JUSTITIEOMBUDSMANNENS (Framställning / redogörelse 1914:Jo - b)

JUSTITIEOMBUDSMANNENS

ÄMBETSBERÄTTELSE

afgifven vid andra lagtima riksmötet år 1914;

samt

Tryckfrihetskommitterades berättelse.

3''

STOCKHOLM

IVAR H^GGSTRÖMS boktryckeri a. b.
1914

INNEHÅLL.

Justitieombudsmannens ämbetsberättelse.

Sid.

Inledning.............................. 1

Redogörelse för åtal, anställda mot:

1) stadsfiskalen Anton Olsson, för förbud emot en viss fanas medförande i de monstrationståg

........................ 2

2) länsmannen Gustaf Åkerberg, för olofligt tillgrepp och förskingring in. m.

(forts, från ämbetsbcrättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag, sid. 63 o. f.) 5

3) länsmannen A. W. Lundström, i fråga om fel vid utförande af åtal (forts.

från ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima Riksdag, sid. 73 o. f.) 8

4) komministern E. Modin, för underlåtenhet att i ortstidning införa kungörelser

om kyrkostämmor (forts, från ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima
Riksdag, sid. 4 o. f.)....................... 9

5) borgmästaren E. Swenson, för kränkande yttranden till vittnen...... 9

6) poliskommissarien H. Stjernström, för förbud emot ett visst standars medförande

i demonstrationståg (forts, från ämbetsberättelsen till 1914 års första lagtima
Riksdag, sid. 99).........,....•..........15

7) t. f. borgmästaren Birger Christenson m. fl., för felaktigt beslut rörande vitt nesförhör

............................15

8) häradshöfdingen H. W. Widén, för frånvaro från en ämbetsförrättning m. m. 19

Framställningar till Kung! Maj:t angående förening af tingslag:

Yätle m. fl. härads domsaga....................25

Nedan-Siljans domsaga......................26

Framställning till Riksdagen om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om inställande

för häradsrätt af personer, som häktats för brott..............27

Angående lagförklaring enligt 19 § regeringsformen..............32

Angående förteckningar öfver Riksdagens skrivelser till Kungl. Maj:t.......32

Berättelse af kommitterade till tryckfrihetens vård

Bilaga till justitieombudsmannens ämbetsberättelse.

Sid.

I. Förteckning på 1914 års första lagtima Riksdags till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse^
jämte anteckningar om de åtgärder, som under de fyra första månaderna
af nämnda år vidtagits i anledning af samma skrivelser .... 37

II. Särskild förteckning på sådana i förteckningen under I upptagna ärenden,
som vid utgången af april månad år 1914 i sin helhet eller till någon

del icke hos Kungl. Maj:t förevarit till slutligt afgörande.......45

III. Förteckning på ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrifvelser
före år 1914, men vid 1913 års slut varit i sin helhet eller till någon del
oafgjorda, jämte uppgifter om den behandling, dessa ärenden undergått
under de fyra första månaderna år 1914..............47

Till RIKSDAGEN.

Jämlikt 14 § i den för justitieombudsmannen gällande instruktionen
får jag härmed aflämna berättelse angående justitieombudsmansämbetets
förvaltning under den förflutna delen af innevarande ‘år; och kommer
1 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1914 års andra Riksdag.

denna berättelse att till en början i vanlig ordning innehålla redogörelse
för anställda åtal mot ämbets- eller tjänstemän.

Förbud emot en viss fanas medförande i demonstrationståg.

I en hit insänd skrift anförde Axel F. Karlsson jämte två andra personer
klagomål däröfver, att stadsfiskalen i Arvika Anton Olsson den 1
maj 1913 före afgången af ett arbetarnes demonstrationståg tagit i beslag
en fana, som varit afsedd att medföras i tåget och haft till inskrift: »Bort
med första kammaren». Härom anfördes i klagoskriften: att klagandena
icke kunde spåra någon som helst brottslig afsikt med fanans medförande
i demonstrationståget, hvarför klagandena icke heller kunde frigöra sig
från den tanken, att här förelåge ett obefogadt ingrepp gent emot åsiktsfriheten;
att fanan dessutom under flera föregående års majdemonstrationer
opåtalt tillåtits medfölja tåget, hvadan allmänheten i Arvika finge
om polismyndighetens uppträdande en uppfattning, som icke vore ägnad
att skapa aktning och respekt för lagarna i landet; att stadsfiskalens handlingssätt
vore nog egendomligt att tarfva en närmare förklaring; samt att
klagandena därför hemställde, att en undersökning måtte företagas om
föreliggande fall samt, om därtill funnes anledning, laga åtgärder vidtagas
emot vederbörande.

Vid klagoskriften fanns fogad en af 31 personer underskrifven handling,
som innehöll, att handlingens undertecknare tagit del af klagoskriften
och kunde intyga riktigheten af däri uppgifna fakta.

öfver klagoskriften infordrade jag yttrande från stadsfiskalen Olsson,
som i afgifven förklaring anförde:

Hvad klagandena uppgifvit därom, att Olsson vid ifrågavarande tillfälle
låtit från demonstrationståget aflägsna en fana med omförmälta påskrift,
ägde sin riktighet. Detta skedde först sedan Olsson anmodat de
personer från, såsom det uppgafs, socialdemokratiska ungdomsklubben,
bland hvilka fanan var uppställd, att godvilligt afstå från dess medförande
i demonstrationståget, men dessa bestämdt vägrat att efterkomma Olssons
uppmaning. Tåget, hvars deltagare samlats å torget, hade då icke satt
sig i gång, men var delvis ordnadt med fanorna uppställda.

Anledningen till den klandrade åtgärden var endast den, att Olsson
ansåg fanans medförande i tåget olämpligt och ägnadt att åstadkomma
förargelse bland en stor del af de till flera hundratal uppgående åskå —

1914 —

darna. Någon kränkning af demonstranternas »åsiktsfrihet» torde åtgärden
icke hafva inneburit; Olsson sökte endast hindra, att nämnda frihet
å allmän plats antog en för andra personer anstötlig form.

Hvad slutligen vidkomme klagandenas påstående, att samma fana
under flera föregående förstamaj-demonstrationer opåtalt tillåtits medfölja
demonstrationståget, så vore denna uppgift oriktig så till vida, som nämnda
fana åtminstone icke de senast gångna fyra åren, eller under den tid
Olsson innehaft sin tjänst i Arvika, tillåtits medfölja tåget eller ens försök
därtill gjorts.

På grund häraf hemställde Olsson, att klagoskriften måtte lämnas
utan afseende.

Denna förklaring bemöttes med påminnelser af klagandena, som därvid
anförde bland annat:

Motivet till Olssons handlingssätt vore, minst sagdt, besynnerligt. Att
den medförda fanan vore ägnad att väcka förargelse bland åskådarna,
torde vara svårt att bevisa, men att Olssons ingripande faktiskt väckte
förargelse bland de till ett antal af flera hundra uppgående demonstranterna
vore en sak, som styrkts med det vid klagoskriften fogade, af 31
vittnen undertecknade intyget.

Fanan hade förut medförts vid förstamaj-demonstrationerna, första
gången år 1906. Om fanan varit medförd sedan Olsson blifvit stadsflskal,
kunde klagandena icke yttra sig om, men de antoge, att ett stadsfiskalsskifte
icke i nämnvärd grad finge utöfva inflytande på landets lagar.

Med klagomålet väntade klagandena allenast ett tillfredsställande svar
på frågan: Hade en stadsflskal rätt att ingripa mot lugna, fredliga medborgare,
då de ville demonstrera ett kraf, bakom hvilket flera hundra tusen
medborgare stode samlade i vårt land?

* *

I förevarande fall hade efter min mening stadsfiskalen Olsson icke
kunnat anföra något giltigt skäl för det af honom meddelade förbudet
emot att i demonstrationståget bära en fana med inskriften »Bort med
första kammaren». Denna inskrift innebär i själfva verket allenast ett
uttalande af den önskan, att i vårt land måtte införas enkammarsystem.
Att en sådan meningsyttring icke bort förbjudas ur någon af de synpunkter,
från hvilka polismyndigheten haft att betrakta saken, syntes vara
påtagligt. Polismyndigheten kunde väl i detta fall hafva förutsatt, att ett
större eller mindre antal af demonstrationstågets åskådare icke delade
nämnda önskan, utan voro anhängare af det hos oss gällande tvåkammar —

1914 —

systemet. Men någon skälig anledning förelåg enligt min uppfattning
icke till det antagandet, att ifrågavarande fana, om den fått bäras i tåget,
skulle hos desse anhängare af tvåkammarsystemet hafva väckt anstöt eller
förargelse i lagens mening. Tvärtom skulle de sannolikt icke hafva fäst
någon uppmärksamhet vid hela saken eller i annat fall reducerat den till
sina rätta proportioner och därmed uppfattat fanans bärande i tåget som
en ej vidare anmärkningsvärd meningsyttring med den verkan den kunde
hafva.

I enlighet med hvad jag anfört ansåg jag, att stadsfiskalen Olsson i
förevarande fall saknat fog för sin åtgärd att förbjuda fanans bärande i
demonstrationståget. Då jag fann, att Olsson genom detta förbud gjort
sig skyldig till fel i sin tjänst, aflat jag till Konungens befallningshafvande
i Värmlands län en ämbetsskrifvelse med anhållan att en åklagare måtte
förordnas att vid vederbörlig domstol i laga ordning väcka och utföra
åtal mot Olsson för hvad denne i förevarande hänseende låtit komma sig
till last. Enligt en för åklagaren utfärdad instruktion rörande åtalets
utförande borde åklagaren ej mindre å Olsson yrka ansvar efter lag och
sakens beskaffenhet än äfven, i mån af befogenhet, understödja de ersättningsanspråk,
som klagandena, i målet hörda, kunde komma att däri
framställa.

I enlighet härmed blef åtal mot stadsfiskalen Olsson anställdt inför
Jösse häradsrätt, som meddelade utslag i målet den 20 december
1913*

Häradsrätten utlät sig däri: Enär Olsson saknat fog för sin åtgärd
att förbjuda bärandet af i målet ifrågakomna fana i arbetarnes demonstrationståg
i Arvika den 1 maj 1913, samt Olsson härigenom finge anses
hafva visat oförstånd i sin tjänst, pröfvade häradsrätten, jämlikt 25 kap.
17 § strafflagen, lagligt döma Olsson att härför höta 10 kronor; hvarjämte
häradsrätten — som, vid det förhållande att, enligt hvad i målet blifvit
upplyst, klagandena ej rådde om fanan, lämnade utan afseende deras yrkande
om utbekommande af ersättning för densamma — förpliktade Olsson
att utgifva ersättning dels till åklagaren för dennes inställelse dagen för
utslagets meddelande med fordrade 13 kronor 40 öre och dels till en hvar
af klagandena för deras besvär och inställelse med likaledes fordrade
10 kronor.

öfver häradsrättens utslag har stadsfiskalen Olsson anfört besvär i
Svea hofrätt, och äro dessa besvär på hofrättens pröfning beroende.

* Detta utslag ankom hit först den 8 januari 1914 och kunde därför icke omförmälas
i min senaste ämbetsberättelse.

1914 —

Olofligt tillgrepp och förskingring m. m.

Min senaste ämbetsberättelse innehåller (sid. 63 o. f.) redogörelse för
ett emot länsmannen Gustaf Åkerberg anställdt åtal för olofligt tillgrepp
och förskingring m. m. Af berörda redogörelse framgår, att Ramsele och
Resele tingslags häradsrätt genom utslag den 19 iuli 1913 af anförda
skäl dels dömt Åkerberg till afsättning från hans tjänst såsom länsman
i Helgums länsmansdistrikt, dels dömt honom att hållas till straffarbete
ett år nio månader och vara medborgerligt förtroende förlustig, intill dess
ett år förflutit från det han efter utståndet straff blifvit frigifven, dels
förklarat Åkerberg ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas, dels ock förpliktat
honom att utgifva särskilda ersättningsbelopp; att Svea hofrätt efter
besvär af Åkerberg genom utslag den 15 september 1913 förklarat sig
finna skäl ej vara anfördt, som föranledde ändring i öfverklagade utslaget;
samt att Åkerberg genom besvär hos Kungl. Maj:t sökt ändring i hofrättens
utslag.

Dessa besvär äro numera pröfvade af Kungl. Maj:t, som genom utslag
den 2 januari 1914 utlåtit sig:

Enär i målet vore utredt, dels att, sedan Åkerberg i anledning af
verkställd utmätning fått från klaganden med en den 21 juni 1910 afsänd
värdeförsändelse mottaga i postremissväxel 2,000 kronor, Åkerberg
däraf till vederbörande kronofogde redovisat allenast 1,784 kronor 93 öre
och tillgodofört sig förrättningskostnader med 66 kronor 64 öre, men
däremot tillgripit och förskingrat återstående 148 kronor 43 öre samt i
ändamål att dölja tillgreppet såväl underlåtit att i dagboken införa anteckning
om mottagandet af det utaf klaganden insända beloppet som
äfven i dagboken gjort oriktig anteckning om annan af klaganden verkställd
betalning, dels ock att Åkerberg tillgripit och förskingrat af honom
å tjänstens vägnar i det i målet ifrågakomna fattigvårdsärendet den 10
juni 1910 uppburna 225 kronor 47 öre samt, för att dölja tillgreppet, i
dagboken antecknat, att beloppet af honom redovisats den 13 augusti
1910, fastän redovisning då ännu ej skett; ty och som ifrågavarande
brottsliga handlingar stode till hvarandra i det sammanhang, att de finge
anses utgöra fortsättning af en och samma förbrytelse; samt med hänsyn
till medicinalstyrelsens i målet afgifna utlåtande och hvad för öfrigt i
målet förekommit Åkerberg måste anses hafva vid tiden för brottets föröfvande
på grund af alkoholsjukdom saknat förståndets fulla bruk, ehuru
han ej kunde för strafflös hållas, pröfvade Kung!. Magt rättvist på det
sätt ändra domstolarnas beslut i ansvarsfrågan, att Åkerberg för hvad

— 1914 —

honom läge till last, jämlikt 25 kap. 12 och 22 §§ samt 4 kap. 3 § och
5 kap. 6 § strafflagen, ej mindre dömdes till afsättning från sin tjänst
såsom länsman i Helgums länsmansdistrikt samt att hållas till straffarbete
ett år och vara förlustig medborgerligt förtroende, intill dess ett
år förflutit från det han efter utståndet straff blifvit frigifven, ån äfven
förklarades ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Beträffande målet i öfrigt fann Kungl. Maj:t skäl ej vara anfördt
ledande till ändring i hofrättens utslag.

I målets afgörande af Kungl. Maj:t deltogo justitieråden K. G. Carlson,
E. W. Grefberg, O. E. C. Quensel, B. O. Bergman, E. A. Berglöf,
P. von Seth och V. Dyberg, af hvilka justitieråden Dyberg och Berglöf
förenade sig om den mening, Kung]. Maj:ts utslag innehåller, hvaremot
öfriga justitieråd voro skiljaktiga.

Sålunda utlät sig justitierådet von Seth: »På de af justitierådet Dyberg
anförda skäl och jämlikt de af honom åberopade lagrum pröfvar jag lagligt
fastställa hofrättens utslag, så vidt Åkerberg därigenom dömts till afsättning
från sin länsmanstjänst samt till straffarbete i ett år nio månader och förlust
af medborgerligt förtroende, intill dess ett år förflutit från det han
efter utståndet straff blifvit frigifven, äfvensom förklarats ovärdig att i rikets
tjänst vidare nyttjas. Beträffande målet i öfrigt är jag ense med justitierådet
Dyberg».

Justitierådet Bergman förenade sig med justitierådet von Seth.

Justitierådet Quensel yttrade: »Jag finner Åkerberg lagligen för vunnen

att hafva dels, sedan han af Mauritzon uppburit åtminstone 148
kronor 43 öre mera än det belopp, hvartill Mauritzons skuld enligt Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes utslag den 14 maj 1910 uppgått, underlåtit
att till kronofogden redovisa eller till Mauritzon återställa sagda 148 kronor
43 öre, dels ock, sedan han af fattigvårdsstyrelsen i Helgums socken den
10 juni 1910 mottagit 225 kronor 47 öre, uraktlåtit att förr än den 20
påföljande oktober efter ingångna påminnelser till kronofogden redovisa
beloppet;

och enär genom hvad i målet förekommit får anses utredt, att Åkerberg
för egen del användt och sålunda förskingrat ofvannämnda två belopp;

samt Åkerberg tillika blifvit öfvertygad att hafva till döljande af
tillgreppen ej mindre ur räkenskaperna uteslutit beloppet 148 kronor 43
öre än äfven i räkenskaperna falskeligen antecknat, att berörda 225 kronor
47 öre redovisats den 13 augusti 1910;

alltså och då Åkerbergs omförmälta åtgärder stå till hvarandra i det
förhållande, att de utgöra fortsättning af ett och samma brott;

— 1914 —

pröfvar jag, jämlikt de af domstolarna åberopade lagrum samt 25
kap. 22 § och 4 kap. 3 § strafflagen, lagligt fastställa hofrättens utslag
i ansvarsfrågan, så vidt därigenom Åkerberg dömts att varda afsatt från
sin tjänst såsom länsman, att hållas till straffarbete ett år nio månader
samt vara förlustig medborgerligt förtroende, intill dess ett år förflutit
från det han efter utståndet straff blifvit frigifven, äfvensom förklarats
ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas,

och finner jag skäl ej vara anfördt, ledande till ändring i hofrättens
utslag beträffande öfriga delar af målet.»

Justitierådet Grefberg anförde: »I målet är utredt: att Åkerberg efter
vederbörligt förordnande den 10 juni 1910 förrättat utmätning dels på
grund af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västernorrlands län utslag
den 29 april 1910, hvarigenom Johanna Persson enligt skuldebref förpliktats
att till Johan Johansson i Kamsele utgifva 886 kronor 95 öre jämte
ränta och lagsökningskostnad och dels för uttagande af hennes och Mauritzons
skuld enligt omförmälta utslag af den 14 maj 1910; att Mauritzon —
som icke blifvit kallad till utmätningen, men erhållit bevis om förrättningen,
däri Åkerberg upptagit, att densamma omfattat hela det i skuldebrefvet
af den 8 februari 1908 förskrifna beloppet 2,040 kronor 72 öre,
ehuru däraf före lagsökningen afbetalts 500 kronor — för att förebygga
försäljning af den utmätta egendomen dels omkring medlet af juni af Åkerberg
inlöst skuldebrefvet å 886 kronor 95 öre och dels sedermera i samma
månad tillsändt honom ett rekoinmenderadt bref; samt att detta bref ostridigt
innehållit en postremissväxel å 2,000 kronor. Mauritzon har uppgifvit
men icke törmatt styrka, att brefvet tillika innehållit det penningbelopp
som med hänsyn till utmätningsbevisets innehåll erfordrades för att täcka
hela skulden enligt utmätningen. Ehuru Åkerberg således måste anses
hafva erhållit endast postremissväxeln, har vid beräkning af den verkliga
skulden Mauritzon likväl genom berörda två inbetalningar haft ett tilltmdohafvande
af omkring 150 kronor, men Åkerberg har i stället för attåtersända
detta belopp tillgripit och förskingrat detsamma. Likaledes är styrkt,
att Åkerberg förfarit på enahanda sätt med ett belopp af 225 kronor 47
öre, _ som han efter förordnande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande den
10 juni 1910 uttagit af fattigvårdsstyrelsen i Helgum, äfvensom att han
sökt dölja dessa båda tillgrepp genom falska anteckningar i dao-boken.
Enär emellertid dessa brottsliga handlingar utgöra fortsättning af ett och
samma brott, samt Åkerberg vid tiden, då handlingarna blifvit begångna,
på grund åt hvad i målet förekommit måste anses hafva saknat förståndets
fulla bruk, biträder jag det slut, hvartill justitierådet Dybero- i sitt
yttrande kommit.»

— 1914 —

Slutligen yttrade justitierådet Carlson: »Enär genom hvad i målet

förekommit måste anses lagligen styrkt, dels att Åkerberg tillgripit och
förskingrat ett belopp af 225 kronor 47 öre, som han den 10 juni 1910
å tjänstens vägnar uppburit af fattigvårdsstyrelsen i Helgum, samt för att
dölja bristen falskeligen i dagboken öfver handräckningsärenden antecknat,
att beloppet blifvit den 13 augusti 1910 insändt till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
dels ock att, sedan Åkerberg likaledes den 10 juni 1910
hos Mauritzon och Johanna Persson verkställt utmätning för uttagande
af fordran enligt Kungl. Majtts befallningshafvandes utslag den 14 maj
samma år, samt Mauritzon därefter för gäldande af fordringen jämte ersättning
för förättningskostnader till Åkerberg öfversändt en postremissväxel
å 2,000 kronor, Åkerberg tillgripit och förskingrat det belopp
148 kronor 43 öre, hvarmed växelsumman öfverstigit fordringen och kostnaderna,

men Åkerberg icke är öfvertygad att hafva för döljande af den brist,
som uppkommit i följd af sistnämnda tillgrepp, föröfvat bedrägeri såsom
i 25 kap. 12 § strafflagen sägs;

pröfvar jag, som finner ifrågavarande brottsliga handlingar af Åkerberg
utgöra fortsättning af ett och samma brott, lagligt allenast på det
sätt ändra domstolarnas beslut i ansvarsfrågan, att Åkerberg dömes, jämlikt
25 kap. 11, 12 och 22 §§, 4 kap. 3 § och 5 kap. 6 § strafflagen, till
afsättning, straffarbete i åtta månader, ovärdighet att i rikets tjänst vidare
nyttjas samt förlust af medborgerligt förtroende, intill dess ett år förflutit
från det han efter utståndet straff blifvit frigifven.

Beträffande målet i öfrigt instämmer jag med justitierådet Dyberg.»

Fråga om fel vid utförande af åtal.

Min senast afgifna ämbetsberättelse innehåller (sid. 73 o. f.) redogörelse
för ett af min företrädare i justitieombudsmansämbetet emot länsmannen
Albert Wilhelm Lundström anbefalldt åtal, för det denne skulle i
visst hänseende hafva eftersatt sin skyldighet såsom åklagare. Af nämnda
redogörelse framgår, att Södra Vadsbo häradsrätt genom utslag den 30
september 1913 ogillat åtalet, enär häradsrätten genom den i målet förebragta
utredningen fann det icke vara styrkt, att länsmannen i egenskap
af åklagare i åtalade hänseendet låtit komma sig till last försumlighet,
hvarför han kunde till ansvar fällas.

Tillika utvisar samma redogörelse, att advokatfiskalen vid Göta hofrätt

— 1914 —

på uppdrag af mig hos hofrätten anfört besvär öfver häradsrättens utslag,
men att hofrätten i anledning af dessa besvär genom utslag den 5 december
1913 förklarat sig ej finna skäl göra ändring i häradsrättens utslag.
Hofrättens utslag har icke blifvit öfverklagadt.

Underlåtenhet att i ortstidning införa kungörelser om

kyrkostämmor.

