FULLMÄKTIGES I RIKSBANKENAVGIVNA FÖRVALTNINGSBERÄTTELSEFÖR ÅR 1970 (Framställning / redogörelse 1971:5)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

FULLMÄKTIGES I RIKSBANKEN
AVGIVNA FÖRVALTNINGSBERÄTTELSE
FÖR ÅR 1970

1 Riksdagen 1971. 2 sami.

TRYCKERIBOLAGET IVAR HAEGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1971
19*49

Till Riksdagen

Jämlikt föreskrift i 37 § lagen för Sveriges Riksbank får fullmäktige i riksbanken
avgiva härvid fogade berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning
under år 1970.

Valutastyrelsens årsberättelse till fullmäktige återgives i bilaga 1.

Redogörelser för utvecklingen under år 1970 av Riksbankens Jubileumsfond
och Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne
återfinns i bilagorna 2 respektive 3.

Stockholm den 21 januari 1971.

JOHN ERICSSON

Erik Wärnberg
Birger Nilsson

Per Åsbrink
Olle Dahlén

Torsten Bengtson
Allan Hernelius

/Karin Åsbrink

INNEHALL

Sid.

Kreditpolitiken 5

Kreditmarknaden 14

Utvecklingen hos olika låntagargrupper 15

Olika kreditinstitutioners utbud på kreditmarknaden 21

Obligationsmarknaden 27

Betalningsbalansen 30

Bytesbalansen 32

Kapitaltransaktioner 38

Tilldelade SDR 40

Restposten 40

Bankernas utlandsställning 40

Valutamarknaden 42

Internationellt finansiellt samarbete 44

Riksbankens bokslut 49

Utgående balansräkning 50

Vinst- och förlusträkning 52

Inom linjen förda tillgångar och skulder 54

Utlåning från vissa lånefonder 55

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder 58

Bilagor

1. Valutastyrelsens berättelse 68

2. Riksbankens Jubileumsfond 78

3. Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels
minne 80

Kreditpolitiken

Den snabba och kraftiga konjunkturuppgången under första halvåret 1969
medförde att den svenska ekonomin redan under andra halvåret arbetade under
fullt utnyttjande av tillgänglig kapacitet i flertalet branscher. De tendenser till överhettning
på arbetsmarknaden och överskottsefterfrågan på varor och tjänster som
därvid gjorde sig märkbara förstärktes och nådde sin kulmen under första halvåret
1970. Högkonjunkturen blev bestående under hela år 1970, ehuru den dämpades
mot slutet av året. Arbetslösheten nådde, om man borträknar systematiska
säsongrörelser, sin lägsta nivå redan kring ingången av 1970. Den ökade dock endast
svagt under loppet av året. Arbetskraftsefterfrågan mätt i antalet lediga platser
steg å andra sidan ända fram till maj—juni och nådde därvid betydligt över
nivån vid föregående konjunkturtopp 1965—66. Läget inom byggnadssektorn var
dock mindre ansträngt än åren 1965 och 1966 och industrin har under den nuvarande
högkonjunkturen, bl. a. till följd av ökad invandring, haft något lättare att
dra till sig arbetskraft än under den förra. Orderingången inom industrin expanderade
emellertid kraftigt och de stora orderstockarna fortsatte att växa under
loppet av 1970. Det inhemska konjunkturläget gav sålunda icke anledning
till några lättnader i de omfattande kreditpolitiska åtgärder som vidtagits under
1969. En fortsatt åtstramning var motiverad även för att förhindra en utströmning
av valutor. Det kraftiga utflödet av valutor under första delen av 1969 hade visserligen
bromsats upp efter skärpningen av kreditpolitiken i juli samma år och t. o. m.
förbytts i ett visst inflöde under sista kvartalet, då en bättre balans skapats på valutamarknaderna
efter revalveringen av den västtyska marken. Återflödet till Sverige
omedelbart efter revalveringen blev dock förhållandevis ringa jämfört med inflödet
i många andra länder. Några nämnvärda förändringar i ränteläget i utlandet,
som skulle ha kunnat medföra ökat valutainflöde till Sverige, inträffade ej heller
omedelbart.

I rådande läge förnyades de under 1969 gällande överenskommelserna med kapitalmarknadsinstituten
med endast smärre modifikationer. För postbanken, sparbankerna
och försäkringsbolagen gällde oförändrat att de skulle placera minst 66 %
procent av nettoökningen av sina placeringar i s. k. prioriterade tillgångar. Till
dessa räknades kassa, nettofordringar på inhemska kreditinstitut, statspapper,
bostadsobligationer samt bostadsbyggnadslån och andra krediter till nybyggda bostadsfastigheter.
En motsvarande uppgörelse gällde tidigare även för allmänna
pensionsfonden. Den ersattes nu med en ordning enligt vilken allmänna pensionsfonden
icke skulle placera ett större belopp i oprioriterade tillgångar, återlånen
undantagna, under 1970 än året innan. I 1969 års överenskommelse med centralkassorna
för jordbrukskredit hade föreskrivits att dessa skulle avsätta en tredjedel
av sin inlåningsökning under året i likvida tillgångar, vari inräknades kassa, nettofordringar
på inhemska banker, obligationer samt skattkammarväxlar. I överens -

kommelsen för 1970, som träffades i maj, utsträcktes detta krav till att gälla centralkassorna
och Jordbrukets Bank gemensamt. Till ökningen av inlåningen och
de likvida tillgångarna i centralkassorna lades därvid ökningen av inlåningen respektive
inlåningsöverskottet från allmänheten i Jordbrukets Bank.

De på grundval av Kungl. Maj:ts förordnanden av riksbanken under 1969 utfärdade
tillämpningsföreskrifterna om likviditets- och kassakvoter för affärsbankerna
var icke tidsbegränsade och ändrades icke under 1970. Likviditetskvoten
hade fastställts till 30 procent för de fem största bankerna samt för Sparbankernas
Bank och Jordbrukets Bank. För övriga banker utgjorde kvoten 24 procent. Kassakvoten
hade bestämts till en procent. Det system med individuella limiter för
affärsbankernas upplåning i riksbanken, som likaledes införts under 1969, bibehölls
under 1970. Limiterna justerades under första delen av året på samma sätt
som tidigare med hänsyn till säsongrörelserna i bankernas upplåningsbehov men
också med beaktande av huruvida bankerna visade återhållsamhet i sin utlåning till
andra ändamål än bostadsbyggandet. I motsats till vad som skedde under 1969
inträffade under 1970 inga överskridanden av limiterna.

Som en riktpunkt för affärsbankernas utlåning till andra ändamål än bostadsbyggande
hade vid åtstramningen i mitten av 1969 angivits att den utestående
stocken av sådana krediter borde vara oförändrad för året som helhet. Den hade
växt starkt under första delen av året, men genom att den därefter pressades ned
kraftigt, i synnerhet under sista kvartalet, nåddes en nivå som översteg utestående
lån vid årets början med endast ca 700 mkr. Ehuru ingen ny riktpunkt omedelbart
sattes för ifrågavarande utlåning under 1970 stod det ändå klart att en expansion
under alla omständigheter måste hålla sig inom mycket snäva gränser. Situationen
skärptes emellertid efterhand. De inflationistiska tendenserna blev alltmer tydliga
som en följd av tillspetsningen i den inhemska konjunkturen och av den starka
stegringen i den internationella prisnivån, som icke kunde undgå att få återverkningar
även i Sverige. Betalningsbalansen försvagades ytterligare. Särskilt märkbar
var ansvällningen av importen som trots en betydande exportstegring ledde
till starkt växande underskott i utrikeshandeln. Effekterna härav på valutareserven
uppvägdes delvis av en markant omsvängning i utvecklingen av restposten i betalningsbalansen,
sannolikt till största delen bestående av handelskrediter. Därtill
torde ha bidragit att kreditpolitiken på vissa håll i utlandet blev något mindre restriktiv
med en nedgång framför allt i de korta räntorna i Förenta Staterna och på
eurodollarmarknaden. För att förhindra korttidsrörelser lät riksbanken valutautflödet
ge utslag i kursen och dollarkursen tilläts stiga inom ramen för gällande
marginalkurs. Utvecklingen av affärsbankernas lån till andra ändamål än bostadsbyggandet
var oroande. Under första kvartalet växte det utestående beloppet
av dessa lån i samma höga takt som under motsvarande period året innan.

I det läget träffades den 29 april efter överläggningar, som tillkommit på riksbankens
initiativ, en uppgörelse mellan riksbanken och affärsbankerna vari förutsättningarna
för bankernas kreditgivning under återstoden av 1970 preciserades,
överenskommelsen begränsades till att gälla bankföreningens medlemmar och inne -

fattade sålunda icke Sparbankernas Bank och Jordbrukets Bank. I uppgörelsen
åtog sig affärsbankerna att var för sig hålla utestående lån till allmänheten exklusive
bostadsbyggnadskrediter, d. v. s. den s. k. »övriga» utlåningen, under ett »tak»
som för maj och juni finge stiga till 6 respektive 5 procent över motsvarande kreditvolym
i slutet av 1969 men därefter skulle sjunka rätlinjigt till 4 procent för
1970 som helhet. Det förutsattes därvid att bankerna icke vidtog åtgärder i syfte
att temporärt nedbringa kreditvolymen eller medverkade till en utvidgning av
kreditgivningen utanför banksystemet. Reglerna för affärsbankernas upplåning i
riksbanken modifierades samtidigt i mer liberal riktning, förutsatt att bankerna
iakttog föreskrivna likviditets- och kassakvotskrav och icke överskred taket för
den »övriga» utlåningen. De skärptes å andra sidan om något av sistnämnda villkor
icke uppfylldes. Under förutsättning att föreskrivna villkor var uppfyllda kunde
bank liksom tidigare till sedvanlig ränta, d. v. s. diskontot eller, vid fler än fem
dagars bankupplåning i riksbanken, diskontot plus en procentenhet, låna ett belopp
motsvarande högst hälften av det egna kapitalet. För de speciellt påfrestande
månaderna maj och juni höjdes emellertid gränsen till hela det egna kapitalet och
för juli till 75 procent av det egna kapitalet. Vid upplåning utöver dessa gränser
skulle gällande straffräntesats tillämpas, d. v. s. diskontot plus tre procentenheter.
Limiter för bankernas upplåning i riksbanken bibehölls. De skulle för varje
bank fastställas så att dess beräknade behov av upplåning från riksbanken tillgodosågs,
sedan lånemöjligheterna på marknaden utnyttjats. Upplåning utöver
limiten kunde medges, varvid räntesatsen kunde sättas något högre än diskontot
plus tre procentenheter. Om bank underskred den föreskrivna likviditetskvoten eller
överskred utlåningstaket skulle dock straffränta uttas på hela upplåningen under
en eller två månader. I allvarligare fall av överskridande av utlåningstaket kunde
upplåningsrätten inskränkas och kännbara avgifter uttagas om upplåningslimiten ej
iakttogs. Underskridande av kassakvot skulle medföra att upplåningsrätten i riksbanken
omedelbart drogs in tills vidare.

De nya reglerna för bankernas upplåning i riksbanken tillämpades fr. o. m. maj
månads ingång med undantag för bestämmelser vid underskridande av likviditetskvot,
som gjordes tillämpliga först fr. o. m. 15 juni och då avsåg kvotunderskridanden
i slutet av maj. Dessutom gällde vissa övergångsregler till 15 juni för
sådana banker som vid tidpunkten för uppgörelsen saknade upplåningsrätt i riksbanken.

För att ytterligare förstärka incitamentet för bankerna att uppfylla gällande krav
beträffande utlåningstak, likviditets- och kassakvot samt gjorda åtaganden gentemot
inrikesdepartementet angående bostadskreditgivningen skulle, förutsatt att
ifrågavarande krav och åtaganden uppfylldes, ränta gottgöras fr. o. m. 1 maj till
årets slut på den del av banks checkräkning i riksbanken, som motsvarade kassakvoten.
Räntesatsen fastställdes till att vara lika med diskontot. Räntan skulle
utbetalas efter årets utgång. Vid bedömning av huruvida riktlinjerna följts förklarade
sig riksbanken beredd att bortse från ett tillfälligt underskridande av likvidi -

tetskvot liksom att från fall till fall bedöma ett överskridande av utlåningstaket
i maj.

I linje med syftet att uppnå den eftersträvade utvecklingen av »övrig» utlåning
och för att underlätta en sådan utveckling åtog sig bankerna på riksbankens förslag
att genomföra vissa åtgärder syftande till en nedskärning av bankernas beviljade
krediter i räkning, givetvis med undantag för byggnadskrediter till bostäder.
På denna punkt innebar uppgörelsen att bankernas kunder med kredit i räkning
erbjöds att välja mellan två alternativ. Det ena innebar att kreditkontraktet skrevs
om att gälla till den 1 april 1971, men med nedskärning av det beviljade beloppet
med minst 20 procent och med uppjustering av kreditavgiften och räntesatsen
med vardera 0,25 procentenheter. Det andra alternativet innebar att kreditkontraktet
omedelbart sades upp med verkan från nästa förfallodag och med uttalande
att såväl frågan om eventuell förnyelse av kontraktet efter denna dag som frågan
om en erforderlig reduktion av beloppet finge bli avhängigt av då rådande kreditmarknadsläge
och kreditpolitiska krav. I detta fall uppjusterades den tillämpade
räntesatsen omedelbart med en halv procentenhet och genomfördes från nämnda
förfallodag en höjning av kreditavgiften med en procentenhet att för ifrågavarande
kontrakt utgå intill utgången av 1971. Från kraven på nedskärning av limiterna
skulle vara undantagna kommersiella krediter i räkning på belopp om högst 100 000
kronor, varmed de mindre företagens särskilda intressen avsågs bli tillgodosedda.
För krediter i checklöneräkning förutsattes bankerna vidtaga åtgärder för en nedskärning
i annan ordning. Vissa andra undantag ansågs också motiverade, exempelvis
för byggnadskrediter till annat än bostadsbyggande och i sådana fall då räkningskredit
med fast amorteringsplan hade lagts upp för lån som närmast var att
betrakta som topplån för bostadsändamål.

