FULLMÄKTIGES I RIKSBANKENAVGIVNA FÖRVALTNINGSBERÄTTELSEFÖR ÅR 1972 (Framställning / redogörelse 1973:6)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

SVERIGES

RIKSBANK

25.1.1973

1973:6

FULLMÄKTIGES I RIKSBANKEN
AVGIVNA FÖRVALTNINGSBERÄTTELSE
FÖR ÅR 1972

1 Riksdagen 1973. 2 sami. Nr 6

TRYCKERIBOLAGET IVAR H/EGGSTRÖM AB.

STOCKHOLM 1973

Till Riksdagen

Jämlikt föreskrift i 37 § lagen för Sveriges Riksbank får fullmäktige
i riksbanken avge härvid fogade berättelse angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning under år 1972.

Valutastyrelsens årsberättelse till fullmäktige återges i bilaga 1.
Redogörelser för utvecklingen under år 1972 av Riksbankens Jubileumsfond
och Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne återfinns i bilagorna 2 respektive 3.

Stockholm den 25 januari 1973.

JOHN ERICSSON
Erik Wärnberg Per åsbrink Torsten Bengtson

Birger Nilsson Olle Dahlén Allan Hernelius

/ Karin Åsbrink

INNEHALL

Sid.

Kreditpolitiken 5

Kreditmarknaden 13

Likviditeten inom ekonomin 13

Bankerna 18

Kreditaktiebolagen odi hypoteksinrättningama 29

Försäkrings och pensionsinrättningar 31

Obligationsmarknaden 34

Utvecklingen hos olika låntagargrupper 36

Ränteutvecklingen 46

Diskontot och penningmarknadsräntor 46

Kreditinstitutens in- och utlåningsräntor 48

Emissionsräntor för obligationer och förlagsbevis 50

Kurser och effektiva räntor på statsobligationer 51

Kurser och effektiv avkastning på aktier 52

Ränteanalys per september 1972 53

Betalningsbalansen 59

Bytesbalansen 62

Kapitaltransaktioner 67

Kapitalbalansen 71

Tilldelade SDR 71

Restposten 71

Bankernas utlandsställning 72

Valutamarknaden 74

Internationellt finansiellt samarbete 77

Riksbankens bokslut 79

Balansräkning 80

Resultaträkning 82

Inom linjen förda tillgångar och skulder 84

Utlåning från vissa lånefonder 85

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder 88

Bilagor

1. Valutastyrelsens berättelse 95

2. Riksbankens Jubileumsfond 109

3. Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne lil

Kreditpolitiken

Konjunkturen var under större delen av 1972 fortsatt svag även om
nedgången i efterfrågan tenderade att upphöra mot slutet av 1971. En
viss förbättring av konjunkturläget kunde skönjas under loppet av
första halvåret 1972. Den efterträddes emellertid av en — som det synes
— temporär försvagning, delvis som följd av en begränsning av de
sysselsättningsstödjande åtgärderna. De expansiva krafterna tilltog emellertid
i styrka och omfattning under den senare delen av året och en
mer markerad uppgång torde kunna förväntas under loppet av 1973.
Totalproduktionen för 1972 som helhet beräknas ha stigit med drygt
två procent efter att ha stagnerat året före. Produktionstillväxten blev
därmed lägre än under föregående avmattningsperiod. Det skedde trots
att tillväxttakten i Västeuropa i övrigt snarare var högre under denna
senaste konjunkturdämpning än under den förra. Även denna gång
har utvecklingen i Sverige karakteriserats av en viss eftersläpning i förhållande
till övriga länder. Det speglas också i den ekonomiska politiken
som för Sveriges vidkommande varit fortsatt expansiv med nya
finans- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder även under hösten medan
åtstramande åtgärder, framförallt kreditpolitiska, satts in i andra länder.

Den kraftiga försvagningen av efterfrågan under de båda senaste åren
har härrört såväl från sjunkande utgiftsvolym inom den privata sektorn
som mindre bostadsbyggande och lägre kommunal investeringsaktivitet.
Inom den förstnämnda sektorn dämpades den privata konsumtionsefterfrågan
påtagligt samtidigt som lagerinvesteringarna sjönk kraftigt.
Den markerade uppgången i hushållssparandet 1971 innebar att konsumtionsvolymen
minskade något det året jämfört med 1970. Till en
del kan nedgången förklaras av en förskjutning av inköpen till tiden
före mervärdesskattens höjning vid ingången av 1971. Hushållens sparkvot
synes emellertid ha legat kvar på i det närmaste oförändrad nivå
1972 och tillväxten i konsumtionsefterfrågan blev relativt svag. Lagerinvesteringarna
minskade mycket kraftigt 1971. De fortsatte att sjunka
1972 då till och med en viss lageravveckling ägde rum. Därmed hade
lagerinvesteringarna under två år sjunkit mer än någon gång tidigare
under efterkrigstiden. Totalt minskade den privata sektorns utgifter
för varor och tjänster 1971 i en omfattning som i volym motsvarade
2 å 3 procent av bruttonationalprodukten. En viss återhämtning skedde
sedan men den uppgick för 1972 knappast till mer än en procent.

Nedgången av den privata efterfrågan för 1971 balanserades inte
av någon expansion inom den offentliga sektorn och för bostadsbyggandet;
totalt sett stagnerade utgiftsvolymen inom dessa områden. Medan
konjunkturen under tidigare avmattningsperioder vanligen burits

upp av en fortsatt tillväxt av kommun- och bostadsinvesteringar sammanföll
försämringen av konjunkturläget denna gång med fallande
kommunala investeringar och minskad aktivitet i bostadsbyggandet.
Efterfrågan på nya bostäder har nu tillgodosetts i sådan utsträckning
att någon expansion av byggandet inte synes möjlig på sikt. Dessa förhållanden
återverkar givetvis direkt på de kommuninvesteringar som
är nära knutna till bostadsbyggandet. I än större utsträckning torde
dock den allmänna försvagningen av kommunernas ekonomiska situation
ha bidragit till nedgången i investeringsaktiviteten i den kommunala
sektorn.

Den efterhand alltmer expansiva ekonomiska politiken inriktades i
hög grad på att stimulera investeringsverksamheten. Häri ingick åtgärder
för att åtminstone temporärt förstärka investeringsaktiviteten inom
nyssnämnda områden. Igångsättningen av småhusbyggen påskyndades
sålunda och vidare tilldelades kommunerna statsbidrag för miljövårdsinvesteringar
och beredskapsarbeten. En viss återhämtning av kommun-
och bostadsinvesteringarna skedde därmed under 1972, ehuru investeringsvolymen
förblev lägre än 1970. Härtill kunde läggas en markant
stegring av de statliga investeringarna. Ökningen av efterfrågan
för den offentliga sektorn och av bostadsbyggandet motsvarade härigenom
en dominerande del av den dock ganska begränsade produktionstillväxten
för 1972.

Omfattande åtgärder vidtogs också för att stimulera den privata investeringsefterfrågan.
Investeringsfonderna frisläpptes inom hela landet
och för såväl fasta investeringar som lagerinvesteringar. Särskilda skatteavdrag
infördes för maskininvesteringar och i mer begränsad utsträckning
även för byggnadsinvesteringar. Statsbidrag har kunnat erhållas
för lageruppbyggnad och för miljövårdsinvesteringar i industrin. Vidare
lämnades byggnadstillstånd i betydande omfattning för s. k. oprioriterade
projekt, och den 25-procentiga investeringsavgiften för dessa slopades.
Näringslivets fasta investeringar expanderade också starkare
1972 efter att ha stigit endast ganska obetydligt året före. Lagerinvesteringarna
fortsatte däremot att sjunka, ehuru i mindre grad.

Större delen av nedgången i den inhemska efterfrågan 1971 uppvägdes
av det tillskott till efterfrågan som härrörde från en markant omsvängning
i den externa balansen. Exportvolymen för varor och tjänster
steg med ungefär sex procent 1971 samtidigt som importvolymen sjönk
under föregående års nivå. Utvecklingen av export och import var
därefter i stort sett parallell vid en tillväxttakt av ungefär fem procent
och den externa balansen gav då ett tämligen obetydligt nettotillskott
till efterfrågan. Omsvängningen är särskilt markant för handelsbalansen
för vilken ett underskott under 1970 på 1 100 mkr förbyttes i ett
överskott 1971 på närmare 2 000 mkr. Överskottet steg till 3 200 mkr
1972.

Redan på ett tidigt stadium försköts kreditpolitiken i expansiv riktning.
Vid den överenskommelse som träffades med affärsbankerna i
början av 1971 slopades bl. a. utlåningstaket som gällt för den s. k. övriga
utlåningen, d. v. s. andra lån än bostadsbyggnadskrediter. Det ökade
kreditutrymmet skulle utnyttjas för att finansiera industrins investeringar.
Kravet på restriktivitet för andra ändamål borttogs senare
under året. Lättnaderna i kreditmarknadsläget följdes upp med räntesänkningar.
Riksbankens diskonto sänktes fyra gånger under 1971 —
två under våren och två under hösten — med en halv procentenhet åt
gången, från 7 procent till 5 procent. För att skapa en bättre balans
mellan långa och korta räntor sänktes under saimma tid den bundna
räntan på obligationslån och andra långa lån endast med en fjärdedels
procentenhet. Såväl riksbankens diskonto som emissionsräntorna på
långfristiga obligationslån har sedan bibehållits oförändrade under
hela 1972.

Likviditetssituationen för bankerna lättades med början redan under
senare delen av 1970. Den har sedan förbättrats i närmast tilltagande
takt. Det säsongmässiga inkomstöverskottet på statsbudgeten var under
första halvåret 1972 betydligt lägre än under samma tid 1971. Den svagare
åtstramning av kassalikviditeten i bankerna som följde härav, uppvägdes
endast i mindre utsträckning av en ökad statsupplåning utanför
banksystemet. Därtill kom att likviditetsläget lättades genom en än
större valutainströmning under första halvåret 1972 än under motsvarande
period 1971. Den sedvanliga åtstramningen av likviditeten i banksystemet
under maj och juni blev därför relativt begränsad. Förbättringen
av likviditetsläget fortsatte under andra halvåret då den säsongmässiga
likviditetspåspädningen blev av mycket stor omfattning. Statsbudgeten
verkade avgjort mer expansivt, särskilt under årets sista månader,
än tidigare år och uppvägdes inte på långt när av ökad statsupplåning
utanför banksystemet. Samtidigt fortsatte valutainflödet i ungefär
oförminskad takt. Betecknande för den expansiva ekonomiska politik,
som fördes, var utvecklingen av statsbudgeten och av riksbankens
och riksgäldskontorets operationer i långfristiga statspapper under året
som helhet. Medan underskottet i statsbudgeten steg med drygt 3 700
mkr från föregående år, medförde nämnda operationer en ökad indragning
med endast drygt 500 mkr, en stegring från drygt 2 100 mkr 1971
till knappt 2 700 mkr 1972. Därtill kom ett mer än 1 000 mkr större
valutainflöde 1972 än 1971 sammanhängande i första hand med en markant
ökning av upplåningen i utlandet.

Det påtagligt lätta likviditetsläget under 1972 avspeglades bl. a. i
affärsbankernas kassaställning. Bankerna kunde sålunda helt avveckla
sin upplåning i riksbanken redan i slutet av 1971 och behövde sedan
inte låna något under 1972 bortsett från en kortare period i juni. Bankernas
ställning gentemot riksbanken var därmed positiv under prak -

tiskt taget hela 1972 och motsvarade i stort sett de medel som var innestående
på checkräkning för att uppfylla de enprocentiga kassakvotskraven.
Karakteristiskt för likviditetssituationen var också att affärsbankerna
företog omfattande placeringar i kortfristiga statsobligationer.

Affärsbankernas likviditet i vid mening, innefattande bl. a. stats- och
bostadsobligationer, steg även under 1972. Den kraftiga inlåningsökningen
innebar dock att de faktiska likviditetskvoterna med undantag
för januari låg på en lägre nivå än under 1971. Bankerna hade dock
inga svårigheter att uppfylla gällande kvoter — 30 procent för de fyra
största bankerna samt för Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank
och 24 procent för övriga banker.

Även för övriga bankinstitut har fr. o. m. ingången av 1972 gällt
likviditetskvoter. Dessa ersatte tidigare tillämpade placeringskvoter.
Omläggningen låg i linje med den samordning av lagstiftningen som
skett för bankinstituten. Förutsättningarna för en sådan omläggning
syntes också gynnsamma i det lätta kreditmarknadsläge som rådde vid
tillfället. Vid de överläggningar som riksbanken förde med sparbankerna,
postbanken och centralkassorna för jordbrukskredit under slutet av
1971 stod det dock klart att krav ändå inte kunde ställas på att alla
banker omedelbart skulle uppfylla vissa minimikvoter om dessa inte
skulle sättas på en ur kreditpolitisk synpunkt oacceptabelt låg nivå.
Därtill var de olikheter som förelåg, främst inom sparbankssektorn,
alltför betydande. I de överenskommelser, som träffades, löstes denna
fråga genom övergångsbestämmelser för de sparbanker, som icke nått
upp till de avtalade kvoterna. Från ingången av 1972 har sålunda gällt
att sparbanker skall uppfylla en likviditetskvot på 20 procent och postbanken
en kvot på 27 procent. För de sparbanker, vars faktiska kvot
understeg nämnda procenttal, föreskrevs dock att de, tills detta tal
nåtts, skulle anslå minst 25 procent av sin inlåningsökning till att förstärka
de likvida tillgångarna. Uppgörelsen med centralkassorna innebar
att samma regler infördes för dessa som för sparbankerna med
det undantaget att centralkassorna skulle betraktas som en enhet.

För sparbankssektorn som helhet uppgick den faktiska likviditetskvoten
vid utgången av 1971 till 17,5 procent — för 74 större sparbanker
till 17,4 procent. Efter att ha legat på ungefär oförändrad nivå under
första halvåret 1972 steg den kraftigt och nådde vid slutet av året
upp till ca 23 procent. Drygt två procentenheter av uppgången hänförde
sig dock till ett engångslyft genom en omfördelning av sparbankernas
låneportfölj från tidigare bostadslån till bostadsobligationer genom
överföring till Sparbankernas Inteckningsbolag och stadshypotekskassan
av tidigare utlämnade bostadslån och från dessa institutioner till
sparbankerna av för ändamålet speciellt utgivna obligationer. Den
allmänna uppgången i de faktiska kvoterna innebar att i varje fall
nämnda större sparbanker med något enstaka undantag uppfyllde likviditetskraven
vid utgången av 1972.

Postbankens likviditetskvot låg under hela 1972 på en nivå väsentligt
över minimikravet. Som lägst registrerades en faktisk kvot på 32,5 procent.
För centralkassorna för jordbrukskredit låg den faktiska kvoten
vid ingången av 1972 något högre än minimikravet på 20 procent. Den
föll emellertid under året nedanför denna nivå. Vid årets slut uppgick
den dock till 20,3 procent.

För försäkringsbolagen gällde under 1972 samma placeringskvotskrav
som under 1971 medan som riktpunkt för allmänna pensionsfondens
placeringar angavs att 60 procent skulle avse prioriterade tillgångar.

Vissa smärre ändringar för bostadsinstitutens och försäkringsbolagens
placeringar infördes att gälla fr. o. m. ingången av 1972. Bostadsinstituten
har därvid medgivits att i de 90 procent av utlåningen som
skall avse prioriterade projekt inräkna lån till all byggnadsverksamhet
med statliga bostadslån. Motsvarande ändring vidtogs för även försäkringsbolagen
vid beräkning av de prioriterade tillgångarna i deras
placeringskvot.

Lättnaderna i kreditpolitiken och den påföljande förbättringen av
likviditetsläget ledde till en kraftig ökning av den totala kreditgivningen
under 1971, en expansion som fortsatte i oförminskad takt under
1972. Förutom den konjunkturstimulerande verkan, som denna politik
hade i sig själv, skapade den också det nödvändiga utrymmet på kreditmarknaden
för att näringslivet skulle kunna utnyttja de skatteförmåner
och andra lättnader, som serien av finans- och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder innehöll. Det är också anmärkningsvärt att näringslivets
fasta investeringar visat en inte obetydlig ökning trots den kraftiga
allmänna försämringen av konjunkturen. En sådan investeringsutveckling
avviker från tidigare erfarenheter i liknande situationer.

Den totala kreditgivningen på den organiserade marknaden uppgick
till 27 400 mkr mot 21 300 och 16 000 mkr 1971 respektive 1970. Fördelningen
av utlåningen försköts emellertid kraftigt mellan åren. Medan
tillväxten från 1970 till 1971 helt hade dominerats av lån till näringslivet,
hänförde den sig för 1972 i första hand till ökad statsupplåning.
Kreditgivningen till näringslivet fortsatte dock att öka i icke
oväsentlig utsträckning. Även den kommunala sektorns och bostadssektorns
upplåning steg såväl 1971 som 1972. Den statliga upplåningen
betydligt mer än fördubblades och uppgick till 6 345 mkr 1972 medan
kommunernas upplåning beräknas ha stigit med ca 200 mkr till 2 000
mkr, bostadssektorns med 900 mkr till 9 000 mkr och näringslivets,
slutligen, med 1 300 mkr till 10 000 mkr.

Affärsbankernas »övriga» utlåning, som är mer utsatt för växlingar
än annan kreditgivning steg till 4200 mkr 1972 mot 3 400 mkr 1971
medan utestående krediter för denna kategori hade minskat, ehuru
obetydligt, under 1970. I inledningsskedet till en lättare kreditmarknad
utgjordes den dominerande delen av affärsbankernas långivning av kre -

diter till industriföretag, i överensstämmelse med då gällande riktlinjer
för bankernas utlåningsverksamhet. Efterhand fick emellertid kreditgivningen
en vidare spridning. De personliga krediterna ökade kraftigt
medan utlåningen till industrin krympte i omfattning. Någon svårighet
att erhålla lån förelåg dock inte för industriföretagen. Deras lånebehov
tillgodosågs i växande utsträckning genom långfristig upplåning på kapitalmarknaden.
Denna upplåning i förening med minskade lagerinvesteringar
medgav en betydande likviditetsuppbyggnad och industrins
efterfrågan på ytterligare bankkrediter torde därför ha avtagit.

Medan kreditmarknaden, som nämnts, totalt sett expanderade 1972,
skedde en krympning av kapitalmarknadsplaceringarna, innefattande
nettotillskott av obligationer och aktier samt utlåning från enskilda
och offentliga försäkringsinrättningar. Den minskning, som ägde rum,
hänförde sig till obligationsplaceringar. Nedgången sammanhängde i
första hand med utvecklingen för allmänna pensionsfonden, vars s. k.
förplaceringar ökade kraftigt under 1971 för att sedan avvecklas i betydande
omfattning under 1972. Utbudet från fonden (exklusive återlån)
sjönk härigenom med nästan 1 000 mkr — från drygt 9 000 mkr
1971 till drygt 8 000 mkr — efter att ha stigit med 2 400 mkr från 1970
till 1971. Bostadsfinansieringen påverkades kraftigt av nedgången i placeringarna;
nettoköpen av bostadsobligationer sjönk med 1 600 mkr
från 1971 till 1972. Därtill bidrog också att affärsbankerna, som utan
svårighet uppfyllde gällande likviditetskvoter, i tämligen begränsad
omfattning arrangerade avlyft genom egna köp av hypoteksobligationer.
Utestående bostadsbyggnadskrediter växte därför markant under
1972. Detta innebar dock icke några svårigheter för den löpande finansieringen
av bostadsbyggandet. Liksom tidigare år slöts även för 1972
en överenskommelse mellan inrikesdepartementet och bankinstituten
om denna finansiering.

De fyra senaste åren visar en stark kontrast mellan en period av
restriktiv kreditpolitik — 1969 och första halvåret 1970 — och en period
av utpräglad expansionistisk politik — 1971 och 1972. Andra
halvåret 1970 utgör en övergångsperiod.

Under den restriktiva perioden bestämdes de kreditpolitiska åtgärdernas
tidslokalisering och styrka i hög grad av omsorgen om betalningsbalansen
och valutareserven. En kraftig valutautströmning satte
in från och med november 1968, och den möjliggjordes av en mycket
hög likviditet hos företagen och en snabb utlåningsexpansion hos affärsbankerna.
Riksbanken sökte motverka utströmningen genom att
i februari 1969 höja diskontot och tillämpa likviditetskvotslagen. Utlåningen
visade sig emellertid okänslig för dessa åtgärder liksom för
den allt svagare likviditeten i banksystemet och valutautströmningen
fortsatte. I juli tillgrep riksbanken kraftiga medel — diskontot höjdes
ytterligare, kassakvoter infördes, bankernas rätt till upplåning i riks -

banken begränsades och det angavs som riktpunkt att affärsbankernas
utlåningsvolym (utom bostadsbyggnadskrediter) under andra halvåret
skulle pressas ned till samma nivå som vid utgången av 1968.
Samtidigt fördes en sträng statlig upplåningspolitik i likviditetsreducerande
syfte. Den restriktiva linjen fortsattes under 1970 då begränsningen
av affärsbankernas utlåning formaliserades genom det s. k.
utlåningstaket.

Utan att i detalj följa alla de kanaler genom vilka den restriktiva
kreditpolitiken verkade kan det konstateras att den hade en stark effekt
på kreditgivningen och på likviditeten hos företag, kommuner och
hushåll. Affärsbankernas utestående lån (exkl. bostadsbyggnadskrediter)
minskades kraftigt under andra halvåret 1969 och, om hänsyn tas
till de normala säsongvariationerna, även första halvåret 1970. Den totala
kreditströmmen var visserligen positiv även under denna period,
men reducerades starkt (se diagram F, s. 24, och J, s. 43). Effekterna
på likviditetssituationen var även påtagliga. Penningmängdens tillväxt
minskade starkt för att sedan från hösten 1969 och ett år framåt hela
tiden ligga under 4 procent i årlig ökningstakt (se diagram A, s. 14).

Viktigare för bedömningen av kreditpolitiken är det faktum, att det
eftersträvade målet, att stoppa valutareservens nedgång, uppnåddes. De
för kreditläget känsliga delarna av betalningsbalansen, de registrerade
kapitalrörelserna och restposten, reagerade snabbt redan under tredje
kvartalet 1969, och från slutet av 1969 visade de ett överskott som balanserade
de fortsatta underskotten i bytesbalansen. Ur betalningsbalanssynpunkt
kan det sägas att den hårda kreditpolitiken visade sig
tillräcklig, men inte mer än tillräcklig.

Kreditpolitikens anpassning till betalningsbalansens krav innebar
icke att den hade ogynnsamma effekter med hänsyn till den inhemska
konjunktursituationen — någon konflikt mellan externa och interna
mål förelåg icke. Den dämpande effekt som kredit- och likviditetsåtstramningen
hade på näringslivets investeringar under 1969 och sannolikt
i något högre grad under 1970 gick, under den överhettning som
då rådde, i rätt riktning. Kvantitativa begränsningar av detta slag skapar
naturligtvis problem särskilt för företag i ett svagt finansieringsläge.
Behovet av åtstramning av detta slag kan uppenbarligen mildras
genom en mindre expansionistisk kreditpolitik i konjunkturavmattningarna
och en fördelning mellan kreditpolitiska och finanspolitiska åtgärder
som lägger mera av bördan på de sistnämnda. Svårigheterna härvidlag
är emellertid uppenbara och det är signifikativt att åtgärder av
typen utlåningstak under slutet av 1960-talet kom att spela en viktig
roll inom penningpolitiken i de flesta västeuropeiska länder.

En annan svårighet är givetvis att tidsmässigt anpassa de kreditpolitiska
åtgärderna, med den osäkerhet som erfarenhetsmässigt karakteriserar
de samhällsekonomiska prognoserna. Under andra hälften av

1970 valde riksbanken att bibehålla de kvantitativa restriktionerna på
bankernas utlåning men att samtidigt tillåta en likviditetsuppbyggnad
hos bankerna och hos allmänheten. I själva verket ökade kreditströmmen
till näringslivet påtagligt redan under denna period, och penningmängdens
ökningstakt låg fr. o. m. fjärde kvartalet 1970 ånyo på en
hög nivå (se diagrammen J och A).

Från början av 1971 har kreditpolitiken följt en klart expansiv linje,
och inte heller nu har någon konflikt funnits mellan hänsyn till betalningsbalansen
och den inhemska konjunktursituationen. Den totala
kreditgivningen har stigit successivt upp till en högre nivå än 1968 och
penningmängdens ökningstakt har tangerat de höga siffrorna från
1967—1968.

De två senaste åren har visat en stark uppbyggnad av valutareserven
som varit synnerligen önskvärd. Den lättare kreditpolitiken i förening
med andra ekonomisk-politiska åtgärder har bidragit till att stimulera
efterfrågan för att dämpa återverkningarna på produktion och sysselsättning
av den starka nedgången i hushållens konsumtionsbenägenhet
och den svagare investeringsaktiviteten för bostadsbyggande och inom
den kommunala sektorn. Det lätta kreditmarknadsläget har medfört
att det knappast förelegat något hinder för att finansiera en ökad investeringsverksamhet
och detta har varit en förutsättning för att näringslivets
investeringar ökat trots konjunkturavmattningen.

Den fråga som riksbanken haft att bedöma under denna period har
varit hur långt lättnaderna i kreditpolitiken skall drivas. Det är uppenbart
att efter en viss punkt ytterligare räntesänkningar och likviditetspåspädningar
har en mycket begränsad verkan på efterfrågan och att
den dominerande effekten blir en fortsatt likviditetsuppbyggnad som
vid en konjunkturuppgång försvårar genomförandet av en konjunkturstabiliserande
politik och framtvingar drastiska kreditpolitiska åtgärder.
Målsättningen för riksbankens politik har därför varit att samtidigt
som de finansiella hindren för investeringsverksamheten undanröjts
undvika en excessiv ökning av likviditeten.

Kreditmarknaden

Den totala kreditgivningen fortsatte att växa i snabb takt under 1972
och likviditeten inom ekonomin ökade. Kreditexpansionen gällde i första
hand bankernas utlåning. Allmänna pensionsfondens totala placeringar
minskade och emissionerna av långfristiga obligationer avtog. På
efterfrågesidan observeras främst den stora ökningen av statsupplåningen.
Statens utgiftsöverskott mer än fördubblades och översteg 6 000
mkr. Näringslivets och kommunernas nettoupplåning var mycket stor
till och med tredje kvartalet 1972. Därefter avtog den. För 1972 som
helhet blev deras nettoupplåning dock större än 1971. Detta blev också
fallet med bostadskreditgivningen.

Likviditeten inom ekonomin

Utvecklingen hos några stora sektorer

Likviditeten ökade under 1972 för samtliga större sektorer utanför kreditinstituten.
Den ökade sålunda för företagen, därvid mera för industri-
än för handelsföretagen. Den ökade för kommunerna och den ökade
för den stora övrigsektor, vartill hushållen hör. För de större och
medelstora industri- och handelsföretagen visar tillgänglig statistik en
tillväxt av kassa och banktillgodohavanden med 40 % från mitten av
1971 till mitten av 1972 samtidigt som dessa företags övriga kortfristiga
penningplaceringar steg med 25 % och beviljade icke utnyttjade checkräkningskrediter
med 34 %. För kommunerna ökade kassa och banktillgodohavanden
med 9 % under samma tid. För den återstående delen
av ekonomin, den avgjort största, var ökningen 11 %.

Likviditetstillväxten var som synes starkast inom företagssektorn.
Efter likviditetsåtstramningen under den tidigare högkonjunkturen hade
företagens likvida tillgångar börjat att växa under fjärde kvartalet 1970
och sedan fortsatt att växa i ökad takt. Från mitten av 1970 till mitten
av 1971 ökade kassa och banktillgodohavanden för de större och medelstora
industri- och handelsföretagen med 24 %. Som framgått blev
ökningen under den därpå följande tolvmånadersperioden avsevärt högre.
För kommunerna började likviditetsökningen på ett förhållandevis
sent stadium; minskningen av kommunernas likvida tillgångar, som
varit betydande från mitten av 1969 till slutet av 1970, tonade visserligen
av under 1971 men förbyttes i en ökning först under 1972. För
ekonomin i övrigt, tagen som grupp, hade de likvida tillgångarna under
högkonjunkturen aldrig minskat men väl fått en lägre tillväxttakt. Tillväxten
började att öka vid mitten av 1970 men blev av betydande storlek
först senare under året. Stegringstakten förblev sedan hög under
1971 och 1972.

Diagram A. Penningmängden

Förändring från kvartal till kvartal
Till årstakt uppräknade värden
Säsongrensade uppgifter

1965 1966

1967

1968

1969

1970

1971

1972

Anm. Penningmängden innefattar allmänhetens inlåning i bankinstituten
(affärsbanker, sparbanker, postbanken och centralkassor för jordbrukskredit)
samt allmänhetens innehav av sedlar och mynt.

År 1969 fick bankstatistiken en ny utformning och i samband härmed ändrades
inlåningsbegreppet. Inlåningen från försäkringsinrättningarna m fl finansinstitut
fördes över från »inlåning från allmänheten» till inlåning från »inhemska
finansinstitut». Hos affärsbankerna minskade härigenom inlåningen
från allmänheten med 1,9%, hos sparbankerna med 1,0%, hos postbanken
med 0,0% och hos centralkassorna för jordbrukskredit med 1,5%. Inlåningen
för tiden före omläggningen har nedjusterats med dessa procenttal.
Kvartalsuppgifterna för penningmängden har beräknats som medeltalet av
uppgifterna för månadsslutet vid kvartalets ingång och för de tre månadssluten
under kvartalet. I diagrammet redovisade procentuppgifter visar förändringen
från ett kvartal till nästföljande kvartal, uppräknad till årstakt, dvs
förändringsuppgifterna har multiplicerats med fyra.

Det var sålunda under hösten 1970 som likviditetsutvecklingen förändrades.
För kommunerna nåddes då dock endast slutet på tillväxten av
en pågående likviditetsförsvagning, för företagen avlöstes en likviditetsminskning
med en stegring och för ekonomin i övrigt började en accelererad
stegring. Likviditetsförbättringen fortsatte under 1971. Under
1972 blev den än mera markerad i fråga om såväl styrka som bredd.

Penningmängden

Ovannämnda sektorers tillgodohavanden på inlåningsräkningar i olika

Tabell 1. Penningmängden

Mkr

	1970	1971	1972 (prel)
A. Penningmängden hos allmänheten, ökning	5 805	10 365	14 000
B. Tillskott genom:
Valutareservens förändring	394	1 208	2 250
Statens utgiftsöverskott minus statens
upplåning utanför bankerna	1 831	2 046	3 700
Riksbanken, diverse	—874	—346	—650
Bankernas utlåning till allmänheten	2 869	5 991	8 700
Bankernas nettoförvärv av hypoteks-
obligationer	2 144	1268	1 700
Bankerna, diverse	—559	198	—1 700
Summa	5 805	10 365	14 000
Anm. Penningmängdens ökning har i denna	tabell	beräknats	som föränd-
ringen från årsslut till årsslut.

slag av bankinstitut samt innehav av sedlar och mynt har i diagram A
sammanförts till en enhet, »penningmängden». Uppgifterna i diagrammet
visar penningmängdens tillväxt från kvartal till kvartal, uppräknad
till årstakt. Penningmängden för ett kvartal har beräknats som medeltalet
av dess storlek vid kvartalets ingång och vid de tre under kvartalet
infallande månadssluten. Uppgifterna är säsongrensade.

Under 1972 höll sig penningmängdens tillväxt i närheten av 12 %
efter att ha varit ett par enheter lägre under 1971. Tillväxttakten har
sedan fjärde kvartalet 1970 och fram genom den innevarande konjunkturavmattningen
inte mera avsevärt skilt sig från den som förekom
från och med andra kvartalet 1966 och fram genom den föregående avmattningsperioden.

Under högkonjunkturen 1969—1970 hade penningmängdens stegringstakt
avtagit förhållandevis kraftigt. Nedgången hade börjat vid
ingången av 1969. Den hade successivt fortgått under detta år ■— från
en 9-procentig stegring under det första kvartalet till en 3 ^-procentig
under det sista. Under andra kvartalet 1970 hade tillväxttakten temporärt
blivit ännu lägre men under det tredje återgått till 3 ^-procentsnivån
eller något däröver för att under fjärde kvartalet uppgå till 8 å
9 %. Under högkonjunkturens mera markerade åtstramningsperiod —
de tre sista kvartalen av 1969 och de tre första av 1970 — hade penningmängden
stigit med en genomsnittlig årstakt av 3 % %. Penningmängden
var, säsongrensad, 5,6 % större under tredje kvartalet 1970
än under första kvartalet 1969.

