FULLMÄKTIGES I RIKSBANKENAVGIVNA FÖRVALTNINGSBERÄTTELSEFÖR ÅR 1974
Framställning / redogörelse 1975:6
SVERIGES
RIKSBANK
30.1.1975
1975: 6
FULLMÄKTIGES I RIKSBANKEN
AVGIVNA FÖRVALTNINGSBERÄTTELSE
FÖR ÅR 1974
1 Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 6
3
Till Riksdagen
Jämlikt föreskrift i 37 § lagen för Sveriges Riksbank får fullmäktige
i riksbanken avge härvid fogade berättelse angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning under år 1974.
Valutastyrelsens årsberättelse till fullmäktige återges i bilaga 1.
Redogörelser för utvecklingen under år 1974 av Riksbankens Jubileumsfond
och Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne återfinns i bilagorna 2 respektive 3.
Stockholm den 30 januari 1975
PIERRE VINDE
Allan Hernelius Krister Wickman Erik Wärnberg
Torsten Bengtson Birger Nilsson Cecilia Nettelbrandt
/ Eva Jönsson
4
INNEHÅLL
Sid.
Kreditpolitiken 5
Det internationella ekonomiska läget 5
Det inhemska konjunkturläget 7
Kreditpolitikens utformning 9
Kreditmarknaden 19
Likviditeten inom ekonomin 20
Bankerna 23
Försäkrings- och pensionsinrättningar 34
Kreditaktiebolag och hypoteksinrättningar 36
Obligationsmarknaden 37
Utvecklingen hos olika låntagargrupper 41
Kreditmarknaden — en sammanfattning 46
Ränteutvecklingen 48
Ränteutvecklingen i utlandet 48
Den allmänna räntenivåns utveckling i Sverige 50
Diskontot och vissa penningmarknadsräntor 52
Kreditinstitutens in- och utlåningsräntor 54
Emissionsräntor för obligationer och förlagsbevis 56
De effektiva räntorna på statsobligationer 57
Kurser och effektiv avkastning på aktier 57
Bankinstitutens utlåningsräntor enligt ränteanalysen .... 58
Betalningsbalansen 66
Huvuddragen i betalningsbalansens utveckling 66
Bytesbalansen 73
Kapitalbalansen 77
Valutamarknaden 80
Internationellt finansiellt samarbete 86
Internationella valutafonden 86
Världsbanken och Internationella utvecklingsfonden .... 90
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling . . 91
Övrigt internationellt finansiellt samarbete 91
Riksbankens bokslut 93
Balansräkning 94
Resultaträkning 96
Inom linjen förda tillgångar och skulder 98
Utlåning från vissa lånefonder 99
Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder 102
Bilagor
1. Valutastyrelsens berättelse lil
2. Riksbankens Jubileumsfond 122
3. Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne 124
5
Kreditpolitiken
Det internationella ekonomiska läget
Den internationella ekonomiska utvecklingen under 1974 uppvisade ett
dramatiskt förlopp. Utslagen blev utomordentligt kraftiga på tre områden.
För det första upphörde tillväxten i industriländernas produktion
praktiskt taget helt. Därmed befinner sig den internationella konjunkren
i en svacka som med efterkrigstidens mått måste betecknas som både
djup och markerad. För det andra skedde trots konjunkturförsvagningen
ingen uppbromsning av den redan tidigare starka prisuppgången utan
den globala inflation, som utvecklats under senare år, förstärktes i
stället. Koreainflationen synes därigenom ha överträffats både i styrka
och varaktighet. För det tredje, slutligen, medförde de höjda oljepriserna
den hittills kanske våldsammaste omstruktureringen av de utrikes betalningarna
med omfattande jämviktsbrister i olika länders betalningsbalanser
och med stora påfrestningar på det internationella banksystemet som
följd.
Den massiva högkonjunkturen nådde sin kulmen under senare delen
av 1973, påverkad inte minst av en stark anti-inflationspolitik. Tecken
på en försvagning kunde skönjas redan på sensommaren. De bedömningar
som då kunde göras pekade visserligen mot en klar avmattning
i den dittills mycket höga ekonomiska aktiviteten men antydde ändå
att produktionstillväxten för industriländerna skulle bli förhållandevis
tillfredsställande även under 1974. Den s. k. oljekrisen, som inträffade i
slutet av 1973, skapade en stark pessimism. Den kvantitativa begränsningen
av oljetillförseln, som de oljeproducerande länderna införde, skapade
dessutom stor osäkerhet hos industriländerna beträffande de framtida
förutsättningarna för en produktionsutvidgning.
Då riskerna för en långvarig begränsning av oljetillförseln blev övervunna
i början av 1974, syntes det föreligga förutsättningar för att avmattningen
i den internationella konjunkturen inte skulle bli alltför
kraftig. Det stod visserligen klart att oljeprishöjningen skulle medföra
en betydande förskjutning i betalningarna mellan olika länder och ett
närmast gigantiskt underskott i bytesbalansen för industriländerna sammantagna.
Från de olika ländernas sida uttalades emellertid en vilja att
inte låta underskotten till följd av själva oljeprisstegringen utgöra grundval
för en stramare ekonomisk politik.
Utvecklingen blev en annan. Inflationskrafterna var starkare än väntat
och bekämpningen av de kraftiga prisstegringarna gavs högsta prioritet
vid utformningen av industriländernas ekonomiska politik. Dessutom
fanns i många länder en oro för en stark försämring av betalningsbalansen,
delvis till följd av att de skulle få bära en alltför stor
andel av det gemensamma bytesbalansunderskottet men kanske fram
-
6
förallt därför att finansieringen av underskotten genom den s. k. recyclingen
av oljeländernas överskott kunde vålla svårigheter. Penningpolitiken
bibehölls sålunda fortsatt stram efter den kraftiga skärpning
som ägt rum under högkonjunkturen. Även under första halvåret 1974
företog centralbankerna i flera länder höjningar av diskontot. En påtaglig
förändring inträdde på den långa marknaden. Inflationsförväntningarna
och oljeländernas preferens för korta placeringar medförde
svårigheter att kanalisera medel till denna marknad. Förhållandena avspeglades
i stigande långa räntor under året.
Bristen på långfristigt kapital blev en hämsko framförallt för bostadsfinansieringen
och ledde i många länder till en kraftig nedgång i bostadsbyggandet.
övriga privata investeringar visade däremot en något
gynnsammare utveckling. Hushållssparande! ökade allmänt under 1973.
Även om så inte skedde under 1974 medförde de starka prisstegringarna
att realinkomsterna ökade svagt eller till och med sjönk något.
Konsumtionstillväxten blev därigenom svag. Totalt sett låg produktionen
i industriländerna kvar på praktiskt taget oförändrad nivå jämfört
med 1973. I både Förenta staterna och Japan sjönk därvid produktionen.
I spåren härav följde en arbetslöshet som mot slutet av 1974
totalt sett nådde en större omfattning än kanske någon gång tidigare
under efterkrigstiden.
Trots den kraftiga dämpningen av efterfrågan synes verkningarna
härav på priserna ha blivit tämligen begränsade. Den tidigare höga
stegringstakten för konsumentpriserna fördubblades. Dessa kom att
ligga i genomsnitt ungefär 14 procent över 1973 års nivå. Variationerna
var emellertid stora mellan olika länder med Västtyskland och Japan
som ytterlighetsfall med prisstegringstakter på omkring 6 respektive
25 procent.
Utvecklingen av utrikeshandeln dominerades helt av försämringen i
bytesförhållandet till följd av oljeprisstegringen. Den volymmässiga utvecklingen
för export och import innehöll visserligen ett svagt expansivt
element, men prisutvecklingen medförde att ett mindre överskott i bytesbalansen
för OECD-området som helhet under 1973 förbyttes i ett
underskott av storleksordningen 40 miljarder dollar under 1974. Det
innebar att industriländerna ställts inför en ny och helt unik situation.
Förutom återverkningarna på den allmänna ekonomiska utvecklingen
som följd av oljeprisstegringen har kanaliseringen av oljeländernas överskottsmedel
medfört särskilda problem. Denna återkanalisering har hittills
i allt väsentligt skett över penning- och kapitalmarknaderna i industriländerna.
Större delen härav har tagit formen av depositioner på
eurovalutamarknaden men även det amerikanska banksystemet har
mottagit betydande placeringar från oljeländerna. Den stora ökning av
omslutningen i bankbalanserna som härigenom ägt rum liksom en manifesterad
preferens för kortsiktig placering av de s. k. petrodollarna
7
har utsatt det internationella banksystemet för betydande påfrestningar.
I några banker utlöste dessa förhållanden i förening med den ökade
rörligheten i valutakurserna direkta kriser eller konkurser. Med hänsyn
till den snabbhet med vilken det internationella betalningsmönstret genomgått
denna omfattande förändring måste återflödet av oljeländernas
överskott hittills dock anses ha förlöpt tillfredsställande. Det gångna
året utgör dock bara inledningen till en period med kumulativa underskott
och växande skuldbörda för industriländerna. I den anpassningsprocess
som nödvändiggörs av det uppkomna läget kommer ansträngningar
att göras för att avlasta bankerna en del av bördan. Bl. a. pågår
för närvarande ett intensivt arbete i olika internationella organ för att få
till stånd en ökad kanalisering vid sidan av banksystemet.
Påfrestningarna på det internationella betalnings- och kreditsystemet
av de icke oljeproducerande ländernas bytesbalansunderskott och växande
skuldsättning är bara ett av de problem som världsekonomin står
inför. Arbetslösheten synes ännu vid årsskiftet vara stigande. Stimulansåtgärder
har vidtagits i Västtyskland och Nederländerna, som haft den
gynnsammaste betalningsbalansutvecklingen, och Förenta staterna förbereder
en omläggning av sin politik i expansiv riktning. Effekterna
härav på den internationella konjunkturen kommer dock knappast att
bli märkbara under första delen av året. Situationen försvåras av att
inflationskrafterna ännu inte är uttömda. Kvardröjande effekter av
höjda råvarukostnader och stora lönekrav kan väntas medföra att prisstegringstakten
inte kommer att sjunka mer avsevärt under 1975, även
om oljeprishöjningarna framöver skulle bli förhållandevis obetydliga.
Det inhemska konjunkturläget
Konjunkturutvecklingen i Sverige under 1974 kontrasterade liksom
under 1973 starkt mot den internationella utvecklingen. Uppgångsfasen
började senare här än i de flesta andra länder och förstärktes under
1974 då den internationella konjunkturen försämrades kraftigt. Det
var dock ett tämligen genomgående drag att de mindre länderna hade
en gynnsammare utveckling än de större.
Utvecklingen i Sverige var såtillvida samordnad med andra länders
att uppgången för den svenska exporten skedde samtidigt med förbättringen
av den internationella konjunkturen. Den inhemska efterfrågan
var emellertid fortsatt svag även under 1973. Härigenom kunde Sverige
genom en relativt stor ledig kapacitet inom industrin tillgodogöra
sig den starka ökningen i efterfrågan från utlandet. Det resulterade i
en kraftig förbättring av bytesbalansen. Denna bild av utvecklingen
förändrades i betydande utsträckning under 1974. Exporten hölls visserligen
väl uppe med tanke på den starka internationella konjunkturavmattningen
men den volymmässiga tillväxttakten sjönk ändå markant.
Denna utveckling uppvägdes emellertid mer än väl av en kraftig
8
ökning i den inhemska efterfrågan förstärkt inte minst av en expansiv
finanspolitik.
Det kan synas märkligt att denna omsvängning i den inhemska efterfrågan
kunde äga rum trots att tre väsentliga omständigheter som bidragit
till den förhållandevis svaga tillväxttakten i den svenska ekonomin
tidigare under 70-talet påverkade utvecklingen även under 1974.
Bostadsbyggandet sjönk sålunda än mer än tidigare och kommunerna
begränsade sin investeringsverksamhet ytterligare. Dessutom fortsatte
hushållens sparkvot att stiga.
Expansionen härrörde i första hand från den privata konsumtionen
och lagerinvesteringarna. Genom att hushållens disponibla inkomster
ökade kraftigt kunde volymtillväxten för den privata konsumtionen mer
än fördubblas trots ökningen i hushållssparande och en starkare stegring
i konsumentpriserna. Den temporära sänkningen av mervärdeskatten
bidrog till att stimulera efterfrågan särskilt på varaktiga varor.
Det framgår också att inköpen av sådana varor ökade mer än andra.
Neddragningen av lagren under 1973 förbyttes under 1974 i en lageruppbyggnad.
Förändringen i lagerinvesteringarna kan beräknas motsvara
2 å 3 procent av bruttonationalprodukten. Lagerökningen avser
i stor utsträckning varor i produktionsprocessen, vilka tenderar att öka
då kapaciteten inom industrin närmar sig fullt utnyttjande. Även näringslivets
fasta investeringar steg om än i något långsammare takt än
närmast föregående år. Liksom under 1973 visade industriinvesteringarna
en högre ökningstakt än övriga privata investeringar.
Styrkan i de inhemska expansionskrafterna och deras inriktning på
relativt importkrävande områden medförde en accelererande importvolymutveckling.
Den volymmässiga tillväxten av importen blev därigenom
ungefär dubbelt så stor som för exporten.
Den angivna utvecklingen indikcrar att totalproduktionen ökade
med 3 1/2 å 4 procent 1973—74 mot ungefär 3 procent 1972—73. Beräkningen
från produktionssidan antyder dock att produktionstillväxten
1973—74 var ännu högre och översteg 4 1/2 procent. Kulmen av
högkonjunkturen torde därvid ha nåtts under senare delen av 1974.
Även om växlingarna i volymtillväxten för exporten och importen
var stora karakteriserades utrikeshandelsutvecklingen under 1974 främst
av de kraftiga prishöjningarna. Importpriserna steg sålunda med i genomsnitt
närmare 40 procent över 1973 års nivå, medan motsvarande
exportprisstegring var ungefär 30 procent. Importsidan dominerades
självfallet av oljeprishöjningarna. Till viss del kunde dock den stora
försämringen i bytesförhållandet som dessa medförde uppvägas av en
accelererande prisuppgång för skogsprodukter. Ett kraftigt omslag i
handels- och bytesbalansen var emellertid oundvikligt. Värdet av varuimporten
beräknas ha stigit med 56 procent från 1973 till 1974 medan
motsvarande exportvärdestegring beräknas ha uppgått till 32 procent.
9
Överskottet i handelsbalansen på närmare 7 miljarder kronor under 1973
förbyttes härigenom till ett underskott på ett pär miljarder kronor under
1974. Verkningarna av enbart oljeprishöjningama kan härvid uppskattas
till 7 å 8 miljarder kronor mellan helåren 1973 och 1974. En sådan uppskattning
är dock rätt ointressant eftersom den förutsätter att oljepriserna
skulle ha varit oförändrade trots den allmänt starka inflation, som
ägt rum. Om man i stället som jämförelse räknar med att oljepriserna
skulle ha ökat i takt med andra priser blir emellertid försämringen i handelsbalansen
ändå betydande. Förutsättes exempelvis att oljepriserna i
alternativfallet skulle ha ökat i samma takt som priserna på skogsprodukter,
erhålles sålunda en effekt av storleksordningen 5 miljarder kronor.
För de löpande betalningarna, totalt sett, beräknas överskottet på
drygt 5 miljarder kronor under 1973 ha vänts till ett underskott av
storleken 4 miljarder kronor.
Den starka internationella inflationsvågen har påverkat prisutvecklingen
även i Sverige. Den balanserade tillväxten i den svenska ekonomin
under de båda senaste åren bidrog till att den inhemska prisstegringen
blev mer modest än i flertalet andra länder. För tolvmånadersperioden
till och med december 1974 steg konsumentprisindex med
11,9 procent. Den temporära sänkningen av mervärdeskatten i mitten
på denna period medförde emellertid att prisstegringstakten under en
period av året var betydligt lägre. Den genomsnittliga ökningen i konsumentpriserna
under 1974 jämfört med 1973 års nivå beräknas därför ha
varit lägre — 10 procent eller något därunder.
Kredit politikens utformning
Styrkan i den inhemska konjunkturen var ännu vid ingången av 1974
inte särskilt framträdande. Även om risken för en kvantitativ begränsning
av oljetillförseln snart syntes övervunnen, förelåg en osäkerhet om
framtidsutsikterna som kunde antas ha en ogynnsam inverkan på konsumtions-
och investeringsutvecklingen. Mot denna bakgrund initierades
en rad finanspolitiska åtgärder, som syftade till att öka efterfrågan
och samtidigt begränsa prisuppgången. Nämnda förhållanden motiverade
i och för sig också en lätt kreditpolitik. Några åtgärder som
syftade till en ändring i det alltsedan 1971 lätta kreditmarknadsläget
vidtogs inte heller under årets första månader. Förutsättningarna för att
kunna bibehålla denna politik var emellertid inte särskilt gynnsamma.
En omläggning till en stramare kreditpolitik syntes nödvändig även om
någon precisering av tidpunkten härför inte kunde göras. Skälen härför
var uppenbara. Under den internationella konjunkturuppgången
hade en övergång skett från en lätt till en starkt restriktiv kreditpolitik
i andra länder. Utvecklingen av centralbankernas diskonto i olika länder
från 1972 till 1973 ger en antydan om kreditåtstramningens styrka.
10
I de större länderna höjdes diskontosatserna med mellan 3 och drygt
5 procentenheter från sin lägsta nivå och även i de mindre industriländerna
förekom ränteändringar av samma storleksordning. Det framstod
som anmärkningsvärt att den svenska kreditmarknaden i så liten grad
berörts av förhållandena i utlandet.
Trots den i förhållande till utlandet lätta kreditpolitiken kunde den
svenska valutareserven förstärkas i en omfattning som nästan svarade
mot den genom det stora bytesbalansöverskottet intjänade valutan under
1973. Uppbyggnaden av valutareserven var dock koncentrerad till
första halvåret. Mätt i förhållande till utrikeshandelns utveckling var
valutareserven, trots den kraftiga ökningen, inte lika stor vid årsskiftet
1973/74 som vid dess tidigare högsta nivå.
Att en starkare tendens till kapitalutflöde skulle kunna undvikas föreföll
mindre sannolikt såvida inte försvagningen av den internationella
konjunkturen framkallade lättnader i kreditpolitiken utomlands. Oljeprishöjningarna
liksom varaktigheten och styrkan i inflationen gjorde
emellertid länderna obenägna att företa en omläggning av politiken.
Man var visserligen enig om att industriländerna som enhet inte kunde
undgå ett stort underskott i sina bytesbalanser. Vid 20-gruppens möte
i Rom i januari underströks sålunda vikten av att hålla uppe produktion
och sysselsättning på lämplig nivå. De deltagande nationerna deklarerade
sin avsikt att undvika en politik som ökade problemen för andra
länder och att i enlighet därmed avstå från konkurrerande devalveringar
och en eskalering av restriktionerna på handel och betalningar. För
att ordna finansieringen av de genom oljekrisen framkallade underskotten
krävdes emellertid ett effektivt internationellt samarbete. Några
nämnvärda framsteg i den riktningen gjordes dock inte. Utan försäkran
om tillgång till kredit i ordnade former och med en inflation som
inte visade några tecken till att avta var länderna inte beredda att föra
en mer expansiv politik. Osäkerheten avspeglades i att Frankrike omedelbart
efter Rom-mötet lämnade den s. k. ormen och lät även den
kommersiella francen flyta fritt samt i att några länders centralbanker
företog ytterligare höjningar av sina diskonton.
Vad den allmänna uppläggningen av den svenska kreditpolitiken
beträffar stod det klart att Sverige liksom andra länder under en övergångstid
måste acceptera underskott i bytesbalansen. Möjligheter måste
öppnas och incitament skapas för en ökad finansiering utomlands.
Grundläggande härför var den allmänna stramheten i kreditpolitiken.
Även om valutareserven förstärkts under de närmast föregående åren
ställde den genom inflationen starkt växande omslutningen av utlandsbetalningarna
ökade krav på likvida tillgodohavanden i utländska valutor.
Någon kraftig åderlåtning av valutareserven kunde därför inte
tillåtas. De efterhand till följd av oljeprishöjningarna uppkommande
bytesbalansunderskotten måste alltså relativt snart täckas med upplå
-
11
ning. Det syntes med hänsyn härtill rimligt att innan denna situation
inträtt i varje fall söka motverka ett utflöde av kapital ur landet. Om
det i förhållande till utlandet lätta kreditmarknadsläget medförde en
sådan utveckling måste en övergång ske till en stramare kreditpolitik.
En sådan situation utvecklades med början i mitten på februari då
den svenska kronan sjönk till botten av ormen. Ett svagt utflöde ägde
rum under senare delen av februari och de första tre veckorna av mars
för att plötsligt förstärkas i slutet på denna månad delvis under påverkan
av rykten om en revalvering av den tyska marken. Totalt förlorade
riksbanken under nämnda period 2 miljarder kronor i valutor varav
drygt hälften hänförde sig till sista veckan i mars.
I detta läge beslöt riksbanksfullmäktige den 2 april att vidta följande
åtgärder. Riksbankens diskonto höjdes från 5 till 6 procent med verkan
fr. o. m. påföljande dag. De för affärsbankerna gällande kassakvotema
höjdes från 1 procent till 5 procent. Vidare uppmanades bankerna
att dämpa ökningstakten i utlåningen till andra ändamål än bostadsbyggande.
Samtidigt beslöt riksgäldskontoret att emittera ett tioårigt
statslån till räntesatsen 7 1/2 procent, en halv procentenhet över
tidigare gällande nivå för sådana lån.
Under den långa period av kreditexpansion som föregått den vidtagna
åtstramningen hade det skett en betydande likviditetsuppbyggnad
både inom näringslivet och hos bankerna. I rådande läge kunde dessa
resurser i ökad utsträckning väntas komma att tas i anspråk för krediter
till utlandet och ”spilla över” i ett ökat valutautflöde. De beslutade
åtgärderna var ägnade att begränsa likviditeten och minska gapet mellan
den lägre räntenivån i Sverige och den högre i utlandet. Det framstod
därvid som väsentligt att handla medan den svenska valutaställningen
ännu var stark och förtroendet för den svenska kronan var gott.
Åtgärderna kunde härigenom göras relativt mjuka. En på balans i de
utrikes betalningarna inriktad kreditpolitik var också ett nödvändigt
komplement för att bereda utrymme för den till det inhemska konjunkturläget
anpassade finanspolitiken.
Som mål för affärsbankernas s. k. övriga utlåning, dvs. lån till andra
ändamål än bostadsbyggande, angavs att ökningen för varje bank under
året skulle ligga signifikant under den tolvmånaderstakt på 18 procent
som var den vid tillfället föreliggande siffran för affärsbankerna
sammantagna. Övriga bankinstitut anmodades att icke expandera sin
utlåning på bekostnad av affärsbankerna. För sparbankerna totalt skulle
tillväxten under året i dess övriga utlåning klart understiga 10 procent
medan motsvarande utlåning för föreningsbankerna sammantagna skulle
understiga 13 procent.
Höjningen av kassakvoterna syftade till att nedbringa bankernas höga
kassalikviditet och därigenom skapa ett starkare tryck på bankerna att
begränsa utlåningen efter de angivna riktlinjerna. En viktig effekt var
12
också att dagslåneräntan och överhuvudtaget de kortaste räntorna på
penningmarknaden steg kraftigt. Indragningen, som uppgick till ca
2 900 mkr, medförde nämligen att bankerna, som tidigare inte behövt
låna i riksbanken, nu tvangs göra detta till ett belopp överstigande den
gräns efter vilken s. k. straffränta uttogs.
Det förhållandet att straffräntan gjordes effektiv samtidigt som även
skattkammarväxelräntan höjdes från 2 å 3 procent till 8 procent bidrog
till en uppdragning av dagslåneräntan och räntorna på specialinlåningen
mot samma nivå. Som en följd av diskontohöjningen justerades vidare
bankinstitutens samtliga inlåningsräntor och rörliga utlåningsräntor
omedelbart upp med en procentenhet. De fasta räntorna på obligationslån
och andra långfristiga lån följde höjningen av räntesatsen på
det emitterade långa statslånet och uppjusterades således genomgående
med en halv procentenhet.
Ett väsentligt inslag i kreditåtstramningen var att denna skulle ges en
så långt möjligt selektiv inriktning för att framtvinga ökad upplåning
utomlands. Från riksbankens sida underströks att bankerna skulle vara
särskilt restriktiva vid sin prövning av kreditpropåer från kunder som
kunde täcka sitt finansieringsbehov utomlands. Vid utövande av emissionskontrollen
hänvisade riksbanken också ett flertal lånesökande till
att först eller i ökad utsträckning täcka sina lånebehov på den utländska
marknaden.
Även räntesättningen utnyttjades i nämnda selektiva syfte. Överläggningar
mellan affärsbankerna och riksbanken under april resulterade
sålunda i en uppgörelse innebärande att affärsbankerna skulle kunna
företa räntehöjningar som kunde bidra till att företagen i större utsträckning
förmåddes finansiera sig utomlands och även till den dämpning av
kreditefterfrågan som ur allmänna synpunkter tedde sig lämplig. Som
en ram angavs att höjningarna ej fick innebära en större uppjustering
av den genomsnittliga räntenivån än 0,2 procentenheter.
Kreditexpansionen mattades inte omedelbart efter diskontohöjningen
utan förstärktes bl. a. som en följd av de krav som restes från lånekunder
på att redan givna kreditlöften skulle infrias. Tillväxten i affärsbankernas
övriga utlåning böjde sålunda inte av nedåt utan steg i stället
under de följande månaderna från de drygt 18 procent, som avsåg
tolvmånadersperioden t. o. m. februari, till över 22 procent under tolvmånadersperioderna
t. o. m. april och maj. Valutautflödet fortsatte
också efter ett kortare avbrott om än i lugnare takt än tiden före åtstramningen.
Bankernas försök att förmå kunderna att i ökad utsträckning
finansiera sin verksamhet genom upplåning i utlandet gav inte
några snabba resultat. Det sammanhängde delvis med att näringslivets
likviditet fortfarande var hög och att ett betydande gap ännu bestod
mellan räntenivån i utlandet och på den svenska kreditmarknaden.
Ett uttryck härför var att erhållna utländska valutor i växande ut -
13
sträckning inte växlades om till svenska kronor utan insattes på s. k. valutakonto
i bankerna. Dessa var i sin tur skyldiga att hålla en motsvarande
position i utländsk valuta. På de medel som innestod på valutakonto
gav bankerna därvid en räntegottgörelse, som sånär som på en
mindre reduktion var lika med ränteavkastningen på deras motsvarande
utländska placering. Ränteskillnaden i Sverige och utlandet i förening
med förväntningar om kursstegringar på vissa utländska valutor
medförde att behållningarna på valutakonto och som följd härav på bankernas
tidsbundna fordringar — tidspositionen — växte kraftigt samtidigt
som valutareserven minskade.
De angivna utvecklingstendenserna gjorde sig gällande samtidigt som
den inhemska konjunkturen var i kraftigt stigande. Det underströk vikten
av utpräglad återhållsamhet i bankernas kreditgivning. Riksbanken
framhöll för affärsbankerna att kravet kvarstod på en påtaglig nedgång
i deras utlåningstakt under de närmaste månaderna. Från riksbankens
sida krävdes också större ansträngningar från bankernas sida för att det
selektiva inslaget i kreditbegränsningen skulle realiseras. Möjligheterna
till utlandsfinansiering måste bedömas inte bara vid ställningstagande
till nya kreditansökningar utan även vid omprövning av existerande
krediter och kreditlöften. I nära anslutning härtill beslöts om vissa förändringar
i tillämpningen av valutaregleringen i syfte att underlätta kapitalimport
till Sverige. Därvid ändrades bl. a. vissa anvisningar beträffande
upplåning i utlandet för finansiering av industriella investeringar
i Sverige. Enligt gällande riktlinjer skulle ansökningar från
svenska företag om tillstånd till sådan upplåning kunna bifallas om investeringen
bedömdes vara angelägen ur bytesbalans- och valutasynpunkt
och om upplåningen skedde på antingen minst 10 år som i princip
fast lån eller minst 12 år med amortering under kredittiden. Dessa
riktlinjer modifierades såtillvida att den utländska upplåningen skulle
vara grundad på ett ovillkorligt kreditåtagande under en genomsnittlig
löptid på minst 5 år. Denna ändring innebar en anpassning av kraven
till sådana villkor som en allt större del av den internationella kreditgivningen
var baserad på.
Bankerna hade redan i november 1973 fått vidgade möjligheter att
ta upp lån i utlandet för vidare utlåning till svenskt företag. För att
undanröja ett hinder för sådan upplåning förklarade riksbanken nu att
den i sin bedömning av utlåningstakten för den övriga utlåningen skulle
räkna bort utlandsfinansierade krediter. För att öka incitamenten för omväxling
av valutaintäkter till svenska kronor och därigenom förstärka
valutareserven infördes, slutligen, den bestämmelsen att insättningar
på valutakonto efter den 18 juni inte skulle få gottskrivas ränta.
De nu nämnda åtgärderna vidtogs samtliga före eller kring halvårsskiftet.
Efter en begränsad nedgång i valutareserven under juni ägde
en relativt stor avtappning på nytt rum under juli månad. Sedan diskon
-
14
tohöjningen i början på april hade valutareserven därmed sjunkit med
2 700 mkr. Bytesbalansen visade också under första halvåret — innan
oljeprishöjningarna ännu fått full effekt — ett större underskott än det
som i den reviderade nationalbudgeten förutsågs för hela året. Den internationella
utvecklingen gav ej heller någon antydan om att andra
länder var beredda att genomföra några lättnader i den starkt restriktiva
kreditpolitiken trots den kraftiga nedgången i den ekonomiska aktiviteten
i flertalet industriländer. Den svenska konjunkturen var däremot
stark. Mot denna bakgrund framstod det som nödvändigt att stödja
de tidigare vidtagna åtgärderna med ytterligare en generell höjning av
räntenivån.
Den 15 augusti beslöt riksbanksfullmäktige att med verkan från nästföljande
dag höja diskontot från 6 procent till 7 procent. Bankernas
inlånings- och rörliga utlåningsräntor uppjusterades likaledes med en
procentenhet. Straffräntan höjdes i konsekvens med diskontot från 8
procent till 9 procent. Denna nya nivå blev bestämmande för dagslåneräntan
under resterande del av 1974 medan räntan för skattkammarväxlar
fastställdes till 8 3/4 procent. Räntesatserna för långa lån anpassades
uppåt med en halv procentenhet. Några skärpningar i övrigt av
kreditpolitiken företogs inte. I fråga om affärsbankernas övriga utlåning
gavs dock en precisering av riktpunkten. Denna utlåning skulle
för varje bank få växa med högst 15 procent över året som helhet.
För att bereda möjlighet till ytterligare upplåning utomlands beslöt
riksbanken i samband med diskontohöjningen att i princip lämna tillstånd
till upplåning i utlandet för användning i Sverige utan begränsning
till särskilda ändamål. Som regel skulle krävas att lånet skulle löpa
genomsnittligt på minst 5 år, dvs. samma villkor som gällt från halvårsskiftet
vid upplåning för finansiering av industriinvesteringar.
Efter räntehöjningen stabiliserades läget. Tillväxten i bankernas övriga
utlåning avtog i avsedd omfattning. Det kunde kanske i någon mån
vara en följd av sjunkande kreditefterfrågan men sammanhängde säkerligen
framförallt med att utbudsbegränsningen blev effektiv och att
kanalisering av låneefterfrågan till utlandet tilltog. Valutautflödet upphörde
och förbyttes till och med i ett svagt inflöde mot slutet av året
trots växande underskott i bytesbalansen.
Den åtstramning som ägde rum på den svenska kreditmarknaden under
1974 var inte följden av en temporär och snabbt övergående konjunkturpolitik.
Den var betingad av den avgörande förändring i det
ekonomiska läget som Sverige i likhet med andra industriländer fått
vidkännas genom fyrdubblingen av oljepriset. Ett stort överskott i bytesbalansen
vändes under året till ett betydande underskott som kan
förutses bli bestående under en övergångstid. Finansieringen av dessa
underskott förutsätter mer permanent en sådan stramhet i kreditpolitiken
att en privat kapitalimport kommer till stånd. Samtidigt måste kre
-
15
ditpolitiken läggas upp med tanke på den inträdda mycket kraftiga uppgången
i de statliga budgetunderskotten. Inom denna givna ram måste
naturligtvis finnas utrymme för rörlighet i politiken med hänsyn till den
inhemska konjunkturutvecklingen och behovet av en snabb utbyggnad av
den svenska produktionsapparaten.
Efter överläggningar med affärsbankerna beslöt riksbanken i november
att förlänga rekommendationen om begränsning av affärsbankernas
övriga utlåning till att gälla även första halvåret 1975. ökningen
av affärsbankernas övriga utlåning bör därvid för varje bank inte överstiga
20 procent räknat från den 31 december 1973 till den 30 juni
1975. Bankerna rekommenderades att i sin utlåning koncentrera det tillgängliga
utrymmet till industrin och därvid särskilt beakta låneansökningar
från företag som har begränsade möjligheter till upplåning utom
lands.
Ett oroande tecken till försvagning av den strama politiken under
hösten var att affärsbankernas garantiförbindelser ökade i snabb takt.
Utställandet av garantier utgör visserligen ett normalt led i bankernas
verksamhet. Erfarenheter från tidigare åtstramningar har givit vid handen
att de betydande ökningarna under sådana perioder i hög grad utgör
underlag för en expansion av kreditgivningen utanför den reguljära
kreditmarknaden. Kreditgarantierna utgör härigenom i viss mening
ett substitut för övrig utlåning. Riksbanken förklarade därför att
den vid bedömningen av hur affärsbankerna uppfyllt rekommendationerna
rörande den övriga utlåningen även skulle beakta utvecklingen
av bankernas garantier för kredit i Sverige. Så länge ökningen av dessa
garantier — räknat från den 31 mars 1974 — håller sig inom ett belopp
som svarar mot 3 procent av den övriga utlåningen den 31 december
1973, skulle detta lämnas utan avseende. Varje ökning av kreditgarantierna
därutöver skulle adderas till den övriga utlåningen vid bedömning
av om rekommendationerna uppfyllts. Även i fortsättningen
skulle gälla att den utlåning som refinansierats i utlandet ej inräknades
i den övriga utlåningen vid avstämningen av rekommendationerna.
För sparbanker och föreningsbanker beslöt riksbanken att riktlinjerna
avseende utlåningsbegränsningen skulle upphöra från årsskiftet. De
rekommenderade likviditetskvoterna höjdes i stället från 20 procent till
23 procent att gälla fr. o. m. den 30 juni 1975. De höjda kraven förutsatte
en oförändrad, fortsatt återhållsamhet i ifrågavarande bankers
utlåning. Liksom tidigare skulle kvoten gälla för varje enskild sparbank
men för föreningsbankerna som en enhet.
För finansiering av de förutsedda stora bytesbalansunderskotten kommer
även statlig upplåning att bli nödvändig. En planering av denna
och annan upplåning utomlands har blivit en allt viktigare del av uppgifterna
inom den kredit- och valutapolitiska verksamheten. Sedan mitten
av 1974 har från riksbankens sida fortlöpande kontakter hållits med
16
finanscentra i olika delar av världen för att skapa en beredskap för en
sådan upplåning. Vid årsskiftet träffade riksbanken avtal med Internationella
regleringsbanken i Basel (BIS) om en s. k. stand by-kredit på
$ 300 miljoner. Detta avtal innebär ett åtagande från BIS att under
1975 vid behov omedelbart tillhandahålla riksbanken utländsk valuta
intill detta belopp. Avtalet kan komma att förlängas för tiden efter
utgången av detta år, varigenom en i och för sig kortfristig kredit under
avtalet också skulle kunna förlängas. Härmed har ytterligare rörelsefrihet
uppnåtts för genomförande av den mer långfristiga upplåning som
blir aktuell framöver.
Den förändrade ekonomiska situationen och omläggningen av kreditpolitiken
under 1974 kom till uttryck i en markant försämring av bankernas
likviditetsläge. Visserligen medförde den expansiva finanspolitiken
ett väsentligt större underskott på statsbudgeten under 1974 än
under 1973 och dess likviditetspåspädande effekt begränsades inte genom
en mer omfattande statsupplåning på marknaden utanför banksystemet
än året före. Likviditetsindragningen var emellertid betydligt större.
Den var delvis ett resultat av kassakvotshöjningen men framkom också
som en automatisk effekt av valutautflödet. Förändringen blev accentuerad
av att ett kraftigt valutainflöde under 1973 förbyttes i ett nästan
lika stort utflöde. Det strama läget avspeglade sig i att affärsbankerna
efter diskontohöjningen och kassakvotshöjningen i april praktiskt taget
permanent lånade mot straffränta i riksbanken.
Trots åtstramningen av kassalikviditeten kunde bankerna sånär som
på några undantag uppfylla de krav på innehav av likvida medel i vidare
mening, som följde av tillämpningen av likviditetskvotsbestämmelserna
och motsvarande rekommendationer.
Liksom tidigare gällde för de större affärsbankerna lagstadgade likviditetskvoter
på 30 procent och för de mindre på 24 procent. Dessa
kvoter uppfylldes för samtliga banker vid varje månadsskifte under året
med undantag för att en bank vid två tillfällen underskred det föreskrivna
procenttalet. Sparbankerna uppfyllde också i allt väsentligt den
rekommenderade likviditetskvoten på 20 procent. Föreningsbankerna,
slutligen, för vilka kravet gällde för bankerna tillsammantagna, låg under
1974 varje månad över den lägsta kvoten på 20 procent.
Kraven på en begränsning av bankernas övriga utlåning ledde till
en betydande förändring i utlåningsutvecklingen. För affärsbankerna,
som svarar för den dominerande delen av den övriga utlåningen, nådde
denna räknat över den närmast förflutna tolvmånadersperioden en
högsta nivå i maj på 9 300 mkr för att sedan sjunka till 6 500 mkr
för 1974 som helhet. För sparbankerna och föreningsbankerna skedde
nedgången något senare. För sparbankerna uppgick den övriga utlåningen
under 1974 till 2 430 mkr och för föreningsbankerna till 830
mkr.