1 min senast afgifna ämbetsberättelse redogöres (sid. 4 o. f.) för ett
af mig anställdt åtal mot komministern i Multrå församling E. Modin för
underlåtenhet att i enlighet med församlingens å kyrkostämma därom
fattade beslut i tidningen »Sollefteåbladet» införa kungörelser om blifvande
kyrkostämmor. Af denna redogörelse framgår, att, sedan domkapitlet i
Härnösands stift i utslag den 5 mars 1913 förklarat sig finna, att den
försummelse, som Modin härutinnan låtit komma sig till last, icke vore af
beskaffenhet att förskylla ansvar enligt 5 § i lagen om straff för ämbetsbrott
af präst m. m. den 8 mars 1889, samt jag låtit hos Svea hofrätt
anföra besvär öfver domkapitlets utslag, hade hofrätten genom utslag den
16 december 1913 af anförda skäl, jämlikt nyssnämnda lagrum, med
ändring af domkapitlets utslag, dömt Modin till varning.

Hofrättens utslag har vunnit laga kraft.

Kränkande yttranden af borgmästare till vittnen.

1 en hit ingifven klagoskrift anförde arbetarne Aug. Wilh. Werner
och Ernst Carlsson hufvudsakligen följande.

Den 12 oktober 1912 hölls inför rådstufvurätten i Varberg å kronohäktet
därstädes rannsakning med Klas Lidell, häktad för mened. Till
nämnda rannsakning hade båda klagandena af allmänna åklagaren inkallats
att vittna.

Vid afgifvande af sitt vittnesmål blef emellertid klaganden Werner af
rättens ordförande, borgmästaren Emil Swenson, bemött på ett för Werner
synnerligen kränkande sätt. Redan i början möttes Werner af uttryck
sådana som: »Ni tycks vara ett mycket användbart vittne». När Werner

2 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1914 års andra Riksdag.

efter vittnesmålets slut begärde ersättning för sin inställelse, fick han till
svar: »Ja, det tycks vara hufvudsaken, att vittnet skall ha ersättning».

Af enahanda beskaffenhet var borgmästarens uppträdande mot klaganden
Carlsson. Genast i början af Carlssons vittnesmål möttes han af:
»Ni hör också till de vittnen, som äro mycket användbara», och längre
fram yttrades till honom: »Ni tycks inte vara noga med hvad Ni vittnar,

ibland säger Ni ett och ibland ett annat».

Samtliga dessa yttranden fälldes i en nonchalant, retsam och hånfull
ton utan allvar eller värdighet. Rättssalen var fylld af åhörare, och äfven
om ett liknande uppträdande från borgmästarens sida vore så vanligt, att
det ej öfverraskade, så gjorde hans uppträdande denna gång ett mer än
vanligt pinsamt intryck, då målet rörde sig om en synnerligen allvarlig
sak, som följdes af hela samhällets intresse. Det syntes klagandena, som
om vittnen, hvilka af statens åklagarmyndighet intvingades för domstol,
borde kunna göra anspråk på att ej vid afläggandet af sina vittnesmål
skymfas af rättens ordförande. Klagandena yrkade, att borgmästaren
måtte ställas under åtal för hvad han emot dem förbrutit, och yrkade
klagandena äfven ersättning för det lidande, borgmästarens kränkande uppträdande
tillfogat klagandena, samt ersättning för klagoskriftens ombesörjande.

Vid klagoskriften fanns fogadt ett så lydande intyg:

»Härmed intygas under edlig förpliktelse, att vid rannsakning å Varbergs
kronohäkte lördagen den 12 oktober 1912 med för mened häktade
Klas Lidell rättens ordförande, borgmästaren i Varberg Emil Swenson,
yttrade till herr A. W. Werner, när han framträdde för att aflägga vittnesmål:
’Ni tycks vara ett mycket användbart vittne’, och när han framställde
begäran om vittnesersättning, yttrade ordföranden: ’Ja, det tycks

vara hufvudsaken, att vittnet skall ha ersättning’. När vid samma rannsakning
herr Ernst Carlsson kom fram för att afgifva vittnesmål, yttrade
ordföranden: ’Ni hör också till de vittnen, som äro mycket användbara’,

och under fortsättningen af vittnesmålet yttrade ordföranden: ''Vittnet

tycks ej vara noga med hvad han vittnar, ibland säger han ett och ibland
ett annat’. Varberg den 19 oktober 1912. Charles F. Benson. Axel
Dahl.» (Vittnen.)

Tillika hade bilagts ett exemplar af tidningen »Varbergsposten» för
den 14 oktober 1912, som innehöll ett utförligt referat af ifrågavarande
rannsakning. Angående Werners vittnesmål omtalades i referatet de båda
i klagoskriften och ofvan intagna intyg omförmälta yttrandena af rättens
ordförande, det första yttrandet med det tillägg, att detsamma väckte
pinsamma känslor hos de talrika åhörarna. Beträffande Ernst Carlsson

— 1914 —

förekom i referatet, att domaren skulle hafva till Carlsson yttrat, att han
också tycktes vara ett mycket användbart vittne.

Sedan jag lämnat borgmästaren Swenson tillfälle att yttra sig i ärendet,
insände borgmästaren hit en förklaring, däri han, under åberopande
af särskilda vid förklaringen fogade intyg, hvilka borgmästaren betecknade
såsom mera vederhäftiga än det vid klagoskriften fogade intyget, förmälte sig
allenast behöfva påstå, att klagandenas anmälan vore sanningslös och innehölle
vrängda framställningar. I öfrigt anförde borgmästaren, bland annat:

att allmän åklagare i Varberg till rådstufvurätten därstädes instämt
stadens arbetsförman G. W. Johansson på grund af det sätt, hvarpå denne
handhaft stadens medel;

att detta mål, som första gången handlades den 28 maj 1912, varit
före upprepade gånger med långa förhandlingar, som dragit ut långt fram
på eftermiddagarna;

att en mängd vittnen hörts, bland dem båda klagandena vid upprepade
tillfällen;

att i klagoskriften omförmälte Lidell, som tillika med klaganden
Carlsson underskrifvit en för Johansson fördelaktig attest, blifvit häktad,
under det att Carlsson vid ett senare tillfälle till rådstufvurätten inlämnat
en ny attest, däri han punkt för punkt återtog hvad han berättat i den
af honom och Lidell underskrifna attesten;

att Lidell, sedan han vid den med honom anställda rannsakningen
fått närmare redogöra för sitt vittnesmål, blifvit genast ur häktet lössläppt
och sedermera helt och hållet frikänd;

att det enligt borgmästarens förmenande icke funnits anledning till
Lidells häktande;

att för Werner, som saknade stadigt arbete, vittnesersättningen nog
varit en välbehöflig förstärkning i kassan;

att Werner, då han nu — borgmästaren visste icke hvilken gång i
ordningen — uppträdde inför rätten, bort äga kännedom om den såväl
därstädes som vid andra domstolar rådande praxis, att vittnena på en
gång finge framträda och begära sin ersättning;

att Werner emellertid knappast slutat sitt i öfrigt betydelselösa vittnesmål,
förr än han helt bryskt yttrat: »Jag skall ha tre kronor»;

att borgmästaren då fann sig föranlåten att erinra vittnet om, att
ersättningen väl icke vore hufvudsaken, utan att han finge på samma
gång som öfriga vittnen framställa sin begäran;

att klaganden Carlsson, hvilken borgmästaren ej närmare kände, på
grund af det utaf borgmästaren redan anförda väl finge anses vara en
lättledd och ovederhäftig person;

— 1914 —

att då borgmästaren såg dessa personer, som så flitigt anlitats i
åklagarens mål mot Johansson, äfven uppträda i rannsakningen med Lidell,
borde det icke förundra någon, att borgmästaren uttalade den osökt påkommande
reflexionen, att de tycktes vara mycket anlitade vittnen;

att icke någon annan tolkning af borgmästarens yttranden kunde
godkännas;

att borgmästaren icke kunde erinra sig, att han skulle hafva yttrat,
att Carlsson icke vore så noga med hvad han vittnade, men äfven om så
vore förhållandet, syntes yttrandet icke hafva varit alldeles obefogadt, såsom
framginge af hvad borgmästaren förut anfört;

att de af klagandena åberopade vittnena Dahl och Benson icke kunde
anses kompetenta att uppträda och bedöma borgmästarens handlingssätt;

att borgmästaren högeligen betviflade, att klagandena och deras vittnen
känt sig pinsamt berörda af borgmästarens uppträdande;

samt att de i stället, om de ägt mänskliga känslor, bort känna sig
upprörda af att se den stackars häktade stå undrande och oförstående inför
frågan hvarför han stode inför dombordet.

YTid förklaringen fanns fogadt ett så lydande intyg:

»Undertecknad, som af Konungens befallningshafvande i Hallands län
förordnats att vara rättegångsbiträde åt häktade Klas Lidell, af allmänna
åklagaren här i staden åtalad för afgifvande af oriktigt vittnesmål, och i
sådan egenskap varit tillstädes vid rannsakning med Lidell inför Varbergs
rådstufvurätt den 12 sistlidne oktober, får härmed i fråga om den anmälan,
som uti en till Riksdagens herr justitieombudsman ingifven skrift blifvit
gjord mot rättens ordförande vid rannsakningstillfället borgmästaren Emil
Swenson, intyga, att de i anmälningsskriften omförmälta yttrandena af borgmästaren
Swenson till vittnena August Wilhelm Werner och Ernst Carlsson
angående dessas ''användbarhet’ såsom vittnen enligt min uppfattning icke
afsågo någon tillrättavisning mot vittnena utan fattades af mig endast
såsom uttryck för borgmästaren Swensons ogillande af att rannsakningen,
som då redan pågått åtskilliga timmar, såsom han torde hafva ansett
onödigt förlängdes genom af åklagaren påkalladt afhörande af ett flertal
vittnen, hvilka icke kunde antagas hafva några upplysningar att lämna af
betydelse för pröfningen af åtalet mot Lidell utan endast sådana, som rörde
den rättegång, hvarunder Lidells ifrågavarande vittnesmål afgifvits. Då
detta synes hafva bort tydligt uppfattas af de tillstädesvarande, torde uttalandena
hafva föga beaktats af dessa och näppeligen kunna såsom i anmälningsskriften
påstås gjort ''ett pinsamt intryck’. De öfriga yttranden,
som enligt anmälningsskriften skulle hafva fällts af borgmästaren Swenson

O O Ö

— 1914 —

till samma vittnen, lade jag för min del icke alls märke till, hvilket gifver
mig anledning tro, att de icke heller väckt något särskildt uppseende.

Med anledning af de i anmälningsskriften förekommande uttrycken, att
''liknande uppträdande från borgmästarens sida vore så vanligt, att det ej
öfverraskade’, anser jag mig böra vitsorda, att vid de ganska många tillfällen,
då jag tidigare under loppet af ett par år såsom biträde åt häktade
enligt för mig meddelade förordnanden tjänstgjort inför Yarbergs
rådstufvurätt, borgmästaren Swenson icke någonsin låtit komma sig till
last bristande värdighet såsom rättens ordförande eller eljest i antydt hänseende
förgått sig vid utöfningen af sitt ämbete. Varberg den 26 november
1912, Emil Wilner, kronofogde.» (Sigill.)

Å detta intyg fanns en påskrift af följande lydelse:

»Undertecknad, som i egenskap af fängelseföreståndare med undantag
af ett par korta stunder öfvervar rannsakningen med häktade Klas Lidell
den 12 sistlidne oktober, har fullkomligt samma uppfattning om förloppet
vid nämnda tillfälle som kronofogde E. Wilner, och kan jag för öfrigt
vitsorda, att vid alla de tillfällen under de fjorton år, jag såsom fängelseföreståndare
varit närvarande vid rannsakningar, där borgmästaren Swenson
varit ordförande, denne icke någonsin åsidosatt sin värdighet såsom sådan
eller eljest på något sätt förgått sig. Varbergs kronohäkte den 26 november
1912, Carl J. Rosenlöf.» (Sigill.)

Vidare hade bilagts följande intyg:

»Undertecknad, som öfvervar rannsakningen med häktade Klas Lidell,
vill härmed under edlig förpliktelse intyga, att jag icke förmärkt att rättens
ordförande borgmästaren Emil Swenson vid rannsakningstillfället uppträdde
nonchalant, retsamt och hånfullt, utan iakttog han fastmer ett lugnt,
behärskadt och för en domare värdigt beteende; att jag under de 25 år
jag tjänstgjort som stadsvaktmästare här i staden iakttagit samma lugna
och humana uppträdande mot parter och vittnen vid de tillfällen borgmästare
Swenson fört ordet i Varbergs rådstufvurätt, samt att det anförda
jämväl är allmänna omdömet här i staden. Varberg den 18 november
1912, S. A. Lindström.» (Sigill.)

Förklaringen blef därefter af klagandena bemött med påminnelser.

Hvad emot borgmästaren Swenson sålunda förekommit fann min företrädare
i justitieombudsmansämbetet vara af beskaffenhet att böra till åtal
mot borgmästaren föranleda, och uppdrog därför min företrädare åt advo —

1914 —

katfiskalen vid Göta hofrätt att inför hofrätten ställa borgmästaren under
tilltal härför. I den skrifvelse, hvarigenom detta uppdrag lämnades åt advokatfiskal,
anförde min företrädare hufvudsakligen:

Genom den i ärendet åstadkomna utredningen finge anses upplyst,
att borgmästaren vid ifrågavarande tillfälle, då klagandena hördes som vittnen
i rannsakningen med Lidell, till klagandena fällt vissa yttranden, som
icke direkt varit föranledda af borgmästarens ställning såsom rådstufvurättens
ordförande. Dessa yttranden hade klagandena betecknat såsom för
dem kränkande, men hade borgmästaren bestridt riktigheten af en sådan
tolkning utaf dem. Den verkliga beskaffenheten af berörda yttranden
torde, i händelse af behof, kunna fastställas genom vittnesförhör dels med
de båda personer, som undertecknat det vid klagoskriften fogade intyget,
och dels med de öfriga personer, hvilka af klagandena kunde komma att
åberopas till vittnen.

Redan sådant, som ärendet förelåg, funne justitieombudsmannen det
emellertid vara med erforderlig grad af sannolikhet styrkt, att borgmästarens
ifrågavarande yttranden varit för klagandena smädliga, och att
borgmästaren följaktligen i förevarande hänseende gjort sig skyldig till ett
betänkligt fel i sitt ämbete. Advokatfiskal borde därför, sedan erforderligt
vittnesförhör blifvit hållet, å borgmästaren yrka ansvar efter lag och
sakens beskaffenhet samt i män af befogenhet understödja de ersättningsanspråk,
som klagandena, i målet hörda, kunde komma att däri framställa.

På det åtal, som i enlighet härmed blef af advokatfiskal anställdt,
meddelade hofrätten utslag den 13 mars 1914.

Hofrätten utlät sig däri:

Enär genom hvad i målet förekommit måste anses ådagalagdt, att
borgmästaren Swenson vid ifrågavarande rannsakning till Werner och Carlsson
fällt yttranden af sådant innehåll, som i målet påståtts,

pröfvade hofrätten, jämlikt 4 kap. 2 §, 16 kap. 9 § samt 25 kap. 17
och 18 §§ strafflagen, rättvist döma borgmästaren att bota för ärekränkning
emot Werner 25 kronor och för därigenom begånget fel i domarämbetets
utöfning 25 kronor samt för ärekränkning emot Carlsson 25
kronor och för det fel i sitt ämbete, borgmästaren härigenom låtit komma
sig till last, 25 kronor, eller tillhopa 100 kronor.

Tillika förpliktades borgmästaren att dels återgälda statsverket hvad
detsamma utgifvit i ersättning till på advokatfiskal^ begäran vid Himle
häradsrätt hörda vittnen och dels godtgöra Carlsson dennes utgifter å
målet med 50 kronor.

Hofrättens utslag har vunnit laga kraft.

— 1914

. Förbud emot ett visst standars medförande i demonstrationståg.

På sätt framgår af min senast afgifna ämbetsberättelse (sid. 99), hade
poliskommissarien H. Stjernström hos hofrätten öfver Skåne och Blekinge
anfört besvär öfver ett af rådstufvurätten i Hälsingborg den 8 december
1913 meddeladt utslag, hvarigenom Stjernström dömts till ansvar och ersättningsskyldighet
för ett förbud af ifrågavarande beskaffenhet.

Dessa besvär äro numera pröfvade af hofrätten, som genom utslag
den 27 mars 1914 utlåtit sig:

Hofrätten funne väl Stjernström i det honom till last lagda hänseendet
hafva förfarit felaktigt, men då förfarandet med hänsyn till förekomna
omständigheter icke borde till ansvar för Stjernström föranleda,
pröfvade hofrätten rättvist att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag,
befria Stjernström från ansvar och honom ådömd ersättningsskyldighet.

Af vederbörande målsägare i hofrätten framställda ersättningsanspråk
lämnades utan bifall.

Vid hofrättens utslag har jag ansett mig icke böra låta förblifva, utan
har jag uppdragit åt advokatfiskalen vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge
att hos Kungl. Maj:t anföra besvär i målet. Äfven Stjernström har
för sin del öfverklagat hofrättens utslag. De sålunda anförda besvären
äro på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.

Felaktigt beslut rörande vittnesförhör.

Till den 2 december 1912 uttogs till rådstufvurätten i Södertälje
stämning i ett mål mellan tegelhandlaren Ludvig Gustafsson, kärande,
samt fabriksidkaren A. P. Wikander, svarande, angående kraf. Vid handläggning
af detta mål den 17 februari 1913 afslog rådstufvurätten i då
meddeladt beslut af anförda skäl en af käranden framställd begäran att
få vid Stockholms rådstufvurätt afhöra vittnen i målet, hvarförutom rådstufvurätten
uppsköt målets vidare handläggning till den 17 mars 1913,
då parterna vid laga påföljd åter skulle tillstädeskomma, käranden beredd
att förebringa all den bevisning, hvaraf han ville begagna sig i målet, vid
äfventyr att ytterligare uppskof för sådant ändamål icke beviljades.

När målet sistnämnda dag åter förekom till behandling, meddelade
rådstufvurätten i målet nytt beslut, däri rådstufvurätten förklarade sig

— 1914 —

med stöd af sitt beslut den 17 februari finna eu af käranden framställd
begäran om uppskof för vidare bevisning i målet icke kunna mot svarandens
bestridande bifallas, men uppsköt rådstufvurätten, för att lämna
käranden tillfälle att slutligen yttra sig i målet, dess vidare handläggning
till den 7 april 1913, då parterna vid laga påföljd åter skulle tillstädeskomma,
käranden beredd att andraga allt hvad han aktade nödigt, vid
äfventyr att vidare uppskof icke beviljades.

Å den sålunda utsatta dagen, eller alltså den 7 april 1913, handlades
målet åter inför rådstufvurätten. För komplettering af ett vittnesmål,
som förut i målet afgifvits af bokhållaren Carl Mortimer Ohlsson,
anhöll kärandens ombud om nytt vittnesförhör med Ohlsson, hvilket vittnesförhör
svaranden förklarade sig bestrida. I anledning häraf meddelade
rådstufvurätten efter enskild öfverläggning särskilt beslut, däri rådstufvurätten
med hänsyn till sina tidigare beslut af den 17 februari och den
17 mars förklarade sig finna käranden icke kunna mot svarandens bestridande
tillåtas att i målet afhöra det åberopade vittnet.

Vid följande rättegångstillfälle den 2 juni 1913 antecknades i protokollet,
att svaranden på begäran af kärandens ombud vitsordade, att bokhållaren
Ohlsson vid förra rättegångstillfället varit närvarande i rättssalen,
ehuru detta icke blifvit anmäldt för rätten. I slutligt utslag den 14 juli
1913 blef därpå käromålet ogilladt af rådstufvurätten.

Såsom ombud för käranden anförde därefter advokaten Axel Nilsson i
Stockholm i en hit ingifven skrift klagomål öfver rådstufvurättens åtgörande
i berörda mål. Klaganden anmärkte: att rådstufvurätten genom
beslut den 7 april 1913 efter enskild öfverläggning vägrat käranden att i
målet få den vid rådstufvurätten tillstädesvarande bokhållaren Ohlsson
hörd såsom vittne i målet; samt att målet sedermera på svarandens begäran
uppskjutits till den 2 juni 1913, då det medgafs svaranden att få
tre vittnen hörda. Under förmenande att beslutet af den 7 april 1913
att afslå kärandens begäran om Ohlssons hörande såsom vittne vid nyss
angifna förhållanden icke kunde vara lagligt, hemställde klaganden, att
emot vederbörande måtte vidtagas de åtgärder, som kunde finnas lämpliga.

Uti infordradt yttrande anförde de rådstu fvurättens medlemmar, som
deltagit i det klandrade beslutet, bland annat, följande.

Vanligt vore, att vid handläggning af civilmål domstolarna, då skäl
därtill förekomme, meddelade parterna förelägganden först med afseende
å bevisningen och därefter angående det slutliga utförandet af käromålet
eller svaromålet. Om nu domstolen uppskjutit ett mål och därvid gifvit
en part föreläggande angående bevisningen, borde väl part vara skyldig
ställa sig detta föreläggande till efterrättelse. Om han därför vid nästa

— 1914 —

rättegångstillfälle icke förebragte någon som helst bevisning, utan endast
begärde förnyadt uppskof för samma ändamål, och domstolen då afsloge
hans begäran om uppskof för bevisning, men uppsköte målet för slutligt
käromål eller svaromål, kunde väl icke denna part hafva befogade anspråk
på att vid nästa tillfälle få höra vittnen, i synnerhet om motparten bestrede
denna begäran. Det kunde tänkas, att en kärande, som ju hade
att först utveckla och styrka sin talan, gång på gång fatt uppskof och
slutligen finge föreläggande beträffande bevisningen. Han förebragte emellertid
å den bestämda dagen icke alls någon bevisning och finge s. k.
slutligt föreläggande. Hans motpart, svaranden, som gifvetvis fatt den
uppfattning, att käranden icke hade några vittnen att åberopa, underläte
kanske att till nästa rättegångstillfälle anskaffa kvalificerad! ombud under
antagande att den, hvilken fått det slutliga föreläggandet, endast skulle
komma att inlämna en skrift med sina slutpåståenden, hvilken svaranden
kunde få vid ett senare tillfälle bemöta. Så komme då käranden med
en mängd vittnen, hvilka han yrkade få afbörda. Om han skulle kunna
påfordra detta mot sin motparts bestridande, skulle detta kunna vålla den
senare betydlig olägenhet, då han, fullständigt oberedd på att vittnesförhör
skulle äga rum, kanske komme tillstädes genom ett ombud, som ej
alls kunde på tillbörligt sätt bevaka hans rätt och bästa vid vittnesförhöret.
Härigenom skulle ju en försumlig part just genom sin uraktlåtenhet
att ställa sig rättens förelägganden till efterrättelse kunna blifva gynnad
på en ordentlig motparts bekostnad, hvilket ju icke kunde vara rimligt.
Man kunde rent af tänka sig, att en part afsiktligt innehölle all sin vittnesbevisning
till ett tillfälle, då han med säkerhet kunde beräkna, att
hans motpart icke vore beredd på något vittnesförhör, för att därigenom
komma i bättre läge än som kanske eljest skulle varit fallet. Att möjliggöra
eller uppmuntra ett sådant förfarande torde ej vara riktigt.