Ökningen i penningmängdens tillväxttakt, klart framträdande från
och med fjärde kvartalet 1970, initierades av lättnader i penningpolitiken,
bl. a. på så sätt att det växande statliga utgiftsöverskottet i mins -

Diagram B. Real likviditet

Kvoten mellan penningmängden och bruttonationalprodukten
till löpande priser

1971

1972

1969

1970

1967

1968

1965

1966

A. Real likviditet, faktisk kvot

B. Real likviditet, med 1/2 % per år trendjusterad kvot.

kad utsträckning finansierades genom upplåning på marknaden utanför
banksystemet. Valutareservens tillväxt, begynnande redan i juni
1970, utgjorde en annan faktor av betydelse för likviditetsökningen i
och utanför bankerna. Den högre likviditeten hos bankerna i förening
med friare utlåningsregler från och med ingången av 1971 följdes av
en snabbt växande bankutlåning. Den dominerande delen av penningmängdens
ökning 1971 och 1972 kom också, såsom framgår av tabell 1,
att härröra från bankernas utlåning.

Den reala likviditeten

Sätts penningmängden i relation till bruttonationalprodukten i löpande
priser, erhålls en kvot som brukar kallas real likviditet. I diagram B
illustreras hur denna kvot utvecklats under tiden 1965—1972. Penningmängden
för ett år utgör härvid medeltalet av värdena för denna vid
månadssluten under loppet av året.

Den reala likviditeten har en långsiktigt fallande trend. Sedan 1930-talet har den avtagit med i genomsnitt omkring 1 % per år. Nedgången
var dock snabbare från 1930-talet till 1950-talet än den varit senare.
För att belysa trendfaktorns betydelse även vid förutsatt svagt fallande

Diagram C. Penningmängd, priser och volymmässig efterfrågan

Index: Första kvartalet 1965 = 100
Säsongrensade kvartalsuppgifter. Log. skala

Index

180

160

140

120

100

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

A = Penningmängd
B = Priser

C = Totala investeringar och privat konsumtion

Anm. Endast den del av den interna efterfrågan för vilken kvartalsstatistik
finns har tagits med i den volymmässiga efterfrågan, d. v. s. totala investeringar
och privat konsumtion.

trend har en justering utförts av den reala likviditeten med ^ % per
år med 1965 som bas. Markeringar har gjorts i diagram B för de sålunda
justerade kvoterna.

Som framgår av diagrammet var den reala likviditeten, såväl ojusterad
som justerad, lägre under 1972 än under de mest likvida åren under
den föregående avmattningsperioden. Det framgår även att den reala
likviditeten under det strama året 1970 var något litet högre än under
1966, då enligt detta mätningssätt stramheten var som störst under den
föregående högkonjunkturen.

Rörelsen uppåt för den reala likviditeten har således varit mindre
under den innevarande konjunkturavmattningen än under den föregående,
trots en lika snabb stegring av penningmängden och en något
svagare volymmässig produktionsutveckling. Prisstegringstakten har
nämligen varit betydligt större från 1970 och framåt än under 1967—
1969 (diagram C).

Den reala likviditeten är emellertid liksom penningmängden ett mycket
grovt mätinstrument på likviditetsutvecklingen inom ekonomin.
Under 1969 och 1970 var t. ex. likviditetsläget med all sannolikhet mera
pressat för en stor del av näringslivet än vad fallet var under den föregående
högkonjunkturen, ehuru den reala likviditeten, kalkylerad för
ekonomin som helhet, var högre — 1969 betydligt högre än 1965 och

2 — Riksbanken

Diagram D. Utelöpande sedelmängd

Förändring från kvartal till kvartal
Till årstakt uppräknade siffror
Säsongrensade uppgifter

				1
				Ln
			r-
		1 r
_ _ n	,. r	u	-	1/
u r	n_r		n _
-		1	J L
	. t .	. 1

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

1970 sorn nämnts något högre än 1966. Den förhållandevis lägre tillväxten
av den reala likviditeten från 1970 till 1972 har i sin tur varit
förenad med en mycket kraftig stegring av likviditeten inom näringslivet.

För att man Skall få en någorlunda fullständig bild av likviditetsutvecklingen
måste m. a. o. situationen i olika sektorer studeras. Viss information
om utvecklingen inom några av dessa har inledningsvis lämnats.
Ytterligare information om, förutom likviditetsutvecklingen, även
finansieringsbehovet och kreditförsörjningen lämnas längre fram i detta
kapitel för olika delar av ekonomin.

Bankerna

Riksbanken

Riksbankens förvärv av svenska obligationer och skattkammarväxlar
hade varit förhållandevis stora från hösten 1970 till slutet av 1971.
Härigenom hade bankernas likviditet ökats och deras skuld till riksbanken
minskats och efter hand avvecklats. Vid slutet av september
1970 hade bankernas skuld till riksbanken uppgått till inemot 2,5 miljarder
kronor. Före utgången av 1971 var de skuldfria. Sedan denna

Tabell 2. Affärsbankernas nettoställning gentemot riksbanken

Mkr

1968 1969 1970 1971 1972

Januari	—266	— 421	— 484	— 120	530
Februari	—307	— 515	— 979	— 496	534
Mars	—790	— 621	—1 076	— 483	557
April	—667	— 878	—1 223	— 498	554
Maj	—575	—1 757	—2 451	— 872	570
Juni	—641	—3 124	—2 966	—1 436	266
Juli	—561	—2 028	—1 506	— 217	564
Augusti	—670	—1 725	—1 475	120	562
September	—450	—1 316	— 890	— 65	583
Oktober	—196	—1 603	—1 397	17	577
November	—510	— 969	— 642	304	584
December	—848	— 880	— 574	541	614

Anm. Nettoställningen under en månad har beräknats som medeltal av de
vid månadens fyra rapportdagar föreliggande differenserna mellan affärsbankernas
tillgodohavanden på checkräkning i riksbanken och deras skuld
till riksbanken för upptagna lån. I checkräkningstillgodohavandena ingår
fr o m augusti 1969 även medel innestående i enlighet med kassakvotslagens
bestämmelser.

punkt nåtts, blev ökningen av den utelöpande sedelmängden och en
motsvarande ökning av riksbankens valuta- och värdepappersinnehav
det dominerande draget i riksbanksbalansens utveckling.

I samband med det snabbt växande totala valutainflödet under 1972
tilltog riksbankens förvärv av utländska valutor. Inströmningen av sådana
till riksbanken efter den tidigare avtappningen hade begynt vid
mitten av 1970 och sedan fortsatt under 1971. Den blev emellertid av
särdeles stor omfattning 1972. Valutaförvärven kom för året som helhet
att överstiga tillväxten i den utelöpande sedelmängden och det sammanlagda
innehavet av skattkammarväxlar och svenska obligationer
minskade.

Ökningen av den utelöpande sedelmängden hade varit mycket betydande
från juni 1971 till årets slut och därefter en tid in på 1972,
främst orsakad av att bankgarantin för checkar använda i detaljhandeln
upphörde. Räknat på kvartalsbasis (säsongrensade medeltal per
kvartal) blev stegringstakten av mera ordinär omfattning från första
till andra kvartalet 1972 och från andra till tredje — omräknat i årstakt
6 å 7 % (diagram D). I slutet av november 1972 inträffade på nytt
en betydande ökning i tillväxttakten i samband med utbetalningen av
den osedvanligt stora skatteåterbäringen. Genomsnittligt under fjärde
kvartalet var dock den utelöpande sedelmängden knappt 2 % större
än under kvartalet dessförinnan, motsvarande en årstakt på ej fullt
8 %, allt enligt de säsongrensade uppgifterna. Vid årets slut var den
utelöpande sedelmängden 9,6 % större än vid slutet av 1971, då den i
sin tur var 12,2 % större än ett år tidigare.

Tabell 3. Förändringar i affärsbankernas och andra bankers
likvida tillgångar

Mkr

	1970	1971	1972 (prel)
Påverkande faktorer
1. Total valutareserv	394	1 208	2 251
2. Statens kassamässiga utgiftsöverskott	3 208	2 636	6 345
3. Statens upplåning utanför bankerna (ökning = —)	—1 377	— 590	—2 609
4. Allmänhetens innehav av sedlar och mynt (ökning = —)	— 382	—1418	—1 271
5. Investeringsfonder plac. i riksbanken (ökning = —)	— 177	199	4
6. Övriga riksbankstransaktioner	— 697	— 545	— 625
7. Summa 1—6 =12 + 20	969	1 490	4 095
Affärsbankernas likvida tillgångar
8. Korta nettofordringar på riksbanken	458	1 118	93
9. Korta nettofordringar på riksgäldskontoret	— 197	— 44	1333
10. Korta nettofordringar på utländska banker	170	— 156	105
11. Statsobligationer	— 640	1261	533
12. Summa 8—11	— 209	2 179	2 064
13. Hypoteksobligationer 14. Korta nettofordringar på andra banker och övriga	1 393	221	83
kreditinstitut	57	—1202	—1052
15. Summa 13—14	1 450	— 981	— 969
16. Summa 12+15	1 241	1 198	1095
Andra bankers likvida tillgångar
17. Korta nettofordringar på riksbanken	105	8	61
18. Korta nettofordringar på riksgäldskontoret	1 179	—1 001	1 510
19. Statsobligationer	— 106	304	460
20. Summa 17—19	1 178	— 689	2 031
21. Hypoteksobligationer 22. Korta nettofordringar på affärsbanker och övriga	751	1 047	1765
kreditinstitut	219	2 127	— 138
23. Summa 21—22	970	3 174	1627
24. Summa 20+23	2148	2 485	3 658
Anm. I »Andra banker» ingår sparbanker, postbanken och centralkassor för jordbrukskredit.

A ffärsbankerna

Affärsbankernas kassaställning var under 1972 endast vid något enstaka
tillfälle ansträngd och behov av upplåning i riksbanken förekom
endast temporärt. Bankernas nettoställning gentemot riksbanken
var sålunda med undantag för juni, som numera är den säsongmässigt
stramaste månaden, nästan genomgående lika med bankernas
checkräkningstillgodohavanden i riksbanken och höll sig genomsnittligt
under årets olika månader, fortfarande med undantag
för juni, såsom framgår av tabell 2, vid 500—600 mkr eller något
över gällande kassakvotskrav.

Sina likvida tillgångar höll bankerna till väsentlig del i riksgäldskontoret
såsom skett under lång tid. Dagslånefordringarna hos riksgäldskontoret
liksom även skattkammarväxelinnehavet varierade med
likviditetslägets kortsiktiga svängningar. Sammanlagt låg dessa tillgångar
vid något lägre nivå under loppet av 1972 än under loppet av 1971.
Undantag utgjorde årets sista månader, då likviditeten i banksystemet
blev speciellt hög.

Ett uttryck för att affärsbankerna uppfattat likviditetsläget som högt
utgör deras fortgående placeringar av likvida medel i statsobligationer.
Sedan november 1971 har staten emitterat kortfristiga sådana vid upprepade
tillfällen, och affärsbankerna har förvärvat en stor del av de
emitterade beloppen. Affärsbankernas nettoplaceringar i statsobligationer
blev särskilt stora i början av detta skede för att sedan fortgå i en
lägre takt. Under 1971 som helhet uppgick nettoförvärven till 1 261
mkr och under 1972 till 533 mkr (tabell 3, rad 11).

Likviditetsökningen under 1972 hos affärsbankerna tog sig endast i
ringa mån uttryck i växande nettofordringar på utländska banker. Stegringen
av dessa uppgick till 105 mkr efter likaledes smärre förändringar
de båda föregående åren. Det kan förtjäna nämnas att endast
en begränsad del av en banks utländska nettofordringar, motsvarande
1,5 % av bankens förbindelser, får räknas som likvid tillgång vid
beräkning av bankens likviditetskvot. Emellertid har bankerna i stort
sett utnyttjat de limiter för egna valutabehållningar, som fastställts
enligt gällande valutahandelstillstånd.

Andra likvida tillgångar än fordringar på riksbanken, staten och utlandet,
såsom kortfristiga fordringar på andra kreditinstitut, minskade
under 1972 efter en likaledes betydande minskning under 1971. Till en
del avspeglar minskningen av dessa nettofordringar sparbankernas växande
inlåning i Sparbankernas Bank. Under 1972 förekom dock även en
fordringsminskning gentemot allmänna pensionsfonden och under 1971
en fordringsminskning gentemot postbanken i samband med de stora
tillfälliga kastningarna i likviditetsläget vid årsskiftena. Innehavet av
hypoteksobligationer ökade under 1972 med 83 mkr, vilket liksom 1971
var ett osedvanligt litet belopp.

Alla bankers, således förutom affärsbankernas även sparbankernas,
postbankens och centralkassornas, sammanlagda fordringar på riksbanken,
staten och utländska banker är av särskilt intresse ur synvinkeln att
de väsentligen är bestämda av utanför bankerna liggande faktorer (tabell
3, rad 7 och diagram E). Under innevarande konjunkturavmattning har
dessa likvida tillgångar mer än fördubblats och översteg 15 000 mkr vid
utgången av 1972. De fördelade sig då ganska precist med 10 000 mkr
på affärsbankerna och 5 000 mkr på »Andra banker», av vilka postbanken
svarade för det största beloppet.

Av de påverkande faktorerna är den totala valutareservens förändring,

Diagram E. Bankernas nettofordringar på staten, riksbanken och utlandet

Säsongrensade ställningsuppgifter

Mkr

12 000

10 000

8 000

6 000

4000

2 000

1965

1969

1966

1967

1968

1972

1970

1971

A = Samtliga banker
B : Affärsbanker

Anm. Innehavet per kvartal av ifrågavarande likvida tillgångar har beräknats
som medeltalet av innehavet vid kvartalets ingång och vid de tre månadssluten
under kvartalet.

stadsbudgetens utveckling och statsupplåningens utformning dominerande
och av störst intresse. Under 1972 växte valutareserven mer än 1971
och statens utgiftsöverskott ökade synnerligen kraftigt. Nettoplaceringarna
av statspapper utanför banksystemet, som minskat i början av
konjunkturavmattningen, tilltog. Riksgäldskontorets och riksbankens
nettoförsäljning av långfristiga obligationer på den totala marknaden
uppgick till 2 667 mkr mot 2 139 mkr föregående år. Härvid torde placeringar
utanför banksystemet ha skett i större utsträckning 1972 än
1971. Dessa placeringar tillsammans med nettot av riksgäldskontorets
transaktioner i kortfristiga statspapper med marknaden utanför bankerna
och bankernas egna transaktioner med denna marknad i alla slag av
statspapper resulterade i en nettoplacering av statspapper utanför banksystemet
med 2 609 mkr efter att 1971 ha uppgått till endast 590 mkr.
Dessa utgör de belopp varmed staten netto tog lånemarknaden utanför
bankerna i anspråk under sistnämnda båda år.

De förhållandevis stora nettoplaceringarna av statspapper utanför
banksystemet 1972 neutraliserade dock endast till en del den stora ökning
av samtliga bankers nettofordringar på staten, riksbanken och utlandet,
som härrörde från valutareservens starka tillväxt och det stora statliga

Tabell 4. Affärsbankernas likviditetskvoter

Likvida tillgångar i procent av skulder vid slutet av varje månad
Genomsnitt för samtliga banker

1969 1970 1971 1972

Januari	29,5
Februari	29,4
Mars	31,8
April	29,9
Maj	26,3
Juni	25,7
Juli	29,8
Augusti	29,1
September	29,3
Oktober	32,4
November	32,8
December	35,0

34,1	38,6	37,0
34,3	38,3	35,7
31,9	38,3	36,3
32,4	38,9	35,4
29,7	36,0	34,7
32,0	35,0	33,5
34,5	37,7	35,5
34,2	37,2	34,9
34,5	37,0	34,2
35,9	38,2	35,4
35,6	38,3	35,4
37,8	38,2	37,2

utgiftsöverskottet. Viss neutralisering härutöver ägde rum bl. a. genom
att allmänhetens innehav av sedlar ökade, vilket dock som visats skedde
i mindre utsträckning 1972 än 1971. Ökningen av nämnda fordringar
blev likväl för 1972 så stor som 4 095 mkr att jämföras med 1.490 mkr
1971. Ökningen 1972 gällde affärsbanker och »Andra banker» till ungefär
lika stora delar efter att under konjunkturavmattningens tidigare
skede i störst utsträckning ha gällt affärsbankerna.

Affärsbankernas likviditetskvoter — förhållandet mellan likvida tillgångar
och förpliktelser — var under flertalet månader 1972 något lägre
än under motsvarande månader 1971, ofta ett par procentenheter
(tabell 4). Den kraftiga stegringen av kvoterna, som skett under 1969
och 1970, åstadkommen främst genom återhållsamhet i utlåningen och
förvärv av hypoteksobligationer, avtog under 1971 och förbyttes efter
hand i en viss nedgång. Efter att ha uppnått en likviditetskvot som låg
väl över den föreskrivna fann bankerna ej skäl att fortsätta att höja
sin relativa likviditet. Inflytande medel användes för utlåning i samma
takt, eller något mer, som för ökning av de likvida tillgångarna. Affärsbankerna
var inte, vare sig under 1971 eller 1972, tvingade att öka
sina likvida tillgångar genom förvärv av hypoteksobligationer för att
fylla uppställda likviditetskrav.

Insättarbehållningen hos affärsbankerna växte mer 1972 än 1971.
Efter det i inlåningsavseende svaga året 1969 blev inlåningsströmmen
allt starkare (diagram F, säsongrensade uppgifter). Insättarbehållningen
ökade under 1970, 1971 och 1972 med 2 078, 4 395 respektive 6 933 mkr.
Av kvartalsredovisningen i tabell 5 framgår att det är andra kvartalet
som i fråga om inlåningen är den svagaste perioden för bankerna. Det

Diagram F. Affärsbankernas inlåning och »övriga» utlåning

Nettoflöden per halvår
Säsongrensade uppgifter

4 000

3 000

2000

1 000

—1 000

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

A. Inlåning

B. »övrig» utlåning

är också då, såsom nämnts, affärsbankernas likviditet säsongmässigt
är som mest ansträngd.

Nettoflödet av krediter från affärsbankerna var betydligt större 1972
än 1971 (tabell 6). Nya bostadsbyggnadskrediter gavs i något större utsträckning
1972 (6 406 mkr) än 1971 ( 6 305 mkr). Avlyften blev däremot
mindre på grund av allmänna pensionsfondens och affärsbankernas
vikande placeringar i hypoteksobligationer. Avlyften utgjorde 4 533 mkr
1972 efter att ha uppgått till 5 906 mkr 1971.

Affärsbankernas s. k. övriga utlåning är i konjunktursammanhang
av störst intresse. Under högkonjunkturens intensiva tillväxt hösten
1969 och våren 1970 och därvid uppkommande knapphet på reala resurser
och utströmning av utländska valutor ledde åtstramningspolitiken
till att nyutlåningen minskade i sådan utsträckning att den blev
mindre än återbetalningarna. Redan under hösten 1970 började emellertid
utlåningen, korrigerad för säsongsvängningar, att stiga. Under
1971 tilltog långivningen i ännu högre grad och blev under dess andra
halvår osedvanligt stor (diagram F). Detta starka kreditflöde blev bestående
under större delen av 1972, och för året som helhet kom nettobeloppet
för den övriga utlåningen att uppgå till 4 200 mkr (f. å. 3 418
mkr).

Tabell 5. Inlåningen hos bankerna

Mkr

Förändring i innestäende belopp	Affärs- banker	Spar- banker	Postspar- banken	Post- girot	Central- kassor	Totalt
1970 1 kv.	1 379	1 906	579	- 803	63	3 124
2 kv.	-1915	- 552	45	694	42	-1 687
3 kv.	387	278	43	- 846	99	- 39
4 kv.	2 197	- 472	- 25	1 978	346	4 024
Hela året	2 048	1 159	643	1 023	550	5 423
1971 1 kv.	2146	2 616	890	-1 841	160	3 971
2 kv.	-1 378	- 298	lil	910	39	- 616
3 kv.	1 617	721	367	- 578	219	2 346
4 kv.	2 010	44	49	784	359	3 246
Hela året	4 395	3 083	1417	- 725	777	8 947
1972 1 kv.	3 422	2 631	706	- 310	96	6 545
2 kv.	- 674	- 336	52	575	75	- 308
3 kv.	1 863	967	233	- 717	164	2 510
4 kv.	2 322	631	- 77	1 343	3601	4011
Hela året	6 933	3 3251	914	891	6951	12 758
Ställning
31/12 1972	54 426	37 0631	11 322	5 954	6 2201	114 985

1 Preliminära siffror.

Under utlåningsexpansionens första skede gick lånen i första hand
till industrin. Från november 1970 till november 1971 utgjorde nettoflödet
av sådana lån 1 015 mkr; uppgiften avser industrikreditgivningen
från bankföreningens medlemmar. Kreditgivningen till andra näringsgrenar
var förhållandevis begränsad, och i fråga om de personliga krediterna
var nyutlåningen mindre än återbetalningarna. Under den därpå
följande tolvmånadersperioden förändrades mönstret. Nettoflödet
av krediter till industrin avtog medan det tilltog för handel och servicenäringar
liksom för samfärdsel men i ännu högre grad för privatpersoner.
Det investeringsbetonade utlåningsmönstret under konjunkturavmattningens
första skede förbyttes sålunda i ett mera konsumtionsbetonat
under dess senare. En utveckling av liknande karaktär
har ägt rum även under tidigare konjunkturavmattningar.

Under den innevarande konjunkturavmattningen har affärsbankerna
utlovat och kontrakterat krediter för olika låntagare i mycket stor omfattning
och i långt högre grad än de utnyttjats. Enligt Svenska Bankföreningens
kreditanalys ökade kontrakterade och därutöver utlovade
krediter från januari 1971 till november 1972 med i det närmaste 6
miljarder kronor. Låntagarna, framför allt företagen, har sålunda i
form av outnyttjade kontrakteringar och löften skaffat sig en hög
likviditetsberedskap. Den starkt ökande inlåningen på räkningar med

Tabell 6. Affärsbankernas utlåning

Mkr

Nettobelopp	Bostadsbyggnads- krediter		övrig utlåning		Totalt
1970	1971	1972	1970	1971	1972	1970	1971	1972
1 kv.	109 -	- 647	290	1077	955	1942	1 186	308	2 232
2 kv.	- 338	149	582	- 745	1212	1 131	-1 083	1 361	1713
3 kv.	128	81	350	- 110	773	1 100	18	854	1 450
4 kv.	855	816	650	- 289	478	27	566	1294	677
Summa	754	399	1 872	- 67	3 418	4 200	687	3 817	6 072
Ställning
31/12	7 050	7 449	9 321	27 810	31 228	35 427	34 860	38 676	44 748

särskilda villkor, främst avseende större poster, torde även vara uttryck
för företagens växande likviditetsberedskap.

Sparbanker

Sparbankernas likviditet hade ökat mycket kraftigt 1971. Den fortsatte
att öka 1972. Till ökningen av sparbankernas sekundära likviditet
bidrog den i avsnittet om kreditpolitiken omnämnda transaktionen
med Sparbankernas Inteckningsaktiebolag och stadshypotekskassan, bestående
i ett överförande av långfristiga reverslån om 779 mkr till
nämnda hypoteksinstitut och i samband därmed förvärv från sparbankernas
sida av motsvarande belopp av hypoteksobligationer — 579 mkr
emitterade av Sparbankernas Inteckningsaktiebolag och 200 mkr emitterade
av stadshypotekskassan.

När systemet med likviditetskvoter infördes för sparbankerna vid ingången
av 1972, var likviditetsläget för många sparbanker sådant, att
den föreskrivna likviditetskvoten om 20 % inte på långt när uppfylldes.
För att underlätta dess uppfyllande gavs Sparbankernas Inteckningsbolag
och stadshypotekskassan tillstånd att lägga upp speciella obligationslån,
på vilka endast sparbanker fick teckna. Likviden skulle användas för
avlyft hos köpande sparbank av tidigare utlämnade bostadslån. Sparbank
medgavs därvid rätt att köpa obligationer till högst ett belopp som, lagt
till täljaren i den faktiska likviditetskvoten per ultimo 1971, skulle ha
medfört att denna uppgick till 20 %. Varje sparbank bereddes således
tillfälle till en transaktion av sådan storleksordning att banken ifråga
skulle ha kunnat uppfylla minimikravet vid systemets införande.

Genom transaktioner i enlighet med dessa regler korn sparbankernas
genomsnittliga likviditetskvot att öka med omkring 2 %. För hela året
1972 ökade denna emellertid med drygt dubbelt så mycket, innebärande
en allmän kraftig likviditetsökning för sparbankerna. Vid årets slut
uppfyllde på något undantag när samtliga större sparbanker antingen
kravet på en likviditetskvot om minst 20 % eller en marginell kvot om
25 %, räknat för 1972 som helhet. Vid tillämpning av den marginella

kvoten fick obligationer från nyssnämnda specialemissioner inte räknas
in i kvotens täljare.

Insättarbehållningen hade ökat mycket mer 1971 än 1970 eller med
3 100 mkr mot 1 200 mkr (tabell 5). En stor ökning följde på nytt under
1972 — uppskattningsvis omkring 3 300 mkr. Under andra kvartalet
svarade utvecklingen 1972 ej fullt mot den som ägt rum under
motsvarande tid 1971, men i övrigt blev nettoinflödet större 1972 än
1971.

Efter åtstramningen 1969 och 1970 tilltog sparbankernas nyutlåning
i större utsträckning först mot slutet av 1971. Den förblev sedan av
stor omfattning, och även om en lugnare utlåningstakt förmärktes mot
slutet av 1972 blev nyutlåningen för detta år betydligt större än för
1971. Expansionen gällde också nettoutlåningen, därest ovan nämnda
överföring av långfristiga lån till Sparbankernas Inteckningsaktiebolag
och stadshypotekskassan hålls utanför bilden. Tas den med som avdragspost,
vilket naturligtvis sker i sparbankernas bokslut, blir nettoutlåningen
— ökningen av det utestående lånebeloppet — förhållandevis
liten.

Postbanken

Även postbankens likviditet förbättrades 1972. Likviditetskravet om
27 %, infört vid ingången av 1972, uppfylldes under årets samtliga
månader.

Insättarbehållningen i postsparbanken ökade under årets tre första
kvartal i en lägre takt än som skett under motsvarande tid 1971 (tabell
5). Då var emellertid ökningen betydligt snabbare än under motsvarande
tid 1970. För året som helhet växte insättarbehållningen med
900 mkr att jämföras med 1 400 mkr för 1971.

Medelsinströmningen i postgirot uppvisar en mycket ojämn utveckling.
Under 1972 ägde en ökning av behållningarna rum. Så hade inte
skett under 1971. Detta berodde emellertid på de kastningar i penningströmmarna
som förekommit vid årsskiftet 1970—1971 i anslutning till
höjningen av mervärdeskatten. Den ökning i transaktionsvolymen som
skedde före skattens höjning ledde till en betydande ökning av behållningarna.
Efter årsskiftet gick denna ökning tillbaka, och det var denna
som negativt påverkade girobehållningarnas utveckling för helåret
1971. Under 1972 uppgick girobehållningarnas ökning till 900 mkr.

Postbankens totala placeringar, ingående i »Andra banker» i tabell 16,
påverkades självfallet av ovan beskrivna variation i medelsinströmningen
hos postgirot. Utslaget kom på skattkammarväxlar och korttidslån
med starkt växande belopp 1970 och minskande 1971. Den allmänna
likviditetsökningen mot slutet av 1972 ledde till nya relativt stora kortfristiga
placeringar. De fasta placeringarna, som varit ungefär lika
stora 1971 som 1970, utgörande drygt 650 mkr, blev större 1972 och
kan för detta år beräknas ha uppgått till 1 400 mkr.

Tabell 7. Bankernas utlåning samt förvärv av obligationer
och förlagsbevis
Nettobelopp

Mkr

	1968	1969	1970	1971	1972 (prel)
Affärsbanker	6 331	2 712	1 510	5 253	6 700
Sparbanker	2 658	2 461	1 690	2 231	2 900
Postbanken	680	718	682	651	1 400
Centralkassor för jordbrukskredit	420	373	395	629	700
Summa	10 089	6 264	4 277	8 764	11 700

Anm. Från summabeloppen i tabell 16 har för olika slag av banker dragits
placeringarna i skattkammarväxlar och dagslån.

Centralkassorna för jordbrukskredit

För centralkassorna för jordbrukskredit var likviditetsutvecklingen 1972
ogynnsammare än för övriga kreditinstitut. Insättarbehållningen växte
i en lägre takt än som skett under 1971. Tillväxten var sålunda svagare
under årets tre första kvartal tillsammans än under motsvarande tid
året innan, och ökningen för året som helhet blev något mindre 1972
(700 mkr) än 1971 (777 mkr). Dock är att märka att inlåningen hade
utvecklats mycket gynnsamt under 1971. Vid jämförelse med tidigare
år framstår insättarbehållningens tillväxt under 1972 som relativt god.

Centralkassomas utlåning var större 1972 (680 mkr) än 1971 (589
mkr). Detta i förening med den något vikande inlåningstakten gav utslag
i utvecklingen av centralkassomas likviditetskvot. Vid årets ingång
uppgick deras genomsnittliga kvot till 20,4 %, sålunda överstigande det
för dessa institut gällande kravet om minst 20 %. Kvoten föll redan
i februari under den rekommenderade nivån och låg kvar där ännu vid
utgången av november. Under december ökade deras likviditet.

Bankernas utlåning samt placeringar i obligationer — en summering
Som framgått har för olika slag av banker den totala kreditgivningen,
redovisad årsvis, starkt påverkats av tillfälliga medelsströmmar kring
årsskiftena. Framför allt har postbanken och affärsbankerna fått känna
av dessa kastningar i medelsflödet. Deras allra kortaste placeringar,
d. v. s. de i dagslån och skattkammarväxlar, har härvid kommit att variera
mycket starkt. För att få en bild av utvecklingen dessa förutan
har i tabell 7 de mera stabila posterna, utlåning och förvärv av obligationer
och förlagsbevis, sammanställts. För bankerna sammantaget avtog
dessa placeringar under högkonjunkturåren 1969 och 1970 och tilltog
under avmattningsåren 1971 och 1972. Tydligast framträdande är
denna utveckling hos affärsbankerna.

Kreditaktiebolagen och hypoteksinrättningama

Kreditaktiebolagen och hypoteksinrättningama svarar i stor utsträckning
för den långfristiga utlåningen till kommunerna, bostadssektorn
och näringslivet. De ombesörjer sin kapitalanskaffning till en del genom
att upptaga reverslån i andra kreditinstitut. För ett stort antal av dem
sker det dock främst genom emission av obligationer.

Kreditaktiebolagens och hypoteksinrättningarnas kreditförmedling har
sedan ingången av 1960-talet fått en allt större omfattning. Detta sammanhänger
med allmänna pensionsfondens tillkomst och tillväxt. Denna
fond har nämligen alltmer kommit att utgöra deras främsta finansieringskälla
både som obligationsförvärvare och reverslångivare. I expansionen
av institutens kreditförmedling har emellertid tillfälliga avbrott
förekommit.

Kommuninstituten

Såväl Kommunkredit AB som Kommunlåneinstitutet AB emitterade
obligationer till större belopp 1972 än 1971. Sammanlagt uppgick emissionerna
till 229 mkr 1972 att jämföras med 189 mkr 1971. Härutöver
anskaffades medel i icke ringa utsträckning på andra lånemarknader.
Denna upplåning inbringade under 1972 nära 200 mkr efter att under
1971 knappast ha givit något netto. Nya lån gavs i kraftigt ökad utsträckning.
De uppgick till 369 mkr 1972 mot 170 mkr 1971. Fördelad
på institut redovisas nettoutlåningen i tabell 8. Som synes har nedgången
1970 från 1968 och 1969 års höga nivå långt mer än återhämtats.
Ökningen 1972 gällde dock till ej ringa del korta lån.

Bostadsinstituten

Bostadsinstitutens låneförmedling avtog 1972. Svårigheter att placera
hypoteksobligationer ledde till att fjolårets emissionsbelopp om 6 909
mkr inte på långt när uppnåddes 1972. Beloppet uppgick endast till
5 657 mkr, exklusive tidigare omnämnda specialemissioner för avlyft
av äldre lån hos sparbankerna. Emissionerna av reguljärt slag tillsammans
med viss annan upplåning, såväl kort- som långfristig, möjliggjorde
en nyutlåning om 8 000 mkr att jämföras med 8 859 mkr 1971.
Nettoutlåningen uppgick endast till 5 600 mkr. Under 1971 hade denna
uppgått till 7 278 mkr.