Motsvarande krav på nedskärning av krediter i räkning riktades även mot sparbankerna
och centralkassorna för jordbrukskredit samt postbanken.

Efter avtalet med bankerna skedde en klar omsvängning i utvecklingen av den
»övriga» utlåningen. Expansionen, som normalt är koncentrerad till första halvåret,
fortsatte visserligen under maj men var då betydligt svagare än väntat. I
slutet av maj hade den sammanlagda kreditvolymen för de i uppgörelsen deltagande
bankerna stigit till närmare 4 procent över nivån vid årets ingång. Därefter
sjönk kreditvolymen redan i juni till ca en procent över sistnämnda nivå för
att i oktober och december till och med understiga denna, om än obetydligt. För
året som helhet sjönk utestående »övriga» lån i affärsbankerna exklusive Sparbankernas
Bank och Jordbrukets Bank med 0,3 procent och i samtliga affärsbanker
med 0,2 procent. Vad gäller de olika bankernas anpassning av sin utlåning till utlåningstaket
förekom i maj ett fall av relativt obetydligt överskridande, i övrigt
uppfylldes kraven under hela den period »taket» tillämpades. Kassakvotskravet uppfylldes
kontinuerligt under den tid som återstod av året efter det att uppgörelsen
hade träffats. Däremot underskred under maj månad sex av affärsbankerna föreskrivna
likviditetskvoter och för tre av dem upprepades detta i juni. För sistnämn -

da tre banker reducerades räntegottgörelsen på innestående medel på checkräkning
i riksbanken till hälften av det belopp som skulle ha utbetalats om samtliga förpliktelser
enligt överenskommelsen uppfyllts.

Under sensommaren kunde konstateras att marginalen mellan bankinstitutens
in- och utlåningsräntor, vilken varit praktiskt taget oförändrad under hela 60-talet,
vidgats. En icke obetydlig uppjustering av utlåningsräntorna hade ägt rum, främst
i affärsbankerna. Uppjusteringarna hade icke skett i samband med någon räntepolitisk
åtgärd och riksbanken hade heller icke informerats. Vid överläggningar
som under hösten hölls mellan riksbanken och de olika grupperna av bankinstitut
ansåg sig riksbanken i det uppkomna läget icke kunna kräva att uppjusteringarna
i räntesatserna generellt skulle tas tillbaka omedelbart. Några ytterligare
höjningar utöver redan av riksbanken noterade skulle icke äga rum och tveksamma
fall skulle bli föremål för vidare diskussioner mellan riksbanken och den berörda
banken i syfte att nå en tillfredsställande lösning. Inlåningen på särskilda villkor,
den s. k. specialinlåningen, togs också upp till behandling. De extra kostnaderna
för denna inlåning skulle på någon sikt sänkas eller elimineras. Den räntabilitetsförbättring,
som härigenom vanns, skulle utnyttjas för en sänkning av utlåningsräntorna
och även i övrigt skulle alla möjligheter tillvaratas för att återställa
den relation mellan in- och utlåningsräntor, som i stort sett gällt under hela 60-talet.
Vid överläggningarna fastslogs att bankerna i sin räntesättning framdeles liksom
tidigare normalt skulle följa ändringarna i det officiella diskontot och att riksbanken
skulle hållas informerad om av bankerna tillämpade räntesatser. Viktigare
ändringar i dessa skulle i förväg diskuteras med riksbanken och ränteutvecklingen
följas genom periodisk, för ändamålet insamlad statistik. Det förutsattes slutligen
att bankerna skulle annonsera tillämpade räntesatser och ändringar i dessa mer
utförligt än tidigare.

Då förhandlingar på nytt togs upp med affärsbankarna i december för att dra
upp riktlinjerna för kreditpolitiken under 1971 var läget i väsentliga avseenden
annorlunda än vid uppgörelsen i april. Den inhemska högkonjunkturen hade, som
nämnts, dämpats och handelsbalansen hade gradvis förbättrats. Samtidigt hade
den ekonomiska politiken skärpts genom höjning av arbetsgivaravgiften och vissa
indirekta skatter. Diskontosänkningar hade också företagits i en rad av de mer
betydande industriländerna. Utsikterna för en fortsatt förbättring av handelsbalansen
syntes relativt gynnsamma. Å andra sidan fanns det goda skäl till försiktighet
i uppmjukningen av kreditpolitiken. Bl. a. kunde det starka kapitalinflöde, som
tagit sig uttryck i en stor positiv restpost i betalningsbalansen, snabbt reduceras
vid en allmän lättnad i kreditpolitiken. En viss selektiv ökning av affärsbankernas
utlåning borde dock enligt riksbankens mening kunna genomföras för att skapa
förutsättningar för ett ökat bidrag till finansieringen av industrins investeringar. I
den överenskommelse som träffades första veckan i januari 1971 med de affärsbanker
som var medlemmar i bankföreningen fann riksbanken det mot denna bakgrund
möjligt att slopa utlåningstaket men enighet nåddes samtidigt om att den

ökade friheten i bankernas utlåningspolitik skulle utnyttjas för krediter avsedda
att finansiera industrins investeringsverksamhet. För övriga sektorer och ändamål
skulle kreditgivningen även i fortsättningen vara starkt restriktiv. I högsta grad
gällde detta alla former av konsumtionskredit. För att ge möjligheter att bättre
följa utvecklingen och inriktningen av kreditgivningen skulle de av bankföreningen
utförda utlåningsanalysema kompletteras med för ändamålet anpassad statistik.
Bankerna borde också successivt reducera sin medverkan i kreditförmedlingen
utanför banksystemet. Uppgörelsen förutsatte att en tillfredsställande överenskommelse
nåddes mellan inrikesdepartementet och bankerna angående bostadsbyggnadskreditgivningen
och riksbanken reserverade sig för de krav på kreditpolitiska
åtgärder som kunde komma att ställas om en sådan överenskommelse icke uppnåddes.

Reglerna för bankernas upplåning i riksbanken förenklades och uppmjukades
samtidigt, med verkan från den 15 januari 1971. Enligt dessa bestämmelser skulle
bank till en räntesats lika med diskontot få låna högst ett belopp som svarar mot
tre fjärdedelar av eget kapital, en gräns som kunde höjas under speciellt påfrestande
perioder, över denna gräns skulle en bank få låna till straffräntesatsen som sattes
lika med diskontot plus två procentenheter. I jämförelse med tidigare gällande
regler innebar detta att villkoren gjordes oberoende av likviditets- och kassakvoternas
uppfyllande och att straffräntegränsen höjdes generellt samtidigt som räntesatserna
sänktes. Detta innebar att upplåningsräntan skulle komma att ligga på 7
och 9 procent i stället för som tidigare i praktiken 8 och 10 procent. Bestämmelserna
för upplåning i riksbanken utgick från riksbankens bedömning av kreditpolitikens
möjligheter, men riksbanken underströk samtidigt att de icke innebar
någon utfästelse utan kunde ändras med omedelbar effekt.

Även för första halvåret 1971 skulle enligt överenskommelsen ränta till en
räntesats lika med diskontot utgå på behållning på checkräkning i riksbanken
motsvarande kassakvot förutsatt att kassa- och likviditetskvoter uppfylldes och
riktlinjerna beträffande kreditgivningen följdes.

Omfattningen och inriktningen av bankernas kreditgivning skulle bli föremål
för genomgång senast efter sex månader i avsikt att bedöma utfallet av de nya
riktlinjerna.

Betalningsbalansläget stabiliserades under 1970 efter den markanta försämringen
under 1969. Förbättringen hänförde sig helt till en kraftig omsvängning
i kapitalrörelserna medan försämringen i bytesbalansen fortsatte. Underskottet
i bytesbalansen steg från en miljard kronor 1969 till över en och en halv miljard
kronor 1970, vilket främst sammanhängde med en kraftig försämring i turistnettot.
Ett markant omslag i handelsbalansens utveckling ägde rum under loppet av året.
Tillspetsningen av konjunkturen under första delen av året och framförallt de då
mycket omfattande lagerinvesteringama medförde att handelsbalansens underskott
ökade kraftigt trots en gynnsam utveckling av exporten. Då lagerkonjunkturen
bröts och den inhemska efterfrågeutvecklingen efterhand fick ett något lugnare
förlopp, dämpades importexpansionen påtagligt och handelsbalansen visade varje

månad under perioden juni—november ett lägre underskott eller större överskott
än motsvarande månad året innan. Exporten steg i värde räknat med ca 18
procent 1970 mot 16 procent 1969 medan motsvarande tal för importen uppgick
till 18 respektive 15 procent. Terms of trade var praktiskt taget oförändrade eller
förbättrades möjligen något med en prisstegringstakt kring 8 procent.

Den strama kreditpolitiken bidrog sannolikt verksamt till att bryta den starka
lageruppbyggnaden och därmed till att dämpa importökningen. Icke minst nedskärningen
av beviljade krediter i räkning torde därvid ha varit en viktig faktor
både psykologiskt och genom den större spridning som den gav åt skärpningen
i kreditmarknadsläget. Än kraftigare verkade dock kreditpolitiken med all sannolikhet
på kapitalrörelserna. Kapitalutflödet 1969 i såväl de registrerade kapitaltransaktionerna
som enligt restposten förbyttes under 1970 i ett betydande inflöde.
Enligt preliminära uppgifter beräknas kapitalbalansen ha svängt från ett utflöde
på ca 200 mkr till ett inflöde på ca 800 mkr och restposten från ett utflöde på
närmare 500 mkr till ett inflöde på ca 1 500 mkr. Utvecklingen av de löpande
betalningarna och kapitalrörelserna innebar att bankernas utlandsställning — den
totala valutareserven med tillägg av affärsbankernas tidsposition — förbättrades
med 618 mkr 1970 mot en försämring med 1 686 mkr 1969. Hela denna omsvängning
kan emellertid knappast tillskrivas den inhemska kreditpolitiken. Effekten
av denna förstärktes av att kreditpolitiken lättades något i många andra
länder och räntenivån i utlandet sänktes, icke minst mot slutet av året. Inom ramen
för valutaregleringen upprätthölls dessutom krav på finansiering utomlands av en
del direkta utlandsinvesteringar vilket bidrog till det relativt stora överskottet på
kapitalbalansen.

Tillspetsningen av efterfrågeläget under första halvåret 1970 och den därefter
något mer dämpade konjunkturen kunde förutom i utvecklingen av handelsbalansen
även avläsas i arbetsmarknadslägets förändringar. Som inledningsvis nämnts
nådde efterfrågan på arbetskraft mätt i antalet lediga platser under försommaren
en högsta nivå, som avsevärt översteg motsvarande läge föregående högkonjunktur,
för att sedan snabbt sjunka under senare delen av året. Bruttonationalprodukten
beräknas ha ökat med knappt 4Vi procent mot drygt 5 V2 procent 1969. Den
lägre tillväxttakten sammanhängde närmast med begränsningen i kapaciteten inom
näringslivet och med en nedgång i produktiviteten, vilket är ett karakteristiskt drag
då högkonjunkturen når sin kulmen. Industriproduktionen beräknas ha stigit i nästan
samma takt som 1969, IV2 procent mot 8 procent. De fasta investeringarna
torde totalt ha ökat endast obetydligt. De kommunala investeringarna synes närmast
ha stagnerat och bostadsbyggandet minskade som väntat. Trots att den
strama kreditpolitiken sannolikt dämpade investeringsefterfrågan inom industrin
beräknas industriinvesteringarna ha expanderat med icke mindre än 7 Vi procent,
vilket innebar en högre investeringsökning än inom något annat område.
Därtill kommer, som tidigare nämnts, den exceptionellt kraftiga lageruppbyggnaden,
som huvudsakligen var koncentrerad till industrin. Industrin bereddes sålunda
ett väsentligt vidgat utrymme för sin investeringsverksamhet under 1970.

Det höga efterfrågetrycket på arbetsmarknaden och den starka efterfrågan på
varor och tjänster medförde en betydande press uppåt på priser och löner. Därtill
kom en internationell prisstegring, den kraftigaste sedan koreainflationen, vilken
via utrikeshandeln fick konsekvenser även för den inhemska prisutveckligen. Det
allmänna prisstoppet, som trädde i kraft i oktober, medförde dock en dämpning
av prisuppgången. Konsumentprisindex steg ändå med ca 7 procent under loppet av
året mot drygt 4Vi procent under 1969. Skillnaden i prisstegringstakt var dock
delvis resultatet av höjningar i indirekta skatter under 1970.

Åtstramningen av kassalikviditeten i banksystemet under första halvåret 1970
blev betydande ehuru icke lika markerad som under första halvåret 1969 främst
till följd av att det kraftiga valutautflödet, som då inträffat, icke upprepades. Överskottet
på statsbudgeten var endast obetydligt mindre än under första halvåret
1969 medan statens upplåning på marknaden samtidigt var större. Statsbudgeten
verkade under andra halvåret något mindre expansivt än under motsvarande period
1969 medan staten å andra sidan lånade mindre på marknaden. Kassalikviditeten
under andra halvåret 1969 hade dessutom ansträngts av den upplåning som var
nödvändig för att uppfylla kassakvotskraven. Valutautströmningen, som verkade
åtstramande under 1969, upphörde under 1970. Statsbudgetens underskott blev
mindre expansivt men statsskuldspolitiken och riksbankens operationer innebar å
andra sidan att ett ungefär motsvarande lägre belopp drogs in genom försäljning
av långfristiga obligationer varav dock en större andel placerades på marknaden
utanför affärsbankerna. Netto uppgick riksgäldskontorets och riksbankens operationer
på den långa marknaden till ca 1 300 mkr 1970 mot 2 100 mkr 1969.

