af inträdespröfningarna blifvit uppringd i telefon
från Starrkärr med hälsning från Svenning, att denne gjort undersökning
i saken, men icke kunde frångå sitt förut fattade beslut att ej lämna det
erforderliga intyget; samt att, sedan Westling meddelat kollegiet detta, på
grund däraf antecknats till protokollet, att sökandens aflagda prof hade
kommit att förklaras väl godkändt, därest icke vederbörande pastorsämbete
ansett sig förhindradt att intyga, att han vore känd för godt uppförande.

Under rubriken »Prästerskapets ovisa nit» innehöll det insända numret
af »Göteborgs handels- och sjöfartstidning» en från tidningen »Göteborgsposten»
hämtad redogörelse för ifrågavarande händelse.

I klagoskriften anförde klaganden vidare: Då här tydligen förelåge
antingen en ämbetsförseelse eller i lindrigaste fall ett missförstånd rörande
de tillämpliga författningarna, ville klaganden hemställa, att justitieombudsmannen
måtte taga ärendet i ompröfning samt därefter vidtaga de åtgärder,
till hvilka Svennings ifrågavarande underlåtenhet i tjänsten kunde
föranleda. Klaganden ansåge sig böra nämna, att då Svenning vägrade
klagandens fader det begärda intyget för klaganden om godt uppförande,
anhöll klagandens fader om ett intyg, sådant det kunde blifva, eller också
om ett intyg, innehållande skälen för vägrandet, men att Svenning nekade
äfven därtill. Något inträde vid seminariet år 1913 kunde klaganden
visserligen ej erhålla, men vore det klagandens afsikt att äfven nästa
år söka inträde där. Det vore därför af synnerligen stor betydelse för
klaganden att i ärendet erhölles ett prejudikat, tj^ om Svenning äfven
framdeles kunde vägra klaganden det för inträde vid seminariet erforder O

— 1915 —

liga intyget, vore klaganden ju för alltid utestängd från inträde vid dylikt
läroverk.

Vid klagoskriften hade fogats, förutom de båda tidningsnumren, af
två personer till riktigheten styrkta afskrifter af följande intyg, hvilka
enligt uppgift i klagoskriften samtliga med undantag af Aug. Larssons
varit förevisade för Svenning:

1) »Att. sågverks- och kvarnägaren Axel Dahlgren i Dalån, Starrkärrs
socken, hvilken jag sedan mer än 18 år tillbaka personligen känner, och
med hvilken jag samarbetat i en mångfald värderings- och expropriationsnämnder,
är känd för redbarhet, ordentlighet, omutlig rättrådighet och en
exemplarisk vandel, samt att dessa för honom utmärkande egenskaper haft
till följd, att han erhållit en mängd förtroendeuppdrag; att herr Dahlgrens
familj, bestående af förutom honom själf hustru och två vuxna söner,
Axel och John, åtnjuter allmän och berättigad aktning i sin ort, samt
att hvad särskildt dessa söner beträffar, hvilka jag känner sedan deras
barndom, inflytandet af en allvarlig och god uppfostran tydligt röjts i
deras synnerligen hedrande uppförande och exemplariska vandel, varder
härmed på begäran intygat:

Alfängen den 11 juni 1913.

Emil Lundgren.

Kronolänsman i Ale härad, ledamot i kyrko- och skolråd.

1 ofvanstående skrifvelse instämmes till alla delar, betygar,

Starrkärr den 11 juni 1913.

J. L. Gustafsson.

Ordf. i Starrkärrs sockens kommunalnämnd, v. ordf- i kyrko- och skolrådet.»

2) »Härmed intygas att såg- och kvarnverksägaren Axel Dahlgren,
som under tiden 1894—1904 eller under tio års tid varit skogvaktare vid
Kilanda säteri och haft tillsyn öfver afverkning och försäljning af skogsprodukter,
såväl under denna tid som ock sedermera, då han varit boende
i Dalån inom Skepplanda socken, gjort sig känd för redbarhet och
rättrådighet, alltid fört en synnerligen hedrande vandel och under denna
tid förskalfat sig ett allmänt aktadt namn.

Hans son John har, uppvuxen i ett godt hem, gjort sig känd som
en arbetsam, välartad och aktningsvärd ung man, om hvars uppförande
ingen anmärkning försports.

Kilanda säteri pr Elfängen 9. VI 1913.

John von Schéele.

Kommunalstämmans v. ordförande, direktör.»

— 1916 —

3) »Sedan jag under en längre tid — omkring 18 är — varit bekant
med numera kvarn- och sågverksägaren Axel Dahlgren å Dalån,
kan därför om honom meddela, att han städse gjort sig känd för en i
allo hedrande vandel och att han äger allmänt och välförtjänt förtroende
och aktning, samt att hans båda söner Axel och John, respektive 22 och
21 år gamla, hvilka äro af mig personligen kända såsom nyktra, ordentliga
och välartade ynglingar, är det mig ett nöje att härmed kunna få
på begäran intyga.

Skepplanda, Alfängen den 12 juni 1913.

Rob. Ahlberg.

Landstingsman, ordförande i Skepplanda sins kommunalnämnd & st.»

4) »Att hemmasonen herr John Dahlgren från Dalån är här på orten
känd för att vara en skötsam och stadgad yngling samt höflig mot
alla som kommit i beröring'' med honom, dessutom har han varit nykter
hela sin föregående tid och ständigt visat ett städadt uppförande varder
härmed på begäran intygadt.

Torp, Kilanda den 11 juni 1913.

Aug. Larsson.

Kommunaln.-ordf. i Kilanda socken.

Att landtbrukaren herr Axel Dahlgren i Dalån, som undertecknad i
cirka femton år personligen känt, har under denna tid här på orten
gjort sig känd och högt aktad af alla för sin redliga vandel, humana bemötande
mot alla, samt omutliga rättvisa och ärlighet uti skötandet af
förtroenden och andra befattningar, varder härmed på begäran intygadt.

Torp, Kilanda den 11 juni 1913.

Aug. Larsson.

Kommunaln.-ordf. i Kilanda socken.»

5) »Att kvarn- och sågverksägaren herr Axel Dahlgren, Dalån, Starrkärrs
socken, Elfsborgs län, af mig känd sedan aderton år tillbaka, och
med hvilken jag haft förmånen göra affärer, alltid utmärkt sig såsom en
hederlig och redbar man samt att han inom orten åtnjuter ett välförtjänt
anseende, hvilket också torde bevisas af de många förtroendeuppdrag han
erhållit.

— 1916 —

Om hans familj, hustrun och båda sönerna Axel och John, har jag
aldrig hört annat än godt, utan äro de kända för arbetsamhet och god
karaktär, hvilket är mig ett nöje att på begäran kunna meddela.

Elfängen den 11 juni 1913.

Rudolf Olsson.

Köpman»

(Sigill).

6) »Ynglingen John Dahlgren, som genomgått vinterkursen 1912—
1913 vid folkhögskolan på Wendelsberg, och som där af mig Elgeskog
undervisats i modersmålet, geografi och historia samt af mig Aurell i
matematik och biologi och repetitionsvis efter kursens slut i samtliga skolämnen,
har därunder på ett utmärkt sätt tillgodogjort sig undervisningen
samt visat synnerligen goda anlag för studier.

Wendelsberg pr Mölnlycke den 25 maj 1913.

Justus Elgeskog, Viktor Aurell,

t. f. föreståndare. folkhögskollärare.

Att John Artur Dahlsrren genomgått vinterkursen 1912—1913 vid

O o o

folkhögskolan på Wendelsberg, och att han därunder ådagalagt mycket
godt uppförande och mycket god flit, betygas.

Wendelsberg pr Mölnlycke den 12 april 1913.

Oskar Lundgren Justus Elgeskog

skolans föreståndare. t. f. föreståndare under vårterminen.:»

Slutligen hade bilagts klagoskriften en styrkt afskrift af ett så lydande
bevis:

»Att John Artur Dahlgren, son af såg- och kvarnägare Karl Axel
Dahlgren och h. h. Hulda Lovisa Lenhult i Grolanda af denna förs:g,
är född den 23 februari 1892 i St. Malms förs:g af Södermanlands län,
är döpt, vaccinerad, konfirmerad med väl godkänd kristendomskunskap,
har begått H. H. Nattvard och därtill fortfarande berättigad samt äger
medborgerligt förtroende varder härmed på begäran intygadt för hans intagande
å folkskoleseminarium.

Starrkärr, Elfsborgs län, i pastorsexpeditionen den 13 maj 1913.

S. A. Svenning.

Kyrkoherde»

(Sigill).

— 1915 —

öfver klagoskriften hörd, genmälte kyrkoherden Svenning hufvudsakligen: Med

bortseende från klagoskriften vidfogade tidningar, som delvis
innehölle förvrängda framställningar och osanna uppgifter, ville Svenning
först nämna, att han själf genom fadern i vittnes närvaro manat klaganden
att taga den nu beträdda vägen för att få vederbörandes uppmärksamhet
fästad på behofvet af ändring i ett stadgeuttryck, som vållat prästerskapet
åtskilligt bekymmer.

Enligt lag ålåge pastor att i kyrkobok anteckna personers frejd och
de förbrytelser, för hvilka de tilläfventyrs dömts förlustiga medborgerligt
förtroende, eller enligt förordningarna den 4 maj 1855 och den 29 januari
1861 rättigheten att begå nattvarden (hvarför ock pastor finge meddelande
därom från kronofogden), men alldeles icke deras uppförande eller sedliga
förhållande i öfrigt. Och då till och med i fråga om prästbetyg för häktad
person det rent af vore pastor förbjudet att uppgifva andra förhållanden
än de i kyrkobok antecknade, vore uppenbart att han åtminstone
icke hade laglig skyldighet att intyga andra förhållanden i fråga om dem,
som ginge lösa. Detta till bemötande af klagandens anmärkning emot
Svennings nekande att gifva ett intyg sådant det kunde blifva, eller också
ett intyg, innehållande skälen för vägrandet, hvilken anmärkning dock så
till vida vore oriktig, som Svenning ju uppfyllt hans begäran enligt första
alternativet, då Svenning gifvit klaganden det frejdbevis, som vore fogadt
vid klagoskriften.

Däremot kunde Svenning icke neka, att de af Kungl. Maj:t meddelade
stadgarna genom sitt kraf, att inträdessökanden vid allmänna läroverk och
seminarier skulle förete vederbörande prästerskaps intyg om godt uppförande,
indirekt uppfordrade prästerskapet att, där så ske kan, lämna sådant
betyg, och att i denna indirekta uppfordran läge ett doldt åläggande,
som för prästerskapet medförde moralisk skyldighet att efterkomma det.
Emellertid vore äfven denna skyldighet endast villkorlig. Så kräfde kungl.
stadgan den 18 februari 1905 intyg af vederbörande prästerskap om
inträdessökandes till allmänt läroverk uppförande endast »där så ske
kan». Att samma inskränkning icke förekomme i fråga om betyg om
godt uppförande åt den, som önskar att såsom elev vinna inträde i seminarium,
torde bero därpå, att han ej i likhet med den förre finge intagas
med intyg om godt uppförande af annan än vederbörande präst, men
kunde ej innebära någon skyldighet för denne att utfärda sådant betyg
äfven i det fall, där så ej kunde ske.

Detta fall vore här för handen. Med bästa vilja i världen kunde
pastor i församlingar på flera tusen personer, i synnerhet om hans tjänst —

1915 —

göring där varit kort, icke känna till hvarje enskilds uppförande. Hvad
särskildt beträffade klaganden, hade Svenning veterligen aldrig sett, långt
mindre träffat honom mer än den enda gången, då klaganden ute på eu
väg begärde få sig tillsändt det klagoskriften vidfogade frej dbetyget, och
icke allt, som Svenning om honom förnummit, hade varit ägnadt att föranleda
intyget »känd för ett godt uppförande».

Svenning ville först lägga vikt vid orden »icke känd» och frågade,
huru intyget då skulle kunna gifvas. En och annan hade sökt lösa svårigheten
på följande sätt: vore en person icke af pastor känd för ett dåligt
uppförande, finge han anses känd för motsatsen, ett godt uppförande.
Men denna slutsats vore i hög grad felaktig och betänklig. Personen i
fråga kunde ju icke blott vara en svärjare, en ljugare, en drinkare, en
otuktig människa, föra oljud och föröfva våld m. m., utan äfven gorå sig
skyldig till förbrytelser, som uppräknades i förordningen den 4 maj 1855,
utan att därför blifva inför domstol anklagad och sålunda äfven utan att
hans förbrytelse med säkerhet komme till pastors kännedom. Om pastor
då i sitt intyg rättade sig efter nyssnämnda regel, skulle han göra sig
skyldig till en dubbel lögn.

Men, invände man, i nu förevarande fall funnes ju flera af trovärdiga
män afgifna intyg, som styrkte, att klaganden uppfört sig väl. Härtill
ville Svenning svara: Skulle intyg af andra än pastor vara afgörande,
vore det svårt att inse, hvarför Kungl. Maj:t i sina stadgar icke godkände
andras intyg utan hänvisade intygsgifvandet endast till pastor. Enligt
Svennings mening berodde hänvisningen till pastor därpå, att Kungl. Maj:t
genom andras intyg icke hade så stor garanti för att få den viktiga saken
rätt och oväldigt bedömd. Att få intyg af bekanta meningsfränder om
godt uppförande vore en mycket lätt sak. Ifrågavarande intyg torde ock
af åtskilligt att döma till stor del hafva framgått ur en slutsats liknande
den ofvannämnda och kunde icke af Svenning accepteras äfven på den
o-rund, att Svenning hade all anledning antaga och till en del bestämdt
visste, att intygsgifvarne hade en annan uppfattning i fråga om moral än
den, som vore gällande inom svenska kyrkan. Enligt denna senare hörde
äfven tredje budet om hvilodagens helgande till sedelagen, och enligt dess
i bibeln grundade lära vore hvilodagen »därtill helgad att vi med församlingen
skola söka vår uppbyggelse i Guds ord och sakrament». Att
klaganden aldrig gjort det senare och nästan aldrig det förra sedan första
nattvardsgången för 8 år sedan, ehuru han högtidligen lofqväde det vid sin
konfirmation, innefattade en fortfarande ogudaktighet och ett fortfarande
löftesbrott, som Svenning icke kunde beteckna som ett godt uppförande.
Naturligtvis hade klaganden, intygsgifvarne och många med dem icke

— 1915 —

samma uppfattning af förhållandet till sedelagens tredje och antagligen ej
heller öfriga bud, men Svenning menade (och trodde, att lagstiftaren ock
menat så) att, då man begärde en kyrkans tjänares intyg på, att man
vore känd för ett godt uppförande, man icke iinge vänta att blifva bedömd
efter sin egen utan efter kyrkans uppfattning af hvad som vore eller icke
vore ett godt uppförande.

På grund af hvad sålunda anförts bestrede Svenning, att han gjort
sig skyldig vare sig till missförstånd af vederbörande författningar eller
till ämbetsförseelse.

Slutligen erinrade Svenning, att regeringen, enligt hvad i tidningspressen
nyligen omtalats, medgifvit inträde i seminarium för en person,
som ej begått Herrans nattvard, oaktadt kung], kungörelsen den 9 december
1898 uttryckligen föreskrefve såsom ett första villkor för inträde
i seminarium, att sökanden begått nattvarden. I följd häraf ansåge Svenning,
att klaganden ej saknade utsikt att utan stadgadt betyg varda intagen
i seminarium.

Till bemötande af kyrkoherden Svennings förklaring anförde klaganden
i en insänd påminnelseskrift hufvudsakligen följande.

Kyrkoherden erkände, att redan bestämmelsen om intyg angående
godt uppförande innebure ett doldt åläggande, som det för prästerskapet
vore en moralisk skyldighet att efterkomma. Denna moraliska skyldighet
borde väl åtminstone för en präst vara tillfyllest. Då det dessutom
hittills af alla Sveriges präster, så vidt klaganden visste, utan undantag
uppfattats som en tjänsteplikt, syntes det egendomligt, att Svenning kunnat
vägra det begärda intyget. Då han emellertid trots moralisk förpliktelse
och trots allmänt erkänd ämbetsplikt likväl vägrat att lämna omförmälta
intyg, torde detta hafva sin grund dels i en falsk uppfattning af
hans egen ämbetsställning och intygets art dels i en felaktig föreställning
om klagandens person.

Kyrkoherden sade, att det vore omöjligt för en präst att personligen
känna alla sina församlingsbor. En och annan hade sökt lösa svårigheten
så, att den, som icke af pastor vore känd för dåligt uppförande, borde
anses känd för godt uppförande. Kyrkoherden hade emellertid en helt
annan mening. Personen i fråga kunde — sade han — icke blott vara
en svärjare, en ljugare, en drinkare, en lättsinnig människa, föra oljud
och föröfva våld in. m. utan äfven göra sig skyldig till någon af de i
förordningen den 4 maj 1855 uppräknade förbrytelserna utan att därför
blifva inför domstol anklagad och af domstol dömd och sålunda äfven
utan att hans förbrytelse med säkerhet komme till pastors kännedom.
Häraf tycktes kyrkoherden draga den slutsatsen, att alla, som han icke

4 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelie till 191.5 års Riksdag.

personligen kände, måste hänföras under nämnda kategori och vägras
intyg om godt uppförande. Detta vore emellertid en fullkomligt felaktig
uppfattning af såväl den kristliga som den borgerliga lagens anda, som
med skärpa framhölle, att man skulle »tyda allt till det bästa» och »i
tvifvelaktiga fall hellre fria än fälla». Dessutom vore en på sådana grunder
stödd vägran af intyg om godt uppförande en personlig förolämpning
af gröfsta slag, i all synnerhet som kyrkoherden på ett annat ställe i förklaringen
läte påskina, att icke allt hvad han förnummit om klaganden
varit ägnadt att föranleda betyget »känd för godt uppförande». Kyrkoherden
nämnde emellertid icke, hvari det mindre goda uppförandet skulle
bestått, eller ur hvilka »trovärdiga» källor han fått sitt vetande. Kyrkoherden
torde veta, att sådant kallades skvaller, och klaganden kunde därjämte
försäkra, att skvallret vore lögn. Gent emot detta, som kyrkoherden
»förnummit», betydde det sålunda ingenting, att klagandens uppförande
vitsordats af flera namngifna trovärdiga män. Att kyrkoherden
äfven underkände dessa utmärkta, allmänt aktade personer, visade hans
fullkomligt orimliga uppfattning af hederlighet och godt uppförande. Han
sade, att det vore en lätt sak att af bekanta meningsfränder erhålla intyg
om godt uppförande. Den fula insinuation, som läge i dessa ord, vore
ett tveeggadt svärd, som gåfve en antydan om, efter hvilka grunder
kyrkoherden vägrat intyg.

Sedan kyrkoherden sålunda i sin förklaring genom oärlig advokatyr
och oärliga insinuationer mot klaganden och dennes intygsgifvare sökt
slingra sig undan saken, komme det i slutet af förklaringen ändtligen fram,
hvad kyrkoherden själf menade med godt uppförande: flitigt användande
af Guds ord och sakrament. Att detta kunde vara det yttre kännetecknet
på en ortodox schartauan, torde vara riktigt. Men det vore icke detta
saken gällde. Skulle det däremot verkligen vara villkoret för betyget godt
uppförande, skulle icke många af Sveriges män och kvinnor hålla måttet.
Men äfven om klaganden utginge från kyrkoherdens ståndpunkt, hade klaganden
rätt att fordra intyg och klagandens intygsgifvare rätt att blifva
trodda. Klaganden hade visst icke försummat att höra Guds ord. Visserligen
hade han ej träget besökt kyrkan, men ville klaganden i förevarande
hänseende åberopa särskilda vid påminnelseskriften fogade intyg. Därjämte
ville klaganden framhålla, att klaganden icke af kyrkoherden begärde
ifrågavarande intyg »ute på en väg», utan skedde detta vid kyrkan,
som klaganden samma dag besökt.

Beträffande intygsgifvarne, hvilka enligt kyrkoherdens påståenden
skulle hafva en annan uppfattning af moralen än han, före kyrkoherden

— 1915 —

med uppenbar osanning. De vore religiöst och sedligt intresserade män,
och två af dem besökte hvarje söndag kyrkoherdens egen kyrka.

Af det sagda framginge: att kyrkoherden trots erkänd moralisk förpliktelse
vägrat att uppfylla ett allmänt erkändt ämbetsåliggande, samt
att han hämtat stöd för denna vägran genom vantolkning af gällande författning
och framställt osanna kränkande insinuationer angående klagandens
moraliska och religiösa lif.

Då förevarande fall icke vore ensamt i sitt slag utan utgjorde ett led
i en målmedveten sträfvan från prästerskapets sida att göra sig till förmyndare
öfver folket icke bara i religiöst utan äfven i politiskt och kulturellt
afseende, vore det af trängande behof, att en gräns sattes för prästerskapets
hierarkiska maktpolitik, på samma gång det finge tillfälle och
förpliktelse att skaffa sig inflytande med andens vapen.

Vid påminnelseskriften fanns fogadt ett intyg af följande lydelse:

»Att seminariesökanden John Dahlgren, Dalån i Starrkärrs församling,
bevistade gudstjänsten i Kilanda kyrka annandag pingst innevarande år
samt efter gudstjänstens slut, då kyrkoherde Svenning var på väg till sin
skjuts, anhöll av honom om frejdebetyg i och för ansökan till folkskollärarseminariet
i Göteborg, och att Dahlgren vid flera tillfällen förut och
sedan bevistat gudstjänsten i Kilanda kyrka intygas härmed på heder och
samvete.

Rågtvet och Kilanda den 30 juli 1913.

John Gustavson, Harry Petrén,

arrendator organist och klockare i Kilanda.»

Vidare hade bilagts ett så lydande intyg:

»Härmed få vi på heder och samvete intyga att John Artur Dahlgren
från Dalån i Starrkärrs församling vid flera tillfällen under de senare
åren bevistat Gudstjänsterna i Starrkärrs kyrka, samt att han ibland allmänheten
är känd för ett godt uppförande och en hedrande vandel det
kunna vi äfven med nöje intyga.

Starrkärr pr Elfängen den 31 juli 1913.

S. J. Svensson, A. Wolf Bergkvist,

Hemmansägare. Fattiggårds föreståndare.»

Hvad kyrkoherden Svenning anfört till sitt försvar fann sig justitieombudsmannen
icke kunna godkänna, och anmodade justitieombudsmannen
därför Konungens befallningshafvande i Älfsborgs län att förordna en åklagare,
som skulle vid vederbörande häradsrätt i laga ordning anställa och

— 1916 —

utföra åtal mot Svenning för hvad denne i förevarande hänseende låtit
komma sig till last. I en tör åklagaren utfärdad instruktion för åtalets
utförande yttrade justitieombudsmannen:

Enligt gällande stadga för folkskollärarseminarierna i riket skulle den,
som önskade vinna inträde i seminarium, genom vederbörande pastorsämbetes
intyg styrka, bland annat, att han vore känd för ett godt uppförande.

I förevarande ärende vore utredt, att kyrkoherden Svenning, ehuru för
honom företetts flera af trovärdiga män meddelade intyg, utmärkande
att klaganden vore känd för ett godt uppförande, vägrat att lämna klaganden
intyg härom. Kvrkoherden hade i sin i ärendet afgifna förklaring
närmare utvecklat skälen för sin berörda vägran, och framginge det af denna
förklaring, att kyrkoherden ansett sig förhindrad att lämna det begärda
intyget på grund däraf, att klaganden sedan sin första nattvardsgång ej
vidare begått Herrans nattvard, samt att klaganden endast mycket sällan
plägade besöka kyrkan. De af kyrkoherden sålunda anförda skälen för
hans ifrågavarande vägran vore emellertid enligt justitieombudsmannens
mening icke hållbara, utan ansåge justitieombudsmannen det vara uppenbart,
att då kyrkoherden af nämnda skäl ansett sig förhindrad att lämna
klaganden det begärda intyget, han i uttrycket »känd för ett godt uppförande»
inlagt mera, än hvad en naturlig tolkning af samma uttryck tilläte.
Det vore ju ett för enhvar bekant förhållande, att många människor funnes,
som vore kända för hvad som enligt vanligt språkbruk menades med
ett godt uppförande, ehuru de aldrig beginge nattvarden och aldrig ginge
i kyrkan. Det vore också en alldeles orimlig uppfattning, att pastors intyg
därom, att en person vore känd för ett godt uppförande, borde anses
innebära, att denne person mera eller mindre flitigt beginge nattvarden
samt träget besökte kyrkan.

Af Kungl. Maj:ts bref den 13 juni 1913 till domkapitlet i Uppsala
framginge, att Kungl. Maj:t i ett särskildt ärende medgifvit, att eu person,
som icke vore döpt inom svenska kyrkan och icke begått Herrans nattvard,
finge utan hinder häraf vinna inträde vid folkskollärarseminarium. Detta
Kungl. Maj:ts beslut, hvilket kyrkoherden i sin förklaring omnämnt, syntes
bestyrka riktigheten af hvad justitieombudsmannen ofyan yttrat om betydelsen
af uttrycket »känd för ett godt uppförande». Ty Kungl. Maj:t
hade ingalunda eftergifvit något af sin fordran, att den, som sökte inträde
i seminarium, skulle vara känd för ett godt uppförande; och Kungl. Maj:t,
som bäst torde kunna tolka sin stadga för folkskollärarseminarierna, hade
följaktligen genom sitt förenämnda beslut i själfva verket förklarat, att
då berörda stadga för inträde i seminarium fordrade, att sökanden skulle
vara känd för ett godt uppförande, så innebure detta icke, att sökanden

— 1916 —

2!)

måste mera eller mindre flitigt hafva begått nattvarden. Af ifrågakomma
beslut framginge vidare tydligen, att Kungl. Maj:t ansåge, att den, som icke
begått nattvarden, det oaktadt kunde vara känd för ett godt uppförande.

På grund häraf ansåge justitieombudsmannen, att kyrkoherden Svenning
genom sin vägran att lämna klaganden det begärda intyget visat
oförstånd i utöfningen af sitt ämbete, och enligt justitieombudsmannens
uppfattning vore det desto mera angeläget att ej lämna detta ämbetsfel
utan laga beifran, som klaganden genom kyrkoherdens förhållande i saken
tillfogats en kännbar kränkning i sin rätt. För ifrågavarande ämbetsfel
borde åklagaren å Svenning yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet
äfvensom, i mån af befogenhet, understödja de ersättningsanspråk, som
klaganden, i målet hörd, kunde komma att däri framställa.

I enlighet härmed anställdes åtal mot kyrkoherden Svenning vid Ale
häradsrätt, som meddelade utslag i målet den 2 juli 1914. Häradsrätten
utlät sig däri: Enär Svenning genom sin vägran att lämna klaganden det
begärda intyget visat oförstånd i utöfningen af sitt ämbete, pröfvade häradsrätten,
jämlikt 4 § i lagen om straff för ämbetsbrott af präst m. m. den
8 mars 1889 och 25 kap. 17 § strafflagen, rättvist döma Svenning att för
hvad han sålunda låtit komma sig till last höta 100 kronor. Då klaganden
icke styrkt, om och i hvad mån han genom Svennings förvållande tillskyndats
skada, kunde hans yrkande om skadeersättning icke af häradsrätten
bifallas. Svenning förpliktades godtgöra klagandens kostnader å
saken med 150 kronor.

öfver häradsrättens utslag anförde kyrkoherden Svenning besvär hos
Göta hofrätt. I anledning af dessa besvär har hofrätten genom utslag den
3 september 1914 förklarat sig ej finna skäl gorå ändring i häradsrättens
utslag.

I hofrättens utslag har kyrkoherden Svenning hos Kungl. Maj:t sökt
ändring genom besvär, som för närvarande äro på pröfning beroende.

Fel vid röstlängds upprättande.

1 en hit insänd klagoskrift anförde distinktionskorpralerna vid skånska
trängkåren Gustaf Strandh och Nils Olofsson följande: Vid utsatt

val af ledamöter i Riksdagens andra kammare inom Vankifva sockens
valdistrikt den 5 april 1914 inställde sig klagandena för utöfvande af
den rösträtt, som enligt gällande författningar borde tillkomma dem. Rösträtt
blef klagandena emellertid af vederbörande valförrättare förvägrad
af anledning, att klagandena icke funnos upptagna i den till grund för

- 1915 —

valet liggande röstlängden. Då i 26 § i lagen om val till Riksdagen
stadgades, att i röstlängden skola upptagas alla manliga invånare inom
valdistriktet, hvilka vid början af året, i detta fall år 1913, uppnått minst
24 års ålder, och klagandena, såsom födda den ene den 12 november
1884 och den andre den 29 augusti 1888, fyllde denna fordran, samt
det vid genomseende af ifrågavarande röstlängd befunnits, att ingen enda
af manskapet vid skånska trängkåren, hvaraf ytterligare minst tre bort
vara upptagna, funnes i längden införd, och således här förelåge uteslutande
af en hel kategori valmän, förklarade sig klagandena vilja anmäla
förhållandet för den åtgärd, som däraf kunde föranledas.

Med anledning af klagoskriften infordrades yttrande af häradsskrifvaren
F. A. Hjort, hvilken i afgifven förklaring anförde: Sedan skånska
trängkåren förlagts till Hässleholm, mantalsskrefs densamma år 1908
första gången inom Vankifva socken. Därvid uppfördes manskapet, som
vore befriadt från utgörande af mantalspenningar, till det antal, som
listorna för hvarje kompani angåfve, i kolumnen för »gemenskapen af
arméns och flottans värfvade regementen och kårer», utan att hvar och
en af manskapet, som utgjordes af 80 till 90 värfvade män, särskildt
mantalsskrefs, hvilket ansågs obehöflig!, då de ej hade att utgöra personliga
skatter och inverkan på befolkningssiffran var tillgodosedd. Vid
upprättandet af vallängd för val till Riksdagens andra kammare hade
emellertid listorna från trängkåren genomgåtts, och de tre till fyra
personer bland manskapet, som voro röstberättigade, hade uppförts i röstlängderna;
men det vore ju möjligt, att vid utskrifvandet af sista årets
röstlängd ett förbiseende härutinnan kommit att äga rum. Ett fögderi
med 64,000 personer och så rörliga förhållanden som Göinge fögderi
kräfde utom två ständiga arbetsbiträden tidtals åtta till tio extra biträden,
hvilkas arbeten svårligen kunde till alla delar kontrolleras. En
reglering af fögderiet hade länge varit af högsta nödvändighet, men
undanskjutits år från år i afvaktan på lösningen af fögderiförvaltningsfrågan.
I 1914 års mantalslängd för Vankifva socken vore hvarje person af
manskapet vid skånska trängkåren särskildt uppförd, sedan lagen om pensionsförsäkring
tillkommit och manskapet kunde drabbas af pensionsafgift.

Enligt 26 § i lagen om val till Riksdagen den 26 maj 1909 skall
röstlängden upptaga alla manliga invånare inom valdistriktet, hvilkas ålder
vid årets början ej understiger 24 år.

— 1915 —

I förevarande ärende hade klagandena uppgifvit, att, ehuru på grund
af nämnda stadgande i vallagen klagandena jämte minst tre andra af
manskapet vid skånska trängkåren bort hafva upptagits i 1913 års röstlängd
för Vankifva sockens valdistrikt, hade ingen af dem blifvit därstädes
upptagen, och hade klagandena med anledning häraf förvägrats
rösträtt vid riksdagsmannavalet den 5 april 1914.

Häradsskrifvaren Hjort hade icke bestridt, att ett förbiseende i berörda
hänseende ägt rum vid upprättandet af ifrågavarande röstlängd. Hvad
häradsskrifvaren till sin ursäkt andragit finge visserligen anses vara förtjänt af
ett visst beaktande; men då det här gällde en viktig medborgerlig rättighet
och följaktligen stränga fordringar måste ställas på ett behörigt och noggrant
iakttagande af vallagens föreskrifter, ansåg justitieombudsmannen
sig icke kunna underlåta att lagligen beifra den försummelse, hvartill
häradsskrifvaren gjort sig skyldig vid upprättandet af röstlängden.

1 enlighet härmed hemställde justitieombudsmannen hos Konungens
befallningshafvande i Kristianstads län, att en åklagare måtte förordnas att
vid vederbörlig domstol i laga ordning väcka och utföra åtal mot häradsskrifvaren
Hjort för hvad denne i förevarande hänseende låtit komma sig
till last. Enligt en för åklagaren utfärdad instruktion borde denne ej
mindre å häradsskrifvaren yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet
än äfven, i mån af befogenhet, understödja de ersättningsanspråk, som
klagandena, i målet hörda, kunde komma att däri framställa. Tillika borde
åklagaren söka vinna utredning om antalet af de personer, som genom
häradsskrifvarens ifrågavarande försummelse förlorat sin rösträtt.

I enlighet härmed blef åtal mot häradsskrifvaren Hjort anställdt
inför Västra Göinge häradsrätt, som meddelade utslag i målet den 5
oktober 1914. Häradsrätten yttrade däri: Det måste anses utredt, att
klagandena bort upptagas i den af häradsskrifvaren Hjort för Vankifva
kommuns valdistrikt upprättade röstlängd för val till Riksdagens andra
kammare år 1913, men att klagandena icke blifvit i samma längd upptagna
och af sådan anledning vid valtillfället den 5 april 1914 förvägrats
att rösta. Åklagaren i målet hade därjämte uppgifvit, att ytterligare sju
personer af skånska trängkårens manskap, hvilka bort upptagas i nämnda
röstlängd, ej heller blifvit däri uppförda. För den försummelse i tjänsten,
häradsskrifvaren vid uppgörandet af berörda röstlängd sålunda låtit komma
sig till last, pröfvade häradsrätten rättvist döma honom att jämlikt 25
kap. 17 § strafflagen böla 25 kronor. Härjämte förpliktades häradsskrifvaren
att ersätta klagandena för deras inställelse vid rätten med skäliga
ansedda 3 kronor åt dem hvar. Klagandenas anspråk på ersättning för

— 1916

inställelsen vid valförrättningen i Vankifva den 5 april 1914 lämnades
såsom obefogade utan afseende.

Häradsrättens utslag har vunnit laga kraft.

O O

Fråga, huruvida e. o. tjänsteman i annan ordning, än tryckfrihetsförordningen
föreskrifver, bestraffats för tryckt

skrifts innehåll.

Åmbetsberättelsen till 1911 års Riksdag innehåller (sid. 89 o. f.) redogörelse
för ett emot öfverdirektören och chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
öfversten Fridolf Wijnbladh anställdt åtal, för det han i strid
mot grunderna för tryckfrihetsförordningen skulle ålagt e. o. tjänstemannen
hos styrelsen Nils Élliot bestraffning på grund af hans författarskap till
eu i en tidskrift införd artikel. I detta mål hade Svea hofrätt genom utslag
den 23 december 1910 dömt Wijnbladh att för fel i ämbetet bota
200 kronor samt förpliktat honom att ersätta Elliots kostnader härstädes
och i hofrätten med 500 kronor.

Sedan öfversten Wijnbladh hos Kungl. Maj:t anfört besvär i målet, har
Kungl. Maj:t genom utslag den 5 augusti 1914 förklarat sig ej finna skäl
göra ändring i hofrättens utslag.*

C c o

Förbud emot en viss fanas medförande i demonstrationståg.

På sätt framgår af justitieombudsmannens senast afgifna ärnbetsberättelse
(sid. 4), hade stadsfiskalen i Arvika Anton Olsson i Svea hofrätt anfört besvär
öfver ett af Jösse häradsrätt den 20 december 1913 meddeladt utslag, hvar *

I målets afgörande hos Kungl. Maja deltogo fem justitieråd, af hvilka tre omfattade
den i Kungl. Maj:ts utslag uttalade meningen, hvaremot två justitieråd voro skiljaktiga.

Sålunda yttrade ett justitieråd: »Som, på sätt hofrätten funnit, hvad i målet förekommit
icke kan anses innebära, att Elliot ålagts bestraffning för innehållet i omförmälda
tidskriftsartikel, samt vid sådant förhållande Wijnbladh icke genom hvad i målet lagts
honom till last kan anses hafva gjort sig skyldig till förfarande af beskaffenhet att böra
föranleda ansvar för tjänstefel, pröfvar jag rättvist att med upphäfvande af hofrättens utslag
ogilla den mot Wijnbladh i målet förda talan.»

Ett annat justitieråd anförde: »Som hvad i målet förekommit icke är af beskaffenhet
att kunna till ansvar för Wijnbladh föranleda, varder med ändring af hofrättens utslag
den mot Wijnbladh förda talan ogillad.»

— 1916 —

igenom Olsson dömts till ansvar och ersättningsskyldighet för ett förbud
af ofvan angifna beskaffenhet.

Dessa besvär äro numera pröfvade af hofrätten, som genom utslag
den 2 oktober 1914 utlåtit sig:

Enär Olsson genom det förfarande, som i målet lagts honom till last,
icke kunde anses hafva gjort sig skyldig till tjänstefel, pröfvade hofrätten
lagligt att, med ändring af öfverklagade utslaget, befria Olsson från ansvar
och ersättningsskyldighet.

Vid hofrättens utslag har justitieombudsmannen ansett sig icke böra
låta förblifva, utan har uppdragit åt advokatfiskal vid Svea hofrätt att
hos Kungl. Maj:t anföra besvär i målet. Äfven vederbörande målsägare
hafva för sin del öfverklagat hofrättens utslag. De sålunda anförda besvären
äro på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.

Obehöriga yttranden i kyrka vid uppläsandet af kommunal stämmoprotokoll.

Folkskolläraren och organisten Anton Ekström insände hit en klago O

skrift af följande lydelse:

»I eu kyrka på södra Gottland tilldrog sig sistlidne nyårsdag följande:

Efter slutad gudstjänst uppläste kyrkoherden å predikstolen protokollet
från en några dagar förut hållen kommunalstämma. När han kom
till den §, där det hette »till valdag af landstingsmän 1914 bestämdes enhälligt
Marie bebådelsedagen», stannade han med uppläsningen och utbrast
med vredgad stämma: »Jag får på det bestämdaste protestera mot ett sådant
beslut. Hur kan H . . ., som är en kristen församling, vara med på
något sådant? Och huru kan en lärare undervisa barn i 3:dje budet om
sabbatens helgande och sitta som ordförande vid en sådan stämma utan
att reservera sig mot ett sådant okristligt beslut? Det är beklagligt».
Därefter fortsattes uppläsandet af protokollet till slut. — Med anledning
däraf frågas:

1) Hade kyrkoherden rätt att å detta ställe och vid detta tillfälle anmärka
och protestera mot ett lagligt stämmobeslut?

2) Hade han rätt att utpeka en särskild medlem af stämman och uttala
sitt misshag öfver honom därför att han deltagit i nämnda beslut?

3) Om så icke är fallet, kan han anmälas för tjänstefel och lagligen
därför fällas?

Om svar å dessa frågor anhålles vördsamt.

Anton Ekström

Burgsvik den 3 januari 1914.» Burgsvik.

5 — Justitieombudsmannens åmbelsbe,rättelse till 1.915 års Riksdag.

I anledning af denna klagoskrift aflat iustitieombudsmannen till Konungens
befallningshafvande i Gottlands län en ämbetsskrifvelse, däri justitieombudsmannen
anhöll att Konungens befallningshafvande — därest det
icke redan skulle vara för Konungens befallningshafvande bekant, hvilkenprästman
klagoskriften åsyftade — måtte låta anställa undersökning därom;
och hemställde justitieombudsmannen tillika, att Konungens befallningshafvande
måtte ej mindre från den sålunda åsyftade prästmannen infordra
yttrande öfver klagoskriften än äfven så snart ske kunde hit öfversända
berörda yttrande.

På grund häraf insände Konungens befallningshafvande ett från
kyrkoherden i Öja och Hamra församlingars pastorat K. P. A. Österberg
infordradt yttrande i ärendet äfvensom en af klaganden till Konungens
befallningshafvande ingifven skrift. I sin förklaring anförde kyrkoherden
Österberg hufvudsakligen följande.

Ehuruväl klaganden syntes hafva afsett att i ärendet erhålla allenast
en tillförlitlig upplysning under hand, ville kyrkoherden, därtill uppfordrad,
afgifva den äskade förklaringen. Kyrkoherden ville sålunda först erkänna,
att han vore den med klagandens framställning afsedde präst mannen,

och att förloppet af ifrågavarande händelse vore af klaganden rätt
återgifvet: efter slutad gudstjänst lästes från predikstolen kungörelserna
äfvensom stämmoprotokollet, hvarvid uttalandet ägde rum.

Vidkommande själfva uttalandet så kunde kyrkoherden icke medgifva
att det vore af klaganden rätt återgifvet ord för ord. Så menade kyrkoherden,
att han icke börjat med en protest, om ock en sådan jämväl förekom,
utan med orden »jag beklagar på det djupaste detta beslut». De
till klaganden riktade orden — ty kyrkoherden lyfte till och med därvid

sina blickar upp till klaganden, där han stod å läktaren vid orgeln —

lydde enligt kyrkoherdens mening snarare så: »Och huru kan en lärare,
som skall undervisa barnen i 3:dje budet om sabbatens helgande, vara

med på detta och sitta som ordförande utan att sätta sig däremot eller
reservera sig mot ett sådant beslut». Om kyrkoherden användt ordet »okristligt»
ville han lämna därhän, i öfrigt godkände han uttalandets form.

Hvad anginge klagandens skildring af sättet, på hvilket uttalandet
ägde rum, kunde det synas, som om uttalandet varit ett obehärskadt vredesutbrott
eller något dylikt. Så var det dock icke. Visserligen gjordes uttalandet
med harm och höjd röst, såsom när kyrkoherden annars i predikan
vore gripen af ifver mot något, men det var icke desto mindre förberedt
och öfvertänkt. Redan innan gudstjänsten begynte hade kyrkoherden
i sakristian slagit upp protokollet för att se, huru man beslutit
angående landstingsmannavals hållande i församlingen. Snart nog fick

— 1915 —

kyrkoherden klart för sig, att han icke kunde stå tyst inför det skedda,
enär det skulle varit ett förräderi mot hans ämbetsplikt såsom vårdare af
församlingens andliga väl. Kyrkoherden öfvervägde, om han skulle säga
något i själfva predikan, men fann detta af flera skäl mindre lämpligt.
Kyrkoherden var framför allt angelägen, att hans ord skulle göra verkan,
och detta trodde han sig vinna bäst genom några ord med den omhandlade
paragrafen till bakgrund. Kyrkoherden bestämde också inom sig
ordalagen för sitt uttalande och vädjande till församlingen; orden till
klaganden gåfvo sig själfva.

Hvad vore det nu, som påkallat kyrkoherdens uttalande? Beslutet var
tillkommet i laga ordning och ägde visst stöd i gällande lag; hade icke
så varit, hade det kunnat häfvas genom besvär, då kyrkoherden själf ägde
rösträtt i församlingen. Mot lagen hade kyrkoherden ej heller vändt sig,
ehuru han lika litet som någon annan präst på Gottland, för att icke säga
i riket, vore nöjd med den. De kristna högtiderna hade varit förr än
svenska staten tagit sig an dem, och de skulle förblifva äfven om denna
icke längre ville veta af dern. Kyrkoherden hade icke heller någon svårighet
att böja sig under ifrågavarande lag, ty han insåge, att genom den
hade i Marie bebådelsedagens officiella karaktär inträdt en förändring.
Marie bebådelsedag hade blifvit något som den aldrig förr varit i Sverige
— ett slags half helgdag såsom det funnes i andra länder. Hade folket
nu förstått detta, så hade kyrkoherden icke heller haft något att erinra.
Men det vore just detta som församlingen icke förstått eller förstode, och
klaganden hade vid samtal med kyrkoherden uttryckligen sagt, att detta
förstode han icke. Och trots detta hade man nu gått an, som om det
gjorde detsamma med alla helgdagar. Och det läge i beslutet. Hvad vore
det då i sak annat än ett förtrampande af sabbatshelgden eller ett föranledande
därtill? Genom beslutet hade ohelgandet af sabbaten liksom
fått offentligt stöd och berättigande. I alla händelser bidroge det
till att rifva ner heliga skrankor i folkets hjärta och lif. Kyrkoherden
kunde icke med lugn se sådant gripa omkring sig. Antingen skulle man
nu deltaga i valet med kränkande af sin samvetskänsla eller också måste
man känna sig utestängd från valet, och hvarken det ena eller andra vore
nödvändigt, då lagen icke ovillkorligen fordrade val å helgdag, och ej ens
från arbetarhåll hade någon yrkat därpå — i socknen tunnes blott ett
par tre handtverkare och lika många jordbruksarbetare, men ingendera af
dessa plägade deltaga i stämmor eller val. Hvad kyrkoherden sålunda
vändt sig emot vore beslutets innebörd och lagens tillämpning, att man
icke utnyttjat de möjligheter, som lagen gåfve till folkets fromma, ty dessa
möjligheter''stode icke i lagen såsom en tom fras, utan såsom lika allvar —

1916 —

ligt menade bestämmelser som det öfriga och vore synnerligen väl lämpade
för öfvergångstider.

Så mycket smärtsammare måste kyrkoherden känna detta, som det
skett under ledning af församlingens ende lärare, hvilken stode kyrkoherden
närmast i arbetet och som blott behöft göra en antydan om hvad
som här kunde vara tryggast, för att de åtta närvarande stämmoledamöterna
skolat besluta därefter.

Och klaganden hade icke varit okunnig om kyrkoherdens mening, då
denne flera gånger för klaganden framhållit det olämpliga i att hafva
Marie bebådelsedag till valdag i församlingen. Det hade varit kyrkoherdens
afsikt att deltaga i stämman och afstyra saken, men hade han af snöstorm
hindrats att komma tillstädes. Hade beslutet på stämman gått kyrkoherden
emot, skulle protokollet fått upptaga som reservation hvad som nu
uttalades å predikstolen.

Nu hade emellertid klaganden icke ens aktat kyrkoherdens meningvärd
att omnämnas å stämman, som i sådant fall säkerligen fattat ett
annat beslut.

Klaganden ansåge sig vara »utpekad» genom kyrkoherdens ord till
honom. Detta vore ett förhatligt uttryck och afsåge något nedsättande,
De ord kyrkoherden riktat till klaganden vittnade om något helt annat.
Kyrkoherden hade icke skymfat klaganden eller smädat honom, kyrkoherden
hade icke talat något nedsättande om hans person eller läraregärning,
klaganden hade icke kunnat tillvita kyrkoherden ett ohöfviskt uppträdande.
Det vore också så behändigt att mäta ut det där måttet »vred O gad».

Men kyrkoherden hade tillsport klaganden, huru han skulle kunna
förena sin ställning som församlingslärare med sitt åtgörande i stämman,
Därmed hade kyrkoherden velat ställa klaganden inför ansvaret i hans
lärareuppgift och vädjat till hans ansvarskänsla. Men klaganden såge blott
på sin ställning som medborgare och sin formella rätt att besluta. Detta
hade kyrkoherden aldrig förmenat klaganden, men kyrkoherden vore af
den meningen, att klaganden i första hand vore församlingslärare, och
liksom kyrkoherden såsom präst måste i allt sitt görande och låtande
taga hänsyn till denna sin ställning och själffallet gjorde det i samma
män som han vore besjälad af sin uppgift, på samma sätt förhölle det
sig ock med klaganden såsom lärare. Allenast detta läge i kyrkoherdens
vädjan till klaganden. Och detta vore icke blott kyrkoherdens rätt, formellt
och reellt, utan det vore äfven kyrkoherdens plikt emot klaganden
som människa och lärare. Och därtill hade kyrkoherden begagnat första,
tillfälle.

Intet fel var begånget i skolan, kyrkoherden kunde icke draga saken

— 1915 —

inför skolrådet, intet fel var heller begånget i det kyrkliga, saken kunde
därför ej hänskjutas till kyrkorådet, och enskildt hade kyrkoherden redan
förgäfves talat vid klaganden. Antingen skulle kyrkoherden då »låta
honom fara» eller ock försöka hvad ett offentligen uttaladt, ord kunde
förmå.

Kyrkoherden visste ej, om något annat tillfälle kunnat vara lämpligare.
Vid närmare eftertanke funne kyrkoherden emellertid, att det icke
kunde vara korrekt att göra ett uttalande midt i ett protokoll, och kyrkoherden
böjde sig för det klander, som i denna punkt kunde träffa honom.
Men denna sak torde klaganden alls icke tänka på, utan syntes blott hafva
en känsla af att det kom så offentligt och påtagligt, hvilket var klaganden
»obekvämt». Och nog hade kyrkoherden kunnat finna ord och uttryckssätt,
som klargjort kyrkoherdens mening i denna sak och som varit hållna
i oantastbar allmänhet, men då hade också deras udd tvifvelsutan varit
afbruten och kyrkoherden förfelat afsikten.

Det vore icke lätt att säga, huru långt man i hvarje fall borde gå,.
Måhända hade klaganden känt detta, då han stannat med en förfrågan och
icke kommit med en direkt anklagelse.

Skulle kyrkoherden nu befinnas i förevarande fall hafva gått för långt
i nitälskan för sin församling, så vore han redo att beklaga detta och
villig att underkasta sig skälig näpst, men i tro att så ej kunde befinnas
vara förhållandet, utan att kyrkoherdens åtgörande varit påkalladt af situationens
beskaffenhet, hemställde kyrkoherden, att klagoskriften icke måtte
föranleda vidare åtgärd. Kyrkoherden ville därjämte tillägga, att förhållandet
emellan honom och klaganden alltid varit godt.

I den ofvannämnda till Konungens befallningshafvande ingifna skriften
i ärendet anförde klaganden bland annat:

att klaganden för sakens utredning äfven ville redogöra för den fortsättning
af uppträdet i kyrkan, som omedelbart därefter ägde rum i
sakristian, dit kyrkoherden begifvit sig, åtföljd af klaganden och två
kyrkovärdar;

att kyrkoherden då i förebrående ton yttrat, att det vore skamligt
att bestämma Marie bebådelsedag till valdag;

att klaganden för att försvara sig och kommunalstämman genmält:
»Det står i lagen, att Marie bebådelsedagen skall vara valdag»;

att kyrkoherden i anledning häraf invändt, att lagens bestämmelse ej
vore ovillkorlig, och att Hamraborna bort fatta beslut i annan riktning;

att klaganden därefter med tanke på, att kyrkoherden själf många
gånger å söndag hållit val af kassör och vice ordförande i skolrådet m. m.
erinrat, att stämma kunde hållas äfven på söndag;

— 1915 —

att kyrkoherden då emot klaganden utfarit i opassande tal;

samt att kyrkoherden därefter aflägsna! sig utan någon afskedshälsning.

* *

Genom lagen den 13 juni 1913 om ändrad lydelse af vissa uppräknade
paragrafer i landstingsförordningen är i 5 § 2 mom. punkt c) af
nämnda förordning stadgadt, att " val af landstingsmän skall förrättas å
Marie bebådelsedag eller, om ordinarie kommunalstämma i december månad
året innan valet skall äga rum med minst två tredjedelar af de i omröstningen
deltagandes röster efter röstvärdet så beslutar, å annan dag under
senare hälften af mars månad.

Handlingarna i ärendet utvisade, att inom Hamra socken hållits kommunalstämma
den 30 december 1913 under klagandens ordförandeskap,
äfvensom att kommunalstämman då enhälligt beslutat, att landstingsmannavalet
år 1914 skulle förrättas å Marie bebådelsedag.

I ärendet var tillika utredt, att kyrkoherden österberg efter hållen
högmässa i Hamra kyrka nyårsdagen 1914 från predikstolen upplåst protokollet
vid kommunalstämman och därvid ej mindre uttalat sitt ogillande
af kommunalstämmans förenämnda beslut än äfven emot klaganden framställt
förebråelser, för hans deltagande i beslutet. I sin förklaring sökte
kyrkoherden göra gällande, att valets hållande å nämnda helgdag innefattade
ett ohelgande af sabbaten, och att kyrkoherdens uttalanden såväl
rörande stämmans beslut som till klaganden i anledning af dennes deltagande
i beslutet därför varit befogade.

Denna kyrkoherdens mening kunde justitieombudsmannen ingalunda
dela, utan ansåg att kyrkoherdens ifrågavarande uttalanden, hvilka gjorts vid
gudstjänsten och från predikstolen, varit obehöriga och ägnade att väcka förargelse.
Med all rätt hade också klaganden känt sig kränkt genom kyrkoherdens
uttalanden, i hvilka klaganden obestridligen varit särskildt utpekad.
Kyrkoherden måste alltså anses hafva genom sitt förhållande vid ifrågavarande
tillfälle gjort sig skyldig till ett fel i sitt ämbete och därtill ett
fel, som, enligt hvad förklaringen gaf vid handen, ej tillkommit i ögonblickets
uppbrusning, utan af kyrkoherden begåtts efter föregående öfverläg^ning.