I nu förevarande fall var svaranden personligen tillstädes men utan
rättegångsbiträde, som han alltid förut medfört. Det vore ju ej omöjligt,
att svaranden ansett sig kunna undvara biträde denna gång, just därför
att han var säker på att något vittnesförhör icke skulle äga rum.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts, hemställde rådstufvurättens
ledamöter, att klagoskriften måtte lämnas utan afseende.

Till bemötande af förklaringens innehåll anförde klaganden i eu
ingifven påminnelseskrift, bland annat, följande.

Kärandens den 7 april framställda begäran att få ett vittne afhördt
stode icke i strid med något som helst tidigare beslut eller föreläggande
af rådstufvurätten. Själfva beslutet att på formella grunder vägra vittnesförhör
i ett vid underrätt anhängigt mål med en ojäfvig person, som

3 — Justitieombudsmannens ämbetsberätlelse till 1914 års andra Riksdag.

var tillstädes i rättssalen, kunde under alla förhållanden och trots alla
förelägganden icke vara lagligt.

Hvad anginge rådstufvurättens uppfattning om svårigheterna för svaranden
att gifva sig in på vittnesförhör vid rättegångstillfället den 7 april,
därför att han försummat att taga med sig rättegångsbiträde, så vore detta
uppenbarligen svarandens ensak; den inverkade i allt fall ej på kärandens
rätt att förebringa bevisning. Det vore för öfrigt att förmoda, att rådstufvurätten,
hvars vid tillfället fungerande ordförande, så vidt klaganden
visste, deltagit i målets handläggning vid alla de tillfällen det förevarit,
förvisso skulle hafva sett till, att svarandens rätt ej träddes för nära.
Säkert skulle det ej spelat så stor roll, att svaranden var utan »kvalificeradt»
ombud.

* *

I ärendet var sålunda upplyst, att rådstufvurätten i Södertälje genom
ett i förevarande mål den 7 april 1913 meddeladt beslut afslagit af kärandens
ombud framställd begäran att få såsom vittne afhöra en i sådant
hänseende åberopad person. Något giltigt skäl för sitt ifrågavarande beslut
hade rådstufvurätten enligt min mening icke förebragt, och att samma
beslut varit lagstridigt, fann jag icke kunna vara föremål för någon som
helst tvekan. Genom att vägra vittnesförhöret hade rådstufvurätten lagt
ett obehörigt hinder mot sanningens utletande i målet, och ansåg jag den
anmärkta lagstridigheten vara af sådan beskaffenhet, att densamma icke
borde lämnas utan laga beifran. I följd häraf anmodade jag advokatfiskalen
vid Svea hofrätt att inför hofrätten i laga ordning anställa åtal
mot de ledamöter af rådstufvurätten, som deltagit i det klandrade beslutet.
Å de tilltalade borde advokatfiskal yrka ansvar efter lag och sakens
beskaffenhet samt tillika, i mån af befogenhet, understödja de ersättningsanspråk,
som klaganden, i målet hörd, kunde komma att däri framställa.

I enlighet härmed blef åtal anställdt emot t. f. borgmästaren Birger
Christenson, rådmännen Ludvig Aberg och Gottfrid Djurson samt t. f.
rådmannen Gösta Lundström. Efter föregången skriftväxling meddelade
hofrätten den 27 mars 1914 utslag, däri hofrätten yttrade: Enär Christenson,
Aberg, Djurson och Lundström genom att, på sätt som skett i
beslutet den 7 april 1913, vägra att såsom vittne i ifrågavarande mål afhöra
förutnämnde Ohlsson visat oförstånd vid domarämbetets utöfvande,
pröfvade hofrätten lagligt att jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen döma dem
att bota Christenson och Lundström hvardera 25 kronor samt Åberg och
Djurson hvardera 10 kronor.

Hofrättens utslag har vunnit laga kraft.

— 1914 —

Frånvaro från en ämbetsförrättning m. m.

I en hit ingifven klagoskrift anförde Sven Unander, bland annat, följande.

Till den 2 juni 1911 kl. 12 på dagen var inför domaren i Nedertorneå
tingslag å tingsstället vid Haparanda behörigen utsatt inställelsedag
i Kooperativa föreningen Framtids u. p. a. i Haparanda vid nämnda tingslags
häradsrätt anhängiga konkurs. Å sålunda utsatt tid och ort infunno
sig ock, förutom bevakande fordringsägare, rättens ombudsman samt godemännen
i konkursen. Domhafvanden i tingslaget, häradshöfdingen i Torneå
domsaga H. Wilh. Widén, lät sig emellertid icke afköra. Anledningen
härtill var, att domhafvanden vid tillfället var så drucken, att han ej kunde
inställa sig vid förrättningen.

Inställelsedagen försiggick emellertid på det sätt, att rättens ombudsman
intog ordförandens plats och emottog bevakningshandlingar och dylikt.
Den sålunda begångna olagligheten kunde förvisso icke hafva godtgjorts
på det sätt, som domhafvanden tillgrep. Han fann nämligen med sin fördel
samt — orätt nog — med vederbörande rättsägares bästa förenligt att
helt enkelt uppsätta och med sitt eget namn och ämbetsbeteckning underteckna
protokoll öfver ifrågavarande förrättning. Domhafvanden hade affattat
detta af honom undertecknade dokument, såsom om han själf närvarit
och ledt förhandlingarna, ehuru hvar man visste, att han icke varit
eller gjort det, och kände den bedröfliga orsaken, hvarför han ej var det
och ej heller kunde vara eller göra det.

Klaganden gjorde sin anmälan i egenskap af medlem af ifrågavarande
förening och såsom fordringsägare i konkursen, och vidkommande domhafvandens
förfarande hemställde klaganden, att i anledning däraf måtte i
ansvarsväg vidtagas de åtgärder, lag och rätt förmå. Klaganden hade, om
ån motvilligt, gjort sin anmälan i det vissa hopp, att rättvisa härvidlag
skulle varda skipad.

Vid klagoskriften fanns fogad en för klaganden på begäran utskrifven
expedition, däraf här skulle intagas följande.

»Protokoll, hållet inför domaren i Nedertorneå tingslag å tingsstället
i Haparanda by den 2 juni 1911.

Uti Kooperativa föreningen Framtids u. p. a. i Haparanda konkurs
var nu inställelsedagen för borgenärerna inne; och inställde sig vid sakens
företagande kl. tolf på dagen, i närvaro af rättens ombudsman herr

— 1914 —

kaptenen in. in. Karl Bergström, godemännen stadsliskalen Eric Wigart
och kronolänsmannen Frans Bergström, nedan angifna borgenärer.

Sedan konkursansökningen och öfriga handlingar, däraf parterna kunde
få nödig kunskap om saken, blifvit föredragna, tillkännagaf domaren att
bevakningshandlingar förut inkommit från:

l:o) Herr kronofogden Johan Svanström å Kungl. Maj:ts och kronans
vägnar;

16:o) Bröderna Edlund.

Nu ingåfvos dylika handlingar från:

17:o) Oscar L. Nordlund — personligen; 18:o) Eric Wigart — personligen;
—

42:o) Karl Gustafs Mejeriförening — samtliga genom Wigart.

Berättelse angående boets tillstånd och gäldenärens förhållande afgafs
af godemännen och upplästes.

Till syssloman i konkursen valdes godemännen, för hvilka förordnanden
skulle i vanlig ordning utfärdas.

Som anstånd äskades för granskning af de anmälda fordringarna, förordnade
domaren att anmärkningar mot fordringarna borde, skriftligen och
i två exemplar författade, till honom ingifvas senast den 13 i denna månad,
hvarjämte efter samråd med rättens ombudsman bestämdes, ej mindre att
handlingarna under skriftväxlingstiden skulle tillhandahållas parterna genom
sysslomannen Wigart, än äfven att sammankomst! inför rättens ombudsman,
såsom i 74 § i konkurslagen sägs, skulle äga rum uti dennes
bostad den 22 juni 1911 kl. 1 e. in.

År och dag som förr skrifvet står.

På domarämbetets vägnar:

H. Wilh. Widén.»

Sedan jag i anledning af klagoskriften infordrat häradshöfdingen Widéns
yttrande, anförde denne i afgifven förklaring, bland annat:

Widén måste, sorgligt nog, bekräfta, att han den 2 juni 1911 försummade
tiden för inställelsedagen uti Kooperativa föreningen Framtids
u. p. a. konkurs. Anledningen därtill var, att Widén under vistelse i
hemmet icke med tillräcklig uppmärksamhet iakttog klockan, utan kom att
efterse tiden först när den blifvit något öfver half ett e. m. Widén tog
då genast den af honom några timmar förut på dagen ordnade och i portfölj
inlagda konkursakten och skyndade, upprörd öfver försummelsen, än
gående och än springande, genaste vägen till det på ungefär tio minuters

— 1914 —

gångväg från Widéns bostad och utom staden belägna tingsstället, men
fann vid framkomsten, att icke någon person var därstädes. Sedan Widén
omedelbart återvändt till sitt hem och öfvervägt den fatala situationen,
satte han sig i förbindelse med rättens ombudsman, godemannen Wigart
och kronofogden i orten Johan Svanström. Godemannen Bergström och
borgenären Nordlund lyckades Widén icke anträffa under dagens lopp. Af
de tre förstnämndes sammanstämmande berättelser framgick följande: De
hade jämte godemannen Bergström något före kl. tolf infunnit sig vid
tingshuset och, då de där icke funnit Widén, såsom vanligt, redan tillstädes,
hämtat nyckeln till tingshuset å densammas närbelägna förvaringsställe
samt ingått uti tingssalen, där jämväl Nordlund infunnit sig. Denne
hade efter någon eller några minuter till eu af de närvarande aflämnat
sina handlingar, däri han med förmånsrätt bevakat fordran för hyra, samt
aflägsnat sig. De öfriga hade ännu en stund väntat på Widén, men, då
Widén icke anlände, hade de ansett uppenbart, att något förfall för honom
förelegat, samt, enär telefon icke funnes till tingsstället, på förslag
af kronofogden Svanström, hvilken utöfvat domarämbete och förrättat ting,
öfverenskommit om att förrättningen skulle ske under ledning af rättens
ombudsman. Därefter blefvo godemansberättelsen och bevakningshandlingarna
till denne öfverlämnade och under deras gemensamma tillsyn
med snöre omslagna, hvarjämte Wigart till val uppgaf syssloman, begärde
anstånd för handlingarnas granskande och föreslog stället för deras tillhandahållande,
äfvensom öfverenskommelse träffades om tid för granskningen
och för sammankomsten inför rättens ombudsman. Kronofogden
Svanström förklarade sig icke hafva närvarit såsom borgenär, utan endast
tillfälligtvis kommit att åtfölja de öfriga.

Efter det Widén meddelat rättens ombudsman och Wigart, att Widén,
i hvad å honom ankomme, godkände de särskilda besluten och förslagen,
uppsatte Widén protokollet. Därvid antog Widén, att hvad mellan honom,
rättens ombudsman och borgenären Wigart, hvilken vore köpmannaföreningarnas
ombud i Haparanda och redan vid första förhöret aflämnat åtskilliga
fullmakter för borgenärer, sålunda förekommit, skulle kunna anses
motsvara ett förrättningssammanträde. Vid användandet af det tryckta
formuläret till protokollet syntes Widén hafva förbisett att utstryka ingressens
ord »tingsstället» och »by», förmodligen af den anledning, att Widén
verkligen besökt tingsstället.

Sedermera hade konkursen fortgått i vederbörlig ordning och afslutats
den 7 juni 1912 med utdelning af något öfver 51 procent till icke
förmånsrättsägande borgenärer. Någon erinran från borgenär eller för -

— 1914

eningsmedlem hade icke under konkursens fortgång eller sedermera förekommit
förr än genom klagandens anmälan.

Möjligt vore, att klaganden varit medlem af ifrågavarande förening,
men i protokollen från föreningens och dess styrelses sammanträden förekomme
ej klagandens namn, likasom han ej heller funnes upptagen i bouppteckningen
eller bevakat fordran eller vid borgenärssammanträde uppträdt
som borgenär eller utkvitterat någon utdelning vare sig för egen
eller annans räkning.

Den sannolikt verkliga afsikten med klagandens anmälan torde sammanhänga
med hans synnerliga förbittring emot Widén personligen i anledning
af den utgång, ett val af direktion för sjömanshuset i Haparanda
erhållit. Vidare hade klaganden på grund af sin anmälan sökt jäfva Widén
såsom ordförande i Nedertorneå tingslags häradsrätt vid handläggning
af ett där anhängiggjordt mål mot klaganden.

Då den ofrivilliga försummelse beträffande iakttagandet af det för inställelsedagen
bestämda klockslaget, hvartill Widén gjort sig skyldig och
hvilken han djupt beklagade men hvaraf någon skada icke ens påståtts
hafva uppkommit eller vinning tillskyndats Widén, icke syntes böra anses
vara af så allvarlig beskaffenhet, att ansvar därå måste följa, och då Widén
hvarken förr eller senare låtit något dylikt komma sig till last utan
städse sökt med punktlighet fullgöra sina åligganden, hemställde Widén,
att vid hans i förklaringen gjorda erkännande måtte få bero.

* * I

I ärendet var alltså upplyst, att häradshöfdingen Widén vid ifrågavarande
tillfälle den 2 juni 1911 haft att i Kooperativa föreningen Framtids
i Haparanda vid Nedertorneå tingslags häradsrätt anhängiga konkurs,
å domarämbetets vägnar, hålla inställelse å det invid nämnda stad belägna
tingsstället för tingslaget, men icke desto mindre uteblifva från den sålunda
utsatta förrättningen. Likaledes var upplyst, att Widén i anledning
af förrättningen uppsatt ett protokoll, som otvifvelaktigt måste gifva hvar
och en, som läste detsamma, den bestämda uppfattningen, att Widén å
domarämbetets vägnar hållit förrättningen. I båda dessa hänseenden hade
Yv iden gjort sig skyldig till ämbetsfel.

Hvad nu anginge orsaken till häradshöfdingen Widéns uteblifvande
från den utsatta förrättningen, hade klaganden påstått, att Widén vid tillfället
varit så drucken, att han ej kunnat inställa sig å förrättningsstället
för att där leda förhandlingarna. Att så varit förhållandet, hade Widén

— 1914 —

bestridt. Klart vore emellertid, att Widéns klandrade uteblifvande varit
ett svårare ämbetsfel, om det föranledts af att Widén varit berusad, än
om det haft sin grund allenast i bristande påpasslighet och ett förbiseende
af tidens gång. Det vore därför af vikt att just i denna punkt
vinna närmare utredning.

På grund af hvad jag anfört uppdrog jag åt advokatfiskal en vid Svea
hofrätt att anställa åtal mot häradshöfdingen Widén för hvad han i ifrågavarande
hänseenden låtit komma sig till last och att efter vunnen utredning
om orsaken till Widéns uteblifvande från den utsatta förrättningen
yrka ansvar å honom efter lag och sakens beskaffenhet.

I enlighet härmed anställde advokatfiskal inför hofrätten åtal mot
häradshöfdingen Widén, och åstadkoms därefter ytterligare utredning i
saken. Det upplystes,

att Widén jämte två tjänstemän tillbragt natten mellan den 1 och
2 juni å stadshotellet i Haparanda, där spritdrycker förtärts,

att sällskapet omkring kl. 5 på morgonen sistnämnde dag lämnat
stadshotellet samt företagit en åktur till Salmis, där frukost intagits,

samt att de återvändt från Salmis kl. 9 f. m. och ankommit till Haparanda
kl. 10;

och uppgaf Widén, att han därefter hvilat sig i sitt hem, där han
iakttagit våningsklockans markerande af tidens gång och sålunda förmärkt,
när den slog 1/212, samt då tyckt sig ännu hafva god tid till konkurssammanträdet,
men så hade han domnat af till något öfver kl. V21, då
han skyndsamt begifvit sig till tingsstället.

Vidare höll stadsfiskalen i Haparanda på advokatfiskal^ begäran förhör
med åtskilliga personer, hvilkas utsagor häradshöfdingen Widén tillerkände
samma vitsord, som om de blifvit inför domstol beedigade; och ingåfvos
tillika af Widén flera under edlig förpliktelse afgifna vittnesintyg.
Ett af dessa vittnesintyg hade afgifvits af en vid ifrågavarande tid hos
Widén såsom biträde anställd e. o. hofrättsnotarie, och innehöll detta

intyg,

att Widén omkring kl. */21 e. m. den 2 juni 1911 infunnit sig i domsagans
kansli, där biträdet på hans tillsägelse lämnat honom de till ifrågavarande
konkurs hörande handlingarna,

att Widén omedelbart därefter, utan att yttra något, skyndsamt aflägsnat
sig och synts med brådskande steg begifva sig i riktning mot förrättningsstället,

att biträdet sett Widén, då han en stund därefter återvände samma
väg han gått samt kom in i kansliet, där han lagt ifrån sig konkurshand -

— 1914 —

lingarna, hvarefter han gått in i sin privata våning, fortfarande utan att
yttra något,

att Widén vid nu omförmälta två tillfallen sett trött, omornad och
utvakad ut, hvaraf biträdet fått den uppfattningen, att han tillbringat natten
i ett festligt lag,

men att, så vidt biträdet af Widéns utseende och uppträdande kunde
finna, han icke varit drucken.

I slutligt yttrande åberopade advokatfiskal hvad under utredningen
förekommit till stöd för det antagandet, att häradshöfdingen Widén vid
ifrågavarande tillfälle varit af starka drycker berusad, och anförde advokatfiskal
vidare: Därest det emellertid — med hänsyn till hvad Widén
till sitt försvar andragit och hvad öfrigt i målet förekommit — icke skulle
anses styrkt, att Widéns uteblifvande från den utsatta förrättningen föranledts
däraf, att han vid tillfället varit berusad, vore det dock ostridigt,
att det sätt, hvarpå Widén tillbringat närmaste tiden före förrättningen,
kommit honom att eftersätta sin ämbetsplikt i nu förevarande afseende.
På grund af hvad i målet förekommit yrkade advokatfiskal, att Widén
måtte fällas till ansvar, för det han dels uteblifvit från ifrågavarande förrättning,
dels å domarämbetets vägnar uppsatt, undertecknat och utfärdat
protokoll öfver förrättningen, ehuru han ej hållit densamma, samt dels
gifvit samma protokoll en affattning, som i vissa hänseenden vore mot
sanningen stridande och ägnad att vilseleda.

Efter slutad skriftväxling meddelade hofrätten utslag i målet den 9
april 1914. Hofrätten utlät sig däri:

Enär i målet vore upplyst, att häradshöfdingen Widén icke å utsatt
tid tillstädeskommit för att å domarämbetets vägnar hålla ifrågavarande
inställelsesammanträde utan först senare på dagen, sedan de till sammanträdet
tillstädeskomna, efter det bevakningshandlingar aflämnats till
rättens ombudsman och under dennes ordförandeskap val af syssloman
skett, åter aflägsnat sig, inställt sig vid tingsstället, samt Widén icke visat
laga förfall för sitt uteblifvande, utan fastmera den försummelse i domarämbetets
utöfning, hvartill Widén sålunda gjort sig skyldig, med hänsyn
till i målet förekomna omständigheter måste anses vara af svår beskaffenhet,
ty och som tillika vore upplyst, att Widén sedermera å domarämbetets
vägnar uppsatt, undertecknat och utfärdat protokoll öfver berörda
sammanträde, så affattadt, som om Widén själf närvarit vid sammanträdet
och ledt förhandlingarna vid detsamma, samt Widén, hvilken på grund af
hvad i målet förekommit kunde antagas hafva härmed åsyftat allenast att
söka bereda giltighet åt hvad vid sammanträdet företagits men icke att
fördölja sin egen försummelse, genom berörda åtgärd visat oförstånd i sitt

— 1914 —

ämbete, pröfvade hofrätten rättvist döma Widén jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen
att höta för försummelse i domarämbetets utöfning 300 kronor och
för visadt oförstånd i ämbetet 200 kronor eller tillhopa 500 kronor.*
Hofrättens utslag har vunnit laga kraft.

o O

Framställningar till Kungl. Maj:t angående förening af tingslag.

Vätte m. fl. härads domsaga.

Härom har jag den 27 februari 1914 till Kungl. Maj:t af låtit en så
lydande skrifvelse:

»I ett öfvervägande flertal af rikets domsagor har numera förordningen
den 17 maj 1872 om tingssammanträden vunnit tillämpning, i följd
hvaraf rättsskipningen på landet i allmänhet blifvit snabbare, än de gamla
bestämmelserna om ting i 1734 års lag medgifva. Nämnda förordning
har vunnit tillämpning i samtliga de 17 domsagor, som lyda under hofrätten
öfver Skåne och Blekinge, och hvad angår de 45 domsagor, som
lyda under Göta hofrätt, så är det endast i fyra af dessa domsagor, som
de gamla bestämmelserna om ting ännu äro gällande. En bland dessa
fyra domsagor är den, som består af Vätte, Ale och Kullings härad, hvilka
hvart för sig bilda ett tingslag samt hafva tingsställen, Vätle härad i Lerum,
Ale härad i Älfängen samt Kullings härad i Alingsås.

I sitt år 1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning
föreslog nya lagberedningen, att nämnda tre härad skulle sammanläggas
till ett tingslag med tingsställe i Alingsås. På sätt af justitieombudsmannens
ämbetsberättelse till 1903 års Riksdag (sid. 33 o. f.) framgår,
upptog jag i en till Kungl. Maj:t den 27 maj 1902 aflåten skrifvelse
detta lagberedningens förslag och hemställde alltså, att Kungl. Maj:t
måtte taga i öfvervägande, huruvida ifrågavarande domsagas särskilda tingslag
måtte varda förenade till ett tingslag med tingsställe i nämnda stad.
Efter vederbörandes hörande förklarade emellertid Kungl. Maj:t genom beslut
den 26 juni 1903 sig finna någon förening af tingslagen i ifrågavarande
domsaga icke då böra äga rum.

Sedermera hafva nu mera än tio år förflutit, utan att någon ändring
af den föråldrade tingsordningen i denna domsaga ännu kommit till stånd,

* Från detta utslag var en ledamot af hofrätten så till vida skiljaktig, att han för
det oförstånd i ämbetet, Widén visat i fråga om ofvannämnda protokoll, på särskildt anförda
skäl dömde honom att vara i mistning af sitt häradshöfdingämbete under en månad.

4 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1.914 års andra Riksdag.

och då en snar förbättring af samma tingsordning enligt min uppfattning
måste anses vara af omständigheterna synnerligen påkallad, tillåter jag
mig att åter bringa frågan härom under Eders Kungl. Maj:ts pröfning.
Om förenämnda tre härad, på sätt föreslagits, sammanlades till ett enda
tingslag, skulle därstädes komma att hållas tio allmänna tingssammanträden
om året, i följd hvaraf ej allenast domsagans egna invånare finge sina
rättsärenden betydligt snabbare handlagda och af gjorda, än hvad nu är
fallet, utan äfven utanför domsagan boende personers anspråk att inom
rimlig tid få sina tvister med domsagans invånare slutdömda blefve bättre
tillgodosedda. Härtill kommer, att staten själ!'', med hänsyn till utöfningen
af sin straffande myndighet, icke längre torde böra åtnöjas med den långsamma
och för brottmålens behöriga utredning otjänliga rättsskipning,
som i följd af gällande ordning beträffande tingen i ifrågavarande domsaga
nu därstädes råder.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag härmed hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida Vätle,
Ale och Kullings härad må varda förenade till ett tingslag med tingsställe
i Alingsås.»