Det åtstramade läget på penningmarknaden återspeglades i affärsbankernas
omfattande skuldsättning i riksbanken. Affärsbankernas skuld i riksbanken ökade
visserligen mindre markant under loppet av första halvåret 1970 än under motsvarande
period 1969, men den var likväl avsevärt högre under förstnämnda halvår.
Bankernas kassasituation förbättrades sedan efterhand och deras skuld till riksbanken
var under andra halvåret genomgående lägre än under motsvarande period
1969.

Tillväxten i affärsbankernas likviditet i vid mening, innefattande bl. a. statsoch
hypoteksobligationer, som varit ungefär densamma 1968 och 1969, steg på
nytt under 1970. Obligationsköpen uppgick visserligen till ett lägre belopp 1970
än 1969 men i gengäld förbyttes minskningen av övriga likvida nettofordringar
i en betydande ökning. Den relativt kraftiga likviditetstillväxten i förening med en
svag inlåningsutveckling innebar att likviditetskvoterna genomgående kom att ligga
betydligt högre 1970 än 1969.

Den strama kreditpolitiken avspeglades i en fortsatt nedgång i kreditgivningen
på den organiserade marknaden. Totalt uppgick kreditflödet över denna marknad
till ca 15 800 mkr mot drygt 17 000 mkr 1969 och 20 000 mkr 1968. Nedgången
var genomgående för alla låntagarsektorer utom bostadssektorn, vars upplåning
ökade något. Kreditgivningen till näringslivet fortsatte att sjunka och uppgick till
ca 3 400 mkr 1970 mot knappt 4 500 mkr 1969. Samtidigt ökade dock näringslivets

upplåning utomlands i betydande utsträckning. Kommunernas upplåning beräknas
ha sjunkit med drygt 300 mkr och skulle därmed ha uppgått till en miljard kronor.
Statens upplåning, slutligen, sjönk med knappt 600 mkr till 3 208 mkr. Obligationsoch
förlagslåneemissionema, totalt sett, avtog åter under 1970 efter att ha ökat
i omfattning under 1969. De emitterade beloppen uppgick totalt till 10 324 mkr
1970 mot 13 023 mkr 1969 och 11 602 mkr 1968. Såväl statens som bostadsinstitutens
och kommunernas emissioner sjönk medan det emitterade beloppet för
näringslivssektorn ökade något.

En överenskommelse om finansieringen av bostadsbyggandet liknande dem som
träffats under senare år slöts i början av 1970 mellan inrikesdepartementet och
bankinstituten, innebärande att de sistnämnda skulle bevilja krediter till de byggnadsprojekt
som ingick i igångsättningsprogrammet. Finansieringen av bostadsbyggandet
förlöpte trots den allmänna åtstramningen på kreditmarknaden i stort sett
friktionsfritt. För sparbankerna och sannolikt även för postbanken torde de i överenskommelsen
gjorda åtagandena i förening med den svaga inlåningsutvecklingen
ha inneburit att de måst placera betydligt större belopp i prioriterade krediter än
som motiverades av att föreskrivna placeringskvotskrav skulle uppfyllas.

Kreditmarknaden

Utvecklingen på kreditmarknaden 1970 präglades av den strama kreditpolitik,
som förts sedan början av 1969. Likviditeten i affärsbankerna hade försvagats
kraftigt redan tidigt under 1969 och var i alla slag av bankinstitut jämförelsevis
låg under större delen av 1970. Även utanför bankinstituten hade den försämrats.
En minskning av kreditgivningen hade ägt rum under andra halvåret 1969 men
denna hade varit begränsad huvudsakligen till affärsbankernas utlåning till näringslivet
(diagram A och F). Även under loppet av 1970 blev nedgången genomgripande
och kom då att omfatta alla låntagarkategorier med undantag för bostadsbyggandet.
Det totala flödet på den organiserade kreditmarknaden sjönk med ca
1 500 mkr till 15 800 mkr 1970 (tabell 1). Kreditgivningen till näringslivet, vilken
före den senaste kreditåtstramningsperioden under en följd av år expanderat i hög
takt, minskade ojämförligt kraftigast. Denna minskning kompenserades till en del
av en ökad upplåning utanför den reguljära kreditmarknaden i Sverige och genom
ökad upplåning utomlands. Kommunernas upplåning, som börjat avtaga redan
under loppet av 1967 och som i sakta tempo fortsatt att minska under de efterföljande
åren, avtog mera påtagligt under 1970. Statens upplåning blev mindre
omfattande 1970 än 1969.1

Affärsbankerna svarade för den kraftigaste minskningen i kreditgivningen. Deras
utlåning till allmänheten och deras obligationsförvärv utgjorde under 1970 endast
1 200 mkr efter att ha börjat avtaga redan vid omkring mitten av 1969. Expansionen
hade dessförinnan varit snabb, och kreditgivningen hade under tolvmånadersperioden
till och med juni 1969 uppgått till omkring 7 000 mkr. Åtstramningens
verkan på kapitalmarknaden under loppet av året var långt mindre markerad.
För bankinstituten på denna marknad var inlåningsutvecklingen länge svag
och placeringarna avtog men mot slutet av året följde en förhållandevis snabb tillväxt.
För allmänna pensionsfonden växte medelsinströmning och placeringar.

Kreditexpansionen före kreditåtstramningens inträdande medförde en betydande
ökning av allmänhetens likviditet i form av inlåning i bankerna (tabell 2). Allmänhetens
tillgodohavande hos dessa växte sålunda under 1967 och 1968 med 11 å
12 % årligen. Under 1969 och 1970 avtog tillväxttakten och uppgick under sistnämnda
år till 6 %. Den reala likviditeten, mätt som kvoten mellan banktillgodo 1

Med olika sektorers upplåning och utlåning avses kreditflöden. Det är således ej fråga om
utestående skulder och fordringar utan om förändringar av dessa. För kreditflödena redovisas
genomgående nettouppgifter, men även bruttouppgifter lämnas så långt sådana föreligger.
Nettouppgifterna har vad gäller kapitalanskaffningen genom emissioner av obligationer, förlagsbevis
och aktier beräknats som differenser mellan nya emissioner och återbetalningar.
Nettobeloppen för reverslån och övriga s. k. direkta lån har i en del fall beräknats efter
samma princip men i allmänhet som förändringar av nominella eller bokförda ställningsuppgifter.
När bokförda ställningsuppgifter legat till grund för beräkningarna, har den korrigering
som ned- och uppskrivningar motiverar, inte alltid kunnat genomföras.

Diagram A. Kreditmarknaden och kapitalmarknaden
Total respektive långfristig kreditgivning på den organiserade marknaden
12-m£nadersuppgifter. Nettobelopp

Mkr

20 000

19 000

18 000

Kreditmarknaden totalt

17 000

Kapitalmarknaden

avgränsad elter finansobjekt

16 000

15000

Kapitalmarknaden
institutionellt avgränsad

14 000

13 000

12 000

11 000

10 000

9 000

8 000

7 000

6 000

5 000

4 000

3 000

1961

1962

1963

1964

1965

1968

1967

1963

1969

1970

Anm. Kreditmarknaden totalt — se anm. under tabell 1.

Kapitalmarknaden, avgränsad efter finansobjekt, innefattar långfristiga obligationer, förlagsbevis
och aktier, oavsett placerare, samt kapitalmarknadsinstitutens (sparbankernas, postbankens,
jordbrukskassornas och de privata och offentliga försäkringsinrättningarnas) reverslångivning
och placeringar i andra långfristiga statspapper än obligationer.

Kapitalmarknaden, institutionellt avgränsad, innefattar kapitalmarknadsinstitutens och allmänhetens
placeringar i långfristiga obligationer, förlagsbevis och aktier samt kapitalmarknadsinstitutens
reverslångivning och placeringar i andra långfristiga statspapper än obligationer.

havanden och bruttonationalprodukt, ökade från 56 % år 1966 till 61 % år 1968.
Kvoten minskade obetydligt 1969 och sjönk 1970 till 58 %.

Utvecklingen hos olika låntagargrupper

Statens budget förstärktes under 1970 men visade likväl ett betydande underskott.
Förbättringen i budgetläget härrörde från en förhållandevis stor ökning av
inkomsterna som härigenom kom att överstiga utgifterna. Statens utlåning blev
dock osedvanligt stor och underskottet uppgick till 3 208 mkr mot 3 796 mkr 1969.

Tabell 1. Kreditmarknaden

Nettobelopp. Mkr

Långivare	Låntagare
Staten	Kom- muner	Bostäder	Näringsliv	Summa
1968
Riksbanken	1 230	12	108	27	1 377
	254	23	1 997	3 394	5 668
Andra banker	509	649	2 094	976	4 228
Enskilda försäkringsinrättningar ....	191	115	889	599	1 794
Offentliga försäkringsinrättningar . ..	533	493	2 777	1 885	5 688
Allmänheten	653	53	11	445	1 162
Totalt	3 370	1 345	7 876	7 326	19 917
1969
Riksbanken	1 507	— 1	— 9	— 16	1481
Affärsbanker	1 527	220	1 177	656	3 580
Andra banker	— 9	353	2 562	676	3 582
Enskilda försäkringsinrättningar ....	— 282	154	1 344	634	1 850
Offentliga försäkringsinrättningar . ..	591	603	2 809	1 608	5 611
Allmänheten	462	— 12	1	687	1 138
Totalt	3 796	1 317	7 884	4 245	17 242
1970 (prel.)
Riksbanken	1 600	0	50	0	1 650
Affärsbanker	— 750	100	2 000	— 150	1 200
	1 000	100	2 050	600	3 750
Enskilda försäkringsinrättningar	400	100	800	600	1 900
Offentliga försäkringsinrättningar . ..	750	700	3 300	1 950	6 700
Allmänheten	200	0	0	400	600
Totalt	3 200	1 000	8 200	3 400	15 800

Anm. >Kreditmarknaden» omfattar statens, kommunernas, bostadssektorns och näringslivets
totala upplåning i banker och försäkringsinrättningar samt deras kapitalanskaffning utanför
bankerna och försäkringsinrättningama genom emission av aktier, förlagsbevis och obligationer
(för staten även andra finansobjekt än obligationer). Upplåningen är räknad netto, dvs. upplånade
belopp har minskats med återbetalda. Riksbankens skattkammarväxelinnehav har
minskats med statens tillgodohavande i riksbanken, så att statens upplåning överensstämmer
med budgetutfallet. Brister i källmaterial har i en del fall nödvändiggjort uppskattningar.

Under 1970, liksom under de båda närmast föregående åren, lånade staten i
stor utsträckning på den långa marknaden (diagram B). Riksgäldskontoret emitterade
två räntelöpande obligationslån och två premielån, de senare i samband med
inlösen av två förfallande sådana på lägre belopp. I november 1969 hade ett långfristigt
räntelöpande statslån emitterats, på vilket inbetalningarna var helt fullgjorda
under 1970. I mars 1970 följde ett nytt sådant lån och i oktober ytterligare ett.
Totalt under året inbetalades dock ett lägre belopp på sådana lån än året innan
eller 1 937 mkr mot 3 073 mkr. Återbetalningarna ökade, och nettoinbetalning -

Tabell 2. Inlåningen hos bankerna
Mkr

	Förändring i innestående belopp
	under året		Ställning
	1968	1969	1970	31/12 1970
Riksbanken	107	189	177	1 253
Affärsbanker	6 218	608	2 048	43 098
Sparbanker (prel.)	2 476	1 850	1 100	32 400
Postsparbanken	455	475	640	8 998
Postgiro	318	360	996	5 761
Centralkassor för jordbrukskredit	383	530	554	4 748
Summa	9 743	4 012	5 515	96 258

Anm. För riksbanken avser uppgifterna andra insättare än banker och statliga myndigheter.
Siffrorna för sparbanker avseende 1969 och 1970 är uppskattade med ledning av uppgifter från
de större sparbankerna.

arna blev 1 265 mkr för 1970 mot 2 574 mkr för 1969. I anslutning till inlösen
av två premielån emitterades två nya sådana till högre belopp. Netto gav premielånen
365 mkr för 1970 mot 200 mkr för 1969. Vare sig 1970 eller 1969 emitterades
några kortfristiga statslån. Däremot inlöstes ett sådant under 1970 till ett
belopp av 900 mkr mot 1 067 mkr för 1969. Försäljning av s. k. statsskuldförbindelser
inbringade netto 310 mkr under 1970. Under 1969 hade netto återbetalats
85 mkr.

Till skillnad från de närmast föregående åren utgavs under 1970 inte något
sparobligationslån. Däremot stimulerades allmänheten att sätta in överskjutande
skattemedel, som uppgick till rekordbeloppet 2 800 mkr, på bankkonto genom en
kombination av lotterivinster och särskilda skattefria premier utöver bankränta.

Som ett led i åtstramningen under 1969 upphörde riksgäldskontoret nämnda år
att lämna dagslån till bankerna. I stället indrogs likvida medel genom kortfristig
upplåning. Under 1970 förekom en viss nettoåterbetalning.