O O Ö ^

Med afseende på beskaffenheten af ifrågavarande ämbetsfel fann justitieombudsmannen
detsamma icke böra lämnas utan laga beifran och ställde
därför kyrkoherden under tilltal inför domkapitlet i Visby stift jämlikt 5
^ i lagen om straff för ämbetsbrott af präst och om laga domstol i sådana
mål den 8 mars 1889, med yrkande att, sedan klaganden blifvit i målet hörd,

— 1916 —

domkapitlet, för hvad kyrkoherden i förevarande hänseende låtit komma
sig till last, måtte döma honom till det ansvar, som i nämnda lagrum
blifvit stadgadt och domkapitlet funne hans fel förskylla.

På detta åtal meddelade domkapitlet den 13 maj 1314 utslag, däri
domkapitlet yttrade:

Vid det förhållande, att kyrkoherden Österberg med sina ifrågavarande
i Hamra församlings kyrka nyårsdagen 1914 gjorda uttalanden, hvilka
domkapitlet funne hafva skett från predikstolen men efter högmässogudstjänsten,
torde få anses hufvudsakligen hafva afsett att dels erinra församlingen
och särskildt dess folkskollärare om att landstingsmannavals hållande
å sön- eller helgdag i det allmänna föreställningssättet innebure
minskande af sådan dags helgd dels ock varna för att i något fall låta lagstiftningen
föranleda till ringaktande af sabbatshelgden, samt då all anledning
vore att antaga, det österberg vid sin omförmälda framställning låtit
leda sig af, låt vara ovist, kristligt nit, funne domkapitlet icke skäligt att
för hvad österberg i saken låtit komma sig till last döma honom till ansvar
efter lagen om straff för ämbetsbrott af präst m. m. den 8 mars
1889. — Men då merberörda uttalanden genom sin olämpliga form och
de omständigheter, hvarunder de skett, likväl varit ägnade att väcka förargelse
samt klaganden därvid obehörigen blifvit särskildt utpekad, pröfvade
domkapitlet rättvist att för detta tillvägagående tilldela kyrkoherden
en allvarlig föreställning med tillagd förmaning att för framtiden iakttaga
större varsamhet vid utöfningen af sitt prästerliga kall.

Med den utgång målet erhållit genom domkapitlets utslag fann justitieombudsmannen
sig icke kunna åtnöjas, utan uppdrog åt advokatfiskal
vid Svea hofrätt att hos hofrätten anföra besvär i målet och därvid yrka,
att hofrätten måtte, med ändring af domkapitlets utslag, döma österberg
för hvad han i målet låtit komma sig till last till ansvar jämlikt lagen om
straff för ämbetsbrott af präst m. in. den 8 mars 1889.

På de besvär advokatfiskal i enlighet härmed anfört, har hofrätten
den 14 oktober 1914 meddelat utslag, däri hofrätten utlåtit sig:

Enär kyrkoherden österberg genom sina yttranden i sammanhang
med uppläsandet af omförmälda utaf kommunalstämman meddelade beslutmåste
anses hafva visat oförstånd i sitt ämbete, pröfvade hofrätten lagligt
att, med ändring af öfverklagade utslaget, jämlikt 5 § i ofvannämnda lag,
döma österberg för hvad han sålunda förbrutit till varning, som genom
domkapitlets försorg skulle honom meddelas.

öfver hofrättens utslag har kyrkoherden Österberg anfört besvär hos
Kungl. Maj:t. Dessa besvär äro på pröfning beroende.

— 1916

Obehöriga yttranden i kyrka i sammanhang med

gudstjänsten.

Tidningen »Dagens nyheter» för den 30 mars 1914 innehöll under
rubriken »Högerns kampmetoder» ett meddelande från Uddevalla för föregående
söndag af denna lydelse: »Efter predikan i Bokenäs kyrka i Lane
härad i dag på middagen, därvid församlingens vice pastor officierade,
framträdde församlingens kyrkoherde, Erik Anderson, som för tillfället var
tjänstledig, på gången i kyrkan och höll ett tal af ungefär följande lydelse:
Nästa söndag är valdag. De, som då rösta med de frisinnade och
socialisterna, arbeta därmed på att få bort konungen och kyrkan. Det blir
ett stort ansvar på domens dag, då ni där aflägga redogörelse för hur ni
röstat. I den stilen fortgick talet, som på församlingen gjorde ett mycket
pinsamt intryck. En af de kyrkobesökande, hemmansägare i orten,
steg då upp från sin plats och gick fram på gången för att bemöta kyrkoherden
och tillbakavisa beskyllningarna mot de# frisinnade. Kyrkoherden
Anderson hade emellertid då begifvit sig in i sakristian, men tjänstförrättande
pastorn gick i stället fram till hemmansägaren och yttrade att »endast
pastorn får tala i kyrkan». Så uppstod eu replikväxling mellan de
två och för att få slut på densamma anmodade pastorn församlingen att
aflägsna sig ur kyrkan, hvilket också skedde».

I anledning af innehållet i denna artikel infordrade justitieombudsmannen
yttrande af kyrkoherden Anderson, hvilken i afgifven förklaring
hufvudsakligen anförde:

Söndagen den 29 mars 1914 efter gudstjänstens slut i Bokenäs kyrka
ansåg kyrkoherden sig böra med några ord inskärpa vikten af det nära
förestående riksdagsmannavalet och gick därför fram på gången i kyrkan
samt bad församlingsborna stanna kvar, enär kyrkoherden hade något att
säga dem, hvilken uppmaning församlingsborna efterkommo. Kyrkoherden
framhöll då i sitt tal till dem ungefär följande: då socialisterna satt på sitt
program »ned med altaret», d. v. s. med Guds ord och kyrka, »ned med
konungadömet» och »ned med militarismen», så kunde åtminstone ingen
omvänd människa rösta på dem. I motsats till socialisterna ställde så kyrkoherden
fram, utan att nämna något partinamn, dem, som fylkade sig omkring
altaret, omkring konungadömet och dess helgd samt omkring landets
försvar och lade så förmaningens ord på åhörarnas hjärtan, att de måtte
rösta så, att det lände dem själfva och deras efterkommande till fromma

— 1916 —

samt framför allt så, att de kunde svara därför en gång på domens dag,
enär, såsom kyrkoherden uttryckte sig, »I veten, att alla våra gärningar
skola fram för domen, ehvad de äro onda eller goda». Kyrkoherden slutade så
sitt tal med att öfver församlingen nedkalla Herrans välsignelse. När kyrkoherden
vände sig om för att gå tillbaka till sakristian, hörde han en person
höja upp sin röst och — enligt uppgift af församlingsbor, ty själ!’ kunde
kyrkoherden icke höra det — ropande säga: »stanna du, stanna!» När
ifrågavarande person alltjämt stormande och pratande gick allt längre och
längre fram i kyrkan, tillsade kyrkoherden sin vice pastor, Erik Hansson,
som förrättat gudstjänsten, att gå in och tysta på den rasande mannen
samt bedja honom lämna kyrkan, hvilket pastorn också gjorde.

»Dagens nyheters» uppgift, att pastorn därvid skulle hafva sagt, att
ingen, utom prästerna, finge tala i kyrkan, vore oriktig. Pastorn framhöll
endast att, om mannen ifråga hade något att säga kyrkoherden och
pastorn, finge han söka dem i deras bostad.

Med det ofvan sagda hade kyrkoherden gifvit tillkänna sitt förhållande
och tillvägagående i ifrågavarande sak. Kyrkoherden stode för hvad lian sagt,
ty detta hade icke varit annat än hvad Gud i sitt ord lärer och bjuder,
alltså det ord, som kyrkoherden i sin ämbetsed besvurit att förkunna för
sina åhörare, och underkastade sig kyrkoherden därför villigt den dom,
som kunde komma att drabba honom för hans berörda yttrande.

Sedan kyrkoherden Andersons yttrande hit inkommit, förekom i
tidningen »Dagens nyheter» för den 5 maj 1914 eu mot kyrkoherdens
förklaring riktad kritik, författad af förre riksdagsmannen Sven
Olsson i Åsen. Sven Olsson förklarade i nämnda artikel, att kyrkoherden
i sitt förenämnda tal i kyrkan uttryckligen sagt ifrån, att den,
som vid riksdagsmannavalet röstade med de frisinnade eller socialisterna,
ville störta tronen, altaret och försvaret. I öfrigt uppgaf Sven Olsson
i samma artikel, hurusom kyrkoherden vid ett sammanträde med skolrådet
i Bokenäs församling, hvilket sammanträde skulle hållits på morgonen
förenämnda den 29 mars, sökt förmå skolrådet att återkalla ett
af denna myndighet tidigare fattadt beslut, hvarigenom Sven Olsson medgifvits
att hålla ett politiskt föredrag i ett af socknens skolhus, och
uttalade Sven Olsson den förmodan, att kyrkoherden, när han icke kunde
hindra, att det politiska mötet komrae att hållas, i stället genom sitt uppträdande
i kyrkan senare på dagen sökt göra hvad han kunde för att förstöra
effekten af mötet.

Med anledning af hvad sålunda och i öfrigt i ärendet förekommit,
anhöll justitieombudsmannen hos Konungens befallningshafvande i Göte -

6 — Juniilicombudsmänne.ni äinbeishcrälteUe till 1,91,5 urs Riksdag.

borgs och Bohus län, att Konungens befallningshafvande ville låta genom
lämplig person anställa undersökning i ärendet till utrönande af ej mindre
hvad kyrkoherden Anderson i sitt tal i kyrkan ifrågavarande den 29 mars
hufvudsakligen''; yttrat, ån äfven huruvida talet hållits efter det gudstjänsten
fullständigt afslutats och kungörelserna blifvit upplästa eller ej, och borde
vid undersökningen tillika göras till föremål för utredning kyrkoherdens
förhållande ifråga om skolhusets upplåtande äfvensom hvad i öfrigt kunde
vara af beskaffenhet att inverka på ärendets bedömande.

Vid den undersökning, som Konungens befallningshafvande i anledning
af berörda framställning lät anställa i ärendet, förekom hufvudsakligen
följande:

Kyrkoherden Anderson beklagade, att han i sin förklaring till justitieombudsmannen
vid refererandet af sitt tal till församlingsborna utelämnat
orden »de frisinnade». Som kyrkoherden emellertid sedermera blifvit uppmärksamgjord
därå, förklarade han numera, att han i sitt tal yttrat: dåde
frisinnade eller socialisterna satt på sitt program etc. — möjligen
hade dock kyrkoherden sagt »de frisinnade och socialisterna». I öfrigt
vidhöll kyrkoherden, sin afgifna förklaring, hvilken han sade innehålla
hvad han hufvudsakligen vid tillfället yttrat. Talet hade hållits efter
predikans afsittande och sista psalmversens afsjungande, men innan kungörelserna
för dagen upplästs. Kyrkoherden ville emellertid göra gällande,
att enligt bestämmelserna i kyrkohandboken gudstjänsten måste anses
afslutad efter det den sista psalmversen afsjungits, äfven om icke kungörelserna
upplästs. Det hade sedan gammalt varit sed i församlingen att, dä
vederbörande pastor velat meddela sig med församlingen utom gudstjänsten,
detta skett före kungörelsernas uppläsande, enär de, som bevistat gudstjänsten,
eljest aflägsnade sig från kyrkan. — Vid skolrådssammanträdet
ifrågavarande den 29 mars hade kyrkoherden närvarit, ehuru icke såsom
ordförande, och därvid yttrat, att skolsalen icke i allmänhet borde upplåtas
för politiska eller liknande föredrag, utan borde de, som önskade att
sådana föredrag hölles, för sådant ändamål upplåta sina egna bostäder.
Kyrkoherden bestred, att han med detta yttrande, hvarmed han endast
afsett att uttala sin mening i saken i allmänhet, afsett att söka hindra
upplåtande af skollokalen för hållande af ifrågakomna föredrag, hvilket
enligt kyrkoherdens åsikt varit omöjligt, enär beslut därom redan fattats
samt tillkännagifvande om föredragets hållande redan förut anslagits.

Vice pastorn Hansson vitsordade, att kyrkoherdens ifrågavarande tal
hufvudsakligen haft det innehåll och hållits å sådan tid, som af kyrkoherden
angifvits. Äfven enligt pastorns förmenande måste gudstjänsten anses
hafva varit afslutad vid talets hållande, oaktadt kungörelserna då icke

— 1916 —

upplästs. Beträffande frågan om upplåtande af en skollokal till Sven
Olsson för hållande af politiskt föredrag anförde pastorn: Han hade utlyst
skolrådssammanträde att hållas någon dag i mars månad 1914, troligen
den 22, för behandling af vissa ej hithörande ärenden. Vid detta
sammanträde yttrade ledamoten i skolrådet Axel Eriksson i Eriksberg
ordagrannt följande: »En person i församlingen har bedt mig göra eu
framställning till skolrådet, om Sven Olsson i Åsen får hålla ett politiskt
föredrag i en af församlingens skolsalar, men det kan hända, att det ej
blir något af härmed.» På tillfrågan om skolrådets åsikt härutinnan svarade
de fem ledamöter, som voro närvarande — skolrådet bestod af åtta
ledamöter — att de icke hade något emot, att Sven Olsson finge tala i
skolsalen. Till den 29 mars utlyste pastorn ett nytt skolrådssammanträdc
för att höra dels de vid det förut omnämnda skolrådssammanträdet icke
närvarande ledamöterna om deras åsikt i saken och dels skolrådet i sin
helhet, sedan det dåmera bestämts, att Sven Olsson skulle hålla sitt tal.
Vid detta sammanträde uttalade sig två af de tre skolrådsledamöter, som
ej närvarit vid föregående sammanträde, emot och den tredje för förslaget,
att Sven Olsson skulle få tala. De öfriga ledamöterna vidhöllo sin förut
uttalade mening. När man fått klart för sig, att majoriteten vore för
bifall till skolsalens upplåtande för berörda ändamål, yttrade kyrkoherden
Anderson, som var vid sammanträdet närvarande, såsom sin mening ungefär
följande: Kyrkoherden vore ledsen öfver att skolrådets medlemmar
med den kännedom, de borde hafva om Sven Olsson, ville tillåta skolsalens
upplåtande till denne för hållande af politiskt föredrag. Den, som
önskade, att Sven Olsson skulle hålla sådant föredrag, kunde ju upplåta
sin egen bostad för ändamålet. Pastorn afslutade därefter skolrådssammanträdet
med orden: »alltså har skolrådet beslutat upplåta skollokalen för
Sven Olssons föredrag».

Skolrådets ledamöter, som samtliga åhört kyrkoherdens förutnämnda tal
i kyrkan, vitsordade riktigheten af kyrkoherdens hos justitieombudsmannen
afgifna förklaring med det af kyrkoherden sedermera gjorda tillägg. De
vitsordade ock riktigheten af vice pastorn Hanssons berättelse om hvad som
förelupit vid ifrågavarande skolrådssammanträden; dock sade sig ledamoten
Axel Eriksson ihågkomma, att kyrkoherden vid skolrådsammanträdet den
29 mars anfört bland annat, att k}?rkoherden ville upplysa skolrådet om,
att Sven Olsson vore revolutionär, samt att en sådan person icke borde få
hålla föredrag i en skolsal, där barn undervisades i kristendom.

Kyrkoherden Anderson bestred emellertid, att han sagt, att Sven Olsson
vore revolutionär. Möjligen hade kyrkoherden yttrat, att skolhuset icke bort
upplåtas till någon politisk talare och ej heller till några revolutionsmän.

— 1915 —

Hemmansägaren Johannes Jakobsson i Stale sade sig vara den person,
som i kyrkoherdens förklaring uppgifvits hafva efter talet i kyrkan
tillropat kyrkoherden: »stanna du, stanna». Jakobsson bestred, att han
yttrat sig sålunda. Han hade endast uttalat en önskan att komma till
tals med kyrkoherden. Jakobsson förklarade vidare, att han, som i politiskt
hänseende tillhörde det frisinnade partiet, i följd däraf känt sig
sårad af kyrkoherdens tal i kyrkan.

Af de personer, som i öfrigt hördes vid undersökningen i ärendet,
förklarade vidare en, att kyrkoherdens tal i kyrkan enligt hans uppfattning
varit opassande; en annan sade sig hafva rönt ett starkt intryck af
och blifvit upprörd öfver kyrkoherdens tal, däri förkastelsedom uttalades
öfver det frisinnade partiet, till hvilket nämnda person hörde; en tredje
person förklarade, att kyrkoherdens tal på honom icke gjort något godt
intryck; en fjärde åter ville hafva uttalat såsom sin mening, att talet varit
till mindre nytta; slutligen förklarade tre personer, att de förenade sig om
det uttalandet, att kyrkoherdens tal på dem gjort snarare ett godt intryck
än motsatsen.

* *

I ärendet var sålunda upplyst, att kyrkoherden Anderson söndagen
den 29 mars 1914, i omedelbart sammanhang med den i Bokenäs kyrka
under honom beviljad ledighet af vice pastor förrättade gudstjänsten, på
kyrkogången hållit ett förmaningstal till församlingen med anledning af
det då förestående valet af riksdagsmän till andra kammaren. Och hade
kyrkoherden i detta tal, jämte det han uttalade klander mot de frisinnade
och socialdemokratiska partierna, gifvit sina åhörare en tydlig anvisning
att vid det stundande valet rösta med högerpartiet. Kyrkoherden hade
tillika erinrat åhörarna därom, att de på den vttersta domens dag skulle
få ansvara för, huru de vid riksdagsmannaval röstat.

Det var sålunda partimannen, som här talade och fann det passande
att i kyrkan i sammanhang med gudstjänsten drifva partipolitik. Ett sådant
uppträdande af en församlingslärare måste betecknas såsom i hög grad
ovärdigt, och justitieombudsmannen ställde därför kyrkoherden Anderson
under tilltal inför domkapitlet i Göteborgs stift jämlikt 5 § i lagen om straff
för ämbetsbrott af präst och om laga domstol i sådana mål den 8 mars
1889, därvid justitieombudsmannen under erinran, att kyrkoherden uppenbarligen
hållit sitt ifrågavarande tal i sin egenskap af församlingens kyrkoherde,
yrkade, att domkapitlet, för hvad kyrkoherden i förevarande hänseende
låtit komma sig till last, måtte döma honom till det ansvar, som
i nämnda lagrum vore stadgadt och domkapitlet funne hans fel förskylla.

— 19X5 —

På detta åtal meddelade domkapitlet den 23 september 1314 utslag,
däri domkapitlet utlät sig: Enär kyrkoherden Anderson enligt eget erkännande
söndagen den 29 mars 1914 i omedelbart sammanhang med
gudstjänsten i Bokenäs kyrka från kyrkogången inför den församlade kyrkomenigheten
uppträdt med ett tal, i hvilket han gifvit församlingsmedlemmarna
tydlig anvisning att vid det förestående riksdagsmannaval rösta
med ett visst parti, funne domkapitlet, att kyrkoherden Anderson, som
genom nämnda uppträdande begagnat sin ämbetsställning i den politiska
partitäflingens tjänst, visat oförstånd i sitt ämbetes handhafvande, och
pröfvade förty rättvist, jämlikt 5 § i lagen om straff för ämbetsbrott af
präst och om laga domstol i sådana mål den 8 mars 1889, döma honom
till varning.*

Domkapitlets utslag har vunnit laga kraft.

* I målets afgörande af domkapitlet deltogo stiftets biskop och sex domkapitlets ledamöter,
af hvilka biskopen och fyra ledamöter förenade sig om den mening, domkapitlets
utslag innehåller, hvaremot två ledamöter uttalade särskilda meningar.

Sålunda yttrade en ledamot: »I ärendet är upplyst,

l:o) att kyrkoherden Anderson söndagen den 29 mars 1914 i omedelbart sammanhang
med gudstjänsten i Bokenäs kyrka hållit ett politiskt tal med anledning af de då
förestående riksdagsmannavalen,

2ro) att han i detta tal med afseende på två namngifna politiska partier yttrat, att
»åtminstone ingen omvänd människa kunde rösta på dem»,

3:o) att han vidare »utan att nämna något partinamn» omnämnde med hvilka man
borde rösta, samt

4:o) att han till slut erinrade sina åhörare om, att de på domens dag skulle få svara
för huru de nu röstade.

Redan den omständigheten, att kyrkoherden Anderson missbrukat sin ämbetsställning
till att i sammanhang med gudstjänsten hålla politiskt föredrag i kyrkan synes vara af
sådan beskaffenhet att den bort medföra ansvar enligt af justitieombudsmannen åberopade
lagrum.

Härtill kommer, att kyrkoherden Anderson här uppenbarligen enligt hvad handlingarna
upplysa handlat mot hvad han själf anser vara rätt och riktigt. Han har nämligen
— enligt hvad han själf uppger — yrkat på, att icke ens skolhusen >; skulle upplåtas till
något parti som helst för hållande af politiska föredrag», och detsamma borde väl enligt
hans egen mening i lika hög grad gälla kyrkan.

Slutligen har tydligen hans politiska tal i kyrkan varit af synnerligen ovärdig beskaffenhet
och har också, enligt hvad handlingarna upplysa, åstadkommit förargelse bland
åhörarna.

Jag finner således, att kyrkoherden Anderson gjort sig skyldig till groft oförstånd i
sitt ämbete, och pröfvar därför lagligt att med bifall till hvad justitieombudsmannen yrkat
döma Anderson för hvad han sålunda låtit komma sig till last till ansvar enligt det af
justitieombudsmannen anförda lagrum och finner på grund af anförda förhållanden skäligt
»It fastställa straffet till mistning af ämbetet i tre månaders.

Obehörigt kvarhållande af beslagtagna fisknät.

Handlingarna i ett genom klagomål af hemmansägaren Erik Gavelin
härstädes anhängiggjordt ärende utvisade, bland annat, följande.

Till lagtima vintertinget med Åsele lappmarks tingslag den 12 januari
1911 instämde länsmannen Gustaf Lindström å tjänstens vägnar Gavelin
med påstående om hans fällande till ansvar för olaga fångande af fisk.
Enligt hvad af åklagaren vid målets handläggning inför häradsrätten anfördes,
hade den åtalade förseelsen bestått däri, att Gavelin strax ofvanför
Laxbäckens utlopp i sjön Malgomaj sedan lång tid tillbaka brukat hafva
nät utlagda öfver bäckens hela bredd från den ena stranden till den andra,
och hade näten räckt från vattenytan ända ned i bäckens botten. Bäcken
hade alltså blifvit helt och hållet afstängd. Utläggandet af näten hade i
allmänhet ägt rum allt ifrån det bäcken efter vårflodens upphörande fallit
ned till sitt vanliga vattenstånd och ända till dess isbildningen vid vinterns
början inträdde. Vidare hade Gavelin efter den 15 september haft
nät, i allmänhet tre till antalet, utlagda öfver Laxbäckens hela bredd det
ena ofvanför det andra och på kort afstånd sinsemellan, i uppenbar afsikt
att såmedelst fånga laxen, då den vore på väg uppför Laxbäcken för att
leka i mindre sjöar å Blajkfjället. Till följd däraf hade laxen, då den
hoppat öfver det nedersta nätet, kommit att fastna i något af de ofvanför
utlagda.

I målet företedde åklagaren ett tryckt exemplar af en utaf Konungens
befallningshafvande i Västerbottens län den 19 maj 1881 fastställd
stadga angående villkoren och sättet för fiskets utöfvande i länets lappmark.
Enligt § 1 i nämnda stadga skulle allt fiske efter lax och andra
därmed besläktade, i stadgan uppräknade fisksorter vara förbjudet från den
15 september till årets slut. I fjällsjöar skulle emellertid sådant fiske få
idkas till den 15 oktober.

Slutligen anförde en ledamot: »Af handlingarna i målet framgår, att kyrkolierdea
Anderson den 29 mars 1914 i sammanhang med gudstjänsten framträdt på gången i kyrkan
och med hänsyn till det förestående valet af riksdagsman i andra kammaren varnat
församlingen för att rösta på de kandidater, som uppställts af det liberala och det socialistiska
partiet, och därvid användt skarpa ord om dem, som komme att afgifva sina röster
på dessa kandidater, och då kyrkoherden Anderson därigenom synes mig på ett betänkligt
sätt hafva åsidosatt den varsamhet, som kyrkolagen ålägger prästen, då han vid gudstjänsten
har att yttra sig om politiska eller andra värdsliga frågor, anser jag mig till följd af
justitieombudsmannens åtal böra döma honom i ötverensstämmelse med § 5 i lagen om
ämbetsbrott af präst till varning för oförstånd i det prästerliga ämbetets handhafvande».

— 1915 —

Gavelins ombud i målet medgaf riktigheten af hvad däri lagts Gavelin
till last, men anförde, att icke allenast Gavelin utan de flesta af Malgoviks
och Laxbäckens byamän gjort sig skyldiga till enahanda förseelser. Åklagaren
genmälte, att åtminstone på senare tid det hufvudsakligen varit Gavelin,
som idkat fiske på det i målet angifna sättet.

Genom utslag den 2 juni 1911 yttrade häradsrätten, att enär Gavelin
vidgått, att han under den tid åtalet afsåge, vid upprepade tillfällen låtit
utlägga nät öfver Laxbäckens hela bredd på kort afstånd från bäckens utlopp
i sjön Malgomaj, hvarigenom fisk afhållits från att inkomma i annans
fiskvatten; ty och som Gavelin med användande af berörda fiskesätt i strid
emot bestämmelse i 1881 års stadga bedrifvit fångst af lax senare på året
än den 15 september, dömdes Gavelin för hvad som i angifna afseenden
läge honom till last, jämlikt 24 kap. 14 § strafflagen, 22 § af fiskeristadgan
den 17 oktober 1900 samt 4 kap. 1 och 3 §§ strafflagen, att höta
100 kronor.

Detta utslag vann laga kraft.

Utdrag af häradsrättens protokoll i målet lät Gavelin sedermera hit
ingifva. I en bifogad klagoskrift anförde Gavelin, bland annat, följande.

Ehuru utslaget vore något otydligt affattadt, syntes innebörden af
detsamma allenast vara, att Gavelin, såsom förvunnen att hafva haft nät
uti Laxbäcken efter den 15 september, gjort sig skyldig till brott emot
den i målet åberopade, af Konungens befallningshafvande fastställda stadgan.
Detta vore så mycket tydligare, som det icke blifvit i någon mån
visadt, att hinder skulle förefinnas mot att före berörda datum hafva nät
utestående.

Vid två särskilda tillfällen, natten emellan den 24 och den 25 augusti
1908 samt natten emellan den 28 och den 29 i samma månad, bortkommo
emellertid för Gavelin på obekant sätt sex i Laxbäcken utestående nät,
fem den första natten och ett den senare. Sedermera hade Gavelin erfarit,
att länsmannen Lindström låtit upptaga och bortföra dem. Vid det första
tillfället hade Lindström själf varit tillstädes, och vid det senare tillfället
hade det då upptagna nätet bortförts af två personer, synbarligen på uppdrag
af Lindström. Enligt hvad som vidare kommit till Gavelins kännedom,
hade Lindström sedermera till och med utbjudit näten till salu för en summa
af 240 kronor. Lindström syntes heller icke vilja återställa näten till
Gavelin.

Hvarken före eller efter häradsrättens ifrågavarande utslag hade Gavelin
blifvit tilltalad eller fälld till ansvar för olofligt fiske. Af protokollet framginge,
att åklagaren ej yrkat, att några af honom beslagtagna nät skulle
dömas förbrutna, och det vore vidare att märka, att ansvaret grundade

— 1915 —

sig på fiske efter den 15 september, under det att länsmannen Lindström
låtit borttaga näten redan den 24 och den 28 augusti. Det syntes Gavelin
därför uppenbart, att Lindström saknade all rätt till ifrågavarande nät,
och att ej blott hans fortsatta innehafvande af näten eller eventuella försäljande
af dem utan redan hans tilltag att bortföra näten utgjort ett lagstridigt
förfarande och innebure en mycket svår kränkning af Gavelins
rätt. Gavelin hemställde därför, att justitieombudsmannen i anledning af
hvad som passerat måtte mot Lindström vidtaga de åtgärder, som saken
kunde anses påfordra. Skulle rättegång komma att anhängiggöras mot
Lindström, förbehölle sig Gavelin rätt att i målet göra gällande de anspråk
på skadestånd och ersättning, hvartill han kunde vara befogad.

Sedan justitieombudsmannen i ärendet infordrat yttrande från länsmannen
Lindström, anförde denne i afgifven förklaring hufvudsakligen
följande.

Såsom framginge af en vid förklaringen fogad kartskiss, hade Laxbäcken
sin upprinnelse från sjöar, belägna på Blajkfjället. Dessa såväl
som andra så kallade fjällsjöar utmärkte sig för sitt klara, rena och välsmakande
vatten, härutinnan väsentligen afvikande från mer eller mindre
stillastående eller från myrländta och sänka marker kommande vattendrag.

Laxbäcken hade sitt utlopp i den flera mil långa och mer än en half
mil breda sjön Malgomaj. I nämnda sjö funnes flera arter af laxsläktet,
af hvilka särskildt märktes grålax, röding och, ehuru i mindre myckenhet
än nämnda två arter, blanklax. På hösten gingo dylika fiskar från Malgomaj
upp efter Laxbäcken till sjöarna på Blajkfjället för att där lägga
sin rom. Att de valt just denna bäck och dess hufvudkällor till lekplatser,
torde enligt sakkunnigas utsago bero på vattnets utmärkta beskaffenhet,.

Då det blifvit Lindström kunnigt, att i Laxbäcken fångades fisk på
olaga sätt, verkställde han vid ett lämpligt tillfälle en natt hösten 1908
undersökning härom. Lindström fann då några laxnät där så utlagda, att
dessa sträckte sig tvärsöfver bäcken från strand till strand. Då dylikt
fångstsätt var olagligt, i det att fiskens fria uppgång efter bäcken hindrades,
omhändertog Lindström, sin plikt likmätigt, de utsatta näten. Någon tid
därefter fick Lindström meddelande, att ett nät på enahanda sätt som förut
var utlagdt i samma bäck. Som Lindström själf var hindrad att taga reda
på detta nät, beordrades kronofjärdingsraannen att upptaga och till Lindström
öfverlämna detsamma.

Hvem som egentligen vore ägare till dessa nät, vore för Lindström
okändt. Ingen hade hitintills anmält sig såsom nätens ägare, således icke
heller Gavelin. Lindström vore villig att utlämna näten till rätte ägaren,
när denne lagligen styrkte sin äganderätt.

— 1916 —

Hade det varit för Lindström kändt, att Gavelin vore ägaren till ifrågavarande
nät, skulle Lindst.öm gifvetvis vid häradsrätten, där Lindström
stä It Gavelin till ansvar för olaga fiskfångst, tillika yrkat, att näten måtte
förklaras förbrutna. 1 målet hade Gavelin till sitt försvar uppgifvit, att
de flesta af Malgoviks och Laxbäckens byamän gjort sig skyldigå till enahanda
förseelser. Vore denna hans uppgift sann, kunde ju°näten lika
väl vara någon annans, och Gavelin hade icke ens visat, att han förlorat
några nät.

1 å grund häraf och då Gavelins anmälan uppenbarligen tillkommit för
att skada Lindström, hemställde denne, att ifrågavarande anmälan måtte
lämnas utan afseende.

Vid förklaringen voro fogade, jämte den däri omförmälta kartskissen,
tre särskilda vittnesattester.

Till bemötande af förklaringens innehåll anförde Gavelin i en inmfven
påminnelseskrift, bland annat:

att Lindströms uppgift, att det skulle hafva varit för honom obekant,
hvem som vore ägare till näten, vore minst sagd t oriktig;

att detta framginge af ett vid påminnelseskriften fogadt intyg af fjärdingsmannen
And. Wikner;

att denne omförmält, att han och S. P. Malström af Lindström anmodats
att vara behjälpliga med att borttaga Gavelins nät;

. samt att J- A- Kanon intygade, att Lindström vid ett tillfälle, då han
utbjudit näten till salu, uppgifvit, att Gavelins namn funnes på ett af dem.

Vid påminnelseskriften funnos fogade sju vittnesattester, bland dem
två af Wikner och Kanon undertecknade intyg.

Sedan handlingarna i ärendet ånyo delgifvits länsmannen Lindström,
anförde denne i förnyadt yttrande, bland annat:

.1 sin förra förklaring i ärendet hade Lindström uppgifvit, att ägaren
till ifrågakomna nät vore för Lindström okänd. Nu upplystes emellertid
i företedda intyg, att Lindström förr uppgifvit, att näten voro Gavelins.
Att Lindström så sagt, ville han ingalunda bestrida. Lindström hyste
nämligen då den uppfattningen, att näten, som på angifvet sätt utlagts
utanför Gavelins ägor, vore honom tillhöriga. Men då Gavelin, ehuru
därom tillfrågad, sagt sig aldrig hafva förlorat några nät, och det hittills
icke lyckats Lindström att leda i bevis, hvem som vore nätens ägare,
måste hans uppfattning i ämnet betraktas som den rätta.

Vid sin andra förklaring i ärendet hade Lindström fogat tre särskilda
intyg.

Lill bemötande af den senare förklaringens innehåll anförde Gavelin
i en i ärendet ytterligare ingifven skrift:

7 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

Gavelin hade aldrig förnekat, att nät blifvit tagna från honom, men
däremot vore möjligt, att Gavelin på någon fråga, om Lindström tagit
nät ifrån honom, svarat undvikande eller möjligen nekande, enär Gavelin
befarat, att ett annat svar, då Gavelin icke hade bevis för sina misstankar,
skulle kunna ådraga honom ansvar för ärekränkning. Det var först sedan
Gavelin skaffat sig full visshet om saken, som han vågade draga fram
densamma. Att Lindström däremot vetat, att näten tillhörde Gavelin,
framginge af särskilda, af Gavelin nu ingifna intyg. Anledningen till,,
att Lindström ändå ej yrkat, att näten skulle förklaras förbrutna, kunde
uppenbarligen ej vara någon annan, än att lagligt skäl ej fanns att borttaga
eller konfiskera näten. Gavelin hade full rätt att hafva dem utlagda,
och Lindströms tilltag kunde Gavelin ej finna vara annat än ett öfvergrepp.

Vid denna Gavelins skrift voro fogade ett flertal handlingar, bland
dem de af honom i skriften omförmäla intyg.

1 ärendet var sålunda upplyst, att läsmannen Lindström i augusti
1908 låtit upptaga och till sin bostad hemföra sex i Laxbäcken utlagda,
Gavelin tillhörande laxnät, samt att Lindström ännu icke mera
än fyra år därefter vidtagit någon åtgärd för att till Gavelin återställa
näten, och detta utan att näten vare sig af domstol förklarats förbrutna
eller af Lindström behållits för att i rättegång emot Gavelin angående
olaga fiske tjäna såsom bevismedel i fråga om gärningen eller pant för
skadestånd. Till sin ursäkt hade Lindström enständigt förnekat, att han
ägt behörig kännedom om, att näten tillhörde Gavelin. Denna ståndpunkt
torde emellertid icke visa sig hållbar vid en närmare undersökning. Med
hänsyn till innehållet af de i ärendet af Gavelin åberopade vittnesintygen
syntes det nämligen vara ställdt utom allt tvifvel, att Lindström väl vetat
om, att de af honom omhändertagna näten tillhörde Gavelin.

I eu till Konungens befallningshafvande i Västerbottens län aflåten
ämbetsskrifvelse anhöll justitieombudsmannen därför, att en åklagare måtte
förordnas att vid vederbörlig domstol i laga ordning anställa och utföra
åtal mot länsmannen Lindström för hvad denne i förevarande hänseende
låtit komma sig till last. I särskild instruktion för åtalets utförande anmodade
justitieombudsmannen åklagaren att efter behörig utredning
hvarunder åklagaren hade att vid domstolen påkalla vittnesförhör i den
utsträckning, hvari sådant förhör kunde visa sig behöfligt å Lindström
yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet. Tillika borde åklagaren ej

— 1915 —

mindre hemställa, att näten måtte till Gavelin återlämnas, än äfven i mån
af befogenhet understödja de ersättningsanspråk, som Gavelin, i målet
hord, kunde komma att däri framställa.

I enlighet med justitieombudsmannens ifrågavarande uppdrag blef åtal
mot länsmannen Lindström anställdt inför Åsele lappmarks tingslags häradsrätt,
som den 2.9 april 1.914 i målet meddelade följande utslag:

Genom hvad i målet förekommit hade häradsrätten inhämtat, att Lindström
under augusti 1908 tagit i beslag och till sin bostaddhemfört sex
stycken i Laxbäcken utlagda, Gavelin tillhöriga, laxnät, att efter af Lindström
vid häradsrätten den 12 januari 1911 å tjänstens vägnar anhängiggjord
rättegång Gavelin blifvit genom häradsrättens utslag den 2 juni
samma år dömd till ansvar, för det han vid upprepade tillfällen låtit utlägga
nät öfver Laxbäckens hela bredd på kort afstånd från bäckens utlopp
i sjön Malgomaj, hvarigenom fisk afhållits från att inkomma i annans
fiskevatten, att Lindström icke under nämnda rättegång vare sig framställt
yrkande om, att de af honom beslagtagna näten skulle förklaras förverkade,
eller visat, att näten af honom behållits för att tjäna såsom bevismedel
i fråga om det brott, hvartill Gavelin genom olofligt fiskande gjort
sig skvldig, eller såsom pant för skadestånd, samt att Lindström icke heller
i den ordning, 30 § 2 inom. i fiskeristadgan den 17 oktober 1900
föreskrifver, låtit om beslaget af näten verkställa kungörelse. Detta och
hvad mera i målet förekommit hade häradsrätten tagit i öfvervägande;
och enär på grund af den i målet förebragta bevisning måste anses styrkt,
att Lindström, ehuru Gavelin vid flera olika tillfällen och inför olika personer
förnekat, att han förlorat några nät, dock haft skälig anledning antaga,
att näten varit Gavelins tillhörighet; ty och som det vid sådant förhållande
väl icke ålegat Lindström att om beslaget utfärda kungörelse, men
Lindström dock genom sin underlåtenhet att under den genom häradsrättens
utslag den 2 juni 1911 afslutade rättegång framställa yrkande om
att näten måtte förklaras förverkade gjort sig skyldig till tjänstefel; alltså
pröfvade häradsrätten rättvist jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen döma
Lindström att för försummelse i tjänsten höta 50 kronor. Enär Gavelin
icke på något sätt visat, att näten blifvit genom Lindströms förvållande
förstörda, samt Lindström förklarat sig villig att till Gavelin återställa
näten, funne häradsrätten Gavelins yrkande om ersättning för nätens värde
icke kunna bifallas, utan förpliktades i stället Lindström att till Gavelin
genast återställa näten. Vidkommande därefter Gavelins yrkande om skadestånd,
så enär Gavelin såväl vid flera olika tillfällen förnekat, att näten
varit hans tillhörighet, som ock underlåtit att af Lindström söka återfå
desamma, och Gavelin sålunda själf måste anses hafva föranledt, att nä —

1915 —

ten icke blifvit till honom återställda, funne häradsrätten Gavelins yrkande
om skadestånd icke kunna bifallas. Vid denna utgång af målet förpliktades
Lindström att dels ersätta statsverket förskjutna vittneslöner dels
ock betala Gavelins rättegångskostnader med skäligen ansedda 800 kronor,
jämte hvad Gavelin visade sig hafva erlagt i lösen för häradsrättens protokoll
i målet.

Öfver häradsrättens utslag, som den 7 september 1914 hit inkom,
hafva såväl Lindström som Gavelin anfört besvär hos Svea hofrätt.

I anledning af dessa besvär meddelade hofrätten utslag den 14 december
1914, däri hofrätten utlät sig:

Enär Lindström genom sin underlåtenhet att uti omförraälda, genom
häradsrättens utslag den 2 juni 1911 afgjorda mål framställa yrkande om
att ifrågakomna nät måtte förklaras förverkade icke kunde anses hafva
gjort sig skyldig till tjänstefel, pröfvade hofrätten lagligt att, med ändring
af häradsrättens öfverklagade utslag i ansvarsfrågan, befria Lindström
från honom af häradsrätten ådömda böter, men då Lindström, som för sin åtgärd
att ur Laxbäcken upptaga näten kunnat hämta stöd allenast af stadgandena
i 14 och 17 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896, icke
förebragt någon omständighet, på grund hvaraf han vore berättigad behålla
näten, samt desamma, enligt hvad i målet blifvit utredt, tillhörde
Gavelin, blefve häradsrättens utslag i hvad därigenom Lindström förpliktats
att till Gavelin återställa näten af hofrätten fastställdt. Beträffande
Gavelins anspråk på ersättning för liden skada funne hofrätten ej skäl att
göra ändring i öfverklagade utslaget.

I fråga om kostnaderna å målet vid häradsrätten funne hofrätten
skäligt på det sätt ändra häradsrättens utslag i denna del att dels Lindström
förklarades skyldig att med sammanlagdt 569 kronor ersätta Gavelin
för dennes och hans rättegångsbiträdes inställelser vid häradsrätten, för
af Gavelin åberopade vittnena Viktor Haglunds, Amandus Kanons. Samuel
Edmans och J. F. Bäckströms inställelse vid häradsrätten, för nämnda
vittnens inkallande samt för lösen af häradsrättens protokoll, dels ock Lindström
befriades från honom af häradsrätten ålagd skyldighet att ersätta
statsverket förskjutna vittneslöner; och skulle hvad af allmänna medel
utgifvits eller kunde komma att utgifvas i ersättning till på åklagarens
begäran i målet inkallade vittnen stanna å statsverket.

Gavelin, som fordrat ersättning för kostnaderna å målet i hofrätten,.
skulle själf vidkännas samma kostnader.

— 1916 —

Olaga expeditionslösen m. m.

I en hit insänd klagoskrift anförde N. P. Fagerland å Sundbvbergs
ungsocialistiska klubbs vägnar hufvudsakligen följande.

För vidtagande af de åtgärder, som kunde synas lämpliga, ville klubben
bringa till justitieombudsmannens kännedom, att poliskommissarien E. Sohlberg
vid utfärdande af tillståndsbevis i anledning af klubbens den 8 september
1913 och den 14 påföljande oktober till polismyndigheten i Sundbyberg
gjorda anmälningar om afhållande af offentligt möte i »Folkets
hus» i Sundbyberg med föredrag, affordra! klubben en afgift af en krona
50 öre, hvilken klubben äfven erlagt. Vid alla under föregående år förekommande
anmälningar af dylika sammankomster äfvensom vid särskilda
anmälningar år 1913 hade Sohlberg däremot utgifvit tillståndsbevis utan
lösen. Till bestyrkande häraf ville klaganden bilägga ifrågavarande anmälningshandlingar.

Ehuru klubben gifvetvis icke tillmätte någon större betydelse åt det
ringa penningbelopp, som Sohlberg sålunda tillfört sig, ansåge klubben
likväl sig höra till beifran anmäla Sohlbergs handlingssätt, då dels en
vacklande praxis ingåfve den föreställningen, att en relativt underordnad
tjänsteman ägde förfara godtyckligt vid utöfvandet af sina åligganden,
och dels förfarandet gåfve stöd åt eu under sociala brytningstider väl
motiverad uppfattning, att utkräfvande! af afgift berott på, att antingen
klubben eller eventuellt den föredragshållare, för hvars föredrag anmälan
gjorts, råkat ådraga sig Sohlbergs misshag.

Vid klagoskriften fanns fogad en till polismyndigheten i Sundbyberg
ställd, den 8 september 1913 dagtecknad anmälan, däri klaganden enligt
uppdrag af Sundbybergs ungsocialistiska klubb meddelat, att Hinke Bergegren
från Stockholm komme att söndagen den 14 september i »Folkets
hus» i Sundbyberg hålla ett offentligt föredrag öfver ämnet: »Hvar ha
vi våldtäktsmännen — bland de unga arbetarna eller bland öfverklassens
fina herrar?» A denna handling hade Sohlberg den 10 september tecknat
en med lösen och stämpel till sammanlagdt belopp af eu krona 50 öre
försedd resolution af följande lydelse:

»Till denna ansökan meddelas bifall under villkor att ingenting mot
lag stridande eller mot myndigheter eller enskilde ohöfviskt eller förargelseväckande
förekommer».

Vidare hade bilagts en med lösen och stämpel till belopp af sammanlagdt
en krona 50 öre belagd handling af följande lydelse:

— 1915 -

»På därom gjord ansökan meddelas resetalaren 0. Ljungdahl härmed
tillstånd att söndagen den 19 dennes, med början kl. 11,30 f. m. i
Folkets hus, Sundbyberg, vid offentligt möte därstädes, hvarvid allmänheten
mot afgift äger tillträde, hålla föredrag öfver ämnet »År bibeln
Guds ord»; under villkor dock att ingenting mot lag stridande eller mot
myndigheter eller enskilde ohöfviskt förekommer, allt vid äfventyr af åtal
och förbud att vidare uppträda.

Sundbyberg i poliskominissariekontoret den 14 oktober 1913.

E. Sohlberg.»

Slutligen hade vid klagoskriften fogats två särskilda till poliskommissarien
Sohlberg ställda anmälningar om offentliga föredrag, som af klaganden
å klubbens vägnar gjorts dels den 20 mars 1913 rörande ett
föredrag af Axel Holmströrn dels ock den 16 april 1913 beträffande ett
föredrag af O. Ljungdahl. Å båda dessa handlingar hade Sohlberg utan
lösen tecknat särskilda bevis, att polismyndigheten i Sundbyberg icke
hade något att erinra mot anmälningarna.

1 ärendet hörd genmäle poliskommissarien Sohlberg:

Enligt 13 § 3 mom. i ordningsstadgan för rikets städer skulle anmälare
af tillställning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som af
polismyndigheten meddelades. Vid de flesta af Sundbybergs ungsocialistiska^
klubb anordnade offentliga sammankomster med inträdesafgift
och föredrag hade inga särskilda föreskrifter ansetts erforderliga, hvarför
Sohlberg, då sökanden vid sådant förhållande icke hade skyldighet att
lösa bevis, icke åsatt lösen eller stämpelafgift.

Efter uppträdande den 25 mars 1913 af Axel Holmström och den
20 april samma år af O. Ljungdahl ansåg Sohlberg nödvändigt, att vissa
föreskrifter meddelades, och beläde därför den 10 september och den
14 oktober 1913 bevisen med lösen och stämpel såsom för bevis tecknadt
å företedd handling enligt förordningarna angående stämpelafgiften
den 18 september 1908 och angående expeditionslösen den 7 december
1883.

Enär Sohlberg förmenade sig vid behandling af dessa ärenden icke
hafva öfverskridit sin befogenhet eller förfarit i strid mot lagens föreskrifter,
anhöll Sohlberg, att klagomålen icke måtte föranleda till vidare
åtgärd.

Till bemötande af förklaringens innehåll insände klaganden en påminnelseskrift,
däri klagomålen vidhöllos. Klaganden anförde därvid,
bland annat, att poliskommissarien Sohlberg icke gjorde något försök att

— 1915 —

antyda, hvilka särskilda föreskrifter skulle hafva blifvit nödvändiga i
anledning af Axel Holmströms och O. Ljungdahls föredrag.

* *

I anledning af ifrågavarande klagomål aflat justitieombudsmannen
till Konungens befallningshafvande i Stockholms län en äinbetsskrifvelse
med anhållan, att en åklagare måtte förordnas att vid vederbörlig domstol
anställa åtal mot poliskommissarien Sohlberg för hvad sålunda lagts honom
till last. I en särskild instruktion för den blifvande åklagaren anförde
justitieombudsmannen, bland annat:

I ärendet vore upplyst, att klaganden för Sundbybergs ungsocialistiska
klubb till poliskommissarien Sohlberg ingifvit en den 8 september 1913 dagtecknad
anmälan, att den 14 september skulle i »Folkets hus» i Sundbyberg hållas
ett offentligt föredrag med uppgifvet ämne, samt att Sohlberg den 10 september
å handlingen tecknat en med lösen och stämpel till belopp af en krona
50 öre belagd resolution af innehåll att till avsökningen meddelades bifall.

Poliskommissarien Sohlberg hade sålunda betecknat klagandens berörda
anmälan såsom en ansökning om tillstånd till föredragets hållande, hvilken
ansökning Sohlberg funnit sig kunna bifalla. Emellertid hade enligt 13
§ i ordningsstadgan för rikets städer, hvilken stadga ägde tillämpning
å köpingen Sundbyberg, ej erfordrats något tillstånd för hållandet af
ifrågavarande föredrag, hvarom allenast, på sätt som ock skett, behöft
göras en anmälan hos polismyndigheten. Sohlberg hade sålunda öfverskridit
sin befogenhet, då han meddelat ett tillstånd, som icke varit erforderligt
och som ej heller blifvit sökt, och tillika hade Sohlberg vid det
förhållande, att klaganden ej begärt något bevis i saken, utan laga skäl
utkräft lösen en krona 50 öre för den ifrågakomna resolutionen.

Till närmare belysning af ifrågavarande ämne hänvisade justitieombudsmannen
i öfrigt till den redogörelse, som i justitieombudsmannens
ämbetsberättelser till 1886 och 1887 årens Riksdagar funnes införd angående
ett af justitieombudsmannen emot polismästaren friherre N. E. A.
Raab anställd t åtal för ämbetsfel.

Handlingarna i förevarande ärende utvisade tillika, att poliskommissarien
Sohlberg den 14 oktober 1913 utfärdat en särskild med lösen och
stämpel till belopp af en krona 50 öre belagd resolution, hvarigenom
resetalaren O. Ljungdahl »på därom gjord ansökan» meddelats tillstånd
att söndagen den 19 oktober i »Folkets hus» i Sundbyberg, vid offentligt
möte därstädes, hålla föredrag öfver ett uppgifvet ämne.

Den handling, soin till poliskommissarien Sohlberg ingafs rörande
sistnämnda föredrag, vore icke i ärendet företedd, men all anledning vore

— 1915 —

att antaga, att samma handling vore affattad på samma sätt som de skrifter
klaganden i dylika ärenden tidigare ingifvit till Sohlberg. Att klagandens
framställning af Sohlberg i särskild tillståndsresolution kallats en ansökning
hade i detta hänseende intet att betyda, vid det förhållande att Sohlberg
gifvit den tidigare framställningen af den 8 september 1913, som af
klaganden uttryckligen betecknats såsom en anmälning, namnet ansökning.
Med skäl torde sålunda kunna påstås, att Sohlberg i detta senare fall på
alldeles samma sätt som då han meddelade tillståndet af den 10 september
1913 öfverskridit sin befogenhet, äfvensom att han jämväl i det senare
fallet obehörigen utkräft en expeditionslösen af en krona 50 öre.

På sätt ofvan anförts, hade poliskommissarien Sohlberg i båda de
fall, hvarom fråga vore, uppställt vissa villkor för det lämnade tillståndet,
och till resolutionen af den 14 oktober 1913 hade han fogat det särskilda
tillägget, att dessa villkor borde uppfyllas, vid äfventyr af förbud för
vederbörande talare att vidare uppträda. Detta tillägg innefattade uppenbarligen
ett otillbörligt hot mot den person, som fått tillståndet, och
Sohlberg hade icke ägt befogenhet att för denne stadga ett äfventyr af
förenämnda beskaffenhet.

På grund af hvad sålunda anförts ansåge justitieombudsmannen, att
poliskommissarien Sohlberg i sin tjänst förfarit felaktigt i ofvan utvecklade
hänseenden. För det af Sohlberg sålunda begångna tjänstefel borde
åklagaren å Sohlberg yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet. Tillika
borde åklagaren i mån af befogenhet understödja de ersättningsanspråk,
som klaganden, i målet hörd, kunde komma att däri framställa.

