FULLMÄKTIGES I RIKSBANKENAVGIVNA FÖRVALTNINGSBERÄTTELSEFÖR ÅR 1971 (Framställning / redogörelse 1972:6)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

SVERIGES

RIKSBANK

20.1.1972

1972:6

FULLMÄKTIGES I RIKSBANKEN
AVGIVNA FÖRVALTNINGSBERÄTTELSE
FÖR ÅR 1971

1 Riksdagen 1972. 2 sami. Nr 6

Till Riksdagen

Jämlikt föreskrift i 37 § lagen för Sveriges Riksbank får fullmäktige i
riksbanken avgiva härvid fogade berättelse angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning under år 1971.

Valutastyrelsens årsberättelse till fullmäktige återgives i bilaga 1.

Redogörelser för utvecklingen under år 1971 av Riksbankens Jubileumsfond
och Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne återfinnes i bilagorna 2 respektive 3.

Stockholm den 20 januari 1972.

Erik Wärnberg
Birger Nilsson

JOHN ERICSSON
Per åsbrink
Olle Dahlén

Torsten Bengtson
Allan Hernelius
/ Karin Åsbrink

INNEHALL

Sid.

Kreditpolitiken 5

Kreditmarknaden 15

Utvecklingen hos olika låntagargrupper 18

Olika kreditinstitutioners utbud på kreditmarknaden 24

Ränteutvecklingen 30

Diskontot och penningmarknadsräntor 30

Kreditinstitutens in- och utlåningsräntor 32

Emissionsräntor för obligationer och förlagsbevis 35

Kurser och effektiva räntor på statsobligationer 36

Kurser och effektiv avkastning på aktier 36

Ränteanalys per september 1971 37

Betalningsbalansen 40

Bytesbalansen 43

Kapitaltransaktioner 48

Kapitalbalansen 52

Tilldelade SDR 52

Restposten 52

Bankernas utlandsställning 52

Valutamarknaden 54

Internationellt finansiellt samarbete 58

Riksbankens bokslut 61

Utgående balansräkning 62

Vinst- och förlusträkning 64

Inom linjen förda tillgångar och skulder 66

Utlåning från vissa lånefonder 67

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder 70

Bilagor

1 Valutastyrelsens berättelse 78

2. Riksbankens Jubileumsfond 89

3. Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne 91

Kreditpolitiken

Högkonjunkturen under 1969 och 1970 följdes under 1971 av en
markant avmattning i den inhemska efterfrågan. Tillväxten i den privata
konsumtionen upphörde praktiskt taget helt och de fasta investeringarna
sjönk något. Samtidigt skedde en omsvängning i den lagercykel, som till
stor del burit upp tillväxten under 1970. Även efterfrågan från utlandet
försvagades och exportvolymen visade en avtagande tillväxttakt. Avmattningen
i efterfrågan och icke minst den starkt avtagande lageruppbyggnaden
medförde att importvolymen sjönk väsentligt. Utvecklingen
av import och export innebar ett kraftigt omslag i handelsbalansen från
ett betydande underskott under 1970 till ett beloppsmässigt avsevärt större
överskott under 1971. Även bytesbalansen visade ett överskott sistnämnda
år.

Några indikationer på den styrka med vilken konjunkturförsvagningen
kom att äga rum förelåg emellertid inte vid ingången av 1971. Utmärkande
för nedgången var, liksom för konjunkturuppgången i början på
1969, den hastighet och intensitet med vilken scenförändringen skedde.
Större delen av 1970 karakteriserades av en tämligen utpräglad högkonjunktur
och de uppgörelser som riksbanken under vårmånaderna det
året träffade med kreditinstituten angående deras kreditgivning m. m.
för resten av året var grundade härpå. Då förhandlingarna på nytt togs
upp med affärsbankerna i slutet av året för att dra upp riktlinjerna för
kreditpolitiken under 1971 var dock tendenser till en mer dämpad efterfrågeutveckling
skönjbara samtidigt som den ekonomiska politiken
skärpts genom höjning av arbetsgivaravgiften och vissa indirekta skatter
och införande av prisstopp. Den lugnare efterfrågeutvecklingen tog sig
bl. a. uttryck i att den starka försämringen i handelsbalansen upphörde
i mitten av 1970 och under senare delen av året sjönk underskottet
väsentligt. Förutsättningarna för en fortsatt förbättring av handelsbalansen
föreföll gynnsamma men storleken härav var svår att bilda sig
en uppfattning om och betalningsbalanssituationen föranledde ännu en
viss försiktighet. Valutareserven var fortfarande förhållandevis liten.
Man kunde bl. a. befara att det kapitalinflöde, som avspeglades i en stor
restpost i betalningsbalansen, snabbt skulle reduceras vid en allmän
lättnad i kreditpolitiken. Enligt riksbankens mening var det dock möjligt
att tillåta en ökning i utlåningen för att skapa finansiella förutsättningar
för en ökning av industrins investeringar. Som det väsentligaste
inslaget i den överenskommelse, avseende första halvåret, som träffades
i början av januari 1971 mellan riksbanken och de affärsbanker, som
är medlemmar i bankföreningen, ingick därför slopande av utlåningstaket
för den s. k. övriga utlåningen, d. v. s. andra lån än bostadsbyggnadskrediter.
Den ökade friheten i bankernas utlåningspolitik skulle

utnyttjas för att finansiera industrins investeringsverksamhet, medan
kreditgivningen för övriga sektorer och ändamål även i fortsättningen
skulle vara restriktiv. Det sistnämnda gällde i särskilt hög grad för olika
former av konsumtionskrediter. För att ge konkretion åt den angivna
inriktningen av krediternas fördelning skulle bankerna inrätta en särskild
kredittyp, industriinvesteringskredit.

Slopandet av utlåningstaket gav snabbt utslag i en kraftig kreditexpansion.
Utestående »övrig» utlåning ökade under första kvartalet med
955 mkr. Det var visserligen inte mer än samma kvartal 1970 men ökningen
då var till stor del en reflex av den påtagliga nedskärning av
kreditgivningen som skett i december 1969 för att uppfylla det för slutet
av året fastställda lånetaket. För andra kvartalet blev skillnaden mellan
åren drastisk. Under detta kvartal steg utestående »övrig» utlåning med
1 222 mkr 1971, att jämföra med en nedgång med 745 mkr 1970.

Uppgörelsen innebar vidare att bankerna successivt skulle reducera
sin medverkan i kreditförmedlingen utanför banksystemet. Den förutsatte
också att en tillfredsställande överenskommelse nåddes mellan inrikesdepartementet
och bankerna angående bostadsbyggnadskreditgivningen.
En ny sådan överenskommelse träffades också i början på
februari 1971.

Gällande likviditets- och kassakvoter skulle bibehållas oförändrade.
Likviditetskvoten utgjorde sålunda även i fortsättningen 30 % för de
fem större affärsbankerna samt för Sparbankernas Bank och Jordbrukets
Bank och 24 % för övriga affärsbanker, medan kassakvoten var
fastställd till en procent. Redan vid slutet av 1970 var emellertid likviditetsläget
hos bankerna sådant att dessa villkor knappast innebar någon
restriktion på deras utlåning.

Reglerna för bankernas upplåning i riksbanken förenklades och uppmjukades
med verkan från den 15 januari 1971. Den tidigare tillämpade
höjningen av upplåningsräntan med en procentenhet efter fem dagars
skuldsättning upphävdes. Enligt de bestämmelser som ingick i överenskommelsen,
skulle bank till en räntesats lika med diskontot få låna ett
belopp, som finge uppgå till högst tre fjärdedelar av eget kapital, en
gräns som emellertid kunde höjas under ur likviditetssynpunkt starkt
påfrestande perioder. Över den angivna gränsen skulle en bank få låna
till straffräntesatsen, som sattes lika med diskontot plus två procentenheter.
I jämförelse med tidigare gällande regler innebar detta den förändringen
att villkoren gjordes oberoende av likviditets- och kassakvoternas
uppfyllande och att straffräntegränserna höjdes samtidigt som
räntesatserna sänktes. Upplåningsräntan kom därmed att vid då rådande
diskonto ligga på 7 och 9 % i stället för som tidigare i praktiken 8 och
10 %. Bestämmelserna för upplåning i riksbanken utgick från riksbankens
allmänna bedömning av den ekonomiska utvecklingen och
läget på kreditmarknaden framöver, men riksbanken underströk sam -

tidigt att de icke innebar någon utfästelse utan kunde ändras med
omedelbar verkan.

Liksom vid föregående uppgörelse träffades överenskommelse om att
bankerna skulle gottgöras ränta för medel innestående på checkräkning i
riksbanken. Ränta till en räntesats lika med diskontot skulle utgå för
första halvåret på sådan behållning motsvarande kassakvot förutsatt att
kassa- och likviditetskvot uppfylldes och riktlinjerna beträffande bankernas
utlåningsinriktning följdes.

För postbanken, sparbankerna och försäkringsbolagen gällde tills vidare
oförändrat att de skulle uppfylla överenskomna placeringskvoter
om 66% %, varvid försäkringsbolagen liksom tidigare kunde välja mellan
nämnda kvottal och en minimikvot på 70 % på medel avseende livförsäkringsrörelsen
och 60 % avseende sakförsäkringsrörelsen. Även den
gemensamma överenskommelsen med centralkassorna och Jordbrukets
Bank, innebärande att dessa skulle avsätta en tredjedel av sin inlåningsökning
från allmänheten i likvida medel, förlängdes. För allmänna pensionsfonden
lättades kraven på placering i prioriterade tillgångar något
jämfört med vad som gällt 1970. Fonden skulle tills vidare placera minst
två tredjedelar av ökningen i sina totala placeringar, återlånen undantagna,
i prioriterade tillgångar.

Dämpningen av konjunkturen förstärktes under de första månaderna
av 1971 och övergick i en mer påtaglig avmattning. Samtidigt blev betalningsbalanssituationen
gynnsammare. Handelsbalansen fortsatte att
förbättras och räntorna i utlandet och på den internationella marknaden
sjönk. I det läget lättade riksbanken ytterligare på kreditpolitiken genom
att sänka diskontot i två etapper med en halv procentenhet åt gången,
till 6Vz % fr. o. m. den 19 mars och till 6 % fr. o. m. den 23 april.
Dessa sänkningar hade föregåtts av successiva nedjusteringar av skattkammarväxelräntan.
Vid den påföljande anpassningen av räntenivån
sänktes bankinstitutens inlåningsräntor likaledes med en halv procentenhet
vardera gången med det enda undantaget att räntesatsen på
banklönekonto nedjusterades med tre fjärdedels procentenhet i samband
med den första diskontosänkningen. Beträffande utlåningsräntorna anmodade
fullmäktige bankerna att, utöver räntesänkningar motsvarande
diskontots förändringar, påbörja avvecklingen av de räntehöjningar som,
utan att diskontot ändrats, hade företagits under sommaren 1970. Åtgärden
syftade till att åstadkomma en successiv återgång till det förhållande
mellan utlåningsräntor och diskonto, som rått under praktiskt
taget hela 60-talet. De bundna räntesatserna på obligationslån och andra
långa lån bibehölls oförändrade vid båda diskontosänkningarna. I en
överenskommelse med försäkringsbolagen i april mildrades placeringskvotskraven
för sakförsäkringsrörelsen från 60 till 50 %.

Riksbanken medgav vissa lättnader i villkoren för sin utlåning till
bankerna under de kassamässigt speciellt påfrestande perioderna i en -

lighet med vad som angivits i överenskommelsen med affärsbankerna.
Bankerna kunde således under perioden 18—31 mars låna ett belopp
motsvarande hela det egna kapitalet till en räntesats lika med diskontot.
Under perioden 17 maj—12 juli höjdes gränsen ånyo och fastställdes
till en och en halv gånger det egna kapitalet. Bl. a. dessa åtgärder medförde
att affärsbankerna inte någon gång under 1971 behövde betala
straffränta.

Det relativa lugn på valutamarknaderna, som rått sedan devalveringen
av den franska francen och revalveringen av den tyska marken
1969 förbyttes under vårmånaderna i en alltmer påtaglig oro. Härtill
bidrog bia den kraftiga försämringen av den amerikanska betalningsbalansen.
Den expansiva penningpolitiken i Förenta Staterna i förening
med ett förhållandevis stramt läge framför allt i Västtyskland medförde
en omsvängning i ränterelationerna och ett omfattande dollarutflöde.
Dollarns ställning på valutamarknaden hade försämrats kraftigt redan
vid början av året. En stor del av dollarutflödet kanaliserades till Västtyskland
bl. a. genom tyska företags upplåning på eurodollarmarknaden.
Denna situation gav upphov till valutaoro med rykten om och uttalanden
för en revalvering av den västtyska marken. Inför den bestämda
och under de första dagarna i maj accentuerade pressen med
stora uppköp av dollar beslöt de västtyska myndigheterna den 5 maj att
temporärt stänga landets valutabörs. Beslutet följdes omedelbart av
samma åtgärder i flera länder. Då marknaderna på nytt öppnades den
10 maj hade schweizerfrancen och den österrikiska schillingen revalverats
med 7,07 % respektive 5,05 %, medan de västtyska och holländska
regeringarna hade beslutat införa flytande växelkurser på sina länders
valutor. Dessa händelser på den internationella valutamarknaden ägde
rum utan att, såsom skett vid tidigare valutakriser, beröra den svenska
kronan och resultera i ett valutautflöde från Sverige. Valutainflödet fortsatte
i stället i samma takt som tidigare under året. Från årets ingång
till slutet av april hade riksbankens och övriga bankers utlandsställning
förbättrats med 850 mkr, inräknat årets tilldelning av särskilda dragningsrätter
till ett belopp av 180 mkr, och under maj förbättrades ställningen
med ytterligare 200 mkr.

De internationella betalningsproblemen kom på nytt i centrum då
president Nixon den 15 augusti proklamerade ett omfattande program
för att komma till rätta med underskotten i den amerikanska betalningsbalansen
och de starka inflationstendenserna. Åtgärderna innefattade
bl. a. ett upphävande av dollarns konvertibilitet i guld och andra reservtillgångar
och ett införande av en tioprocentig importavgift. I anledning
av den amerikanska presidentens tillkännagivande om valutapolitiska
åtgärder inställde riksbanken i likhet med flertalet övriga länders
centralbanker valutahandeln tills vidare. Den återupptogs i Sverige liksom
i de flesta andra länder den 23 augusti under villkor som innebar

en ökad flexibilitet i kurssättningen gentemot dollarn. Parivärdet för
den svenska kronan bibehölls oförändrat och riksbanken skulle gentemot
valutabankerna tillämpa tidigare gällande marginalsäljkurs mot
dollarn, d. v. s. 5,2125 kr, men däremot skulle tills vidare icke anges
någon marginalköpkurs, vilket innebar att riksbanken icke fixerade en
lägsta kurs för dollarn. Den nya valutasituationen hade inga omedelbara
återverkningar på den svenska betalningsbalansen och den svenska
valutareservens utveckling. Dollarkursen för den svenska kronan höll
sig tämligen väl i linje med dollarkursen för övriga valutor, om man
bortser från de valutor för vilka fanns bestämda förväntningar om en
mer betydande revalvering.

De förhandlingar, som fördes inom tiogruppen med anledning av det
temporära upphävandet av dollarns konvertibilitet, resulterade vid gruppens
möte i Washington den 17—18 december i en överenskommelse
innefattande i huvudsak nya valutakursrelationer, en vidgning av den
hittills tillåtna marginalen för dollarkursens svängningar till 214 % över
eller under den nya riktkursen samt Förenta Staternas omedelbara avskaffande
av den tioprocentiga extratullen. Enligt överenskommelsen
skulle dollarn devalveras med 7,9 % genom att guldpriset höjdes från
35 till 38 dollar per uns. Bland övriga länder revalverade Japan sin
valuta med 7,7 % i förhållande till guld, Västtyskland med 4,6 % samt
Belgien och Nederländerna med 2,8 %, medan Italien och Sverige devalverade
med 1 %. Frankrike och Storbritannien bibehöll paritetsvärdena
på sina valutor oförändrade i förhållande till guldet. Bankofullmäktige
beslöt den 20 december att fastställa kronans internationella värde
i enlighet med innehållet i den träffade överenskommelsen. Det nya förhållandet
mellan kronor och dollar motsvarade därvid en kurs av 4,8129
kr per dollar, vilken fastlades att tills vidare gälla i stället för den tidigare
paritetskursen 5,17321 kr. Den danska och den norska kronan devalverades
i förhållande till guld med samma procenttal som den svenska,
medan den finska marken provisoriskt skrevs upp med 2,4 % gentemot
dollarn, vilket skulle innebära en devalvering med 5,6 % i förhållande
till guld.

Den för första halvåret gällande överenskommelsen med affärsbankerna
förlängdes vid halvårsskiftet att gälla tills vidare. En modifikation
gjordes dock beträffande räntegottgörelse på en banks checkräkning
i riksbanken. Till de tidigare kraven på att kassa- och likviditetskvoter
skulle uppfyllas för att räntegottgörelse skulle erhållas, lades den
ytterligare förutsättningen att banken gjort enligt riksbankens bedömning
godtagbara ansträngningar att efterkomma uppmaningen att sänka utlåningsräntorna
i förhållande till diskontot.

I brev till affärsbankerna — bankföreningens medlemmar — i slutet
av augusti återkom riksbanken på nytt till denna fråga och preciserade
kraven för ett återtagande av den ränteglidning som ägt rum under

1970. Enligt vad riksbanken då erfarit syntes flertalet banker företagit
nedjusteringar av utlåningsräntorna som gick utöver de senaste diskontosänkningarna.
Det allmänna intrycket var emellertid att dessa sänkningar
i flera fall varit synnerligen begränsade i förhållande till för 1970
redovisade höjningar. Som ett minimikrav formulerades nu att den övervägande
delen av ränteglidningen skulle ha eliminerats vid utgången av
september 1971. Ett speciellt undantag gjordes dock för de i maj 1970
mellan riksbanken och bankerna överenskomna höjningarna av avgifter
och räntesatser för vissa krediter i räkning. Från ingången av 1972 borde
emellertid dessa höjningar ha eliminerats. En preliminär genomgång av
den ränteanalys, som sedan genomfördes för den 30 september utestående
krediter, tydde på att de gjorda nedjusteringarna utöver diskontots
förändringar genomsnittligt varit ytterst obetydliga och att flertalet affärsbanker
till och med hade sänkt sina räntor i mindre utsträckning än
diskontot.

Valutaoron och en omsvängning mot högre räntor i utlandet bidrog
till att inte några allmänt annonserade penningpolitiska åtgärder vidtogs
under sommaren. Lättnaden för näringslivets finansiering på kreditmarknaden
var ändå markant. Inte minst tillgången på långfristig
kredit ökade kraftigt. Beloppet emitterade industriobligationslån uppgick
till 835 mkr under årets första åtta månader jämfört med 450 mkr under
motsvarande period 1970. Vidare nästan fördubblades den långfristiga
utlåningen till näringslivet från försäkringsbolagen samt Investeringsbanken,
Industrikredit och andra mellanhandsinstitut under första
halvåret 1971 jämfört med första halvåret 1970 — från ca 650 till ca
1 150 mkr. Även affärsbankernas s. k. övriga utlåning ökade kraftigt
efter utlåningstakets slopande. Fram t. o. m. augusti hade denna kreditgivning
stigit med drygt 2 400 mkr d. v. s. praktiskt taget samma tillväxt
som under 1969, då ökningen var den största som någonsin förekommit.

Finanspolitiken hade under vår- och sommarmånaderna lagts om i
klart expansiv riktning. Då förutsättningarna bl. a. med hänsyn till
ränteläget i utlandet på nytt förbättrades, fullföljdes den lättare kreditpolitiken
genom ytterligare två sänkningar av riksbankens diskonto.
Den 9 september resp. den 11 november företogs diskontosänkningar,
vardera gången med en halv procentenhet och med verkan fr. o. m.
påföljande dag. Bankinstitutens inlåningsräntor justerades omedelbart
ned med samma procentenhet. Emissionsräntorna och andra bundna räntor
på långfristiga lån anpassades däremot nedåt endast vid den första
av de båda diskontoändringarna och då med endast en fjärdedels procentenhet.
Riksbanken underströk vid diskontosänkningen i november
att en bibehållen räntenivå på långa, bundna lån låg i linje med intresset
att vidga utrymmet för näringslivets obligationsemissioner. Det emitterade
beloppet för industriobligationer kom för året att uppgå till 1 760
mkr att jämföra med drygt 700 mkr för vartdera av åren 1969 och

1970 och knappt 1 500 mkr 1967 — det år för vilket tidigare det högsta
beloppet redovisats. Utrymme för den stegrade emissionsverksamheten
skapades genom att allmänna pensionsfonden ökade sina förplaceringar
och tilläts öka de oprioriterade placeringarna utöver tidigare riktmärken.

Efter diskontoändringen i september anpassades riktlinjerna för affärsbankernas
utlåning även formellt till det lättare kreditmarknadsläge som
de facto redan inträtt. Sålunda borttogs kravet på restriktivitet även för
andra krediter än sådana avsedda att finansiera industrins investeringsverksamhet.

Under slutet av 1971 förde riksbanken överläggningar med sparbankerna,
postbanken och centralkassorna för jordbrukskredit om en omläggning
— i linje med den samordning av lagstiftningen som skett för
bankinstituten — från placeringskvoter till likviditetskvoter av samma
slag som gäller för affärsbanker. Med hänsyn till de betydande olikheter
i utlåningsstrukturen som förelåg, främst inom sparbankssektorn,
stod det klart att krav inte kunde ställas på att alla banker omedelbart
skulle uppfylla vissa minimikvoter, om dessa inte sattes på en ur kreditpolitisk
synpunkt oacceptabelt låg nivå. I de överenskommelser, som
överläggningarna resulterade i, löstes denna fråga genom övergångsbestämmelser
för de sparbanker, som ännu icke nått upp till de avtalade
genomsnittskvoterna, överenskommelserna innebar följande. Fr. o. m.
ingången av 1972 skall sparbanker uppfylla en likviditetskvot på 20 %
och postbanken en kvot på 27 %. För de sparbanker, vars kvot understeg
nämnda procenttal, skall dock gälla att de, tills detta tal nåtts, skall
uppfylla en marginell kvot på 25 %. Centralkassorna betraktas som en
enhet, medan reglerna i övrigt överensstämmer med de för sparbanker
gällande.

Slutligen har vissa smärre förändringar införts för bostadsinstitutens
och försäkringsbolagens placeringar att gälla fr. o. m. ingången av 1972.
Bostadsinstituten medges därvid att i de 90 % av utlåningen som skall
avse prioriterade lån inräkna lån till all byggnadsverksamhet med statliga
bostadslån. Det innebär att bl. a. statsbelånad ny- och ombyggnad av
s. k. lokalhus i fortsättningen får räknas som prioriterad placering. Motsvarande
lättnad har medgivits försäkringsbolagen vid beräkning av de
prioriterade tillgångarna i deras placeringskvot.

Konjunkturen, såsom den avspeglas i utvecklingen på arbetsmarknaden,
visade en fortsatt försämring ända fram till de sista månaderna av
året då en viss stabilisering av läget syntes inträda. Bruttonationalprodukten,
som det samlande uttrycket för den ekonomiska utvecklingen,
låg kvar på praktiskt taget samma nivå 1971 som året före. Industriproduktionens
tillväxt hade bromsats upp under 1970 för att förbytas i
stagnation under första kvartalet 1971 och sedan i nedgång. Den totala
inhemska efterfrågan sjönk något under 1971. Endast för den offentliga
konsumtionen kunde registreras en viss uppgång medan den privata

konsumtionen stagnerade och investeringarna sjönk. Stagnationen i den
privata konsumtionen innebar ett brott i den tidigare trenden mot en allt
lägre sparkvot för hushållssektorn. Nedgången i de fasta investeringarna
hänförde sig framförallt till sjunkande bostadsbyggande och kommunala
investeringar medan industriinvesteringarna fortsatte att växa. Ökningstakten
i de senare beräknas ha uppgått till 5 % 1971, d. v. s. densamma
som 1970 men något lägre än 1969. Lagerinvesteringarna minskade
väsentligt efter den kraftiga uppbyggnaden av lagren under 1970. Denna
omsvängning i förening med det ändrade kreditmarknadsläget medförde
att finansieringssituationen lättade för industrin, som på nytt började
bygga upp sin likviditet.

Även om den utländska efterfrågan mattades väsentligt efterhand,
fortsatte ändå varuexporten att stiga. Volymmässigt beräknas den ha
ökat med ca 5 % 1971. Samtidigt sjönk varuimporten som en följd av
den allmänna efterfrågeavmattningen och kanske särskilt som ett resultat
av omslaget i lagerutvecklingen. Nedgången beräknas till ca 5 % i fasta
priser. Även prisstegringstakten för utrikeshandeln avtog 1971 jämfört
med 1970. Terms of trade blev oförändrad vid en prisstegring på ungefär
5 % mot 8 å 9 % 1970. Varuexporten steg härigenom i värde med
ungefär 9 % mot 19 % 1970 medan varuimporten var i stort sett oförändrad
efter att också ha ökat med 19 % året före.

Skiftningen i utrikeshandeln innebar att de tre senaste årens underskott
i handelsbalansen om vardera ca 1 100 mkr förbyttes i ett överskott
som kan beräknas ha uppgått till ca 2 000 mkr. Dessa årstal anger
emellertid icke omsvängningens hela omfattning. Förbättringen av handelsbalansen
har i själva verket skett successivt ända sedan halvårsskiftet

1970. Det hittills största underskottet, drygt 2 300 mkr, registrerades
sålunda för tolvmånadersperioden t. o. m. maj 1970.

Omsvängningen i bytesbalansen var något mindre accentuerad än i
handelsbalansen; ett underskott på 1 570 mkr 1970 förbyttes i ett överskott
på ca 750 mkr 1971. Förbättringen av bytesbalansen motvägdes till
en del av en förändring i kapitalbalansen från ett inflöde med ca 1 150
mkr 1970 till ungefär balans, avspeglande i första hand en ändring i utvecklingen
av de registrerade handelskrediterna. Restposten i betalningsbalansen,
som bl. a. innehåller övriga handelskrediter, bär däremot
knappast spår av ett liknande omslag, som kunde vara uttryck för det
lättare inhemska kreditmarknadsläget. Det relativt stora kapitalinflöde,
som den representerade 1970, synes inte ha sjunkit nämnvärt under

1971. Totalt har transaktionerna med utlandet resulterat i en fortsatt
förbättring av landets valutatillgångar. Bankernas utlandsställning ökade
sålunda med 1 402 mkr till 6 300 mkr medan ökningen 1970 uppgick
till 618 mkr.