Kommunernas upplåning på den organiserade marknaden minskade under 1970
för tredje året i följd (diagram Q. Denna minskning synes inte ha motsvarats av
någon ökning av upplåningen utanför denna marknad. Kommunernas växande
utgifter torde likväl ej fullt ut ha finansierats av växande inkomster. En ej obetydlig
neddragning av kommunernas likvida tillgångar ägde sålunda rum.

Huvuddelen av kommunernas upplåning sker regelmässigt på kapitalmarknaden.
Under 1969 uppgick denna upplåning till 1 157 mkr, vilket belopp inte till fullo
uppnåddes under 1970. Obligationslån emitterades till sammanlagt 338 mkr efter
att 1969 ha uppgått till 489 mkr. Netto, efter avdrag för amorteringar, sjönk finansieringen
på obligationsmarknaden från 347 mkr 1969 till ca 200 mkr 1970. Även
reverslånen hos kapitalmarknadsinstituten inbringade ett något lägre belopp 1970

2 — Riksbanken

Diagram B. Upplåning på kreditmarknaden
och på kapitalmarknaden
Staten

12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Diagram C. Upplåning på kreditmarknaden
och pä kapitalmarknaden
Kommuner

12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Mkr

8 000

7 000

Kreditmarknaden totalt

. Kapitalmarknaden
avgränsad efter
finansobjekt

8000

6000

5 000

Kapitalmarknaden
institutionellt avgränsad

Kreditmarknaden

totalt

Kapitalmarknaden

a ooo

4000

3 000

Kapitalmarknaden
institutionellt avgränsad

2000

2 000

1 000

I 000

—1 000

mlmh

1970

—1 000

1967

1968

1969

1970

1968

1967

1969

1968

än 1969. Bland långivarna till kommunerna svarade allmänna pensionsfonden för
en växande andel.

Bostadsinvesteringarna minskade 1970 med ca 5 procent i volym men torde ha
ökat med någon procent i löpande priser till 8 200 mkr. Kreditgivningen till bostadssektorn
såsom den redovisas i tabell 1 och diagram D uppgick till 8 200 mkr
1970 mot 7 900 mkr 1969. Dessa uppgifter avser nettoplaceringar och inkluderar
förutom finansiering av bostadsbyggande även lån mot säkerhet i äldre fastigheter.
Ökningen i kreditgivningen till bostadssektorn härrörde från affärsbankerna och
allmänna pensionsfonden medan övriga institut minskade sina placeringar. I tabell
3 redovisas en bruttokreditgivning som är bättre anpassad till den löpande
finansieringen av bostadsinvesteringarna. Den del därav som härrörde från marknaden
uppgick till 8 700 mkr 1970 mot 7 900 mkr 1969. Statens bruttolångivning
ökade från 2 650 mkr 1969 till 2 950 mkr 1970. Den totala bruttokreditgivningen
till bostadsbyggandet var såväl 1969 som 1970 större än de beräknade bostadsinvesteringarna.
Differensen torde främst kunna förklaras av att olika miljöinves -

Tabell 3. Finansieringen av nyproduktionen av bostäder

1969	Byggnadskrediter Utbetalda Avlyfta ökning	Fastighets- lån	Obligations- förvärv	Summa
	6 050 3 250	6 550 2 550	500		1 700 (800)	1 200 2 450
Andra banker	700	950
Försäkringsbolag	—	—	—	100	(1 250)	1 350
AP-fonden	—	—	—	50	(2 700)	2 750
Bostadsstyrelsen	—	—	—	2 650	—	2 650
Restpost	550	550	0	—	150	150
Summa	9 850	9 650	200	3 750	6 600*	10 550
1970 (prel.)
Affärsbanker	6 400	5 650	750	—	(1 250)	2 000
Andra banker	3 600	2 800	800	600	(600)	2 000
Försäkringsbolag	—	—	—	350	(450)	800
AP-fonden	—	—	—	100	(3 200)	3 300
Bostadsstyrelsen	—	—	—	2 950	—	2 950
Restpost	650	300	350	—	250	600
Summa	10 650	8 750	1 900	4 000	5 750	11 650

Tabellen söker så långt det är möjligt mäta nyutlåningen. Då de olika institutens innehav av
bostadsobligationer endast redovisas netto, uppstår en residual bestående av övriga placerares
transaktioner och återbetalningar av gamla lån. Sparbankerna representeras endast av de större.

1 Därutöver konverteringar på 292 mkr.

1 Därutöver konverteringar på 510 mkr.

teringar i ökad utsträckning ingår i finansieringen av byggprojekten, medan investeringsberäkningama
endast avser själva lägenheterna.

Liksom de närmast föregående åren hade en överenskommelse ingåtts mellan
myndigheterna och kreditinstituten beträffande bostadsfinansieringen. Denna förlöpte
i stort sett utan störningar. Stocken av utestående byggnadskrediter ökade
dock med 1 900 mkr. Affärsbankernas förvärv av bostadsobligationer var betydande,
framför allt under första halvåret. Genom dessa förvärv åstadkoms stora
avlyft, men bankernas utestående byggnadskrediter ökade likväl under året som
helhet med inte mindre än 750 mkr. Sparbankernas utestående byggnadskrediter
fortsatte att tillväxa i snabb takt.

Näringslivets fasta investeringar beräknas volymmässigt ha ökat med någon procent
1969 och med ca 3 % 1970. Industrins fasta investeringar som ökade med
5 % 1969 beräknas ha stigit i något högre takt 1970, medan handelns investeringar
synes ha varit i stort sett oförändrade efter att ha ökat med drygt 7 % 1969. Den
kraftiga uppbyggnaden av lagren under 1969 och första delen av 1970 synes ha
avtagit något under senare delen av året.

Företagssparandet fortsatte att öka om ock i lägre takt än de närmast föregående
åren på grund av snabbare kostnadsstegringar. Finansieringen av näringslivets investeringar
via den organiserade kreditmarknaden minskade kraftigt (diagram E),

Diagram D. Upplåning på kredit- Diagram E. Upplåning på kreditmarknaden
och på kapitalmarknaden marknaden och på kapitalmarknaden

Bostäder Näringslivet

12-månadersuppgifter. Nettobelopp 12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Mkr

8 000

8000

7 000

6 000

6000

5 000

4 000

3 000

Kreditma

knaden totalt

iditma

2 000

finansobjekt

1 ooo

Kapitalmarknaden
institutionellt avgränsqd

.Kapitalmarknaden
institutionellt avgränsa

—i ooo

1968

1969

1970

1967

1966

1963

1970

1967

1969

1968

en utveckling som främst hänförde sig till upplåningen hos affärsbankerna. Även
andra bankers kreditgivning till näringslivet minskade som följd av avtagande utlåningskapacitet.
Allmänna pensionsfondens kreditgivning till näringslivet i form av
förvärv av industriobligationer och lån till näringslivsfinansierande institut var däremot
nära en halv miljard kronor större än 1969 och uppgick under 1970 till 1 950
mkr.

Medan näringslivets upplåning på marknaden totalt avtog, ökade dess kapitalanskaffning
utomlands. Denna uppgick netto till ca 1 miljard kronor efter att ha
varit obetydlig under 1969. Utvecklingen av handelskrediterna gentemot utlandet
torde även ha inneburit ett kraftigt nettoinflöde under 1970, medan ett nettoutflöde
ägt rum under 1969. Restposten i betalningsbalansen, vari dessa krediter ingår,
indikerar en sådan utveckling.

Finansieringsbilden bör kompletteras med den inhemska kreditgivning, som skett
utanför den reguljära marknaden. En indikation om ökningen ifråga om denna
kreditgivning ger utvecklingen av affärsbankernas garantiförbindelser. Dessa för -

bindelser växte med nära två miljarder kronor mellan halvårsskiftena 1969 och
1970, medan bankernas utestående lån under denna period minskade med omkring
två och en halv miljard kronor. Under andra halvåret 1970 ökade garantiförbindelserna
i en lägre takt.

Det strama kreditmarknadsläget synes ha medfört att investeringsutvecklingen till
viss del åtföljdes av en likviditetsneddragning hos företagen. För handel och industri,
för vilka särskilda uppgifter föreligger, sjönk de totala behållningarna av likvida
medel och därvid främst deras banktillgodohavanden.

Olika kreditinstitutioners utbud på kreditmarknaden

Kapitalmarknadsinstitutens placeringar blev under 1970 ej fullt av samma omfattning
som under 1969. Institutens reverslångivning avtog utan att helt kompenseras
av ökade obligationsförvärv. Allmänhetens värdepappersförvärv var under
1970 liksom under 1969 av jämförelsevis liten omfattning. Sammanföres här
nämnda placeringar, såsom skett i redovisningen för kapitalmarknaden, institutionellt
avgränsad, framträder en något lägre volym av kapitalmarknadsplaceringar
1970 än 1969 (diagram A).

De totala emissionerna av långfristiga obligationer och förlagsbevis uppgick
under året till 10 324 mkr att jämföras med 13 023 mkr under 1969. De totala
nettoplaceringarna i dessa värdepapper kan för 1970 beräknas ha blivit 8 900 mkr
mot 11 097 mkr 1969. Nettoplaceringarna i aktier uppgick till 473 mkr under
1970 mot 842 mkr för 1969. Även ett sammanfattande av kapitalmarknadsplaceringama
på detta sätt, d. v. s. efter finansobjektens karaktär, visar sålunda en avtagande
placeringsutveckling (diagram A och G).

Som tidigare nämnts var utvecklingen för olika kapitalmarknadsinstitut ej ensartad.
Utvecklingen inom bankinstituten på kapitalmarknaden påverkades även
under 1970 av de båda senaste årens strama penningpolitik. Verkningarna av denna
politik, som kom till uttryck i affärsbankernas inlåning och kreditkapacitet redan
under 1969, gav icke fullt utslag i inlåningen och kreditkapaciteten hos sparbankerna
förrän under 1970. Postbankens utbud på kapitalmarknaden blev i det
närmaste av oförändrad storlek. Den osedvanligt stora medelsinströmningen till
postbanken under årets sista dagar ledde till en omfattande kortfristig kreditgivning
till staten. För centralkassorna för jordbrukskredit fortsatte den starka medelsinströmningen
på inlåningsräkningarna.

De enskilda jörsäkringsinrättningarnas placeringar torde ha varit ungefär lika
stora 1970 som under 1969. Fondtillväxten i allmänna pensionsfonden uppgick till
7 000 mkr mot 6 500 mkr 1969. Dess placeringar på kapitalmarknaden, som 1969
hade uppgått till ett avsevärt lägre belopp än fondtillväxten till följd av en kraftig
ökning av utestående återlån och en neddragning av skulderna hos bankerna, ökade
1970 i högre takt och uppgick då till 6 628 mkr. Utestående återlån ökade under
året med 441 mkr, och bankskulderna var något större vid slutet av året än ett år
tidigare.

Kapitalmarknads instituten -

affärsbanker

.Riksbanken

Allmän

heten

Långfristiga oblic
och förlagsbevis

Reverslån m.m

11 ooo

10 000

11 ooo

10 000

8000

9 000

7 000

8 000

7 000

5000

4000

3 000

4000

3000

1 000

2 000

1 000

—1 000

Diagram F. Utlåningen på kreditmarknaden

Fördelning på långivare
12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Diagram G. Utlåningen på kapitalmarknaden

Avgränsning och fördelning efter
finansobjekt
12-månadersuppgifter. Nettobelopp

6 000
5 000

obligationer

Affärsbankernas kreditgivning uppgick 1970 till sammanlagt endast 1 200 mkr
mot 3 600 1969. Den redan 1969 låga utlåningen till näringslivet fortsatte att
minska under 1970 och för året som helhet blev återbetalningarna ungefär lika
stora som utbetalningarna. Bankernas bidrag till bostadsfinansieringen ökade däremot
förhållandevis kraftigt. Den omfattande nettoutlåningen till staten under 1969
förbyttes 1970 i en nettoåterbetalning.

Bankernas utestående krediter till annat än bostadsbyggande, som efter åtstramningen
av kreditpolitiken dragits ned kraftigt under andra halvåret 1969, expande -

Diagram H. Affärsbankernas utlåning
och inlåning

12-månadersuppgifter. Nettobelopp

Mkr

6 000

H-i

5 000

Inlåning/

4 000

3000

Utlåning

2 000

1 ooo

—i ooo

—2 000

—3 000

Mkr

6 000

5 000

4 000

3 000

2000

1 000

Diagram 1. Affärsbankernas bostadsbyggnadskrediter
och övriga utlåning
12-månadersuppgifter. Nettobelopp

-1 000

—2 000

-3 000



			«
		. A .1	Ä •** rf
Övrig cV, •	utlånir	>9/
1	P J fy* t		&
H	f		%	\ u
Bosta	V dsbygc	jnadsk	\ redite	Wf
				• * y

1966 1967 1963 1269 1970

1963 1967 1963 1939 1970

rade fram till maj 1970 (tabell 4). överenskommelsen i april med riksbanken innebar
att utlåningen till andra ändamål än bostadsbyggande skulle utvecklas under
det angivna taket fram till årsskiftet. Härmed bröts uppgången i de utestående
beloppen för den »övriga» utlåningen och denna utvecklades sedan betydligt långsammare
än vad taket tillät. Vid slutet av året hade utestående »övriga» lån minskat
med 0,2 % medan taket tillät en ökning med 4 %.

Affärsbankernas totala likvida tillgångar ökade med 2 160 mkr 1970 efter att
ha ökat med 1 332 mkr 1969 (tabell 5). Innehavet av stats- och hypoteksobligationer
— båda obligationstypema ingående i det likviditetsbegrepp som användes
vid beräkningen av bankernas likviditetskvoter — ökade tillsammans mycket mindre
1970 än 1969 (rad 19), men den kraftiga minskningen i bankernas kortfristiga
nettofordringar 1969 följdes under 1970 av en betydande ökning (rad 16).