I enlighet med justitieombudsmannens ifrågavarande uppdrag blef
åtal mot poliskommissarien Sohlberg anställdt inför Södra Roslags domsagas
häradsrätt, som den 15 juli 1914 i målet meddelade följande utslag:

I målet vore upplyst, att sedan N. P. Fagerland för Sundbybergs
ungsocialistiska klubb till Sohlberg ingifvit en den 8 september 1913
dagtecknad skriftlig anmälan om föredrag, som komme att den 14 i samma
månad af Hinke Bergegren hållas i »Folkets hus’ A-sal» i Sundbyberg
öfver uppgifvet ämne, Sohlberg å nämnda anmälan den 10 september
1913 tecknat en med lösen och stämpel till sammanlagdt belopp af en
krona 5Ö öre belagd resolution, hvarigenom till ansökningen meddelats
bifall under villkor, att intet emot lag stridande eller mot myndigheter
eller enskilda ohöfviskt eller förargelseväckande vid föredraget förekomme;
äfvensom att Sohlberg den 14 oktober 1913 utfärdat en särskild med
lösen och stämpel till belopp af en krona 50 öre belagd resolution, hvarigenom
resetalaren O. Ljungdahl på därom gjord ansökning meddelats
tillstånd att söndagen den 19 i samma månad i »Folkets hus» i Sund —

1915 —

byberg vid offentligt möte därstädes hålla föredrag öfver uppgifvet ämne
under villkor, att intet emot lag stridande eller mot myndigheter eller
enskilda ohöfviskt därvid förekomme, vid äfventyr af förbud för vederbörande
talare att vidare uppträda; och enär Sohlberg icke ens påstått,
att den handling, med anledning hvaraf sistnämnda resolution utfärdats,
åsyftat annat än stadgad anmälan af föredraget; samt Sohlberg vid angifna
förhållanden hvarken i 13 § af ordningsstadgan för rikets städer den 24
mars 1868 eller eljest i lag ägt stöd för sin åtgärd att utfärda med lösen
och stämpel belagda resolutioner rörande tillstånd till ifrågavarande föredrag,
af hvilka intetdera hållits å ställe, som enligt omförmälda lagrum
varit att anse såsom allmänt; ty och då Sohlberg likaledes saknat fog för
meddelandet af ofvannämnda vid resolutionernas utfärdande uppställda
villkor och äfventyr; alltså pröfvade häradsrätten rättvist döma Sohlberg
för det tjänstefel, han genom berörda åtgärder låtit komma sig till last,
jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, att höta 25 kronor.

öfver häradsrättens utslag har poliskommissarien Sohlberg anfört
besvär hos Svea hofrätt. Dessa besvär äro på hofrättens pröfning beroende.

Missbruk af tjänstebrefkort.

På sätt framgår af ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima
Riksdag (sid. 94) hade komministern Erik Modin hos Svea hofrätt anfört
besvär öfver ett af Sollefteå tingslags häradsrätt den 24 november 1913
meddeladt utslag, hvarigenom Modin dömts till ansvar för det han öfverträdt
det i 7 § 1 mom. i förordningen angående ändrade bestämmelser
för utgörandet af postafgifter för försändelser i tjänstärenden den 15 juni
1900 stadgade förbud för tjänstebrefkorts användande för andra försändelser
än i tjänstärenden.

Dessa besvär äro numera pröfvade af hofrätten, som genom utslag
den 18 december 1914 funnit ej skäl göra ändring i häradsrättens utslag,
i hvad detsamma blifvit öfverklagadt.*

* Vid målets afgörande af hofrätten yttrade ett hofrättsråd följande särskilda mening:

»Jag finner väl Modin icke hafva varit berättigad att för meddelanden, som han i
egenskap af ordförande i biblioteksnämnden och kommittén för kyrkans restaurering afsända
använda tjänstebrefkort, men då hvad i nämnda hänseende lagts Modin till last, enligt
min mening, icke är af beskaffenhet att föranleda till ansvar, pröfvar jag lagligt att, med
ändring af häradsrättens utslag, befria Modin från honom i målet ådömdt ansvar.»

8 — Justitieombudsmannens ämbetsberätielse till 1.913 års Riksdag.

Onödigt uppskof.

Till den 27 oktober 1913 uttog A. J. Jansson i Uddnäs stämning till
Finspånga läns häradsrätt å direktören Paul Radmann i Skrumpetorp under
yrkande, att Radmann måtte åläggas till Jansson utgifva ogulden hyra för
en af Radmann förhyrd bostadslägenhet å Springsta säteri i Kärrhö socken
af Västmanlands län, hvarjämte fordrades ränta och ersättning för rättegångskostnaden.
Vid första rättegångstillfället, den 27 oktober 1913,
framställdes å svarandesidan invändning mot krafvet och begärdes af käranden
uppskof i målet för vidare utredning, hvilken begäran af häradsrätten
bifölls. När målet den 19 januari 1914 åter förekom till behandling,
anhöll svarandens i rättegången använda ombud om uppskof, hvilket
mot kärandens bestridande af häradsrätten beviljades. Den 16 mars 1914
handlades målet ånyo, men blef äfven nu på begäran från svarandesidan
uppskjutet. Vid det därpå följande sammanträdet den 14 april 1914 tillkännagaf
häradsrätten, att som ej något mera var att då anteckna, utslag
skulle få afvaktas den 11 påföljande maj. Å sistnämnda rättegångsdag
meddelade häradsrätten, under ogillande af Janssons yrkande om ersättning
för rättegångskostnaden, ett i hithörande delar så lydande utslag: Enär
Janssons talan afsåge hyresersättning för en till Radmann upplåten lägenhet
å Springsta säteri i Kärrbo socken, samt denna fastighet icke läge
inom häradsrättens domvärjo'', alltså och jämlikt »14 § samt 29 § 4 mom.
rättegångsbalken» förklarade sig häradsrätten icke vara behörig att upptaga
målet till pröfning. Samtliga häradsrättens beslut afkunnades under
ordförandeskap af häradshöfdingen H. Joachimsson.

I en till justitieombudsmannen ingifven klagoskrift anförde därefter
Jansson klagomål öfver häradsrättens åtgörande i berörda mål. Klaganden
anförde hufvudsakligen: Genom målets handläggning upprepade gånger
och vid en långt ifrån klagandens hemvist belägen domstol hade klaganden
förorsakats betydande kostnader för resor och protokollslösen, hvilka
kostnader undvikits, därest häradsrätten, sin plikt likmätigt, omedelbart
jämlikt lagens föreskrift i 10 kap. 29 § rättegångsbalken visat målet ifrån
sig. Redan vid målets första handläggning borde det stått fullt tydligt
för häradsrätten, att det vore fråga om sådant mål, som domstolen ex ofticio
skulle visa ifrån sig. Åt föreskriften i sistnämnda lagrum: »Anhängiggöres
vid underrätt mål, som rätten ej är behörig att upptaga, skall
den, ehvad invändning göres eller icke, visa målet ifrån sig» kunde, då
invändning om forum enligt lagens föreskrift skulle göras vid första rätteo-ånwstillfället,
icke gifvas annan tolkning, än att domstolen vore skyldig

— 1915 —

redan vid första handläggningen meddela dylikt beslut, i händelse målet
vore af beskaffenhet, som i lagrummet angåfves. I alla händelser borde
häradsrätten hafva på ett tidigare stadium af målets handläggning, än
efter det målet å ömse sidor öfverlämnats till dom, kommit underfund
med dess beskaffenhet och visat det ifrån sig. Klaganden anhöll därför,
att justitieombudsmannen måtte förordna om åtal mot häradshöfdingen
Joachimsson, samt yrkade, att denne måtte åläggas ersätta klagandens
kostnader för onödiga inställelser och protokollslösen.

Uti infordradt yttrande anförde häradshöldingen Joachimsson: Under
.handläggningen af ifrågavarande mål var häradshöfdingen tveksam, om
tvisten rörde »jord och gods å landet», såsom i 10 kap. 14 § rättegångsbalken
sågs, eller borde betraktas såsom ett vanligt civilt krafmål — något,
hvarom meningarna säkerligen kunde vara delade. 1 början omfattade
häradshöfdingen den senare uppfattningen, men under målets fortgång och
sedan parterna utvecklat sin talan och förebringat utredning, kom häradshöfdingen
alltmera till den förra uppfattningen, tills det slutligen för
häradshöfdingen framstod klart och tydligt, att hyresaftalet stode i ett så
oskiljaktigt sammanhang med fastigheten, hvarå den förhyrda bostaden
funnes, att målet icke lagligen borde eller lämpligen kunde handläggas
och pröfvas af häradsrätten utan tillhörde forum rei sitae. Ehuru målet
dä vid häradsrätten förevarit vid fyra särskilda rättegångstillfallen samt
af käranden — men icke af svaranden, som fortfarande begärde uppskof
— öfverlämnats till slutligt afgörande, fann häradshöfdingen vid nämnda
förhållande häradsrätten jämlikt 10 kap. 14 § och 29 § 4 mom. samt 16
kap. 5 § rättegångsbalken vara icke allenast oförhindrad utan äfven pliktig
att visa målet ifrån sig. 1 enlighet härmed affattades häradsrättens
utelag den 11 maj 1914. Enligt häradshöfdingens mening hade häradsrätten
vid sin behandling af målet icke gjort sig skyldig till något felaktigt
förfarande. Vid målets första handläggning var det, såvidt häradshöfdingen
förstode, ingalunda uppenbart, att häradsrätten skulle enligt
lag vara obehörig att upptaga målet till pröfning. Och att häradsrätten,
innan den visade målet ifrån sig, ville hafva saken utredd och erhålla
öfvertygande skäl för sitt beslut härom, finge väl icke klandras, äfven om
det skulle hafva varit önskvärdt, att häradsrätten kunnat träffa sitt afgörande
på ett tidigare stadium af målet. I 16 kap. 3 § rättegångsbalken
stadgades, att rätten, så snart ske kunde, skulle gifva beslut öfver invändning,
som af part framställdes. Det förutsattes således icke, att rätten
ovillkorligen skulle gifva beslut samma dag, som invändningen
utan- finge rätten låta därmed anstå, till dess invändningsfrågan blifvit
utredd. Någon afvikelse härifrån syntes ej rimligen böra äga rum beträf —

1915 —

fande de behörighetsfrågor, rätten hade att ex officio upptaga och afgöra,
oafsedt om invändning gjordes eller icke. Häradshöfdingen hemställde
slutligen, att den gjorda anmälan icke måtte till någon vidare åtgärd
föranleda.

I afgifven påminnelseskrift bestred klaganden afseende å hvad häradshöfdingen
Joachimsson till sitt fredande anfört samt hemställde, att justitieombudsmannen
måtte bifalla hans i klagoskriften gjorda framställningar.

Den af häradshöfdingen Joachimsson i ärendet afgifna förklaringen
fann justitieombudsmannen icke vara tillfredsställande, utan ansåg justitieombudsmannen,
att häradshöfdingen i förevarande sak gjort sig skyldig
till fel i sitt ämbete. Justitieombudsmannen uppdrog fördenskull åt advokatfiskal
vid Göta hofrätt att inför hofrätten anställa åtal mot häradshöfdingen
för berörda tjänstefel. I den skrifvelse, hvarigenom detta uppdrag
lämnades åt advokatfiskal^!, anförde justitieombudsmannen följande.

I ärendet vore upplyst, att Finspånga läns häradsrätt under ordförandeskap
af häradshöfdingen Joachimsson vid fyra rättegångstillfällen handlagt
ett mål, hvilket häradsrätten jämlikt 10 kap. 29 § rättegångsbalken varit
pliktig att visa ifrån sig. Med hänsyn till målets enkla beskaffenhet hade
detta enligt justitieombudsmannens uppfattning bort ske åtminstone vid
det andra rättegångstillfället. Genom häradsrättens dröjsmål härutinnan
hade klaganden åsamkats ej obetydliga kostnader, för hvilka han måste
anses berättigad till godtgörelse. På grund af det anförda skulle advokatfiskalen
yrka ansvar å häradshöfdingen Joachimsson efter lag och sakens
beskaffenhet. Tillika skulle advokatfiskalen i mån af befogenhet understödja
de ersättningsanspråk, som klaganden, i målet hörd, kunde komma
att däri framställa.

På det åtal, som i enlighet härmed blef af advokatfiskalen anställd t,
meddelade hofrätten utslag den 18 december 1914,

Hofrätten utlät sig däri: Enär hvad mot häradshöfdingen Joachimsson
förekommit icke vore af beskaffenhet att detsamma borde för honom föranleda
ansvar, blefve den emot häradshöfdingen Joachimsson i målet förda
talan af hofrätten lämnad utan bifall.*

* Den mening, hofrättens utslag sålunda innehåller, omfattades af hofrättens president
och tre dess ledamöter. En ledamot var skiljaktig och yttrade: »Enär antagas måste
att, därest Joachimsson ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt i stämningsansökningen uppgiga
förhållanden beträffande såväl målets beskaffenhet som den förhyrda bostadens belägenhet,
Joachimsson redan vid målets första handläggning på samma skäl, som af honom
sedermera i häradsrättens utslag angifvits, funnit anledning förklara häradsrätten ej vara.

— 1915 —

Fel vid utmätning.

Handlingarna i ett genom klagomål af lärarinnan Lovisa Hult härstädes
anhängig»] or dt ärende utvisa följande.

Vid likvid för brandskada den 22 december 1911 innehöllos 7 kronor
HO öre såsom afgift för brandstodsåret 1911—1912 för en af Lovisa Hult
innehafd försäkring, och det sålunda innehållna beloppet kvitterades samma
dag å Västernorrlands läns brandstodsbolags vägnar af kronofogden Axel
Dahlin. I en för Lovisa Hult utfärdad debetsedel för år 1912 upptogs
icke desto mindre brandstodsafgift från den 1 maj 1911 till samma dag
1912 med ett belopp af 8 kronor. Denna debetsedel, hvars slutsumma
utgjorde 20 kronor 17 öre, var försedd med ett af kronofogden Dahlin
undcrtecknadt kvitto å ett belopp af 12 kronor 17 öre.

Den 19 december 1912 verkställde fjärdingsmannen E. Wedin hos
Lovisa Hult utmätning för uttagande af det å omförmälta debetsedel icke
kvitterade beloppet 8 kronor, och utmättes därvid en till 30 kronor värderad
symaskin.

öfver denna utmätning anförde Lovisa Hult besvär hos Konungens
befallningshafvande i Västernorrlands län i eu den 2 januari 1913 dagtecknad
skrift, däri Lovisa Hult yrkade utmätningsförrättningens upphäfvande.
I en senare skrift anhöll Lovisa Hult tillika, att utmätningsförrättaren
måtte förpliktas att gälda hennes kostnader. 1 ärendet företedde
Lovisa Hult, jämte andra handlingar, ett från fjärdingsmannen.
Wedin till Lovisa Hults advokat aflåtet, den 1 januari 1913 dagtecknadt
bref, hvari Wedin förklarade, att han på grund af närmare kännedom
»härmed» inställde utmätningen.

I anledning af besvären infordrade Konungens befallningshafvande
yttrande från Wedin och utlåtande från kronofogden Dahlin. Tillika för -

behörig upptaga målet till pröfning; alltså och då Joachimssons uppgift om den vikt, han
tillmätt under målets handläggning förebragt utredning angående sambandet mellan ifrågakomna
hyresaftal och ett mellan Jansson och Nordiska Fältspatsaktiebolaget upprättadt
kontrakt angående brytning af fältspat å Springsta säteri, ej kan, såsom hafvande saknat
betydelse i förevarande fall för afgörande af frågan om häradsrättens behörighet, förtjäna
afseende; finner jag Joachimssons åtgärd att, oaktadt han vid redan första rättegångstillfället
eller senast det därpå följande bort afvisa målet, gång efter annan uppskjuta detsamma
hafva . varit emot lag stridande, samt dömer förty Joachimsson att, jämlikt 25
kap. 17 § strafflagen, för det oförstånd i domarämbetets utöfning, hvartill han sålunda
gjort sig skyldig, bota 25 kronor; och som genom Joachimssons felaktiga förfarande skada
tillskyndats Jansson, ity att ej obetydliga kostnader åsamkats honom, pröfvar jag lagligt
ålägga Joachimsson att till Jansson härför utgifva ersättning med skäliga ansedda 200
kronor.»

— 1015

ordnade Konungens befallningshafvande, att vidare exekutiva åtgärder i
ärendet skulle afstanna i afbidan på besvärens pröfning.

I afgifven förklaring öfver besvären förmälte Wedin, att Lovisa Hult
vid utmätningsförrättningen till en början underlåtit att förete kvittot å
brandstodsafgiften, samt att Wedin efter kvittots företeende meddelat
Lovisa Hult, att någon vidare åtgärd icke skulle företagas. Då utmätningen
sålunda kommit till stånd uteslutande genom Lovisa Hults obenägenhet
att före förrättningen uppvisa kvittot, hemställde Wedin, att besvären
icke måtte föranleda någon åtgärd. Tillika bestred Wedin yrkandet
om kostnadsersättning, enär åtgärden att öfverklaga förrättningen varit
alldeles obefogad, då Lovisa Hult, så snart Wedin erhållit kännedom om
råtta förhållandet, meddelats besked om att någon vidare exekutiv åtgärd
icke skulle förekomma.

Kronofogden Dahlin förklarade i sitt utlåtande, att han funne besvären
icke förtjäna afseende, då Wedin i sin förklaring, hvars sanningsenlighet
kronofogden saknade anledning betvifla, förmält, att han efter förrättningens
verkställande, sedan Lovisa Hult ändtligen för honom uppvisat
behörigt bevis, att ifrågavarande brandstodsafgift kommit försäkringsbolaget
tillgodo, lämnat henne besked att förrättningen vid sådant förhållande
förfallit. Att ifrågavarande belopp upptagits i restlängden berodde åter
därpå, att afgiften icke erlades vid uppbördsstämman, och att Lovisa Hult
icke heller då lämnade ifrån sig beviset om beloppets gäldande. Kronofogden
ansåg därför riktigast, att beloppet inflöt i restlängden, viss om
att Lovisa Hult skulle vid en blifvande indrifning utlämna beviset eller
-en afskrift däraf till indrifvaren att af honom användas vid hans redovisning.

Dessa yttranden bemöttes sedermera af Lovisa Hult i en till Konungens
befallningshafvande ingifven påminnelseskrift, vid hvilken fanns fogad
en af Lovisa Hult afgifven utförlig redogörelse för huru vid den
öfverklagade utmätningsförrättningen tillgått. Enligt denna redogörelse
hade Wedin genast vid förrättningens början fått. taga del af kvittot å
brandstodsafgiften, men icke desto mindre verkställt utmätningen. Å
handlingen fanns tecknadt ett af fyra personer under edsförpliktelse underskrifvet
intyg, af innehåll att den i handlingen lämnade redogörelsen vore
i alla delar sann.

I anledning af de sålunda anförda besvären meddelade Konungens
befallningshafvande den 19 mars 1913 utslag, däri Konungens befallningshafvande
med hänsyn till hvad i målet förekommit upphäfde den öfverklagade
utmätningsförrättningen men tillika förklarade, att Lovisa Hult
skulle själf vidkännas sina kostnader å målet.

— 1915 —

«3

I cn hit insänd klagoskrift hemställde därefter Lovisa Hult, att justitieombudsmannen
måtte mot fjärdingsmannen Wcdin vidtaga den åtgärd,
som kunde finnas af omständigheterna påkallad, för att klaganden måtte
förhjälpas till utbekommande af skäligt skadestånd af Wedin för kostnader
och obehag i saken.

öfver klagoskriften hörd åberopade fjärdingsmannen Wedin sin förklaring
till Konungens befallningshafvande i anledning af klagandens besvär.
Wedin förmäl te sig på det bestämdaste vidhålla sin i berörda förklaring
lämnade uppgift, att klaganden icke vid förrättningens början
företedde bevis, att brandförsäkringsafgiften guldits. Då klaganden underlåtit
detta, samt Wedin genast efter kvittots uppvisande meddelat klaganden,
att utmätningen icke skulle komma att föranleda till någon fortsatt
åtgärd, vid hvilket förhållande klaganden icke heller haft någon anledning
att draga saken under öfverexekutors pröfning, hemställde Wedin, att
klagoskriften måtte lämnas utan afseende.

Kronofogden Dahlin, som äfven hördes i ärendet, anförde, bland annat:

Med den personliga kännedom, som Dahlin hade såväl om Wedin
som om klaganden, hölle Dahlin före, att klagandens återgifvande af hvad
som förekommit vid utmätningsförrättningen måste vara färglagdt och
ensidigt. Enligt hvad handlingarna innehölle, hade Wedin i allt fall
innan tiden för besvär öfver utmätningen gått till ända och före den dag,
då klagandens besvärsskrift daterats, skriftligen meddelat klaganden, att
utmätningen gått åter. På grund häraf och då Konungens befallningshafvande
i sitt utslag, som torde hafva tagit åt sig laga kraft, förklarat,
att klaganden skulle själf vidkännas sina kostnader för utmätningens öfverklagande,
syntes klagoskriften icke böra föranleda någon åtgärd.

För egen del ville Dahlin tillägga, att anledningen till att ifrågavarande
belopp 8 kronor måst restföras vid uppbördsstämman varit, att
klaganden då vägrat att till Dahlin öfverlämna brandstodsbolagets kvitto.
Å debetsedeln hade beloppet icke kunnat kvitteras, emedan det då sett
ut, som om klaganden erlagt beloppet två gånger, och utan kvittot hade
Dahlin icke kunnat få beloppet afkortadt i kronoräkenskaperna.

I afgifvet utlåtande öfver klagoskriften anförde Konungens befallningshafvande,
att klaganden icke visat sannolika skäl för att i utsökningsärendet
förfarits orätt eller för att klaganden eljest skulle vara berättigad
till skadestånd. Härutinnan yttrade Konungens befallningshafvande
:

Till grund för klagandens skadeståndsanspråk läge hennes af vittnesintyg
stödda uppgift, att Wedin vid ifrågavarande tillfälle verkställt utmätning
för gäldande af den klaganden påförda brandstodsafgiften, oak —

1915 —

tadt klaganden omedelbart vid förrättningens början företett bevis, att
samma afgift redan varit gulden. Emellertid hade Wedin såväl i sitt yttrande
öfver klagoskriften som i sin förklaring öfver besvären bestämdt
uppgifvit, att det af klaganden åberopade betalningsbeviset icke blifvit för
Wedil! företedt förr än utmätningsförrättningen redan varit afslutad. Emot
Wedins sålunda lämnade uppgift hade klaganden åberopat ett intyg af
Kristina Carlstedt, H. Bergström, K. Aug. Ombergh och L. P. Selin, hvilka
ansett sig kunna intyga riktigheten af klagandens berättelse öfver förloppet
vid utmätningen. I fråga om detta intyg, hvars värde minskades
därigenom att det icke utgjorde en själfständig berättelse af intygsgifvarne,
syntes det kunna sättas i fråga, huruvida intygsutfärdarne haft
förutsättningar att med bestämdhet afgöra, om betalningsbeviset uppvisats
före utmätningsförrättningens början eller, såsom Wedin uppgifvit, först
efter dess afsilande. Någon anledning att betvifla sanningsenligheten af
hvad Wedin härvidlag uppgifvit torde så mycket mindre förefinnas, som
Wedin tillförene under en synnerligen lång tjänstgöring som fjärdingsman
städse ådagalagt pålitlighet och redbarhet.

Till bemötande af hvad i de afgifna förklaringarna och Konungens
befallningshafvandes utlåtande blifvit anfördt insände klaganden två särskilda
påminnelseskrifter, af hvilka den ena innehöll följande.

Konungens befallningshafvande hade ifrågasatt, huruvida de af klaganden
åberopade intygsutfärdarne haft förutsättningar att med bestämdhet
afgöra, om betalningsbeviset uppvisats före utmätningsförrättningens början
eller först efter dess afsilande. Intygsutfärdarne hade emellertid efter
noggrannt genomläsande af klagandens detaljerade berättelse förbundit sig
att med ed betyga, att berättelsen vore till alla delar riktig. Och två af
vittnena hade, på sätt framginge af en bilagd handling, betygat, att Wedin
vid tillfället genomläst betalningsbeviset och sagt sig icke taga hänsyn till
detsamma, att Wedin därefter börjat skrifva utmätningsprotokollet, att ut~
mätningsvittnet Ombergh, medan Wedin skref, hänvisat till betalningsbeviset
och anmärkt, att Wedin gjorde sig lönlöst arbete, att Wedin, som
uppfattat anmärkningen, ånyo sagt sig icke fästa afseende vid betalningsbeviset,
samt att Wedin först därefter sagt sig skola utvälja hvad han
skulle »panta». Någon särskild kompetens för att uppfatta dessa detaljer
torde icke erfordras. Sedan Wedin därefter lämnat klaganden ett i protokollsform
affattadt bevis öfver den verkställda utmätningen, hade det icke
vidare stått i Wedins makt att upphäfva utmätningen. För att trygga
sig själf hade klaganden därför med företeende af protokollet öfver utmätningen
anfört besvär hos Konungens befallningshafvande, som äfven
upphäft förrättningen.

— 191ö

Då det icke tillkommc Konungens befallningshafvande att, i annat
fall Jln dar Konungens befallningshafvande funne sökandens ratt uppenbar,
ådöma förrättningsinannen att utgifva skadestånd, kunde klaganden icke
finna, att hennes talan om skadestånd skulle vara försuten. Frågan kunde
naturligtvis alltid pröfvas af domstol.

Klaganden vidhölle sin anmälan och hemställde om bistånd för utbekommande
af skadestånd och för Wedins fällande till ansvar.

Tillika insände klaganden ett af H. Bergström och Kristina Carlstedt
undertecknadt intyg af det innehåll sistnämnda påminnelseskrift angaf.

* *

Hvad fj ärdingsmannen VVedin åtgjort i förevarande hänseende fann
min företrädare i justitieombudsmansämbetet icke böra lämnas utan laga
beifran, och i en till Konungens befallningshafvande i Västernorrlands län
aflåten ämbetsskrifvelse anhöll därför min företrädare, att en åklagare
måtte förordnas att vid vederbörlig domstol i laga ordning väcka och utföra
åtal mot Wedin för hvad denne vid utöfningen af fjärdingsmansbefattningen
härutinnan låtit komma sig till last. I en för åklagaren utfärdad
instruktion rörande åtalets utförande yttrade min företrädare hufvudsakligen
:

Handlingarna i ärendet gåfve vid handen, att fjärdingsmannen Wedin
hos klaganden utmätt en symaskin för gäldande af en brandförsäkringsafgift,
som redan varit af klaganden gulden. Att utmätningsförrättningen
vant i sak obefogad, torde vara ostridigt, och förrättningen hade också,
efter besvär af klaganden, blifvit undanröjd af Konungens befallningshafvande.
Emellertid syntes det vara sannolikt, att Wedin vid utinätningstillfället
haft kunskap om att ifrågavarande afgift då vore erlagd, och att
Wedin följaktligen förfarit felaktigt vid utförande af uppdraget att uttaga
samma afgift. Full visshet härom torde emellertid icke kunna vinnas annorledes
än genom vittnesförhör med de personer, som voro tillstädes vid
förrättningen. 1 åtalet borde åklagaren, efter det erforderligt vittnesförhör
blifvit i laga ordning anställdt, ej mindre Yå Wedin yrka ansvar efter
lag och sakens beskaffenhet än äfven, i mån af befogenhet, understödja de
ersättningsanspråk, klaganden, i målet hörd, kunde komma att däri framställa.

I enlighet härmed blef åtal mot fjärdingsmannen Wedin anställdt inför
Ångermanlands södra domsagas häradsrätt, som meddelade utslag i
målet den 30 december 1914.

Häradsrätten utlät sig däri:

9 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

Som afbörda vittnena Fredrik Viktor Sellstedt, Beda Bergström och
Lars Petter Selin icke, såvidt visats, finge anses af målets utgång
kunna vänta nytta eller skada, blefve, med ogillande af ett mot bemälda
vittnen framställdt jäf, deras vittnesberättelser bibehållna vid verkan af
laga bevis; och enär åklagaren icke, mot Wedins bestridande, lagligen
styrkt, att före eller under ifrågavarande utmätningsförrättning, därvid
Wedin efter vederbörligt uppdrag haft att hos klaganden uttaga 8 kronor,
utgörande henne i debetsedel för år 1912 påförd brandstodsafgift för tiden
den 1 maj 1911 till samma dag 1912, för Wedin förevisats det i målet
åberopade, den 22 december 1911 af kronofogden Dahlin utfärdade kvitto
å 7 kronor 60 öre, hvilket belopp enligt kvittot utgjort brandstodsafgiften
för nämnda tidrymd, ty och då vid förrättningen ej heller, såvidt visats,
annorledes styrkts, att den i debetsedeln påförda brandstodsafgiften, 8-kronor, redan blifvit gulden, funne häradsrätten åklagarens i målet förda
talan icke kunna bifallas; likasom häradsrätten med hänsyn till omständigheterna
i målet lämnade utan bifall Wedins och Lovisa Hults hvar emot
annan i målet framställda ansvars- och ersättningsyrkanden; och skulle
statsverket vidkännas den af allmänna medel i målet förskjutna vittneskostnaden.

Olaga edgång.

Vid den granskning af rådstufvurättens i Skellefteå dombok för år
1913, som justitieombudsmannen under 1914 års ämbetsresa företog, fäste
justitieombudsmannen uppmärksamheten vid innehållet af n:r 118 i domboken
för den 2 juni 1913, vid hvilket rättegångstillfälle borgmästaren Carl
Oqvist fört ordet i rådstufvurätten.

Nämnda domboksnummer lydde sålunda:

»S. D. Lät Disponenten Nils Wikander ingifva följande skrift:

»Till Skellefteå Rådstufvurätt.

Härmed få vi vördsamt anhålla att följande personer, nämligen:
Arbetaren Johan Ulrik Westin från Öhrviken,

Brynolf Olsson från Nyhamn,

Viktor Sellman från Nyhamn,

Karl Svanborg från Nyholm,

Frans Enmark från Kusmark,

Nils Rosendahl från Furunäs, och

Johan Granström från Furunäs, alla i Skellefteå socken, hvilka antagits
såsom räknare af den pappersved, som kommer att under inne —

1915 —

varande år upplyftas från vatten och uppläggas å land vid öhrvikens
Sulfitfabrik, måtte få aflägga ed på att de rätt och samvetsgrannt, utan
vald eller mannamån för någondera parten köpare och säljare af veden,
äfvensom för utbetalandet af arbetslönerna för landrullningen till entreprenören
må räkna och följa de instruktioner, som af öhrvikens Aktiebolag
meddelas dem.

öhrviken d. 24A> 1913.

för Öhrvikens Aktiebolag
Nils Wikander.»

Efter uppläsandet häraf fingo de i skrifvelsen åberopade personerna
företräda samt aflägga ed på, att de redligen och utan försumlighet skulle
fullgöra de uppdrag, som de i egenskap af räknare af pappersved för öhrvikens
Aktiebolags räkning åtagit sig; och skulle bevis om den aflagda
eden genom utdrag af protokollet meddelas.»

Justitieombudsmannen ansåg det vara uppenbart, att rådstufvurätten
öfverskridit sin befogenhet genom att utan något stöd i gällande lag tillåta
en dylik ed, och infordrade därför sedermera från rådstufvurätten yttrande
om, på hvilken grund rådstufvurätten ansett sig böra medgifva den
ifrågavarande edgången.

Uti afgifven, af borgmästaren Oqvist på rådstufvurättens vägnar undertecknad
förklaring anförde rådstufvurätten följande:

Rådstufvurätten hade icke haft annan grund för sin ifrågavarande åtgärd
än att det, före borgmästarens tillträde af sitt ämbete, förekommit
att af enskilda personer eller bolag tillsatta mätare af hvarjehanda slags
varor fått aflägga ed, innan de tillträdde sysslan.

Dylika edgångar hade, efter hvad rådstufvurätten erfarit, äfven fått
ske inför Skellefteå tingslags häradsrätt, väl ej under den nuvarande domhafvandens
tid, men därförut.

Skälet till att sådana eder fått afläggas antoges hafva varit, att utländska
köpare af exempelvis tjära fordrat bevis af edsvurna personer om
varans mått och beskaffenhet.

Då nu ifrågakomna edgång af rådstufvurätten tilläts, hade dess ledamöter
ej kommit att tänka på, att de därigenom gjorde sig skyldiga till
något lagstridigt förfaringssätt, men hade de sedermera, inseende det oriktiga
i åtgärden, alltjämt afvisat framställningar af enahanda art som den,
hvarom nu vore fråga.

Vid pröfning af ärendet fann justitieombudsmannen skäligt låta bero
vid den afgifna förklaringen.

— isig —

Statistiska uppgifter angående mål i högsta domstolen.

I de ämbetsberättelser, som afgifvits till Riksdagen åren 1893, 1898,
1903 och 1907 hafva framlagts resultaten af verkställda undersökningar
angående den inbördes likheten eller olikheten i domstolarnes beslut i de
mål, som från underrätterna och hofrätterna fullföljts samt i högsta domstolen
afgjorts under åren 1887 — 1891, 1892 — 1896, 1897—''1901 och
1902—1905. Då det ansetts önskvärdt att erhålla en dylik sammanställning
äfven för tidsperioden 1906—1910, har min företrädare i justitieombudsmansämbetet
låtit verkställa en undersökning för dessa år. Resultaten
af denna undersökning återtinnas i en vid denna berättelse fogad
bilaga, innehållande sex tabeller, upprättade efter enahanda källor och enligt
samma grunder som de förut offentliggjorda.

1 afseende på de i tabellerna förekommande sifferuppgifterna torde
böra erinras om följande:

Tab. I upptager de mål, i hvilka hofrätt och högsta domstolen (H. D.)
fastställt underrätts beslut. Hit hafva jämväl förts s. k. deserta mål.

Tab. II omfattar de mål, i hvilka hofrätt ändrat underrätts beslut
samt högsta domstolen fastställt hofrättens beslut eller målet hos högsta
domstolen blifvit desert.

Tab. III upptager de mål, i hvilka högsta domstolen upphäft hofrätts
beslut och fastställt underrättens.

Tab. IV omfattar de mål, i hvilka underrätt och hofrätt kommit till
samma slut, men högsta domstolen ändrat detta.

Tab. V utvisar antalet af de mål, som fått olika utgång i alla tre
instanserna.

Tab. VI upptager de mål, i hvilka hofrätt dömt såsom första domstol.

Af tabellerna framgår, bland annat följande:

Bland 5,618 af hofrätterna meddelade beslut hafva 4,564 blifvit af
högsta domstolen fastställda, hvilket utgör omkring 81 procent. För hvart
och ett af de år, tabellerna afse, utgör denna procent: för år 1906 81
procent, för år 1907 83 procent, för år 1908 82 procent, för år 1909 80
procent och för år 1910 81 procent.

Svea hojrätts beslut hafva fastställts i 2,609 fåll af 3,195 eller omkring
82 procent. För hvart och ett af ifrågavarande år blir resultatet:
för år 1906 82 procent, för år 1907 84 procent, för år 1908 82 procent,
för år 1909 80 procent samt för år 1910 82 procent.

Göta hofrätts beslut hafva fastställts i 1,095 fall af 1,373 eller omkring
80 procent. För hvarje år blir denna procent: för år 1906 79 pro —

1915 —

cent, för år 1907 83 procent, för år 1908 81 procent, för år 1909 78
procent och för år 1910 78 procent.

Af beslut, meddelade af ko fr ätten öfver Skåne och Blekinge, har högsta
domstolen fastställt 860 af 1,050 eller omkring 82 procent. För hvart
och ett af ifrågavarande år utgör procenten: för år 1906 81 procent, för
år 1907 82 procent, för år 1908 81 procent, för år 1909 81 procent samt
för år 1910 84 procent.

Jämföres förhållandet mellan civila och kriminel In mål uti ifrågavarande
afseende, visar sig, att medan hofrätternas beslut i civila mål fastställts
i 2,535 fall af 3,224 eller omkring 79 procent, hafva besluten i
kriminella mål fastställts i 1,962 fall af 2,292 eller omkring 86 procent.

Underrätternas beslut hafva af högsta domstolen fastställts i 3,284
fall af 5,516 eller omkring 60 procent. För hvart och ett af ifrågavarande
år blir resultatet: för år 1906 62 procent, för år 1907 61 procent,
för år 1908 59 procent, för år 1909 58 procent samt för år 1910
58 procent.

Högsta domstolen har fastställt häradsrätternas beslut i 1,854 fall af
3,206 eller omkring 58 procent och radstufvurätternas beslut i 1,430 fall
af 2,310 eller omkring 62 procent.

Underrätternas beslut i civila mål hafva fastställts i 1,826 fall af
3,224 eller omkring 57 procent och i kriminella mål i 1,458 fall af 2,292
eller omkring 64 procent.

Underrätts och hofrätts sammanstämmande beslut hafva af högsta
domstolen fastställts i 3,002 fall af 5,516 eller omkring 54 procent. För
hvart och ett af åren blir denna procent: för år 1906 56 procent, för år
1907 56 procent, för år 1908 55 procent, för år 1909 52 procent samt
för år 1910 53 procent.

I 282 fall af 5,516, eller omkring 5 procent, har hofrätt ändrat, men
högsta domstolen fastställt underrätts beslut.

Antalet mål, i hvilka olika beslut meddelats i alla tre instanserna
utgör 269 af 5,516 eller omkring 5 procent.

Framställningar till Kungl. Maj:t angående förening af tingslag.

Uppsala läns mellersta domsaga.

I detta ämne (jfr ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag,
sid. 155 o. f.) har justitieombudsmannen den 7 juli 1914 till Kungl.
Maj:t aflåtit följande skrifvelse:

— 1915

»Sedan jag i underdånig skrifvelse den 8 december 1913 hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida Tiunda tingslag
och Lagunda härad må varda förenade till ett tingslag med tingsställe
i Uppsala, samt yttranden i detta ärende infordrats från vederbörande
myndigheter äfvensom från befolkningen i orten, hafva dessa yttranden
nu inkommit.

Häradshöfdingen i domsagan har för sin del bestämdt afstyrkt den
ifrågasatta sammanslagningen af de båda tingslagen, och domsagans invånare
hafva likaledes motsatt sig det väckta förslaget. Konungens befallningshafvande
i Uppsala län, som åberopat de af häradshöfdingen anförda
skälen, har förklarat sig anse sammanslagningen icke för närvarande böra
äga rum. Och Svea hofrätt har i sitt utlåtande anfört, att hofrätten, som
ansåge de af häradshöfdingen i domsagan anförda omständigheter vara i
den mån förtjänta af beaktande, att med sammanslagningen af domsagans
tingslag ännu någon tid borde få anstå, funne sig förty icke kunna tillstyrka
bifall till den ifrågavarande framställningen.

-lag anhåller nu att med några ord få bemöta de hufvudsakliga skäl,
som i ärendet anförts emot bifall till den gjorda framställningen.

Häradshöfdingen erinrar i sitt yttrande, att i Tiunda tingslag de allmänna
tingssammanträdena redan för närvarande äro sju om året, samt
att inom Lagunda härad, där allenast tre ting om året hållas, befolkningen
så godt som uteslutande sysselsätter sig med jordbruk, hvilken omständighet
med däraf följande lugna och mera stillsamma förhållanden i hög grad är
ägnad att minska behofvet af en eljest önskvärd snabbare rättsskipning.
För min del betviflar jag visserligen ej, att behofvet af tätare tingssammanträden
mindre gör sig gällande inom Lagunda härad än å vissa
andra orter inom landet, där ännu allenast tre ting om året hållas. Men
det måste dock enligt mitt förmenande betraktas såsom synnerligen eftersträfvansvärdt,
att en sådan tingsordning inom alla delar af landet, där
så ske kan, införes, att i öfverensstämmelse med stadgandet i 2 § af förordningen
den IT maj 1872 angående tingssammanträden tio allmänna
tingssammanträden om året hållas. Rättsskipningen bör inom hvarje del
af landet om möjligt så ordnas, att begångna brott någorlunda snabbt
kunna följas af straff, och att tvisterna ej behöfva alltför mycket förlängas.
För öfrigt gäller det här icke allenast den egentliga rättsskipningens snabbhet,
utan af största vikt är jämväl, att för befolkningen ej allt för sällan
återkommande tillfällen erbjuda sig att få lagfarts-, intecknings- och
andra ansökningsärenden af domstol pröfvade, och jag anhåller att i detta
sammanhang få påminna därom, att nya lagberedningen i sitt den 6 juni
1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning föreslog,

— 1915 —

att landsrätten i regeln ärligen skulle hålla icke mindre än 21 lagtima
sammanträden för pröfning af ansökningsärenden.

I sitt yttrande i ärendet gör häradsköfdingen vidare detta uttalande:

»Lagunda härad har sina intressen och kommunikationer inriktade
icke åt Uppsala till utan helt och hållet åt Enköpingshållet. Från Örsundsbro,
som ligger vid häradets norra gräns, är det blott omkring
1 V2 mil till Enköping, men 2 1/2 mil till Uppsala. Lagunda härad hör
därför naturligare samman med länets södra domsaga, som har sitt tingsställe
i Enköping, och det måste anses alldeles stridande mot ortsbefolkningens
önskningar och verkliga behof att förlägga häradets tingsställe till
Uppsala.

Med den ojämna fördelning af domsagornas områden inom länet, som
för närvarande råder, i det att, enligt senaste uppgifter, norra domsagan
har 52,113, mellersta domsagan 24,642 och södra domsagan 21,311 invånare,
vore det enligt mitt förmenande riktigast, att Lagunda härad fördes
till den södra domsagan och någon del af norra domsagan lades till mellersta
domsagan. Då emellertid frågan om domstolarnes omorganisation
för närvarande är föremål för ompröfning, är det dock knappast troligt,
att den rätta tiden ännu är inne för upptagande af frågan om eu* omdelning
af domsagorna. Hänsynen till förut nämnda förhållanden synes i
allt fall böra föranleda aktsamhet vid afgörandet, om Lagunda härad nu
bör tvingas att uppoffra sitt tingshus och åläggas kostnader för inlösen
af andel i Tiunda tingshus för att kanske om en del år underkastas ytterligare
förändring och få sin rättsskipning förlagd till annat håll.»

Jag vill vid denna punkt först göra den anmärkningen, att det vore
egendomligt, om icke den omständigheten, att Uppsala är säte för länsstyrelsen
och ett i öfrigt i flera hänseenden betydande samhälle, skulle
medföra åtminstone någon tvekan hos Lagunda häradsbor, om det nu
verkligen gällde ett val i ifrågavarande hänseende mellan Uppsala och Enköping.
Ty afståndet från Lagunda härad till Uppsala är ju endast obetydligt
större än mellan samma härad och Enköping, och järnväg finnes
åt båda hållen. Härmed vare emellertid huru som hälst, jag tror i allt
fall, att man ej har mycken anledning att blanda in frågan om den blifvande
stora rättegångsreformen i den nu föreliggande frågan om upphäfvandet
af den särskilda jurisdiktionen för Lagunda härad. Ingen vet,
hvarken när rättegångsreformen kan komma till stånd eller huru densamma
kommer att genomföras. Det föregripande af den blifvande rättegångsreformen,
som ett bifall till förevarande framställning kan anses innebära,
lärer nog ej ens i vidrigaste fall komma att leda till några alltför menliga
konsekvenser i framtiden. Och att nu underlåta att vidtaga den tidsenliga

O O

— 1915 —

åtgärden att förena Lagunda härad med Tiunda tingslag därför, att det
möjligen kan hända, att vederbörande om några årtionden komma att anse,
att det varit bättre, om nu ifrågavarande angelägenhet ordnats på ett annat
sätt, synes mig ej vara riktigt. Jag erinrar för öfrigt därom, att hofrätten
ej fäst någon afgörande vikt vid nu berörda betänkligheter. Hofrättens
utlåtande går ju nämligen ut därpå, att Tiunda tingslag och Lagunda
härad om någon tid böra sammanslås till ett tingslag.

Uti sitt yttrande i ärendet anför häradshöfdingen ytterligare följande:

»Då år 1900 den omständigheten, att Lagunda häradsbor låtit 189G
med afsevärd kostnad uppföra ett nytt tingshus, ansågs utgöra ett skål
emot Lagunda härads förening med de öfriga häradena, synes mig denna
omständighet fortfarande böra tillmätas betydelse, enär det ännu är hufvudsakligen
samma personer, som få bära kostnaderna, och den föreslagna
föreningen icke torde kunna verkställas utan ekonomiska uppoffringar för
häradet. Föreningens genomförande skulle göra det nödvändigt för Lagunda
härad att lösa till sig andel i Tiunda tingshus i Uppsala och för detta
ändamål försälja tingshuset i örsundsbro, men eu sådan försäljning kan
svårligen ske annat än med stor förlust. Byggnadens inredning måste, för
att tjäna andra ändamål, betydligt omändras, och köpare till en sådan
byggnad lärer ej vara lätt att få. Härtill kommer, att häradet icke torde
kunna utan vidare förfoga öfver den mark, hvarå tingshuset står och som
utgör ett område om 24 kappland, hörande till förra komministerbostället
Knyllinge n:r 2 om 1/2 mantal. Enligt kungl. brefvet den 15 december
1893 har nämligen då lämnats nådigt medgifvande, att till byggnadstomt
för nytt tingshus för Lagunda härad finge för alltid afsöndras ifrågavarande
område. Det kan knappast antagas, att Lagunda härad skulle kunna nu
realisera sitt tingshus på så förmånliga villkor, att ett öfverskott öfver
skulden skulle räcka för vinnande af andel i Tiunda tingshus.

Lagunda härad inrymmer en så godt som uteslutande jordbrukande
befolkning och har icke till stöd för allmänna och kommunala utgifter
att påräkna någon industri såsom skatteobjekt. Med hänsyn till de stegrade
skatterna och äfven med afseende fästadt på de jämförelsevis stora
skulder, vissa kommuner inom detta härad nyligen måst ikläda sig för
Uppsala—Enköpings järnväg, lärer det vara allt skäl att gå synnerligen
varsamt till väga i fråga om ökade pålagor.»

Det måste ju medgifvas, att i ärenden af förevarande beskaffenhet
från statens sida några obilliga anspråk i ekonomiskt hänseende icke böra
mot ortsbefolkningen framställas. För min del kan jag ej heller finna,
att det blifvit ådagalagdt, att några synnerligen afsevärda ekonomiska
olägenheter skulle uppstå för Lagunda härad i följd af den ifrågasatta

— 1916 —

sammanslagningen. Af handlingarna i ärendet synes ju framgå, att tingshusförvaltningen
därstädes har en mycket god ekonomi, och den omständigheten,
att tingshusets byggnadstomt upplåtits allenast till tingshus, lärer
nog i händelse af tingsställets indragning i realiteten ej komma att få den
ledsamma påföljden, att häradsborna ej vidare skulle få förfoga öfver tomten,
utan gå i mistning af densamma. Ty skulle Kungl. Maj:t genom
beslut om förening af de båda tingslagen föranleda en ändring af tingshusets
användning, lärer nog Kungl. Maj:t ej underlåta att på vederbörlig
framställning härom ordna tomtfrågan på ett för häradsborna fullt tillfredsställande
sätt. Hvad åter angår kostnaden för den andel i Tiunda tingshus,
som Lagunda häradsbor i händelse af en förening af de båda tingslagen
finge tillösa sig, så finnes visserligen i handlingarna ingen bestämd
uppgift om denna kostnad. Men Tiunda häradsbor torde hafva all anledning
att vid en uppgörelse härom vara billiga i sina anspråk, ty dels hafva
de en gifven fördel af tingslagens förening genom den snabbare rättsskipning,
som därigenom beredes dem, och dels torde det ersättningsbelopp,
som de finge uppbära för den ifrågakomna andelen af tingshuset, böra af
dem betraktas såsom i viss mening utgörande en ren vinst för dem. Och
utan tvifvel skulle nog en för Lagunda häradsbor tillfredsställande uppgörelse
härutinnan utan svårighet komma till stånd.

På grund af hvad jag sålunda anfört, och då staten enligt min mening
i frågor om ordnandet af landets rättsskipning bör göra sin myndighet
gällande gent emot mera eller mindre ensidiga bygdeintressen, samt någon
slags lokal själfstyrelse på det området ej bör tillstädjas, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte bifalla min ifrågavarande framställning och
sålunda förordna, att Uppsala läns mellersta domsaga skall utgöra ett tingslag,
benämndt Tiunda tingslag, med tingsställe i Uppsala, samt att Eders
Kungl. Maj:t måtte anbefalla vederbörande länsstyrelse att, sedan uppgörelse
träffats mellan Tiunda tingslag och Lagunda härad i fråga om häradets
andel i Tiunda tingshus, och Lagunda häradsbor lämnats tillfälle att gå
i författning om ett ordnande af förberörda tomtfråga, till Eders Kungl.
Maj:t inkomma med yttrande om den tid, då den nämnda regleringen
lämpligen borde träda i verket.

Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t vid ärendets pröfning finna, att
den utredning, som däri förebragts angående den ifrågasatta sammanslagningens
ekonomiska konsekvenser för Lagunda härad, är otillräcklig, så att
i följd däraf hinder anses möta för ett omedelbart bifall till framställningen,
så tillåter jag mig under framhållande däraf, att förevarande ärende gäller
ett. viktigt statsintresse, anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte, innan ärendet

10 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1015 års Riksdag.

afgöres, anbefalla länsstyrelsen att genom lämplig person låta verkställa
en fullständig utredning angående *berörda ekonomiska förhållanden.

För att biläggas handlingarna i ärendet öfversänder jag dels en bestyrkt
afskrift af det förenämnda kungl. brefvet den 15 december 1893
och dels två med skrifvelse från domsagans häradshöfding den 27 oktober
1913 till mig öfverlämnade ärendet rörande handlingar.»

Jämtlands västra domsaga.

Om sammanläggningar af tingslag i denna domsaga har justitieombudsmannen
den 20 augusti 1914 till Kungl. Makt aflåtit en så lydande
skrifvelse:

»Jämtlands västra domsaga består af fem tingslag, nämligen Undersåkers,
Sunne, Ovikens, Hallens och Offerdals tingslag, och hafva dessa
sina tingsställen Undersåkers tingslag i Hjärpen, Sunne tingslag i Våglod
på Frösön, Ovikens tingslag i Borgen, Hallens tingslag i Ytterhallen samt
Offerdals tingslag i Ange.

I ett hvart af dessa fem tingslag hållas endast två lagtima ting om
året. Häraf följer ej allenast att rättsskipningen i Jämtlands västra domsaga
är till ytterlighet långsam, utan ock att befolkningen därstädes ej
har tillräckligt många tillfällen att vid domstolarna få sina lagfarts-, intecknings-
och andra ansökningsärenden pröfvade. Med beräkning att de
lagtima tingen i domsagan afslutas på särskilda sammanträden, erbjuda
sig nämligen för handläggning af dylika ärenden i hvarje tingslag allenast
fyra tillfällen om året, hvilket ej gärna kan anses vara tidsenligt. De
missförhållanden, som sålunda i nu nämnda hänseenden råda inom Jämtlands
västra domsaga, måste anses påkalla en snar ändring af den föråldrade
tingsordningen därstädes. Vid öfvervägande af hvad härutinnan,
lämpligen skulle kunna nu åtgöras har det synts mig knappt kunna med
fog ifrågasättas, att samtliga de fem tingslagen skulle förenas till ett enda
tingslag, ehuru uppenbarligen stora fördelar för rättsskipningen inom domsagan
genom en sådan åtgärd skulle åstadkommas. De stora afstånden
inom domsagan synas lägga mycket afsevärda hinder mot en så genomgripande
åtgärd. Däremot torde hela domsagans uppdelning på två tingslag
kunna genomföras utan alltför stora olägenheter, och torde en sådan
uppdelning lämpligen kunna åvägabringas på det sättet, att det ena tingslaget
bildas af Undersåkers och Offerdag tingslag samt det andra af Sunne,
Ovikens och Hallens tingslag. Vid en sålunda bestämd fördelning åt domsagans
tingslag borde utan tvifvel tingsstället i det sistnämnda tingslaget
förläggas till Östersund; och hvad anginge frågan om den rätta platsen

— 1915 —

för tingsstället i Undersåkers och Offerdals tingslag, synes detsamma lämpligen
böra förläggas till Mörsil.

Af en sålunda anordnad sammanläggning af domsagans fem tingslag
till allenast två skulle enligt gällande lag följa, att i båda de nybildade
tingslagen skulle komma att årligen hållas ett vårting med tre samt ett
höstting med två allmänna sammanträden, och därjämte skulle i regeln
komma att i hvardera tingslaget årligen hållas två särskilda sammanträden
för tingens afstötande. Om en sådan tingsordning infördes i Jämtlands
västra domsaga, skulle därigenom visserligen ofvanberörda missförhållanden
ej blifva fullständigt undanröjda, men den därstädes nu rådande långsamheten
vid rättsskipningen skulle dock genom en dylik förbättring af tingsordningen
blifva i ej ringa mån afhjälpt, likasom ock därigenom skulle
beredas ett ökadt antal tillfällen för befolkningen att få sina ansökningsärenden
af domstolarna handlagda.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag härmed hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida tingslagen
i Jämtlands västra domsaga må varda sålunda förenade, att ett tingslag
bildas af Undersåkers och Offerdals tingslag med tingsställe i Mörsil, samt
att ett annat tingslag bildas af Sunne, Ovikens och Hallens tingslag med
tingsställe i Östersund.»

Norrvikens domsaga.