Den allmänna avmattningen av efterfrågan och avsaktningen av den
internationella prisstegringstakten verkade dämpande på den inhemska

prisnivån. I samma riktning verkade också det allmänna prisstopp som
införts i oktober 1970, och sedan med vissa ändringar förlängdes att
gälla hela 1971. Å andra sidan innebar löneuppgörelsen på arbetsmarknaden
ett visst ökat kostnadstryck. De prisåterhållande faktorerna medförde
dock en dämpning i prisstegringstakten. Konsumentprisindex beräknas
visserligen ha stigit med knappt 7 % under 1971 d. v. s. nästan
samma takt som föregående år. Frånräknas verkningarna av höjningarna
av den indirekta skatten, som för 1971 innefattar ökningen av mervärdeskatten
vid årsskiftet 1970/71, uppgick emellertid prisstegringen
till 31/2 % 1971 mot 5V2 % 1970.

Det under första halvåret återkommande inkomstöverskottet på statsbudgeten
ökade under 1971 jämfört med 1970 och verkade sålunda
åtstramande på affärsbankernas kassalikviditet. Statsskuldspolitiken
dämpade dock effekterna härav. Därtill kom att valutainströmningen
under första halvåret 1971 bidrog till att begränsa bankernas säsongmässiga
ökning av upplåningen i riksbanken. Den blev också lägre än
året före. Under andra halvåret 1971 blev statsbudgetens utgiftsöverskott
något större än hösthalvåret 1970. För att i någon mån motverka den
kraftiga likviditetsförstärkningen under hösten och hålla bankernas likviditet
under viss kontroll fördes en stramare statsskuldspolitik med mer
omfattande emissioner av långfristiga obligationslån och emission av
även ett kortfristigt lån. Riksgäldskontorets och riksbankens operationer
i långfristiga statspapper innebar netto en upplåning på marknaden uppgående
till ca 2 600 mkr 1971 mot ungefär 1 800 mkr 1970. Åtstramningen
av statsskuldspolitiken hindrade emellertid icke att bankerna
mot slutet av året var helt fria från upplåning i riksbanken. Det lättare
läget på penningmarknaden jämfört med 1970 avspeglas i affärsbankernas
nettoställning gentemot riksbanken. Under hela 1971 låg deras
nettoskuldsättning på en väsentligt lägre nivå än under motsvarande tidpunkter
året före och under det senare skedet av året var bankernas
upplåning till och med lägre än deras tillgodohavande på checkräkning
i riksbanken.

Tillväxten i affärsbankernas likviditet i vid mening innefattande bl. a.
stats- och bostadsobligationer fortsatte att öka under 1971 och medförde
att likviditetskvoterna permanent låg högre under 1971 än under motsvarande
tidpunkter 1970. Den efterhand kraftigt tilltagande inlåningen
innebar dock att skillnaderna blev något mindre accentuerade under
senare delen av året. Bankerna hade inga svårigheter under 1971 att
uppfylla de föreskrivna minimikvoterna.

Det lättare kreditmarknadsläge, som följt av den expansiva kreditpolitiken,
kan avläsas i den påtagliga uppgång som skedde i kreditgivningen
på den organiserade marknaden. Det totala kreditflödet på denna marknad
ökade med ungefär 5 000 mkr till ca 21 000 mkr trots att statens
upplåning sjönk med 572 mkr till 2 636 mkr. Den helt dominerande

delen av tillväxten hänförde sig till näringslivets upplåning som mer än
fördubblades och kom att uppgå till ca 9 000 mkr men även kommunernas
upplåning liksom kreditflödet till bostadssektorn ökade. Obligationsoch
förlagslåneemissionerna steg kraftigt, ökningen var betydande vad
gäller näringslivets emissioner. Även statens långfristiga upplåning ökade
trots minskat budgetunderskott. Totalt emitterades under 1971 obligations-
och förlagslån till ett större belopp än något tidigare år.

Kreditmarknaden

Den under 1971 förda expansiva kreditpolitiken med sänkning av
räntenivån och ökning av bankernas likviditet följdes av en mycket omfattande
kreditförmedling på den organiserade marknaden och ökning
av likviditeten hos olika låntagargrupper. Kreditgivningen under året
beräknas ha uppgått till ca 21 000 mkr och blivit större än något tidigare
år (tabell 1 och diagram A). Näringslivets upplåning blev mer än
dubbelt så stor som under 1970. Kommunernas upplåning, som under
ett flertal år minskat, ökade på nytt. Även bostadskreditgivningen blev
mer omfattande än året före, trots minskning av igångsättningarna av
byggen under första hälften av året. Statens upplåning blev däremot
mindre 1971 än 1970. Statsutgifterna växte visserligen i snabb takt under
andra halvåret, men under första halvåret hade inkomsterna varit osedvanligt
stora.

Diagram A. Kreditmarknaden och kapitalmarknaden

Total respektive långfristig kreditgivning på den organiserade marknaden
12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Mkr

20 000

18 000

16 000

14 000

12 000

10 000

8000

6 000

4 000

1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

A = Kreditmarknaden totalt

B = Kapitalmarknaden avgränsad efter finansobjekt
C = Kapitalmarknaden institutionellt avgränsad

Tabell 1. Kreditmarknaden
Nettobelopp

Mkr

Långivare	Låntagare Staten	Kom- muner	Bostäder	Närings- liv	Summa
1969
Riksbanken	1 507	- 1	- 9	- 16	1 481
Affärsbanker	1 527	220	1 177	656	3 580
Andra banker	- 9	353	2 562	676	3 582
Enskilda försäkringsinrättningar	-282	154	1 344	634	1 850
Offentliga försäkringsinrättningar	591	603	2 809	1 608	5611
Allmänheten	462	- 12	1	687	1 138
Totalt	3 796	1 317	7 884	4 245	17 242
1970
Riksbanken	1 601	2	30	- 3	1 630
Affärsbanker	-842	301	1 989	-140	1 308
Andra banker	1 090	224	1 639	1 010	3 963
Enskilda försäkringsinrättningar	374	62	747	709	1 892
Offentliga försäkringsinrättningar	761	687	3 274	2 035	6 757
Allmänheten	224	7	14	235	480
Totalt	3 208	1 283	7 693	3 846	16 030
1971 (prel.)
Riksbanken	1 524	0	- 30	30	1 524
Affärsbanker	1 360	305	596	2 975	5 236
Andra banker	-661	345	1738	1 165	2 587
Enskilda försäkringsinrättningar	30	140	1 306	854	2 330
Offentliga försäkringsinrättningar	959	810	4 137	3 285	9 191
Allmänheten	-576	41	376	606	447
Totalt	2 636	1 641	8 123	8 915	21 315

Anm. till tabell 1 samt diagrammen A—E.

Den organiserade kreditmarknaden har avgränsats till att omfatta riksbanken, affärsbanker,
andra banker (sparbanker, postbanken och jordbrukskasseorganisationen), enskilda försäkringsinrättningar
(enskilda riksförsäkringsbolag och Sveriges Kommunalanställdas Pensionskassa)
och offentliga försäkringsinrättningar (allmänna pensionsfonden och riksförsäkringsverket)
samt allmänhetens placeringar i aktier, förlagsbevis och obligationer och dessutom andra statspapper
än obligationer.

Tabellen och diagrammen avser att belysa vissa låntagargruppers upplåning på den organiserade
kreditmarknaden. Grupperna utgörs av staten, kommunerna och den privata reala sektorn.
För den sistnämnda har bostadskrediterna redovisats för sig och resten hänförts till
»Näringsliv». Tabellen innehåller inte uppgifter om kreditgivningen mellan kreditinstituten
eller kreditgivningen gentemot utlandet. Upplåning och utlåning avser kreditflöden och har
räknats netto, dvs utbetalade belopp minus återbetalade.

Kapitalmarknaden, avgränsad efter finansobjekt, innefattar långfristiga obligationer, förlagsbevis
och aktier, oavsett placerare, samt kapitalmarknadsinstitutens (sparbankernas, postbankens,
jordbrukskassornas och de privata och offentliga försäkringsinrättningarnas) reverslångivning
och placeringar i andra långfristiga statspapper än obligationer.

Kapitalmarknaden, institutionellt avgränsad, innefattar endast kapitalmarknadsinstitutens och
allmänhetens placeringar i långfristiga obligationer, förlagsbevis och aktier samt kapitalmarknadsinstitutens
reverslångivning och placeringar i andra långfristiga statspapper än obligationer.

Tabell 2. Inlåningen hos bankerna

Mkr

Förändring i innestående belopp	Affärs- banker	Spar- banker	Postspar- banken	Post- girot	Central-kassor Totalt
1969 1 kv.	1095	1 722	487	- 541	140	2 903
2 kv.	- 937	- 339	- 13	312	57	- 920
3 kv.	498	314	27	- 215	120	744
4 kv.	- 48	- 459	- 26	804	213	484
Hela året	608	1 238	475	360	530	3 211
1970 1 kv.	1 379	1 906	579	- 803	63	3 124
2 kv.	-1 915	- 553	45	694	42	-1 687
3 kv.	387	278	43	- 846	99	- 39
4 kv.	2 197	- 472	- 25	1 978	346	4 024
Hela året	2 048	1 159	643	1 023	550	5 423
1971 1 kv.	2 146	2 616	890	-1 841	160	3 971
2 kv.	-1 378	- 298	lil	910	39	- 616
3 kv.	1 617	721	367	- 578	219	2 346
4 kv.	2010	37	49	784	3341	3 214
Hela året	4 395	3 076	1417	- 725	7521	8 915
Ställning
31/12 1971	47 493	33 731	10 408	5 063	5 500*	102 195

1 Preliminära siffror.

Det lättare läget på den organiserade kreditmarknaden återverkade
även på kreditförmedlingen utanför denna marknad. Denna kreditgivning
till såväl företag som kommuner minskade successivt efter att ha
växt mycket kraftigt under den tidigare åtstramningen. Företagens upplåning
utomlands synes även i viss mån ha avtagit under påverkan av de
förbättrade upplåningsmöjligheterna på den inhemska marknaden.

Kreditexpansionen initierades genom lättnader för affärsbankerna i
fråga om likviditet, upplåningsvillkor och utlåningsmöjligheter. Genom
en kraftig tillväxt av inlåningen i andra bankinstitut ökades också dessas
utlåningskapacitet. Därtill kom att såväl det enskilda som det offentliga
försäkringssparandet växte och därmed försäkringsinrättningarnas kreditgivning.
Allmänna pensionsfondens placeringar ökade mer än dess
kapitaltillväxt till följd av en omfattande upplåning i bankerna.

Kreditexpansionen inriktades främst på näringslivet. Inom denna sektor
skedde en betydande förbättring av likviditeten. Även kommunernas
likviditetsutveckling återspeglade ett förbättrat finansieringsläge. Hushållens
starkt ökande sparkvot kom till uttryck i ökad inlåning i bankerna
(tabell 2). Allmänhetens reala likviditet, mätt som kvoten mellan
banktillgodohavanden, sedlar och mynt å ena sidan och bruttonationalprodukten
till löpande priser å den andra, ökade. Den hade ökat förhållandevis
mycket under fjärde kvartalet 1970 men påverkades sedan
negativt av mervärdeskattens höjning vid ingången av 1971. Därefter

2 — Riksbanken

följde på nytt en ökning. Den reala likviditeten låg för året som helhet
genomsnittligt ett par procent högre 1971 än 1970.

Utvecklingen hos olika låntagargrupper
Statens budget, som från våren 1966 till våren 1969 svängt från ett
inkomstöverskott på några hundra miljoner kronor till ett utgiftsöverskott
på ca 4 miljarder kronor, räknat på 12-månadersbasis, bibehöll
ett utgiftsöverskott på 3 å 4 miljarder kronor till i början av 1970.
Under loppet av 1970 minskade sedan utgiftsöverskottet men steg därefter
på nytt under loppet av 1971. Såsom framgår av nedanstående
tablå var statens inkomstöverskott större under första hälften av 1971
än under motsvarande tid 1970, och utgiftsöverskottet för budgetåret
1970/71 blev mindre än för det föregående budgetåret. Under andra
halvåret 1971 växte utgiftsöverskottet och blev för denna tid ett par
hundra miljoner kronor större än för andra halvåret 1970.

	Inkomstöverskott under första halvåret, mkr	Utgiftsöverskott under andra halvåret, mkr
1969	2 162	5 958
1970	1 999	5 207
1971	2 776	5 412

Statens långfristiga upplåning hade under 1969 och första halvåret

1970 varit av betydande omfattning och på 12-månadersbasis uppgått till
drygt 2,5 miljarder kronor (diagram B, kapitalmarknaden avgränsad
efter finansobjekt). Under andra hälften av 1970 och första hälften av

1971 minskade denna upplåning. För budgetåret 1970/71 utgjorde den
ca 1 200 mkr mot 2 900 mkr för budgetåret dessförinnan. Mot slutet
av 1971 ökade denna upplåning på nytt och uppgick för andra halvåret
till 1 750 mkr att jämföras med 350 mkr för andra halvåret 1970.

Statens upplåning skedde under 1971 i följande former. Tre långfristiga
räntelöpande obligationslån emitterades på sammanlagt 2 600 mkr
(tabell 3). Inga ursprungliga långfristiga lån förföll till betalning. Dock
förtidsinlöstes enligt särskilda regler delar av vissa äldre lågprocentiga
obligationslån till ett belopp av 120 mkr. Under 1970 hade nettokapitalanskaffningen
medelst långa lån uppgått till 1 265 mkr. Två kortfristiga
obligationslån på sammanlagt 1 007 mkr förföll under våren 1971.
Senare under året emitterades ett sådant lån på 1 100 mkr, det första
sedan 1968. Detta lån var i första hand avsett för bankerna, varför löptiden
begränsades till 16—18 månader. Ett premieobligationslån på 300
mkr emitterades under våren, då 1960 års premielån på 150 mkr åter -

Tabell 3. Obligations- och förlagslånee missioner
Tecknade belopp

Mkr

Läntagare	1967	1968	1969	1970	1971
Staten	2 4081	4 150’	3 989’	1 9977	3 89010
Korta obligationer	1 374	1 300	—	—	1 100
Långa obligationer	550	2 075	3 400	1 600	2 600
Premieobligationer	2591	450’	284’	3977	19010
Sparobligationer	225	325	305	—	—
Hypoteksinstitut	4 563=	5 666	8 001*	7 2928,“	7 425Ut 12
Bostads institut	3 823”	5 024	7 539’	6 993’	6 909u
Kommuninstitut	359	277	184	43	189
övriga	381	365	278	256*	3277a
övriga låntagare	1 983	1 786*	1 033	1 035	2 160
Industrier	1488	1 381	728	730	1760
Kommuner	275	315*	305	295	400
Banker	120	40	—	10	—
Utlandet	100	50	—	—	—
Summa	8 954	11 602	13 023	10 324	13 475

Dessutom konvertering '') 341 mkr, *) 300 mkr, ’) 100 mkr, *) 70 mkr, ’) 166
mkr, °) 292 mkr, 7) 278 mkr, 8) 510 mkr, 8) 5 mkr, 10) 110 mkr, n) 265 mkr,
“) 20 mkr.

Anm. Sifferuppgifterna avser belopp, varom under respektive år avtal om
försäljning träffats (tecknade belopp). I fall då teckningsperioden sträckt sig
över ett årsskifte kan i beloppen även ingå under ett tidigare år daterade lån.

betalades. Transaktionerna i skattkammarväxlar och dagslån resulterade
i en viss minskning i det utestående beloppet av sådana växlar och lån.

Kommunernas investeringar beräknas under 1971 ha minskat med
11 % i volym och 5 % i värde. Investeringsminskningen i förening med
de osedvanligt stora höjningarna av utdebiteringen till kommunal inkomstskatt
förde med sig en ökning av kommunernas finansiella sparande
1971. Under de närmast föregående åren med då förekommande
snabba investeringstillväxt hade detta sparande avtagit. Tillsammans
med de av kreditåtstramningen begränsade upplåningsmöjlighetema
hade detta lett till en stark neddragning av kommunernas likvida tillgångar.
Särskilt ansträngt synes kommunernas likviditetsläge ha varit
sommaren 1970.

Kommunernas upplåning på den organiserade kreditmarknaden ökade
återigen från och med fjärde kvartalet 1970 efter att ha minskat under
cirka tre års tid (diagram C). Tillväxten i upplåningen gällde främst
lånen från bankinstituten; dessa institut kunde snabbast expandera sin
utlåning. En viss ökning av kommunernas upplåning i försäkringsinrättningar
följde sedermera. Härtill kom växande obligationsemissioner;
under 1971 uppgick de av kommuner emitterade lånen till 400 mkr
att jämföras med 295 mkr under 1970 (tabell 3). Inkluderas de av kom -

Diagram B. Statens upplåning

12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Mkr

4 000

3000

2000

t 000

—1 000

1 A B	A
	r	k	A
/	—''	r	v\	V
	/		M
	/■1 J			V
			i	1

1967

1969

1968

1970

1971

A = Kreditmarknaden totalt
B = Kapitalmarknaden avgränsad efter
finansobjekt
C = Kapitalmarknaden institutionellt
avgränsad

Mkr

4 000

3 000

2 000

1 000

—1 000

Diagram C. Kommunernas upplåning

12-månadersuppgifter. Nettobelopp

— <00 11


	“*Sirs		5^. /


1967	1968	1969	1970	1971

A = Kreditmarknaden totalt
B = Kapitalmarknaden avgränsad efter
finansobjekt
C = Kapitalmarknaden institutionellt
avgränsad

muninstituten emitterade lånen erhålles siffrorna 589 mkr respektive
338 mkr. Kommunernas upplåning utanför den organiserade marknaden,
som var av betydande omfattning under de närmast föregående åren,
torde ha avtagit under 1971.

De vikande investeringarna, skattesatsernas höjning och upplåningens
tillväxt följdes av en ökning av kommunernas likvida tillgångar. Detta
återspeglas i tillgänglig statistik över kommunernas banktillgodohavanden
för årets tre första kvartal. Ökningen av dessa uppgick då till
1 100 mkr att jämföras med en ökning under motsvarande tid föregående
år med 600 mkr. Likviditetsneddragningen under fjärde kvartalet 1970
översteg den tidigare under året åstadkomna likviditetsuppbyggnaden.
Neddragningen under fjärde kvartalet 1971 torde inte ha blivit av samma
omfattning.

Investeringarna i bostäder minskade med 5,5 % under 1971 efter att
ha minskat med 3 % under 1970, allt i volym räknat. Beloppsmässigt
förekom under 1971 en ökning med något hundratal miljoner kronor.
Den totala nettokreditgivningen till bostadssektorn beräknades under
1971 ha ökat ungefär lika mycket som investeringsutgifterna och uppgått
till 8 miljarder kronor.

Årssiffror för 1971 ger emellertid en särdeles otillfredsställande bild
av bostadsbyggandets utveckling under detta år och de därmed samman -

Diagram D. Bostadssektorns upplåning

12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Diagram E. Näringslivets upplåning

12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Mkr

8 000

7 000

6 000

5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

1970

1971

1967

1968

1969

A = Kreditmarknaden totalt
B - Kapitalmarknaden avgränsad efter
finansobjekt
C = Kapitalmarknaden institutionellt
avgränsad

Mkr

8000

7 000

6 000

5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

1969

1970

1971

1967

1968

A = Kreditmarknaden totalt
B = Kapitalmarknaden avgränsad efter
finansobjekt
C = Kapitalmarknaden institutionellt
avgränsad

hängande finansieringsbehoven. Under första halvåret minskade igångsättningen
av byggen mycket kraftigt medan en stark ökning ägde rum
under senare delen av året. Till denna ökning bidrog den utvidgning av
igångsättningsramama som vidtagits i konjunkturstimulerande syfte.
Utvecklingen framgår av följande kvartalsuppgifter (antal lägenheter).

	I	II	ra	IV
1970	19 100	29 900	26 150	25 700
1971	17 950	25 800	26 650	(29 600)
Förändring	— 1 150	— 4 100	+ 500	(+ 3 900)

Förändringen i investeringsaktiviteten under året sådan den registreras
i igångsättningsstatistiken återspeglas även i byggnadskreditgivningen.
Under första halvåret 1971 uppgick utbetalningarna av sådana

lån till 4,7 miljarder kronor mot 5,2 miljarder under motsvarande period
1970. Under andra halvåret var utbetalningarna lika stora som
under motsvarande tid året före. Den slutliga finansieringen av bostadsinvesteringama
med långfristiga direkta lån i kapitalmarknadsinstituten
och statliga bostadslån uppgick till ett större belopp än året innan. De
bostadsfinansierande hypoteksinstitutens kapitalanskaffning och utlåning
blev större 1971 än 1970.

Det större utrymmet för bostadsfinansieringen på kapitalmarknaden
under 1971 resulterade i omfattande avlyft. Avlyften i förening med
mindre omfattande utbetalningar av byggnadskrediter innebar en betydande
nedgång i bankinstitutens utestående krediter under första halvåret.
Under andra halvåret, då utbetalningarna av byggnadskrediter
blev större, växte bankernas utestående byggnadskrediter återigen.

Affärsbankernas totala nettokreditgivning till bostäder, som under
1970 på grund av bankernas köp av bostadsobligationer hade blivit
rekordstor, uppgick 1971 till endast en tredjedel av 1970 års belopp
(tabell 1). Allmänna pensionsfonden förvärvade under 1971 en osedvanligt
stor del av de då emitterade bostadsobligationerna. Dessa förvärv
möjliggjordes delvis genom att fonden erhöll tillfälliga lån från
bankerna. Lånen upptogs framför allt under sommaren och låg sedan
kvar på en hög nivå under återstoden av året.

Som tidigare framgått innebar lättnaden i kreditpolitiken från början
av 1971 ökad kreditgivning till industrin för finansiering av dess investeringsverksamhet.
Efter hand följde en växande kreditgivning till näringslivet
som helhet, och under år 1971 blev nettoflödet av näringslivskrediter
från den organiserade kreditmarknaden minst dubbelt så stort som
under år 1970 (diagram E).

Såväl näringslivets fasta investeringar som investeringarna i lager
tillväxte dock i lägre takt 1971 än året innan. De fasta investeringarna
ökade sålunda sammanlagt med 3 % i volym efter att ha ökat med
4 % 1970. Dämpningen i investeringstakten var emellertid ingalunda
enhetlig. Industrins byggnadsinvesteringar ökade med 7 % under 1971
(0 % under 1970) och maskininvesteringarna med 4 % (drygt 7 % under
1970). Handelns investeringar drogs ned med inte mindre än 8 % jämfört
med en svag ökning 1970. Inom övriga delar av näringslivet ökade
investeringstillväxten från drygt 3 % till 6 %. Därtill kom ett omslag i
lagerinvesteringarna. Dessa kulminerade 1970 med drygt 4 miljarder
kronor, huvudsakligen inom industrin. För år 1971 beräknas industrins
lageruppbyggnad ha begränsats till 1,5 miljarder kronor och en viss
lagerminskning ägt rum inom handeln.

Möjligheterna att finansiera investeringarna med egna medel synes
under 1971 ha blivit mindre. Vinstutvecklingen inom industrin och även
inom övriga delar av näringslivet torde ha försvagats allt eftersom kapacitetsutnyttjandet
avtagit. Såsom framgår av tabell 1 ökade kreditflödet

till företagen avsevärt — kraftigast från affärsbankerna och allmänna
pensionsfonden. Utvecklingen för dessa institutioner visar hur målsättningen
att tillgodose näringslivets kreditbehov realiserats.

De vid årets början inrättade s. k. industriinvesteringskreditema ökade
kraftigt under årets första månader men steg senare mera långsamt.
En förklaring till den efter hand avtagande tendensen kan vara den att
investeringarnas finansiering kom att tillgodoses av det allmänna kreditflödet
till industrin utan att krediterna registrerades som investeringskrediter.
Av andra källor framgår att bankernas utlåning under 1971
till en övervägande del varit koncentrerad till industrin. Affärsbankernas
utlåning till näringslivet som helhet uppgick under 1971 till 3
miljarder kronor. Under 1970 hade återbetalningarna överstigit nyutlåningen
med ett mindre belopp. Det då gällande utlåningstaket för utlåning
till andra ändamål än bostadsbyggande, vilket för varje bank medgav
en ökning av det utestående beloppet med 4 %, hade sammanlagt
för bankerna ej obetydligt underskridits.

Som ett annat led i tillgodoseendet av näringslivets finansieringsbehov
ställdes ett större utrymme på obligationsmarknaden till industrins förfogande.
Emissionerna av industriobligationslån ökade sålunda från 730
mkr 1970 till 1 760 mkr 1971 (tabell 3).

Därtill kom de bostadsfinansierande institutens finansiering av kontors-
och affärshusbyggandet, som fick uppgå till 10 % av dessa instituts
totala emissioner. Utvecklingen på kapitalmarknaden medförde att även
annan långfristig långivning till näringslivet blev större än under de
närmast föregående åren. Via aktiemarknaden tillfördes företagen kapital
i något större omfattning.

Ett betydande inslag i företagens externa finansiering utgörs av kreditgivningen
utanför den organiserade marknaden. Den successiva lättnaden
på den organiserade marknaden återspeglades i en viss reduktion
av den tidigare sannolikt mycket omfattande kreditförmedlingen utanför
denna. En indikation på denna utveckling ger förändringen i bankernas
garantiförbindelser. Under det gångna året ökade dessa betydligt
långsammare än under 1969 och 1970 eller med 8 % mot 25 % respektive
28 %.

Även transaktionerna med utlandet ingår som en såväl kvantitativt
som kvalitativt viktig del i finansieringsbilden. Totalt innebar de i betalningsbalansen
registrerade privata kapitaltransaktionerna, såsom direkta
investeringar, långfristiga och kortfristiga lån och värdepappersförvärv
samt den s. k. restposten, ett nettomedelinflöde om drygt två miljarder
kronor 1970 mot mindre än en miljard 1971.