Minskningen i bankernas kortfristiga nettofordringar hade börjat redan 1968.
Den blev ojämförligt starkast under första halvåret 1969, och från mitten av

Tabell 4. Affärsbankernas utlåning

Månadsuppgifter. Nettobelopp

	Bostadsbyggnadskrediter 1968 1969 1970	övrig utlåning 1968 1969	1970	1968	Totalt 1969	1970
Januari	—192	211	196	377	489	693	185	700	889
Februari	28	160	175	—247	157 —	30	—219	317	145
Mars	292	—1 036	—262	880	483	414	1 172	—553	152
April	80	191	38	123	301 —	215	203	492	—177
	209	180	535	872	950	240	1 081	1 130	—295
Juni	128	346	159	— 79	327 —	770	49	673	—611
JuU	194	— 560	179	374	108 —	34	568	—452	145
	212	— 210	33	216	—303	117	4	—513	— 84
September ....	70	65	— 84	953	128	41	1 023	193	— 43
	113	146	280	- .485	—648 —	292	—372	—794	— 12
November	126	— 83	116	895	—235	120	1 021	—318	236
December	358	375	459	— 83	—1 041 —	117	275	—666	342
Summa	1 619	— 507	754	3 361	717 —	67	4 980	210	687

sistnämnda år till mot slutet av 1970 förblev hela penningmarknaden starkt åtstramad.
Affärsbankernas drog tidigt ner sina nettotillgodohavanden gentemot andra
svenska banker, och dessa tillgodohavanden stannade sedan fram till hösten 1970
på en förhållandevis låg nivå, varpå en stark tillväxt följde. De avista nettotillgodohavandena
gentemot utländska banker, som minskade kraftigt under 1969, ökade
något under 1970. Affärsbankerna placerade under 1969 jämförelsevis stora belopp
i riksgäldskontoret. Under 1970 drogs dessa placeringar ned.

Det kassamässigt strama läget för bankerna 1969 och 1970 kom till uttryck i en
omfattande upplåning i riksbanken. Affärsbankernas nettoskuld hos denna var
under 1969 månad för månad större än under motsvarande tid ett år tidigare, och
under våren 1970 var den större än under våren 1969. Även under hösten 1970
låg bankernas nettoskuld hos riksbanken fortfarande på en hög nivå men från
ungefär mitten av 1970 visade den likväl en vikande tendens och var sedan månad
för månad under andra halvåret genomsnittligt lägre än vid motsvarande tid 1969
(tabell 6).

Utvecklingen av affärsbankernas totala likvida tillgångar återspeglar betydande
förskjutningar i de likviditetspåverkande faktorerna. Valutareservens utveckling
innebar sålunda en avsevärd likviditetsindragning under 1969, koncentrerad till
första halvåret, och en viss likviditetsökning under 1970. Statens utgiftsöverskott
var å andra sidan mindre under 1970 än under 1969 och täcktes därtill i växande
utsträckning genom upplåning på marknaden utanför affärsbankerna. Statsbudgetens
och statsskuldspolitikens återverkningar på affärsbankernas likvida tillgångar
blev härigenom kvantitativt betydligt mindre 1970 än 1969.

Tabell 5. Förändringar i bankernas likvida tillgångar

Mkr

	1968	1969	1970
Påverkande faktorer 1. Total valutareserv	— 27	—1 853	394
2. Statens kassamässiga utgiftsöverskott	3 370	3 796	3 208
3. Statens upplåning exkl. lån hos riksbanken och affärsbankerna samt exkl. kortfristiga lån hos postbanken och allmänna pensionsfonden (ökning —)	—1 407	— 747	—1 281
4. Allmänhetens sedelinnehav (ökning —)	— 477	— 459	— 364
5. I riksbanken placerade investeringsfonder (ökning —)	107	— 191	— 177
6. Övriga riksbankstransaktioner	— 323	— 546	— 733
7. Affärsbankernas nettoköp av hypoteksobliga-tioner	454	1 774	1 390
8. Andra affärsbankstransaktioner	— 475	188	661
9. Summa	1 222	1 962	3 098
Affärsbankernas likvida tillgångar 10. Kassa, inhemska checkar och postremissväxlar	— 312	576	211
11. Nettofordran på inhemska banker	752	— 742	779
12. Upplåning i riksbanken (ökning —)	186	— 706	453
13. Dagslån gentemot riksgäldskontoret	— 269	619	— 72
14. Skattkammarväxlar	— 394	249	— 130
15. Nettofordran på utländska banker	— 27	—1 082	170
16. Summa 10—15	— 64	—1 086	1 411
17. Statsobligationer	926	644	— 641
18. Hypoteksobligationer	454	1 774	1 390
19. Summa 17—18	1 380	2418	749
20. Summa (16+19)	1 316	1 332	2 160
Postbankens och allmänna pensionsfondens korta nettofordringar 21. Korta nettofordringar gentemot banker	— 564	600	— 232
22. Korta nettofordringar gentemot riksgäldskonto-ret	470	30	1 170
23. Summa	— 94	630	938

Anm. Positiva tal innebär ökning av de likvida tillgångarna, negativa innebär minskning.

Utvecklingen av allmänhetens sedelinnehav och av företagens investeringsfonder
i riksbanken innebar för både 1969 och 1970 en åtstramning. Tillväxten i allmänhetens
sedelinnehav visar för åren 1967—1970 följande avtagande serie: 693, 477,
459 resp. 364 mkr. Företagens insättningar på investeringskonto i riksbanken upp -

Tabell 6. Affärsbankernas nettoställning gentemot riksbanken

	Jan.	Febr.	Mars	April	Maj	Juni	Juli	Aug.	Sept.	Okt. Nov.	Dec.
1966	—321	—364	— 588	— 319	— 803	— 533	— 194	— 182	— 438	— 187 —573	— 145
1967	—404 —426	— 527	— 369	— 311	— 320	29	10	— 69	29 —878	—1 465
1968	—266	—307	— 790	— 667	— 575	— 641	— 561	— 670	— 450	— 196 —510	— 848
1969	—421	—515	— 621	— 878	—1 757	—3 124	—2 028	—1 725	—1 316	—1 603 —969	— 880
1970	—484	—979	—1 076	—1 223	—2 451	—2 966	—1 506	—1 475	— 890	—1 397 —642	— 574

Anm. Nettoställningen under en månad har beräknats som medeltal av de vid månadens fyra
rapportdagar föreliggande differenserna mellan affärsbankernas tillgodohavanden på checkräkning
i riksbanken och deras skuld till riksbanken för upptagna lån.

gick 1970 till 507 mkr (444 mkr 1969) och uttagen till 330 mkr (252 mkr 1969).
Under 1967 och 1968 hade uttagen överstigit insättningarna.

Till ökningen i affärsbankernas totala likvida tillgångar bidrog i hög grad bankernas
förvärv av hypoteksobligationer. Förvärven var särskilt stora 1969 (1 774 mkr)
och följdes av betydande avlyft av utestående bostadsbyggnadskrediter. Förvärven
var omfattande även 1970 men blev då likväl något mindre (1 390 mkr).

Inlåningen i affärsbankerna utvecklades såväl 1969 som 1970 förhållandevis
svagt. Visserligen växte allmänhetens tillgodohavanden på bankräkningarna för
1970 som helhet, liksom skett 1969, men jämfört med tillväxten de närmast föregående
åren var det fråga om små ökningar. Nettoinflödet på inlåningsräkningarna
hade börjat avtaga sedan början av 1969. Det fortsatte att avtaga till sommaren
1970, varpå en gynnsammare utveckling följde (diagram H).

Affärsbankernas likviditetskvoter — likvida tillgångar i förhållande till förbindelser
— hade under våren 1969 sjunkit kraftigt. Den följande tillväxten av de
likvida tillgångarna i förening med en avtagande utlåning och svag inlåningsutveckling
vände den sjunkande trenden för likviditetskvoterna till en stigande. Under
de tre första kvartalen 1969 hade sålunda ett stort antal banker underskridit de förskrivna
likviditetskvoterna. Underskridandena blev sedan allt sällsyntare för att
helt upphöra under andra halvåret 1970. Under detta halvår låg kvoterna genomsnittligt
ca 5 procentenheter över nivån ett år tidigare.

Obligationsmarknaden

Teckningarna på obligationslån inklusive förlags- och partiallån uppgick under
1970 till ett belopp av 10 324 mkr att jämföras med 13 023 mkr för 1969 och
11 602 mkr för 1968. Fördelningen på låntagarkategorier framgår av tabell 7.

Staten emitterade under året två långa räntebärande obligationslån, på vartdera
800 mkr, det första i mars och det andra i oktober. Lånen var till konstruktionen
lika. Räntan fastställdes till 7,25 % och löptiden till 12 år utan uppsägningsrätt
för låntagaren.

Under 1970 emitterades två premieobligationslån som var till villkoren lika.
Utlottningen uppgår årligen till ett belopp som svarar mot drygt 5,8 % av lånen.
Vid första utlottningen tillkom extra vinster som vid dessa dragningar i någon mån
höjde den genomsnittliga avkastningen. Det första lånet utbjöds i mars till ett belopp
av 375 mkr. I anslutning härtill konverterades huvudparten av 1962 års
premielån på 200 mkr och återstoden inlöstes. Det andra lånet på 300 mkr emitte Tabell

7. Obligations- och förlagslåneemissioner
Tecknade belopp. Mkr

Låntagare	1966	1967	1968	1969	1970
Staten	1 475	2 408*	4 150‘	3 989*	1 997*
	600	1 374	1 300
	450	550	2 075	3 400	1 600
	259*	450*	284’	397*
Sparobligationer	425	225	325	305

	4 6751	4 563*	5 666	OO O O	7 2929,10
	4 181	3 823*	5 024	7 5397	6 993*
	221	359	277	184	43
	273*	381	365	278	25 610
	1 009	1 983	1 786*	1 033	1 035
	679	1 488	1 381	728	730
Kommuner	240	275	315*	305	295
Banker	90	120	40		10
Utlandet		100	50

Summa	7 159	8 954	11 602	13 023	10 324

Dessutom konvertering 1 57 mkr, * 341 mkr, * 300 mkr, * 100 mkr, 1 70 mkr, • 166 mkr, 7 292
mkr, 1 278 mkr, “ 510 mkr, 10 5 mkr.

Anm. Sifferuppgifterna avser belopp, varom under respektive år avtal om försäljning träffats
(tecknade belopp). I fall då teckningsperioden sträckt sig över ett årsskifte kan i beloppen även
ingå under ett tidigare år daterade lån.

Tabell 8. Bostadsinstitutens obligationer 1970

Mkr

			1	ecknade belopp
		1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	Hela året
Stadshypotekskassan ....		869	995	878	954	3 696
Sigab		328	511	80	112	1 031
Spintab		206	196	285	328	1 015
Svensk Fastighetskredit .		268	390	181	150	989
Gigab		12	74	96	80	262
	Summa	1 683	2 166	1 520	1 624	6 993

		1 kv.	Inbetalda belopp 2 kv. 3 kv. 4 kv.	Hela året
Stadshypotekskassan ....		1 178	857	568	738	3 341
Sigab		328	511	80	62	981
Spintab		265	167	260	225	917
Svensk Fastighetskredit .		254	405	181	90	930
Gigab		14	74	83	72	243
	Summa	2 039	2 014	1 172	1 187	6 412

Tabell 9. Emissionsvillkor för långfristiga obligations- och förlagslån

Procent

Låntagare	28/2 1969—10/7 1969	11/7 1969—31/12 1970
Staten	6,75	7,25
Bostadsinstitut
bostadsfastigheter	6,75	7,25
kontorsfastigheter m. m	7,0	7,5
Industrier
obligationslån	7,0—7,25	7,5—7,75
förlagslån	—	8,0—8,25
Kommuner	7,0	7,5
Banker (förlagslån)	—	—
Riksbankens diskonto	6,0	7,0

rades i oktober, varvid större delen av 1951 års premielån på 150 mkr konverterades.

Av bostadsinstitutens obligationslån tecknades totalt under året 6 993 mkr mot
7 539 mkr under 1969. Liksom under senare år avsåg 90 % finansiering av bostadsfastigheter
och 10 % kontors- och affärsfastigheter m. m. De tecknade och
likviderade beloppens fördelning på olika institut över året framgår av tabell 8.

Den kommunala obligationsupplåningen 1970 blev 338 mkr mot 489 mkr 1969.
Minskningen hänför sig helt till de båda kommuninstituten medan kommunernas
egna obligationslån var ungefär oförändrade.

För näringslivet emitterades totalt 986 mkr (1 006 mkr), varav industrins obligationslån
svarade för 730 mkr (728 mkr).

Emissionsvillkoren för långa obligationer var oförändrade under året (tabell 9).

Betalningsbalansen

Betalningsbalansutvecklingen under 1970 karakteriserades av att en kraftig försämring
av bytesbalansen, koncentrerad till årets första del, mer än väl uppvägdes
av en omsvängning av både de registrerade kapitaltransaktionerna och restposten
från negativa tal 1969 till relativt höga positiva tal 1970. Valutautvecklingen
vände härigenom från en kraftig minskning till en viss ökning av reserven (tabell
10).

Denna utveckling kan ses som en följd av att kreditpolitiken hållits fortsatt
mycket stram i Sverige, medan vissa uppmjukningar och räntereduktioner skett
utomlands, varför relativt sett en viss skärpning ägt rum. Därtill kommer att kursspekulationer,
som under 1969 kan ha bidragit till valutautflödet, under 1970
knappast synes ha spelat någon roll.