Om förening af tingslagen i denna domsaga har justitieombudsmannen
den 12 september 1914 till Kungl. Maj:t aflåtit en så lydande skrifvelse:

»Norrvikens domsaga i Bohuslän består af två tingslag, af hvilka det
ena utgöres af Vätte härad samt det andra af Kville, Tanums och Bullarens
härad, och hafva dessa tingslag sina tingsställen det förra i Strömstad
samt det senare i Hede. Tingshuset i Hede är gammalt samt, enligt
hvad allmänt anses, otjänligt för sitt ändamål. I följd häraf har det på
senare tider blifvit ifrågasatt att uppföra ett nytt tingshus för Kville, Tanums
och Bullarens härads tingslag. Meningarne lära vara delade därom,
huruvida i sådan händelse det nya tingshuset borde uppföras i Hede eller
annorstädes; såsom lämpliga platser hafva äfven nämnts Gräbbestad och
Orrekläpp.

Innan den sålunda aktuella frågan om uppförandet af ett nytt tingshus
inom sistnämnda tingslag kominer till ett slutligt afgörande, synes
det mig vara af synnerlig vikt, att en undersökning företages af ett annat
med nämnda fråga nära sammanhängande spörsmål. Det nuvarande tingshuset
i Hede är, på sätt ofvan anförts, i så dåligt skick, att detsamma

— 1916 —

snarast möjligt torde böra utdömas. Men däraf följer ingalunda med nödvändighet,
att ett nytt tingshus i det gamlas ställe bör uppföras. Här
finnes nämligen en annan utväg. Den dryga kostnaden för en nybyggnad
kan inbesparas, om de båda tingslagen i Norrvikens domsaga förenas till
ett tingslag med tingsställe i Strömstad. Vätte härad har i Strömstad ett
modernt inrättadt tingshus, hvilket är i godt stånd. Kunde nu en sammanläggning
af de båda tingslagen komma till stånd, samt det gemensamma
tingsstället blefve förlagdt till Strömstad, så hnge naturligtvis
mellan de båda tingslagens invånare träffas en uppgörelse, hvarigenom
Kville, Tanums och Bullarens härad tillerkändes äganderätt till viss andel
af tingshuset i Strömstad. Vätte härads invånare kunde vid en sådan uppgörelse
påräkna att erhålla godtgörelse för den andel i tingshuset, som de
sålunda skulle afhända sig, och Kville, Tanums och Bullarens härads invånare
skulle å sin sida genom tingslagens förening göra den vinsten, att
de befriades från kostnaden för byggandet af ett nytt tingshus, eu vinst
som utan tvifvel skulle mycket öfverstiga hvad de på grund af den nämnda
uppgörelsen kunde få utgifva.

Man torde sålunda kunna påstå, att en förening af de båda tingslagen
skulle medföra ej obetydliga ekonomiska fördelar för innebyggarne i
hela domsagan. Af ännu större vikt är emellertid, att en förening af tingslagen
skulle bereda de rättssökande fördelen af en snabbare rättsskipning
inom domsagan. 1 enlighet med bestämmelse i förordningen den 17 maj
1872 om tingssamman träden hållas nu i hvartdera tingslaget allenast fem
allmänna tingssammanträden om året. Blefve emellertid de båda tingslagen
förenade, skulle enligt samma förordning tio allmänna tingssammanträden
årligen komma att hållas i det gemensamma tingslaget. Och att
detta vore en utomordentlig förmån icke blott för den egentliga rättsskipningen
inom domsagan utan äfven för handläggningen af därstädes förekommande
lagfarts-, intecknings- och andra ansökningsärenden, är uppenbart.

Enär afstånden inom Norrvikens domsaga ej äro mycket störa, samt
kommunikationerna därstädes äro ganska goda, synes en förening af domsagans
båda tingslag kunna utan allt för afsevärda olägenheter genomföras.
I hvarje fall är det enligt min uppfattning nödvändigt, att en allsidig
pröfning af frågan om tingslagens förening nu företages. Ty få
Kville, Tanums och Bullarens häradsbor nu bygga ett nytt tingshus i
Hede eller annorstädes inom tingslaget, ligger det i sakens natur, att därmed
frågan om en förening af de båda tingslagen är undanskjuten för årtionden.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag härmed hemställa, det

- 1916 —

täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida Norrvikens
domsagas båda tingslag må varda förenade till ett tingslag med tingsställe
i Strömstad.»

Västmanlands södra domsaga.

Om förening af tingslagen i denna domsaga har justitieombudsmannen
den 26 september 1914 till Kungl. Maj:t aflåtit en så lydande skrifvelse:

»Genom förordningen den 17 maj 1872 om tingssammanträden har
såsom regel stadgats, dels att i tingslag, som ensamt utgör en domsaga,
häradsrätten årligen skall hålla tio allmänna sammanträden, dels ock att,
där två tingslag äro till en domsaga förenade, fem allmänna sammanträden
skola årligen hållas i hvarje tingslag. Det är sålunda med hänsyn till
rättsskipningens snabbhet och domstolarnas tillgänglighet af stor betydelse,
att de på två tingslag fördelade domsagornas områden, i den mån sådant
låter sig göra, sammanläggas till ett tingslag. Åtskilliga domsagor finnas
emellertid, som ännu bestå af två tingslag, ehuru dessa utan afsevärda
olägenheter skulle kunna förenas till ett enda. Till sistnämnda slag af
domsagor synes med allt fog kunna räknas Västmanlands södra domsaga,
hvars ena tingslag utgöres af Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härad
samt det andra af Snefringe härad. Dessa två tingslag hafva sina tingsställen
det förra i Västerås samt det senare i Kolbäck.

I sitt den 6 juni 1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsendets
ombildning föreslog nya lagberedningen, att förenämnda fyra härad,
hvilka äfven då tillsammans bildade Västmanlands södra domsaga, men af
hvilka etthvart då ännu utgjorde ett tingslag, måtte jämte två andra till
en angränsande domsaga hörande härad förenas till ett tingslag med tingsställe
i Västerås. Några år därefter hemställde en t. f. domhafvande i
Västmanlands södra domsaga i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 18 juni
1889, att domsagans samtliga fyra härad måtte förenas till ett tingslag
med tingsställe i nämnda stad. Denna framställning blef emellertid af
Kungl. Maj:t afslagen den 22 maj 1891. Men sedermera förordnade Kungl.
Maja genom beslut den 13 maj 1893, med bifall till en af flera invånare
i domsagan gjord framställning, att domsagan skulle delas i två tingslag,
omfattande det ena Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härad med gemensamt
tingsställe i Västerås samt det andra Snefringe härad med tingsställe

O c*> O

i Kolbäck. Och hvad sålunda bestämts gäller fortfarande.

Det har emellertid synts mig på goda grunder kunna ifrågasättas,
huruvida icke ifrågavarande domsagas båda tingslag nu borde förenas till
ett enda tingslag med tingsställe i Västerås. Afstånden inom domsagan

1916 —

äro ej stora, och kommunikationerna därstädes äro göda, så att från dessa
synpunkter borde hinder ej kunna möta mot en dylik förening. Och de
utomordentliga fördelarna af de båda tingslagens förening äro obestridliga.
Däraf skulle följa, icke allenast att rättsskipningen inom domsagan blefve
betydligt snabbare än hvad nu är fallet, utan äfven att domsagans befolkning
erhölle ett väsentligen ökadt antal tillfällen att få sina lagfarts-,
intecknings- och andra ansökningsärenden pröfvade.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag härmed hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida Västmanlands
södra domsagas båda tingslag må varda förenade till ett tingslag
med tingsställe i Västerås.»

Framställning till Kungl. Maj:t angående offentliga föreställningar
i hypnotism.

Den 31 oktober 1914 har justitieombudsmannen till Kungl. Maj:t i
detta ämne aflåtit en skrifvelse af följande lydelse:

»Af handlingarna i ett genom klagomål af Aug. Steiner i Värnhem
härstädes anhängiggjordt ärende har jag inhämtat följande.

Den 21 april 1913 beslöt hälsovårdsnämnden i Västervik att, sedan
till nämndens kunskap kommit, att Steiner påföljande dag ämnade å logen
Tjusts lokal i Västervik hålla föreläsning och uppvisning i hypnotism och
magnetism, och då det från sakkunnigt håll påvisats, att dylika seanser
menligt inverkat på folkhälsan, ingå till polismyndigheten i staden med
hemställan, att Steiner måtte vid vite förbjudas hålla föreläsning i samband
med hypnotiska experiment.

Den 22 april 1913 ingå!" Steiner till magistraten i Västervik en skrift,
hvari han anhöll att samma dag i förenämnda lokal få hålla en föreläsning
om hypnotism och magnetism samt därvid utföra några mindre
experiment med dem af publiken, som sådant önskade, och anhöll Steiner
tillika, att därest hans begäran att få utföra experiment skulle afslås, han
måtte få hålla föreläsningen utan hypnotiska experiment. Magistraten
beslöt förbjuda hållandet af ifrågavarande föreställning.

1 magistratens protokoll för nämnda den 22 april 1913 hade antecknats,
dels att hälsovårdsnämndens ofvanberörda hemställan delgifvits magistraten,
dels ock att å stadens gator utdelats en tryckt skrift så lydande:

»Aldrig förr har en sådan föreställning förekommit i Västervik. Det
•är den store hvpnotisören herr August Steiner som tisdagen den 22 april

— 1915 —

kl. 8 e. m. å Tjusts lokal i Västervik håller föreläsning och uppvisning i
hypnotism och magnetism. Det är för herr S. en lätt sak att på en
enda minut försänka en person i djup hypnotisk sömn. Många mycket
vackra hypnotiseringar och magnetiseringar utföras med de af publiken
som så önska.»

Steiner ingaf sedermera till mig eu klagoskrift, hvari han anförde,
att magistratens beslut vållat honom en stor ekonomisk förlust, samt påstod,
att magistraten öfverskridit sin befogenhet, enär han haft rätt att
hålla den ifrågavarande föreläsningen utan några experiment, och anhöll
Steiner, att jag måtte vidtaga de åtgärder, hvartill sakens beskaffenhet
kunde föranleda.

Under den skriftväxling, som därefter i ärendet härstädes fördes
emellan magistraten och Steiner, åberopade magistraten ett intyg af lasarettsläkaren
O. Michaelsson i Västervik, hvari han, som deltagit i hälsovårdsnämndens
ofvanberörda beslut, förklarade sig anse, att äfven en utan
experiment af annan än läkare hållen föreläsning öfver hypnotism, som
icke hade till afsikt att afråda allmänheten från att företaga hypnotiska
experiment, med största sannolikhet på en del åt denna allmänhet måste
verka skadligt.

I och för nödig utredning af ärendet anhöll jag, att medicinalstyrelsen
måtte däri afgifva utlåtande, och är det med hänsyn till innehållet af det
utlåtande, hvithet i anledning häraf medicinalstyrelsen hit öfverlämnat,
som jag trott mig böra till Eders Kungl. Maj:t ingå med förevarande
framställning.

Medicinalstyrelsen anförde i sitt utlåtande hufvudsakligen följande:

»Ehuru Kungl. styrelsen icke har sig bekant, hvilka insikter klaganden
kan hafva i det ämne, han valt för sitt föredrag, så synes dock det
af honom begagnade reklamsättet, hvarvid han utgifvit sig som »den store
hypnotisören, hvilken på en enda minut kan försänka en person i hypnotisk
sömn», ingalunda borga för, att den af honom annonserade underhållningen
är att räkna till det slag af lärorika och upplysande föredrag,
hvaraf allmänheten kan väntas få en nyttig behållning och ett ofarligt
nöje. Snarast torde man på grund af klagandens sätt att tillkännagifva
sitt föredrag kunna befara, att han är en person utan kompetens att gifva
en sådan framställning, som utesluter möjligheten af vilseledande och skadliga
verkningar. Redan länge är man från sakkunnigt håll ense därom,
att offentliga med experiment beledsagade underhållningar om hypnotism
kunna göra ett ohälsosamt och på mera mottagliga individer rent af farligt
intryck. Kännedomen om de följder, hvartill den posthypnotiska suggestionen
kan leda, och möjligheten för en brottslig vilja att på denna

— 1916 —

väg betjäna sig af den hypnotiserade som ett viljelöst medel är nog att
en gång för alla stämpla hypnotismen såsom en under vissa förhållanden
samhällsfarlig företeelse, som ej bör begagnas till lek och tanklös förströelse.

Det fanns som bekant en tid, då dylika föreställningar voro på modet
och då icke så liten skada vållades genom offentliga seanser i hypnotism,
gifna af icke sakkunniga personer. Röster höjdes också då för vidtagande
af lagstiftningsåtgärder, åsyftande att förhindra dylika föreställningar.
Lyckligtvis upphörde detta mod på grund af en bättre insikt om hypnotismens
väsen och våda. Tanken på skärpt lagstiftning kunde därför tillsvidare
lämnas åsido. I våra dagar faller det näppeligen någon sakkunnig
och fullt vederhäftig person, som känner ej blott den visserligen starkt
begränsade nytta suggestionen kan göra, om den rätt handhafves, utan
också de vådor, som därmed kunna vara förknippade, om hypnotisören
icke besitter nödiga etiska och vetenskapliga förutsättningar för suggestionens
meddelande, in att göra dessa invecklade psykiska problem till föremål
för offentliga experiment.

Att klaganden säkerligen icke äger förutsättningar att öfverhufvudtaget
syssla med suggestion och än mindre att anordna och utföra föreställningar
i hypnotism på sådant sätt, att de icke blifva till obotlig skada
för en och annan af hans åskådare eller rent af propagera ett tillvägagående,
som i vissa fall kan låta sig brukas i brottsliga syften, torde vara
uppenbart. Redan det reklammässiga sätt, på hvilket han inbjuder till
sina seanser, antyder, såsom styrelsen redan framhållit, att ändamålet med
dessa ligger sensationen närmare än upplysningsverksamheten.

Medicinalstyrelsen kan således icke finna annat, än att det vore i hög
grad önskligt, om klagandens liksom öfriga liknande föreställningar, med
hänsyn till de vådor de utgöra för folkhälsan och i betraktande af de
kriminella möjligheter de innebära, kunde förhindras.

Huruvida ordningsstadgans för rikets städer § 13 eller något annat
lagrum härvid är tillämpligt, tillkommer det icke styrelsen att afgöra.
Skulle emellertid nu gällande lagbestämmelser icke lämna myndigheterna
medel att förhindra anordnandet af föreställningar af ofvanberörda art,
torde, när nu det offentliga experimenterandet med hypnotism synes vara
på väg att åter uppblomstra, kunna ifrågasättas, om det icke vore skäl att
vidtaga åtgärder för att dylika bestämmelser snarast möjligt måtte komma
till stånd.»

Det synes vara otvifvelaktigt, att icke 13 § i ordningsstadgan för
rikets städer lämnar myndigheterna den rätt till förhindrande af offentliga
föreställningar i hypnotism, som medicinalstyrelsen, enligt hvad dess
utlåtande gifver vid handen, anser vara för vissa fall nödvändig, och då

— 1915 —

ej heller gällande stadganden i fråga om hälsovården synas vara tillräckliga
för ändamålet, utan en ny allmän stadga i ämnet torde vara af behofvet
påkallad, har jag, med stöd af 19 § i den för Riksdagens justitieombudsman
gällande instruktion, ansett mig böra för Eders Kungl. Maj:t
framlägga ofvanberörda förhållanden till den uppmärksamhet, Eders Kungl.
Maj:t må finna saken förtjäna.»

liden, inom hvilken krigsdomstol skall anställa rannsakning

med häktad.

I skrifvelse år 1909 till Kungl. Maj:t (jfr ämbetsberättelsen till 1910
års Riksdag, sid. 216 o. f.) framhöll justitieombudsmannen, att olägenheter
uppkommit däraf, att den gällande lagstiftningen icke lämnade några
bestämmelser angående den tid, inom hvilken krigsdomstol hade att anställa
rannsakning med häktad.

Denna bristfällighet är af hjälpt i den nya lagen om krigsdomstolar
och rättegången därstädes. I 15 § af nämnda lag är nämligen följande
bestämmelse meddelad: »Då rannsakning med häktad eller i förvarsarrest
intagen person skall förekomma inför krigsrätten, utsättes sammanträdet
att hållas sist inom åtta dagar från den dag, då krigsdomaren erhållit
underrättelse om åtalet.»

Ändring af 36 § i förordningen om krigsdomstolar och rättegången
därstädes den 11 juni 1868.

Såsom synes af ämbetsberättelsen till 1910 års Riksdag (sid. 235 o. f.)
framhöll justitieombudsmannen uti en år 1909 till Kungl. Maj:t aflåten
skrifvelse, att stadgandet i 36 § af förordningen om krigsdomstolar och
rättegången därstädes den 11 juni 1868 — enligt hvilket det ålåg vederbörande
auditör att, sedan slutligt utslag i krigsrättsmål afkunnats, ofördröjligen
tillsända den tilltalades befälhafvare ett exemplar däraf — visat
sig medföra missförhållanden i form af obehörigen förlängd häktningstid.

I den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes har
ifrågavarande framställning till fullo beaktats. I 61 § af nämnda lag är
nämligen stadgadt: »I mål angående häktad äfvensom i mål, däri någon,
som icke hålles häktad, dömts till frihetsstraff, skola angående tiden för

II — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

öfversändande af krigsrättens utslag de bestämmelser tillämpas, som gällarörande
utslag meddelade af underrätt i stad.»

Förtydligande af bestämmelserna i 68 § af strafflagen för
krigsmakten den 7 oktober 1881.

På sätt framgår af ämbetsberättelsen till 1910 års Riksdag (sid. 196

o. f.) framhöll justitieombudsmannen i en till Kungl. Maj:t år 1909 afbiten
skrifvelse, att i praxis skiljaktiga meningar yppat sig om rätta tolkningen
af gällande bestämmelser angående rymning och olofligt undanhållande,
samt fäste jämväl Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vissa andra brister,
hvarmed enligt justitieombudsmannens mening strafflagen för krigsmakten
vore behäftad.

Syftet med skrifvelsen har tillgodosetts i den nya strafflagen för
krigsmakten.

Ändring i lagen angående villkorlig straffdom i syfte att sådan
dom må kunna brukas äfven i afseende å förbrytelse
efter strafflagen för krigsmakten.

På sätt framgår af ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag (sid. 156)
aflat justitieombudsmannen under år 1912 till Kungl. Maj:t en framställning
i förevarande ämne.

Under år 1914 utfärdades lag om ändrad, lydelse af 4 och 6 §§ i
la^en angående villkorlig straffdom den 22 juni 1906. Enligt den nya
lagen får villkorlig dom användas vid brott, för hvilket straff adömes efter
8 kapitlet i strafflagen för krigsmakten.

Stämpelskatt för gåfva.

I‘ skrifvelse år 1910 (jfr ämbetsberättelserna 1911, sid. 211 o. f. samt
1912 sid. 424) fäste justitieombudsmannen Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på, att bestämmelserna i stämpelförordningen, enligt hvilka afhandling
om gåfva af lös egendom skulle förses med stämpel, på olika sätt kringgåtts.

I den nya förordningen om arfskatt och skatt för gåfva har justitieombudsmannens
framställning till fullo beaktats. Skattskyldighet äger enligt

— 1915 —

förordningens 34 § rum vare sig skriftlig handling om g&fvan upprättats
eller icke.

Bestämmelser om skyldighet för arf- eller testamentstagare
efter utländsk undersåte, som i Sverige efterlämnat fast
egendom, att till svenska staten utgifva arfskatt.

1 detta ämne aflat justitieombudsmannen år 1912 till Kungl. Maj:t
en skrifvelse (jfr ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag, sid. 179 o. f.).

Syftet med i skrifvelsen gjord framställning har tillgodosetts i den
.nva förordningen om arfsskatt och skatt för gåfva.

Ändrad lydelse af 1 § i kungl. kungörelsen den 29 januari
1861 angående: indrifning och redovisning af
böter och viten.

Såsom framgår af ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag
(sid. 130 o. f.) hemställde justitieombudsmannen uti en år 1913 till
Kungl. Maj:t aflåten ämbetsskrifvelse, huruvida det icke vore lämpligt, att
Till kungörelsen den 29 januari 1861 angående indrifning och redovisning
af böter och viten fogades ett tillägg med bestämmelse om skyldighet för
häradshöfding och rådstufvurätt att i saköreslängd särskildt angifva, då
talan mot där anmärkt beslut skulle fullföljas vadevägen.

I anledning af justitieombudsmannens berörda framställning har
Kungl. Maj:t förordnat, att 1 § af nämnda kungörelse skall erhålla följande
tillägg: »Där enligt meddelad hänvisning talan mot beslut, hvarigenom
böter ådömts, skall fullföljas efter vad eller genom revisionsansökning,
varde ock det i längden anmärkt.»

Förbud mot försäljning af brännvin, vin och Öl under

marknader.

På sätt framgår af ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag (sid. 225
«. f.) gjorde justitieombudsmannen i skrifvelse år 1911 till Kungl. Maj:t
•eu framställning i detta ämne.

1916 -

I eu af Kungl. Maj:t till 1914 års andra lagtima Riksdag aflåtea
proposition med förslag till förordning angående försäljning af alkoholhaltiga
drycker hade justitieombudsmannens framställning beaktats. Frågan
förföll emellertid vid Riksdagen.

Rätt för t. f. domhafvande att mot säkerhet af borgen, hos
hvilken länsstyrelse den än ställts, på kredit utbekomma
stämplar i statskontoret.

I skrifvelse år 1910 till Kungl. Maj:t (jfr. ämbetsberättelsen till 1911
års Riksdag sid. 239 o. f.) hemställde justitieombudsmannen om rätt för
t. f. domhafvande att emot borgen eller annan säkerhet, hos hvilken
länsstyrelse den än ställts, på kredit utbekomma stämplar i statskontoret.
Sedan statskontoret yttrat sig öfver justitieombudsmannens ifrågavarande
framställning, aflat justitieombudsmannen år 1911 till Kungl. Maj:t ånyo
en skrifvelse i ämnet (jfr ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag, sid.
431 o. f.).

I den nya förordningen angående stämpelafgiften har förfaringssättet
för stämplarnas tillhandahållande helt och hållet omlagts. 1 förordningens
29 § stadgas: »Har stämpelförsäljare, hvarmed i denna förordning förstås
såväl ämbets- eller tjänsteman, som jämlikt 28 § utöfvar stämpelförsäljning,
som ock ämbets- eller tjänsteman, hvilken har att å tjänstens vägnar
stämpelbelägga utgående expeditioner, hos generalpoststyrelsen för sin
uppbörd ställt af styrelsen godkänd borgen eller ock nedsatt obligationer
eller aflämnat försäkringsbref i enlighet med därom gällande föreskrifter,
äge han efter rekvisition hos generalpoststyrelsen erhålla stämplar i räkning
inom det belopp, för hvilket säkerhet blifvit af honom ställd».

Framställning till Riksdagen om åtgärder för åstadkommande
af en mera tillförlitlig värdering af död mans bo.*

Angående upprättandet af bouppteckningar efter aflidna personer är
i 9 kap! 1 § ärfdabalken stadgadt, att om boet lyder under stadsdomstol

* Den framställning i ofvan angifna ämne, som justitieombudsmannen härmed jämlikt
§ 100 regeringsformen öfverlämnar till Riksdagen, aflämnades i fullt utarbetadt skick till
justitieombudsmansexpeditionen af justitieombudsmannen Berger innan han frånträdde utöfningen
af ämbetet.

— 1916 —

eller egendomen är fastighet i stad, skall boets uppteckning och värdering
i regel förrättas af två eller flera gode män, utsedda af borgmästare och
råd, men att om boet lyder under annan domstol, eller egendomen är
fastighet å landet, stärbhusdelägarna äga kalla gode män, som förrätta uppteckningen
och värderingen. Sistnämnda, frihet har emellertid genom särskilda
föreskrifter blifvit utsträckt att gälla jämväl beträffande en mängd
städer. Bouppteckningarna få alltså i de flesta fall ombesörjas af bouppteckningsman,
som stärbhusdelägarna genom fritt val själfva tillkalla.

Under äldre tider betraktades allmogens rätt att utse bouppteckningsman
såsom ett allmogen tillerkändt privilegium, som man ogärna ville
rubba, ehuru denna gamla rättighet ej alltid synes hafva utöfvats på ett
tillfredsställande sätt. Under år 1800 ingåfvo åtskilliga häradshöfdingar
till Kungl. Maj:t eu ansökning, hvari de hemställde, om icke till förekommande
af de otaliga och ofta förstörande tvister, hvilka härflöte åt
okunniga och oförfarna bouppteckningsman vållande, boupptecknings- och
arfskiftesförrättningar å landet borde, likasom med ögonskenlig nytta för
stärbhusens delägare i städerna alltid skett, ställas under domarens befattning
och vård att därtill utse och förordna män af erforderliga kunskaper
och känd redlighet. Öfver denna ansökning hördes rikets hofrätter.
Svea hofrätt fann det betänkligt, att bouppteckningar och skiften å landet
skulle ställas under domares befattning, åtminstone icke utan det villkor,
att häradshöfdingarna blefve förbundna att vid valet af bouppteckningsman
göra behörigt afseende å allmogens förslag, hvarmed stärbhusdelägarna
borde få inkomma. Abo och Vasa hofrätter afstyrkte häradshöfdingarnas
framställning, hvaremot Göta hofrätt förklarade sig anse, att
det skulle lända till ordning och redighet vid stärbhusutredningar på
landet, om bouppteckningars och skiftens upprättande koinme att besörjas
af häradshöfdingarna genom därtill utsedda redliga män, hvilka likväl
borde för en sådan befattning vara lagligt ansvar underkastade. Särskilda
kommitterade, till hvilka ifrågavarande ärende för närmare utredning
blifvit öfverlämnadt, anförde uti afgifvet utlåtande, att ehuru all anledning
vore att förmoda, det mera ordning och redighet vid bouppteckningar och
skiften å landet skulle vinnas, om dessa förrättningar blefve lämnade
under häradshöfdingarnas närmare befattning, hade kommitterade likväl, i
anseende till de allmogen lämnade flera nådiga försäkringar att till boupptecknings-
och skiftesmän få antaga dem, som ägde dess förtroende, icke
vågat tillstyrka någon ändring uti denna allmogen förunnade rättighet;
hvarvid kommitterade likväl trött menighetens säkerhet och bästa fordra,
att häradshöfdingarna undfinge befallning att vid bouppteckningars och
skiftens emottagande noga tillse, att icke okunniga och oskickliga personer

— 1915 —

finge med sådana förrättningar sig befatta. Genom kungl. brefvet den
27 maj 1801 till samtliga hofrätterna blef häradshöfdingarnas ifrågavarande
framställning afslagen. I öfverensstämmelse med kommitterades förslag
tillädes det emellertid i det kungl. brefvet, att häradshöfdingarna
borde förständigas att noga tillse, att icke okunniga och oskickliga personer
finge befatta sig med omförmälta förrättningar.

Då lagkommittén sedermera utarbetade sitt förslag till ny ärfdabalk,
blef frågan om utseendet af bouppteckningsmännen noga uppmärksammad,
och yttrade lagkommittén i sina motiver till 6 kap. ärfdabalken härutinnan
följande:

»Enligt 1 § i 9 kap. ärfdabalken, må till uppteckning af egendom å
landet, eller sådan, som ärfves efter landsrätt, gode män af arfvingar
kallas, efter deras eget val.

I stället för att bereda åsyftad fördel, har denna frihet ofta åstadkommit
stora olägenheter. Arfvingar hafva stundom lämnat sitt förtroende
åt personer, som icke varit skickliga att verkställa det dem gifna
uppdrag.

Då uppteckning af död mans bo icke förrättas med urskilning, förfelas
dess ändamål att, så vidt ske kan, grundlägga en säker kännedom
om stärbhusets tillhörigheter samt dessas beskaffenhet och värde; och de,
som hafva del eller anspråk i boet, sakna den nödiga vägledning, hvarigenom
oredor och tvister för framtiden kunna förekommas. Erfarenheten
vittnar, att ganska många bland de vid domstolarna å landet förekomne
rättegångar ledt sitt ursprung från felaktiga bouppteckningar och därpå
grundade oriktiga arfskiften, samt att det ofta varit svårt, att, efter längre
tids förlopp, erhålla tillförlitliga upplysningar om boets tillstånd vid
dödsfallet.

Genom kungl. brefvet den 27 maj 1801, blef väl stadgadt, att häradshöfdingarna
skulle, vid boupptecknings- och skiftesinstrumenters emottagande,
noga tillse, att icke okunniga och oskickliga personer finge med
sådana förrättningar sig befatta; men då denna tillsyn förutsatt en förtidig
granskning, som, utan närmare kännedom om boet, icke kunnat
blifva fullständig, har någon påföljd däraf sällan ägt rum i andra fall, än
där uppenbara fel i formen genast visat sig. Att förordna ny bouppteckning,
bär ofta funnits leda till betänkliga följder, i synnerhet då stärbhuset
varit obemedladt eller med gäld besväradt.

Kommittén har ansett ändamålet kunna vinnas, om till bouppteckningars
förrättande inom hvarje domsaga, vissa för skicklighet och redlighet
kända personer blifva tillsatta, h vilka, i följd af förordnandet, böra
.ansvara för tillförlitligheten af sin förrättning.

— 1916 —

Man har likväl trott, att stärbhusdelägarnas val ej borde ovillkorligen
bindas vid de sålunda konstituerade personer, och därföre gifvit stärbhusdelägarna
frihet, att själfva nämna andra, åt hvilka de ville ett sådant
förtroende lämna, med förbehåll likväl af domstolens godkännande; och
har, till undanröjande af allt tvång, som för ändamålets befordran ej är
nödigt, den föreskrift jämväl blifvit meddelad, att domstolarna ej äga ett
sådant godkännande vägra, i annat fall, än om den föreslagne bouppteckningsmannen
pröfvas till befattningen ej skicklig vara.

Då dessa föreskrifter åsyfta allmän nytta, böra de ock blifva allmänt
gällande. Lagskipningens enhet skulle utan nödvändighet störas, om man
för särskilda samfundsklasser medgåfve undantag från den allmänna regeln.
Den säkerhet, som för städernas innevånare varit åsyftad med stadgandet,
att borgmästare och råd borde för hvarje tillfälle nämna bouppteckningsman,
vinnes sannolikt i större mån, då stärbhusdelägarna hafva alternativet,
att kunna vända sig till sådana personer, som äro eu gång för alla
förordnade, eller att andra skickliga förrättningsmän själfva utse.»

I öfverensstämmelse härmed föreslog lagkommittén, att 6 kap. 3 §
ärfdabalken skulle få denna lydelse:

»Så å landet, som i stad, skola kunniga och redliga män tillsatta vara,
att boutredningar inom domsagan hålla. Af dessa kallen stärbhusdelägare
en, att bouppteckning förrätta. Åsämjas stärbhusdelägare, att låta bouppteckning
förrättas af annan person, den de hafva förtroende till; anmälen
det hos rätten; och varde han förordnad, där ej rätten pröfvar honom till
den befattning ej skicklig vara. Den, som bouppteckning förrättar, tage
sig till biträde tvenne andra män, som ojäfviga äro.»

Vid den granskning, som lagberedningen sedermera ägnade åt lagkommitténs
förslag till ärfdabalk, vann lagförslaget i ifrågavarande hänseende
ej lagberedningens gillande, utan införde lagberedningen i sitt förslag
till ärfdabalk i 6 kap. 4 § följande stadgande:

»Till bouppteckningsman ägen stärbhusdelägare välja den de hafva
förtroende för: sämjas de ej om valet; varde, då anmälan därom sker,
bouppteckningsman af rätten förordnad. Den, som bouppteckning förrättar,
tage sig till biträde två ojäfviga män.»

Lagberedningen yttrade i motiveringen till detta förslag, att ehuru
ganska många skäl talade för ett sådant stadgande, att i hvar ort vissa
personer skulle vara tillsatta att förrätta boutredningar, hade beredningen
dock trött det vara rådligast att icke nu inskränka den frihet i val till
sådana befattningar, hvilken dittills ägt rum. Skulle det framdeles, förmenade
lagberedningen, allmännare erkännas vara för vårt land lämpligt,.

— 1916 —

att vissa personer förordnades till sådana förrättningar, kunde lätteligen
blifva genom särskild lag därom förordnadt.

De förslag till ändring af gällande lag, hvilka, på sätt nu omförmälts,
väcktes dels under år 1800 af åtskilliga häradshöfdingar dels ock därefter
af lagkommittén, ledde icke till något resultat. Också torde man hafva
skal antaga, att anledningarna till sådana klagomål, som af såväl häradshöfdingarna
som lagkommittén framfördes öfver bouppteckningsmännens
oskicklighet, alltmera minskats i den mån som den allmänna tolkbildningen
stigit. Under senare tider har emellertid tillkommit ett viktigt skäl för
öfvervägande, huruvida det må anses vara klokt att fortfarande låta bouppteckningarna
besörjas af enskilda personer. Numera uttager ju staten
i arfsskatt mycket stora belopp hos stärbhusen under form af stämpel å
bouppteckningarna, och vid uträknandet af denna stämpel ligga stärbhusens
i bouppteckningarna upptagna behållningar till grund. Vid sådant
förhållande är det tydligen af stor vikt, att bouppteckningarna i fråga om
värderingen af boets tillgångar äro fullt tillförlitliga. Och det synes kunna
ifrågasättas, om ej för sådant ändamål borde stadgas någon inskränkning
i stärbhusdelägarnas befogenhet att utse bouppteckningsman.

Huru otillförlitliga bouppteckningarna i äldre tider varit i fråga om
värderingen af till kvarlåtenskapen hörande fastigheter, framgår af Riksdagens
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående stämpelpappersafgiften vid
1874 års riksdag. Riksdagen anmälde i denna skrifvelse, att Riksdagen i
fråga om stämpel å bouppteckning beslutat, att om bland kvarlåtenskapen
äfven fast egendom inginge, finge denna i afseende å bouppteckningens
förseende med stämpelpapper icke beräknas lägre än till det ä egendomen
vid dödsfallet gällande taxeringsvärde. Och anförde Riksdagen i motiveringen
till detta beslut, att flerestädes det missbruk ägde rum, att vid upprättande
af bouppteckningar fast egendom, som bland tillgångarna i boet
förefunnes, utan afseende å dess verkliga värde upptoges till ett mer eller
mindre oskäligt lågt sådant. Hvad sålunda härutinnan stadgades vid 1874
års riksdag har sedan blifvit i viss mån ändradt, och gäller nu, att vid
etämpelbeläggningen värdet af den fasta egendomen icke får upptagas
lägre än nästföregående årets taxeringsvärde.

Då år 1894 "bestämmelser infördes om progressiv arfsbeskattning, och
arfsskatten därvid väsentligen höjdes, var uppmärksamheten också fäst vid
frågan om tillförlitligheten af de i bouppteckningarna å egendomen satta
värden. I det betänkande och förslag angående utvidgning af arfsbeskattningen
m. in., som den 27 oktober 1893 afgafs af särskilda kommitterade,
yttrade dessa härutinnan följande:

>Då bouppteckningen i regel är den handling, som skall ligga till

— 1916 —

8!>

grund för arfsskattens utgörande, <:ir det tydligen af stor vikt, om man
vill ernå. eu likformig och effektiv beskattning, att den värdering, som
vid. uppteckningen af boet äger rum, må verkställas med insikt och största
möjliga omsorg. Detta är isynnerhet af vikt beträffande den lösa egendomen,
då ju den värdering af fastigheterna inom riket, som i och för
den allmänna bevillningens fastställande äger rum, kan lä""as till "rund
äfven för stämpelafgifter, som i förhållande till detta värde skola utgöras.
I gällande stämpelförordning är ju ock stadgadt, att då stämpelafgift skall
utgå efter värdet af fast egendom, detta icke må upptagas lägre än nästföregående
årets taxeringsvärde. Annat är förhållandet med den lösa
egendomen. Här har man endast egendomens bouppteckningsvärde att
hålla sig till. Eu känd sak är emellertid, att lös egendom ofta vid förrättandet
af bouppteckningar uppskattas vida under sitt verkliga värde.
Om arfsskatten höjes, är tydligt, att frestelsen att på denna väg i större
eller mindre mån komma undan skatten skall blifva än större än nu, samt
att i följd däraf den fasta egendomen törhända skulle komma att i verkligheten
af skatten träffas vida hårdare än den lösa. Det synes därför
vara nödvändigt att vidtaga anordningar, ägnade att förebygga ett sådant
missförhållande, och kommitterade hafva därför, såsom ofvan blifvit nämndt,
ansett nödigt uppgöra förslag till förordning angående värdering af död
mans bo.

— — — A de orter, där rätten har att utse bouppteckningsförrättare,
synes häruti tillräcklig garanti förefinnas för att egendomens värdering
skall ske enligt riktiga grunder. Införandet af enahanda ordning i hela
riket synes dock knappast vara erforderligt. Ändamålet torde nämligen
kunna vinnas genom en föreskrift, att vid bouppteckning värderingen skall
förrättas af personer, som af domstolen i orten erhållit förordnande att
vara värderingsman vid bouppteckningar.»

Kommitterade hade i öfverensstämmelse härmed upprättat ett förslag
till lag angående värdering af död mans bo. Detta lagförslacr innehöll
hufvudsakligen,

att den i 9 kap. 1 § ärfdabalken föreskrift^ värdering af död mans
bo skulle förrättas af två eller flera af domstol utsedda värderingsman,

att dessa skulle värdera egendomen så, som de efter bästa förstånd
och samvete pröfvade den vara vård, därvid värdet af aktier, obligationer
och dylika handlingar skulle bestämmas med ledning af den vid dödstillfället
för hvarje slag af sådana handlingar gällande kurs eller eljest gängse
pris. samt värdet af fordringar, som ej ansåges säkra, efter hvad skäligt
pröfvades,

12 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

att för hvarje kommun å landet och hvarje stad underrätten årligenskulle
nämna minst två gode män att under nästföljande år vara värderingsman
vid bouppteckningar,

att värderingsman skulle äga att för värderingsförrättning af till o

o o O

gångarna i boet åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning, dock att,
därest boet vore vidlyftigt eller så beskaffad^ att värderingsman med
nämnda ersättning ej kunde anses skäligen godtgjord, rätten ägde bestämma
högre ersättning,

samt att hvad i lagförslaget vore stadgadt ej skulle äga tillämpning
i de fall, då borgmästare och råd enligt 9 kap. 1 § ärfdabalken för egendomens
uppteckning och värdering ägde nämna två eller flera män, och
ej heller med afseende å vissa mindre stärbhus, därom närmare bestämmelser
föreslogos.

Statskontoret och kammarrätten, som hördes öfver ifrågavarande lagförslag,
afstyrkte detsamma på grunder, hvarom här nedan närmare förmäles.

Kungl. Magt framlade emellertid lagförslaget med vissa mindre väsentliga
ändringar för 1894 års riksdag, och yttrade statsrådet och chefen för
finansdepartementet vid det tillfälle, då propositionens framläggande beslöts,
följande:

»Statskontoret och kammarrätten hafva i sitt den 22 sistlidne januari
afgifna utlåtande öfver kommitterades förslag till förordning angående
stämpelafgiften uttalat den åsikt, att den af kommitterade föreslagna värderingen
af död mans bo skulle blifva så väl för det stora flertalet dödsbon
onödigt betungande som för tillgodoseende af statens skatteintresse i
det hela obehöflig. Hvad fast egendom anginge, syntes nuvarande bestämmelse,
enligt hvilken sådan egendom icke finge beräknas till lägre värde
än nästföregående årets taxeringsvärde, vara tillfyllestgörande, och hvad
lös egendom beträffade, skulle det enligt ämbetsverkens mening säkerligen
vara för det ändamål, hvarom här vore fråga, i det stora hela tillräckligt,
om det t. ex. föreskrefves, att vid beräkningen af stämpeln för värdet å
aktier, obligationer och öfriga dylika värdepapper i ett dödsbo detta icke
finge upptagas lägre än till det vid tiden för bouppteckningen i allmänhet
gällande, och att angående detta värde skulle vid bouppteckningen fogasintyg
af med saken förtrogna personer.

Den af ämbetsverken sålunda uttalade åsikt om obehöfligheten af den
föreslagna lagen angående värdering af död mans bo kan jag icke dela.
Äfven om enligt regeln de värdefullaste beståndsdelarna i ett bo utgöras af
fastigheter samt aktier, obligationer och andra dylika papper, ligger ofta ett
icke ringa värde i yttre och inre inventarier af olika slag, såsom kreaturs —

1916 —

besättningar, maskiner vid fabriker med mera dylikt. Att vid bouppteckning
lösegendom ofta upptages med allt för låga värden är vidare ett
kändt förhållande. Då nu förslag framlägges till en på förändrade grunder
fotad, väsentligen utsträckt arfsbeskattning, vore det tvifvelsutan att anse
såsom eu brist i den nya lagstiftningen, därest beträffande betydande delar
af kvarlåtenskapcn bestämmandet af de värden, som skola ligga till grund
för skattens utgörande, skulle helt och hållet undandragas all offentlig kontroll.
Då härtill kommer, att enligt lagförslaget minst två värderingsman
skola utses för hvarje kommun å landet och hvarje stad samt att lagen
icke skulle äga tillämpning å de minsta stärbhusen, vid hvilket förhållande
den föreslagna värderingen icke torde komma att för dödsbodelägarna
kännas synnerligen betungande, anser jag hvad ämbetsverken anfört icke
böra föranleda till lagförslagets förkastande.»

Lagförslaget blef emellertid af Riksdagen afslaget. Men i fråga om
värderingen af värdepapper infördes i 1894 års förordning om stämpel -afgiften ett så lydande stadgande: »Afliden persons lösa egendom, i den

mån densamma utgöres af aktier, obligationer och öfriga dylika värdepapper,
må vid bouppteckningens stämpelbeläggning icke beräknas till lägre
värde än det vid tiden för bouppteckningen i allmänhet gällande; börande
detta värde bestämmas enligt intyg af med saken förtrogna personer.»
Denna föreskrift har sedan blifvit ändrad, och gälla nu i ifrågavarande
hänseende bestämmelserna i 5, 6 och 9 §§ af förordningen om arfsskatt
och skatt för gåfva den 19 november 1914. Enligt berörda 9 § erfordras
fortfarande intyg af med saken förtrogna personer.

Vid 1910 års riksdag verkställdes en revision af skattesatserna för
bouppteckningsstämpeln, och resultatet däraf blef, att arfsskatten betydligt
höjdes. Arfsskatten utgår alltså numera i sin helhet med ett ganska
stort årligt belopp. Den är i statsregleringen för år 1915 beräknad till
sex millioner kronor.

Det föreligger enligt min uppfattning anledning att befara, att under
nuvarande förhållanden afsevärda skattebelopp för staten förspillas därigenom,
att egendomens värdering i bouppteckningarna ofta är för lag.
Hvad beträffar värderingen af stärbhusens fastigheter, torde denna i allmänhet
kunna anses tillfredsställande, då ju, på sätt ofvan omförmälts, är
stadgadt, att värdet å fast egendom vid stämpelbeläggningen ej får upptagas
lägre än nästföregående årets taxeringsvärde. Men äfven beträffande
värderingen af fastigheterna torde nog understundom skäl förefinnas för
anmärkning. Om t. ex. en landtegendom sista tiden före ägarens frånfälle

— 1915 —

betydligt förbättrats genom uppförandet af dyrbara byggnader, genom nyodlingar
eller dylikt, så att det verkliga värdet betydligt öfverstiger förra
årets taxeringsvärde, så borde utan tvifvel värdet å en sådan egendom i
bouppteckningen upptagas högre än nämnda taxeringsvärde. Men antagligt
är nog, att bouppteckningsmännen i regeln utan närmare undersökning
äfven i dylika fall upptaga värdet till just föregående årets taxeringsvärde.
Emellertid torde, såsom nyss nämndes, fastighetsvärderingen i det
stora hela få anses vara tillfredsställande. Och detsamma torde gälla jämväl
värderingen af aktier, obligationer och dylika värdehandlingar, ty dessas
värden böra, enligt hvad ofvan anförts, bestämmas enligt intyg af med
saken förtrogna personer. Däremot är det hufvudsakligen när det gäller
värderingen af sådan lösegendom, som ej består af värdehandlingar, som
värderingen af död mans bo enligt vunnen erfarenhet visat sig otillfredsställande.
Det torde vara en ganska allmän åsikt hos dem, som haft anledning
att sysselsätta sig med det förevarande ämnet, att bouppteckningarnas
värden å dylik lösegendom måste betecknas såsom i regeln alltför
låga. Jag erinrar i detta hänseende om hvad härutinnan yttrades af 1893
års ofvannämnda kommitté samt af statsrådet och chefen för finansdepartementet
i propositionen till 1894 års riksdag om förslaget till lag angående
värdering af död mans bo.

Enligt min uppfattning vore det i själfva verket egendomligt, om ej
den ofullkomliga lagstiftning, som på det ifrågavarande området ännu gäller,
skulle föranleda för låga värderingar i bouppteckningarna, särskildt af den
lösa egendomen. Bouppteckningsmännen äro ju i de flesta fall själfständigt
och utan någon domstolarnas medverkan utsedda af stärbhusdelägarna, i
hvilkas intresse det ligger, att bouppteckningsvärdena blifva låga, och
bouppteckningsmännen hafva sig väl bekant, att det är eu allmän sed, att
värdena vid dessa förrättningar sättas lågt, i den mån sådant kan ske utan
strid mot tydliga föreskrifter. Det är vid dessa förhållanden knappast att
förvänta annat, än att bouppteckningsmännen allmänneligen skola utan
tvekan följa den nyssnämnda allmänna seden, och att de skola vara ganska
beredvilliga att vid sina värderingar förfara i enlighet med stärbhusdelägarnas
intressen. Bouppteckningsmännen äro utan tvifvel vid sina låga
värderingar i regeln i god tro. Att sätta låga värden i bouppteckningarna
har blifvit dem en vana, med hvilken de anse sig ej böra bryta, helst de
aldrig erfara, att domstolarna emot deras värderingar göra någon erinran
i annat fall, än då dessa äro i strid mot bestämda föreskrifter. Betänker
man vidare, att arfsskatten under den senare tiden betydligt höjts, torde
det kunna förutses, att då redan från gammalt förefunnits en benägenhet
att sätta låga värden i bouppteckningarna, denna benägenhet för framtiden

— 1915 -

under det ökade trycket af arfsskatten snarare skall komma att tilltaga
än minskas. Och då staten här har ett betydande ekonomiskt intresse att
tillvarataga, torde tillräckliga skäl förefinnas för Riksdagen att taga under
öfvervägande, huruvida ej det reformarbete, som på det ifrågavarande området
begynte under det förra århundradet, bör ju förr desto hellre fortsättas.

Den reform, hvilken här torde vara af nöden, synes mig böra gä i
den riktning, som lagkommittén anvisat, så att ingen må godkännas såsom
bouppteckningsman, som ej erhållit domstols förordnande därtill. Och torde
det tillika böra i lagen uttryckligen utsägas, i enlighet med hvad i 1894
års ofvannämnda lagförslag var föreslaget beträffande värderingsrnänneu, att
bouppteckningsmännen skola värdera egendomen så, som de efter bästa
förstånd och samvete pröfva den vara värd. Därjämte synes det kunna
ifrågasättas, huruvida icke bouppteckningsmännen borde vara underkastade
laga ansvar, därest de göra sig skyldiga till fel vid utförandet af sitt uppdrag.
— Utöfver de grundläggande stadgande^ som vid den ifrågasatta
reformen rätteligen finge sin plats i den allmänna lagen, vore utan tvifvel
åtskilliga andra bestämmelser behöfliga, Indika lämpligen kunde sammanföras
i en särskild instruktion för bouppteckningsmännen. En dylik instruktion
med tillhörande formulär för bouppteckningar skulle otvifvelaktigt
blifva af mycken nytta för vinnande af reda och ordning inom bouppteckningsväsendet,
och därigenom skulle domstolarna helt visst besparas
mycket besvär, som nu förorsakas dem af vissa i bouppteckningarna förekommande
bristfälligheter.

Äfven om man bortser ifrån bouppteckningarnas betydelse för arfsbeskattningen,
synes det ligga i sakens natur, att en legal förrättning af sådan
art och af sådan vikt som uppteckningen och värderingen af död mans bo
bör besörjas af personer, Indika hafva att härleda sitt uppdrag härutinnan
från statens myndighet och icke från stärbhusdelägarna. Men detta synes
vara desto mera nödvändigt som bouppteckningarna nu ligga till grund
för arfsbeskattningen. Vid sådant förhållande måste det anses vara principiellt
oriktigt, att bouppteckningsmännen få godtyckligt utses af stärbhusdelägarna,
således just af dem, som skola gälda arfsskatten. Tvärtom böra
bouppteckningsmännen intaga en fullt oberoende ställning gentemot stärbhusdelägarna.
Då bouppteckningsmännen går till sitt värf, bör han göra detta
i känsla däraf, att han i främsta rummet är en statens tjänare, som är
pliktig ej mindre att vaka däröfver, att, så vidt möjligt är, all boets egendom
blir anmäld och upptecknad, än äfven att efter bästa förstånd och
samvete värdera denna egendom, så att staten kommer i fullt åtnjutande
åt sin rätt till skatt. Hans ställning bör vara sådan, att han icke känner

— 1916 —

sio- vara i främsta rummet en stärbhusdelägarnas hjälpare, utan bör han
tvärtom vara redo att i det ena eller andra stycket vägra att göra dem
till viljes, där statens berättigade intresse fordrar sådant af honom.

De män, som hos oss för närvarande syssla med boutredningar och
därmed sammanhängande göromål, hafva, så vidt jag har mig bekant, vetat
att genom redbarhet och skicklighet förvärfva sig förtroende såväl hos domstolarna
som hos allmänheten, och det kan helt visst icke blifva fråga
därom, att de nuvarande bouppteckningsinännen för framtiden skulle utbytas
mot personer med andra kvalifikationer, utan finge domstolarna rätt
att utse bouppteckningsman, skulle säkerligen den stora mängden af redbara
och skickliga bouppteckningsman, som nu finnas, blifva af domstolarna
därtill förordnade. Hufvudsaken är här, att bouppteckningsmännen
få eu annan ställning, än de nu hafva, samt en ändrad uppfattning af sitt
kall: nya män behöfvas i regeln icke. Dock förekommer det nog undantagsvis,
att bouppteckningar för närvarande få opåtalt upprättas af mindre
väl kvalificerade personer. Det är under nuvarande förhållanden icke alltid
så lätt för domstolarna att från sysslandet med bouppteckningar afstånga
sådana personer, som synas vara mindre passande för dylika göromål,
sårskildt om deras bouppteckningar äro till formen oantastliga. Finge
emellertid domstolarna den nämnda rätten att utse bouppteckningsman,
komrne domstolarna gifvetvis att anse sig förpliktade att vid valet af bouppteckningsman
utesluta sådana personer, hvilka skäligen icke kunna
anses hålla måttet i fråga om skicklighet och lämplighet i öfrigt. Den
ifrågasatta reformen skulle alltså utan tvifvel medföra den påföljden, att
vissa mindre väl kvalificerade personer för framtiden blefve förhindrade
från att syssla med upprättandet af bouppteckningar, hvilket vore till
uppenbar båtnad för såväl samhället som allmänheten.

Den reform, hvarom här ordats, berör icke omedelbart frågan om bouppteckningsarfvodet,
men med några ord må emellertid här framhållas
önskvärdheten däraf, att i sammanhang med den ifrågasatta reformen lagbestämmelser
kunde utfärdas i syfte att väsentligen begränsa den ersättning,
som bouppteckningsman understundom pläga räkna sig till godo
för sitt arbete. På detta område förekomma för närvarande vissa missförhållanden.
Det är en ej alldeles ovanlig företeelse, att bouppteckningsförrättare
veta att förskaffa sig eu orimligt stor godtgörelse för sitt ifrågavarande
arbete. Det vore därför synnerligen önskvärdt, att en bestämd
taxa för upprättandet af bouppteckningar kunde komma till stånd. I sådant
syfte väcktes vid 1898 års riksdag en motion, hvilken emellertid ej
rönte någon framgång, utan efter ett enhälligt afstyrkande i lagutskottet
afslogs af båda kamrarna. Af lagutskottets betänkande i ämnet framgår

— 1916 —

väl, att frågan om en taxa för ifrågavarande förrättningar är en ganska
svår fråga. Men utan tvifvel linnes här ett verkligt behof af någon lagstiftning
i och för undanröjandet af berörda missförhållanden och till skydd
för oerfarna och godtrogna stärbhusdelägare.