17
Till grund för bostadsbyggandets finansiering låg liksom under 1973
överenskommelser med kreditinstituten. En sådan träffades i början av
1974 mellan delegationen för bostadsfinansiering och de olika bankgrupperna
avseende byggnadskreditgivningen under detta år. Bankerna
åtog sig därvid att lämna byggnadskrediter till det statligt belånade bostadsbyggandet
samt förklarade sig villiga att medverka till finansieringen
av icke statsbelånad ny- och ombyggnad av bostäder. Enligt den
överenskommelse som gjordes mellan samma parter i maj beträffande
den långfristiga finansieringen skulle de olika bankgrupperna öka sitt
nettoinnehav av bostadsobligationer och s. k. mellankrediter med 3 900
mkr under 1974. Av detta belopp skulle affärsbankerna (exkl. Sparbankernas
Bank, Föreningsbankernas Bank och Kreditbanken) svara för
1 680 mkr, varav 380 mkr fick avse mellankrediter, Kreditbanken och
Postbanken — nuvarande PKbanken — för 900 mkr, sparbankssektom
för 1 240 mkr, varav 10 procent fick utgöras av mellankrediter eller direkta
lån, samt föreningsbankssektorn för 80 mkr. För det fall att hypoteksföreningamas
eller kreditaktiebolagens bestämmelser skulle lägga
hinder i vägen för utbetalning av slutliga lån i normal tid och omfattning
på grund av stor andel outhyrda lägenheter skulle bankinstituten vara
beredda att lämna mellankrediter i stället för att köpa obligationer.
För affärsbankssektorn (exkl. PKbanken) och sparbankssektom skulle
sistnämnda långivning inbegripas i de ovan specificerade, högsta beloppen
för mellankrediter. Uppgörelse träffades slutligen med försäkringsbolagen
och allmänna pensionsfonden att deras långfristiga engagemang
vid finansieringen av bostadsbyggandet skulle uppgå till minst 1 900
mkr respektive minst 4 000 mkr under 1974.
Utbudet på den långa marknaden visade en svag tillväxt under 1974.
Det sammanhängde med att allmänna pensionsfondens placeringar på
kapitalmarknaden sjönk. Enligt den överenskommelse som träffades
med allmänna pensionsfonden skulle minst två tredjedelar av dess nettoplaceringar
utgöras av prioriterade tillgångar, dvs. statspapper och
bostadsobligationer. Genom fondens oväntat svaga kapacitetsökning,
som blev uppenbar först under hösten, kom emellertid endast 62 procent
av dess placeringar att avse prioriterade tillgångar. För försäkringsbolagen
gällde i stort sett samma placeringskrav som under 1973.
Försäkringsbolagen skulle uppfylla placeringskvoter om 66 2/3 procent
eller, om detta var fördelaktigare för dem, iakttaga en minimikvot på
70 procent på medel avseende livförsäkringsrörelsen och 50 procent avseende
sakförsäkringsrörelsen. Beträffande omfattningen av de prioriterade
tillgångarna vidtogs dock den begränsningen att inteckningslån
och placeringar i egna fastigheter endast fick upptas till ett belopp motsvarande
den övre gränsen för bottenlån. En annan förändring var att
kassamedel ej skulle ingå i placeringskvotsberäkningen.
Trots omläggningen av kreditpolitiken i restriktiv riktning skedde
2—740676
18
en kraftig expansion av kreditgivningen på den organiserade kreditmarknaden.
Den beräknas totalt sett ha ökat från 30 000 mkr 1973 till
38 000 mkr 1974. Uppgången hänförde sig framförallt till lån till staten
och näringslivet medan kommunernas upplåning synes ha minskat.
Även bostadssektorns upplåning beräknas ha varit större 1974 än 1973
trots nedgången i byggnadsvolymen. Utlåningen till näringslivet och
hushållen sammantagna ökade exceptionellt under första halvåret men
sjönk till en lägre nivå under resten av året. Utlåningen till industrin
hölls emellertid väl uppe jämfört med tidigare år.
19
Kreditmarknaden
Under första kvartalet 1974 kulminerade den likviditets- och kreditexpansion
som pågått sedan fjärde kvartalet 1970. I slutet av mars och
de första dagarna av april inträffade ett kraftigt valutautflöde. Det betecknade
vändpunkten i likviditetsutvecklingen. I sig självt innebar det
en åtstramning, men det blev också den omedelbara anledningen till
de åtstramande kreditpolitiska åtgärder som vidtogs i början av april.
Den då genomförda diskontohöjningen och höjningen av affärsbankernas
kassakvoter och den samtidigt givna rekommendationen till bankerna
om återhållsamhet i utlåningen följdes efter hand av en avtagande
kreditgivning från bankernas sida.
Valutautflödet dämpades endast tillfälligt i april. Stora valutaförluster
följde i maj, juni och juli. Inte heller dessa kan förklaras enbart av
bytesbalansens utveckling utan sammanhängde med ett fortsatt kapitalutflöde.
Först efter diskontohöjningen i mitten av augusti och den ytterligare
åtstramningen av kreditmarknadsläget under hösten vidtog en
lugnare valutautveckling. Riksbankens valutainnehav, som under de
sju närmaste veckorna före diskontohöjningen i april minskat med 2 000
mkr och från senare delen av april till mitten av augusti med 1 900
mkr, ökade under återstoden av året med ca 300 mkr.
Statens utgiftsöverskott blev betydligt större 1974 än 1973. Då den
statliga upplåningen på marknaden utanför bankerna blev av ungefär
samma omfattning som året innan, kom likviditetstillskotten från staten
att bli mycket stora under 1974. De var koncentrerade till årets senare
del. En förbättring i bankernas likviditetssituation inträffade vid denna
tid efter att ha kraftigt försvagats tidigare under året på grund av det
omnämnda valutautflödet och kassakvotshöjningen. Likviditetsläget var
dock betydligt stramare vid utgången av året än vid årets början inte
blott för bankerna utan även för ekonomin i övrigt.
Dämpningen av kreditexpansionen kom först till uttryck hos affärsbankerna.
Hos dessa började stegringstakten i annan utlåning än bostadsbyggnadskrediter
att vika redan under andra kvartalet. För sparbanker
och föreningsbanker fortsatte accelerationen ännu en tid. Trots
den efter hand inträffade nedgången blev nettoutlåningen från bankerna
sammantagna större 1974 än 1973.
Försäkrings- och pensionsinrättningamas placeringar på den långa
marknaden växte mycket svagt under 1974. Den svaga utvecklingen betingades
av att allmänna pensionsfondens tillgång på medel för placering
på kapitalmarknaden minskade. Försäkringsbolagens placeringsbehov
växte dock. Ökningen av de totala placeringarna i långfristiga obligationer
åstadkoms genom bankernas stora köp av bostadsobligationer.
Den totala nettoutlåningen på kreditmarknaden växte från 30 000
20
mkr 1973 till 38 000 mkr 1974. En stor del av ökningen gick till
täckning av ökningen av det statliga budgetunderskottet. Statens upplåning
växte nämligen från 6 000 mkr 1973 till 11 000 mkr 1974. Övriga
sektorer tillsammans ökade sin upplåning från 24 000 mkr till
27 500 mkr. Kreditflödet växte till såväl näringslivet som bostadsbyggandet
men avtog något till kommunerna.
Tillväxten i bostadsbyggandets kreditbehov, trots vikande bostadsbyggande
mätt i antalet lägenheter, betingades av den fortgående
övergången från flerfamiljshus till de mera kostsamma småhusen men
också av det allmänt stegrade kostnadsläget. Kommunernas utgifter
växte snabbare än deras inkomster. Nedgången i upplåningen möjliggjordes
genom neddragning av likvida tillgångar.
Näringslivets investeringar fortsatte att öka. Tillväxten gällde både
de fasta investeringarna och lagerinvesteringama. Vinstutvecklingen
var gynnsam men finansieringsbehovet växte likväl. Under första halvåret
ökade upplåningen. Under andra halvåret fortsatte den att växa för
industrin men för näringslivet som helhet avtog den. Detta gäller upplåningen
i Sverige; finansieringen på utländska marknader torde ha
ökat under senare delen av året.
Likviditeten inom ekonomin
Penningmängden
Den totala penningmängden, dvs. företagens, hushållens och kommunernas
banktillgodohavanden i olika slag av bankinstitut samt innehav
av sedlar och mynt, hade under de föregående åren ökat i snabb takt.
Bortsett från vissa tillfälliga kastningar, förorsakade av ojämnheter i
medeltillströmningen till postgirot, hade penningmängden ökat i en årstakt
på mellan 11 och 12 %. Under första kvartalet 1974 steg ökningstakten
ytterligare och uppgick säsongrensat till ca 13 % i årstakt
(diagram A). Från och med andra kvartalet 1974 avtog ökningstakten
successivt och uppgick sista kvartalet till enbart 6 % i årstakt.
Den beloppsmässiga ökningen av penningmängden blev mindre 1974
än året innan. Ökningen av penningmängden 1974 beräknas ha uppgått
till ca 13 700 mkr mot ca 17 800 mkr året innan (tabell 1). Då det
totala budgetunderskottet i det närmaste fördubblades samtidigt som
statens upplåning utanför bankerna i stort sett blev av samma omfattning
kom tillskottet genom statens transaktioner till penningmängdens
ökning att bli betydligt större 1974 än 1973. Trots en under andra halvåret
alltmer avtagande ökningstakt kom även den totala bankutlåningen
att under 1974 svara för ett större tillskott till penningmängdens ökning
än under 1973. Den lägre ökningen av penningmängden 1974 härrörde
framför allt från den kraftiga omsvängningen av valutareservens utveckling
— från ett överskott 1973 på ca 3 900 mkr till ett underskott
1974 på nästan 3 300 mkr.
21
Diagram A. Penningmängden
Förändring från kvartal till kvartal
Till årstakt uppräknade värden
Säsongrensade uppgifter
%
16
14
12
10
8
6
4
2
Anni. Penningmängden innefattar allmänhetens inlåning i bankinstituten
samt allmänhetens innehav av sedlar och mynt.
Kvartalsuppgiftema för penningmängden har beräknats som medeltalet av
uppgifterna för månadsslutet vid kvartalets ingång och för de tre månadssluten
under kvartalet. I diagrammet redovisade procentuppgifter visar förändringen
från ett kvartal till nästföljande kvartal, uppräknad till årstakt, dvs.
förändringsuppgiftema har multiplicerats med fyra.
Den reala likviditeten
Sätts den totala penningmängden i relation till bruttonationalprodukten
i löpande priser, erhålls en kvot som brukar kallas för real likviditet.
Likviditeten i denna mening har en långsiktigt fallande trend. Kalkyler
tyder på att en uppjustering av årsvärdena med omkring 1/2 % erfordras
för att eliminera denna trend.
Såväl en ojusterad som justerad serie över den reala likviditeten visas
i diagram B. Uppgifterna gäller medeltal per kalenderår. Enligt dessa
fortsatte den reala likviditeten att öka även under 1974. En uppdelning
på kortare perioder skulle visa en mot slutet av året fallande real likviditet;
stegringen under våren eliminerades i stort sett under hösten.
En mer långsiktig jämförelse utifrån den trendjusterade serien visar
att den reala likviditeten alltsedan 1970 ökat relativt snabbt. Trots den
under senare år mycket snabba prisstegringen låg den reala likviditeten
|
|
|
| -i |
-T |
|
|
| ~L |
|
|
| ■“ir | L. |
|
|
|
|
|
- | h |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| J |
|
|
| i | i . |
| i . i |
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974
22
Tabell 1. Penningmängden
Mkr
| 1972 | 1973 | 1974 (prell |
A. Penningmängden hos allmänheten, ökning | 14 425 | 17 783 | 13 700 |
B. Tillskott genom: |
|
|
|
Valutareservens förändring | 2 251 | 3 884 | -3 292 |
Statens utgiftsöverskott | 6 345 | 6 150 | 10 721 |
Statens upplåning utanför bankerna (ökning = —) | -2 749 | -4 729 | -4 853 |
Riksbanken, diverse | - 620 | - 899 | -1 710 |
Bankernas utlåning till allmänheten | 9 054 | 10 003 | 11 900 |
Bankernas nettoförvärv av hypoteksobligationer |
|
|
|
och mellankrediter | 1 923 | 3 899 | 3 121 |
Bankerna, diverse | -1 779 | - 525 | -2 187 |
Summa | 14 425 | 17 783 | 13 700 |
Anm. Penningmängdens ökning har i denna tabell beräknats som förändringen från årsslut till
årsslut.
1974, räknat som genomsnitt för året som helhet, på en högre nivå än
under det likvida året 1968.
Liksom den totala penningmängden är den reala likviditeten ett mycket
grovt mått på likviditetssituationen inom ekonomin. För de olika
sektorerna inom ekonomin förändras ofta likviditeten på skilda sätt.
En viss likviditetsförändring inom en sektor kan ha större betydelse för
den ekonomiska utvecklingen än om förändringen inträffat inom en annan
sektor. En viss sektorsfördelad information om likviditetsutvecklingen
redovisas nedan. Ytterligare information lämnas i avsnitten om utvecklingen
hos olika låntagarkategorier.
Likviditetsutvecklingen inom vissa sektorer
Den sedan slutet av 1970 mycket betydande likviditetsuppbyggnaden
inom ekonomin berörde samtliga större sektorer. Näringslivets banktillgodohavanden
hade under åren 1971—1973 ökat med nästan 12 miljarder
kronor eller med ca 60 %. Hushållens banktillgodohavanden synes
under samma period ha ökat med ca 20 miljarder kronor eller med
ca 30 % och kommunernas banktillgodohavanden hade mer än fördubblats.
Under loppet av 1974 skedde en markant omsvängning i likviditetsutvecklingen.
För såväl näringslivet som kommunerna synes det
t. o. m. ha varit fråga om en viss absolut minskning av de likvida tillgångarna.
För hushållens del tyder tillgängliga uppgifter på en fortsatt
uppbyggnad av likvida medel men i en lägre takt än tidigare.
Inom näringslivet är likviditetsutvecklingen statistiskt belyst för delsektorerna
industri och handel — för industrin dock endast för företag
med mer än 200 anställda och för handeln endast för företag med mer
än 100 anställda. De tillgängliga uppgifterna för industrin visar på en
23
Diagram B. Real likviditet
Kvoten mellan penningmängden och bruttonationalprodukten
till löpande priser
%
67
65
63
61
59
viss minskning av de likvida tillgångarna (diagram C). Industrins totala
likvida medel, definierade som kassa och banktillgodohavanden, kortfristiga
penningplaceringar samt beviljade men icke utnyttjade checkräkningskrediter,
minskade från hösten 1973 till hösten 1974 med ca
1 %. Ett år tidigare, dvs. från hösten 1972 till hösten 1973, hade de
likvida tillgångarna ökat med ca 25 %. För handelns del synes omsvängningen
i likviditetsutvecklingen inte varit lika påtaglig. Ökningen
av handelns likvida tillgångar uppgick mellan hösten 1973 och hösten
1974 till ca 17 % mot ca 22 % under motsvarande period ett år tidigare.
Bankerna
Riksbanken
En kreditåtstramning kommer framför allt till uttryck i ett sänkt likviditetsläge
i ekonomin och minskade lånemöjligheter. I riksbankens balansräkning
återspeglas åtstramningen främst i att riksbanken får en
växande utlåning till bankerna. Härigenom ökar bankernas beroende
av de villkor riksbanken sätter på sin utlåning.
Från och med åtstramningens genomförande i början av april 1974
var riksbankens strävan att hålla bankernas upplåning i riksbanken på
en sådan nivå att upplåningen låg inom eller i närheten av straffräntezonen.
Härigenom kunde räntan på den korta marknaden hållas uppe
på avsedd nivå. Den stora upplåningen gav också eftertryck åt riksbankens
strävan att förmå bankerna att minska stegringstakten i deras
utlåning.
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974
A. Real likviditet, faktisk kvot
B. Real likviditet, med 1/2 % per år trendjusterad kvot
24
Diagram C. Industrins, handelns och kommunernas likvida medel
Säsongrensade ställningsuppgifter
Mkr
18 000
16 000
14 000
12 000
10 000
8 000
6 000
4 000
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974
A. Industri och handel
B. Industri
C. Kommuner
Anm. De likvida medlen innefattar för industrin och handeln kassa och
banktillgodohavanden, andra kortfristiga penningplaceringar samt beviljade
icke disponerade checkräkningskrediter och för kommuner kassa och banktillgodohavanden.
Bankernas upplåning i riksbanken åstadkoms främst genom valutautströmningen,
insättningarna i riksbanken av kassakvotsmedel och
medel på arbetsmiljökonton, varom mera detaljerade uppgifter lämnas
i det följande. Någon särskilt omfattande placering av statspapper på
marknaden blev inte nödvändig, trots det starkt växande statliga utgiftsöverskottet.
Målet om ett stramt läge för bankerna nåddes samtidigt
som riksbanken förvärvade statspapper till stora belopp (tabell 2
och tabell 15). Hade kassakvotshöjningen eller fondavsättningarna varit
mindre, skulle en större statlig upplåning på marknaden, och då framför
allt på kapitalmarknaden, blivit erforderlig och andras upplåning på
denna marknad försvårats.
Affärsbanker
Den 1 juli 1974 sammanslogs Postbanken och Kreditbanken till en ny
affärsbank — Post- och Kreditbanken (PKbanken). Inom postverket
kvarstår dock den icke räntebärande delen av postgirot. Postverket skall
25
Tabell 2. Affärsbankernas nettoställning gentemot riksbanken
Mkr
| 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 |
Januari | - 992 | - 480 | 90 | 52 | 74 |
Februari | -1 409 | - 924 | 37 | 49 | 53 |
Mars | -1 634 | - 969 | 35 | 57 | 68 |
April | -1 381 | - 867 | 128 | 94 | -3 113 |
Maj | -2 856 | -1 541 | 45 | 54 | -3 648 |
Juni | -3 419 | -1 894 | -268 | -691 | -6 346 |
Juli | -1 928 | - 649 | 78 | 89 | -4 669 |
Augusti | -1 881 | - 357 | 46 | - 23 | -6 040 |
September | -1 313 | - 498 | 99 | 124 | -4 120 |
Oktober | -1 750 | - 359 | 158 | -178 | -4 188 |
November | -1 015 | - 326 | 2 | - 61 | -3 427 |
December | - 987 | - 21 | 181 | 219 | -2 706 |
Anm. Nettoställningen under en månad har beräknats som medeltal av de vid månadens fyra
rapportdagar föreliggande differenserna mellan affärsbankernas tillgodohavanden på checkräkning
i riksbanken och deras skuld till riksbanken för upptagna lån. I checkräkningstillgodohavandena
ingår ej medel innestående i enlighet med kassakvotslagens bestämmelser.
emellertid inte bedriva någon egen utlånings- eller placeringsverksamhet
utan postgirots medel skall sättas in på ett särskilt konto hos PKbanken.
Genom bildandet av PKbanken utvidgades affärsbankssektom, vilket
medför svårigheter vid jämförelser bakåt i tiden. I syfte att uppnå jämförbarhet
har här sådana korrigeringar gjorts att uppgifterna för affärsbankerna
genomgående inkluderar Postbanken.
Affärsbankernas likviditetssituation, som successivt hade förbättrats
alltsedan slutet av 1970, försämrades mycket påtagligt under loppet av
1974. Omsvängningen i affärsbankernas likviditetsutveckling ägde dock
rum först i och med ingången av andra kvartalet. Ännu under första
kvartalet 1974 skedde en fortsatt förbättring av deras likviditet.
Kassaställningen hos affärsbankerna var under första kvartalet 1974
ansträngd endast vid två tillfällen — vid månadssluten februari och
mars — då deras upplåning i riksbanken uppgick till 280 mkr respektive
207 mkr. Med undantag av dessa två tillfällen var affärsbankerna
under hela första kvartalet helt skuldfria gentemot riksbanken.
Från och med ingången av april månad skedde en mycket markant
omsvängning av affärsbankernas likviditetssituation. De höjda kassakvotskraven
innebar att i riksbanken bundna belopp ökade från 650
å 700 mkr till ca 3 600 mkr. Affärsbankernas skuld till riksbanken
ökade nästan omedelbart till sistnämnda belopp. En fortgående och
ökande avtappning av valutareserven tillsammans med en omfattande
statlig upplåning utanför banksystemet ledde under de följande månaderna
till en alltmer ansträngd likviditetssituation för affärsbankerna
26
Tabell 3. Förändringar i bankernas likvida tillgångar
Mkr
| 1972 | 1973 | 1974 (prel |
Påverkande faktorer |
|
|
|
1. Total valutareserv | 2 251 | 3 884 | -3 292 |
2. Statens utgiftsöverskott | 6 345 | 6 150 | 10 721 |
3. Statens upplåning utanför bankerna (ökning = | -) -2 749 | -4 729 | -4 853 |
4. Allmänhetens innehav av sedlar och mynt |
|
|
|
(ökning = —) | -1 332 | -1 227 | -1 937 |
5. Medel på investeringskonto i riksbanken |
|
|
|
(ökning = —) | 4 | - 194 | - 214 |
6. Medel på arbetsmiljökonto i riksbanken |
|
|
|
(ökning = —) | • | • | - 826 |
7. Kassakvotsmedel i riksbanken (ökning = —) | - 79 | - 106 | -3 795 |
8. Övriga riksbankstransaktioner | - 624 | - 705 | - 670 |
9. Summa 1—8 = 14+22 | 3 816 | 3 073 | -4 866 |
Affärsbankernas likvida tillgångar |
|
|
|
10. Korta nettofordringar på riksbanken | 39 | - 62 | -2 640 |
11. Korta nettofordringar på riksgäldskontoret | 2 838 | - 850 | -3 515 |
12. Korta nettofordringar på utländska banker | 105 | 79 | 192 |
13. Statsobligationer | 764 | 3 661 | 638 |
14. Summa 10 — 13 | 3 746 | 2 828 | -5 325 |
15. Korta nettofordringar på övriga kreditinstitut | -1 304 | -3 481 | 376 |
16. Hypoteksobligationer och mellankrediter | 360 | 3 033 | 1 773 |
17. Summa 15—16 | - 944 | - 448 | 2149 |
18. Summa 14+17 | 2 802 | 2 380 | -3176 |
Sparbankernas och förening sbankernas likvida tillgångar
19. Korta nettofordringar på riksbanken | - 25 | 98 | 65 |
20. Korta nettofordringar på riksgäldskontoret | 6 | - 8 | 213 |
21. Statsobligationer | 89 | 155 | 181 |
22. Summa 19—21 | 70 | 245 | 459 |
23. Korta nettofordringar på övriga kreditinstitut | 616 | 925 | - 221 |
24. Hypoteksobligationer | 1 563 | 866 | 1 348 |
25. Summa 23—24 | 2 179 | 1 791 | 1127 |
26. Summa 22+25 | 2 249 | 2 036 | 1586 |
Anm. I affärsbankernas korta nettofordringar på riksbanken ingår ej medel innestående i enlighet
med kassakvotslagens bestämmelser.
med åtföljande ökad upplåning i riksbanken. Vid slutet av augusti hade
affärsbankernas skuld till riksbanken ökat till ca 6,8 miljarder kronor.
Därefter upphörde valutautflödet vilket tillsammans med ett mycket
stort statligt budgetunderskott, som till största delen finansierades i riksbanken,
successivt medförde en viss förbättring av affärsbankernas kas
-
27
Diagram D. Affärsbankernas nettofordringar på staten, riksbanken och
utlandet
Säsongrensade ställningsuppgifter
Mkr
18 000
16 000
14 000
12 000
10 000
8 000
6 000
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974
Anm. Innehavet per kvartal av ifrågavarande likvida tillgångar har beräknats
som medeltalet av innehavet vid kvartalets ingång och vid de tre månadssluten
under kvartalet. I nettoställningen gentemot utlandet har endast de avista
tillgångarna och skulderna tagits med.
sasituation. Vid utgången av året hade affärsbankernas skuld till riksbanken
minskat till ca 3 miljarder kronor.
När åtstramningen satte in, minskade affärsbankerna först sina mest
likvida tillgångar, såsom dagslån i riksgäldskontoret och innehavet av
skattkammarväxlar. Vissa förvärv av statsobligationer hade gjorts dessförinnan,
varför innehavet av sådana kom att öka under 1974, ehuru
betydligt mindre än under 1973. Affärsbankernas totala nettofordringar
på staten, som 1973 hade ökat med ca 2 800 mkr, minskade under 1974
med ca 2 900 mkr.
Den säsongrensade kvartalsvisa utvecklingen av affärsbankernas totala
nettofordringar på riksbanken (exklusive kassakvotsmedel), staten
samt korta nettofordringar på utländska banker redovisas i diagram D.
Affärsbankernas likvida tillgångar, mätt på detta sätt, hade kraftigt
ökat alltsedan slutet av 1970. De fortsatte att öka även under första
kvartalet 1974. Från och med andra kvartalet 1974 skedde emellertid
en mycket betydande successiv minskning. Under året som helhet beräknas
dessa nettofordringar ha minskat med ca 5 300 mkr mot en
ökning 1973 på ca 2 800 mkr.
28
Den kraftiga nedgången i affärsbankernas likvida tillgångar i form av
nettofordran på riksbanken, staten samt korta nettofordringar på utländska
banker medförde ett tryck på deras likviditetskvoter, särskilt
under våren och sommaren. För att kunna upprätthålla sina likviditetskvotskrav
förvärvade affärsbankerna då hypoteksobligationer i en relativt
betydande omfattning. För året som helhet uppgick affärsbankernas
nettoförvärv av hypoteksobligationer till ca 2 350 mkr mot ca 2 080
mkr 1973. Under 1973 hade affärsbankernas köp av hypoteksobligationer
nästan helt koncentrerats till december. Under 1974 skedde förvärven
mer jämnt över året.
Under första kvartalet 1974 låg affärsbankernas genomsnittliga likviditetskvot
på en högre nivå än under motsvarande period året innan.
Från och med andra kvartalet 1974 minskade den och understeg varje
månad värdet för motsvarande månad året innan — även om en viss
höjning av den genomsnittliga likviditetskvoten kunnat förmärkas mot
slutet av året. Vid några tillfällen under andra halvåret understeg
vissa banker sina likviditetskvotskrav — 30 % för de fyra största bankerna
samt för Sparbankernas Bank och Föreningsbankemas Bank och
24 % för övriga affärsbanker.
Insättarbehållningen hos affärsbankerna ökade under 1974 i en betydligt
mindre utsträckning än 1973. Den beloppsmässiga ökningen uppgick
till ca 6 600 mkr mot 12 000 mkr året innan. Den procentuella tillväxten
av insättarbehållningen stannade 1974 vid 8 % mot 16,9 %
året innan. Det var sålunda fråga om en betydande nedgång i tillväxttakten
i inlåningen.
Tabell 4. Affärsbankernas likviditetskvoter
Likvida tillgångar i procent av skulder vid slutet av varje månad | |||||
| 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 |
Januari | 34,1 | 38,6 | 37,0 | 36,8 | 41,2 |
Februari | 34,3 | 38,3 | 35,7 | 35,0 | 39,1 |
Mars | 31,9 | 38,3 | 36,3 | 36,6 | 37,5 |
April | 32,4 | 38,9 | 35,4 | 34,9 | 34,6 |
Maj | 29,7 | 36,0 | 34,7 | 35,4 | 33,1 |
Juni | 32,0 | 35,0 | 33,5 | 34,8 | 32,1 |
Juli | 34,5 | 37,7 | 35,5 | 37,6 | 33,9 |
Augusti | 34,2 | 37,2 | 34,9 | 36,2 | 32,6 |
September | 34,5 | 37,0 | 34,2 | 36,1 | 34,6 |
Oktober | 35,9 | 38,2 | 35,4 | 35,9 | 34,5 |
November | 35,6 | 38,3 | 35,4 | 38,2 | 35,9 |
December | 37,8 | 38,2 | 37,3 | 39,9 | 38,4 |
29
Tabell 5. Inlåning hos bankerna
Mkr
Förändring i | Affärs- | Spar- | Förenings- | Summa |
innestående belopp | banker | banker | banker |
|
1972 1 kv | 3 791 | 2 631 | 96 | 6518 |
2 kv | - 193 | - 336 | 75 | -454 |
3 kv | 1 253 | 967 | 164 | 2 384 |
4 kv | 3 833 | 87 | 357 | 4 277 |
Hela året | 8 684 | 3 349 | 692 | 12 725 |
1973 1 kv | 3 675 | 2 595 | 209 | 6 479 |
2 kv | 447 | 40 | 145 | 632 |
3 kv | 2 863 | 1 146 | 335 | 4 344 |
4 kv | 5 057 | - 59 | 412 | 5 410 |
Hela året | 12 042 | 3 722 | 1 101 | 16 865 |
1974 1 kv | 4 048 | 3 007 | 291 | 7 346 |
2 kv | - 670 | 178 | 227 | - 265 |
3 kv | 1 623 | 728 | 362 | 2 713 |
4 kv | 1 612 | - 4571 | 617» | 1 772 |
Hela året | 6 613 | 3 456» | 1 497» | 11 566 |
Ställning |
|
|
|
|
1974-12-31 | 89 878 | 44 265» | 8 815» | 142 958 |
1 Preliminära siffror.
Affärsbankernas totala utlåning blev 1974 något lägre än 1973. Den
totala nettoutlåningen uppgick till 7 124 mkr mot 7 769 mkr året innan.
Det var härvid affärsbankernas utestående stock av mellankrediter som
minskade. Det utestående beloppet av affärsbankernas övriga utlåning
ökade i en mindre utsträckning än året innan medan de utestående bostadsbyggnadskrediterna
ökade i en större utsträckning.
Nya bostadsbyggnadskrediter utlämnades 1974 till ett belopp av
9 663 mkr mot 8 711 mkr året innan. Trots de betydande förvärven av
hypoteksobligationer blev avlyften mindre 1974 än 1973 — 8 426 mkr
mot 8 604 mkr. Den utestående stocken bostadsbyggnadskrediter ökade
härigenom med 1 237 mkr mot 107 mkr 1973.
Till utvecklingen av bostadsfinansieringen under 1973 och 1974 hör
även mellankreditema. Dessa krediter är kortfristiga och har en ränta
som vid varje tidpunkt motsvarar bostadsinstitutens bundna ränta för
nya långa lån. Krediter av detta slag gavs under 1973 till ett belopp om
1 087 mkr. De avlyftes i stor utsträckning till slutliga lån 1974. Nya mellankrediter
gavs detta år till ett belopp om 554 mkr, och de totala avlyften
uppgick till 1 140 mkr. Det utestående beloppet minskade med 586
mkr.
30
Tabell 6. Affärsbankernas utlåning
Mkr
Nettobelopp | Bostadsbyggnadskrediter |
| Mellankrediter |
| ||
| 1972 | 1973 | 1974 | 1972 | 1973 | 1974 |
1 kv | 5 | 875 | 216 |
|
| - 259 |
2 kv | 737 | - 414 | 310 |
| . | 74 |
3 kv | 391 | 444 | 247 |
| 306 | - 211 |
4 kv | 798 | - 798 | 464 |
| 718 | - 190 |
Hela året | 1 931 | 107 | 1 237 |
| 1 024 | - 586 |
Ställning |
|
|
|
|
|
|
12-31 | 11 241 | 11 348 | 12 585 | • | 1 024 | 438 |
| ||||||
Nettobelopp | övrig utlåning |
| Total utlåning |
| ||
| 1972 | 1973 | 1974 | 1972 | 1973 | 1974 |
1 kv | 2 094 | 1 524 | 3 301 | 2 099 | 2 400 | 3 258 |
2 kv | 1 508 | 2 214 | 2 927 | 2 245 | 1 799 | 3 311 |
3 kv | 1 153 | 1 712 | - 148 | 1 544 | 2 463 | - 112 |
4 kv | 322 | 1 187 | 393 | 1 119 | 1 107 | 667 |
Hela året | 5 077 | 6 637 | 6 473 | 7 007 | 7 769 | 7124 |
Ställning |
|
|
|
|
|
|
12-31 | 44 038 | 50 675 | 57 148 | 55 278 | 63 047 | 70171 |
Den mycket kraftiga ökningen av affärsbankernas övriga utlåning, som
hade börjat andra halvåret 1973, fortsatte i allt snabbare takt under
första halvåret 1974. Vid utgången av december 1973 uppgick den
procentuella 12-månadersförändringen av det utestående beloppet till
15,1 %. Vid utgången av maj 1974 hade ökningstakten stigit till 19,9 %.
Under loppet av andra halvåret 1974 sjönk ökningstakten markant,
så att den vid utgången av året var nere i 12,8 %. Även beloppsmässigt
kom nettoutlåningen under 1974 som helhet att bli mindre än 1973 —
6 473 mkr mot 6 637 mkr.
Affärsbankernas övriga utlåning består till stor del av kreditgivning
till näringslivet men också — och i inte oväsentlig utsträckning — till
privatpersoner. Som utlåning till privatpersoner kan också räknas affärsbankernas
långfristiga bostadslån. Dessa torde till största delen bestå
av belåning av äldre bostadsfastigheter, t. ex. vid försäljning av äldre
enfamiljshus, och i mindre utsträckning av topplån till nyproducerade
fastigheter. Fördelningen på olika ändamål av affärsbankernas övriga
utlåning belyses av Svenska Bankföreningens kreditanalys, som genomförs
den 9 maj och 9 november varje år.
31
Diagram E. Affärsbankernas inlåning och ”övrig” utlåning
Nettoflöden per halvår
Säsongrensade uppgifter
Mkr
7 000
6 000
5 000
4 000
3 000
2 000
1 000
0
A. Inlåning
B. ”Övrig” utlåning
Under såväl 1972 som 1973 hade näringslivets — och då framför allt
industrins — andel av affärsbankernas övriga utlåning enligt denna analys
minskat mycket markant medan andelen till privatpersoner, inklusive
de långa bostadslånen, ökat mycket kraftigt. Under första halvåret
1974 inträdde härvid en förändring. Kreditgivningen till industrin
växte mycket snabbt. Den uppgick netto till 1 790 mkr mot ca 50 mkr
första halvåret 1973. Även utlåningen till handel och servicenäringar
ökade kraftigt. Utlåningen till privatpersoner fortsatte dock också att
öka och nästan fördubblades jämfört med första halvåret 1973. Näringslivets
andel av nettobeloppet för den totala övrigutlåningen steg från
34 % första halvåret 1973 till 60 % första halvåret 1974. Industrins andel
steg under motsvarande perioder från 2 % till över 30 %.
Det betydligt mindre kreditflödet andra halvåret 1974 medförde en
lägre nettoutlåning till i stort sett samtliga låntagarkategorier. Inom ramen
för denna mindre utlåning fortsatte dock industrins andel att öka.
Andra halvåret 1974 uppgick industrins andel av affärsbankernas övriga
utlåning till 70 %.
Det totala näringslivets andel av övrigutlåningen minskade dock till
| A |
|
|
| n |
| ||
| B |
|
|
| j |
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
| |
-1-, |
|
|
| — |
|
|
| |
r i |
| — | F |
| .....Ä |
|
| |
1 t i ■»»■«! | c | i |
| 1 |
|
|
|
|
|
|
| I : i |
|
|
|
| |
1 |
| ..... | i |
| i | 1 |
|
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974
32
17 % till följd av en mycket betydande absolut minskning av utlåningen
till byggnads- och anläggningsverksamheten (exklusive bostadsbyggnadskrediter).
Även utlåningen till privatpersoner, inklusive långa
bostadskrediter, tog en större andel av övrigutlåningen andra halvåret
1974 än första halvåret. Dess andel steg från 38 % första halvåret till
52 % andra halvåret.
Affärsbankernas garantiförbindelser hade under åren 1969—1970 ökai
i en mycket snabb takt, vilket normalt sker under kreditpojitiskt strama
perioder. Under loppet av 1971 skedde en successiv avtrappning och
under 1972 och 1973 tillväxte garantiförbindelserna i en lugn takt med
ca 140 mkr vardera året. Samma mönster som under 1969—1970 har
kunnat iakttagas under 1974. Affärsbankernas garantiförbindelser har
successivt ökat i en allt snabbare takt. Under året som helhejt ökade bankernas
garantiförbindelser med ca 3 300 mkr. En del av dessa garantiförbindelser
utgöres av s. k. entreprenadgarantier. De uppgifter som
finns tillgängliga och som avser perioden 31 mars 1974—31 december
1974 visar emellertid att av ökningen av garantiförbindelserna under
denna period utgjordes ca 45 % av kreditgarantier för lån upptagna i
Sverige och ca 25 % av kreditgarantier för lån upptagna i utlandet.
1
Sparbanker
Sparbankernas likviditet fortsatte att öka under 1974 men i en betydligt
lägre omfattning än under året innan. Den lägre ökningstakten kom
framför allt till uttryck i en absolut minskning av deras korta nettofordringar
mot affärsbanker, i allt väsentligt Sparbankernas Bank, med 548
mkr. Aret innan hade sparbankernas nettofordringar mot affärsbanker
ökat med 805 mkr. Däremot ökade sparbankernas innehav av hypoteksobligationer
i en betydligt större usträckning än året innan. Deras
innehav av hypoteksobligationer ökade 1974 med 1 162 mkr mot 688
mkr 1973. Även sparbankernas innehav av skattkammarväxlar och statsobligationer
ökade under 1974 och i en större omfattning än under
1973.
Sparbankernas förbindelser ökade 1974 i en snabbare takt än de
likvida tillgångarna och den genomsnittliga likviditetskvoten sjönk under
årets lopp. För de 73 större sparbankerna låg dock den genomsnittliga
likviditetskvoten under varje månad på en högre nivå än under motsvarande
månad 1973. Skillnaden minskade dock under loppet av året.
I december 1973 var den genomsnittliga likviditetskvoten 25,5 % och
uppgick i december 1974 till 26,3 %. På något undantag när uppfyllde
de 73 större sparbankerna varje månad det rekommenderade kravet på
20 %.
Insättarbehållningen hos sparbankerna ökade under 1974 i en något
lägre takt än under året innan. Den procentuella ökningen uppgick 1974
33
till 8,5 % mot 10 % under 1973. Under första halvåret ökade dock insättarbehållningen
i en allt snabbare takt men under andra halvåret
sjönk ökningstakten något. Den absoluta ökningen av insättarbehållningen
blev 1974 också något mindre än 1973 — 3 450 mkr mot 3 720
mkr.