Betalningsbalansens utseende under de senaste sex åren framgår i gröva drag av
nedanstående tablå.

	1965	1966	1967	1968	1969	1970
Bytesbalans	—965 -	- 828	—223	—556	—1 011	—1 910
Kapitalbalans , ,	418	1 104	621	574	— 219	785
Restpost	620	212	—593	—104	— 456	1 547
Tilldelade SDR		—	—	—	—	196
Utlandsställning .	73	488	—195	— 86	—1 686	618
Grundbalans1	—610	32	509	80	—1 157	—1 450
Underskottet i	bytesbalansen blev	ungefär	dubbelt	så stort	som föregående år

eller i runt tal 2 miljarder kronor. Under årets lopp registrerades emellertid en
successiv förbättring från underskott på 1 200, 500 resp. 200 mkr under de tre
första kvartalen till ungefär balans under det fjärde.

Kapitalbalansen blev av allt att döma åter positiv efter det negativa utfallet 1969.
Hittills föreliggande uppgifter tyder på ett kapitalinflöde på omkring 800 mkr mot
ett utflöde på ca 200 mkr föregående år, vilket skulle innebära en omsvängning
med omkring en miljard kronor. Det måste dock understrykas, att statistiken över
kapitalrörelserna är långt ifrån definitiv och att dessa siffror därför kan komma att
revideras kraftigt längre fram.

Tillsammans gav bytesbalansen och kapitalbalansen ungefär samma resultat som
1969. Omsvängningen i utvecklingen av bankernas utlandsställning från en kraftig
nedgång under 1969 till en uppgång på 618 mkr motsvarades därför av en liknande

1 Grundbalansen är summan av bytesbalansen, de statliga kapitaltransaktionerna, värdepappershandeln,
privata långfristiga lån, direkta investeringar samt den långfristiga delen av
övriga privata kapitaltransaktioner.

Tabell 10. Betalningsbalansen

Mkr

	l:a halvåret	2:a halvåret	Helår
	1969	1970	1969	1970	1969	1970
Löpande transaktioner
1. Export enligt handels-
statistiken	14 219	16 650	15 240	18 045	29 459	34 695
2. Import enligt handels-
statistiken	—14 793	—18 lil	—15 778	—17 954	—30 571	—36 065
1+2. Handelsbalans	— 574	— 1 461	— 538	91	— 1 112	— 1 370
3. Korrigering av handels-
statistiken	97	— 6	121	46	218	40
4. Sjöfartsnetto	870	840	1 085	1 230	1 955	2 070
5. Resevaluta	— 541	— 812	— 688	— 913	— 1 229	— 1 725
6. övriga tjänster	— 484	— 415	— 418	— 485	— 902	— 900
7. Korrigeringspost	400	400	400	400	800	800
8. Transfereringar	— 353	— 277	— 388	— 548	— 741	— 825
Summa Bytesbalans	— 585	— 1 731	— 426	— 179	— 1 011	— 1 910
Kapitaltransaktioner
1. Statliga kapitaltransaktio-
ner	— 52	— 42	— 188	— 163	— 240	— 205
2. Värdepappershandel ....	— 129	— 49	2	284	— 127	235
3. Privata långfristiga lån ..	— 31	272	568	453	537	725
4. Direkta investeringar . ..	— 140	— 269	— 286	— 201	— 426	— 470
5. övriga privata kapital-
transaktioner	— 19	395	56	105	37	500
Summa Kapitalbalans	— 371	307	152	478	— 219	785
Tilldelade SDR	—	196	—	—	—	196
Restpost	— 444	1 230	— 12	317	— 456	1 547
Bankernas utlandsställning
1. Riksbankens guld och
valutor	— 1 203	— 242	476	456	— 727	214
2. Affärsbankernas avista-
position	— 478	328	— 648	— 148	— 1 126	180
1+2. Valutareserven	— 1 681	86	— 172	308	— 1 853	394
3. Affärsbankernas tids-
position	281	— 84	— 114	308	167	224
Summa	— 1 400	2	— 286	616	— 1 686	618

Anm. Uppgifterna för andra halvåret 1970 är preliminära.

Tabell 11. Utrikeshandeln

Mkr

								Import-	(—) resp.
		Export			Import			export	- (+) överskott
	1968	1969	1970	1968	1969	1970	1968	1969	1970
Januari. ..	1 793	2331	2 349	2 341	2531	3 023		548		200		674
Februari ..	2019	2 071	2 653	2211	2 188	2 821	—	192	—	117	—	168
Mars ....	2 202	2 408	2 714	2 129	2 491	2 938	_L	73	—	83	—	224
April ....	1 921	2 208	2 885	2 074	2 462	3 297		153	—	254	—	412
Maj	2 220	2 550	2 764	2 220	2 454	3 049		—.	+	96	—	285
Juni	2 114	2 651	3 284	1 919	2 667	2 979	+	195	—	16	+	305
Juli	1 884	2 290	2 727	1 908	2 392	2 714		24	—	102	+	13
Augusti ..	1 919	2 173	2 680	2 083	2 158	2 600	—	164	+	15	+	80
September	2 307	2516	3 019	2 362	2 860	3 073		55	—	344	—	54
Oktober ..	2 391	2 604	3 123	2 529	2 846	3 261		138	—	242	—	138
November	2 400	2 800	3 579	2 432	2 717	3 275		32	+	83	+	304
December	2 233	2 857	(2 904)	2 308	2 805	(3 030)		75	+	52	(—	126)
Kvartal 1	6 014	6810	7 719	6 681	7 210	8 786		667	—	400	—1 067
2	6 255	7 409	8 931	6 213	7 583	9 325	+	42	—	174	—	394
3	6 110	6 979	8 431	6 353	7 410	8 414		243	—	431	+	17
4	7 024	8 261	(9 614)	7 269	8 368	(9 540)	—	245	—	107	(+	74)
Summa	25 403	29 459	34 6951	26 516	30 571	36 0651	—1 113	—1 112	—1 3701

1 Prognos enligt den preliminära nationalbudgeten för 1971.

omsvängning av restposten. Denna, som 1969 hade uppgått till —456 mkr, blev
1970 åter positiv och uppgick enligt den preliminära statistiken till +1 547 mkr.
Då restposten sannolikt i hög grad består av förändringar i utestående handelskrediter,
torde även utvecklingen av dessa korta krediter under 1970 ha medfört
ett ej obetydligt kapitalinflöde i motsats till de närmast föregående åren.

Bytesbalansen

Handelsbalansen beräknas ha resulterat i ett underskott på 1 370 mkr under
1970 mot 1112 mkr under 1969 (tabell 11). Både export- och importvärdet ökade
mycket kraftigt och ökningen blev för båda ca 18 %. Under första halvåret blev
importöverskottet mycket stort, 1 067 mkr under första kvartalet och 394 mkr
under andra kvartalet mot 400 resp. 174 mkr under samma tid 1969, vilket har
satts i samband med lageruppbyggnad under början av året, vilken senare avstannat.
Under tredje kvartalet uppstod ett exportöverskott på 17 mkr och under fjärde
kvartalet ett överskott på omkring 75 mkr. Under första halvåret låg exportvärdet
17 % och importvärdet 22 % högre än föregående år, medan ökningen under
andra halvåret var 18 % för exporten och 14 % för importen. Exportpriserna steg
under de tre första kvartalen med 10 % och importpriserna med 8 %.

Förändring i
vqlutaregerven

Ha ndelspalans

Export

34 000

Diagram K. Utrikeshandeln

12-månader suppgifter

Mkr
3 OOC
2 000
1 000
0

—1 000
—2 000
—3 000
—4 000

Diagram L. Handelsbalans och
valutareserv

12-månadersuppgifter

Exportvärdet ökade särskilt kraftigt för elektriska maskiner och apparater och
för bilar (+ 32 % under januari—oktober), medan jämmalmsexporten minskade
med 4 %, vilket väsentligen berodde på strejken vid LKAB, som pågick t. o. m.
den 3 februari. För perioden april—oktober registrerades sålunda en ökning om
12 %. Livsmedelsexporten minskade med 9 %. Importvärdet ökade för handelsfärdigt
järn och stål med 41 % och för övriga metaller med 30 %. Värdet av importerade
bilar var obetydligt högre än föregående år, medan antalet importerade
bilar sjönk med 10 %.

Handeln med EFTA-ländema ökade under januari—oktober något kraftigare
än handeln med EEC; exporten med 22 % resp. 19 % och importen med 20 %
resp. 18 %. Särskilt markant utveckling noteras gentemot Finland med ökning av
exporten med 36 % och av importen med 39 %. Exporten till USA steg med 8 %,
medan importen från samma land ökade med 19 %. Gentemot U-länderna ökade
utförseln med 10 % och införseln med 15 %.

Posten Korrigering av handelsstatistiken omfattar rabatter i samband med oljeimport,
uppskattade till 120 mkr mot 241 mkr 1969, fisk som från svenska fiskefartyg
sålts i utländska hamnar för ca 75 mkr (f. å. 73 mkr), återinförsel på om 3

— Riksbanken

kring 325 mkr (f. å. 239 mkr), återutförsel på omkring 175 mkr (f. å. 154 mkr)
samt nettoimport av icke-monetärt guld för ca 5 mkr (f. å. 11 mkr). En summering
av dessa delposter ger en korrigering av handelsstatistiken på endast 40 mkr mot
218 mkr 1969.

Sjöfartsnettot beräknas ha stigit från 1 955 mkr 1969 till 2 070 mkr 1970.

Rederiernas intäkter och kostnader vid utrikes sjöfart beräknade enligt statistiska
centralbyråns kvartalsstatistik för årets tre första kvartal har för 1970 uppskattats
till intäkter på 4 557 mkr och kostnader på 2 612 mkr, att jämföra med 3 654 mkr
resp. 2 054 mkr enligt kvartalsstatistiken för 1969. Sjöfartsstatistiken för 1969
enligt rederiernas årsrapporter till statistiska centralbyrån upptar emellertid intäkterna
till 175 mkr mer än vad kvartalsrapporterna utvisade. Skillnaden kan delvis
förklaras med att de senare mäter betalningar under resp. kvartal, medan de förra
mäter faktiska prestationer under året, oavsett när de betalas. För 1970 har antagits,
att prestationerna låg 100 mkr lägre än de i kvartalsstatistiken redovisade
inkomsterna.

Efter dessa justeringar för de båda åren erhålles intäkter på 3 829 mkr 1969
och 4 457 mkr 1970, vilket innebär en ökning med 16 %. Utgifterna ökade samtidigt
med 27 %. Den höga kostnadsökningen förklaras i huvudsak av höjda
hamnumgälder och lasthanteringskostnader utomlands. Inkomstökningen 1970
skall ses mot bakgrund av ett påtagligt förbättrat fraktläge, framför allt en kraftig
stegring av oljefrakterna. Handelsflottan minskade mycket litet under januari—
november i tonnage räknat och det upplagda tonnaget var mycket obetydligt under
året.

Inseglingsnettot för 1970 blev med dessa beräkningar 1 845 mkr mot 1 775 mkr
föregående år. Efter avdrag av biljettavgifter som betalas i Sverige, uppskattade
till 100 mkr, och tillägg för utländska fartygskostnader i svenska hamnar m. m.,
beräknat till 325 mkr, erhålls ett sjöfartsnetto på 2 070 mkr eller 115 mkr mer än
föregående år.

Utgifterna för resevaluta ökade under 1970 än kraftigare än vanligt. Under
januari—november steg sålunda de registrerade resevalutautgifterna med 31 %
mot en ökning med 17 % under hela 1969, med 9 % 1968 och med 18 % 1967.
Motsvarande ökning av inkomsterna var 12 % för elva månader 1970 mot 16 %
1969, 0 % 1968 och 10 % 1967. Då utgifterna dessutom ligger på en väsentligt
högre nivå än inkomsterna, blev ökningen av underskottet mycket kraftig. För
hela året har preliminärt räknats med utgifter på ca 2 475 mkr mot 1 886 mkr
1969 och inkomster på ca 750 mkr mot 657 mkr 1969, vilket ger ett netto på ca
—1 725 mkr mot —1 229 mkr föregående år.

Utgiftsökningen var kraftigare under första halvåret, då den var 38 %, än under
de följande månaderna, då den blev 25 %. Inkomsterna ökade i ungefär samma
takt under hela året.

Det bör erinras om att resevalutastatistiken bygger på försäljning och köp av
utländska resecheckar och sedlar, återköp av svenska sedlar från utlandet samt
banköverföringar för uppehållskostnader. De två förstnämnda kategorierna kan gi -

vetvis omfatta valutor som använts för andra ändamål än uppehållskostnader vid
utrikesresor. Sålunda ingår valutor som använts i samband med inköpsresor över
öresund och de svensk-norska och svensk-finska gränserna, s. k. gränshandel. Det
finns dock skäl antaga att även utländska gästarbetare vid semesterresor till sina
hemländer medför valutor som är avsedda för hemmavarande familjer eller utgör
hemtagning av besparingar.

Datainsamlingsmetoden innebär att utländska valutor inte konsekvent kan regionalfördelas
efter resenärens uppehållsland resp. hemland utan endast efter använd
valuta. Undantag är den mindre del som består av banköverföringar, där landuppgift
finns. Särskilt när det gäller utgifter i dollar är det sannolikt att en mycket stor
del använts i andra länder än USA.