Deri revision af den allmänna lagen, som för närvarande pågår i vårt
land, skall helt visst i sinom tid komma att omfatta jämväl ärfdabalken,
och när den tiden kommer, skall utan tvifvel frågan om tillförlitligheten
af den värdering af död mans bo, som fastställes i bouppteckningarna,
göras till föremål för pröfning. Det kan emellertid komma att dröja mycket
länge, innan tiden är inne för denna pröfning. Jag har därför härmed
velat underställa saken Riksdagens omedelbara öfvervägande. Skulle nämligen
den ifrågasatta reformen befinnas hafva fog för sig, torde densamma
ej böra uppskjutas till en oviss framtid, utan af statsfinansiella skäl snarast
möjligt komma till stånd.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,
ägnade att åstadkomma ökad garanti för tillförlitligheten
af de värden, som i bouppteckningarna efter aflidna personer
åsättas deras kvarlåtenskap samt sålunda ligga
till grund för gällande arfsbeskattning.

Framställning till Riksdagen om pension för sekreteraren
i justitieombudsmansexpeditionen K. von Matern.

I en den 14 december 1914 till justitieombudsmannen ingifven skrift
har vice häradshöfdingen Knut von Matern anhållit att på grund af ögonsjukdom
undfå afsked från sin befattning såsom sekreterare i justitieombudsmansexpeditionen
samt tillika hemställt, att justitieombudsmannen
måtte till Riksdagen göra framställning om beviljande af skälig pension
åt von Matern.

Vid ansökningen var fogadt ett läkarbetyg af följande lydelse:

»Att Herr Häradshöfding Knut von Matern på grund af ögonsjukdom (cborioiditis
centralis oc. amb. H. Ö. med. — 9.soc — 1.50 c. 90° S£0.4. v. 6/a S — B''g), är oförmögen
att sköta sin tjänst som sekreterare i Justitieomlnidsinansexpeditionen och med

— 1915 —

sannolikhet ej heller i framtiden kommer att kunna sköta denna befattning, intygar
på heder och samvete.

Stockholm den 12. 12. 1914.

IT. Kellgren,

Med. Dr.»

I en senare ingifven skrift har von Matern, som på grund af samma
sjukdom åtnjutit tjänstledighet från och med den 15 juli 1914, vidare
anhållit, dels att frågan om hans afsked måtte få hvila till dess Riksdagen
fattat beslut beträffande pensionen, dels att ledighet från sekreterare christen
måtte meddelas honom för den tid, som kunde komma att förflyta till
afskedets beviljande.

Af en utaf von Matern ingifven meritförteckning inhämtas, att von
Matern, som är född den 12 juni 1864, den 14 september 1889 aflagt
juris utriusque kandidatexamen samt därefter antagits till e. o. notarie
i Svea hofrätt den 16 berörda september och till auskultant i hofrätten
öfver Skåne och Blekinge den 29 augusti 1890. Under tiden september
1890—mars 1893 tjänstgjorde han såsom tingsbiträde samt blef, efter att
hafva hållit sju allmänna tingssammanträden och förvaltat häradshöfdingämbete
sammanlagdt 99 dagar, den 31 maj 1893 af sistbemälda. hofrätt
utnämnd till vice häradshöfding. Från den 22 juli 1895 till den 31 påföljande
augusti uppehöll han brottmålsrådmanstjänsten vid rådstufvurätten
i Uppsala. Den 21 december 1895 antogs von Matern till sekreterare i
justitieombudsmansexpeditionen, och från oktober 1899 till juni 1901
tjänstgjorde han därjämte såsom sekreterare i den s. k. egnahemskommittén.
Vidare må nämnas, att von Matern företagit utländska studieresor, nämligen
mars—juli 1890 till universiteten i Berlin och Leipzig samt maj—juli
1894 till universiteten i Leipzig och Mftncben, att han tidtals tjänstgjort
i kammarkollegium och i Svea hofrätt, samt att han vid två under 1905
års lagtima Riksdag företagna val af suppleant för justitieombudsmannen
erhållit vid det ena valet 14 och vid det andra 10 röster.

I en skrifvelse från juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala
till kanslersämbetet den 15 maj 1894 med hemställan om ett reseanslag
åt von Matern såsom understöd för vistelse vid främmande universitet
framhåller fakulteten det stora intresse och den begåfning för teoretisk
verksamhet, von Matern visat under sina studier vid universitetet, samt
de synnerligen goda kunskaper, han genom sin aflagda juris utriusque
kandidatexamen ådagalagt. Beträffande hans tjänstgöring såsom sekreterare
i justitieombudsmansexpeditionen föreligga särdeles fördelaktiga intyg af
föregående justitieombudsmän; och torde i detta sammanhang jämväl

— 1915 —

S)7

böra erinras om de vitsord, som i Riksdagens första kammare gåfvos von
Matern den 28 april 1909 vid behandlingen af frågan angående lönereglering
för tjänstemän och vaktmästare vid justitieombudsmansexpeditionen.

m *

Tjänstemän och vaktmästare vid justitieombudsmannens expedition
hafva icke fått sig tillförsäkrad rätt till pension och lärer anledningen
härtill vara att söka i det förhållande att de, såsom det beträffande kanslipersonalen
heter i instruktionen för justitieombudsmannen, »icke för denna
befattning innehafva någon beständig tjänst på stat och kunna af honom
efter behag ombytas». För sådana fall, då en tjänsteman trots anställningens
osäkra beskaffenhet kvarstått i tjänsten en längre tid, kan det
anförda skälet dock knappast tillmätas fullt samma giltighet. Föreligga
beträffande en tjänsteman vid justitieombudsmansexpeditionen omständigheter,
som skulle berättiga en innehafvare af civil tjänst i allmänhet till
pension, synas starka billighetsskäl tala för, att enahanda rätt inedgifves
den ifrågavarande tjänstemannen. Riksdagen, som år 1884 efter enskilda
motioner beviljade dåvarande justitieombudsmannen N. A. Fröman pension
till belopp af 8,000 kronor, har äfven vid ett senare tillfälle i ett ärende,
som angått justitieombudsmansexpeditionen, behjärtat de af mig nu framhållna
billighetssynpunkterna, nämligen då Riksdagen år 1902 på framställning
af justitieombudsmannen beviljade vaktmästaren vid expeditionen
C. E. Blomqvist en pension å 700 kronor.

Enligt gällande lönestat för justitieombudsmansexpeditionen uppbär
von Matern lön såsom sekreterare med 6,000 kronor jämte två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, eller tillhopa 7,000 kronor. Då tjänstgöringspenningar
eller ortstillägg icke ingå i aflöningen, borde alltså enligt
lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober
1907, därest denna lag vore tillämplig i förevarande fall, hel pension till
von Matern utgå med två tredjedelar af sist nämnda belopp. Lämpligare
synes dock att utgå från de bestämmelser, som i pensionshänseende gälla
beträffande sekreteraren i justitiekanslersämbetet. Enligt den anförda
lagen äger sistnämnde tjänsteman komma i åtnjutande af hel pension vid
uppnådda sextiosju lefnadsår och trettiofem tjänstår, och uppgår hans
pension därvid till 4,600 kronor. Såsom af förut antecknade data framgår,
räknar emellertid von Matern allenast femtio lefnadsår och tjugufem
tjänstår; hel pension lärer alltså icke kunna för honom ifrågasättas. Afkortad
pension för en sekreterare i justitiekanslersämbetet med sistnämnda
antal tjänstår skulle enligt 4 och 7 §§ i sagda lag utgå med 3,290 kronor.

13 — Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1915 års Riksdag.

Då af det åberopade läkarbetyget framgår, att von Matern är oförmögen
att vidare sköta sin befattning såsom sekreterare i justitieombudsmansexpeditionen,
hemställer jag på grund af det ofvan anförda vördsamt,

att Riksdagen måtte bevilja sekreteraren i justitieombudsmansexpeditionen
Knut von Matern pension till
belopp af 3,290 kronor att utgå årligen under hans
återstående lifstid från och med månaden näst efter den,
då han erhåller afsked från sin befattning.

Jag anhåller, att denna berättelse, i hvad angår förevarande framställning,
måtte hänvisas till bankoutskottet.

Ämbetsresa år 1914.

Justitieombudsmannens ämbetsresa under år 1914 har omfattat Norrbottens
och Västerbottens län. Under denna resa hafva besök gjorts hos
länsstyrelserna i Umeå och Luleå, domkapitlet i Luleå, municipalstyrelsen
i Haparanda, rådstufvurätter och häradshöfdingar äfvensom å krono-, stads
och häradshäkten. Under resan har jämväl åt domstolarnas arkiv ägnats
behörig uppmärksamhet.

Redogörelse för hvad under nämnda resa förekommit lämnas i det
därunder "förda diariet, hvilket, jämte justitieombudsmansexpeditionens
diarium och registratur, kommer att för granskning öfverlämnas till
Riksdagens lagutskott.

Handlagda klagomål och anställda åtal.

Vid 1914 års början voro af förut inkomna klagomål fortfarande

under handläggning härstädes .............................•......................................... 29

Under året hafva inkommit klagoskrifter till ett antal af.............. 278

Summa 307

Af dessa ärenden hafva såsom återkallade afskrifvits........................

till annan myndighet öfverlämnats...................................................................

efter vederbörandes hörande fått förfalla ...................................^7

» annorledes verkställd utredning eller utan åtgärd afskrifvits ...... 140

Transport 238

— 1915 —

Transport 238

till åtal hänvisats ....................................................................................... 14

på "rund däraf, att klaganden erhållit godtgörelse eller eljest rättelse

vunnits, afskrifvits.......................................................................................... , 13

vid årets slut varit hvilande i afbidan på förklaring eller påminnelser 16

» » » » »af annan anledning ....................................... 5

> > » » på pröfning beroende...................................................... 21

Summa 307

Under år 1914 hafva 18 åtal anställts mot ämbets- och tjänstemän,
nämligen:

på grund af förd klagan .............................................................................. 14

» » anmärkning vid ämbetsresa....................................................... 2

-af annan anledning............................................................................................. 2

Summa 18

Sålunda har justitieombudsmannen under år 1914 för nedan angifna
fel eller försummelser i ämbete eller tjänst förordnat om åtal mot:

1) poliskommissarie, för olaga expeditionslösen m. m.;

2) kyrkoherde, för obehöriga yttranden i kyrka vid uppläsandet af
kommunalstämmoprotokoll;

3) landtmäteriauskultant, för förseelse mot 105 § skiftesstadgan;

4) borgmästare, för obehörigt förbud att anslå en valaffisch;

5) rådstufvurätt, för felaktigt beslut rörande vittnesförhör;

6) häradsskrifvare, för fel vid röstlängds upprättande;

7) kyrkoherde, för obehöriga yttranden i sammanhang med gudstjänsten; 8)

häradshöfding, i fråga om onödigt uppskof;

9) rådstufvurätt, för vägran att tillåta vittnesförhör vid annan domstol;

10) häradshöfding, för det han obehörigen tagit ersättning för inställelsekostnad
vid extra förrättningar;

11) kyrkoherde, för obehöriga yttranden i sammanhang med gudstjänsten
;

12) borgmästare, för uraktlåtenhet att i lagstadgad tid tillhandahålla
part protokoll;

13) borgmästare, för uraktlåtenhet att afsända underrättelsebref jämlikt
28 § vallagen;

14) t. f. ordförande i häradsrätt, för oriktiga anteckningar i saköreslängd
angående utdömda bötesbelopp m. m.;

— 1915 -

100

15) magistrat, för obehörigt förbud emot ett visst föredrags hållande;

16) t. f. domhafvande, för oriktig debitering af lösen för gravationsbevis; .

17) häradsskrifvare, för fel vid röstlängds upprättande;

18) häradshöfding, för underlåtenhet att meddela utslag i rätt tid.

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet har på förfrågan
tillkännagifvit, att sedan början af senaste lagtima riksmöte någon förklaring
af lag, i den ordning 19 § regeringsformen bestämmer, icke blifvit
af Kungl. Maj:t meddelad.

För fullgörande af den i 14 § af instruktionen för justitieombudsmannen
lämnade föreskrift om afgifvande af redogörelse för behandlingen
af Riksdagens hos Kungl. Maj:t anmälda beslut och gjorda framställningar
hafva från de särskilda statsdepartementen införskaffats uppgifter, ej mindre
om hvilka åtgärder blifvit vidtagna i anledning af 1914 års andra lagtima
Riksdags skrivelser, än äfven — beträffande sådana genom föregående
Riksdagars skrivelser hos Kungl. Maj:t anhängiggjorda ärenden, hvilka
vid utgången af april månad 1914 voro i sin helhet eller till någon del
oafgjorda — om hvilka åtgärder blifvit med samma ärenden vidtagna
under de åtta sista månaderna af nästlidna år.

De sålunda vunna upplysningarna, som angifva samtliga ifrågavarande
ärendens ställning vid utgången af år 1914, innefattas i tre särskilda, i
bilagan till denna berättelse intagna förteckningar. Denna bilaga innehåller
därjämte en tabell öfver de skrifvelser 1914 års andra lagtima
Riksdag aflåtit till Kungl. Maj:t.

Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen i januari 1915.

AXEL ÖSTERGREN.

St. Centerwall.

— ibis —

Berättelse af kommitterade till tryckfrihetens vård;

afgifven år 1915.

Till RIKSDAGEN.

Under den tid, som förflutit sedan kommitterade i maj 1914 senast
afgåfvo berättelse, hafva kommitterade haft att pröfva åtskilliga från chefens
för justitiedepartementet ombud inkomna anmälningar om tryckta skrifters
indragning jämlikt 4 § 12 mom. tryckfrihetsförordningen.

Beslut om indragning hafva af vederbörande ombud meddelats dels
beträffande tidningen »Brand» n:rs 45, 46, 47, 48 A och B, 49 samt 50,
dels beträffande tidningen »Republiken», hvilken var betecknad såsom särtryck
ur tidningen »Stormklockan», dels ock beträffande följande broschyrer,
upprop eller andra flygskrifter, nämligen: »Vägra mönstra! Vägra

mobilisera!»; »Proklamation till Sverges värnpliktsskyldige arbetarungdom»
(indragen två gånger); »Försvarsdillet och arbetarklassen»; »Ungdom vakna»
(indragen tre gånger); »Du skall icke dräpa!» (indragen två gånger); »Antimilitaristisk
katekes af Einar Ljungberg» (indragen två gånger); »Det
befästa fattighuset»; »Militarismens vanvett i ord och bild»; »Kamrat!
Skall du lyda dem?»; »Den socialdemokratiska ungdomsrörelsen»; »Låt
ryssen ta oss!» (indragen fyra gånger); »Pansar och kanoner» (indragen
två gånger); »Om jag vore mor...» (indragen två gånger); »Soldater»;
»På väg till regementet»; »Upp till kamp mot militarismen!» samt »Det
stora blodbadet» (indragen två gånger).

Indragning af berörda skrifter har ägt rum vid Göta trängkår (två
gånger), Västernorrlands regemente (två gånger), Skånska trängkåren,
Södermanlands regemente, Jönköpings regemente (två gånger, däraf fyra
skrifter vid ett tillfälle), Upplands infanteriregemente (två gånger, däraf
två skrifter vid ett tillfälle), Andra lifgrenadjärregementet, Smålands artilleriregemente,
Upplands artilleriregemente (åtta gånger, däraf tre skrifter
vid ett tillfälle), Hälsinge regemente, * Bodens ingenjörkår, inom BodenKarlsborgs
artilleriregementes kasärnområde i Boden, vid Alfsborgs rege -

102

men te, Svea trängkår, Västmanlands trängkår, inom Flottans stations område
i Stockholm samt vid Svea ingenjörkår (två skrifter).

Samtliga af chefens för justitiedepartementet ombud meddelade förordnanden
om skrifts indragning, med ett undantag, hafva kommitterade
efter pröfning af de insända handlingarna funnit böra äga bestånd, hvarom
kommitterade i hvarje särskildt fall lämnat ombudet underrättelse genom
skrifvelse.

Med berörda undantag förhöll sig på följande sätt. I skrifvelse af
den 16 augusti 1914 anmälde chefens för justitiedepartementet ombud i
Sköfde, generallöjtnanten C. A. M. Nordenskjöld hos kommitterade, att ombudet,
efter framställning af chefen för Göta ingenjörkår, jämlikt 4 § 12
mom. tryckfrihetsförordningen förordnat om indragning af n:r 15 af tidningen
»Naggen» för år 1914. Vid granskning af denna skrift under ett
den 17 september 1914 hållet sammanträde funno kommitterade, att det
meddelade förordnandet icke skulle äga bestånd, hvarom underrättelse
omedelbart afsändes till ombudet.

Stockholm i januari 1915.

AXEL ÖSTERGREN.

OSCAR MONTELIUS. TEOFRON SÄVE. E. A. KARLFELDT.
JOH. HELLNER. ERNST TRYGGER. SIXTEN von FR1ESEN.

St. Centerwall.

BILAGOR

till

JUSTITIEOMBUDSMANNENS ÄMBETSBERÄTTELSE

till 1915 års Riksdag.

SA MMANSTÄLLNING

STATISTISKA UPPGIFTER ANGÅENDE MÅL, AFGJORDA
AF HÖGSTA DOMSTOLEN

ÅREN 190B—1910.

106

Mål, afgjorda af högsta dom -

—	—			I					II					in
	M å 1	H. D. ej ändrat domstolarnas beslut	Hofrätt ändrat underrätts beslut, H. D. ej ändrat hofrätls	Hofrätt ändrat underrätts beslut, H D. fastställt underrätts
	fullföljda från	Härads- rätt	Råd- stufvu- rätt	cn tf	Härads- rätt	Råd- stufvu- rätt	CO tf 3	Härads- rätt	Råd- stufvu- rätt	CO tf
	och vidare från:	O cT	W B	O p-	K 3	5 p	O <'' cT	2 s	2 p*	-1 B	3 p	Q sr	*-< B	s p4	w 5	tf p
Svea hofrätt. (År 1906) ........................	98	102	92	59	351	55	44	41	21	161	26	8	6	5	45
( »	1907) ........................	94	67	69	59	289	47	41	49	18	155	6	2	12	2	22
( k	1908) ........................	83	76	92	67	318	65	43	32	19	159	12	3	8	4	27
( »	1909) ........................	104	89	103	54	350	114	37	40	23	214	25	3	8	1	37
( »	1910) ........................	93	105	87	76	361	76	49	49	29	203	10	3	15	2	30
	Summa	472	439	443	315	1,669	357	214	211	no	892	79	19	49	14	161
(År	Göta hofrätt. 1906) ........................	45	55	22	25	147	20	14	21	12	67	2	3	3	1	9
( »	1907) ........................	51	41	29	28	149	26	16	16	10	68	6	2	2		10
( »	1908) ........................	26	38	33	23	120	19	21	14	11	65	4	3	3		10
( »	1909) ........................	35	56	38	32	161	30	28	22	8	88	7	2	4	2	15
( »	1910) ........................	56	35	34	23	148	32	18	12	6	68	10	4	5	—	19
Summa	213	225	156	131	725	127	97	85	47	356	29	14	17	3	63 ]
Hofråtten öfver Skåne och Blekinge. (År 1906) ........................	36	39	28	18	121	18	9	17	9	53	6		4	1	\| 11
( »	1907) ........................	21	46	31	23	121	11	8	14	12	45	4	2	5	3	14
(J>	1908) ........................	30	31	29	14	104	19	9	9	7	44	4	—	1	3	8
( »	1909) ........................	41	29	43	27	140	12	8	12	7	39	11	-	3	1	15
( »	1910) ........................	26	32	37	27	122	21	17	16	12	66	4	2	4	—	10
Summa	154	177	168	109	608	81	51	68	47	247	29	4	17	8	58
	Slutsumma	839	841	767	555	3,002	565	362	364	204	1,495	137	37	83	25	282
					—	1915 -

107

stolen åren 1906—1910.

IV	V	VI
Hofrätt fastställt under-rätts beslut, H. D. ändrat domstolarnas	Olika beslut af underrätt, hofrätt och H. D.	Hofrätts omedelbara beslut	:S l ut -
Härads- rätt	liåd- stufvu- rätt	05 0	Härads- rätt	Råd- stufvu- rätt	02 O 5	42. P: 3	p: O Oa •-*	Ul 0 3	summa
Civila	Kriin.	Civila	Krim.	5 p	Civila	Krim.	Civila	Krim.	c p	-s p Oa a>	P Oa CD	5 p
															Svea hofrätt.
3	14	17	1	35	16	8	5	<2	31	5	6	ii	634	(År	1906).
11	17	7	6	41	6	5	5	5	21	9	4	13	541	( b	1907).
19	9	21	4	53	13	4	4	—	21	10	9	19	597	( »	1908).
22	13	21	6	62	26	6	7	3	42	14	—	14	719	( »	1909).
20	14	14	7	55	12	7	12	8	39	10	6	16	704	( »	1910).
75	67	80	24	246	73	30	33	18	154	48	25	73	3,195	Snmma.
															Göta hofrätt.
10	4	8	8	30	7	1	5	3	16	5	4	9	278	(År	1906).
8	4	6	5	23	6	1	4	1	12	4	—	4	266	( »	1907).
4	8	3	i	16	7	4	5	1	17	3	—	3	231	( ®	1908).
13	8	8	ii	40	6	—	6	<2	14	2	—	2	320	( *	1909).
8	3	8	7	26	9	1	3	i	14	—	3	3	278	( *	1910).
43	27	33	32	135	35	7	23	8	73	14	7	21	1,373	Summa.
															Hofrätten öfver
														Skåne och Blekinge.
2	4	8	4	18	3	4	4	—	11	—	1	1	215	(År	1906).
7	5	3	1	16	2	2	3	—	7	2	—	2	205	( »	1907).
6	4	9	3	22	—	3	-	1	4	1	—	1	183	( »	1908).
—	7	4	5	16	2	1	3	4	10	—	—	—	220	( B	1909).
9	3	3	—	15	2	2	4	2	10	2	2	4	227	(»	1910).
24	23	27	13	87	9	12	14	7	42	5	3	8	1,050	Summa.
142	in	140	69	468	117	49	70	33	269	67	35	102	5,618	Slutsumma.

— 1915 —

FÖRTECKNINGAR

ÖFVER

RIKSDAGENS SKRIFVELSER TILL KÖNGL. MAJ:T.

Förteckning på 1914 års andra lagtima Riksdags till Kungl. Majd
a flatna skrivelser, jämte anteckningar om de åtgärder, som under nämnda
år vidtagits i anledning af samma skrivelser *

1. Justitiedepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 8 juni 1914, angående af Riksdagen beslutad
ändring af § 12 riksdagsordningen. (11.)

1914 den 19 juni meddelades härå svar å rikssalen.

2. af den 30 juni, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om

inskränkning i inmutningsrätten (18.)

Lag i ämnet utfärdad den 24 juli 1914.

3. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition^med förslag till lag
om ändrad lydelse af 12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken samt lag om
ändrad lydelse af 11 § i lagen om handräckning för fordrans utfående den
26 april 1907. (19.)

Lagar i dessa ämnen utfärdade den 24 juli 1914.

4. af samma dag, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af 1—5 samt 7—9 §§ i lagen om straffregister den
17 oktober 1900. (20.)

Lag i ämnet utfärdad den 24 juli 1914.

5. af den 1 juli, angående val af Riksdagens justitieombudsman^och hans efterträdare
(21.)

1914 den 17 juli i regeringen anmäld och lagd till handlingarna.

6. af den 17 juli, i anledning af väckt motion om beredande af rätt för gift
kvinna att föra annans talan vid domstol eller hos annan myndighet. (70.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

* Det vid slutet af hvarje rubrik utsatta siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i fjortonde
samlingen af bihanget till Riksdagens protokoll.

— IBIS —

112

7. Riksdagens skrifvelse af den 17 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse af 25 § i förordningen
angående patent den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse af 4 och 16
§§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884 samt lag om ändrad
lydelse af 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller den 10
juli 1899. (72.)

Lagar i dessa ämnen utfärdades den 7 augusti 1914.

8. af den 18 juli, i anledning af uppkommen fråga om åtgärder till skydd för
rösträtten i sådana fall, där röstlängd förkommit. (74.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

9. af samma dag, i anledning af inom Riksdagen väckt fråga om åtgärder till
tryggande af röstlängdens vid andrakammarval offentlighet. (73.)

Lag i ämnet utfärdad den 24 juli 1914.

10. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse af 9 § i lagen om val till Riksdagen den 26 maj
1909. (77.)

Lag i ämnet utfärdad den 7 augusti 1914.

11. af den 5 augusti, i anledning af väckt motion angående antagande af lag
om anstånd med betalning af gäld. (115.)

Lag i ämnet utfärdad den 5 augusti 1914.

12. af den 11 augusti, i anledning af justitieombudsmannens framställning till
Riksdagen om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om inställande för
häradsrätt af personer, som häktats för brott. (139.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

13. af den 21 augusti, i anledning af väckt motion om ändring i 15 kap. 22
och 24 §§ strafflagen. (192.)

Sedan lagrådet blifvit hördt öfver det af Riksdagen för dess del antagna förslag till lag

i ämnet, har Kungl. Maj:t utfärdat lag däri den 4 september 1914.

14. af den 26 augusti, angående anordnande af arbete i det fria för tvångsarbetsfångar
och straffångar. (209.)

öfver berörda framställning har Kungl. Maj:t den 11 september 1914 infordrat fångvårdsstyrelsens
yttrande.

15. af den 4 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om utsträckt anstånd med betalning af gäld, (248.)

Lag i ämnet utfärdad den 4 september 1914.

— 1915 —

113

16. Riksdagens skrifvelse af den 4 september, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af sjölagen. (203.)

Efter det lagrådet hörts öfver det af Riksdagen för dess del antagna lagförslaget, bär

Kungl Maj:t den 16 oktober 1914 utfärdat lag i förevarande ämne.

17. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om ändring i 3 kap. sjölagen samt om ändrad lydelse af 294 §
samma lag. (206.)

Sedan lagrådet hörts öfver de af Riksdagen för dess del antagna lagförslag, har Kungl.

Maj:t den 16 oktober 1914 utfärdat lag i förevarande ämnen.

18. af den 16 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående förordnande om anstånd med betalning af gäld (moratorium).
(270.)

Efter det lagrådet hörts öfver ifrågavarande förslag, har Kungl. Maj:t den 18 september
1914 utfärdat lag i ämnet.

19. af den 19 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till ändrad lydelse af §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20,

32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt 1 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
(271.)

1914 den 9 oktober i statsrådet anmäld samt lagd till handlingarna.

20. af den 18 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. (2.)

1914 den 9 oktober i statsrådet anmäld samt föreskrift meddelad vederbörande.

21. af den 22 september, i anledning af vissa af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under andra liufvudtiteln gjorda framställningar. (275.)

1914 den 9 oktober i statsrådet anmäld samt lagd till handlingarna.

22. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående utredning och förslag i fråga om upphäfvande af befintliga

familje fideikomisstiftelser m. m. (279.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

23. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till strafflag för krigsmakten, lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes,
lag om införande af den nya strafflagen för krigsmakten och den
nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt hvad i afseende
därå iakttagas skall, lag om ändrad lydelse af 26 § i 8 kap. strafflagen,
lag om ändrad lydelse af 9 och 13 §§ i 10 kap. strafflagen, lag
om ändrad lydelse af 4 och 6 §§ i lagen angående villkorlig straffdom

15 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

114

den 22 juni 1906 samt lag om ändring i lagen angående förordnande
af rättegångsbiträde åt liäktad den 14 september 1906, dels ock i anledning
däraf väckta motioner. (268.)

Sedan lagrådet hörts öfver de af Riksdagen för dess del antagna lagförslag, har Kung!.

Maj:t den 23 oktober 1914 utfärdat lagar i förevarande ämnen.

24. Riksdagens skrifvelse af den 30 september, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag, innefattande tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken.
(293.)

1914 den 9 oktober i statsrådet anmäld samt lagd till handlingarna.

25. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förhindrande af oskälig prisstegring å vissa varor vid krig eller
krigsfara dels ock i ämnet väckta motioner. (294.)

Sedan lagrådet hörts öfver det af Riksdagen för dess del antagna lagförslag i ämnet, blef

lag däri utfärdad den 9 oktober 1914.

26. af den 29 augusti, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående lättnader i stängselskyldighetens fullgörande. (190.)

Öfverlämnad från jordbruksdepartementet. 1914 den 31 december i statsrådet anmäld

samt remitterad till utlåtande af Konungens samtliga befallningshafvande.

2. Utrikesdepartementet.

27. Riksdagens skrifvelse af den 26 augusti 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående eu deklaration med Frankrike rörande upphäfvandet af
den svenska konsularjurisdiktionen i franska intresseområdet af Marocko.
(213.)

1914 den 7 oktober föredragen, hvarvid Kungl. Maj:t beslöt att för Sveriges del ratificera
sagda deklaration och förordna, att ratifikationsinstrumentet i vanlig ordning skulle
utfärdas för att mot franska regeringens ratifikationsinstrument utväxlas.

28. af den 29 augusti, i anledning af väckt motion om statsbidrag för invigning af
ett fredsmonument på svensk-norska gränsen. (220.)

1914 den 11 september föredragen, hvarvid Kungl. Maj:t anbefallde statskontoret att
förskottsvis af under händer varande medel till utrikesdepartementets personal- och räken —

1815 —

115

skapsafdelning utbetala det anslagna beloppet samt sedermera, dä anslaget blefve tillgängligt,
göra sig betäckt för utgiften.

29. Riksdagens skrifvelse af den 27 september, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indragningsstaterna. (10.)

Vid föredragning den 13 november 1914 meddelade Kungl. Maj:t erforderligt beslut
ärendet.

3. Landtförsvarsdepartementet.

30. Riksdagens skrifvelse af den 19 juni 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående inköp af nytt öfningsfält för Karlskrona grenadjärregemente.
(13.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 19 juni 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar
inköpa det uti handlingarna med litt. C. betecknade markområde, innefattande egendomarna
Rosenholm och Silletorp, i enlighet med de uti sådant afseende upprättade
preliminära köpeaftal för en sammanlagd köpeskilling af 270,000 kronor, hvarjämte
Kungl. Maj:t förordnade, att detta belopp skulle gäldas från landtförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål, samt att ägarna af ifrågavarande områden
eventuellt tillkommande ersättning för vårutsäde in. m. skulle utgå från arrende-,
jordskylds- och tomtöresmedlen.

31. af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ersättande
från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar af åtskilliga kostnader
för vissa nya byggnader vid armén. (65.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 24 juli 1914 föreskref Kungl. Maj:t,
att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar skulle tagas i anspråk dels 3,060
kronor 90 öre till täckande af brist i anslaget till Vendes artilleriregementes kasernetablissement,
dels ock 143,500 kronor till ersättande af i skrifvelsen berörda, för
uppförande af kasernetablissement för Västernorrlands regemente och en tvättinrättning
för Norrbottens regemente förskjutna kostnader.

32. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ersättande
från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar af vissa förskottsvis
utgifna medel. (66.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 24 juli 1914 föreskref Kungl. Maj:t,

— 1915 —

116

att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar ett belopp af 182,660 kronor
78 öre skulle tagas i anspråk till gäldande af omförmälda förskottsvis utgifna
medel.

33. Riksdagens skrifvelse af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående uppförande af ett vinterstall vid Norrlands artilleriregementes
kasernetablissement i Östersund m. m. (67.)

Vid ärendets föredragning den 24 juli 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t arméförvaltningens
fortifikationsdepartement att låta uppföra ett vinterstall af trä vid ifrågavarande
kasernetablissement samt utföra omboningsarbeten å vissa delar af etablissementets
sommarstallar, och skulle häraf föranledda kostnader, tillhopa högst 102,000
kronor, gäldas af tjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

34. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ångpanneanläggning
m. m. för Göta lifgarde. (68.)

Vid ärendets föredragning den 24 juli 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t arméförvaltningens
fortifikationsdepartement att gå i författning om anordnandet af ifrågavarande
ångpanneanläggning m. m., och skulle häraf föranledda kostnader, högst
11,400 kronor, bestridas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

35. af den 28 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående återuppförande
af vinterstallar vid Smålands artilleriregementes kasernetablissement
i Jönköping. (101.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 4 augusti 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att under hand träffa aftal om återuppförande
af ifrågavarande vinterstallar. Samtidigt föreskrefs, att kostnaderna härför,
tillhopa högst 109,850 kronor, skulle gäldas af fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar.

36. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ersättande
från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar af vissa förskottsvis
utgifna medel. (100.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 föreskref Kungl. Maj:t,
att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar ett belopp af 6,139 kronor 13 öre
skulle tagas i anspråk till gäldande af omförmälda förskottsvis utgifna medel.

37. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
för tyghaudtverkaren O. F. Eriksson att för åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring. (102.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 förklarade Kungl. Maj:t
Eriksson berättigad att från och med den 1 april 1913 komma i åtnjutande af ett

— 191ö —

117

första ålderstillägg å lönen, att med 150 kronor årligen utgå från fjärde hufvudtitelns
anslag till ålderstillägg.

38. Riksdagens skrifvelse af den 31 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående försäljning af Karlbergs kungsgård m. m. (103.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 21 november 1914 anbefallde Kungl. Maj:t
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att, efter det erforderliga åtgärder vidtagits,
inkomma med förnyadt förslag i ämnet samt att därvid taga i öfvervägande
och afgifva en så vidt möjligt fullständig utredning i fråga om krigsskolans förflyttning
och användningen af de utaf krigsskolan nu disponerade delar af Karlbergs
kungsgård med särskildt fästadt afseende å hvad statsutskottet i sitt utlåtande den
12 juni 1914 anfört.

39. af den 5 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anordnande af värmeledning och vattenklosetter inom generalstabens
byggnad m. m. (128.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 anbefallde Kungl. Maj:t
öfverintendentsämbetet att gå i författning om anordnande af värmeledning och vattenklosetter
inom generalstabens byggnad m. m. enligt i ärendet uppgjordt förslag för
en sammanlagd kostnad af högst 33,405 kronor, hvaraf 16,200 kronor skulle gäldas
från det för vidtagande af eldsäkerhetsanordningar i krigsarkivets lokaler i samma
byggnad å extra stat för år 1913 anvisade anslaget samt återstoden från fjärde
hufvudtitelns allmänna besparingar.

40. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
af elektrisk belysning m. m. i vissa truppförbands kasernetablissement.
(127.)

Sedan priset för elektrisk ström för skånska trängkårens etablissement i Hässleholm
nedbragts under det i nämnda proposition angifna belopp, anbefallde Kungl. Maj:t
vid föredragning af denna skrifvelse den 11 september 1914 arméförvaltningens
fortifikationsdepartement att gå i författning om anordnande i enlighet med uppgjorda
förslag af elektrisk belysning m. m. för Karlskrona grenadjärregemente och
Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompani i Karlskrona för en sammanlagd kostnad
af högst 33,900 kronor samt för Skånska trängkåren i Hässleholm för en kostnad
af högst 14,000 kronor. Samtidigt föreskrefs, att nämnda belopp, tillhopa högst
47,900 kronor, skulle gäldas af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

41. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande
af en tvätt- och badinrättning för arméns intendenturförråd i
Boden. (129.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 bemyndigade Kungl.
Maj:t arméförvaltningens fortifikationsdepartement att i enlighet med en i ärendet

— 1915 —

118

ingifven ritning jämte tillhörande kostnadsförslag låta uppföra ifrågavarande tvättoch
badinrättning. Samtidigt föreskrefs, att häraf föranledda kostnader, högst 14,000
kronor, skulle gäldas af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

42. Riksdagens skrifvelse af den 6 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning af förutvarande Västgöta-Dals regementes
mötesplats Grunnebohed. (112.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 anbefallde Kungl. Maj:t
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att enligt de i propositionen angifna grunder
på de för kronan fördelaktigaste villkor försälja ofvannämnda mötesplats Grunnebohed
på det sätt, att lämpliga områden kring proviantbyggnaden och förvaltarbostaden
jämte dessa byggnader skulle försäljas särskildt för sig och att återstoden skulle försäljas
till Yästgöta-Dal-Bohus trafklubb. Härjämte föreskrefs, att försäljningssumman
för hela mötesplatsen — utom köpeskillingen för kronans å området kvarvarande
byggnader — ej finge understiga 11,150 kronor, äfvensom att hvad genom försäljning
af marken och byggnaderna inflöte skulle, efter afdrag af kostnader för uppmätning
och värdering af mötesplatsen samt andra kostnader i och för försäljningen,
tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

43. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vidtagande
af vissa ändringsarbeten i arméförvaltningens ämbetsbus. (114.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att gå i författning om utförande af ifrågavarande
ändringsarbeten enligt det i propositionen omförmälda förslag, hvarjämte föreskrefs,
att häraf föranledda kostnader, högst 8,200 kronor, skulle gäldas af fonden
för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden.

44. af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition med förslag
till förordning om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj,
som fullgör tjänstgöring till rikets försvar. (179.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 13 augusti 1914 utfärdade Kungl. Maj:t
förordning i ämnet.

45. af den 14 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
beredande af medel till bestridande af kostnader, som i 63 § regeringsformen
afses. (180.)

Ärendet, som är öfverlämnadt till finansdepartementet, kommer, i livad landtförsvarsdepartementet
angår, icke att blifva föremål för pröfning.

46. af den 19 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
reglemente för arméns aflöning under krigstjänstgöringstid m. in. (183.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 22 augusti 1914 utfärdades reglemente
för arméns aflöning under krigstjänstgöringstid samt kungörelse angående förändrad

— 1915 —

lydelse af §§ 1, 4 och 6 i förordningen angående arméns förplägnad vid mobilisering
och i krig den 16 juli 1906.

Med hänsyn till hvad Riksdagen i nämnda skrifvelse anfört hafva sakkunniga
tillkallats för omarbetande af berörda reglemente.

47. Riksdagens skrifvelse af den 27 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående öfverlåtelse till landtförsvaret af viss del af det till
förra majorsbostället Gudhem n:r 1—9 med Holmäng n:r 1 Hulegård i
Skaraborgs län hörande utskiftet Helle. (94.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 25 september 1914 föreskref Kungl. Maj:t,
att omförmälda område skulle, räknadt från den 14 mars 1914, för angifvet ändamål
från domänstyrelsen öfverlåtas till landtförsvaret; och skulle framdeles meddelas
beslut rörande ersättning till eller nedskrifning i statens domäners fond till följd af
ifrågavarande markupplåtelse till landtförsvaret,

48. af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till landtförsvaret af mark från förra häradsskrifvarbostället
Störa Vänsberg n:r 1 i Värmlands län. (142.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 25 september 1914 föreskref Kungl. Maj:t,
att omförmälda områden skulle vid utgången af nu löpande arrendetid den 14 mars
1915 från domänstyrelsen öfverlåtas till landtförsvaret för att tilläggas Värmlands
regementes öfningsområde, dock med rätt för domänstyrelsen att efter öfverflyttningen
låta från ifrågavarande områden afverka behöfligt virke för de under den närmaste
tiden erforderliga reparations- och nybyggnadsarbetena vid hufvudgården; och skulle
framdeles meddelas beslut rörande ersättning till eller nedskrifning i statens domäners
fond till följd af omförmälda markupplåtelse till landtförsvaret.

49. af den 9 september, i anledning af väckt motion om bestridande i vissa
fall genom statsmedel af kostnaden för resa, som till krigstjänstgöring
inkallad värnpliktig måste företaga för deltagande i riksdagsmannaval. (256.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 9 oktober 1914 förordnade Kungl. Maj:t,
att till militärtjänst inom armén inkallad värnpliktig, som för deltagande i riksdagsmannaval
under september månad 1914 erhållit permission, skulle, i den mån fri
resa icke annorledes erhållits, åtnjuta sådan resa på truppbiljett från förläggningsorten
till den järnvägs- eller ångbåtsstation, som läge närmast den plats, där valet
förrättats, och åter, hvarjämte föreskrefs, att häraf föranledda kostnader skulle gäldas
af de till bestridande af kostnaderna för landtförsvaret på krigsfot anvisade medel.

50. af den 14 september, i anledning af Kungl. Majrts propositioner i fråga
om ordnandet af rikets försvarsväsende. (1.)

— 1915 —

120

Vid föredragning af denua skrifvelse den 17 september 1914 beslöt Kungl. Maj:t,
beträffande puukterna I, II, V, VII och Vill, att

dels, med godkännande af Riksdagens beslut om antagande af ny härordning, fastställa
den af Riksdagen för dess del antagna värnpliktslag äfvensom förordna, att samma
lag skulle i vanlig ordning genom trycket utfärdas;

dels, med stöd af § 52 samma lag, föreskrifva, att förordning angående inskrifning
af värnpliktiga, som äro födda 1894, skulle i vanlig ordning genom trycket utfärdas;

dels anbefalla chefen för generalstaben att i samråd med chefen för marinstabeu
och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse afgifva yttrande, huruvida ej bland de värnpliktiga
icke vapenföra studenter och likställda må kunna inskrifvas såsom dugliga för viss
tjänst eller befattning vid krigsmakten i stället för att hänföras till kategorien icke
vapenföra, äfvensom till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, hvartill omständigheterna
kunna föranleda;

dels anbefalla chefen för generalstaben att i samråd med chefen för marinslaben
verkställa utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag dels till omläggning af
inskrifningsförfarandet i sådan riktning, att detsamma bättre än för närvarande möjliggör
en lämplig fördelning af de värnpliktiga och en uttagning till olika truppslag, tjänster
och befattningar af de därtill lämpligaste, dels ock till sådana bestämmelser rörande inskrifningen,
att inskrifningsskyldiga icke kunde undandraga sig inskrifning genom att eu
viss tid hålla sig undan;

dels anbefalla sjukvårdsstyrelsen att i samråd med chefen för generalstaben och
chefen för marinstaben till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag till bestämmelser
i syfte, att den, som blifvit inskrifven såsom icke vapenför värnpliktig men
sedermera befunnes hafva en sådan kroppskonstitution, att han rätteligen bort betecknas
såsom vapenför, skulle såsom sådan fullgöra sin tjänstgöring;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla högst
tre sakkunniga personer för att inom nämnda departement biträda med verkställande af
utredning, huruvida sådana för förseelser mot den militära strafflagen upprepade gånger
straffade värnpliktiga, hvilka kunde antagas öfva ett demoraliserande inflytande å öfriga
värnpliktiga, lämpligen kunde, afskrida från öfriga värnpliktiga, vapenöfvas för sig själfva
eller användas till lämpliga för statens räkning erforderliga arbeten, äfvensom utarbeta
det förslag, hvartill nämnda utredning kunde gifva anledning;

dels, med godkännande af Riksdagens beslut rörande utbetalande af penningbidrag
och penningtillskott åt värnpliktiga, anbefalla arméförvaltningeus civila departement att
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till häraf påkallade ändringar i reglementet för
arméns aflöning under fred;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla eu
sakkunnig person för att inom departementet biträda med utarbetande af förslag till erforderliga
nya bestämmelser rörande officers- och reservofficersutbildning vid armén;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla en

— 1915 —

121

sakkunnig person för att inom departementet biträda med verkställande af den omarbetning
åt de vid Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:r 58 angående ny bärordning
fogade öfvergångsplaner, som föranleddes af de utaf Riksdagen beslutade ändringarna
i det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvardepartementet att tillkalla

högst fyra sakkunniga personer för att inom departementet verkställa utredning angående
de omständigheter, under Indika personal i underbefäls ställning vid armén och marinen
vid yngre år kunde vinna befordran till officer och reservofficer, äfvensom afgifva det
förslag, hvartill nämnda utredning kunde gifva anledning;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvardepartementet att tillkalla

högst tre sakkunniga personer för att inom departementet biträda med verkställande af
utredning, huruvida väg- och vattenbyggnadskåren lämpligen borde omorganiseras i syfte
att böja dess militära användbarhet och göra den till en vid krigstillfällc duglig officersreserv
till fortifikationen, äfvensom afgifva det förslag, hvartill nämda utredning kunde
gifva anledning;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla

högst tre sakkunniga personer för att inom departementet biträda med utarbetande af
förslag till sådan omorganisation af arméns musik, att kostnaderna för densamma komme
att uppgå till högst två tredjedelar af statsverkets nuvarande utgifter för densamma;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla

högst tre sakkunniga personer för att inom departementet biträda med verkställande af
utredning och utarbetande af förslag dels i syfte, att från kavalleriet och artilleriet utrangerade
stamhästar skulle, i den män de för ändamålet kunde befinnas lämpliga, för
fortsatt användning öfverföras till infanteriet och trängen, dels ock ej mindre i hvad
män och enligt hvilka grunder officerare, som tillhörde generalstaben, öfriga staber och
kavalleriet och som åtnjöte lönetillägg och furageersättning för tjänsthästar, kunde göras
beridna på kronan tillhöriga stamhästar, än äfven, huruvida och enligt hvilka grunder
det för statsverket kunde befinuas fördelaktigt att för artilleriets behof anskaffa kronan
tillhöriga draghästar;

dels förordna, att kungörelse om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 1 juni
1912 om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd) skulle
i vanlig ordning genom trycket utfärdas;

dels bemyndiga statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet att tillkalla
två sakkunniga personer för att inom departementet biträda med utarbetande af förslag
till de bestämmelser, som erfordrades med anledning af Riksdagens beslut om
upprättande af reservstater vid armen;

dels förordna, att kungörelse om ändrad lydelse af punkterna 6, 7 och 8 i de
al Kungl. Maj:t med Riksdagen antagna grunder för pensionering af arméns befäl
och underbefäl med vederlikar samt angående tiden för afgång ur tjänst skulle i
vanlig ordning genom trycket utfärdas.

16 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till, 1915 års Riksdag.

122

Vid föredragning af samma skrifvelse den 9 oktober 1914 beslöt Kung], Maj:t,
beträffande punkterna XII, XIII och XIV, att

dels, med afseende å engångskostnaderna för landtförsvarets ordnande, anbefalla
arméförvaltningens vederbörande departement och sjukvårdsstyrelse att till Kungl.
Maj:t inkomma med uppgift på den materiel af ifrågavarande slag, som redan anskaffats
eller vore under anskaffning, äfvensom den materiel, som kunde återstå att
anskaffa;

dels anbefalla fortifikationsdepartementet att till Kungl. Maj:t inkomma med ritningar
och kostnadsförslag för utförande af de byggnadsföretag vid armén, hvartill
Riksdagen anvisat medel för år 1915;
dels ock slutligen förordna:

att subalternofficerare och sergeanter i infanteriregementes reserv äfvensom öfvertaliga
subalternofficerare och sergeanter vid infanteriregemente, hvilka år 1915 vid
infanteriet tjänstgjorde under första tjänstgöringen med värnpliktiga, tillhörande årsklassen
1914 yngre, skulle åtnjuta lön och dagaflöning samt dagtraktamente, där sådant
utginge, med samma belopp, som fast anställd personal af motsvarande grad i
lägre löneklassen inom graden vid liknande tjänstgöringstillfällen ägde åtnjuta, lönen
beräknad för dag med 1/365 af årsbeloppet;

att underbefäl af manskapet i infanteriregementes reserv, hvilka år 1915 vid
infanteriet tjänstgjorde under första tjänstgöringen med värnpliktiga, tillhörande årsklassen
1914 yngre, skulle åtnjuta, förutom manskap tillkommande naturaförmåner,
lön och dagaflöning med samma belopp, som fast anställd personal af motsvarande
grad och löneklass vid liknande tjänstgöringstillfällen ägde åtnjuta, lönen beräknad
för dag med 1/30 af månadsbeloppet; samt

att till högst 560 volontärer vid infanteriet skulle för tjänstgöring såsom befäl
och instruktörer under år 1915 utbetalas tillägg för vicekorpralsbeställning i lön
under högst sju månader 5 kronor i månaden samt i dagaflöning i högst 214 dagar
10 öre om dagen eller särskilda befälsarfvoden å motsvarande belopp; och skulle
häraf betingade kostnader bestridas af värnskattemedel från anslaget för år 1915
till bestridande af kostnaderna för öfning vid armén af årsklassen 1914 yngre.

51. Riksdagens skrifvelse af den 14 september, angående familjeunderstöd
åt sådant stamanställdt manskap, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar.
(265.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 14 oktober 1914 föreskref Kungl.
Maj:t, dels att till fast anställdt manskap vid armén, vare sig indelt eller värfvadt,
finge under den tid, då detsamma tjänstgjorde vid mobiliseradt truppförband, stab eller
formation eller eljest fullgjorde tjänstgöring, för hvilken detsamma på grund af särskilda
bestämmelser ägde åtnjuta krigsaflöning enligt krigsaflöningsreglementet, utgå.
familjeunderstöd efter enahanda grunder, som stadgades i förordningen den 13 augusti.

— 1815 —

123

1914 om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör tjänstgöring
till rikets försvar, dels ock att bestämmelserna i kungörelsen den 14 augusti 1914
angående tillämpning af samma förordning skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse
beträffande de villkor, enligt hvilka ifrågavarande familjeunderstöd skulle utgå.

52. Riksdagens skrifvelse af den 13 september, angående rätt för arméns manskap
med fast anställning att åtnjuta dagaflöning vid sjukdom. (266.)

Ärendet är beroende på Kung!. Maj:ts pröfning.

53. af den 29 augusti, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse
till landtförsvaret af visst område för att tilläggas Gottlands infanteriregementes
Odlingsfält. (228.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 9 oktober 1914 förordnade Kungl. Maj:t,
att omförmälda område skulle från och med den 15 mars 1915 för angifvet ändamål
från domänstyrelsen öfverlåtas till landtförsvaret. Samtidigt förklarade Kungl. Maj:t
sig vilja framdeles meddela beslut rörande ersättning till eller nedskrufning af statens
domäners fond till följd af ifrågavarande markupplåtelse till landtförsvaret.

54. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse
till landtförsvaret af vissa kronoegendomar för att tilläggas öfningsfältet
för i Linköping förlagda truppförband jämte en i ämnet väckt
motion. (230.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 11 december 1914 förordnade Kungl.
Maj:t, att den kronan i vederlag mot Linköpings hospitals indragna första jordskifte
filbytta jord inom Linköpings stads område, hospitalets indragna andra jordskifte inom
samma] stads område äfvensom inom S:t Lars socken och Hanekinds härad belamra
kronolägenheten Djurgården och till 1/8 mantal Berga n:r 3 Lillgården hörande del af
f. d. Berga grenadjärtorp n:r 12 skulle den 14 mars 1915 för angifvet ändamål från
domänstyrelseu öfverlåtas till landtförsvaret, med rätt för arméförvaltningens fortifikationsdepartement
att med nyttjanderätt upplåta lägenheten Backaberg till viss angifven
person under dennes lifstid och, om han vore gift, äfven under hans hustrus lifstid,
dock med den begränsning, som kunde betingas af behof för kronan att delvis förfoga
öfver detta område under längre eller kortare tid.

Härjämte förklarade sig Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela beslut rörande ersättning
till eller nedskrufning i statens domäners fond till följd af ifrågavarande markupplåtelse
till landtförsvaret.

55. af den 23 september, angående anvisande af extra rekryteringsbidrag förfallande
af 1915 års stater. (280.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 1 oktober 1914 föreskref Kung!. Maj:t,
att för ifrågavarande ändamål skulle från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar
dels utgå tillfälligt rekryteringsbidrag i enlighet med bestämmelserna i brefvet den 6

— 1915 —

124

september 1907 angående anvisande af medel för underlättande af manskapsrekryteringen,
dels därutöfver till vissa truppförband utbetalas belopp af tillhopa 25,000
kronor, dels ock för utbetalande af anställningspremier till vissa truppförband utbetalas
belopp af tillhopa 56,000 kronor.

I sammanhang härmed föreskref Kungl. Maj:t i fråga om användningen af ofvaunämnda
belopp af tillhopa 25,000 kronor,

att vederbörande regements- och kårchefer skulle tillse, att de respektive truppförband
tilldelade beloppen användes till bestridande af kostnader för rekryteringen endast
under den förutsättning, att det ordinarie rekryteringsbidraget och ofvanberörda
tillfälliga rekryteringsbidrag enligt grunderna i brefvet den 6 september 1907 därtill
icke lämnade tillgång,

att det till vederbörande chefs förfogande ställda beloppet skulle i förhållande till
den aftalade tjänstetidens längd lika fördelas mellan det manskap, som anställdes till
fyllande af 1915 års stat, vare sig genom nyanvärfning eller rekapitulation, och

att vid dispositionen af detta belopp jämte de för rekryteringen anvisade ordinarie
anslagsmedel äfvensom det tillfälliga rekryteringsbidraget enligt grunderna i 1907 års
bref skulle tillses, att det belopp, som sammanlagdt tilldelades rekryt eller rekapitulant,
i intet fall finge öfverstiga 135 kronor;

samt beträffande de till utbetalande af anställningspremier för de olika regementena
anvisade beloppen,

att, så långt de sålunda anvisade beloppen lämnade tillgång, anställningspremier
till belopp af 100 kronor för hvarje finge, förutom rekryteringsbidrag enligt ofvan
angifna grunder, utbetalas till värnpliktiga, hvilka år 1914 fullgjorde tjänstgöring vid
infanteriet och hvilka toge volontäranställning på minst två år, därest de vunnit sådan
mognad, att de efter repetitionsöfningens slut kunde beordras att omedelbart undergå
korpralsutbildning (genomgå korpralsskola).