Under en stor del av 1974 ökade sparbankernas utlåning i en allt
snabbare takt, såväl vad gällde bostadsbyggnadskrediter som övrig utlåning.
Sparbankernas utbetalningar av nya bostadsbyggnadskrediter
uppgick 1974 till 3 094 mkr mot 2 914 mkr 1973. Även avlyften blev
1974 större än 1973 men det utestående beloppet ökade under 1974 med
300 mkr. Under 1973 hade det utestående beloppet bostadsbyggnadskrediter
ökat med 430 mkr.
Sparbankernas övriga utlåning ökade under 1974 i en stigande takt
fram t. o. m. september varefter en viss dämpning i ökningstakten följde.
Den procentuella ökningen av sparbankernas övriga utlåning uppgick
1974 till 9,3 % mot 7,3 % under året innan. I miljoner kronor innebar
detta en nettoutlåning från sparbankerna med 2 425 mkr under 1974
mot 1 757 mkr året innan.
Föreningsbanker
Föreningsbankernas likvida tillgångar ökade under 1974 något mer än
under året innan. Liksom 1973 var det framför allt föreningsbankernas
nettofordringar mot Föreningsbankernas Bank som ökade. Föreningsbankemas
likviditetskvot låg under 1974 varje månad över det fastställda
kravet på 20 %, vilket inte var fallet under 1973. I december 1974 uppgick
föreningsbankernas likviditetskvot till 24,5 % mot 23,3 % i december
1973.
Den tidigare mycket gynnsamma inlåningsutvecklingen hos föreningsbankerna
förbättrades ytterligare under 1974. Insättarbehållningen hos
föreningsbankerna hade under 1973 ökat med 17,7 %. Under loppet av
året steg ökningstakten ytterligare och uppgick för året som helhet till
20,5 %. I absoluta tal ökade insättarbehållningen 1974 med 1 500 mkr
mot 1 100 mkr året innan.
Utlåningen till allmänheten från föreningsbankerna hade under 1973
avtagit något. Den övriga utlåningen hade 1973 ökat med 12,8 %. Under
loppet av 1974 steg ökningstakten successivt — en utveckling som
dock bröts mot slutet av året. För året som helhet uppgick ökningstakten
till 14,1 %. I absoluta tal innebar detta att föreningsbankernas övriga
utlåning 1974 uppgick till 830 mkr mot 672 mkr året innan.
Bankernas utlåning samt placeringar i obligationer — en summering
Den totala kreditgivningen per helår för olika slag av banker påverkas
kraftigt av tillfälliga medelströmmar vid årsskiftena. Särskilt är detta fallet
för affärsbankerna. De allra kortaste placeringarna, såsom skattkam
-
3—740676
34
Tabell 7. Bankernas utlåning samt förvärv av obligationer och förlagsbevis
Nettobelopp
Mkr
| 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 (prel) |
Affärsbanker | 2 192 | 5 904 | 8 072 | 13 083 | 9 580 |
Sparbanker | 1 690 | 2 231 | 2 869 | 3 405 | 4 550 |
Föreningsbanker | 395 | 629 | 724 | 782 | 1 170 |
Summa | 4 277 | 8 764 | 11 665 | 17 270 | 15 300 |
Anm. Från summabeloppen i tabell 15 har för olika slag av banker dragits placeringar i skattkammarväxlar
och dagslån.
marväxlar och dagslån, varierar därför mycket år från år. Under 1974
tillkom dessutom att affärsbankerna — under trycket av en allt mer
ansträngd likviditetssituation — i stor utsträckning avyttrade sitt innehav
av sådana mycket kortfristiga placeringar. För att få en bild av utvecklingen
dessa placeringar förutan har i tabell 7 de mer stabila posterna
i de olika bankinstitutens placeringar — utlåning och förvärv av
obligationer och förlagsbevis — sammanställts. Framför allt till följd
av betydligt mindre nettoförvärv av statsobligationer blev affärsbankernas
placeringar mindre 1974 än 1973 medan placeringarna ökade för
både sparbanker och föreningsbanker.
Försäkrings- och pensionsinrättningar
Försäkringsbolagen
Under de tre första kvartalen 1974 förbättrades försäkringsbolagens
finansiella ställning. Försäkringsfallen drog en kostnad av 3 293 mkr
mot 2 940 mkr motsvarande period året innan och premieintäkterna
inbringade ca 5 905 mkr mot 5 138 mkr förra året. Tillsammans med
en något större kapitalavkastning innebar detta att försäkringsbolagens
placeringsbehov ökade.
Försäkringsbolagens sammanlagda nettoplaceringar under de tre
första kvartalen 1974 uppgick till ca 3 050 mkr mot ca 2 750 mkr motsvarande
period året innan. En liten del härav placerades i egna fastigheter.
På kapitalmarknaden placerades ca 2 800 mkr mot ca 2 600
mkr motsvarande period året innan. I placeringsmönstret skedde en
viss förskjutning. Försäkringsbolagens förvärv av statsobligationer blev
betydligt större än 1973 medan deras kreditgivning till bostäder —
både i form av köp av hypoteksobligationer och direkta lån — blev
mindre. För året som helhet torde dock försäkringsbolagens bidrag till
bostadsfinansieringen ha varit större än under 1973.
35
Allmänna pensionsfonden
Fondtillväxten hos allmänna pensionsfondens tre första fonder blev
1974 ungefär lika stor som 1973. Fondökningen uppgick till 10 324
mkr mot 10 026 mkr året innan. Till den obetydliga ökningen av fondtillväxten
bidrog såväl en avsaktning i ökningen av influtna avgifter som
större pensionsutbetalningar.
Under 1972 hade allmänna pensionsfonden återbetalat stora belopp
på tidigare upptagna banklån. Återbetalningarna fortsatte under 1973
och 1974 men med helt obetydliga belopp. Däremot kom återlånen att
belasta placeringskapaciteten i betydligt större omfattning 1974 än
året innan. Under 1974 uppgick återlånen till 767 mkr mot 454 mkr
1973.
Nettoplaceringarna på kapitalmarknaden från de tre första fonderna
uppgick under 1974 till 9 118 mkr mot 9 213 mkr året innan. Allmänna
pensionsfondens placeringar fördelade på sektorer redovisas i tabell
15 under ”Offentliga försäkringsinrättningar”, vilka dock även inkluderar
riksförsäkringsverkets utlåning om knappt 100 mkr, huvudsakligen
utgörande kommunlån. Dessutom ingår i tabellen allmänna
pensionsfondens fjärde fonds aktieförvärv, vilka uppgick till ca 230 mkr.
Av de fyra fondernas totala nettoplaceringar erhöll näringslivet ett större
belopp 1974 än 1973, staten och kommunerna ett mindre och bostäderna
ett ungefär lika stort belopp. Den relativa fördelningen av placeringarna
blev: staten 17 % (f. å. 20 %), kommunerna 6 % (6 %), bostadssektorn
43 % (44 %) och näringslivet 34 % (30 %). Bostadsinstitutens
obligationer har här i sin helhet förts till bostadssektorn. För de
tre första fonderna innebar detta att deras placeringskvot — prioriterade
placeringar i relation till totala placeringar, exklusive återlån —
sjönk från 65 % år 1973 till 62 % år 1974.
Tabell 8. Allmänna pensionsfonden
Nettobelopp Mkr
| 1971 | 1972 | 1973 | 1974 |
Fondökning | 8 307 | 9 585 | 10 026 | 10 324 |
Upplåning | 1 163 | - 968 | - 142 | — 141 |
Summa | 9 470 | 8 617 | 9 884 | 10183 |
Placeringar (nom. värde) | 9 036 | 8 061 | 9213 | 9118 |
Återlån | 277 | 352 | 454 | 767 |
Diverse1 | 157 | 204 | 217 | 298 |
Summa | 9 470 | 8 617 | 9 884 | 10183 |
Anm. Uppgifterna i tabellen avser de tre första fondema.
1 Kassa, banktillgodohavanden, räntefordringar, differens mellan nominellt och bokfört värde m. m.
36
Kreditaktiebolag och hypoteksinrättningur
Kreditaktiebolagen och hypoteksinrättningarna svarar i stor utsträckning
för den långfristiga utlåningen till kommunerna, bostadssektorn
och näringslivet. De ombesörjer sin kapitalanskaffning till en del genom
att ta upp reverslån i andra kreditinstitut. För ett stort antal av
dem sker det dock främst genom emissioner av obligationer.
Kommuninstitut
De båda kommuninstitutens sammanlagda emissioner av obligationer
blev 1974 något större än 1973 — 149 mkr mot 135 mkr. Det var härvid
Kommunkredits emissioner som något ökade medan Kommunlåneinstitutets
minskade. Utöver obligationsemissioner anskaffades medel
på andra lånemarknader. Kommuninstitutens nyutlåning ökade därför.
Den totala nyutlåningen från de båda kommuninstituten uppgick 1974
till ca 430 mkr mot ca 300 mkr året innan. Som synes av tabell 9 blev
även nettoutlåningen 1974 större än 1973 — 303 mkr mot 210 mkr.
Tabell 9. Kreditaktiebolags och hypoteksinrättningars utlåning
Nettobelopp
Mkr
| 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 |
Kommuninstitut | |||||
Kommunlåneinstitutet | - 12 | 90 | lil | 79 | 53 |
Kommunkredit | 37 | 44 | 203 | 131 | 250 |
Summa | 25 | 134 | 314 | 210 | 303 |
Bostadsinstitut | |||||
Stadshypotekskassan | 3 494 | 4 282 | 2 701 | 3 418 | 4 789 |
bostadsfinansiering | 2 950 | 3 198 | 3 432 | 4 567 | 5169 |
Summa | 6 444 | 7 480 | 6 133 | 7 985 | 9 958 |
Företagsinstitut | |||||
Investeringsbanken | 363 | 428 | 428 | 268 | 476 |
kredit och Företagskapital | 429 | 479 | 456 | 587 | 555 |
Exportkredit | 229 | 256 | 79 | 6 | 300 |
Lantbrukskredit | 101 | 129 | 150 | 151 | 139 |
Allmänna hypoteksbanken | 141 | 207 | 172 | 179 | 241 |
Skeppshypotekskassor | 64 | 75 | 99 | 81 | 8 |
Summa | 1 327 | 1 574 | 1 384 | 1 272 | 1 719 |
Totalt | 7 796 | 9 188 | 7 831 | 9 467 | 11 980 |
37
Bostadsinstitut
Bostadsinstitutens låneförmedling, som hade ökat mycket kraftigt under
1973, ökade ytterligare under 1974. Obligationer emitterades till ett belopp
om 10 200 mkr, exklusive konverteringar, mot 8 300 mkr 1973.
Nya lån utlämnades till ett belopp om 10 400 mkr mot 8 300 mkr året
innan. Även nettoutlåningen blev 1974 större än 1973 — 9 958 mkr
mot 7 985 mkr.
I ovan redovisade uppgifter om bostadsinstitutens upp- och utlåning
ingår förutom låneförmedling till prioriterade ändamål, i allt väsentligt
bestående av nyproduktion av bostäder, även institutens övriga
låneförmedling, i stor utsträckning avseende finansiering av icke statsbelånade
affärs- och kontorshus. Av institutens nyutlåning får högst
10 % användas för icke prioriterade ändamål.
Företagsinstitut
Företagsinstitutens bruttoupplåning på den svenska obligationsmarknaden
blev 1974 något större än 1973. Under 1973 hade dessa institut
emitterat obligationer på utländska kapitalmarknader till ett belopp
om 290 mkr. Någon motsvarande upplåning utomlands skedde ej under
1974.
Den sammanlagda nettoutlåningen från företagsinstituten blev 1974
av större omfattning än 1973. Det var härvid framför allt utlåningen från
Exportkredit som ökade — från 6 mkr 1973 till 300 mkr 1974. Även
Investeringsbankens utlåning blev större 1974 än 1973, liksom utlåningen
från Allmänna hypoteksbanken.
Obligationsmarknaden
Långfristig bruttoupplåning
Den totala bruttoupplåningen på den svenska obligationsmarknaden,
exklusive konverteringar, var 1974 nästan 2,5 miljarder kronor större
än 1973 och uppgick till drygt 18 miljarder kronor. Företagens och
företagsinstitutens obligationsupplåning utomlands blev däremot lägre
— 337 mkr mot 705 mkr året innan.
Statens långfristiga bruttoupplåning på obligationsmarknaden blev
1974 av en betydligt större omfattning än 1973. Exklusive konverteringar
uppgick statens långfristiga upplåning till 5 245 mkr mot 4 163 mkr
året innan. De räntebärande långfristiga obligationerna ökade i viss
mån — från 3 363 mkr 1973 till 3 795 mkr 1974, allt räknat i inbetalade
belopp. Den kraftiga ökningen av den långfristiga upplåningen härrörde
framför allt från emissioner av premieobligationer. Under 1974 emitterades
tre premieobligationslån på tillsammans 1 700 mkr. Exklusive
konverteringar ökade premielånen från 800 mkr 1973 till 1 450 mkr
38
Tabell 10. Långfristiga obligationslån
Bruttobelopp
Mkr
| 1972 | 1973 | 1974 |
Staten |
|
|
|
Räntelöpande lån | 2 052 | 3 363 | 3 795 |
Premielån, inkl. konverteringar | 900 | 975 | 1 700 |
Premielån, exkl. konverteringar | 500 | 800 | 1 450 |
Summa (exkl. konverteringar) | 2 552 | 4 163 | 5 245 |
Kommuner och kommuninstitut |
|
|
|
Kommuner, inkl. konverteringar | 470 | 525 | 490 |
Kommuner, exkl. konverteringar | 470 | 485 | 490 |
Kommuninstitut | 236 | 135 | 149 |
Summa (exkl. konverteringar) | 706 | 620 | 639 |
Bostadsinstitut |
|
|
|
Inkl. konverteringar och specialemissioner | 7 206 | 8 877 | 12 316 |
Exkl. konverteringar och specialemissioner | 6 026 | 8 331 | 10217 |
Avseende bostadsfinansiering | 5 406 | 7 492 | 9216 |
Näringslivet |
|
|
|
Företag: emissioner i Sverige | 1 614 | 1 549 | 1 395 |
emissioner i utlandet | 850 | 415 | 337 |
Företagsinstitut: emissioner i Sverige | 345 | 357 | 364 |
emissioner i utlandet | 221 | 290 | — |
Bostadsinstitut avseende andra ändamål än |
|
|
|
bostadsfinansiering | 620 | 839 | 1 001 |
Summa | 3 650 | 3 450 | 3 071 |
Utländska låntagare | - | 75 | — |
Totalt | 12 314 | 15 800 | 18 197 |
1974. Liksom 1973 gav staten 1974 ut ett sparobligationslån. Eftersom
sparobligationer inte kan omsättas på marknaden räknas de här inte in
bland emissionerna på obligationsmarknaden. Uppgifter om sparobligationslånet
lämnas i stället i avsnittet om staten samt i kapitlet om ränteutvecklingen.
Såväl kommunernas som kommuninstitutens bruttoupplåning på obligationsmarknaden
blev 1974 endast obetydbgt större än 1973. Deras
sammanlagda bruttoupplåning, exklusive konverteringar, uppgick 1974
till 639 mkr mot 620 mkr året innan.
Bostadsinstituten emitterade 1974 obligationer, exklusive konverteringar,
för nästan 2 miljarder kronor mer än året innan. Den del av
bostadsinstitutens bruttoupplåning, som avser bostadsfinansiering —
ca 90 % — ökade från 7 492 mkr 1973 till 9 216 mkr 1974.
39
Näringslivets upplåning på den svenska obligationsmarknaden genom
företagens egna emissioner och genom företagsinstitutens uppgick 1974
till ca 1 800 mkr efter att ha uppgått till drygt 1 900 mkr året innan.
Läggs härtill de belopp, som bostadsinstituten använder för andra ändamål
än den prioriterade bostadsfinansieringen, kom näringslivets upplåning
på den svenska obligationsmarknaden att bli av ungefär samma
omfattning 1974 som 1973, eller ca 2 750 mkr.
Näringslivets emissioner på utländska marknader minskade emellertid.
Förändringen gällde framför allt företagsinstituten som under 1974
inte emitterade något lån utomlands. Under året innan hade deras
upplåning på utländska marknader uppgått till 290 mkr.
Under 1973 hade Världsbanken upptagit ett lån på 75 mkr i Sverige.
Under 1974 förekom inte någon upplåning på den svenska marknaden
från utländska låntagare.
Långfristiga och kortfristiga obligationer — nettoplaceringar
Även nettoemissionerna av långfristiga obligationer blev 1974 större
än året innan. Efter avdrag för konvertering, amortering och inlösen
redovisas för 1974 ett belopp om 16 720 mkr mot 13 928 mkr året
innan. Nettoemissionerna av kortfristiga obligationer — som nästan uteslutande
emitteras av staten — uppgick däremot till ett betydligt lägre
belopp 1974 än 1973. De totala nettoemissionerna blev härigenom
något mindre 1974 än året innan — 17 670 mkr mot 17 910 mkr. Uppgifterna
återfinns i tabell 11, som också visar fördelningen av dessa
nettoemissioner på låntagargrupper och placerargrupper.
Statens totala nettoupplåning på obligationsmarknaden blev mindre
1974 än 1973. Det var härvid nettokapitalanskaffningen genom kortfristiga
obligationer som minskade. Under 1973 hade emissionerna av
kortfristiga obligationer uppgått till relativt betydande belopp för att
förlänga statens skuld till banksektorn. Affärsbankernas förvärv av statspapper
blev av betydligt lägre omfattning 1974 till följd av deras
mycket ansträngda Iikviditetssituation. Statens nettokapitalanskaffning
genom långfristiga obligationer blev emellertid större 1974 än 1973.
Kommunernas nettoupplåning på obligationsmarknaden fortsatte att
minska under 1974 medan bostadssektorns nettoupplåning blev större
1974 än året innan. Näringslivets upplåning på obligationsmarknaden
blev 1974 av ungefär samma omfattning som 1973.
Kapitalmarknaden — en summering av vissa långfristiga placeringar
Det är förenat med både principiella och praktiska svårigheter att från
den totala kreditmarknaden avgränsa vad som bör kallas kapitalmarknaden.
I tabell 12 har aktier och långfristiga obligationer sammanförts
med utlåningen från enskilda och offentliga försäkringsinrättningar såväl
till realsektorerna som till kreditaktiebolagen och hypoteksinrätt
-
40
Tabell 11. Obligationsmarknaden
Nettobelopp
Mkr
Långivare | Låntagare |
|
|
|
|
| Staten | Kom- muner | Bo- städer | Närings- liv | Summa |
1973 | |||||
Riksbanken | 1 014 | 5 | — | -3 | 1 016 |
Affärsbanker | 3 296 | 15 | 1 863 | 174 | 5 348 |
Sparbanker och förenings-banker | 146 | - 93 | 777 | 94 | 924 |
Enskilda försäkrings-inrättningar | 832 | 86 | 1 307 | 188 | 2413 |
Offentliga försäkrings-inrättningar | 1 868 | 305 | 3 587 | 1 864 | 7 624 |
Allmänheten | 795 | 88 | - 254 | - 44 | 585 |
Summa | 7 951 | 406 | 7 280 | 2 273 | 17 910 |
varav: | |||||
Kortfristiga obligationer | 3 989 | - 7 | — | — | 3 982 |
Långfristiga obligationer | 3 962 | 413 | 7 280 | 2 273 | 13 928 |
1974 (prel) | |||||
Riksbanken | 1 150 | 10 | — | — | 1 160 |
Affärsbanker | 630 | — 30 | 2 100 | 180 | 2 880 |
Sparbanker och förenings-banker | 180 | —100 | 1 200 | 250 | 1 530 |
Enskilda försäkrings-inrättningar | 1 100 | 50 | 1 850 | 250 | 3 250 |
Offentliga försäkrings-inrättningar | 1 525 | 325 | 3 600 | 1 450 | 6 900 |
Allmänheten | 1 460 | 120 | 275 | 95 | 1 950 |
Summa | 6 045 | 375 | 9 025 | 2 225 | 17 670 |
varav: | |||||
Kortfristiga obligationer | 950 | — | — | — | 950 |
Långfristiga obligationer | 5 095 | 375 | 9 025 | 2 225 | 16 720 |
ningarna, allt räknat netto. Kreditaktiebolagens och hypoteksinrättningarnas
låneförmedling kommer härvid med genom dessa instituts upplåning
på den svenska obligationsmarknaden och i försäkrings- och
pensionsinrättningarna.
En sådan avgränsning av kapitalmarknaden ger vid handen att kapitalmarknadsplaceringarna,
som hade ökat mellan 1972 och 1973, fortsatte
att öka under 1974. Ökningen 1974 gällde framför allt placeringarna
i långfristiga obligationer och nyemissioner av aktier.
41
Tabell 12. Kapitalmarknaden
Nettobelopp
Mkr
Placeringsform | Låntagare |
|
|
|
|
Staten | Kom- muner | Bo- städer | Närings- liv | Summa | |
1973 |
|
|
|
|
|
Långfristiga obligationer | 3 962 | 413 | 7 280 | 2 273 | 13 928 |
Reverslån från enskilda och |
|
|
|
|
|
offentliga försäkringsinrätt- |
|
|
|
|
|
ningar | — | 442 | 403 | 2 207 | 3 052 |
Aktier | - | - | - | 537 | 537 |
Summa | 3 962 | 855 | 7 683 | 5 017 | 17 517 |
1974 (prel) |
|
|
|
|
|
Långfristiga obligationer | 5 095 | 375 | 9 025 | 2 225 | 16 720 |
Reverslån från enskilda och |
|
|
|
|
|
offentliga försäkringsinrätt- | — | 370 | 175 | 2 920 | 3 465 |
ningar | — | — | - | 1 505 | 1 505 |
Aktier |
|
|
|
|
|
Summa | 5 095 | 745 | 9 200 | 6 650 | 21 690 |
Anm. Enskilda och offentliga försäkringsinrättningars reverslån innefattar såväl de som lämnats
direkt till de olika reatsektorerna som till specialinstituten för dessa sektorer. Långfristiga obligationer
har beräknats på samma sätt som i tabell 11.
Kapitalmarknadsplaceringarnas tillväxt från 1973 till 1974 kom framför
allt näringslivet och bostadssektorn till godo men i stor utsträckning
även staten. Kommunernas upplåning på kapitalmarknaden minskade
däremot. Den relativa fördelningen av kapitalmarknadsplaceringarna
1974 blev: staten 23 % (f. å. 23 %), kommuner 3 % (5 %), bostäder
42 % (44 %) och näringslivet 32 % (28 %).
Utvecklingen hos olika låntagargrupper
Staten
Det statliga budgetunderskottet hade under såväl 1972 som 1973 uppgått
till drygt 6 000 mkr efter att under åren innan ha pendlat mellan
2 500 mkr och 3 500 mkr. Under 1974 har statens budgetunderskott i
det närmaste fördubblats och uppgick till 10 721 mkr (tabell 13).
Statsskuldspolitiken hade under 1973 varit inriktad på att neutralisera
den likviditetsökning, som följde av bl. a. budgetunderskottet. Större
delen av statens upplåning 1973, eller 4 729 mkr, skedde på marknaden
utanför bankerna. Under 1974 uppgick statens upplåning på mark
-
42
naden utanför bankerna till ungefär samma belopp. Det mycket stora
budgetunderskottet medförde emellertid att större delen likväl kom att
finansieras i banksystemet. Affärsbankernas strävan att minska sitt
innehav av statspapper ledde till att statens upplåning i banksystemet
väsentligen blev upplåning i riksbanken.
Statens skattkammarväxelskuld hade under 1973 kraftigt minskat till
följd av omfattande nettoemissioner av såväl kortfristiga som långfristiga
räntebärande obligationer samt genom relativt stora emissioner av
premielån och sparlån. Statens långfristiga nettoupplåning blev 1974
större än 1973 — 5 564 mkr mot 4 633 mkr. Samtidigt minskade nettokapitalanskaffningen
genom emission av korta statsobligationer från
3 989 mkr 1973 till 950 mkr 1974. Statens skattkammarväxelskuld
kom härigenom att öka mycket kraftigt, eller med 5 381 mkr.
Statens upplåning skedde under 1974 i följande former. Fem långfristiga
räntelöpande obligationslån på sammanlagt 3 795 mkr emitterades
och några få miljoner kronor på ett i slutet av 1973 emitterat
långfristigt lån inbetalades. Ett ursprungligen långfristigt lån på 150
mkr förföll till betalning. I början av året emitterades ett kortfristigt
lån på 1 250 mkr. Ett ursprungligen kortfristigt lån på 300 mkr förföll
till betalning. Tre premielån på tillsammans 1 700 mkr emitterades och
två tidigare — 1954 års lån på 150 mkr och 1964 års lån på 100 mkr
— inlöstes. Liksom under 1972 och 1973 gavs 1974 ett sparobligationslån
ut. På detta tecknades under året 585 mkr mot 520 mkr 1973.
Inbetalningarna på sparobligationslån sker med en viss fördröjning.
Under 1974 inbetalades 100 mkr på detta lån. Totalt uppgick emeller
-
Tabell 13. Statens upplåning
Nettobelopp
Mkr
| 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | |
Skattkammarväxlar och kort- |
|
|
|
|
|
|
tidslån | 1 922 | - 36 | 1 779 | -3 | 412 | 3 969 |
Korta obligationer | - 900 | 93 | 2 025 | 3 | 989 | 950 |
Långa obligationer | 1 265 | 2 457 | 2 037 | 3 | 162 | 3 645 |
Premieobligationer | 364 | 110 | 500 |
| 800 | 1 450 |
Sparobligationer | 193 | 56 | 150 |
| 671 | 469 |
Övrigt | 364 | - 44 | -146 |
| 940 | 238 |
Totalt | 3 208 | 2 636 | 6 345 | 6150 | 10 721 |
Anm. Riksgäldskontorets och statsverkets kassaförändringar, som vanligtvis är små, har dragits
av från skattkammarväxlar och korttidslån för att ernå överensstämmelse mellan uppgifterna för
statens upplåning och budgetutfallet. Beloppen för sparobligationer inkluderar under respektive
år upplupen ränta.
43
tid inbetalningarna på sparobligationslån till 469 mkr. Häri ingår då
även inbetalningar gjorda 1974 på 1973 års sparlån samt räntekrediteringar
på äldre lån.
Kommunerna
De kommunala bruttoinvesteringarna, mätt i fasta priser, fortsatte att
minska under 1974. Däremot skedde en fortsatt ökning av den kommunala
konsumtionen. Till följd av den snabba prisstegringen kom de
totala kommunala utgifterna att öka i en relativt snabb takt under
1974. Då kommunernas skatteinkomster, som utgör den övervägande
delen av kommunernas inkomster, samtidigt ökade relativt långsamt,
framför allt till följd av det kommunala ”skattestoppet”, kom kommunernas
totala inkomster att öka i en lägre takt än utgifterna. Kommunernas
finansiella situation, som hade förbättrats påtagligt under
såväl 1972 som 1973, försämrades därför under 1974. Kommunernas
finansiella sparande synes ha försämrats med ca 1 000 mkr mellan
1973 och 1974. Denna försämring i det finansiella sparandet synes
kommunerna i första rummet ha mött genom en försvagning av likviditeten.
Kommunernas upplåning fortsatte att minska under 1974.
Alltsedan första halvåret 1972 hade en mycket kraftig likviditetsuppbyggnad
ägt rum hos kommunerna. Under första halvåret 1974
minskade kommunernas likvida tillgångar med nästan 850 mkr (jfr
tabell 14). Samtidigt blev kommunernas totala upplåning betydligt
mindre än under första halvåret 1973 — 471 mkr mot 893 mkr.
Tabell 14. Kommunernas finansiella sparande, utlåning, likviditetsförändring
och upplåning
Nettobelopp
Mkr
1972 |
| 1973 |
| 1974 |
1 hå | 2 hå | 1 hå | 2 hå | 1 hå |
Finansiellt sparande | -399 | 503 | 403 | 355 | —1 025 |
Utlåning | 192 | 285 | 148 | 131 | 283 |
Likviditetsförändring | 780 | 1 306 | 1 148 | 1 225 | — 837 |
Upplåning | 1 371 | 1 088 | 893 | 1 001 | 471 |
På kreditmarknaden | 1 163 | 736 | 568 | 768 | 233 |
I bostadsstyrelsen | 179 | 122 | 319 | 44 | 173 |
Övrigt | 29 | 230 | 6 | 189 | 65 |
Anm. Det finansiella sparandet är beräknat som ökningen av de finansiella tillgångarna minus
ökningen av skulderna. Det svarar i princip mot skillnaden mellan inkomster och utgifter.
I uppgifterna om utlåning och upplåning har lån mellan kommunerna uteslutits.
44
En del av kommunernas upplåning sker utanför den organiserade
kreditmarknaden. Denna del var relativt betydande under 1970 och
1971 men har sedan dess successivt minskat. Även kommunernas upplåning
på den organiserade kreditmarknaden har emellertid minskat.
Under helåret 1974 uppgick kommunernas nettoupplåning på kreditmarknaden
till ca 960 mkr mot ca 1 300 mkr under 1973 (jfr tabell
15). Samtidigt med denna minskade upplåning fortsatte konsolideringen
av kommunernas skulder. Den övervägande delen av kommunernas
upplåning 1974 skedde i form av långfristiga reverslån hos allmänna
pensionsfonden samt i form av obligationslån (inkl. kommuninstitutens
obligationer). Kommunernas upplåning i bankerna var helt
obetydlig under 1974.
Bostäder
Under senare år har småhusbyggandet kraftigt ökat samtidigt som det
totala bostadsbyggandet avtagit. Av det totala antalet påbörjade lägenheter
1974 om 69 000 utgjorde 46 000 eller 67 % småhus. Som jämförelse
kan nämnas att antalet påbörjade lägenheter 1970 var 100 000,
varav 31 000 var småhus.
Den ökade andelen småhus har fört med sig att bostadsinvesteringarna
i fasta priser inte minskat i takt med antalet lägenheter. En minskning
av dessa investeringar ägde emellertid rum 1974 liksom de närmast
föregående åren. Minskningen 1974 var 11 %.
Byggnadskostnadernas stegring ledde emellertid — trots vikande
bostadsinvesteringar i fasta priser — till ett ökat kreditbehov. Den tillfälliga
kompensationen för mervärdeskatten på bostadsbyggandet, som
gjorde att bostadsbyggandet 1974 minskade även värdemässigt, dämpade
kreditbehovet endast till en del, eftersom utbetalningarna av
kompensationen sker med viss eftersläpning.
Utbetalningarna av nya bostadsbyggnadskrediter uppgick 1974 till
13 000 mkr, vilket var 1 200 mkr mer än 1973. Avlyften av detta slag
av krediter skedde i en lägre takt och det utestående beloppet ökade.
Vid bedömning av hur avlyftssituationen utvecklats bör emellertid
även mellankreditema föras in i bilden. Läggs det utestående beloppet
av dessa till det utestående beloppet av bostadsbyggnadskrediter erhålls
en ökning 1974 med 1150 mkr mot en ökning 1973 med 1 620 mkr,
dvs. en markant avtagande ökning. Omvandlingen av bostadsbyggnadskrediter
och mellankrediter till slutliga lån var betydligt större 1974
än 1973, och väntetiderna för avlyft av nämnda slag av krediter i färdigställda
fastigheter till slutliga lån minskade.
Näringslivet
Näringslivets investeringar i byggnader, anläggningar och maskiner beräknas
volymmässigt ha ökat med ca 4 % mellan 1973 och 1974. Sam
-
45
tidigt skedde en betydande lagerökning. Under 1973 hade lagren minskat.
Den värdemässiga ökningen av näringslivets totala investeringsutgifter
beräknas ha uppgått till inte mindre än ca 11 miljarder kronor
1974. Till följd av en mycket gynnsam vinstutveckling ökade även företagens
sparande 1974 men i en mindre utsträckning än investeringsutgifterna.
Näringslivets finansiella sparande försämrades därför högst
påtagligt mellan 1973 och 1974.
Under första halvåret 1974 skedde en mycket kraftig upplåningsökning
från näringslivet på den inhemska kreditmarknaden. Upplåningen
tog framför allt formen av bankkrediter. Som tidigare visats gick största
delen av affärsbankernas mycket stora utlåning detta halvår till företagen.
Även näringslivets upplåning på kapitalmarknaden var större första
halvåret 1974 än motsvarande halvår föregående år.
Näringslivets upplåning på den inhemska kreditmarknaden andra
halvåret 1974 blev av betydligt mindre omfattning — framför allt till
följd av en allt mer krympande bankutlåning. Som tidigare beskrivits
blev dock industrins upplåning i affärsbankerna andra halvåret 1974
större än motsvarande halvår 1973. Upplåningen på kapitalmarknaden
blev av ungefär oförändrad omfattning.
För helåret 1974 blev näringslivets nettoupplåning på den inhemska
kreditmarknaden något större än året innan. Näringslivets upplåning på
kapitalmarknaden som främst sker genom obligationslån och lån förmedlade
av kreditaktiebolagen men också genom lån hos försäkringsbolagen
blev av ungefär samma omfattning 1974 som 1973. Ökningen
av näringslivets upplåning kom framför allt från bankerna — trots den
under andra halvåret allt lägre bankutlåningen. Företagens kapitalanskaffning
genom aktieemissioner ökade relativt kraftigt.
Samtidigt synes näringslivets upplåning utanför den inhemska organiserade
kreditmarknaden ha vuxit i snabb takt under andra halvåret
1974 som en följd av den alltmer åtstramade kreditmarknaden. Utvecklingen
av bankernas garantiförbindelser ger belägg härför (jfr avsnittet
om affärsbankerna).
Näringslivets utnyttjande av utländska kreditmarknader växlade under
året. Så länge kreditmarknaden var lätt i Sverige utnyttjades denna
i hög grad och företagens nettoskuld till utlandet torde då ha minskat.
Senare under året skedde en omsvängning; utlandsfinansieringen, framför
allt i anslutning till utrikeshandeln, tilltog. För året som helhet torde
företagens nettokreditanskaffning i utlandet varit större 1974 än 1973.
Företagens emissioner av obligationer på utländska marknader minskade
emellertid.
Företagens totala nettoupplåning blev 1974 något större än 1973.
För att täcka det stora finansiella underskottet skedde dock samtidigt
en försvagning av näringslivets likviditetsutveckling. Alltsedan slutet av
1970 hade företagens likvida tillgångar ökat i en snabb takt. Under
46
Diagram F. Kreditmarknaden totalt samt näringslivets upplåning
på kreditmarknaden
Nettoflöden per halvår
Säsongrensade uppgifter
Mkr
22 000
20 000
18 000
16 000
14 000
12 000
10 000
8 000
6 000
»»•I
4 000
2 000
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974
A. Totalt
B. Näringslivet
1974 synes en viss absolut neddragning av dessa tillgångar ha ägt rum.
En bidragande orsak till försvagningen av näringslivets likviditet var
företagens avsättningar till arbetsmiljökonton och investeringskonton i
riksbanken. Under 1974 inbetalades netto ca 1 040 mkr på sådana
konton. Näringslivets likviditetssituation torde ännu vid utgången av
1974 ha varit god med tanke på den under tidigare år kraftiga uppbyggnaden
av dessa tillgångar.
47
Tabell 15. Kreditmarknaden
Mkr
Långivare Låntagare
Staten Kom- Bo- Närings- Summa
muner städer liv
1973
Riksbanken | -1 538 | 5 | — | 22 | -1 511 |
Affärsbanker | 2811 | 536 | 2 994 | 5 892 | 12 233 |
Sparbanker och förenings-banker | 147 | -125 | 1 764 | 2 393 | 4 179 |
Enskilda försäkringsinrättningar | 832 | 147 | 1 699 | 1 370 | 4 048 |
Offentliga försäkrings-inrättningar | 1 868 | 686 | 3 598 | 3 130 | 9 282 |
Allmänheten | 2 030 | 88 | -254 | 128 | 1 992 |
Totalt | 6150 | 1337 | 9 801 | 12 935 | 30 223 |
1974 (prel) | 8 341 | 6 |
| 71 | 8 418 |
Affärsbanker | —2 880 | 260 | 2 756 | 5 929 | 6 065 |
Sparbanker och förenings-banker | 394 | —174 | 2 391 | 3 320 | 5 931 |
Enskilda försäkringsinrättningar | 1 100 | 100 | 2 000 | 1 550 | 4 750 |
Offentliga försäkrings-inrättningar | 1 529 | 651 | 3 604 | 3 505 | 9 289 |
Allmänheten | 2 237 | 118 | 275 | 1 135 | 3 765 |
Totalt | 10 721 | 961 | 11026 | 15 510 | 38 218 |
Kreditmarknaden — en sammanfattning
Den totala kreditgivningen på den organiserade kreditmarknaden fortsatte
under 1974 som helår att expandera. Totalt kom kreditgivningen
att uppgå till något över 38 000 mkr mot ca 30 000 mkr året innan. Som
framgår av diagram F var ökningen koncentrerad till årets första hälft.
Affärsbankernas kreditgivning blev halverad jämfört med 1973 medan
kreditgivningen ökade från både sparbanker och föreningsbanker. Allmänna
pensionsfondens kreditgivning blev av i stort sett samma omfattning
1974 som 1973 medan de enskilda försäkringsinrättningarnas placeringar
ökade. Såsom närmare redogjorts för i avsnittet om riksbanken
gjorde riksbanken omfattande värdepappersförvärv under 1974.
En stor del av tillväxten av den totala kreditgivningen gick till täckandet
av ökningen av det statliga budgetunderskottet. Övriga sektorer tillsammans
ökade sin upplåning med ett något mindre belopp varav den
största delen gick till näringslivet.
48
Ränteutvecklingen
Ränteutvecklingen i utlandet
Ränteutvecklingen i de ledande industriländerna var dramatisk under
1974. Redan under hösten 1973 hade räntorna på korta placeringar
börjat stiga i snabb takt. Denna stegring kulminerade på de flesta håll
under första hälften av 1974. Räntorna nådde då rekordhöga nivåer.
Under hösten begynte en nedgång som accentuerades mot slutet av året.