Mkr	ökning från motsvarande tid 1969
293	35 %
274	42 %
227	41 %
214	72 %
208	15 %
189	38 %

De mest använda resevalutorna. Utgifter januari—september 1970

Danska kronor och svenska sedlar återköpta från Danmark

US dollar och svenska sedlar återköpta från USA

Schweizerfrancs och svenska sedlar återköpta från Schweiz
Finska mark och svenska sedlar återköpta från Finland
DM och svenska sedlar återköpta från Västtyskland ....

Pesetas och svenska sedlar återköpta från Spanien 189

Redan regionaluppdelningen i tablån ovan visar, att sällskapsresorna ej spelar
den dominerande roll i resevalutautflödet, som ibland antytts. Detta styrks också
av att resebyråernas betalningar till utlandet för uppehållskostnader under 1969
endast uppgick till 147 mkr enligt valutarapporter till riksbanken. Häri ingår dock
ej betalningar för transporterna till och från Sverige, vilka enligt rapporter till riksbanken
uppgick till omkring 100 mkr under 1969, och givetvis ej heller de av resenärerna
själva medförda valutorna. Att sålunda det enskilda resandet, gränshandel
m. m. väger tyngre än sällskapsresorna torde förklara, att resevalutautgifterna
kunnat öka så kraftigt, trots att resebyråerna uppges ha haft en dålig säsong och
trots att luftfartsverkets statistik över antalet passagerare med sällskapsreseflygningar
från svenska flygplatser till utlandet endast ökade med 2 % under första
halvåret 1970 jämfört med första halvåret 1969.

Utfallet av övriga tjänstetransaktioner enligt föreliggande statistik innebar ett
lägre underskott under första halvåret 1970 än under första halvåret 1969, genom
att inkomsterna ökade med 28 % och utgifterna med 14 %. Under tredje kvartalet
ökade emellertid de anmälda transaktionerna i båda riktningarna med omkring
23 %, vilket i absoluta tal gav en större ökning av utgifterna än av inkomsterna.
För tre kvartal återstod dock en viss förbättring av nettot, medan de uppskattade
årssiffroma innebär en ökning av utgifterna med ca 500 mkr från 2 828
mkr 1969 till omkring 3 325 mkr och av inkomsterna likaså med ca 500 mkr från

1 926 mVr 1969 till omkring 2 425 mkr med ett ungefär lika stort netto som föregående
år eller ca 900 mkr.

Under 1960-talet har de till riksbanken redovisade tjänstebetalningarna till utlandet
i regel stigit kraftigare från år till år än motsvarande betalningar från utlandet.
1969 bröts denna utveckling genom att både utgifter och inkomster steg med
20 %. Under 1970 visar de preliminära uppgifterna på en väsentligt högre procentuell
ökning av inkomsterna än av utgifterna. Den tidigare lägre ökningen av inkomsterna
har antagits sammanhänga med en försämrad rapportering till riksbanken,
vilket resulterat i införandet av en korrigeringspost i betalningsbalansen. Det
är inte möjligt att nu fastställa, i vilken utsträckning som den kraftigare ökningen
av redovisade tjänsteinkomster under de senaste två åren avspeglar faktiska inkomstökningar
resp. förbättringar i rapporteringen. Det finns dels belägg för att
vissa inkomstökningar förekommit, som varit större än normalt, dels uppgifter om
att anmälningsplikten iakttagits bättre som en följd av den aktualitet som med valutaregleringen
sammanhängande frågor fått under dessa år. Dessa orsaker till högre
siffror för inkomstökningen synes därför ha samverkat. Den korrigeringspost som
hittills införts i betalningsbalansen har stigit med 100 mkr per år från 100 mkr
1962 till 800 mkr 1969. Utvecklingen av de statistikförda tjänstetransaktionema
under 1970 synes motivera, att man bryter denna serie av kontinuerligt stigande
korrigeringar och för 1970 behåller samma nivå som föregående år med 800 mkr.

Privata transfereringar till utlandet registrerades under de tre första kvartalen
1970 till 236 mkr mot 148 mkr under samma period 1969. I denna ökning ligger
emellertid effekten av att gästarbetarnas remitteringar av medel till sina hemländer
fr. o. m. 1970 sammanförts under denna post, medan de tidigare fördes som
tjänstebetalning, transferering eller kapitalöverföring, beroende på betalningsmottagare,
vistelsetid i Sverige och andra omständigheter. Dessutom har frigränsen för
anmälningsplikt, när det gäller utländsk medborgares försändelser av gåvor och
understöd, sänkts till 100 kr. Den nya separata delposten gästarbetares överföringar
uppgick till 44 mkr under januari—september 1970. Detta belopp är dock fortfarande
endast en del av samtliga sådana utgifter; såsom berörts ovan, torde en del
av dem bl. a. ingå i resevalutaposten. För hela 1970 har de privata transfereringarna
till utlandet enligt den nya definitionen beräknats uppgå till ca 325 mkr mot
registrerade 213 mkr 1969.

Privata transfereringar från utlandet uppgick under januari—september till 63
mkr mot 35 mkr under samma period 1969. Ca 10 mkr av ökningen beror på viss
specialrapportering som tidigare ej funnits. För hela 1970 beräknas dessa transfereringar
ha uppgått till ca 75 mkr mot registrerade 47 mkr under föregående år.

För offentliga transfereringar erhålles fullständiga uppgifter endast helårsvis från
SIDA. Valutastatistiken upptar endast kontantöverföringar och ej gåvor i naturaform
(varuleveranser, utsänd personal, mottagande av stipendiater m. m.). En uppskattning
av gåvobiståndet under 1970 har emellertid gjorts av SIDA och denna
visar en ökning från 1969 med ca 50 mkr till ca 425 mkr. Tillsammans med andra
offentliga transfereringar, bl. a. utbetalningar till Danmark i samband med EFTA -

Tabell 12. Svenska statens krediter till utlandet

Mkr

		Ursprungligt lånebelopp	Utbetalt under 1970	Återbetalt under 1970	Utestående ultimo 1970	Beviljat, ännu ej utbetalt belopp
Danmark ..	1948	159,4	—	4,9	76,0	—
Etiopien . ..	1968	30,0	3,9	—	17,3	12,7
	1969	23,5	0,7	—	5,7	17,8
Finland . ..	1949	455,1	—	11,8	189,1	—
Indien	1964	24,0	—	—	24,0	—
	1966	24,0	2,6	—	19,8	4,2
	1968	40,0	18,2	—	19,2	20,8
	1968	35,0	2,8	—	3,7	31,3
Kenya ....	1968	19,0	0,3	—	4,3	14,7
	1970	15,0	0,4	—	0,4	14,6
Norge ....	1950	125,0	—	5,3	56,0	—
Pakistan ...	1966	25,0	3,9	—	25,0	—
	1967	9,1	2,9	—	9,1	—
	1968	26,0	—	—	26,0	—
	1970	31,5	5,0	—	5,0	26,5
Sudan	1966	35,0	5,4	—	32,7	2,3
	1969	15,0	—	—	—	15,0
Tanzania ..	1965	10,0	—	—	10,0	—
	1967	4,0	0,8	—	4,0	—
	1967	30,0	10,1	—	24,3	5,7
	1969	39,0	12,4	—	31,7	7,3
	1969	15,0	0,9	—	0,9	14,1
	1970	15,0	1,3	—	1,3	13,7
	1970	20,0	—	—	—	20,0
	1970	63,0	—	—	—	63,0
Tunisien	1963	6,0	—	—	6,0	—
	1965	6,0	2,2	—	5,7	—
	1967	15,0	1,9	—	9,3	5,7
	1969	26,0	1,1	—	6,2	19,8
	1970	18,5	5,0	—	5,0	13,5
	1970	30,0	—	—	—	30,0
Turkiet	1963	26,0	—	—	26,0	—
	1970	15,6	5,2	—	5,2	10,4
Östafrika1 ..	1970	27,0	5,0	—	5,0	22,0
Summa		92,0	22,0	653,9	385,1

1 Avser finansiering av telenät för Kenya, Uganda och Tanzania gemensamt.

avtalet på 37 mkr, har dessa utgifter uppskattats till ca 575 mkr under 1970 att
jämföra med 578 mkr 1969. I det sistnämnda beloppet ingick efterskänkandet av
100 mkr på svenska statens kredit till Finland i januari 1969. Om man bortser från

denna engångstransaktion, blir ökningen av de offentliga transfereringarna ca 100
mkr mellan de båda åren.

Nettot av transfereringarna har därmed beräknats till ca 825 mkr mot 741 mkr
1969 och 491 mkr 1968.

Bytesbalansen förbättrades successivt under loppet av 1970. Under de tre första
kvartalen blev underskotten 1 249 mkr, 482 mkr resp. 207 mkr, medan fjärde
kvartalet beräknas ha i stort sett balanserat. För hela året ger detta en bytesbalans
på ca—1 910 mkr mot—1 011 mkr 1969 och—556 mkr 1968.

Kapitaltransaktioner

De statliga kapitaltransaktionerna innebar under 1970 ett nettokapitalutflöde på
205 mkr mot 240 mkr föregående år. De största statliga kapitaltransaktionerna
under 1969 var nedskrivningen av statens fordran på Finland (+100 mkr), inlösen
av två statslån emitterade i Schweiz 1954 (—130 mkr), svensk kapitalinsats i IDA
(—139 mkr, varav 51 mkr var en från 1968 uppskjuten betalning) samt utbetalningar
under svenska utvecklingskrediter (—91 mkr). De två förstnämnda transaktionerna
saknade motsvarighet 1970 och kapitaltillskottet till IDA blev endast
77 mkr, medan utbetalningarna under utvecklingskrediter blev 92 mkr (se tabell
12). Amorteringarna på statens krediter till Danmark, Norge och Finland uppgick
till 22 mkr liksom föregående år.

Värdepappershandeln med utlandet i utelöpande aktier och obligationer bestod
under de tre första kvartalen 1970 enligt bankinspektionens statistik av export av
värdepapper för 389 mkr och import för 454 mkr eller ett nettokapitalutflöde på
65 mkr mot ett nettokapitalutflöde på 143 mkr under motsvarande tid 1969. Efter
vissa korrigeringar för amorteringar på svenska obligationslån emitterade i utlandet
och för förändringen i affärsbankernas innehav av utländska obligationer, som
ingår i affärsbankernas tidsposition, erhålles ett nettokapitalutflöde på 73 mkr mot
142 mkr under samma period 1969. För hela 1970 har detta kapitalutflöde beräknats
till ca 100 mkr mot 127 mkr 1969. Beträffande återköp av utlandsägda svenska
värdepapper hade det syftet tillkännagivits, att tillståndsgivningen under 1970
ej alltför mycket skulle överstiga ett normalt årsbelopp, varvid tillståndsbeloppet
för 1968, ca 55 mkr, skulle tjäna som riktpunkt. Sådana tillstånd lämnades under
året för tillsammans 93 mkr. I posten värdepappershandel i betalningsbalansen ingår
vidare värdet av svenska obligationsemissioner i utlandet under året på tillsammans
336 mkr. Nettoeffekten blev därför ett kapitalinflöde under denna post på 235
mkr. Under 1969 ägde inga emissioner utomlands rum.

Privata långfristiga lån i utlandet upptogs enligt preliminär statistik under tre
kvartal 1970 för 923 mkr mot 637 mkr samma tid 1969. Härav avsåg 442 mkr
upplåning för finansiering av direkta investeringar i utlandet 1970 mot 242 mkr
1969. För hela 1970 beräknas upplåningen till ca 1 300 mkr mot 1 030 mkr 1969.
Häri ingår ej den upplåning som skedde i form av obligationsemissioner och som
behandlats under värdepappershandel ovan.

Amorteringar på svenska lån i utlandet under de tre första kvartalen har registrerats
för 355 mkr eller obetydligt mindre än de 381 mkr som amorterades motsvarande
tid 1969. Under hela 1970 beräknas amorteringarna ha uppgått till ca
470 mkr mot 433 mkr föregående år.

Utländska lån i Sverige upptogs under januari—september för 110 mkr, vilket
belopp beräknas bli obetydligt högre för hela året. 1969 var motsvarande utlåning
67 mkr. Amorteringar på sådana lån beräknas ha skett med ca 10 mkr mot 7 mkr
1969.

Tillsammans innebar dessa lånetransaktioner enligt preliminär statistik ett nettokapitalinflöde
på omkring 725 mkr under 1970 mot 537 mkr 1969. Det måste dock
starkt understrykas, att uppgifterna är preliminära och att de slutliga siffrorna därför
mycket väl kan komma att kraftigt avvika från de här redovisade.

Direkta investeringar i utlandet uppgick under de tre första kvartalen 1970 till
1 092 mkr mot 971 mkr under samma tid föregående år. Härav finansierades 442
mkr genom upplåning utomlands 1970 mot 242 mkr 1969. Under hela året uppgick
investeringarna enligt preliminära beräkningar till 1 325 mkr mot 1 428 mkr
under hela 1969. Avveckling av svenska investeringar i utlandet skedde 1970 för
ca 310 mkr mot 203 mkr 1969.

Utländska investeringar i Sverige innebar under januari—september ett kapitalinflöde
på 565 mkr, vilket var väsentligt lägre än under motsvarande tid 1969, då
beloppet blev 725 mkr. För hela 1970 uppgick dessa investeringar preliminärt till
ca 675 mkr mot 956 mkr under föregående år. Avveckling av utländska investeringar
i Sverige ägde enligt den preliminära statistiken rum med ca 130 mkr 1970
mot 157 mkr 1969.

Nettoresultatet av direkta investeringar i båda riktningarna innebar ett kapitalutflöde
på ca 470 mkr under året att jämföra med ett kapitalutflöde på 426 mkr
under 1969. Samma reservation som gjorts ovan för utfallet av de privata långfristiga
lånen gäller emellertid även för de direkta investeringarna. En kraftig revidering
av det här angivna utfallet kan sålunda bli nödvändig sedan statistiken blivit
mer fullständig.