56. Riksdagens skrifvelse af den 23 september, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens fjärde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.
(4.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 28 september 1914 fastställde Kungl.
Maj:t till efterrättelse Riksdagens i punkterna l:o—63:o af nämnda skrifvelse fattade beslut 57.

af den 27 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- ochindragningsstaterna.
(10.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 6 november 1914 föreskref Kungl.
Maj:t, att Riksdagens i punkterna 6:o samt 12:o—18:o meddelade beslut skulle delgifvas
vederbörande myndigheter för kännedom och efterrättelse.

Härjämte utfärdades kungörelse angående förhöjning i gratial från Vadstena,
krigsmanshuskassa.

— 1915 —

125

4. Sjöförsvarsdepartementet.

58. Riksdagens skrifvelse af den 28 juli 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående anskaffning af tre 75 mm. kanoner med lavettage.
(98.)

Anmäldes den 7 augusti 1914 inför Kungl. Maj:t, och meddelades därvid erforderlig
föreskrift.

59. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
åtgärder till höjande af jagarnas stridsvärde m. m. (99.)

Vid föredragning den 7 augusti 1914 meddelade Kungl. Måj:t erforderliga föreskrifter.

60. af den 5 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anställande af dels en extra föredragande inom sjöförsvarsdepartementet och
dels en mariningenjörsstipendiat öfver stat. (130.)

Anmäldes den 21 augusti 1914 inför Kungl. Maj:t, och beslötos därvid erforderliga åtgärder.

61. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
af viss telefonförbindelse. (131.)

Anmäldes den 28 augusti 1914 inför Kungl. Maj:t, och meddelades därvid erforderliga
föreskrifter.

62. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående användande
af ett till anställande af försök med minraateriel beviljadt belopp. (132.)

Anmäldes den 15 augusti 1914 inför Kungl. Maj:t, som därvid meddelade erforderlig
föreskrift.

63. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående användande
af medel från fonden för krigsfartygs byggande till reparation af
ångpannorna från sjunkna kanonbåten Urd och deras insättande i kanonbåten
Rota m. m. (133.)

Vid föredragning den 28 augusti 1914 har Kungl. Maj:t meddelat erforderlig föreskrift.

64. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående användande
af allmänna besparingar å riksstatens femte hufvudtitel till anskaffning
af undervisningsmateriel för sjökrigsskolan m. m. (134.)

Anmäldes den 28 augusti 1914 inför Kungl. Maj:t, och meddelades därvid erforderliga
föreskrifter.

65. af den 14 september, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner i fråga om
ordnandet af rikets försvarsväsende. ( 1.)

Vid föredragning af ifrågavarande skrifvelse, i hvad den angår sjöförsvaret, den 17 september
1914 har Kungl. Maj:t förordnat om erforderliga åtgärder förutom i fråga om

— 1915 —

126

följande ärenden, h vilka skulle på förnyad anmälan framdeles tagas under ompröfning,
nämligen: angående nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande af det fasta kustförsvaret
samt om anvisningar af medel för sjöförsvaret för år 1915 i enlighet med
Riksdagens beslut i skrifvelsen äfvensom beträffande ifrågasatt utredning rörande lönereglering
för marinens personal och om upprensning af östra inloppet till Karlskrona.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom bref den 1 december 1914 uppdragit åt sakkunniga
att uppgöra plan för nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande af det
fasta kustförsvaret; och äro dessa sakkunniga sysselsatta med fullgörandet af ifrågavarande
uppdrag.

Genom bref sistnämnda dag har Kungl. Maj:t äfven fattat beslut om anvisande af
de medel, som enligt 1911 års Riksdags beslut blifvit beviljade för nyanskaffning af
krigsfartygsmateriel.

66. Riksdagens skrifvelse af den 23 september, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående reglemente för marinens aflöning under krigstjänstgöringstid.
(281.)

Anmäldes den 25 september 1914 inför Kungl. Maj:t, som därvid meddelade erforderliga
föreskrifter.

67. af den 9 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, afdelningen: Handeln. ( 5 B.)

Vid föredragning den 1 oktober 1914 af denna skrifvelse i sammanhang med den under
nästföljande punkt omförmälda riksdagsskrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat om erforderliga
åtgärder.

68. af den 23 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet, med
undantag af anslagen till "Handeln». ( 5 A.)

Anmäldes inför Kungl. Maj:t den 1 oktober 1914 i sammanhang med den under nästföregående
punkt omförmälda skrifvelse, och förordnades därvid om erforderliga åtgärder.

69. . af den 27 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstar
terna. (10.)

Anmäldes den 30 oktober 1914 inför Kungl. Maj:t i de på sjöförsvarsdepartementets
handläggning beroende delar af ärendet, och meddelades därvid beslut af Kungl. Maj:t.

5. Civildepartementet.

70. Riksdagens skrifvelse af den 9 september 1914, angående regleringen af
utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till
civildepartementet. (6.)

— 1916 —

127

Anmäldes den 1 oktober 1914, utom hvad angick punkterna 8, 11, 15 och 20, därvid
beträffande punkten 15, angående anslag för befrämjande och organiserande af
den offentliga arbetsförmedlingen, socialstyrelsen anbefalldes inkomma med förslag till grunder
för användning af förenämnda anslag.

Sådant förslag har ännu icke inkommit.

Beträffande öfriga af skrifvelsens ifrågavarande delar beslötos erforderlig,!,
åtgärder.

Punkten 11, angående ändring i afseende å de för beviljande af understöd Mm
förslagsanslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa gällande grunder m. m., hvilar i
afbidan på infordrade utlåtanden i ärendet från medicinalstyrelsen och folkskolöfverstyrelsen.

[ fråga om punkten 8, angående inrättande af ett farmaceutisk! laboratorium
vid statsmedicinska anstalten, och punkten 20, angående anslag för bestridande af på
staten belöpande kostnad för pensionstillägg m. m., hänvisas till hvad under Riksdagens
särskilda skrifvelser här nedan meddelas. (Jfr nedan 95 och 107.)

71. Riksdagens skrifvelse af den 27 juni, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta i fråga om vissa
postafgifter. (16.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

72. af den 7 juli, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående tillstånd
för underläkaren vid Kristinehamns hospital, medicine kandidaten Axel Boo
Erik Wahlström att söka och erhålla befattning såsom biträdande läkare
vid statens hospital och asyler med förordnande tillsvidare. (24.)

Anmäldes den 17 juli 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

73. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående disponerande
af anslag till uppförande af vissa ny- och tillbyggnader vid kustsanatoriet
vid Apelviken för skrofulösa barn samt två i ämnet väckta motioner.
(25.)

Anmäldes den 24 juli 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

74. af den 10 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
utgifter för kapitalökning, punkt 6, gjorda framställning om anslag till ny
rullande materiel för statens järnvägar. (26.)

Anmäldes den 1 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

75. af den 17 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af 2, 5, 25, 48,77, 99, 101, 110—124, 126—128,
134, 139, 144 och 164 §§ i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli
1903 och till lag innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse den
24 juli 1903. (71.)

Lagar utfärdade den 4 september 1914.

— 1916 —

128

76. Riksdagens skrifvelse af den 18 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående bildande, för renskötselns upphjälpande i Västerbottens och
Norrbottens län, af två fonder, benämnda Västerbottens lappfond och Norrbottens
lappfond. (75.)

Skrifvelsen bar öfverlämnats till jordbruksdepartementet.

77. af den 27 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afstående
af lägenheten Ljutigebo till staden Västervik. (93.)

Anmäldes den 7 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

78. af den 6 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
för vattenfallsstyrelsen att försälja till statens kraftverk hörande
elektriska ledningsnät m. m. (104.)

Anmäldes den 11 december 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

79. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfver förande

af visst belopp till den i 19 § af lagen angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910 omförmälda fond. (105.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

80. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående använ dandet

af öfverskott å medel, som anvisats till stambanan genom öfre Norrland.
(106.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

81. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag af
statens järnvägars trafikmedel till svenska järnvägsmännens hvilohemsförening
samt till rekreationshemmet för Sveriges lokomotivmän. (107.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

82. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående årligt

understöd åt förre stationsinspektoren vid statens järnvägar Carl Edvard
Jungbergs änka Ida Erika Jungberg, född Engströmer. (108.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

83. af samma dag, i anledning af väckt motion om förhöjd pension åt förre stationsmästaren
P. Tollstedt. (1< >9.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

84. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående årligt

understöd åt poststationsföreståndaren Emma Grahnberg. (110.)

Anmäldes den 14 september 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

85. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående understöd
åt ångbåtsbefalhafvaren O. A. Svenssons änka och minderåriga barn samt
åt smedsförmannen O. F. Wikströms änka. (111.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

— 1915 —

129

8G. Riksdagens skrifvelse af den 6 augusti, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition
angående upplåtelse af två områden å Kungl. Djurgården till Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag. (113.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid järnvägsstyrelsen anbefalldes afgifva yttrande

i ämnet. Sedan detta yttrande inkommit, bar Kungl. Maj:t den 6 november 1914 besluta
erforderlig åtgärd.

87. af den 8 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändring
af § 7 i aflöuingsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket. (123.)

Kungörelse utfärdad den 14 september 1914.

88. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande
af telegrafverkets stat för driftkostnader år 1915. (124.)

Anmäldes den 23 oktober 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

89. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i aflöuingsreglementet för tjänstemän vid statens vattenfallsverlc.
(125.)

Kungörelse utfärdad den 16 oktober 1914.

90. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändring
i grunderna för upplåtelse af tomträtt samt utlämnande af byggnadslån
inom tjänsteraannasamhället vid Mörby m. m. (126.)

Anmäldes den 31 december 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

91. af samma dag, angående val af deputerade att jämlikt § 54 regeringsformen
och § 50 riksdagsordningen med Konungen öfverlägga. (136.)

Anmäldes den 10 augusti 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

92. af den 11 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående vissa åtgärder mot utbredning af lungsot. (140.)

Lag utfärdad den 4 september 1914.

93. af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden från de
under styrelsens förvaltning ställda fastigheter i Älfsborgs samt Göteborgs
och Bobus län m. m. (155.)

Anmäldes den 11 december 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

94. af den 21 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag
till lagar om ändrad lydelse af §§ 3, 10, 57 och 58 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 och om ändrad lydelse af
§ 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40 och 41 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862 och till lag om ändrad lydelse
af § 2 mom. 6, §§ 16 och 52 samt § 58 mom. 2 i förordningen om

17 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1913 års Riksdag.

180

landsting den 21 mars 1862 äfvensom införande i § 2 i sistnämnda förordning
af tillagda mom. 7, 8 och 9. (189.)

Fyra lagar utfärdade den 25 augusti 1914.

95. Riksdagens skrifvelse af den 22 augusti, i anledning af Kung! Maj:ts under
punkt 7 af sjätte hufvudtiteln i statsverkpropositionen gjorda framställning
om inrättande af ett farmaceutiskt laboratorium vid statsmedicinska
anstalten. (194.)

Anmäldes den 4 september 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

96. af den 26 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfveilåtelse
å statens järnvägar af viss del af det för fjärde arméfördelningen
afsedda öfningsfältet vid Järfva m. m. (196.)

Anmäldes den 1 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

97. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ökning af
fonden för att underlätta åstadkommandet af bibanor inom vissa delar af
riket. (197.)

Anmäldes den 7 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

98. af samma dag, i anledning af väckta motioner om ökning af allmänna
järnvägslånefonden. (198.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anbefalldes
verkställa utredning i de i skrifvelsen angifna hänseenden. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
yttrande inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

99. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar
m. m. (199.)

Lag och kungörelse utfärdade den 24 september 1914. Kungl. Maj:t har därjämte anbefallt
järnvägsstyrelsen dels att inkomma med yttrande och detaljeradt förslag beträffande
öfvergångsbestämmelser rörande tillämpningen af de nya aflöningsbestämmelserna,
dels ock att inkomma med förslag till de ändringar i instruktionen för styrelsen, hvilka
kunde anses påkallade af berörda bestämmelser.

Sedan järnvägsstyrelsens förslag inkommit, har Kungl. Maj:t den 19 november
1914 dels meddelat erforderliga öfvergångsbestämmelser dels ock utfärdat ny instruktion
för styrelsen.

100. af samma dag, i anledning af väckta motioner om dyrtidstillägg och tillfälligt
lönetillägg åt viss personal af lägre grad vid statens järnvägar.
(200.)

Anmäldes den 7 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

— 1915 —

131

101. Riksdagens skrifvelse af den 26 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående arfvodesförhöjning för stationsskrifvaren vid statens järnvägar
Hjalmar Samuel Holm. (201.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

102. af samma dag, i anledning af väckt motion om utredning angående aflöningsförhällandena
i vissa fall vid extra befattningsliafvares vid telegrafverket
befordran till ordinarie tjänst vid verket. (202.)

Anmäldes den 17 september 1914, därvid telegrafstyrelsen anbefalldes afgifva utlåtande
i ärendet. Sedan sådant utlåtande inkommit, liar ärendet öfverlämnats till kommittén
för reglering af vissa löneförhållanden vid statens järnvägar för att tagas i öfvervägande
vid fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag.

103. af samma dag, angående åtgärder för beredande af bättre vård i vissa fall
åt barnsängskvinnor jämte nyfödda barn. (207.)

Anmäldes den 30 oktober 1914, därvid medicinalstyrelsen och socialstyrelsen anbefalldes
verkställa utredning i ämnet. Nämnda myndigheter hafva ännu icke inkommit med
sina utlåtanden.

104. af samma dag, angående semester åt arbetare och med dem likställda personer
med stadigvarande sysselsättning vid statsförvaltningen. (210.)

Anmäldes den 23 december och anbefalldes därvid vederbörande ämbetsverk att öfver
Riksdagens skrifvelse afgifva yttrande. Sådana yttranden hafva ännu icke inkommit.

105. af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas. (223.)

Lag och kungörelse utfärdade den 14 september 1914.

106. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag dels
till lag om ändrad lydelse af 6, 7, 9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock till lagom
tillägg till 37 § samma lag. (224.)

Lag utfärdad den 11 september 1914.

107. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts under punkt 19 af sjätte
hufvudtitelu i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag till
pensionsförsäkringens genomförande, dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående
förvaltningen af den i 11 § af lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring omförmälda fond samt angående disponerande af anslag för
vidtagande af åtgärder till förebyggande och häfvande af invaliditet. (225.)

Anmäldes den 14- september 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos och pensionsstvrelseu
anbefalldes inkomma med förslag till föreskrifter rörande användningen af de
till styrelsens förfogande ställda medel för vidtagande af åtgärder till förebyggande och
häfvande af invaliditet.

— 1915 —

132

Sedan sådant förslag inkommit, har Kungl. Maj:t den 30 oktober 1914 meddelat
föreskrifter i ämnet.

108. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående befogenhet för pensionsstyrelsen att
provisoriskt bevilja sådant understöd, som omförmäles i 33 § i lagen om
allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913. (226.)

Lag utfärdad den 11 september 1914. i

109. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
för vattenfallsstyrelsen att bereda nuvarande tomträttsbafvare i
Trollhättan viss förmån vid öfvergång till af Kungl. Maj:t medgifvet nytt
tomträttssystem. (229.)

Anmäldes den 23 december 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

110. af den 9 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande
af postverkets stat för driftkostnader år 1915. (245.)

Anmäldes den 23 oktober 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

111. af den 31 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående förbud mot lufttrafik öfver svenskt område. (247.)

Lag och kungörelse utfärdade den 7 september 1914.

112. af den 18 september, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar i afseende å utgifterna för kapitalökning, i hvad dessa
angå under civildepartementet hörande utlåningsfonder. (269.)

Anmäldes den 1 oktober 1914, därvid erforderliga åtgärder beslötos.

113. af den 22 september, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
äfvensom i särskilda till Riksdagen aflåtna propositioner gjorda framställningar
angående utgifterna för kapitalökning, i hvad dessa afse statens under
civildepartementet hörande affärsdrifvande verk. (272.)

Anmäldes den 1 oktober 1914, därvid beträffande punkten 23, angående vissa ändringar
af spårsystemet vid centralstationen i Stockholm m. m., erforderliga åtgärder
beslötos, äfvensom, i anledning af öfverlåtelse å statens järnvägar af områden, tillhörande
Karlbergs kungsgård, till landtförsvarsdepartementet öfverlämnades frågan om huru Karlbergs
krigsskolas behof af öfningsfålt må efter nämnda områdens öfverlåtande å statens
järnvägar kunna utan allt för stora ingrepp i de bestående förhållandena tillgodoses.
Beträffande öfriga af skrifvelsens ifrågavarande delar beslötos erforderliga
åtgärder.

Beträffande punkten 9, angående anslag till ny rullande material för statens järnvägar,
hänvisas till hvad under Riksdagens särskilda skrifvelse här ofvan meddelas. (Jfr ofvan 74.)

— lots —

133

114. Riksdagens skrifvelse af (len 18 september, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande af mark, tillhörande kronolägenheten Dufvedals
kvarn i Motala socken. (274.)

Öfvcrlämnad från jordbruksdepartementet. Anmäldes den 23 oktober 1914. därvid erforderlig
åtgärd beslöts.

115. af den 23 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
rätt för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag att utan iakttagande af förut
stadgadt villkor försända viss kvantitet malm från Gällivara till Riksgränsen.
(277.)

Anmäldes den 7 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

116. af den 25 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för understödjande af arbetslösa. (283.)

Kungörelse utfärdad den 28 september 1914.

117. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till
resekostnader för medellösa arbetssökande. (284.)

Kungörelse utfärdad den 28 september 1914.

118. af den 27 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
visst medgifvande i fråga om framtida låneunderstöd af staten till järnväg
mellan Gånghester och Ulricehamn. (290.)

Anmäldes den 30 oktober 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

G. Finansdepartementet.

119. Riksdagens skrifvelse af den 25 september 1914, i anledning af Kungl.
Maj:ts propositioner dels med förslag till förordning angående försäljning af
alkoholhaltiga drycker m. m., dels ock om ersättning till vissa försäljare
af brännvin samt vin och Öl i anledning af införandet af förordningen angående
försäljning af alkoholhaltiga drycker. (3.)

Den 9 oktober 1914 har denna skrifvelse blifvit inför Kung]. Maj:t anmäld och lagd
till handlingarna.

120. af den 26 augusti, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. (7.)

Vid föredragning den 18 september 1914 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t, med
godkännande af Riksdagens beslut rörande anslagen under sjunde hufvudtiteln, i hvad
besluten skilde sig från Kungl. Maj:ts framställningar i ämnet, förordnat, att Riksdagens
ifrågavarande skrifvelse skulle delgifvas statskontoret till kännedom och efterrättelse, i
hvad på detta ämbetsverk ankomme, äfvensom att innehållet i de delar, som rörde andra
ämbetsverk och myndigheter, skulle meddelas dessa.

— 1915 —

121. Riksdagens skrifvelse af den 27 september, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions-
och indragningsstaterna. (10.)

Tid föredragning den 6 november 1914 af denna skrifvelse bar Kungl. Maj:t förordnat,
att skrifvelsen skulle i de delar, som tillhörde handläggning af annat departement än
finansdepartementet, för sådant ändamål öfverlämnas till vederbörande departement samt
att innehållet af skrifvelsen i öfrigt skulle meddelas statskontoret till kännedom och
efterrättelse.

122. af den 19 juni, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
punkt 11 af sjunde liufvudtitelu gjorda framställning i fråga om bidrag till
en internationell byrå i Bryssel för handelsstatistik. (14.)

Vid föredragning den 18 september 1914 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t anbefallt
statskontoret att utbetala det af Riksdagen beslutade bidraget.

123. af den 1 juli, i anledning af Riksdagens år 1913 församlade revisorers be rättelse

angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1912. (15.)

Den 24 juli 1914 bar Kungl. Maj:t förordnat, att utlåtanden öfver ifrågavarande skrifvelse
skulle inhämtas i vederbörliga delar från justitiekanslersämbetet och öfverintendentsämbetet.

124. af den 27 juni, i anledning af väckt motion om upphäfvande af tullen å
kalciumnitrat (norgesalpeter). (17.)

Den 23 oktober 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

125. af den 21 juli, i anledning af väckt motion om ändring i 13 § mom. 1 c)
i förordningen med tulltaxa för inkommande varor. (78.)

Den 30 oktober 1914 har Kung]. Maj:t utfärdat förordning i ämnet,

126. af den 8 augusti, i anledning af dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om ökning af fonden för befrämjande af handtverk och
därmed jämförlig mindre industri, dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande af anslag för täckande af förvaltningskostnaderna för
nämnda lånefond år 1915. (117.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Maj:t dels utfärdat kungörelse dels
ock förordnat, att innehållet i skrifvelsen i öfrigt skulle meddelas statskontoret till
kännedom.

127. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter landtbrukaren Jons Johnssons i
Kyllingaröd hustru Anne Kerstine, född Nilsson. (118.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att denna skrifvelse
skulle meddelas vederbörande till kännedom.

— 1915 —

135

128. Riksdagens skrifvelse af den 8 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter smeden
Victor Engman från Sturehof. (119.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Magt förordnat, att denna skrifvelse
skulle meddelas vederbörande till kännedom.

129. åt samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter förre folkskolläraren Carl Johan
Carlstens i Bonäs hustru Anna Kristina Carlsten, född Malmgren. (120.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att denna skrifvelse
skulle meddelas vederbörande till kännedom.

130. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter Johan Vilhelm Johanssons i

Mycklinge hustru Johanna Lovisa Johansson, född Larsdotter. (121.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Magt förordnat, att denna skrifvelse
skulle meddelas vederbörande till kännedom.

131. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter änkan Hedda Jansson från

Lindby. (122.)

Vid föredragning den 21 augusti 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att denna skrifvelse
skulle meddelas vederbörande till kännedom.

132. af den 11 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i förordningen angående utvidgad näringsfrihet. (141.)

Den 21 augusti 1914 utfärdade Kungl. Maj:t förordning i ämnet.

133. af den 12 augusti, i anledning af Kung], Maj:ts proposition angående försäljning
af den tullverket tillhöriga fastigheten Vs mantal Hamngården nr
1 i Västergarns socken af Gottlands län. (171.)

Vid föredragning den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t anbefallt generaltullstyrelsen
att försälja fastigheten i fråga.

134. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af den till Lunde förra tullstation hörande fastigheten med därå befintliga
byggnader m. m. (172.)

Vid föredragning den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t anbefallt generaltullstyrelsen
att försälja fastigheten i fråga.

135. af samma dag, angående val af två fullmäktige i riksbanken och tre suppleanter
för Riksdagens fullmäktige i nämnda verk. (173.)

Den 21 augusti 1914 har denna skrifvelse blifvit inför Kungl. Maj:t anmäld och lagd
till handlingarna.

— 1915 —

136

136. Riksdagens skrifvelse af den 12 augusti, angående val af två fullmäktige i
riksgäldskoutoret jämte tre suppleanter för samtliga fullmäktige i nämnda
verk. (176.)

Den 21 augusti 1914 kar denna skrifvelse blifvit inför Kungl. Maj:t anmäld och lagd
till handlingarna.

137. af den 14 augusti, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition angående beredande
af medel till bestridande af kostnader, som i § 63 regeringsformen
afses. (180.)

Den 21 augusti 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att hvad Riksdagen i förevarande
ämne beslutit skulle meddelas statskontoret till kännedom och efterrättelse.

138. af den 21 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående beredande
af löneförhöjning åt vissa befattningshafvare hos generaltullstyrelsen.
(181.)

Den 24 september 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att hvad Riksdagen i förevarande
ämne beslutit skulle meddelas generaltullstyrelsen till kännedom och efterrättelse.

139. af samma dag, i anledning af Kungl. Majtts proposition angående ersättning
af statsmedel för utbetalda skattefrälseräntor från hemmanen Västra
Älfsala n:r 1 och Västra Älfsala n:r 2 i Värmdö socken. (182.)

Den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att hvad Riksdagen i förevarande
ämne beslutit skulle meddelas Konungens befallningshafvande i Stockholms län till
kännedom.

140. af den 19 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
statens öfvertagande i vissa fall af ansvar för krigsrisk för fartyg och last.
(188.)

Den 17 augusti 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

141. af den 21 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i fråga om
användande af andra än metriska mått vid virkeshandel och trävarurörelsen.
(193.)

Vid föredragning den 31 december 1914 har Kungl. Maj:t beslutit utfärda kungörelse
i ämnet.

142. af den 26 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående användande
af öfverskott i Djurgårdskassan till vissa byggnads- och reparationsarbeten
vid Ulriksdals, Haga och Drottningholms slott. (195.)

Vid föredragning den 25 september 1914 hafva riksmarskalksämbetet och öfverintendentsämbetet
anbefallts att ombesörja de i skrifvelseu omförmälda arbeten.

143. af den 22 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om tillsyn å fartyg. (204.)

Den 16 oktober 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat lag i ämnet.

— 1915 —

137

144. Riksdagens skrifvelse af den 4 september, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående anordnande af utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet
m. m. (205.)

Sedan Kungl. Maj:t förordnat, att i kommerskollegium tillsvidare från och med 1915
skall vara inrättad en fartygsinspektionsafdelning samt förordnat innehafvare af befattningar
såväl å nämnda afdelning som oek vid den lokala tillsynen å fartyg, har Kungl.
Maj:t den 31 december 1914 beslutit utfärda en kungörelse angående tillsyn å fartyg
jämte instruktioner för kommerskollegii sjötekniska biträde samt sjöåklagaren.

145. af den 26 augusti, i anledning af väckt motion om ändring i 12 § 1
mom. tredje stycket i gällande bevillningsförordning. (211.)

Den 23 december 1914 bar Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

146. af samma dag, i anledning af väckt motion om ändring af rubriken n:r
555 i tulltaxan. (212.)

Den 23 oktober 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

147. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af mom. 1, 3 och 4 i § 13 af gällande förordning med
tulltaxa för inkommande varor. (214.)

Den 18 september 1914 har Kung]. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

148. af samma dag. i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående fogande
af ett nytt moment till § 13 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande
varor. (215.)

Den 18 september 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat två kungörelser i ämnet.

149. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i gällande tulltaxa. (216.)

Den 18 september 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

150. af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition med förslag till

förordning om ändrad lydelse af § 4 i förordningen om provianteringsfrilager
den 15 november 1912. (217.)

Den 5 december 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat en förordning och två kungörelser
i ämnet.

151. af samma dag. i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst och till förordning
om ändrad lydelse af 50 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering. (218.)

Den 18 september 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat två förordningar i ämnet.

18 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

138

152. Riksdagens skrifvelse af den 26 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ändrad lydelse af § 4u) i gällande förordning
med tulltaxa för inkommande varor. (219.)

Den 14 oktober 1914 bär Kungl. Maj:t utfärdat en förordning och en kungörelse
i ämnet.

153. af den 9 september, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag
till nytt aflöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken. (221.)

Den 25 september 1914 bär Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet samt fastställt
aflöningsstat för postsparbanken.

154. af den 29 augusti, angående stadgande af skatteplikt till stat och kommun
för vissa därifrån nu fritagna utlänningar. (222.)

Jämlikt bemyndigande den 18 september 1914 tillkallades den 7 oktober 1914 två
sakkunniga personer att verkställa utredning i det i skrifvelsen angifna syfte.

155. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse af 5—7 §§ i lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897. (246.)

Den 31 augusti 1914 bär Kungl. Maj:t utfärdat lag i ämnet.

156. af den 9 september, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse af i, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i- förordningen
angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905, äfvensom en
i ämnet väckt motion. (249.)

Den 25 september 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat en förordning och en kungörelse
i ämnet.

157. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse af 1, 23 och 29 §§ i förordningen den 11
oktober 1907 angående beskattning af socker äfvensom till ändrad lydelse
af anm. 1 under rubriken 160 och anm. under rubriken 161 i gällande
tulltaxa. (250.)

Den 15 december 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat eu förordning och en kungörelse
i ämnet.

158. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om arfskatt och skatt för gåfva. (251.)

Den 19 november 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

159. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående stämpelafgiften. (252.)

Den 19 november 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

— 1915 —

139

1G0. Riksdagens skrifvelse af den 9 september, i anledning af Kung!. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af 1 och 3 §§
samt 0 kap. i förordningen den G november 1908 angående eu särskild
stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper. (253.)

Den 19 november 1914 bar Kung!. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

.161. af samma dag. i anledning af Kung!. Maj:ts proposition med förslag till

förordning om vissa ändringar i 6—10 §§ i förordningen den 20 april
* 1906 angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch, arrak och
rom. (254.)

Den 19 november 1914 bar Kung! Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

162. af den 11 september, med reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning.
(258.)

Den 30 oktober 1914 har Kung! Maj:t med anledning af Riksdagens beslut utfärdat
kungörelse i ämnet.

163. af samma dag, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinneliafvares rätt till pension. (260.)

Den 17 december 1914 bar Kung!. Maj:t med anledning af Riksdagens beslut utfärdat
lag och två kungörelser i ämnet.

164. af den 12 september, i anledning af dels Kung! Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående statsrnonopol å tobakstillverkningen i riket samt
förordning om hvad iakttagas skall i afseende å införande af statsrnonopol
å tobakstillverkningen i riket in. in., dels ock åtskilliga i anledning af propositionen
väckta motioner. (261.)

Sedan Kung! Magt den 15 december 1914 utfärdat två förordningar och eu kungörelse
i ämnet, är ärendet i vissa delar fortfarande beroende på Kung!. Maj:ts pröfning.

165. af samma dag, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående anslag
af lånemedel för gäldande af kostnader för införande af statsrnonopol å tobakstillverkningen
i riket. (262.)

Den 15 december 1914 bar Kung!. Majrt förordnat, att innehållet i förevarande skrifvelse
skulle meddelas statskontoret till kännedom.

166. af samma dag, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående ändrad
lydelse af rubrikerna n:r 195—197 för tobak i gällande tulltaxa m. in.
(263.)

Den 15 december 1914 bär Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

167. af den 13 september, angående böjning af gällande tullsatser å tobak. (267.)
Den 13 september 1914 har Kung! Maj:t utfärdat kungörelse i ämnet.

— 1915 —

140

168. Riksdagens skrifvelse af den 23 september, angående de i 63 § regeringsformen
föreskrifna kreditivsummor. (27 6.)

Den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att hvad Riksdagen i förevarande
ämne beslutit skulle meddelas statskontoret till kännedom.

169. af den 22 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning
och saluhållande af oriktigt märkta varor samt lag om
ändrad lydelse af 18 § i lagen den 4 juli 1913 angående förbud mot
införsel tilll riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning. (278.)

Den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat två lagar i ämnet.

170. af den 23 september, angående beräkning af bevillningarna för år 1915.
(282.)

Den 9 oktober 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att Riksdagens beslut skulle meddelas
statskontoret till kännedom och efterrättelse.

171. af den 26 september, angående ändrade bestämmelser angående tullrestitution
vid utförsel af tobaksfabrikat. (285.)

Den 30 oktober 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

172. af samma dag, angående förslag till förordning om utförsel af socker till
Korge under viss tid utan erläggande af sockerskatt. (286.)

Den 1 oktober 1914 bar Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

173. af den 27 september, angående statsregleringen för år 1915. (287.)

Den 14 oktober 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att hvad Riksdagen i förevarande
ämne beslutit skulle i erforderliga delar meddelas statskontoret till kännedom.

174. af den 28 september, med öfverlämnande af ny riksstat. (288.)

Vid anmälan den 23 oktober 1914 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat,
att berörda riksstat skulle tillställas statskontoret till kännedom och efterrättelse.

175. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förändrade
bestämmelser med afseende å statens meddelande af sjöförsäkring
mot krigsfara. (289.)

Den 28 september 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning om ändrad lydelse af
4—8 §§ i förordningen om statens meddelande af sjöförsäkring mot krigsfara.

176. af den 29 september, med reglemente för riksgäldskontoret. (291.)

Den 20 oktober 1914 har denna skrifvelse blifvit inför Kungl. Maj:t anmäld och
lagd till handlingarna.

141

7. Ecklesiastikdepartementet.

177. Riksdagens skrifvelse af den 19 juni 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts
under punkt 44 af åttonde lmfvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning
om inköp af visst område af ön Björkö i Mälaren. (12.)

Konungens befallningshafvande i Stockholms län anbefalldes den 19 juni 1914 att
vidtaga åtgärder för inköpet samt att efter fullgörande däraf inkomma med anmälan.
Sådan anmälan har ännu icke inkommit.

178. af den 17 juli, i anledning af väckta motioner angående visst tillägg

till lagen om reglering af prästerskapets aflöning. (69.)

Ärendet öfverlämnades deu 29 juli 1914 till prästlöneregleringssakkunniga.

179. af den 18 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag''

till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863. *(76.)

Kungl. Maj:t meddelade den 14 augusti 1914 slutligt beslut i ämnet.

180. af den 8 augusti, i fråga om åtgärder till främjande af vetenskaplig''

forskning och undervisning i publik och privat internationell rätt. (137.)

Universitetskanslern anbefalldes den 21 augusti 1914 att i ärendet afgifva yttrande.
Sådant yttrande har ännu icke inkommit.

181. af deu 11 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts dels i vissa punkter

under åttonde hufvudtiteln af statsverkspropositionen, dels ock i särskild proposition
n:r 145 gjorda framställningar. (135.)

Kung]. Maj:t har deu 21 augusti, den 14 och 17 september, den 8 oktober samt den
5, 11 och 15 december 1914 slutligen afgjort skilda delar af ärendet. Dock äro punkterna
1, 7 och 10 ännu icke slutbehandlade.

Punkten 1, angående ändringsarbeten inom nationalmuseibyggnaden.

Kungl. Maj:t ställde den 19 november 1914 en del af anslaget till förfogande af
öfverintendentsämbetet. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 7, angående ny stat för läroverksöfverstyrelsen.

Ärendet är, hvad angår ändring af instruktionen för öfverstyrelsen, beroende på
Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 10, angående ny stat för folkskolöfverstyrelsen.

Ärendet är, hvad angår ändring af instruktionen för öfverstyrelsen, beroende på
Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1915

142

182. Riksdagens skrifvelse af den 12 augusti, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition
angående uppförande af en byggnad för vaktmästarbostäder vid
naturhistoriska riksmuseets nybyggnad å Djurgårds-Frescati. (138.)

Kung!. Maj:t har den 14 augusti 1914 fattat slutligt beslut i ämnet.

183. af den 19 augusti, i anledning af Kung! Maj:ts proposition angående Södertälje
samskolas ombildning till realskola för gossar. (187.)

Kung! Maj:t bär den 21 augusti och den 5 december 1914 meddelat slutligt beslut
i ärendet.

184. af den 26 augusti, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde lmfvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Kungl. Maj:t bar den 14 och 17 september, den 19 november samt den 15, 17, 23
och 31 december 1914 slutligen afgjort skilda delar af ärendet. Dock äro nedan omförmälda
punkter ännu icke slutbehandlade.

Punkten 16, angående ändringsarbeten inom uationalmuseibyggnaden.

Se bär ofvan under 181, punkten 1.

Punkten 17, angående iståndsättande af nationalmuseibvggnadens fasader.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 20. angående skådesamling för naturhistoriska riksmuseets botaniska
afdelning.

Kungl. Magt bar den 19 november 1914 ställt eu del af anslaget till förfogande
af vetenskapsakademien. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 21, angående fortsättande och afsilande af inredningen af naturhistoriska
riksmuseets nybyggnader vid Frescati.

Kungl. Maj:t bar den 19 november 1914 ställt en del af anslaget till förfogande
af vetenskapsakademien. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Majrts pröfning.
Punkten 32, angående resestipendier åt prästmän.

Kungl. Maj:t bar den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipendiernas
utdelning skall tills vidare anstå.

Punkten 44, angående reparationsarbeten å det i närheten af Vreta klosters kyrka
belägna klosterhuset.

Kungl. Haj:t bar den 14 september 1914 anbefallt Konungens befallningshafvande
i Östergötlands län att inhämta yttrande i vissa hänseenden af Vreta klosters och Stjärnorps
församlingar. Sådant yttrande har ännu ej inkommit.

Punkten 45, angående inköp af ett å ön Björkö i Mälaren beläget jordområde.

Se här ofvan under 177.

Punkten 48, angående ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset i Uppsala.
Kungl. Maj:t har den 19 november 1D14 meddelat beslut i ärendet utom hvad
angår disposition af eu del af det utaf Riksdagen beviljade anslaget, i hvilket hänseende
ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1915 —

14:j

Punkten 70, angående utgifvande i tryck af Carl von Linnés bref.

Ärendet ur beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 73, angående bidrag till täckande af kostnaderna för uppförande vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund af nya byggnader för de medicinska och
obstetrisk-gynekologiska afdelningarna in. in.

Kungl. Maj:t liar den 19 november 1914 anbefallt universitetskanslern att, efter
vederbörande» börande, inkomma med förslag till vissa kontrollföreskrifter. Sådant förslag
bär ännu ej inkommit.

Punkten 81, angående arfvode åt eu föreståndare för eu ortopedisk poliklinik vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 99, angående röntgeninstrumentarium för medicinska kliniken vid serafimerlasarettet.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 107, angående skåp och skåpbord för patologisk-anatomiska museet vid
karolinska institutet.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 113, angående anslag till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm.

Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt öfverståthållarämbetet att
från stadsfullmäktige i Stockholm infordra och öfverlämna yttrande, huruvida de äro
villiga uppfylla ett vid anslaget fäst villkor.

Sådant yttrande har ännu ej inkommit.

Punkten 119, angående resestipendier åt ordinarie lärare och vissa andra tjänstemän
vid rikets universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipendiernas
utdelning skall tills vidare anstå.

Punkten 120, angående utgifvande i tryck af föreläsningar, hållna inom juridiska
fakulteterna vid rikets universitet.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 125, angående stat för läroverksöfverstyrelsen.

Se här ofvan under 181, punkten 7.

Punkten 139, angående undersökningar rörande munhygien vid de allmänna läroverken.

Ärendet är beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.

Punkten 144, angående understöd för högre handarbetslärarinneseminariet vid
Maria Norden felts kvinnliga yrkesskola i Göteborg.

Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt läroverks- och folkskolöfverstyrelserna
att inkomma med förslag till vissa bestämmelser i ämnet.

Sådant förslag bar ännu ej inkommit.

— 1915 —

144

Punkten 145, angående understöd för dels Andrea Eneroths handarbetsskola och
seminarium i Stockholm samt dels föreningen Handarbetets vänners och Hulda Lundins
högre slöjdseminarium i Stockholm.

Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt läroverks- och folkskolöfverstyrelserna
att inkomma med förslag till vissa bestämmelser i ämnet.

Sådant förslag har ännu ej inkommit.

Punkten 146, angående resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter.

Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipendiernas
utdelning skall tills vidare anstå.

Punkten 147, angående resestipendier och studieunderstöd åt föreståndarinnor och
lärarinnor vid lärarinneutbildningsanstalter i huslig ekonomi äfvensom åt skolkökslärarinnor
vid andra läroanstalter.

Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipendiernas
och understödens utdelning skall tills vidare anstå.

Punkten 149, angående resestipendier åt lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor.

Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipendiernas
utdelning skall tills vidare anstå.

Punkten 150, angående stat för folkskolöfverstyrelsen.

Se här ofvan under 181, punkten 10.

Punkten 155, angående anslag till inköp af tomt samt uppförande af nya
byggnader för folkskoleseminariet i Uppsala.

Kungl. Maj:t har den 19 november 1914 ställt en del af anslaget till öfverintendentsämbetets
förfogande. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Haj:ts
pröfning.

Punkten 156, angående anslag till inredning och möblering af de nya byggnaderna
för folkskoleseminariet i Uppsala.

Kungl. Maj:t har den 19 november 1914 ställt en del af anslaget till vederbörandes
förfogande. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 157, angående anslag till uppförande af gymnastikbyggnad samt tillbyggnad
af lärohuset för folkskoleseminariet i Strängnäs.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 158, angående anslag till uppförande af nya byggnader för folkskoleseminariet
i Lund.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 166, angående anslag till fortbildningskurser för lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor.

Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt folkskolöfverstyrelsen att
efter vederbörandes hörande inkomma med förslag till anslagets användning.

— 1915 -

145

Detta förslag har ännu ej inkommit.

Punkterna 170—173, angående dels resestipendier åt rektorer samt öfriga
lärare och lärarinnor vid folkskoleseminarierna, dels resestipendier åt lärarpersonalen vid
högre folkskolor, dels resestipendier åt folkskollärare och folkskollärarinnor, dels ock
resestipendier åt lärare och lärarinnor vid småskoleseminarier samt mindre folkskolor
och småskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor.

Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för utdelning
af dessa stipendier skall tills vidare anstå.

Punkten 177, angående anslag för beredande af möjlighet till skolgång för
fattiga, på längre afstånd från skola boende skolpliktiga barn inom Vilhelmina m. 13.
församlingar.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 178, angående anslag för beredande af möjlighet till skolgång för
fattiga, på längre afstånd frän skola boende skolpliktiga barn inom Hotagens församling.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 183, angående anslag till pristäflan om normalritningar för folkskolebyggnader
å landsbygden.

Kung]. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt öfverintenaentsämbetet att
inkomma med förslag till närmare bestämmelser rörande anordnandet af pristäflan
och användningen af anslaget.

Sådana förslag hafva ännu ej inkommit.

Punkten 189, angående anslag till populärvetenskapliga föreläsningar.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 190, angående anslag till föreläsningskurser, som från universiteten
i Uppsala och Lund hållas utom universitetsstäderna.

Kungl. Maj:t har den 19 november 1914 ställt delar af anslagen till förfogande
af rektorerna, vid nämnda universitet. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Maj:ts
pröfning.

Punkten 191, angående anslag till föreläsningskurser vid Göteborgs högskola.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 193, angående understöd för utgifvande af en ordbok för döfstumma.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 199, angående anslag till uppförande af byggnader för drottning Sofias
stiftelse.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 200, angående resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid
rikets abnormskolor.

Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipendiernas
utdelning skall tills vidare anstå.

19 — Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1.913 ars Riksdag.

146

Punkten 202, angående anslag till nybyggnad m. m. för tekniska högskolan.

Anslaget har ännu icke ställts till vederbörandes förfogande.

Punkten 204, angående anslag för uppehållande af verksamheten vid tekniska
skolan i Stockholm.

Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt öfverståthållarämbetet att
från stadsfullmäktige i Stockholm infordra utlåtande, huruvida de ikläda sig uppfyllandet
af utaf Riksdagen satt villkor för anslagets åtnjutande.

Detta utlåtande har ännu ej inkommit.

Punkten 211, angående anslag till provisorisk lönereglering åt befattningshafvare
vid tekniska skolan i Stockholm.

Kung]. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt öfverståthållarämbetet att
från stadsfullmäktige i Stockholm infordra utlåtande, huruvida de ikläda sig uppfyllandet
af ett utaf Riksdagen satt villkor för anslagets åtnjutande.

Detta utlåtande har ännu ej inkommit.

Punkten 214, angående resestipendier åt föreståndare och facklärare vid lägre
tekniska läroanstalter.

Kungl. Maj:t har den 17 december 1914 förordnat, att med åtgärder för stipendiernas
utdelning skall tills vidare anstå.

Punkten 218, angående anslag till understödjande af idrotten.

Kungl. Maj:t har den 19 november 1914 ställt en del af anslaget till vederbörandes
förfogande. Ärendet är för öfrigt beroende på Kungl. Majrts pröfning.

Punkten 219, angående anslag till understödjande af skididrotten bland ungdomen.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 227 och 228, angående anslag till systematisk undersökning af svenska
folkmål samt angående insamling, förteckning och undersökning af svenska folkminnen.

Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 anbefallt universitetskanslern att
efter vederbörandes hörande inkomma med förslag till användning af dessa anslag.

Dylika förslag hafva ännu ej inkommit.

Punkten 231, angående fortsatt utgifvande af verket »Sveriges kyrkor, konsthistoriskt
inventarium».

Kungl. Maj:t har den 31 december 1914 ställt en del af anslaget till vederbörandes
förfogande. Ärendet är i öfrigt beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 234, angående beredande af tillfälle för svenska forskare till vetenskapligt
arbete vid utländska biologiska stationer.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 235, angående resestipendier åt journalister.

Kungl. Maj:t har den 14 september 1914 i öfverensstämmelse med i ämnet
utfärdad kungörelse anmodat centralstyrelsen för svenska journalistföreningen, styrelsen
för publicistklubben och styrelsen för svenska tidningsutgifvareföreningen att hvardera

— 1915 —

147

välja två personer att vara ledamöter af den nämnd, som skall afgifva förslag till
utdelning af ifrågavarande stipendier, och två personer att vara suppleanter för de
utsedda ledamöterna samt före den 1 februari 1915 till Kungl. Maj:t inkomma med
uppgift å de sålunda valda personerna.

Dessa uppgifter hafva ännu ej fullständigt inkommit.

Punkten 238, angående bidrag till bestridande af kostnaderna för en antarktisk
expedition åren 1915—1919.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 239, angående anslag dels för utarbetande af en historisk-statistisk
handledning i studiet af befolkningsförhållandena i Sverige m. m. under äldre tid,
dels ock till inlösen för statsverkets räkning af docenten K. A. Edins för enahanda
arbete åvägabragta samlingar.

Kungl. Maj:t har den 19 november 1914 beslutat rörande anslaget till inlösen
af ofvannämnda, af Edin åvägabragta samlingar. I öfrigt är ärendet beroende på
Kungl. Maj:ts pröfning.

185. Riksdagens skrifvelse af den 15 september, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående aflöning åt lärare vid folkskolor och vissa
andra skolor under tjänstgöring till rikets försvar m. m. (264.)

Kungl. Maj:t har den 17 september 1914 fattat slutligt beslut i ämnet.

186. af den 27 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(10.)

Kungl. Maj:t har, i hvad på ecklesiastikdepartementets föredragning ankommer, den 9
oktober 1914 meddelat särskilda beslut i olika delar af ärendet. Dock äro punkterna
2 och 4 ännu icke slutbehandlade.

Punkten 2, angående bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Kungl. Maj:t har den 9 oktober 1914 anbefallt direktionen öfver folkskollärarnas
änke- och pupillkassa att, sedan folkskolinspektörstjänsterna i riket blifvit för tiden
från 1915 års ingång tillsatta, inkomma med utredning om storleken af det statsbidrag,
som med anledning af folkskolinspektörernas upptagande i kassan bör tillkomma
densamma.

Denna utredning har ännu ej inkommit.

Punkten 4, angående bestämmelser i nytt reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt.

Kungl. Maj:t har den 9 oktober 1914 anbefallt folkskolöfverstyrelsen att, efter
vederbörandes hörande, inkomma med utlåtande öfver dels det under denna punkt
omförmälda förslag till nytt reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt, dels ock
ett i samband därmed utarbetadt förslag till kungörelse angående delaktighet i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa för döfstumlärare m. fl.

Dessa förslag hafva ännu ej inkommit.

— 1915 —

148

8. Jordbruksdepartementet.

187. Riksdagens skrifvelse af den 18 september 1914, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen
till jordbruksdepartementet. (9.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid följande kungörelser utfärdades, nämligen
angående villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i stat för landtbruksstyrelsen
för ordinarie befattningar upptagna aflöningar, angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i stater för skogshögskolan för ordinarie befattningar upptagna
aflöningar, angående villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i stat för statens
skogsförsöksanstalt för ordinarie befattningar upptagna aflöningar, angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande af de i staten för Sveriges geologiska undersökning
för ordinarie befattningar upptagna aflöningar, angående ändrad lydelse af 15 och
19 mom. af kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande af odlingslägenheter
å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen samt angående
ändrade villkor för utbetalande af det innehafvare af skogstorp å kronoparker i
Västerbottens och Norrbottens län tillkommande statsbidrag, hvarjämte af skrifvelsen i
öfrigt föranledda åtgärder beslötos.

188. af den 27 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och
indragningsstaterna. (10.)

Öfverlämnades från finansdepartementet i de delar, som tillhörde jordbruksdepartementets
handläggning, och anmäldes i dessa delar den 30 oktober 1914, därvid
beslöts, att skrifvelsen skulle i dessa delar delgifvas vederbörande ämbetsmyndigheter.

189. af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af förra militiebostället Narveryd n:r 3 i Östergötlands län.
(27.)

190. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Saxtorp n:r 13 i Malmöhus
län. (28.)

191. af samma flag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Fjärrestad n:r 1 och 2
i Malmöhus län. (29.)

192. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af visst område från förra länsmansbostället Stora Hammar n:r
14 i Malmöhus län. (30.)

— 191 é —

149

193. Riksdagens skrifvelse af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning af kronolägenheten Nykvarn n:r 1, en
vattenmjölkvarn, i Uppsala län. (31.)

194. af samma dag, i anledning åt Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af eu lägenhet från förra militiebostället Sörby n:r 1 i Östergötlands
län. (32.)

195. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af vissa områden från förra militiebostället Mårtenstorp n:r 1
i Jönköpings län. (33.)

196. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af förra militiebostället Vare n:r 3 Västergård i Kronobergs
län. (34.)

197. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Agnäs n:r 1 i Krono bergs

län. (35.)

198. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Ljungbv n:r 5 i Kalmar
län. (36.)

199. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af ett område från förra häradshöfdingbostället österarp n:r 1

och 2 i Kalmar län. (37.)

200. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra landshöfdingbostället Hossmo n:r 1 med
Dunö n:r 1 i Kalmar län. (38.)

201. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Skramstad n:r 1 m. m.
i Kalmar län. (39.)

202. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Gladsax n:r 15 och
Järrestad n:r 17 i Kristianstads län. (40.)

203. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Gräsma n:r 1 i Kristianstads
län. (41.)

204. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Eskilstorp n:r 1 i Malmöhus
län. (42.)

— 191& —

150

205. Riksdagens skrifvelse af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande af en lägenhet från förra militiebostället
Pjälie n:r 22 i Malmöhus län. (43.)

206. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Rågåkra n:r 1 i Malmöhus
län. (44.)

207. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
i särskilda lägenheter af förra militiebostället Eggelstad n:r 10
i Malmöhus län. (45.)

208. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af områden frän förra häradshöfdingbostället Henniuge n:r 3 och
7 i Malmöhus län. (46.)

209. af samma dag, i anledning .af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället 1/2 mantal Sälelund
m. m. i Göteborgs och Bohus län. (47.)

210. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militieboställena Säm öster n:r 1 och
Säm Söder n:r 3 i Göteborgs och Bohus län. (48.)

211. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Välan n:r 1 i Göteborgs
och Bohus län. (49.)

212. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Ormo n:r 1 m. m. i
Göteborgs och Bohus län. (50.)

213. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra militiebostället Stommen n:r 1 i Ålfsborgs
län. (51.)

214. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Silboholm med underlydande
i Skaraborgs län. (52.)

215. af samma dag. i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra militiebostället Anderstorp n:r 1 i
Skaraborgs län. (53.)

216. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af det till kronopark^ Västra Hillet i Skaraborgs län hörande
skiftet Galgmossen. (54.)

— 1915 —

151

217.

218.

219.

220.

221.

222.

223.

224.

225.

Riksdagens skrifvelse af den 14 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande af vissa delar af de till kronoparken
Kungsskogen i Värmlands län hörande hemmanen Kungsskogen, Gräs
och Sorkedalen. (55.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af kronans andel i ett soldattorp å ägorna till Tjugesta n:r 1
och 2 i Södermanlands län. (56.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af förra länsmansbostället Hummelsta n:r 3 i Uppsala län. (57.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra kronofogdehostället Eckerud eller Eckre
n:r 1 med Eckre n:r 2 i Ålfsborgs län. (58.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Blinneberg n:r 1 i Skaraborgs
län. (59.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra militiebostället Vrånghult n:r 1
Kampegården i Skaraborgs län. (60.)

af samma dag, i anledning af Kungl Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Hallebo n:r 2 i Skaraborgs
län. (61.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Äversta n:r 2 i Örebro
län. (62.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra häradshöfdingbostället Bredgården n:r 1
i Västmanlands län. (63.)

37 skrivelser anmäldes den 14 augusti 1914, därvid förordnades, att
hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom
och efterrättelse, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

226. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från förra häradshöfdingbostället Skörpinge n:r
20 i Kristianstads län. (64.)

Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen
beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse, hvarjämte
erforderligt beslut i öfrigt fattades.

— 1916 —

Sistberörda

152

227. Riksdagens skrifvelse af den 18 juli, i anledning af Kungl. Majrts
proposition angående bildande för renskötselns upphjälpande i Västerbottens
och Norrbottens län af två fonder, benämnda Västerbottens lappfond
och Norrbottens lappfond. (75.)