En dämpning av lagerinvesteringarna och en förhållandevis långsam
tillväxt av de fasta investeringarna i kombination med en stark kreditexpansion
innebar att företagen kraftigt förbättrade sin likviditet. Under
12-månadersperioden t. o. m. september 1971 ökade sålunda industrins

Tabell 4. Utlåning samt förvärv av obligationer, förlagsbevis

och aktier
Nettobelopp

Mkr

	1967	1968	1969	1970	1971»
Affärsbanker	5 295	6 331	2 712	1431	5 300
Andra banker	3 450	3 758	3 552	2 784	3 550
Enskilda försäkringsinrättningar	1 417	1797	1 848	1 896	2 300
Offentliga försäkringsinrättningar	4 172	5 688	5611	6 757	9 200
Allmänheten	937	1 263	880	1 023	650
Totalt	15 271	18 837	14 603	13 891	21 000

1 Preliminära siffror.

Anm. Från totalbeloppen i tabell 1 för de olika placerargruppema har dragits
placeringarna i skattkammarväxlar och korttidslån.

kassa- och banktillgodohavanden med 800 mkr efter att ha minskat
med 1 200 mkr föregående 12-månadersperiod. Även industrins kortfristiga
placeringar, som tidigare hade dragits ned kraftigt, ökade under

1971. Därtill kom en ökning av beviljade men inte utnyttjade krediter,
vilket innebar att industrin tillfördes ytterligare en halv miljard kronor
i disponibla likvida medel. En liknande utveckling, dock av något mindre
omfång, ägde rum inom handeln.

Olika kreditinstitutioners utbud på kreditmarknaden

En kraftig inströmning av medel 1971 såväl i enskilda och offentliga
försäkringsinrättningar som i bankinstituten följdes av ökade placeringar
på kapitalmarknaden. De enskilda försäkringsinrättningarnas placeringar
blev omkring 400 mkr större än under 1970. Fondtillväxten inom
allmänna pensionsfonden uppgick till 8 300 mkr och blev därmed 1 300
mkr större än 1970. Fondens nettoplaceringar ökade emellertid med
inte mindre än 2 400 mkr och uppgick under året till 9 050 mkr. Två
omständigheter bidrog till denna osedvanligt kraftiga placeringsökning.
I det lättare kreditmarknadsläget utnyttjades återlånerätten i mindre
utsträckning än tidigare och nettokreditgivningen av denna typ, som
inte inräknas i fondens placeringar, blev endast 278 mkr mot 442 mkr
under 1970. Dessutom gjorde fonden betydande förplaceringar, finansierade
med lån från bankerna. I vanliga fall sker en sådan kortfristig
upplåning för att motverka en bristande synkronisering mellan medelinströmning
och placeringar. Under loppet av 1971 ökades dock förplaceringarna
sannolikt även med anledning av förväntan om en sänkning
av den långa räntan. Vid årets början belöpte sig banklånen till
579 mkr, men från och med våren blev de successivt större och uppgick
vid årets slut till 1 742 mkr.

Som tidigare nämnts blev inlåningen i samtliga grupper av banker
avsevärt större under 1971 än under 1970 (tabell 2). Inlåningen i sparbankerna
ökade sålunda i snabb takt, vilket dels sammanhängde med
ett bättre likviditetsläge för kommunerna, dels med en osedvanlig, men
av allt att döma tillfällig, ökning av hushållens sparbenägenhet. Sparbankerna
ökade inte endast sina fasta placeringar utan förbättrade även
sin likviditet.

Postbankens utlåning och obligationsförvärv var 1971 av något större
omfång än 1970. Dess totala kreditgivning blev emellertid lägre 1971
än 1970 genom att den kraftiga tillfälliga medelinströmningen till postgirot
i slutet av 1970 följdes av en likaledes kraftig medelutströmning
i början av 1971. Denna kastning i medelströmmarna hos postgirot
betingades av den betalningsansvällning som ägde rum före mervärdeskattens
höjning den 1 januari 1971. Senare under året växte kontobehållningarna
hos postgirot på nytt. Inlåningen på sparräkningarna
utvecklades gynnsammare kvartal för kvartal under 1971 än under motsvarande
perioder de närmast föregående åren, återspeglande ett växande
hushållssparande.

För centralkassorna för jordbrukskredit fortsatte under 1971 den
starka medelinströmning, som begynt under fjärde kvartalet 1970. Utlåningen
blev större än året innan utan att därför deras likviditet ansträngdes.

Sammanlagt ökade placeringarna i lån och obligationer för de här
nämnda instituten, sparbankerna, postbanken och centralkassorna, med
tre kvarts miljard kronor, såsom tabell 4 visar. Uppgifterna i denna tabell
belyser på ett bättre sätt utvecklingen av bankernas placeringskapacitet
än de i tabell 1, vilka även innefattar bankernas transaktioner i skattkammarväxlar
och dagslån, influerade bl. a. av de tillfälliga medelströmmarna
vid årsskiftet 1970/71.

A ffärsbankernas kreditgivning påverkades mycket kraftigt av åtstramningen
1969 och 1970 och av lättnaden 1971. Krympningen av kreditgivningen
var betydande under de båda förstnämnda åren och expansionen
stark under det sistnämnda (tabell 1 och 4).

En viktig indikator på kreditpolitikens effekter utgör affärsbankernas
direkta långivning till andra ändamål än bostadsbyggande, den s. k. övriga
utlåningen. Denna utlåning hade en markant vikande tendens från
mitten av 1969 till hösten 1970, varefter den snabbt växte (diagram F).
Förändringen i procent per halvår av de utestående beloppen av denna
utlåning framgår av följande tablå.

	1967	1968	1969	1970	1971
Första halvåret	4	8	10	1	8
Andra halvåret	5	5	— 7	— 1	4

Diagram F. Affärsbankernas bostadsbyggnadskrediter
och övriga utlåning

12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Diagram G. Affärsbankernas inlåning
och utlåning

12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Mkr

6000

5 000

5000

4 000

3000

3 000

2000

1 000

—1 000

—2 000

—3 000

1963

1969

1970

1971

1967

1968

1969

1970

1971

A = övrig utlåning
B = Bostadsbyggnadskrediter

A = Inlåning
B — Utlåning

Ifrågavarande utlåning hänför sig huvudsakligen till näringslivet,
framför allt industrin. Även utlåningen till kommunerna uppgick till
osedvanligt stora belopp. Affärsbankernas långivning till privata personer
hade dragits ned 1970 och första halvåret 1971; det utestående
beloppet minskade. Under andra halvåret ökade det i snabb takt. Nettoutflödet
för den totala övriga utlåningen utgjorde under 1971 såsom
nämnts ca 3 400 mkr. Under 1970 hade återbetalningarna överstigit nyutlåningen
med 67 mkr.

Finansieringen av bostadsbyggandet förlöpte under 1971 utan störningar.
En dämpad investeringstakt å ena sidan och omfattande avlyft
till kapitalmarknaden å den andra medförde att bankernas utestående
byggnadskrediter reducerades avsevärt under första kvartalet och visade
en måttlig ökning under den återstående delen av året. För året som
helhet växte det utestående beloppet med 399 mkr att jämföras med 754

Tabell 5. Affärsbankernas utlåning
Nettobelopp

Mkr

Bostadsbyggnadskrediter	övrig utlåning	•	Totalt
1969 1970 1971	1969	1970	1971	1969	1970	1971

1 kv.	-665	109	-647	1 129	1 077	955	464	1 186	308
2 kv.	717	-338	149	1 578	-745	1212	2 295	-1 083	1 361
3 kv.	-705	128	81	- 67	-110	773	- 772	18	854
4 kv.	146	855	816	-1 924	-289	478	-1 778	566	1294
Summa	-507	754	399	717	- 67	3 418	210	687	3 817

mkr under 1970 (tabell 5). Byggnadskreditgivningen och den övriga utlåningen
tillsammans utgjorde netto 3 817 mkr under 1971 efter att ha
uppgått till 687 mkr under 1970 (diagram F).

Affärsbankernas likvida tillgångar ökade i betydande omfattning under
1971 som helhet .Enligt vanligt säsongmönster minskade de dock
under årets första del (tabell 6). Vad gäller de mera kortfristiga fordringarna
blev nedgången för dessa mindre under första halvåret 1971 än
1970. Statens stora budgetöverskott under vårhalvåret åstadkom en betydande
likviditetsindragning, men samtidigt var statsskuldpolitiken mindre
stram än ett år tidigare. Statens upplåning på marknaden utanför bankerna
blev sålunda en miljard kronor mindre detta halvår än under
första halvåret 1970. Dessutom bidrog i hög grad inflödet av utländska
valutor till att lindra den säsongmässiga likviditetsåtstramningen. Den
säsongmässiga inströmningen av sedlar från allmänheten blev under
första halvåret som helhet mindre än vanligt under inflytande av att
möjligheterna att använda checkar som betalningsmedel minskade från
halvårsskiftet 1971. De avsevärt mindre förvärven av hypoteksobligationer
bidrog vidare till att affärsbankernas totala hkvida tillgångar
minskade mera under första halvåret 1971 än 1970.

Under andra halvåret växte statsbudgetens underskott i snabb takt.
Dess likvidiserande effekt motvägdes emellertid då till en ganska stor
del av statlig upplåning på marknaden utanför bankerna. Samtidigt
avtog valutareservens tillväxt. Totalt ökade likväl affärsbankernas likvida
tillgångar med ett större belopp under andra halvåret 1971 än
1970. Förvärven av statsobligationer blev betydande genom det kortfristiga
statslån som då emitterades och till större delen placerades i bankerna.
Detta hade en återhållande effekt på ökningen av bankernas ännu
mer kortfristiga fordringar. Innehavet av hypoteksobligationer minskade
under detta halvår liksom under andra halvåret 1970, vilket begränsade
ökningen av affärsbankernas totala likvida tillgångar.

Det förändrade läget på penningmarknaden kom till uttryck i en kontinuerlig
förbättring av bankernas ställning gentemot riksbanken. Denna
utveckling började redan under andra halvåret 1970, och under loppet

Tabell 6. Förändringar i affärsbankernas och andra kreditinstituts likvida tillgångar

Mkr

Första halväret Andra halväret

1970 1971 1970 1971

Påverkande faktorer

1.	Total valutareserv	86	945	308	263
2.	Statens kassamässiga utgiftsöverskott	-1 999	-2 776	5 207	5 412
3.	Statens upplåning (ökning = —)	-1 361	- 315	- 297	- 785
4.	Allmänhetens sedelinnehav (ökning = —)	574	95	- 938	-1 511
5.	Investeringsfonder plac. i riksbanken (ökning = —)	- 305	- 156	128	355
6.	övriga riksbankstransaktioner	- 224	- 460	- 542	- 99
7.	Affärsbankernas nettoköp av hypoteksobligationer	1 945	866	- 552	- 645
8.	Summa	-1 284	-1 801	3 314	2 990

Affärsbankernas likvida tillgångar

Korta nettofordringar på

9. Riksbanken	-1 729	-1 082	2187	2 200
10. Riksgäldskontoret	- 843	- 185	646	141
11. Andra kreditinstitut	- 392	- 782	449	- 420
12. Utländska banker	491	- 172	- 321	16
13. Summa 9—12	-2 473	-2 221	2 961	1 937
Obligationer
14. Statsobligationer	- 521	55	- 119	1 206
15. Hypoteksobligationer	1 945	866	- 552	- 645
16. Summa 14—15	1 424	921	- 671	561
17. Summa 13 + 16	-1 049	-1 300	2 290	2 498

Andra kreditinstituts korta nettofordringar

18. Nettofordran på riksbanken och riksgäldskontoret	- 627	-1 283	1473	72
19. Nettofordran på affärsbankerna	392	782	- 449	420
20. Summa 18—19	- 235	- 501	1024	492

Anm. Positiva tal innebär ökning av de likvida tillgångarna, negativa innebär minskning.

av första halvåret 1971 var bankernas nettoskuld nästan ständigt mindre
än hälften av skulden ett år tidigare (tabell 7). Under hösten förbyttes
bankernas nettoskuld t. o. m. till en nettofordran vilket innebar att upplåningen
i riksbanken börjat understiga de belopp, omkring en halv
miljard kronor, som bankerna enligt kassakvotslagen hade innestående
i riksbanken.

Efter ett pär år av svag inlåningsutveckling började som tidigare beskrivits
inlåningen i affärsbankerna att snabbt växa. Accelerationen
begynte under fjärde kvartalet 1970 och fortsatte sedan under loppet
av 1971 (diagram G). För året som helhet växte inlåningsstocken med
4 395 mkr att jämföras med 2 048 mkr under 1970.

Tabell 7. Affärsbankernas nettoställning gentemot riksbanken

Mkr

	Jan.	Febr.	Mars	April	Maj	Juni
1967	—404	-426	- 527	- 369	- 311	- 320
1968	-266	-307	- 790	- 667	- 575	- 641
1969	-421	-515	- 621	- 878	-1 757	-3 124
1970	-484	-979	-1 076	-1 223	-2 451	-2 966
1971	-120	-496	- 483	- 498	- 872	-1 436
	Juli	Aug.	Sept.	Okt.	Nov.	Dec.
1967	29	10	- 69	29	-878	-1465
1968	- 561	- 670	- 450	- 196	-510	- 848
1969	-2 028	-1 725	-1 316	-1 603	-969	- 880
1970	-1 506	-1475	- 890	-1 397	-642	- 574
1971	- 217	120	- 65	17	304	541
Anm. Nettoställningen under en	månad har beräknats	som medeltal	av de

vid månadens fyra rapportdagar föreliggande differenserna mellan affärsbankernas
tillgodohavanden på checkräkning i riksbanken och deras skuld till
riksbanken för upptagna lån. I checkräkningstillgodohavandena ingår fr. o. m.
augusti 1969 även medel innestående i enlighet med kassakvotslagens bestämmelser.

Affärsbankernas likviditetskvoter — likvida tillgångar i förhållande
till förbindelser — hade fallit från en mycket hög nivå hösten 1967 till
en relativt låg våren 1969. Sedan dess har de vuxit på nytt — till en
början genom restriktivitet i utlåningen i förening med omfattande förvärv
av hypoteksobligationer, sedermera genom den allmänt lättare likviditetspolitiken.
Inströmningen av likvida medel i banksystemet var
alltsedan hösten 1970 av sådan omfattning att bankerna inte i lika hög
grad som tidigare kände sig tvingade att öka sina totala likvida tillgångar
genom att köpa hypoteksobligationer. Bankernas faktiska likviditetskvoter
låg redan vid utgången av 1970 genomgående på en nivå som
väl översteg kraven enligt likviditetskvotslagen. Detta var även fallet
under de strama månaderna maj och juni. De låg då icke oväsentligt
över nivån ett år tidigare.

Ränteutvecklingen

Räntestrukturen förändrades markant under 1971. Räntenivån var
allmänt fallande, men de rörliga räntorna, såväl ut- och inlåningsräntor
som dagslåneräntor och skattkammarväxeldiskonton, sjönk betydligt
mer än de bundna räntorna. Bilden från högkonjunkturåren 1969—1970
med en stor del av de nämnda rörliga räntorna betydligt överstigande
de bundna förbyttes under avmattningsåret 1971 till en bild med många
rörliga räntor liggande under de bundna.

Redan mot slutet av 1970, då en likviditetsökning ägde rum, hade
vissa mycket lättrörliga räntor börjat röra sig nedåt. Detta gällde bl. a.
dagslåneräntan, skattkammarväxeldiskontot och den effektiva räntan
på obligationer. Allmänt nedjusterades de rörliga räntorna dock först
i anslutning till diskontosänkningen i mars. Nya allmänna sänkningar
följde sedan vid diskontosänkningarna i april, september och november.
Vid diskontosänkningen i september nedjusterades också de bundna
räntorna med % %. Bankernas inlåningsräntor sänktes under året, liksom
riksbankens diskonto, med totalt 2%, medan deras rörliga utlåningsräntor
genomsnittligt sänktes något litet därutöver.

Genom den mycket begränsade sänkningen av de bundna räntorna
skedde en viss anpassning till nivån för de bundna räntorna i andra länder.
Den ringa sänkningen av de bundna räntorna torde också i någon
mån ha bidragit till att stimulera utbudet på den långfristiga marknaden
i Sverige och därmed till att hålla uppe placeringarna i obligationer.

Diskontot och penningmarknadsräntor

Riksbankens officiella diskonto, som sedan den 11 juli 1969 hade
legat vid 7 %, sänktes fr. o. m. den 19 mars till 6^ % (diagram H).
Fr. o. m. den 23 april sänktes diskontot ytterligare till 6 %. Under hösten
företogs två diskontosänkningar på vardera Yi procentenhet att gälla
fr. o. m. den 10 september respektive den 12 november. Diskontot utgjorde
därefter 5 %. Därmed nåddes den nivå som under föregående
konjunkturavmattning utgjorde bottenläget.

De regler för bankernas upplåning i riksbanken, som med tillfälliga
smärre ändringar gällt sedan 15 december 1967, uppmjukades från och
med den 15 januari 1971. Som huvudregel hade gällt att en ränta lika
med diskontot skulle uttagas under de första fem dagarna av bankupplåning
och därefter en procentenhet högre ränta. Sistnämnda enprocentstillägg
avskaffades nu. Samtidigt borttogs formellt de redan tidigare i
praktiken avskaffade absoluta limiterna för bankernas rätt till upplåning
i riksbanken. Gränsen för straffräntefri upplåning i riksbanken
höjdes från 50 % till 75 % av en banks egna kapital. Räntesatsen för

Diagram H. Riksbankens diskonto
samt vissa kortfristiga statslåneräntor

Diagram I. Emissionsräntor samt
effektiv ränta på statliga lån

1967

1968

1969

1970

1971

A = Riksbankens diskonto
B = Diskonto för 3 månaders skattkammarväxlar

C = Emissionsränta för statslån med
högst 7 års löptid vid emissionstillfället -


		000	o oooo^tne *	9000 0 ■ ''—",i*000
	<00 00	I
i *

			> *	\ 3
			0 (

1967 1968 1969 1970 1971

A = Effektiv ränta på statliga lån med
15 års återstående löptid
B = Emissionsränta för långa statslån
C = Emissionsränta för långa industrilån -

upplåning över denna gräns fastställdes till diskontot plus två procentenheter.
Gränsen för straffräntefri upplåning gjordes oberoende av om
en bank uppfyllt sin likviditets- eller kassakvot. Gränsen förutsattes
dessutom tillfälligt kunna höjas under likviditetsmässigt strama perioder.
I enlighet härmed genomfördes uppjusteringar såväl under våren som
sommaren 1971. Under tiden 18—31 mars sattes den till 100 % av det
egna kapitalet och under tiden 17 maj—12 juni till 150 %. Detta bidrog
till att bankerna inte vid något tillfälle under året behövde betala straffränta
på sin upplåning i riksbanken.

Under långa perioder åren 1969 och 1970 hade dagslånerantan legat
på en hög nivå — ofta vid eller något över straffräntesatsen för bankernas
upplåning i riksbanken, d. v. s. vid minst 10 %. Under september
—december 1970 framträdde tendenser till ett något lättare läge på penningmarknaden,
och dagslåneräntan kom då att periodvis ligga lägre
än vid motsvarande tid ett år tidigare. Efter ingången av 1971 blev den
fallande tendensen mer påtaglig, och från mitten av januari till mitten
av mars låg dagslåneräntan vid 7 å 7J4 % d. v. s. vid diskontot eller
strax över. Under återstoden av året kom den under de strama perioderna,
såsom vid skatteuppbörder och månadsskiften, att ligga vid eller

Tabell 8. Riksgäldskontorets diskonto vid försäljning av
skattkammarväxlar

Procent

Löptid	31.3	30.6	30.9	31.12	31.3	30.6	30.9	31.12
3 mån.	1968 6,5	6,0	5,75	5,25	1969 6,5	6,5	7,75	8,5
6 mån.	6,5	6,0	6,0	5,5	6,5	6,5	7,75	8,5
9—12 mån	—	—	6,0	—	—	—	7,75	—
3 mån.	1970 8,5	8,5	8,5	8.25	1971 6,75	6,25	5,5	3,75
6 mån.	8,5	8,5	8,5	8,25	—	6,25	—	4,25
9—12 mån.	8,5

obetydligt över diskontot. Under de mera lätta perioderna, främst i anslutning
till utbetalningar av kommunernas skatteandelar, understeg
dagslåneräntan diskontot med i maj 1 %, i juli och september \y %
och i november 1% %. I november var den sålunda tillfälligt nere i
3% % för att sedan åter stiga till diskontots nivå 5 %.

Det lättare läget på penningmarknaden under de sista månaderna av
1970 hade även avspeglats i ett sänkt diskonto för skattkammarväxlar.
I oktober 1970 hade riksgäldskontoret nedjusterat diskontot för skattkammarväxlar
med tre och sex månaders löptid från 8% % till 8% %
(tabell 8 och diagram H).

I januari 1971 lättade marknaden ytterligare och skattkammarväxeldiskontot
sänktes i två etapper till 7% % och i början av mars till
%. I anslutning till följande allmänna räntesänkningar i mars och
april nedjusterades skattkammarväxeldiskontot till 6% % respektive
6% %.

I juli företogs ännu en sänkning av skattkammarväxeldiskontot till
6 %. Efter räntesänkningen i september såldes växlar till 5y % och
i oktober sänktes växelräntan till 4% %. Efter diskontosänkningen i november
såldes tremånadersväxlar till 3% % och sexmånaders till 4% %.
Under en tidrymd av 13 månader föll diskontot för korta växlar till lägre
än hälften av sin tidigare nivå.

Kreditinstitutens in- och utlåningsräntor

Kreditinstitutens inlåningsräntor hade varit oförändrade under 1970.
I anslutning till diskontohöjningarna under 1969 hade räntan på kapitalkonto
med 12 månaders uppsägningstid och på kapitalsamlingskonto
höjts från en nivå av 5y % respektive 4% % till iy % respektive
6% % (diagram K). Vid diskontosänkningarna i mars och april 1971
nedjusterades räntan på dessa räkningar med % % vardera gången till

Diagram K. Inlåningsräntor

1967

1968

1969

1971

1970

A = Ränta på kapitalräkning med 12
månaders uppsägning
B = Ränta på kapitalsamlingsräkning

Diagram L. Utlåningsräntor

1967

1968

1969

1970

1971

A = Sparbankernas ränta på lån mot
botteninteckning i bostadsfastigheter,
6 månaders uppsägning,
rörlig ränta
B = Försäkringsbolagens ränta på lån
mot säkerhet i stora förstklassiga
industrifastigheter, fast ränta
C = Försäkringsbolagens ränta på lån
mot botteninteckning i bostadsfastigheter,
fast ränta

6]/2 % respektive 5%% och lika stora sänkningar gjordes för övriga
inlåningsräkningar med undantag av banklönekonto — tidigare checklönekonto.
För denna räkning sänktes räntesatsen med % % i mars
och med y2 % i april till 5% %.l september och november följde samtliga
räkningar diskontots förändring. Vid årets slut kom härigenom
räntan på kapitalkonto med 12 månaders uppsägning att ligga vid 5% %
och på banklönekonto vid 4% %.

Utöver inlåning på räkningar enligt generella villkor förekom under
1971 liksom tidigare inlåning på särskilda villkor, s. k. specialinlåning.
Affärsbankerna förnyade i januari 1971 överenskommelsen sinsemellan
angående denna inlåning, varvid räntan sänktes. Denna skulle ej överstiga
diskontot plus 1 y2 procentenhet på belopp om två miljoner kronor
och däröver. Efter diskontosänkningen i mars sänktes denna ränta till
diskontot plus 1 procentenhet. Vid de följande diskontoändringarna
bibehölls relationen till diskontot och specialinlåningsräntan var för belopp
av nämnda storleksordning vid slutet av året 6 %. Statistik från

3 — Riksbanken

bankinspektionen visar, att överenskommelsens räntor under 1970 överskridits
och att räntor upp till 10% % förekommit, medan under 1971
de överenskomna räntesatserna tillämpats och mot slutet av året även
underskridits.

De rörliga utlåningsräntorna på lån mot botteninteckning i bostadsfastighet
och på kommunlån annonserades av sparbankerna i oktober

1970 till 8% % varvid den höjts i jämförelse med tidigare annonsering
med % % (diagram L). Efter diskontosänkningarna i mars och april

1971 sattes den till 7% % och efter sänkningarna i oktober och november
till 6% %.

Affärsbankernas ränta för byggnadskreditiv avseende bostadsfastigheter
med kommunal borgen angavs från årsskiftet 1969/70 till 8% %
och för andra fastigheter, inklusive bostadsfastigheter utan kommunal
borgen, till 9—-10 %. Den övre gränsen höjdes i maj 1970 med % procentenhet.
Diskontosänkningarna under 1971 medförde en sänkning av
nivån på räntesatserna för byggnadskreditiv i bostadsfastigheter med
kommunal borgen till 6% % och i andra fastigheter till 6%—8% %.

Räntan på kredit i checkräkning annonserades i maj 1970 till 8%—
10 % efter överenskommelsen med riksbanken om nedskärning av
checkräkningskredit och höjning av räntor och avgifter. Efter diskontosänkningen
i mars 1971 annonserades denna kreditform till 8% %—
9 %. Vid övriga räntesänkningar under året följde denna räntesats förändringen
i det officiella diskontot och låg vid utgången av 1971 på
6%-7%%.