Bankernas utlåningsräntor visade samma utvecklingsschema fast mindre
markant; en mycket hög nivå nåddes i början eller mitten av året,
varefter en nedgång följde. De långa räntorna har i många länder fortsatt
att stiga även efter det att de korta räntorna och bankräntoma
vikit nedåt.
Utvecklingen var något olika på olika nationella marknader. I både
Västtyskland och Storbritannien nådde dagslåneräntorna sin högsta nivå
Tabell 16. Räntenivån på nationella kreditmarknader
| Stor- | Väst- | USA | Sverige |
| britannien | tyskland |
|
|
Korta räntor |
|
|
|
|
Bankernas utlånings- |
|
|
|
|
ränta till bästa |
|
|
|
|
låntagare1 |
|
|
|
|
1974 9 jan | 14,00 | 14,00 | 9,75 | 7,50 |
3 apr | 15,00 | 13,00 | 9,50 | 8,50 |
26 jun | 13,75 | 12,50 | 11,75 | 8,50 |
18 sep | 13,50 | 12,50 | 12,00 | 9,50 |
11 dec | 13,50 | 11,50 | 10,25 | 9,50 |
Länga räntor |
|
|
|
|
Avkastningen på långa |
|
|
|
|
statsobligationer2 |
|
|
|
|
1973 dec | 12,6 | 9,6 | 6,4 | 7,4 |
1974 mar | 13,5 | 10,4 | 6,8 | 7,2 |
jun | 13,8 | 10,7 | 7,0 | 7,9 |
sep | 14,6 | 10,7 | 7,3* | 8,1 |
dec | 15,7* | 10,0* | 6,8* | 8,2 |
1 Källa för utländska | marknader: International | Finance, | Chase Manhattan |
Bank.
2 Storbritannien: månadsgenomsnitt av onsdagsnoteringarna av effektiva
räntan på 10 års statsobligationer, källa: Financial Statistics.
Västtyskland: månadsgenomsnitt av marknadsräntan på statsobligationer,
källa: Wertpapierstatistik.
USA: månadsgenomsnitt av marknadsräntan på 10 års statsobligationer, källa:
Treasury Bulletin.
Sverige: effektiva räntan på 15 års statsobligationer den 15:e i varje månad,
källa: riksgäldskontoret.
* Preliminära uppgifter, källa: International Finance, Chase Manhattan Bank.
49
Diagram G. Dagslåneräntor
0/
/o
1
1
1
1
dec
sep dec
mar
jun
mar
jun
sep
1973 1974
A = Sverige
B = Västtyskland
C = USA
D = Eurodollarmarknaden i London
Anm. Sverige: högsta dagslåneränta under månaden.
Västtyskland: månadsgenomsnitt, källa: Monatsberichte der Deutschen Bundesbank.
USA: månadsgenomsnitt av räntan på federal funds, källa: Federal Reserve
Bulletin.
Eurodollar: månadsgenomsnitt, källa: Monatsberichte der Deutschen Bundesbank.
under de första månaderna av 1974. Högsta månadsgenomsnittet för
dagslåneräntan i dessa länder inträffade i mars. Den var då omkring
11,5 %. I USA nåddes kulmen något senare eller i juli. Genomsnittsnivån
var då 13 %. I Västtyskland och Storbritannien föll dagslåneräntan
till omkring 7,5 % mot slutet av året, medan den i USA föll till omkring
9,5 %. Dagslåneräntan kom då ned på en nivå som i vissa fall
låg lägre än den svenska, medan nivån i utlandet tidigare legat betydligt
över den svenska (diagram G).
Bankernas ränta på lån till bästa låntagare steg under 1974 i många
länder upp till 12 å 14 % eller mer. I Västtyskland nådde den sin högsta
nivå i januari (14 %), i Storbritannien i april (15 %) och i USA (prime
rate) i juli (12 %). Mot slutet av året hade denna ränta sjunkit i nämnda
länder med 1 å 2,5 procentenheter — i Västtyskland till 11,5 %, i
Storbritannien till 13,5 % och i USA till 10 %. Vid den tiden tillämpade
bankerna i Sverige en ränta av omkring 9,5 % på lån av här
ifrågavarande slag (tabell 16).
4—740676
50
Tabell 17, Räntenivån på marknader för eurovalutor
Dollar |
| Pund |
7 dagar 3 mån | 1 år | 7 dagar 3 mån 1 år |
1974 | 15 feb | 8,25 | 8,31 | 8,19 | 16,00 | 18,75 | 16,13 |
| 15 maj | 11,38 | 12,00 | 11,00 | 12,50 | 15,38 | 16,38 |
| 15 aug | 11,88 | 13,38 | 12,56 | 11,50 | 12,81 | 13,87 |
| 15 nov | 9,63 | 10,19 | 9,69 | 14,75 | 15,69 | 15,00 |
Anm. Uppgifterna avser medelvärdet av köp- och säljnoteringar.
Källa: International Herald Tribune.
Obligationsräntorna steg i många länder under större delen av året.
Några uppgifter om den effektiva räntan på utestående industriobligationer
som i regel ligger i närheten av emissionsräntorna kan belysa
utvecklingstendensen. I Västtyskland nådde den en nivå av närmare
11,5 % i slutet av mars, på vilken nivå den låg kvar till november, då
den sjönk till 11 %. I Storbritannien låg den på 13,5 % vid årets början,
steg därefter under hela året och låg på drygt 19 % i december. I USA
steg emissionsräntan till 10,3 % i augusti, varefter den sjönk till 9 % vid
årets slut. Som jämförelse kan nämnas att lägsta emissionsränta för industriobligationer
i Sverige var 8,25 % under årets senare månader (diagram
H).
De internationella marknaderna karakteriserades under 1974 liksom
de nationella av kraftiga räntehöjningar under en stor del av året.
Liksom på de större nationella marknaderna nådde de korta internationella
räntorna upp på mycket höga nivåer redan under första halvåret
men föll därefter, medan de långa internationella räntorna fortsatte att
stiga under större delen av året. Räntan på eurodollar med 1 års bindning
steg från januari till juli från 9,5 % till 13 %. Den sjönk därefter
och låg vid slutet av året strax under 10 % (tabell 17).
Räntan på eurobondmarknaden steg under 1974 från en nivå vid
årets början på omkring 8 % till omkring 10 % i oktober. Under årets
sista månader föll den något (diagram H).
Den allmänna räntenivåns utveckling i Sverige
Den allmänna räntenivån i Sverige, vilken i stor utsträckning legat
stilla sedan i slutet av 1971, höjdes kraftigt under 1974. Bakgrunden
till uppjusteringen var ränteutvecklingen i utlandet och dess effekt på
kapitalrörelserna mellan Sverige och utlandet. Till följd av snabba räntestegringar
i utlandet i slutet av 1973 och i början av 1974 kom räntenivån
i Sverige att ligga betydligt under räntenivån i ett stort antal länder.
Denna utveckling utlöste kraftiga kapitalrörelser från Sverige, vilket
utsatte den svenska valutareserven för stora påfrestningar.
51
Diagram H. Industriobligationsräntor
%
1
1
1
sep dec
sep dec
mar
mar
jun
jun
1973 1974
A = Sverige
B = Västtyskland
C = USA
D = Eurobonds i London
Anm. Sverige: lägsta emissionsränta under månaden.
Västtyskland: månadsgenomsnitt av marknadsräntenoteringar, källa: Wertpapierstatistik.
USA: månadsgenomsnitt av emissionsräntenoteringar, källa: Treasury
Bulletin.
Eurobonds i London: marknadsräntan på eurobonds i London utställda
av amerikanska dotterföretag, källa: International Finance, Chase Manhattan
Bank.
För att möta denna utveckling beslöt riksbanken i början av april att
höja diskontot från 5 % till 6 % samt att höja affärsbankernas kassakvoter
från 1 % till 5 %. Genom den senare åtgärden tvingades de
flesta banker till upplåning i riksbanken, i många fall till straffränta
vilket inte förekommit på lång tid. Samtidigt höjde riksgäldskontoret
diskontot på 3-månaders skattkammarväxlar till 8 %. Genom dessa åtgärder
pressades vissa korta räntor, såsom dagslåneräntan och specialinlåningsräntan,
upp till en nivå av omkring 8 %. De vanliga inlåningsräntoma
samt de rörliga utlåningsräntorna höjdes liksom diskontot
med 1 %.
Senare under april överenskoms att affärsbankerna skulle kunna höja
sina utlåningsräntor ytterligare något, genomsnittligt per bank dock
högst 0,2 procentenheter inklusive avgifter. Bostadsbyggnadskrediter
skulle inte beröras av den extra höjningen. Av övriga räntor skulle
främst de höjas som utgick på lån där upplåning i utlandet kunde vara
ett alternativ. En generell höjning genomfördes av räntan på krediter
i räkning med 1/4 %. Samma slags uppgörelse skedde med sparbanker
52
och föreningsbanker. Inom ramen för 0,2 % tilläts sparbankerna att
höja räntan på obundna bottenlån i bostadsfastigheter; i de fall där särskilt
låg ränta utgått (6,75 % före diskontohöjningen) skulle en höjning
med 1/4 % få ske.
I augusti höjde riksbanken på nytt diskontot med 1 % i syfte att bättre
anpassa den svenska räntenivån till den utländska. De rörliga räntorna
kom härigenom att justeras uppåt med 1 %. För dagslåneräntan och
specialinlåningsräntan innebar det en stegring till omkring 9 %.
Efter samråd i december meddelade riksbanken att den inte skulle
motsätta sig ytterligare en begränsad höjning som sparbankerna ansåg
ofrånkomlig från räntabilitetssynpunkt. Räntorna för enhetslån i småhus,
dock ej för lån i statsbelånade sådana byggda 1965 och senare,
skulle få höjas med 1/4 %. Den sammanlagda genomsnittliga ränteglidningen
sedan mars 1974 skulle dock inte få överskrida 0,3 %.
Genom företagna ränteanalyser har konstaterats att räntestegringen
från slutet av mars 1974 till slutet av september 1974 varit minst hos
affärsbankerna eller 2,12 %. Hos sparbankerna var den 2,20 % och hos
föreningsbankerna 2,23 %. Uppgifterna gäller bankernas rörliga räntor
och avser ränte- och avgiftsinkomster i procent av total utlåning, disponerat
belopp. Stegringen hänförde sig så gott som helt till genomsnittsräntorna.
Genomsnittsavgifterna förändrades knappast alls.
Undersökningen täcker en period under vilken diskontot höjdes med
2 %. Stegringen utöver diskontot blev således mindre än 0,2 % hos
affärsbankerna, ganska precis 0,2 % hos sparbankerna och något mer
hos föreningsbankerna. Mellan individuella banker förekom en viss
spridning, innebärande att förutom vissa föreningsbanker även några
enskilda sparbanker och affärsbanker höjde sina genomsnittsräntor med
mer än 0,2 %.
Räntenivån på den långa marknaden steg mindre kraftigt. I samband
med de båda diskontohöjningarna under året höjdes den långa räntan
med 1/2 % vardera gången. Under loppet av året höjdes således nivån
för den långa räntan med 1 %. Långa statsobligationer emitterades i
början av året till en räntesats på 7 % och i slutet av året till 8 %. För
långa industrilån uppjusterades räntan från 7,25 %—7,50 % till 8,25 %
—8,50 %.
Diskontot och vissa penningmarknadsräntor
Riksbankens officiella diskonto ändrades vid två tillfällen under 1974.
Efter att sedan den 12 november 1971 ha legat på 5 %, höjdes diskontot
fr. o. m. den 3 april till 6 %. Den 16 augusti höjdes det på nytt
med en procentenhet till 7 % (diagram J).
Reglerna för bankernas upplåning i riksbanken har varit oförändrade
sedan januari 1971. Räntesatsen vid upplåning i riksbanken är enligt
dessa regler lika med gällande diskonto under förutsättning att upplå
-
53
Diagram I. Riksbankens diskonto
samt vissa kortfristiga
statslåneräntor
/o
8
7
6
5
4
3
.C
2
1970 1971 1972 1973 1974
A. Riksbankens diskonto
B. Diskonto för tre månaders
skattkammarväxlar
C. Effektiv ränta vid emissionstillfället
för statslån med högst sju års löptid
Diagram K. Emissionsräntor samt
effektiv ränta på statliga lån
|
|
|
| l?7 |
|
|
|
| * |
| pr |
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| — A |
|
|
|
| C |
|
|
|
|
|
|
1970 1971 1972 1973 1974
A. Effektiv ränta på statliga lån
med 15 års återstående löptid
B. Emissionsränta för långa statslån
C. Emissionsränta för långa industrilån
ningen ej överstiger 75 % av den låntagande bankens egna kapital. För
upplåning över denna gräns utgår straffränta med en räntesats, som
ligger två procentenheter över diskontot.
Räntan på dagslån mellan kreditinstituten var under årets tre första
månader liksom under hela föregående år jämförelsevis låg. Riksgäldskontoret
betalade under denna tid mellan 1,0 % och 1,5 % för sin
upplåning på dagslånemarknaden, medan lån mellan kreditinstituten
varierade mellan 1,0 % och 5,0 %. Den högre räntesatsen gällde framför
allt under slutet av februari och under större delen av mars, då en
viss åtstramning av penningmarknaden ägde rum till följd av ett betydande
valutautflöde från riksbanken.
Efter den åtstramning, som inleddes i början av april, uppstod en totalt
förändrad situation på penningmarknaden. Genom den omfattande
riksbanksupplåning, som riksbanken tvingade fram genom att höja
affärsbankernas kassakvoter och som i många fall passerade det tak
efter vilket straffränta utgår, pressades dagslåneräntan upp till 8 %.
Samtidigt höjde riksgäldskontoret sin dagsupplåningsränta till 6,25 %.
54
Tabell 18. Riksgäldskontorets diskonto vid försäljning av skattkammarväxlar
Procent
Löptid | 1971 |
|
|
| 1972 |
|
|
|
31.3 | 30.6 | 30.9 | 31.12 | 31.3 | 30.6 | 30.9 | 31.12 | |
3 mån | 6,75 | 6,25 | 5,50 | 3,75 | 3,50 | 4,00 | 3,75 | 2,75 |
6 mån | — | — | — | 4,25 | 4,25 | — | 4,25 | 4,00 |
9 — 12 mån | — | — | — | — | — | — | - | - |
| 1973 |
|
|
| 1974 |
|
|
|
3 mån | 3,00 | 3,00 | 2,75 | 2,50 | 2,00 | 8,00 | 8,75 | 8,75 |
6 mån | 3,75 | 3,50 | 3,50 | 3,25 | 2,75 | — | — | 8,75 |
9—12 mån | — | — | — | 3,75 | 3,25 | — | — | — |
Efter diskontohöjningen i augusti steg dagslåneräntan till 9 %, där
den kom att ligga under resten av året, med undantag för ett pär kortare
perioder i samband med skatteutbetalningarna i september och november,
då den sjönk till den nivå som riksgäldskontoret under hösten
betalade för sin dagsupplåning, 7,25 %.
Diskontot för skattkammarväxlar med en löptid på tre månader låg
under årets tre första månader på 2 %. I april höjdes det till 8 % och i
augusti till 8,75 % (diagram I och tabell 18).
Kreditinstitutens in- och utlåningsräntor
Bankernas annonserade inlåningsräntor, vilka som regel under senare
år stått i en fast relation till riksbankens diskonto, höjdes i samband med
diskontohöjningarna i april och augusti med en procentenhet vid vardera
tillfället. Räntan på kapitalräkning med 12 månaders uppsägning,
vilken är den högsta annonserade inlåningsräntan, har som en följd av
detta höjts från 5,5 % till 7,5 % under 1974, medan räntan på kapitalsamlingsräkning
och kapitalsparräkning, från vilka uttag av mindre
belopp kan göras utan uppsägning, har höjts från 4,75 % till 6,75 %
under motsvarande tid (diagram L).
Vid två tillfällen under året, per den 31 maj och per den 30 november,
inhämtar bankinspektionen uppgifter från bankinstituten rörande
räntan för inlåning på särskilda villkor, s. k. specialinlåning. Den
31 maj 1974 låg denna ränta i genomsnitt för samtliga affärsbanker
på 7,2 % för sådan inlåning som räntebundits efter diskontohöjningen
den 3 april 1974. För sparbankerna var motsvarande ränta 7,5 %. Räntegottgörelsen
på specialinlåning varierade dock beroende på bindningstid.
För inlåning som räntebundits mellan en och tre månader utgick hos
affärsbanker en ränta på i medeltal 7,4 %, medan motsvarande ränta
55
Diagram L. Inlåningsräntor
/o
9
8
7
6
5
4
A. Ränta på kapitalräkning med
12 månaders uppsägning
B. Ränta på kapitalsamlingsräkning
Diagram M. Utlåningsräntor
|
|
|
| • _J | |
| 0 |
|
|
| J= |
|
| • • | • ■ |
| r |
| \ |
|
|
| |
|
|
|
|
| |
|
|
|
| ||
|
|
|
| 1 | |
|
|
| — A — B • C |
| |
C |
|
|
| 1 |
Cl I II
1970 1971 1972 1973 1974
A. Försäkringsbolagens ränta på lån
mot säkerhet i stora förstklassiga
industrifastigheter, fast ränta
B. Hypoteksinstitutens ränta på lån
mot inteckning i bostadsfastighet,
fast ränta
C. Affärsbankernas medelränta för
annan utlåning än krediter i räkning
och diskonterade växlar
hos sparbankerna var 8,1 %. I slutet av november hade genomsnittsräntan
för specialinlåning stigit till 8,5 % hos affärsbankerna och till
8,7 % hos sparbankerna. I fråga om inlåning med en bindningstid på
mellan en och tre månader låg räntegottgörelsen på 8,8 % hos både affärsbanker
och sparbanker.
Bankinstitutens rörliga utlåningsräntor, vilka av affärsbankerna, sparbankerna
och föreningsbankerna annonseras som ett intervall inom vilket
den ifrågavarande utlåningsformens ränta ligger, höjdes genomgående
med en procentenhet i april och augusti då diskontot höjdes. Under
året genomfördes dessutom, som inledningsvis nämnts, höjningar
av vissa utlåningsräntor utöver de som föranletts av diskontohöjningarna.
De bundna utlåningsräntorna, vilka normalt följer förändringarna av
den långfristiga obligationsräntan, höjdes med en halv procentenhet efter
diskontohöjningarna i april och augusti. Bostadsinstitutens bundna lån
mot säkerhet av primärinteckning i bostadsfastighet kom efter senaste
höjningen att ligga vid 8,20 %, medan försäkringsbolagens bundna lån
till kommuner och industrier mot bästa säkerhet kom att ligga vid 8,35
respektive 8,60 % (diagram M).
56
Emissionsräntor för obligationer och förlagsbevis
Under 1974 emitterade staten ett kort obligationslån. Lånet som gavs ut
i januari, emitterades till pari och hade en löptid på 4 år och en räntefot
på 6 %. Fem långa statslån emitterades under året — i februari, april,
juli, augusti och december. Samtliga hade en löptid på 10 år, medan
räntan var 7 % på det första lånet, 7,5 % på de två därpå följande och
8 % på de senaste (diagram K och tabell 19).
Statens långfristiga upplåning under 1974 skedde förutom i form av
räntebärande obligationslån i form av premieobligationslån och sparobligationslån.
Tre premieobligationslån emitterades under året — i
mars, maj och september. De totala vinstbeloppen var av sådan storlek
att de svarade mot en effektiv ränta på 5,93 %, 5,94 % respektive 6 %.
Ett sjuårigt sparobligationslån emitterades i november. Avkastningen ges
i form av en garanterad årsränta på 7 % samt efter löptidens slut en
skattefri bonus på 23 % av inköpsvärdet, vilket sammanlagt motsvarar
en årlig avkastning på i genomsnitt 9 % per år. Föregående års sparobligationslån
gav en avkastning på i genomsnitt 8 % per år, inklusive
bonus.
I mars 1973 hade de bostadsfinansierande institutens upplåning på
obligationsmarknaden ändrats på så sätt att en gemensam upplåningsform
ersatt den tidigare uppdelningen mellan upplåning för bostadsfastigheter
och övriga fastigheter. Under första kvartalet 1974 var emis
-
Tabell 19. Emissionsvillkor för långfristiga obligations- och förlagslån
Procent
| 1971 |
|
|
|
|
|
Låntagare | 23.4-9.9 | 10.9-11.11 | 12.11 1971- | 27.3 1973- | 3.4 1974- | 16.8 1974- |
|
|
| 26.3 1973 | 2.4 1974 | 15.8 1974 | 31.12 1974 |
Staten | 7,25 | 7,0 | 7,0 | 7,0 | 7,5 | 8,0 |
Bostadsinstitut |
|
|
|
|
|
|
bostadsfastigheter | 7,25 | 7,0 | 7,0 | 7,0'' | 7,5 | 8,0 |
övriga fastigheter | 7,5 | 7,25 | 7,25 |
|
|
|
Industrier |
|
|
|
|
|
|
obligationslån | 7,5-7,75 | 7,25-7,5 | 7,25-7,5 | 7,25-7,5 | 7,75-8,0 | 8,25-8,5 |
förlagslån | 8,0-8,25 | 7,75-8,0 | 7,75-8,0 | OO 1 •O r- | *''1 OO 1 »O <N OO | 8,75-9,0 |
Kommuner | 7,5 | 7,25 | 7,25 | 7,25 | 7,25 | 8,25 |
Banker (förlagslån) | 7,75 | 7,5 | 7,5 | 7,5 | 8,0 | 8,5 |
Riksbankens |
|
|
|
|
|
|
diskonto | 6,0 | 5,5 | 5,0 | 5,0 | 6,0 | 7,0 |
lFrån 27.3 1973 sammanslogs lån för bostadsfinansiering och lån för finansiering av övriga fastigheter
till ett lån med nominell ränta 7 % och emissionskursen 99,75 % (den effektiva räntan,
7,025 %, motsvarar genomsnittsräntan för de två tidigare lånen).
57
sionsräntan 7 %. I samband med diskontohöjningen i april blev emissionsräntan
för bostadsobligationer 7,5 % för att i augusti justeras upp
ytterligare en halv procent till 8 %. Under hela året var emissionskursen
99,75 %.
I februari introducerades en ny konstruktion för bostadsobligationer.
Tidigare hade bostadsinstituten liksom övriga obligationslåntagare ensidig
uppsägningsrätt efter 10 år. Detta innebar att i praktiken justering
av räntan endast skulle komma att ske om ränteläget efter 10 år
vore lägre än vid emissionstidpunkten. Med de nya villkoren kommer
efter 10 år en automatisk anpassning att ske till den då aktuella räntenivån
på motsvarande lån. I praktiken innebär detta att räntan på bostadsobligationer
blivit stegvis rörlig.
Sammanlagt sex kommunlån emitterades under 1974, de fyra första i
april, maj och juni (två lån). Lånen löpte på 15 år och hade en räntefot
på 7,75 %. I september och oktober emitterades ytterligare två lån med
en räntefot på 8,25 %.
Fram till och med mars 1974 emitterades industriobligationer till
7,25—7,5 % ränta. Differentieringen i emissionsvillkor hade dittills
skett schematiskt och avgörande hade i huvudsak varit om det låntagande
företaget varit börsnoterat eller ej. Under våren startade försök att
vid villkorssättningen gruppera låntagarna på grundval av för obligationsköparna
väsentligare faktorer, såsom resultatutveckling, soliditet, lånekonstruktion
m. m. Samtidigt skedde en förkortning av löptiden för
industriobligationer från tidigare 20 år till 15 år medan kraftlånen bibehölls
vid 20—25 år. Lägsta emissionsränta för industriobligationer
blev efter diskontohöjningen i april 7,75 % och efter diskontohöjningen
i augusti 8,25 % medan för kraftlån emissionsräntan blev 7 7/8 % respektive
8 3/8%.
De effektiva räntorna på statsobligationer
De effektiva räntorna för utelöpande korta och långa statsobligationer
sjönk under första kvartalet 1974. I mars låg de effektiva räntorna för
korta lån omkring 6,70 % och för långa lån omkring 7,20 %, vilket kan
jämföras med motsvarande emissionsräntor på 6,0 % respektive 7,0 %.
Efter diskontohöjningarna i april och augusti steg de effektiva räntorna
för både korta och långa lån. På korta lån steg de kraftigast och låg i
slutet av året på omkring 8,80 %. På långa lån steg de till omkring
8,20 % eller omkring 0,2 % över motsvarande emissionsräntor (tabell
20).
Kurser och effektiv avkastning på aktier
Aktiekurserna steg enligt Affärsvärldens generalindex med omkring
22 % räknat från 31 december 1973 till i början av maj 1974, då årets
högsta värde noterades på detta index. Under återstoden av året sjönk
58
Tabell 20. Köpkurser och effektiv förräntning för vissa statslån
Procent
Kurser
Effektiv ränta
| 1973 31/12 | 1974 31/3 | 30/6 | 30/9 | 31/12 | 1973 31/12 | 1974 31/3 | 30/6 | 30/9 31/12 | |
Lån med kort | 88 | 91 | 86 | 85 | 85 | 7,25 | 6,61 | 8,05 | 8,52 | 8,72 |
6 1/2 % 1973/77 | 98 1/4 | 99 1/2 | 96 1/4 | 95 | 95 | 7,11 | 6,69 | 8,04 | 8,77 | 8,99 |
6 3/4 % 1966/76/77 | 98 3/4 | 100 | 96 3/4 | 95 | 95 | 7,13 | 6,75 | 7,90 | 8,68 | 8,83 |
Lån med lång | 67 | 68 1/4 | 64 1/2 | 63 3/4 | 64 | 7,29 | 7,15 | 7,89 | 8,12 | 8,17 |
5 1/4 % 1964/78/82 | 87 1/2 | 88 3/4 | 85 1/4 | 84 | 84 | 7,29 | 7,12 | 7,82 | 8,14 | 8,22 |
6 % 1969/84 | 90 3/4 | 92 | 88 | 86 1/4 | 861/4 | 7,32 | 7,15 | 7,80 | 8,13 | 8,17 |
7 1/4 % 1970/85 | 100 | 100 | 96 1/4 | 94 | 94 | 7,25 | 7,25 | 7,78 | 8,12 | 8,13 |
index trendmässigt och låg den 31 december 1974 19 % under nämnda
toppnotering i maj. Räknat på indexvärdena vid årets första och sista
dag har generalindex sjunkit med 2 %. Motsvarande siffra för 1973
var en minskning med 0,3 %.
För såväl skogsföretag som bruksföretag steg aktieindex mycket kraftigt
i början av året. När de högsta värdena för dessa två grupper noterades
i maj hade index räknat från årets början stigit med omkring 45 %.
Därefter sjönk emellertid värdena på dessa index och i slutet av året låg
de 29 % respektive 23 % under sina högsta värden för året, noterade i
maj. Bankaktier, vilka varit fallande under både 1972 och 1973, noterade
en viss uppgång och låg under 1974 i medeltal drygt 7 % över indexvärdena
ett år tidigare.
Direktavkastningen på börsnoterade aktier, dvs. kvoten mellan nominell
avkastning och kurs, sjönk under första kvartalet 1974 för det totala
antalet stam- och preferensaktier, men steg därefter under återstoden av
året (tabell 21).
Bankinstitutens utlåningsräntor enligt ränteanalysen
Två gånger om året, den 31 mars och den 30 september, genomför riksbanken
tillsammans med bankinspektionen en analys av bankinstitutens
utlåningsräntor. Analysen omfattar samtliga bankinstitut: affärsbanker,
sparbanker och föreningsbanker (före september 1974 centralkassor för
jordbrukskredit). Efter sammanslagningen av Postbanken och Kreditbanken
den 1 juli 1974 ingår den nybildade PKbanken i stället för
Kreditbanken bland affärsbankerna, medan Postbanken som tidigare
särredovisades utgått. I detta avsnitt lämnas en redogörelse för den
59
Tabell 21. Direktavkastning på börsnoterade aktier
Procent
mar | jun | sep | dec | mar | jun | sep | dec |
1971 |
|
|
| 1972 |
|
|
|
Stamaktier, totalt | 4,41 | 4,41 | 4,58 | 4,12 | 3,81 | 3,88 | 3,72 | 3,75 |
Verkstäder | 3,29 | 3,16 | 3,37 | 3,03 | 2,82 | 2,83 | 2,71 | 2,77 |
Skogsindustrier | 6,29 | 7,16 | 7,56 | 6,66 | 6,01 | 5,91 | 5,57 | 5,04 |
Järnverk och bruksföretag | 4,47 | 4,80 | 5,03 | 4,96 | 4,19 | 4,12 | 4,21 | 4,42 |
Rederier | 5,95 | 6,78 | 7,08 | 7,31 | 6,91 | 6,97 | 6,49 | 5,78 |
Banker | 6,85 | 6,31 | 6,09 | 5,87 | 6,36 | 7,25 | 6,80 | 6,87 |
Preferensaktier, totalt | 8,25 | 8,63 | 8,16 | 7,94 | 8,41 | 8,63 | 8,84 | 8,47 |
| 1973 |
|
|
| 1974 |
|
|
|
Stamaktier, totalt | 3,91 | 3,73 | 3,92 | 4,04 | 3,88 | 4,17 | 4,57 | 4,74 |
Verkstäder | 3,08 | 2,90 | 3,10 | 3,32 | 3,30 | 3,56 | 4,06 | 4,26 |
Skogsindustrier | 4,79 | 4,50 | 4,76 | 4,36 | 4,01 | 3,94 | 4,75 | 5,25 |
Järnverk och bruksföretag | 3,94 | 3,73 | 4,17 | 4,28 | 4,11 | 4,31 | 4,96 | 5,20 |
Rederier | 5,09 | 3,86 | 3,93 | 5,14 | 4,59 | 4,86 | 5,63 | 6,37 |
Banker | 7,24 | 7,49 | 7,34 | 7,01 | 7,34 | 8,03 | 7,60 | 7,51 |
Preferensaktier, totalt | 8,15 | 8,51 | 8,48 | 8,51 | 8,04 | 8,93 | 9,20 | 9,10 |
senaste ränteanalysen avseende den 30 september 1974. En beskrivning
ges dels över räntestrukturen per nämnda datum, dels över förändringarna
av medelräntor för olika kreditslag under närmast föregående ettårsperiod.
Inledningsvis förklaras de beräkningsmetoder som använts vid
framräkningen av de vägda medelräntor som redovisas i avsnittet.
Förekomsten av avgifter på kontrakterade belopp i fråga om krediter
i räkning samt utnyttjandegraden av dessa belopp komplicerar jämförelser
av lånekostnader mellan olika former av utnyttjad kredit. För att
möjliggöra jämförelser av detta slag måste avgifterna vägas samman med
ifrågavarande räntesatser på de disponerade medlen. I de tabeller som
här redovisas har i förekommande fall avgiften dubblerats och adderats
till den för de disponerade medlen gällande medelräntan. Det har med
andra ord schablonmässigt förutsatts att beviljade krediter varit utnyttjade
till halva sitt belopp.
Till belysning av räntestrukturen redovisas i tabell 22 medelräntorna
för de viktigaste kredit- och låneformerna hos bankinstituten samt den
totala utlåningens fördelning mellan dessa kreditslag. Av tabellen framgår
att den genomsnittliga räntenivån väsentligt skiljer sig mellan de
olika institutgrupperna. Affärsbankernas genomsnittliga räntenivå ligger
betydligt högre än sparbankernas och föreningsbankernas, vilket främst
förklaras av skillnader i utlåningens fördelning på olika utlåningsformer
samt graden av säkerhet hos dessa. Den övervägande delen av affärsbankernas
totala utlåning består av checkräkningskrediter, växlar eller
andra krediter av betydelse för näringslivet och betingar en relativt hög
60
Tabell 22. Medelräntor för olika kreditslag samt kreditslagens relativa andel av den
totala utlåningen
Uppgifterna avser den 30 september 1974
Affärsbanker | Sparbanker | Förenings- banker |
Ränta Andel | Ränta Andel | Ränta Andel |
Bostadsbyggnadskrediter 9,89 | 18,4 | 9,73 | 12,6 | 10,22 | 4,1 |
Övriga krediter i räkning 11,10 | 21,2 | 10,98 | 3,3 | 11,16 | 5,4 |
Diskonterade växlar 10,40 | 4,3 | 10,42 | 0,3 | 10,28 | 3,6 |
75 % av uppskattningsvärdet 9,76 | 16,2 | 9,42 | 53,4 | 9,35 | 19,5 |
Lån mot borgen 10,29 | 7,0 | 10,23 | 5,7 | 10,25 | 10,2 |
industrifastigheter 9,73 | 5,7 | 9,90 | 1,0 | 9,65 | 1,2 |
5 år 8,91 | 3,7 | 8,91 | 6,4 | 9,14 | 2,5 |
av uppskattningsvärdet 9,82 | 0,8 | 9,01 | 4,5 | 9,13 | 36,5 |
garanti 9,24 | 0,0 | 8,97 | 0,5 | 9,01 | 9,7 |
Övrig utlåning 9,92 | 22,7 | 10,03 | 12,3 | 9,80 | 7,3 |
Totalt 10,14 | 100,0 | 9,49 | 100,0 | 9,52 | 100,0 |
Anm. För bostadsbyggnadskrediter och krediter i räkning tillämpas avgifter. Dessa utgår på
kontrakterat belopp, medan räntor utgår på disponerat belopp. För nämnda krediter har vid
framräkning av redovisad medelränta, som avser att gälla lånekostnad (räntor och avgifter)
för disponerat belopp, avgiften vägts in med sitt dubbla belopp.
ränta. Både sparbankerna och föreningsbankerna har däremot huvuddelen
av sin utlåning förlagd till bottenlån i bostads- respektive jordbruksfastigheter,
vilka har en jämförelsevis låg ränta. Den ränteglidning
som ägde rum under 1974 medförde att olikheten mellan institutgrupperna
i fråga om genomsnittsränta för de redovisade huvudtyperna av
krediter minskade något.
En mer detaljerad bild av räntestrukturen hos de tre institutgrupperna
ges i tabell 23, vilken redovisar räntesatser och avgifter för samtliga kreditslag
som ingår i ränteanalysen. Härutöver innehåller ränteanalysen
även spridningsmått för räntesatser och avgifter liksom även beloppen
på de olika utlåningsformerna. En översiktlig beskrivning av dessa uppgifter
ges nedan.
Bostadsbyggnadskrediter, vilka endast hos affärsbankerna och sparbankerna
utgör en mer betydande del av institutens totala utlåning,
uppgick hos dessa institut totalt till 12,9 respektive 4,8 miljarder kronor
61
Tabell 23. Medelräntor den 30 september 1974
Affärsbanker Sparbanker Föreningsbanker -
Av- Ränte- Av- Ränte- Av- Ränte
gift
sats gift sats gift sats
1. Byggnadskrediter
A. Bostadsfastigheter (kontrakterat belopp)
B. Andra fastigheter (kontrakterat belopp)
C. Tillfälliga bostadskrediter
2. Övriga krediter i räkning
A. Till kommuner (kontrakterat belopp)
B. Till övriga (kontrakterat belopp)
a) mot säkerhet
b) utan säkerhet
3. Diskonterade växlar
4. Övriga krediter
A. Mot statlig garanti
a) jordbruksgarantilån
b) industri- och hotellgarantilån
c) övriga garantilån
B. Till kommuner och därmed
jämförlig samfällighet
a) lån ställda att återbetalas inom fem år
b) övriga lån
C. Mot obligationer
D. Mot börsnoterade aktier och förlagsbevis
E. Mot inteckning i bostadsfastigheter
a) inom 75 % av uppskattningsvärdet
b) över 75 % av uppskattningsvärdet
F. Mot inteckning i kontors- och
affärsfastigheter inom 75 %
av uppskattningsvärdet
G. Mot inteckning i jordbruksoch
skogsfastigheter inom 75 %
av uppskattningsvärdet
H. Mot inteckning i fritidsfastigheter
I. Mot inteckning i industrifastigheter
J. Mot övrig real säkerhet
K. Mot borgen
L. Utan särskild säkerhet
a) sparlån
b) kortvariga krediter till näringsidkare
i och för hans rörelse
c) övriga
Summa övriga krediter
0,44 | 9,04 | 0,09 | 9,55 | 0,58 | 9,12 |
0,51 | 9,72 | 0,27 | 9,76 | 0,77 | 9,16 |
| 9,79 |
| 9,69 |
| 9,23 |
0,63 | 8,95 | 0,71 | 8,82 | 1,00 | 9,24 |
0,95 | 9,21 | 0,98 | 9,25 | 0,99 | 9,21 |
1,54 | 9,56 | 1,25 | 9,66 | 1,30 | 9,34 |
| 10,40 |
| 10,42 |
| 10,28 |
9,24 | 8,97 | 9,01 |
9,53 | 9,81 | 9,65 |
9,23 | 8,23 | 9,03 |
9,47 | 9,29 | 9,19 |
8,91 | 8,91 | 9,14 |
9,95 | 9,95 | 9,82 |
9,96 | 10,27 | 10,04 |
9,76 | 9,42 | 9,35 |
10,25 | 10,24 | 10,05 |
9,86 | 9,61 | 9,38 |
9,82 | 9,01 | 9,13 |
10,42 | 10,15 | 9,83 |
9,73 | 9,90 | 9,65 |
9,63 | 9,47 | 9,79 |
10,29 | 10,23 | 10,25 |
10,78 | 10,75 | 10,52 |
11,12 | 10,84 | 9,69 |
10,98 | 10,62 | 10,70 |
9,83 | 9,50 | 9,36 |
Anm. Där ej annat angives avser uppgifterna medelränta på disponerat belopp. Avgift och ränta
kan ej sammanläggas till en procentuell lånekostnad utan uppjustering av avgiften, eftersom
avgift utgår på hela det kontrakterade beloppet och ej enbart på den disponerade delen därav.
62
i kontrakterat belopp. Hos affärsbankerna låg räntan för 80 % av detta
belopp på mellan 8,75 % och 9,50 %. Lägsta räntan var 7,50 % med
en avgift på 1 % och högsta 11,00 % utan avgift. Hos sparbankerna låg
räntan för 80 % av det kontrakterade beloppet på mellan 8,75 % och
10,00 %.