Nedan-Siljans domsaga.

Om förening af Leksands och Gagnefs tingslag i denna domsaga har
jacr den 20 mars 1914 till Kungl. Maj:t aflåtit en så lydande skrifvelse:

»1 sitt år 1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning
föreslog nya lagberedningen, att Leksands, Gagnefs och Rättviks
tingslag, hvilka tillhopa bilda Nedan-Siljans domsaga, skulle förenas till
ett tingslag med tingsställe i Leksand. Nämnda tre tingslag hafva för
närvarande sina tingsställen Leksands tingslag vid Leksands kyrka, Gagnefs
tingslag vid Gagnefs kyrka samt Rättviks tingslag i Lerdal.

I °ett hvart af dessa tre tingslag hållas endast två lagtima ting om
året. Häraf följer, ej allenast att rättsskipningen i Nedan-Siljans domsaga
är till ytterlighet långsam, utan ock att befolkningen därstädes ej har
tillräckligt många tillfällen att vid domstolarna få sina lagfarts-, intecknings-
och andra ansökningsärenden pröfvade. Med beräkning att de lagtima
tingen i domsagan afslutas på särskilda sammanträden, erbjuda sig
nämligen0 för handläggning af dylika ärenden i hvarje tingslag allenast
fyra tillfällen om året, hvilket ej gärna kan anses vara tidsenligt. De
missförhållanden, som sålunda i nu nämnda hänseenden råda inom NedanSiljans
domsaga, måste anses påkalla en snar ändring af den föråldrade
tingsordningen därstädes. Vid öfvervägande af hvad i sådant hänseende

— 1914 —

lämpligen skulle kunna nu åtgöras synes det visserligen ligga närmast
till hands, att åtgärder borde påkallas för att till verkställighet bringa
lagberedningens förenämnda förslag om de tre tingslagens förening till
ett tingslag. Men med hänsyn till de stora afstånden inom ifrågavarande
domsaga torde en förening af alla tre tingslagen knappt kunna med fog
ifrågasättas. Särskildt vore det utan tvifvel obilligt emot Ore sockens
invånare, hvilka hafva dåliga kommunikationer till sitt nuvarande, aflägset
belägna tingsställe i Lerdal,att nödga dem att utbyta detta tingsställe
mot det för dem ännu otjänligare tingsstället vid Leksands kyrka. Om
således en sammanläggning i enlighet med lagberedningens förslagga!'' alla
tre tingslagen till ett enda nu icke torde böra påtänkas, synes däremot en
förening af Leksands och Gagnefs tingslag till ett tingslag med tingsställe
vid Leksands kyrka?utan alltför afsevärda olägenheter kunna genomföras.
Af en sådan åtgärd skulle enligt gällande lag följa, att såväl i det nybildade
tingslaget som i Rättviks tingslag skulle komma att årligen hållas
ett vårting med tre samt ett höstting med två allmänna sammanträden,
och därjämte skulle i regeln komma att i hvartdera tingslaget årligen hållas
två särskilda sammanträden för tingens afsilande. Om en sådan tingsordning
infördes i Nedan-Siljans domsaga, skulle därigenom visserligen ofvanberörda
missförhållanden ej blifva fullständigt undanröjda, men den därstädes
nu rådande långsamheten vid rättsskipningen skulle dock genom en dylik
förbättring af tingsordningen blifva i ej ringa mån afhjälpt, likasom ock
därigenom skulle beredas ett ökadt antal tillfällen för befolkningen att få
sina ansökningsärenden af domstolarna handlagda.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag härmed hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida Leksands
och Gagnefs tingslag må varda förenade till ett tingslag med tingsställe
vid Leksands kyrka.»

Framställning till Riksdagen om åtgärder för större skyndsamhet
i fråga om inställande för häradsrätt af personer,
som häktats för brott.*

I förordningen den 10 april 1810 år stadgadt, att domaren på landet
bör hålla rannsakning med häktade personer inom tre veckor, efter det
domaren fått underrättelse om häktningen.

* En med denna lika lydande framställning gjorde jag till 1914 års första lagtima
Riksdag, men kom den framställningen då icke under pröfning.

— 1914 —

På senare tider hafva flera gånger förslag väckts om ändring i detta
gamla stadgande. Så föreslog Kungl. Maj:t i sitt vid 1886 års riksdag
framlagda störa förslag till lag angående vissa delar af rättegången i brottmål,
att rannsakningen i regeln skulle börjas inom tio dagar, efter det hos
häradsrätten eller domaren anmälts, att målet mot den häktade hänskjutits
till domstol. Detta förslag blef dock af Riksdagen alslaget. Vid 1900
års riksdag behandlades frågan ånyo, men äfven då förföll densamma.
Sedermera aflat emellertid Riksdagen den 13 april 1904 till Kungl. Maj:t
en skrifvelse med begäran om ett förslag till lagbestämmelser, ägnade att
åstadkomma större skyndsamhet, än nu råder, beträffande för brott häktade
personers inställande för domstol och företagande af fortsatt rannsakning
med dessa personer, där sådan rannsakning erfordras. Och i denna
skrifvelse anförde Riksdagen i ifrågavarande hänseende, att den i 1810 års
förordning stadgade tiden af tre veckor borde kunna minskas till fjorton
dagar, dock med undantag för vissa orter inom landet, där tiden fortfarande
borde få utsträckas till tre veckor.

I samma 1904 års skrifvelse framställde Riksdagen i öfrigt följande
önskemål. Riksdagen erinrade om den fara för den personliga frihetens
obehöriga kränkning, som vore förenad därmed, att lagen ej fastställt
någon bestämd tid, utöfver hvilken anmälan till domstol om häktnings
verkställande ej finge uppskjutas. Och förklarade Riksdagen sig anse, att
såsom allmän regel borde härutinnan stadgas, att anmälan om häktning
borde utan uppskof göras hos vederbörande domstol. Undantagsvis borde
dock ett anstånd af fjorton dagar vara medgifvet samt med afseende å
särskildt vidlyftiga och invecklade rannsakningar ett något längre anstånd.
Vidare uttalade Riksdagen sig för, att rådstufvurätt, som nu enligt 1810
års förordning är skyldig att företaga rannsakning med häktad person inom
åtta dagar efter det anmälan om häktningen ingått, borde redan inom
fyra dagar efter nämnda anmälan hålla rannsakningen. Därjämte borde
enligt Riksdagens mening bestämmelser meddelas äfven om den tid, inom
hvilken underrätt borde fortsätta rannsakning med häktad person, därest
målet behöfde uppskjutas.

Det genom 1904 års skrifvelse hos Kungl. Maj:t anmälda ärendet är
på Kungl. Maj:ts pröfning beroende. Af Kungl. Maj:t i ärendet infordrade
utlåtanden från öfverståthållaräinbetet och Konungens befallningshafvande
i länen hafva emellertid inkommit tillika med ett flertal af öfverståthållarämbetet
och vissa befallningshafvande införskaffade yttranden
från andra myndigheter. Af den sålunda verkställda utredningen bekräftas
hvad Riksdagen i sin skrifvelse själf uttalade, nämligen att den föreliggande
frågan ej kunde på ett fullt tillfredsställande sätt lösas utan i

— 1914 —

samband med en reform af den svenska straffprocessen i dess helhet, men
utredningen gifver ock vid handen, att den af Riksdagen nu ifrågasatta
reformen sannolikt kommer att stöta på stora svårigheter. Många skiftande
förslag framläggas i ämnet af de hörda myndigheterna. Öfverståthållarämbetet
framhåller såsom sin mening, att man ej kan stanna vid
de af Riksdagen framförda önskemålen, utan att en mera omfattande reform
måste anses påfordrad, i hvilket hänseende öfverståthållarämbetet
förordar, att för Riksdagen måtte framläggas förslag till lag om förberedande
undersökning i brottmål samt om häktning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ofvanberörda år 1886 framlagda förslag. Ötverståthållarämbetet
anför härom, bland annat, följande: »Att inskränka förändringen
till bestämmelse angående den tid, inom hvilken anmälan om häktning
skall göras hos domstol, samt förkortning af den tid, inom hvilken
rannsakning skall af domstol företagas och, där så erfordras, fortsättas,
synes mindre tjänligt. Det erkända behofvet af fullständigare och bättre
föreskrifter fylles uppenbarligen icke därmed. Det blir ock svårt att öfverskåda,
hvilken verkan en sådan ändring af eu. eller annan föreskrift kommer
att medföra. I allmänhet torde det val få erkännas, att såväl det
allmännas som den häktades bästa mest tillgodoses därigenom, att de förhållanden,
som röra brottet, utredas och den bevisning, som tinnes, samlas
och ordnas, innan rannsakningen af domstolen företages. Därigenom
främjas just möjligheten af en snabb och fullständig rannsakning i målet.
Så vidt möjligt undvikes därvid uppskof med dess afdömande.» —Af flera
utaf de hörda myndigheterna upptages till behandling den i Riksdagens
skrifvelse ej alls berörda frågan om rätt att anhålla och taga i förvar för
brott misstänkta personer, och framhålles i flera yttranden nödvändigheten
däraf, att lagbestämmelser i detta ämne utfärdas. Konungens befallningshafvande
i Malmöhus län uttalar härutinnan, att han ffnner frågan,
huruvida en för brott misstänkt person får före häktningen tagas i förvar
för den förberedande undersökningen, huru länge han får för detta ändamål
kvarhållas, hvarest han under tiden skall förvaras och huru därunder
skall med honom beträffande hans underhåll och i andra afseenden
förfaras, vara vida mera beaktansvärd än spörsmålet om tiden, inom hvilken
anmälan om häktningen skall göras hos domstolen, öfverhufvud får
man af myndigheternas i ärendet afgifna yttranden den uppfattningen,
att det af Riksdagen till Kungl. Maj:t hänskjuta ärendet i själfva verket
är af större omfattning än af Riksdagens skrifvelse synes framgå, och att
frågan om förundersökningens rätta ordnande är en under nuvarande förhållanden
mycket svårlöst fråga. Det har därför synts mig vara att befara,
att de af Riksdagen i 1904 års skrifvelse ifrågasatta lagbestämmel —

1914 —

serna ej skola komma till stånd förrän i sammanhang med den stora
rättegångsreformen, och att den nu föreslagna reformen följaktligen skall uppskjutas
till en oviss framtid. Och med anledning häraf har jag trott mig
böra genom förevarande framställning underställa Riksdagens pröfning,
huruvida det ej kunde anses lämpligt att snarast möjligt och oberoende
af mera svårlösta frågor söka åstadkomma en ändring; af ofvanberörda bestämmelse
i 1810 års förordning, att rannsakning med häktad person
skall af häradsrätt företagas inom tre veckor, efter det domaren erhållit
underrättelse om häktningen. Det af Riksdagen härutinnan väckta förslaget
om förkortning af nämnda tid till fjorton dagar har vunnit understöd
af nästan alla länsstyrelserna, och den reformen är ju äfven synnerligen
enkel att genomföra. Enligt Riksdagens förslag skulle, såsom ofvan
nämnts, för vissa orter tre veckors anstånd fortfarande medgifvas. En
närmare undersökning härutinnan skulle emellertid otvifvelaktigt komma
att visa, att ett längre anstånd än fjorton dagar endast i ett fåtal domsagor
finge anses behöfligt. — Jag har ansett mig ej böra här upptaga
frågan om en motsvarande ändring af 1810 års förordning, så vidt angår
rådstufvurätternas rannsakningar med häktade personer, emedan flera länsstyrelser
under åberopande af, såsom det synes, goda skäl afstyrkt Riksdagens
framställning i denna del.

Vid bedömandet af frågan om förkortning af den för landsbygden
i förevarande hänseende gällande tiden af tre veckor bör ihågkommas, att
garantierna mot obehöriga häktningar i vårt land icke äro mycket starka.
Det måste därför vara af synnerlig vikt, att domstolen så snart som möjligt
sättes i tillfälle att pröfva häktningsåtgärdens laglighet. Förhållandena
kunna för öfrigt vara sådana, att häktningen väl kan anses hafva varit
med skäl företagen, men domstolen i allt fall på grund af det förändrade
skick, hvari saken för domstolen föreligger, finner skäl att lösgifva den
häktade. Äfven med hänsyn till sådana fall är det uppenbarligen angeläget,
att häktade personer skyndsammast inställas inför domstol.

Den af Riksdagen i förevarande hänseende ifrågasatta förkortningen
af den i 1810 års förordning stadgade tiden af tre veckor till fjorton dagar
kan visserligen synas ej vara mycket afsevärd. Men då genom en sådan
ändring med säkerhet skulle vinnas, att årligen många häktade personer,
för hvilkas kvarhållande i häkte laga skäl ej föreligga, skulle blifva
af häradsrätterna lösgifna flera eller färre dagar tidigare än hvad nu
är fallet, och då för öfrigt ingen för brott häktad person, han må vara
skyldig eller oskyldig, bör hållas i rannsakningshäkte längre än nödigt är,
borde en dylik enkel reform ej behöfva ytterligare fördröjas år efter år.
Enligt hvad som blifvit upplyst under förevarande ärendes tidigare be —

1914 —

handling inom Riksdagen lösgåfvo häradsrätterna vid första rannsakningen
266 häktade personer år 1896, 246 år 1897 och 307 år 1898. Denna statistik
är visserligen numera tämligen gammal, men någon anledning finnes
nog ej att antaga, att förhållandena i ifrågavarande hänseende på senare
tider väsentligen förändrats i sådan riktning, att nämnda siffror nu
skulle vara för höga. Tvärtom torde med föranledande af lagen den 22
juni 1906 angående villkorlig straffdom under de senare åren ännu
flera häktade personer hafva blifvit frigifna vid första rannsakningen än
förut. Nu förhåller det sig naturligtvis så, att många af de häktade personer,
som af häradsrätt lösgifvas vid första rannsakningen, då varit häktade
allenast en eller ett par veckor eller kanske allenast några dagar. En
förkortning från tre veckor till fjorton dagar af tiden, inom hvilken domaren
måste efter underrättelse om häktningen hålla rannsakning med den
häktade, skulle således ingalunda i alla de fall, då häktad person af häradsrätt
lösgifves vid första rannsakningen, hafva någon betydelse. Men det
kan, såsom ofvan anförts, med visshet antagas, att en dylik förkortning
af berörda tid skulle årligen för ett stort antal häktade personer, som af
häradsrätt frigifvas vid första rannsakningstillfället, betyda en förkortning
af deras häktningstid, det vill med andra ord säga en minskning af det
oförskylda lidande, som de nu måste underkasta sig i följd af den ofullkomlighet,
som vidlåder vår processlagstiftning.

På flera orter inom landet råder den seden, att då någon häktas, som
skall rannsakas vid häradsrätt, vederbörande åklagare ej direkt underrättar
häradshöfdingen om häktningen, utan sänder meddelandet härom till
Konungens befallningshafvande, som i sin ordning underrättar häradshöfdingen.
På sådant sätt fördröjes ju på dessa orter i många fall den första
rannsakningen onödigtvis. Det synes därför vara skäl att i sammanhang
med den ifrågasatta ändringen af 1810 års förordning föreskrift meddelas
därom, att häradshöfdingen omedelbart skall af åklagaren underrättas om
häktningen. I skrifvelse den 31 december 1902 har dåvarande justitieombudsmannen
gjort en framställning till Kungl. Maj:t i sådant syfte, och
är det ärendet på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.

Skulle, på sätt ofvan ifrågasatts, bestämmelser varda utfärdade till
åstadkommande af större skyndsamhet beträffande häktade personers inställande
för häradsrätt, kunde i sammanhang därmed lämpligen bestämmelser
meddelas om den tid, inom hvilken underrätt bör fortsätta rannsakning
med häktad person, därest icke särskilda omständigheter påkalla
längre uppskof. Härom saknas stadganden för närvarande.

På grund af hvad jag anfört får jag härmed vördsamt hemställa,

— 1914 —

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, ägnade
att åstadkomma större skyndsamhet, än nu råder, i fråga
om inställande för häradsrätt af personer, som häktats
för brott.

Statsrådet och chefen för justitiedepartementet har på förfrågan tillkännagifvit,
att sedan början af senaste lagtima riksdag icke någon förklaring
af lag, i den ordning 19 § regeringsformen bestämmer, blifvit
af Kungl. Maj:t meddelad.

För fullgörande af den i 14 § af instruktionen för justitieombudsmannen
lämnade föreskrift om afgifvande af redogörelse för behandlingen
af Riksdagens hos Kungl. Maj:t anmälda beslut och gjorda framställningar
har jag från de särskilda statsdepartementen införskaffat uppgifter, ej mindre
om hvilka åtgärder blifvit vidtagna i anledning af 1914 års första lagtima
Riksdags skrivelser, än äfven — beträffande sådana genom föregående
Riksdagars skrivelser hos Kungl. Maj:t anhängiggjorda ärenden, hvilka
vid 1913 års slut voro i sin helhet eller till någon del oafgjorda — om
hvilka åtgärder blifvit med samma ärenden vidtagna under de fyra första
månaderna af innevarande år.

De sålunda vunna upplysningarna, som angifva samtliga ifrågavarande
ärendens ställning vid utgången af april månad 1914, innefattas i tre
särskilda, i bilagan till denna berättelse intagna förteckningar.

Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen i maj 1914.

OSSTAN BERGER.

Knut von Matern.

1914 —

Berättelse af kommitterade till tryckfrihetens vård;

afgifven vid andra lagtima riksmötet år 1914.

Till RIKSDAGEN.

Under den förflutna delen af innevarande år hafva kommitterade haft
att pröfva åtskilliga från chefens för justitiedepartementet ombud inkomna
anmälningar om tryckta skrifters indragning jämlikt 4 § 12 mom. tryckfrihetsförordningen.
Samtliga de förordnanden, dessa anmälningar afsett,
tillhopa 6, hafva kommitterade förklarat skola äga bestånd.

De sålunda indragna skrifterna hafva utgjorts af följande broschyrer,
upprop eller andra flygskrifter, nämligen: »När vapnen vridits ur förtryckets
hand»; »Antimilitaristisk katekes» (indragen två gånger); »Ett enigt
folk»; »Om jag vore mor...» och »Varför tviflar du inte?»; samt »Proklamation
till Sverges värnpliktsskyldige arbetareungdom».

Indragning af berörda skrifter har ägt rum å pansarbåten »Wasa»,
inom Oscar-Fredriksborgs fästning, inom sjömanskårens kasern i Karlskrona,
inom flottans område i Stockholm, vid Västernorrlands regemente
och vid truppförbanden i Boden.

Vid afgörandet af förenämnda ärenden har icke någon meningsskiljaktighet
yppats bland kommitterade.

Stockholm i maj 1914.

OSSIAN BERGER.

OSCAR MONTELIUS. TEOFItON SÄ VE. E. A. KARLFELDT.

JOH. HELLNER. ERNST TRYGGER. SIXTEN von FRIESEN.

Knut von Matern.

5 — Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1.914 ars andra Riksdag.

BILAGA

till

JUSTITIEOMBUDSMANNENS ÄMBETSBERÅTTELSE

till 1914 års andra lagtima Riksdag.

Förteckning på 1914 års första lagtima Riksdags till Kungl. Maj:t
aflåtna skrivelser, jämte anteckningar om de åtgärder, som under de fyra
första månaderna af nämnda år vidtagits i anledning af samma skrivelser*

Justitiedepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 13 februari 1914, angående val af Riksdagens
justitieombudsman och hans efterträdare. (11.)

1914 den 28 februari i statsrådet anmäld och lagd till handlingarna.

2. af den 27 februari, i anledning af vissa af Kungl. Haj:t i statsverkspropositionen
under andra hufvudtiteln gjorda framställningar. (2.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

3. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om kommission, handelsagentur och handelsresande samt till lag om
ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker
och handelsräkningar. (48.)

Den 18 april 1914 utfärdades lag i ämnet.

4. af den 28 februari, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 18 § 3, 12, 19, 47, 48, 49, 52 och 56
punkterna i lagen om val till Riksdagen. (47.)

Lag i detta ämne utfärdad den 18 mars 1914.

Utrikesdepartementet.

5. Riksdagens skrifvelse af den 13 februari 1914, angående regleringen af
utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel, innefattande anslagen till
utrikesdepartementet. (3.)

* Det vid slutet af hvarje rubrik utsatta siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i
fjortonde samlingen af bihanget till Riksdagens protokoll.

1914 den 6 mars föredragen, hvarvid Kungl. Maj:t förordnade, att Riksdagens i förevarande
skrifvelse anmälda beslut skulle delgifvas statskontoret till kännedom och
efterrättelse i hvad på detta ämbetsverk ankomme.

Landtförsvarsdepartementet.

6. Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1914, angående vissa utgifter under
riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(10.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Civildepartementet.

7. Riksdagens skrifvelse af den 2 mars 1914, i anledning af Kungl. Haj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående utgifter för kapitalökning
i afseende å post- och telegrafverket. (4.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

8. af samma dag, i anledning af väckta motioner angående åvägabringande
af sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet, att bestämmelsen
om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kjTka borttages. (5.)

Kungl. Maj:t har den 2 april 1914 anbefallt vederbörande myndigheter att afgifva

utlåtande i ärendet. Dessa utlåtanden hafva ännu ej inkommit.

9. af den 27 februari, i anledning af vissa af Kungl. Maj:t under sjätte hufvudtiteln
af statsverkspropositionen gjorda framställningar äfvensom åtskilliga
inom Riksdagen väckta motioner rörande utgifter under samma hufvudtitel.
(6.)

Beträffande punkten 41 har Kungl. Maj:t den 28 mars 1914 besluta erforderliga

åtgärder.

I öfriga delar är skrifvelsen beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

10. af den 3 mars, angående vissa utgifter under riksstatens tionde hufvudtitel,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (10.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

11. af den 2 mars, i anledning af väckt motion om gratifikation åt professorn
Gustav Sundbärg. (53.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1914 —

12. Riksdagens skrifvelse af den 2 mars, angående rätt för ordförande i pensionsnämnd
att i tjänstärenden använda tjänstefrimärken och tjänstebrefkort.
(55.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

13. af den 1 mars, i anledning af väckta motioner om dels ändring i lagen
om förbud mot handels idkande under vissa tider af dygnet, dels ock
meddelande af lagbestämmelser i syfte att på lämpligt sätt begränsa den
tid å sön- och helgdagar, under hvilken matvaru-, frukt- och blomsterbutiker
må hållas öppna. (56.)

Anmäldes den 2 april 1914; och anbefalldes därvid socialstyrelsen att verkställa den
i skrifvelsen afsedda utredning samt afgifva det förslag, hvartill styrelsen finner samma
utredning föranleda. Sådant förslag har ännu icke inkommit.