I här redovisade uppgifter om bostadsinstitutens upp- och utlåning
ingår även den låneförmedling, som instituten bedriver avseende annan
verksamhet än nyproduktion av bostäder, såsom finansiering av affärsoch
kontorshus. Av institutens nyutlåning får högst 10 % användas för
dessa ändamål.

Institut för näringslivets finansiering

Investeringsbanken, som under sina fyra å fem första verksamhetsår
finansierade sin utlåning med från staiten erhållet aktiekapital, företog

Tabell 8. Kreditaktiebolagens och hypoteksinrättningarnas utlåning

Nettobelopp Mkr

	1968	1969	1970	1971	1972 (pre!
Kommunlåneinstitut
Kommunkredit	102	137	37	39	203
Kommunlåneinstitutet	147	93	— 12	90	lil
Summa	249	230	25	129	314
Bostadsinstitut
Stadshypotekskassan	2 562	3 699	3 502	4 282	2 701
Kreditaktiebolag för bostadsfinansiering	2 375	3 834	2 945	2 996	2 870
Summa	4 937	7 533	6 447	7 278	5 571
Företagsinstitut
Investeringsbanken	29	141	364	428	566
Industrikredit och Företagskredit	256	221	413	479	431
Exportkredit	63	215	229	256	79
Lantbrukskredit	134	68	100	129	150
Allmänna hypoteksbanken	173	170	136	206	173
Skeppshypotekskassor	133	66	64	75	99
Summa	788	881	1 306	1 573	1 498
Totalt	5 974	8 644	7 778	8 980	7 383

Anm. Uppgifterna för bostadsinstituten avser inte enbart långfristig finansiering
av bostadsbyggandet utan även den utlåning som går till andra ändamål,
såsom kontors- och affärshusbyggen. Högst 10 % av nyutlåningen får utnyttjas
härför. Bostadsinstituten lämnar även i viss utsträckning byggnadskreditiv.
Ökningen av det utestående beloppet av sådana ingår likaså i här
redovisade uppgifter för institutens utlåning.

under 1972 en icke obetydlig upplåning. Banken emitterade för första
gången lån i utlandet — ett på 100 miljoner DM och två på vardera
15 miljoner dollar. Ett av dollarlånen emitterades mycket sent under
året och för detta inflyter valutan först under 1973. Upplåningen utomlands
användes såväl för finansiering av inhemsk investeringsverksamhet
som för exportfinansiering.

Bankens långfristiga upplåning på den svenska kapitalmarknaden uppgick
1972 till 150 mkr. Under tidigare år hade några långfristiga lån
icke upptagits men väl vissa kortfristiga.

Banken lämnade under 1972 ut nya lån till ett belopp av 653 mkr
mot 537 mkr 1971. Nettoutlåningen uppgick till 566 mkr. Detta var mer
än under 1971 då den utgjorde 428 mkr.

En relativt betydande ökning av nyutlåningen från Industrikredit
AB och Företagskredit AB åstadkoms under 1970 med start redan under
första halvåret. Utlåningen blev därefter förhållandevis omfattande.
Under 1971 och 1972 lämnade instituten sammanlagt lån till ett belopp
av 599 mkr respektive 575 mkr. Nettoutlåningen uppgick till 479 mkr
respektive 431 mkr. Upplåningen företog9 i allt väsentligt i allmänna
pensionsfonden.

Exportkredit AB lämnade under 1972 nya lån till ett belopp av 356
mkr (f. å. 481 mkr). Amorteringar och återbetalningar av lån var osedvanligt
stora och nettoutlåningen blev endast 79 mkr, vilket betydligt
understeg nettoutlåningen 1971 uppgående till 256 mkr. Efter en betydande
ökning från 1968 till 1969 hade såväl ny- som nettoutlåningen
varit av stor omfattning till och med 1971.

Utlämnade lån från Lantbruksnäringa/nas Primärkredit AB och
Sekundärkredit AB, främst avseende finansiering av jordbrukets förädlingsindustrier,
uppgick 1972 sammanlagt till 191 mkr (f. å. 165 mkr).
Nettoutlåningen utgjorde 150 mkr (f. å. 129 mkr). Efter nedgången i
utlåningen 1969 har en successiv tillväxt fortgått och den omfattande
nettoutlåningen från dessa institut under 1968 nu överskridits.

Hypoteksbankens nyutlåning, i allt väsentligt avseende jordbrukets
långfristiga finansiering, uppgick 1972 till 218 mkr (f. å. 251 mkr). Nettoutlåningen
utgjorde 173 mkr — i stort sett samma belopp som före
1970 års minskning och 1971 års kraftiga ökning. Banken emitterade
obligationer till ett belopp av 201 mkr (f. å. 204 mkr).

Svenska Skeppshypotekskassan och Skeppsfartens Sekundärlånekassa
gav under 1972 nya lån till ett belopp av 163 mkr (f. å. 131 mkr). Nettoutlåningen
utgjorde 99 mkr (f. å. 75 mkr). Obligationer emitterades
till ett belopp av 143 mkr. År 1971 uppgick emissionerna till 123 mkr.

Kreditaktiebolagen och hypoteksinrättningarna för näringslivets långfristiga
kreditförsörjning åstadkom under 1972 sammanlagt en nyutlåning
om 2 166 mkr och en nettoutlåning om 1 498 mkr. Under 1971
hade de nya lånen och nettoutlåningen uppgått till 2 184 mkr respektive
1 573 mkr. Jämfört med beloppen under senare delen av 1960-talet innebär detta en väsentlig ökning. Åren 1968 och 1969 uppgick
nettoutlåningen till 800 å 900 mkr. Under senare delen av 1970 fick
utlåningen från dessa institut ökad fart.

Försäkrings- och pensionsinrättningar

Försäkringsbolagen

Sakförsäkringsbolagens såväl utgifter som inkomster har ökat i snabb
takt. Försäkringsfallen drog under de tre första kvartalen en kostnad
om ca 1 450 mkr. Under motsvarande tid 1971 uppgick de till 1 380
mkr. Premieintäkterna ökade emellertid ännu mera och uppgick under
nämnda kvartal 1972 till 2 400 mkr mot 2 000 mkr ett år tidigare.
Det växande inkomstöverskottet följdes av ökade placeringar på kapitalmarknaden
av dessa institut. För nämnda period 1972 uppgick de
till 600 mkr — ett år tidigare till 300 mkr.

Livbolagens försäkringsutbetalningar och premieintäkter gav, så långt
1972 f. n. kan överblickas, ett större inkomstöverskott 1972 än 1971.
Kapitalavkastningen fortsatte att växa och placeringsbehovet ökade.

Bolagens placeringar på kapitalmarknaden uppgick under de tre första
kvartalen 1972 till 1 400 mkr att jämföras med 1 200 mkr under motsvarande
tid 1971.

Försäkringsbolagens sammanlagda placeringar under de tre första
kvartalen uppgick således till 2000 mkr. Deras inkomstöverskott är
emellertid vanligtvis störst under årets fjärde kvartal och totalt för
året kan bolagens placeringar beräknas ha uppgått till 3 200 mkr.

Placeringsmönstret för försäkringsbolagen blev enligt vad hittills
föreliggande uppgifter visar i stort sett detsamma 1972 som 1971. Jämfört
med 1970, då reverslångivningen med näringslivet som främste
mottagare ökade, blev placeringarna i obligationer, framför allt bostadsobligationer,
förhållandevis stora 1972 liksom de blivit 1971. Fördelningen
av försäkringsbolagens totala placeringar på låntagargrupper
framgår i stort av tabell 16, »Enskilda försäkringsinrättningar». Försäkringsbolagen
dominerar helt denna grupp av placerare.

Sveriges Kommunalanställdas Pensionskassa

Till de enskilda försäkringsinrättningarna förs vanligen även de kommunalanställdas
pensionskassa. Denna kassas utlåning, som traditionellt
i allt väsentligt går till kommunerna och som förr var en betydande
finansieringskälla för dessa, har under en följd av år varit förhållandevis
liten. Nyutlåningen har hållit sig något över 50 mkr och nettoutlåningen
något under.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket redovisas i kreditmarknadssammanställningar
vanligen bland de offentliga försäkringsinrättningarna, vilka eljest helt
domineras av allmänna pensionsfonden. Riksförsäkringsverkets nettoplaceringar
per år är ej särdeles omfattande. De har dock vuxit under
en följd av år. Under 1972 uppgick de sålunda till 154 mkr att jämföras
med 50 å 80 mkr under de senaste åren av 1960-talet. Placeringarna
tog på vanligt sätt främst formen av reverslån till kommunerna
samt förvärv av kommunobligationer.

Allmänna pensionsfonden

Allmänna pensionsfondens fondökning var betydligt större 1972 än

1971. Placeringarna på kapitalmarknaden avtog likväl.

Fondökningen utvecklades relativt rätlinjigt under nyssnämnda år;
den var 1 232 mkr större 1971 än 1970 och 1 278 mkr större 1972 än

1971. Fondökningen uppgick nämligen under åren 1970, 1971 och 1972,
såsom framgår av tabell 9, till 7 075, 8 307 respektive 9 585 mkr. Placeringsutvecklingen
blev helt annorlunda. Stegringen av nettoplaceringarna
från 1970 till 1971 med drygt 2 400 mkr följdes under 1972
av en minskning med omkring 1 000 mkr. Nettoplaceringama under

Tabell 9. Allmänna pensionsfonden

Nettobelopp

Mkr

	1970	1971	1972
Fondökning	7 075	8 307	9 585
Upplåning	125	1 163	-968
Summa	7 200	9 470	8 617
Placeringar (nom. v.)	6 607	9 036	8 061
Återlån	441	277	352
Diverse1	152	157	204
Summa	7 200	9 470	8 617

1 Kassa och banktillgodohavanden samt räntefordringar, differens mellan nominellt
och bokfört värde m m.

ifrågavarande tre år blev nämligen 6 607, 9 036 respektive 8 061 mkr.
Under andra halvåret 1972 hade nettoplaceringarna börjat överstiga
fondökningen. De gjorde detta i än högre grad 1971. Under 1972 blev
nettoplaceringarna betydligt mindre än fondökningen.

De stora placeringarna mot slutet av 1970 och under 1971 utöver
fondökningen åstadkoms genom omfattande kortfristig upplåning i
andra kreditinstitut. Mot slutet av 1970 hade läget på kreditmarknaden
lättat. Upplåningsmöjligheterna ökade, den korta räntan var ej speciellt
hög och en förväntan om nedgång av den långa räntan började
växa fram. Detta mönster blev än tydligare under 1971. Allmänna
pensionsfondens kortfristiga lånefinansiering av sina placeringar tilltog
då. År 1972 kännetecknades visserligen av en lätt kreditmarknad
och låga korta räntor — ofta lägre än under 1971. Förväntan om sänkning
av den långa räntan — utöver den sänkning som skett i september
1971 — upphörde emellertid. Allmänna pensionsfondens kortfristiga
kreditanskaffning för finansiering av nya långfristiga placeringar upphörde
likaså. I stället användes en del av inflytande avgifter och andra
inkomster till nedbetalning av tidigare ackumulerad kortfristig skuld
gentemot andra kreditinstitut. Detta förklarar allmänna pensionsfondens
lägre nettoplaceringar 1972 än 1971 och därmed också den svaga
utvecklingen av kapitalmarknaden 1972.

Den snabba expansionen av allmänna pensionsfondens placeringar
från och med senare delen av 1970 och fram till slutet av 1971 kom i
hög grad näringslivet till godo. Placeringarna i industriobligationer och
långivningen till företagsinstituten ökade påtagligt. Också under 1972
gick en förhållandevis stor andel till näringslivet, även om det absoluta
beloppet då avtog i samband med allmänna pensionsfondens totalt vikande
placeringar (tabell 16, »Offentliga försäkringsinrättningar»). För -

3 — Riksbanken

Tabell 10. Obligations- och förlagslåneemissioner

Tecknade belopp

Mkr

Läntagare	1968	1969	1970	1971	1972
Staten	41501	3 989*	1 997“	3 890“	5 196u
Korta obligationer	1 300	—	—	1 100	2 025
Långa obligationer	2 075	3400	1 600	2 600	2 050
Premieobligationer	4501	284“	397“	190“	580u
Sparobligationer	325	305	—	—	541
Hypoteksinstitut	5 666	8 001*	7 292°''7	7 425*''10	6 2301*'' “
Bostadsinstitut	5 024	7 539*	6 993“	6 909“	5 657“’ u
Kommuninstitut	277	184	43	189	229
övriga	365	278	256’	32710	344
Övriga låntagare	1 786“	1033	1035	2160	2 078
Industrier	1 381	728	730	1 760	1 553
Kommuner	315*	305	295	400	470
Banker	40	—	10	—	55
Utlandet	50	—	—	—	—
Summa	11 602	13 023	10 324	13 475	13 504
Långfristiga ränte-löpande obligationer	9 527	12 434	9 927	12185	10 358

Dessutom konvertering *) 100 mkr, “) 70 mkr, a) 166 mkr, *) 292 mkr, r'') 278
mkr, “) 510 mkr, ’) 5 mkr, 8) 110 mkr, •) 265 mkr, 10) 20 mkr, u) 320 mkr,
“) 700 mkr.

Dessutom speciell emission “) 779 mkr.

Anm. Sifferuppgifterna avser belopp, varom under respektive år avtal om
försäljning träffats (tecknade belopp). I fall då teckningsperioden sträckt sig
över ett årsskifte kan i beloppen även ingå under ett tidigare år daterade lån.

värven av hypoteksobligationer minskade betydligt, den totala kreditgivningen
till kommunerna avtog i någon mån, medan placeringarna i
statsobligationer ökade väsentligt. Fördelningen av allmänna pensionsfondens
placeringar 1972 blev: näringslivet 31 % (lika med föregående
år), bostadssektorn 37 % (f. å. 51 %), kommunerna 8 % (lika med föregående
år) och staten 24 % (f. å. 10 %).

Obligationsmarknaden

I det föregående har nämnts att bostadsinstituten under 1972 emitterat
obligationer i mindre utsträckning än under de närmast föregående
åren. För kommuninstitut och kommuner ökade emissionerna i viss
mån, medan de för företagen avtog något efter den kraftiga ökningen
1971 (tabell 10). Statens kortfristiga emissioner ökade medan de långfristiga
minskade; de senaste utgjorde 2 050 mkr efter att 1971 ha uppgått
till 2 600 mkr. De speciella slag av obligationer, som spar- och premieobligationer
utgör, emitterades i ökad utsträckning. Av den totalt

Tabell 11. Obligationsmarknaden

Nettobelopp

Mkr

Längivare	Läntagare
	Staten	Kom- muner	Bo- städer	Narin gs-liv	Summa
1971
Riksbanken	345	-	-	53	398
Affärsbanker	1 121	105	197	46	1469
Andra banker	364	- 14	935	lil	1 396
Enskilda försäkrings-inrättningar	- 88	77	1 442	281	1 712
Offentliga försäkrings-inrättningar	953	233	4 122	2 054	7 362
Allmänheten	- 35	5	45	- 115	- 100
Summa	2 660	406	6 741	2 430	12 237
varav:
Kortfristiga obligationer	93	-	-	- 16	77
Långfristiga obligationer	2 567	406	6 741	2 446	12160
1972 (prel)
Riksbanken	925	0	—	0	925
Affärsbanker	350	0	75	100	525
Andra banker	450	0	1 700	100	2 250
Enskilda försäkrings-inrättningar	100	200	1 650	250	2 200
Offentliga försäkrings-inrättningar	1 950	275	2 700	1 650	6 575
Allmänheten	775	50	100	50	975
Summa	4 550	525	6 225	2 150	13 450
varav:
Kortfristiga obligationer	2 025	—	—	- 25	2 000
Långfristiga obligationer	2 525	525	6 225	2 175	11 450

Anm. Specialemissionerna av Sparbankernas Inteckningsbolag och stadshypotekskassan
år 1972 om 779 mkr, förvärvade av sparbankerna, ingår i denna
tabell. Premieobligationer men ej sparobligationer har tagits med och lagts
bland långfristiga obligationer.

vikande marknaden för vanliga långfristiga obligationslån tog bostadssektorn
och staten i anspråk en avtagande andel och näringslivet och
kommunerna en växande.

Ovannämnda uppgifter gäller på emissioner tecknade belopp och inkluderar
ej tidigare omnämnda specialemissioner av bostadsobligationer.
Inkluderas dessa och görs beräkningarna i inbetalda belopp med avdrag
för amorteringar och inlösen, såsom skett i tabell 11, blir skillnaden
mellan obligationsmarknadens utveckling 1972 och dess utveckling 1971
mindre. Lägre tal för medelsanskaffningen genom emission av långfristiga
obligationer noteras likväl, dels totalt dels för sektorerna bo -

städer och näringsliv samt i någon mån för staten. För kommunerna
ägde en viss ökning rum.

Av det föregående har framgått att affärsbankernas placeringar i
hypoteksobligationer avtagit, likaså allmänna pensionsfondens. Andra
banker, främst postbanken och sparbankerna, liksom även de enskilda
försäkringsinrättningarna förvärvade å andra sidan en förhållandevis
stor andel hypoteksobligationer. Även totalt gjorde sistnämnda banker
och försäkringsinrättningar jämförelsevis stora nettoplaceringar i obligationer
1972, medan affärsbankerna och de offentliga försäkringsinrättningarna
minskade sina. Riksbanken ökade sina förvärv, och för allmänheten
förbyttes en nettoförsäljning 1971 i ej obetydliga nettoförvärv

1972. Allmänhetens förvärv gällde i stor utsträckning premieobligationer.

Kapitalmarknaden — en summering av vissa långfristiga placeringar

Det är förenat med både principiella och praktiska svårigheter att från
den totala kreditmarknaden avgränsa vad som bör kallas kapitalmarknaden.
I tabell 12 har aktier och långfristiga obligationer sammanförts
med utlåningen från enskilda och offentliga försäkringsinrättningar
såväl till realsektorerna som till kreditaktiebolagen och hypoteksinrättningarna,
allt räknat netto. Kreditaktiebolagens och hypoteksinrättningarnas
låneförmedling kommer härvid med genom dessa instituts
upplåning på den svenska obligationsmarknaden och i försäkrings- och
pensionsinrättningarna. En sådan avgränsning av kapitalmarknaden ger
vid handen, att kapitalmarknadsplaceringarna, som kraftigt ökat från

1970 till 1971, blev lägre 1972 än 1971. Minskningen hänförde sig, som
tidigare framgått, till obligationerna. Tillväxten av låntagningen på
kapitalmarknaden från 1970 till 1971 gällde i stor utsträckning näringslivet.
Den minskning, som sedan ägt rum, hänförde sig främst till bostadsfinansieringen.
Den relativa fördelningen av det vikande totalbeloppet
blev dock i stort sett densamma 1972 som 1971: staten 17 %
(f. å. 17 %), kommunerna 7 % (f. å. 7 %), bostadssektorn 44 % (f. å.
45 %) och näringslivet 32 % (f. å. 31 %).

Utvecklingen hos olika låntagargrupper

Staten

Statens budgetunderskott som, räknat per kalenderår, successivt minskat
under de tre föregående åren, ökade mycket kraftigt 1972 och uppgick
till 6 345 mkr, d. v. s. det mer än fördubblades jämfört med 1971
(tabell 13). Detta rekordstora utgiftsöverskott berodde dels på en relativt
låg stegring av inkomsterna, sammanhängande med i början av

1971 sänkta skatteskalor och fortlöpande svag inkomst- och omsättningsutveckling
i landet, dels på en i konjunkturstimulerande syfte vid -

Tabell 12. Kapitalmarknaden

Nettobelopp

Mkr

Place ringsform	Läntagare
	Staten	Kom- muner	Bo- städer	Närings- liv	Summa
1970 Långfristiga obligationer	1 629	185	5 599	1 355	8 768
Reverslån från enskilda och offentliga försäkrings-inrättningar		584	337	1 430	2 351
Aktier	-	-	-	448	448
Summa	1 629	769	5 936	3 233	11 567
1971 Långfristiga obligationer	2 567	406	6 741	2 446	12160
Reverslån från enskilda och offentliga försäkrings-inrättningar		653	311	1 726	2 690
Aktier	-	-	-	687	687
Summa	2 567	1 059	7 052	4 859	15 537
1972 (prel) Långfristiga obligationer	2 525	525	6 225	2 175	11 450
Reverslån från enskilda och offentliga försäkrings-inrättningar		575	300	1 725	2 600
Aktier	-	-	-	900	900
Summa	2 525	1 100	6 525	4 800	14 950

Anm. Enskilda och offentliga försäkringsinrättningars reverslån innefattar
såväl de som lämnats direkt till de olika realsektorema som till specialinstituten
för dessa sektorer. Långfristiga obligationer har beräknats på samma
sätt som i tabell 11.

tagen utgiftsexpansion. Härtill kom att utbetalningarna av den överskjutande
skatten blev osedvanligt stora 1972 till följd av ett högt preliminärskatteuttag
1971. Under november—december 1972 utbetalades
således överskjutande skatt om drygt 4,3 miljarder kronor mot 2,8 miljarder
kronor under 1971.

Statens utgiftsöverskott uppvisar mycket stora förändringar av både
tillfällig karaktär och säsongkaraktär. De tillfälliga kastningarna har
många orsaker. Av störst betydelse har härvid varit omläggningar i
systemet för skatteuppbörd, förändringar i direkt och indirekt beskattning
med olika uppbördsperioder, förskjutningar mellan november och
december av utbetalningar av överskjutande skatt samt storleken av
denna skatt liksom förläggningen av diverse ut- och inbetalningar före
eller efter slutet av ett budget- eller kalenderår.

Tabell 13. Statens upplåning
Nettobelopp

Mkr

	1968	1969	1970	1971	1972
Skattkammarväxlar och
korttidslån	964	1 908	1 922	- 36	1 779
Korta obligationer	37	-1067	-900	93	2 025
Långa obligationer	1 665	2 574	1 265	2 457	2 037
Premieobligationer	450	200	364	110	500
Sparobligationer1	221	276	193	56	150
Övrigt	33	- 95	364	- 44	-146
Totalt	3 370	3 796	3 208	2 636	6 345

1 Beloppen inkluderar under respektive år upplupen ränta.

Anm. Riksgäldskontorets och statsverkets kassaförändringar, som vanligtvis
är små, har dragits av på skattkammarväxlar och korttidslån för att ernå
överensstämmelse mellan uppgifterna för statens upplåning och budgetutfallet.

De tillfälliga kastningarna, särskilt markerade under senare år, gör
jämförelser mellan olika tolvmånaderstal för budgetunderskotten föga
informativa. Som exempel kan nämnas att tolvmånaderstalet per november
1970 var 1 700 mkr eller mindre än en tredjedel av det som
förelåg ett år tidigare, då det var 5 497 mkr. Per december 1970, alltså
en månad senare, var tolvmånaderstalet för budgetunderskottet uppe
i 3 208 mkr att jämföras med 3 796 mkr ett år tidigare. Den mycket
kraftiga åtstramning, som en jämförelse mellan förstnämnda två sifferuppgifter
visar, är praktiskt taget helt borta enligt de två sistnämnda
uppgifterna. Ingendera informationen är representativ för tendensen
i budgetunderskottets utveckling under här berörda tid. Någon form
av utjämning mellan udda och jämna månader, särskilt november—
december och helst även december—januari, måste genomföras för att
denna tendens skall kunna framträda.

Försök till utjämning av kastningarna mellan två efter varandra liggande
tolvmånaderstal har gjorts i diagram G; medeltalet av två sådana
tolvmånaderstal har beräknats och sex värden per år på så sätt
erhållits. Kurvan för dessa värden nådde bottenläget under senhösten
1970 och toppläget mot slutet av 1972. Försök till mera metodisk säsongrensning
har även utförts. Härvid har uppgifter för fyramånadersperioderna
november—februari, mars—juni och juli—oktober sammanförts
för att komma förbi de större tillfälliga kastningarna. Den på så
sätt utjämnade kurvan, utvisande statens utgiftsöverskott per fyra månader,
ger i stort sett samma bild beträffande tendensen som tidigare
nämnda kurva. Det stora statliga utgiftsöverskottet hösten 1969 förbyttes
under 1970 i lägre sådana överskott. Det lägsta värdet under
den senaste högkonjunkturen registrerades enligt denna mätmetod för

Diagram G. Statens utgiftsöverskott

Diagram H. Kommunernas upplåning

Mkr

5 000

4000

3 000

2000

1 000

1971

1972

1968

1970

A. Statens utgiftsöverskott på tolvmånadersnivå;
belopp har beräknats
som medeltalet av två på varandra
följande tolvmånaderstal (tolvmånadersuppgifter
per januari plus tolvmånadersuppgifter
per februari genom
två etc).

B. Statens utgiftsöverskott på fyramånadersnivå
(säsongrensade uppgifter
för november—februari, mars—
juni och juli—oktober).

Mkr

5 000

4000

3000

2000

1 000

1968

1969

1970

1971

1972

A. Total upplåning per kalenderår

B. Total upplåning per halvår, säsongrensade
uppgifter

Anm. Uppgifterna för andra halvåret
1972 och helåret 1972 utgör uppskattningar.

perioden juli—oktober 1970. Under loppet av 1971 förblev utgiftsöverskottet
förhållandevis lågt. Först under 1972 inträdde en mera markant
ökning för att mot slutet av året accelerera.

Inriktningen av statsskuldspolitiken har de senaste åren undergått
påtagliga förändringar. Såsom framgår av tabell 3 finansierades under
åtstramningsåret 1970 en relativt stor del av budgetunderskottet på
marknaden utanför bankerna. Denna upplåning minskade markant

1971 efter att dock ha börjat avta redan mot slutet av 1970. Under

1972 fick statens upplåning utanför bankerna åter stor omfattning. Det
mycket stora statliga utgiftsöverskottet tillsammans med valutainströmningen
nödvändiggjorde denna likviditetsindragning.

Statens upplåning skedde under 1972 i följande former. Tre långfristiga
räntelöpande obligationslån emitterades på sammanlagt 2 050 mkr.
Inga ursprungligen långfristiga lån förföll till betalning och endast
mycket obetydliga belopp amorterades, detta på äldre lågprocentiga lån.
Premieobligationslån togs upp för 900 mkr, varav 320 mkr utgjorde
konvertering av 1961 års lån. Även ett sparobligationslån emitterades,
på vilket tecknades 541 mkr, vilket var mer än för något tidigare sparobligationslån.
Emissionen skedde i slutet av året och inbetalningarna

Tabell 14. Kommunernas likviditetsutveckling, utgiftsöverskott
samt totala upplåning
Nettobelopp

Mkr

1969 1970 1971 1972

1 hå. 2 hå. 1 hä. 2 hå. 1 hå. 2 hå. 1 hå.

Förändring av likvida tillgångar	311	-127	-424	-392	84	-367	780
Utgiftsöverskott	284	1 062	787	2 082	602	2 393	611
Upplåning	595	935	363	1 690	686	2 026	1 391
därav: på kreditmarknaden	636	681	352	931	689	1 147	1 163

till riksgäldskontoret före årets slut uppgick till endast något över 150
mkr. Härtill kom emission av tre kortfristiga obligationslån, förfallande
till inlösen 1974 och 1976, till ett belopp av 2 025 mkr. Inga ursprungligen
kortfristiga lån förföll till betalning. Det utestående beloppet
av skattkammarväxlar och dagslån växte mot slutet av året och
var vid utgången av året 1 783 mkr större än vid årets början.

Kommunerna

Kraftigt stigande skatteinkomster tillsammans med en betydande avsaktning
av utgiftsökningen medförde en påtaglig förbättring av kommunernas
finansiella situation 1972. Det kommunala utgiftsöverskottet,
som 1970 och 1971 hade uppgått till mycket stora belopp avtog
under 1972. Visserligen blev utgiftsöverskottet första halvåret av ungefär
samma omfattning som första halvåret 1971 (tabell 14) men utgiftsöverskottet
andra halvåret blev, enligt preliminära beräkningar,
betydligt mindre än motsvarande halvår föregående år.

Kommunernas nettoupplåning på den organiserade kreditmarknaden
steg från 1 300 mkr 1970 till 1 800 mkr 1971 (tabell 16). Trots ett reducerat
utgiftsöverskott fortsatte kommunernas upplåning att öka 1972.
Framför allt ökade upplåningen hos »Andra banker», väsentligen sparbankerna
och postbanken. Även upplåningen på obligationsmarknaden
ökade emellertid (tabell 10). Sålunda emitterade både kommunerna
själva och kommuninstituten större belopp 1972 än 1971, tillsammans
699 mkr mot 589 mkr ett år tidigare. Kommunernas totala långfristiga
nyupplåning uppgick under första halvåret 1972 till drygt 1 700 mkr
mot drygt 1 200 mkr första halvåret 1971.

De mycket stora utgiftsöverskotten 1970 och 1971 hade tvingat fram
dels en omfattande upplåning såväl på som utanför den organiserade
kreditmarknaden, dels en betydande likviditetsneddragning. Ännu under
första hälften av 1972 fortsatte upplåningsexpansionen på båda
dessa marknader. Kommunernas totala upplåning, som för tolvmånadersperioderna
till och med juni 1970 och juni 1971 varit 1 300 mkr

Tabell 15. Finansieringen av nyproduktionen av bostäder

Mkr

	Byggnadskrediter		Fastig-	Obliga-	Summa
Oktober 1970—	Utbetalda Avlyfta	Ökning	hetslån	tioner
september 1971

Affärsbanker	6 362	5 922	440	—	235	675
Sparbanker	2 237	2 300	— 63	585	688	1 210
Postbanken	1 185	1 338	— 153	44	418	309
Försäkringsbolag	—	—	—	218	999	1 217
AP-fonden	—	—	—	36	4 361	4 397
Bostadsstyrelsen	—	—	—	2 110	—	2 110
Restpost	472	463	9	—	151	160
Summa	10 256	10 023	233	2 993	6 8521	10 078
Oktober 1971—
september 1972
Affärsbanker	6 470	4 433	2 037	—	124	2 161
Sparbanker	2 547	2 128	419	602	466	1 487
Postbanken	1 092	1 071	21	142	238	401
Försäkringsbolag	—	—	—	180	1 408	1 588
AP-fonden	—	—	—	37	2 643	2 680
Bostadsstyrelsen	—	—	—	2 122	—	2 122
Restpost	184	219	— 35	—	154	119
Summa	10 293	7 851	2 442	3 083	5 0332	10558

1 Härtill konverteringar på 265 mkr.

2 Härtill konvertering och specialemission på 889 mkr.

respektive 2 400 mkr, blev för tolvmånadersperioden till och med juni
1972 3 400 mkr. Mot slutet av 1972 avtog kommunernas upplåning
men kan för hela året dock uppskattas ha blivit större än den var 1971.

Ökningen av upplåningen 1972 i förening med minskningen av utgiftsöverskottet
medförde en betydande likviditetsförbättring för kommunerna.
Nedgången av de likvida tillgångarna alltsedan andra halvåret
1969 — dock i starkt avtagande takt under 1971 — förbyttes sålunda
under 1972 i en ökning. Kommunernas banktillgodohavanden
växte under perioden januari—oktober 1972 med inte mindre än 2,2
miljarder kronor. Under motsvarande period 1971 hade ökningen stannat
vid ca 340 mkr, som dock förbrukats under årets sista månader.

Bostäder

Efter att ha ökat i en lång följd av år minskade bostadsinvesteringama
under 1970 och 1971 med 3,5 % per år. Minskningen upphörde 1972.
Uppgifterna gäller den volymmässiga utvecklingen. I den värdemässiga
utvecklingen — av särskilt intresse i kreditsammanhang — inträdde ej
någon minskning men väl en avtagande stegringstakt. För 1972 uppskattas
bostadsinvesteringama, räknat i löpande priser, ha varit ca 650
mkr större än 1971.