Krediter i räkning uppgick hos affärsbankerna till ett totalt kontrakterat
belopp på 22,3 miljarder kronor. Den helt dominerande delen av
affärsbankernas utlåning i denna form, 20,8 miljarder kronor, utgjordes
av utlåning mot säkerhet. För 80 % av detta belopp utgick en ränta på
mellan 9,00 % och 9,75 %.
Lånen eller de s. k. övriga krediterna utgjorde den dominerande delen
av bankinstitutens kreditgivning. Hos affärsbankerna uppgick denna form
av utlåning till 36,9 miljarder kronor eller 56,1 % av deras totala kreditgivning.
För 80 % av detta belopp utgick en ränta på mellan 9,00 %
och 10,75 %. Lägsta tillämpade räntesats var 7,06 % och högsta
17,25 %. Räntespridningen var således mycket stor mellan olika lån
inom denna grupp, vilket främst förklaras av de stora skillnader som förekommer
i fråga om säkerhet.
Hos sparbankerna, där lånen omfattade ett totalt belopp på 31,2 miljarder
kronor eller 83,8 % av deras totala kreditgivning, var den genomsnittliga
låneräntan lägre än hos affärsbankerna. En förklaring härtill är
bl. a. det förhållandet att inte mindre än 19,9 miljarder kronor eller
63,8 % av de s. k. övriga krediterna utgjordes av lån mot inteckning i
bostadsfastigheter inom 75 % av uppskattningsvärdet. Medelräntan på
Tabell 24. Förändringar i medelräntor från den 30 september 1973 till den 30 september
1974 för några större grupper av kreditslag
| Affärsbanker | Sparbanker | Föreningsbanker |
Bostadsbyggnadskrediter |
|
|
|
ränta och dubbel avgift | +2,06 | + 2,07 | +2,16 |
ränta | +2,08 | + 2,10 | + 1,96 |
avgift | -0,01 | -0,02 | + 0,10 |
Övriga krediter i räkning |
|
|
|
ränta och dubbel avgift | + 2,21 | + 2,21 | + 2,23 |
ränta | + 2,20 | + 2,17 | + 2,21 |
avgift | ±0,00 | +0,02 | + 0,01 |
Diskonterade växlar | + 2,20 | + 1,87 | + 1,88 |
Lån | + 2,17 | + 2,24 | + 2,26 |
Totalt | + 2,16 | + 2,22 | + 2,24 |
Anm. Vid sammanvägningar av grundmaterialets olika ränteuppgifter har som vikter använts
kreditslagens relativa andelar den 30 september 1973. På grund av sammanslagningen mellan
Postbanken och Kreditbanken den 1 juli 1974 har för jämförbarhetens skull Postbanken vägts in
bland affärsbankerna per ultimo september 1973.
63
denna utlåningsform låg på 9,42 % med en förhållandevis liten spridning;
80 % av det totalt utlånade beloppet hade en räntesats på mellan
9,00 % och 10,00 %.
Hos föreningsbankerna uppgick lånen till ett totalt belopp av 6,0 miljarder
kronor eller 86,9 % av deras totala kreditgivning. Av detta belopp
utgjordes 2,5 miljarder kronor av utlåning mot inteckning i jordbruks-
och skogsfastigheter inom 75 % av uppskattningsvärdet. Medelräntan
på denna utlåningsform låg på 9,13 % med en liten spridning;
på 80 % av det utlånade beloppet låg räntan mellan 9,00 % och 9,50 %.
Förändringen av medelräntorna för vissa huvudtyper av krediter liksom
för den totala utlåningen hos de olika bankinstituten framgår av
tabell 24. I tabell 25 ges en mer detaljerad bild av förändringen i medelräntor
och avgifter. Uppgifterna avser i båda tabellerna den absoluta förändringen
i räntesatser och avgifter från den 30 september 1973 till motsvarande
tidpunkt 1974. Beträffande förändringen för affärsbankssektorn
mellan de två tidpunkterna har hänsyn tagits till den nybildade PKbanken
genom att värdena för Postbanken i september 1973 vägts ihop med
motsvarande värden för Kreditbanken.
Vid de sammanvägningar som gjorts i tabell 24 (alla redovisade kreditslag
utom diskonterade växlar) och i tabell 25 (endast ”summa övriga
krediter”) har som vikter använts den totala utlåningens fördelning per
ultimo september 1973. Härigenom undvikes effekter av eventuella förskjutningar
i utlåningens fördelning på de i grundmaterialet särredovisade
kreditslagen mellan de två undersökningstidpunktema.
Som framgår av tabell 24 ökade den totala genomsnittliga räntenivån
hos affärsbankerna med 2,16 procentenheter under ettårsperioden
ultimo september 1973—ultimo september 1974. Av denna ökning motsvarades
två procentenheter av diskontohöjningar, medan resterande 0,16
procentenheter utgjordes av en allmän ränteglidning. Räntor och avgifter
för krediter i räkning hos affärsbankerna ökade under den aktuella
tidsperioden med tillsammans 0,21 procentenheter utöver vad som motsvarades
av diskontohöjningama, medan de s. k. övriga krediterna hade
en motsvarande ränteglidning på 0,17 procentenheter.
Sparbankerna ökade under nämnda period sin genomsnittliga räntenivå
med 2,22 procentenheter, varav 0,22 procentenheter i ränteglidning.
Den högsta ökningen hänförde sig till de s. k. övriga krediterna eller
lånen, vilka ökat med 2,24 procentenheter. Krediter i checkräkning ökade
med 2,21 procentenheter, avgifter inräknade.
Föreningsbankerna slutligen hade den högsta genomsnittliga ränteökningen
av de tre institutgruppema, 2,24 procentenheter. Räntor och avgifter
ökade i genomsnitt med sammanlagt 2,23 procentenheter för krediter
i räkning, medan räntan på de s. k. övriga krediterna ökade med
2,26 procentenheter.
Räntor och avgifter på bostadsbyggnadskrediter ökade sammantagna
64
Tabell 25. Förändring i medelräntor från den 30 september 1973 till den 30 september 1974
hos affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker
Affärsbanker Sparbanker
Förenings banker -
Av- Ränta Avgift
gift
Ränta Av- Ränta
gift
1. Byggnadskrediter
A. Bostadsfastigheter (kontrakterat belopp) —0,01
B. Andra fastigheter (kontrakterat belopp) —0,01
C. Tillfälliga bostadskrediter
2. övriga krediter i räkning
A. Till kommuner (kontrakterat belopp)
B. Till övriga (kontrakterat belopp)
a) mot säkerhet ±0,00
b) utan säkerhet +0,07
3. Diskonterade växlar
4. Övriga krediter
A. Mot statlig garanti
a) jordbruksgarantilån
b) industri- och hotellgarantilån
c) övriga garantilån
B. Till kommuner och därmed
jämförlig samfällighet
a) lån ställda att återbetalas inom fem år
b) övriga lån
C. Mot obligationer
D. Mot börsnoterade aktier och förlagsbevis
E. Mot inteckning i bostadsfastigheter
a) inom 75 % av uppskattningsvärdet
b) över 75 % av uppskattningsvärdet
F. Mot inteckning i affärs- och
kontorsfastigheter inom 75 %
av uppskattningsvärdet
G. Mot inteckning i jordbruks- och skogsfastigheter
inom 75 % av uppskattningsvärdet
H. Mot inteckning i fritidsfastigheter
I. Mot inteckning i industrifastigheter
J. Mot övrig real säkerhet
K. Mot borgen
L. Utan särskild säkerhet
a) sparlån
b) kortvariga krediter till näringsidkare
i och för hans rörelse
c) övriga
Summa övriga krediter
+ 2,06 -0,03
+ 2,03 +0,05
+ 2,14
+ 2,09 +0,11
+ 2,01 +0,14
+ 2,08
-0,11 +2,24 +0,03 +2,09 ±0,00
+ 2,25 +0,01
+ 2,17 -0,07
+ 2,20
+ 2,23
+ 2,06
+ 2,40
+ 2,00
+ 2,04
+ 2,17
+ 2,25
+ 2,28
+ 2,20
+ 2,13
+ 2,16
+ 2,22
+ 2,07
+ 1,97
+ 2,30
+ 2,10
+ 3,01
+ 2,29
+ 2,17
+2,23 ±0,00
+ 2,16 +0,04
+ 1,87
+ 2,20
+ 2,21
+ 2,12
+ 1,87
+ 2,04
+ 2,30
+ 2,26
+ 2,29
+ 2,23
+ 2,28
+ 2,15
+ 2,25
+ 2,25
+ 2,08
+ 2,24
+2,18
+ 2,84
+ 2,19
+ 2,24
+ 1,96
+ 2,10
+ 2,01
+ 2,30
+ 2,26
+ 2,26
+ 1,88
+ 2,24
+ 1,98
+ 2,17
+ 2,22
+ 2,14
+ 2,18
+ 2,30
+ 2,31
+ 2,16
+ 2,26
+ 2,27
+ 2,14
+ 2,26
+ 2,16
+ 2,27
+ 2,22
+0,94
+ 2,70
+ 2,26
Anm. Vid sammanvägningar av delposterna för ”Summa övriga krediter” (enda sammanvägningen)
har som vikter använts kreditslagens relativa andelar 30 september 1973. På grund av sammanslagningen
mellan Postbanken och Kreditbanken den 1 juli 1973 har för jämförbarhetens skull Postbanken
vägts in bland affärsbankerna per ultimo september 1973.
65
med 2,06, 2,07 och 2,16 procentenheter hos affärsbanker, sparbanker
respektive föreningsbanker. Den förhållandevis stora ökningen hos den
senare gruppen föll helt på avgifterna, vilka ökat med 0,10 procentenheter,
medan räntan ökat med endast 1,96 procentenheter, dvs.
egentligen minskat med 0,04 procentenheter om diskontohöjningarna
borträknas.
Som nämnts har uppgifterna om räntornas förändringar rensats från
effekter av eventuella förskjutningar i utlåningsstrukturen så långt
grundmaterialet medger detta. Det visar sig emellertid att strukturfaktorns
betydelse sådan den framkommer i detta material är helt obetydlig.
Förskjutningen i utlåningens struktur under ett år påverkar medelräntomas
förändring med endast någon enstaka hundradels procent
eller inte alls.
Förskjutningar i utlåningens struktur inom de i grundmaterialet särredovisade
delposterna sker emellertid fortgående. På så pass kort tid
som ett eller ett halvt år torde de dock inte vara så stora att de på ett
avgörande sätt påverkar den bild som ränteanalysens material ger. Icke
redovisad strukturförskjutning torde dock nästan alltid gå i riktning
mot ökade inkomster för bankerna. Detta skulle innebära, att den
obetydliga strukturbetingade räntestegring, som framkommer ur tillgängligt
material, något underskattar den totala strukturbetingade ränteglidningen.
5—740676
66
Betalningsbalansen
Huvuddragen i betalningsbalansens utveckling
Utvecklingen av betalningsbalansen 1974 skilde sig väsentligt från den
under 1973. Det stora överskottet i utrikeshandeln 1973 om 6 700 mkr
förbyttes 1974 i ett underskott om 2 300 mkr. Tjänstebalansen förändrades
endast obetydligt, men transfereringarna medförde ett något ökat
valutautflöde. Bytesbalansen i sin helhet förändrades från ett överskott
om 5 300 mkr 1973 till ett underskott om 4 100 mkr 1974. Kapitalinflödet
ökade, men denna ökning balanserade på intet sätt bytesbalansens
försvagning. Bankernas tidsbundna fordringar på utländska banker
växte snabbt under en stor del av 1974 — för året som helhet dock
mindre än under 1973. Totalt medförde utlandstransaktionerna en
kraftig förändring i valutareservens utveckling. Ökningen 1973 med
3 900 mkr följdes 1974 av en minskning med 3 300 mkr.
Det var således i fråga om utrikeshandeln, som den dramatiska förändringen
i betalningsbalansen 1974 inträffade. Importvolymen ökade
mer än exportvolymen, och prisstegringarna på importvarorna var större
än på exportvarorna. Framför allt steg priserna på olja och oljeprodukter.
Oljeprisstegringen beräknas belasta handelsbalansen med närmare
8 000 mkr under ett år; den verkade dock ej med full kraft på 1974 års
valutaläge p. g. a. att betalningarna sker med viss tidsförskjutning.
Tabell 26. Betalningsbalansen, fördelad på huvudgrupper.
Nettobelopp Mkr
| 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 |
Bytesbalans | -1 367 | 1 094 | 1 274 | 5 290 | —4 095 |
Utrikeshandel1 | - 965 | 2 048 | 3 082 | 6 706 | —2 320 |
Tjänster | - 421 | - 846 | -1 401 | - 860 | - 875 |
Korrigeringspost | 800 | 800 | 800 | 800 | 800 |
Transfereringar | - 781 | - 908 | -1 207 | -1 356 | -1 700 |
Kapitalbalans | 1 152 | 589 | 1 444 | 406 | 1 025 |
Statliga kapitaltransaktioner | - 214 | - 180 | 47 | - 201 | - 460 |
Privata kapitaltransaktioner | 1 366 | 769 | 1 397 | 607 | 1 485 |
Tilldelade SDR | 196 | 180 | 178 | — | - |
Restpost | 637 | - 462 | 33 | - 57 | 1 280 |
Bankernas utlandsställning | 618 | 1 401 | 2 929 | 5 639 | —1 790 |
Valutabankemas tidsposition | 224 | 193 | 678 | 1 755 | 1 502 |
Valutareserven | 394 | 1 208 | 2 251 | 3 884 | —3 292 |
Grundbalans2 | - 648 | 1 124 | 2 310 | 6 167 | —3 710 |
1 Inklusive korrigering av handelsstatistiken.
2 Grundbalansen utgör summan av bytesbalansen, långfristiga statliga och långfristiga
privata kapitaltransaktioner.
67
Tjänstebalansen påverkades positivt framför allt av växande sjöfartsintäkter.
Resevalutaunderskottet förblev ungefär oförändrat, medan övriga
tjänster resulterade i ett växande underskott. Förändringen av den
totala tjänstebalansen blev obetydlig. Såväl 1973 som 1974 uppgick
underskottet till omkring 900 mkr.
Tillväxten i transfereringarna till utlandet bestod främst i en ökning
av det offentliga gåvobiståndet till utvecklingsländerna. Det ökade med
Diagram N. Riksbankens valutaställning samt valutabankernas
avista- och tidsposition under 1974
Ställningsuppgifter per vecka
Mkr
12 000
10 000
8 000
6 000
4 000
2 000
dec
sep
jun
mar
A = Riksbankens valutaställning D = Kreditpolitiska åtgärder
B = Valutabankernas tidsposition E = Kreditpolitiska åtgärder
C — Valutabankemas avistaposition F = Valutaregleringsåtgärder
Tabell 27. Betalningsbalansen, kvartalsuppgifter
Mkr
1973 |
|
|
| 1974 |
|
|
| Året |
|
l:a kv | 2:a kv | 3:e kv | 4:e kv | l:a kv | 2:a kv | 3:e kv | 4:e kv | 1973 | 1974 |
A. Löpande transaktioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1. Export enligt handels- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
statistiken | 12 683 | 13 047 | 12011 | 15412 | 15 589 | 17 802 | 17 437 | 19 472 | 53 153 | 70 300 |
2. Import enligt handels- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
statistiken | 11 236 | 10 800 | 10 780 | 13 520 | 16 150 | 17 100 | 18 800 | 20 400 | 46 336 | 72 450 |
1—2. Handelsbalans | 1 447 | 2 247 | 1 231 | 1 892 | - 561 | 702 | -1 363 | — 928 | 6 817 | —2 150 |
3. Korrigering av handels- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
statistiken | - 65 | - 27 | 34 | - 53 | - 78 | - 53 | - 15 | - 24 | - lil | - 170 |
4. Sjöfartsnetto | 629 | 609 | 839 | 912 | 756 | 820 | 1 176 | 748 | 2 989 | 3 500 |
5. Resevaluta | - 492 | - 585 | - 755 | - 443 | - 507 | - 576 | - 719 | - 423 | -2 275 | -2 225 |
6. Övriga tjänster | - 470 | - 321 | - 410 | - 373 | - 709 | - 525 | - 348 | - 568 | -1 574 | -2 150 |
7. Korrigeringspost | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 800 | 800 |
8. Transfereringar | - 251 | - 283 | - 474 | - 348 | - 298 | - 384 | - 682 | - 336 | -1 356 | -1 700 |
Summa A |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bytesbalans | 998 | 1 840 | 665 | 1 787 | -1 197 | 184 | -1 751 | —1 331 | 5 290 | -4 095 |
B. Kapitaltransaktioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1. Statliga | - 41 | - 54 | - 56 | - 50 | - 82 | - 132 | - 101 | - 145 | - 201 | - 460 |
2. Värdepapper |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Emissioner och amor- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
teringar | 330 | 40 | 110 | 91 | - 14 | 176 | 15 | 132 | 571 | 309 |
Övriga transaktioner | - 69 | - 46 | - 27 | 16 | - 32 | - 71 | - 52 | - 5 | - 126 | - 160 |
3. övriga privata långfristiga |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lån | 179 | 78 | 24 | 110 | 94 | 153 | 459 | 134 | 391 | 840 |
4. Direkta investeringar | - 14 | - 254 | - 334 | - 329 | - 268 | - 243 | - 533 | - 356 | - 931 | -1 400 |
5. Kortfristiga lån i utländska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
banker för finansiering av |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
import och export | 446 | - 59 | - 561 | - 169 | 37 | - 415 | 161 | 717 | - 343 | 500 |
6. övrigt | 88 | 34 | - 108 | 1 031 | 151 | 298 | 65 | 882 | 1 045 | 1 396 |
Summa B |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kapitalbalans | 919 | - 261 | - 952 | 700 | - 114 | - 234 | 14 | 1 359 | 406 | 1 025 |
C. Tilldelade SDR | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - |
D. Restpost | 157 | 26 | 653 | - 893 | 1 326 | - 989 | 686 | 257 | - 57 | -1 280 |
E. Bankernas utlandsställning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1. Riksbankens guld och |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
valutor | 1 996 | 1 245 | - 128 | 812 | -1 598 | -1 645 | - 563 | 282 | 3 925 | -3 524 |
2. Valutabankernas avista- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
position | - 53 | 437 | - 416 | - 9 | 742 | - 332 | - 348 | 170 | - 41 | 232 |
1+2. Valutareserven | 1 943 | 1 682 | - 544 | 803 | - 856 | -1 977 | - 911 | 452 | 3 884 | —3 292 |
3. Valutabankernas tids- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
position | 131 | - 77 | 910 | 791 | 871 | 938 | - 140 | —167 | 1 755 | 1 502 |
Summa E | 2 074 | 1 605 | 366 | 1 594 | 15 | -1 039 | -1 051 | 285 | 5 639 | —1 790 |
70
300 mkr till 1100 mkr. Transfereringsbalansens totala underskott ökade
från 1 350 mkr 1973 till 1 700 mkr 1974.
De statliga kapitaltransaktionerna, i allt väsentligt gällande bistånd
till utvecklingsländerna, medförde ett tilltagande valutautflöde 1974. Utbetalningarna
av utvecklingskrediter och IDA:s utnyttjande av lämnade
bidrag blev tillsammans dubbelt så stora som under 1973 och uppgick
till omkring 500 mkr inom ett totalt statligt utvecklingsbistånd av omkring
1 600 mkr. Belastningen på betalningsbalansen av de statliga kapitaltransaktionerna
ökade från 200 mkr 1973 till 500 mkr 1974.
De registrerade privata kapitalrörelserna resulterade för 1974 som
helhet i ett växande nettoinflöde. Det kan beräknas till 1 500 mkr att
jämföras med ett inflöde på 600 mkr 1973. Inflödet var koncentrerat
till senare delen av året och bidrog då på ett verksamt sätt till att stabilisera
det svenska valutaläget (diagram N ).
Betalningsbalansens utveckling var mycket skiftande under årets
Tabell 28. Bankernas utlandsställning
Mkr
Riks- Valutabankerna Valutareserven Bankernas utlands
banken
ställning
| Avista | Tid | Ställning | 12-mån | Ställning | 12-mån |
|
|
| (1+2) | förändr. | (3+4) | förändr. |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
1965 december | 4 944 | 678 | 137 | 5 622 | 117 | 5 759 | 73 |
1966 ” | 5 235 | 733 | 279 | 5 968 | 346 | 6 247 | 488 |
1967 ” | 4 230 | 1 528 | 294 | 5 758 | - 210 | 6 052 | - 195 |
1968 ” | 4 137 | 1 594 | 235 | 5 731 | - 27 | 5 966 | - 86 |
1969 ” | 3 410 | 468 | 402 | 3 878 | -1 853 | 4 280 | -1 686 |
1970 ” | 3 624 | 648 | 626 | 4 272 | 394 | 4 898 | 618 |
1971 ” | 5 065 | 415 | 819 | 5 480 | 1 208 | 6 299 | 1 401 |
1972 ” | 7 320 | 411 | 1 497 | 7 731 | 2 251 | 9 228 | 2 929 |
1973 ” | 11 245 | 370 | 3 252 | 11 615 | 3 884 | 14 867 | 5 639 |
1974 januari | 11 336 | 751 | 3 123 | 12 087 | 3 921 | 15 210 | 5 402 |
februari | 11 209 | 720 | 3 456 | 11 929 | 2 973 | 15 385 | 4 964 |
mars | 9 647 | 1 112 | 4 123 | 10 759 | 1 085 | 14 882 | 3 580 |
april | 8 877 | 1 043 | 4 424 | 9 920 | - 365 | 14 344 | 2 420 |
maj | 8 127 | 851 | 4 789 | 8 978 | -1 801 | 13 767 | 1 338 |
juni | 8 002 | 780 | 5 061 | 8 782 | -2 574 | 13 843 | 936 |
juli | 7 390 | 624 | 5 050 | 8 014 | -3 137 | 13 064 | - 69 |
augusti | 7 388 | 600 | 5 106 | 7 988 | -2 988 | 13 094 | 20 |
september | 7 439 | 432 | 4 921 | 7 871 | -2 941 | 12 792 | - 481 |
oktober | 7 466 | 262 | 4 849 | 7 728 | -2 799 | 12 577 | - 729 |
november | 7 546 | 439 | 4 721 | 7 985 | -3 281 | 12 706 | -1 595 |
december | 7 721 | 602 | 4 754 | 8 323 | —3 292 | 13 077 | —1 790 |
71
kvartal (tabell 27). Gemensamt för alla var dock en procentuellt sett
starkare tillväxt i importvolymen än i exportvolymen och en genomgående
starkare importprisstegring än exportprisstegring. I miljoner kronor
räknat var handelsbalansens utveckling ogynnsammast under tredje
kvartalet. Svagheter i statistiken gör dock att kastningar i det redovisade
nettot för utrikeshandeln från ett kvartal till ett annat inte får tillmätas
allt för stor vikt. Varningen för svagheter i statistiken gäller en stor del av
uppgifterna i betalningsbalansen.
Kapitalrörelserna under loppet av året, sådana de framkommer i betalningsbalansstatistiken,
innebar utflöden under första och andra kvartalen
och balans för det tredje kvartalet, medan det under fjärde kvartalet
förekom ett mycket betydande inflöde.
Omsvängningen i kapitalrörelserna gällde framför allt kreditgivning i
anslutning till export och import, men också finansieringen av de direkta
investeringarna. Härvid spelade kreditpolitiken och valutaregleringen en
betydande roll. Vid tillståndsgivningen för investeringar i utlandet krävdes
i högre grad än tidigare finansiering av dessa i utlandet och kreditmarknadens
tilltagande stramhet bidrog till att företagen i ökad utsträckning
finansierade utrikeshandeln utomlands. Även tidsförläggningen
av på förhand fastlagda betalningar för levererade fartyg gjorde att
kapitalbalansen förstärktes under fjärde kvartalet.
Även i restposten ingår krediter till och från Sverige, även om denna
i hög grad också påverkas av fel och ofullständigheter i det statistiska
materialet. Den stora restposten under första kvartalet kan ha betingats
av, att då förekommande oljeimport redovisades till de genomförda högre
oljepriserna, medan betalningarna av olja under det kvartalet i väsentlig
utsträckning gällde leveranser till 1973 års lägre priser. För restpostens
storlek under övriga kvartal är det svårare att finna acceptabla
förklaringar. Möjligt är, att mot slutet av året svensk exportkreditgivning
ökat och medverkat till nedgången i restposten under årets fjärde
kvartal.
Utvecklingen av bankernas utlandsställning (tabell 28) kan statistiskt
belysas med större precision än för övriga poster i betalningsbalansen.
Tillförlitligheten är högre och redovisningsperioderna kortare. Detta
gäller såväl valutabankernas som riksbankens utlandsställning.
Valutabankemas tidsposition, som till största delen består av bankernas
placeringar i utländska banker av medel, som företagen håller på
valutakonton, hade vuxit kraftigt under 1973 och fortsatte att växa i
snabb takt under första halvåret 1974. Tillväxten betingades i första hand
av de avsevärt högre korta räntorna i utlandet. Efter det att bankerna i
juni förbjudits att betala ränta på nyinsatta medel på valutakonton, inträdde
en minskning i valutabankernas tidsposition.
Till den mer långsiktiga ökningen av tidspositionen har även tillväxten
av viss kreditgivning bidragit. Det gäller krediter vid svensk export
72
Tabell 29. Pris- och volymförändring i utrikeshandeln
Total utrikeshandel | Export |
|
| Import |
|
|
Mkr | % |
| Mkr | % |
| |
Värde | Pris | Volym | Värde | Pris | Volym | |
1973 året | 53 153 | 10 | 16 | 46 336 | 12 | 7 |
1974 ” | 70 300* | 28» | 6» | 72 450'' | 38» | 14» |
l:a kv | 15 589 | 23 | 0 | 16 150 | 36 | 5 |
2:a ” | 17 802 | 28 | 7 | 17 100 | 40 | 13 |
3:e ” | 17 437 | 30 | 12 | 18 800 | 40 | 24 |
4:e ” | 19 472» | 30» | 6* | 20 400» | 38» | 12» |
Vissa varugrupper |
|
|
|
|
|
|
l:a—3:e kv 1974 |
|
|
|
|
|
|
Livsmedel | 1 570 | 51 | - 5 | 4 160 | 28 | 1 |
Malmer och skrot av |
|
|
|
|
|
|
metaller | 1 659 | 24 | - 1 |
|
|
|
Trävaror och kork | 3 461 | 64 | -16 |
|
|
|
Pappersmassa och |
|
|
|
|
|
|
pappersa vfall | 4 160 | 47 | - 1 |
|
|
|
Papper, papp och varor |
|
|
|
|
|
|
därav | 5000 | 39 | 9 |
|
|
|
Metaller: | 5 289 | 32 | 8 | 4 907 | 41 | 11 |
Järn och stål | 4 205 | 27 | 10 | 3 153 | 38 | 9 |
Metaller utom järn |
|
|
|
|
|
|
och stål | 1 084 | 50 | 2 | 1 754 | 48 | 15 |
Verkstadsprodukter: | 20 832 | 13 | 12 | 15 835 | 14 | 25 |
Maskiner och appa- |
|
|
|
|
|
|
rater | 11 632 | 11 | 13 | 9 845 | 14 | 18 |
Arbeten i metall | 1 697 | 13 | 17 | 1 218 | 21 | 15 |
Transportmedel exkl. |
|
|
|
|
|
|
fartyg | 4 878 | 11 | 7 | 3 293 | 16 | 17 |
Fartyg och båtar | 2 625 | 22 | 16 | 1 479* |
|
|
Kemiska produkter | 2 613 | 54 | 7 | 4 540 | 45 | 11 |
Mineraloljor och pro- |
|
|
|
|
|
|
dukter därav |
|
|
| 8 413 | 176 | -5 |
Anm. De procentuella pris- och volymuppgiftema avser förändring sedan motsvarande period föregående
år.
1 Prognos.
s Värdeökning 198 % sedan motsvarande period föregående år.
och import lämnade av de svenska bankerna till de utländska kundernas
och leverantörernas bankförbindelser.
Valutabankernas avistaposition, som ingår i valutareserven och närmast
är att betrakta som en arbetsbalans, kan variera starkt på kort sikt
men har vanligtvis ej någon trendmässig utveckling. En viss ökning förekom
under årets första månader varefter en nedgång följde.
73
Riksbankens innehav av utländska valutor minskade från mitten av
februari till mitten av augusti med 3 900 mkr. Ett mycket kraftigt utflöde
ägde rum vid månadsskiftet mars/april. Det dämpades tillfälligt
efter de kreditpolitiska åtgärder som vidtogs i anslutning därtill. Det
utflöde som därefter följde fortgick i en långsammare takt. Det upphörde
i augusti då ytterligare åtgärder vidtogs. Under återstoden av
året höll sig riksbankens valutainnehav liksom valutareserven i sin helhet
på en relativt stabil nivå med viss tendens till ökning.
Valutareservens utveckling under loppet av året skilde sig således på
ett markerat sätt från utrikeshandelns, som eljest på ett avgörande sätt
bestämt valutareservens utveckling för året som helhet. Valutautflödet
var som framgått koncentrerat till två skeden: ett kraftigt utflöde som
började i slutet av mars och ett mer långsamt som började i slutet av
april. Under årets senare månader förekom ett visst inflöde liksom i
början av året, medan underskottet i utrikeshandeln bestod.
Hittills har huvuddragen i betalningsbalansens utveckling tecknats.
Nedan följer en mer detaljerad redogörelse, först beträffande utvecklingen
av bytesbalansens olika poster, sedan kapitalbalansens.
Bytesbalansen
Handelsbalansen, som de tre närmast föregående åren givit allt större
exportöverskott, resulterade för 1974 i ett importöverskott på 2 150
mkr. Detta innebar en svängning av nettot med 8 967 mkr sedan 1973.
Tabell 30. Utrikeshandeln
Mkr
| Export |
|
| Import |
|
| Import- | (—) resp. ex- | |
|
|
|
|
|
|
| portöverskott |
| |
| 1972 | 1973 | 1974 | 1972 | 1973 | 1974 | 1972 | 1973 | 1974 |
Januari | 3 171 | 4 125 | 4 789 | 3 101 | 4011 | 5 650 | 70 | 114 | -861 |
Februari | 3 088 | 3 895 | 5 091 | 3 041 | 3 335 | 4 900 | 47 | 560 | 191 |
Mars | 3 359 | 4 663 | 5 712 | 3 350 | 3 890 | 5 600 | 9 | 773 | 112 |
April | 3 291 | 3 630 | 6 298 | 3 031 | 3 190 | 5 950 | 260 | 440 | 348 |
Maj | 3 354 | 4 934 | 5 871 | 3 238 | 4 030 | 6 250 | 116 | 904 | -379 |
Juni | 3 681 | 4 483 | 5 629 | 3 191 | 3 580 | 4 800 | 490 | 903 | 829 |
Juli | 2 919 | 4 085 | 5 545 | 2 723 | 3 350 | 6 350 | 196 | 735 | -805 |
Augusti | 3 324 | 3 777 | 5 799 | 3 033 | 3 580 | 6 250 | 291 | 197 | -451 |
September | 3 499 | 4 149 | 6 115 | 3 127 | 3 850 | 6 250 | 372 | 299 | -135 |
Oktober | 3 923 | 5 289 | 7 353 | 3 850 | 4 590 | 7 000 | 73 | 699 | 353 |
November | 4 452 | 5 223 | 6 079 | 3 787 | 4 430 | 7 300 | 665 | 793 - | 1 221 |
December | 3 688 | 4 900 | 6 0401 | 3 146 | 4 500 | 6 1001 | 542 | 400 - | - 60l |
Summa | 41 749 | 53 153 | 70 300'' | 38 618 | 46 336 | 72 450* | 3 131 | 6817 - | -2 150> |
1 Prognos.
74
Diagram O. Utrikeshandeln Diagram P. Handelsbalans och valutareserv
Log. skala
Mkr
70 000
60 000
50 000
40 000
30 000
1970 1971 1972 1973 1974
Mkr
8 000
— B
6 000
4 000
2 000
—2 000
1970 1971 1972 1973 1974
A. Export A. Handelsbalans
B. Import B. Förändring i valutareserven
Redan under 1973 inträdde en försämring av bytesförhållandet mot
utlandet och under 1974 blev försämringen än kraftigare. Som framgår
av tabell 29 bidrog volymen och prisutvecklingen för såväl exporten som
importen till försämringen av handelsbalansen.
De kraftigaste exportprisökningarna noterades för trävaror, kemiska
produkter, livsmedel och metall utom järn och stål. Verkstadsprodukter
och järn och stål visade de kraftigaste volymökningarna. Mineraloljor
och produkter därav svarade för den klart högsta prisökningen på importsidan,
men även metaller visade kraftiga importprisstegringar. För
posten fartyg och båtar föreligger inte fullständiga uppgifter om volymoch
prisutvecklingen, men ökningen av det totala importvärdet blev mycket
stor.
Gentemot EG var exporten under januari—oktober värdemässigt
28 % större och importen 50 % större än motsvarande period föregående
år. För EFTA var motsvarande siffror 42 % respektive 47 %. Exporten
till USA steg med 18 % och importen med 52 %. Gentemot u-länderna
ökade exporten med 54 % och importen med 87 % (exkl. oljor
och fartyg blev motsvarande siffror 49 % respektive 48 %).
Posten korrigering av handelsstatistiken har för 1974 givit ett större
nettoutflöde än föregående år, främst beroende på det ökade värdet av
återinförsel, vilket i sin tur var avhängigt den under tidigare period kraftigt
ökade exporten (tabell 31).
75
Sjöf artsnettot beräknas ha stigit med 511 mkr till 3 500 mkr 1974.
Rederiernas intäkter och kostnader vid utrikes sjöfart har uppskattats
till 6 875 mkr respektive 3 725 mkr. Intäkterna ökade under året med
24 %, medan kostnaderna steg med 25 %. En uppgång av uthyrningen
av tonnage ägde rum under året. Sålunda steg från utlandet erhållna
charterhyror under januari—september med 1 255 mkr eller med 40 %
jämfört med motsvarande period föregående år. Samtidigt steg till utlandet
erlagda charterhyror med 11 % till 774 mkr.
Inseglingsnettot för 1974 har beräknats till 3 150 mkr mot 2 550 mkr
föregående år. Efter avdrag av biljettavgifter som betalats i Sverige, uppskattade
till 200 mkr, och tillägg för utländska fartygs kostnader i svenska
hamnar, beräknade till 550 mkr, erhålles ett sjöfartsnetto på 3 500 mkr.
Inkomsterna för resevaluta steg 1973 med 15 % och beräknas för 1974
ha stigit med 25 % till 1 275 mkr. Utgifterna beräknas ha stigit med
7 % till 3 500 mkr efter förra årets nolltillväxt. Resultatet har för andra
året i rad inneburit ett minskat nettoutflöde.
Den stora inkomstökningen härrör till stor del från ökade intäkter
från de nordiska grannländerna och Västtyskland. Den mycket stora inkomstökningen
från Norge, med 84 % t. o. m. november, hänför sig i
stor utsträckning till ökad gränshandel (tabell 32).
Utgiftsökningen av resevaluta om 7 % innebär i realiteten en volymminskning,
emedan prisökningarna i mottagarländerna varit 15—20 %.
Denna volymminskning stämmer väl med utvecklingen av gränshandeln
i Danmark och Finland, samt med flygcharterresandet. Antalet passagerare
med charterflyg har under de tre första kvartalen minskat med
Tabell 31. Korrigering av handelsstatistiken
Mkr
| 1972 | 1973 | 1974 |
1. Export |
|
|
|
Återinförsel | -391 | -407 | -500 |
Direktlandad fisk | 50 | 67 | 60 |
Icke-monetärt guld | 9 | 18 | 30 |
Summa 1. Korrigering av exporten | -332 | -322 | -410 |
2. Import |
|
|
|
Återutförsel | -215 | -205 | -215 |
Oljerabatter | - 67 | - 61 | - 50 |
Icke-monetärt guld | 14 | 25 | 30 |
Korrigering av flygplansimport | - 15 | 30 | - 5 |
Summa 2. Korrigering av importen | -283 | -211 | -240 |
Netto (1—2) Korrigering av handelsstatistiken | - 49 | -lil | -170 |
76
Tabell 32. Regionalfördelning av resevaluta
Mkr
Utgifter |
|
| Inkomster |
|
|
1973 | 1974 | Föränd- | 1973 | 1974 | Föränd- |
jan—nov | jan—nov | ring i % | jan—nov | jan—nov | ring i % |
Finland | 545 | 581 | 7 | 61 | 78 | 28 |
Danmark | 498 | 500 | 0 | 121 | 148 | 22 |
Spanien | 340 | 365 | 7 | 20 | 24 | 20 |
Västtyskland | 334 | 330 | —1 | 192 | 242 | 26 |
USA | 217 | 285 | 31 | 191 | 212 | 11 |
Schweiz | 276 | 280 | 1 | 44 | 53 | 20 |
Storbritannien | 171 | 204 | 19 | 70 | 74 | 6 |
Norge | 116 | 118 | 2 | 98 | 180 | 84 |
Frankrike | 103 | 112 | 9 | 31 | 34 | 10 |
Nederländerna | 48 | 57 | 19 | 24 | 36 | 50 |
övriga | 434 | 439 | 1 | 75 | 84 | 12 |
Summa | 3 082 | 3 271 | 6 | 927 | 1 165 | 26 |
13 % och antalet färjepassagerare från Finland och Danmark har för
januari—oktober minskat med 12 % respektive 2,5 %.
Inkomster och utgifter för övriga tjänster beräknas ha ökat med 24 %
respektive 28 % under 1974. Detta innebär ett nettoutflöde på 2 150 mkr
mot 1 574 mkr föregående år.
Kraftiga inkomstökningar har under året noteras för biljetter, räntor
och utdelning, land- och flygfrakter, medan inkomsterna för licenser
m. m. har minskat. De största utgiftsökningarna har skett för delposterna
räntor och utdelning, provisioner, entreprenader, övriga transporter
och administration. För delposten räntor och utdelning växte inkomster
och utgifter lika mycket och balanserade varandra för andra året i följd.