Affärsbankernas annonserade utlåningsräntor angives i form av vida
intervall. För att mera i detalj kartlägga räntestrukturen och ränteutvecklingen
inom bankerna under senare tid har riksbanken låtit utföra
ränteanalyser dels vid slutet av december 1970, dels vid slutet av september
1971. Vid jämförelser med tidigare liknande analyser, den senaste
avseende november 1968, visar det sig att affärsbankerna under mellantiden
höjt sina räntor för annan utlåning än bostadsbyggnadskrediter
med i genomsnitt ca 0,4 % mer än vad diskontot stigit. Denna extra
höjning ägde väsentligen rum under 1970, då affärsbankerna på grund
av ett pressat kostnadsläge fann skäl genomföra en extra räntehöjning.
I samband med diskontosänkningarna under våren 1971 uppmanade
bankofullmäktige affärsbankerna att börja återtaga den höjning av utlåningsräntorna
som hade ägt rum under 1970 och efter hand återgå till
tidigare relation mellan utlåningsräntor och diskonto. Redan i uppgörelsen
med affärsbankerna i oktober 1970 hade fastslagits att alla möjligheter
skulle tillvaratagas för att återställa den relation som i stort sett
gällt under hela 1960-talet. Ränteanalysen per den 30 september 1971
visar att affärsbankerna endast i mycket begränsad utsträckning återtagit
den tidigare extra höjningen.

Vid ingången av år 1971 låg de bundna utlåningsräntorna vad gäller

Tabell 9. Emissionsvillkor för långfristiga obligationsoch
förlagslån

Procent

Läntagare	11.7 1969— 18.3 1971	1971
19.3—22.4	23.4—9.9	10.9—11.11	12.11—31.12
Staten	7,25	7,25	7,25	7,0	7,0
Bostadsinstitut
bostadsfastigheter	7,25	7,25	7,25	7,0	7,0
kontorsfastigheter m. m.	7,5	7,5	7,5	7,25	7,25
Industrier
obligationslån	7,5—7,75	7,5—7,75	7,5—7,75	7,25—7,5	7,25—7,5
förlagslån	8,0—8,25	8,0—8,25	8,0—8,25	7,75—8,0	7,75—8,0
Kommuner	7,5	7,5	7,5	7,25	7,25
Banker (förlagslån)	7,75	7,75	7,75	7,50	7,50
Riksbankens diskonto	7,0	6,5	6,0	5,5	5,0

Anm. Uppgifterna avser den under perioden gällande emissionsräntan för olika slag av lån.
Under några perioder har dock vissa lånetyper ej förekommit.

primärlån i bostadsfastigheter på 7,35 % och kommunlån på 7,6 %.
Den lägsta räntan på försäkringsbolagens industrilån var 7,85 %. Till
skillnad från inlåningsräntorna och de rörliga utlåningsräntoma bibehölls
som nämnts de bundna utlåningsräntoma oförändrade vid diskontosänkningarna
såväl i mars som i april 1971. Vid diskontosänkningen i
september nedjusterades dessa bundna räntor med % %. De bundna räntorna
lämnades oförändrade även vid diskotosänkningen i november.
Därmed blev den rörliga räntan lägre än den bundna, vad beträffar t. ex.
bottenlån i bostadsfastigheter.

Emissionsräntor för obligationer och förlagsbevis

Under 1971 emitterades ett kortfristigt statslån, det första sedan 1968.
Det utgavs den 29 oktober och erhöll en löptid på \x/2 år. Räntan sattes
till 6% % (diagram H), densamma som 1968, då diskontot liksom vid
nämnda emissionstillfälle låg på Sy2 %.

Under 1971 emitterades tre långfristiga statliga obligationslån. Den
19 april och den 27 augusti emitterades lån till emissionsräntan 7% %
(tabell 9 och diagram I). Emissionsräntan var densamma som tillämpats
sedan diskontohöjningen i juli 1969. Även emissionsräntorna för andra
obligationslån bibehölls oförändrade till diskontosänkningen i september,
då de sänktes med % %. Det tredje statslånet emitterades den 13 december
till en ränta av 7 %. De bostadsfinansierande hypoteksinstituten,
vilka emitterat obligationer till en ränta på 7% %, sänkte likaledes sin
emissionsränta till 7 %. Industrins och kommunernas obligationslån
emitterades t. o. m. den 9 september till iy2 % i vissa fall till 7% %,
och därefter till 1% % respektive iy2 %. Förlagslån emitterades för

Tabell 10. Köpkurser och effektiv förräntning för vissa statslån

Procent

Kurser

Effektiv ränta

1970

31/12

1971

31/3 30/6 30/9

31/12

1970 1971

31/12 31/3 30/6 30/9 31/12

Lån med kort åter-stående löptid 5 1959/69/74 5/2	9m	94V4	95	96	96 Vi	8,17	7,18	7,15	6,88	6,83
6 1965/75/76 18/3	93 Vi	95	95Vi	97	95Vt	7,58	7,21	7,13	6,78	7,24
Lån med läng åter-stående löptid m 1969/79/80 3/9	98Vt	99	99 Vi	100	100	7,47	7,40	7,32	7,25	7,25
6 1969/84 23/1	88	88Vi	89Vi	9m	90	7,45	7,40	7,29	7,04	7,26
5 V* 1964/78/82 18/3	83	84	85	86V4	86	7,51	7,40	7,28	7,10	7,20
Wi 1956/66/80 20/3	81	81W	82	84	83	7,37	7,35	7,32	7,03	7,28
3 1945/55/85 1/7	62	621/2	62Vi	64 Vi	64 Vi	7,29	7,28	7,33	7,08	7,14

industrin t. o. m. den 9 september till 8—8,25 % och därefter till 7,75—
8 % och för banker till 7,75 respektive 7,5 %.

Kurser och effektiva räntor på statsobligationer

Mot slutet av 1970 hade en viss återhämtning skett i fråga om kurserna
på statliga obligationslån efter det fall som inträffat tidigare under
året. I samband med diskontosänkningama under våren 1971 steg kurserna
på lån med lång återstående löptid med Yi—2 procentenheter och
för lån med kort återstående löptid med 2—3% procentenheter (tabell
10). Kurserna förblev oförändrade fram till diskontosänkningen i september
då de steg med Yz—2 procentenheter. Diskontosänkningen i
november påverkade kurserna endast i obetydlig utsträckning. Mot
slutet av året inträffade i stället ett visst kursfall.

Den effektiva räntan föll i samband med kursuppgången under våren
med någon tiondels procentenhet för långa lån. För korta lån föll den
med i genomsnitt 0,7 procentenheter vid räntesänkningen i mars och
Yl procentenhet i april. Den effektiva räntan föll på nytt i september
med i genomsnitt 0,3 procentenheter på korta lån och 0,2 procentenheter
på långa lån och i november med 0,2 procentenheter för korta
lån medan för långa lån den effektiva räntan förblev oförändrad.

Kurser och effektiv avkastning på aktier

Aktiekurserna steg under 1971 enligt Affärsvärldens generalindex med
22 %. Under 1970 hade denna index minskat med 23 %. För den positiva
kursutvecklingen under 1971 svarade främst verkstads- och banksektorn.
Index för verkstäder ökade med 31 % mot en minskning på
24 % 1970, och bankindex ökade med 27 % mot en minskning på 15 %.

Tabell 11. Direkt avkastning på börsnoterade aktier

Procent

	Mars	Juni	Sept.	Dec.	Mars	Juni	Sept.	Dec.
	1968				1969
Stamaktier, totalt	4,28	3,83	3,72	3,38	3,25	3,16	3,49	3,57
Verkstäder	3,32	2,83	2,73	2,40	2,34	2,28	2,59	2,61
Skogsindustrier	7,02	6,33	5,90	5,66	5,04	4,69	4,75	4,45
Järnverk och bruksföretag	5,13	4,85	4,89	4,56	4,19	3,69	3,62	3,62
Rederier	7,25	7,22	6,79	6,17	6,02	6,57	6,21	7,04
Banker	5,90	5,72	5,44	4,95	5,42	5,70	6,26	6,46
Preferensaktier, totalt	7,13	7,20	7,36	7,38	7,65	7,96	7,94	8,18
	1970				1971
Stamaktier, totalt	4,21	4,65	4,81	4,94	4,40	4,40	4,56	4,10
Verkstäder	3,32	3,63	3,76	3,90	3,27	3,13	3,34	3,00
Skogsindustrier	5,34	5,38	5,64	6,03	6,29	7,16	7,56	6,66
Järnverk och bruksföretag	3,93	4,60	4,56	4,90	4,47	4,80	5,03	4,96
Rederier	6,94	7,24	7,53	7,51	5,95	6,78	7,08	7,31
Banker	6,93	8,26	7,99	7,52	6,85	6,31	6,09	5,87
Preferensaktier, totalt	8,20	9,10	8,81	8,96	8,25	8,63	8,16	7,94

Rederier ökade med 6 % efter att ha minskat med 6 % 1970. Skogsoch
bruksföretag minskade med 4 respektive 2 % mot minskningar 1970
på 11 respektive 10 %. Den direkta avkastningen sjönk under 1971 med
ca 0,8 procentenheter (tabell 11). Minskande avkastning noterades för
verkstäder, rederier och banker medan avkastningen på skogs-, och järnverks-
och bruksaktier ökade.

Ränteanalys per september 1971

Den mest kompletta bilden av kreditinstitutens utlåningsräntor erhålles
från de s. k. ränteanalyserna. De utfördes tidigare helt av bankinspektionen
och omfattade endast affärsbankerna. Dessa analyser upphörde
efter det att rapporten per november 1968 hade avlämnats. När
ränteanalysen i samarbete mellan riksbanken och bankinspektionen
återinfördes per december 1970 hade den utvidgats såväl ifråga om
redovisningen av utlåningsstrukturen som ifråga om de deltagande instituten.
De omfattar sålunda numera icke blott affärsbanker utan även
sparbanker, centralkassor och Postbanken. Utvidgningen av räntestatistiken
aktualiserades delvis av den ränteglidning som under våren och
sommaren 1970 konstaterats ha ägt rum ifråga om utlåningsräntorna
hos kreditinstituten. Denna första heltäckande ränteanalys har utförligt
behandlats i riksbankens årsbok för 1970.

Avsikten var att analys nummer två avseende den 30 september 1971
här skulle fått motsvarande redovisning, men på grund av förseningar
i databehandlingen har så ej varit möjligt. En preliminär granskning

av de insända rapporterna för affärsbankerna redovisas i den summariska
tablån per ultimo december 1970 och ultimo september 1971 nedan.

Ett speciellt problem vid beräkningen av ränteförändringen mellan
ultimo december 1970 och ultimo september 1971 sammanhänger med
att för krediter i räkning hänsyn självfallet skall tagas även till eventuella
förändringar i avgifterna och till utnyttjandegraden. På grund
av statistikens uppläggning kan avgifterna endast beräknas på det kontrakterade
beloppet och för analysen av affärsbankernas räntesättning
finnes en ytterligare komplikation. Bankernas bostadsbyggnadskrediter
hade nämligen vid utgången av september 1971 till den helt dominerande
delen lämnats till en avgift av 0,5 %, medan krediterna vid årsskiftet
var ungefär lika fördelade på avgiftsklasserna 0,5 % och 1 %. Beräkningarna
tyder emellertid på att den reella räntekostnaden för byggnadskrediter
sjönk med ca 1,4 procentenheter under den aktuella perioden
att jämföra med en diskontosänkning av 1,5 procentenheter. Bilden
var ungefär densamma för de tillfälliga bostadskreditema som föll med
1,35 procentenheter. Däremot minskade genomsnittsräntan för övriga
krediter i räkning med 1,60 procentenheter med oförändrade avgifter.

Växeldiskontot sjönk med 1,43 procentenheter, men här bör hänsyn
tas till det förhållandet att den större delen av växlarna diskonterades
före diskontosänkningen i september och en del t. o. m. före sänkningen
i mars och april. Det kan antagas att det här redovisade räntetalet blivit
ca en kvarts procentenhet för högt och att alltså växelräntan i realiteten
fallit något mera än riksbankens diskonto.

För »övriga krediter» är sänkningen 1,59 procentenheter d. v. s. något
mera än för diskontot, med en minskning av 1,66 procentenheter för en
av de större kredittypema, nämligen »mot inteckning i industrifastigheter».

En summering av utvecklingen i räntestrukturen hos affärsbankerna
under de nio första månaderna av 1971 ger till resultat, att räntan för
byggnadskrediter ej minskat lika mycket som diskontot, att räntan på
andra krediter i räkning reducerats med 0,10 procentenheter utöver
diskontot och att växelräntan reducerats med ungefär lika mycket,
medan ränteglidningen nedåt för övriga krediter kan uppskattas till
0,09 procentenheter. Det förtjänar dock noteras, att räntesänkningen
hos flertalet banker blev mindre än sänkningen i riksbankens officiella
diskonto.

Affärsbankernas medelräntor

	31 december 1970 genom- snitts- avgift ränta belopp	30 september 1971 genom-snitts-avgift ränta belopp
Bostadsbyggnadskrediter
kontrakterat belopp	0,69	8,46	8 671	0,57	7,24	8 390
Andra byggnadskrediter
kontrakterat belopp	0,89	9,33	2 125	0,83	8,06	2 326
Tillfälliga bostadskrediter
i avvaktan på avlyft		9,39	979		8,04	872
Krediter i räkning
(exkl. byggnadskrediter) kontrakterat belopp	1,19	9,08	12919	1,19	7,48	14781
Diskonterade växlar		10,35	2 925		8,92	2 973
ÖVRIGA KREDITER
Mot statlig garanti
a) jordbruksgarantilån		8,85	14		7,38	16
b) industri- och hotellgarantilån		9,56	155		7,91	182
c) övriga garantilån		7,73	102		6,58	109
Till kommuner och liknande
a) understigande 5 år		8,90	191		7,66	269
b) övriga lån		9,03	408		7,67	489
Mot obligationer		9,55	125		8,18	123
Mot börsnoterade aktier och
förlagsbevis		9,69	587		8,20	543
Mot inteckning i bostadsfastigheter
a) inom 75 % av uppskattningsvärdet		9,80	3 899		8,25	4 094
b) över 75 % av uppskattningsvärdet		10,10	1 753		8,47	1 867
Mot inteckning i affärsfastigheter
inom 75 % nv uppskattningsvärdet		9,84	440		8,23	568
Mot inteckning i jordbruks- och
skogsfastigheter inom 75 % av uppskatt-
ningsvärdet		9,70	443		8,07	442
Mot inteckning i fritidsfastigheter		10,17	509		8,65	552
Mot inteckning i industrifastigheter		9,90	2 643		8,24	3 070
Mot övrig realsäkerhet		9,77	2 526		8,13	2 873
Mot borgen		10,12	2318		8,48	2 463
Utan särskild säkerhet
a) sparlån		10,42	159		9,12	142
b) kortvariga krediter till näringsidkare
i och för hans rörelse		9,80	4		9,20	4
c) övriga		10,51	191		9,61	185
Summa »ÖVRIGA KREDITER»		9,86	16 466		8,27	17 993

Betalningsbalansen

Det mest utmärkande draget i betalningsbalansen för 1971 är, att bytesbalansen
för första gången sedan 1964 visade överskott och att valutareserven
i samband härmed ökade kraftigt (tabell 12).

Efter en kraftig minskning 1969 och en svag ökning 1970 nådde valutareserven
under 1971 i det närmaste upp till 1968 års nivå, trots att
ökningen reducerades i samband med att den nya riktkursen av kr
4,8129 för en US dollar infördes. Ökningen under året uppgick till
1 208 mkr, varigenom valutareserven steg till 5 480 mkr. Om hänsyn
även tages till affärsbankernas tidsposition, blir återhämtningen än mer
markant, då summan av dessa delar, dvs bankernas utlandsställning,
ökade till 6 300 mkr, vilket är ett högre belopp än vid utgången av något
tidigare år.

Betalningsbalansen under de senaste sex åren framgår i grova drag av
nedanstående tablå.

	1966	1967	1968	1969	1970	1971
Bytesbalans	— 872	— 238	— 585	— 1 074	— 1 570	780
Kapitalbalans	1 104	579	527	— 246	1 140	—2
Restpost	256	— 536	— 28	— 366	852	444
Tilldelade SDR	—	—	—	—	196	180
Utlandsställning	488	— 195	— 86	— 1 686	618	1 402
Grundbalans1	— 12	216	4	— 1 247	— 801	826

1 Grundbalansen är summan av bytesbalansen, de statliga kapitaltransaktionerna,
värdepappershandeln, privata långfristiga lån, direkta investeringar
samt den långfristiga delen av övriga privata kapitaltransaktioner.

Bytesbalansens utveckling från ett underskott på drygt en och en
halv miljard kronor 1970 till ett överskott på 780 mkr innebär sålunda
en omsvängning på drygt 2 300 mkr. Förbättringen faller helt på handelsbalansen,
som förbättrats från ett underskott på en miljard till ett
överskott på drygt två miljarder kronor. Denna förändring började
redan under loppet av 1970, då andra halvåret uppvisade ett exportöverskott,
men för hela 1970 blev underskottet dock ungefär lika stort
som de närmast föregående åren. Samtliga kvartal under 1971 resulterade
i exportöverskott med tyngdpunkten förlagd till andra kvartalet,
medan underskotten i tjänste- och transfereringsnettona fortsatt att öka.
Överskottet i bytesbalansen var koncentrerat till första halvåret, medan
andra halvåret i stort sett balanserade.

Kapitalbalansens utveckling gick i motsatt riktning mot bytesbalansens,
och Sverige blev ånyo ett kapitalexporterande land. Det kraftiga
nettokapitalinflödet på en dryg miljard kronor under 1970 förbyttes en -

Tabell 12. Betalningsbalansen

Mkr

1970	1971	Året
l:akv. 2:akv. 3:ekv. 4:ekv.	l:akv. 2:akv. 3:e kv. 4:ekv.	1970 1971

A. Löpande trans-
aktioner
1. Export enligt
handelsstatisti-
ken	7 725	8 946	8 451	10 028	9 307 9 787 8 775	10316	35 150	38 185
2. Import enligt
handelsstatisti-
ken	8 786 9 325	8 414	9 726	8 936	8 991	8 443	9 795	36 251	36 165
1+2. Handelsbalans	-1 061	-379	37	302	371	796	332	521	-1 101	2 020
3. Korrigering av
handelsstatisti-
ken	30	5	39	62	64	- 36	4	- 72	136	- 40
4. Sjöfartsnetto	420	435	630	549	422	496	675	557	2 034	2 150
5. Resevaluta	- 353	-459	-551	-385	-361	-402	-668	-469	-1748	-1 900
6. övriga tjänster	- 304	-123	-197	-286	-348	-312	-254	-411	- 910	-1 325
7. Korrigeringspost	200	200	200	200	200	200	200	200	800	800
8. Transfereringar	- 126	-142	-298	-215	-163	-160	-363	-239	- 781	- 925
Summa A
Bytesbalans	-1 194	-463	-140	227	185	582	- 74	87	-1 570	780
B. Kapitaltrans-
aktioner
1. Statliga kapital-
transaktioner	- 11	- 31	- 29	-143	- 32	- 74	- 33	- 22	- 214	- 161
2. Värdepappers-
handel	- 22	- 27	79	216	202	89	18	11	246	320
3. Privata långfris-
tiga lån	198	142	181	378	211	265	66	315	899	857
4. Direkta investe-
ringar	- 25	-231	- 69	-123	- 99	- 142	- 86	- 91	- 448	- 418
5. övriga privata
kapitaltransak-
tioner	223	264	128	42	- 193	- 66	-235	- 106	657	- 600
Summa B
Kapitalbalans	363	117	290	370	89	72	-270	107	1 140	2
C. Tilldelade SDR	196	—	—	—	180	—	—	—	196	180
D. Restpost	427	556	-155	24	5	80	536	- 177	852	444
E. Bankernas
utlandsställning
1. Riksbankens
guld och valutor	- 204	- 38	105	351	564	525	183	169	214	1 441
2. Affärsbankernas
avistaposition	- 15	343	- 155	7	- 178	34 ■	- 138	49	180	- 233
1+2. Valutareserven	- 219	305	- 50	358	386	559	45	218	394	1 208
3. Affärsbankernas
tidsposition	11 ■	- 95	45	263	73	175	147	-201	224	194
Summa E	- 208	210	- 5	621	459	734	192	17	618	1 402

Mkr

600

400

200

— 200

— 400

— 600
— 800
—1 000
—1 200

400

200

— 200

200

600
400
200
— 200

600

400

200

— 200

— 400

— 600

ligt preliminär statistik i ett netto omkring noll. Det måste dock understrykas
att dessa preliminära uppgifter kan komma att revideras kraftigt
längre fram.

Restposten har sålunda reducerats till 444 mkr efter att 1970 ha uppgått
till 852 mkr. Den kvartalsvisa fördelningen visar att restposten låg
vid en låg nivå under senare delen av 1970 och början av 1971. För 12-månadersperioden t. o. m. juni 1971 uppgick den sålunda till endast
minus 46 mkr. Ökningen i restposten under det gångna året var koncentrerad
till tredje kvartalet, då restposten uppgick till 536 mkr, vilket
kan ses i samband med den samtidiga omsvängningen i bytesbalansen
i kombination med betalningarnas normala eftersläpning. Med hänsyn
till uppgifternas preliminära karaktär bör slutsatser angående restpostens
storlek under 1971 göras med stor försiktighet då de definitiva
siffrorna kan komma att avvika i hög grad från de här redovisade.

Diagram M. Betalningsbalansen 1969—1971

Kvartalsfördelad

Bytesbalans

Kapitalbalans

Tilldelade SDR M JIL

Bankernas utlands
ställning mm

1969:1 2 3 4 1970:1 2 3 4 1971:1 2 3 4

Tabell 13. Utrikeshandel

Mkr

Import - (—) resp.

Export Import export - (+) överskott

	1969	1970	1971	1969	1970	1971	1969	1970	1971
Januari ....	2331	2 349	3 114	2 531	3 023	3 095	—	200	—	674	+	19
Februari ...	2 071	2 653	2 709	2 188	2 821	2 720	—	117	—	168	—	11
Mars	2 408	2 714	3 485	2 491	2 938	3 172	—	83	—	224	+	313
April	2 208	2 885	2 958	2 462	3 297	3 055	—	254	—	412	—	97
Maj	2 550	2 764	3 080	2 454	3 050	2 751	+	96	—	286	+	329
Juni	2 651	3 213	3 773	2 667	2 979	3 177	—	16	+	234	+	596
Juli	2 290	2 727	2 723	2 392	2714	2 735	—	102	+	13	—	12
Augusti	2 173	2 680	2 763	2 158	2 600	2 626	+	15	+	80	+	137
September ..	2 516	3 019	3 302	2 860	3 073	3 082	—	344	—	54	+	220
Oktober	2 604	3 123	3 439	2 846	3 261	3 317	—	242	—	138	+	122
November ..	2 800	3 579	3 513	2717	3 275	3 196	+	83	+	304	+	317
December ..	2 857	3 284	3 3641	2 805	3 210	3 2821	+	52	+	74	+	821
Kvartal 1 ..	6 810	7 719	9 307	7 210	8 786	8 936	—	400	-1	067	+	371
2 ..	7 409	8 931	9 787	7 583	9 325	8 991	—	174	—	394	+	796
3 ..	6 979	8 431	8 775	7 410	8 414	8 443	—	431	+	17	+	332
4 ..	8 261	10 069	10 316l	8 368	9 726	9 7951	—	107	+	343	+	5211
Summa	29 459	35 150	38 1851	30 571	36 251	36 1651	-1	112	-1	101	+2	0201

1 Prognos.

Bytesbalansen

Handelsbalansen, som förbättrats successivt under loppet av 1970 från
ett underskott på 1 061 mkr under första kvartalet till ett överskott på
302 mkr under fjärde kvartalet, fortsatte att förbättras under första
halvåret 1971 med en kulmen på 796 mkr under andra kvartalet. Även
under tredje och fjärde kvartalen noterades överskott ehuru på en något
lägre nivå än under andra kvartalet. För helåret 1971 beräknas handelsbalansen
ha lämnat ett överskott på 2 020 mkr att jämföra med underskott
på ca 1 100 mkr under de tre närmast föregående åren (tabell 13).
Överskottet var det första sedan 1951, då ett överskott på 3 mkr noterades.

Exportvärdet beräknas ha ökat under året med drygt 3 000 mkr eller
8 Yi %, medan importvärdet beräknas ha blivit 100 mkr lägre än föregående
år. Exportvärdets ökning var under de tre första kvartalen 21 %,
11 % och 4 % med ett genomsnitt av 11%. Härav utgjorde prisökningar
5 %. Importvärdet låg under de tre kvartalen 1 % lägre än
föregående år. Då importprisema samtidigt ökat med 6 %, innebär detta
en minskning av importvolymen med 6 %.

Exporten av verkstadsprodukter hölls väl uppe under året, medan exporten
av råvaror och stapelvaror visade en betydligt sämre utveckling.
Sålunda ökade under januari—oktober exportvärdet av maskiner, apparater
och transportmedel med 20 %, varav bilar med 31 %, medan vär -

Diagram N. Utrikeshandeln

12-månadersuppgifter

Diagram O. Handelsbalans och
valutareserv

12-månadersuppgifter

Mkr

4 000

3 000

2 000

1 000

—1 000

—2 000

—3 000

-^1000

1967 1968 1963 1970 1971

A = Förändring i valutareserven
B = Handelsbalans

Mkr
38 000

36 000

34 000

32 000

30 000

28 000
26 000

24 000

22 000

1967 1963

A = Import
B — Export

det av exporten av pappersmassa sjönk med 7 % och av järn och stål
med 6 %.

Importens stagnation förklaras främst av det kraftiga omslaget i industrins
lagerinvesteringar i råvaror och halvfabrikat, men även den
mycket låga konsumtionen under första halvåret har spelat in. Under
januari—oktober minskade sålunda importen av järn och stål med 16 %,
av andra metaller med 26 % (varav genom prissänkningar med 18 %),
av kläder med 6 % och av bilar med 2 %, medan importen av bränslen
värdemässigt ökade med 16 %, beroende på prisökningar som under de
tre första kvartalen uppgick till 28 %. I volym minskade bränsleimporten
under de tre kvartalen med 7 %.

Handeln med EFTA-länderna ökade även under 1970 kraftigare än
handeln med EEC. Sålunda steg exporten till de övriga EFTA-länderna

under januari—oktober med 15 % och till EEC-länderna med 6 %, medan
importen ökade med 3 % resp. sjönk med 4 %. Gentemot USA steg
exporten med 26 % och sjönk importen med 4 %. Gentemot U-länderna
blev motsvarande tal (exkl. oljor och fartyg) + 18 % respektive — 14 %.