Lånefinansieringen av nyproduktionen av bostäder redovisas i tabell
15. Under tolvmånadersperioden fram t. o. m. september 1972 uppgick
den totala lånefinansieringen till något mer än 10 500 mkr eller
knappt 500 mkr mer än under den närmast föregående tolvmånadersperioden.
Bankernas, försäkringsinrättningarnas och bostadsstyrelsens
långfristiga lån var av ungefär samma omfattning som under den föregående
perioden eller omkring 3 000 mkr. Hypoteksinstitutens emissioner
av bostadsobligationer minskade emellertid med drygt 1 800 mkr
till ca 5 000 mkr. Denna minskade emissionsverksamhet medförde att
bankernas — framför allt affärsbankernas — utestående belopp av
oavlyftade byggnadskrediter successivt ökade. Medan bruttoutbetalningarna
av bostadsbyggnadskrediter under tolvmånadersperioden fram
t. o. m. september 1972 uppgick till ungefär samma belopp som under
den föregående perioden, blev avlyften så låga att de oavlyftade bostadsbyggnadskrediterna
ökade med nära 2 500 mkr. Under den föregående
tolvmånadersperioden var utbetalningar och avlyft ungefär lika
stora.

Bostadsfinansieringen under 1972 kännetecknas således av en minskande
finansiering via hypoteksinstituten och obligationsmarknaden
och en växande från bankerna i form av ökad mängd utestående bostadsbyggnadskrediter.
Med avseende på långivande institut ökade affärsbankerna
kraftigt sin nettoutlåning till bostadssektorn — från 675
mkr till 2 161 mkr, d. v. s. med ca 1 600 mkr — och allmänna pensionsfonden
minskade sin från 4 397 mkr till 2 680 eller med drygt 1 700
mkr, allt avseende tolvmånadersperioderna t. o. m. september.

Näringslivet

När den totala kreditgivningen på den organiserade kreditmarknaden
åter expanderade efter att under högkonjunkturen kraftigt minskat
ökade framför allt kreditgivningen till näringslivet (diagram J). Under
1972 fortsatte den totala kreditgivningen att öka, även om en viss avsaktning
i ökningstakten inträdde under andra halvåret. Liksom under
1971 gick då större delen av ökningen till näringslivet. Dess totala
upplåning på den organiserade kreditmarknaden uppgick 1972 enligt
tabell 16 till 10 000 mkr, innebärande en ökning med ca 1 300 mkr
jämfört med 1971. Det bör dock tilläggas att personliga krediter av
olika slag ingår i denna uppgift. Endast mycket ofullständig information
om dessa krediter finns tillgänglig. Det tyder emellertid på ett växande
nettoflöde, varför de egentliga näringslivskrediterna ökat något mindre
än vad ovan lämnade siffror visar.

Näringslivets fasta investeringar fortsatte att öka 1972. Volymmässigt
var dessa 6 % större än 1971. Lagerinvesteringarna, som efter den
kraftiga ökningen 1969 och 1970 minskat 1971, minskade ytterligare

1972. Värdemässigt blev ökningen av de fasta investeringarna ca 2 mil -

Diagram J. Kreditmarknaden totalt samt näringslivets upplåning
på kreditmarknaden

Nettoflöden per halvår
Säsongrensade uppgifter

Mkr

12 000

10 000

8000

6 000

4000

2 000

1965

1966

1967

1968

1969

1970

1972

1971

A. Totalt

B. Näringslivet

järder kronor och nedgången i lagerinvesteringarna ungefär lika stor.

Näringslivets förmåga att internt finansiera sina investeringar ökade
under 1972 genom ett något förbättrat vinstläge. Härtill kom nyssnämnda
ökning av upplåningen på marknaden i Sverige och dessutom en
växande upplåning utomlands.

Ökningen av näringslivets upplåning på kreditmarknaden i Sverige
1972 härrörde framför allt från affärsbankerna, men även »Andra bankers»
kreditgivning till näringslivet blev större 1972 än 1971. Den mer
långfristiga långivning till näringslivet, för vilken de härför speciellt
inrättade kreditinstituten, Sveriges Investeringsbank, Industrikredit
m. fl., svarar, blev å sin sida i det närmaste lika stor 1972 som föregående
år. En mindre del av denna långivning finansierades emellertid som
framgått genom upplåning i utlandet. Industrins obligationsemissioner
blev däremot inte till fullo av samma omfattning 1972 som 1971 efter
då inträffad stora ökning (tabell 10). Kapitalanskaffningen genom emission
av aktier blev å andra sidan väl så stor 1972 som 1971. Näringslivets
totala långfristiga kapitalanskaffning i Sverige blev, som framgår av
redovisningen i tabell 12, något mindre 1972 än 1971 men avsevärt
större än året dessförinnan.

Näringslivets upplåning utomlands kommer i väsentlig grad till ut -

Tabell 16. Kreditmarknaden

Mkr

Längivare	Läntagare
	Staten	Kom- muner	Bo- städer	Närings- liv	Summa
1970 Riksbanken	1 601	2	30	- 3	1 630
Affärsbanker	-842	301	1989	- 140	1 308
Andra banker	1073	224	1 639	1 010	3 946
Enskilda försäkrings-inrättningar	374	62	747	709	1 892
Offentliga försäkrings-inrättningar	761	687	3 274	2 035	6 757
Allmänheten	241	7	14	235	497
Totalt	3 208	1283	7 693	3 846	16030
1971 Riksbanken	1 524	0	- 30	30	1 524
Affärsbanker	1 220	203	596	3 193	5 212
Andra banker	-698	665	1 593	949	2 509
Enskilda försäkrings-inrättningar	- 90	141	1 736	911	2 698
Offentliga försäkrings-inrättningar	953	822	4 139	3 269	9183
Allmänheten	-273	5	45	372	149
Totalt	2 636	1 836	8 079	8 724	21 275
1972 (prel) Riksbanken	-175				-175
Affärsbanker	1950	125	1 950	4 100	8 125
Andra banker	1 950	800	2 350	1400	6 500
Enskilda försäkrings-inrättningar	100	250	1 900	1000	3 250
Offentliga försäkrings-inrättningar	1950	775	2 725	2 725	8 175
Allmänheten	575	50	75	775	1475
Totalt	6 350	2 000	9 000	10 000	27 350

tryck i de i betalningsbalansen registrerade privata kapitaltransaktionerna.
Dessa utgörs av värdepapperstransaktioner, privata långfristiga
lån, direkta investeringar och övriga privata kapitaltransaktioner. Utvecklingen
av dessa visar en betydande ökning av medelsinströmningen.
Under 1972 blev nettoupplåningen 1 400 mkr mot 765 mkr 1971.
Härtill kommer att betalningsbalansens restpost, som till stor del torde
bestå av icke registrerade handelskrediter, medförde ett medelsinflöde
om ca 200 mkr mot ett utflöde 1971 på drygt 300 mkr.

Vad gäller olika delar av näringslivet synes handeln och servicenäringarna
ha haft ett växande lånebehov under 1972. Deras upplåning

i affärsbankerna blev betydligt större under detta år än under 1971.
Likväl ökade deras likvida tillgångar i förhållandevis liten utsträckning.
Den hade dessförinnan ökat mycket kraftigt; trots att affärsbankernas
kreditgivning under det mera lätta kreditmarknadsläget
1971 framför allt riktades mot industrin, var det handelns likviditet
som först ökade mest påtagligt. Industrins likviditetsläge har i störst
utsträckning förbättrats under andra halvåret 1971 och under 1972.

Kreditmarknaden — en summering

Den totala kreditgivningen på den organiserade kreditmarknaden blev
större 1972 än 1971, trots vikande placeringar från allmänna pensionsfondens
sida (tabell 16). De enskilda försäkringsinrättningarna ökade
sina placeringar men i ännu högre grad de olika bankinstituten. Den
totala kreditgivningen blev 1972, såsom den nu preliminärt kan beräknas
27 350 mkr att jämföras med 21 275 mkr 1971.

Av ökningen från 1971 till 1972 gick en stor del till staten. Statsupplåningen
växte som framgått från 2 636 mkr till 6 345 mkr. Även
kommunernas upplåning på den organiserade marknaden ökade. Denna
upplåning kan för 1972 beräknas ha uppgått till 2 000 mkr, vilket var
200 mkr mer än 1971. Bostadssektorns upplåning, som inte varit utsatt
för lika stora svängningar som övriga sektorers, uppgick 1972 till 9 000
mkr mot 8 100 mkr 1971. Näringslivets upplåning på kreditmarknaden
hade kraftigt ökat från 1970 till 1971. Den fortsatte att öka 1972 ehuru
i lägre takt. Upplåningen var för de tre nämnda åren 3 800, 8 700 respektive
10000 mkr.

Ränteutvecklingen

Under avmattningsåret 1971 hade räntorna fallit, framför allt för mera
kortfristiga placeringar. Räntestrukturen hade därigenom förändrats så
att många rörliga räntor vid årets slut kom att understiga de bundna.
Denna bild förblev i stort sett oförändrad under 1972.

Diskontot och vissa penningmarknadsräntor

Riksbankens officiella diskonto, som under loppet av 1971 sänkts i fyra
omgångar från 7 % till 5 % — den 19 mars, den 23 april, den 10 september
och den 12 november — kvarlåg under hela 1972 vid denna
nivå. Under föregående konjunkturavmattning var det nere vid samma
nivå i två omgångar men inte under lika lång sammanhängande tid.

Reglerna för bankernas upplåning i riksbanken bibehölls oförändrade
under 1972. De hade uppmjukats i början av 1971. Då hade det enprocentiga
räntetillägg, som uttagits fr. o. m. den sjätte dagen bankerna
häftat i skuld till riksbanken, avskaffats och räntan för upplåning
i riksbanken satts lika med riksbankens diskonto oavsett skuldsätt -

Diagram K. Riksbankens diskonto
samt vissa kortfristiga
statslåneräntor

Diagram L. Emissionsräntor samt
effektiv ränta på statliga lån

1968 1969 1970 1971 t 1972

A = Riksbankens diskonto
B = Diskonto för 3 månaders skattkammarväxlar

C = Emissionsränta för statslån med
högst 7 års löptid vid emissionstillfället -

1968 1969 1970 1971 1972

A = Effektiv ränta på statliga lån
med 15 års återstående löptid
B = Emissionsränta för långa statslån C

= Emissionsränta för långa industrilån -

Tabell 17. Riksgäldskontorets diskonto vid försäljning
av skattkammarväxlar

Procent

Löptid	1969				1970
31.3	30.6	30.9	31.12	31.3	30.6	30.9	31.12
3 mån	6,5	6,5	7,75	8,5	8,5	8,5	8,5	8,25
6 mån	6,5	6,5	7,75	8,5	8,5	8,5	8,5	8,25
9-12 mån	-	-	7,75	-	8,5	-	-	-
	1971				1972
3 mån	6,75	6,25	5,5	4,00	3,50	4,00	3,75	2,75
6 mån	-	6,25	-	4,50	4,25	-	-	4,00
9-12 mån	-	-	-	-	-	-	-	-

ningens längd. Upplåningens storlek kunde som tidigare medföra straffränta.
Gränsen för bankernas straffräntefria upplåning i riksbanken
hade emellertid höjts från 50 % till 75 % av en banks egna kapital. Räntesatsen
för upplåning över denna gräns hade fastställts till diskontot
plus två procentenheter.

Under 1972 var dessa regler i kraft. I det lätta läget på penningmarknaden
förekom upplåning i riksbanken endast under en kort period i
juni.

Räntan på dagslånemarknaden hade under 1971 successivt fallit. Under
större delen av året hade den vid skatteuppbörder och andra tillfälligt
strama perioder legat vid eller strax över diskontot, vid utbetalning
från staten av kommunernas skatteandelar och andra lätta perioder
någon procent under diskontot.

Under 1972 höll sig dagslåneräntan ännu något lägre. Under första
hälften av januari sänktes den till 3 %. Denna ränta tillämpades sedan
av riksgäldskontoret vid dess upplåning på dagslånemarknaden fram
till mitten av november och utgjorde en gräns under vilken räntan på
denna marknad inte kunde falla. Efter mitten av maj fick vårens stora
skatteuppbörder en så stor likviditetsindragande effekt att räntorna
på dagslånemarknaden steg till diskontots nivå. Likviditetsindragningen
kulminerade med uppbörden av mervärdeskatt i juni. Upplåning förekom
till 5 %, men även till högre räntor, dock ej överstigande 6 %.

Redan i början av juli förekom på nytt räntor på 3 %. Denna nivå
kom att hållas till in i november, tidvis parallellt med räntor strax under
diskontot. Denna utveckling är inte ovanlig; likviditeten under
andra halvåret är i regel högre än under det första. I november sjönk
den nedre gränsen för ränteintervallet till 2,5 %, avspeglande en speciellt
likvid marknad.

Diskontot för skattkammarväxlar utgjorde i januari vid tre månaders
löptid 3,75 %, vid fyra månaders 4 % och vid fem till sju måna -

Diagram M. Inlåningsräntor

1968 1969 1970 1971 1972

A = Ränta på kapitalräkning med 12
månaders uppsägning
B = Ränta på kapitalsamlingsräkning

Diagram N. Utlåningsräntor


		•
		1,	• »
—1	1
1 L

		•	A B C
		A	D

1968 1969 1970 1971 1972

A = Försäkringsbolagens ränta på
lån mot säkerhet i stora förstklassiga
industrifastigheter, fast
ränta.

B = Hypoteksinstitutens ränta på lån
mot inteckning i bostadsfastighet,
fast ränta.

C = Affärsbankernas medelränta för
annan utlåning än krediter i räkning
och diskonterade växlar.

D = Sparbankernas medelränta för
annan utlåning än krediter i räkning
och diskonterade växlar.

ders 4,25 %. I mars företogs en viss sänkning av diskontona för växlar
med tre månaders löptid till 3,5 %. Under det relativt strama läget i
juni följde så en höjning — för växlar med tre månaders löptid till
4%.

Under sommaren 1972 bibehölls den något högre nivån för skattkammarväxeldiskontot,
men i september gjordes vissa nedjusteringar
följda av nya i november. Vid sänkningen i slutet av november erhöll
tremånadersväxlar diskontot 3 %. För växlar med den längsta löptiden,
upp till åtta månader, var diskontot 4,25 %. I december slutligen medförde
det lätta penningmarknadsläget att diskontot för tre månaders
skattkammarväxlar sänktes till 2,75 %. För de längsta växlarna, sju
månaders, var diskontot som tidigare 4,25 %.

Kreditinstitutens in- och utlåningsräntor

Bankinstituten företog under 1972 inga ändringar i de annonserade in -

tåning sräntorna. Dessa har på senare år ändrats parallellt med riksbankens
diskonto. Sedan november 1971 har således räntan för kapitalräkning
med 12 månaders uppsägningstid varit 5 % i samtliga in stitut.

Kapitalsamlingskonto i affärsbanker och postbanken samt motsvarande
räkning i sparbanker, kapitalsparräkning, hade räntan 4 % %.

Inlåningsräntorna hos kreditinstituten har traditionellt varit enhetliga
med smärre avvikelser av lokal karaktär, särskilt framträdande i
södra Sverige. Under 1972 vidtog sparbanker i detta område, utan att
riksbanken underrättats därom, höjningar av vissa inlåningsräntor;
bl. a. infördes en hög räntegottgörelse å vanlig checkräkning. Till riksbanken
anmäldes planer från andra håll för att möta denna konkurrens.
Riksbanken ansåg icke att ett räntekrig av detta slag skulle vara
i allmänhetens intresse utan föreslog att bankinstituten skulle söka
lösa de uppkomna problemen mellan sig.

Överläggningar fördes under hösten mellan bankföreningen, sparbanksföreningen,
jordbrukskasseförbundet och postbanken och ledde
mot slutet av året till en överenskommelse. Enligt denna skall från och
med 1 juli 1973 ränta icke utgå för vanlig checkräkning och banker
som tillämpat en högre räntesats på sparkasseräkning än 4,75 % skall
sänka den till denna nivå. Vidare sänks räntan för samtliga former av
lönekonton och produktlikvidkonton till 3 % men för belopp överstigande
10 000 kronor kan ränta betalas efter en räntesats på 4,75 %.

För räntenivån vid inlåning på särskilda villkor (specialinlåning) gällde
under förra hälften av året den tidigare mellan bankföreningens
medlemmar träffade överenskommelsen som maximerade ränteersättningen
till 6 %. Sedan en bank anmält att den inte längre biträder överenskommelsen
har denna luckrats upp till sin innebörd. I verkligheten
har emellertid den andel av specialinlåningen hos affärsbankerna som
betalas med mer än 6 % vuxit ytterst obetydligt och ligger under en
femtedel. Det är till stor del medel som bundits för relativt lång tid.
Hos sparbankerna redovisas däremot den största delen av specialinlåningen
till räntesatser över 6 %.

Bankinstitutens rörliga utlåningsräntor hade såsom de annonserats
under 1971 justerats ned i takt med riksbankens diskontosänkningar.
Under 1972 kom de att stanna på den nivå de sålunda nått.

Dessa räntor varierar vanligen inom vida intervall. Gränser för sådana
intervall annonseras bl. a. av sparbanker och affärsbanker. Den
tidpunkt då någon förändring senast företogs var, både för sparbankernas
och affärsbankernas del, i november 1971.

För att få en bättre bild av bankinstitutens faktiskt tillämpade räntesatser
än vad ovanstående intervall erbjuder, har riksbanken sedan
slutet av 1970 låtit insamla information härom. För dessa ränteanalyser
redogöres i ett separat avsnitt nedan.

Medan de rörliga räntorna under 1971 nedjusterats i anslutning till

4 — Riksbanken

Tabell 18. Emissionsvillkor för långfristiga obligat ionsoch
förlagslån

Procent

Låntagare	11.7 1969— 18.3 1971	1971 19.3—22.4	23.4—9.9	10.9—11.11	12.11 1971— 31.12 1972
Staten	7,25	7,25	7,25	7,0	7,0
Bostadsinstitut
bostadsfastigheter	7,25	7,25	7,25	7,0	7,0
kont-fast:er m. m.	7,5	7,5	7,5	7,25	7,25
Industrier
obligationslån	7,5-7,75	7,5-7,75	7,5-7,75	7,25-7,5	7,25-7,5
förlagslån	8,0-8,25	8,0-8,25	8,0-8,25	7,75-8,0	7,75-8,0
Kommuner	7,5	7,5	7,5	7,25	7,25
Banker (förlagslån)	7,75	7,75	7,75	7,5	7,5
Riksbankens diskonto	7,0	6,5	6,0	5,5	5,0

Anm. Uppgifterna avser den under perioden gällande emissionsräntan för olika slag av lån. Under
några perioder har dock vissa lånetyper ej förekommit.

diskontosänkningarna, hade de bundna utlåningsräntorna följt emissionsräntoma
för obligationer och endast sänkts med % % i september.
Bostadsinstitutens bundna räntor på lån mot primärinteckning i
bostadsfastighet korn därefter att ligga vid 7,2 %. Försäkringsbolagen
hade rekommenderat 7,6 % som ränta för industrilån med bästa säkerhet
och 7,35 % för kommunlån. Under 1972 företogs inga ändringar
i dessa räntesatser.

Emissionsräntor för obligationer och förlagsbevis

Under 1972 emitterades korta statslån både i januari och november.
De som emitterades i januari hade en löptid av två respektive fyra år
och räntesatsen 5,75 % respektive 6,75 %. För lånet i november var
löptiden 3,5 år och den nominella räntan 6,5 %. Kursen på detta lån
sattes till 98 %. Den effektiva räntan blev vid inlösen på första förfallodagen,
den 15 mars 1976, 7,18 %, vid av köparen förlängd löptid,
till den 18 maj 1976, 7,15 %. I november emitterade staten också s. k.
sparobligationer. Med bonus inkluderad utgjorde förräntningen 8 %.
Härtill korn att bonusen var skattefri.

Under året emitterades två premieobligationslån med tio års löptid
och tre räntelöpande lån varav två med femton och ett med tio års
löptid. Räntefoten för de senare lånen sattes till 7 %, d. v. s. till den
ränta som tillämpats för sådana lån sedan diskontosänkningen i september
1971. Samma emissionsränta hade de bostadsfinansierande institutens
obligationslån avsedda för finansiering av nya bostäder. Dessa
institut emitterade liksom tidigare även lån för andra ändamål varvid

Tabell 19. Köpkurser och effektiv förräntning för vissa statslån

Kurser

Effektiv ränta

1971

31/12

1972

31/3 30/6 31/9

1971 1972
31/12 31/12 31/3 30/6 31/9 31/12

Lån med kort återstående	löptid
5	1959/69/75 5/10	93Vi	93 A	94	93 Vi	94 H	7,00	7,13	7,10	7,45	7,24
5 Vi	1960/70/75 12/4	96''A	96	96	96	96 J4	6,71	7,00	7,12	7,28	7,20
6%	1966/76/77 16/9	98 Va	98Va	98 Va	98	98	7,13	7,14	7,15	7,23	7,25
Lån med lång återstående	löptid
3	1945/55/85 1/7	(A''A	64 Vi	64 Vi	64 Vi	65	7,14	7,20	7,27	7,33	7,32
5V*	1964/78/82 18/3	86	85%	85%	85%	85K	7,20	7,27	7,32	7,36	7,40
6	1969/84 23/1	90	90	90	89 Vi	89M	7,26	7,27	7,29	7,38	7,40
7 Va	1970/85 20/1	100	100	100	99%	100	7,25	7,25	7,25	7,28	7,25

räntan sätts en kvarts procent högre. Denna högre räntesats tillämpades
även för kommunernas och kommuninstitutens obligationslån samt
för industrilån med bästa säkerhet. Övriga industrilån emitterades till
en ränta av 7,5 %.

Under året emitterades även förlagslån av industriföretag samt fyra
förlagslån för kreditinstitut. Industrins förlagslån hade en ränta om

7,75 % och lånen för kreditinstituten 7,5 %.

Kurser och effektiva räntor på statsobligationer

Under 1971 hade de på Stockholms Fondbörs noterade köpkurserna
på statliga obligationslån stigit i samband med de första diskontosänkningarna
under året. Sänkningen i november lämnade kurserna i stort
sett opåverkade. Mot slutet av året hade t. o. m. ett visst kursfall inträffat.
Under 1972 fram t. o. m. september förblev kursnivån relativt
stabil. En svag tendens till kursfall kunde dock förmärkas både för
obligationslån med lång och med kort återstående löptid med undantag
för de allra kortaste för vilka kursstegringar noterades i riktning
mot inlösningskurserna. Kursfallet för de långa lånen blev för månaderna
januari—september dock mindre än y2 procentenhet. Under
årets sista månader var kursutvecklingen något stigande såväl för en
del långa som för de korta lånen.

Den effektiva räntan, beräknad på ovannämnda kurser, hade för
olika obligationslån under 1971 fallit med ungefär % %, d. v. s. lika
mycket som emissionsräntan för långa lån. Under de tre första kvartalen
1972 medförde de svagt fallande kurserna en viss stegring av den
effektiva förräntningen. Enbart förkortningen av löptiden höjde i någon
mån den effektiva räntan eftersom kurserna låg under pari. Den
effektiva räntan för lån med kort återstående löptid kom att falla tillbaka
något i samband med kursstegringen mot slutet av året. Räntan
för lånen med lång återstående löptid lämnades i stort sett opåverkad.

Tabell 20. Direkt avkastning på börsnoterade aktier

Procent

	Mars	Juni	Sept	Dec	Mars	Juni	Sept	Dec
	1969				1970
Stamaktier, totalt	3,25	3,16	3,49	3,57	4,21	4,65	4,81	4,99
Verkstäder	2,34	2,28	2,59	2,61	3,32	3,63	3,76	3,90
Skogsindustrier	5,04	4,69	4,75	4,45	5,34	5,38	5,64	6,03
Järnverk och bruksföretag	4,19	3,69	3,62	3,62	3,93	4,60	4,56	4,90
Rederier	6,02	6,57	6,21	7,04	6,94	7,24	7,53	7,51
Banker	5,42	5,70	6,26	6,46	6,93	8,26	7,99	7,52
Preferensaktier, totalt	7,65	7,96	7,94	8,18	8,20	9,10	8,81	8,96
	1971				1972
Stamaktier, totalt	4,41	4,41	4,58	4,12	3,81	3,88	3,72	3,75
Verkstäder	3,29	3,16	3,37	3,03	2,82	2,83	2,71	2,77
Skogsindustrier	6,29	7,16	7,56	6,66	6,01	5,91	5,57	5,04
Järnverk och bruksföretag	4,47	4,80	5,03	4,96	4,19	4,12	4,21	4,42
Rederier	5,95	6,78	7,08	7,31	6,91	6,97	6,49	5,78
Banker	6,85	6,31	6,09	5,87	6,36	7,25	6,80	6,87
Preferensaktier, totalt	8,25	8,63	8,16	7,94	8,41	8,63	8,84	8,47

Kurser och effektiv avkastning på aktier

Aktiekurserna steg enligt Affärsvärldens generalindex med 10 % över
året. Under 1971 hade stegringen varit 22 %. Skogsaktiema ökade markant
mer än aktierna för övriga sektorer. Under hela 1972 var stegringen
32 %. Även rederier ökade mer än genomsnittet, medan bankaktier
sjönk med 3 %.

Den direkta avkastningen, kvoten mellan nominell avkastning och
kurs, sjönk under 1972 med knappt y2 procentenhet (tabell 20). Största
minskningen gällde skogsaktier och var drygt 1 y procentenhet. För
bankaktier ökade den direkta avkastningen med en procentenhet.

Kreditinstitutens utlåningsräntor enligt ränteanalysen i september 1972
Under de knappt två år som kreditinstituten rapporterat sina utlåningsräntor
har, som framgår av nedanstående tablå, ganska betydande förskjutningar
noterats. Affärsbankernas ränteglidning nedåt står i samband
med riksbankens uppmaning till dem att återta de höjningar som
vidtogs under 1970. Räntehöjningen hos sparbankerna torde vara tillräckligt
stor för att kunna betraktas som otvetydig.

Ränteutvecklingen från utgången av 1970 till slutet av september
1972 kan sammanfattas som skett i tablån på nästa sida. I tablån och i
följande kommentarer har justering gjorts med hänsyn till förändringar
i riksbankens diskonto och likaså har avgiften vid »krediter i räkning»
fördubblats och lagts till utlåningsräntan.

	Affärs- banker	Spar- banker	Central- kassor
Bostadsbyggnadskrediter	+0,12	+0,03	+0,08
Övriga krediter i räkning	—0,53	+0,05	±0,00
Diskonterade växlar	-0,20	+0,06	+0,12
Lån	—0,08	+0,10	+0,10
Totalt	—0,17	+0,09	+0,08

Utvecklingen hos affärsbankerna skiljer sig, som tidigare nämnts,
markant från sparbankernas och centralkassornas, varför en ganska
detaljerad redovisning av de rekommendationer, som från riksbankens
sida riktats till i första hand affärsbankerna, synes vara motiverad. Då
även övriga kreditinstitut delvis har berörts av dessa, behandlas här
nedan varje typ av utlåning separat.

Räntan på »bostadsbyggnadskrediter» har ökat icke helt oväsentligt
speciellt hos affärsbankerna. Detta skall ses mot bakgrund av det faktum
att en rekommendation finns beträffande räntor och avgifter för
sådana krediter. På grund av svårigheten att göra en absolut rättvisande
omräkning av avgiftskostnaderna bör dock dessa siffror tolkas med
viss försiktighet. Därtill kommer att även andra faktorer, som fördelningen
mellan statligt och icke-statligt belånade objekt eller mellan
kommunägda och kommungaranterade objekt å ena sidan och övriga
bostadsbyggnadskrediter å den andra, har betydelse för genomsnittsräntan.

För »övriga krediter i räkning» noteras i tablån en mycket kraftig
nedgång hos affärsbankerna, som dock har en speciell bakgrund. Riksbanken
accepterade sålunda att vissa avgifter och räntor för »krediter
i räkning» höjdes, i samband med att riksbanken uppmanade kreditinstituten
i april 1970 att skära ned det beviljade beloppet för »krediter
i räkning för andra ändamål än bostadsbyggande», med 20 %.

Bankernas kunder med sådan checkräkningskredit erbjöds att välja
mellan två alternativ. Det ena alternativet innebar i räntehänseende
en höjning av kreditavgiften och räntesatsen med vardera 0,25 %. Det
andra alternativet innebar en omedelbar höjning av räntesatsen med
0,5 % och en höjning av kreditavgiften med 1,0 % från nästkommande
förfallodag. Höjningarna skulle återtas vid utgången av 1971, vilket
förklarar de betydande sänkningarna som redovisas ovan och i tabell
22 för »andra krediter i räkning än bostadsbyggnadskrediter».
Någon exakt mätning av denna åtgärd kan dock ej göras, då det ej är
känt i vilken omfattning affärsbankerna begagnade sig av sin rätt att
på våren 1970 höja dessa avgifter och räntor. Det kan i detta sammanhang
dock erinras om att affärsbankerna, från ult. april till ult. juni
1970, minskade ifrågavarande beviljade belopp med 12 %. Hos spar -

Tabell 21. Medelräntor 30 september 1972

I.	Byggnadskrediter A. Bostadsfastigheter (kontrakterat belopp)	Affärsbanker 0,50—6,86	Sparbanker 0,12—7,43	Centralkassor 0,49—7,13
	B. Andra fastigheter (kontrakterat belopp)	0,56—7,65	0,21—7,68	0,83—6,92
	C. Tillfälliga bostadskrediter	7,58	7,53	7,06
II.	övriga krediter i räkning A. Till kommuner (kontrakterat belopp)	0,74—6,69	0,69—6,75	1,07—6,97
	B. Till övriga (kontrakterat belopp) a) mot säkerhet	0,96—6,95	0,97—6,97	0,99—6,95
	b) utan säkerhet	1,57—7,52	1,33—7,43	1,27—7,11
III.	Diskonterade växlar	8,15	8,52	8,37
IV.	övriga krediter A. Mot statlig garanti a) jordbruksgarantilån	6,88	6,77	6,76
	b) industri- och hotellgarantilån	7,47	7,61	7,60
	c) övriga garantilån	6,13	5,87	6,71
	B. Till kommuner och därmed jämförlig sam-fällighet a) lån ställda att återbetalas inom fem år	7,49	7,41	7,01
	b) övriga lån	7,10	6,87	6,99
	C. Mot obligationer	7,57	7,59	7,61
	D. Mot börsnoterade aktier och förlagsbevis	7,76	8,01	7,95
	E. Mot inteckning i bostadsfastigheter a) inom 75 % av uppskattningsvärdet	7,79	7,07	6,97
	b) över 75 % av uppskattningsvärdet	8,00	7,95	7,83
	F. Mot inteckning i kontors- och affärsfastigheter inom 75 % av uppskattningsvärdet	7,77	7.36	7,05
	G. Mot inteckning i jordbruks- och skogsfastig-heter inom 75 % av uppskattningsvärdet	7,60	6,84	6,83
	H. Mot inteckning i fritidsfastigheter	8,17	7,87	7,45
	I. Mot inteckning i industrifastigheter	7,66	7,60	7,26
	J. Mot övrig säkerhet	7,64	7,39	7,56
	K. Mot borgen	7,97	7,97	7,91
	L. Utan särskild säkerhet a) sparlån	8,79	8,50	8,27
	b) kortvariga krediter till näringsidkare i och för hans rörelse	8,04	8,16	8,66
	c) övriga	9,34	8,42	8,00
Summa övriga krediter	7,78	7,18	7,03

Anm. Disponerat belopp där ej annat angives. För krediter i räkning har angivits först den genomsnittliga
avgiften och sedan den genomsnittliga räntesatsen. Avgift utgår på hela det kontrakterade beloppet
och kan inte utan uppjustering sammanläggas med räntesatsen för det disponerade beloppet.

bankerna och centralkassorna understeg den totala nivån aldrig utgångsläget,
vilket väsentligen torde ha berott på att dessa instituts krediter
huvudsakligen utgjordes av kommersiella krediter under 100 000,
som var undantagna från kravet på nedskärning. Det är sannolikt att
dessa institut i större omfattning avstått från att höja sina avgifter och

Tabell 22. Förändring i medelräntor från 30 september 1971 till 30 september 1972
hos affärsbanker, sparbanker och centralkassor

	Affärsbanker	Sparbanker	Centralkassor
	Avgift Ränte-	Avgift Ränte-	Avgift Ränte-
	sats	sats	sats
I. Byggnadskrediter
A. Bostadsfastigheter (kontrakterat belopp)	—0,07+0,12	—0,02+0,05	—0,01+0,08
B. Andra fastigheter (kontrakterat belopp)	—0,27+0,09	-0,13+0,21	—0,24+0,11
C. Tillfälliga bostadskrediter	+0,04	+0,09	—0,05
II. övriga krediter i räkning
A. Till kommuner (kontrakterat belopp)	—0,31—0,06	—0,07—0,28	—0,15—0,14
B. Till övriga (kontrakterat belopp)
a) mot säkerhet	—0,22—0,02	—0,14+0,03	—0,02 + 0,02
b) utan säkerhet	—0,05 ±0,00	+ 0,04+0,22	—0,03 ±0,00
III. Diskonterade växlar	—0,27	—0,13	+0,05
IV. Övriga krediter
A. Mot statlig garanti
a) jordbruksgarantilån	±0,00	±0,00	±0,00
b) industri- och hotellgarantilån	+0,06	+0,07	+0,21
c) övriga garantilån	+0,05	+0,13	—0,09
B. Till kommuner och därmed jämförlig sam-
fällighet
a) lån ställda att återbetalas inom fem år	+0,33	+0,08	+0,07
b) övriga lån	—0,07	+0,01	+0,10
C. Mot obligationer	—0,11	+0,04	—0,02
D. Mot börsnoterade aktier och förlagsbevis	+0,06	+0,01	+0,28
E. Mot inteckning i bostadsfastigheter
a) inom 75 % av uppskattningsvärdet	+0,04	+0,06	+0,05
b) över 75 % av uppskattningsvärdet	+0,03	+0,14	+0,07
F. Mot inteckning i kontors- och affärsfastigheter
inom 75 % av uppskattningsvärdet	+0,04	+0,12	—0,01
G. Mot inteckning i jordbruks- och skogsfastig-
heter inom 75 % av uppskattningsvärdet	+0,03	—	+0,01
H. Mot inteckning i fritidsfastigheter	+0,02	+0,08	+0,11
I. Mot inteckning i industrifastigheter	—0,08	+0,02	+0,12
J. Mot övrig säkerhet	+0,01	—0,05	±0,00
K. Mot borgen	—0,01	+0,12	+0,03
L. Utan särskild säkerhet
a) sparlån	+0,17	—0,01	±0,00
b) kortvariga krediter till näringsidkare i och
för hans rörelse	—0,66	—0,57	—0,08
c) övriga	+0,23	+0,06	+0,02
Summa övriga krediter	+0,01	+0,07	+0,03

Anm. Justering har gjorts i förändringen av räntesatserna med hänsyn till att riksbankens diskonto
sjunkit med 0,5 % till 5 % under denna tid. En förändring från t ex 7,24 till 6,86 redovisas i tabellen
med + 0,12.

räntor och att återgången vid årsskiftet 1971/72 därför blev mindre
markant hos dessa än hos affärsbankerna. Ett visst belägg härför kan
det förhållandet att avgiften för den viktigaste kategorin »krediter i

räkning mot säkerhet till andra än kommuner» nu nått en enhetlig
nivå om något under 1 %.