Korrigeringsposten, som avser att kompensera ett iakttaget redovisningsbortfall
av inkomster i främst posten övriga tjänster, har sedan
1969 angivits till 800 mkr per år. Om delposten räntor och utdelning,
för vilken utvecklingen under en lång rad år avvikit från genomsnittet,
avdrages från övriga tjänster, erhålles en ökning av inkomsterna med
112 % och av utgifterna med 118 % sedan 1969. Den funna skillnaden
har ej ansetts motivera en förändring av korrigeringspostens storlek.
Privata transfereringar till utlandet har ökat endast obetydligt till 512
mkr. Häri ingår gästarbetaröverföringar med ca 100 mkr. En stor del
av gästarbetarnas överföringar torde dock ske på sådant sätt, att beloppen
registreras i annan delpost t. ex. resevaluta.
De privata transfereringarna från utlandet uppgick till 103 mkr och
nettoutflödet för privata transfereringar blev således 409 mkr.
77
Det offentliga gåvobiståndet ökade med 333 mkr under 1974 till
1 130 mkr och övriga offentliga transaktioner, främst bidrag till olika
internationella organisationer, ökade till 201 mkr. Mottagna offentliga
transfereringar uppgick till 40 mkr och nettot av de offentliga transfereringarna
blev 1 291 mkr.
Nettoutflödet för samtliga transfereringar ökade från 1 356 mkr till
1 700 mkr 1974.
Kapitalbalansen
De statliga kapitaltransaktionerna har beräknats resultera i ett dubbelt
så stort nettoutflöde som under föregående år, 460 mkr mot 201 mkr.
Orsaken till den stora ökningen är dels mottagarländernas ökade utnyttjande
av utvecklingskrediter, dels IDA:s ökade disposition av
svenska skuldsedlar. Utbetalade bilaterala utvecklingskrediter uppgick
till 309 mkr mot 186 mkr 1973. Under året har nya krediter beviljats
Afrikanska utvecklingsbanken, Kenya och Tunisien med respektive 25
mkr, 20 mkr och 12 mkr. Dessutom har en tidigare beviljad kredit till
Indien utökats med 15 mkr. Bidraget till IDA uppgick till 252 mkr,
vilket liksom även en kursgaranti på 18 mkr erlades i form av skuldsedlar.
IDA:s disposition av svenska skuldsedlar uppgick till 133 mkr,
varför IDA:s innehav av svenska skuldsedlar ökade med 137 mkr. Denna
ökning redovisas i betalningsbalansen som inflöde av kapital.
Bland värdepapperstransaktionerna har emissioner och amorteringar
av obligationslån beräknats ge ett nettoinflöde på 204 mkr mot 571 mkr
föregående år. Dessutom har SE-banken under december emitterat ett
förlagslån på 105 mkr. Emissioner av svenska lån i utlandet uppgick till
379 mkr mot 705 mkr 1973. Inga utländska obligationslån emitterades i
Sverige under 1974. Amorteringar av svenska lån ökade något, medan
amorteringarna av utländska lån var oförändrade jämfört med 1973.
För övriga transaktioner, dvs. import och export av värdepapper,
noterades en omsättningsminskning med ca 20 % och en ökning av
nettoutflödet.
Totala nettoinflödet för värdepapperstransaktioner blev 149 mkr mot
445 mkr föregående år. Skillnaden berodde främst på den minskade
upplåningen i utlandet.
övriga privata långfristiga lån i utlandet, dvs. andra än i form av
obligationsemissioner, har beräknats uppgå till 1 750 mkr mot 1 267
mkr 1973. Större delen av ökningen i upplåning har utgjorts av finansiering
av svenska investeringar i utlandet, medan upplåning för övriga
ändamål bl. a. för aktiviteter i Sverige, inte visat någon större ökning.
Upplåningen var under första kvartalet obetydligt högre än under motsvarande
kvartal 1973, men har sedan dess ökat kraftigt. Amorteringar
av svenska lån har avtagit under året och för hela året innebär det en
minskning till 750 mkr från förra årets 839 mkr.
78
Tabell 33. Svenska statens krediter till utlandet 1974
Mkr
| Beviljat | Utbetalt | Återbetalt | Utestående | Beviljat, |
| belopp | under 1974 | under 1974 | ultimo 1974 | ännu ej |
Afrikanska utvecklings- | |||||
banken | 25,0 | — | — | — | 25,0 |
Bangladesh | 54,6 | 2,8 | — | 27,6 | 27,0 |
Botswana | 28,5 | 13,4 | — | 19,3 | 9,2 |
Chile1 | 24,2 | 0,0 | — | 18,7 | 5,5 |
Danmark | 159,4 | — | 5,6 | 54,7 | — |
Etiopien | 53,5 | 4,2 | — | 43,8 | 9,7 |
Indien | 464,0 | 162,2 | — | 328,7 | 135,3 |
Kenya | 139,8 | 61,0 | — | 115,2 | 24,6 |
Norge | 125,0 | — | 6,0 | 33,0 | — |
Pakistan | 35,1 | — | — | 25,1 | — |
Sudan | 50,0 | 2,7 | — | 48,5 | 1,5 |
Tanzania | 229,0 | 23,4 | — | 222,9 | 6,1 |
Tunisien | 128,5 | 35,6 | 0,3 | 98,0 | 29,9 |
Turkiet | 41,6 | 0,2 | 0,7 | 40,9 | — |
Östafrika | 52,0 | 3,0 | - | 38,5 | 13,5 |
Summa |
| 308,5 | 12,6 | 1 114,9 | 287,3 |
1 Retur av ej utnyttjade remburser å 0,7 mkr innebär reducering av utestående belopp och ökning
av beviljat, ännu ej utbetalt belopp med vardera 0,7 mkr. Nya utbetalningar under kreditavtalet
har fr. o. m. 1973 och tills vidare avbrutits.
Den utländska upplåningen i Sverige beräknas till 170 mkr. Den ägde
väsentligen rum under första kvartalet. Då upplånades 105 mkr.
Nettoinflödet under övriga privata långfristiga lån blev 840 mkr, att
jämföras med 391 mkr 1973. Summan av detta nettoinflöde och nettotransaktionerna
i obligations- och förlagslån ger en nettoupplåning på
1 149 mkr mot 962 mkr föregående år.
De svenska direkta investeringarna i utlandet beräknas ha uppgått
till 1 800 mkr mot 1 442 mkr 1973. Ökningen i tillståndsgivningen har
varit väsentligt högre, men beroende på att många investeringar inte
kunnat fullföljas under 1974, har utnyttjandeökningen beräknats till ca
350 mkr. Avvecklingen av svenska investeringar i utlandet har minskat
under året och uppgick till 125 mkr.
Utländska direktinvesteringar i Sverige var av samma storleksordning
som 1973. Nya investeringar gjordes för 550 mkr, medan desinvesteringarna
uppgick till 275 mkr.
Nettoresultatet av de direkta investeringarna innebar enligt dessa beräkningar
ett nettokapitalutflöde på 1 400 mkr mot 931 mkr 1973. I
79
och med kravet på ökad utlandsfinansiering av investeringar i utlandet
har dock knappast påfrestningen på betalningsbalansen varit större under
1974 än den var 1973.
Företagens kortfristiga lån i utländska banker för finansiering av import
och export har numera brutits ut ur delposten övriga kapitaltransaktioner
och särredovisas fr. o. m. 1974.
Tillstånden avser huvudsakligen revolverande krediter, dvs. varje tillstånd
innehåller en limit som ej får överskridas, men ny upplåning kan
ske efter amortering av tidigare upplåning. Under 1973 sjönk utnyttjandegraden
av dessa tillstånd, vilket resulterade i att amorteringarna blev
högre än nyupplåningen. Helåret 1973 resulterade i ett nettokapitalutflöde
på 343 mkr. Under tredje kvartalet 1974 började utnyttjandegraden
öka, varför sista kvartalet har beräknats resultera i ett nettokapitalinflöde
om ca 700 mkr och hela året i ett nettoinflöde på 500 mkr.
Bankernas upplåning i utlandet för utlåning till svenska företag och
utlåning till utländska banker och företag med eller utan refinansiering
i utlandet ökade kraftigt under året. Den redovisas ej i kapitalbalansen
utan ingår i valutabankernas tidsposition.
Övriga kapitaltransaktioner omfattar dels uppgifter från SCB och
konjunkturinstitutet, dels uppgifter från riksbankens valutastatistik.
Importen av fartyg och flygplan beräknas ha överstigit betalningarna
med 1 331 mkr, vilket innebär en kapitalimport på motsvarande belopp.
Av tabell 29 ”Pris- och volymförändring i utrikeshandeln”, framgår den
stora importökningen av fartyg. Enligt SCB:s varvsenkät beräknade de
svenska varven, att deras leveranser under 1974 skulle understiga betalningarna
med 135 mkr, vilket skulle innebära en motsvarande kapitalimport.
De uppgifter som beräknas av riksbanken omfattar huvudsakligen
privatpersoners (bl. a. emigranters) kapitalöverföringar och sådana korta
lån som kräver riksbankens tillstånd.
Posten långfristiga tillgångar har beräknats ge ett nettoinflöde på 90
mkr, och utgörs huvudsakligen av leverans av isbrytare, som byggts i Finland
och betalats av finska staten i samband med regleringen 1972 av
svensk kredit till Finland. Värdet på den 1972 bokförda förskottsbetalningen
var 80 mkr.
Långfristiga skulder, som bl. a. omfattar tidigare emigranters kapitalöverföringar,
har beräknats innebära ett nettokapitalutflöde på 190 mkr.
De kortfristiga kapitaltransaktionerna, med undantag av upplåning för
finansiering av import och export, som numera särredovisas, har beräknats
resultera i ett nettoinflöde på 30 mkr.
80
Valutamarknaden
Även under år 1974 kännetecknades valutamarknaden av betydande
svängningar i värderelationerna mellan de viktigare valutorna. Under
ett system med flytande valutakurser framstår detta i och för sig som
föga anmärkningsvärt med tanke på de massiva återverkningar på ländernas
bytesbalanser, som de höjda oljepriserna haft. Emellertid har
flertalet länder kompenserat de av oljeprishöjningarna framkallade bytesbalansunderskotten
genom internationell upplåning eller finansierat
dem över sina valutareserver. Dessa underskott har därför endast delvis
givit utslag i form av ändringar i valutakurserna, som i övrigt i
stor utsträckning återspeglat andra faktorer såsom relativa ränteförhållanden
och — kanske speciellt under första halvåret — transaktioner
av spekulativ karaktär. Icke desto mindre har den av oljeprishöjningarna
uppkomna situationen naturligtvis icke kunnat undgå att i olika avseenden
influera de internationella valuta- och penningmarknaderna,
bl. a. som en följd av faktiska och förväntade beteenden beträffande placeringen
av oljeländemas överskottsmedel.
Den starkt stigande trenden för dollarn, som inleddes mot slutet av
1973 och som var en följd dels av förbättringen i den amerikanska
betalningsbalansen, dels av uppfattningen att USA skulle komma att
drabbas mindre hårt av oljeprishöjningar än många andra länder, fortsatte
till fram emot slutet av januari 1974. Gentemot de i EG:s valutakurssystem
deltagande valutorna (den s. k. ormen)1 steg dollarn genomsnittligt
till ca 7 % över centralkurserna delvis som en följd av ett utflöde av
kortfristiga medel från Europa till USA.
Bland annat av denna anledning beslöt de franska myndigheterna,
i avsikt att skydda sina reserver, att fr. o. m. den 19 januari lämna ormsamarbetet
och låta även den kommersiella francen flyta fritt. (Den
finansiella francen, som flutit fritt redan tidigare, avskaffades sedermera
i mars 1974.) Överläggningar mellan övriga i systemet deltagande
EG-länder i anledning av den franska åtgärden ledde till beslutet att
fortsätta och i viss mån förstärka samarbetet. Även Sverige och Norge
beslöt fortsätta det valutatekniska samarbetet med de fem. I samband
med de nämnda överläggningarna var valutamarknaderna i berörda länder
stängda den 21 januari.
Den 29 januari avskaffades de amerikanska bestämmelser, som begränsat
kapitalutflödet från USA. Ungefär samtidigt började dollar
1
EG:s valutakurssystem omfattar de fem EG-länderna Belgien, Danmark,
Förbundsrepubliken Tyskland, Luxemburg och Nederländerna varjämte även
Norge och Sverige medverkar. Systemet innebär i korthet att kursen mellan
två i systemet deltagande valutor får avvika med högst 2,25 % från den dem
emellan gällande centralkursen.
81
räntorna att tendera nedåt. Dessa förhållanden i förening med en
tilltagande uppfattning, att den tidigare starka värdestegringen för dollarn
måhända varit överdriven, blev inledningen till en successiv försvagning
av dollarn som kom att pågå till in i maj. Avskaffandet av de
nämnda bestämmelserna — som för övrigt följdes av motsvarande lättnader
i reglerna för kapitalimport i en del europeiska länder — medförde
en betydande ökning av amerikanska bankers engagemang i lån
till utlandet avsedda att finansiera av oljeprishöjningarna föranledda betalningsbalansunderskott.
Den svaga tendensen för dollarn förstärktes i mars av rykten om en
revalvering av tyska marken. Den tyska handelsbalansen visade nämligen
fortsatta stora överskott, medan den amerikanska började försämras.
Interventioner förekom härvid såväl inom ramen för EG:s kurssystem
som genom stödköp av dollar. Från januari fram till mitten
av maj hade dollarn fallit ca 16 procentenheter gentemot ormvalutorna
och låg därmed omkring 9 % under centralkurserna.
I början av april påbörjades en åtstramning av ränteläget i USA
som successivt steg för att kulminera i juli, då exempelvis den s. k. prime
rate nådde en rekordnivå av 12 %. Räntesatsen för 3-månaders dollar
på eurovalutamarknaden steg under sommaren till ca 14 %. I mitten
av maj — sedan vissa centralbanker vid månadsmötet i Basel enats om
önskvärdheten av samordnade dollarinterventioner — vände utvecklingen
för dollarn och en period med i stort sett stigande dollarkurser inleddes,
vilken pågick till in i september. Härtill bidrog det nyssnämnda
stramare ränteläget i USA ävensom en tendens till placering i USA av
en ökande andel av de oljeproducerande ländernas överskott och förväntningar
om ytterligare sådana placeringar.
Under våren och sommaren framkom att flera banker i USA och
på den europeiska kontinenten gjort stora förluster bl. a. på valutaaffärer.
Mest uppmärksammat av dessa fall var Bankhaus Herstatt i
Köln, som i slutet av juni av den tyska centralbanken beordrades upphöra
med all bankaktivitet. Denna händelse kom att få återverkningar
på eurovalutamarknaden, där bankerna genom sin förmedlarroll mellan
låntagande underskottsländer och oljeländerna redan utsatts för stora
påfrestningar bl. a. beroende på den kortfristiga karaktären på de senares
placeringar. Herstattaffären medförde betydande förtroendeproblem
med ökad försiktighet på marknaden som följd. Aktiviteten på
eurovalutamarknaden avtog på grund härav betydligt under tredje kvartalet.
Framför allt små och medelstora banker fick svårigheter i och med
att deras kreditvärdighet ifrågasattes. Naturligt nog drabbades främst det
tyska banksystemet och viss avveckling av depositioner hos tyska banker
torde ha förekommit. Även valutahandeln påverkades mot en ökad
försiktighet och en avtagande volym samtidigt som det spekulativa inslaget
minskade påtagligt. De inträffade händelserna föranledde vi
-
82
dare centralbankerna och vederbörande tillsynsmyndigheter i flera länder
att skärpa kontrollen över bankerna.
Herstattaffären kom att bidraga till en försvagning av tyska marken
och till ett tillfälligt avtagande intresse för placering på eurovalutamarknaden
till förmån för framför allt den amerikanska marknaden.
Mot slutet av juli hade marken försvagats högst avsevärt och låg som
svagaste valuta i ormen. Visst stöd mot i systemet deltagande valutor
blev nu nödvändigt. Även mot dollarn förekom sådant stöd. Den tidigare
nämnda fastare tendensen för dollarn förstärktes av de här relaterade
händelserna. Fram till i början av september hade dollarkursen i flera
länder stigit kraftigt; gentemot ormvalutorna nåddes sålunda ett läge av
ca 1,5 % under respektive centralkurser. Även mot den schweiziska
francen, österrikiska schillingen, italienska liran och japanska yenen
hade en i stort sett motsvarande förstärkning av dollarn skett.
Från och med september lättade den interna likviditetssituationen i
USA och en successiv nedgång i det amerikanska ränteläget inleddes
samtidigt som räntorna i flera andra länder förblev stabila. Ytterligare
lättnader i de tyska och schweiziska spärrarna mot kapitalinflöde genomfördes
i september respektive oktober. Dessa förhållanden ledde till
ett visst återflöde av kortfristigt kapital till den europeiska kontinenten,
vilket medförde en successiv försvagning av dollarn. Denna tendens
fortsatte fram till årets slut, då dollarkurserna i flera länder fallit
till ca 10 % under centralkursen. Till denna utveckling bidrog i mitten
av november en markant förstärkning av schweizerfrancen, troligen
bl. a. som en följd av ett ökat inflöde av oljepengar. Den schweiziska
centralbanken införde på grund härav s. k. negativ ränta på ökning
i utlänningars kontobehållningar i schweiziska banker. Inom ormen
stärktes under de sista månaderna även tyska marken, medan den norska
kronan, från att i oktober till följd av revalveringsförväntningar ha varit
den starkaste valutan, försvagades och kom att ligga lägst av de i systemet
deltagande valutorna.
Trots att Storbritannien hade ett fortlöpande stort underskott i handelsbalansen
och hög inflationstakt hävdade sig pundet tämligen väl
under större delen av året. Förklaringen härtill synes vara att en stor
del av betalningarna för olja alltjämt skedde i pund och att oljeländerna
fortsatte att placera huvuddelen av sina pundinkomster i samma
valuta. Räntedifferensen var också under större delen av året i Storbritanniens
favör. En annan bidragande orsak till den beskrivna utvecklingen
för pundet torde ha varit den stora upplåningen utomlands,
varvid särskilt kan nämnas det lån å 2,5 miljarder dollar som brittiska regeringen
i mars beslutade uppta på eurovalutamarknaden. De sista
månaderna inleddes emellertid en svagare trend för pundet, måhända
delvis sammanhängande med beslutet att avskaffa den kursgaranti, som
individuella sterlingländer haft på vissa av sina pundbehållningar se
-
83
dan 1968. I Stockholm noterades pundet i december under 10 kronor.
Österrike deltager inte i ormsamarbetet men har fram till maj 1974
strävat efter att hålla den österrikiska schillingen inom samma kursmarginal
som ormvalutorna. På grund av spekulation i en revalvering
av schillingen och för att dämpa inflationen beslöt den österrikiska centralbanken
den 16 maj att öka marginalen till det dubbla, alltså 4,5 %.
Den omedelbara effekten av denna åtgärd blev att schillingen de facto
revalverades med ca 3 %.
Svenska kronan har som framgått ovan under året ingått i ormsamarbetet,
till vilket Sverige anslöt sig den 19 mars 1973. Kronans
utveckling mot utanför detta samarbete stående valutor, dvs. framför
allt dollarn, har således i stort sett varit parallell med övriga ormvalutors.
Dollarkursen i Stockholm har fluktuerat mellan ett högsta och
ett lägsta läge av ca kronor 4,87 per dollar i januari respektive kronor
4,05 i december, innebärande en differens av ca 17 % under året. Som
jämförelse kan nämnas att den maximala kursfluktuationen mellan två
i ormsamarbetet deltagande valutor utgör 4,5 %. Dessa valutor har dock
varit föremål för livliga fluktuationer sinsemellan och den vid varje
tillfälle medgivna maximala bandbredden, 2,25 %, har för det mesta varit
utnyttjad. Interventioner för att hålla valutorna inom denna fluktuationsram
har förekommit varje månad om än i mycket varierande
omfattning. Även om således påkänningar förekommit inom systemet
— och svenska kronan har här haft sin beskärda del — har samarbetet
fungerat tillfredsställande. Det har inneburit en stabilisering av kursrelationerna
till länder, som 1974 svarade för ca 37 % av den svenska
exporten och ca 41 % av den svenska importen.
Svenska kronan, som i början av året låg i övre delen av ormen, började
i februari försvagas och nådde i mitten av månaden botten av
ormen där den låg kvar till i slutet av juli. Betydande interventioner
erfordrades under denna period för att hålla kronan inom ormen. Totalt
uppgick dessa till ca 3 900 miljoner kronor med tyngdpunkten i mars
månad.
Orsakerna till denna utveckling är flera. Det internationellt sett låga
ränteläget i Sverige och den mycket höga likviditeten i ekonomin bidrog
utan tvivel starkt. En annan viktig faktor var kursförväntningar. Press
mot kronan har sålunda kunnat noteras under perioder med diskussioner
om uppskrivning av tyska marken eller då förväntningar om en stigande
dollar var förhärskande på valutamarknaden. Dessa förhållanden tog
sig under första halvåret bl. a. uttryck i en kraftig ökning av medel
innestående på räntebärande valutakonton för valutainlänningar hos de
svenska bankerna, nämligen från ca 2 600 miljoner kronor vid årsskiftet
till ca 4 300 miljoner kronor per ultimo juni.
Under våren och sommaren vidtogs en skärpning av kreditpolitiken
samt vissa valutapolitiska åtgärder med syfte att begränsa valutaut
-
84
flödet och skapa förutsättningar för en ökad utlandsupplåning. Valutastyrelsen
beslöt bl. a. att ränta ej utan särskilt tillstånd skulle utgå på
medel, som insattes på valutakonto efter den 18 juni.
Från senare delen av juli förändrades bilden. Kronan har sedan dess
hållit sig tämligen stabilt i mitten av ormen. Några interventioner berörande
kronan erfordrades ej heller med undantag för årets sista vecka,
då kronan tillfälligt låg i toppläge i ormen och vissa begränsade interventioner
därför förekom. Förstärkningen av kronan under andra halvåret
torde väsentligen kunna tillskrivas de ovan berörda åtgärderna.
Likviditetssituationen har som en följd av dessa skärpts betydligt ej
blott bland bankerna utan även hos företagen. Räntedifferensen mellan
Sverige och utlandet har också krympt, under de senare månaderna
som en följd av en nedgång i vissa utländska räntesatser. Det förefaller
nu också som om en ökning i utlandsupplåningen från företagens sida
börjat komma till stånd på grund av ovannämnda förhållanden. Det
kan också noteras att behållningarna på valutakonton för valutainlänningar
under andra halvåret minskat och vid årsskiftet utgjorde ca
3 700 miljoner kronor.
I ett system med huvudsakligen flytande valutor har det blivit allt
vanligare att ange en valutas värdeförändring inte gentemot en viss annan
valuta (exempelvis dollarn) utan som ett vägt genomsnitt av förändringar
mot flera valutor.1 Detta brukar kallas effektiva växelkursförändringar.
Mätt i sådana termer har den svenska kronan under 1974
stigit 3—5 % i värde.
Guldpriset på London-marknaden vid s. k. fixing fluktuerade under
året kraftigt, nämligen mellan 115 och 197,50 dollar per uns. Det sistnämnda
priset är det högsta som någonsin noterats och uppnåddes i december.
I början av året steg priset markant, vilket bl. a. torde ha haft
samband med diskussioner inom EG om officiella avräkningar inom
gemenskapen till ett marknadsrelaterat guldpris. En successiv nedgång
i priset från april månad till i början av juli hade samband med det
höga ränteläget i flertalet länder, som bidrog till att avsevärt höja finansieringskostnaderna
för guldköp.
Sedan juli har pristrenden för guld återigen i stort sett varit stigande
med en accentuerad utveckling under senare delen av året. Härtill
torde ha bidragit meddelandet den 14 augusti, att amerikanska medborgare
fr. o. m. januari 1975 skulle få rätt att fritt köpa och sälja guld.
För att begränsa effekterna på bl. a. guldpriset av en väntad stark efterfrågan
på guld i USA beslöt de amerikanska myndigheterna i december
att på auktion försälja 2 miljoner uns guld i början av 1975.
Slutligen kan nämnas att det vid månadsskiftet augusti/september
1 Vikterna i en sådan beräkning brukar i regel baseras på ländernas relativa
betydelse i ett lands utrikeshandel.
85
tillkännagavs, att Förbundsrepubliken Tyskland givit Italien ett lån på
2 miljarder dollar mot säkerhet i guld. Guldet värderades därvid till
80 % av genomsnittet av de två närmast föregående månadernas guldpris
på London-marknaden, dvs. 120 dollar per uns.
86
Internationellt finansiellt samarbete
Internationella valutafonden
Förhandlingarna om en reform av det internationella valutasystemet
fick under 1974 en förändrad inriktning efter den omvälvning av betalnings-
och valutaförhållandena som oljeprisstegringarna utlöst. Redan
i januari 1974 enades 20-kommittén, valutafondens särskilda
forum för reformöverläggningarna, om att det fortsatta arbetet borde
koncentreras till vissa delfrågor av omedelbar betydelse för medlemsländerna.
Denna uppläggning innebar att den ursprungliga målsättningen,
dvs. en total reform i ett sammanhang, uppgavs. Samtidigt fastställdes
en ny tidtabell för förhandlingarna, enligt vilken 20-kommittén
skulle avsluta sitt arbete till juni 1974.
I samband med sitt sista sammanträde i juni 1974 framlade 20-kommittén en slutlig rapport till valutafondens styrelse. I rapporten
konstaterades att det i rådande läge inte var möjligt att fastställa alla
detaljer i ett nytt valutasystem. Valutareformen måste i stället förverkligas
successivt under den interimsperiod, som nu följde. Reformutkastet
har mot bakgrund härav uppdelats i två huvudavsnitt. I det första avsnittet
redovisas kommitténs diskussioner om en total reform, medan
det andra innehåller kommitténs förslag till omedelbara åtgärder. Några
av dessa förslag godkändes genom beslut i fonddirektionen under juni
och september 1974, medan för de övriga, vilka berörs i det följande,
arbetet ännu inte avslutats. De av direktionen godkända besluten avsåg:
—
uppställande av riktlinjer för styrning av flytande växelkurser. Riktlinjerna
syftar till att skapa underlag för en dialog angående kurspolitiken
mellan fonden och medlemsländerna och att underlätta
fondens övervakning i en situation då ett betydande antal valutor
flyter,
— tillämpning från den 1 juli 1974 av en ny värderingsmetod vid
transaktioner i SDR. SDR:s värdeutveckling är enligt denna me
tod
beroende av ett vägt genomsnitt av kursutvecklingen för 16
viktigare valutor, däribland den svenska kronan,
— höjning av gottgörelsen till land som ställer SDR till förfogande
respektive av den ränta som erläggs av land som utnyttjar SDR.
Såväl gottgörelsen som räntan på SDR uppgår från den 1 juli 1974
till 5 procent, dock med möjlighet till viss justering med hänsyn
till den korta marknadsräntans utveckling. Även gottgörelsen till
medlemsländerna för belopp som tillhandahålls inom ramen för
fondens normala faciliteter samt avgifterna för dragningar under
dessa höjdes från den 1 juli 1974,
87
— uppmaning till medlemsländerna att underteckna en deklaration,
enligt vilken de förbinder sig att icke införa restriktioner mot löpande
transaktioner av betalningsbalansskäl utan godkännande av fonden.
Denna s. k. pledge, som har två års giltighetstid, träder i kraft
först då medlemsländer med sammanlagt 65 procent av röststyrkan
i fonden har undertecknat den. Denna anslutning har ännu ej uppnåtts,
— inrättande av en s. k. oljefacilitet i fonden för en period av två år.
Faciliteten, som finansieras genom upplåning främst från de oljeexporterande
länderna, har till syfte att bidraga till att överbrygga
effekterna av oljeprisstegringarna. Ett medlemsland kan, inom vissa
gränser, erhålla lån från faciliteten om fonden finner att betalningsbalansbehov
föreligger och om landet i fråga avstår från att införa
restriktiva åtgärder avseende handel och betalningar. Lån under
faciliteten betingar en ränta på cirka 7 procent och skall återbetalas
inom en sjuårsperiod. Linder 1974 ingick fonden upplåningsavtal
inom oljefacilitetens ram på totalt 3,05 miljarder SDR,
varav drygt hälften utnyttjades fram till årsskiftet,
— inrättande av en permanent utvidgad facilitet i valutafonden, under
vilken i första hand utvecklingsländer skall kunna erhålla krediter
av större omfattning i förhållande till landets kvot och med
längre löptid än under fondens normala faciliteter. Krediternas löptid
har maximerats till åtta år.
Vid valutafondens årsmöte i september—oktober 1974 godkände
fondstyrelsen en sammanfattande resolution, vilken innefattade samtliga
de förslag till omedelbara åtgärder som 20-kommittén enats om. Genom
denna resolution upplöstes 20-kommittén, samtidigt som två nya
rådgivande organ bildades, en interimskommitté och en utvecklingskommitté.
Interimskommittén har som främsta uppgift att övervaka det
internationella valutasystemets funktion. Kommittén är avsedd att vara
en föregångare till ett råd med beslutsbefogenheter under fondstyrelsen.
Utvecklingskommittén, som är gemensam för valutafonden och världs
-
Tabell 34. Kvoter i IMF
Milj. SDR
ultimo | Totala kvoter1 | varav Sveriges kvot | % av totala |
1951 | 8 152 | 100 | 1,23 |
1959 | 13 958 | 150 | 1,07 |
1966 | 20 647 | 225 | 1,09 |
1970 | 28 433 | 325 | 1,14 |
1974 | 29 189 | 325 | 1,11 |
1 Medlemmarnas kvoter i IMF motsvarar deras insatskapital, av vilket normalt
25 % erlagts i guld och 75 % i egen valuta.
88
banken, skall ägna sig åt frågan om överföring av reala resurser till utvecklingsländerna.
Bland övriga omedelbara åtgärder enligt fondstyrelsens resolution
märks framför allt riktlinjerna för anpassningspolitiken och fondens
förstärkta övervakning i samband därmed. Som ett led i denna förstärkta
övervakning skall fonden genom experimentell tillämpning
pröva användbarheten av olika s. k. objektiva indikatorer på betalningsbalansrubbningar.
Dessa indikatorer, bland annat ett medlemslands
valutareservutveckling, skall tjäna som hjälpmedel för tidig lokalisering
av jämviktsbrister. Slutligen ingår i resolutionen vissa rekommendationer
rörande fondens fortsatta arbete. Följande frågor ges därvid
prioritet: arrangemang beträffande användningen av det monetära guldet,
den sjätte allmänna översynen av kvoterna i fonden och utarbetande
av förslag till ändringar i fondstadgan.
Då något beslut om ny tilldelning efter första basperioden, vilken omfattade
åren 1970—72, inte fattats, skedde under året ingen ny tilldelning
av särskilda dragningsrätter (SDR). Den sammanlagda tilldelningen
av SDR utgör därmed fortfarande 9 315 milj. SDR, varav
Sverige totalt tilldelats 107,05 milj. SDR. Riksbanken, som äger de särskilda
dragningsrätter som tilldelats Sverige, har hittills inte använt
SDR för att anskaffa valuta. Riksbanken har inte heller tillhandahållit
annan deltagare i SDR-systemet valuta mot SDR.
Medlemmarnas kvoter i fonden uppgick vid utgången av 1974 till
ca 29,2 miljarder SDR (tabell 34). Liksom under de föregående tre
åren förekom under året ingen upplåning under GAB-avtalet, under
vilket sedan lång tid några lån ej mera utestår. GAB-avtalet har förlängts,
med vissa förändringar, för en ytterligare femårsperiod från och
med 24 oktober 1975 genom beslut i valutafondens direktion. Dessa
förändringar innebär dels att i framtiden en högre genomsnittlig räntesats
skall tillämpas vid GAB-upplåning, dels att SDR och valutor er
-
Tabell 35. Användning av IMF.s resurser. Dragningar och återbetalningar av valutor
Milj. SDR
| Dragningar | varav kronor | Återbetal- ningar | varav kronor | Netto-användning |
1947-1970 | 22 008 | 262,5 | 11 312 | 169,3 | 10 696 |
1971 | 1 900 | — | 2 807 | 39,8 | - 907 |
1972 | 1 612 | 6,8 | 1 318 | 0,4 | 294 |
1973 | 733 | 9,0 | 614 | 6,5 | 119 |
varav jan— nov | 657 | 7,0 | 567 | 5,5 | 90 |
1974 jan—nov | 2 282 | 14,5 | 566 | 13,0 | 1 716 |
Totalt | 28 535 | 292,8 | 16 617 | 229,0 | 11 918 |
89
Tabell 36. 1974 års oljefacilitet
Milj. SDR
A | Utfästelser om utlåning | därav utlånat1 |
Saudiarabien | 1 000 | 383 |
Iran | 580 | 216 |
Venezuela | 450 | 164 |
Kuwait | 400 | 175 |
Canada | 252 | 119 |
Nederländerna | 150 | — |
Nigeria | 100 | — |
Abu Dhabi | 100 | 39 |
Oman | 20 | 8 |
Totalt | 3 052 | 1 104 |
B | Användning av oljefaciliteten under 1974 | |
| Beviljat belopp därav utnyttjat | |
Utvecklade länder | 1 008 | 951 |
varav Italien | 675 | 675 |
Jugoslavien | 99 | 99 |
Utvecklingsländer | 787 | 765 |
varav Indien | 200 | 200 |
Pakistan | 98 | 98 |
Totalt | 1 795 | 1 716 |
11, o. m. 30 november 1974
håller en med guld likvärdig ställning vad gäller val av betalningsmedel.
Dragningarna på valutafondens ordinarie faciliteter, inklusive den
utvidgade faciliteten men exklusive oljefaciliteten, uppgick under 1974
(t. o. m. november) till sammanlagt 2 282 milj. SDR, en ökning med
1 625 milj. SDR jämfört med samma period föregående år. Under
året (t. o. m. november) återbetalades sammanlagt 566 milj. SDR.
Nettoanvändningen, dvs. skillnaden mellan medlemsländernas dragningar
och återbetalningar, uppgick därmed till 1 716 milj. SDR. Den
totala användningen av fondens resurser uppgick ultimo november
1974 till sammanlagt 28 535 milj. SDR, medan motsvarande belopp på
nettobasis var 11 918 milj. SDR (tabell 35).
De sammanlagda beviljade dragningarna på den nyinrättade oljefaciliteten
uppgick under året till 1 795 milj. SDR. De största dragningarna
har utförts av Italien och Indien på 675 respektive 200 milj. SDR.
Ett 30-tal länder, mestadels utvecklingsländer, har utnyttjat faciliteten
under året (tabell 36).
90
Tabell 37. IMF.s kronbehållning och Sveriges nettoställning i IMF
Milj. SDR
| Kronbehållning belopp | % av kvoten | Nettoställning1 |
1971 | 241,4 | 74 | 83,6 |
1972 | 235,1 | 73 | 89,9 |
1973 | 237,0 | 73 | 88,0 |
1974 | 236,0 | 73 | 89,0 |
1 Nettoställningen motsvarar summan av egentlig guldtranch (i guld inbetalat insatskapital) och
särskild guldtranch (det belopp fonden netto disponerat av det i kronor inbetalda insatskapitalet).
Sveriges nettoställning i IMF, som inräknas i den officiella valutareserven,
uppgick vid utgången av 1974 till 89 milj. SDR, vilket innebär
en ökning med 1,0 milj. SDR under året. Förändringen i nettoställningen
motsvarar fondens nettoanvändning av kronor under året
vid transaktioner med andra medlemsländer. Vid årets utgång uppgick
fondens innehav av kronor till 1 298 mkr eller 73 % av Sveriges
kvot (tabell 37).
Antalet medlemsländer i valutafonden ökade under året till 127
genom inträde av Papua Nya Guinea.
Världsbanken och Internationella utvecklingsfonden
Utlåningen från Världsbanken (IBRD) och Internationella utvecklingsfonden
(IDA) omfattade totalt under året (t. o. m. november) 171
lån till ett värde av 4 389 milj. dollar, varav IBRD svarade för 102 lån
och 3 248 milj. dollar och IDA för 69 lån och 1 141 milj. dollar (tabell
39—40). IBRD har i år höjt sin utlåningsränta från 7,25 procent till
Tabell 38. IBRD.s tecknade kapital
milj. US-dollar1
ultimo | Tecknat kapital | varav Sveriges andel | |
1951 | 8 439 | 100 | 1,18 |
1959 | 18 614 | 200 | 1,07 |
1966 | 22 624 | 240 | 1,06 |
1971 | 24 046 | 277 | 1,15 |
1974» | 25 549 | 277 | 1,08 |
1 Tecknat kapital redovisas i dollar med ett guldinnehåll av 0,888671 g, vilket motsvarar 1 dollar
av 1944 års värde.
* ultimo sep.
91
Tabell 39. IBRD.s nettoupplåning och utlåning
milj. US-doilar1
| Nettoupplåning | Beviljade lån | Utbetalade lån |
1947-1972 | 7 433 | 19 069 | 13 098 |
1973 | 1 623 | 2 514 | 1 536 |
varav jan—nov | 1 966 | 2 354 | 1 405 |
1974 jan—nov | 958 | 3 248 | 1 852 |
Totalt | 10014 | 24 831 | 16 486 |
1 Nettoupplåning och utlåning redovisas i dollar med ett guldinnehåll av 0,736662 g, vilket motsvarar
1 dollar till nuvarande parivärde.
8 procent på grund av ökade räntekostnader för banken vid dess egen
upplåning.
Principöverenskommelsen från 1973 om en fjärde påfyllnad av
IDA:s resurser med sammanlagt 1,5 miljarder dollar per år under en
treårsperiod skulle enligt planerna ha trätt i kraft den 1 juli 1974 men
så har ännu ej skett. Orsaken är att den amerikanska kongressens beslut
om deltagande i påfyllnaden fördröjts. För att undvika avbrott i
IDA:s verksamhet har Sverige och ett tiotal andra länder utfäst sig
att betala in bidrag före det formella ikraftträdandet. Sålunda inbetalade
Sverige i november 252,1 mkr, vilket utgör vår årliga andel under
fjärde påfyllnaden.
IBRD:s medlemsantal ökade under 1974 till 125 genom inval av
Bahamaöarna, Papua Nya Guinea och Västra Samoa, medan IDA:s
ökade till 114 genom inval av Papua Nya Guinea och Västra Samoa.