öfverlämnad från civildepartementet. Anmäldes den 21 augusti 1914, därvid
Konungens befallningshafvande i Västerbottens och Norrbottens län anbefalldes inkomma0
med förslag till föreskrifter rörande användningen af de i Riksdagens skrifvelse
omförmälda lappfonder. Dessa utlåtanden hafva ännu icke inkommit.

228. af den 27 juli, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af vissa områden från förra militiebostället ibyn nrr 16 i Gäfleborgs
län. (79.)

Anmäldes den 10 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Majrt och
Riksdagen beslutat i ärendet skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse,
hvarjemte erforderligt beslut i öfrigt fattades.

229. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående försäljning
af förra militiebostället Ångsholmen nrr 1 med Borghaga nrr 1
i Stockholms län med visst undantag. (80.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Majrt och
Riksdagen beslutat i ärendet skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse,
hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

230. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra skogvaktarbostället Stora Söderby nrr
3 i Stockholms län. (81.)

231. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Brédevik nrr 1 och 2
samt Skjunnaryd nrr 1 i Jönköpings län. (82.)

•232. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Götestorp nrr 1 jämte
Götestorp nrr 2, en utjord, i Kalmar län. (83.)

233. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Ljung nrr 1 i Göteborgs
och Bohus län. (84.)

234. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Kattarp nrr 9 i Malmöhus
län. (85.)

— 1915

153

Riksdagens skrifvelse af den 27 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående upplåtande af lägenheter från förra häradsskrifvarbostället
Torpa n:r 4 Måns Jonsgården och n:r 5 Arvid Snickargården i
Skaraborgs län. (86.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från Hunnelundstorp under Visborgs kungsladugård
i Gottlands län. (87.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra militiebostället Tofta n:r 1 och 2 Söderoch
Västergård i Kronobergs län. (88.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Sälsbög n:r 7, 11 och

14 med Sälshög n:r 12 i Kristianstads län. (89.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra militiebostället Väster Bitterna n:r 2

Kartegården i Skaraborgs län. (90.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af vissa områden från förra militiebostället Kong n:r 3 Storegård
i Skaraborgs län. (91.)

Sistberörda 11 skrivelser anmäldes den 1 september 1914, därvid förordnades, att
hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom
och efterrättelse.

241. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af viss till statens domäners fond hörande kronoegendom. (92.)

Anmäldes den 1 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och
Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom.

242. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ålderstillägg
åt visssa kronojägare. (95.)

Anmäldes den 15 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och
Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse
samt för vederbörandes underrättande.

243. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afstående
eller upplåtande i vissa fall af mark från kronoegendomar. (96.)

Anmäldes den 25 augusti 1914, därvid förordnades, att, hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen
beslutat skulle meddelas domänstyrelsen, kammarkollegium och stuteriöfverstyrelsen
samt styrelserna för landtbruksinstitutet vid ITltuna, för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp och för veterinärinrättningen i Skara till kännedom.

20 — Justitieombudsmannens ämbelsberätlelse till 1!) 15 års Riksdag

235.

236.

237.

238.

239.

240.

154

244. Riksdagens skrifvelse af den 27 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående uppförande af vissa byggnader å hemmanet Brogården
samt försäljning af tomter från samma hemman m. m. (97.)

Anmäldes den 10 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och
Riksdagen beslutat skulle meddelas styrelsen för veterinärinrättningen i Skara till
kännedom, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

245. af den 8 augusti, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion

angående utredning och förslag i fråga om minskning eller afskrifning

af den afgäld, som utgår från de hemman, som varit delägare i Ätrans
åsänkningsföretag. (116.)

Anmäldes den 25 augusti 1914, därvid domänstyrelsen anbefalldes verkställa den i Riksdagens
skrifvelse begärda utredning. Sådan utredning har ännu icke inkommit.

246. af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af en lägenhet från den till kronopark afsätta delen af förra
häradskrifvarbostället Viksjö n:r 2 i Uppsala län. (143.) f

247. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för säljning

af viss del af förra militiebostället Ryssvi n:r 1 i Uppsala
län. (144.)

248. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för säljning

af förra länsmansbostället Balingstaby n:r 5 i Uppsala län. (14;>.)

249. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Åraslöf n:r 15 i Kristianstads
län. (146.)

250. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Abullaberga n:r 1 i
Kristianstads 4än. (147.)

251. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Karup n:r 2, 3 i Kristianstads
län. (148.)

252. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Kjällsby nedra n:r 1
med Kyrkotegen n:r 1 i Göteborgs och Bohus län. (149.)

253. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället örby n:r 2 Bossgård
med Kungsfors n:r 1 i Ålfsborgs län. (150.)

— 1915 —

155

254. Riksdagens skrifvelse af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande af lägenheter från förra militiebostäl 1 et
Flo n:r 4 Björn Anundsgård i Skaraborgs län. (151.)

255. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Karstorp n:r 1 i Skaraborgs
län. (152.)

256. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från kungsladugården Horn n:r 1 i Kalmar län.
(153.)

Sistberörda 11 skrivelser anmäldes den 10 september 1914, därvid förordnades, att
hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom
och efterrättelse, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

257. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
af viss del af kronans fordran af inspektören A. Carleson i
Hedtorp för å auktion inköpt björkved. (154.)

258. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra militiebostället Jönninge n:r 1 i Uppsala
län. (156.)

259. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af lägenheter från förra militiebostället Grytaby n:r 1 m. m. i
Uppsala län. (157.)

260. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af förra militiebostället Torsberga n:r 1 med underlydande i
Södermanlands län. (158.)

261. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra häradshöfdingbostället Störa Yxhult n:r
1 i Östergötlands län. (159.)

Sistberörda 4 skrivelser anmäldes den 10 september 1914, därvid förordnades, att
hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom
och efterrättelse, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

262. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Olseröd n:r 11, 12 med
Olseröd n:r 14 i Kristianstads län. (160.)

— 1915 —

156

Anmäldes den 1 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kung!. Maj:t och
Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse.

263. Riksdagens skrifvelse af den 12 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande af lägenheter från förra militiebostället
Haglösa n:r 18 i Malmöhus län. (161.)

264. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Humlekärr Väster n:r 1
och Hammar Väster n:r 1 i Göteborgs och Bohus län. (162.)

265. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Tånga n:r 1 i Göteborgs
och Bohus län. (163.)

266. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Götala n:r 1, 2 i Skaraborgs
län. (164.)

267. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Hafstena n:r 9 Storegården
i Skaraborgs län. (165.)

268. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Timmersdala n:r 4 Munkagård
med Timmersdala n:r 7 i Skaraborgs län. (166.)

269. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från till Vassgårda kronopark i Värmlands och Örebro
län hörande fastigheter. (167.)

270. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället lista n:r 3 och 5 i
Örebro län. (168.)

271. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra häradshöfdingbostället Mälbv n:r 3 och
4 i Västmanlands län. (169.)

272. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
till Grängesbergs bostadsförening u. p. a. af visst område af
Björnhyttans kronopark i Kopparbergs län. (170.)

— 1916 —

157

Sistberörda 10 skrivelser anmäldes den 10 september 1914, därvid förordnades,
att livad Kung!. Maj:t och Riksdagen beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till
kännedom och efterrättelse, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

273. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af Kung], Maj:ts
proposition angående reglering af utgifterna för kapitalökning i hvad
angår jordbruksärendena. (184.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid Kungl. Maj;t godkände de i skrifvelsen
anmälda besluten i hvad de ginge utöfver hvad Kungl. Maj:t föreslagit samt förordnade,
att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutat skulle meddelas vederbörande,
hvarjämte kungörelse angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande af
lån från allmänna nyodlingsfonden utfärdades samt i öfrigt erforderliga beslut fattades.

274. af samma dag, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion angående
lånefond till understöd åt kommuner för inköp af skogsmark för varaktigt
skogsbruk. (185.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid beslöts, att skrifvelsen skulle öfverlämnas
till skogslagstiftningskommittén. Kommitténs utlåtande har ännu icke inkommit.

275. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner angående driftkostnaderna
för statens produktiva fonder i hvad angår jordbruksärendena.
(186.)

Anmäldes den 24 september 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och
Riksdagen beslutat skulle meddelas vederbörande, hvarjämte erforderliga beslut i
öfrigt fattades.

276. af samma dag, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion angående
lättnader i stängselskyldighetens fullgörande. (190.)

Öfverlämnad till justitiedepartementet.

277. af samma dag, i anledning af inom Riksdagen väckt motion angående
utredning och förslag i fråga om rätt att till fullgörande af skyldighet
att underhålla enskild väg taga väglagningsämnen å annans mark. (191.)

Anmäldes den 31 december, därvid beslötos remisser till Konungens befallningshafvande
i samtliga län ocji till domänstyrelsen.

278- af den 28 augusti, i anledning af inom Riksdagen väckt motion angående
förvärfvande för statens räkning af ön »Jungfrun» i Kalmarsund
såsom fridlyst nationalpark. (208.)

Anmäldes den 10 september 1914, därvid vetenskapsakademien anbefalldes verkställa
utredning i ärendet. Sedan sådan utredning numera inkommit, är ärendet beroende
på Kungl. Majrts pröfning.

— 1916 —

158

279. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Haj:ts
proposition med förslag till lag om hingstbesiktningstvång. (227.)

Anmäldes den 9 oktober 1914 och beslöts remiss till stuteriöfverstyrelsen. Sedan
utlåtande inkommit från nämnda styrelse, anmäldes ärendet ånyo den 23 december
1914, därvid lag och kungörelse i ämnet utfärdades.

280. af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående befrielse
för föreståndaren för hydrografiska byrån att utgifva viss del af
till återbetalning utdömda extra lönetillägg till byråns personal. (231.)

Anmäldes den 1 oktober 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen
beslutat skulle meddelas kammarrätten till kännedom och för iakttagande i
hvad på ämbetsverket berodde.

281. af samma dag, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående ändrade
villkor för erhållande och tillgonjutande af statsbidrag från norrländska
afdikningsanslaget. (232.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid kungörelse i ämnet utfärdades.

282. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade
villkor för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från allmänna
afdikningsanslaget. (233.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid kungörelse i ämnet utfärdades.

283. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af områden från kungsladugården Skälbv med Yärsnäs i Kalmar
län äfvensom i ämnet väckta motioner. (234.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid Kungl. Maj:t dels förordnade, att hvad Kungl.
Maj:t och Riksdagen beslutat om upplåtelse af viss mark skulle meddelas domänstyrelsen
till kännedom och efterrättelse, dels ock anbefallde nämnda styrelse gå i
författning om verkställande af sådan utredning, hvarom Riksdagen i skrifvelsen anhållit,
hvarjämte erforderligt beslut i öfrigt fattades. Sådan utredning har ännu icke
inkommit.

* 284. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ersättning till landsting- och vissa städer samt hushållningssällskap
för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel.
(235.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid förordning i ämnet utfärdades.

285. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändring
i gällande bestämmelser i fråga om fördelning af odlingslån. (236.)
Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid lag och kungörelse i ämnet utfärdades.

— 1916 —

159

28G. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande af lägenheter från förra militiebostället
Pålsboda n:r 1 och Polkasboda n:r 2 i Örebro län. (237.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid Kungl. Maj:t dels förordnade, att hvad Kungl.
Maj:t och Riksdagen beslutat i fråga om viss lägenhet skulle meddelas domänstyrelsen
till kännedom och efterrättelse samt för vederbörandes underrättande, dels ock
anbefallde nämnda styrelse att inkomma med yttrande, huruledes de af Riksdagen i
skrifvelsen angifna syftemål syntes styrelsen lämpligast kunna vinnas samt i fråga
om de åtgärder och föreskrifter, som för sådant ändamål kunde finnas erforderliga,
hvarjämte erforderligt beslut i öfrigt fattades. Sådant yttrande har ännu icke
inkommit.

287. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från kronoegendomen Stora och Lilla Avesta i
Kopparbergs län. (238.)

288. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Lådberga n:r 2 med
Eknö n:r 2 i Västmanlands län. (239.)

289. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från Ivungsörs kungsladugård i Västmanlands län.
(240.)

Sistberörda tre skrifvelser anmäldes den 9 oktober 1914, därvid förordnades, att skrifvelserna
skulle öfverlämnas till domänstyrelsen för att tagas i beaktande vid afgifvande
af det under 286 här ofvan omförmälda, från nämnda styrelse infordrade yttrande,
skrifvelsen 240 i hvad densamma afsåge förslag till upplåtande af bostadslägenheter,
hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades. Yttrande från domänstyrelsen
har ännu icke inkommit.

290. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från förra militiebostället Jursla n:r 1 i Östergötlands
län, äfvensom en inom Riksdagen väckt motion. (241.)

291. af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från Älfkarleby kungsgård i Uppsala län. (242.)

Sistberörda två skrifvelser anmäldes den 9 oktober 1914, därvid Kungl. Maj:t godkände
Riksdagens beslut i hvad desamma afveke från hvad Kungl. Maj:t föreslagit
och förordnade, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutat skulle meddelas
domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse, hvarjämte erforderligt beslut i
öfrigt fattades.

— 1915 —

160

292. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrade villkor för lån från odlingslånefonden. (243.)

Anmäldes den 9 oktober 1914, därvid kungörelse i ämnet utfärdades.

293. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om förekommande och släckning af skogseld. (244.)

Anmäldes den 15 september 1914 och beslöts remiss till lagrådet. Sedan lagrådets
yttrande inkommit, anmäldes ärendet ånyo den 14 oktober 1914, därvid lag i ämnet
utfärdades samt beslöts remiss till domänstyrelsen och järnvägsstyrelsen för utredning.
huruvida och på hvad sätt särskilda lagbestämmelser skulle kunna meddelas
till förebyggande af faran för skogseld genom antändning till följd af järnvägsdrift,
Sådan utredning har ännu icke inkommit.

294. af den 9 september, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
lån till statens lifsmedelskommissions förfogande. (255.)

Anmäldes den 15 september 1914, därvid Kungl. Maj:t godkände Riksdagens beslut
i hvad det skilde sig från hvad Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit, hvarjämte erforderliga
beslut i öfrigt fattades.

295. af den 11 september, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner
angående ordnande af det mindre jordbrukets kreditförhållanden. (257.)

Anmäldes den 1 december 1914, därvid beslötos remisser till pensionsstyrelsen och
styrelsen för postsparbanken. Svar å remisserna hafva ännu icke inkommit.

296. af den 18 september, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner
om skrifvelser till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i
fråga om ändrade villkor för upplåtelser af odlingslägenheter å kronoparker
och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen m. m. (273.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

297. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af mark, tillhörande kronolägenheten Dufvedals kvarn i Motala
socken. (274.)

Öfverlämnad till civildepartementet.

— 1916 —

II.

Särskild förteckning på sådana i förteckningen under I här ofvan
upptagna ärenden, som vid utgången af år 1914 i sin helhet eller till någon
del icke hos Kungl. Maj:t förevarit till slutligt afgörande.

Justitiedepartementet.

6. Riksdagens skrifvelse af den 17 juli 1914, i anledning af vackt motion
om beredande af rätt för gift kvinna att föra annans talan vid domstol eller
hos annan myndighet. (70.)

8. af den 18 juli, i anledning af uppkommen fråga om åtgärder till skydd för
rösträtten i sådana fall, där röstlängd förkommit. (74.)

12. af den 11 augusti, i anledning af justitieombudsmännens framställning till
Riksdagen om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om inställande för
häradsrätt af personer, som häktats för brott. (139.)

14. af den 26 augusti, angående anordnande af arbete i det fria för tvångsarbetsfångar
och straffångar. (209.)

22. af den 22 september, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om upphäfvande af befintliga
familjefideikommisstiftelser m. m. (279.)

26. af den 29 augusti, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående lättnader i stängselskyldighetens fullgörande. (190.)

Landtförsvarsdepartementet.

38. Riksdagens skrifvelse af den 31 juli 1914, i anledning af Kungl. Majrts
proposition angående försäljning af Karlbergs kungsgård m. m. (103.)

21 — Justitieombudsmannens ämbetsberiittelse till 1915 års Riksdag.

162

46 Riksdagens skrifvelse af den 19 augusti, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition
angående reglemente för arméns aflöning under krigstjänstgöringstid
m. m. (183.)

50. af den 14 september, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner i fråga

om ordnandet af rikets försvarsväsende. (1.)

Sjöförsvarsdepartementet.

65. Riksdagens skrifvelse af den 14 september 1914, i anledning af Kungl.
Maj:ts propositioner i fråga om ordnandet af rikets iörsvarsväsende. (1.)

Civildepartementet.

70. Riksdagens skrifvelse af den 9 september 1914, angående regleringen af
utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till
civildepartementet. (6.)

98. af den 26 augusti, i anledning af väckta motioner om ökning af allmänna
järnvägslånefonden. (l 98.)

102. af samma dag, i anledning af väckt motion om utredning angående aflöningsförbållandena
i vissa fall vid extra befattningsbafvares vid telegrafverket
befordran till ordinarie tjänst vid verket. (202.)

103. af samma dag, angående åtgärder för beredande af bättre vård i vissa fall
åt barnsängskvinnor jämte nyfödda barn. (207.)

104. af samma dag, angående semester åt arbetare och med dem likställda personer
med stadigvarande sysselsättning vid statsförvaltningen. (210.)

Finansdepartementet.

123. Riksdagens skrifvelse af den 1 juni 1914, i anledning af Riksdagens år
1913 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1912. (15.)

154. af den 29 augusti, angående stadgande af skatteplikt till stat och kommun
för vissa därifrån nu fritagna utlänningar. (222.)

164. af den 12 september, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt

— 1915 —

163

förordningen om livad iakttagas skall i afseende å införande af statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket m. m., dels ock åtskilliga i anledning af
propositionen väckta motioner. (261.)

Ecklesiastikdepartementet.

177. Riksdagens skrifvelse af den 19 juni 1914, i anledning af Kung]. Maj:ts
under punkt 44 af åttonde liufvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda
framställning om inköp af visst område af ön Björkö i Mälaren. (12.)

178. af den 17 juli, i anledning af väckta motioner angående visst tillägg till
lagen om reglering af prästerskapets aflöning. (69.)

180. af den 8 augusti, i fråga om åtgärder till främjande af vetenskaplig forskning
och undervisning i publik och privat internationell rätt. (137.)

181. af den 11 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts dels i vissa punkter under
åttonde liufvudtiteln af statsverkspropositionen, dels ock i särskild proposition
n:r 145 gjorda framställningar. (135.)

184. af den 26 augusti, angående regleringen af utgifterna under liksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

186. af den 27 september, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(10.)

J or dbruks departementet.

227. Riksdagens skrifvelse af den 18 juli 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående bildande för renskötselns upphjälpande i Västerbottens
och Norrbottens län af två fonder, benämnda Västerbottens lappfond och
Norrbottens lappfond. (75.)

245. af den 8 augusti, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion angående
utredning och förslag i fråga om minskning eller afskrifning af den afgäld,
som utgår från de hemman, som varit delägare i Ätrans åsänkningsföretag.
(116.)

274. af den 29 augusti, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion angående
lånefoud till understöd åt kommuner för inköp af skogsmark för varaktigt
skogsbruk. (185.)

— 1915 —

164

277. Riksdagens skrifvelse af den 29 augusti, i anledning af inom Riksdagen väckt
motion angående utredning och förslag i fråga om rätt att till fullgörande af
skyldighet att underhålla enskild väg taga väglagningsämnen å annans mark.

(191.)

278. af den 28 augusti, i anledning af inom Riksdagen väckt motion angående
förvärfvande för statens räkning af ön »Jungfrun» i Kalmarsund såsom
fridlyst nationalpark. (208.)

283. af den 29 augusti, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af områden från kungsladugården Skälby med Värsnäs i Kalmar
län, äfvensom i ämnet väckta motioner. (234.)

286. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Pålsboda n:r 1 och Polkasboda n:r 2
i Örebro län. (237.)

287. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från kronoegendomen Stora och Lilla Åvesta i Kopparbergs
län. (238.)

288. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Lådberga n:r 2 med Eknö n:r 2 i
Västmanlands län. (239.)

289. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från Kungsörs kungsladugård i Västmanlands län. (240.)

293. af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om förekommande och släckning af skogseld. (244.)

295. af den 11 september, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner angående
ordnande af det mindre jordbrukets kreditförhållanden. (257.)

296. af den 18 september, i anledning af inom Riksdagen väckta motioner om
skrivelser till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om
ändrade villkor för upplåtelser af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker
i de sex nordligaste länen m. m. (273.)

— 1*14

III.

Förteckning på ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängig gjorts genom
skrifvelser från Riksdagen före den 1 maj 1914 men vid utgången af april
månad samma år varit i sin helhet eller till någon del oafgjorda, jämte
uppgifter om den behandling, dessa ärenden undergått under de åtta sista
månaderna nämnda år.*

Justitiedepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1893, i anledning af väckt motion
om ändrad lydelse af 105 § i skiftesstadgan. (7.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

2. af den 5 maj 1893, om åtgärder till motverkande af osedlighet. (90.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

3- af den 11 maj 1894, om utredning rörande bolags förvärf af jordegendom
i vissa delar af landet. (119.)

Det i senaste ämbetsberättelsen infordrade utlåtandet från kammarkollegiet har ännu ej
inkommit. Den utredning, som uppdragits åt i sistberörda berättelse omnämnda sakkunniga,
fortgår.

4. af den 8 maj 1897, angående beredande af ordnade förhållanden med afseende
å vissa kringvandrare, i synnerhet de s. k. tattarna. (80.)

Förslag härutinnan har ännu ej afgifvits af den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämnats.

5. af samma dag, angående vidtagande af åtgärder för kontroll öfver vården
och förvaltningen af fromma stiftelser inom landet. (82.)

Ärendet har under år 1914 icke undergått någon behandling.

* Det vid slutet af hvarje rubrik utsatta siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i
tionde (fjortonde) samlingen af bihanget till vederbörande Riksdags protokoll.

— 1915 —

166

6. Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1898. med begäran om utarbetande
af förslag till ny legostadga. (102.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

7. af den 10 maj 1899, i anledning af väckta motioner angående ändrad
lagstiftning om skillnad i trolofning och äktenskap. (90.)

Sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver det af lagberedningen afgifua förslag till lag om

äktenskaps ingående och upplösning och därmed sammanhörande lagförslag, är ärendet

föremål för fortsatt behandling inom justitiedepartementet.

8. af den 12 maj 1899, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse
af 2, 20 och 21 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jord- ^
afsöndring samt 6 § i lagfartsförordniugen. (127.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

9. af den 8 maj 1900, i anledning af väckt motion angående tillägg till 11
kap. strafflagen. (65.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

10. af den 9 maj 1900, i anledning af Riksdagens år 1899 församlade revi sorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1898. (81.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

11. af den 20 mars 1901, i anledning af väckt motion angående ändring af
117 § i skiftesstadgan. (27.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

12. af samma dag, i anledning af väckt motion angående ändring af 26 kap.
4 § byggningabalkeu i syfte att åstadkomma tillräckliga och lämpliga lokaler
för häradsrätternas sammanträden. (28.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

13. af den 1 maj 1901, i anledning af Riksdagens år 1900 församlade revi sorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899. (64.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

14. af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner angående lagstiftningsåtgärder
för vidmakthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i
Norrland och Dalarne. (128.)

Ärendet har under år 1914 icke undergått någon behandling.

15. af den 15 april 1902, i anledning af väckta motioner om åstadkommande
af förbättrade bestämmelser till skydd för omyndigas egendom. (41.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1915 —

167

16. Riksdagens skrifvelse af den 26 april 1902, angående allmänna bestämmelser,
afseende skydd för djur vid deras transporterande. (48.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

17. af den 7 maj 1902, i anledning af väckt motion om ändring af vissa delar
af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27
juni 1896. (62.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

18. af den 8 maj 1902, angående offentliga revisorer. (83.)

De i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omnämnda sakkunniga hafva ännu icke

afgifvit sitt betänkande.

19. af den 10 maj 1902, i anledning af Riksdagens år 1901 församlade revi sorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900. (80.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

20. af den 11 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, och
till lag om ändrad lydelse af 19 kap. 20''§ och 20 kap. 3 § strafflagen.
»(87.)

Ärendet har under år 1914 ej varit föremål för behandling.

21. af den 13 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken m. m., så vidt angår
den vid behandlingen af propositionen inom Riksdagen väckta frågan om
ett vidsträcktare användande af fyllnadsed. (94.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

22. af den 20 maj 1902, i anledning af väckt motion med förslag dels till
lag, innefattande särskilda bestämmelser i afseende å vissa bolag, dels till
lag angående ändring af vissa paragrafer i lagen om aktiebolag den 28
juni 1895. (135.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

23. af samma dag, angående tryckfrihetsförordningens föreskrifter om boktryckerier
och om tillsynen öfver tryckta skrifters offentliggörande. (139.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

24. af den 4 mars 1903, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser rörande bokföringsskyldighet.
(20.)

I fråga om denna skrifvelse hänvisas till hvad ofvan under 18 meddelats.

— 1915 —

168

25. Riksdagens skrifvelse af den 18 mars 1903, i anledning af väckta motioner
om ändrad lydelse af 9 kap. 1 § giftermålsbalken m. m. (33.)

Lagberedningen har ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

26. af den 28 mars 1903, i anledning af väckt motion i fråga om lagfart å
fång till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m. (41.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits pröfning.

27. af den 22 april 1903, i anledning af väckt motion angående ändrade
bestämmelser om sammanträffande af brott m. m. (58.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits pröfning.

28. af den 15 maj 1903, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande förekommande och släckning af skogseld. (107.)

Kungl. Maj it har den 14 oktober 1914 utfärdat lag i ämnet.

29. af den 22 mars 1904, i anledning af väckt motion med förslag till ändrad
lydelse af 17 kap. 7 § handelsbalken. (24.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Majits pröfning.

30. af den 7 april 1904, i anledning af väckt motion om ändring af 136 § i
skiftesstadgan m. m. (34.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits pröfning.

31. af samma dag, i anledning af väckt motion angående undansättande i
mindre bemedlade dödsbon af medel till minderårigt barns underhåll och
uppfostran. (37.)

Lagberedningen har ännu icke afgifvit förslag i ämnet.

32. af samma dag, i anledning af väckt motion om tillägg till 14 kap. 45 §
strafflagen. (38.)

Den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämnats, har ännu ej däri afgifvit förslag.

33. af den 13 april 1904, i anledning af dels justitieombudsmannens framställning
om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om för brott häktade
personers inställande för domstol dels ock två i liknande syfte afgifna
motioner. (65.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

34. af den 10 maj 1904, i anledning af väckta motioner angående ändringar
i gällande vattenrättslagstiftning. (97.)

Ärendet har under år 1914 varit föremål för fortsatt behandling inom justitiedepartementet.

35. af den 19 maj 1904, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kungl. Majit dels med begäran om framläggande af förslag till lag angå —

1915 —

169

ende geraensamhetsskogar för kommuner, korporationer och enskilda dels ock
i fråga om viss ändring i förordningen angående skogsvårdsstyrelser den 24
juli 1903. (166.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

36. Riksdagens skrifvelse af den 31 mars 1905, angående åtgärder för inskränkning
af kungörelsers uppläsande i kyrkorna. (50.)

Ärendet har varit föremål för behandling inom civildepartementet samt har delvis tagits

i beaktande vid den utredning rörande förändrade bestämmelser med afseende å läns kungörelserna,

som afgifvits af inom nämnda departement tillkallade sakkunniga.

37. af den 6 maj 1905, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser
i syfte att bereda innehafvare af förlagsinteckning större trygghet mot förlust
i de fall, då rörelsen öfverlåtes å annan person eller flyttas från ort till
annan. (117.)

Ärendet har under år 1914 ej varit föremål för någon behandling.

38. af den 12 maj 1905, i anledning af väckt motion angående utarbetande af
förslag till lag om försäkringsaftal. (132.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

39. af den 19 maj 1905, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående inrättande af ett nytt statsdepartement för handel,
industri och sjöfart. (182.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Majrts pröfning.

40. af den 20 februari 1906, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till lag rörande
invallning. (4.)

Ärendet är fortfarande föremål för behandling inom justitiedepartementet.

41. af den 28 mars 1906, i anledning af väckt motion angående revision af

skiftesstadgan och därmed sammanhängande författningar. (40.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts pröfning.

42. af den 2 maj 1906, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till

Konungen med begäran om framläggande af förslag till lag om dödande af

bortkomna handlingar. (97.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts pröfning.

43. af den 8 maj 1906, i anledning af väckta motioner angående dels revision
af konkurslagen m. m. dels ock tillägg till 73 § i samma lag. (104.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts pröfning.

22 — Justitieombudsmannens ämbctsbcrättelse till 1915 års Riksdag.

170

44. Riksdagens skrifvelse af den 12 maj 1906, om ändring eller upphäfvande
af mom. 7 i kungl. bvefvet den 17 oktober 1778 m. m. (136.)

agberedningen har ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

45. af den 25 maj 1906, i anledning af ifrågasatt inskränkning af de ordinarie
häradshöfdingarnas tjänstledighet samt skärpta kompetensvillkor för erhållande
af domarförordnande. (188.)

Ärendet har under år 1914 icke varit föremål för behandling.

46. af den 15 mars 1907, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till lagbestämmelser
mot användande af mutor eller bestickning vid ekonomiska uppgörelser.
(31.)

Den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämuats, har ännu ej däri afgifvit förslag.

47. af den 20 mars 1907, angående sociala regeringsärendeuas sammanförande
under ett statsdepartement in. m. (59.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

48. af den 19 april 1907, i anledning af väckta motioner i fråga om utom

äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga ställning. (75.)

Lagberedningen har ännu icke inkommit med förslag i ämnet.

49. af den 23 april 1907, i fråga om skogslikvider vid laga skiften och

hemmansklyfningar. (78.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

50. af den 30 april 1907, i fråga om ändring af lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. (93.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

51. af den 19 februari 1908, i anledning af justitieombudsmannens framställning
om ändring af vissa bestämmelser i 24 kap. strafflagen. (13.)

Ärendet har under år 1914 icke undergått någon behandling.

52. af den 3 mars 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående behörighet för gift kvinna att under vissa villkor vara förmyndare
för siu man, som förklarats omyndig. (24.)

Lagberedningen har ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

53. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen

angående lag om adoption. (25.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1916 —

171

54. Riksdagens skrifvelse af den 24 mars 1908, i anledning af väckta motioner
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga
om förekommande af olägenheter i följd af bebyggande af områden, som
därtill äro ur hälsosynpunkt otjänliga. (38.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

55. af den 4 april 1908, angående vidtagande af åtgärder för införande af förenklade
bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok rörande från utlandet
återinflyttade svenskar, särskild! med afseende på deras äktenskapsförhållauden.
(51.)

Sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver det af lagberedningen afgifna förslag till lag
om äktenskaps ingående och upplösning samt därmed sammanhörande lagförslag, är ärendet
föremål för behandling inom justitiedepartementet.

56. af den 8 april 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående undersökning af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som af
underrätt dömts till döden eller straffarbete på lifstid. (56.)

Medicinalstyrelsens i ärendet infordrade utlåtande har ännu icke inkommit.

57. af den 25 april 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående revision af gällande bestämmelser om bötesstraffet m. m.
(62.)

Professorn J. C. W. Thyréns arbete i anledning af det honom i ärendet lämnade uppdrag
har under året fortgått.

58. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående sådan ändring i gällande lag, att gift person må kunna erhålla
lifförsäkring, med trygghet att försäkringssumman kommer hans familj till
godo. (63.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

59. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående öfvervakande af villkorligt dömda och villkorligt frigifna förbrytare
m. m. (68.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omnämnda sakkunniga hafva
ännu ej afgifvit förslag i ämnet. •

60. af den 6 maj 1908, i anledning af väckt motion om ändring af 20, 21
och 22 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring
den 27 juni 1896. (108.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

61. af den 15 maj 1908, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till strafflag för krigsmakten, lag om införande af den nya strafflagen för

— 1916 —

172

krigsmakten samt hvad i afseende därå iakttagas skall, lag angående ändring
i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
den 11 juni 1868, lag angående ändring af 1 och 4 §§ i förordningen
angående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga
kraft ägande utslag, den 30 maj 1873 samt lag angående ändring af 10 §
i värnpliktslagen den 14 juni 1901. (123.)

Kungl. Maj:t har den 23 oktober 1914 utfärdat lagar i ämnet. (Jfr I: 23.)

62. Riksdagens skrifvelse af den 22 maj 1908, angående rätt att i vissa
fall utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval genom valsedels insändande till
valförrättaren. (137.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

63. af samma dag, angående åtgärder för tillgodoseende af krafvet på eu mera
enhetlig och sakkunnig behandling af de ärenden, som angå kommunikationer
och allmänna arbeten. (138.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

64. af samma dag, angående ifrågasatt ändring af 4 § tryckfrihetsförordningen. (139.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

65. af samma dag, angående ifrågasatt ändring af 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen.
(140.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

66. af den 1 juni 1908, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående stämpelafgifteu. (215.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

67. af den 9 mars 1909, i anledning af väckta motioner dels om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående vidgad rätt för medlem af svenska kyrkan att därur
utträda dels ock om ändrad lydelse af 4 § i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd. (26.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

68. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående borttagandet ur strafflagstiftningen af påföljden förlust af medborgerligt
förtroende. (29.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omnämnda sakkunniga hafva
ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

69. af den 16 mars 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung].
Maj:t med begäran om framläggande af förslag i fråga om rätt att förändra
fideikommiss i fast egendom till penningfideikommiss. (47.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

— 1915 —

173

iO. Riksdagens skrivelse al den 16 mars 1909, i anledning af väckt motion
om ändring af 5 kap. 3 § strafflagen. (48.)

Den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämuats, hav ännu ej däri afgifvit förslag.

71. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
om villkorlig doms användande utan inskränkning beträffande fylleri eller
därmed sammanhängande förseelser. (49.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omnämnda sakkunniga hafva

ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

72. af den 27 april 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående afskaffande af edgång m. m. (98.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

73. af den 13 maj 1909, angående bestämmelser mot onödigt plågande afhus _

djur vid slakt. (152.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

74. af den 22 maj 1909, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, till lag om ändrad
lydelse af 79 och 104 §§ utsökningslagen, till lag om särskild värdering
af afsöndrad lägenhet samt till lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket
och 2 § andra stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttar-,
soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckning
* stamhemmanet, dels ock en i samband därmed stående motion. (21 7.)

Ärendet har under år 1914 icke varit föremål för någon behandling

o Ö

75. af den 4 mars 1910, i anledning af justitieombudsmannens framställning
till Riksdagen angående lag om husrannsakan. (25.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

76. af den 11 mars 1910, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående rätt för kvinna att innehafva klockarbefattning.

(29.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

77. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!.
Maj:t angående beredande af möjlighet för vissa samhällen att på mindre
betungande villkor med full äganderätt komma i besittning af gatumark,
som upplåtits till allmänt begagnande. (31.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

78. af den 30 april 1910, i anledning af Kungl. M^j:ts proposition angående

- 1915 —

174

försäljning af den till Hanekinds häradsbor anslagna kronolägenheten Måshult
n:r 1 i Skeda socken. (76.)

Ärendet beror fortfarande på Kung]. Maj:ts pröfning.

79. Riksdagens skrifvelse af den 30 maj 1910, i anledning af Kungl. Maj:ts
propositioner n:r 50—53 angående ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan
m. m. (153.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

80. af den 16 februari 1911, i anledning af justitieombudsmannens framställning
till Riksdagen om upphäfvande af adelsmäns rätt till särskilt forum
i vissa mål. (13.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

81. af den 1 mars 1911, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående bättre förmånsrätt för kommunalutskylder m. m.
(25.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

82. af den 17 mars 1911. i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

I § i lagen om inteckning i fartyg. (33.)

Landtbruksstyrelsen har ännu icke afgifvit infordradt utlåtande i ärendet.

83. af den 21 mars 1911, i anledning af väckt motion om tillägg till 37 § i

lagen angående stadsplan och tomtindelning. (47.)

Ävendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

84. af den 7 april 1911, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

II § i lagen angående äganderätt till skrift. (55.)

De i senaste ämbetsberättelsen omnämnda sakkunniga hafva den 28 juli 1914 afgifvit
förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska verk m. m. Öfver förslaget infordrade
utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.

85. af den 20 maj 1911, i anledning af väckta motioner rörande ändringar i
den proportionella valmetoden. (138.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

86. af den 20 februari 1912, i anledning af justitieombudsmannens framställning
till Riksdagen angående ändring af bestämmelserna om danaarf. (19.)

1 ärendet infordradt utlåtande har ännu ej inkommit.

87. af den 24 februari 1912, i anledning af dels utaf justitieombudsmannen
dels ock af enskild motionär hos Riksdagen väckta förslag om vissa ändringar
i lagen angående villkorlig straffdom. (24.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omnämnda sakkunniga hafva
ännu icke afgifvit förslag i ämnet.

— 191» —

175

Riksdagens skrifvelse af Jen 24 februari 1912, i anledning af justitieombudsmannens
framställning till Riksdagen om ändring i 1 § af förordningen
den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om ärsstämning. (29.)
föremål för behandling inom justitiedepartementet.

af samma dag, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kung!.
Maj:t angående afsöndring af lägenheter från prästerskapets löneboställen
under löpande arrendetid. (30.)
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

af den 6 mars 1912, i anledning af väckta motioner om ändring i lagen
den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning. (34.)
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

af den 15 mars 1912, i anledning af väckt motion om åvägabringande af
utredning och förslag i fråga om ägande- och dispositionsrätten till såväl
allmän väg som förutvarande sådan väg. (39.)

Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning.

92. af den 17 april 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående lagstiftning i visst syfte rörande bysamfälligheter. (63.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

93. af den 1 maj 1912, angående utredning om langelseläkares kompetens i
rättspsykiatrisk! afseende. (81.)

1 ärendet iufordradt utlåtande från medicinalstyrelsen har ännu ej inkommit.

94. af den 17 maj 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t i fråga om viss ändring i gällande lagstiftning angående förvärfvande
och förlust af medborgarrätt. (132.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

95. af den 28 maj 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående ändring af 12 kap. 3 § rättegångsbalken. (230.)

Kung]. Maj:t har den 24 juli 1914 utfärdat lag i ämnet.

96. af den 4 mars 1913, i anledning af väckt motion om ändring i G kap. 4
§ strafflagen. (21.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

97. af den 8 mars 1913, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående anordnande af tillsyn öfver förvaltningen af donerade medel
och stiftelser. (22.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

- 191# —

88.

Ärendet är

89.

Ärendet är

90.

Ärendet är

91.

176

98. Riksdagens skrifvelse af den 13 mars 1913, i anledning af Täckt motion

angående ändring i 27 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lap parnas

rätt till renbete i Sverige. (30.)

Det från Konungens befallningshafvande i Norrbottens län i ärendet infordrade utlåtandet

har ännu ej inkommit.

99. af den 21 april 1913, angående utredning och förslag i fråga om beredande
af möjlighet för utom äktenskapet födt barn att erhålla kännedom om sill
fader. (56.)

Lagberedningen har ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

100. af den 26 april 1913, i anledning af väckt motion om utarbetande och

framläggande af förslag till ändrade bestämmelser om internationella rätts förhållanden

rörande äktenskap. (58.)

Sedan lagrådet afgifvit utlåtande, är ärendet föremål för behandling inom justitiedepartementet.

101. af samma dag, i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riksdagen
angående vidtagande af åtgärder för ernående af en snabbare rättsskipning
i högsta domstolen. (59.)

Sedan lagrådet afgifvit utlåtande i ärendet, är detsamma föremål för behandling inom

j ustiti edepartem entet.

102. af samma dag, i anledning af väckta motioner om dels ändring af 24 kap.
3 § strafflagen dels ock skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning och
förslag i fråga om inskränkning i rätten att plocka skogsbär å annans
mark. (60.)

Ärendet är föremål för behandling inom justitiedepartementet.

103. af den 6 maj 1913, angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då
kvarstad meddelas å gods af viss beskaffenhet. (72.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

104. af den 28 maj 1913, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kungl. Maj:t med begäran om lagstiftningsåtgärder för åstadkommande af
aflösning i vissa fall af marken till lägenhetsinnehafvares besittningar på
ofri enskild grund. (161.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

105. af den 30 maj 1913, angående utredning och förslag åsyftande rätt för
enskilda fastighetsinnehafvare att för tillgodogörande af vatten till husbehof
öfver annans fastighet framdraga ledning. (194.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majtts pröfning.

— 1915 —

177

106. Riksdagens skrifvelse af den 27 februari 1914, i anledning af vissa af
Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under andra hufvudtiteln gjorda framställningar.
(2.)

1914 den 8 maj i statsrådet anmäld och föreskrifter i ämnet vederbörande meddelade.

Af dessa ärenden äro således de under 28, 61, 95 och 106 upptagna slutligen
afgjorda, de under 3, 4, 7, 18, 24, 25, 31, 32, 33, 34, 36, 40, 44, 46, 48, 52,
55, 56, 57, 59, 62, 68, 69, 70, 71, 75, 80, 82, 84, 86, 87, 88, 92, 93, 98,
99, 100, 101 och 102 omförmälta föremål för behandling af särskilda kommitterade
eller sakkunniga, lagberedningen eller annan myndighet eller ock föremål för annan utredning
samt de öfriga på pröfning beroende.

Landtförsvarsdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 14 maj 1899, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens fjärde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret.
(63.)

Ärendet är hvilande i afvaktan på vidare utredning och afgörande i sammanhang med

fråga om ny inkvarteringsförordning.

2. af den 24 februari 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående upphörande af den i värnpliktslagen föreskrifna mönstring
med de värnpliktiga m. m. (31.)

Ärendet är hvilande i afvaktan på vidare utredning.

3. af den 5 mars 1912, i anledning af väckta motioner om åvägabringande af
utredning i syfte att åstadkomma förenkling i sammansättningen af inskrifningsnämnd.
(33.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

4. af den 29 maj 1912, angående vidtagande af åtgärder till värnpliktiges
skyddande mot förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid dess
arbetsföretag på grund af inkallande till tjänstgöring. (259.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 30 maj 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmelser
för användningen af kronans område å viss del af Yaxön jämte
en i ämnet väckt motion. (265.)

Ärendet hvilar i afvaktan på fastställande af stadsplan för Vaxholms stad.

23 — Justitieombudsmannens ämbelsberältelse till 1915 års Riksdag.

178

6. Riksdagens skrifvelse af den 20 maj 1913, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående öfverlämnande till landtförsvaret af viss del af förra
majorsbostället Gudhem n:r 1—9 jämte Holmäng n:r 1 Hulegård i Skaraborgs
län i och för användning till remontdepå m. m. (100.)

Ärendet, som är öfverlämnadt till finansdepartementet, kommer, i hvad landtförsvarsdepartementet
^ngår, icke att blifva föremål för vidare pröfning.

7. af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjärde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvarsdepartementet. (4.)

Vid föredragning -af denna skrifvelse den 18 juli 1913 anbefallde Kungl. Maj:t, bland
annat, arméförvaltningen att afgifva förslag till en mera rationell uppställning af utgifter
under fjärde hufvudtiteln. Sådant förslag har ännu ej inkommit.

Af dessa ärenden är det under 6 upptagna öfverlämnadt till annat departement, de
under 1, 2, 5 och 7 omförmälta föremål för behandling af annan myndighet eller särskild
utredning samt de öfriga på pröfning beroende.

Sjöförsvarsdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1898, angående åtgärder till höjande af
den svenska sjöfartsnäringen och till främjande af svenska alsters alsättning
i utlandet. (120.)

De sakkunniga, åt Indika på grund af nådigt bref den 20 juni 1913 uppdragits att
verkställa omarbetning af upprättade förslag till skeppsmätningsförfattningar m. m., hafva
ännu icke fullgjort detta uppdrag.

2. af den 14 maj 1900, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde (tionde) hufvudtitel. (hO.)

Ärendet har under ifrågavarande tid ej undergått någon särskild behandling och är fortfarande
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

3. af den 24 maj 1911, i fråga om ändrade grunder i vissa fall för sjöaflöning
ra. fl. förmåner, tillkommande personalen vid flottan under sjökommendering.
(166.)

Detta ärende, som under ifrågavarande tid icke varit föremål för någon särskild behandling,
är fortfarande beroende på pröfning i sammanhang med andra frågor.

4. af den 30 maj 1911, angående rätt för ägare till krouolotshemman att
verkställa afsöndring från hemmanet. (210.)

Från lotsstyrelsen infordradt utlåtande i ärendet har ännu ej inkommit.

5. af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet. (5.)

— 1915 —

17!)

Den kommitté, som don 2 april 1914 erhållit uppdrag att verkställa den i Riksdagens
ifrågavarande skrifvelse omförmälda utredning rörande utvidgning ocli modernisering af
flottans varf i Karlskrona, är fortfarande sysselsatt med fullgörande af detta uppdrag.

6. Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1914, angående vissa utgifter under
riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indraguingsstaterna.
(10.)

Anmäldes den 8 maj 1914 inför Kungl. Maj:t i de på sjöförsvarsdepartementets handläggning
beroende delar af ärendet; och meddelades därvid beslut af Kungl. Maj:t.

Af dessa ärenden äro således det under 6 upptagna slutligen afgjordt, de under 1,
4 och 5 omförmälta föremål för behandling af särskilda kommitterade eller sakkunniga
eller ock föremål för annan utredning samt de öfriga på pröfning beroende.

Civildepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 11 mars 1902, i anledning af väckt motion
om förklaring af 7 kap. 3 § strafflagen. (11.)

Ärendet är beroende på utredning inom socialstyrelsen.

2. af den 8 maj 1902, i hvad den angår förslag till praktiska utbildningskurser
för läkare för behörighet till vissa tjänstläkarbefattningar äfvensom i samband
därmed förslag till vissa ändringar angående medicinska examina. (82.)

Kungl. Maj:t har den 24 november 1914 anbefallt kanslern för rikets universitet att,
efter hörande af de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt lärarkollegiet vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet, afgifva utlåtande i ämnet.

Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.

3. af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk. (53).

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

4. af den 6 maj 1903, angående korapetensvillkoren för lokomotivpersonalen
vid järnvägarna. (80.)

Sedan väg- och vatten byggnadsstyrelsen inkommit med det i senaste ämbetsberättelse
omförmälda utlåtandet, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 11 maj 1903, angående åtgärder mot smittosamma könssjukdomars
spridning. (87.)

Dt utlåtanden, som infordrats öfver den s. k. reglementeringskommitténs betänkande och
förslag, hafva ännu icke fullständigt inkommit.

6. af den 9 mars 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

— 1915 —

180

gjorda framställning om anslag för anordnande af inspektion å enskild*
järnvägars rullande materiel. (14.)

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkommit med infordradt utlåtande öfver den
s. k. trafiksäkerhetskommitténs betänkande och förslag, hvari afgifvits yttrande i detta
ärende, har Kungl. Maj:t den 31 december 1914 uppdragit åt sakkunnig att inom
departementet biträda med upprättande af förslag till erforderliga lagar och författningar
i ämnet.

7. Riksdagens skrifvelse af den 12 maj 1905, i anledning af väckt motion angående
ändringar i lagen om försäkringsrörelse. (128.)

Kungl. Maj:t har den 13 maj 1914 aflåtit proposition i ämnet. (Jfr ofvan 1:75.)

8. af den 12 maj 1906, angående en allmän polisförfattning för rikets städer
och därmed jämförliga orter. (135.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

9. af den 19 februari 1907, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag till vissa hamnarbeten. (15.)

Ärendet i hvad det angår anslag till iståndsättande af hamnen i Abekås, är fortfarande
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

10. af den 28 mars 1907, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående åtgärder till betryggande af aftal rörande leverans
af elektrisk energi m. m. (62.)

Den i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke
inkommit med sitt betänkande.

11. af den 30 april 1907, med begäran om utredning och förslag rörande inrättandet
af en statens arbetsförmedlingsanstalt till tjänst för utomlands bosatta
svenskar. (91.)

Socialstyrelsen har ännu icke inkommit med utlåtande i ärendet.

12. af den 11 maj 1907, angående utredning, huruvida läkare må såsom straffpåföljd
eller af annan orsak kunna fråntagas rätten att utöfva läkarverksamhet.
(133.)

Den i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta utredningen genom professorn
T. Engströmer är ännu ej slutförd.

13. af samma dag, angående nedsättning i afgiften för växelprotest. (134.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

14. af samma dag, angående ordnandet af apoteksväsendet efter utgången af år
1920. (135.)

Den i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta kommittén bar ännu icke
afgifvit sitt betänkande i ämnet.

— 1915 —

181

15. Riksdagens skrifvelse af den 29 maj 1907, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kung]. Maj:t angående rättegångsbiträde åt genom olycksfall i

arbete skadad arbetare. (217.)

Ålderdomsfbrsäkringskommittén har ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

16. af den 2 juni 1908, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

Beträffande sjätte punkten, angående lönereglering för landsstaterna i länen ni. m., har
Konungens befallningshafvande i Stockholms län inkommit med infordradt utlåtande i
fråga om möjligheten af Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet, hvarefter
ärendet öfverlämnats till finansdepartementet för infordrandet af löneregleringskommitténs
yttrande.

17. af den 3 mars 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående revision af lagen om fosterbarns vård. (23.)

Fattigvårdslagstiftningskommittén har ännu ej afslutat den begärda revisionen.

18. af den 6 maj 1908, angående vidtagande af åtgärder för den nomadiserande
lappbefolkningens vidmakthållande. (113.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

19''. af den 28 maj 1908, angående ändringar i nu gällande föreskrifter rörande
skyddskoppympning. (182.)

Sedan från vederbörande myndigheter m. fl. infordrade utlåtanden i ärendet inkommit,
har chefen för civildepartementet, jämlikt bemyndigande den 19 november 1914, uppdragit
åt sakkunniga att inom departementet biträda vid granskning och omarbetning
af de i ärendet afgifna utlåtandena.

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

20. af den 20 maj 1909, i anledning af väckt motion om anslag till rättegångsbiträden
att tillhandagå genom olycksfall i arbetet skadade arbetare
eller deras efterlefvande för utbekommande af dem enligt lag tillkommande
ersättning. (192.)

Ålderdomsförsäkringskommittén har ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

21. af den 25 maj 1909, angående ändrade bestämmelser rörande automobiltrafik.
(245.)

Chefen för civildepartementet har jämlikt bemyndigande den 1 oktober 1914 uppdragit
åt sakkunniga att biträda departementschefen vid granskning och omarbetning af de
utaf förut tillkallade sakkunniga upprättade förslag till lag angående ansvarighet för
skada i följd af automobiltrafik m. m. De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt
uppdrag.

22. af den 29 mars 1910, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående söndagshvila inom vissa arbetsområden. (40.)

— 1915 -

182

Ärendet, som under år 1912 slutligen afgjorts i fråga om handels idkande å viss tid
af Sön- och helgdag, är i öfriga delar beroende på utredning inom socialstyrelsen.

23. Riksdagens skrifvelse af den 9 april 1910, i anledning af Riksdagens år 1909

församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under
år 1908. (66.)

Ärendet, i hvad detsamma rör det centrala arkivväsendets ordnande i Stockholm så vidt
angår civildepartementet äfvensom i hvad det afser utgallring ur de reviderade länsräkenskaperna,
är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

24. af den 3 maj 1910, angående utredning i fråga om mindre kostbara järnvägars
med 0,6 meters spårvidd betydelse för den ekonomiska utvecklingen.

(91.)

Järnvägsstyrelsen har ännu icke inkommit med anbefalld utredning i ämnet.

25. af den 31 maj 1910, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar
m. m. (145.)

Sedan statskontoret inkommit med yttrande och förslag rörande sättet för bestridande af
kostnaden för pensionering af statens järnvägars personal, har Kungl. Maj:t den 10
februari 1914 anbefallt järnvägsstyrelsen att afgifva utlåtande i ämnet.

Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.

26. af den 30 maj 1911, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

Beträffande nionde punkten i skrifvelseu, angående omreglering af förste provinsialläkaroch
provinsialläkarväsendet har Kungl. Maj:t under år 1914 lastställt ny indelning af
provinsialläkardistrikten inom Hallands, Älfsborgs och Västmanlands län.

27. af samma dag, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. (9.)

Ärendet i hvad det rör hamnanläggningen vid Torekov är fortfarande beroende på Kungi.
Maj:ts pröfning.

28. af den 28 april 1911, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!.
Maj:t angående rätt för kommuner att upplägga fonder för vissa ändamål.
(74.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

29. af den 27 maj 1911, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
om- och tillbyggnad af Stockholms hospital in. m. (190.)