För »diskonterade växlar» kan en klar och otvetydig sänkning konstateras
hos affärsbankerna och den är i realiteten t. o. m. något större
än de —0,20 % som redovisas i tablån, eftersom en del av de växlar
som redovisades i analysen för december 1970 kan ha diskonterats före
den senaste diskontohöjningen i juli 1969. För sparbankerna och centralkassorna
är växeldiskonteringen en än mindre del av utlåningen
men en tendens till höjda växeldiskonton hos dessa institut kan konstateras.

Även för den sista och volymmässigt största huvudgruppen i tablån
betecknad »lån» noteras en markant sänkning av utlåningsräntan hos
affärsbankerna, medan för sparbankerna och centralkassorna redovisas
höjningar av samma storlek. Bakgrunden till denna är i korthet
följande.

Under försommaren 1970 kunde tydliga tendenser till en höjning av
utlåningsräntorna iakttagas hos i synnerhet en del affärsbanker. I detta
läge initierade riksbanken diskussioner som ledde till en detaljerad kontinuerlig
rapportering av utlåningsräntorna från samtliga kreditinstitut,
den s. k. ränteanalysen. När de första rapporterna, som avsåg läget
vid utgången av december 1970, hade bearbetats, kunde man konstatera
att affärsbankernas genomsnittliga utlåningsränta höjts med drygt
0,4 procentenheter sedan november 1968. Ungefär 0,1 procentenhet
kunde dock hänföras till den ovan relaterade höjningen i april 1970
av vissa avgifter och räntor för »krediter i räkning», medan resterande
0,3 % representerade en ränteglidning. I samband med utformningen
av de kreditpolitiska riktlinjerna under sommaren 1971 riktade därför
riksbanken en uppmaning till affärsbankerna om att denna ränteglidning
i väsentlig grad skulle återtas. Huruvida detta i full utsträckning
realiserats eller ej kan diskuteras men med hänsyn till den ganska
klara tendens till ökade utlåningsräntor hos sparbanker och centralkassor
torde resultatet kunna betraktas som acceptabelt.

Ränteglidningen hos sparbankerna blev sålunda 0,09 procentenheter
under knappt två år. Även om höjningens omfattning ej bör överdrivas
skall den ses mot bakgrund av de relativt stabila förhållanden som
tycks ha rått tidigare på denna marknad. Någon statistik för sparbanker
för tidigare perioder finns dock ej, men det kan nämnas att för
åren 1961—1968 visade bankinspektionens statistik att affärsbankernas
genomsnittsränta steg med 0,2 procentenheter från 6,77 till 6,97 % vid
ett riksbanksdiskonto av 5%, såväl vid periodens början som vid dess
slut. Några skäl att anta att utlåningsräntorna hos sparbankerna under
den tiden var mindre stabila synes ej finnas och därför framstår
en ökning på en knapp tiondels procent på mindre än två år likväl som
anmärkningsvärd.

I tabell 21 har det av utrymmesskäl ej varit möjligt att redovisa hur
lånestockarna fördelar sig på olika slag av utlåning. Det kan därför
vara motiverat att lämna en mycket summarisk kombinerad redovisning
av räntesättning och utlåningsvolym hos de storleksmässigt dominerande
grupperna av krediter. I nedanstående tablå har avgifter i förekommande
fall lagts till utlåningsräntan. Avgiften har därvid fördubblats
under antagande att de beviljade krediterna är utnyttjade till 50 %.
Från »övriga krediter» i tabell 21 har endast medtagits de tre största
undergrupperna för varje institutskategori, vilket innebär att de jämförda
räntesatserna hänför sig till lånetyper, som exempelvis hos affärsbankerna
väger tungt men som hos centralkassorna kanske utgör en
mycket liten del av utlåningen.

Affärsbanker Sparbanker Centralkassor

Ränta Belopp Ränta Belopp Ränta Belopp

Bostadsbyggnadskrediter	7,81	8 625	7,62	3 803	8,07	117
Övriga krediter i räkning	8,89	10 593	8,75	742	8,91	309
Diskonterade växlar	8,15	2 678	8,52	88	8,37	259
Lån mot inteckning i bostads-fastigheter inom 75 % av upp-skattningsvärdet	7,79	5 107	7,07	17 339	6,97	741
Lån mot borgen	7,97	3 280	7,97	1 677	7,91	512
Lån mot inteckning i industri-fastigheter	7,66	3 274	7,60	311	7,26	84
Lån till kommuner på över 5 år	7,10	577	6,87	2 404	6,99	228
Lån mot inteckning i jord-bruksfastigheter inom 75 % av uppskattningsvärdet	7,60	436	6,84	1 543	6,83	2 070
Jordbrukslån mot statlig garanti	6,88	14	6,77	163	6,76	564
Övrig utlåning	7,81	9 059	7,76	3 365	7,48	349
Totalt	8,08	43 644	7,27	31435	7,23	5 234

Affärsbankernas genomsnittliga ränta ligger sålunda väsentligt högre
än sparbankernas och centralkassornas. Detta är inte överraskande
bl. a. mot bakgrund av den stora andel bottenlån i bostads- och jordbruksfastigheter
som dessa senare institutsgrupper redovisar. Skillnaden
har dock under de senaste åren minskat.

I denna översikt har som mått på utlåningsränta genomgående använts
ett vägt medeltal, varvid utlåning till en ränta vid eller understigande
riksbankens diskonto eliminerats eftersom dylik utlåning måste
vara av speciell karaktär. Det kan därför vara motiverat att lämna vissa
ytterligare uppgifter för i varje fall de ur volymsynpunkt större utlåningsgrupperna.

För »bostadsbyggnadskrediter till kommuner eller mot kommunborgen»
tillämpas hos affärsbankerna ganska enhetliga räntevillkor

och ca 85 % av det vid utgången av september 1972 kontrakterade beloppet
om 5 940 mkr löpte med en ränta om 6,75 % och 0,5 % i avgift;
den lägsta räntan var 5,25 % med en avgift på 1 % och den högsta
var 8,75 % utan avgift. Hos sparbankerna var spridningen större och
den vanligaste typen av villkor — 7,5 % ränta utan avgift — svarade
för endast drygt 25 % av det totalt kontrakterade beloppet om 2 466
mkr, den lägsta räntan var 5,75 % med en avgift om 1 % och den
högsta var 9 % utan avgift. För övriga bostadsbyggnadskrediter var
den vanligaste räntan hos såväl affärsbanker som sparbanker % %
högre d. v. s. 7,00 respektive 7,75 % medan avgiften var densamma,
0,5 % respektive 0 %.

För »krediter i räkning mot säkerhet», som hos affärsbankerna svarar
för 25 % av utlåningen medan den hos sparbankerna endast representerar
1 % och hos centralkassorna ca 5 %, var de vanligaste villkoren
identiska eller 6,75 % med en procents avgift. Variationerna var
dock här större än för bostadsbyggnadskrediter och hos affärsbankerna
var lägsta räntan 5,25 % med 1 % i avgift och den högsta 11 %
utan avgift.

Det vanligaste »växeldiskontot» var hos affärsbankerna 8,5 % och
hos sparbanker och centralkassor % % högre. Spridningen var dock
stor hos affärsbankerna och icke mindre än 49 olika diskonton redovisas
varierande mellan 5,25 och 10,75 %.

Bland »övriga krediter» väger »lån mot inteckning i bostadsfastigheter
inom 75 % av uppskattningsvärdet» tyngst hos samtliga institut.
Affärsbankerna redovisar betydande räntevariationer från 5,25 % —
eventuellt förekommande utlåning till 5 % eller lägre har som ovan
nämnts ej medtagits vid bearbetningen av de insända rapporterna —
till 10,75 % fördelade på 35 olika räntesatser och den vanligaste räntan
— 8 % — svarade endast för drygt 20 % av utlåningen. Hos sparbanker
och centralkassor var räntan enhetligare och ca 50 % låg vid

6,75 % medan resterande belopp hade lånats ut till en ränta varierande
mellan 5,50—10,00 % hos sparbankerna och 6,75—8,75 % hos centralkassorna.

Mot bakgrund av att det förekommer mer än 50 olika räntesatser
och över tio avgiftsklasser, är det ju ganska naturligt att vissa förskjutningar
åt olika håll kan förekomma utan att det behöver tolkas som
en medveten ränteglidning från en period till en annan, men det väsentliga
synes vara att den nu införda rapporteringen gör det möjligt
att följa dessa förändringar.

Betalningsbalansen

De mest utmärkande dragen i betalningsbalansen 1972 var den kraftiga
förbättringen av valutaställningen, det stora exportöverskottet och den
betydande kapitalimporten (tabell 23).

Bankernas utlandsställning, omfattande såväl riksbankens guld- och
valutainnehav som affärsbankernas ställning avista och på tid gentemot
utlandet, hade uppvisat en relativt kraftig förbättring redan under 1971
med 1 400 mkr. Valutainflödet fortsatte och blev än större under 1972,
då bankernas utlandsställning steg med 2 900 mkr till 9 200 mkr. Valutareserven,
vari affärsbankernas tidsposition ej ingår, ökade med 2 250
mkr till 7 731 mkr.

Trots en förbättring av handelsbalansen med 1 200 mkr steg överskottet
i bytesbalansen med endast 150 mkr. Ökningen av exportöverskottet
uppvägdes nämligen i stort sett av en ökning av underskottet
i resevalutabetalningarna samt stigande underskott såväl i posten övriga
tjänster som i posten transfereringar.

Betalningsbalansen under de senaste sex åren framgår i grova drag
av nedanstående tablå (mkr).

	1967	1968	1969	1970	1971	1972
Varor	— 756	— 913	— 961	— 965	2 048	3 238
Tjänster	921	809	630	179	— 175	— 825
Transfereringar	— 403	— 491	— 741	— 781	— 908	— 1 300
Bytesbalans	— 238	— 595	— 1 072	— 1 567	965	1 113
Kapitalbalans	579	577	— 121	1 249	585	1446
Tilldelade SDR	—	—	—	196	180	178
Restpost	— 536	— 68	— 493	740	— 329	192
Utlandsställning	— 195	— 86	— 1 686	618	1 401	2 929
Grundbalans1	216	— 6	— 1 245	— 803	1 134	2 207

1 Grundbalansen är summan av bytesbalansen, statliga kapitaltransaktioner,
värdepapperstransaktioner, privata långfristiga lån, direkta investeringar och
den långfristiga delen av övriga privata kapitaltransaktioner.

Samtliga kvartal under 1972 resulterade liksom under föregående år
i exportöverskott. Under första kvartalet var emellertid detta endast
drygt 100 mkr, varför bytesbalansen blev negativ under detta kvartal.
Under övriga kvartal ledde de kraftiga överskotten i handelsbalansen
till överskott även i bytesbalansen.

Kapitalbalansen hade under 1971 resulterat i en nettokapitalimport
på 585 mkr. Denna kapitalimport fortsatte under 1972 och resulterade
i ett nettoinflöde på preliminärt 1 450 mkr. Av detta nettokapitalinflöde
ägde 1 000 mkr rum under första kvartalet bl. a. genom obligations -

Diagram O. Betalningsbalansen 1970—1972

Kvartalsfördelad

Bytesbalans

Kapitalbalans

Tilldelade SDR

Restpost

Bankernas

utlandsställning

1970 1971 1972

1 234 1 2341 234

emissioner utomlands på över 500 mkr, medan andra och tredje kvartalen
i stort sett balanserade. Fjärde kvartalet medförde på nytt ett visst
kapitalinflöde.

Här redovisade uppgifter för fjärde kvartalet är endast delvis baserade
på faktisk statistik och utgör delvis närmast prognoser. De kan sålunda
komma att revideras, i vissa fall i betydande grad, då fullständiga uppgifter
föreligger längre fram. I synnerhet gäller detta kapitaltransaktionerna
och restposten. Tillgängliga uppgifter ger emellertid en restpost
på 192 mkr mot en negativ restpost på 329 mkr föregående år.

Tabell 23. Betalningsbalansen

Mkr

A. Löpande trans-	1971				1972				Äret
aktioner	l:a kv	2: a kv	3:e kv	4:e kv	l:a kv	2:a kv	3:e kv 4:e kv	1971	1972
1. Export enligt
handelsstatistiken	9 309	9 815	8 782	10 318	9 614	10 323	9711	11 975	38 224	41 623
2. Import enligt
handelsstatistiken	8 946	8 975	8 438	9 833	9 495	9 414	8 877	10 634	36192	38 420
1—2. Handelsbalans	363	840	344	485	119	909	834	1 341	2 032	3 203
3. Korrigering av
handelsstastistiken	74	- 26	14	- 46	- 19	7	- 10	57	16	35
4. Sjöfartsnetto	423	485	661	652	460	532	648	710	2 221	2 350
5. Resevaluta	-361	-434	-668	-464	-511	-602	-791	-571	-1 927	-2 475
6. Övriga tjänster	-352	-307	-222	-388	-358	-403	-306	-433	-1 269	-1500
7. Korrigeringspost	200	200	200	200	200	200	200	200	800	800
8. Transfereringar	-163	- 160	-373	-212	-335	-213	-416	-336	- 908	-1 300
Summa A
Bytesbalans	184	598	- 44	227	-444	430	159	968	965	1 113
B. Kapitaltransaktioner
1. Statliga kapital-
transaktioner	- 32	- 74	- 33	- 41	146	- 31	- 23	- 42	- 180	50
2. Värdepappers-
transaktioner
Emissioner och
amorteringar	227	95	74	8	567	45	117	292	404	1021
Övriga trans-
aktioner	- 25	- 6	- 56	61	- 30	- 97	- 4	6	- 26	- 125
3. Privata långfris-
tiga lån	196	244	122	331	347	95	- 23	431	893	850
4. Direkta investe-
ringar	- 96	- 185	- 94	- 93	-240	- 77	- 64	-344	- 468	- 725
5. Övriga privata
kapitaltransak-
tioner	- 85	43	-119	123	217	26	77	55	- 38	375
Summa B
Kapitalbalans	185	117	- 106	389	1007	- 39	80	398	585	1446
C. Tilldelade SDR	180	—	—	—	178	—	-	-	180	178
D. Restpost	- 90	19	342	-600	329	150	-217	- 70	-329	192
E. Bankernas
utlandsställning
1. Riksbankens
guld och valutor	564	525	183	169	1 103	251	63	838	1 441	2255
2. Affärsbankernas
avistaposition	- 178	34	-138	49	-253	45	78	126	- 233	- 4
1+2. Valutareserven	386	559	45	218	850	296	141	964	1 208	2 251
3. Affärsbankernas
tidsposition	73	175	147	-202	220	245	-119	332	193	678
Summa E	459	734	192	16	1 070	541	22	1 296	1 401	2 929

Tabell 24. Utrikeshandel

Mkr

	Export			Import			Import- (—) resp export- (+) överskott
	1970	1971	1972	1970	1971	1972	1970		1971		1972
Januari	2 358	3 121	3 177	3 029	3 089	3 097		671	+	32	+ 80
Februari	2 651	2 710	3 085	2 827	2 677	3 050	—	176 +	33	+ 35
Mars	2 748	3 478	3 351	2 913	3 180	3 354	—	165	+	298	— 3
April	2 927	2 956	3 298	3 288	3 056	3 033	—	361	—	100 + 265
Maj	2 780	3 085	3 353	3 052	2 742	3 193	—	272 +	343	+ 160
Juni	3 233	3 774	3 681	2 980	3 177	3 191	+	253	+	597	+ 490
Juli	2 740	2 720	2 920	2 708	2 734	2 700	+	32	—	14 + 220
Augusti	2 680	2 762	3 324	2 624	2 624	3 035	+	56 +	138	+ 289
September	3 021	3 300	3 498	3 073	3 080	3 104	—	52 +	220	+ 394
Oktober	3 129	3 459	3 912	3 263	3 315	3 787	—	134 +	144 + 125
November	3 594	3 530	4 433	3 266	3 199	3 767	+	328	+	331	+ 666
December	3 289	3 329	3 659	3 228	3 319	3 085	+	61	+	10	+ 574
Kvartal 1	7 757	9 309	9 614	8 769	8 946	9 495	—1 012 +	363	+ 119
2	8 940	9 815	10 323	9 320	8 975	9 414	—	380	+	840	+ 909
3	8 441	8 782	9711	8 405	8 438	8 877	+	36 +	344 + 834
4	10012	10318	11975	9 757	9 833	10 634	+	255	+	485 +1 341
Summa	35 150	38 224	41 623	36 251	36192	38 420	—1 101	+ 2 032 + 3 203

'') Prognos

Bytesbalansen

Handelsbalansens omsvängning från importöverskott till exportöverskott,
som inleddes under andra halvåret 1970, resulterade i ett överskott på
2 000 mkr under 1971 mot underskott på ca 1 000 mkr under vart och
ett av de närmast föregående åren. Denna förändring har blivit bestående
även under 1972 och exportöverskottet har även förstärkts
under året. För helåret 1972 beräknas överskottet ha uppgått till 3 203
mkr (tabell 24).

Exportvärdet beräknas ha ökat under året med 3 400 mkr eller 9 %,
medan importvärdet beräknas ha ökat med 2 200 mkr eller6 %. Exportvärdets
ökning var under de tre första kvartalen 3 %, 5 % och 11 %
samt har kalkylerats till 16 % för fjärde kvartalet. Härav utgjorde prisökningarna
3 %, 3% , 4 % och 4 %, varför volymökningen under året
blev 5 %, fördelat på 0 %, 2 %, 7 % och 12 % under de fyra kvartalen,
allt i förhållande till motsvarande period föregående år. Importvärdet
låg under de fyra kvartalen 6%, 5%, 5% och 8 % högre än föregående
år. Då importprisema samtidigt ökat med 3 %, 2 %, 2 % resp.
2 %, innebär detta en ökning av importvolymen med 3 %, 3 %, 3 %
och 6 %.

De varugrupper som hållit exportvolymen uppe under året är främst
järn och stål, skogsprodukter och livsmedel, medan verkstadsprodukter

Diagram P. Utrikeshandeln Diagram R. Handelsbalans

och valutareserv

Mkr

4 000

3 000

2000

1 000

— 1 000

— 2 000

— 3 000

— 4 000

1968 1969 1970 1971 1972

A = Handelsbalans
B = Förändring i valutareserven

Mkr
40 000

38 000
36 003
34 000

32 000
30 000
28 000
26 000
24 000

1968 1969

A = Export
B = Import

minskat i volym. Prisökningar har noterats främst för verkstadsprodukter,
medan prissänkningar förekommit för massa, metaller och livsmedel.
Exportvärdet ökade under januari—oktober för livsmedel med
17 %, elektriska maskiner och apparater med 17 %, kemikalier med
15 % och papper med 10 %, medan exportvärdet för personbilar sjönk
med 1 % och för fartyg med Yx %.

Importvolymen steg kraftigt för konsumtionsvaror och konsumtionsråvaror
men endast obetydligt för investeringsvaror. Volymen av andra
verkstadsprodukter och bränslen sjönk. Den privata konsumtionen i
Sverige, som minskat med 1 % i volym under 1971, ökade endast svagt
under 1972. När det gäller varaktiga varor var dock ökningen stark.
Under januari—oktober ökade sålunda importvärdet för personbilar
med 42 %, för kläder med 22 % och för garn och vävnader med 14 %,
medan importvärdet för bränslen sjönk med 10%, främst beroende
på prissänkningar.

Exporten till EFTA-länderna ökade även under 1972 mer än exporten
till EEC, medan importen ökade lika mycket från dessa båda områden.
Sålunda steg exporten till de övriga EFTA-länderna under januari—
oktober med 7 % och till EEC-länderna med 5 %, medan importökningen
i båda fallen var 8 %. Gentemot USA steg exporten med 10 % och
sjönk importen med 8 %. Gentemot U-länderna ökade både exporten
och importen (exkl. oljor och fartyg) med 8 %.

Posten korrigering av handelsstatistiken omfattar sex delposter, vilkas
beräknade utveckling framgår av följande tablå (mkr):

	1971	1972
Direktlandad fisk	57	48
Återinförsel	— 388	— 412
Återutförsel	209	190
Oljerabatter	117	142
Icke-monetärt guld	38	— 5
Korrigering av flygplansimport	— 17	72
Summa »korrigering av handelsstatistiken»	16	35

Sjöfartsnettot beräknas ha stigit från 2 221 mkr 1971 till 2 350 mkr
1972.

Rederiernas intäkter och kostnader vid utrikes sjöfart har för 1972
uppskattats till intäkter på 4 739 mkr och kostnader på 2 544 mkr att
jämföra med 4 725 mkr respektive 2 717 mkr för 1971. Intäkterna var
således så gott som oförändrade från förra året, medan utgifterna sjönk
med 6}/2 %■ En kraftig nedgång av inhyrningen av utländskt tonnage
ägde rum under året. Sålunda sjönk till utlandet erlagda charterhyror
under januari—september med ca 100 mkr eller 15 % till 556 mkr jämfört
med motsvarande period föregående år. Samtidigt ökade influtna
charterhyror med ca 150 mkr eller 25 % till 834 mkr. En minskning av
andelen från utlandet inhyrt tonnage och en ökning av andelen till
utlandet uthyrt tonnage har verkat neddragande på såväl de svenska
rederiernas bruttointäkter som på deras kostnader. Samtidigt ökade
den svenska handelsflottans tonnage med 400 000 bruttoton eller 8 %.
Under loppet av året förbättrade fraktkonjunkturer torde likaså ha
bidragit till att hålla intäkterna uppe på föregående års nivå.

Inseglingsnettot för 1972 har beräknats till 2 195 mkr mot 2 008 mkr

1971. Efter avdrag av biljettavgifter som betalas i Sverige, uppskattade
till 160 mkr, och tillägg för utländska fartygs kostnader i svenska hamnar
m. m., beräknade till 315 mkr, erhålles ett sjöfartsnetto på 2 350
mkr eller 130 mkr mer än föregående år.

Inkomster och utgifter för resevaluta ökade relativt sett ungefär lika
mycket under 1971 eller med 12 % respektive 11 %, med en ökning av
underskottet med 179 mkr till 1 927 mkr till följd. Under 1972 har in -

Tabell 25. Regionalfördelning av resevalutautgifterna

Mkr

	1971 januari—november	1972 januari—november
Totalt	varav återköpta svenska sedlar	Förändring av de totala utgifterna 1970—1971	Totalt	varav återköpta svenska sedlar	Förändring i av de totala utgifterna 1971—1972
Danmark	463	198	33 %	546	270	18 %
Finland	363	294	48 %	508	400	40 %
Spanien	264	114	17 %	363	162	38 %
Schweiz	224	166	—18 %	300	242	34 %
Västtyskland	235	74	— 2 %	269	79	14%
USA	239	0	—26%	260	3	9%
Storbritannien	148	24	17 %	157	23	6 %
Italien	102	24	6 %	117	28	15 %
Norge	108	62	13 %	116	57	7 %
Frankrike	80	23	5%	94	27	18 %
Österrike	59	19	13 %	75	24	27 %
Övriga	229	107	27 %	253	116	10%
Summa	2 514	1 105	10 % 3 058	1 431	22 %

komsterna enligt preliminära beräkningar ökat med endast ca 5 %, medan
utgiftsökningen varit ungefär dubbelt så stor som föregående år
eller ca 22 %. Inkomsterna beräknas till 875 mkr mot 834 mkr 1971 och
utgifterna till 3 350 mkr mot 2 761 mkr 1971. Det blev alltså en mycket
kraftig ökning av underskottet med ca 550 mkr från 1 927 mkr 1971
till 2 475 mkr 1972.

Ökningen av resevalutautgiftema under första halvåret med 28 %
stod i ganska god samklang med ökningen av turistresorna. Sålunda
ökade antalet från svenska flygplatser utresta charterresenärer under
samma tid med 37 %. Det kan därför antagas vara det rena turistresandet
som i första hand ligger bakom den stora ökningen av utgifterna
under 1972. Som framgår av tabell 25 ökade också utgifterna gentemot
Spanien under januari—november mycket kraftigt eller med 38 %.
Ökningen med 40 % gentemot Finland får till en del antagas sammanhänga
med en ökad gränshandel över Ålands hav. I de stora utgifterna
gentemot detta land ingår sannolikt även av gästarbetare intjänade medel
som vid besök i hemlandet medföres och därvid kommer att registreras
som resevaluta. Den kraftiga ökningen gentemot Finland synes dock
inte kunna förbindas med gästarbetaröverföringama under detta år. Antalet
arbetsanmälda utlänningar i Sverige var 220 631 den 1 oktober
1972 mot 220 624 ett år tidigare. Härav var 109 137 respektive 109 489
personer finländare.

Det bör erinras om att den regionala uppdelningen huvudsakligen får
ske efter använd valuta i stället för efter resmål, utom när det gäller
från utlandet återköpta svenska sedlar, där landuppgift finnes. Av tabell

5 — Riksbanken

25 framgår även andelen svenska sedlar och dess fördelning på länder.
Denna andel har ökat kontinuerligt under de sista åren. Under januari
—november 1972 utgjorde den sålunda 47 %, mot 44 % under samma
period 1971 och 39 % under 1970. De högsta andelarna uppvisar Schweiz
med 81 %, Finland med 79 %, Norge med 49 %, Danmark med 49 %
och Spanien med 45 %. Den ökande andelen svenska sedlar framgår
också av att medan resevalutautgifterna totalt ökade med 22 % ökade
de återköpta sedlarna med 30 %.

Inkomster och utgifter under posten övriga tjänster beräknas ha ökat
med 8 % resp. 11 % under 1972 mot ökningar på 5 % resp. 14 % under
föregående år. Eftersom utgifterna ligger på en högre nivå än inkomsterna
innebär detta en än högre ökning av nettounderskottet. Inkomsterna
beräknas ha ökat med 190 mkr till 2 750 mkr och utgifterna med
420 mkr till 4 250 mkr med ett underskott på 1 500 mkr till'' följd mot
1 269 mkr 1971. Ungefär en tredjedel av ökningarna i absoluta tal avsåg
försäkringsbetalningar både på inkomst- och utgiftssidan. Om man ser
på nettobeloppen finner man att det är provisionerna som svarar för det
största underskottet med ca 435 mkr. Inom posten räntor och utdelningar
finner man det snabbast växande underskottet. Nettoinkomsten
av avkastning å direktinvesteringar steg till ca 115 mkr från 74 mkr
1971, medan nettoutgifterna för räntor och utdelningar på övrigt privat
kapital steg till ca 450 mkr från 315 mkr 1971.

Korrigeringsposten till bytesbalansen, som avser att kompensera ett
iakttaget redovisningsbortfall av inkomster i främst posten övriga tjänster,
har angivits till oförändrat 800 mkr under de senaste tre åren. Visserligen
steg utgifterna under denna post förhållandevis mer än inkomsterna
under 1972, men om delposten räntor och utdelningar avdrages,
för vilken utvecklingen under en lång rad år avvikit från genomsnittet,
erhålles dels en något mera likartad ökning under 1972 med 9 % av
inkomsterna respektive 11 % av utgifterna, dels — jämfört med 1969,
då korrigeringsposten senast höjdes — en ökning av inkomsterna med
50 % och av utgifterna med 46 %. Det har därför icke bedömts motiverat
att ändra korrigeringsposten för 1972.

Privata transfereringar till utlandet beräknas ha ökat från 349 mkr
1971 till ca 400 mkr. Häri ingår gästarbetares banköverföringar till hemlandet
med ca 85 mkr mot 67 mkr under 1971. Det bör dock erinras om
att en stor del av gästarbetarnas överföring av i Sverige intjänade medel
torde ske på sådant sätt, att beloppen inte registreras i denna post. Sålunda
torde ganska betydande belopp få förmodas ingå i resevalutaposten.

Privata transfereringar från utlandet har beräknats till ca 90 mkr
mot 65 mkr under föregående år.

Offentliga transfereringar innehåller 1972 en stor engångstransaktion,
sammanhängande med avtalet om slutlig reglering av svenska statens

kredit till Finland, av vilken vid årets ingång återstod 189 mkr. I enlighet
med detta avtal avskrevs i januari 100 mkr helt, medan 9 mkr
av Finland skulle avsättas till den svensk-finska kulturfonden. Båda
dessa belopp har bokförts som transferering till Finland. Resterande
80 mkr har avvecklats genom att finska staten övertagit betalningsansvaret
för en av Sverige i Finland beställd isbrytare. Detta har betraktats
som en svensk förskottsbetalning och bokförts som kapitalutflöde under
posten övriga kapitaltransaktioner. Avvecklingen av krediten med 189
mkr har bokförts som ett kapitalinflöde under posten statliga kapitaltransaktioner.

Av övriga offentliga transfereringar beräknas det offentliga gåvobiståndet
till utvecklingsländer ha uppgått till ca 730 mkr mot 477 mkr
under 1971. Bistånd i form av kapitalinsatser i internationella organ
och bilaterala krediter, vilket redovisas under offentliga kapitaltransaktioner,
sjönk med 40 mkr till ca 300 mkr. Den högre siffran för 1971
berodde på att vissa betalningar till IDA blivit förskjutna från 1970 till
1971 och att en andelshöjning i världsbanken med 19 mkr ägde rum
under 1971. Det totala utvecklingsbiståndet kan för 1972 beräknas till
ca 1 000 mkr mot 815 mkr för 1971.

Tillsammans med övriga offentliga transfereringar, bl. a. utbetalningar
till Danmark i samband med EFTA-avtalet på ca 30 mkr och i övrigt
främst medlemsbidrag till olika internationella organisationer, kan de
totala offentliga transfereringarna beräknas till ca 1 000 mkr under året
mot 628 mkr föregående år.

Nettot av privata och offentliga transfereringar till och från utlandet
blev därmed en utgift på ca 1 300 mkr 1972 mot 908 mkr 1971.