Tabell 40. IDA. s medlemsbidrag och utlåning
milj. US-dollar1
| Medlemsbidrag1 | varav Sveriges | Beviljade lån | Utbetalade lån |
1961-72 | 5 421 | 205 | 4 608 | 2 410 |
1973 | 957 | 41 | 1 533 | 626 |
varav jan—nov |
|
| 1424 | 556 |
1974 | 1 077’ | 55 | 1 141* | 827» |
Totalt | 7 455 | 301 | 7 282 | 3 863 |
J Nettoupplåning och utlåning redovisas i dollar med ett guldinnehåll av 0,736662 g, vilket motsvarar
1 dollar till nuvarande parivärde.
1 Medlemsbidrag består av ursprungligt inbetalat bidrag från alla medlemmar samt bidrag från
främst i-länder under de s. k. påfyllnaderna.
» Avser perioden jan—nov.
92
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
I samband med att Sverige i november 1973 återtog tre av de fyra
temporära undantag som gjorts 1969 i enlighet med artikel 7c i OECD:s
liberaliseringsstadgor begärdes uppskov med ställningstagandet avseende
den fjärde posten, direkta investeringar i utlandet. Vid behandlingen
av denna i juli 1974 begärdes från svensk sida, mot bakgrund av det
försämrade betalningsbalansläget, fortsatt undantagsställning för direkta
investeringar i utlandet. Framställningen godkändes av OECD-rådet i
december.
Övrigt internationellt finansiellt samarbete
Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of
New York om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av swaptransaktioner
i kronor och dollar har förlängts att gälla till den 3 december
1975. Överenskommelsen, som omfattar 300 miljoner dollar, har hittills
ej utnyttjats.
Tre nya utvecklingsbiståndskrediter till Kenya, Tunisien och Afrikanska
utvecklingsbanken har under året lämnats av Sverige. Vidare har
en tidigare given kredit till Indien ökats. Riksbanken har, liksom vid tidigare
liknande kreditavtal, åtagit sig att medverka banktekniskt vid
dessa avtals tillämpning. Svenska statens krediter till utlandet redovisas
närmare i tabell 33.
93
Riksbankens bokslut
I det följande återges riksbankens bokslut för år 1974 samt uppgifter om
utlåningen från vissa lånefonder.
Diskonto å svenska skattkammarväxlar och räntor å svenska obligationer
har bokförts å resultaträkningen i den utsträckning som de uppburits
under året.
Riksbankens nettovinst för år 1974 uppgick till kronor 729765090:08.
För 1973 var vinsten kronor 630 818 107: 34.
94
Balans
1973 | 1974 |
|
Kronor | Kronor | Kronor |
Tillgångar Guld | 1 114 748 204:28 |
| 1 114 748 204:28 |
Särskilda dragningsrätter i Internationella | 588 816 062: 82 |
| 588 754 006: 72 |
Särskild guldtranch i Internationella | 36 893 034: 86 | 42 708 106: 87 |
|
Guldtranch i Internationella valuta-fonden | 446 951 375: - | 446 951 375: - | 489 659 481: 87 |
Fordringar hos utländsk bank eller | (483 844 409: 86) | 779 498 733: 24 |
|
Utländska statspapper | 8 225 604 640: - | 4 747 764 800: - | 5 527 263 533: 24 |
Skattkammarväxlar | (9 057 400 295: 53) | 11 825 000 000: - |
|
Statens och hypoteksinrättningars | 3 592 958 470: - | 4 086 502 250: - | 15 911 502 250: - |
Diskonterade växlar | (8 232 958 470: -) | 26 355 219: 32 |
|
Hypotekslån | 84 477 528: - | 3 108 870 210: - |
|
Kredit i checkräkning | 5 794 657: 61 | 8 757 936: - | 3 143 983 365:32 |
Avbetalningslån | (121 565 298: 50) |
| 57 328 226: - |
Skiljemynt | 66 525 057: 27 |
| 49 357 374: 45 |
Inhemska bankers checkar, postremiss-växlar m. m. | 8 848 474: 44 |
| 29 249 416: 41 |
Sveriges andel i Internationella återupp-byggnadsbankens grundfond, inbetalt | 143 452 836: - |
| 143 452 836: - |
Ny riksbanksbyggnad i Stockholm | 52 653 659: 44 | 94 389 556: 79 |
|
Övriga tillgångar | 90 856 355: - | 155 163 424: 47 | 249 552 981: 26 |
| (143 510 014:44) |
|
|
Summa kronor | 20 022 389 613: 14 | 27 304 851 675: 55 |
95
räkning
1973 | 1974 |
|
Kronor | Kronor | Kronor |
Skulder Utelöpande sedlar | 15 229 409 871: - |
| 17 273 885 981: - |
Checkräkning: Statliga myndigheter | 341 876 564: 36 | 255 466 671:47 |
|
Bankaktiebolag | 828 336 400: 30 | 4 632 194 880: 56 |
|
Andra insättare | 4 360 690: 42 | 3 070 365: 21 | 4 890 731 917:24 |
Medel på konton för investering i skogs-bruk och rörelse | (1 174 573 655: 08) |
| 1 454 905 865: 63 |
Medel på arbetsmiljökonto | 18 519 987:66 |
| 826 045 599: -120 181 852: 96 |
Nettotilldelning av särskilda dragnings-rätter i Internationella valutafonden | 588 738 103: 50 |
| 588 738 103: 50 |
Grundfond | 50 000 000: - |
| 50 000 000: - |
Reservfond | 20 000 000: - |
| 20 000 000: - |
Tidigare avsatta pensionsmedel | 6 767 843: 18 |
| 6 767 843: 18 |
Avbetalningslånefond | 125 000 000: - |
| 125 000 000: - |
Kursdifferenskonto | 799 000 000: - |
| 1 059 000 000: - |
Riksbankens byggnadsfond | 139 000 000: - |
| 159 000 000: - |
Balanserade vinstmedel från föregående år | 11 315: 62 |
| 829 422: 96 |
Årets vinst | 630 818 107: 34 |
| 729 765 090: 08 |
Summa kronor 20 022 389 613: 14
27 304 851 675: 55
96
Resultat
1973 | 1974 |
|
Kronor | Kronor | Kronor |
Utgifter och förluster Räntor på inlåningsräkningar | 54 087: 02 | 60 921 967: 82 |
|
Hypotekslåneräntor m. m. | 62 182 815: 95 | - | 60 921 967: 82 |
(Summa räntor för år 1973 Avlöningar, pensioner m. m. Ledamöter av fullmäktige och valuta-styrelsen jämte suppleanter för dem | 168 489:35 | 191 320: 90 |
|
Styrelseledamöter vid avdelnings-kontoren och suppleanter för dem | 272 231: 45 | 270 655: - |
|
Tjänstemän och övrig personal | 26 732 087: 45 | 30 425 110:40 |
|
Övrig personal | 2 227 885: 50 | 2 286 644: 50 |
|
Pensioner och ATP-avgifter | 9 556 159:95 | 10 777 875:02 | 43 951 605: 82 |
(Summa avlöningar, pensioner m. m. Fastighetskostnader | 4 191 395: 78 | 2 570 204: 19 |
|
Kontorshyror, uppvärmningskost-nader | 1 067 071:70 | 1 203 809: 63 |
|
övriga fastighetskostnader | 334 583: 52 | 337 472: 35 |
|
Inventarier och deras underhåll | 1 022 494: 72 | 1 049 100: 69 |
|
Materialier, tidningar, böcker m. m. | 1 673 842: 77 | 2 309 349: 81 |
|
Post-, assurans- och teleavgifter m. m. | 3 043 100: 13 | 3 308 936: 25 |
|
Rese- och traktamentskostnader | 341 857: 55 | 415 751: 88 |
|
Personalvård m. m. | 1 435 620: 77 | 1 454 748: 79 |
|
Säkerhetsanordningar | 477 756: 39 | 639 637: 11 |
|
Transportkostnader | 369 934: 88 | 340 435: 90 |
|
Konsultarvoden och ADB-kostnader | 204 400: - | 747 418: 90 |
|
övriga förvaltningskostnader | 57 560: 22 | 160 649: 67 | 14 537 515: 17 |
(Summa förvaltningsutgifter m. m. för | 11 023 640: 45 | 19 306 538: - |
|
Diverse | 11 742:06 | 304 467: 69 | 19 611 005:69 |
Summa utgifter och förluster | 126 448 757: 61 |
| 139 022 094: 50 |
Vinst | 630 818 107: 34 |
| 729 765 090: 08 |
Summa kronor 757 266 864: 95
868 787 184: 58
97
räkning
| 1973 | 1974 |
|
| Kronor | Kronor | Kronor |
Inkomster och vinster | |||
Diskonto på växlar | 2 122 759: 42 | 2 384 130: 57 |
|
Räntor på hypotekslån m.m. | 9 167 786: 58 | 221 299 472: 81 |
|
Räntor på avbetalningslån | 4 229 905: 13 | 2 277 877: 97 | 225 961 481: 35 |
(Summa inkomster av lånerörelsen för | |||
Av utrikesrörelsen uppkommen vinst | 610 496 849: 17 |
| 368 039 897: 03 |
Inkomst av svenska statspapper och | |||
obligationer, efter nedskrivningar | 128 745 465: 31 |
| 271 462 790: 80 |
Courtage och provisioner m. m. | 626 674: 31 |
| 1 344 430: 99 |
Ränta på hos riksgäldskontoret inne- | |||
stående pensionsmedel | 460 213: 35 |
| 466 981: 20 |
Avgifter för i förvar mottagna | |||
depositioner | 486 034: 85 |
| 495 470: 85 |
Ersättning för förvaltning av statliga | |||
fonder | 463 937: 70 |
| 479 960: 20 |
Inkomster av fastigheter | 445 649: 50 |
| 507 528: 20 |
Diverse | 21 589: 63 |
| 28 643: 96 |
Summa kronor
757 266 864: 95
868 787 184: 58
98
Inom linjen förda tillgångar och skulder
1973 1974
Tillgångar
Taxeringsvärdet av riksbankens
fastigheter i
Stockholm | 7 000 000 | — | 7 000 000 |
Göteborg | 2 600 000 | — | 2 600 000 |
Falun | 644 000 | — | 644 000 |
Gävle | 600 000 | — | 600 000 |
Halmstad | 550 000 | — | 550 000 |
Härnösand | 475 000 | — | 475 000 |
Jönköping | 420 000 | - | 420 000 |
Karlstad | 640 000 | — | 640 000 |
Kristianstad | 410 000 | — | 410 000 |
Linköping | 605 000 | — | 605 000 |
Luleå | 655 000 | — | 655 000 |
Nyköping | 830 000 | — | 830 000 |
Visby | 230 000 | — | 230 000 |
örebro | 700 000 | — | 700 000 |
östersund | 310 000 | — | 310 000 |
Tumba: sedelförbränningshuset | 264 000 | — | 264 000 |
Diverse valv | 125 000 | - | 125 000 |
| 17 058 000: | 17 058 000: - |
Aktier i AB Tumba Bruk | 25 000 (XX): - | 25 000 000: - |
Aktier i Banken för internationell |
|
|
betalningsutjämning m. fl. | 10 099 216: 45 | 10 104 868:95 |
Riksbankens mynt- och medaljsamling | 160 157: 81 | 160 157: 81 |
Lån till riksbankspersonalens |
|
|
semesterförening | 1 153 575: - | 1 171 278: 50 |
Summa kronor | 53 470 949: 26 | 53 494 305: 26 |
Skulder |
|
|
Lånebanksobligationer | 8 005: 98 | 8 005: 98 |
övriga | 14 696: 54 | 14 696: 54 |
Summa kronor
22 702:52
22 702:52
99
Utlåning från vissa lånefonder
Den 31 december 1974 utestående lån från olika lånefonder fördelar sig till antal och belopp
i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:
| Avbetalnings- lånefonden | Statens bosättnings- lånefond | Egnahems-m. fl. lånefonder | Fonden för supplementär jordbrukskredit | Värnpliktslån |
|
| |||||
Vårnplikts- lånefonden | Fonden för | |||||||||||
Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | |
Huvudkon- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
toret | 1 476 | 4 868 | 8 041 | 19 906 | 51 | 475 | 1 | 10 | 3 | 4 | 6 | 12 |
Göteborg | 1 221 | 4 714 | 3 867 | 10117 | 29 | 162 | — | — | 1 | 2 | 1 | 0 |
Malmö | 534 | 1 903 | 5 189 | 13 633 | 34 | 368 | — | — | 2 | 1 | 1 | 5 |
Falun | 630 | 2 571 | 1 414 | 4 212 | 33 | 218 | 1 | 1 | — | — | — | — |
Gävle | 377 | 1 830 | 1 849 | 5 191 | 115 | 675 |
|
|
|
|
|
|
Halmstad | 303 | 1 010 | 920 | 2 383 | 217 | 1 459 | — | — | — | — | — | — |
Härnösand | 300 | 861 | 2 056 | 5 635 | 110 | 500 | — | — | — | — | — | — |
Jönköping | 398 | 1 293 | 1 508 | 4 087 | 65 | 666 | — | — | 1 | 1 | — | — |
Kalmar | 322 | 876 | 1 306 | 3 615 | 30 | 313 |
|
|
|
|
|
|
Karlskrona | 277 | 1 075 | 717 | 2 066 | 67 | 650 |
|
|
|
|
|
|
Karlstad | 325 | 1 151 | 1 617 | 4 956 | 185 | 816 |
|
|
|
|
|
|
Kristianstad | 156 | 634 | 1 411 | 4 129 | 161 | 1 929 |
|
|
|
|
|
|
Linköping | 301 | 1 005 | 2 170 | 5 882 | 121 | 1 038 | 1 | 0 | 1 | 3 | — | — |
Luleå | 203 | 787 | 2 369 | 6 897 | 182 | 923 | — | — | 1 | 0 | — | — |
Nyköping | 213 | 831 | 1 516 | 3 002 | 108 | 1 066 | — | — | 1 | 5 | — | — |
Skövde | 341 | 2 085 | 1 070 | 4 092 | 98 | 853 | 2 | 1 | 1 | 5 | — | — |
Umeå | 373 | 1 452 | 1 838 | 5 230 | 232 | 1 639 | — | — | 1 | 2 | — | — |
Uppsala | 2 286 | 11 077 | 2 257 | 5 714 | 143 | 1 121 | 6 | 11 | — | — | — | — |
Visby | 102 | 524 | 306 | 834 | 117 | 860 | — | — | — | — | — | — |
Vänersborg | 260 | 1 555 | 1 908 | 5 050 | 229 | 1 644 | — | — | 2 | 1 | — | — |
Västerås | 153 | 602 | 1 472 | 3 848 | 28 | 288 | — | — | 1 | 1 | — | — |
Växjö | 656 | 2 421 | 1 096 | 3 050 | 136 | 1 043 |
|
|
|
|
|
|
örebro | 1 011 | 6 099 | 1 639 | 4 269 | 14 | 81 | — | — | — | — | — | — |
östersund | 1 141 | 6 104 | 906 | 2 596 | 380 | 2 080 | — | — | — | — | — | — |
Summa 13 359 57 328 48 442 130 394 2 885 20 867 11 23 15 25 8 17
100
Den 31 december 1974 utestående stödlån till jordbrukare fördelar sig till antal och belopp
i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:
| Enl. SFS | Enl. SFS | Enl. SFS | Enl. SFS | Enl. SFS | Enl. SFS | Summa | |||||||
| An- | Be- | An- | Be- | An- | Be- | An- | Be- | An- | Be- | An- | Be- | An- | Be- |
| tal | lopp | tal | lopp | tal | lopp | tal | lopp | tal | lopp | tal | lopp | tal | lopp |
Huvudkon- | ||||||||||||||
toret | — | — | 10 | 69 | — | — | 10 | 35 | 5 | 29 | — | — | 25 | 133 |
Göteborg |
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1 | — | — | 1 | 1 |
Malmö | — | — | — | — | 2 | 2 |
|
|
|
|
|
| 2 | 2 |
Falun |
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 |
Gävle |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Halmstad | — | — | 1 | 3 | 1 | 1 |
|
|
|
|
|
| 2 | 4 |
Härnösand |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Jönköping | — | — | 2 | 4 |
|
|
|
|
|
|
|
| 2 | 4 |
Kalmar | — | — | 8 | 29 | — | — | 3 | 7 | — | — | — | — | 11 | 36 |
Karlskrona | — | — | 1 | 2 |
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 2 |
Karlstad | — | — | 1 | 1 | — | — | 1 | 2 | 1 | 4 | — | — | 3 | 7 |
Kristianstad | — | — | 2 | 0 | 6 | 17 | 1 | 4 | 1 | 5 | — | — | 10 | 26 |
Linköping | — | — | 7 | 8 | — | — | 7 | 22 | 5 | 9 | — | — | 19 | 39 |
Luleå | — | — | 2 | 2 | 5 | 6 | 8 | 10 | — | — | — | — | 15 | 18 |
Nyköping | — | — | 3 | 3 | — | — | 2 | 3 | 1 | 1 | — | — | 6 | 7 |
Skövde | — | — | 4 | 12 | 3 | 5 | 7 | 22 | 3 | 1 | — | — | 17 | 40 |
Umeå | — | — | 1 | 1 | 3 | 1 | 1 | 0 | 2 | 3 | — | — | 7 | 5 |
Uppsala | — | — | 5 | 10 | — | — | 5 | 7 | 9 | 37 | — | — | 19 | 54 |
Visby |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Vänersborg | — | — | 1 | 3 | 2 | 4 | 3 | 16 | 4 | 12 | — | — | 10 | 35 |
Västerås | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
Växjö | — | — | 1 | 7 |
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 7 |
Örebro | 1 | 3 | 8 | 19 | 1 | 2 |
|
|
|
|
|
| 10 | 24 |
Östersund
Summa 1 3 57 173 23 38 48 128 33 103 1 1 163 446
101
Den 31 december 1974 utestående lån, vilka övertagits från egnahems
organen
och hushållningssällskapen, fördelar sig till antal och belopp på
följande olika lånetyper:
Utestående lån
Utlåning, som handhas av såväl huvudkontoret Jordbruksegnahemslån, skogslån, äldre tilläggs- | Antal | Belopp kronor |
lån och förstärkningslån | 2 608 | 19 207 655: 59 |
Bostadsegnahemslån | 19 | 78 849: 23 |
Lån till estlandssvenskar | 14 | 16 443: 62 |
Transport Utlåning, som helt handhas av: Lån till låneförmedlare: | 2 641 | 19 302 948:44 |
Jordbruksegnahemslån | 1 | 13 555:46 |
Arbetarsmåbrukslån | 243 | 1 550 327: 47 |
Summa
2 885 20 866 831:37
102
Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder
§ 1.
Fullmäktige m. fl.: Vid det val av fullmäktige och suppleanter för
dem som riksdagen förrättade den 2 maj 1974 valdes för valperioden
1974—1977
till fullmäktige herrar Nilsson och Hernelius, båda omvalda, samt
till suppleanter för dem respektive herrar Hammarberg och Eliasson,
båda omvalda.
Fullmäktige valde samma dag för tiden till dess att nytt val av fullmäktige
år 1975 förrättats:
till vice ordförande: herr Hernelius, nyvald;
till riksbankschef: herr Wickman, omvald;
till deputerad: herr Wärnberg, omvald; och
till vice riksbankschef: herr Lundström, omvald.
Efter det att ordföranden herr Ericsson den 31 december 1973 lämnat
sitt uppdrag, tjänstgjorde i hans ställe fullmäktiges vice ordförande
(till den 2 maj 1974 herr Wärnberg, därefter herr Hernelius). Till ny
fullmäktiges ordförande för en tid av tre år, fr. o. m. den 26 augusti
1974, förordnade Kungl. Maj:t den 23 augusti 1974 herr Vinde och
till dennes suppleant herr Lindahl.
§ 2.
Valutastyrelsen: Till ledamöter i valutastyrelsen omvalde fullmäktige
den 2 maj 1974 — förutom vice riksbankschefen Lundström, som enligt
13 § 2 mom. andra stycket bankoreglementet1 skall vara valutastyrelsens
ordförande — herr Wärnberg, vice ordförande, och bankdirektören
Olofsson samt till personliga suppleanter för dem respektive
bankdirektören Gustafsson, bankofullmäktigen Nettelbrandt och bankokommissarien
Ewe Bergman. Valet gäller tills vidare, dock längst till
dess att nytt fullmäktigeval ägt rum år 1975.
Ändringar i valutalagstiftningen, som trädde i kraft den 1 juli 1974,
innebar bl. a. att det skulle ankomma på fullmäktige i riksbanken att
till ledamöter och suppleanter i valutastyrelsen utse dels två av de nytillkommande
fyra ledamöter, som skall tjänstgöra endast i ärenden rörande
direkta investeringar utomlands, dels tre av de ledamöter, vilka
tidigare utsetts av Kungl. Majit.
I anledning av statsmakternas beslut och då av Kungl. Majit utfärdade
förordnanden för de ledamöter, som från den 1 juli 1974 skulle
vara utsedda av fullmäktige, finge anses ha förfallit, beslöt fullmäktige
den 27 juni 1974 att för tiden den 1 juli 1974—30 juni 1975 utse:
1 Enligt nytt bankoreglemente fr. o. m. den 1 januari 1975: 13 §.
103
till permanenta ledamöter: direktören Lars Sjunnesson (suppleant direktören
Nils-Hugo Hallenborg), ekonomidirektören Gunnar Svalling
(suppleant direktören Johan Söderberg) och direktören Jonas Nordenson
(suppleant direktören Per Eric Bolin);
till ledamöter för ärenden rörande direkta investeringar: sekreteraren
Rune Molin (suppleant fil. lic. Gösta Dahlström, vilken den 15 oktober
1974 efterträddes av sekreteraren Lars Ljung) och kanslichefen
Thorsten Holm (suppleant informationschefen Hans Almryd).
De av Kungl. Maj:t till utgången av juni 1975 utsedda ledamöterna
i valutastyrelsen utgöres av budgetchefen Bengt Åke Berg — vilken
med rättschefen Kurt Malmgren som suppleant den 26 augusti efterträdde
statssekreteraren Pierre Vinde (förordnad fr. o. m. den 1 juli
1974 med Malmgren som suppleant), sedan denne utsetts till fullmäktiges
ordförande — och för ärenden rörande direkta investeringar statssekreterarna
Tony Hagström och Allan Larsson med kanslirådet Gunnar
Ribrant respektive departementsrådet Åke Larsson som suppleanter.
§ 3.
Beträffande sammansättningen av styrelserna vid avdelningskontoren
torde få hänvisas till fullmäktiges protokoll den 5 december 1974.
§ 4.
Investeringsfonder för konjunkturutjämning samt skogskonto: Vid utgången
av år 1974 innestod i riksbanken medel insatta enligt gällande
bestämmelser om investeringsfonder för konjunkturutjämning (Kungl,
kungörelse 1955: 256, med senare ändringar) till ett sammanlagt belopp
av 1 454,9 mkr, därav 1 441,2 mkr avsåg investering i rörelse och 13,7
mkr investering i skogsbruk.
Vid samma tidpunkt innestod i riksbanken ett belopp av omkring
0,2 mkr jämlikt förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering
för inkomst av medel, som insatts på skogskonto. Ränta på medlen har
fr. o. m. den 1 september 1974 utgått efter 6 3/4 % (1 dec. 1971—30
apr. 1974 4 3/4 %, 1 maj—31 aug. 1974 5 3/4 %).
§ 5.
Medel å arbetsmiljökonton: Vid utgången av år 1974 innestod i
riksbanken medel insatta enligt gällande bestämmelser om arbetsmiljökonton
(Kungl, kungörelse 1974: 325) till ett sammanlagt belopp av
826,0 mkr.
Arbetsmiljökonton infördes den 28 juni 1974.
§ 6.
Riksbankens officiella diskonto är fr. o. m. den 16 augusti 1974
7 %.
104
§ 7.
Sedelutgivningsrätten m. m.: Genom lag den 10 maj 1974 (SFS
1974: 233) höjdes maximibeloppet för sedelutgivningen fr. o. m. den
1 juli 1974 med 2 300 mkr till 18 500 mkr.
Under det gångna året var den utelöpande sedelmängden störst på
rapportdagen den 23 december och uppgick då till 17 950 mkr, en
ökning i förhållande till motsvarande dag 1973 med 1 936 mkr eller
12,1 %. Det lägsta utelöpande sedelbeloppet under 1974 förelåg på
rapportdagen den 7 februari och utgjorde då 13 949 mkr. Den högsta
procentuella ökningen i förhållande till 1973 noterades den 23 maj
och uppgick då till 16,3 %, den lägsta procentuella ökningen registrerades
den 15 juni och utgjorde 0,5 %.
§ 8. ''
Angående användande av riksbankens vinst för år 1973 torde få
hänvisas till finansutskottets betänkande nr 15 år 1974.
§ 9.
Riksbankens avbetalningslånefond: Antalet utestående lån från riksbankens
avbetalningslånefond, vilken uppgår till 125 mkr, uppgick vid
utgången av år 1974 till 13 359 med den fördelning mellan bankens
olika kontor, som framgår av s. 99. Den sammanlagda lånesumman vid
sagda tidpunkt utgjorde 57,3 mkr, en minskning under året med ca
3,4 mkr.
Ränta på de lån från avbetalningslånefonden, vilka utlämnats med
statlig kreditgaranti, fastställs av centrala studiehjälpsnämnden (SFS
1969: 39). För dessa lån gäller sedan den 16 augusti 1974 en räntesats
på 7 1/2 % (12 nov. 1971—2 apr. 1974 5 1/2 %, 3 apr.—15 aug.
1974 6 1/2 %). För övriga avbetalningslån är räntan fr. o. m. den 16
augusti 1974 9 1/2 % (12 nov. 1971—4 apr. 1974 6 1/2 %, 5 apr.—15
aug. 1974 8 1/2 %).
Hittills har från fonden utlämnats 16 lån till tjänstemän vid riksdagens
verk för förvärv av bostadsrätt i bostadsrättsförening. Vid utgången av
år 1974 utestod två lån.
§ 10.
Statens bosättningslånefond: Från statens bosättningslånefond — till
vilken riksdagen hittills såsom kapital anvisat investeringsanslag på
sammanlagt 183 109 700 kronor — utgjorde utlåningen vid utgången
av år 1974 ca 130,4 mkr.
Det utestående lånebeloppet har under året minskat med 2,4 mkr.
Antalet lån uppgick till 48 442, en minskning under samma tid med
1551 lån. Av under året utlämnade lån har 6 888 utgivits till äkta
105
makar och övriga sammanboende samt återstoden 1 152 till ogifta
mödrar eller till ogifta fäder.
Medelbeloppet för utlämnade lån utgjorde under budgetåren 1972/73
4 879 kronor och 1973/74 5 101 kronor.
Rörande fördelningen på de olika kontoren av lånen till antal och
belopp hänvisas till de uppgifter, som intagits på s. 99.
För förvaltningen av bosättningslånen under budgetåret 1973/74 har
riksbanken uppburit 299 958 kronor. Ersättningsgrundema har varit
oförändrade sedan budgetåret 1953/54.
Från låneverksamhetens början i januari 1938 och till utgången av år
1974 har utlämnats lån till ett sammanlagt belopp av omkring 829,3
mkr. Därav har ca 694,4 mkr återbetalats och ett belopp av tillhopa
omkring 4,5 mkr efterskänkts eller avskrivits.
För lån från fonden utgår ränta efter fast, under hela lånetiden oförändrad
procentsats, utgörande den normalränta, som av Kungl. Maj:t
fastställts för det budgetår, då lånet beviljats. Beträffande lån, som utlämnas
under innevarande budgetår, utgör räntefoten (normalräntan)
7 1/4 %.
Den utredning angående statliga bosättningslån, vilken år 1973 tillsattes
av Kungl. Maj:t, har under innevarande höst avslutats. I utredningen
har bland andra medverkat chefen för kontorscentralen, bankokommissarien
Eckerström. Rapport kommer att överlämnas till chefen
för socialdepartementet i mitten av januari månad 1975.
§ 11.
Egnahems- m. fl. lån: Av de egnahems- m. fl. lån, som riksbanken
per den 1 juli 1948 övertog från egnahemsorganen och hushållningssällskapen,
kvarstod vid utgången av år 1974 ett antal av 2 885 med ett
sammanlagt kapitalbelopp av ca 20,9 mkr, en nedgång under året med
979 lån och med ett belopp av ca 5,6 mkr. Rörande lånens fördelning
på de olika kontoren hänvisas till sammanställningar på s. 99 och 101.
För förvaltningen av lånen har riksbanken under budgetåret 1973/74
uppburit ersättning efter oförändrat per lån 3 kronor 50 öre med 13 524
kronor.
Av de av riksbanken förvaltade fondmedlen, som sammanhänger
med ifrågavarande låneverksamhet, har till statsverket under år 1974
av influtna amorteringar återlevererats ca 4,7 mkr. Beloppet fördelar
sig med 4,5 mkr på egnahemslånefonden, 0,01 mkr på lånefonden för
främjande av bostadsbyggande på landsbygden och 0,2 mkr på arbetärsmåbrukslånefonden.
I enlighet med direktionens beslut den 11 juli 1974 har utestående
arbetarsmåbrukslån överförts från huvudkontoret till kontoret i Östersund.
106
§ 12.
Stödlån till jordbrukare: Vid utgången av år 1974 förvaltade riksbanken
stödlån till jordbrukare, utgivna enligt Kungl, kungörelserna
nr 766/1951 (StB), 764/1952 (StC), 723/1954 (StD), 593/1955 (StE),
650/1957 (StF) och 83/1960 (StG) till ett sammanlagt belopp av ca 0,4
mkr. Lånens antal utgjorde 163. Rörande lånens fördelning på riksbankens
kontor och på de olika lånetypema hänvisas till sammanställningen
på s. 100.
Hittills har av riksbanken efterskänkts eller avskrivits stödlån med ett
belopp av sammanlagt ca 1,7 mkr.
Riksbanken har inte uppburit någon ersättning för förvaltningen av
stödlånen.
§ 13.
Fonden för supplementär jordbrukskredit: Avvecklingen av lånen
från fonden för supplementär jordbrukskredit har fortsatt och vid utgången
av år 1974 kvarstod 11 lån på sammanlagt 23 000 kronor.
Rörande lånens fördelning på de olika kontoren hänvisas till sammanställningen
på s. 99.
§ 14.
Värnplikt slån: Vid utgången av år 1974 utestod 8 värnpliktslån från
fonden för låneunderstöd och 15 lån från vämpliktslånefonden. Lånens
fördelning på riksbankens olika kontor framgår av sammanställningen på
s. 99.
Under år 1974 avskrevs under fonden för låneunderstöd 10 105 kronor
och under vämpliktslånefonden ett belopp av 500 kronor.
Någon ersättning utgår ej till riksbanken för här avsedda låneförvaltning.
§ 15.
Fiskredskapslån: Riksbanken har att bevilja och förvalta lån från
statens fiskredskapslånefond. Härför gällande bestämmelser har meddelats
i Kungl, kungörelse den 6 april 1962 (nr 100; ändrad senast genom
kungörelse SFS 1969: 815).
Enligt regleringsbrev den 7 juni 1974 har av riksdagen anvisat investeringsanslag
på 200 000 kronor till statens fiskredskapslånefond
ställts till kammarkollegiets förfogande att utbetalas för därmed avsett
ändamål.
Vid utgången av år 1974 utestod 22 fiskredskapslån på sammanlagt
86 245 kronor fördelade på följande bankens kontor:
107
|
| Belopp |
Kontor | Antal | kronor |
Göteborg | 10 | 49 055:— |
Malmö | 10 | 28 490: — |
Kristianstad | 1 | 4 000:— |
Visby | 1 | 4 700: — |
| 22 | 86 245:— |
Räntan på dessa lån motsvarar normalräntan för det budgetår då
lånet beviljats.
§ 16.
Garantilån för studerande: Riksbanken har i år från f. d. Postbanken
övertagit 655 reverser till garantilån för studerande. Förvaltningen av
dessa lån har under innevarande höst överförts till kontoret i Örebro.
Det totala skuldbeloppet för lånen var per den 30 juni 1974 7 mkr.
Återstående kapitalskulds krontal skulle bokföras som utlåning från avbetalningslånefonden,
medan till Postbanken erlagda belopp för förfallna
räntor m. m. skulle som avdragspost påföras avbetalningslåneräntors
konto.
För dessa lån gäller sedan den 16 augusti 1974 en räntesats på
7 1/2 % (per den 15 augusti 6 1/2 %).
I övrigt torde få hänvisas till § 9, Riksbankens avbetalningslånefond,
då de övertagna lånen ju ingår i redovisningen för denna tillsammans
med de garantilån, som redan tidigare förvaltats av riksbanken.
§ 17.
Hotellgarantilån: Riksbankens kontor fungerar som lokalorgan rörande
statsgaranti för lån, som utlämnas till företag inom turisthotellnäringen.
§ 18.
Studiemedel: Riksbanken har för sitt bestyr med utbetalning av studiemedel
för budgetåret 1973/74 uppburit en ersättning med 166 478
kronor och 20 öre, motsvarande 70 öre per utbetald studiemedelsanvisning
(regleringsbrev den 25 maj 1973).
Under år 1974 har utbetalning verkställts för 239 575 studiemedelsanvisningar
till ett sammanlagt belopp av ca 957,2 mkr, varav 195,6
mkr avser studiebidrag.
§ 19.
Riksbankens personal: Riksbankens personal vid utgången av år 1973
och 1974 framgår av omstående tablå.
108
Huvud- | Avdelnings- | Summa |
kontoret | kontoren |
|
1973 1974 | 1973 1974 | 1973 1974 |
Lönegradsplacerade: | 15 | 14 | 23 | 22 | 38 | 36 |
övrig s. k. bankpersonal | 127 | 127 | 91 | 83 | 218 | 210 |
bankexpeditörer | 37 | 37 | 40 | 38 | 77 | 75 |
biträdespersonal | 166 | 168 | 173 | 181 | 339 | 349 |
bevakningspersonal m. fl. | 56 | 62 | 27 | 27 | 83 | 89 |
Sedelräkningsbiträden | 8 | 5 | 27 | 25 | 35 | 30 |
Övrig personal1 | 41 | 43 | 49 | 48 | 90 | 91 |
Totalsumma | 450 | 456 | 430 | 424 | 880 | 880 |
1 Lokalvårdare, nattvakter, fastighetsarbetare, tillfälligt anställda pensionärer
m. fl.
§ 20.
Huvudkontorets nybyggnad: Byggnadsarbetena har under året kunnat
bedrivas utan störningar och helt tidplansenligt, trots besvärande regnväder
under höstmånaderna.
Husets fasader mot Malmskillnadsgatan och Brunkebergstorg är färdiga
så när som på rena kompletteringar. Arbetena med takkupolen
avslutades under december 1974.
Invändigt pågår installationsarbeten, målning, montage av undertak
och mellanväggar, läggning av stengolv etc.
Samtliga valvsdörrar har levererats och inmontering pågår.
Ändringar, föranledda av organisationsöversynen, har kunnat genomföras
utan tidsstöming.
Montering av den keramiska utsmyckningen i plan 12 och 13 påbörjades
under december 1974.
Under året har bl. a. säkerhetsanläggningar upphandlats. Ordern gick
till LM Ericsson.
Upphandling av fasta inredningar blev i huvudsak avslutad under
december 1974.
Av kontrakterade arbeten har upparbetats och utbetalats för tiden
januari—november 31 038 637 kronor.
Arkitekt- och övriga konsultkostnader har under året utbetalats till
ett belopp av 2 652 040 kronor.
Den för projektet upprättade investeringskalkylen har hittills i allt
väsentligt kunnat innehållas.
Föranlett av de stora kostnadsökningarna i början av året, utlösta
genom oljekrisen, har avsättningen för index uppräknats i motsvarande
grad.
109
§ 21.
Fastigheterna vid avdelningskontoren: Under året har inga mer omfattande
upprustnings- eller ombyggnadsarbeten beslutats.
Kontoret i Göteborg öppnades på nytt i egna lokaler den 18 mars
1974.
§ 22.
Allmän organisationsöversyn inom riksbanken: Den under 1973 beslutade
organisationsöversynen inom riksbanken (se föregående förvaltningsberättelse
”Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder”
§ 20) har under året slutförts och rapport häröver överlämnades till
bankofullmäktige den 26 augusti 1974 (se bilaga till fullmäktiges framställning
till riksdagen 1974: 22).
På grundval av organisationsöversynens förslag framlade fullmäktige
i skrivelse till riksdagen av den 24 oktober 1974 (1974: 22) förslag
dels till ändringar i bankoreglementet dels till ny personalplan för riksbanken
dels ock till kontraktsanställning av tjänstemän inom riksbanken.
I samma skrivelse framlades även förslag till sådana ändringar
i bankoreglementet som föranleddes av grundlagsreformen och följdlagstiftningen
därtill.
Fullmäktiges framställning behandlades av finansutskottet i dess av
riksdagen godkända betänkande nr 40 (FiU 1974: 40). Riksdagen har
därmed dels fastställt ny personalförteckning för riksbanken från den
1 januari 1976 med rätt för riksbanken att dessförinnan tillsätta i planen
upptagna tjänster dels medgivit riksbanken att kontraktsanställa tjänstemän
dels ock antagit nytt bankoreglemente och viss ändring i riksbankslagen.
Riksdagen har vidare givit bankofullmäktige tillkänna vad
utskottet anfört. Härigenom har bringats till fullmäktiges kännedom i
första hand vissa uttalanden av utskottet rörande den organisatoriska
och administrativa utvecklingen inom riksbanken.
De av organisationsöversynens förslag som varit av beskaffenhet att
ej behöva underställas riksdagen har successivt behandlats av fullmäktige
under hösten 1974, varvid av organisationsöversynen framförda
förslag i allmänhet biträtts. I åtskilliga fall har dock avsedd förändring
ej kunnat vidtagas omedelbart utan uppdrag har lämnats till direktionen
eller till tjänsteman inom riksbanken att genomföra avsedd reform.