Posten korrigering av handelsstatistiken avser rabatter i samband med
oljeimport, uppskattade till 76 mkr mot 154 mkr föregående år, fisk som
från svenska fiskefartyg sålts i utländska hamnar för 60 mkr (f. å. 70
mkr), återinförsel på omkring 400 mkr (f. å. 312 mkr), återutförsel på
omkring 200 mkr (f. å. 192 mkr) samt nettoexport av icke-monetärt guld
för 41 mkr mot en nettoimport på 3 mkr föregående år. Till denna post
har dessutom lagts en korrigering av importvärdet för flygplan, avsedd
att korrigera handelsstatistiken för det faktum att den teoretiska fördelningen
av SAS’s flygplansimport på de tre delägarländerna i proportionen
3:2:2 icke avspeglas i handelsstatistiken, där registrering sker med
det totala värdet varje gång ett flygplan faktiskt införs för registrering i
ett land. En summering av dessa delposter ger en korrigering av handelsstatistiken
på minus 40 mkr mot plus 136 mkr under 1970.

Sjöfartsnettot beräknas ha stigit från 2 034 mkr 1970 till 2 150 mkr
1971. Rederiernas intäkter och kostnader vid utrikes sjöfart, har för
1971 uppskattats till intäkter på 4 730 mkr och kostnader på 2 775 mkr,
att jämföra med 4 392 mkr respektive 2 565 mkr för 1970. Detta innebär
en ökning med 8 % av såväl intäkter som utgifter. Vid uppskattningen
av intäkterna under fjärde kvartalet har hänsyn tagits till att rederierna
efter de förändringar som ägt rum på valutamarknaden gör vissa kursförluster
med anledning av att deras kontrakt ofta är skrivna i amerikanska
dollar. Dessa förluster som har beräknats till ca 25 mkr under
kvartalet, kommer att påverka resultatet även nästa år, eftersom huvuddelen
av det svenska tonnaget är bundet av långtidsavtal.

Inseglingsnettot för 1971 blev med dessa beräkningar 1 955 mkr mot
1 827 mkr föregående år. Efter avdrag av biljettavgifter som betalas i
Sverige, uppskattade till 120 mkr, och tillägg för utländska fartygskostnader
i svenska hamnar m m, beräknade till 315 mkr, erhålls ett sjöfartsnetto
på 2 150 mkr eller 6 % mer än föregående år.

Utgifterna för resevaluta ökade under 1970 ovanligt kraftigt eller med
32 %. Denna kraftiga stegring torde bl. a. få ses mot bakgrund av den
stora ökningen av utländska gästarbetare i Sverige under året. En stor
del av dessas överföringar till sina hemländer registreras nämligen i resevalutaposten.
ökningen av den utländska arbetskraften avtog under slutet
av året och har under 1971 förbytts i en nedgång, som under de tre
första kvartalen upgick till ca 8 500 personer. Denna nedgång torde delvis
förklara, att resevalutautgifterna under första halvåret 1971 blev
praktiskt taget oförändrade i förhållande till första halvåret 1970, trots
att uppgifterna om till det nordiska passkontrollområdet återvändande
svenskar visar en ökning med 24 % under samma tid. Under tredje kvar -

talet steg emellertid resevalutautgifterna med 18 % jämfört med motsvarande
period 1970. Resevalutainkomsterna ökade under de tre första
kvartalen 1971 med 14,2 % eller i ungefär samma takt som under samma
period föregående år (14,5 %). Ökningen var emellertid störst under
andra kvartalet med 22 % och stannade under tredje kvartalet vid 11%.
För hela året har preliminärt räknats med utgifter på ca 2 750 mkr mot
2 491 mkr 1970 och inkomster på ca 850 mkr mot 743 mkr 1970, vilket
ger ett netto på ca minus 1 900 mkr mot minus 1 748 mkr föregående
år. Detta skulle innebära ökningar under 1971 med 10 % för utgifterna
och 14 % för inkomsterna att jämföra med 32 % respektive 13 % under
1970.

Det bör som vanligt erinras om att datainsamlingsmetodiken innebär,
att resevalutastatistiken kommer att innefatta utgifter och inkomster även
av annat slag än i samband med turism, t ex gästarbetares överföringar
av kontanter eller resecheckar samt gränshandel. Den stora roll som
gästarbetaröverföringarna fortfarande sannolikt spelar kan illustreras av
utvecklingen av de svenska resevalutautgifterna gentemot Finland, där
den anmärkningsvärda ökningen på 72 % under de 10 första månaderna
1970 följts av en ny stor ökning på 33 % under motsvarande tid 1971.
I övrigt visar den regionala fördelningen stora olikheter i förhållande till
förra året, vilket framgår av nedanstående tablå. Man bör härvid hålla
i minnnet, att den regionala uppdelningen huvudsakligen får ske efter
använd valuta i stället för efter resmål, utom vad avser från utlandet
återköpta svenska sedlar, där landuppgift finns.

Regionalfördelning av resevalutautgifterna

1970 januari—oktober 1971 januari—oktober

Föränd- Förändring
av de ring av de

varav totala varav totala

återköpta utgifterna återköpta utgifterna

svenska 1969— svenska 1970—

Totalt sedlar 1970 Totalt sedlar 1971

Danmark	321	126	34 %	435	179	36 %
Finland	234	180	72%	312	254	33 %
Spanien	207	85	46%	233	96	13 %
USA	304	2	41 %	222	0	— 27 %
Västtyskland	228	60	15 %	220	67	— 4%
Schweiz	256	185	38 %	198	144	— 23 %
Övriga	586	185	21 %	673	236	15 %
Summa	2 136	823	34 %	2 293	976	7 %

Under 1960-talet var den procentuella ökningen av till riksbanken
redovisade övriga tjänster betydligt högre för utgifterna än för inkoms -

terna. Denna utveckling bröts under 1969, då inkomsterna ökade något
mer än utgifterna och denna tendens förstärktes 1970, då inkomsterna
ökade med 27 % och utgifterna med 19 %. Den hittills statistikförda
delen av 1971 tyder på en ny omsvängning. Sålunda ökade utgifterna
under de tre första kvartalen med 16 % och inkomsterna med endast
5 %. De med ledning härav beräknade årssiffrorna innebär en ökning
av utgifterna med ca 500 mkr från 3 356 mkr 1970 till omkring 3 890
mkr och av inkomsterna med ca 120 mkr från 2 446 mkr 1970 till omkring
2 565 mkr med ett netto på ca 1 325 mkr. Detta innebär en mycket
kraftig försämring i jämförelse med de två närmast föregående åren,
då nettona blev 906 mkr respektive 910 mkr. Bland de delposter som förändrats
mest markant märks räntor och utdelningar. Inkomsterna under
denna delpost minskade med 10 %, medan utgifterna ökade med 16 %.
Denna ökning ter sig naturlig med hänsyn till den stora ökningen av
företagens upplåning utomlands under de senaste åren.

Korrigeringsposten, som avser att kompensera för brister i det statistiska
underlaget, vilka anses vara större för inkomster än för utgifter,
har bedömts böra ökas med 100 mkr per år från 100 mkr 1962 till 800
mkr 1969. Den ovan refererade utvecklingen av tjänstetransaktionerna
under 1970 ansågs motivera att korrigeringsposten för detta år icke
längre skulle stiga utan stå kvar på samma nivå av 800 mkr som föregående
år.

Utvecklingen under 1971 innebar som nämnts på nytt en kraftigare
ökning av utgifterna än av inkomsterna. Av försämringen i absoluta tal
på ca 400 mkr svarar emellertid posten »räntor och utdelningar» för ca
200 mkr. Det torde inte finnas anledning att förbinda denna stora skillnad
i utvecklingen av inkomsterna och utgifterna med någon försämrad
rapportering. Om denna delpost därför exkluderas, erhålles en betydligt
jämnare utveckling av resterande delar av posten »övriga tjänster», nämligen
en ökning på ca 10 % för inkomsterna och på ca 16 % för utgifterna.
Det synes därför icke befogat att heller för 1971 förändra storleken
på korrigeringsposten till bytesbalansen, som alltså även för detta
år satts till oförändrat 800 mkr.

Privata transfereringar till utlandet registrerades under januari—september
för 241 mkr, vilket är endast obetydligt högre än ett år tidigare.
Häri ingår gästarbetares banköverföringar till hemlandet med 45 mkr
eller ungefär samma belopp som under motsvarande tid 1970. Orsaken
till att ingen ökning skett av denna post torde sannolikt kunna ses i samband
med att nettoinvandringen av utländsk arbetskraft stagnerat. Det
bör dock erinras om att en stor del av gästarbetaröverföringarna torde
ske på sådant sätt, att de inte registreras under denna post. Som tidigare
framhållits, torde ganska betydande belopp få förmodas ingå i resevalutaposten.
För hela 1971 beräknas privata transfereringar till utlandet
ha uppgått till 340 mkr mot 328 mkr 1970.

Privata transfereringar från utlandet uppgick under de tre första kvartalen
till ett något mindre belopp än under jämförelseperioden, eller 44
mkr mot 63 mkr. För hela året har de beräknats till ca 65 mkr mot 83
mkr förra året.

Av de offentliga transfereringarna utgjorde gåvobiståndet till U-länderna
382 mkr under de tre första kvartalen och har beräknats till ca
490 mkr för hela året att jämföra med 425 mkr 1970. Biståndet i form
av kapitalinsatser i internationella organ och bilaterala krediter, vilket
redovisas under offentliga kapitaltransaktioner, ökade i väsentligt högre
takt under året, främst genom den stora ökningen av bidraget till IDA.
Det totala utvecklingsbiståndet ökade därmed från 600 mkr till ca 850
mkr. Tillsammans med övriga offentliga transfereringar, bl a utbetalningar
till Danmark i samband med EFTA-avtalet på 28 mkr, har de
totala utgifterna under denna post beräknats till ca 650 mkr under 1971
mot 539 mkr föregående år.

Nettot av privata och offentliga transfereringar blev därmed ca 925
mkr 1971 mot 781 mkr 1970.

Bytesbalansen förbättrades successivt från ett underskott på 1 200 mkr
under första kvartalet 1970 till ett överskott på 600 mkr under andra
kvartalet 1971. Under tredje kvartalet inträffade dock ett underskott på
74 mkr, medan fjärde kvartalet beräknas ge ett mindre överskott på
87 mkr. För hela året ger detta ett bytesbalansöverskott på 780 mkr
mot ett underskott på 1 570 mkr 1970 och ett underskott på 1 074 mkr

1969.

Kapitaltransaktioner

Nettoutfallet av de statliga kapitaltransaktionerna innebar under 1971
ett något mindre kapitalutflöde än under de två närmast föregående
åren. Bland de större delposterna märks utbetalning under utvecklingskrediter
med 112 mkr mot 92 mkr respektive 91 mkr under 1970 respektive
1969, inbetald del av höjningen av Sveriges andel i världsbanken med
19 mkr utan motsvarighet de närmast föregående åren samt bidrag till
IDA med 202 mkr. Detta bidrag var visserligen väsentligt större än de
två föregående åren, då det uppgick till 77 mkr och 139 mkr, men
huvuddelen därav, 176 mkr, utbetalades ej kontant som de närmast tidigare
bidragen utan i form av svenska skuldsedlar. Då denna betalning
skedde sent på året, hann IDA icke disponera detta nya bidrag och därför
ej lösa in skuldsedlarna under året. Av tidigare innehav av svenska
skuldsedlar löstes däremot under året in 10 mkr mot 10 mkr under 1970
och 20 mkr under 1969. Nettoutflödet av statligt kapital under 1971 blev
därmed 161 mkr mot 214 mkr 1970 och 240 mkr 1969.

Värdepappershandeln med utlandet i utelöpande aktier och obligationer
enligt bankinspektionens statistik reducerat med nettoförändringen i
affärsbankernas innehav av utländska obligationer, vilka ingår i banker -

Tabell 14. Svenska statens krediter till utlandet

Mkr

		Ursprungligt lånebelopp	Utbetalt under 1971	Återbetalt under 1971	Utestående ultimo 1971	Beviljat, ännu ej utbetalt belopp
Danmark	1948	159,4		5,1	70,9	__
Etiopien	1968	30,0	5,2	—	22,5	7,5
	1969	23,5	1,5	—	7,2	16,3
Finland	1949	455,1	—	—	189,1	—
Indien	1964	24,0	—	—	24,0	—
	1966	24,0	3,5	—	23,3	0,7
	1968	40,0	15,9	—	35,1	4,9
	1968	35,0	20,1	—	23,9	11,1
	1971	125,0	11,0	—	11,0	114,0
	1971	26,0	—	—	—	26,0
Kenya	1968	19,0	2,0	—	6,3	12,7
	1970	15,0	1,1	—	1,5	13,5
	1971	31,5	—	—	—	31,5
Norge	1950	125,0	—	5,5	50,5	—
Pakistan	1966	25,0	—	—	25,0	—
	1967	9,1	—	—	9,1	—
	1968	26,0	—	—	26,0	—
	1970	31,5	0,0	—	5,0	26,5
Sudan	1966	35,0	—	—	32,7	2,3
	1970	15,0	—	—	—	15,0
Tanzania	1965	10,0	—	—	10,0	—
	1967	4,0	—	—	4,0	—
	1967	30,0	2,7	—	27,0	3,0
	1969	39,0	7,3	—	39,0	—
	1969	15,0	5,1	—	6,0	9,0
	1970	15,0	4,8	—	6,1	8,9
	1970	20,0	1,2	—	1,2	18,8
	1970	63,0	12,7	—	12,7	50,3
	1971	33,0	5,4	—	5,4	27,6
Tunisien	1963	6,0	—	—	6,0	—
	1965	6,0	—	—	5,7	—
	1967	15,0	0,1	—	9,4	5,6
	1969	26,0	2,1	—	8,4	17,6
	1970	18,5	—	—	5,0	13,5
	1970	30,0	—	—	—	30,0
Turkiet	1963	26,0	—	—	26,0	—
	1970	15,6	10,2	—	15,4	0,2
Östafrika1)	1970	27,0	—	—	5,0	22,0
Summa			112,1	10,6	755,4	188,5

*) Avser finansiering av telenät för Kenya, Uganda och Tanzania gemensamt.

nas utlandsställning, resulterade under de tre första kvartalen 1971 i nettokapitalutflöden
på 31 mkr, 14 mkr och 48 mkr, eller tillsammans 93
mkr. För hela 1971 kan beloppet beräknas ha stigit till ca 125 mkr mot
77 mkr föregående år. För att erhålla posten »värdepappershandel» i

4 — Riksbanken

betalningsbalansen skall man härtill lägga värdet av svenska obligationsemissioner
i utlandet, vilka uppgick till 450 mkr mot 336 mkr 1970,
samt amorteringar på sådana i den mån de inte redan ingår i bankinspektionens
siffror. Härigenom erhålles ett nettokapitalinflöde på ca 320
mkr mot ett inflöde på 246 mkr under 1970 och ett utflöde på 127 mkr
under 1969, då inga svenska obligationsemissioner ägde rum utomlands.

Privata långfristiga lån i utlandet upptogs enligt preliminär statistik
under de tre första kvartalen 1971 för 1 149 mkr mot 982 mkr under
samma period föregående år. För hela året beräknas upplåningen till
ca 1 500 mkr mot 1 490 mkr 1970. Häri ingår dock ej upplåning i form
av obligationsemissioner utomlands vilka redovisas under värdepappershandel.
Totalt synes bruttoupplåningen utomlands ha legat på något
högre nivå än under föregående år.

Amorteringar på svenska lån i utlandet låg under de tre första kvartalen
väsentligt högre än föregående år med 562 mkr enligt hittills inkomna
uppgifter mot 355 mkr 1970. För hela året har räknats med återbetalningar
på 600 mkr mot 484 mkr 1970. En ökning av amorteringarna
ter sig naturlig mot bakgrund av den kraftigt ökade upplåningen,
ofta av medelfristig karaktär, som ägt rum under de senaste två åren
och det i Sverige under 1971 lättare läget på kreditmarknaden.

Utländsk upplåning i Sverige, som normalt är av ringa omfattning,
skedde under januari—september med 57 mkr och har för hela året uppskattats
till 60 mkr mot 114 mkr under 1970. Amorteringar på sådana
lån, som förra året uppgick till 7 mkr, har antagits uppgå till 15 mkr
under 1971.

Tillsammans innebar dessa lånetransaktioner enligt preliminära uppskattningar
ett nettokapitalinflöde på omkring 850 mkr under 1971 mot
899 mkr under 1970. Det måste dock starkt understrykas, att uppgifterna
är preliminära och att de slutliga siffrorna därför mycket väl kan komma
att kraftigt avvika från de här redovisade.

Direkta investeringar i utlandet uppgick under de tre första kvartalen
1971 till 778 mkr mot 1 079 mkr under motsvarande tid 1970. Tillstånd
till direkta investeringar lämnades under denna period för ungefär samma
belopp som ett år tidigare, medan det sannolikt vid årets början kvarstod
färre outnyttjade, tidigare beviljade tillstånd än vid ingången av

1970. Av investeringarna under perioden finansierades hälften genom
upplåning i utlandet. För hela året har utlandsinvesteringarna preliminärt
beräknats till ca 1 000 mkr, d. v. s. något mindre än 1970, då de
uppgick till 1 331 mkr. Avveckling av svenska investeringar i utlandet
skedde under 1971 för ca 215 mkr mot 326 mkr föregående år.

Utländska investeringar i Sverige uppgick enligt hittills inkomna uppgifter
till 395 mkr mot 565 mkr under motsvarande tid föregående år.
Beloppet under samma tid lämnade tillstånd var emellertid inte oväsentligt
högre. För hela 1971 har de utländska direktinvesteringarna i Sverige

uppskattats till ca 500 mkr mot 688 mkr under 1970. Avveckling av sådana
investeringar har uppskattats till 135 mkr under 1971 mot 131
mkr under föregående år.

Resultatet av direkta investeringar i båda riktningarna innebar ett
nettokapitalutflöde på ca 420 mkr mot 448 mkr under 1970. Även när
det gäller investeringar måste emellertid statistiken betecknas som i hög
grad preliminär, varför relativt betydande revideringar kan komma att
bli nödvändiga längre fram.

Posten övriga privata kapitaltransaktioner bygger dels på uppgifter
som erhålles ur riksbankens valutastatistik, dels på uppgifter från statistiska
centralbyrån och konjunkturinstitutet.

För de poster som beräknas helt av riksbanken föreligger preliminära
uppgifter för tre kvartal. Enligt dessa var förändringen av de långfristiga
fordringarna obetydliga, medan långfristiga skulder innebar ett nettokapitalutflöde
på 159 mkr mot 20 mkr föregående år. Sistnämnda post har
för hela året beräknats medföra ett kapitalutflöde på ca 200 mkr att
jämföra med balans under 1970. Posten omfattar bl a utlänningars,
däribland emigranters, hemtagning av kapital från Sverige och förändringar
i vissa exportförskott. Det är främst förändringen i de senare som
orsakat det skilda resultatet i denna post i jämförelse med föregående år.

Kortfristiga kapitaltransaktioner, huvudsakligen omfattande kortfristiga
lån av olika slag i utlandet, hade under 1970 resulterat i ett nettokapitalinflöde
på 300 mkr. Under 1971 har denna kapitalimport upphört.
Denna utveckling ter sig naturlig med hänsyn till det betydligt lättare läget
på kreditmarknaden i Sverige i jämförelse med föregående år.

De poster för vilka SCB och Kl svarar beräknas för helår. Enligt
SCB:s varvsenkät hösten 1971 kommer de svenska varvens exportleveranser
under detta år att med 494 mkr ha överstigit erhållna exportlikvider,
medan likviderna översteg leveranserna med 56 mkr under föregående
år. Importen av fartyg och flygplan, som med 99 mkr översteg
betalningarna under 1970, har likaså beräknats vända 1971, så att en
obetydlig nettoåterbetalning av erhållna importkrediter skedde med 3
mkr. Skillnaden mellan införselvärden och betalningar för data- och
hålkortsmaskiner beräknas däremot motsvara ett kapitalinflöde av samma
storlek som förra året, eller 150 mkr.

En summering av beräkningarna ger för hela posten »övriga privata
kapitaltransaktioner» under 1971 ett nettokapitalutflöde på ca 600 mkr
mot ett nettoinflöde på 657 mkr 1970. Även med en kraftig reservation
för osäkerheten i dessa beräkningar synes det dock klart, att en betydande
omsvängning från kapitalinflöde till kapitalutflöde under denna post
ägt rum.

Kapitalbalansen

Den förändring av kapitalbalansen från ett stort nettokapitalinflöde
på 1 140 mkr under 1970 till ungefär balans under 1971, som framkommer
efter en summering av ovan beskrivna delposter, är i huvudsak
koncentrerad till två poster. Den ena är kortfristig nettoupplåning i utlandet,
som sjunkit med 350 mkr och den andra är varvens exportkrediter,
som förändrats med 550 mkr.

Tilldelade SDR

Vid början av 1970 hade den första tilldelningen av särskilda dragningsrätter
i Internationella valutafonden, SDR, ägt rum, varvid Sverige
tilldelats 195,5 mkr. Den 1 januari 1971 skedde planenligt den andra
tilldelningen, och Sveriges andel blev denna gång 179,9 mkr, varvid
valutareserven steg med samma belopp.

Restposten

Om ett överskott i bytesbalansen på 780 mkr, ett kapitalutflöde på
2 mkr och en tilldelning av SDR på 180 mkr ställes mot en förbättring
av bankernas utlandsställning på 1 402 mkr, erhålles en positiv restpost
på 444 mkr, vilket innebär en minskning från föregående år,
då restposten blev plus 852 mkr. I restposten ingår bl. a. icke identifierade
handelskrediter. Uppgifter om en viss typ av dessa krediter,
nämligen svenska exportörers revolverande upplåning utomlands, har
för 1971 kunnat uppskattas till en nettoupplåning om ca 350 mkr, som
sålunda ingår i den här redovisade restposten. Någon motsvarande uppskattning
för tidigare år har icke gjorts.

Bankernas utlandsställning

Valutareserven, som efter den kraftiga försämringen med 1 853 mkr
under 1969 hade förbättrats med 394 mkr redan under 1970, ökade
under 1971 med 1 208 mkr. Förbättringen var koncentrerad till en ökning
i riksbankens valutareserv, medan affärsbankernas avistaställning
gentemot utlandet sjönk med 233 mkr. Under första kvartalet steg
valutareserven med 386 mkr, vari ingår årets tilldelning av SDR med
180 mkr, och under andra kvartalet med 559 mkr. Ökningen under
tredje kvartalet stannade vid 45 mkr. Under den första perioden efter
de amerikanska åtgärderna på valutaområdet i mitten av augusti låg
valutareserven i stort sett stilla, men under november månad skedde en
viss ökning, överenskommelsen om nya riktkurser vid mitten av december,
då den amerikanska dollarn devalverades med 7,89 % och den
svenska kronan med 1 %, medan bl. a. de västtyska, holländska, belgiska
och japanska valutornas värden höjdes, innebar en viss nettominskning
av den svenska valutareserven.

Tabell 15. Bankernas utlandsställning

Mkr

Riksbanken

Guld Ställning
och gentemot
valutor IMF

Affärsbankerna

Avista till-

Tids gångar

position

Valutareserven

(1+2+3)

Bankernas

utlandsställning

(4+5)

Ställ ning -

12-mån.-

förändr.

Ställ ning -

12-mån.»

förändr.

	1	2	3	4	5	6	7	8
1964 dec.	4 476	453	576	181	5 505	1019	5 686	947
1965 »	4 207	737	678	137	5 622	117	5 759	73
1966 »	4 380	855	733	279	5 968	346	6 247	488
1967 »	3 513	717	1 528	294	5 758	-210	6 052	-195
1968 »	3 287	850	1 594	235	5 731	- 27	5 966	- 86
1969 »	2 887	523	468	402	3 878	-1 853	4 280	-1 686
1970 »	2 970	654	648	626	4 272	394	4 898	618
1971 jan.	3 366	654	554	561	4 574	450	5 135	552
febr.	3 442	654	593	473	4 689	922	5 162	954
mars	3 689	499	470	699	4 658	999	5 357	1285
april	3 925	499	548	780	4 972	1 480	5 752	1 895
maj	4 019	495	581	863	5 095	1 586	5 958	2 061
juni	4 235	478	504	874	5 217	1 253	6 091	1 809
juli	4 388	474	464	972	5 326	1 079	6 298	1 685
aug.	4 467	432	426	997	5 325	1 403	6 322	1 881
sept.	4 464	432	366	1 021	5 262	1 348	6 283	2 006
okt.	4 470	432	350	970	5 252	1289	6 222	1 881
nov.	4 510	432	613	991	5 555	1 534	6 546	1 895
dec.	4 633	432	415	820	5 480	1 208	6 300	1 402

Affärsbankernas tidsposition förbättrades likaså under året. Dessa
mindre likvida nettotillgångar ökade med 73 mkr, 175 mkr respektive
147 mkr under de tre första kvartalen och minskade med 201 mkr under
det fjärde.

Bankernas utlandsställning totalt förbättrades sålunda under året med
1 402 mkr mot en ökning med 618 mkr 1970 och en minskning med
1 686 mkr 1969 (tabell 15).

Valutamarknaden

Det huvudsakligen räntemässigt betingade kapitalutflödet från USA
till Europa, som hade utövat ett starkt inflytande på utvecklingen på
valutamarknaderna under 1970, satte sin prägel på dessa även under de
första månaderna 1971. Eurodollarräntorna fortsatte att falla vid ett fortfarande
relativt sett högt ränteläge i Europa. I slutet av mars började
emellertid kapitalutflödet från USA att ändra karaktär. Den tilltagande
försämringen av den amerikanska betalningsbalansen skapade ökad oro
kring dollarn. Kapitalutflödet från USA fick härigenom en mer spekulativ
karaktär. Särskilt stort var kapitalinflödet till Tyskland, vilket sammanhängde,
förutom med fortsatta stora överskott i den tyska utrikeshandeln,
med betydande upplåning på eurodollarmarknaden från tyska
företags sida. Denna upplåning var en följd av den i Tyskland förda
strama penningpolitiken, och de tyska myndigheterna vidtog inga åtgärder
för att hindra den. Dollarn visade till följd härav en generellt svag
tendens i Europa.