Bytesbalansen beräknas ha resulterat i ett överskott på ca 1 100 mkr
under 1972, vilket innebär en förbättring med ca 150 mkr. Förbättringen
av handelsbalansen med ca 1 200 mkr motverkades nämligen av en
försämring av resevalutaposten på ca 500 mkr, medan ökningen av sjöfartsnettot
inte räckte till att kompensera det ökade nettoutflödet under
övriga tjänster och transfereringar. Bytesbalansens utveckling över
årets kvartal var något ojämn med ett underskott på ca 450 mkr under
första kvartalet och ett ungefär lika stort överskott under det andra
samt överskott på ca 200 mkr och 1 000 mkr under tredje och fjärde
kvartalen. Den helt dominerande bakgrunden till dessa svängningar är
givetvis utvecklingen av handelsbalansen, vilken under första kvartalet
uppvisade ett överskott på endast 119 mkr mot överskott på 909 mkr,
834 mkr och 1 341 mkr under de tre följande kvartalen.

Kapitaltransaktioner

De statliga kapitaltransaktionerna resulterade under 1972 i ett nettokapitalinflöde
på ca 50 mkr mot ett utflöde på 180 mkr under föregående
år. Anledningen till denna omsvängning från kapitalutflöde till

Tabell 26. Svenska statens krediter till utlandet

		Lånebelopp	Utbetalt under 1972	Återbetalt under 1972	Utestående ultimo 1972	Beviljat, ännu ej utbetalt belopp
Bangladesh	1972	55,0	4,3	—	4,3	50,7
	1972	29,6	—	—	0,2	29,4
Botswana	1972	20,5	—	—	—	20,5
	1972	8,0	—	—	—	8,0
Chile	1972	24,2	—	—	—	24,2
Danmark	1948	159,4	—	5,2	65,7	—
Etiopien	1968	30,0	0,3	—	22,9	7,1
	1969	23,5	3,0	—	10,2	13,3
Finland	1949	455,1	—	189,1	—	—
Indien	1964	24,0	—	—	24.0	—
	1966	24,0	0,1	—	23,4	0,6
	1968	40,0	3,0	—	38,2	1,8
	1968	35,0	9,7	—	33,5	1,5
	1971	125,0	14,9	—	25,9	99,1
	1971	26,0	—	—	—	26,0
Kenya	1968	19,0	3,3	—	9,6	9,4
	1970	18,3	4,7	—	6,3	12,0
	1971	31,5	9,5	—	9,5	22,0
	1972	31,0	0,0	—	0,0	31,0
Norge	1950	125,0	—	5,7	44,8	—
Pakistan	1966	25,0	—	—	23,81	—
	1967	9,1	—	—	9,1	—
	1968	26,0	—	—	26,0	—
	1970	31,5	—	—	3	—
Sudan	1966	35,0	—	—	32,7	2,3
	1970	15,0	9,1	—	9.1	5,9
Tanzania	1965	10,0	—	—	10,0	—
	1967	4,0	—	—	4,0	—
	1967	30,0	2,4	—	29,4	0,6
	1969	39,0	—	—	39,0	—
	1969	15,0	1,0	—	7,1	7,9
	1970	15,0	4,3	—	10,5	4,5
	1970	20,0	2,2	—	3,4	16,6
	1970	63,0	16,8	—	29,5	33,5
	1971	33,0	8,9	—	14,4	18,6
Tunisien	1963	6,0	—	—	6,0	—
	1965	6,0	—	—	5,7	—
	1967	15,0	1,5	—	10,9	4,1
	1969	26,0	2,2	—	10,5	15,5
	1970	18,5	—	—	5,0	13,5
	1970	30,0	6,9	—	6,9	23,1
Turkiet	1963	26,0	—	—	26,0	—
	1970	15,6	—	—	15,4	0,2
Östafrika	1970	27,0	2,5	—	7,5	19,5
	1972	25,0	1,0	—	1,0	24,0
Summa			111,6	200,0	661,4	546,4

*) Av det tidigare utbetalda beloppet på 25 mkr har 1,2 mkr, vilka ej utnyttjats,
återgått till svenska staten.

*) Av det tidigare utbetalda beloppet på 5 mkr har 4,8 mkr, vilka ej utnyttjats,
återgått till svenska staten. Resterande skuld på 0,2 mkr har annullerats
gentemot Pakistan och övertagits av Bangladesh.

kapitalinflöde är den ovan under transfereringar beskrivna slutregleringen
av svenska statens kredit till Finland med 189 mkr, vilken bokförts
som kapitalinflöde under denna post.

Utbetalningar under utvecklingskrediter uppgick till 112 mkr under
1972 eller lika mycket som föregående år (tabell 26). Bidraget till IDA
var 181 mkr mot 202 mkr 1971 och erlades huvudsakligen i form av
skuldsedlar. Dispositionen av tidigare överlämnade skuldsedlar uppgick
till 37 mkr, varför IDA:s innehav av svenska skuldsedlar ökade under
året med 141 mkr mot 166 mkr under 1971. Detta redovisas i betalningsbalansen
som inflöde av kortfristigt kapital.

Bland värdepapperstransaktionerna har i år emissioner och amorteringar
av obligationslån, svenska i utlandet och utländska i Sverige,
särredovisats i tabellen.

Emissioner av svenska obligationslån utomlands skedde under 1972
för 1 071 mkr mot 454 mkr föregående år. Inga utländska lån emitterades
i Sverige under något av åren. Amorteringarna på svenska obligationslån
i utlandet uppgick till 69 mkr mot 68 mkr 1971 och på utländska
lån i Sverige till 19 mkr mot 18 mkr 1971.

Handeln med utlandet i utelöpande aktier och obligationer uppvisade
enligt bankinspektionens statistik en något lägre export och en något
högre import under de tre första kvartalen 1972 än under motsvarande
period 1971, med ett högre nettokapitalutflöde till följd. För hela året
har detta nettoutflöde beräknats till ca 125 mkr mot 26 mkr under 1971.

Totalt har värdepapperstransaktionerna därmed inneburit ett nettokapitalinflöde
på ca 900 mkr under 1972 mot 378 mkr under 1971.

Övriga privata långfristiga lån i utlandet, d. v. s. andra än genom
obligationsemissioner, låg på ungefär samma nivå under 1972 som under
föregående år. Bruttoupplåningen synes ha uppgått till ca 1 600 mkr
mot 1 579 mkr under 1971. Tillsammans med upplåningen genom obligationsemissioner,
för vilken redogjorts ovan, ger detta en bruttoupplåning
under 1972 på nära 2 700 mkr mot 2 033 mkr föregående år.

Amorteringar på svenska lån i utlandet var något större 1972 än 1971
och har preliminärt angivits till 800 mkr mot 644 mkr 1971 och 484
mkr 1970. En gradvis ökande amorteringssiffra är naturlig mot bakgrund
av den relativt stora upplåning, ofta av medelfristig karaktär, som
skett under senare år.

Några nya utländska lån i Sverige av betydelse upptogs inte under
året, medan upplåning på 58 mkr ägde rum under föregående år. Däremot
erhölls amorteringar på sådana lån med 54 mkr mot endast 16
mkr 1971.

Nettoupplåningen i utlandet under denna post innebar enligt dessa
beräkningar ett kapitalinflöde på 850 mkr mot 893 mkr föregående år.
Med tillägg för nettotransaktioner i obligationslån erhålles en total nettoupplåning
på ca 1 850 mkr mot 1 297 mkr under 1971. Det bör här

erinras, att beräkningarna är baserade på preliminär statistik, vilken
kan komma att revideras relativt kraftigt längre fram.

De svenska direkta investeringarna i utlandet beräknas ha uppgått till
ca 1 300 mkr under 1972 mot 1 123 mkr under föregående år. Av dessa
investeringar finansierades omkring 200 mkr genom upplåning i utlandet.
Motsvarande tal för 1971 var 370 mkr. Avveckling av svenska
investeringar i utlandet har beräknats till ca 200 mkr under 1972 mot
235 mkr under 1971.

Utländska direktinvesteringar i Sverige beräknas ha medfört ett kapitalinflöde
på omkring 500 mkr under 1972 mot 559 mkr under föregående
år. Desinvesteringarna har beräknats till ca 125 mkr mot 139
mkr 1971.

Nettoresultatet av de direkta investeringarna innebar enligt dessa beräkningar
ett kapitalutflöde på ca 725 mkr mot ett utflöde på 468 mkr
under 1971. Även dessa beräkningar bygger på preliminär statistik och
de här angivna beloppen kan komma att revideras ej obetydligt när fullständiga
uppgifter föreligger.

Övriga privata kapitaltransaktioner omfattar dels uppgifter som erhålles
ur riksbankens valutastatistik, dels uppgifter från statistiska centralbyrån
och konjunkturinstitutet.

Förändringen av de långfristiga tillgångarna representerade ett utflöde
på ca 90 mkr mot 6 mkr 1971, och denna avvikelse från föregående år
förklaras av den ovan i samband med transfereringar beskrivna förskottsbetalningen
för en av Sverige i Finland beställd isbrytare med 80
mkr. Posten långfristiga skulder omfattar dels förändringar i vissa exportförskott,
vilka beräknas ha resulterat i ett ca 150 mkr lägre kapitalutflöde
än 1971, dels övriga transaktioner, vilka innebar ett nettokapitalutflöde
som ökade med ca 50 mkr till ca 125 mkr. Denna del omfattar
bl. a. emigranters överföring av kapital från Sverige. De långfristiga
skulderna skulle därmed innebära ett nettokapitalutflöde på ca 130 mkr
mot ett utflöde på 237 mkr under föregående år.

Kortfristiga kapitaltransaktioner, som huvudsakligen omfattar kortfristiga
lån av olika slag i utlandet, bl. a. i samband med finansiering
av import och export, beräknas under 1972 ha inneburit ett nettokapitalinflöde
på ca 350 mkr mot ett inflöde på 369 mkr under 1971.

Enligt SCB:s varvsenkät hösten 1972 beräknade de svenska varven, att
deras leveranser med 95 mkr skulle understiga likvidema från utlandet,
vilket innebär en kapitalimport med detta belopp, mot en kapitalexport
på 394 mkr 1971, genom att leveranserna då översteg exportlikviderna
med detta belopp. Betalningar för import för fartyg och flygplan beräknas
under 1972 ha överstigit införseln med 62 mkr, vilket innebär en
kapitalexport på detta belopp, medan under föregående år införseln
översteg betalningarna med 20 mkr med en motsvarande kapitalimport
till följd. Skillnaden mellan införselvärden och likvider för datorer m. m.

beräknas ha motsvarat ett kapitalinflöde på 210 mkr under 1972 mot
163 mkr 1971.

En summering av de här redovisade beräkningarna ger för hela posten
övriga privata kapitaltransaktioner ett nettokapitalinflöde på ca 375
mkr mot ett utflöde på 38 mkr under föregående år.

Det bör påpekas, att denna post från och med föreliggande redovisning
inkluderar en delpost som tidigare legat i betalningsbalansens restpost.
Det gäller svenska exportörers revolverande kortfristiga upplåning
utomlands, vilken har beräknats till ett nettokapitalinflöde på ca 275
mkr under 1972 mot 385 mkr under 1971. Uppskattade belopp på 114
mkr för 1970, 125 mkr för 1969 och 50 mkr för 1968 har likaså inlagts
i kapitalbalansen. Före sistnämnda år var posten obetydlig.

Kapitalbalansen, som under 1971 innebar ett kapitalinflöde på 585
mkr, uppvisade under 1972 en kapitalimport som var mer än dubbelt
så stor eller ca 1 450 mkr. Förändringen kan främst hänföras till obligationsemissioner
utomlands som ökade med ca 600 mkr samt förändringen
i varvens krediter till utlandet som resulterade i ett kapitalinflöde
på ca 100 mkr 1972 mot ett utflöde på ca 400 mkr föregående år. Å
andra sidan beräknas direktinvesteringarna ha givit ett ca 200 mkr
större kapitalutflöde än 1971. Det bör ånyo framhållas, att flera av
kapitalbalansens delposter kan bli föremål för relativt kraftiga revideringar.

Tilldelade SDR

Den 1 januari 1972 verkställdes den tredje tilldelningen av särskilda
dragningsrätter i Internationella valutafonden, varvid Sverige tilldelades
178 mkr. De tidigare tilldelningarna var 180 mkr vid början av 1971
och 196 mkr vid början av 1970.

Restposten

Med ett överskott i bytesbalansen på ca 1 100 mkr, ett kapitalinflöde
på ca 1 450 mkr och en tilldelning av SDR på 178 mkr finns det statistisk
redovisning för ett valutainflöde på ca 2 700 mkr, vilket med ca 200
mkr understiger den faktiska ökningen av bankernas utlandsställning
under 1972. Restposten skulle således för detta år bli plus 192 mkr
mot minus 329 mkr för 1971. Det har ovan framhållits, att särskilt uppgifterna
om privat kapital är att betrakta som delvis mycket preliminära.
Revideringar av andra poster i betalningsbalansen leder till motsvarande
justeringar av restposten.

Tabell 27. Bankernas utlandsställning

Mkr

Riksbanken Affärsbankerna Valutareserven Bankernas

(1+2+3) utlandsställning

(4+5)

	Guld och valutor	Ställning Avista gentemot till-IMF gångar	Tids- position	Ställ- ning	12-mån.- förändr.	Ställ- ning	12-mån.- förändr.
	1	2	3	4	5	6	7	8
1964 dec.	4 476	453	576	181	5 505	1 019	5 686	947
1965 »	4 207	737	678	137	5 622	117	5 759	73
1966 »	4 380	855	733	279	5 968	346	6 247	488
1967 »	3 513	717	1528	294	5 758	-210	6 052	-195
1968 »	3 287	850	1 594	235	5 731	- 27	5 966	- 86
1969 »	2 887	523	468	402	3 878	-1 853	4 280	-1 686
1970 »	2 970	654	648	626	4 272	394	4 898	618
1971 »	4 633	432	415	819	5 480	1208	6 299	1401
1972 jan.	4911	432	371	906	5 714	1 140	6 620	1 485
febr.	5 239	432	265	956	5 936	1 247	6 892	1 730
mars	5 736	432	162	1039	6 330	1 672	7 369	2 012
april	5 730	430	387	1054	6 547	1575	7 601	1 849
maj	5 820	430	468	1063	6718	1 623	7 781	1 823
juni	5 989	430	207	1284	6 626	1409	7 910	1 819
juli	6 015	430	384	1 177	6 829	1503	8 006	1 708
aug.	6 022	446	401	1082	6 869	1 544	7 951	1 629
sept.	6 036	446	285	1 165	6 767	1505	7 932	1 649
okt.	6110	446	765	1097	7 321	2 069	8 418	2 196
nov.	6 538	465	741	1275	7 744	2189	9 019	2 473
dec.	6 855	465	411	1 497	7 731	2 251	9 228	2 929

Bankernas utlandsställning

Valutareserven, som ökat mycket kraftigt under 1971 fortsatte att
stiga även under 1972 (tabell 27). Ökningen, som pågick kontinuerligt
under hela året med en koncentration till första och fjärde kvartalen,
blev med 2 251 mkr nära dubbelt så stor som under föregående år, då
den var 1 208 mkr. Huvuddelen av ökningen föll på riksbanken. Under
första kvartalet steg valutareserven med 850 mkr, vari ingår årets tilldelning
av SDR med 178 mkr, under andra kvartalet blev ökningen 296
mkr och under tredje 141 mkr. Under årets tre sista månader blev valutainflödet
mycket stort med 554 mkr, 423 mkr resp. 116 mkr. Ökningen
under december reducerades dock av att riksbanken i samband med årsslutet
vidtog en ändring av bokföringskurserna, varefter utländska valutor
som regel upptages till ett värde 2,25 % under gällande riktkurs.
Detta innebar en nedskrivning med 129 mkr. Det bokförda värdet av
valutareserven ökade därför under fjärde kvartalet med 964 mkr.

Affärsbankernas tidsposition förbättrades med 678 mkr under året
mot en förbättring med 193 mkr under 1971. Ökning skedde under

de två första kvartalen med 220 mkr respektive 245 mkr, medan det
tredje kvartalet medförde minskning med 119 mkr. Under fjärde kvartalet
ökade denna post åter med 332 mkr.

Bankernas utlandssfällning, som omfattar både valutareserven och
affärsbankernas tidsposition, förbättrades sålunda under 1972 med 2 929
mkr mot en förbättring med 1 401 mkr under 1971 och med 618 mkr
under 1970.

Valutamarknaden

Utvecklingen på valutamarknaderna, som under 1971 präglades av ett
mer eller mindre kontinuerligt kapitalutflöde från USA och en genomgående
svag tendens för dollarn, följde under 1972 ett annat mönster.
Trots att den amerikanska handelsbalansen avsevärt försämrades jämfört
med 1971, karakteriserades valutamarknaderna av perioder då dollarn
var relativt fast omväxlande med sådana av markant försvagning
av dollarn. Detta torde framförallt ha berott på att kapitalströmmarna
under året gått omväxlande till och från USA. Kursrörelserna har som
följd härav tidvis varit rätt stora. Huvudsakligen gällde detta tiden fram
till omkring mitten av juli, varefter valutamarknaderna i stort sett varit
lugnare med en fastare tendens för dollarn.

Efter Washington-överenskommelsen i mitten av december 1971 om
ändrade växelkursförhållanden mellan de viktigare valutorna blev dollarn
stark och ett visst återflöde av kapital till USA ägde rum. Omkring
mitten av januari skedde emellertid en omsvängning. Korttidsräntorna
i USA tilläts sjunka, vilket bidrog till att återflödet upphörde. Detta
torde i sin tur ha påverkat bedömningen av de överenskomna kursrelationernas
varaktighet. Dollarn blev föremål för ett starkt utbudstryck
och dollarkurserna i flera länder sjönk under tiden fram till omkring
mitten av mars ner mot de nedre marginalkurserna. Då EEC-ländema
i början av mars tillkännagav, att man avsåg införa ett system för begränsning
av fluktuationerna mellan sina valutor, bidrog detta till att
stärka dessa gentemot dollarn.

I flera länder såsom Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna
och Japan skärptes under denna tid valutabestämmelserna för att begränsa
kapitalinflödet. Dessa åtgärder i förening med att räntorna i
USA började stiga samtidigt som en motsatt tendens kunde noteras i
Europa, medförde en viss förbättring för dollarn och en period med
relativt lugn på valutamarknaderna inleddes mot slutet av mars.

I slutet av april började EEC-länderna tillämpa det ovannämnda
systemet med snävare fluktuationsmarginaler. I och med att den högsta
tillåtna marginalen för dollarkursens fluktuationer enligt Washingtonöverenskommelsen
vidgades till 2,25 % över och under de överenskomna
s. k. riktkursema, ökade också utrymmet för kursvariationema mellan
två valutor, andra än dollar, nämligen till 4,5 % på ömse sidor om den
på basis av respektive riktkurser framräknade kursrelationen dem emellan.
Det av EEC-länderna införda systemet innebär, att dessa variationer,
i vad avser EEC-valutornas inbördes förhållande, begränsas till
2,25 %. I maj anslöt sig även Storbritannien jämte Danmark och Norge
till detta system.

Från omkring mitten av juni kom pundet, som dittills i stort sett

haft en utveckling liknande den för övriga europeiska valutor, alltmer
i fökus. Inflationen och arbetsmarknadssituationen bidrog till en allt
större osäkerhet om pundet, vilket utsattes för ett tilltagandet säljtryck
som kulminerade dagarna före den 23 juni. Bank of England, liksom
centralbankerna i flera EEC-länder, stödde under denna period pundet
genom massiva stödköp. Den 23 juni meddelade de brittiska myndigheterna
att man beslutat låta pundet flyta, varefter valutamarknaden i
London hölls stängd den 23—26 juni. I flera länder var valutamarknaderna
stängda även den 27 juni. EEC-ländema beslöt efter ett sammanträde
med anledning av den engelska åtgärden att fasthålla vid överenskommelsen
om snävare marginaler. Italien befriades dock från skyldigheten
att enligt bestämmelserna i överenskommelsen intervenera i
EEC-valutor, och medgavs i stället rätt att företaga sådan intervention
i US-dollar. Danmark beslöt samtidigt att tillsvidare helt utträda ur
systemet.

Oron kring pundet utlöste även ett tryck mot dollarn och efter beslutet
att låta pundet flyta föll dollarkurserna som en följd av ett betydande
inflöde av dollar till flera europeiska länder och Japan. I detta sammanhang
skärptes bestämmelserna för att begränsa valutainflödet ytterligare
i flera länder. I Italien däremot vidtog myndigheterna åtgärder för att
hindra kapitalutflöde, sedan bran utsatts för viss spekulation i samband
med oron kring pundet och beslutet att låta detta flyta.

EEC:s finansministrar bekräftade efter ett sammanträde i London i
mitten av juli, att man avsåg upprätthålla de vid Washington-mötet
överenskomna kursrelationerna. I omedelbar anslutning härtill meddelade
Federal Reserve Bank of New York att man företagit stödoperationer
för dollarn på valutamarknaden. Detta synes ha blivit en vändpunkt;
oron lade sig och dollarn stärktes i varierande grad mot de
europeiska valutorna under resten av sommaren och hösten. Valutafondens
årsmöte i slutet av september, vilket bedömdes ha förbättrat
utsikterna för en reform av det internationella valutasystemet, förstärkte
denna utveckling och det ökade förtroendet för dollarn medförde ett
visst kapitalflöde till USA från framförallt Förbundsrepubliken Tyskland
och Schweiz.

Det enda land där dollarkursen visade en från denna tendens avvikande
utveckling var Japan. Den japanska handelsbalansen fortsatte under
1972 att visa stora överskott och detta bidrog till ihållande rykten och
diskussioner om ytterligare revalvering av yenen. Dollarkursen i Japan
låg som en följd härav under sommaren och hösten vid nedre marginalkursen
och kontinuerliga stödköp från centralbankens sida förekom.

Efter den ovannämnda åtgärden att låta pundet flyta föll detta rätt
snabbt ner till cirka 6 % under pariteten mot dollarn. I oktober inträdde
emellertid en ytterligare försvagning, vilken synes ha utlösts av rykten
om fastställande av ny paritet på en betydligt lägre nivå än rådande

marknadsläge. Avbrottet i förhandlingarna mellan regeringen och arbetsmarknadens
parter om frivillig begränsning av pris- och lönehöjningar
bidrog också till denna försvagning och i slutet av oktober hade
pundet fallit till omkring 10 % under pariteten, kring vilket läge det
fluktuerade fram till slutet av året.

I samband med folkomröstningarna i Norge och Danmark under hösten
om inträde i EEC försvagades såväl den norska som danska kronan
temporärt. Efter den danska omröstningen stärktes den danska kronan
påtagligt och Danmark beslöt återinträda i EEC:s system för snävare
fluktuationsmarginaler.

Den isländska kronan devalverades den 19 december med 10,7 %
och riktkursen mot US-dollar höjdes från 88,00 till 98,56 isländska
kronor per dollar.

Den svenska kronan var under året mycket fast. Från ett läge av
ungefär 0,80 % över riktkursen i början av året föll dollarkursen
till ett lägsta läge av ca 2,2 % under denna i mitten av året för att härefter
stiga något och fluktuera mellan ca 1,8 % och 1,3 % under riktkursen
under resten av året. Kronan följde sålunda ungefär samma utveckling
mot US-dollar som kontinentvalutorna, tidvis med en något
fastare tendens än flertalet av dessa. Detta sammanhänger med ett till
följd av överskottet särskilt i kapitalbalansen tämligen kontinuerligt
valutainflöde. De av riksbanken inom ramen för det Europeiska monetära
avtalet fastställda marginalkursema för US-dollar var under året
oförändrade, nämligen 4,7050 köpkurs och 4,9200 säljkurs.

Guldpriset på London-marknaden vid s. k. fixing fluktuerade under
året mellan som lägst 43,72J^ dollar per uns i januari och som högst
70 dollar per uns i början av augusti, varefter priset i stort sett hållit
sig på en nivå mellan 60 och 65 dollar per uns. I början av året influerades
marknaden framförallt av rykten om att USA kunde komma
att fastställa ett högre guldpris än 38 dollar per uns, vilket föranledde
en spekulativ efterfrågan. Sedan förslaget om höjning av guldpriset i
början av mars godkänts av den amerikanska senaten, avtog den spekulativa
aktiviteten. Det nya guldpriset anmäldes sedermera av USA till
valutafonden. Den stigande pristrenden fortsatte emellertid i april, vilket
synes kunna hänföras till ett i förhållande till 1971 minskat utbud av
guld från Sydafrika i förening med en fortsatt stadig efterfrågan bl. a.
för industriellt ändamål. Pressuppgifter i slutet av juli om att vissa
EEC-länder önskade tillämpa ett högre guldpris än 38 dollar per uns
för transaktioner sig emellan framkallade en stark efterfrågan, som
snabbt förde upp priset till rekordnoteringen 70 dollar per uns i början
av augusti. I september meddelades att avtal slutits om stora sovjetiska
spannmålsköp från USA. Ett på grund härav väntat utbud av guld från
Sovjet samt det lugnare klimatet på valutamarknaderna torde ha bidragit
till den något lägre prisnivån under höstmånaderna. I vilken utsträckning
försäljning av sovjetiskt guld faktiskt förekommit är ej känt.

Internationellt finansiellt samarbete

Internationella valutafonden (IMF) verkställde den 1 januari 1972
den första basperiodens tredje och sista tilldelning av särskilda dragningsrätter
(SDR) till ett belopp av 2951,5 miljoner SDR. Därmed hade
totalt tilldelats 9314,8 miljoner SDR. Något beslut har inte fattats om
tilldelning för andra basperioden, som börjar vid ingången av 1973.

Sverige, vars SDR ägs av riksbanken, erhöll 34,45 miljoner SDR, vilket
motsvarar ca 178 mkr. Riksbankens innehav av SDR uppgick vid utgången
av 1972 till 107,05 miljoner SDR, vilket motsvarar ca 554 mkr.
Innehavet utgörs av ovan nämnda tilldelning, tidigare erhållna belopp
på totalt 72,6 miljoner SDR motsvarande ca 376 mkr samt nettoresultatet
av betalningar mellan riksbanken och valutafonden av förvaltningskostnader
och gottgörelse för IMF:s utnyttjande av sitt innehav av
svenska kronor.

Riksbanken har hittills ej använt SDR för anskaffande av valuta och
ej heller tillhandahållit annan deltagare i SDR-systemet valuta mot SDR.

Sveriges nettoställning gentemot IMF, som inräknas i den officiella
valutareserven, uppgick vid utgången av året till 465,2 mkr, vilket innebär
en ökning med 32,7 mkr under året. Ökningen motsvarar fondens
nettoanvändning av kronor vid transaktioner med andra medlemsländer.
Fondens innehav av kronor utgjorde vid årets utgång ca 73 %
av Sveriges kvot. Någon utlåning av kronor till fonden under GABavtalet
förekom ej under året.

IMF:s direktion överlämnade i augusti 1972 till fondens styrelse en
rapport om reform av det internationella valutasystemet. Denna rapport
sökte objektivt belysa olika handlingsalternativ vid en internationell
valutareform. Rapporten avses ligga till grund för överläggningar inom
den s. k. 20-kommittén, vilken fondens styrelse i juli 1972 beslutade
upprätta som särskilt forum för de fortsatta överläggningarna om reformen
av valutasystemet. Kommitténs ledamöter representerar alla
medlemsländer i fonden och dess uppgift skall vara att ge råd och rapportera
till fondens styrelse beträffande alla aspekter på reformen av
det internationella valutasystemet, inbegripet förslag till ändringar i
valutafondens stadga. Arbetet i kommittén förbereds inom en särskilt
upprättad ställföreträdargrupp.

Sedan USA:s formella godkännande erhållits, kunde det under 1971
av IDA:s styrelse antagna förslaget om en tredje påfyllnad av Internationella
utvecklingsfondens (IDA) resurser träda i kraft i september

1972. Sveriges bidrag till tredje påfyllnaden uppgår till ca 533 mkr att
betalas i tre lika stora rater under en treårsperiod. Såsom omnämnts i
föregående års förvaltningsberättelse skedde en förhandsinbetalning av
den första tredjedelen redan under 1971. Den andra inbetalningen verk -

ställdes i november 1972. Betalningarna har skett i form av skuldsedlar,
som deponerats i riksbanken. Sverige hade vid 1972 års utgång inbetalat
totalt 893 mkr till IDA, varav 609 mkr var ordinarie bidrag och 284
mkr extra bidrag.

Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of
New York om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av swaptransaktioner
i kronor och dollar, vilken överenskommelse hittills ej utnyttjats, förlängdes
under året med ett år till den 3 december 1973.

Under året träffades överenskommelse om avveckling av Europeiska
monetära avtalet (EMA) vid utgången av 1972 och i samband därmed
likvidering av den Europeiska fonden. Enligt överenskommelsen skall
återbetalningar verkställas till de länder som inbetalat bidrag till fonden.
Vidare skall den del av EMA:s innestående nettoinkomst som tillkommer
dessa länder utbetalas. EMA:s bestämmelser om kursgaranti
för behållningar i deltagande länders valutor ersättes den 1 januari 1973
med ett nytt mera begränsat kursgarantisystem baserat på överenskommelser
mellan de i systemet deltagande ländernas centralbanker. Riksbanken
har anslutit sig till det nya systemet. Enligt överenskommelsen
ersättes samtidigt EMA-styrelsen med en kommitté inom OECD:s ram
för samarbete i frågor rörande valutamarknaden.

Sverige lämnade under året sju nya utvecklingskrediter. Riksbanken
har liksom vid tidigare ingångna kreditavtal av detta slag åtagit sig att
medverka banktekniskt vid tillämpningen av avtalen. Krediterna och
deras utnyttjande redovisas närmare i tabell 26.

Riksbankens bokslut

I det följande återgives riksbankens bokslut för år 1972 samt uppgifter
om utlåningen från vissa lånefonder.

Diskontot å svenska skattkammarväxlar och räntor å svenska obligationer
har bokförts å vinst- och förlusträkningen i den utsträckning
som de uppburits under året.

Riksbankens nettovinst för år 1972 uppgick till kronor 233 909 214:01.
För 1971 var vinsten kronor 238 652 934:66.

Balans

1 9 7 1 1 9 7 2

	Kronor	Kronor	Kronor
Tillgångar
Guld	1 046 151 137: 99		1 046 841 949: 56
Särskilda dragningsrätter i Internatio-
nella valutafonden	375 616 554: —		553 774 873:06
Särskild guldtranch i Internationella va-
lutafonden	12 133 882:31	44 849 646: 57
Guldtranch i Internationella valutafon-
den	420 322 500: —	420 322 500: —
Lån till Internationella valutafonden	—: —	—: —	465 172 146: 57
	(432 456 382:31)
Fordringar hos utländsk bank eller ban-
kir, nettobelopp, samt utrikes växlar	50 830 082: 50	146 802 444: 59
Utländska statspapper	3 160118 205: —	5 107 655 625: —	5 254 458 069: 59
	(3 210 948 287: 50)
Skattkammarväxlar	8 295 000 000: —	7 190 000 000: —
Statens och hypoteksinrättningars obliga-
tioner	2 542 234 880: —	3 033 219 100: —	10 223 219 100: —
	(10 837 234 880:—)
Diskonterade växlar	38 848 316: 92	35 480 472: 23
Hypotekslån	47 lil 503: —	54 196 233: —
Kredit i checkräkning	427 605: 83	212 054: 81	89 888 760:04
	(86 387 425: 75)
Avbetalningslån	68 738 640: —		66 819 489: —
Skiljemynt	5 254 890: 20		66 843 418: 83
Inhemska bankers checkar, postremiss-
växlar m. m.	6 441 067: 62		130 751 447:10
Sveriges andel i Internationella återupp-
byggnadsbankens grundfond, inbetalt
belopp	143 452 836: —		143 452 836: —
Ny riksbanksbyggnad i Stockholm1	9 667 078: 23	20 796 744: 65
Övriga tillgångar	44 285 180:44	49 033 278: 14	69 830 022: 79
	(53 952 258: 67)
Summa	16 266 634 360:04		18 lil 052 112: 54

1 Under åren 1967—1969 har dessutom som »Projekteringskostnader för ny
riksbanksbyggnad» utbetalats kronor 810 532:50.

räkning

19 7 1
Kronor

19 7 2
Kronor

Kronor

Skulder

Utelöpande sedlar
Checkräkning:

Statliga myndigheter
Bankaktiebolag
Andra insättare

12 703 640 066: —

44 904 143: 85
628 549 713: 34
2 756 817:33
(676 210 674: 52)

13 924 590 206: —

386 910 486: 22
696 661 529: 52
10 743 817:22 1 094 315 832:96

Medel å konton för investering i skogsbruk
och rörelse
Skuld till Internationella valutafonden
övriga skulder

Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter
i Internationella valutafonden
Grundfond
Reservfond

Tidigare avsatta pensionsmedel
Avbetalningslånefond
Kursdifferenskonto
Riksbankens byggnadsfond

1 050 737 421:41

15 731 263:32

375 444 990
50 000 000
20 000 000
6 767 843
125 000 000
904 000 000
100 000 000

1 047 279 021:98

12 426 162

553 661 730
50 000 000
20 000 000
6 767 843
125 000 000
904 000 000
139 000 000

Balanserade vinstmedel

från föregående år 449 166: 95 102 101: 61

årets vinst 238 652 934: 66 233 909 214: 01

Summa 16 266 634 360:04 18 111 052 112:54

6 — Riksbanken

Resultat

197 1
Kronor

1972

Kronor

Utgifter och förluster

m. m. för år 1971 kr.