Finansdepartementet.

14. Riksdagens skrifvelse af den 13 februari 1914, angående regleringen af
utgifterna under riksstatens första hufvudtitel, innefattande anslagen till
kungl. hof- och slottsstaterna. (1.)

Vid föredragning den 2 april 1914 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat,
att innehållet af skrifvelsen skulle meddelas riksmarskalksämbetet och statskontoret
till kännedom och efterrättelse.

15. af den 3 mars, i anledning af vissa af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under sjunde hufvudtiteln gjorda framställningar. (7.)

Den 2 april 1914 meddelade Kungl. Maj:t beslut med anledning af skrifvelsen.

16. af samma dag, angående vissa utgifter under riksstatens tionde hufvudtitel,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (10.)

Den 2 april 1914 har Kungl. Maj:t med anledning af skrifvelsen meddelat beslut
i hvad på finansdepartementet ankommer samt förordnat, att innehållet af skrifvelsen
skulle i berörda del meddelas statskontoret till kännedom och efterrättelse.

17. af den 24 februari, om tullfrihet för nickeloxidul och nickeloxid. (43.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

18. af den 28 februari, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse af §§ 8 och 17 i förordningen den 5
juni 1909 angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och
verksamhet. (49.)

Den 9 mars 1914 har Kungl. Maj:t utfärdat förordning i ämnet.

— 1914 —

19. Riksdagens skrifvelse af den 2 mars, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition
angående återlämnande till vederbörade af fyra aktier i numera
upplösta aktiebolaget Svappavaara malmfält. (50.)

Den 24 april 1914 meddelade Kungl. Maj:t beslut i ämnet.

20. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren Andreas Moberg
från Plombo östergård i Stengårdshults socken. (51.)

Vid föredragning den 20 mars 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att denna skrifvelse
skulle meddelas vederbörande till kännedom.

21. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter arbetaren Nils Larsson från
Ljusne. (52.)

Vid föredragning den 20 mars 1914 har Kungl. Maj:t förordnat, att denna skrifvelse
skulle meddelas vederbörande till kännedom.

Ecklesiastikdepartementet.

22. Riksdagens skrifvelse af den 2 mars 1914, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om
rätt för församling att utse ordförande i skolrådet. (8.)

I ärendet hafva utlåtanden infordrats från öfverståthållarämbetet och alla Konungens
befallningshafvande i länen äfvensom från samtliga ecklesiastika konsistorier. Dessa
utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.

23. af samma dag, angående åtgärder för beredande af ökad trygghet åt
folk- och småskollärarinnor, som hafva sin bostad i ensamt liggande skolhus.
(54.)

I ärendet hafva utlåtanden infordrats från samtliga Konungens befallningshafvande i
länen och domkapitel i riket. Dessa utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.

24. af den 3 mars, angående vissa utgifter under riksstatens tionde liufvudtitel,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (10.)

Kungl. Maj:t har, i hvad på ecklesiastikdepartementets föredragning ankommer, den
18 april 1914 meddelat slutliga beslut i ärendets olika delar.

1914 —

Jordbruksdepartementet.

25. Riksdagens skrifvelse af den 2 mars 1914, i anledning af vissa af Kungl.
Haj:t under nionde hufvudtiteln af statsverkspropositionen gjorda framställningar
äfvensom åtskilliga inom Riksdagen väckta motioner rörande
utgifter under samma liufvudtitel. (9.)

Anmäldes den 20 mars 1914, därvid af skrifvelsen föranledda åtgärder beslötos.

26. af den 3 mars, angående vissa utgifter under riksstatens tionde
liufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(10.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

27. af den 24 februari, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från förra häradshöfdingbostället Normlösa n:r
1 Bredgård i Östergötlands län. (15.)

28. af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Yästerlösa n:r 6 Kornettsgård
och förra häradsskrifvarbostället Västerlösa n:r 7 Södergård i Östergötlands
län. (16.)

29. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp låtande

af en lägenhet från förra länsmansbostället Unnerstad n:r 2
Mellangård i Östergötlands län. (17.)

30. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af vissa till kronoparken Bona i Östergötlands län hörande lägen heter.

(18.)

31. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra häradshöfdingbostället Norr Ladugård

n:r 1 i Östergötlands län. (19.)

32. af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående för säljning

af ett område från förra militieboställena Alvastra n:r 1, 2, 3
och 4 m. m. i Östergötlands län. (20.)

33. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Fettjestad n:r 2 Ågård
i Östergötlands län. (21.)

6 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1914 års andra Riksdag.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

Riksdagens skrifvelse af den 24 februari, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande af lägenheter från förra skogvaktarbostället
Åstad n:r 1 i Östergötlands län. (22.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Skedagården n:r 1 i
Östergötlands län. (23.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra profossbostället Horsaberg n:r 1 i Jönköpings
län. (24.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Hamneda n:r 5 Kronogård
i Kronobergs län. (25.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från Roma klosters kungsgård i Gottlands
län. (26.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Bjärröd n:r 1 i Kristianstads
län. (27.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra häradshöfdingbostället Näs nrr 1 i
Göteborgs och Bohus län. (28.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af lägenheter från de till kronopark afsätta förra militieboställena
Musland och Bullarby östergården i Göteborgs och Bohus län. (29.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Östra Näreby nrr 1 i
Göteborgs och Bohus län. (30.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående försäljning
af det till förra kronofogdebostället Bullsäng nrr 6 Storegård i
Älfsborgs län hörande Mellanskifte^ (31.)

af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående upplåtande
af en lägenhet från förra militiebostället Horn nrr 7 och 8 Bredegård
i Skaraborgs län. (32.)

— 1914 —

45. Riksdagens skrifvelse af den 24 februari, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande af lägenheter från det till kronopark
afsätta förra militiebostället Finnas n:r 1 i Jämtlands län. (33.)

46. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande af lägenheter från Vänngarns kungsgård i Stockholms län.
(34.)

47. af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående disposition
af medel, som influtit i ersättning för af kronan verkställd förbättring
å ett Vapnö fideikomissegendom i Hallands län tillhörande flygsandsfältområde.
(35.)

48. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Bölnorp n:r 1 med Bölnorp
n:v 2 i Östergötlands län. (36.)

49. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Stora och Lilla Alviken
n:r 1 och 2 m. m. i Östergötlands län. (37.)

50. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Kloster n:r 1 i Kalmar
län. (38.)

51. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af lägenheter från förra militiebostället Lilla Bjurum n:r 1 och 2
jämte Uppsala n:r 2 i Skaraborgs län. (39.)

Sistberörda tjugufem skrifvelser anmäldes den 6 mars 1914, därvid förordnades, att
hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i dessa ärenden beslutat skulle meddelas domänstyrelsen
till kännedom och efterrättelse, hvarjämte erforderliga beslut i öfrigt fattades.

52. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mineralfyndigheter
å kronojord. (40.)

Anmäldes den 6 mars 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Haj:t och Riksdagen
i detta ärende beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom.

53. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af kronan tillhörande jordägarandelar i grufvor. (41.)

Anmäldes den 6 mars 1914, därvid kungörelse i ämnet utfärdades.

— 1914 —

54. Riksdagens skrifvelse af den 24 februari, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående tillstånd för delägarna i Lösings häradsallmänning
att sälja viss del däraf. (42.)

Anmäldes den 6 mars 1914, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen
i detta ärende beslutat skulle meddelas vederbörande till kännedom och efterrättelse.

1914 —

Särskild förteckning på sådana i förteckningen under I här ofvan
upptagna ärenden, som vid utgången af april månad år 1914 i sin helhet
eller till, någon del icke hos Kungl. Maj:t förevarit till slutligt afgörande.

Justitiedepartementet.

2. Riksdagens skrifvelse af den 27 februari 1914, i anledning af vissa af
Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under andra hufvudtiteln gjorda
framställningar. (2.)

Landtförsvarsdepartementet.

6. Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1914, angående vissa utgifter
under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indragningsstaterna. (10.)

Civildepartementet.

7. Riksdagens skrifvelse af den 2 mars 1914, i anledning af Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående utgifter för kapitalökning
i afseende å post- och telegrafverket. (4.)

8. af den 2 mars, i anledning af väckta motioner angående åvägabringande
af sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet, att
bestämmelsen om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrka borttages.
(5.)

— 1914 —

9. Riksdagens skrifvelse af den 27 februari, i anledning af vissa af

Kungl. Haj:t under sjätte liufvudtiteln af statsverkspropositionen gjorda
framställningar äfvensom åtskilliga inom Riksdagen väckta motioner
rörande utgifter under samma hufvudtitel. (6.)

10. af den 3 mars, angående vissa utgifter under riksstatens tionde hufvud titel,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (10.)

11. af den 2 mars, i anledning af väckt motion om gratifikation åt pro fessorn

Gustav Sundbärg. (53.)

12. af samma dag, angående rätt för ordförande i pensionsnämnd att i tjänstärenden
använda tjänstefrimärken och tjänstebrefkort. (55.)

13. af den 1 mars, i anledning af väckta motioner om dels ändring i lagen om
förbud mot handels idkande under vissa tider af dygnet dels ock meddelande
af lagbestämmelser i syfte att på lämpligt sätt begränsa den
tid å sön- och helgdagar, under hvilken matvara-, frukt- och blomsterbutiker
må hållas öppna. (56.)

Finansdepartementet.

17. Riksdagens skrifvelse af den 24 februari 1914, om tullfrihet för nickeloxidul
och nickeloxid. (43.)

Ecklesiastikdepartementet.

23. af samma dag, angående åtgärder för beredande af ökad trygghet åt folkoch
småskollärarinnor, som hafva sin bostad i ensamt liggande skolhus. (54.)

J ordbruksdepartementet.

26. Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1914, angående vissa utgifter under
riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(10.)

III.

Förteckning på ärenden, som hos Iiungl. Maj:t anhängig gjorts genom
skrivelser frän Riksdagen före år 1914, men vid 1913 års slut varit i sin
helhet eller till någon del oafgjorda, jämte uppgifter om den behandling,
dessa ärenden undergått under de fyra första månaderna år 1914 *

Justitiedepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1893, i anledning af väckt motion
om ändrad lydelse af 105 § i skiftesstadgan. (7.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

2. af den 5 maj 1893, om åtgärder till motverkande af osedlighet. (90.)
Beträffande behandlingen af det i ärendet afgifna betänkandet hänvisas till hvad från
civildepartementet meddelas angående Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1903 om
åtgärder mot smittosamma könssjukdomars spridning.

3. af den 11 maj 1894, om utredning rörande bolags förvärf af jordegendom
i vissa delar af landet. (119.)

De sakkunniga, åt hvilka uppdragits att biträda inom justitiedepartementet med en
undersökning rörande omfattningen af bolags jordförvärf i mellersta och södra delarna
af riket och af sådant jordförvärf uppkomna menliga verkningar m. m., aflämnade
den 10 mars 1913 betänkande angående jordfördelningen i Värmlands län
och därmed sammanhängande förhållanden. Konungens befallningshafvande i berörda
län och kammarkollegium hafva anbefallts att afgifva utlåtande enhvar öfver viss del
af betänkandet. Konungens befallningshafvandes utlåtande har inkommit, men ännu
ej kammarkollegiets. Den föranstaltade undersökningen fortgår.

4. af den 8 maj 1897, angående beredande af ordnade förhållanden med
afseende å vissa kringvandrare, i synnerhet de s. k. tattarna. (80.)

Förslag härutinnan har ej ännu afgifvits af den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämnats.

* Det vid slutet af hvarje rubrik utsatta siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i tionde
(fjortonde) samlingen af bihanget till vederbörande Riksdags protokoll.

— 1914 —

5. Riksdagens skrifvelse af den 8 maj 1897, angående vidtagande af åtgärder
för kontroll öfver vården och förvaltningen af fromma stiftelser inom
landet. (82.)

Ärendet har under år 1914 icke undergått någon behandling.

6. af den 11 maj 1898, med begäran om utarbetande af förslag till ny

legostadga. (102.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

7. af den 10 maj 1899, i anledning af väckta motioner angående ändrad

lagstiftning om skillnad i trolofning och äktenskap. (90.)

Sedan de öfver det af lagberedningen afgifna betänkande med förslag till lag om

äktenskaps ingående och upplösning och därmed sammanhörande lagförslag infordrade

utlåtandena numera fullständigt inkommit, har lagrådets utlåtande öfver förslaget infordrats.
Sådant utlåtande har ännu ej afgifvits.

8. af den 12 maj 1899, i anledning af väckt motion angående ändrad ly delse

af 2, 20 och 21 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning
och jordafsöndring samt 6 § i lagfartsförordningen. (127.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.

9. af den 8 maj 1900, i anledning af väckt motion angående tillägg till

11 kap. strafflagen. (65.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

10. af den 9 maj 1900, i anledning af Riksdagens år 1899 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1898. (81.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Majrts pröfning.

11. af den 20 mars 1901, i anledning af väckt motion angående ändring
af 117 § i skiftesstadgan. (27.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

12. af samma dag, i anledning af väckt motion angående ändring af 26 kap.
4 § byggningabalken i syfte att åstadkomma tillräckliga och lämpliga lokaler
för häradsrätternas sammanträden. (28.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

13. af den 1 maj 1901, i anledning af Riksdagens år 1900 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899. (64.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

14. af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner angående lagstift —

1914 —

ningsåtgärder för vidmakthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna
i Norrland och Dalarne. (128.)

Ärendet bar under år 1914 ej undergått någon behandling.

15. Eiksdagens skrifvelse af den 15 april 1902, i anledning af väckta
motioner om åstadkommande af förbättrade bestämmelser till skydd för
omyndigas egendom. (41.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

16. af den 26 april 1902, angående allmänna bestämmelser, afseende skydd
för djur vid deras transporterande. (48.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

17. af den 7 maj 1902, i anledning af väckt motion om ändring af vissa
delar af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den

27 juni 1896. (62.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

18. af 8 maj 1902, angående offentliga revisorer. (83.)

De i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omnämnda sakkunniga hafva ännu

icke afgifvit sitt betänkande.

19. af den 10 maj 1902, i anledning af Riksdagens år 1901 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900. (80.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

20. af den 11 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
och till lag om ändrad lydelse af 19 kap. 20 § och 20 kap. 3 § strafflagen.
(87.)

Ärendet har under år 1914 ej varit föremål för behandling.

21. af den 13 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken m. m., så vidt
angår den vid behandlingen af propositionen inom Riksdagen väckta frågan
om ett vidsträcktare användande af fyllnadsed. (94.)

Ärendet bar under år 1914 ej undergått någon behandling.

22. af den 20 maj 1902, i anledning af väckt motion med förslag dels till
lag, innefattande särskilda bestämmelser i afseende å vissa bolag, dels
till lag angående ändring af vissa paragrafer i lagen om aktiebolag den

28 juni 1895. (135.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

7 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1914 års andra Riksdag.

23. Riksdagens skrifvelse af den 20 maj 1902, angående tryckfrihetsförordningens
föreskrifter om boktryckerier och om tillsynen öfver tryckta skrifters
offentliggörande. (139.)

Ärendet är beroende på Eungl. Maj:ts pröfning.

24. af den 4 mars 1903, i anledning af väckt motion om skrifvelse tillKungl.
Maj:t angående ändrade bestämmelser rörande bokföringsskyldighet. (20.)

I fråga om denna skrifvelse hänvisas till hvad ofvan under 18 meddelats.

25. af den 18 mars 1903, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse
af 9 kap. 1 § giftermålsbalken m. m. (33.)

Lagberedningen har ännu icke afgifvit förslag i ämnet.

26. af den 28 mars 1903, i anledning af väckt motion i fråga om lagfart
å fång till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m. (41.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

27. af den 22 april 1903, i anledning af väckt motion angående ändrade
bestämmelser om sammanträffande af brott m. m. (58.)

Ärendet har under år 1914 icke varit föremål för någon behandling.

28. af den 15 maj 1903, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande förekommande och släckning af skogseld. (107.)

Sedan lagrådet afgifvit infordradt utlåtande öfver ett inom jordbruksdepartementet

upprättadt förslag i ämnet, är ärendet föremål för fortsatt behandling inom nämnda

departement.

29. af den 22 mars 1904, i anledning af väckt motion med förslag till
ändrad lydelse af 17 kap. 7 § handelsbalken. (24.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

30. af den 7 april 1904, i anledning af väckt motion om ändring af 136
§ i skiftesstadgan m. m. (34.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

31. af samma dag, i anledning af väckt motion angående undanskiftande i
mindre bemedlade dödsbon af medel till minderårigt barns underhåll och
uppfostran. (37.)

Lagberedningen har ännu icke afgifvit förslag i ämnet.

32. af samma dag, i anledning af väckt motion om tillägg till 14 kap. 45
§ strafflagen. (38.)

Den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämnats, har ännu ej däri afgifvit förslag.

33. af den 13 april 1904, i anledning af dels justitieombudsmannens framställning
om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om för brott häktade perso —

1914 —

Hers inställande för domstol dels ock två i liknande syfte afgifna motioner.
(65.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

34. Kiksdagens skrifvelse af den 10 maj 1904, i anledning af väckta motioner
angående ändringar i gällande vattenrättslagstiftning. (97.)

Ärendet har under år 1914 varit föremål för fortsatt behandling inom justitiedepartementet.

35. af den 19 maj 1904, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t dels med begäran om framläggande af förslag till lag angående
gemensamhetsskogar för kommuner, korporationer och enskilda dels ock i
fråga om viss ändring i förordningen angående skogsvård sstyrelser den
24 juli 1903. (166.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

36. af den 31 mars 1905, angående åtgärder för inskränkning af kungörelsers
uppläsande i kyrkorna. (50.)

Ärendet har öfverlämnats till en på civildepartementets föredragning förordnad sakkunnig
för utredande af hithörande frågor.

37. af den 6 maj 1905, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser
i syfte att bereda innehafvare af förlagsinteckning större trygghet
mot förlust i de fall, då rörelsen öfverlåtes å annan person eller flyttas
från ort till annan. (117.)

Ärendet har under år 1914 ej varit föremål för någon behandling.

38. af den 12 maj 1905, i anledning af väckt motion angående utarbetande
af förslag till lag om försäkringsaftal. (132.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

39. af den 19 maj 1905, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Haj:t angående inrättande af ett nytt statsdepartement för handel, industri
och sjöfart. (182.)

Sedan de öfver det af kommerskollegiekommittén och departementalkommitterade af*
gifna betänkande med förslag angående inrättande och organiserande af ett nytt statsdepartement
för ärenden rörande handel, industri och sjöfart, handelsdepartementet,
infordrade utlåtanden numera fullständigt inkommit, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning.

40. af den 20 februari 1906, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till lag
rörande invallning. (4.)

Ärendet är fortfarande föremål för behandling inom justitiedepartementet.

— 1914 —

41. Riksdagens skrifvelse af den 28 mars 1906, i anledning af väckt motion
angående revision af skiftesstadgan och därmed sammanhängande författningar.
(40.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

42. af den 2 maj 1906, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till
Konungen med begäran om framläggande af förslag till lag om dödande
af bortkomna handlingar. (97.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

43. af den 8 maj 1906, i anledning af väckta motioner angående dels revision
af konkurslagen m. m. dels ock tillägg till 73 § i samma lag. (104.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

44. af den 12 maj 1906, om ändring eller upphäfvande af mom. 7 i kungl.
brefvet den 17 oktober 1778 m. m. (136.)

Lagberedningen har ännu icke afgifvit förslag i ämnet.

45. af den 25 maj 1906, i anledning af ifrågasatt inskränkning af de ordinarie
bäradshöfdingarnas tjänstledighet samt skärpta kompetensvillkor för
erhållande af domarförordnande. (188.)

Ärendet bar under år 1914 icke varit föremål för behandling.

46. af den 15 mars 1907, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till
lagbestämmelser mot användande af mutor eller bestickning vid ekonomiska
uppgörelser. (31.)

Den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämnats, har ännu ej däri afgifvit förslag.

47. af den 20 mars 1907, angående sociala regeringsärendenas sammanfö rande

under ett statsdepartement m. m. (59.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

48. af den 19 april 1907, i anledning af väckta motioner i fråga om utom
äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga ställning. (75.)

Lagberedningen bar ännu icke inkommit med förslag i ämnet.

49. af den 23 april 1907, i fråga om skogslikvider vid laga skiften och

hemmansklyfningar. (78.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

50. af den 30 april 1907, i fråga om ändring af lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. (93.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1914 —

51. Riksdagens skrifvelse af den 19 februari 1908, i anledning af justitieombudsmannens
framställning om ändring af vissa bestämmelser i 24 kap.
strafflagen. (13.)

Ärendet har under år 1914 icke undergått någon behandling.

52. af den 3 mars 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående behörighet för gift kvinna att under vissa villkor vara förmyndare
för sin man, som förklarats omyndig. (24.)

Lagberedningen har ännu icke afgifvit förslag i ämnet.

53. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen angående
lag om adoption. (25.)

Sedan de öfver det af lagberedningen afgifna betänkande med förslag till lag om adoption
och vissa därmed sammanhörande lagförslag infordrade utlåtandena numera fullständigt
inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

54. af den 24 mars 1908, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om förekommande af
olägenheter i följd af bebyggande af områden, som därtill äro ur hälsosynpunkt
otjänliga. (38.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

55. af den 4 april 1908, angående vidtagande af åtgärder för införande af förenklade
bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok rörande från utlandet
återinflyttade svenskar, särskildt med afseende på deras äktenskapsförhållanden.
(51.)

Sedan de öfver det af lagberedningen afgifna betänkande med förslag till lag om äktenskaps
ingående och upplösning och därmed sammanhörande lagförslag infordrade utlåtandena
numera fullständigt inkommit, har lagrådets utlåtande infordrats i ärendet. Sådant
utlåtande har ännu icke inkommit.

56. af den 8 april 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående undersökning af sinnesbeskaffenheten hos tilltalad, som af
underrätt dömts till döden eller straffarbete på lifstid. (56.)

Medicinalstyrelsens i ärendet infordrade utlåtande har ännu icke inkommit.

57. af den 25 april 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående revision af gällande bestämmelser om bötesstraffet m. m. (62.)

Professorn J. C. W. Thyréns arbete i anledning af det honom i ärendet lämnade uppdrag
har under året fortgått. Under år 1914 har professorn Thyrén till justitiedepartementet
afgifvit tredje delen af »Principerna för en strafflagsreform».

— 1914 —

58. Riksdagens skrifvelse af den 25 april 1908 i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i gällande lag, att
gift person må kunna erhålla lifförsäkring, med trygghet att försäkringssumman
kommer hans familj till godo. (63.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

59. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående öfvervakande af villkorligt dömda och villkorligt frigifna förbrytare
m. m. (68.)

De i senaste ämbetsberättelsen omnämnda sakkunniga hafva ännu ej afgifvit förslag i

ämnet.

60. af den 6 maj 1908, i anledning af väckt motion om ändring af 20, 21 och
22 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27
juni 1896. (108.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

61. af den 15 maj 1908, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition med förslag

till strafflag för krigsmakten, lag om införande af den nya strafflagen för
krigsmakten samt hvad i afseende därå iakttagas skall, lag angående ändring
i vissa . delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
den 11 juni 1868, lag angående ändring af 1 och 4 §§ i förordningen
angående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft
ägande utslag, den 30 maj 1873 samt lag angående ändring af 10 § i
värnpliktslagen den 14 juni 1901. (123.)