Rykten och diskussioner om paritetsändringar — bl. a. en rapport från
några tyska ekonomiska forskningsinstitut, som rekommenderade en
revalvering av eller flytande kurs för tyska marken — intensifierade det
spekulativa valutainflödet till framförallt Tyskland. Den 5 maj stängdes
valutamarknaden i Frankfurt och flera andra länder vidtog samma åtgärd.

När valutamarknaderna åter öppnades den 10 maj hade de tyska och
holländska myndigheterna beslutat att låta sina valutor flyta och att
alltså t. v. inte iakttaga gällande marginalkurser för dollarn. Schweizerfrancen
och österrikiska schillingen revalverades samtidigt med 7,07 %
respektive 5,05 %. Den schweiziska revalveringen innebar att parivärdel
mot dollarn ändrades från 4,37282 till 4,08415 francs per US-dollar. Den
österrikiska schillingens parivärde mot dollarn ändrades från 26 till 24,75
schilling per US-dollar. I Belgien, där man redan tidigare haft dels en
officiell, dels en fri marknad, beslöt man göra en klarare åtskillnad
mellan dessa marknader.

Även om dessa åtgärder medförde något lugnare valutaförhållanden
fanns dock fortfarande en viss nervositet kvar, och det kortfristiga kapitalflödet
till vissa länder i Europa och till Japan fortsatte. Till skillnad
från förhållandena efter frisläppandet av DM-kursen 1969 synes något
större utflöde av kapital från Tyskland efter åtgärderna i maj 1971 ej
ha skett. Åtgärder i olika länder för att bromsa valutainflödet tycks ha
haft varierande framgång. Dollarn var allmänt svag under sommaren
med dollarkurserna i flertalet länder vid eller i närheten av nedre marginalkursen.
I Tyskland föll kursen till ca 5,5 % under pariteten i slutet

av juli. Pundet, sorn naturligtvis även starkt påverkades av dollarns svaghet,
spelade dock aldrig någon förgrundsroll i det ovan relaterade händelseförloppet.
Den starkt förbättrade bytesbalansen i Storbritannien
torde också ha bidragit till pundets fasthet.

I början av augusti publicerade ett amerikanskt kongressutskott en
rapport, vari hävdades att dollarn var övervärderad och att den på ett
eller annat sätt måste devalveras. Detta i förening med samtidigt publicerade
stora amerikanska valutareservförluster synes ha starkt bidragit
till att dollarutflödet fick ett närmast krisartat förlopp.

Den 15 augusti tillkännagav den amerikanske presidenten en råd åtgärder
för att stärka den amerikanska ekonomin och betalningsbalansen.
Bl. a. infördes en importavgift på 10 % och åtagandet att växla dollar till
guld eller andra reservtillgångar upphävdes temporärt. Som en följd härav
stängdes valutamarknaderna i Europa under veckan 16—20 augusti.

Då valutamarknaderna åter öppnades måndagen den 23 augusti hade
man trots förhandlingar ej lyckats uppnå en enhetlig handlingslinje, men
många länder vidtog delvis likartade åtgärder på sina marknader. I Storbritannien,
Danmark, Norge, Finland, Sverige, Portugal samt sedermera
österrike och Schweiz suspenderades tillsvidare marginalköpkursen för
dollar, medan paritets- och marginalsäljkursema kvarstod oförändrade.
I Belgien, Italien och Spanien suspenderades även marginalsäljkursen. I
Frankrike infördes en dubbel valutamarknad: en officiell avsedd endast
för betalningar i samband med export och import av varor och en finansiell
för övriga betalningar, t ex kapitaltransaktioner, resevaluta m m.
Den officiella kursen tilläts fluktuera inom hittillsvarande marginaler
medan finanskursen fick röra sig fritt. I de länder, som redan låtit sin
valuta flyta, nämligen Tyskland, Nederländerna och Kanada, vidtogs
ingen förändring. Nederländerna och Belgien beslöt att begränsa rörelserna
mellan varandras valutor till 1,5 % på vardera sidan om pariteten
för sina valutor.

Den japanska valutamarknaden hölls öppen också under tiden 16—20
augusti, och valutainflödet ökade starkt under nämnda månad. Den 28
augusti såg sig även de japanska myndigheterna nödsakade att suspendera
marginalkurserna för US-dollar.

Utvecklingen på valutamarknaderna efter de i Europa och Japan vidtagna
åtgärderna kännetecknades av en tendens till successiv försvagning
av den amerikanska dollarn. I flera länder intervenerade man för att
begränsa värdestegringen på sin valuta. Dessutom företogs skärpningar
av valutabestämmelserna i flera länder, bl a Storbritannien, Schweiz och
Nederländerna, i syfte att begränsa kapitalinflödet.

Vid valutafondens årsmöte i september antogs en resolution, vari medlemsländerna
bl. a. uppmanades att snarast inleda samarbete med IMF
för att upprätta tillfredsställande inbördes växelkursförhållanden och
minska restriktiva åtgärder avseende varuutbyte och valutor.

Under höstmånaderna hölls ett flertal sammanträden inom EEC och
tiogruppen i syfte att finna en lösning på de monetära problem, som
uppstått med anledning av de amerikanska åtgärderna. Dessa sammanträden
liksom uttalanden och rykten i valutakursfrågorna kunde naturligtvis
inte undgå att påverka valutamarknaderna och kursutvecklingen
för de olika valutorna.

Några av de viktigare valutornas ungefärliga procentuella värdestegring
mot US-dollarn per den 17 december 1971 framgår av nedanstående
uppställning. Värdestegringen är beräknad i förhållande till då gällande
paritetskurser.

Pund

5,4	Svenska kronor	... 5,8
12,3	Danska kronor	... 4,5
10,4	Norska kronor	.... 6,0
9,8	Finska mark	... 1,4
5,3	Japanska yen	. ... 12,1
5,4	Kanadensiska dollar .. ..	... 8,5
4,0

Franska francs (finans-) ..

Schweiziska francs 5,4

Italienska lire 4,0

Vid ett möte den 17 och 18 december i Washington inom tiogruppen
nåddes, i samförstånd med valutafonden, enighet om nya växelkursförhållanden
mellan de olika valutorna. USA samtyckte till att förslag skulle
föreläggas kongressen om devalvering av dollarn genom höjning av guldpriset
från 35 till 38 dollar per uns samt att bl. a. avskaffa den 10-procentiga
importavgiften. Följande ungefärliga procentuella förändringar
av de olika valutornas guldinnehåll överenskoms:

Svenska kronor —1,0 Japanska yen +7,7

Belgiska francs +2,8 Holländska floriner +2,8

Franska francs 0 Pund 0

Tyska mark +4,6 US-dollar —7,9

Italienska lire —1,0

Dessa förändringar innebar följande procentuella värdestegringar i förhållande
till tidigare gällande parivärde mot dollarn:

Svenska kronor 7,49 Italienska lire 7,48

Belgiska francs 11,57 Japanska yen 16,88

Franska francs 8,57 Holländska floriner 11,57

Tyska mark 13,58 Pund 8,57

För schweizerfrancens del innebar överenskommelsen en värdestegring
gentemot US-dollar med 13,9 % jämfört med parivärdet före schweizerfrancens
revalvering i maj.

Man överenskom också att temporärt tillåta en vidgning av marginalen
för dollarkursens fluktuationer från 1 % till högst 2 V* % över eller
under de nya s. k. riktkurserna.

Kanada meddelade samtidigt att man tills vidare ämnade behålla
systemet med fritt flytande kurser.

Den avsevärda förbättring av den svenska bytesbalansen, som inleddes
under år 1970 torde, jämte dollarns allmänna svaghet, ha bidragit
till en fastare tendens för svenska kronan under 1971. Dollarkursen
låg under större delen av året fram till händelserna i augusti omkring
0,20 % under paritetskursen med ett kontinuerligt valutainflöde till riksbanken.
I likhet med vad som var fallet i en rad andra länder beslöt den
svenska regeringen och bankofullmäktige, att riksbanken fr. o. m. den 23
augusti tills vidare inte skulle iakttaga marginalköpkursen för US-dollar,
medan den fastställda marginalsäljkursen, 5,2125, skulle förbli oförändrad.
Dollarkursen föll härefter med vissa avbrott till ett lägsta läge av ca
4,88 kronor.

Efter ovan nämnda möte i Washington fastställde fullmäktige i riksbanken,
efter samråd med regeringen, det nya förhållandet mellan kronor
och dollar till 4,8129 kronor per dollar att gälla fr. o. m. 21 december.
Detta innebar en devalvering av kronor mot guld med ca 1 % samt en
värdestegring gentemot dollar av 7,49 %. I enlighet med bestämmelserna
i det Europeiska monetära avtalet anmälde riksbanken nya marginalkurser
för US-dollar, nämligen 4,7050 köpkurs och 4,9200 säljkurs.

Guldpriset på London-marknaden vid s. k. fixing fluktuerade under
året mellan 37,32Vi och 43,971/2 dollar per uns. Priset på guld har under
året visat en successivt stigande tendens. De mest markanta höjningarna
noterades i maj och augusti i samband med oron på valutamarknaderna.
Speciellt stark var uppgången efter det amerikanska kongressutskottets
ovan nämnda rapport i början av augusti. Priset föll därefter genom utbud
av spekulativt guld bl. a. på grund av rykten om att valutafondens
chef förordat en endast måttlig höjning av det officiella guldpriset. Efterfrågan
tilltog ånyo i september och priset har under resten av året, med
undantag för några dagar omedelbart före tiogruppens Washingtonsammanträde,
i stort sett visat en stigande tendens. I början av december
nåddes årets högsta notering, vilken också är den högsta sedan guldpoolens
upplösning i mars 1968.

Internationellt finansiellt samarbete

Internationella valutafonden (IMF) företog den 1 januari 1971 den
andra tilldelningen av särskilda dragningsrätter (SDR) till ett värde motsvarande
2 949 miljoner dollar. Sverige, vars SDR äges av riksbanken,
erhöll 34,8 miljoner SDR, vilket motsvarar 179,9 mkr. Riksbankens innehav
av SDR uppgick vid utgången av 1971 till 375,6 mkr utgörande ovan
nämnda tilldelning, det belopp Sverige erhöll den 1 januari 1970 (37,8
miljoner SDR motsvarande 195,5 mkr) samt nettoresultatet av betalningar
mellan riksbanken och valutafonden av förvaltningskostnader och
gottgörelse för valutafondens utnyttjande av sitt innehav av svenska kronor,
vilken för 1971 helt betalats i SDR. Hittills har riksbanken ej använt
SDR för anskaffande av valuta, ej heller tillhandahållit annan deltagare
i SDR-systemet valuta mot SDR.

Vid tilldelningen av SDR den 1 januari 1972 erhöll riksbanken 34,45
miljoner SDR, vilket motsvarar 178,2 mkr. Därmed har i enlighet med
valutafondens styrelses beslut vid årsmötet 1969 den första basperiodens
tre tilldelningar verkställts.

Valutafondens innehav av svenska kronor uppgick vid årets utgång till
1 248,8 mkr, vilket innebär en nettominskning med 11,4 mkr under året.
Innehavet motsvarade 74 % av Sveriges kvot i valutafonden. Återbetalningar
i kronor till valutafonden verkställdes av Storbritannien med 155
mkr, Frankrike med 41 mkr och av ett antal andra länder med tillsammans
25 mkr. Inga dragningar på valutafonden företogs under året i
svenska kronor.

Den ovan nämnda återbetalningen på 155 mkr använde valutafonden
för att återbetala lån som fonden upptagit i riksbanken under GABavtalet.
I samband med en större återbetalning till valutafonden från
Frankrike erhöll riksbanken ytterligare 78 mkr från valutafonden som
återbetalning av GAB-lån. Efter dessa återbetalningar och då under 1971
ingen nyupplåning av kronor förekommit hade riksbanken vid årets utgång
ingen fordran på valutafonden under detta avtal.

Den 15 augusti tillkännagav den amerikanska regeringen bl. a. att den
beslutat upphäva dollarns utbytbarhet mot guld. Beträffande dessa åtgärder
hänvisas till föregående kapitel.

Efter riksdagens bemyndigande och i enlighet med den resolution om
selektiva höjningar av 75 av de 112 medlemsländernas andelar av Världsbankens
(IBRD) grundkapital, vilken antagits den 31 juli 1970, erlade
riksbanken den 15 november 1971 det för Sveriges nyteckning erforderliga
beloppet. Sveriges andel i världsbankens grundkapital ökade därigenom
med 37,3 miljoner dollar till 277,3 miljoner dollar.

I enlighet med en tidigare svensk utfästelse att utanför överenskom -

melsén om en andra kapitalpåfyllnad lämna extrabidrag till Internationella
utvecklingsfonden (IDA) erlade Sverige under första halvåret 1971
kontant i svenska kronor motvärdet till 5,06 miljoner dollar. Beloppet
utgjorde den återstående hälften av extrabidraget om 10,12 miljoner
dollar för budgetåret 1970/71.

Det förslag till en tredje påfyllnad av utvecklingsfondens resurser med
sammanlagt 2 438,62 miljoner dollar varom överenskommelse träffats i
juni 1970 antogs av styrelsen i februari 1971. Överenskommelsen har
emellertid inte trätt i kraft eftersom villkoren för att så skulle ske —
formellt godkännande av minst tolv medlemsländer representerande utfästelser
om minst 1 900 miljoner dollar — ännu ej uppfyllts. På grund
därav har inte heller den första av de tre inbetalningarna kunnat verkställas
i november såsom tidigare avsetts, och IDA:s resurser för nyutlåning
har därigenom starkt begränsats. Några medlemsländer, däribland
Sverige, beslutade därför att erlägga den första av sina inbetalningar
eller del därav utan hinder av att överenskommelsen ej trätt i kraft.
Sveriges bidrag uppgår till 102 miljoner dollar och den första inbetalningen
— 34 miljoner dollar — erlades i december i form av en skuldsedel
i svenska kronor sedan Kungl. Maj:t erhållit riksdagens bemyndigande
därtill.

Vid 1971 års utgång uppgick Sveriges inbetalda bidrag till utvecklingsfonden
till sammanlagt ca 715 mkr, fördelade på 431 mkr i ordinarie
bidrag och 284 mkr i extra bidrag. Under skuldförbindelser avseende
svenska bidrag utestod outnyttjat vid årets utgång 195 mkr.

Riksbanken förvärvade under året ytterligare 500 aktier i Banken för
internationell betalningsutjämning (BIS). Aktierna erbjöds riksbanken då
några av bankens aktieägare avstått från att teckna en del av sina andelar
av den nyemission som banken beslutade 1969. Vid denna nyemission
och en samtidigt beslutad fondemission förvärvade riksbanken under
1970 sammanlagt 8 657 aktier.

Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of
New York om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av swaptransaktioner i
kronor och dollar till ett belopp av 250 miljoner dollar, vilken hittills ej
utnyttjats, förlängdes under året med ett år till den 1 december 1972.

Vid den översyn av Europeiska monetära avtalet (EMA) som enligt
reglerna skulle ske före den 31 december 1971 och som påbörjades redan
under 1970 har frågan rests om en delvis eller fullständig avveckling
av avtalet. Då de under året förda överläggningarna inte resulterat
i något beslut förlängdes avtalet med ett år. Avsikten är att man under
den tiden skall komma fram till ett definitivt ställningstagande till en
eventuell avveckling.

Den 21 juni 1971 undertecknades en överenskommelse mellan Sverige
och Finland angående betalningen av vissa till Finland lämnade svenska
krediter i enlighet med 1949 års överenskommelse med de ändringar som

gjorts däri. Av krediterna utestod något över 189 mkr. Enligt den nya
överenskommelsen har Finlands regering åtagit sig att betala en av
svenska sjöfartsverket i Finland kontraktsbeställd isbrytare, vars köpeskilling
jämte vissa tilläggskostnader beräknats uppgå till motvärdet av
något över 80 mkr samt att anslå ett belopp i finska mark motsvarande
9 mkr att erläggas till den svensk-finska kulturfonden, vilken inrättades
i samband med en överenskommelse 1958 om avskrivning av ränta på
de svenska statskrediterna. Återstående belopp av den svenska fordran
skall avskrivas. Av den svenska fordran innehade riksbanken 24 mkr.
Bankofullmäktige beslutade att under förutsättning av riksdagens godkännande
skulle fordringsanspråk ej göras gällande sedan överenskommelsen
efter ratificering trätt i kraft och villkoren för avskrivning uppfyllts.

Sverige lämnade under året fyra nya utvecklingskrediter. Indien erhöll
två krediter på 125 resp. 26 mkr, Kenya en på 31,5 mkr och Tanzania
en på 33 mkr. Liksom vid tidigare ingångna kreditavtal av detta slag
åtog sig riksbanken att medverka banktekniskt vid tillämpningen. Utnyttjandet
av krediterna framgår av tabell 14.

Riksbankens bokslut

I det följande återgives riksbankens bokslut för år 1971 samt uppgifter
om utlåningen från vissa lånefonder.

Diskontot å svenska skattkammarväxlar och räntor å svenska obligationer
har bokförts å vinst- och förlusträkningen i den utsträckning som
de uppburits under året.

Riksbankens nettovinst för år 1971 uppgick till kronor 238 652 934:66.
För 1970 var vinsten kronor 370 186 000: 31.

Utgående

19 7 0 19 7 1

	Kronor	Kronor	Kronor
Tillgångar
Guld Särskilda dragningsrätter i Internationel-	1 034 849 522: 32		1 046 151 137:99
la valutafonden Särskild guldtranch i Internationella va-	195 754 405:32		375 616 554: —
lutafonden Guldtranch i Internationella valuta-	730 524: 82	12 133 882:31
fonden	420 322 500: —	420 322 500: —
Lån till Internationella valutafonden Fordringar hos utländsk bank eller ban-	232 794 000: — (653 847 024: 82)		432 456 382:31
kir, nettobelopp, samt utrikes växlar	60 464 775: 94	50 830 082:50
Utländska statspapper	1 679 338 076: — (1 739 802 851: 94)	3 160 118 205: —	3 210 948 287: 50
Skattkammarväxlar Statens och hypoteksinrättningars	7 101 000 000: —	8 295 000 000: —
obligationer	2 556 652 330: — (9 657 652 330: —)	2 542 234 880: —	10 837 234 880: —
Diskonterade växlar	41 898 887: 86	38 848 316: 92
Hypotekslån	1 185 583 367: —	47 lil 503: —
Kredit i checkräkning	7 806 235: 13 (1 235 288 489:99)	427 605: 83	86 387 425: 75
Avbetalningslån	74 217 637: —		68 738 640: —
Skiljemynt Inhemska bankers checkar, postremiss-	15 379 117: 59		5 254 890: 20
växlar m. m. Sveriges andel i Internationella återupp-byggnadsbankens grundfond, inbetalt	8 354 839:83		6 441 067: 62
belopp	124 156 800: —		143 452 836: —
Ny riksbanksbyggnad i Stockholm1	1 624 846: 56	9 667 078: 23
Övriga tillgångar	36 463:914: 32 (38 088 760: 88)	44 285 180: 44	53 952 258: 67
Summa	14 777 391779: 69		16 266 634 360: 04

1 Under åren 1967—1969 har dessutom som »Projekteringskostnader för ny
riksbanksbyggnad» utbetalats kronor 810 532:50.

Anm. Vissa justeringar av de poster, som berör riksbankens ställning gentemot
Internationella valutafonden och Internationella återuppbyggnadsbanken,
torde bli erforderliga med anledning av det svenska guldprisets höjning
med ca 1 %. Dessa justeringar kommer emellertid ej att ske slutgiltigt förrän
USA:s guldpris definitivt fastställts.

balansräkning

19 7 0

19 7 1

Kronor

Skulder

Utelöpande sedlar
Checkräkning:

Statliga myndigheter
Bankaktiebolag
Andra insättare

Medel å konton för investering i skogsbruk
och rörelse
Skuld till Internationella valutafonden
övriga skulder

Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter
i Internationella valutafonden
Grundfond
Reservfond

Tidigare avsatta pensionsmedel
Avbetalningslånefond
Kursdifferenskonto
Riksbankens byggnadsfond

11 318 998 896: —

37 051 727: 21
553 794 498: 98
3 254 046: 41
(594 100 272: 60)

1 250 072 341
12 456 299

195 546 960
50 000 000
20 000 000
6 767 843
125 000 000
784 000 000
50 000 000

44 904 143:85
628 549 713:34
2 756 817: 33

12 703 640 066: —

676 210 674: 52

1 050 737 421
15 731 263

375 444 990
50 000 000
20 000 000
6 767 843
125 000 000
904 000 000
100 000 000

Balanserade vinstmedel

från föregående år 263 166: 64 449 166: 95

årets vinst 370 186 000: 31 238 652 934: 66

Summa 14 777 391 779:69 16 266 634 360:04

Vinst- och

	1970		197 1
	Kronor		Kronor	Kronor
Utgifter och förluster
Räntor å inlåningsräkningar	69 884:58		62 345: 55
Avlöningar, pensioner m. m.
Fullmäktige och suppleanter för dem	137 091:	70	138 860: 46
Styrelseledamöter vid avdelningskon-
toren och suppleanter för dem	257 017: 42	257 167: 09
Ledamöter i valutastyrelsen och supp-
leanter för dem	15 420:	—	15 660: —
Tjänstemän och övrig personal
Lönegradsplacerad personal	19 329 020: 88	22 183 739: 43
Sedelräkningsbiträden	647 340:	93	522 438:81
övrig personal	1 137 169:	84	1 267 045: 41
Pensioner och ATP-avgifter	5 675 598: 26	7 846 207: 40	32 231 118: 60
(Summa avlöningar, pensioner
m. m. för år 1970 kr.
27 198 659: 03)
Förvaltningsutgifter m. m. (exkl. avlö-
ningar)
Fastighetskostnader
Ändrings- och reparationsarbeten	278 119: 47	499 127: 68
Kontorshyror, uppvärmningskostna-
der	518 234: 25	709 906: 49
övriga fastighetskostnader	277 644:	65	262 461:04
Inventarier och deras underhåll	650 420:	15	693 571: 32
Materialier, tidningar, böcker m. m.	708 303:	16	1 357 883: 88
Post-, assurans- och teleavgifter m. m.	2 421 508:	68	2 470 500: 16
Rese- och traktamentskostnader	253 852:	84	244 502: 43
Personalvård m. m.	510 758:	96	604 743: 25
Säkerhetsanordningar	149 407	38	251 259: 18
Transportkostnader	273 519	17	288 383: 53
ADB-kostnader	131 419	95	258 216:51
övriga förvaltningskostnader	67 937:76	94 625: 77	7 735 181:24
(Summa förvaltningsutgifter m. m.
för år 1970 kr. 6 241 126:42)
Sedelkostnader				6 767 405: 50
Sedeltryckeriet1	5 600 359	18		—: —
Av utrikesrörelsen uppkommen förlust1	—	—		68 341 218: 04
Diverse*	7 348 810	25		950 688: 49
Summa utgifter och förluster	46 458 839	46		116 087 957: 42
Saldo vinst	370 186 000	31		238 652 934: 66
Summa	416 644 839	77		354 740 892: 08

1 Därav för år 1970 sedelkostnader 4 691 673:— kronor.

1 Inkl. nettovärdeminskning av guld- och valutainnehavet, främst beroende
på den sänkta kursen på US-dollar.

3 Köp av aktier i Banken för internationell betalningsutjämning
år 1970 kronor 7 348 561:61
år 1971 kronor 950 654:84.

förlusträkning

1970 197 1

Kronor Kronor Kronor

Inkomster och vinster

Diskonto å växlar 4 053 300: 17 2 981 428: 16

Räntor å hypotekslån m. m. 164 139 876: 27 19 926 275: 68

Räntor å avbetalningslån 6 646 398:50 5 615 665:09 28 523 368:93

(Summa inkomster av lånerörelsen för
år 1970 kr. 174 839 574: 94)

Av utrikesrörelsen uppkommen vinst 127 959 136: 39

Inkomst av svenska statspapper och

obligationer, efter nedskrivningar 111 690 208:43 321 861 850:49

Courtage och provisioner m. m. 297 825:70 216 834:97

Ränta å hos riksgäldskontoret innestående
pensionsfondsmedel 419 606:28 446 677:65

Avgifter för i förvar mottagna depositioner
536 506: 10 477 730: 51

Ersättning för förvaltning av statliga

fonder 476 269:50 508 148: —

Inkomster av fastigheter 404 663:18 429 502:37

Diverse1 21 049:25 2 276 779: 16

Summa 416 644 839: 77 354 740 892: 08

1 Därav för 1971 köpeskilling för försåld fastighet i Stockholm (sedeltryckeriet)
2 250 000: — kronor.

5 — Riksbanken

Inom linjen förda tillgångar och skulder

	197 0		197 1
Tillgångar Taxeringsvärdet av riksbankens fastig-heter i
Stockholm: bankhuset	7 000000	—	7 000 000	—
sedeltryckeriet	1 900 000	—	—	—
Göteborg	2 600 000	—	2 600 000	—
Falun	644 000	—	644 000	—
Gävle	600 000	—	600 000	—
Halmstad	550 000	—	550 000	—
Härnösand	475 000	—	475 000	—
Jönköping	420 000	—	420 000	—
Karlstad	640 000	—	640 000	—
Kristianstad	410 000	—	410 000	—
Linköping	605 000	—	605 000	—
Luleå	655 000	—	655 000	—
Nyköping	830 000	—	830 000	—
Visby	230 000	—	230 000	—
Växjö	1 050 000	—	1 050 000	—
örebro	700 000	—	700 000	—
Östersund	310 000	—	310 000	—
Tumba: sedelförbränningshuset	264 000	—	264 000	—
Diverse valv	125 000	—	125 000	—
	20 008 000	—	18 108 000	—
Aktier i AB Tumba bruk	25 000 000		25 000 000	—
Aktier i Banken för internationell betal-
ningsutjämning1	9 148 561:61	10 099 216: 45
Riksbankens mynt- och medaljsamling	160 157:81	160 157	81
Lån till riksbankspersonalens semester-
förening	1 994 050: 22	1 027 105	—
Utländska obligationer och fordringar	23 842 001	60	23 842 001	60
Svenska lånefordringar m. m.	40 894: 25	40 894: 25