32 231 118: 60)

Förvaltningsutgifter m. m. (exkl. avlöningar) Fastighetskostnader Ändrings-

och reparationsarbeten
Kontorshyror, uppvärmningskostnader övriga

fastighetskostnader
Inventarier och deras underhåll
Materialier, tidningar, böcker m. m.
Post-, assurans- och teleavgifter m. m.
Rese- och traktamentskostnader
Personalvård m. m.
Säkerhetsanordningar
Transportkostnader
ADB-kostnader
Övriga förvaltningskostnader

(Summa förvaltningsutgifter m. m.
för år 1971 kr. 7 735 181: 24)

Sedelkostnader

Av utrikesrörelsen uppkommen förlust1
Diverse2

Summa utgifter och förluster
Saldo vinst

Summa

499 127: 68

709 906: 49
262 461:04
693 571:32

1 357 883: 88

2 470 500: 16
244 502: 43
604 743:25
251 259:18
288 383:53
258 216:51

94 625:77

6 767 405:50
68 341 218:04
950 688: 49

116 087 957:42
238 652 934: 66

354 740 892: 08

Räntor å inlåningsräkningar	62 345:55	54 263: 63
Återbetalda hypotekslåneräntor		13 390 124: 92
Avlöningar, pensioner m. m.
Fullmäktige och suppleanter för dem	138 860:46	138 703:72
Styrelseledamöter vid avdelningskon-
toren och suppleanter för dem	257 167:09	268 215: —
Ledamöter i valutastyrelsen och supp-
leanter för dem	15 660: —	30 600: —
Tjänstemän och övrig personal
Lönegradsplacerad personal	22 183 739:43	24 556 049: 89
Sedelräkningsbiträden	522 438:81	801 292: 10
övrig personal	1 267 045: 41	1 461 242: 80
Pensioner och ATP-avgifter	7 846 207: 40	8 783 173:43
(Summa avlöningar, pensioner

4 476 512: 29

979 446:51
303 855: 59
1 068 166: 28

1 194 385: 84

2 591 351: 10
331 629:46

1 087 381:35
559 960: 58
489 418: 23
233 611:57
782 885: 27

13 444 388:55

36 039 276: 94

14 098 604: 07

9 127 563:11
27 884: 46

72 737 717: 13
233 909 214: 01

306 646 931: 14

1 Inkl. nettovärdeminskning av guld- och valutainnehavet, främst beroende
på den sänkta kursen på US-dollar.

2 Köp av aktier i Banken för internationell betalningsutjämning år 1971
kronor 950 654: 84.

räkning

1971 1972

Kronor Kronor Kronor

Inkomster och vinster

Diskonto å växlar 2 981 428: 16 2 253 369:92

Räntor å hypotekslån m. m. 19 926 275:68 5 626 566: 37

Räntor å avbetalningslån 5 615 665:09 4 433 561:99 12 313 498:28

(Summa inkomster av lånerörelsen för
år 1971 kr. 28 523 368: 93)

Av utrikesrörelsen uppkommen vinst —: — 93 274 613: 90

Inkomst av svenska statspapper och

obligationer, efter nedskrivningar 321 861 850:49 198 774 858:94

Courtage och provisioner m. m. 216 834: 97 403 561: 87

Ränta å hos riksgäldskontoret innestående
pensionsfondsmedel 446 677: 65 453 445: 49

Avgifter för i förvar mottagna depositioner
477 730:51 478 255:40

Ersättning för förvaltning av statliga

fonder 508 148: — 491 374:50

Inkomster av fastigheter 429 502: 37 435 080: 71

Diverse1 2 276 779:16 22 242: 05

Summa 354 740 892: 08 306 646 931: 14

1 Därav för 1971 köpeskilling för försåld fastighet i Stockholm (sedeltryckeriet)
2 250 000: — kronor.

Inom linjen förda tillgångar och skulder

197 1

Tillgångar

Taxeringsvärdet av riksbankens fastigheter
i

Skulder

Lånebanksobligationer

övriga

8 005: 98
215:38

1972

Stockholm	7 000 000	—	7 000 000	—
Göteborg	2 600 000	—	2 600 000	—
Falun	644 000	—	644 000	—
Gävle	600 000	—	600 000	—
Halmstad	550 000	—	550 000	—
Härnösand	475 000	—	475 000	—
Jönköping	420 000	—	420 000	—
Karlstad	640 000	—	640 000	—
Kristianstad	410 000	—	410 000	—
Linköping	605 000	—	605 000	—
Luleå	655 000	—	655 000	—
Nyköping	830 000	—	830 000	—
Visby	230000	—	230 000	—
Växjö	1 050 000	—	1 050 000	—
örebro	700 000	—	700 000	—
östersund	310 000	—	310 000	—
Tumba: sedelförbränningshuset	264 000	—	264 000	—
Diverse valv	125 000	—	125 000	—
	18 108 000	—	18 108 000	—
Aktier i AB Tumba Bruk	25 000 000		25 000 000
Aktier i Banken för internationell betal-
ningsutjämning	10 099 216:45	10 099 216:45
Riksbankens mynt- och medaljsamling	160 157: 81	160 157:81
Lån till riksbankspersonalens semester-
förening	1 027 105	—	1 026 475	—
Utländska obligationer och fordringar1	23 842 001	60	—	—
Svenska lånefordringar m. m.	40 894:25	40 894	25
Summa kronor	78 277 375: 11	54 434 743:51

8 005: 98
230:31

Summa kronor

8 221:36

8 236:29

1 Beloppet, som utgjort riksbankens andel av de under kriget till Finland lämnade
svenska krediterna, har numer slutligt avskrivits (prop. 1971: 134, FiU
1971:45).

Utlåning från vissa lånefonder

Den 31 december 1972 utestående lån från olika lånefonder fördelar sig till antal
och belopp i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:

	Avbetalnings-	Statens bosättnings- lånefond	Egnahems-m. fl. lånefonder	Fonden för supplementär jordbrukskredit	Vämpliktslån
			Vämplikts- lånefonden	Fonden för låneunderstöd
	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
Huvudkon- toret	2310	8 313	9 495	25 230	684	5 590	2	12	27	24	13	24
Göteborg	1467	5 740	4 657	13 526	48	281	—	—	5	5	5	7
Malmö	722	2 997	5 658	15 231	49	565	—	—	9	10	4	11
Falun	561	2 481	1 346	3 949	66	456	1	1	2	2	—	—
Gävle	470	2 419	1 917	5 424	165	881	—	—	2	2	—	—
Halmstad	377	1 388	1 053	2 833	315	2 194
Härnösand	221	863	1 973	5 326	208	838	—	—	7	6	—	—
Jönköping	562	2 094	1 527	4 184	97	913	1	3	5	6	—	—
Kalmar	413	1 386	1 408	3 815	81	691	—	—	1	—	—	—
Karlskrona	287	1234	757	1 862	121	968	—	—	2	3	—	—
Karlstad	341	1 318	1 579	4 521	378	1 382	2	4	2	1	—	—
Kristianstad	216	817	1 389	4 122	300	3 044
Linköping	443	1 347	2 356	5 949	198	1 552	2	1	3	6	—	—
Luleå	363	1 078	2 323	6 147	343	1 522	—	—	3	3	—	—
Nyköping	414	2 014	1 156	3 106	187	1 679	13	34	4	6	—	—
Skövde	340	1 200	1 558	4 219	165	1 339	6	18	1	5	1	2
Umeå	382	1395	1 754	5 105	352	2 205	—	—	2	10	—	—
Uppsala	2 959	16718	2 449	6 890	203	1 429	12	19	3	2	—	—
Visby	118	582	299	834	160	1 116
Vänersborg	292	1 256	2 009	5 513	363	2 412	4	18	4	5	—	—
Västerås	207	607	1 575	4 066	54	456	5	8	2	3	—	—
Växjö	637	2 587	1 178	3 212	206	1 465
Örebro	334	1 366	1 883	5 331	33	143	1	1	—	—	—	—
Östersund	1 083	5 619	888	2 371	308	1 092	—	—	1	1	—	—
Summa	15519	66 819	52 187	142 766	5 084	34 213	49	119	85	100	23	44

Stödlåo till jordbrukare

Den 31 december 1972 utestående stödlån fördelar sig till antal och belopp
i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:

	Enl. SFS 766/1951 St B	Enl. SFS 764/1952 St C	Enl. SFS 723/1954 St D	Enl. SFS 593/1955 St E	Enl. SFS 650/1957 St F	Enl. SFS 83/1960 St G	Summa
	Antal Belopp	Antal Belopp	Antal Belopp	Antal Belopp	Antal Belopp	Antal Belopp	Antal Belopp
Huvudkon- toret			11	69	1	1	14	57	10	42	1	3	37	172
Göteborg	—	—	—	—	2	3	1	2	2	4	—	—	5	9
Malmö	1	7	2	7	4	4	—	—	—	—	—	—	7	18
Falun	—	—	1	1	1	1	1	2	4	8	1	3	8	15
Gävle	—	—	1	1	—	—	—	—	—	—	—	—	1	1
Halmstad	—	—	1	3	3	3	1	1	—	—	1	—	6	7
Härnösand
Jönköping	—	—	2	4	—	—	—	—	—	—	—	—	2	4
Kalmar	—	—	12	43	—	—	5	14	—	—	1	1	18	58
Karlskrona	—	—	1	2	—	—	—	—	1	1		—	2	3
Karlstad	—	—	2	4	1	—	4	11	1	6	1	1	9	22
Kristianstad	—	—	4	4	10	25	1	4	1	5		—	16	38
Linköping	1	—	14	33	—	—	14	46	7	18		—	36	97
Luleå	—	—	5	5	14	15	15	19	1	—		—	35	39
Nyköping	—	—	3	4	—	—	2	3	1	1		—	6	8
Skövde	—	—	11	25	3	6	11	38	4	13		—	29	82
Umeå	—	—	2	2	8	8	7	7	3	4		—	20	21
Uppsala	—	—	11	18	2	1	14	40	16	55	2	2	45	116
Visby	—	—	1	10	—	—	1	16	—	—	—	—	2	26
Vänersborg	—	—	2	5	3	6	4	16	4	14	—	—	13	41
Västerås							2	3	1	13	—	—	3	16
Växjö	—	—	1	8	1	1							2	9
örebro	1	5	10	24	1	3							12	32
Östersund	—	—

Summa

3 — 97 272 54 77 97 279 56 184 7 10 314 834

Den 31 december 1972 utestående lån, vilka övertagits från egnahemsorganen
och hushållningssällskapen, fördelar sig till antal och belopp på
följande olika lånetyper:

Utestående lån

Antal Belopp kronor

Utlåning, som handhaves av såväl huvudkontoret
som avdelningskontoren:
Jordbruksegnahemslån, skogslån, äldre tilläggs -

lån och förstärkningslån	4331	28 694 425: —
Bostadsegnahemslån	96	546 682: —
Nybyggnadslån	36	10 121: —
Förbättringslån	2	1 044: —
Lån till estlandssvenskar	16	27 227: —
Transport	4 481	29 279 499: —
Utlåning, som helt handhaves av huvud-
kontoret:
Arrendelån	1	1 032: —
Lån till låneförmedlare:
Arbetarsmåbrukslån	594	4 366 086: —
Jordbruksegnahemslån	3	52 271: —
Bostadsegnahemslån	5	514 584: —
Summa	5 084	34 213 472: —

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder

§ 1.

Fullmäktige m. fl.: Vid det val av fullmäktige och suppleanter för
dem som riksdagen förrättade den 27 april 1972 valdes för valperioden
1972—1975

till fullmäktige herrar Wärnberg och Åsbrink, båda omvalda, samt
till suppleanter för dem respektive fru Grethe Lundblad och LO:s
andre ordförande herr Gunnar Nilsson, båda nyvalda.

Fullmäktige omvalde samma dag för tiden till dess nytt val av fullmäktige
år 1973 förrättats:

till vice ordförande: herr Wärnberg;

till riksbankschef: herr Åsbrink;

till deputerad: herr Wärnberg; och

till vice riksbankschef: herr Joge.

Fullmäktige har därefter den 5 oktober 1972 dels på ansökan av herr
Joge beviljat denne avsked fr. o. m. den 1 mars 1973 dels ock till vice
riksbankschef från samma dag till dess nytt val av fullmäktige år 1973
förrättats utsett statssekreteraren i industridepartementet Hans Lundström.

§ 2.

Valutastyrelsen: Till ledamöter i valutastyrelsen omvalde fullmäktige
den 27 april 1972 — förutom vice riksbankschefen Joge, som enligt
13 § 2 mom. andra stycket bankoreglementet skall vara styrelsens ordförande
— herr Wärnberg, vice ordförande, och bankdirektören Åkermalm
samt till personliga suppleanter för dem respektive bankdirektören
Gustafsson, bankofullmäktigen Bengtson och bankokommissarien
Olofsson. Valet gäller tillsvidare, dock längst till dess nytt fullmäktigeval
ägt rum år 1973.

De av Kungl. Maj:t till utgången av juni 1975 utsedda ledamöterna
i valutastyrelsen utgöres av statssekreteraren Hans Lundström (suppleant
tf kanslirådet Bert Ekström), direktören Jonas Nordenson (suppleant
direktören Per Eric Bolin), direktören Lars Sjunnesson (suppleant
direktören Nils-Hugo Hallenborg) och direktören Gunnar Svalling
(suppleant direktören Johan R:son Söderberg).

§ 3.

Beträffande sammansättningen av styrelserna vid avdelningskontoren
torde få hänvisas till fullmäktiges protokoll den 30 november 1972.

§ 4.

Investeringsfonder för konjunkturutjämning samt skogskonto: Vid
utgången av 1972 innestod i riksbanken medel insatta enligt gällande
bestämmelser om investeringsfonder för konjunkturutjämning (Kungl.

kungörelse 1955: 256, med senare ändringar) till ett sammanlagt belopp
av 1 047,3 mkr, därav 1 032,8 mkr avsåg investering i rörelse och
14,5 mkr investering i skogsbruk.

Vid samma tidpunkt innestod i riksbanken ett belopp av omkring
0,2 mkr jämlikt Kungl, förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om
taxering för inkomst av medel, som insatts på skogskonto. Ränta på
medlen har utgått efter 4 % % fr. o. m. den 1 december 1971.

§ 5.

Riksbankens officiella diskonto är fr. o. m. den 12 november 1971

5%.

§ 6.

Sedelutgivningsrätten m. m.: Genom lag den 5 maj 1972 (SFS 1972:
137) höjdes maximibeloppet för sedelutgivningen fr. o. m. den 1 juli
1972 med 600 mkr till 14 800 mkr.

Under det gångna året var den utelöpande sedelmängden störst på
rapportdagen den 22 december och uppgick då till 14401 mkr, en ökning
i förhållande till motsvarande dag 1971 med 1 214 mkr. Det lägsta
utelöpande sedelbeloppet under 1972 förelåg på rapportdagen den 6
juni och utgjorde då 11404 mkr. Den högsta procentuella ökningen
i förhållande till 1971 noterades den 15 januari och uppgick då till
15,6%, den lägsta procentuella ökningen registrerades den 31 oktober
och utgjorde 5,9 %.

§ 7.

Kungl. Maj:t har den 2 juni 1972 utfärdat kungörelse (nr 421) om
prägling av jubileumsmynt på tio kronor i anledning av Hans Maj:t
Konung Gustaf VI Adolfs 90-årsdag. Myntet, som tillhandahållits allmänheten
genom riksbankens försorg, har utgetts med en överkurs av
fem kronor. Vinsten har tillfallit Konung Gustaf VI Adolfs 80-årsfond
för svensk kultur.

§ 8.

Angående användande av riksbankens vinst för år 1971 torde få
hänvisas till finansutskottets betänkande nr 9 för år 1972.

§ 9.

Riksbankens avbetalningslånejond: Antalet utestående lån från riksbankens
avbetalningslånefond, vilken uppgår till 125 mkr, uppgick vid
utgången av år 1972 till 15 519 med den fördelning mellan bankens
olika kontor som framgår på s. 85. Den sammanlagda lånesumman
vid sagda tidpunkt utgjorde 66,8 mkr, en minskning under året med
ca 2 mkr.

Ränta på de lån från avbetalningslånefonden, vilka utlämnats med
statlig kreditgaranti fastställes av centrala studiehjälpsnämnden (SFS
1969: 39). För dessa lån gäller sedan den 12 november 1971 en ränte -

sats på 5 Yi %. För övriga avbetalningslån är räntan från och med
nämnda dag 6Y2%.

Hittills har från fonden utlämnats femton lån till tjänstemän vid
riksdagens verk för förvärv av bostadsrätt i bostadsrättsförening. Vid
utgången av år 1972 utestod två lån.

§ 10.

Statens bosättningslånefond: Från statens bosättningslånefond — till
vilken riksdagen hittills såsom kapital anvisat investeringsanslag på
sammanlagt 183 107 700 kronor — utgjorde utlåningen vid utgången
av år 1972 ca 143 mkr.

Det utestående lånebeloppet har under året sjunkit med 4 mkr. Antalet
lån uppgick till 52 187 en minskning under samma tid med 1 577
lån. Av under året utlämnade lån har 6 925 utlämnats till äkta makar
och övriga sammanboende samt återstående 1 454 till ogifta mödrar
eller till ogifta fäder.

Medelbeloppet för utlämnade lån utgjorde under budgetåret 1970/71
4 910 kronor och under budgetåret 1971/72 4 901 kronor.

Rörande fördelningen på de olika kontoren av lånen till antal och
belopp hänvisas till de uppgifter, som intagits på s. 85.

För förvaltningen av bosättningslånen under budgetåret 1971/72 har
riksbanken uppburit 322 584 kronor. Ersättningsgrunderna har varit
oförändrade sedan budgetåret 1953/54.

Från låneverksamhetens början i januari 1938 och till utgången av
år 1972 har utlämnats lån till ett sammanlagt belopp av omkring 749
mkr. Därav har ca 602 mkr återbetalats och ett belopp av tillhopa omkring
4 mkr efterskänkts eller avskrivits.

För lån från fonden utgår ränta efter fast, under hela lånetiden
oförändrad procentsats, utgörande den normalränta, som av Kungl.
Maj:t fastställts för det budgetår då lånet beviljats. Beträffande lån,
som utlämnas under innevarande budgetår, utgör räntefoten (normalräntan)
7 %.

Fullmäktige har den 5 oktober 1972 avgivit yttrande över det avsnitt
av familjepolitiska kommitténs betänkande »Familjestöd» (SOU 1972:
34) som behandlar bosättningslån.

§ 11.

Egnahems- m. fl. lån: Av de egnahems- m. fl. lån, som riksbanken
per den 1 juli 1948 övertog från egnahemsorganen och hushållningssällskapen,
kvarstod vid utgången av år 1972 ett antal av 5 084 med
ett sammanlagt kapitalbelopp av ca 34,2 mkr, en nedgång under året
med 1 319 lån och med ett belopp av ca 8,4 mkr. Rörande lånens fördelning
på de olika kontoren hänvisas till sammanställningar på s.
85 och 87.

För förvaltningen av lånen har riksbanken för budgetåret 1971/72

uppburit ersättning efter oförändrat 3 kronor 50 öre per lån med
22 410 kronor 50 öre.

Av de av riksbanken förvaltade fondmedlen, som sammanhänger
med ifrågavarande låneverksamhet, har till statsverket under år 1972
av influtna amorteringar återlevererats ca 6,7 mkr. Beloppet fördelar
sig med 6,2 mkr på egnahemslånefonden, 0,04 mkr på lånefonden för
främjande av bostadsbyggande på landsbygden, och 0,5 mkr på arbetarsmåbrukslånefonden.
På fonden för låneunderstöd (förbättringslån)
uppgår återleveransen till 10 000 kronor.

§ 12.

Stödlån till jordbrukare: Vid utgången av år 1972 förvaltade riksbanken
stödlån till jordbrukare, utgivna enligt Kungl, kungörelserna
nr 766/1951 (StB), 764/1952 (StC), 723/1954 (StD), 593/1955 (StE),
650/1957 (StF) och 83/1960 (StG) till ett sammanlagt belopp av ca
0,8 mkr. Lånens antal utgjorde 314. Rörande lånens fördelning på
riksbankens kontor och på de olika lånetyperna hänvisas till sammanställningen
på s. 86.

Hittills har av riksbanken efterskänkts eller avskrivits stödlån med
ett belopp av sammanlagt ca 1,6 mkr.

Riksbanken har icke uppburit någon ersättning för förvaltningen av
stödlånen.

§ 13.

Fonden för supplementär jordbrukskredit: Avvecklingen av lånen
från fonden för supplementär jordbrukskredit har fortsatt och vid utgången
av år 1972 kvarstod 49 lån på sammanlagt 0,1 mkr.

Rörande lånens fördelning på de olika kontoren hänvisas till sammanställningen
på s. 85.

§ 14.

Värnpliktslån: Vid utgången av år 1972 utestod 23 värnpliktslån från
fonden för låneunderstöd och 85 lån från värnpliktslånefonden. Lånens
fördelning på riksbankens olika kontor framgår av sammanställningen
på s. 85.

Under år 1972 avskrevs under fonden för låneunderstöd 10198
kronor och under värnpliktslånefonden ett belopp av 8 408 kronor.

Någon ersättning utgår ej till riksbanken för här avsedda låneförvaltning.

§ 15.

Fiskredskapslån: Riksbanken har att bevilja och förvalta lån från
statens fiskredskapslånefond. Härför gällande bestämmelser har meddelats
i Kungl, kungörelse den 6 april 1962 (nr 100; ändrad senast genom
kungörelse SFS 1969: 815).

Enligt regleringsbrev den 2 juni 1972 har av riksdagen anvisat investeringsanslag
på 200 000 kronor till statens fiskredskapslånefond

ställts till statskontorets förfogande att utbetalas för därmed avsett
ändamål.

Vid utgången av år 1972 utestod 63 fiskredskapslån på sammanlagt

262 023 kronor	fördelade	på följande bankers kontor:
Kontor	Antal	Belopp kronor
Göteborg	37	172 718
Malmö	17	67 130
Halmstad	1	3600
Kalmar	3	7 875
Karlskrona	1	2000
Kristianstad	3	7 500
Luleå	1	1 200
	63	262 023

Räntan på dessa lån motsvarar normalräntan för det budgetår då
lånet beviljats.

§ 16.

Hotellgarantilån: Riksbankens kontor fungerar fortfarande som lokalorgan
i ärenden rörande statsgaranti för lån, som utlämnas till företag
inom turisthotellnäringen.

■§ 17.

Studiemedel: Riksbanken har för sitt bestyr med utbetalning av studiemedel
för budgetåret 1971/72 uppburit ersättning med 146 378 kronor,
motsvarande 70 öre per utbetald studiemedelsanvisning (regleringsbrev
den 19 maj 1972).

Under 1972 har utbetalning verkställts för 198 829 studiemedelsanvisningar
till ett sammanlagt belopp av ca 823 mkr, varav 165 mkr avser
studiebidrag.

§ 18.

Riksbankens personal: Riksbankens personal vid utgången av år 1971
och 1972 framgår av nedanstående tablå.

Huvud-	Avdelnings-
kontoret	kontoren	Summa
1971 1972	1971 1972	1971 1972

Lönegradsplacerade: förordnandetjänstemän	15	15	22	21	37	36
övrig s. k. bankpersonal	120	120	89	90	209	210
bankexpeditörer	33	33	40	38	73	71
biträdespersonal	155	171	162	170	317	341
bevakningspersonal m. fl.	55	54	25	26	80	80
Sedelräkningsbdträden	6	6	35	46	41	52
övrig personal1	43	41	46	47	89	88
Totalsumma	427	440	419	438	846	878

1 Städerskor, nattvakter, fastighetsarbetare, tillfälligt anställda pensionärer m. fl.

§ 19

Huvudkontorets nybyggnad m. m.: Televerket har — under förutsättning
av Kungl. Maj:ts godkännande — träffat avtal med riksbanken
om försäljning och överlåtelse till banken av den fastighet i Stockholm,
där det nya bankhuset uppföres. Köpeskillingen uppgår till 15 miljoner
kronor. Som dellikvid överlåter riksbanken för 2 100 000 kronor sin
kontorsfastighet i Växjö.

De 1971 påbörjade byggnadsarbetena på den nya fastigheten i Stockholm
under markplanet har slutförts under året. För uppförandet av
byggnaden ovan jord antogs entreprenör i november och arbetena kommer
att igångsättas i början av 1973. Särskilda entreprenadavtal har
ingåtts för rör- och elinstallationerna samt hissar, ventilation och fönster.
Beslut har träffats om materialet till fasadbeklädnaden och inhämtade
anbud avseende leverans och montering av denna var vid årets
slut föremål för prövning.

Enligt nu föreliggande tidsplan för projektet skall byggnaden vara
färdigställd i slutet av 1975 och inflyttning beräknas kunna påbörjas
vid årsskiftet 1975/76. I tidigare preliminära plan förutsågs såsom anmäldes
i berättelsen för 1971 att inflyttning skulle kunna äga rum redan
i början av 1975.

Till Stockholms kommun har under året utbetalats 4 500 000 kronor,
utgörande preliminär slutlikvid för gjutning av valv, bottenplatta och
bärande konstruktioner, integrerade i biltunnelns konstruktion.

I en separat entreprenad har två av källarbjälklagen till i nivå med
biltunnelns tak utförts för en kostnad av 1 650 000 kronor.

Arkitekt- och konsultarvoden m. m. har under året utbetalats till ett
belopp av 5 030 000 kronor.

§ 20.

Riksbankens kontorsnät: De av fullmäktige under föregående år beslutade
upprustnings- och ombyggnadsarbetena vid avdelningskontoren
är under året slutförda i Halmstad, Karlstad, Kristianstad, Luleå, Nyköping,
Vänersborg, Växjö och Östersund till en total kostnad av
1 599 500 kronor. Beträffande kontoren i Göteborg och Linköping pågår
ombyggnadsarbeten, medan beslutade arbeten i Uppsala ännu ej
igångsatts.

Vid kontoret i Gävle har fullmäktige beslutat byggande av ett nytt
valv, som kostnadsberäknats till omkring 400 000 kronor och som beräknas
bli färdigställt i början av år 1973.

Hyreskontrakten med de riksbankens befattningshavare som förhyr
bostäder i bankens fastigheter uppsades till den 1 oktober och har från
nämnda dag nya hyror överenskommits, vilka fastställts i samråd med
statens personalbostadsdelegation.

§ 21.

För riktigheten av de på s. 80—84 lämnade sifferuppgifterna svarar
bankkamrerarna Bo Landberg och Sven Holmström, vilka undertecknat
respektive kontrasignerat riksbankens bokslut.

§ 22.

Inspektioner m. m.: I bankoreglementet föreskrivna inspektioner av
avdelningskontoren har under året verkställts.

Föreskrivna inventeringar och undersökningar har ägt rum av huvudkontorets
kassor och förvaringsrum.

Revision genom därtill av chefen för revisionsavdelningen utsedda
tjänstemän har under året verkställts vid samtliga avdelningskontor.

Bilaga 1

yalutastyrelsens berättelse

Till Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Valutastyrelsen får härmed avge berättelse för år 1972 angående sitt
verksamhetsområde.

Förordnande om fortsatt valutareglering har under året meddelats
för tiden intill den 1 juli 1973. Förlängningen av valutaförfattningama
skedde utan ändring.

Med hänsyn tagen till den förstärkning av valutaställningen som
ägde rum 1971 och som därefter fortsatt, genomfördes under 1972 lättnader
i olika avseenden i valutaregleringen. Dessa gällde i första hand
de i september 1969 införda temporära restriktionerna beträffande vissa
viktigare kapitalbetalningar. I fråga om dessa restriktioner hade — som
framgått av styrelsens förra verksamhetsberättelse — en avveckling påbörjats
under 1971 omfattande återköp av utlandsägda svenska värdepapper
lydande på svenska kronor och kapitalöverföringar till svenska
emigranter i utlandet. Med de ytterligare lättnader som skett under
1972, har tillståndsgivningen avseende återköp av värdepapper och emigranters
kapitalöverföringar i det närmaste helt återförts till de principer
som tillämpades före september 1969 i enlighet med Sveriges
åtaganden som medlem i den Europeiska ekonomiska samarbetsorganisationen
(OECD). Tillståndsgivningen för direkta investeringar i utlandet
har under året uppgått till ett kraftigt ökat belopp, och de i september
1969 fastställda principerna för denna har med vissa i det följande
redovisade justeringar bibehållits oförändrade. I andra avseenden
har under 1972 genomförts en sådan uppmjukning av valutabestämmelsema
som synts lämplig i betraktande av valutautvecklingen. Ett markant
inslag under 1972 var en avsevärd ökning i tillståndsgivningen till
upplåning utomlands, vilken bidrog till valutainflödet under året.

Sedan bankofullmäktige fastställt delvis nya principer för tillståndsgivningen
avseende återköp av utlandsägda svenska värdepapper lydande
på svenska kronor, emigranters kapitalöverföringar och svenska direkta
investeringar i utlandet, beslöt valutastyrelsen i början av februari
1972 om tillämpning av nya regler avseende dessa betalningskategorier.

Enligt de i februari fastställda reglerna lämnar riksbanken tillstånd
till återköp av svenska värdepapper lydande på svenska kronor även från
utländska banker och fondmäklare, vilka undantogs från de lättnader
som infördes 1971. Liksom tidigare medger riksbanken efter ansökan
återköp av värdepapper tillhöriga utländska försäkringsbolag eller i utlandet
bosatta utländska medborgare. I samtliga fall förutsättes att affi -

davit kan företes. Syftet med affidavit är att försvåra omsättningen av
värdepapper som eventuellt utförts utan tillstånd. Värdepapper försedda
med affidavit noteras ej längre i utlandet med underkurs.

I fråga om emigrationsvaluta innebar de 1971 modifierade principerna
för tillståndsgivningen att den tidigare behovsprövningen upphörde och
att överföring till utlandet medgavs av rimliga belopp, inräknat sådana
som härrörde från försäljning av värdepapper. Förutsättning var att
emigranten uppfyllde kvalifikationsvillkoren, d. v. s. att bosättningen
utomlands har varat under minst ett kalenderår efter utflyttningsåret
och att fråga är om verklig emigration. Valutastyrelsens beslut i februari
1972 innebar att någon beloppsbegränsning som regel icke längre tilllämpas
under förutsättning att nämnda villkor är uppfyllda. Endast
sådana fall där de sammanlagda kapitalöverföringarna uppgår till 10
miljoner kronor eller därutöver göres till föremål för restriktiv behandling.
Lättnaden i tillståndsgivningen är att se mot bakgrund av det förhållandet
att emigranters kapitalutförsel är frilistad enligt OECD:s kapitalstadga
och att endast ett fåtal av organisationens medlemsländer antingen
tillämpar temporära restriktioner eller har stående reservation
mot denna post i stadgan. De nya reglerna är ej tillämpliga på sådana
personer vilkas bosättning utomlands kan antas bli av begränsad varaktighet.
Att en utlandsvistelse kommer att bli av begränsad varaktighet
presumeras i fråga om exempelvis anställda i svenska dotterbolag eller
andra företag med svensk anknytning samt i fråga om studerande i utlandet.
Liksom tidigare gällde under året generella regler innebärande
att i samtliga fall av emigration får efter ansökan utföras kapitalmedel
vid utflyttningen intill 100.000 kronor per person, och överföring får
ske såsom löpande betalning genom valutabank av all avkastning av
egendom i Sverige såsom räntor, utdelningar, hyror och arrenden ävensom
pensioner och utfallande belopp under pensionsförsäkringar som
tecknats minst tre kalenderår före utflyttningsåret.