Vissa frågor har hänskjutits till fortsatt utredning. Särskilda utredningsgrupper
utreder sålunda: dels frågan om utnyttjande av ADB
inom valutaregleringen, dels frågan om val av lämplig maskintyp för
sedelsorteringsmaskiner dels frågan om bokföring och revision inom
riksbanken dels ock frågan om kassavårdens organisation inom huvudkontoret.
Även av organisationsöversynen upptagna frågor rörande
”Avdelningskontorsnätets organisation och därmed sammanhängande
110
frågor rörande sedel- och myntdistributionen” har vid förberedande behandling
inom fullmäktige förutsatts skola bli föremål för utredning.
§ 23.
Hälsovård: Den 13 februari 1974 beslöt direktionen, att avtal skulle
ingås med Lantbrukarnas Hälsovårdscentral AB om riksbankens anslutning
till denna. Personalen vid riksbankens huvudkontor skulle, förutom
tidigare anvisningsläkare, också få anlita Hälsovårdscentralen.
Nyordningen trädde i kraft den 1 mars.
Beträffande avdelningskontoren beslöt direktionen den 22 oktober
1974, att varje kontor finge anordna frivillig hälsokontroll enligt de
arrangemang som vore lämpligast på respektive ort och därefter underhand
informera personalkontoret om träffade överenskommelser.
§ 24.
Det fackliga arbetet: Under det gångna året har läget på avtalsfronten
varit lugnt. Noteras kan att Riksbankstjänstemännens förening
beslutat övergå från SR till TCO-S, vilket skulle ske den 1 januari
1975. Under våren 1975 räknar man med att kunna hålla ett allmänt
möte beträffande samgående mellan denna nya TCO-sektion inom riksbanken
och den sektion som redan tidigare funnits.
§ 25.
För riktigheten av de på s. 93—98 lämnade sifferuppgifterna svarar
byrådirektören Bo Landberg och bankkamreraren Sven Holmström,
vilka undertecknat respektive kontrasignera! riksbankens bokslut.
§ 26.
Inspektioner m. m.: I bankoreglementet föreskrivna inspektioner av
avdelningskontoren har under året verkställts.
Föreskrivna inventeringar och undersökningar har ägt rum av huvudkontorets
kassor och förvaringsrum.
Revision genom därtill av chefen för revisionsavdelningen utsedda
tjänstemän har under året verkställts vid samtliga avdelningskontor.
lil
Bilaga 1
Valutastyrelsens berättelse
Till Fullmäktige i Sveriges Riksbank
Valutastyrelsen får härmed avge berättelse för år 1974 angående sitt
verksamhetsområde.
Förordnande om fortsatt valutareglering har under året meddelats
till utgången av juni 1975. I samband härmed har vissa ändringar gjorts
1 valutaförfattningarna med giltighet från den 1 juli 1974 (jfr prop.
1974: 89 och FiU 1974: 23).
I syfte att ge formellt stöd för att inom valutaregleringen beakta
också industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter har ett uttryckligt
stadgande härom införts i valutalagen. Prövningen av ärenden rörande
direkta investeringar i utlandet får alltså nu ske icke bara utifrån
penningpolitiska och valutapolitiska utgångspunkter utan jämväl ifrån
vilka effekter sådana transaktioner kan ha på sysselsättningen, industripolitiken
och näringspolitiken i vårt land. Hänsyn av sistnämnt slag får
dock föranleda avslag på framställning endast då bifall till denna skulle
på grund av beloppets storlek eller andra faktorer åsamka landets intressen
utomordentlig skada.
I enlighet med det sagda har ändringar gjorts i 1 § tredje stycket
valutalagen och genom införandet av en ny paragraf i valutalagen,
2 a §. Ändring har också gjorts i 6 a § valutalagen, varigenom valutastyrelsen
vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar
utomlands utökats från sju till elva ledamöter. De fyra nya ledamöterna
har utsetts från respektive arbetsmarknadsdepartementet, industridepartementet,
Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation.
Till följd av denna utvidgning av valutastyrelsens sammansättning
har nya bestämmelser också meddelats i 13 § 2 mom. bankoreglementet.
Sedan postbanken den 1 juli 1974 uppgått i Post- och Kreditbanken
och därmed upphört att vara valutabank har postverket med stöd av
under året vidtagna ändringar i 2 § valutalagen och 2 § valutaförordningen
i stället utsetts till valutabank.
Tillämpningsbestämmelser m. m.
Mot bakgrund av den försämrade bytesbalans- och valutareservutvecklingen
främst som följd av ökade utgifter för oljeimport, har åtgärder
vidtagits under året i syfte att öka inflödet och begränsa utflödet av
valutor. En förstärkning av kapitalbalansen för att kompensera försvagningen
av bytesbalansen har eftersträvats. I första hand har åtgärderna
syftat till att öka upplåningen i utlandet.
Ändringen i valutaregleringspraxis innebär bl. a. att upplåning i utlandet
för användning i Sverige i princip medges oavsett ändamål, för
-
112
utsatt att upplåningen är relativt långfristig. Som regel krävs att lånet
skall oavsett lånekonstruktion löpa genomsnittligt på minst fem år och
skall bibehållas i utlandet under lånets löptid. I tillstånd kan vidare föreskrivas
skyldighet att låntagaren om riksbanken så påfordrar omsätter
lånet i utlandet vid lånetidens utgång. Beträffande upplåning i utlandet
för finansiering av industriinvesteringar i Sverige innebär ändringen att
riksbanken frånfallit tidigare gällande krav att upplåningen skulle avse
sådan investering i Sverige som bedömdes vara särskilt angelägen från
bytesbalans- och valutasynpunkt och att upplåningen skulle ha en löptid
av minst 10—12 år beroende på amorteringsvillkoren.
I motsvarande utsträckning har möjligheterna vidgats för valutabankerna
att erhålla tillstånd till upptagande av kredit i utlandet för vidareutlåning
till valutainlänning. Som förut gäller bl. a. att den slutlige låntagaren
erhållit riksbankens tillstånd till utlandsupplåningen. Den enligt
tidigare riktlinjer gällande förutsättningen att lånet skall uppgå till
minst 10 mkr har slopats.
Upplåning i utlandet för finansiering av import och av krediter vid
export kan liksom tidigare ske på vanligen förekommande kredittider i
utrikeshandeln, vilket alltså innebär att i dessa fall även lån med kortare
löptider än genomsnittligt fem år medges. En förutsättning är i
princip att krediterna skall överensstämma med normal kommersiell
praxis. Praxis vid tillståndsgivningen har under året uppmjukats. Sålunda
gäller ej längre den tidigare tillämpade begränsningen vid exportfinansiering
av större omfattning att utlandskredit skulle kunna utnyttjas
endast till belopp motsvarande ökning av utestående exportfordringar.
På det hela taget ställs mindre restriktiva krav ifråga om transaktionernas
överensstämmelse med kommersiell praxis.
Tillstånd till refinansiering i utlandet av krediter, som valutabankerna
efter ansökan medges lämna svensk exportörs respektive svensk importörs
motpart eller dennes bankförbindelse i utlandet, har tidigare
getts endast under förutsättning att refinansieringen skedde redan vid
lämnandet av krediten. Numera ges tillstånd till refinansiering i utlandet
även senare under den lämnade kreditens löptid.
Med hänsyn till att förstärkning av kapitalbalansen såvitt nu kan bedömas
blir nödvändig under avsevärd tid bör utlandsupplåningen vara
så långfristig som möjligt. Minimikraven på långfristighet har emellertid
fått utformas med hänsynstagande till rådande förhållanden på de
utländska kreditmarknadema och har som ovan nämnts — med undantag
för traditionell import- och exportfinansiering — i normalfallet satts
vid en löptid på genomsnittligt fem år. Upplåningen skall dock kunna
ske genom rullande lån till varierande ränta och med möjlighet att
byta lånevaluta (roll-over och multicurrency lån). De låntagande företagen
(eller fysiska personerna) skall emellertid kunna visa att den utländska
långivaren lämnat utfästelse om lån med föreskriven längd. I
113
de fall där svensk valutabank inträder som långivare, skall valutabanken
lämna denna utfästelse men kan själv utan motsvarande utfästelse
verkställa refinansieringen utomlands.
I fråga om direkta investeringar i utlandet har även under 1974 upprätthållits
den sedan 1969 tillämpade huvudprincipen att investeringen
skall vara exportfrämjande eller på annat sätt förmånlig ur betalningsbalanssynpunkt.
Efter den 1 juli har betydelsen av industri- och sysselsättningspolitiska
aspekter markerats. I vissa fall har betydande svårigheter
förelegat att med tillräcklig säkerhet bedöma investeringens valutamässiga
och andra effekter. Stor vikt har därför stundom fått fästas
vid företagets egen bedömning av investeringens betydelse för företagets
allmänna utveckling och därmed för dess valutaintjäningsförmåga.
För att underlätta för riksbanken att i enlighet med 2 a § valutalagen
beakta industri- och sysselsättningspolitiska strävanden inhämtas i
många fall också upplysning om de anställdas inställning till en avsedd
investering. Detta sker t. ex. regelmässigt då fråga är om investering i
tillverknings- och sammansättningsföretag.
Tillstånd till direkt investering i utlandet har i ökad utsträckning
förenats med villkor om finansiering i utlandet. För investeringar i försäljningsföretag
och andra företag som i betydande omfattning avsätter
export från Sverige, beloppsmässigt mindre investeringar i övrigt och
investeringar i utvecklingsländer som är huvudmottagare av svenskt bistånd
har dock kravet på Utlandsfinansiering som regel ej tillämpats.
Vid finansiering genom upplåning i utlandet har som regel krävts att
denna skall dels omfatta hela kapitalinsatsen, dels ha en genomsnittlig
löptid av minst fem år. Krav på längre löptid har ställts i en del fall.
För tillämpning av restriktioner på direkta investeringar utomlands
utnyttjar Sverige med OECD:s godkännande undantagsbestämmelserna
enligt artikel 7 c i organisationens kapitalliberaliseringsstadga, vilka kan
åberopas av medlemsland som befinner sig i betalningsbalanssvårigheter.
En restriktivare praxis har införts under året i fråga om tillstånd för
valutautlänning att företa upplåning i Sverige för finansiering av direkt
investering i Sverige. Vid såväl nyetablering som förvärv av existerande
företag krävs som regel att minst hälften av investeringen i fasta anläggningar
respektive av köpeskillingen finansieras genom överföring
från utlandet. I viss utsträckning har vidare tillstånd till direkt investering
i Sverige förknippats med villkor om att vid utbyggnad redogörelse
skall lämnas beträffande dennas finansiering och att finansiering genom
överföring från utlandet skall ske enligt vad riksbanken kan komma att
föreskriva.
Enligt gällande generella regler får betalningar i utländsk valuta till
Sverige insättas på valutakonto för betalningsmottagaren hos svensk
valutabank. Möjlighet att erhålla ränta på tillgodohavande på valuta
-
114
konto har varit medgiven. Undantag från medgivandet om förräntning
gällde under tiden september 1969 till november 1972. Till följd främst
av relativt låg räntenivå i Sverige och förväntningar om kursstegringar
på vissa utländska valutor ökade behållningarna på valutakonto under
andra halvåret 1973 från 1 400 mkr till närmare 2 600 mkr. Efter fortsatt
ökning under första halvåret 1974 uppgick behållningarna i mitten
av juni till över 4 400 mkr. Valutamarknaden undandrogs därigenom
betydande belopp med motsvarande avtappning av den centrala valutareserven
som följd. Valutastyrelsen beslöt därför den 18 juni 1974 att
ränta ej utan riksbankens medgivande skulle få gottgöras på medel som
efter nämnda dag insattes på valutakonto. Från nämnda tidpunkt har
behållningarna på kontona minskat med 600 mkr.
Det i mars 1971 från 75 000 kronor till 40 000 kronor sänkta maximibeloppet
för förvärv av rekreationsbostad i utlandet höjdes i maj
1974 till 50 000 kronor. I fall då behovet kan styrkas med godtagbart
läkarintyg eller då sökanden fyllt 60 år gäller som förut en beloppsgräns
på 75 000 kronor.
I maj bemyndigades valutabankerna att i vidare omfattning än tidigare
godkänna vissa personliga medelsöverföringar till utlandet, såsom
gåvor och understöd, studiemedel, kurs- och konferensavgifter, betalningar
rörande missionsverksamhet, löner samt rese- och traktamentsersättningar
till anställda i utlandet, överföringar till resande i akut
behov av medel, mindre låneåterbetalningar, adoptionskostnader och
arbetsinkomster som valutautlänning uppburit under tillfällig vistelse
i Sverige, samt överföring av uppehållskostnader från utlandet till valutautlänning
som vistas i Sverige.
Sedan betalningsordningen för betalningsutbytet mellan Sverige och
Tyska Demokratiska Republiken upphört vid halvårsskiftet har de särskilda
föreskrifter om betalningsväg som gällt för detta betalningsutbyte
slopats. Fr. o. m. 1 juli 1974 gäller således de generella bestämmelserna
i fråga om betalningsväg, dvs. betalning må ske i valfri utländsk
valuta eller i svenska kronor över allmänt konto.
Enligt gällande bestämmelser får gottskrift på allmänt konto ej ske
i så stor utsträckning att behållning kommer att överstiga vad som kan
betecknas som normal kontobehållning. I mars 1973 hade utfärdats tilllämpningsföreskrifter
om vad som skulle anses vara normal behållning
på allmänt konto för utländsk bank. Tillämpningsföreskrifterna upphävdes
i juni 1974. Befogenheten att uttaga avgift på sådana konton har
ej utnyttjats av riksbanken.
Statistiska uppgifter om tillståndsgivningen
Tillståndsgivningen under 1974 karakteriserades framförallt av att tillstånden
till svenska direkta investeringar i utlandet efter en nedgång
under 1973 ökade till ett belopp som var högre än något tidigare år.
115
Samtidigt steg emellertid den del, vilken skall finansieras genom upplåning
i utlandet. Behovet av valutautförsel i anledning av lämnade investeringstillstånd
blev härigenom något lägre än föregående år.
Nedan lämnas en sammanställning som visar utvecklingen de senaste
tre åren av lämnade tillstånd till vissa kategorier av kapitaltransaktioner
med utlandet (till närmaste 10-tal avrundade belopp i mkr).
| 1972 | 1973 | 1974 |
TILLSTÅND SOM VID UTNYTTJANDE | 480 | 610 | 670 |
Finansiell upplåning i utlandet1 | 3 600 | 2 550 | 4 380 |
| 4 080 | 3 160 | 5 050 |
TILLSTÅND SOM VID UTNYTTJANDE | 1 900 | 1 500 | 2 430 |
varav utan krav på utlandsfinansiering | (1 350) | (1 250) | (990) |
Återköp av värdepapper2 | 450 | 370 | 380 |
varav från emigranter2 | (230) | (260) | (200) |
Emigranters överföringar2 | 300 | 270 | 270 |
varav inom ramen för 100 000 kr vid | (110) | (100) | (80) |
Rekreationsbostäder i utlandet | 40 | 30 | 20 |
| 2 690 | 2170 | 3 100 |
1 Exkl. utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag. Dessa
lån ingår i posten utländska direkta investeringar i Sverige.
2 Om tillstånd lämnas till återköp av värdepapper från emigrant utan remittering
av likviden till utlandet och tillstånd till remittering senare lämnas
för samma belopp, kommer beloppet att ingå både bland de här redovisade
återköpen och emigrantöverföringama.
Tablån visar under respektive år lämnade tillstånd. Erfarenheten visar,
att lämnade tillstånd också i mycket hög grad utnyttjas. Det förekommer
emellertid ofta att utnyttjande sker med avsevärd fördröjning.
De här redovisade siffrorna representerar därför ej faktiskt gjorda betalningar
under samma år.
Det bör även påpekas, att de uppräknade posterna endast motsvarar
en del av de privata kapitaltransaktioner som redovisas i betalningsbalansen.
Sålunda kommer exempelvis återbetalning av finansiell upplåning i
utlandet ej med i tillståndsstatistiken, eftersom återbetalningsvillkoren
fastläggs redan i upplåningstillståndet. Sådana återbetalningar synes enligt
preliminära beräkningar under 1974 ha legat på ungefär samma
nivå som 1972 och 1973, då de uppgick till 900 mkr respektive 920
mkr.
En annan betalningskategori som påverkar kapitalbalansen men sorn
inte ingår i tillståndsredovisningen ovan är de kortfristiga kommersiella
116
krediterna hos utländska kreditinstitut. Tillstånd till sådana krediter
lämnas ofta i form av beloppslimiter för viss tidsperiod. Uppgifter om
storleken av dessa tillstånd ger ej någon uppfattning om effekten på
betalningsbalansen, då dels utnyttjandegraden är mycket varierande,
dels krediterna är kortfristiga och ofta upptas och återbetalas under
samma kalenderår. Uppgifter om utnyttjandet av dessa tillstånd lämnas
nedan.
I tabell 1—3 lämnas en mer detaljerad redovisning av tillståndsgivningen
under de senaste fem åren avseende finansiell upplåning i utlandet,
svenska direkta investeringar i utlandet och utländska direkta investeringar
i Sverige.
Tillstånd till finansiell upplåning i utlandet, varmed här avses medeloch
långfristig upplåning, lämnades under 1974 till ett sammanlagt belopp
av 4 715 mkr eller ca 850 mkr mer än under 1972 och ca 2 000
mkr mer än under 1973 (tabell 1). ökningen från 1973 beror främst på
Tabell 1. Tillstånd till finansiell upplåning i utlandet
Mkr
| 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 |
Svenska redares lån | 651 | 446 | 557 | 764 | 1 346 |
Svenska varvs lån1 | 366 | 814 | 1 246 | 337 | 398 |
övriga svenska export-industriers lån | 492 | 472 | 453 | 120 | 314 |
Lån för finansiering av indu-striella investeringar i Sverige | 92 | 26 | 581 235 | 493 703 | 721 378 |
| 1 601 | 1 758 | 3 072 | 2417 | 3 157 |
Lån för finansiering av svenska | 366 | 439 | 525 | 135 | 1 222 |
b) Lån beviljade tidigare år* |
| (66) | (31) | (110) | (217) |
Utlandsägda företags lån från | 561 | 384 | 270 | 146 | 336 |
Summa | 2 528 | 2 581 | 3 867 | 2 698 | 4 715 |
1 Varvens utestående utländska låneskuld uppgick 1970-12-15 till 1 565 mkr
1971-12-15 till 2 256 mkr
1972-12-15 till 2 492 mkr
1973-12-15 till 2 692 mkr
1974-12-15 till 3 053 mkr
2 I summan ingår långfristig importfinansiering med 209 mkr för 1972, 688
mkr för 1973 och 244 mkr för 1974.
3 Motsvarande belopp ingår i de i tabell 2 redovisade investeringstillstånden.
4 Här redovisade belopp har upptagits under rubriken övriga svenska exportindustriers
lån för det år då respektive lånetillstånd lämnats.
5 Beloppen inkluderas i de i tabell 3 redovisade investeringstillstånden.
Anm: Statistiken avslutas årsvis medio december.
117
att lån för finansiering av direktinvesteringar i utlandet steg med ca
1 100 mkr och svenska redares lån med ca 600 mkr. De senare avsåg
praktiskt taget helt finansiering av beställningar i utlandet. Riksbankens
strävan att främja upplåning i utlandet har i övrigt inte lett till någon
väsentlig ökning av efterfrågan på lånetillstånd under året, även om
en tendens till ökning konstaterats mot årets slut. Tillstånden låg sålunda
på ungefär samma nivå som föregående år när det gäller svenska
varvs lån och sjönk med ca 450 mkr när det gäller långfristig importfinansiering.
Posterna övriga svenska exportindustriers lån, lån för finansiering
av industriella investeringar i Sverige och utlandsägda företags
lån från moderbolag eller koncernbolag steg dock med ca 200 mkr
vardera.
De riktlinjer som valutastyrelsen fastställde i november 1973 med
ändringar under 1974 och som innebär att valutabank under vissa
förutsättningar kan medges att uppta kredit i utlandet för utlåning
till svenskt företag har medfört att viss del av utlandsupplåningen under
1974 på detta sätt kanaliserats via svenska valutabanker. Av lämnade
tillstånd att i utlandet uppta lån för finansiering av direkta investeringar
i utlandet avsåg sålunda ca 200 mkr och av övriga tillstånd till
finansiell upplåning likaså ca 200 mkr krediter som skulle upptas av
svensk bank.
Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet ökade under
året ånyo och uppgick till 2 430 mkr efter att ha minskat mellan 1972
och 1973 från 1 903 mkr till 1 503 mkr (tabell 2). För finansiering härav
i utlandet lämnades lånetillstånd under 1974 till ett belopp av 1 222
mkr, vartill kommer tillstånd att disponera 217 mkr ur under tidigare år
upptagna obligationslån, vilket tillsammans innebär en utlandsfinansiering
med 1 439 mkr eller 59 % av tillståndsbeloppet för investeringarna
(tabell 1). Upplåningsandelen av under 1972 och 1973 lämnade investeringstillstånd
uppgick till 556 mkr eller 29 % respektive 245 mkr
eller 16 %.
Tabell 2 visar fördelningen på länder av tillstånden till investeringar i
utlandet samt andelen försäljningsföretag med länderfördelning och andelen
nyetableringar. Av tabellen framgår att tillstånden avseende USA
ökade mycket kraftigt från 140 mkr 1973 till 397 mkr. Vidare märks
stora ökningar från föregående år på Nederländerna, Brasilien, Belgien,
Iran och Japan. För U-ländema som grupp fördubblades beloppet från
206 mkr till 404 mkr. Huvuddelen härav avsåg Latinamerika med 289
mkr (föregående år 155 mkr), medan 9 mkr avsåg Afrika (5 mkr) och
106 mkr Asien (46 mkr).
Andelen försäljningsföretag blev i kronor räknat ungefär lika stor som
föregående år, medan procentandelen sjönk från 28 till 20. De nämnda
större ökningarna för vissa länder avsåg i samtliga fall övriga företag,
dvs. huvudsakligen produktionsföretag.
118
Tabell 2. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet
Mkr
Land | 1970 |
| 1971 |
| 1972 |
| 1973 |
| 1974 |
|
| Totalt | För- | Totalt | För- | Totalt | För- | Totalt | För- | Totalt | För- |
|
| sälj- |
| sälj- |
| sälj- |
| sälj- |
| sälj- |
|
| nings- |
| nings- |
| nings- |
| nings- |
| nings- |
|
| företag |
| företag |
| företag |
| företag |
| företag |
USA | 151 | 41 | 86 | 61 | 121 | 85 | 140 | 60 | 397 | 21 |
Nederländerna | 55 | 7 | 41 | 26 | 140 | 19 | 64 | 13 | 381 | 15 |
Västtyskland | 142 | 31 | 116 | 51 | 266 | 91 | 263 | 74 | 301 | 85 |
Brasilien | 92 | 2 | 38 | 2 | 53 | 2 | 91 | 12 | 198 | 15 |
Storbritannien | 51 | 29 | 77 | 23 | 229 | 107 | 107 | 13 | 123 | 25 |
Belgien | 75 | 1 | 13 | 6 | 86 | 2 | 17 | 3 | 108 | 7 |
Finland | 53 | 5 | 52 | 23 | 56 | 28 | 71 | 45 | 104 | 41 |
Danmark | 54 | 14 | 74 | 42 | 142 | 42 | 171 | 63 | 95 | 43 |
Frankrike | 83 | 7 | 161 | 17 | 140 | 36 | 104 | 17 | 87 | 38 |
Iran | 2 | — | 2 | — | 6 | 1 | 7 | — | 83 | 13 |
Japan | 20 | 1 | 16 | 6 | 11 | 9 | 13 | 12 | 72 | 65 |
Norge | 40 | 12 | 48 | 16 | 100 | 14 | 93 | 13 | 64 | 27 |
Schweiz | 23 | 5 | 15 | 8 | 25 | 3 | 23 | 15 | 57 | 19 |
Canada | 34 | 1 | 164 | 7 | 203 | 11 | 45 | 13 | 55 | 1 |
Argentina | 29 | 4 | 126 | 16 | 98 | 5 | 9 | 3 | 41 | 11 |
Övriga | 189 | 36 | 226 | 78 | 227 | 63 | 285 | 62 | 264 | 54 |
Totalt | 1 093 | 196 | 1 255 | 382 | 1 903 | 518 | 1 503 | 418 | 2 430 | 480 |
Varav U-länder | 211 | 16 | 249 | 54 | 253 | 36 | 206 | 29 | 404 | 52 |
Nyetableringar |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
under resp. år | 396 | 40 | 332 | 69 | 663 | 136 | 522 | 112 | 963 | 184 |
Statistiken avslutas årsvis medio december.
U-länder: Enligt FN:s definition. Tidigare har OECD:s definition använts.
Ändringen har lett till en mindre omgruppering och därmed till revidering
av siffrorna för tidigare år.
I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1974 överstigit
50 mkr, ordnade efter beloppsstorlek. Därtill medtas land för vilket tidigare
under femårsperioden betydande belopp förekommit.
I beloppen ingår sådana utlandsinvesteringar som finansierats genom upplåning
i utlandet (jfr tabell 1).
Försäljningsföretag avser här företag vilkas ändamål enbart är försäljning
av som regel svenska exportvaror i utlandet. Bland övriga företag överväger
beloppsmässigt utvinnings-, tillverknings- och sammansättningsföretag (produktionsföretag).
Den del som avsåg nyetableringar ökade från 522 mkr 1973 till 963
mkr vilket i relation till totalbeloppet innebär en ökning från 35 % till
40 %. Försäljningsbolag ökade från 112 mkr till 184 mkr. Antalet nyetableringar
var 464 under 1974 mot 541 under 1973.
Tillstånden till utländska direkta investeringar i Sverige steg obetydligt
från 615 mkr 1973 till 674 mkr 1974 (tabell 3). Investeringarna
från USA, vilka som vanligt intar en dominerande plats i tabellen, ökade
med ca 100 mkr från 230 mkr 1973 till 327 mkr.
119
Tabell 3. Tillstånd till utländska direkta investeringar i Sverige
Mkr
Land | 1970 Totalt | För- sälj- nings- företag | 1971 Totalt | För- sälj- nings- företag | 1972 Totalt | För-sälj-nings-företag | 1973 Totalt | För- sälj- nings- företag | 1974 Totalt | För- sälj- nings- företag |
USA | 259 | 110 | 263 | 182 | 230 | 161 | 230 | 74 | 327 | 157 |
Storbritannien | 109 | 104 | 96 | 69 | 71 | 15 | 141 | 23 | 97 | 4 |
Danmark | 36 | 2 | 30 | 9 | 14 | 5 | 37 | 11 | 50 | 23 |
Schweiz | 57 | 7 | 44 | 14 | 45 | 11 | 32 | 13 | 49 | 19 |
Frankrike | 20 | 5 | 22 | 12 | 17 | 6 | 30 | 1 | 43 | 3 |
Canada | 5 | 1 | 12 | — | — | — | 1 | — | 28 | — |
Västtyskland | 171 | 34 | 25 | 15 | 34 | 18 | 44 | 10 | 22 | 6 |
Norge | 3 | 2 | 23 | 3 | 6 | 4 | 14 | 5 | 17 | 9 |
Nederländerna | 77 | — ■ | 40 | 1 | 7 | — | 43 | 4 | 3 | 1 |
övriga | 42 | 39 | 56 | 17 | 54 | 46 | 43 | 32 | 38 | 25 |
Totalt | 779 | 304 | 611 | 322 | 478 | 266 | 615 | 173 | 674 | 247 |
Nyetableringar |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
under resp. år | 291 | 34 | 185 | 22 | 138 | 41 | 278 | 34 | 198 | 47 |
Statistiken avslutas årsvis medio december.
I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1974 överstigit
10 mkr, ordnade efter beloppsstorlek. Därtill medtas land för vilket tidigare
under femårsperioden betydande belopp förekommit.
I beloppen ingår lån som utlandsägda företag erhållit från moderbolag eller
koncernbolag (jfr tabell 1).
Försäljningsföretag avser här företag vilkas ändamål enbart är försäljning
av som regel utländska exportvaror i Sverige. Bland övriga företag överväger
beloppsmässigt tillverknings- och sammansättningsföretag (produktionsföretag).
Andelen försäljningsbolag som sjönk kraftigt 1973 till 173 mkr steg
åter till 247 mkr eller ungefär samma nivå som 1972. Den procentuella
andelen som var 56 % 1972 och 28 % 1973 blev 37 % under 1974.
Den del som avsåg nyetableringar sjönk från 278 mkr 1973 till 198
mkr 1974. Antalet nyetableringar sjönk från 203 till 181.
Tillstånd till upptagande av kortfristiga kommersiella krediter hos utländska
kreditinstitut hade efterfrågats och lämnats i mycket stor omfattning
under 1973. Ränteförhållandena var sådana att upplåning i utlandet
dock blev betydligt mindre attraktiv i jämförelse med upplåning
inom landet. Utnyttjandet av sådana tillstånd hade därför varit mycket
lågt och resulterat i en nettoåterbetalning på 350 mkr mot en lika stor
nettoupplåning under 1972. 1974 medförde denna utveckling att även
efterfrågan på lånetillstånd minskade kraftigt och utnyttjandet resulterade
under de tre första kvartalen i en ny nettoåterbetalning, uppgående
till 360 mkr. Antalet lämnade tillstånd ökade dock markant under sista
kvartalet. En preliminär uppskattning av utnyttjandesiffroma visade
120
också en omsvängning, innebärande en nettoupplåning under detta kvartal
med inte mindre än omkring 750 mkr. En ökning av den kortfristiga
utlandsupplåningen synes alltså vara på väg.
En annan form av exportfinansiering (och i mindre grad importfinansiering),
som dock främst gäller längre krediter och avser kapitalvaror,
har fått en avsevärd omfattning på senare år bl. a. i samband med
att räntedifferensen mellan Sverige och utlandet blivit mer markerad.
Det gäller kredit från svensk bank till svensk exportörs eller importörs
utländska motpart eller till dennes bankförbindelse. Denna typ av kreditgivning
har i hög grad gällt export till östeuropa. Tillstånd till sådana
krediter lämnades under 1971 med 200 mkr, under 1972 med 1 400 mkr,
under 1973 med 2 100 mkr och under 1974 med 3 900 mkr (till jämna
100 mkr avrundade belopp). De krediter för vilka tillstånd lämnades
1971 och 1972 avsågs enligt uppgifter i ansökningarna i sin helhet komma
att bli refinansierade i utlandet. Refinansieringsandelen har därefter
successivt sjunkit och utgjorde 1973 ca 50 % och 1974 ca 25 %. De
tillstånd som lämnades 1971 och 1972 gällde i allmänhet lån med löptider
på över 5 år. Dessa längre krediter uppgick 1973 till 1 400 mkr, av
vilka 600 mkr kunde komma att refinansieras i utlandet, och 1974 till
2 300 mkr, av vilka 500 mkr avsågs kunna refinansieras i utlandet.
Ifråga om refinansiering i utlandet förtjänar påpekas, att denna ej
bestämt kan väntas uppgå till ovan angivna belopp. Villkor om sådan
refinansiering har enligt tillämpad praxis som regel ej ställts för kreditgivningen
avseende svensk export och import.
Här kan förtjäna påpekas, att lån till utlandet lämnade av svenska
banker och lån som banker upptar i utlandet i betalningsbalansstatistiken
icke påverkar kapitalbalansen. Dessa krediter redovisas inom posten
valutabankernas tidsposition i bankernas utlandsställning.
De ledamöter av valutastyrelsen som utsetts att tjänstgöra endast i
ärenden rörande direkta investeringar utomlands har deltagit i utformningen
av berättelsen endast i de delar som avser direkta investeringar i
utlandet.
Valutastyrelsens sammansättning vid utgången av 1974 framgår av
bilaga.
På valutastyrelsens vägnar:
Hans Lundström L. Olofsson
Stockholm den 8 januari 1975
121
Ledamöter och suppleanter i valutastyrelsen vid utgången av 1974
Ledamöter
Hans Lundström, ordförande
Vice riksbankschef
Erik Wärnberg, vice ordförande
Riksdagsman
Bengt Åke Berg
Budgetchef
Finansdepartementet
Tony Hagström*
Statssekreterare
Industridepartementet
Thorsten Holm*
Kanslichef
Tjänstemännens Centralorganisation
Allan Larsson*
Statssekreterare
Arbetsmarknadsdepartementet
Rune Molin*
Sekreterare
Landsorganisationen i Sverige
Jonas Nordenson
Direktör
Svenska Bankföreningen
Lennart Olofsson
Bankdirektör
Riksbanken
Lars Sjunnesson
Direktör
Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen
Gunnar Svalling
Direktör
T elef onaktiebolaget
L M Ericsson
Personliga suppleanter
Åke Gustafsson
Bankdirektör
Riksbanken
Cecilia Nettelbrandt
Vice talman
Kurt Malmgren
Rättschef
Finansdepartementet
Gunnar Ribrant*
Kansliråd
Industridepartementet
Hans Almryd*
Informationschef
Svenska Industritjänstemannaförbundet
Åke Larsson*
Departementsråd
Arbetsmarknadsdepartementet
Lars Ljung*
Sekreterare
Landsorganisationen i Sverige
Per Eric Bolin
Direktör
Svenska Bankföreningen
Ewe Bergman
Bankokommissarie
Riksbanken
Nils-Hugo Hallenborg
Direktör
Kockums Mekaniska
Verkstads AB
Johan Söderberg
Direktör
Förvaltnings AB Ratos
* Endast i ärenden rörande direkta investeringar utomlands.
122
Bilaga 2
Riksbankens Jubileumsfond
Fondens intäkter uppgick under 1974 till 19 780 145:04 kronor. Omkostnaderna
uppgick till 938 319: 16 kronor, varigenom fondens nettointäkt
kom att utgöra 18 841 825: 88 kronor. Under året beviljade fonden
anslag på tillsammans 19 441 239: 71 kronor. Under dessa och tidigare
beviljade anslag utbetalades 19 227 356: 32 kronor.
Under året upplupna men ej uppburna räntor har ej bokförts. Fondens
ställning per den 31 december 1973 och 1974 framgår av följande
balansräkning. Under året fick fonden ett kapitaltillskott då riksdagen
i maj på förslag av bankofullmäktige beslöt, att 100 miljoner kronor
av riksbankens vinst för 1973 skulle tillföras fonden. De därvid liksom
de ursprungligen från riksbanken övertagna obligationerna har upptagits
till de bokföringsvärden, varmed de överförts till fonden. Vid andra
förvärv eller vid försäljning av obligationer har faktiska inköps- resp.
försäljningsvärden använts som bokföringvärde. Bland skulderna har i
1974 års balansräkning upptagits ”Ej utnyttjade anslag” med 281 160: 94
kronor, varmed avses beviljade anslag som aldrig kommit att utnyttjas
samt överblivna, till fonden återbetalade medel.
Utöver här redovisade under året beviljade anslag har fondens styrelse
vid sitt decembersammanträde beviljat anslag på 320 000 kronor
att utgå ur de under 1975 disponibla medlen.
123
| Balansräkning |
|
| per den 31 december 1973 och 1974 |
|
| 1973 | 1974 |
Tillgångar |
|
|
Obligationer utfärdade av |
|
|
Svenska staten | 126 402 250: - | 226 402 250: - |
Hypoteksinrättningar | 141 641 500: - | 141 554 500: - |
Kommuner | 20 130 750: - | 21 180 750: - |
Industrier m. fl. | 32 748 100: - | 31 684 850: - |
Checkräkning i riksbanken | 856 346: 01 | 870 307: 68 |
Postgiro | 9121:22 | 7 203: 05 |
Kassa | 500: - | 500: - |
| Kr 321 788 567: 23 | Kr 421 700 360: 73 |
Skulder |
|
|
Kapitalkonto | 282 708 420: 96 | 382 708 420: 96 |
Beviljade, ej utbetalda anslag | 17 253 799: 56 | 17 467 682:95 |
För pensionsavgifter m. m. |
|
|
reserverade medel | 2 638 464: 64 | 2 356 593: 42 |
Disponibla medel | 167 176:02 | 28 513: 58 |
Ej utnyttjade anslag | 229 001:32 | 281 160: 94 |
Innehållen skatt | — | 16 163: - |
Årets nettointäkt | 18 791 704: 73 | 18 841 825:88 |
| Kr 321 788 567: 23 | Kr 421 700 360: 73 |
Utgifter | Resultaträkning 1973 713 956:31 | 1974 938 319: 16 |
| Kr 19 505 661:04 | Kr 19 780 145:04 |
Inkomster |
|
|
Ränteintäkter, netto | 19 496 737: 58 | 19 676 094: 40 |
övriga intäkter | 8 923: 46 | 104 050: 64 |
Kr 19 505 661:04
Kr 19 780 145: 04
124
Bilaga 3
Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne
Till fonden har under 1974 influtit räntor till ett belopp av kronor 1 501 050: —.
Under året upplupna, ej uppburna räntor, har ej bokförts.
Till Nobelstiftelsen har utbetalats 907 500 kronor, varav 550 000 kronor utgör
1974 års ekonomipris och 357 500 kronor förvaltningskostnader.
Fondens ställning per den 31 december 1974 framgår av följande utdrag ur
räkenskaperna, som upptar de till fonden ursprungligen avsatta obligationerna till
marknadsvärdet vid utgången av år 1968 och de därefter köpta obligationerna till de
faktiska inköpsvärdena.
Balansräkning
per den 31 december 1973 och 1974
Tillgångar | 1973 | 1974 |
Obligationer utfärdade av |
|
|
hypoteksinrättningar | 10 965 000: - | 10 965 000: - |
kommuner | 4 130 000: - | 4 130 000: - |
industrier | 8 404 000: - | 8 404 000: - |
På räkning i riksbanken | 388 324: 34 | 981 874: 34 |
| 23 887 324: 34 | 24 480 874: 34 |
Skulder |
|
|
Kapitalkonto | 23 887 324: 34 | 24 480 874:34 |
| Resultaträkning |
|
Utgifter |
|
|
Prissumma m. m. | 841 500: - | 907 500: - |
Överskott | 620 883: 35 | 593 550: - |
| 1 462 383: 35 | 1 501 050: - |
Inkomster
Räntor 1 462 383: 35 1 501 050: -
KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975
it feli®''
m^mmm
MfMraSS
HK