Summa kronor 80 193 665: 49 78 277 375: 11

Skulder

Lånebanksobligationer 8 005:98 8 005:98

övriga 1463:01 215:38

Summa kronor 9 168: 99 8 221: 36

1 Det tidigare innehavet av 12 657 aktier ökades under 1971 med 500 st.

Utlåning från vissa lånefonder

Den 31 december 1971 utestående lån från olika lånefonder fördelar sig till antal
och belopp i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:

	Avbetalnings- lånefonden	Statens bosättnings- Iånefond	Egnahems-m. fl. lånefonder	Fonden för supplementär jordbrukskredit	Vämpliktslän
Vämplikts- länefonden	Fonden för låneunderstöd
Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
Huvudkon-
toret	2 610	9 656	9 746	26 596	964	8 756	2	13	56	63	18	36
Göteborg ..	1 545	6 160	4 832	14 707	70	436	—	—	15	19	6	9
Malmö ....	750	3 232	5 903	16 445	57	652	—	—	21	26	4	11
Falun	449	1728	1 354	3 872	100	677	2	1	6	7	—	—
Gävle	484	2 390	1 926	5 374	227	1 161	—	—	7	6	—	—
Halmstad ..	388	1 365	1 131	2 978	368	2 580	—	—	2	1	1	1
Härnösand .	265	950	1 993	5 397	273	1 084	—	—	7	14	—	—
Jönköping ..	625	2 391	1 600	4 254	112	1 035	1	3	9	12	—	—
Kalmar	432	1407	1 546	3 893	103	818	—	—	5	4	—	—
Karlskrona .	313	1 284	808	1 938	156	1 207	—	—	7	8	—	—
Karlstad ...	339	1 248	1 551	4 165	480	1 664	3	5	5	4	—	—
Kristianstad .	232	927	1 438	3 898	340	3 329	—	—	2	1	—	—
Linköping ..	515	1 511	2 434	6 049	237	1 843	2	1	12	13	—	—
Luleå	485	1 276	2 447	6 292	423	1 848	—	—	4	9	—	—
Nyköping ..	386	1355	1 616	4 155	221	1 936	15	35	7	10	—	—
Skövde ....	468	2 197	1 177	3 212	183	1 469	6	18	4	6	1	2
Umeå	455	1 534	1 702	4911	417	2 537	—	—	4	11	—	—
Uppsala ...	2 933	16 646	2 502	7 336	235	1 591	12	19	4	5	2	5
Visby	128	624	303	867	174	1 229	—	—	2	1	—	—
Vänersborg .	271	1 189	1 958	5 579	451	2 912	4	18	9	12	—	—
Västerås ...	291	771	1 691	4 092	61	495	5	8	6	7	1	—
Växjö	601	2 468	1 236	3 345	262	1 721	—	—	2	1	—	—
örebro ....	338	1 361	1 944	5 554	48	190	3	3	4	2	—	—
östersund ..	1 060	5 060	926	2 390	441	1425	—	—	6	4	—	—
Summa	16 363	68 730 53 764	147 299	6 403	42 595	55	124	206	246	33	64

Stödl&n till jordbrukare

Den 31 december 1971 utestående stödlån fördelar sig till antal och belopp
i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:

Enl. SFS Enl. SFS Enl. SFS Enl. SFS Enl. SFS Enl. SFS

766/1951 764/1952 723/1954 593/1955 650/1957 83/1960

St B St C St D St E St F St G Summa

Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp

Huvudkon-toret			14	75	1	1	20	73	20	80	1	5	56	234
Göteborg .	—	—	—	—	2	3	1	3	3	6	—	—	6	12
Malmö ...	1	7	2	8	4	5							7	20
Falun ....	—	—	1	1	1	1	1	2	4	11	2	4	9	19
Gävle ....	—	—	2	2	—	—	—	—	—	—	—	—	2	2
Halmstad .	—	—	—	—	4	3	2	1	—	—	2	—	8	4
Härnösand	—	—	1	2	1	1							2	3
Jönköping .	—	—	2	5	—	—	—	—	—	—	—	—	2	5
Kalmar ...	—	—	15	45	—	—	8	16	1	—	8	11	32	72
Karlskrona	—	—	1	2	—	—	—	—	1	1	—	—	2	3
Karlstad ..	—	—	2	6	1	—	5	21	2	8	1	1	11	36
Kristianstad	—	—	5	9	13	34	1	4	1	5	—	—	20	52
Linköping .	1	—	16	41	—	—	20	63	10	23	1	—	48	127
Luleå ....	—	—	5	6	19	19	20	25	1	1	—	—	45	51
Nyköping .	—	—	4	6	—	—	4	18	1	1	—	—	9	25
Skövde ...	—	—	13	26	4	8	15	47	8	19	—	—	40	100
Umeå ....	—	—	2	3	10	11	8	9	3	4	—	—	23	27
Uppsala ..	—	—	12	22	3	3	16	51	25	71	4	4	60	151
Visby ....	—	—	1	10	—	—	1	16	—	—	—	—	2	25
Vänersborg	—	—	4	12	4	6	6	19	6	19	2	2	22	59
Västerås ..							3	4	1	20	7	4	11	28
Växjö ....	—	—	1	8	1	2							2	10
örebro ...	1	6	13	31	1	3	2	1	1	3	—	—	18	44
östersund .

Summa 3 13 116 320 69 100 133 373 88 272 28 31 437 1 109

Den 31 december 1971 utestående lån, vilka övertagits från egnahemsorganen
och hushållningssällskapen, fördelar sig till antal och belopp på
följande olika lånetyper:

Utestående lån

	Antal	Belopp kronor
Utlåning, som handhaves av såväl huvudkon-
toret som avdelningskontoren:
Jordbruksegnahemslån, skogslån, äldre tilläggs-
lån och förstärkningslån	5 064	32 306 998: —
Bostadsegnahemslån	368	2 320 440: —
Nybyggnadslån	94	26 842: —
Förbättringslån	7	2718: —
Lån till estlandssvenskar	16	30516: —
Transport	5 549	34 687 514: —
Utlåning, som helt handhaves av huvud-
kontoret:
Arrendelån	1	1 032: —
Lån till låneförmedlare:
Arbetarsmåbrukslån	823	6 610 464: —
Jordbruksegnahemslån	4	57 057:—
Bostadsegnahemslån	26	1 238 505:—

Summa

6 403

42 594 572: —

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder

§ 1.

Fullmäktige m. fl.: Till ny suppleant för herr Dahlén efter herr Helén,
vilken avsagt sig uppdraget, utsåg riksdagen den 20 januari 1971 andre
vice talmannen fru Cecilia Nettelbrandt för återstående del av valperioden
1970—1973. Till ny suppleant för herr Hernelius efter herr Burenstam
Linder, vilken avsagt sig uppdraget, utsågs den 11 februari 1971
herr Rolf Eliasson för återstående del av valperioden 1968—1971.

Vid det val av fullmäktige och suppleanter för dem som riksdagens
valmän förrättade den 5 maj 1971 omvaldes för valperioden 1971—
1974

till fullmäktige herrar Nilsson och Hernelius samt till suppleanter för
dem respektive herr Hammarberg och herr Eliasson.

Fullmäktige omvalde samma dag för tiden till dess nytt val av fullmäktige
år 1972 förrättats:

till vice ordförande: herr Wärnberg;

till riksbankschef: herr Åsbrink;

till deputerad: herr Wärnberg; samt

till suppleant för riksbankschefen att med fullmäktigs rätt och ansvar
vid inträffande förfall inträda i hans ställe (vice riksbankschef): herr
Joge.

§ 2.

Riksbankens industristyrelse: Enligt avtal mellan riksbanken och AB
Tumba bruk den 11 mars 1971 har bolaget per den 1 januari 1971
övertagit riksbankens rörelse vid såväl pappersbruket i Tumba som det
likaledes dit förlagda sedeltryckeriet (BU 1968: 5). övertagandet har
skett till de värden som upptagits i boksluten för industrierna för år

1970. Pensioneringskostnaden för de tidigare inom riksbankens industrirörelser
anställda, vilka övergått i bolagets tjänst, har fördelats mellan
riksbanken och bolaget i förhållande till anställningstidens längd. Under
hänvisning till nämnda överlåtelseavtal och till bankoutskottets memorial
1970: 86 har industristyrelsen efter beslut av fullmäktige upphört från
och med den 1 april 1971.

§ 3.

Valutastyrelsen: Till ledamöter i valutastyrelsen omvalde fullmäktige
den 6 maj 1971 — förutom vice riksbankschefen Joge, som enligt 13 §
2 mom. andra stycket bankoreglementet skall vara styrelsens ordförande
— herr Wärnberg, vice ordförande, och bankdirektören Åkermalm samt
till personliga suppleanter för dem respektive bankdirektören Gustafs -

son, bankofullmäktigen Bengtson och bankokommissarien Olofsson.
Valet gäller tillsvidare, dock längst till dess nytt fullmäktigeval ägt rum
år 1972.

De av Kungl. Majit till utgången av juni 1972 utsedda ledamöterna i
valutastyrelsen utgöres av direktören Lars Sjunnesson (suppleant direktören
Nils-Hugo Hallenborg), direktören Gunnar Svalling (suppleant
direktören Johan Risön Söderberg), statssekreteraren Hans Lundström
(suppleant kanslirådet Bert Ekström) och direktören Jonas Nordenson
(suppleant direktören Per Eric Bolin).

§ 4.

Valutakommissionen: Den av Kungl. Majit på förslag av fullmäktige
den 21 augusti 1969 tillsatta valutakommissionen (se fullmäktiges förvaltningsberättelse
för år 1969 § 4) avgav den 18 maj 1971 sitt utlåtande
Bankerna och valutaregleringen. I utlåtandet uttalade kommissionen att
den ej fann behov föreligga av ändrade regler i fråga om valutaärendenas
handläggning. Utlåtandet föranledde icke någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.

§ 5.

Beträffande sammansättningen av styrelserna vid avdelningskontoren
torde få hänvisas till fullmäktiges protokoll den 9 december
1971.

§ 6.

Investeringsfonder för konjunkturutjämning samt skogskonto: Vid utgången
av 1971 innestod i riksbanken medel insatta enligt gällade bestämmelser
om investeringsfonder för konjunkturutjämning
(Kungl, kungörelse 1955:256, med senare ändringar) till
ett sammanlagt belopp av 1 050,7 mkr, därav 1 045,4 mkr avsåg investering
i rörelse och 5,3 mkr investering i skogsbruk.

Vid samma tidpunkt innestod i riksbanken ett belopp av omkring
0,3 mkr jämlikt Kungl, förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om
taxering för inkomst av medel, som insatts på skogskonto. Följande
räntesatser har under året tillämpats:

januari—mars	6	%	%
april	6	Va	%
maj—september	5	%	%
oktober—november	5	Va	%
december	4	Va	%

§ 7.

Riksbankens officiella diskonto har sänkts med Vz % vid fyra tillfällen
under året, nämligen per den 19 mars till 6 Vz %, per den 23 april
till 6 %, per den 10 september till 5 Vz % och per den 12 november till
5 %.

§ 8.

Sedelutgivningsrätten m. m.: Genom lag den 17 december 1971 (SFS
1971: 1073) höjdes maximibeloppet för sedelutgivningen fr. o. m. den
28 december 1971 med 700 mkr till 14 200 mkr.

Under det gångna året var den utelöpande sedelmängden störst på
rapportdagen den 23 december och uppgick då till 13 187 mkr, en ökning
i förhållande till motsvarande dag 1970 med 1 420 mkr. Det lägsta
utelöpande sedelbeloppet under 1971 förelåg på rapportdagen den 23
mars och utgjorde då 10 214 mkr. Den högsta procentuella ökningen i
förhållande till 1970 noterades den 30 november och uppgick då till
12,7 %, den lägsta procentuella ökningen registrerades den 7 januari
och utgjorde 2,3 %.

§ 9.

Kungl. Majit har på framställning av fullmäktige den 16 september
1971 utfärdat kungörelse nr (744) om sedlar på ettusen kronor med
viss ändring i papperets utseende. Den nya sedeltypen har utlämnats i
den allmänna rörelsen fr.o. m. den 15 november 1971.

§ 10.

Angående användande av riksbankens vinst för år 1970
torde få hänvisas till finansutskottets betänkande nr 9 för år 1971.

§ 11.

Riksbankens avbetalningslånefond: Antalet utestående lån från riksbankens
avbetalningslånefond, vilken uppgår till 125 mkr, uppgick vid
utgången av år 1971 till 16 363 med den fördelning mellan bankens olika
kontor som framgår på s. 67. Den sammanlagda lånesumman vid sagda
tidpunkt utgjorde 68,7 mkr, en minskning under året med ca 5,5 mkr.

Ränta på de lån från avbetalningslånefonden, vilka utlämnats med
statlig kreditgaranti fastställes av centrala studiehjälpsnämnden (SFS
1969: 39). För dessa samt för övriga avbetalningslån har under året tilllämpats
de räntesatser, vilka framgår av nedanstående uppställning.

Räntesatser 1971

1/1— 19/3— 23/4— 10/9— 12/11—

18/3 22/4 9/9 11/11 31/12

Lån med statlig kreditgaranti
1Vi% 7 % 6 Vi % 6 % 5 Vi %

Övriga avbetalningslån 8 Vi % 8% 7 Vi % 7% 6 Vi %

Hittills har från fonden utlämnats fjorton lån till tjänstemän vid riksdagens
verk för förvärv av bostadsrätt i bostadsrättsförening. Vid utgången
av år 1971 utestod endast ett lån.

§ 12.

Statens bosättningslånefond: Från statens bosättningslånefond — till
vilken riksdagen hittills såsom kapital anvisat investeringsanslag på sammanlagt
183 106 700 kronor — utgjorde utlåningen vid utgången av år
1971 ca 147 mkr.

Det utestående lånebeloppet har under året stigit med omkring 2 mkr.
Antalet lån uppgick till 53 764, en minskning under samma tid med 377
lån. Av under året utlämnade lån har 8 069 utlämnats till äkta makar
och övriga sammanboende samt återstående 1 499 till ogifta mödrar
eller till ogifta fäder.

Medelbeloppet för utlämnade lån, vilket under budgetåret 1968/69
utgjorde 4 396 kronor, ökade under budgetåret 1969/70 till 4 877 kronor
och under budgetåret 1970/71 till 4 910 kronor.

Rörande fördelningen på de olika kontoren av lånen till antal och
belopp hänvisas till de uppgifter, som intagits på s. 67.

För förvaltningen av bosättningslånen under budgetåret 1970/71 har
riksbanken uppburit 324 846 kronor. Ersättningsgrunderna har varit
oförändrade sedan budgetåret 1953/54.

Från låneverksamhetens början i januari 1938 och till utgången av
år 1971 har utlämnats lån till ett sammanlagt belopp av omkring 707
mkr. Därav har ca 550 mkr återbetalats och ett belopp av tillhopa omkring
4 mkr efterskänkts eller avskrivits.

För lån från fonden utgår ränta efter fast, under hela lånetiden oförändrad
procentsats, utgörande den normalränta, som av Kungl. Maj:t
fastställts för det budgetår då lånet beviljats. Beträffande lån, som utlämnas
under innevarande budgetår, utgör räntefoten (normalräntan)
6% %.

Kungl. Maj:t har den 30 april 1971 uppdragit åt familjepolitiska
kommittén att verkställa översyn av handläggningen på det lokala planet
av ansökningar om lån från statens bosättningslånefond (rskr nr 83
och SoU:s betänkande nr 5 samt föregående års förvaltningsberättelse,
§ 10).

Fullmäktige har den 4 november 1971 höjt inkomstgränsen för bosättningslånesökande
från 30 000 kronor till 35 000 kronor för sökande
som ej har underhållningsskyldighet mot barn. Föreligger sådan underhållsskyldighet
får i skälig mån beloppet överskridas. I anledning av
förvaltningslagens ikraftträdande fr. o. m. den 1 januari 1972 har även
andra ändringar vidtagits i instruktionen för riksbankens ortsombud, utsedda
för behandling av lån från statens bosättningslånefond.

§ 13.

Egnahems- m. fl. lån: Av de egnahems- m. fl. lån, som riksbanken per
den 1 juli 1948 övertog från egnahemsorganen och hushållningssällska -

pen, kvarstod vid utgången av år 1971 ett antal av 6 403 med ett sammanlagt
kapitalbelopp av ca 42,6 mkr, en nedgång under året med
1 973 lån och med ett belopp av ca 9,3 mkr. Rörande lånens fördelning
på de olika kontoren hänvisas till sammanställningar på s. 67 och 69.

För förvaltningen av lånen har riksbanken för budgetåret 1970/71
uppburit ersättning efter oförändrat 3 kronor 50 öre per lån med
29 316 kronor.

Av de av riksbanken förvaltade fondmedlen, som sammanhänger med
ifrågavarande låneverksamhet, har till statsverket under år 1971 av influtna
amorteringar återlevererats 7,7 mkr. Beloppet fördelar sig med
6,9 mkr på egnahemslånefonden, 0,1 mkr på lånefonden för främjande
av bostadsbyggande på landsbygden, och 0,7 mkr på arbetarsmåbrukslånefonden.
På fonden för låneunderstöd (förbättringslån) uppgår återleveransen
till 30 000 kronor.

§ 14.

Stödlån till jordbrukare: Vid utgången av år 1971 förvaltade riksbanken
stödlån till jordbrukare, utgivna enligt Kungl, kungörelserna nr
766/1951 (StB), 764/1952 (StC), 723/1954 (StD), 593/1955 (StE),
650/1957 (StF) och 83/1960 (StG), till ett sammanlagt belopp av ca
1,1 mkr. Lånens antal utgjorde 437. Rörande lånens fördelning på riksbankens
kontor och på de olika lånetyperna hänvisas till sammanställningen
på s. 68.

Hittills har av riksbanken efterskänkts eller avskrivits stödlån med ett
belopp av sammanlagt ca 1,6 mkr.

Riksbanken har icke uppburit någon ersättning för förvaltningen av
stödlånen.

§ 15.

Fonden för supplementär jordbrukskredit: Avvecklingen av lånen
från fonden för supplementär jordbrukskredit har fortsatt och vid utgången
av år 1971 kvarstod 55 lån på sammanlagt 0,12 mkr.

Rörande lånens fördelning på de olika kontoren hänvisas till sammanställningen
på s. 67.

§ 16.

Värnpliktslånen: Vid utgången av år 1971 utestod 33 vämpliktslån
från fonden för låneunderstöd och 206 lån från värnpliktslånefonden.
Lånens fördelning på riksbankens olika kontor framgår av sammanställningen
på s. 67.

Under år 1971 avskrevs under fonden för låneunderstöd 1 565 kronor
och under värnpliktslånefonden ett belopp av 29 905 kronor.

Någon ersättning utgår ej till riksbanken för här avsedda låneförvaltning.

§ 17.

Fiskredskapslån: Riksbanken har att bevilja och förvalta lån från
statens fiskredskapslånefond. Härför gällande bestämmelser har meddelats
i Kungl, kungörelse den 6 april 1962 (nr 100; ändrad senast genom
kungörelse SFS 1969: 815).

Enligt regleringsbrev den 18 juni 1971 får det för budgetåret 1962/63
anvisade investeringsanslaget Statens fiskredskapslånefond användas
även under budgetåret 1971/72 för det med anslaget avsedda ändamålet.

Vid utgången av år 1971 utestod 75 fiskredskapslån på sammanlagt

378 142 kronor	fördelade	på följande bankens kontor:
Kontor	Antal	Belopp kronor
Göteborg	40	238 557
Malmö	23	101 335
Halmstad	1	5 400
Kalmar	3	12 750
Karlskrona	1	4 000
Kristianstad	5	13 500
Luleå	1	1 800
Nyköping	1	800
	75	378 142

Räntan på dessa lån motsvarar normalräntan för det budgetår då
lånet beviljats.

§ 18.

Hotellgarantilån: Riksbankens kontor fungerar fortfarande som lokalorgan
i ärenden rörande statsgaranti för lån, som utlämnas till företag
inom turisthotellnäringen.

§ 19.

Studiemedel: Riksbanken har för sitt bestyr med utbetalning av studiemedel
för budgetåret 1970/71 uppburit ersättning med 153 986 kronor,
motsvarande 70 öre per utbetald studiemedelsanvisning (regleringsbrev
den 30 april 1971).

Under året har utbetalning verkställts för 216 690 studiemedelsanvisningar
till ett sammanlagt belopp av ca 911 mkr, varav 181 mkr
avser studiebidrag.

§ 20.

Automatisk databehandling: På riksbankens uppdrag har Statskonsult
AB utarbetat en rapport beträffande »Förstudie av ADB-system
inom Riksbanken». Till denna allmänna rapport har ställning ännu ej
tagits. I fråga om analys av bankinstitutens räntesatser vid utlåning har
dock arbetet förts längre och ett av Statskonsult AB utarbetat ADB -

system härför föreligger. Produktionsstart har skett vid årsskiftet
1971/72.

§ 21.

Riksbankens personal: Riksbankens personal vid utgången av år 1970
och år 1971 framgår av nedanstående tablå.

Huvud-

kontoret

Avdelnings-

kontoren

Summa

1970 1971

Lönegradsplacerade förordnandetjänstemän	15	15	22	22	37	37
övrig s. k. bankpersonal	109	120	86	89	195	209
bankexpeditörer	32	33	41	40	73	73
biträdespersonal	144	155	159	162	303	317
bevakningspersonal m. fl.	52	55	25	25	77	80
Sedelräkningsbiträden	6	6	31	35	37	41
övrig personal1	38	43	42	46	80	89
Totalsumma 396	427	406	419	802	846

1 Städerskor, nattvakter, fastighetsarbetare, tillfälligt anställda pensionärer m. fl.

§ 22.

Riksbankens byggnadsfråga: Projekteringen av det nya riksbankshuset
i Stockholm har fortskridit planenligt. Under markplanet
pågår f. n. byggnadsarbetet och ovan jord fortsattes projekteringen, som
framskridit så långt att lokalprogrammet fastställts och detaljritningen
påbörjats. Materialet till fasaden har ännu inte fastställts. Inflyttning
beräknas ske i början av 1975.

Till Stockholms kommun har utbetalats 3 754 500 kronor utgörande
likvider för gjutning av valv, bottenplatta och bärande konstruktioner.
Till entreprenören för takkupolen har utbetalats 480 000 kronor som
förskott enligt avtal. Som arkitekt- och konsultarvoden m. m. har under
året utbetalats 3 782 353 kronor.

Riksbanken har av byggnadsstyrelsen förhyrt ca 1700 ma i det
gamla riksdagshuset på Helgeandsholmen för valutaavdelningen och
byggnadskontoret.

§ 23.

Riksbankens kontorsnät: I enlighet med beslut av fullmäktige har
upprustnings- och ombyggnadsarbeten påbörjats vid kontoren i Halmstad,
Karlstad, Kristianstad, Linköping, Luleå, Nyköping, Uppsala,
Vänersborg, Växjö och Östersund.

Beträffande kontoret i Göteborg har riksdagen bemyndigat fullmäktige
att disponera de medel som erfordras för att bestrida kostnaderna
i samband med en omfattande upprustning av kontoret på sätt

fullmäktige i skrivelse till riksdagen den 25 november 1971 skisserat
(rskr 1971: 329 och FiU:s betänkande 1971: 49).

Riksbanken har den 4 januari 1972 träffat avtal med försäkringsbolaget
Trygg-Hansa om förhyrning av tillfälliga lokaler för Göteborgskontoret
under ombyggnadstiden. Kontraktet löper på två år från den
1 januari 1972 och totalhyran uppgår till 100 000 kronor per år.

Det nya kontoret i Skövde, för vars inredning under året utbetalats
578 558 kronor, öppnades den 6 december 1971 (se föregående
års förvaltningsberättelse, § 20). Samtidigt upphörde riksbankens rörelse
i Mariestad.

Därjämte har vid riksbankens fastigheter i övrigt utförts löpande
underhålls- och reparationsarbeten.

§ 24.

För riktigheten av de på s. 62—66 lämnade sifferuppgifterna svarar
bankkamrerarna Gerdt Richter och Sven Holmström, vilka undertecknat
respektive kontrasignerat riksbankens bokslut.

§ 25.

Inspektioner m. m.: I bankoreglementet föreskrivna inspektioner av
avdelningskontoren har under året verkställts.

Föreskrivna inventeringar och undersökningar har
ägt rum av huvudkontorets kassor och förvaringsrum.

Revision genom därtill av chefen för revisionsavdelningen utsedda
tjänstemän har under året verkställts vid samtliga avdelningskontor.

6 — Riksbanken

Bilaga I

Valutastyrelsens berättelse

Till Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Valutastyrelsen får härmed lämna följande berättelse för år 1971 angående
sitt verksamhetsområde.

Förordnande om fortsatt valutareglering meddelades för tiden intill
den 1 juli 1972. Förlängningen av valutaförfattningarna skedde utan
ändring.

Utvecklingen mot en stabilisering av Sveriges valutaläge sedan början
av 1971 gjorde det möjligt att införa mindre restriktiva regler för tillståndsgivningen
beträffande vissa av de betalningar till utlandet av kapitalnatur
för vilka liberaliseringen enligt den Europeiska samarbetsorganisationens
(OECD) stadga för kapitalbetalningar temporärt upphävts i
september 1969 med stöd av en undantagsklausul i stadgan. De nya
reglerna fastställdes att gälla från början av april 1971. En mera långtgående
uppmjukning av restriktionerna från september 1969 bedömdes
ännu icke möjlig. Härtill bidrog den alltmera oroande utvecklingen på
det internationella betalningsområdet som ledde till upphävandet av
dollarns konvertibilitet mot guld i augusti månad.