Under året har tillstånd till återköp av utlandsägda svenska värdepapper
lydande på svenska kronor och transferering av emigrationsvaluta
— utöver belopp medgivna vid utflyttning inom 100.000-kronorslimiten
— lämnats för totalt 639 miljoner kronor. Härav hänförde sig
till återköp av svenska värdepapper ett tillståndsbelopp av 445 miljoner
kronor, fördelat på utländska medborgare och utländska juridiska personer
med 212 miljoner kronor och på svenska emigranter med 233 miljoner
kronor. Det återstående beloppet 194 miljoner kronor avsåg tillstånd
till utförsel av banktillgodohavanden och andra likvida kapitalmedel
tillhöriga svenska emigranter. Inom ramen för 100.000-kronorslimiten
lämnades under 1972 tillstånd för sammanlagt 105 miljoner kronor
jämfört med 83 miljoner kronor 1971.

För samtliga kategorier innebar tillståndsgivningen under 1972 en
avsevärd ökning. En jämförelse med tillståndsgivningen under 1971 är

möjlig endast för tiden april—december då fullständig statistik för kapitalöverföringar
till emigranter icke föreligger för första kvartalet 1971.
I följande uppställning lämnas siffror för tillståndsgivningen under perioden
april—december 1971 och 1972.

	Milj. kr. 1971	1972
1. Återköp av värdepapper från a. utländska medborgare och juridiska personer	58	118
b. »etablerade» emigranter	82	129
2. »Etablerade» emigranters kapitalöverföringar (exkl. värdepapperslikvider och belopp inom 100 000-kronorslimiten)	82	95
3. Kapitalutförsel inom 100 000-kronorslimiten i sam-band med utflyttning	69	84

Beträffande direkta investeringar i utlandet innebar de vid årets början
gällande reglerna för tillståndsgivningen att tillstånd med rätt till
transferering av erforderliga medel från Sverige lämnades då investeringen
bedömdes ha en exportfrämjande eller valutabesparande effekt.
Investeringar i sådana u-länder som är huvudmottagare av svenskt bistånd
skulle prioriteras. I fråga om gränsfall avseende andra länder än
dessa u-länder eller då beloppet var av avsevärd storlek kunde föreskrivas
att projektet finansierades genom minst femårig upplåning i utlandet.
Genom februaribeslutet ändrades reglerna såtillvida att krav
på utlandsfinansiering ej längre uppställdes som villkor för tillstånd.
Dock bibehölls möjligheten att vid projekt omfattande mycket avsevärda
belopp föreskriva upplåning på minst 10 år1). I övrigt har reglerna
för tillståndsgivningen gällt i stort sett oförändrade under året.
Huvudprincip har sålunda varit att en planerad utlandsinvestering skall
vara exportfrämjande eller annars förmånlig ur betalningsbalanssynpunkt.
Detta krav har dock senare under året tillämpats mindre bestämt
i fråga om investeringar sorn rört sig om relativt små belopp. Vidare har
den liberalare bedömning som enligt gällande principer skall förbehållas
länder vilka är huvudmottagare av svenskt bistånd i praktiken utsträckts
till andra u-länder. Någon mera långtgående uppmjukning av principerna
för tillståndsgivningen har emellertid icke bedömts möjlig med hänsyn
till dennas alltjämt mycket höga nivå och tendensen till fortsatt
stark ökning av investeringsverksamheten i utlandet. Som framgår av
tabell 2 och kommentaren till tabellbilagan, har det totala tillståndsbeloppet
för direkta investeringar i utlandet under året uppgått till 1 975

1 Då fråga varit om investeringar på lägre belopp, som motsvarat de allmänna
kriterierna, har tillstånd under året lämnats till finansiering genom
lån i utlandet, om sökanden så begärt. Förutsättning har då, liksom tidigare,
varit att upplåningen avsetts sträcka sig över minst fem år med endast
mindre amorteringar under lånetiden.

7 — Riksbanken

miljoner kronor jämfört med 1255 miljoner kronor år 1971. Det höga
totalbeloppet förklaras främst av att tillstånd har lämnats för projekt
som bedömts vara motiverade ur valutasynpunkt men liksom tidigare
har i ett antal fall framställningar bifallits för att möjliggöra rekonstruktion
av existerande utlandsföretag. Inför trycket på tillstånd till utlandsinvesteringar
har det varit nödvändigt att ställa större krav på dokumentation
till stöd för planerade utlandsprojekt. Härvid har också krävts
i möjligaste mån bestämda indikationer på att verksamheten i utlandet
icke medför någon inskränkning i moderföretagets verksamhet i Sverige.
I ett antal fall har därvid uppgift inhämtats om storleken av planerade
investeringar i Sverige jämfört med investeringarna planerade för utlandet.
Samtidigt har måst beaktas att vissa utlandsinvesteringar, utan
att därvid direkt exportfrämjande eller valutabesparande effekter kan
påvisas, dock är av väsentlig betydelse för ett företags utvecklingskraft
och internationella marknadsposition och därmed ett stöd för dess verksamhet
i Sverige. Investeringar i utlandet kan sålunda innebära ett effektivare
utnyttjande av företagets speciella know-how på olika områden
och göra det möjligt för det att slå ut olika slag av utvecklingskostnader
på en större omsättningsvolym. Även beträffande dylika investeringar
förutsättes att de skall vara förmånliga ur betalningsbalanssynpunkt
låt vara på längre sikt.

Det må i detta sammanhang nämnas att tillståndsgivningen då det
gäller direkta investeringar i Sverige från utlandets sida är baserad på
frilistningsbestämmelsen i OECD:s kapitalstadga. Tillstånd lämnas sålunda
i samtliga fall där projektet visas ha karaktär av direkt investering
enligt stadgans definition. Om vid övertagande av ett redan existerande
företag en del av likviden är avsedd att erläggas med aktier i det
utländska företaget, förutsättes att minst två tredjedelar av likviden
betalas kontant. I övrigt gäller för utländska investeringar i Sverige endast
sådana inskränkningar som grundas på lagstiftning utanför valutaregleringen.
Som framgår av tabell 4 uppgick de av riksbanken under
1972 utfärdade tillstånden till 478 miljoner kronor jämfört med 611
miljoner kronor 1971.

De bestämmelser avseende premiebetalningar för livränte- och kapitalförsäkringar
i utlandet som fastställdes i september 1969 har tillämpats
oförändrade även under 1972.

De i mars 1971 ändrade reglerna beträffande köp av fritidsfastighet
i utlandet har gällt oförändrade vid tillståndsgivningen under 1972. De
innebär att det tidigare generella maximibeloppet 75 000 kronor tilllämpas
endast då behov av rekreation genom vistelse i utlandet kan
styrkas med godtagbart läkarintyg eller då sökanden har fyllt 60 år.
I andra fall är det högsta medgivna beloppet 40 000 kronor. Under 1972
har tillstånd för ändamålet meddelats för ett sammanlagt belopp av
40 miljoner kronor jämfört med 39 miljoner kronor för 1971.

Som inledningsvis nämnts genomfördes under året en viss uppmjukning
även av bestämmelser som icke sammanhänger med de i september
1969 införda restriktionerna. Sålunda ändrades reglerna för valutabankernas
terminsaffärer med allmänheten i Sverige. Enligt de nya
reglerna kan terminssäkring ske av sådana betalningar för import av
varor samt utgående frakter och charterhyror som förfaller inom 24
månader. Dessförinnan gällde att betalningen skulle ha förfallit inom
12 månader för att kunna terminssäkras. Beträffande export av varor
från Sverige samt inflytande frakter och charterhyror gällde redan tidigare
att inom 24 månader förfallande belopp kan terminssäkras. Efter
framställning till riksbanken kan tillstånd erhållas även för terminssäkring
av exportlikvider samt inflytande frakter och charterhyror som
förfaller till betalning senare än efter 24 månader.

Vidare upphävdes bestämmelsen att ränta icke utan riksbankens tillstånd
i varje särskilt fall får gottgöras på tillgodohavande på valutakonto
för valutainlänning hos svensk valutabank. Bestämmelsen infördes under
1969 med hänsyn till den betydande ökning som dylika tillgodohavanden
då uppvisade.

I samband med de ändringar i valutabestämmelserna som beslutades
i februari höjdes valutabankernas limiter för deras valutabehållningar
enligt gällande valutahandelstillstånd.

Till ny valutabank har från och med den 1 april utsetts Länssparbanken
Göteborg.

Sedan ett par fall av illegal utförsel i större skala av 1 OOO-kronorssedlar
konstaterats, vidtogs i augusti åtgärder för att möjliggöra en närmare
övervakning av inlösen av sådana sedelförsändelser som inkommer
till valutabankerna från utländska banker och som innehåller 1 000-kronorssedlar av större omfattning liksom obrutna sedelbuntar försedda
med riksbankens banderoll. För detta ändamål föreskrevs att dylika försändelser
skall överlämnas till riksbanken för kontroll, innan de får gottskrivas
den mottagande svenska bankens utländska korrespondent. Därjämte
har överläggningar ägt rum med tullverket om ökad valutakontroll
i samband med resetrafiken på utlandet.

Inledningsvis har noterats den avsevärda ökning som under 1972 ägt
rum i fråga om upplåningen i utlandet. Denna utveckling har framförallt
gällt s. k. finansiell upplåning, som huvudsakligen är medel- eller
långfristig, men även kommersiella krediter av i regel kortfristig natur
har stigit. Av tabell 1 och kommentaren till denna framgår att tillståndsgivningen
avseende finansiell upplåning visat en ökning för flertalet
kategorier och att därjämte tillkommit långfristig upplåning för
finansiering av investeringar i Sverige. Tillstånden till dylika långfristiga
lån uppgick till totalt 581 miljoner kronor och utgjorde därmed ett dominerande
inslag i ökningen av skuldsättningen till utlandet. De lämnades
i enlighet med uttalande i statsverkspropositionen 1971 om möj -

100

ligheten av utlandsupplåning av — förutom Sveriges Investeringsbank
— industriföretag för att finansiera investeringar i Sverige1).

Beträffande kommersiell upplåning utomlands innebär gällande regler
att svensk exportör kan erhålla tillstånd att hos bank i utlandet upptaga
kredit för finansiering av sin egen kreditgivning i samband med förestående
export. På motsvarande sätt medgives svensk importör att utnyttja
utländsk bankkredit för finansiering av förestående import. I
båda fallen är det en förutsättning att krediterna skall överensstämma
med normal kommersiell praxis. Med hänsyn till det stora kapitalinflödet
under året har dessa regler i viss utsträckning tillämpats restriktivt.
Sålunda har bl. a. vid exportfinansiering av större omfattning tillstånd
till utnyttjande av kredit utomlands meddelats endast för belopp
motsvarande en ökning av det svenska företagets utestående exportfordringar.

Enligt gällande regler bifalles även ansökningar från valutabanker
om tillstånd att tillhandahålla svensk exportörs respektive svensk importörs
utländska motpart kredit avsedd att finansiera viss export- respektive
importaffär. I dylika fall lämnas valutabank även tillstånd att
refinansiera sådan kredit genom upplåning utomlands. Enligt under året
införd praxis kan sådan refinansieringskredit vara till formen kortfristig
under förutsättning att utländsk kredit avses att utnyttjas under hela
den för exportaffären avtalade kredittiden. Refinansieringskrediten kan
dessutom upptagas i valfri valuta.

Preliminärt beräknas utnyttjade belopp av kommersiella krediter i
utlandet ha stigit med ca 470 miljoner kronor netto till utgången av
september 1972 jämfört med en ökning på ca 250 miljoner kronor under
motsvarande tid 1971. Den övervägande delen av dessa krediter torde
som nämnt vara av kortfristig natur. Under året kunde dock konstateras
en tendens mot krav på längre kredittider — och även lägre räntesatser
— vid avslutande av exportkontrakt.

Upplåningen i utlandet har sålunda starkt ökat. Då det gäller korta
och medellånga krediter kan antas att lägre räntesatser lett till ökat
utnyttjande av lån och krediter i utlandet trots den rådande höga likviditeten
inom landet med åtföljande goda kreditgivningsmöjligheter hos
kreditinstituten. Förmodligen har också osäkerheten i det internationella
valutaläget medfört att exportfordringar hemtagits snabbare med
hjälp av utländsk kredit i syfte att undvika kursförluster. Under alla
förhållanden synes dock anledning finnas att följa utvecklingen i detta

1 Förutsättning för tillstånd till dylik upplåning är att investeringen bedömes
angelägen ur bytesbalans- och valutasynpunkt och att upplåningen sker på
antingen tio år i form av ett fast lån, möjligen med viss amortering under
senare delen av lånetiden, eller minst tolv år med amortering under kredittiden.
Enligt uttalandet i statsverkspropositionen får storleken av denna upplåning
utomlands bedömas med hänsyn till tillgången på reala resurser och
samhällsekonomiskt utrymme.

101

avseende med hänsyn till de konsekvenser en betydande utländsk skuldsättning
kan få i form av ökat beroende för den inhemska penningoch
kreditpolitiken av förhållanden i utlandet. Tidigare års upplåning
i utlandet användes till största delen för finansiering av utlandstillgångar
såsom direkta investeringar i utlandet och exportfordringar eller tillgångar
såsom fartyg som främst användes i utlandstrafik. 1972 års
ökade utlandsupplåning har däremot — såsom ovan redovisats — till
betydande del finansierat verksamhet i Sverige.

I tabellbilagan lämnas uppgifter om tillståndsgivningen under 1972
och vissa tidigare år avseende finansiell upplåning utomlands (tabell 1),
direkta investeringar i utlandet (tabell 2 och 3) och direkta investeringar
i Sverige från utlandets sida (tabell 4 och 5).

Som framgår av tabell 1 lämnades under 1972 tillstånd till finansiell
upplåning utomlands för ett sammanlagt belopp av 3 867 miljoner kronor,
vilket innebär en nära nog 50 %-ig ökning från 1971, då beloppet
var 2 581 miljoner kronor. För denna kraftiga ökning svarade främst
den ovan noterade upplåningen för finansiering av industriella investeringar
i Sverige. Penna redovisas i tabellen som en särskild post uppgående
till 581 miljoner kronor. En betydande ökning noteras även för
redare och varv. I fråga om »Övriga svenska exportindustriers lån» låg
tillståndsgivningen på ungefär samma nivå som 1971. Under denna
rubrik redovisas lån av i regel långfristig natur, som upptagits för avräkning
mot företagens egen kreditgivning i samband med verkställd
export eller för att utnyttjas för finansiering av sådana utlandsinvesteringar,
som kan komma att medgivas av riksbanken efter ansökan i
varje särskilt fall. Under rubriken »Lån för finansiering av svenska
direkta investeringar i utlandet» upptas tillstånd, som utfärdats för att
med utomlands upplånade medel finansiera konkret föreliggande investeringsprojekt.
Dessa tillstånd uppgick under året till (525+31) 556
miljoner kronor, en ökning med 51 miljoner kronor i förhållande till

1971. Av beloppet hade 31 miljoner kronor upplånats tidigare.

Tillståndsgivningen för svenska direkta investeringar i utlandet nådde
under 1972 en mycket hög nivå. Under året lämnade tillstånd avsåg ett
sammanlagt belopp av 1 975 miljoner kronor, vilket är 720 miljoner
kronor högre än 1971 (1 255 miljoner kronor) och 279 miljoner kronor
högre än den tidigare högsta årssiffran, som registrerades för 1969
(1 696 miljoner kronor). Av beloppet för 1972 hänför sig som redan
nämnts 556 miljoner kronor (505 miljoner kronor 1971) till tillstånd vari
förutsetts att finansiering skulle komma att ske genom upplåning utomlands.
Av resterande 1 419 miljoner kronor avser huvudparten tillstånd
innebärande transferering av erforderliga medel från Sverige. Motsvarande
siffra för 1971 var 750 miljoner kronor.

102

Beträffande fördelningen av utlandsinvesteringarna på länder och
länderområden framgår av tabell 2 att investeringarna i EFTA, EEC
och Nordamerika starkt ökade under det att u-länder och gruppen
»övriga» något minskade. Tillstånden avseende EFTA uppgick till 570
miljoner kronor (292 miljoner kronor 1971), varav 229 miljoner kronor
(77 miljoner kronor) föll på Storbritannien och 306 miljoner kronor
(177 miljoner kronor) på de nordiska länderna. För investeringar i EEC
beviljades tillstånd för 681 miljoner kronor (353 miljoner kronor) varav
266 miljoner kronor (116 miljoner kronor) hänförde sig till Västtyskland.
Siffran för u-länderna 272 miljoner kronor (294 miljoner kronor)
fördelade sig med 18 miljoner kronor på Europa (45 miljoner kronor),
7 miljoner kronor på Afrika (6 miljoner kronor), 31 miljoner kronor på
Asien (15 miljoner kronor) och 216 miljoner kronor på Latinamerika
(228 miljoner kronor).

Investeringstillstånden avseende försäljningsföretag, som redovisas i
tabell 3, ökade från 372 miljoner kronor 1971 till 706 miljoner kronor

1972. Deras relativa andel i totalbeloppet uppgick till ca 36 % mot ca
30 % året innan. Tillståndsgivningen i fråga om »övriga företag» var
liksom tidigare beloppsmässigt dominerande.

Tillstånden till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida
visade, som framgår av tabell 4, en minskning av totalbeloppet från
611 miljoner kronor 1971 till 478 miljoner kronor 1972. Denna minskning
avsåg investeringar från samtliga redovisade länderområden. För
EFTA beviljades ansökningar på 143 miljoner kronor (197 miljoner
kronor), varav 26 miljoner kronor (57 miljoner kronor) avsåg de nordiska
länderna. Tillstånden till investeringar från EEC belöpte sig till
82 miljoner kronor (97 miljoner kronor). Tillståndsbeloppet för investeringar
från Nordamerika gick ner från 275 miljoner kronor 1971 till
230 miljoner kronor 1972.

Som framgår av tabell 5 sjönk under året tillståndsgivningen avseende
försäljningsföretag från 322 miljoner kronor 1971 till 266 miljoner
kronor 1972 och i fråga om gruppen »övriga företag» från 290 miljoner
kronor 1971 till 212 miljoner kronor 1972. Tillstånden till nyetablering
i Sverige har under året minskat beloppsmässigt men ökat i fråga om
antalet.

Beträffande såväl de svenska investeringarna i utlandet som de utländska
i Sverige synes fortfarande gälla att de lämnade tillstånden i det
närmaste helt utnyttjas. Beroende på projektens art förekommer dock
i många fall avsevärda tidsförskjutningar i utnyttjandet.

På valutastyrelsens vägnar:

Sven loge G. Åkermalm

Stockholm den 3 januari 1973

103

Tabellbilaga

Tabell 1. Tillstånd till finansiell upplåning utomlands 1966—1972.

Tabell 2. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1955—1972 med fördelning
på ländergrupper.

Tabell 3. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1969—1972. Verksamhetstyp
och nyetableringar.

Tabell 4. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida
1960—1972 med fördelning på ländergrupper.

Tabell 5. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida
1969—1972. Verksamhetstyp och nyetableringar.

Statistiken över finansiell upplåning utomlands och direkta investeringar avslutas
årsvis medio december.

EFTA: Danmark, Finland, Island, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien,
österrike.

EEC: Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Västtyskland.
Nordamerika: Canada, USA.

U-länder: Enligt OECD:s förteckning.

Försäljningsföretag: Företag vilkas ändamål enbart är försäljning av som
regel svenska exportvaror utomlands respektive utländska i Sverige.
övriga företag: Företag av skiftande art; beloppsmässigt överväger utvinnings-,
tillverknings- och sammansättningsföretag (produktionsföretag).

104

Tabell 1. Tillstånd till finansiell upplåning utomlands 1966—1972

Mkr

	1966	1967	1968	1969	1970	1971	1972
Svenska redares lån	168	134	183	135	651	446	557
Svenska varvs lån1	284	72	179	498	366	814	1 246
övriga svenska exportin-dustriers lån	116	47	59	0	492	472	453
Lån för finansiering av in-dustriella investeringar i Sverige övriga lån	47	6	2	6	92	26	581 235*
	615	259	423	639	1 601	1758	3 072
Lån för finansiering av svenska direkta investe-ringar i utlandet1 a) beviljade under året .	52	244	79	440	366	439	525
b) beviljade tidigare år . Utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag3	400	288	706	272	561	(66) 384	(31) 270
Summa	1 067	791	1 208	1 351	2 528	2 581	3 867

1 Varvens utestående låneskuld uppgick den 15/12	1968	till	1 143	mkr
15/12	1969	till	1 283	mkr
15/12	1970	till	1 565	mkr
15/12	1971	till	2 256	mkr
15/12	1972	till	2 492	mkr

a Beloppen inkluderas i de i tabell 2 och 3 redovisade
s Beloppen inkluderas i de i tabell 4 och 5 redovisade
* I summan ingår långfristig importfinansiering med ca 209 mkr

Anm. Arssiffroma avser tiden fr. o. m. 16 december föregående år t. o. m. 15 december för det angivna
året.

105

Tabell 2. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1955—1972

Mkr

År	EFTA	EEC	Nord- amerika	U-länder	Övriga	Totalt
1955	28,5	28,6	11,8	62,5	5,3	136,7
1956	16,2	29,7	20,1	63,5	6,1	135,6
1957	38,2	43,1	46,4	61,3	2,3	191,3
1958	19,5	40,1	18,4	88,1	3,2	169,3
1959	33,2	162,2	62,7	91,8	6,4	356,3
1960	62,9	65,1	9,0	149,8	1,6	288,4
1961	57,5	78,4	12,0	183,2	14,7	345,8
1962	158,9	154,6	51,9	67,3	21,8	454,5
1963	174,6	79,4	9,9	119,6	7,3	390,8
1964	227,3	278,1	80,0	156,8	4,7	746,9
1965	127,2	203,8	46,7	136,5	23,4	537,6
1966	163,3	244,2	144,9	166,8	16,1	735,3
1967	258,3	273,9	124,4	188,8	31,6	877,0
1968	244,1	152,5	93,2	157,6	25,1	672,5
1969	471,5	327,9	561,9	282,8	52,2	1 696,3
1970	249,1	360,9	184,6	251,1	47,6	1 093,3
1971	291,5	352,7	249,9	294,1	67,2	1 255,4
1972	570,3	681,1	397,0	271,5	55,4	1 975,3
Summa	3 192,1	3 556,3	2 124,8	2 793,1	392,0	12 058,3

Anm. Fr. o. m. 1961 ingår i beloppen även sådana utlandsinvesteringar, som finansierats genom upplåning
i utlandet (jfr tab. 1).

Årssiffrorna avser tiden fr. o. m. 16 december föregående år t. o. m. 15 december för det angivna
året.

106

Tabell 3.	Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1969—1972 Verksamhetstyp och nyetableringar	Mkr
	1969		1970		1971		1972
Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
Totalt		1 696,3		1 093,3		1 255,4		1 975,3
försäljningsföretag .		249,5		196,3		371,8		705,6
övriga		1 446,8		897,0		883,6		1 269,7
därav nya under året .	.. 383	670,9	350	396,4	370	332,5	436	570,5
försäljningsföretag .	.. 192	44,9	203	40,3	227	68,9	233	197,2
övriga	191	626,0	147	356,1	143	263,6	203	373,3
Härav:
EFTA		471,5		249,1		291,5		570,3
försäljningsföretag .		96,0		67,1		112,6		366,0
övriga		375,5		182,0		178,9		204,3
därav nya under året .	.. 217	299,5	197	84,1	221	127,1	235	255,8
försäljningsföretag .	116	17,9	115	10,7	138	24,3	132	142,1
övriga	. . 101	281,6	82	73,4	83	102,8	103	113,7
EEC		327,9		360,9		352,7		681,1
försäljningsföretag .		51,1		47,8		103,8		190,8
övriga		276,8		313,1		248,9		490,3
därav nya under året .	88	107,8	71	92,2	84	156,0	122	247,6
försäljningsföretag .	47	5,7	48	11,2	58	31,9	64	33,3
övriga	41	102,1	23	81,0	26	124,1	58	214,3
Nordamerika		561,9		184,6		249,9		397,0
försäljningsföretag .		54,2		42,7		68,0		96,0
övriga		507,7		141,9		181,9		301,0
därav nya under året .	24	196,9	22	122,0	25	12,9	23	11,6
försäljningsföretag .	14	16,9	12	4,6	13	3,2	16	9,2
övriga	10	180,0	10	117,4	12	9,7	7	2,4
U -länder		282,7		251,1		294,1		271,5
försäljningsföretag .		32,2		28,7		66,3		37,3
övriga		250,5		222,4		227,8		234,2
därav nya under året .	48	47,9	50	68,1	30	27,9	42	33,9
försäljningsföretag .	14	4,2	23	8,0	11	1,5	13	5,4
övriga	34	43,7	27	60,1	19	26,4	29	28,5

Anm. I siffrorna ingår även sådana utlandsinvesteringar, sora finansierats genom upplåning i utlandet
(jfr. tab. 1).

Årssiffrorna avser tiden fr. o. m. 16 december föregående år t. o. m. 15 december för det angivna
året.

107

Tabell 4. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida 1960—1972

Mkr

År	EFTA	EEC	Nord- amerika	övriga	Totalt
1960	91,4	9,9	33,0	0,1	134,4
1961	49,9	48,5	68,0	0,1	166,5
1962	247,4	46,9	27,1	0,5	321,9
1963	358,9	39,2	354,6	4,0	756,7
1964	138,0	53,5	155,5	12,9	359,9
1965	175,6	30,7	112,9	0,6	319,8
1966	189,5	131,0	333,2	0,6	654,3
1967	119,0	93,4	362,1	9,7	584,2
1968	319,6	43,9	672,4	3,0	1 038,9
1969	87,2	151,5	301,4	10,4	550,5
1970	213,8	282,9	263,2	19,2	779,1
1971	197,1	96,9	275,2	42,1	611,3
1972	143,4	82,0	230,1	22,1	477,6
Summa	2 330,8	1 110,3	3 188,7	125,3	6 755,1

Anm. I beloppen ingår även i tabell 1 redovisade lån, sorn utlandsägda företag erhållit från moderbolag
eller koncernbolag.

Årssiffrorna avser tiden fr. o. m. 16 december föregående år t. o. m. 15 december för det angivna
året.

108

Tabell 5. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida 1969—1972

Verksamhetstyp och nyetableringar

Mkr

	1969		1970		1971		1972
	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
Totalt		550,5		779,1		611,3		477,6
försäljningsföretag ...		220,5		303,6		321,6		265,5
övriga		330,0		475,5		289,7		212,1
därav nya under året ...	197	260,3	201	290,8	187	185,2	207	137,9
försäljningsföretag ...	. 101	71,3	110	33,7	96	21,6	112	41,0
övriga	96	189,0	91	257,1	91	163,6	95	96,9
Härav:
EFTA		87,2		213,8		197,1		143,4
försäljningsföretag ...		45,2		121,9		97,9		43,0
övriga		42,0		91,9		99,2		100,4
därav nya under året ...	102	32,6	106	61,7	114	62,9	lil	71,3
försäljningsföretag ...	53	6,7	63	12,3	56	12,5	60	15,6
övriga	49	25,9	43	49,4	58	50,4	51	55,7
EEC		151,5		282,9		96,9		82,0
försäljningsföretag ...		37,1		49,6		35,7		47,6
övriga		114,4		233,3		61,2		34,4
därav nya under året ...	43	132,2	51	134,0	40	14,1	47	27,5
försäljningsföretag ...	21	30,2	28	6,8	26	4,0	26	18,3
övriga	22	102,0	23	127,2	14	10,1	21	9,2
Nordamerika		301,4		263,2		275,2		230,1
försäljningsföretag ...		128,7		110,0		182,3		160,5
övriga		172,7		153,2		92,9		69,6
därav nya under året ...	44	95,2	43	91,7	24	73,1	37	34,2
försäljningsföretag ...	21	34,5	19	11,8	11	4,3	19	5,3
övriga	23	60,7	24	79,9	13	68,8	18	28,9

Anm. I beloppen ingår även i tabell 1 redovisade lån, som utlandsägda företag erhållit från moderbolag
eller koncernbolag.

Årssiffrorna avser tiden fr. o. m. 16 december föregående år t. o. m. 15 december för det angivna
året.

109

Bilaga 2

Riksbankens Jubileumsfond

Fondens intäkter uppgick under 1972 till 19 484 937: 66 kronor. Omkostnaderna
uppgick till 590 162: 11 kronor, varigenom fondens nettointäkt
kom att utgöra 18 894 775:55 kronor. Under året beviljade fonden
anslag på tillsammans 19 168 963: 39 kronor. Under dessa och tidigare
beviljade anslag utbetalades 18 970 106: 78 kronor.

Under året upplupna men ej uppburna räntor har ej bokförts.

Fondens ställning per den 31 december 1971 och 1972 framgår av
följande balansräkning. De ursprungligen övertagna obligationerna upptogs
till de bokföringsvärden, varmed de överfördes till fonden. Därefter
har vid förvärv eller försäljning av obligationer faktiska inköps- resp.
försäljningsvärden använts som bokföringsvärde. Av det vid årets slut
såsom disponibla medel bokförda beloppet har 2 872 346: 01 kronor reserverats
för pensionsavgifter för i tidigare beviljade anslag engagerad
personal. Bland skulderna har i 1972 års balansräkning upptagits »Ej
förbrukade anslag» med 353 653: 17 kronor, varmed avses beviljade
anslag som aldrig kommit att utnyttjas samt överblivna, till fonden återbetalade
medel.

Utöver här redovisade under året beviljade anslag har fondens styrelse
vid sitt decembersammanträde beviljat anslag för tillsammans
238 000 kronor att utgå ur de under 1973 disponibla medlen.

110

	Balansräkning
	per den 31 december 1971 och 1972
Tillgångar	1971	1972
Obligationer utfärdade av
Svenska staten	126 402 250: —	126 402 250: —
Hypoteksinrättningar , , .	141 641 500: —	141 641 500: —
Kommuner	20 116 750: —	20116 750: —
Industrier	32 838 100: —	32 818 100: —
Checkräkning i riksbanken	131 463:25	270 904: 73
Postgiro	2 543: 47	2 040: 53
Kassa	500: —	500: —
	Kr 321 133 106:72	Kr 321 252 045:26
Skulder
Kapitalkonto	282 708 420: 96	282 708 420: 96
Beviljade, ej utbetalda	16 190 587:21	16 230 060: 42
anslag
Disponibla medel:
Ingående behållning ....	22 378 332: 70	22 234 098: 55
Avgår: Beviljade anslag	19 237 837:85	19 168 963:39
Tillkommer: Årets netto-
intäkt	18 933 528:51	18 894 775:55
Ej förbrukade anslag	160 075: 19	353 653:17
Utgående behållning ..	22 234 098:55	22 313 563:88
	Kr 321 133 106:72	Kr 321 252 045: 26

Resultaträkning

Utgifter

Omkostnader 552 344:38 590 162:11

Fondens nettointäkt 18 933 528:51 18 894 775:55

Kr 19 485 872:89 Kr 19 484 937:66

Inkomster

Ränteintäkter netto 19 480 870:16 19 480 547:88

övriga intäkter 5 002:73 4 389: 78

Kr 19 485 872:89

Kr 19 484 937:66

lil

Bilaga 3

Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne

Till fonden har under 1972 influtit räntor till ett belopp av kronor
1 457 550: —. Under året upplupna, ej uppburna räntor, har ej bokförts.

Till Nobelstiftelsen har utbetalats 792 000 kronor, varav 480 000 kronor
utgör 1972 års ekonomipris och 312 000 kronor förvaltningskostnader.

Fondens ställning per den 31 december 1972 framgår av följande
utdrag ur räkenskaperna, som upptar de till fonden ursprungligen avsatta
obligationerna till marknadsvärdet vid utgången av år 1968 och
de därefter köpta obligationerna till de faktiska inköpsvärdena.

Balansräkning
per den 31 december 1971 och 1972

Tillgångar Obligationer utfärdade av hypoteksinrättningar .. kommuner industrier På räkning i riksbanken Skulder Kapitalkonto	1971 10 965 000: — 2 930 000: — 8 404 000: — 301 890: 99	1972 10 965 000: — 2 930 000: — 8 404 000: — 967 440: 99
22 600 890: 99 22 600 890: 99	23 266 440: 99 23 266 440: 99
	Resultat räkning
Utgifter
Prissumma m. m	742 500: —	792 000: —
Räntor	1 633: 33	—: —
Överskott	664 416:67	665 550: —
	1 408 550: —	1 457 550: —

Inkomster
Räntor ..

1 408 550: —

1 457 550: —

;