Sedan lagrådets utlåtande öfver förslag till ny krigslagstiftning m. m. afgifvits, beror

ärendet på Kungl. Maj:ts pröfning.

62. af den 22 maj 1908, angående rätt att i vissa fall utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval
genom valsedels insändande till valförrättaren. (137.)

De i ärendet infordrade utlåtandena hafva ännu ej fullständigt inkommit.

63. af samma dag, angående åtgärder för tillgodoseende af krafvet på en mera
enhetlig och sakkunnig behandling af de ärenden, som angå kommunikationer
och allmänna arbeten. (138.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

64. af samma dag, angående ifrågasatt ändring af 4 § tryckfrihetsförordningen.
(139.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

65. af samma dag, angående ifrågasatt ändring af 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen.
(140.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1914 —

66. Kiksdagens skrifvelse af den 1 juni 1908, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående stämpelafgiften. (215.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

67. af den 9 mars 1909, i anledning af väckta motioner dels om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående vidgad rätt för medlem af svenska kyrkan att därur
utträda dels ock om ändrad lydelse af 4 § i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd. (26.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Majrts pröfning.

68. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående borttagande ur strafflagstiftningen af påföljden förlust af med borgerligt

förtroende. (29.)

De i senaste ämbetsberättelsen omnämnda sakkunniga hafva ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

69. af den 16 mars 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag i fråga om rätt att
förändra fideikommiss i fast egendom till penningfideikommiss. (47.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

70. af samma dag i anledning af väckt motion om ändring af 5 kap. 3 § strafflagen.
(48.)

Den kommitté, till hvilken ärendet öfverlämnats, har ännu ej däri afgifvit förslag.

71. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

om villkorlig doms användande utan inskränkning beträffande fylleri eller
därmed sammanhängande förseelser. (49.)

De i senaste ämbetsberättelsen omnämnda sakkunniga hafva ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

72. af den 27 april 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående afskaffande af edgång m. m. (98.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

73. af den 13 maj 1909, angående bestämmelser mot onödigt plågande af husdjur
vid slakt. (152.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

74. af den 22 maj 1909, i anledning af dels Kungl. Haj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom, till lag om ändrad lydelse
af 79 och 104 §§ utsökningslagen, till lag om särskild värdering af afsöndrad
lägenhet samt till lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 §
andra stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttar-, soldat- och
båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckning i stamhemmanet,
dels ock en i samband därmed stående motion. (217.)

Ärendet har ej under år 1914 varit föremål för någon behandling.

— 1914 —

75. Riksdagens skrifvelse af den 4 mars 1910, i anledning af justitieombudsmannens
framställning till Riksdagen angående lag om husrannsakan. (25.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

76. af den 11 mars 1910, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående rätt för kvinna att innehafva klockarbefattning. (29.)

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

77. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående beredande af möjlighet för vissa samhällen att på mindre
betungande villkor med full äganderätt komma i besittning af gatumark,
som upplåtits till allmänt begagnande. (31.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

78. af den 30 april 1910, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

försäljning af den till Hanekinds häradsbor anslagna kronolägenheten Måshult
n:r 1 i Skeda socken. (76.) •

Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.

79. af den 30 maj 1910, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner n:r 50—
53 angående ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan m. m. (153.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

80. af den 16 februari 1911, i anledning af justitieombudsmannens framställning
till Riksdagen om upphäfvande af adelsmäns rätt till särskildt forum i
vissa mål. (13.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

81. af den 1 mars 1911, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående bättre förmånsrätt för kommunalutskylder m. m. (25.)

De sakkunniga, till hvilka skrifvelsen öfverlämnats, hafva ännu icke afgifvit förslag i

ämnet.

82. af den 17 mars 1911, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 1
§ i lagen om inteckning i fartyg. (33.)

Det från kommerskollegium infordrade utlåtandet har numera inkommit, hvarefter utlåtande
i ärendet infordrats från landtbruksstyrelsen.

83. af den 21 mars 1911, i anledning af väckt motion om tillägg till 37 §
i lagen angående stadsplan och tomtindelning. (47.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Majrts pröfning.

84. af den 7 april 1911, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11
§ i lagen angående äganderätt till skrift. (55.)

De för behandling af frågan om ändrad lagstiftning rörande den litterära och konstnärliga
äganderätten m. m. tillkallade sakkunniga hafva ännu ej inkommit med förslag i ämnet.

- 1914 —

85. Riksdagens skrifvelse af den 20 maj 1911, i anledning af väckta motioner
rörande ändringar i den proportionella valmetoden. (138.)

Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omnämnda utlåtandena numera fullständigt inkommit,
är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

86. af den 20 februari 1912, i anledning af justitieombudsmannens framställning
till Riksdagen angående ändring af bestämmelserna om danaarf. (19.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta utlåtandena hafva ännu ej fullständigt inkommit.

87. af den 24 februari 1912, i anledning af dels utaf justitieombudsmannen
dels ock af enskild motionär hos Riksdagen väckta förslag om vissa ändringar
i lagen angående villkorlig straffdom. (24.)

De i senaste ämbetsberättelsen omnämnda sakkunniga hafva ännu icke afgifvit förslag i

ämnet.

88- af samma dag, i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riksdagen
om ändring i 1 § af förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription
och om årsstämniug. (29.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

89. af samma dag, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående afsöndring af lägenheter från prästerskapets löneboställen
under löpande arrendetid. (30.)

Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning.

90. af den 6 mars 1912, i anledning af väckta motioner om ändring i lagen
den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning. (34).

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

91. af den 15 mars 1912, i anledning af väckt motion om åvägabringande af
utredning och förslag i fråga om ägande- och dispositionsrätten till såväl
allmän väg som förutvarande sådan väg. (39.)

Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning.

92. af den 17 april 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående lagstiftning i visst syfte rörande bysamfalligheter.
(63.)

De i senaste ämbetsberättelsen omnämnda utlåtandena hafva ännu icke fullständigt inkommit.

93. af den 1 maj 1912, angående utredning om fängelseläkarnes kompetens
i rättspsykiatriskt afseende. (81.)

I ärendet infordradt utlåtande-* från medicinalstyrelsen har ännu ej inkommit.

8 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1914 års andra Riksdag.

94. Riksdagens skrifvelse af den 17 maj 1912, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga om viss ändring i gällande lagstiftning
angående förvärfvande och förlust af medborgarrätt. (132.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

95. af den 28 maj 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående ändring af 12 kap. 3 § rättegångsbalken. (230.)

Sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver ett inom justitiedepartementet i ämnet upprättadt
lagförslag, beror ärendet på Kungl. Maj:ts pröfning.

96. af den 4 mars 1913, i anledning af väckt motion om ändring i 6 kap.
4 § strafflagen. (21.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

97. af den 8 mars 1913, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående anordnande af tillsyn öfver förvaltningen af donerade medel
och stiftelser. (22.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

98. af den 13 mars 1913, i anledning af väckt motion angående ändring i
27 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i
Sverige. (30.)

Det från Konungens befallningshafvande i Norrbottens län i ärendet infordrade utlåtandet
har ännu ej inkommit.

99. af den 21 april 1913, angående utredning och förslag i fråga om beredande
af möjlighet för utom äktenskapet födt barn att erhålla kännedom
om sin fader. (56.)

Lagberedningen har ännu ej afgifvit förslag i ämnet.

100. af den 26 april 1913, i anledning af väckt motion om utarbetande och
framläggande af förslag till ändrade bestämmelser om internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap. (58.)

Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omnämnda utlåtandena numera fullständigt inkommit,
bar lagrådet anbefallts att afgifva utlåtande öfver lagberedningens förslag.
Sådant utlåtande har ännu ej inkommit.

101. af samma dag, i anledning af justitieombudsmannens framställning till
Riksdagen angående vidtagande af åtgärder för ernående af en snabbare
rättsskipning i högsta domstolen. (59.)

Sedan f. d. justitierådet J. Hellner inkommit med i ärendet anbefalld utredning jämte
utkast till lagändringar, beror ärendet på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1914 —

102. Riksdagens skrifvelse af den 26 april 1913, i anledning af väckta motioner
om dels ändring af 24 kap. 3 § strafflagen dels ock skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om inskränkning
i rätten att plocka skogsbär å annans mark. (60.)

De i ärendet infordrade utlåtandena hafva ännu ej fullständigt inkommit.

103. af den 6 maj 1913, angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet,
då kvarstad meddelas å gods af viss beskaffenhet. (72.)

De i senaste ämbetsberättelsen omnämnda utlåtandena hafva ännu ej fullständigt inkommit.

104. af den 28 maj 1913, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kungl. Maj:t med begäran om lagstiftningsåtgärder för åstadkommande
af aflösning i vissa fall af marken till lägenhetsinnehafvares besittningar
på ofri enskild grund. (161.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

105. af den 30 maj 1913, angående utredning och förslag åsyftande rätt för
enskilda fastigbetsinnehafvare att för tillgodogörande af vatten till husbehof
öfver annans fastighet framdraga ledning. (194.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Af dessa ärenden äro således de under 7, 55 och 100 antecknade föremål för
granskning af lagrådet, de under 2, 3, 4, 18, 24, 25, 31, 32, 36, 44, 46, 48,
52, 56, 57, 59, 62, 68, 70, 71, 81, 82, 84, 86, 87, 92, 93, 94, 98, 99,
102 och 103 upptagna föremål för behandling af särskilda kommitterade eller sakkunniga,
lagberedningen eller annan myndighet eller ock föremål för annan utredning
samt de öfriga på pröfning beroende.

Landtförsvarsdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 14 maj 1899, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens fjärde hufvudtitel, innefattande anslagen till
landtförsvaret. (63.)

Ärendet är hvilande i afvaktan på vidare utredning och afgörande i sammanhang
med fråga om ny inkvarteringsförordning.

2. af den 26 april 1911, i anledning af väckt motion angående utredning
i fråga om försäljning af vissa delar af det s. k. Järfvafältet invid Stockholm
m. m. (58.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

— 1914 —

3. Riksdagens skrifvelse af den 24 februari 1912, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af den i värnpliktslagen
föreskrift^ mönstring med de värnpliktige m. m. (31.)

Sedan i ärendet infordrade utlåtanden från vederbörande myndigheter numera inkommit,
är detsamma beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.

4. af den 5 mars 1912, i anledning af väckta motioner om åvägabringande
af utredning i syfte att åstadkomma förenkling i sammansättningen
af inskrifningsnämnd. (33.)

Sedan i ärendet infordrade utlåtanden numera inkommit, är detsamma beroende på
Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 29 maj 1912, angående vidtagande af åtgärder till värnpliktiges
skyddande mot förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid
dess arbetsföretag på grund af inkallande till tjänstgöring. (259.)

Ärendet är hvilande i afvaktan på vidare utredning.

6. af den 30 maj 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
bestämmelser för användningen af kronans område å viss del af Vaxön
jämte en i ämnet väckt motion. (265.)

Ärendet hvilar i afvaktan på fastställande af stadsplan för Vaxholms stad.

7. af den 20 maj 1913, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
öfverlämnande till landtförsvaret af viss del af förra majorsbostället Gudhem
n:r 1—9 jämte Holmäng n:r 1 Hulegård i Skaraborgs län i och
för användning till remontdepå m. m. (100.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 3 oktober 1913 föreskref Kungl. Maj:t,

att af förra majorsbostället Gudhem n:r 1—9 om 6 mantal jämte 1/2 mantal
Holmäng n:r 1 Hulegård i Skaraborgs län hufvudgården skulle vid utgången af löpande
arrendetid den 14 mars 1914 öfverlåtas från domänstyrelsen till landtförsvaret för
att användas till remontdepå,

att den för närvarande å Haby förlagda remontdepån skulle den 30 september
1914 öfverflyttas till förenämnda kronoegendom Gudhem,

samt att för anordnande af remontdepå därstädes finge tagas i anspråk 53,668
kronor af ijärde hufvudtitelns allmänna besparingar; och skulle Kungl. Maj:t framdeles
meddela beslut rörande ersättning till eller nedskrifning af statens domäners
fond till följd af ifrågavarande markupplåtelse till landtförsvaret.

8. af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjärde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.
(4.)

Vid föredragning af denna skrifvelse den 18 juli 1913 fastställde Kungl. Maj:t till
efterrättelse Riksdagens i punkterna l:o—55:o af nämnda skrifvelse fattade beslut.

— 1914 —

Samtidigt anbefallde Kungl. Maj:t arméförvaltningen att dels afgifva förslag till en
mera rationell uppställning af utgifter under fjärde hufvudtiteln dels ock inkomma
med utredning och förslag i fråga om de indragningar och besparingar, som möjligen
kunde åstadkommas under hufvudtiteln.

Af dessa ärenden äro alltså de under 1, 5 och 8 omförmälta föremål för vidare
utredning samt de öfriga beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Sjöförsvarsdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1898, angående åtgärder till höjande af
den svenska sjöfartsnäringen och till främjande af svenska alsters afsättning
i utlandet. (120.)

De sakkunniga, åt hvilka på grund af kungl. bref den 20 juni 1913 uppdraga att
verkställa omarbetning af upprättade förslag till skeppsmätningsförfattningar m. m., hafva
ännu icke fullgjort detta uppdrag.

2. af den 14 maj 1900, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde (tionde) hufvudtitel. (80.)

Ärendet, som under innevarande år ej undergått någon särskild behandling, är fortfarande
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

3. af den 24 maj 1911, i fråga om ändrade grunder i vissa fall för sjöaflöning
m. fl. förmåner, tillkommande personalen vid flottan under sjökommendering.
(166.)

Detta ärende, som under år 1914 icke varit föremål för någon särskild behandling,
är fortfarande beroende på pröfning i sammanhang med andra frågor.

4. af den 30 maj 1911, angående rätt för ägare till krouolotshemman att verkställa
afsöndring från hemmanet. (210.)

Från lotsstyrelsen infordradt utlåtande i ärendet har ännu ej inkommit.

5. af den 29 maj 1912, rörande vidtagande af åtgärder till värnpliktigas
skyddande mot förlust af innebafda anställningar i statens tjänst eller vid
dess arbetsföretag på grund af inkallande till tjänstgöring. (259.)

Sedan marinförvaltningen den 31 januari 1914 afgifvit infordradt utlåtande med förslag i
detta ärende, har ärendet den 3 mars 1914 öfverlämnats till landtförsvarsdepartementet.

6. af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet. (5.)

Kungl. Maj:t har den 2 april 1914 uppdragit åt en kommitté att verkställa den i
Riksdagens ifrågavarande skrifvelse omförmälta utredning rörande utvidgning och moder —

1914 —

rasering af flottans varf i Karlskrona; och är denna kommitté nu sysselsatt med fullgörande
af detta uppdrag.

Af dessa ärenden äro alltså de under 1, 4 och 6 upptagna föremål för behandling
af annan myndighet eller särskild utredning, det under 5 omförmälta öfverlämnadt till
annat departement samt de öfriga beroende på pröfning.

Civildepartementet.

1. Kiksdagens skrifvelse af den 11 mars 1902, i anledning af väckt motion om
förklaring af 7 kap. 3 § strafflagen. (11.)

Ärendet beroende på utredning inom socialstyrelsen.

2. af den 8 maj 1902, i hvad den angår förslag till praktiska utbildningskurser för
läkare för behörighet till vissa tjänstläkarbefattningar äfvensom i samband
därmed förslag till vissa ändringar angående medicinska examina. (82.)

Ärendet är beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.

3. af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk. (53.)

Äréndet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

4. af den 6 maj 1903, angående kompetensvillkoren för lokomotivpersonalen vid
järnvägarna. (80.)

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsén har ännu icke inkommit med infordradt utlåtande öfver
den s. k. trafiksäkerhetskommitténs betänkande och förslag, hvari afgifvits yttrande i
detta ärende.

5. af den 11 maj 1903, angående åtgärder mot smittosamma könssjukdomars
spridning. (87.)

De utlåtanden, som infordrats öfver den s. k. reglementeringskommitténs betänkande och
förslag, hafva ännu icke fullständigt inkommit.

6. af den 9 mars 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för anordnande af inspektion å enskilda järnvägars
rullande materiel. (14.)

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ännu icke inkommit med infordradt utlåtande
öfver den s. k. trafiksäkerhetskommitténs betänkande och förslag, hvari afgifvits yttrande
i detta ärende.

7. af den 12 maj 1905, i anledning af väckt motion angående ändringar i lagen
om försäkringsrörelse. (128.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.

— 1914 —

8. Riksdagens skrifvelse af den 12 maj 1906, angående en allmän polisförfattning
för rikets städer och därmed jämförliga orter. (135.)

Sedan vederbörande myndigheter inkommit med infordrade yttranden öfver de sakkunnigas
betänkande i ämnet, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

9. af den 19 februari 1907, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag till vissa hamnarbeten. (15.)

Ärendet, i hvad det angår anslag till iståndsättande af hamnen i Abekås, är fortfarande
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

10. af den 28 mars 1907, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder till betryggande af aftal rörande leverans af elektrisk
energi m. m. (62.)

Den i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke inkommit
med sitt betänkande.

11. af den 30 april 1907, med begäran om utredning och förslag rörande inrättandet
af en statens arbetsförmedlingsanstalt till tjänst för utomlands bosatta
svenskar. (91.)

Socialstyrelsen har ännu icke inkommit med utlåtande i ärendet.

12. af den 11 maj 1907, angående utredning, huruvidaläkare må såsom straffpåföljd
eller af annan orsak kunna fråntagas rätten att utöfva läkarverksamhet. (133.)

Den i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta utredningen genom professorn
T. Engströmer är ännu ej slutförd.

13. af samma dag, angående nedsättning i afgiften för växelprotest. (134)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

14. af samma dag, angående ordnandet af apoteksväsendet efter utgången af år

1920. (135.) g °

Den i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta kommitté har ännu icke
afgifvit sitt betänkande i ämnet.

15. af den 29 maj 1907, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående rättegångsbiträde åt genom olycksfall i arbete skadad arbetare.0 (217 )

Alderdomsförsäkringskommittén har ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

16. af den 2 juni 1908, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

Beträffande sjätte punkten, angående lönereglering för landsstaterna i länen m. m., har
Konungens befallningshafvande i Stockholms län ännu icke inkommit med infordradt utlåtande
i fråga om möjligheten af Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet.

17. af den 3 mars 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående revision af lagen om fosterbarns vård. (23.)

Fattigvårdslagstiftningskommittén har ännu ej afslutat den begärda revisionen.

— 1914 —

18. Riksdagens skrifvelse af den 6 maj 1908, angående vidtagande af åtgärder
för den nomadiserande lappbefolkningens vidmakthållande. (113.)

Ärendet är beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.

19. af den 28 maj 1908, angående ändringar i nu gällande föreskrifter rörande
skyddskoppympning. (182.)

Från vederbörande myndigheteter m. fl. infordrade utlåtanden i ärendet hafva ännu 3Cke
inkommit.

20. af den 20 maj 1909, i anledning af väckt motion om anslag till rättegångsbiträden
att tillhandagå genom olycksfall i arbetet skadade arbetare
eller deras efterlefvande för utbekommande af dem enligt lag tillkommande
ersättning. (192.)

Ålderdomsförsäkringskommittén har ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

21. af den 25 maj 1909, angående ändrade bestämmelser rörande automobiltrafik.
(245.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

22. af den 29 mars 1910, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående söndagshvila inom vissa arbetsområden. (40.)

Ärendet, som under år 1912 slutligen afgjorts i fråga om handels idkande å viss tid
af sön- och helgdag, är i öfriga delar beroende på utredning inom socialstyrelsen.

23. af den 9 april 1910, i anledning Riksdagens år 1909 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1908. (66.)

Ärendet, i hvad detsamma rör det centrala arkivväsendets ordnande i Stockholm så vidt
angår civildepartementet äfvensom i hvad det afser ^gallring ur de reviderade länsräkenskaperna,
är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

24. af den 3 maj 1910, angående utredning i fråga om mindre kostbara järnvägars
med 0,6 meters spårvidd betydelse för den ekonomiska utvecklingen. (91.)

Järnvägsstyrelsen har ännu icke inkommit med anbefalld utredning i ämnet.

25. af den 31 maj 1910, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.
(145.)

Statskontoret har ännu icke inkommit med yttrande och förslag rörande sättet för bestridande
af kostnaden för pensionering af statens järnvägars personal.

26. af den 30 maj 1911, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

Beträffande nionde punkten i skrifvelsen, angående omreglering af förste provinsialläkaroch
provinsialläkarväsendet har densamma under år 1914 icke varit föremål för
något Kungl. Maj:ts beslut.

— 1914 —

27. Riksdagens skrifvelse af den 30 maj 1911, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.
(9.)

Ärendet i hvad det rör hamnanläggning vid Torekov är fortfarande beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning.

28. af den 28 april 1911, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående rätt för kommuner att upplägga fonder för vissa
ändamål. (74.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

29. af den 27 maj 1911, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående omoch
tillbyggnad af Stockholms hospital m. m. (190.)

Medicinalstyrelsen har ännu icke inkommit med infordradt yttrande i anledning af hvad
Riksdagen i omförmälta skrifvelse anfört i fråga om verkställande af utredning rörande
det inom riket befintliga antalet för omgifningen vådliga eller synnerligen störande
idioter m. m.

30. af den 29 maj 1911, angående åvägabringande af utredning rörande åtgärder
mot faran af kronisk arsenikförgiftning. (205.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunniga hafva ännu icke inkommit med
den begärda utredningen.

31. af samma dag, i fråga om med sjukvård sysselsatta kvinnors arbetsförhållanden.
(206.)

De i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu icke
fullgjort sitt uppdrag.

32. af den 31 maj 1911, angående åvägabringande af utredning rörande de mindre

bemedlade klassernas bostadsförhållanden. (208.)

De i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu icke
fullgjort sitt uppdrag.

33. af samma dag, i anledning af Riksdagens år 1910 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1909. (242.)

Generalpoststyrelsen har ännu icke inkommit med anbefalld utredning i hvad mån de i
poststadgan förekommande bestämmelserna angående försäkring af värdeförsändelser borde
omarbetas i syfte att för allmänheten bereda större frihet vid och ökad möjlighet till
sådan försäkring m. m.

34. af den 30 maj 1912, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

Beträffande fyrtioförsta punkten, angående utredning i fråga om erforderliga åtgärder
för tillgodoseende af behofvet af ökad sinnessjukvård i riket, har medicinalstyrelsen ännu
icke inkommit med infordradt förslag rörande nya sinnessjukanstalter.

9 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1914 års andra Riksdag.

I fråga om sextiofjärde punkten, angående inköp af vissa områden i Sorsele och Dorotea
socknar för nomadlapparnas behof af renbete m. m., har Kung!. Maj:t på gifven
anledning ännu icke meddelat beslut.

35. Riksdagens skrifvelse af den 13 april 1912, angående förkortande af stadgade
tider för inlämnande af ansökning och Överklagande af förslag till vissa
tjänster. (58.)