De lättnader i tillståndsgivningen som genomfördes från början av
april hänförde sig till återköp av utlandsägda svenska värdepapper och
svenska emigranters överföringar av medel till utlandet. För båda dessa
slag av kapitaltransaktioner gällde före september 1969 praktiskt taget
full frihet i överensstämmelse med Sveriges åtaganden gentemot OECD.
I fråga om emigranter gällde endast den inskränkningen att vederbörande
skulle ha varit fast bosatt i utlandet under en viss kvalifikationstid,
nämligen minst ett kalenderår utöver utflyttningsåret. De restriktiva regler
som infördes i september 1969 och som valutastyrelsen närmare
redogjort för i årsberättelserna för 1969 och 1970 innebar bl. a. att
tillstånden till återköp av svenska värdepapper inklusive sådana tillhörande
utvandrade svenskar begränsades till ett visst totalbelopp per
vecka och att kapitalöverföringar till svenska emigranter som uppfyllde
nyssnämnda kvalifikationsvillkor medgavs först efter viss behovsprövning.
Vidare förbehöll sig riksbanken att från fall till fall avgöra i
vad mån personer med sådan verksamhet i utlandet som kunde antas
bli av begränsad varaktighet borde behandlas som emigranter och följaktligen
vara berättigade till valutatilldelning för kapitalutförsel.

I fråga om återköp av utlandsägda svenska värdepapper innebär de
från april gällande reglerna att riksbanken bifaller ansökningar avseende
värdepapper tillhöriga utländska försäkringsbolag eller i utlandet bosatta
utländska medborgare under förutsättning att vederbörligt affidavit

kan företes och att innehavet daterar sig från tiden före september
1969. Återköp från utländska banker och fondmäklare omfattades inte
av dessa lättnader.

Beträffande emigrationsvaluta har enligt de nya reglerna den tidigare
behovsprövningen slopats i fråga om emigranter som uppfyller de ovannämnda
kvalifikationsvillkoren och överföring till utlandet medges av
rimliga belopp inräknat sådana som härrör från försäljning av värdepapper.
För personer som emigrerat och vistas utomlands under begränsad
tid gäller alltjämt ovan nämnda särskilda regler. Vid utflyttningen
får i samtliga fall efter ansökan utföras kapitalmedel intill
100 000 kronor per person. Enligt gällande regler får vidare emigranter
överföra till utlandet all avkastning av egendom i Sverige, såsom räntor,
utdelningar, hyror och arrenden.

Under tiden april—december 1971, då de nya reglerna tillämpats, har
tillstånd till återköp av svenska värdepapper och transferering av emigrationsvaluta
— utöver belopp medgivna vid utflyttning inom 100 000-kronorslimiten — lämnats för totalt 237 miljoner kronor. Härav hänförde
sig till återköp av svenska värdepapper ett tillståndsbelopp av
155 miljoner kronor fördelat på utländska medborgare i utlandet och
utländska försäkringsbolag med 58 miljoner kronor och svenska emigranter
med 97 miljoner kronor. Det återstående beloppet 82 miljoner
kronor avsåg tillstånd till utförsel av banktillgodohavanden och andra
likvida kapitalmedel tillhöriga svenska emigranter.

Av vad nyss sagts framgår att uppmjukningen i april av tillståndsgivningen
beträffande dessa två slag av kapitaltransaktioner med utlandet
delvis innebar en återgång till de principer som tillämpades före
september 1969. Åtgärderna är också att se mot bakgrund av internationell
praxis. Genom att återköpen av värdepapper från utlandet
möjliggjordes i ökad utsträckning motverkades även uppkomsten av
ytterligare underkurser för svenska värdepapper på utländska fondbörser.
Som följd av de nya reglernas införande steg tillståndsgivningen
för dessa ändamål avsevärt jämfört med 1970. Sålunda uppgick tillstånden
till återköp av svenska värdepapper från utlandet för 1971 i sin
helhet till sammanlagt 182 miljoner kronor (vari ingår förutom ovannämnda
155 miljoner kronor tillståndsbeloppet för årets första kvartal
27 miljoner kronor). Detta betyder nära nog en fördubbling från 1970,
då motsvarande siffra var 93 miljoner kronor. Tillståndsgivningen avseende
kapitalöverföringar till svenska emigranter i utlandet nådde likaledes
en hög nivå. Som framgår av ovan redovisade siffror lämnades
från april 1971 till årets slut i dylika fall — utöver det generellt medgivna
initialbeloppet vid utflyttning men inklusive värdepapperslikvider
— tillstånd för sammanlagt (97 + 82=) 179 miljoner kronor.

I fråga om direkta investeringar i utlandet, vilka likaledes omfattas av
de i september 1969 införda restriktionerna, har under 1971 tillämpats

de regler som redovisats i de två närmast föregående årsberättelserna.1 I
vad avser omfattningen av tillståndsgivningen för detta ändamål under
1971 torde få hänvisas till kommentaren i det följande samt tabellerna
1—3.

Under året har inom OECD föreskriven granskning skett av de av
Sverige i september 1969 införda restriktionerna avseende vissa slag av
betalningar. Denna procedur, som ej hunnit formellt avslutas vid årsskiftet
1971/72, väntas komma att leda till att organisationen godkänner
att Sverige tillsvidare fortsätter att tillämpa undantagsbestämmelserna i
betalningsstadgorna i vad avser här ifrågavarande betalningar.

Bestämmelserna för tillståndsgivningen beträffande köp av fritidsfastighet
i utlandet differentierades i början av april i samband med ovannämnda
revidering av reglerna beträffande kapitalbetalningar. Därvid bibehölls
det tidigare generella maximibeloppet 75 000 kronor för sådana
fall där behovet av rekreation genom vistelse utomlands styrkts med
godtagbart läkarintyg eller där sökanden har fyllt 60 år. I andra fall
lämnas valutatilldelning för förvärv av fastighet eller lägenhet för fritidsändamål
med ett värde av högst 40 000 kronor.

I enlighet med uttalanden i statsverkspropositionen 1971 och sedan
denna godkänts av riksdagen har valutastyrelsen beslutat att ansökningar
från svenska företag om tillstånd till långfristig upplåning i utlandet
för att finansiera industriella investeringar i Sverige skall bifallas
om investeringen bedömes vara angelägen ur bytesbalans- och valutasynpunkt.
Det förutsättes att sådan ansökan är grundad på en investeringsplan
och att upplåningen är avsedd att ske på antingen minst tio
år i form av ett fast lån, möjligen med viss amortering under senare
delen av lånetiden, eller minst tolv år med amortering under kredittiden.
I förekommande fall skall medges att upplåningen sker med
svensk bankgaranti. I enlighet med vad som förutsatts i statsverkspropositionen
kan tillstånd även lämnas Sveriges Investeringsbank till upptagande
av långfristiga lån i utlandet för vidareutlåning till svenska
företag för finansiering av här avsedda investeringsprojekt. Möjligheten
att erhålla tillstånd till utländsk upplåning för ifrågavarande ändamål
har under året utnyttjats i endast obetydlig utsträckning.

I tabellbilagan lämnas uppgifter om tillståndsgivningen under 1971
och vissa tidigare år avseende finansiell upplåning utomlands (tabell 1),

1 Tillstånd med rätt till transferering av erforderliga medel från Sverige lämnas
då investeringen bedömes ha en exportfrämjande eller valutabesparande
effekt. Investeringar i sådana u-länder som är huvudmottagare av svenskt
bistånd behandlas med prioritet. Ifråga om gränsfall avseende andra länder
än dessa u-länder eller då beloppet är av avsevärd storlek kan föreskrivas att
projektet finansieras genom minst femårig upplåning i utlandet.

direkta investeringar i utlandet (tabell 2 och 3) och direkta investeringar
i Sverige från utlandets sida (tabell 4 och 5).

Som framgår av tabell 1 lämnades under 1971 tillstånd till finansiell
upplåning utomlands för ett sammanlagt belopp av 2 581 miljoner kronor
vilket är 53 miljoner kronor högre än 1970 då beloppet var 2 528
miljoner kronor. Tillståndens fördelning på låntagarkategorier förändrades
rätt avsevärt mellan de båda åren. Den största förändringen skedde
i fråga om tillståndsbeloppet för de svenska varven som under 1971
steg med 448 miljoner kronor till 814 miljoner kronor. Däremot minskade
tillstånden för svenska redares lån med 205 miljoner kronor och
tillstånden till lån från moderbolag eller koncernbolag i utlandet till
företag i Sverige med 177 miljoner kronor. Tillståndsgivningen avseende
finansiering av svenska direkta investeringar i utlandet med därstädes
upplånade medel uppgick under året till (439 + 66 = ) 505 miljoner kronor,
en ökning med 139 miljoner kronor i förhållande till 1970. Av beloppet
hade 66 miljoner kronor upplånats tidigare.

Upplåning i utlandet i samband med direkt investering därstädes kan
enligt de i september 1969 fastställda reglerna föreskrivas då projektet
icke har exportfrämjande effekt eller då mycket betydande belopp
erfordras. Vid investering i sådant u-land som är mottagare av svenskt
bistånd skall investeringen dock alltid medges med rätt till transferering
av valutan från Sverige. Där utländsk upplåning utgjort förutsättning
för tillstånd har under 1971 liksom tidigare i regel föreskrivits att
krediterna skall ha en löptid av minst fem år. I några fall då investeringen
omfattat avsevärda belopp och dess värde ur exportsynpunkt
varit osäkert har dock förutsatts en lånetid av minst tio år. I övrigt har
vid tillståndsgivningen beträffande finansiell upplåning i utlandet tilllämpats
samma principer som tidigare år.

Tillståndsgivningen för svenska direkta investeringar i utlandet låg
även under 1971 på en hög nivå. Under året lämnade tillstånd avsåg ett
sammanlagt belopp av 1 255 miljoner kronor, vilket är 162 miljoner
kronor högre än 1970 (1 093 miljoner kronor) men 441 miljoner kronor
lägre än siffran för 1969 (1 696 miljoner kronor). Av beloppet för 1971
hänför sig som redan nämnts 505 miljoner kronor till tillstånd vari
föreskrivits finansiering genom upplåning utomlands. Av resterande 750
miljoner kronor avser huvudparten tillstånd innebärande transferering
av erforderliga medel från Sverige. Motsvarande siffra för 1970 var 727
miljoner kronor.

Beträffande fördelningen av utlandsinvesteringarna på länder och länderområden
framgår av tabell 2 att investeringarna i EEC något minskade
under det att en ökning är att registrera för EFTA, Nordamerika,
u-länder och gruppen »övriga». Tillstånden avseende EFTA uppgick
till 292 miljoner kronor (249 miljoner kronor 1970), varav 77 miljoner
kronor (51 miljoner kronor) föll på Storbritannien och 177 miljoner

kronor (147 miljoner kronor) på de nordiska länderna. För investeringar
i EEC beviljades tillstånd för 353 miljoner kronor (361 miljoner kronor),
varav 116 miljoner kronor (142 miljoner kronor) hänförde sig till
Västtyskland. Siffran för u-länderna 294 miljoner kronor (251 miljoner
kronor) fördelade sig med 45 miljoner kronor på Europa (40 miljoner
kronor), 6 miljoner kronor på Afrika (3 miljoner kronor), 15 miljoner
kronor på Asien (17 miljoner kronor) och 228 miljoner kronor på Latinamerika
(191 miljoner kronor).

Investeringstillstånden avseende försäljningsföretag, som redovisas i
tabell 3, ökade från 196 miljoner kronor 1970 till 372 miljoner kronor

1971. Deras relativa andel i totalbeloppet uppgick till nära 30 % mot
ca 18 % året innan. Tillståndsgivningen i fråga om »övriga» företag var
liksom tidigare beloppsmässigt dominerande.

Tillstånden till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida visade,
som framgår av tabell 4, en minskning av totalbeloppet från 779
miljoner kronor 1970 till 611 miljoner kronor 1971. Denna minskning
avsåg investeringar från såväl EFTA som EEC men var mest betydande
i fråga om EEC. För EFTA beviljades sålunda ansökningar på 197
miljoner kronor (214 miljoner kronor), varav 57 miljoner kronor (48
miljoner kronor) avsåg de nordiska länderna. Tillstånden till investeringar
från EEC belöpte sig till 97 miljoner kronor (283 miljoner kronor).
Tillståndsbeloppet för investeringar från Nordamerika steg från
263 miljoner kronor 1970 till 275 miljoner kronor 1971.

Som framgår av tabell 5 ökade under året tillståndsgivningen avseende
försäljningsföretag från 304 miljoner kronor 1970 till 322 miljoner
kronor 1971 under det att gruppen »övriga» företag minskade från 476
miljoner kronor 1970 till 290 miljoner kronor 1971. Tillstånden till nyetablering
i Sverige har under året minskat såväl i antal som till belopp
jämfört med 1970.

För direkta investeringar i Sverige i form av lån har under året liksom
under 1970 som förutsättning för tillstånd fordrats att lånen haft
åtminstone medelfristig karaktär.

Beträffande såväl de svenska investeringarna i utlandet som de utländska
i Sverige synes fortfarande gälla att de lämnade tillstånden i det
närmaste helt utnyttjas. Beroende på projektens art förekommer dock i
många fall avsevärda tidsförskjutningar i utnyttjandet.

På valutastyrelsens vägnar:

Sven loge G. Åkermalm

Stockholm den 4 januari 1972

Tabellbilaga

Tabell 1. Tillstånd till finansiell upplåning utomlands 1965—1971.

Tabell 2. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1955—1971 med fördelning
på ländergrupper.

Tabell 3. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1968—1971. Verksamhetstyp
och nyetableringar.

Tabell 4. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida
1960—1971 med fördelning på ländergrupper.

Tabell 5. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida
1968—1971. Verksamhetstyp och nyetableringar.

Statistiken över finansiell upplåning utomlands och direkta investeringar avslutas
årsvis medio december.

EFTA: Danmark, Finland, Island, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien,
österrike.

EEC: Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Västtyskland.
Nordamerika: Canada, USA.

U-länder: Enligt OECD:s förteckning.

Försäljningsföretag: Företag vilkas ändamål enbart är försäljning av som regel
svenska exportvaror utomlands respektive utländska i Sverige.
övriga företag: Företag av skiftande art; beloppsmässigt överväger utvinnings-,
tillverknings- och sammansättningsföretag (produktionsföretag).

Tabell 1. Tillstånd till finansiell upplåning utomlands 1965—1971

Mkr

	1965	1966	1967	1968	1969	1970	1971
Svenska redares lån	279	168	134	183	135	651	446
Svenska varvs lån1	297	284	72	179	498	366	814
Övriga svenska exportin-
dustriers lån	83	116	47	59	0	492	472
övriga lån	70	47	6	2	6	92	26
	729	615	259	423	639	1 601	1 758
Lån för finansiering av svenska direkta investe-ringar i utlandet2
a) beviljade under året . b) beviljade tidigare år .	27	52	244	79	440	366	439 (66)
Utlandsägda företags lån från moderbolag eller
koncernbolag8	245	400	288	706	272	561	384
Summa	1 001	1 067	791	1208	1 351	2 528	2 581

1 Varvens utestående låneskuld uppgick den 15/12 1968 till 1 143 mkr

15/12 1969 » 1 283 »

15/12 1970 » 1 565 »

15/12 1971 » 2 256 »

2 Beloppen inkluderas i de i tabell 2 och 3 redovisade.

8 Beloppen inkluderas i de i tabell 4 och 5 redovisade.

Tabell 2. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1955—1971

Mkr

År	EFTA	EEC	Nord- amerika	U-länder	övriga	Totalt
1955	28,5	28,6	11,8	62,5	5,3	136,7
1956	16,2	29,7	20,1	63,5	6,1	135,6
1957	38,2	43,1	46,4	61,3	2,3	191,3
1958	19,5	40,1	18,4	88,1	3,2	169,3
1959	33,2	162,2	62,7	91,8	6,4	356,3
1960	62,9	65,1	9,0	149,8	1,6	288,4
1961	57,5	78,4	12,0	183,2	14,7	345,8
1962	158,9	154,6	51,9	67,3	21,8	454,5
1963	174,6	79,4	9,9	119,6	7,3	390,8
1964	227,3	278,1	80,0	156,8	4,7	746,9
1965	127,2	203,8	46,7	136,5	23,4	537,6
1966	163,3	244,2	144,9	166,8	16,1	735,3
1967	258,3	273,9	124,4	188,8	31,6	877,0
1968	244,1	152,5	93,2	157,6	25,1	672,5
1969	471,5	327,9	561,9	282,8	52,2	1 696,3
1970	249,1	360,9	184,6	251,1	47,6	1 093,3
1971	291,5	352,7	249,9	294,1	67,2	1 255,4
Summa	2 621,8	2 875,2	1 727,8	2 521,6	336,6	10 083,0

Anm. Fr. o. m. 1961 ingår i beloppen även sådana utlandsinvesteringar, som finansierats genom upplåning
i utlandet (jfr tab. 1).

Tabell 3. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1968—1971
Verksamhetstyp och nyetableringar

Mkr

1968	1969	1970	1971
Antal	Belopp Antal Belopp	Antal Belopp	Antal Belopp

Totalt		672,5		1 696,3		1 093,3		1 255,4
försäljningsföretag		112,7		249,5		196,3		371,8
övriga		559,8		1 446,8		897,0		883,6
därav nya under året ...	. 299	168,1	383	670,9	350	396,4	370	332,5
försäljningsföretag	150	26,3	192	44,9	203	40,3	227	68,9
övriga	149	141,8	191	626,0	147	356,1	143	263,6

Härav:

EFTA		244,1		471,5		249,1		291,5
försäljningsföretag		41,8		96,0		67,1		112,6
övriga		202,3		375,5		182,0		178,9
därav nya under året ...	. 156	73,2	217	299,5	197	84,1	221	127,1
försäljningsföretag	84	19,4	116	17,9	115	10,7	138	24,3
övriga	72	53,8	101	281,6	82	73,4	83	102,8
EEC		152,5		327,9		360,9		352,7
försäljningsföretag		29,0		51,1		47,8		103,8
övriga		123,5		276,8		313,1		248,9
därav nya under året ...	81	49,5	88	107,8	71	92,2	84	156,0
försäljningsföretag	40	3,0	47	5,7	48	11,2	58	31,9
övriga	41	46,5	41	102,1	23	81,0	26	124,1
Nordamerika		93,2		561,9		184,6		249,9
försäljningsföretag		14,8		54,2		42,7		68,0
övriga		78,4		507,7		141,9		181,9
därav nya under året ...	11	7,2	24	196,9	22	122,0	25	12,9
försäljningsföretag	7	1,0	14	16,9	12	4,6	13	3,2
övriga	4	6,2	10	180,0	10	117,4	12	9,7
U-länder		157,6		282,7		251,1		294,1
försäljningsföretag		19,1		32,2		28,7		66,3
övriga		138,5		250,5		222,4		227,8
därav nya under året ...	46	31,3	48	47,9	50	68,1	30	27,9
försäljningsföretag	15	2,2	14	4,2	23	8,0	11	1,5
övriga	31	29,1	34	43,7	27	60,1	19	26,4

Anm. I siffrorna ingår även sådana utlandsinvesteringar, som finansierats genom upplåning i utlandet
(jfr tab. 1).

Tabell 4. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida 1960—1971

Mkr

År	EFTA	EEC	Nord- amerika	övriga	Totalt
1960	91,4	9,9	33,0	0,1	134,4
1961	49,9	48,5	68,0	0,1	166,5
1962	247,4	46,9	27,1	0,5	321,9
1963	358,9	39,2	354,6	4,0	756,7
1964	138,0	53,5	155,5	12,9	359,9
1965	175,6	30,7	112,9	0,6	319,8
1966	189,5	131,0	333,2	0,6	654,3
1967	119,0	93,4	362,1	9,7	584,2
1968	319,6	43,9	672,4	3,0	1 038,9
1969	87,2	151,5	301,4	10,4	550,5
1970	213,8	282,9	263,2	19,2	779,1
1971	197,1	96,9	275,2	42,1	611,3
Summa	2 187,4	1 028,3	2 958,6	103,2	6 277,5

Anm. I beloppen ingår även i tabell 1 redovisade lån, som utlandsägda företag erhållit från moderbolag
eller koncernbolag.

Tabell 5. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida 1968—1971

Verksamhetstyp och nyetableringar

Mkr

1968	1969	1970	1971
Antal Belopp	Antal	Belopp Antal	Belopp Antal Belopp

Totalt		1 038,9		550,5		779,1		611,3
försäljningsföretag		707,4		220,5		303,6		321,6
övriga		331,5		330,0		475,5		289,7
därav nya under året ...	. 152	298,5	197	260,3	201	290,8	187	185,2
försäljningsföretag	92	65,8	101	71,3	110	33,7	96	21,6
övriga	60	232,7	96	189,0	91	257,1	91	163,6

Härav:

EFTA		319,6		87,2		213,8		197,1
försäljningsföretag ....		267,6		45,2		121,9		97,9
övriga		52,0		42,0		91,9		99,2
därav nya under året ...	81	45,8	102	32,6	106	61,7	114	62,9
försäljningsföretag ....	56	23,8	53	6,7	63	12,3	56	12,5
övriga	25	22,0	49	25,9	43	49,4	58	50,4
EEC		43,9		151,5		282,9		96,9
försäljningsföretag ....		24,7		37,1		49,6		35,7
övriga		19,2		114,4		233,3		61,2
därav nya under året ...	26	16,6	43	132,2	51	134,0	40	14,1
försäljningsföretag ....	16	15,2	21	30,2	28	6,8	26	4,0
övriga	10	1,4	22	102,0	23	127,2	14	10,1
Nordamerika		672,4		301,4		263,2		275,2
försäljningsföretag ....		413,5		128,7		110,0		182,3
övriga		258,9		172,7		153,2		92,9
därav nya under året ...	39	234,6	44	95,2	43	91,7	24	73,1
försäljningsföretag ....	18	26,7	21	34,5	19	11,8	11	4,3
övriga	21	207,9	23	60,7	24	79,9	13	68,8

Anm. I beloppen ingår även i tabell 1 redovisade lån, som utlandsägda företag erhållit från moderbolag
eller koncernbolag.

Bilaga 2

Riksbankens Jubileumsfond

Fondens intäkter uppgick under 1971 till 19 485 872: 89 kronor. Omkostnaderna
uppgick till 552 344: 38 kronor, varigenom fondens nettointäkt
kom att utgöra 18 933 528: 51 kronor. Under året beviljade fonden
anslag på tillsammans 19 237 837: 85 kronor. Under dessa och tidigare
beviljade anslag utbetalades 19 494 289: 84 kronor.

Under året upplupna men ej uppburna räntor har ej bokförts.

Fondens ställning per den 31 december 1970 och 1971 framgår av
följande balansräkning. De ursprungligen övertagna obligationerna upptogs
till de bokföringsvärden, varmed de överfördes till fonden. Därefter
har vid förvärv eller försäljning av obligationer faktiska inköps- resp.
försäljningsvärden använts som bokföringsvärde. Av det vid årets slut
såsom disponibla medel bokförda beloppet har 3 139 896: 92 kronor
reserverats för pensionsavgifter för i tidigare beviljade anslag engagerad
personal. Bland skulderna har i 1971 års balansräkning upptagits »Ej
förbrukade anslag» med 160 075:19 kronor, varmed avses beviljade
anslag som aldrig kommit att utnyttjas samt överblivna, till fonden återbetalade
medel.

Utöver här redovisade under året beviljade anslag har fondens styrelse
vid sitt decembersammanträde beviljat anslag för tillsammans 2 602 382
kronor att utgå ur de under 1972 disponibla medlen.

Balansräkning
per den 31 december 1970 och 1971

Tillgångar 1970 1971

Obligationer utfärdade av

Svenska staten 126 402 250: — 126 402 250: —

Hypoteksinrättningar 141 641 500:— 141 641 500: —

Kommuner 20 116 750:— 20 116 750: —

Industrier 32 848 100: — 32 838 100: —

Checkräkning i riksbanken 571 000:54 131 463:25

Postgiro 3 807:04 2 543:47

Kassa 500: — 500: —

Kr 321 583 907: 58 Kr 321 133 106: 72

Skulder

Kapitalkonto 282 708 420:96 282 708 420:96

Beviljade, ej utbetalda

anslag 16 497 153:92 16 190 587:21

Disponibla medel:

Ingående behållning ... 23 354 737: 32 22 378 332: 70

Avgår: Beviljade anslag 20 091 922:67 19 237 837:85

Tillkommer: Årets nettointäkt
19 054 645:41 18 933 528:51

Ej förbrukade anslag . 60 872:64 160 075: 19

Utgående behållning ... 22 378 332: 70 22 234 098: 55

Kr 321 583 907: 58 Kr 321 133 106: 72

Vinst- och förlusträkning

Utgifter 1970 1971

Omkostnader 548 596: 15 552 344: 38

Fondens nettointäkt 19 054 645:41 18 933 528:51

Kr 19 603 241:56 Kr 19 485 872:89

Inkomster

Ränteintäkter netto 19 598 524: 90 19 480 870: 16

Övriga intäkter 4 716:66 5 002:73

Kr 19 603 241: 56

Kr 19 485 872: 89

Bilaga 3

Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne

Till fonden har under 1971 influtit räntor till ett belopp av kronor
1 408 550: —. Under året upplupna, ej uppburna räntor, har inte bokförts.

Till Nobelstiftelsen har utbetalats 742 500 kronor, varav 450 000 kronor
utgör 1971 års ekonomipris och 292 500 kronor förvaltningskostnader.

Av årets influtna räntor och från föregående år balanserat överskott
har 679 000 kronor disponerats för obligationsköp.

Fondens ställning per den 31 december 1971 framgår av följande utdrag
ur räkenskaperna som upptar de till fonden ursprungligen avsatta
obligationerna till marknadsvärdet vid utgången av år 1968 och de därefter
köpta obligationerna till de faktiska inköpsvärdena.

Balansräkning
per den 31 december 1970 och 1971

Tillgångar 1970 1971

Obligationer utfärdade av

hypoteksinrättningar	.... 10	965	000	—	10	965	000	—
kommuner	.... 2	930	000	—	2	930	000	—
industrier	7	725	000	—	8	404	000	—
På räkning i riksbanken		316	474	32		301	890	99
	21	936	474	32	22	600	890	99

Skulder

Kapitalkonto 21 936 474: 32 22 600 890: 99

Vinst- och förlusträkning

U t gifter	1970	1971
Prissumma mm	660 000: —	742 500: —
Räntor	1 555: 56	1 633: 33
Överskott	676 994: 44	664 416: 67
	1 338 550: —	1 408 550: —
Inkomster
Räntor	1 338 550: —	1 408 550: —