Medicinalstyrelsen har ännu icke inkommit med infordrad! yttrande i anledning af hvad
Riksdagen i omförmälta skrifvelse anfört i fråga om verkställande af utredning rotande

— 1915 —

183

det inom riket befintliga antalet för omgifningen vådliga eller synnerligen störande
idioter m. m.

30. Riksdagens skrifvelse af den 29 maj 1911, angående åvägabringande af utredning
rörande åtgärder mot faran af kronisk arsenikförgiftning. (205

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omförmälta sakkunniga
hafva ännu icke inkommit med den begärda utredningen.

31. af samma dag, i fråga om med sjukvård sysselsatta kvinnors arbetsför hållanden.

(206.)

De i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu icke
fullgjort sitt uppdrag.

32. af den 31 maj 1911, angående åvägabringande af utredning rörande de

mindre bemedlade klassernas bostadsförhållanden. (208.)

De i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu icke
fullgjort sitt uppdrag.

33. af samma dag, i anledning af Riksdagens år 1910 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1909. (242.)

Generalpostslyrelsen har ännu icke inkommit med anbefalld utredning i hvad mån de i
poststadgan förekommande bestämmelserna angående försäkring af värdeförsändelser borde
omarbetas i syfte att för allmänheten bereda större frihet vid och ökad möjlighet till
sådan försäkring m. m.

34. af den 30 maj 1912, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

Beträffande fyrtioförsta punkten, angående utredning i fråga om erforderliga åtgärder
för tillgodoseende af behofvet af ökad sinnessjukvård i riket, har medicinalstyrelsen ännu
icke inkommit med infordradt förslag rörande nya sinnessjukanstalter.

I fråga om sextiofjärde punkten, angående inköp af vissa områden i Sorsele och Dorotea
socknar för nomadlapparnas behof af renbete m. m., har Kungl. Maj:t på gifven
anledning ännu icke meddelat beslut.

35. af den 13 april 1912, angående förkortande af stadgade tider för inlämnande
af ansökning och öfverklagande af förslag till vissa tjänster. (58.)

Den i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omförmälta sakkunnige
har ännu icke inkommit med förslag i ämnet.

36. af den 24 maj 1912, angående ändring i sättet för redovisning af genom
exekutiv myndighet indrifna allmänna kommunala utskylder. (214.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kung], Maj:ts pröfning.

— 1915 —

184

37. Riksdagens skrifvelse af den 24 maj 1912, angående visst tillägg till byggnadsstadgan
för rikets städer. (226.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunniga hafva ännu icke inkommit med
infordradt utlåtande.

38. af den 28 maj 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!
Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till en svensk
utvandringslag. (229.)

Kung! Maj:t har den 5 december 1914 uppdragit åt socialstyrelsen att inkomma med
utredning och förslag till förändrad lagstiftning rörande emigrationen äfvensom till de
därmed sammanhängande åtgärder i öfrig!, Indika kunde finnas påkallade.

Sådant förslag har ännu icke inkommit.

39. af den 30 maj 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i hvad angår
civildepartementsärenden. (232.)

Trettioförsta punkten, om verkställande af utredning angående lämpligheten af att upplägga
eu statens lånefond för finansiering af företag, hvilka afse utbyggande af statens
vattenfall förmedelst vattenfallsrätt.

Chefen för civildepartementet har jämlikt bemyndigande af den 8 december
1914 uppdragit åt sakkunniga att inom departementet biträda med verkställande åt
ifrågavarande utredning.

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

40. af den 28 maj 1912, angående utredning om åtgärder för bekämpande af
spetälskesjukdomen i Sverige. (233.)

Det från medicinalstyrelsen infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit.

41. af samma dag, angående undanröjande af i gällande författningar förefintliga
hinder för producenter af lifsförnödeuheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter
att i huru små partier som helst direkt till konsumenterna försälja sina
alster. (244.)

Sedan det från medicinalstyrelsen infordrade utlåtandet i ärendet inkommit, är ärendet
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

42. af den 29 maj 1912, angående sådan planläggning af statens och kommunernas
arbeten, att största möjliga antal arbetare beredes arbete under
tider och perioder, då större arbetslöshet inträder. (262.)

Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omförmälta myndigheter inkommit med infordrade
utlåtanden, har socialstyrelsen den 17 november 1914 anbefallts afgifva yttrande i
.ärendet.

Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.

x — 1915 —

185

43. Riksdagens skrifvelse af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjätte lmfvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.
(6.)

Punkten 21, angående anslag till anläggande af enklare vägar i Norrbottens, Västerkottens
och Jämtlands län.

Kungl. Maj:t har den 3 juli 1914 beslutit erforderlig åtgärd.

44. af den 13 mars 1913, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Konungen i fråga om utarbetande och framläggande af förslag till bestämmelser
rörande utseende af suppleanter för stadsfullmäktige. (24.)

Ärendet är fortfarande beroende på särskild utredning inom civildepartementet.

45. af den 29 mars 1913, angående lindring i de mindre bemedlades kostnader
för hospitalsvård. (31.)

De från vederbörande myndigheter infordrade utlåtandena hafva ännu icke fullständigt
inkommit.

46. af den 8 april 1913, angående åstadkommandet af en effektiv tandvård,
särskildt vid landsbygdens små- och folkskolor. (52.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag omförmälta sakkunniga
hafva ännu icke inkommit med utredning och förslag i ämnet.

47. af den 24 april 1913, angående åtgärder till förekommande af oordningar å
de svenska järnvägarna, som föranledas särskildt af berusade personer. (57.

Sedan järnvägsstyrelsen inkommit med infordradt utlåtande i ärendet, har Kungl. Maj:t
den 19 augusti 1914 beslutit erforderliga åtgärder,

48. af den 30 april 1913, i anledning af väckt motion om införande i förordningen
om landsting af bestämmelser angående inskränkning i visst fall af
tjänstgöringstiden för landstingsman och deras suppleanter. (67.)

Kungl. Maj:t härden 12 juni 1914 aflåtit proposition i ämnet. (Jämför ofvan I: 94).

49. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående viss ändring i gällande bestämmelser om kommunal rösträtt i
stad. (68.)

Kungl. Maj:t bar den 12 juni 1914 aflåtit proposition i ämnet. (Jämför ofvan 1: 94).

50. af den 6 maj 1913, angående förbud mot vilda djurs kringförande till
förevisning. (71.)

Sedan från vederbörande myndigheter infordrade utlåtanden inkommit, är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts pröfning.

51. af den 9 maj 1913, angående utredning och förslag i fråga om åläggande
för arbetsgivare vid större tillfälliga arbetsföretag att till gagn för sina
arbetare vidtaga vissa anordningar. (80.)

24 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

186

Den i Embetsberättelse!! till 1914 års första lagtima Riksdag omförmälta utredningen
har ännu icke inkommit.

52. Riksdagens skrifvelse af den 20 maj 1913, i anledning af Kung! Maj:ts
proposition angående förbättrade pensionsvillkor för viss personal, som i anledning
af statens inköp af enskilda järnvägar öfvergått i statens järnvägars
tjänst. (101.)

Kung! Maj:t har den 24 januari 1914 beslutit erforderliga åtgärder.

53. af den 26 maj 1913, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om behandling af alkoholister samt till lag om ersättning
i vissa fall af allmänna medel till vittnen i mål enligt lag om behandling
af alkoholister, dels ock i anledning däraf väckta motioner. (136.)

Öfverlämnad från justitiedepartementet i hvad angår frågan om anordnande af sådan statsanstalt
för alkoholister, som afses i 2 § af lagen om behandling af alkoholister den 13
juni 1913.

Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunniga fullgjort sitt uppdrag,
hav Kungl. Maj:t den 12 juni 1914 aflåtit proposition i ämnet. (Jämför ofvan I: 70,
punkt. 18.)

54. af den 1 juni 1913, i anledning af väckta motioner angående utredning
och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning på statens bekostnad
af inre farleder i Bohusläns skärgård. (146.)

Kungl. Maj:t har den 11 december 1914 anbefallt väg- och vattenbygguadsstyrelsen och
lotsstyrelsén att inkomma med förslag rörande sättet för utredningens verkställande.

Sådant förslag har ännu icke inkommit.

55. af den 28 maj 1913, i anledning af Kungl. Maj:ls proposition med förslag
till lag angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas. (163.)

Kungl. Maj:t bar den 8 april 1914 aflåtit proposition i ämnet. (.Jfr ofvan 1:105).

56. af den 1 juni 1913, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till uppförande af ett hospital å biskopsbostället Sundby n:r 1 jämte
i ämnet väckta motioner. (240.)

Sedan medicinalstyrelsen inkommit med infordradt förslag, har Kungl. Maj:t under punkt
29 i sjätte hufvudtiteln af statsverkspropositionen till 1914 års första lagtima Riksdag
gjort framställning i ämnet. (Jfr nedan 61 punkt 24.)

57. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
bestämmelser angående rätt till pension för extra ordinarie tjänstemän
samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar m. m. (241.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunniga hafva ännu icke inkommit med
förslag i ämnet.

— 1916

187

58. Riksdagens skrifvelse af den 31 maj 1913, i anledning af Kung!. Maj:fcs
i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för
kapitalökning, i livad angår civildepartementsärenden. (252.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta utredningar beträffande förbättring af Haparanda
nuvarande uthamn Salmis m. m. hafva ännu icke inkommit.

Beträffande punkten 2 a, angående inköp af tomt och uppförande af byggnad
i Ldddevalla för post- och telegrafverkens behof, har öfverintendentsämbetet ännu icke
inkommit med infordradt utlåtande.

59. af den 2 mars 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående utgifter för kapitalökning i afseende å postoch
telegrafverket. (4.)

Skiifv elsen har varit föremål för Kungl. Maj:ts pröfning utom beträffande punkterna 2
a rörande tillbyggnad och ändring af posthusbyggnad inom kvarteret Riddaren i Stockholm
och 2 b angående anslag till inköp åt vissa tomter i Uddevalla samt uppförande
därå af posthusbyggnad.

60. af samma dag, i anledning af väckta motioner angående åvägabringande af
sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet, att bestämmelsen
om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrka borttages. (5.)

Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omförmälta utstånden inkommit, hafva handlingarna
i ärendet öfverlämnats till landssekreteraren D. Ekelund för beredning i sammanhang
med det honom den 12 september 1913 lämnade uppdraget att utarbeta förslag till
ändrade bestämmelser rörande det administrativa besvärsförfarandet m. m., hvilket uppdrag
ännu icke fullgjorts.

61. af den 27 februari 1914, i anledning af vissa af Kungl. Maj:t under sjätte
hufvudtiteln af statsverkspropositionen gjorda framställningar äfvensom åtskilliga
inom Riksdagen väckta motioner rörande utgifter under samma
lmfvudfcitel. (6.)

Punkten 20, angående ortstillägg för provinsialläkaren i Pajala distrikt, anmäldes
den 24 april 1914 och punkten 22, angående tilläggsarfvode åt extra provinsialläkaren
i Bjurholms och Örträsks extra provinsialläkardistrikt, den 18 april 1914, därvid erforderliga
åtgärder beslötos.

Skrifvelsen anmäldes i oafgjorda delar den 27 juni 1914, utom hvad angick
punkten 24, därvid beträffande punkten 33, angående anslag till resestipendier åt
läkare för studier i tuberkulossjukvård, medicinalstyrelsen anbefalldes inkomma med förslag
till bestämmelser i fråga om utdelandet af omförmälta stipendier m. m.

Sedan sådant förslag inkommit, har Kungl. Magt den 28 november 1914 utfärdat
bestämmelser i ämnet.

Beträffande punkten 38, angående anslag för bidrag till resor för vanföra, an —

1915 —

188

befalldes medicinalstyrelsen att inkomma med förslag till bestämmelser för åtnjutande
af bidrag till de vanföras jämte vårdares resor.

Sedan sådant förslag inkommit, har Kungl. Maj:t den 1 december 1914 utfärdat
bestämmelser i ämnet.

Beträffande punkten 45, angående anslag till stipendier för vissa läkare för
bevistande af medicinska fortsättningskurser, anbefalldes medicinalstyrelsen att inkomma
med förslag till bestämmelser i fråga om utdelandet af omförmälta stipendier m. m.

Sedan sådant förslag inkommit, har Kung]. Maj:t den 28 november 1914 utfärdat
bestämmelser i ämnet.

Beträffande öfriga af skrifvelsens ifrågavarande delar beslötos erforderliga
åtgärder.

Punkten 24, angående uppförande af en anstalt för sinnessjuka å biskopsbostället
Sundby n:r 1 i Strängnäs socken, anmäldes den 31 december 1914, därvid erforderlig
åtgärd beslöts.

62. Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1914, angående vissa utgifter under
riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(10.)

Anmäldes den 8 maj 1914 i de delar, som hörde till civildepartementets handläggning,
därvid erforderlig åtgärd beslöts.

63. af den 2 mars 1914, i anledning af väckt motion om gratifikation åt
professorn Gustaf Sundbärg. (53.)

Anmäldes den 8 maj 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

64. af samma dag, angående rätt för ordförande i pensionsnämnd att i tjänstärenden
använda tjänstefrimärken och tjänstebrefkort. (55.)

Anmäldes den 8 maj 1914, därvid erforderlig åtgärd beslöts.

65. af den 1 mars 1914, i anledning af väckta motioner om dels ändring i
lagen om förbud mot handels idkande under vissa tider af dygnet, dels
ock meddelande af lagbestämmelser i syfte att på lämpligt sätt begränsa
den tid å sön- och helgdagar, under hvilken matvara-, frukt- och blomsterbutiker
må hållas öppna. (56.)

Socialstyrelsen har ännu icke inkommit med i senaste ämbetsberättelsen omförmälta utredning
och förslag.

Af dessa ärenden äro sålunda de under 7, 43, 47, 48, 49, 52, 53, 55, j6,
62, 63 och 64 upptagna af Kungl. Maj:t slutligen afgjorda, de under 1, 2, 5, 6,
10, 11, 12, 14—17, 19 — 22. 24, 25, 29—35, 37—40, 42. 44, 45, 46, 51, 54,
57. 58, 60 och 65 omförmälta föremål för behandling af annan myndighet eller särskild
utredning samt de öfriga på pröfning beroende.

— 1915 —

18»

Finansdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1884, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjätte hufvudtitel. (49.)

Anmäld i sammanhang med propositionen den 28 mars 1913 med förslag till lagom
allmän pensionsförsäkring m. m.

Någon ytterligare åtgärd är sedermera ej vidtagen.

2. af den 5 maj 1888, angående omarbetning af förordningen den 12
februari 1864 om hvad i afseende å passagerarångfartygs byggnad, utrustning
och begagnande iakttagas bör. (46.)

Ärendet är i samband med frågan om ny sjöfartssäkerhetslagstiftning beroende på
Kungl. Majrts pröfning.

3. af den 16 maj 1895, om utarbetande och framläggande af förslag till
lärlingslag. (91.)

Kommerskollegium och socialstyrelsen, dit de sakkunnigas betänkande remitterats,
hafva ännu icke afgifvit utlåtande.

4. af den 5 maj 1897, i anledning af väckt motion om ändrade grunder
för den kommunala beskattningen. (65.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 10 maj 1899, i anledning af Riksdagens år 1898 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1897,
i hvad skrifvelsen afser fråga om ersättning af järnvägstrafikmedel till
tullverkets personal för öfvertidsarbete. (103.)

Järnvägsstyrelsen har ännu icke afgifvit utlåtande.

6. af den 11 maj 1900, angående förbättradt sätt för sjöfolks pensionering.
(96.)

Anmäld i sammanhang med propositionen den 28 mars 1913 med förslag till lag
om allmän pensionsförsäkring m. m.

Någon ytterligare åtgärd är sedermera ej vidtagen.

7. af den 27 februari 1901, med anhållan om förslag till bestämmelser
om arfsskatts utgörande i vissa fall. (22.)

Ben 29 maj 1914 har Kungl. Maj:t aflåtit proposition till Riksdagen. Ärendet är i
viss del fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning. (Jfr ofvan I: 158.)

— 1915 —

190

8. Riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1901, angående åtgärder med
hänsyn till transport af timmer sjöledes m. m. (Bo.)

Sedan kommorskollegium den 26 juni 1914 inkommit med utlåtande öfver ett af
sakkunniga afgifvet betänkande, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

9. af den 12 maj 1902, angående beskattning af tobak och tobaksfabrikat.
(98.)

Den 20 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 164

— 167.)

10. af den 11 april 1903, angående åtgärder mot de olägenheter, som förorsakas
genom vissa slag af fabriksdrift. (52.)

Den med anledning af skrifvelsen tillsatta kommittén har ännu icke fullgjort sitt
uppdrag.

11. af den 13 maj 1904, angående undersökning rörande antalet vanföra

och lytta i Sverige. (102.)

Ärendet är under handläggning af statistiska centralbyrån.

12. af den 17 maj 1904, i anledning af väckta motioner angående änd ringar

i gällande sjöfartslagstiftning. (155.)

Den 29 maj 1914 atlätos propositioner i ämnet. (Jfr ofvan I: 143, 144.)

13. af den 11 mars 1905, angående lagstiftningsåtgärder för ståtande af

illojal konkurrens. (20.)

Patentlagstiftningskommittén har ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

14. af den 18 maj 1905, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
inredande i fastigheten n:r 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm af
lokaler för utrikesdepartementet m. in. samt angående uppförande af nr
byggnad för Kungl. Maj:ts kansli, (170.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

15. af den 3 mars 1906, i anledning af väckt motion angående åtgärder

mot tobaksförbrukning bland ungdom. (28.)

Sedan medicinalstyrelsen den 26 juni 1914 afgifvit utlåtande, är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts pröfning.

16. af den 27 april 1906, i anledning af Riksdagens år 1905 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1904,
i hvad skrifvelsen afser frågan om regleringen af den till vissa stapelstäder
utgående tolagsersättningen. (87.)

Kommunalskattekommitterade, åt hvilka ärendet öfverlämnats, hafva ännu icke fullgjort
sitt uppdrag.

— 1915 —

J 91

17. Riksdagens skrifvelse af den 11) maj 1906, i anledning af väckt motion
om afskrifning af återstående köpeskillingen för hemman och lägenheter,
som få tillskatte lösas. (133.)

Kammarkollegium har ännu icke afgifva utlåtande.

18. af den 8 mars 1907, angående sättet för verkställande af stämpelbe läggning

af stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå. (28.)

Den 29 maj 1914 aflat Kung], Maj:t proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 159.)

19. af den 6 april 1907, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angå ende

försäljning af egendomen n:r 1 i kvarteret Sjöhästen i Klara församling
i Stockholm samt ett inom Riksdagen väckt förslag i ärendet. (64.)

Någon åtgärd utöfver den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta har

icke vidtagits.

20. af den 8 april 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående skyldighet för staten att erlägga skatt till kommun
för staten tillhörig fastighet eller industriell anläggning. (55.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

21. af den 25 april 1908, i anledning af väckt motion om förbud mot

drift af sulfitfabrik eller annat industriellt verk, som genom förorenande
af luft eller vatten orsakar olägenheter för kringliggande bygd och dess
befolkning. (61.)

Den med anledning af skrifvelseu tillsatta kommittén har ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

22. af den 3 juni 1908, angående utredning af kommunernas bärkraft i

förhållande till dem åliggande skattebördor m. m. (226.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

23. af den 2 mars 1909, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående tullverkets och varuemottagares ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter i fall, då tullafgift för inkommen vara
oriktigt uppdebiterats m. m. (22.)

Ärendet är beroende på Kung], Haj:ts pröfning.

24. af den 18 maj 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t med anhållan om förslag till lagbestämmelser i syfte att
för vissa personer försvåra åtkomsten af starka däcker in. m. (161.)

Den 24 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 119.)

25. af den 22 maj 1909, i anledning af väckt motion om stämpel å be vis

om tillstånd att köra med automobil å allmän väg eller gata
m. m. (197.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1915 —

192

26. Riksdagens skrifvelse af den 9 april 1910, i anledning af väckta motioner om
ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin. (71.)

Den 24 juli 1914 aflåta till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 119.)

Sedan nykterhetskommittén den 12 december 1914 inkommit med förnyadt
betänkande, är ärendet beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.

27. af den 22 april 1910, i anledning af dels Kungl. Haj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 4! och 58 §§
af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften, dels
ock i ämnet väckta motioner. (74.)

Den 29 maj 1914 har Kungl. Maj:t aflåtit proposition till Riksdagen. (Jfr. ofvan
I: 159.)

28. af den 2 juni 1910, angående åtgärder mot användande af denatureradt
brännvin såsom berusningsmedel. (159.)

Nykterhetskommittén har i den fråga skrifvelsen afser ännu icke afgifva betänkande.

29. af den 9 juni 1910, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt åt inkomst,
dels ock i ämnet väckta motioner. (198.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

30. af den 21 mars 1911, med begäran om utredning och förslag angående
ändrade bestämmelser för beviljandet af de i 16 § af gällande brännvinsförsäljningsförordning
omförmälda rättigheter. (46.)

Den 24 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 119.)

31. af den 7 april 1911, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående fullt genomfördt kommunalt veto beträffande försäljning
af vin och Öl. (56.)

Den 24 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 119.)

32. af den 6 maj 1911, i anledning af väckta motioner afseende utredning
rörande undanröjande af en på äktenskapsfrekvensen menligt inverkande
oegentlighet i skattelagstiftningen. (108.)

Utredning och förslag i ämnet hafva ännu icke fullbordats af kommunalskattekommitterade.

33. af den 20 maj 1911, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af egendomen n:r 2 i kvarteret Päronträdet i Ulrika Eleonora
församling i Stockholm m. m. (130.)

Det från öfverintendentsämbetet infordrade förslag till villkor, under hvilka försäljning
af egendomen borde äga rum, har ännu icke inkommit.

— 1915 —

193

34. Riksdagens skrifvelse af den 25 maj 1911, i anledning af Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till förordning med tulltaxa för inkommande
varor. (202.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

35. af den 27 maj 1911, i anledning af väckta motioner om ändringar i

gällande förordning angående försäljning af brännvin. (226.)

Den 24 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 119.)

Sedan nykterhetskommittén den 12 december 1914 inkommit med förnyadt

betänkande, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

36. af den 29 maj 1911, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om bankrörelse och till lag om ändrad lydelse af 10 §
i lagen den 5 juni 1909 angående emissionsbanker dels ock i ämnet
väckta motioner. (237.)

Det af sakkunniga afgifna betänkandet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

37. af den 31 maj 1911, i anledning af Riksdagens år 1910 församlade

revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år
1909. (242.)

Den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta utredning har ännu icke
fullbordats af öfverintendentsämbetet.

38. af den 24 februari 1912, i anledning af Kungl. Majtts i punkterna 11
och 27 under sjunde hufvudtiteln af statsverkspropositionen gjorda framställning
angående tullverket. (22.)

Jämlikt bemyndigande den 24 juli 1914 hafva den 2 september 1914 sakkunniga
tillkallats för utredning rörande förslag till omorganisation af tullverket.

39. af den 9 mars 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t i fråga om införande af stadgande om efterbeskattning i
förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst. (37.)

Den 3 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 151.)

40. af samma dag, angående beredande af möjlighet för municipalsamhälleri
att erhålla lån från vissa pensionsanstalter och kassor. (100.)

Ärendet är beroende på, Kungl. Maj:ts pröfning.

41. af den 7 maj 1912, i anledning af väckt motion om utredning i fråga
om utvidgning af Riksdagens bibliotek till ett centralt förvaltningsbibliotek
m. m. (102.)

De verk och myndigheter, till hvilka de sakkunnigas betänkande remitterats, hafva
ännu icke afgifvit utlåtanden.

26. — Justitieombudsmannen!! ämbetsberältelse till lft!5 års Riksdag.

194

42. Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1912, i anledning af väckt motion
med begäran om ntredning och förslag angående utlämnande af lån åt
kommuner från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa m. m. samt om
anslag till utredningens verkställande. (125.)

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

43. af den 24 maj 1912, angående utredning rörande skogsarbetarnas i Norrland
och därmed jämförliga landsdelar ställning och lefnadsförhållanden. (147.)

Kommerskollegium har ännu icke besvarat den aflåtna remissen.

44. af samma dag, angående åtgärder i syfte att sjömanshusen må sättas i
tillfälle att i större omfattning än för närvarande lämna tillfälliga understöd
åt behöfvande arbetslösa sjömän. (170.)

Det från kommerskollegium infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit.

45. af den 22 maj 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
pensionering af distriktsveterinärer. (204.)

De sakkunniga, till hvilka ärendet öfverlämnats, hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

46. af den 28 maj 1912, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel
af utländsk vara, dels ock en i ämnet väckt motion. (220.)

Generaltullstyrelsen har i vissa af skrivelse!! föranledda frågor ännu icke afgifvit utlåtande.

47. af den 24 maj 1912, angående utredning rörande möjligheterna för eu
inhemsk tillverkning af mineraloljor och svafvel m. m. (227.)

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

48. af den 29 maj 1912, angående vidtagande af åtgärder till värnpliktiges
skyddande mot förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid
dess arbetsföretag på grand af inkallande till tjänstgöring. (259.)

Den 31 december 1914 anbefalldes löneregleringskommittén att verkställa utredning

och afgifva utlåtande i ärendet.

49. af samma dag, angående utfärdande af vissa bestämmelser, afseende lättnader
vid inbetalning af kronoutskylder. (261.)

Statskontoret har ännu icke afgifvit utlåtande i ämnet.

50. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående expropriation i vissa fall af torp och andra lägenheter
å rekognitionshemman m. m. (271.)

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

51. af den 3 maj 1913, angående Kungl. Djurgårdens bevarande i största
möjliga utsträckning såsom naturlig park. (69.)

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

— 1915 —

195

52. Riksdagens skrifvelse af den 17 maj 1913, angående ökad centralisering
vid upphandling för statens räkning m.m. (82.)

De sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

53. af samma dag, i anledning af Kung! Maj:t proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse af §§ 7, 8 och 12 i förordningen
den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fäll vid
återutförsel af utländsk vara. (115.)

Den 3 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 148.)

54. af samma dag, angående utfärdande af enhetliga bestämmelser för kommunernas
bokföring. (116.)

Sedan sakkunniga för utredning rörande statens och kommunernas skuldsättning afgifva
infordradt utlåtande, är ärendet numera beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.

55. af den 20 maj 1913, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
öfverlämnande till landtförsvaret af viss del af förra majorsbostället
Gudhem n:r 1 — 9 m. m. (100.)

Öfverlämnadt från landtförsvarsdepartementet. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts
pröfning.

56. af den 30 maj 1913, i anledning af väckt motion om ändring i 7 §
2:o) b) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. (140.)

Ärendet är föremål för utredning inom finansdepartementet.

57. af samma dag, i anledning af väckt motion om upphäfvande af tullen
å ris, risgryn och rismjöl. (164.)

Den 3 juli 1914 afläts till Riksdagen proposition i ämnet. (Jfr ofvan I: 147.)

58. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts två särskilda propositioner
med förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering, den ena afseende jämväl ändring af de vid nämnda förordning
fogade formulär, dels ock eu i ämnet väckt motion. (251.)

Skrifvelsen, i hvad den innefattar begäran om utredning i visst afseende, är föremål
för behandling inom finansdepartementet.

59. af den 24 februari 1914, angående tullfrihet för nickeloxidul och nickeloxid.
(43.)

Sedan generaltullstyrelsen afgifvit utlåtande, har den 13 maj 1914 utfärdats kungörelse
i ämnet.

Äf dessa ärenden äro således de under 9, 12, 18, 24, 27, 30, 31, 39, 53,

56 och 58 upptagna slutligen afgjorda, de under 3, 5, 10, 11, 13, 16, 17, 21,
28, 32, 33, 37, 38, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 55 och

57 upptagna föremål för behandling af särskilda kommitterade eller sakkunniga eller
ock föremål för annan utredning samt de öfriga på pröfning beroende.

— 1915 —

196

Eckl esiastikdep artementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1898, i anledning af Riksdagens år

1897 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning''
under år 1896. (84.)

Yttrande öfver af direktören Sven Nissvandt och förste revisorn K. Beckman upprättadt
förslag till nytt formulär för Uppsala universitets hufvudbok har under år 1910
afgifvits af kanslern för rikets universitet. Därefter hafva statskontoret och kammarrätten
anbefallts att i ärendet afgifva utlåtanden. Dessa utlåtanden hafva ännu icke
inkommit.

2. af den 8 maj 1900, angående undervisning i teknisk hygien m. m. vid

rikets tekniska läroverk. (61.)

Sedan Kungl. Maj:t den 4 oktober 1907 tillsatt en kommitté för afgifvande af ut låtande

och förslag, huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen bör ordnas,
öfverlämnades ärendet till denna kommitté. Den 11 juni 1912 afgaf kommittén utlåtande
och förslag, och därefter hafva åtskilliga myndigheter m. fl. anbefallts att afgifva
yttranden öfver kommitténs förslag. Dessa yttranden hafva ännu icke fullständigt

inkommit.

3. af den 3 juni 1901, om utredning rörande vissa ecklesiastika boställen.

(130.)

Sedan Riksdagen, på Kungl. Maj:ts framställning, för hvart och ett af åren 1903—1915
beviljat anslag till ifrågavarande utredning, som alltjämt fortgår, kommer förevarande
skrifvelse icke att vidare anmälas för Kungl. Maj:t.

4. af den 26 april 1902, angående ändring i folkskolestadgan. (49.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk. (53.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

6. af den 22 maj 1903, angående ny katekesutveckling för skolans behof.
(158.)

Kungl. Maj:t har den 24 mars 1911 för eu tid af tre är tillsatt en nämnd med
uppdrag att granska förslag till läroböcker i den kristna tros- och sedeläran och den
19 december 1913 medgifvit, att nämndens verksamhet må fortsätta tills vidare under
ytterligare tre år, räknadt från och med den 1 maj 1914. Enligt inkommen redogörelse
har nämnden verkställt fullständig granskning af sjutton till nämnden insända
läroboksförslag.

— 1915

197

7. Riksdagens skrifvelse af den 27 april 1905, i anledning af väckt motion
angående grunderna för aflöning af lärare vid fortsättningsskolor. (101.)

Sedan folkundervisningskommittén den 1 augusti 1914 afgifvit utlåtande i ärendet, hafva
åtskilliga myndigheter anbefallts att däröfver afgifva yttranden. Dessa yttranden hafva
ännu ej fullständigt inkommit.

8. af den 30 maj 1907, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 33, angående uppförande af byggnader för landsarkivet i Östersund.
Ärendet är fortfarande beroende på Kungi. Maj:ts pröfning.

9. af den 1 juni 1908, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 30, angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid högre folkskolor.
Ärendet är beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.

10. af den 6 maj 1908, i anledning af väckt motion om upphäfvande af be stämmelsen

om kapellförsamlings skyldighet att deltaga i moderkyrkans
byggnad och underhåll. (109.)

Kammarkollegium har anbefallts att anmoda Konungens befallningshafvande i samtliga
län och domkapitlen att efter vederbörandes hörande afgifva yttranden i detta ärende
samt med dessa yttranden jämte eget utlåtande till Kung! Maj:t inkomma. Detta
uppdrag är ännu ej tillgjordt.

11. af den 31 maj 1910, angående åtgärder för skolungdomens fostran till

sparsamhet. (150.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

12. af den 20 maj 1911, angående åvägabringande af utredning huru vården

af rikets fornsaker bäst bör ordnas. (136.)

Kungl. Maj:t bar den 29 september 1911 utfärdat kungörelse i viss del af ämnet samt
beträffande den återstående delen af ärendet, efter det vitterhetsakademien däri afgifvit
infordradt utlåtande, den 21 november 1913 uppdragit åt en kommitté att under samarbete,
i den mån frågan rör öfverintendentsämbetet, med de den 29 oktober 1913 tillkallade
sakkunniga för behandling af frågan om öfverintendentsämbetets omorganisation
m. in. afgifva utlåtande och förslag till omorganisation af fornminnesvården i riket
samt att undersöka möjligheten af och, i den mån omständigheterna därtill föranleda,
afgifva förslag till ekonomiskt understödjande af fornminnesmuseerna.

Sådant utlåtande och förslag har ännu ej inkommit.

13. af den 31 maj 1911, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

— 1915 —

198

Punkten 5, angående ändring i staten för universitetet i Uppsala i fråga om professuren
i fysik.

Kungl. Maj:t bar den 21 augusti 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

14. Riksdagens skrifvelse af den 29 maj 1911, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tionde kufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indragningsstaterna. (10.)

Punkten 7, angående viss ändring i § 11 af nu gällande reglemente för småskollärares
m. flis ålderdomsunderstödsanstalt.

Utlåtande i detta ärende bar ännu icke inkommit från lärarlönenätnnden.

15. af den 26 april 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
inköp af vissa delar af ön Björkö i Mälaren. (78.)

Kungl. Maj:t har den 13 maj 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

16. af den 30 april 1912, angående åtgärder för motarbetande af missbruk af
tobak och kaffe. (80.)

Ärendet har, i hvad det angår åtgärder för motarbetande af missbruk af tobak, öfverlämnats
till finansdepartementet.

Sedan utlåtande i ärendet inkommit från medicinalstyrelsen, har Kungl. Maj:t den
il oktober 1914 anbefallt folkskolöfverstyrelsen att afgifva yttrande angående åtgärder
för motarbetande af missbruk af kaffe. Sådant yttrande liar ännu ej inkommit.

17. af den 24 maj 1912, angående utredning beträffande en planmässigt bedrifven
nykterfcetsundervisniug såväl inom som utom skolan. (213.)

Efter det socialstyrelsen den 18 december 1913 inkommit med utlåtande i ärendet, har
statsrådet ocli chefen för ecklesiastikdepartementet, på grund af Kungl. Maj:ts den 27
juni och den 23 oktober 1914 gifna bemyndigande, tillkallet sakkunniga för afgifvande
af utlåtande och förslag i ärendet. Sådant utlåtande och förslag har ännu ej afgifvits.

18. af den 28 maj 1912, angående utredning i fråga om beredande af statsbidrag
för å epileptikerhem vårdad, icke sinnesslö fallandesjuk. (236.)

Kungl. Maj:t har den 18 november 1912 anbefallt medicinalstyrelsen att afgifva utlåtande
i detta ärende. Detta utlåtande har ännu icke inkommit.

19. af den 29 maj 1912, angående vidtagande af åtgärder till värnpliktigas
skyddande mot förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid
dess arbetsföretag på grund af inkallande till tjänstgöring. (259.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majtts pröfning.

20. af den 30 maj 1912, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 162, angående anslag till bestridande af kostnaderna för nya byggnader
för tekniska högskolan m. m.

— 1016 —

109

Kung]. Maj:t hav genom särskilda beslut den 30 januari, den 23 maj och den 2
september 1914 ställt det för år 1913 beviljade anslaget till vederbörandes förfogande.

21. Riksdagens skrifvelse af den 13 mars 1913, i anledning af väckt motion
angående ändring i vissa delar af förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm. (23.)

Kung!. Maj:t har den 14 augusti 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

22. af den 29 mars 1913, angående utfärdande af vissa föreskrifter i fråga om
utarrendering af prästerskapets löneboställen. (32.)

Ärendet är beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.

23. af den 28 mars 1913, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung].
Maj:t angående utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas
aflöning. (39.)

Ärendet är beroende på särskild utredning inom ecklesiastikdepartementet.

24. af den 12 april 1913, angående vidtagande af åtgärder för åstadkommande
af undervisning i skogsvård jämväl vid andra statsunderstödda skolor än folkskolor
och med dem jämförliga läroanstalter. (54.)

Sedan utlåtanden i detta ärende afgifvits af åtskilliga myndigheter, har yttrande den
12 juni 1914 infordrats äfven från folkskolöfverstyrelsen. Detta yttrande har ännu ej
inkommit.

25. af den 9 maj 1913 angående åstadkommande af läkarundersökning af småoch
folkskolebarn. (79.)

Sedan medicinalstyrelsen afgifvit utlåtande i ärendet, har detsamma den 30 juli
1914 remitterats till folkskolöfverstyrelsen, som ännu ej inkommit med det infordrade
yttrandet.

26. af den 27 maj 1913, angående vidtagande af åtgärder för anordnande af
skolbad vid landsbygdens folkskolor. (144.)

Kung], Maj:t har den 5 februari 1914 anbefallt folkskolöfverstyrelsen att afgifva
utlåtande i ärendet. Detta utlåtande har ännu icke inkommit.

27. af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 42, angående utredning rörande ecklesiastika boställen.

Kung!. Maj:t har den 14 september 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

Punkten 56, angående bidrag till restaurering af Vreta klosters kyrka.

Kungl. Maj:t har den 23 maj 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

Punkten 167, angående ökade anslag till folkskoleseminarierna.

Kungl. Maj:t har den 1 maj 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

— 1915 —

200

Punkten 170, angående stipendier åt elever i parallellklasserna vid folkskoleseminariet
i Göteborg.

Kungl. Maj:t har den 29 maj och 11 december 1914 meddelat slutligt beslut i
ärendet.

Punkten 172, angående folkskolinspektionens ordnande.

Proposition i ärendet bar den 29 maj 1914 aflåtits till Riksdagen. (Jfr ofvan 1:
184 punkten 174 och I: 181 punkten 14).

Punkten 218, angående anslag till nybyggnad m. m. för tekniska högskolan.

Det för år 1914 beviljade anslaget har ännu icke ställts till vederbörandes förfogande.

Punkten 234, angående förbättrande af gymnastikundervisningen vid landsbygdens
folkskolor.

Kungl. Maj:t har den 13 november 1914 anbefallt folkskolöfverstyrelsen att inkomma
med utlåtande i ärendet.

Detta utlåtande har ännu ej afgifvits.

28. Riksdagens skrifvelse af den 24 maj 1913, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indragningsstaterna. (10.)

Beträffande den i punkten 16 omförmälda frågan angående förändringar i affattningen af
de utaf Riksdagen godkända grunderna för döfstumlärarnes pensionsanstalts inrättande och
för vissa delägares rätt till inträde däri har proposition den 29 maj 1914 aflåtits till
Riksdagen (Jfr ofvan I: 186, punkten 4.)

29. af den 2 mars 1914, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för församling att utse
ordförande i skolrådet. (8.)

1 ärendet hafva utlåtanden infordrats från öfverståthållarämbetet och Konungens befallningshafvande
i länen äfvensom från samtliga ecklesiastika konsistorier. Dessa utlåtanden
hafva ännu icke fullständigt inkommit.

3D. af samma dag, angående åtgärder för beredande af ökad trygghet åt folkoch
småskollärarinnor, som hafva sin bostad i ensamt liggande skolhus. (54.)
I ärendet hafva utlåtanden infordrats från samtliga Konungens befallningshafvande i
länen och domkapitel i riket. Dessa utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.

Af dessa ärenden äro alltså de under 3, 13, 15, 20, 21 och 28 upptagna af
Kungl. Maj:t slutligt afgjorda, de under 1, 2, 6, 7, 10, 12, 14, 16, 17, 18, 23, 24,
25, 26, 27, 29 och 30 omförmäla föremål för behandling af annan myndighet eller särskild
utredning samt de öfriga beroende på pröfning.

— isig —

‘20 i

J ordbruksdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 17 mars 1885, om ändrade stadganden
angående den s. k. allmänna strömrensningen. (20.)

Ärendet är fortfarande under beredning inom justitiedepartementet.

2. af den 11 maj 1896, angående utredning rörande fiskeribefolkningens i
Göteborgs och Bolius län huvarande bostadsförhållanden. (66.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.

3. af den 12 maj 1899, i anledning af väckt motion om ändringar i
gällande lagstiftning rörande fattigvården. (126.)

Den i ämbetsberättelsen till 1908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke
inkommit med förslag i ämnet.

4. af den 14 maj 1900, i fråga om ändring af gällande föreskrifter angående
hvad iakttagas bör till förekommande och hämmande af smittsamma
sjukdomar bland husdjuren. (120.)

Det från medicinalstyrelsen och landtbruksstvrelsen genom remiss den 18 maj 1900
infordrade utlåtandet rörande de delar af ärendet, i fråga om hvilka Kungl. Maj:t
icke förut fattat beslut, har ännu icke inkommit.

5. af den 19 april 1901, i anledning af väckt motion om utarbetande af
skärpta lagbestämmelser för uraktlåtenhet att utgifva bidrag till underhåll
af oäkta barn. (38.)

6. af den 17 maj 1901, i anledning af väckt motion om ändring i förordningen
angående fattigvården den 9 juni 1871 i syfte att undanröja
vissa med densamma förenade olägenheter för gränskommunerna. (88.)

Den i ämbetsberättelsen till 1908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke
inkommit med förslag i de två sistnämnda ärendena.

7. af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner angående lagstiftningsåtgärder
för vidmakthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna
i Norrland och Dalarna. (128.)

De i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu
icke afgifvit utlåtande i den del ärendet angår ändring i vissa delar af flottningsstadgan
den 30 december 1880.

8. af den 12 april 1902, i anledning af väckt motion om ändring af 15
§ i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871. (32.)

Den i ämbetsberättelsen till 1908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu
icke inkommit med förslag i ärendet.

26 — Justitieombudsmannens åmbetsberättelse till 1915 års Riksdag.

202

9. Riksdagens skrifvelse af den 10 maj 1902, angående vissa förhållanden

vid Malmberget och Kiruna. (85).

Det i ämbetsberättelsen till 1914 års andra lagtima Riksdag omförmälta, från Konungens
befallningshafvande i Norrbottens län infordrade utlåtande bar ännu icke inkommit.

10. af den 22 maj 1903, angående skogslagstiftning och därmed i samband
stående ämnen. (136.)

Sedan Kungl. Maj:t den 12 juni 1914 med anledning af kommitterades förslag beslutat
proposition med förslag till lag om förekommande och släckning af skogseld,
är ärendet i öfriga delar beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

11. af den 22 mars 1904, i anledning af väckt motion om ändring af

§ 5 i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna
i riket den 26 januari 1894. (28.)

Den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta skogslagstiftningskommittén
har ännu icke afgifvit förslag i ärendet.

12. af den 12 april 1905, i anledning af väckt motion om tillägg till 5 §
i förordningen angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afvikning
å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län den 24 juli
1903. (60.)

Se under 10 här ofvan.

13. af den 14 april 1905, angående åtgärder till förekommande eller lin dring

af olägenheterna för skärgårdsbefolkningen af sjöfarten inomskärs
vintertiden. (65.)

De i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta, inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga för utredning rörande väghållningsbesvärets utjämnande m. m.
hafva ännu icke afgifvit förslag i ärendet.

14. af den 12 maj 1905, i anledning om väckta motioner om revision af
fattigvårdslagstiftningen m. m. (131.)

15. af den 20 maj 1905, med anhållan om utredning angående den en skilda

och kommunala sinnessjukvårdens förbättrande. (169.)

Den i ämbetsberättelsen till 1 908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke
inkommit med utlåtande i sistberörda två ärenden.

16. af den 31 mars 1906, i anledning af väckt motion med begäran om

framläggande af förslag till ändring af förordningen angående åtgärder

— 191-5 —

203

till förekommande af öfverdrifven aftorkning å ungskog i Västerbottens
och Norrbottens lön den 24 juli 1903. (55.)

Se under 10 här ofvan.

17. Riksdagens skrifvelse af den 23 maj 1906, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående disposition af den för statsverkets räkning
utarrenderade delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord. (173.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

18. af den 23 april 1907, angående användande af skogsvårdsafgifter till

inköp af allmänningsskogar. (77.)

Se under 11 här ofvan.

19. af den 24 maj 1907, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående upphäfvande af kronans rätt till storverksträd och
ekar å häradsallmänningar. (185.)

Den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta skoglagstiftningskom mittén

har ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

20. af den 25 april 1908, i anledning af väckta motioner dels om ändrad

lydelse af 6 § i lagen om vård af enskildes skogar den 24 juli 1903

dels ock om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående revision af lagstiftningen
om vården af enskildes skogar. (64.)

Se under 19 här ofvan.

21. af den 30 mars 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kung]. Maj:t med anhållan om förslag till lag angående obligatorisk
kontroll å beredda kraftfodermedel m. m. (58.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

22. af den 1 april 1909, i anledning af väckt motion om åvägabringande
af lagbestämmelser för betryggande af skogens)återväxt å område, hvarest
afverkningsrätt upplåtits åt utlänning. (63.)

Se under 19 här ofvan.

23. af den 21 april 1909, med begäran om utredning och förslag i fråga
om anordnande af landtbrukshögskolundervisning. (92.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

24. af den 15 maj 1909, i anledning af väckta motioner om begränsning
af rösträtten å vägstämma. (153.)

Se under 13 här ofvan.

25. af den 24 maj 1909, angående bestämmelser rörande skyldighet att
vid allmän flottled uppföra bostäder för flottningsmanskapet. (234.)

Se under 7 här ofvan.

— 191» —

204

26. Riksdagens skrifvelse af den 23 april 1910, angående tjänstårsberäkning
för länsjägmästare vid anställning inom skogsstaten. (75.)

Se under 19 här ofvan.

27. af den 25 maj 1910, i anledning af väckt motion om åvägabringande
af lagändring i syfte att bereda större trygghet för en bättre vård af
och hushållning med enskildes skogar. (112.)

Se under 19 här ofvan.

28. af samma dag, i anledning af väckt motion angående omläggning af
förvaltningen af de allmänna skogarna i södra och mellersta Sverige
(114.)

De i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta sakkunniga för utredning
angående förvaltning och skötsel af kronans och andra allmänna skogar i mellersta
och södra delarna af riket hafva ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

29. af den 24 maj 1912, i fråga om utredning och förslag angående upplåtande
till försäljning af vissa kronoegendomar. (121.)

Ärendet, som beror på ändring i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, ar fortfarande
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

30. af den 29 maj 1912, i fråga om åtgärder för vinnande af större öfverskådlighet
angående de verkliga inkomsterna från statens jordbruksdomäner
m. m. (253.)

De i ämbetsberättelsen till 1914 års andra lagtima Riksdag omförmälta sakkunniga
hafva ännu icke afgifvit förslag i ärendet.

31. af den 24 maj 1912, angående åtgärder till förekommande af viss

skadegörelse å ungskog. (119.)

Se under 19 här ofvan.

32. af den 29 maj 1912, angående åtgärder mot jordkulturens ödeläggelse
genom försumpning. (263.)

Skogshögskolans och skogsförsöksanstaltens styrelse har ännu icke inkommit med
infordradt utlåtande i ärendet.

33. af den 24 maj 1912, i fråga om den norrländska fiskarbefolkningens

bostads- och fiskerättsförhållanden. (120.)

Ärendet år fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

34. af den 27 mars 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för skogsägare
till väg öfver annans mark för skogsprodukters framforslande. (44.)

Samtliga Konungens befallningshafvande hafva ännu icke inkommit med infordrade
utlåtanden.

1915 —

20f*

35. Riksdagens skrifvelse af den 26 april 1912. i anledning af Riksdagens

år 1911 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning
af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1910. (48.)

Sedan den i ämbetsberättelsen till 1914 års andra lagtima Riksdag omförmälta. från
domänstyrelsen infordrade ytterligare utredning inkommit, remitterades ärendet till
samtliga Konungens befallningshafvande utom Konungens befallningshafvande i Gottlands
län äfvensom till statskontoret. Samtliga de infordrade utlåtandena hafva ännu
icke inkommit.

36. af den 30 maj 1913, angående interimistiska bestämmelser i syfte att
förekomma vanvård af samfälld skog. (275.)

Sedan det i ämbetsberättelsen till 1914 års andra lagtima Riksdag omförmälta. från
Konungens befallningshafvande i Kopparbergs län infordrade yttrande den 6 juni 1914
inkommit, remitterades ärendet till domänstyrelsen och skogslagstiftningskommittén.
Sedan dessa utlåtanden inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

37. af samma dag. angående ändring i gällande bestämmelser rörande fördelning
af odlingslån. (276.)

Anmäldes den 12 juni 1914, därvid beslöts, att proposition i ämnet skulle aflåtas
till Riksdagen. (Jfr ofvan I: 285).

38. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Majrts proposition med för slag

till förordning om ändrad lydelse i vissa delar af förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, förordning om ersättning
till städer, vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till
statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel samt förordning om statsverkets
fond af rusdrycksmedel, dels ock i ämnet väckta motioner. (168.)

Anmäldes den 20 juni 1914, därvid beslöts, att proposition i ämnet skulle aflåtas

till Riksdagen. (Jfr ofvan I: 284).

39. af den 3 mars 1914. angående vissa utgifter under riksstatens tionde

hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (10.)

Öfverlämnades från finansdepartementet i de delar, som tillhörde jordbruksdepartementets
handläggning, och anmäldes i dessa delar den 8 maj 1914. därvid beslöts,
att skrifvelsen i dessa delar skulle delgifvas vederbörande ämbetsmyndigheter.

Af dessa ärenden äro sålunda de under 37. 38 och 39 upptagna af Kungl. Maj:t
slutligen afgjorda, de under 1. 3, 4. 5. 6, 7. 8, 9. 11. 13. 14. 15. 18. 19. 20, 22,
24. 25, 26, 27. 28. 30, 31, 32. 34 och 35 omförmälta föremål för behandling af
annan myndighet eller särskild utredning samt de öfriga beroende på pröfning.

— 1915

206

Tabell,

utvisande under hvilka nummer åtgärderna i anledning af andra lagtima Riksdagens
år 1914 aflåtna, i fjortonde samlingen af bihanget till Riksdagens protokoll införda
skrifvelser finnas upptagna i den under I här ofvan införda förteckningen.

(Första siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i ofvannämnda samling och det senare talet angitver
numret i förteckning I.)

1	50, 65	49	211	99	59	149	252	199	99	247	in
2	20	50	212	100	36	150	253	200	100	248	15
3	119	51	213	101	35	151	254	201	101	249	156
4	56	52	214	102	37	152	255	202	102	250	157
5 A	68	53	215	103	3S	153	256	203	16	251	158
5 E	67	54	216	104	78	154	257	204	143	252	159
6	70	55	217	105	79	155	93	205	144	253	160
7	120	56	218	106	SO	156	258	206	17	254	161
8	184	57	219	107	81	157	259	207	103	255	294
9	187	58	220	108	82	158	260	208	278	256	49
inf29, 57, 69,	59	221	109	83	159	261	209	14	257	295
lu\|121, 186, 188	60	222	no	,84	160	262	210	104	258	162
11	1	61	223	in	85	161	263	211	145	259	#
12	177	62	224	112	42	162	264	212	146	260	163
13	30	63	225	113	86	163	265	213	27	261	164
14	122	64	226	114	43	164	266	214	147	262	165
15	123	65	31	115	11	165	267	215	148	263	166
16	71	66	32	116	245	166	268	216	149	264	185
17	124	67	33	117	126	167	269	217	150	265	51
18	2	68	34	118	127	168	270	218	151	266	52
19	3	69	178	119	128	169	271	219	152	267	167
20	4	70	6	120	129	170	272	220	28	268	23
21	5	71	75	121	130	171	133	221	153	269	112
22	*	72	7	122	131	172	134	222	154	270	18
23	*	73	9	123	87	173	135	223	105	271	19
24	72	74	8	124	88	174	*	224	106	272	113
25	73	75	76, 227	125	89	175	*	225	107	273	296
26	74	76	179	126	90	176	136	226	108	274	114, 297
27	189	77	10	127	40	177	*	227	279	275	21
28	190	78	125	128	39	178	*	228	53	276	168
29	191	79	228	129	41	179	44	229	109	277	115
30	192	80	229	130	60	180	45, 137	230	54	278	169
31	193	81	230	131	61	181	138	231	280	279	22
32	194	82	231	132	62	182	139	232	•281	280	55
33	195	83	232	133	63	183	46	233	282	281	66
34	196	84	233	134	64	184	273	234	283	282	170
35	197	85	234	135	181	185	274	235	284	283	116
36	199-	86	235	136	91	186	275	236	285	284	117
37	199	87	236	137	180	187	183	237	286	285	171
38	200	88	237	138	182	188	140	238	287	286	172
39	201	89	238	139	12	189	94	239	288	287	173
40	202	90	239	140	92	190	26, 276	240	289	288	174
41	203	91	240	141	132	191	277	241	290	289	175
42	204	92	241	142	48	192	13	242	291	290	118
43	205	93	77	143	246	193	141	243	292	291	176
44	206	94	47	144	247	194	95	244	293	292	**
45	207	95	242	145	248	195	142	245	no	293	24
46	208	96	243	146	249	196	96	246	155	294	25
47	209	97	244	147	250	197	97
48	210	98	58	148	251	198	98

* Utfärdade förordnanden. — ** Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontoret. — *** Skrifvelse
till fullmäktige i riksbanken.