Den i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunnige har ännu icke inkommit med
förslag i ämnet.

36. af den 24 maj 1912, angående ändring i sättet för redovisning af genom
exekutiv myndighet indrifna allmänna kommunala utskylder. (214.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

37. af samma dag, angående visst tillägg till byggnadsstadgan för rikets städer.
(226.)

Sedan öfverintendentsämbetet, som anbefallts att taga skrifvelsen i öfvervägande vid afgifvande
af det från ämbetet infordrade utlåtande öfver af särskilda kommitterade afgifvet
förslag till byggnadsstadga för riket, inkommit med sådant utlåtande, har ärendet den
27 mars 1914 öfverlämnats till de sakkunniga för utredning rörande de mindre bemedlade
klassernas bostadsförhållanden för afgifvande af utlåtande. Sådant utlåtande har
ännu ej inkommit.

38. af den 28 maj 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till en svensk
utvandringslag. (229.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

39. af den 30 maj 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i hvad angår
civildepartementsärenden. (232.)

Trettioförsta punkten, om verkställande af utredning angående lämpligheten af att upplägga
en statens lånefond för finansiering af företag, hvilka afse utbyggande af statens
vattenfall förmedelst vattenfallsrätt, är, sedan vattenfallsstyrelsen numera inkommit med
infordradt utlåtande i ämnet, beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

40. af den 28 maj 1912, angående utredning om åtgärder för bekämpande af
spetälskesjukdomen i Sverige. (233.)

Det från medicinalstyrelsen infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit.

41. af samma dag, angående undanröjande af i gällande författningar förefintliga
hinder för producenter af lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårds -

— 1914 —

produkter att i huru små partier som helst direkt till konsumenterna försälja
sina alster. (244.)

Det från medicinalstyrelsen infordrade utlåtandet i ärendet har ännu icke inkommit.

42. Riksdagens skrifvelse af den 29 maj 1912, angående sådan planläggning
af statens och kommunernas arbeten, att största möjliga antal arbetare beredes
arbete under tider och perioder, då större arbetslöshet inträder. (262.)

Från vederbörande myndigheter infordrade utlåtanden i ärendet hafva ännu icke fullständigt
inkommit.

43. af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (6.)

Punkten 21, angående anslag till anläggande af enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län, är, sedan det i föregående ämbetsberättelse omförmälta förslag
till plan numera inkommit från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, beroende på Kung!
Maj:ts pröfning.

44. af den 13 mars 1913, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen
i fråga om utarbetande och framläggande af förslag till bestämmelser
rörande utseende af suppleanter för stadsfullmäktige. (24.)

Ärendet är fortfarande beroende på särskild utredning inom civildepartementet.

45. af den 29 mars 1913, angående lindring i de mindre bemedlades kostnader
för hospitalsvård. (31.)

De från vederbörande myndigheter infordrade utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.

46. af den 8 april 1913, angående åstadkommande af en effektiv tandvård, särskilt
vid landsbygdens små- och folkskolor. (52.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunniga hafva ännu icke inkommit med
utredning och förslag i ämnet.

47. af den 24 april 1913, angående åtgärder till förekommande af oordningar
å de svenska järnvägarna, som föranledas särskild! af berusade personer. (57.)

Järnvägsstyrelsen har ännu icke inkommit med infordradt utlåtande i ärendet.

48. af den 30 april 1913, i anledning af väckt motion om införande i förordningen
om landsting af bestämmelser angående inskränkning i visst fall af
tjänstgöringstiden för landstingsmän och deras suppleanter. (67.)

Ärendet är fortfarande beroende på särskild utredning inom civildepartementet.

49. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung! Maj:t
angående viss ändring i gällande bestämmelser om kommunal rösträtt i
stad. (68.)

Ärendet är fortfarande beroende på särskild utredning inom civildepartementet.

— 1914 —

50. Riksdagens skrifvelse af den 6 maj 1913, angående förbud mot vilda djurs
kringförande till förevisning. (71.)

Från vederbörande myndigheter infordrade utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.

51. af den 9 maj 1913, angående utredning och förslag i fråga om åläggande
för arbetsgivare vid större tillfälliga arbetsföretag att till gagn för sina
arbetare vidtaga vissa anordningar. (80.)

Den i senaste ämbetsberättelsen omförmälta utredningen har ännu icke inkommit.

52. af den 20 maj 1913, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
förbättrade pensionsvillkor för viss personal, som i anledning af statens inköp
af enskilda järnvägar öfvergått i statens järnvägars tjänst. (101.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.

53. af den 26 maj 1913, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om behandling af alkoholister samt till lag om ersättning i
vissa fall af allmänna medel till vittnen i mål enligt lag om behandling af
alkoholister, dels ock i anledning däraf väckta motioner. (136.)

Öfverlämnad från justitiedepartementet i hvad angår frågan om anordnande af sådan statsanslag
för alkoholister, som afses i 2 § af lagen om behandling af alkoholister den 13
juni 1913. Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunniga inkommit med
förslag angående behofvet och beskaffenheten af ifrågavarande statsanstalter för vård af
alkoholister m. m., anmodade Kungl. Maj:t socialstyrelsen, öfverintendentsämbetet och
nykterbetskommittén att häröfver afgifva utlåtanden. Efter det sådana utlåtanden inkommit,
har departementschefen jämlikt bemyndigande den 28 mars 1914 tillkallat
sakkunniga för ytterligare utredning i ämnet. Denna utredning har ännu ej blifva
slutförd.

54. af den 1 juni 1913, i anledning af väckta motioner angående utredning
och förslag i fråga om upprensning och nyanläggning på statens bekostnad
af inre farleder i Bohusläns skärgård. (146.)

Ärendet har ännu ej varit föremål för behandling.

55. af den 28 maj 1913, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas. (163.)

Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omnämnda sakkunniga numera slutfört sitt arbete,
är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

56. af den 1 juni 1913, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till uppförande af ett hospital å biskopsbostället Sundby n:r 1 jämte i
ämnet väckta motioner. (240.)

Medicinalstyrelsen har ännu icke inkommit med det i senaste ämbetsberättelsen omförmälta
förslaget.

— 1914 —

57. Riksdagens skrifvelse af den 1 juni 1913 i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för extra
ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar
m. m. (241.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunniga hafva ännu icke inkommit med
förslag i ämnet.

58. af den 31 maj 1913, i anledning af Kungl. Majrts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i hvad angår
civildepartementsärenden. (252.)

De i senaste ämbetsberättelsen omförmälta utredningar beträffande förbättring af Haparandas
nuvarande utharan Salmis m. m. hafva ännu icke inkommit.

Beträffande punkten 2 a, angående inköp af tomt och uppförande af byggnad
i Uddevalla för post- och telegrafverkens behof, har öfverintendentsämbetet ännu icke inkommit
med infordradt utlåtande.

Af dessa ärenden äro sålunda de under 1, 4, 5, 6, 10, 11, 12, 14, 15, 16, 17,
19, 20, 22, 24, 25, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 37, 40, 41, 42, 44, 45, 46, 47,
48, 49, 50, 51, 53, 56, 57 och 58 omförmälta föremål för behandling af annan myndighet
eller särskild utredning samt de öfriga på pröfning beroende.

Finansdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1884, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjätte hufvudtitel. (49.)

Anmäld i sammanhang med propositionen den 28 mars 1913 med förslag till lag om
allmän pensionsförsäkring m. m.

Någon ytterligare åtgärd är sedermera ej vidtagen.

2. af den 5 maj 1888, angående omarbetning af förordningen den 12 februari
1864 om hvad i afseende å passagerarångfartygs byggnad, utrustning och
begagnande iakttagas bör. (46.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

3. af den lb maj 1895, om utarbetande och framläggande af förslag till lärlingslag.
(91.)

Kommerskollegium och socialstyrelsen, dit de sakkunnigas betänkande remitterats, hafva
ännu icke afgifvit utlåtande.

— 1914 —

4. Riksdagens skrifvelse af den 5 maj 1897, i anledning af väckt motion om
ändrade grunder för den kommunala beskattningen. (65.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 10 maj 1899, i anledning af Riksdagens år 1898 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1897, i hvad
skrifvelsen afser fråga om ersättning af järnvägstrafikmedel till tullverkets personal
för öfvertidsarbete. (103.)

Järnvägsstyrelsen, dit ärendet remitterats, har ännu icke inkommit med utlåtande.

6. af den 11 maj 1900, angående förbättradt sätt för sjöfolks pensionering. (96.)
Se här ofvan under 1.

Anmäld i sammanhang med propositionen den 28 mars 1913 med förslag till lag om
allmän pensionsförsäkring m. m.

Någon ytterligare åtgärd är sedermera ej vidtagen.

7. af den 27 februari 1901, med anhållan om förslag till bestämmelser om
arfsskatts utgörande i vissa fall. (22.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

8. af den 13 maj 1901, angående åtgärder med hänsyn till transport af timmer
sjöledes m. m. (80.)

Det från kommerskollegium infordrade utlåtandet öfver ett af tillkallade sakkunniga afgifvet
betänkande och förslag har ännu ej inkommit.

9. af den 12 maj 1902, angående beskattning af tobak och tobaksfabrikat. (98.)
Det åt två sakkunniga gifna uppdraget att verkställa viss utredning i ämnet är ännu
icke fullgjordt.

10. af den 11 april 1903, angående åtgärder mot de olägenheter, som förorsakas
genom vissa slag af fabriksdrift. (52.)

Den kommitté, som fått i uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag i anledning
af förevarande skrifvelse, har ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

11. af den 13 maj 1904, angående undersökning rörande antalet vanföra och
lyfta i Sverige. (102.)

Ärendet är under handläggning af statistiska centralbyrån.

12. af den 17 maj 1904, i anledning af väckta motioner angående ändringar i
gällande sjöfartslagstiftning. (155.)

Se under 2 här ofvan.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

13. af den 11 mars 1905, angående lagstiftningsåtgärder för ståtande af illojal
konkurrens. (20.)

— 1914 —

Kommerskollegium har ännu ej afgifva begärdt utlåtande öfver patent- och varumärkeskommitténs
i föregående ämbetsberättelse omförmälta lagförslag.

14. Riksdagens skrifvelse af den 18 maj 1905, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående inredande i fastigheten n:r 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm
af lokaler för utrikesdepartementet m. m. samt angående uppförande
af ny byggnad för Kungl. Majrts kansli. (170.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

15. af den 3 mars 1906, i anledning af väckt motion angående åtgärder mot
tobaksförbrukning bland ungdomen. (28.)

Det från medicinalstyrelsen infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit.

16. af den 27 april 1906, i anledning af Riksdagens år 1905 församlade revi sorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1904. (87.)

Ärendet, som afser frågan om regleringen af den till vissa stapelstäder utgående tolagsersättningen,
har, såsom ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag utvisar, öfverlämnats till
kommunalskattekommitterade. Dessa hafva ännu ifcke fullgjort sitt uppdrag.

17. af den 19 maj 1906, i anledning af väckt motion om afskrifning af återstående
köpeskillingen för hemman och lägenheter, som få till skatte lösas. (133.)

Det från kammarkollegium infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit.

18. af den 8 mars 1907, angående sättet för verkställandet af stämpelbelägguing
af stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå. (28.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts pröfning.

19. af den 6 april 1907, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående försäljning
af egendomen nrr 1 i kvarteret Sjöhästen i Klara församling i Stockholm
samt ett inom Riksdagen väckt förslag i ärendet. (64.)

Någon åtgärd utöfver den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta har
icke vidtagits.

20. af den 8 april 1908, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Majrt angående skyldighet för staten att erlägga skatt till kommun för staten
tillhörig fastighet eller industriell anläggning. (55.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majrts pröfning.

21. af den 25 april 1908, i anledning af väckt motion om förbud mot drift af
sulfatfabrik eller annat industriellt verk, som genom förorenande af luft eller
vatten orsakar olägenheter för kringliggande bygd och dess befolkning. (61.)

Den kommitté, som fått i uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag i anledning
af förevarande skrifvelse, har ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

— 1914 —

22. Riksdagens skrifvelse af den 3 juni 1908, angående utredning om kommunernas
bärkraft i förhållande till dem åliggande skattebördor m. m. (226.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

23. af den 2 mars 1909, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående tullverkets och varuemottagares ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter i fall, då tullafgift för inkommen vara oriktigt uppdebiteras
m. m. (22.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

24. af den 18 maj 1909, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med anhållan om förslag till lagbestämmelser i syfte att för vissa personer
försvåra åtkomsten af starka drycker m. m. (161.)

Nykterhetskommittén har behandlat ärendet i sitt den 5 januari 1914 afgifna betänkande
(Y).

25. af den 22 maj 1909, i anledning af väckt motion om stämpel å bevis om
tillstånd att köra med automobil å allmän väg eller gata m. m. (197.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majtts pröfning.

26. af den 9 april 1910, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande
förordning angående försäljning af brännvin. (71.)

Nykterhetskommittén har behandlat ärendet i sitt den 5 januari 1914 afgifna betänkande
(V).

27. af den 22 april 1910, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen
den 18 september 1908 angående stämpelafgiften dels ock i ämnet
väckta motioner. (74.)

Skrifvelsen är i vissa afseenden fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

28. af den 2 juni 1910, angående åtgärder mot användande af denatureradt
brännvin såsom berusningsmedel. (159.)

Nykterhetskommittén har i den fråga skrifvelsen afser ännu icke afgifvit betänkande.

29. af den 9 juni 1910, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst
dels ock i ämnet väckta motioner. (198.)

Skrifvelsen, i hvad den afser af Riksdagen begärd utredning i visst afseende, är beroende
på Kungl. Maj:ts pröfning.

30. af den 21 mars 1911, med begäran om utredning och förslag angående
ändrade bestämmelser för beviljandet af de i 16 § af gällande brännvinsförsäljningsförordning
omförmälta rättigheter. (46.)

Nykterhetskommittén har behandlat ärendet i sitt den 5 januari 1914 afgifna betänkande
(V).

— 1914 —

31. Riksdagens skrifvelse af den 7 april 1911, i anledning af väckta motioner
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående fullt genomfördt kommunalt
veto beträffande försäljning af vin och Öl. (56.)

Nykterhetskommittén har behandlat ärendet i sitt den 5 januari 1914 afeifna betänkande
(V).

32. af den 6 maj 1911, i anledning af väckta motioner afseende utredning rörande
undanröjande af en på äktenskapsfrekvensen menligt inverkande oegentlighet
i skattelagstiftningen. (108.)

Utredning och förslag i ämnet hafva ännu icke fullbordats af kommunalskattekommitterade.

33. af den 20 maj 1911, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition angående
försäljning af egendomen n:r 2 i kvarteret Päronträdet i Ulrika Eleonora
församling i Stockholm ni. m. (130.)

Det från öfverintendentsämbetet infordrade förslaget till villkor, under livilka försäljning
af egendomen borde äga rum, har ännu icke inkommit.

34. af den 25 maj 1911, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning med tulltaxa för inkomna varor. (202.)

Ärendet är beroende på Kungl. Majits pröfning.

35. af den 27 maj 1911, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande
förordning angående försäljning af brännvin. (226.)

Nykterhetskommittén har behandlat ärendet i sitt den 5 januari 1914 afgifna betänkande
(V).

36. af den 29 maj 1911, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om bankrörelse och till lag om ändrad lydelse af 10 § i lagen
den 5 juni 1909 angående emissionsbanker dels ock i ämnet väckta
motioner. (237.)

Det af sakkunniga afgifna betänkandet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

37. af den 31 maj 1911, i anledning af Riksdagens år 1910 församlade revi sorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
börande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1909. (242.)

Den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta utredning har ännu icke fullbordats
af öfverintendentsämbetet.

38. af den 24 februari 1912, i anledning af Kungl. Majits i punkterna 11 och
27 under sjunde hufvudtiteln af statsverkspropositionen gjorda framställning
angående tullverket. (22.)

På förekommen anledning hafva de förut omförmälta sakkunniga anmodats tillsvidare
uppskjuta det af dem påbörjade utredningsarbetet.

39. af den 9 mars 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

10 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1914 års andra Riksdag.

Maj:t i fråga om införande af stadgande om efterbeskattning i förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst. (37.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

40. Riksdagens skrifvelse af den 7 maj 1912, angående beredande af möjlighet för

municipalsamhällen att erhålla lån från vissa pensionsanstalter och kassor. (100.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

41. af samma dag, i anledning af väckt motion om utredning i fråga om utvidgning
af Riksdagens bibliotek till ett centralt förvaltningsbibliotek m. m. (102.)

Det af sakkunniga afgifna betänkandet har den 18 april 1914 remitterats till åtskilliga
verk och myndigheter för yttrande.

42. af den 11 maj 1912, i anledning af väckt motion med begäran om utredning
och förslag angående utlämnande af lån åt kommuner från konungariket
Sveriges stadshypotekskassa m. m. samt om anslag till utredningens verkställande.
(125.)

De förut omförmälta sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

43. af den 18 maj 1912, i anledning af väckt motion om upphäfvande af stämpelskatten
å inrikes växlar. (138.)

Ärendet är slutbehandladt.

44. af den 24 maj 1912, angående utredning rörande skogsarbetarnas i Norrland
och därmed jämförliga landsdelar ställning och lefnadsförhållanden. (147.)

Svar å den till kommerskollegium ställda remissen har ännu icke inkommit.

45. af samma dag, angående åtgärder i syfte att sjömanshusen må sättas i tillfälle
att i större omfattning än för närvarande lämna tillfälliga understöd åt
behöfvande arbetslösa sjömän. (170.)

Det från kommerskollegium infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit.

46. af den 22 maj 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

pensionering af distriktsveterinärer m. fl. (204.)

De sakkunniga, till hvilka ärendet öfverlämnats, hafva ännu icke fullgjort sitt uppdrag.

47. af den 28 maj 1912, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med för slag

till förordning om provianteringsfrilager. (217.)

Vid föredragning den 2 april 1914 af skrifvelsen, i hvad densamma afser utvidgning af
provianteringsfrilagersinstitutionen, har Kungl. Maj:t funnit densamma för närvarande
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

48. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

förordning angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel af utländsk

vara dels ock en i ämnet väckt motion. (220.)

Generaltullstyrelsen har i vissa af skrifvelsen föranledda frågor ännu icke afgifvit utlåtande.

— 1914 —

49. Riksdagens skrifvelse af den 24 maj 1912, angående utredning rörande möjligheterna
för en inhemsk tillverkning af mineraloljor och svafvel m. m. (227.)

De i föregående ämbetsberättelse omförmälta sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt
uppdrag.

50. af den 29 maj 1912, angående vidtagande af åtgärder till värnpliktiges
skyddande mot förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid
dess arbetsföretag på grund af inkallande till tjänstgöring. (259.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

51. af samma dag, angående utfärdande af vissa bestämmelser, afseende lättnader
vid inbetalning af kronoutskylder. (261.)

Statskontoret har ännu icke afgifvit utlåtande i ämnet.

52. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående expropriation i vissa fall af torp och andra lägenheter å rekognitionshemman
m. m. (271.)

De i föregående ämbetsberättelse omförmälta sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt
uppdrag.

53. af den 3 maj 1913, angående Kungl. Djurgårdens bevarande i största möj liga

utsträckning såsom naturlig park. (69.)

De i föregående ämbetsberättelse omförmälta sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt
uppdrag.

54. af den 17 maj 1913, angående ökad centralisering vid upphandling för sta tens

räkning m. m. (82.)

De i föregående ämbetsberättelse omförmälta sakkunniga hafva ännu icke fullgjort sitt
uppdrag.

55. af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för ordning

om ändrad lydelse af §§ 7, 8 och 12 i förordningen den 13 december
1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel af utländsk
vara. (115.)

Sedan utlåtanden afgifvits den 24 januari 1914 af generaltullstyrelsen och den 18 februari
1914 af generalpoststyrelsen, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

56. af samma dag, angående utfärdande af enhetliga bestämmelser för kommunernas
bokföring. (116.)

1 utlåtande den 9 mars 1914 har svenska stadsförbundets styrelse besvarat den gjorda
remissen. Sakkunniga för utredning rörande statens och kommunernas skuldsättning hafva
dock ännu icke afgifvit utlåtande.

- 1914 —

57. Riksdagens skrifvelse af den 21 maj 1913, i anledning af framställning från
fullmäktige i riksgäldskontoret angående förstärkt amortering af statsskulden.
(119.)

Ärendet är anmäldt i sammanhang med statsverkspropositionen till 1914 års första lagtima
riksdag.

58. af den 30 maj 1913, i anledning af väckt motion om ändring i 7 § 2:o)
b) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. (140.)

Ärendet är föremål för utredning inom finansdepartementet.

59. af samma dag, i anledning af väckt motion om upphäfvande af tullen å ris,
risgryn och rismjöl. (164.)

Sedan generaltullstyrelsen den 24 januari 1914 inkommit med utlåtande angående tullrestitution
vid export af risstärkelse, risgryn och rismjöl, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning.

60. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts två särskilda propositioner
med förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, den ena afseende
jämväl ändring af de vid nämnda förordning fogade formulär, dels ock
en i ämnet väckt motion. (251.)

Skrifvelsen i hvad den innefattar begäran om utredning i visst afseende, är föremål för
behandling inom finansdepartementet.

Af dessa ärenden äro sålunda de under 43, 47 och 57 upptagna af Kungl. Maj:t
slutligen afgjorda, de under 3, 5, 8, 9, 10, 11, 13, 15, 16, 17, 19, 21, 28, 32, 33,
37, 38, 41, 42, 44, 45, 46, 48, 49, 51, 52, 53, 54, 56, 58 och 60 omförmälta
föremål för behandling af annan myndighet eller särskild utredning samt de öfriga på
pröfning beroende.

Ecklesiastikdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1898, i anledning af Riksdagens år

1897 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1896. (84.)

Yttrande öfver af direktören Sven Nissvandt och förste revisorn K. Beckman upprättadt
förslag till nytt formulär för Uppsala universitets hufvudbok har under år 1910
afgifvits af kanslern för rikets universitet. Därefter hafva statskontoret och kammarrätten
anbefallts att i ärendet afgifva utlåtanden. Dessa utlåtanden hafva ännu icke
inkommit.

2. af den 8 maj 1900, angående undervisning i teknisk hygien m. m. vid rikets
tekniska läroverk. (61.)

— 1914 —

Sedan Kung!. Maj:t den 4 oktober 1907 tillsätten kommitté för afgifvande af utlåtande
och förslag, huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen bör
ordnas, har ärendet öfvérlämnats till denna kommitté. Den 11 juni 1912 afgaf kommittén
utlåtande och förslag, och därefter hafva åtskilliga myndigheter m. fl. anbefallts
att afgifva yttranden öfver kommitténs förslag. Dessa yttranden hafva ännu icke
fullständigt inkommit.

3. Riksdagens skrifvelse af den 3'' juni 1901, om utredning rörande vissa
ecklesiastika boställen. (130.)

Utredningen fortgår.

4. af den 26 april 1902, angående ändring i folkskolestadgan. (49.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

5. af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk. (53.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

6. af den 22 maj 1903, angående ny katekesutveckling för skolans behof.
(158.)

Kungl. Maj:t har den 24 mars 1911 för en tid af tre år tillsatt en nämnd med
uppdrag att granska förslag till läroböcker i den kristna tros- och sedeläran. Enligt
inkommen redogörelse har nämnden verkställt fullständig granskning af fem till nämnden
ingifna läroboksförslag och i samband därmed från viss synpunkt granskat jämväl
en af framlidne professorn F. A. Johansson enligt uppdrag utarbetad »handledning
för den första kristendomsundervisningen».

Kungl. Maj:t har den 19 december 1913 medgifvit, att nämndens verksamhet
må fortsätta tills vidare under ytterligare tre år, räknadt från och med den 1 mai
1914. J

7. af den 27 april 1905, i anledning af väckt motion angående grunderna för
aflöning af lärare vid fortsättuingsskolor. (101.)

Det från folkundervisningskommittén i ärendet infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit.

8. af den 30 maj 1907, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 33, angående uppförande af byggnader för landsarkivet i Östersund.
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

9. af den 1 juni 1908, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

— 1914 —

Punkten 30, angående statsbidrag för undervisning i slöjd.

Det från folkundervisningskommittén i ärendet infordrade utlåtandet har ännu icke
inkommit.

10. Riksdagens skrifvelse af den 6 maj 1908, i anledning af väckt motion om
upphäfvande af bestämmelsen om kapellförsamlings skyldighet att deltaga i
moderkyrkans byggnad och underhåll. (109.)

Kammarkollegium har anbefallts att anmoda Konungens befallningshafvande i samtliga
län och domkapitlen att efter vederbörandes hörande afgifva yttranden i detta ärende
samt med dessa yttranden jämte eget utlåtande till Kungl. Maj:t inkomma. Detta
uppdrag är ännu ej fullgjordt.

11. af den 31 maj 1910, angående åtgärder för skolungdomens fostran till
sparsamhet. (150.)

Sedan infordrade yttranden i ärendet inkommit, har postsparbanksstyrelsen underställt
Kungl. Maj:t ett ” af styrelsen uppgjordt förslag i ämnet. Öfver sagda förslag hafva
därefter öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och Öfverstyrelsen för Stockholms
stads folkskolor äfvensom samtliga domkapitel afgifvit infordrade utlåtanden. Ärendet
är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

12. af den 20 maj 1911, angående åvägabringande af utredning huru vården
af rikets forusaker bäst bör ordnas. (136.)

Kungl. Maj:t har den 29 september 1911 utfärdat kungörelse i viss del af ämnet
samt beträffande den återstående delen af ärendet, efter det vitterhetsakademien däri
afgifvit infordradt utlåtande, den 21 november 1913 uppdragit åt en kommitté att
under samarbete, i den mån frågan rör öfverintendentsämbetet, med de den 29 oktober
1913 tillkallade sakkunniga för behandling af frågan om öfverintendentsämbetets
omorganisation m. m. afgifva utlåtande och förslag till omorganisation af fornminnesvården
i riket samt att undersöka möjligheten af och, i den mån omständigheterna
därtill föranleda, afgifva förslag till ekonomiskt understödjande af fornminnesmuseerna.

Sådant utlåtande och förslag har ännu ej inkommit.

13. af den 31 maj 1911, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 5, angående ändring i staten för universitetet i Uppsala i fråga om
professuren i fysik.

Kanslern för rikets universitet har anbefallts att i god tid före den 1 januari
1915 inkomma med förslag till den ändring af universitetets inkomststat samt till de
föreskrifter i öfrigt, som erfordras i sammanhang med den ändring af utgiftsstaten, som
jämlikt Riksdagens i punkten anmälda beslut skall från och med den 1 oktober 1915
vidtagas i fråga om professuren i fysik.

Detta yttrande har ännu ej inkommit.

— 1914 —

14. Riksdagens skrifvelse af den 29 maj 1911, angående regleringen af utgifterna
under liksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och
indragningsstaterna. (10.)

Punkten 7, angående viss ändring i § 11 af nu gällande reglemente för småskollärares
m. fl:s ålderdomsunderstödsanstalt.

Den 22 juni 1911 anbefalldes direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
att låta verkställa af Riksdagen under denna punkt begärd utredning samt därefter inkomma
med förslag till de åtgärder, hvartill utredningen kunde föranleda.

Sedan ifrågavarande utredning och förslag inkommit, har ärendet öfverlämnats till
lärarlönenämnden.

15. af den 26 april 1912, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående
inköp af vissa delar af ön Björkö i Mälaren. (78.)

Ärendet är, sedan infordrade utlåtanden inkommit, beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.

16. af den 30 april 1912, angående åtgärder för motarbetande af missbruk af
tobak och kaffe. (80.)

Kungl. Maj:t bar den 31 oktober 1913 anbefallt medicinalstyrelsen att afgifva utlåtande
i ärendet. Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.

17. af den 24 maj 1912, angående utredning beträffande en planmässigt bedrifven
nykterhetsundervisning såväl inom som utom skolan. (213.)

Efter det socialstyrelsen den 18 december 1913 inkommit med utlåtande i ärendet, är
detsamma nu beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

18. af den 28 maj 1912, angående utredning i fråga om beredande af statsbidrag
för å epileptikerhem vårdad, icke sinnesro fallandesjuk. (236.)

Kung! Maj:t bär den 18 november 1912 anbefallt medicinalstyrelsen att afgifva utlåtande
i detta ärende. Detta utlåtande har ännu icke inkommit.

19. af den 29 maj 1912, angående vidtagande af åtgärder till värnpliktigas
skyddande mot förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid
dess arbetsföretag på grund af inkallande till tjänstgöring. (259.)

Efter det infordrade utlåtanden afgifvits af vederbörande till ecklesiastikdepartementet
hörande myndigheter, har ärendet, såsom i senaste ämbetsberättelsen angifves, öfverlämnats
till vederbörande försvarsberedning.

20. af den 30 maj J 912, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 162, angående anslag till bestridande af kostnaderna för nya bvg^nader
för tekniska högskolan m. m.

Af det för år 1913 beviljade anslaget, 750,000 kronor har Kungl. Maj:t den 30
januari 1914 ställt ett belopp af 300,000 kronor till förfogande.

— 1914 —

Punkten 216, angående anslag till uppförande i Vitträsks by af bostadshus åt
den därstädes stationerade kontraktsadjunkten.

Kungl. Maj:t har den 5 februari 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

21. Riksdagens skrifvelse af den 13 mars 1913, i anledning af väckt motion angående
ändring i vissa delar af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd i Stockholm. (23.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

22. af den 29 mars 1913, angående utfärdande af vissa föreskrifter i fråga om
utarrendering af prästerskapets löneboställen. (32.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

23. af den 28 mars 1913, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas
aflöning. (39.)

Ärendet är beroende på särskild utredning inom ecklesiastikdepartementet.

24. af den 12 april 1913, angående vidtagande af åtgärder för åstadkommande
af undervisning i skogsvård jämväl vid andra statsunderstödda skolor än folkskolor
och med dem jämförliga läroanstalter. (54.)

Den 31 oktober 1913 anbefalldes följande myndigheter att afgifva utlåtande i ärendet,
nämligen läroverksöfverstyrelsen i fråga om under dess inseende ställda läroanstalter,
landtbruksstyrelsen beträffande landtbruksskolor, folkhögskoleinspektören rörande folkhögskolor
samt inspektören öfver döfstumundervisningen angående döfstumskolor.

Dessa utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.

25. af den 9 maj 1913, angående åstadkommande af läkarundersökning af småoch
folkskolebarn. (79.)

Kungl. Maj:t har den 20 juni 1913 anbefallt medicinalstyrelsen att afgifva utlåtande i
ärendet.

Detta utlåtande har ännu icke inkommit.

26. af den 27 maj 1913, angående vidtagande af åtgärder för anordnande af
skolbad vid landsbygdens folkskolor. (144.)

Kungl. Maj:t har den 5 februari 1914 anbefallt folkskoleöfverstyrelsen att afgifva
utlåtande i ärendet. Detta utlåtande har ännu icke inkommit.

27. af den 30 maj 1913, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (8.)

Punkten 42, angående utredning rörande ecklesiastika boställen.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 56, angående bidrag till restaurering af Vreta klosters kyrka.

Sedan Kungl. Maj:t den 4 juli 1913 anbefallt Konungens befallningshafvande i

— 1914 —

Östergötlands län att inhämta och till Kungl. Maj:t öfverlämna yttrande af Vreta
klosters församling, huruvida den vore villig ikläda sig vissa af Riksdagen för anslagets
utgående uppställda villkor, samt sådant yttrande sedermera inkommit, har ärendet, efter
det vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien yttrat sig öfver viss del däraf, remitterats
till öfverintendentsämbetet för afgifvande af utlåtande.

Fullständigt utlåtande i ärendet från sistberörda myndighet har ännu icke inkommit.

Punkten 99, angående uppförande af en nybyggnad för zoologiska institutionen
vid universitetet i Lund.

Kungl. Maj:t har den 18 april 1914 dels gillat omarbetade, nya ritningar till
ifrågavarande nybyggnad dels ock ställt det af Riksdagen på extra stat för år 1914 anvisade
anslagsbeloppet till förfogande.

Punkten 119, angående anslag till arfvoden åt en föreståndare för samt en biträdande
läkare och en amanuens vid serafimerlasarettets röntgeninstitut.

Kungl. Maj:t har den 24 januari 1914 meddelat slutligt beslut i ärendet.

Punkten 121, i hvad den rör poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm.

Kungl. Maj:t har den 24 januari 1914 ställt af Riksdagen beviljadt anslag till förfogande.

Punkten 159, angående statsbidrag till aflönande af vikarier för på grund af sjukdom
tjänstlediga lärarinnor vid enskilda läroanstalter.

Ärendet har afgjorts den 4 juli 1913 utom i hvad angår upprättande af en vikariatskassa,
i hvilken del Kungl. Maj:t den 21 februari 1914 meddelat slutligt beslut.

Punkten 167, angående ökade anslag till folkskoleseminarierna.

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 170, angående stipendier åt elever i parallellklasserna vid folkskoleseminariet
i Göteborg.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 172, angående folkskoleinspektionens ordnande.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Punkten 209, angående understöd för utgifvande af Tidning för döfstumma.

Kungl. Maj:t har den 21 februari 1914 ställt återstoden af det utaf Riksdagen
beviljade understödet till förfogande.

Punkten 218, angående anslag till nybyggnad m. m. för tekniska högskolan.

Af det för år 1914 beviljade anslaget har icke någon del ännu ställts till förfogande.

Punkten 253, angående anslag till resestipendier för år 1914 åt journalister.

Kungl. Maj:t har den 13 mars 1914 fördelat det lör ifrågavarande ändamål
beviljade anslaget.

11 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1.914 års andra Riksdag.

28. Riksdagens skrifvelse af den 24 maj 1913, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tionde lmfvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indragniugsstaterna. (10.)

Kungl. Maj:t bar den 13, 20 och 28 juni, den 18 juli, den 24 oktober och den 31
december 1913 meddelat särskilda beslut i olika delar af ärendet; dock är den i
punkten 16 omförmälta frågan angående förändringar i affattningen af de utaf Riksdagen
godkända grunderna för döfstumlärarnes pensionsanstalts inrättande och för vissa delägares
rätt till inträde däri ännu beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Af dessa ärenden äro alltså de under 1, 2, 3, 6, 7, 9, 10, 12, 13, 14, 16, 18,
19, 23, 24, 25, 26 och 27 omförmälta föremål för behandling af annan myndighet
eller särskild utredning samt de öfriga beroende på pröfning.

J ordbruksdepartementet.

1. Riksdagens skrifvelse af den 17 mars 1885, om ändrade stadganden
angående den s. k. allmänna strömrensningen. (20.)

Ärendet är fortfarande under beredning inom justitiedepartementet.

2. af den 11 maj 1896, angående utredning rörande fiskeribefolkningens i
Göteborgs och Bohus län nuvarande bostadsförhållanden. (66.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

3. af den 12 maj 1899, i anledning af väckt motion om ändringar i
gällande lagstiftning rörande fattigvården. (126.)

Den i ämhetsberättelsen till 1908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke
inkommit med förslag i ämnet.

4. af den 14 maj 1900, i fråga om ändring af gällande föreskrifter angående
hvad iakttagas hör till förekommande och hämmande af smittosamma
sjukdomar bland husdjuren. (120.)

Det från medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen genom remiss den 18 maj 1900
infordrade utlåtandet rörande de delar af ärendet, i fråga om hvilka Kungl. Maj:t
icke förut fattat beslut, har ännu icke inkommit.

5. af den 19 april 1901, i anledning af väckt motion om utarbetande af
skärpta lagbestämmelser för uraktlåtenhet att utgifva bidrag till underhåll
af oäkta barn. (38.)

6. af den 17 maj 1901, i anledning af väckt motion om ändring i förordningen
angående fattigvården den 9 juni 1871 i syfte att undanröja
vissa med densamma förenade olägenheter för gränskommunerna. (88.)

— 1914 —

Den i ämbetsberättelsen till 1908 års Riksdag omförmälta kommittén bar ännu icke
inkommit med förslag i de två sistnämnda ärendena.

7. Riksdagens skrifvelse af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner
angående lagstiftningsåtgärder för vidmakthållande af jordbruksnäringen
inom skogsbygderna i Norrland och Dalarna. (128.)

De i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta sakkunniga hafva ännu
icke afgifvit utlåtande i den del ärendet angår ändring i vissa delar af flottningsstadgan
den 30 december 1880.

8. af den 12 april 1902, i anledning af väckt motion om ändring af 15
§ i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871. (32.)

Den i ämbetsberättelsen till 1908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke
inkommit med förslag i ärendet.

9. af den 10 maj 1902, angående vissa förhållanden vid Malmberget och
Kiruna. (85.)

Den 27 december 1912 remitterades ärendet till Konungens befallningshafvande
i Norrbottens län för afgifvande af utlåtande i anledning af hvad järnvägsstyrelsen
i sitt den 9 mars 1905 ingifna utlåtande anfört. Utlåtande från förenämnda Konungens
befallningshafvande har ännu icke inkommit.

10. af den 22 maj 1903, angående skogslagstiftning och därmed i sam band

stående ämnen. (136.)

Sedan de i ämbetsberättelsen till 1913 års Riksdag omförmälta infordrade utlåtanden
inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

11. af den 22 mars 1904, i anledning af väckt motion om ändring af

§ 5 i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i
riket den 26 januari 1894. (26.)

Den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta skogslagstiftningskommittén
har ännu icke afgifvit förslag i ärendet.

12. af den 12 april 1905, i anledning af väckt motion om tillägg till 5 §

i förordningen angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven af redning

å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län den 24 juli
1903. (60.)

Se under 10 här ofvan.

13. af den 14 april 1905, angående åtgärder till förekommande eller lindring
af olägenheterna för skärgårdsbefolkningen af sjöfarten inomskärs
vintertiden. (65.)

— 1914 —

De i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta, inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga för utredning rörande väghållningsbesvärets utjämnande m. m.
hafva ännu icke afgifvit förslag i ärendet.

14. Riksdagens skrifvelse af den 12 maj 1905, i anledning af väckta motioner
om revision af fattigvårdslagstiftningen m. m. (131.)

15. af den 20 maj 1905, med anhållan om utredning angående den enskilda
och kommunala sinnessjukvårdens förbättrande. (169.)

Den i ämbetsberättelsen till 1908 års Riksdag omförmälta kommittén har ännu icke
inkommit med utlåtande i sistberörda två ärenden.

16. af den 31 mars 1906, i anledning af väckt motion med begäran om

framläggande af förslag till ändring af förordningen angående åtgärder
till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog i Västerbottens
och Norrbottens län den 24 juli 1903. (55.)

Se under 10 här ofvan.

17. af den 23 maj 1906, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
disposition af den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten
Halmstads slottsjord. (173.)

Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

18. af den 23 april 1907, angående användande af skogsvårdsafgifter till inköp
af allmännagsskogar. (77.)

Se under 11 här ofvan.

19. af den 24 maj 1907, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående upphäfvande af kronans rätt till storverksträd
och ekar å häradsallmänningar. (185.)

Sedan utlåtande inkommit från kammarkollegium den 27 februari 1913 och från
marinförvaltningen den 14 augusti 1913, har ärendet den 15 i sistnämnda månad öfverlämnats
till den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta skogslagstiftningskommittén,
som ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

20. af den 25 april 1908, i anledning af väckta motioner dels om ändrad
lydelse af 6 § i lagen om vård af enskildes skogar den 24 juli 1903
dels ock om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående revision af lagstiftningen
om vården af enskildes skogar. (64.)

Den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta skogslagstiftningskommittén
har ännu icke afgifvit utlåtande i ärendet.

— 1914 —

21. Riksdagens skrifvelse af den SO mars 1909, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag till lag
angående obligatorisk kontroll å beredda kraftfodermedel m. m. (58.)

Sedan landtbruksstyrelsen den 5 mars 1912 ingifvit infordradt utlåtande, har ärendet
den 6 mars 1912 remitterats till kommerskollegium, som den 10 februari 1914 inkommit
med utlåtande. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

22. af den 1 april 1909, i anledning af väckt motion om åvägabringande
af lagbestämmelser för betryggande af skogens återväxt å område, hvarest
afverkningsrätt upplåtits åt utlänning. (63.)

Se under 20 här ofvan.

23. af den 21 april 1909, med begäran om utredning och förslag i fråga
om anordnande af landtbrukshögskoleundervisning. (92.)

Sedan de i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta landtbrukshögskolesakkunniga
den 25 april 1913 ingifvit sitt betänkande i ämnet samt åtskilliga myndigheter
inkommit med infordrade utlåtanden, är ärendet beroende på Kungl. Majrts
pröfning.

24. af den 15 maj 1909, i anledning af väckta motioner om begränsning
af rösträtten å vägstämma. (153.)

25. af den 24 maj 1909, angående bestämmelser rörande skyldighet att vid
allmän flottled uppföra bostäder för flottningsmanskapet. (234.)

Se under 7 här ofvan.

26. af den 23 april 1910, angående tjänstårsberäkning för länsjägmästare

vid anställning inom skogsstaten. (75.)

Sedan domänstyrelsen den 15 maj 1913 inkommit med förnyadt utlåtande, har ärendet
den 15 juli 1913 öfverlämnats till den i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag
omförmälta skogslagstiftningskommittén, som ännu icke i ärendet inkommit med utlåtande.

27. af den 25 maj 1910, i anledning af väckt motion om åvägabringande

af lagändring i syfte att bereda större trygghet för en bättre vård af

och hushållning med enskildes skogar. (112.)

Se under 20 här ofvan.

28. af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående omläggning af förvaltningen af de allmänna skogarna i
södra och mellersta Sverige. (114.)

— 1014 —

De i ämbetsberättelsen till 1912 års Riksdag omförmälta sakkunniga för utredning
angående förvaltning och skötsel af kronans och andra allmänna skogar i mellersta
och södra delarna af riket hafva ännu icke afgifva utlåtande i ärendet.

29. Riksdagens skrifvelse af den 24 maj 1912, i fråga om utredning och förslag
angående upplåtande till försäljning af vissa kronoegendomar. (121.)

Sedan domänstyrelsen den 12 februari 1913 ingifvit infordradt utlåtande, är ärendet,
som beror på ändring i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning.

30. af den 29 maj 1912, i fråga om åtgärder för vinnande af större öfverskådlighet
angående de verkliga inkomsterna från statens jordbruksdomäner
m. m. (253.)

Sedan domänstyrelsens infordrade utlåtande inkommit samt jämväl statskontoret i
ärendet blifvit hördt, anmäldes ärendet den 7 november 1913, därvid chefen för
jordbruksdepartementet bemyndigades att tillkalla tre sakkunniga persöner för verkställande
af utredning ifråga om förändrad bokföring rörande statens domäner. Dessa
hafva ännu icke ingifvit utlåtande i ämnet.

31. af den 24 maj 1912, angående åtgärder till förekommande af viss
skadegörelse å ungskog. (119.)

Sedan domänstyrelsen den 26 november 1913 inkommit med infordradt utlåtande,
öfverlämnades ärendet den 27 i samma månad till den i ämbetsberättelsen till
1912 års Riksdag omförmälta skogslagstiftningskommittén.

32. af den 29 maj 1912, angående åtgärder mot jordkulturens ödeläggelse
genom försumpning. (263.)

Sedan domänstyrelsen den 22 oktober 1913 inkommit med infordradt utlåtande, har
ärendet den 5 november 1913 remitterats till skogshögskolans och skogsförsöksanstaltens
styrelse, som ännu icke inkommit med utlåtande.

33. af den 24 maj 1912, i fråga om den norrländska fiskarbefolkningens
bostads- och fiskerättsförhållanden. (120.)

Sedan infordrade utlåtanden från Konungens befallninghafvande i Gäfleborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inkommit, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning.

34. af den 27 mars 1912, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för skogsägare
till väg öfver annans mark för skogsprodukters framforslande. (44.)

Anmäldes den 1 november 1912 och remitterades till samtliga Konungens befallningshafvande,
af hvilka ännu icke alla inkommit med utlåtanden.

— 1914 —

35. Riksdagens skrifvelse af den 26 april 1912, i anledning af Riksdagens
är 1911 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning
af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1910. (48.)

Öfverlämnad från finansdepartementet. Sedan domänstyrelsen den 12 augusti 1912
afgifvit infordradt utlåtande i fråga om upphörd och redovisning af flottningsafgifter
m. m., anmäldes ärendet den 30 i samma månad, därvid domänstyrelsen anbefalldes
inkomma med ytterligare utredning i dessa hänseenden. Sådan utredning har ännu
icke inkommit.

36. af den 24 maj 1913, angående ändrad lydelse af 62 § första stycket
i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. (131.)

Anmäldes den 14 januari 1914, därvid beslöts utfärdande af lag i ämnet.

37. af den 30 maj 1913, angående interimistiska bestämmelser i syfte att
förekomma vanvård af samfälld skog. (275.)

De i ämbetsberättelsen till första lagtima Riksdagen år 1914 omförmälta sakkunniga
hafva den 27 mars 1914 afgifvit betänkande i ämnet. Ärendet remitterades den
28 mars 1914 till Konungens befallningshafvande i Kopparbergs län, hvars yttrande
ännu ej inkommit.

38. af den 30 maj 1913, angående ändring i gällande bestämmelser rörande
fördelning af odlingslån. (276.)

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

39. af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse i vissa delar af förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, förordning om ersättning
till städer, vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till
statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel samt förordning om statsverkets
fond af rusdrycksmedel, dels ock i ämnet väckta motioner. (168.)

Sedan landtbruksstyrelsen den 24 april 1914 inkommit med infordradt utlåtande, är
ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Af dessa ärenden äro sålunda det under 36 upptagna af Kungl. Maj:t slutligen
afgjordt, de under 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 13, 14, 15, 18, 19, 20, 22, 24,
25, 26, 27, 28, 30, 31, 32, 34, 35 och 37 omförmälta föremål för behandling af
annan myndighet eller särskild utredning samt de öfriga beroende på pröfning.

— 1914 —