övriga privata kapitaltransaktioner består dels av uppgifter som hämtas ur riksbankens
valutastatistik, dels av uppgifter som beräknas av statistiska centralbyrån
och konjunkturinstitutet. Av de förra beräknas de långfristiga tillgångarna, bl. a.
fastighetsköp i utlandet, ha medfört ett nettokapitalutflöde på ca 20 mkr och de
långfristiga skulderna, däribland vissa exportförskott, ett utflöde på ca 10 mkr
under 1970, att jämföra med utflöden på 23 mkr resp. 31 mkr 1969. Kortfristiga
kapitaltransaktioner, bl. a. korta lån i utländska banker, medförde ett nettokapitalinflöde
på omkring 225 mkr mot ett inflöde på 27 mkr föregående år.

Enligt statistiska centralbyråns enkät till de svenska varven skulle dessas exportleveranser
under 1970 överstiga exportlikvidema med 57 mkr mot 35 mkr föregående
år. Importkrediter i samband med import av fartyg och flygplan har av konjunkturinstitutet
beräknats ge ett kapitalinflöde på 67 mkr 1970 mot 55 mkr 1969,
medan skillnaden mellan införselvärden och betalningar för data- och hålkorts -

maskiner beräknats motsvara ett kapitalinflöde på 195 mkr 1970 mot 144 mkr
1969. Slutligen ingår i denna post förändringen i rederiernas kortfristiga fordringar
på kunder, såsom beskrivits i avsnittet sjöfartsnetto ovan. Denna förändring har
antagits medföra ett kapitalinflöde på 100 mkr 1970 mot ett lika stort utflöde föregående
år.

Kapitalbalansen, som under en rad år resulterat i betydande nettokapitalimport,
hade 1969 svängt till ett nettokapitalutflöde på 219 mkr. Även om statistiken för
åtskilliga av kapitalpostema ännu är preliminär och kan komma att revideras kraftigt
när fullständigare uppgifter flyter in, torde det få anses klart, att 1970 medförde
en ny omsvängning mot en kapitalimport av både långt och kort kapital. De
hittills föreliggande uppgifterna tyder på ett kapitalinflöde på omkring 785 mkr,
eller en omsvängning från föregående år på omkring en miljard kr. En sådan omsvängning
bör delvis ses i samband med det ytterst strama kreditmarknadsläget i
Sverige under 1970.

Tilldelade SDR

Under 1969 hade ändringarna av Internationella valutafondens stadga avseende
införandet av särskilda dragningsrätter, SDR, trätt i kraft. Den första tilldelningen
av SDR skedde den 1 januari 1970, varvid Sverige tilldelades 195,5 mkr. Valutareserven
ökade därigenom med detta belopp och som motpost till denna ökning
har i betalningsbalansen införts en ny post, kallad Tilldelade SDR, vilken placerats
mellan kapitalbalansen och restposten.

Restposten

Med ett underskott i bytesbalansen enligt hittills föreliggande statistik på 1 910
mkr, en kapitalimport på preliminärt 785 mkr, tilldelning av SDR på 196 mkr och
en ökning av bankernas valutatillgångar på 618 mkr uppstår under 1970 en positiv
restpost på omkring 1 547 mkr att jämföra med en negativ restpost på 456 mkr
1969. Även denna omsvängning står i samklang med vad man i rådande läge på
kreditmarknaden och efter de under 1969 och 1970 vidtagna kreditpolitiska och
valutapolitiska åtgärderna haft anledning att förvänta.

Bankernas utlandsställning

Valutareserven hade minskat mycket kraftigt under 1969 med 1 853 mkr. Nedgången
skedde helt under de tre första kvartalen med 850 mkr, 831 mkr och 289
mkr, medan det sista kvartalet medförde en ökning på 117 mkr till 3 878 mkr.
Under 1970 ägde en viss återhämtning rum. Under januari steg valutareserven,
bl. a. i samband med tilldelningen av SDR, för att sedan sjunka, resulterande i en
nettominskning på 219 mkr under första kvartalet. Under andra kvartalet ökade
valutareserven med 305 mkr, varvid ökningen helt var koncentrerad till juni. Även
under juli noterades en ökning, men denna följdes av minskning under resten av
kvartalet med ett nettoresultat på —50 mkr till följd för tredje kvartalet. Under

Tabell 13. Bankernas utlandsställning

Mkr

	Riksbanken	Affärsbankerna	Valutareserven (1+2+3)	Bankernas utlandsställning (4+5)
Guld och valutor	Ställning gentemot IMF	Avista- till- gångar	Tids- position
Ställ- ning
12-mån.- förändr.	Ställ- ning	12-mån.- förändr.
	1	2	3	4	5	6	7	8
1964 dec	4 476	453	576	181	5 505	1019	5 686	947
1965 »	4 207	737	678	137	5 622	117	5 759	73
1966 » ....	4 380	855	733	279	5 968	346	6 247	488
1967 » ....	3 513	717	1528	294	5 758	— 210	6 052	— 195
1968 » ....	3 287	850	1 594	235	5 731	— 27	5 966	— 86
1969 » ....	2 887	523	468	402	3 878	—1 853	4 280	—1 686
1970 jan	3 139	523	462	459	4124	—1415	4 583	—1 274
febr	2 937	523	307	441	3 767	—1 328	4 208	—1219
mars ....	2 683	523	453	413	3 659	—1 222	4 072	—1 224
april	2 638	524	330	365	3 492	—1 510	3 857	—1 509
maj	2 621	524	364	388	3 509	—1 065	3 897	—1042
juni ....	2 644	524	796	318	3 964	— 86	4 282	— 284
juli	2 771	524	952	366	4 247	1	4 613	49
aug	2 830	524	568	519	3 922	— 112	4 441	84
sept	2 749	524	641	363	3 914	153	4 277	183
okt	2 625	524	814	378	3 963	277	4 341	286
nov	2 912	525	584	630	4 021	243	4 651	509
dec	2 970	654	648	626	4 272	394	4 898	618

fjärde kvartalet slutligen steg valutareserven med 358 mkr till 4 272 mkr. För hela
året innebar detta en förstärkning av valutareserven med 394 mkr (tabell 13).

Riksbankens innehav av guld och valutor, vari fr. o. m. 1970 således inräknas
SDR, sjönk under första halvåret med 242 mkr till 3 168 mkr men steg under
andra halvåret åter med 456 mkr till 3 624 mkr.

Affärsbankernas avistabehållningar av valutor sjönk kraftigt under senare delen
av 1969 genom valutaförsäljningar till riksbanken i samband med ändrade föreskrifter
rörande rätten till räntegottgörelse på valutainlännings tillgodohavande
på valutakonto i svensk bank och uppgick vid ingången av 1970 till 468 mkr.
Under året varierade dessa behållningar mellan som lägst 307 mkr ultimo februari
och som högst 952 mkr ultimo juli. Vid årets slut uppgick affärsbankernas avistabehållningar
till 648 mkr, vilket innebar en ökning under året på 180 mkr.

Affärsbankernas tidsposition varierade under huvuddelen av 1970 mellan 500
mkr och 300 mkr men steg under de två sista månaderna med 248 mkr till 626
mkr vid årets slut. Under hela året innebar detta en ökning med 224 mkr mot en
ökning på 167 mkr under 1969.

Valutamarknaden

Det lugnare klimat på valutamarknaden, som hade inträtt mot slutet av år 1969
efter paritetsändringarna för franska francen och tyska marken, satte i stort sett
sin prägel även på 1970. Det kapitalutflöde från Tyskland, som inträffat efter revalveringen
av tyska marken och som bidragit till att stärka reservvalutorna, upphörde
i början av året. Ränteutvecklingen, främst på eurodollarmarknaden, kom
härefter att spela en betydande roll för valutamarknaden. Det lättare kreditmarknadsläget
i USA med åtföljande minskning av amerikanska bankers engagemang i
eurodollarmarknaden drog, med undantag för en period mellan april och juni, i stort
sett successivt ner ränteläget på denna marknad samtidigt som i övrigt ett relativt
högt ränteläge rådde i Europa under större delen av året.

Detta medförde tidvis ett inflöde av valutor till Europa och bidrog till att flera
kontinentvalutor, såsom tyska mark, franska francs och belgiska francs, stärkte sin
ställning gentemot US-dollar och under större delen av året låg över parivärdet
mot denna. Särskilt ihållande var detta kapitalinflöde till Tyskland, där dollarkursen
från mars till början av december höll sig vid eller i närheten av den nedre
marginalkursen. Till följd av bl. a. diskontosänkningen i Tyskland torde mot slutet
av året ett visst kapitalutflöde ha ägt rum med en försvagning av tyska marken som
följd.

Till US-dollarns relativa svaghet under året bidrog jämte ränteutvecklingen osäkerhet
om inflations- och betalningsbalansutvecklingen i USA.

Den italienska liran, som fram till augusti hade varit utpräglat svag, visade under
resten av året en fastare tendens.

Ovan berörda förhållanden påverkade även pund sterling fördelaktigt under de
första fem månaderna. Bl. a. oron på den engelska arbetsmarknaden samt den
ogynnsamma löne- och prisutvecklingen bidrog emellertid till att kursen i juni föll
under pariteten mot US-dollar. Efter ett bottenläge strax över nedre marginalkursen
i september inträdde en förbättring.

De kanadensiska myndigheterna meddelade den 31 maj att man, på grund av
bl. a. ett tilltagande valutainflöde, tills vidare icke ämnade hålla kursen för den
kanadensiska dollarn inom de föreskrivna limiterna av 1 % på ömse sidor av pariteten
mot US-dollar. Efter tidvis ganska stora fluktuationer låg kursen mot USdollar
vid slutet av året omkring 7 % över pariteten. Någon ny paritet hade vid
årets utgång ännu ej fastställts. Den kanadensiska åtgärden föranledde viss spekulativ
aktivitet i paritetsändringar även för några andra valutor.

Under de första månaderna efter apprecieringen av tyska marken hösten 1969
hade Sverige ett måttligt men kontinuerligt valutainflöde. I februari 1970 förbyttes
detta inflöde i ett utflöde. För att förhindra korttidsrörelser i kronvalutan under
de närmast kommande månaderna, som kunde beräknas uppvisa en marknadsteknisk
svaghet för kronan, lät riksbanken dollarkursen stiga inom ramen för gällan -

de marginalsäljkurs. Efterfrågan på valutor i marknaden fortsatte därefter de följande
månaderna för att senare avta. Kronan har under större delen av året sålunda
visat en relativt svag tendens med dollarkursen över pariteten. I oktober
kunde emellertid ett visst valutaöverskott märkas i marknaden och i november föll
dollarkursen under pariteten under kontinuerliga valutaköp från riksbankens sida.
På terminsmarknaden noterades svenska kronan under större delen av året med
diskonto gentemot US-dollar.

De av riksbanken i enlighet med bestämmelserna i Europeiska monetära avtalet
fastställda marginalkursema för US-dollar var under året oförändrade, nämligen
5,1350 köpkurs och 5,2125 säljkurs.

Guldpriset på London-marknaden vid s. k. fixing fluktuerade under året mellan
34,75 och 39,19 dollar per ounce.

I början av året låg priset tämligen stilla omkring 35 dollar per ounce med ett
utbud av spekulativt guld som sannolikt prisnedhållande faktor. Mot bakgrund
av varierande efterfrågan för industriellt bruk och viss hamstring pendlade priset
härefter mellan omkring 35 och 36 dollar per ounce fram till oktober, då en kortvarig,
troligen framförallt spekulativ efterfrågan förde upp priset till årets högsta
läge, 39,19 dollar per ounce. Härefter föll det visserligen snabbt tillbaka men kom
dock att under resten av året i stort sett ligga på ett högre läge än under första delen
av året, nämligen mellan 37 och 38 dollar per ounce.

Internationellt finansiellt samarbete

I enlighet med den resolution som antagits av Internationella valutafondens
(IMF) styrelse vid årsmötet i Washington hösten 1969 företogs, med giltighet från
den 1 januari 1970, den första tilldelningen av särskilda dragningsrätter (SDR) till
ett värde motsvarande 3 414 miljoner dollar. Sverige erhöll 37,8 miljoner SDR,
vilket motsvarar 195,5 mkr. Dessa äges av riksbanken, som har befogenhet att för
svenskt vidkommande besluta i frågor rörande SDR-systemet. Hittills har riksbanken
ej använt SDR för anskaffande av valuta, ej heller tillhandahållit annan deltagare
i SDR-systemet valuta mot SDR.

Denna första tilldelning skall under den första basperioden följas av en andra
och en tredje tilldelning den 1 januari 1971 resp. 1972. Varje deltagande land erhåller
SDR till ett belopp motsvarande en viss procent av landets kvot i valutafonden
dagen före tilldelningen. Denna procentsats fastställes med hänsyn tagen
till att den totala tilldelningen enligt tidigare beslut under den första basperioden
skall motsvara 9,5 miljarder dollar fördelade med 3,5 miljarder dollar 1970 och
3,0 miljarder dollar 1971 och 1972.

Riksbankens innehav av SDR uppgick vid utgången av 1970 till 195,8 mkr
vilket förutom av ovan nämnda tilldelning utgöres av nettoresultatet av betalningar
mellan riksbanken och valutafonden av förvaltningskostnader och gottgörelse för
valutafondens utnyttjande av sitt innehav av svenska kronor, vilken till en del betalats
i SDR. Vid tilldelningen av SDR den 1 januari 1971 erhöll riksbanken 34,8
miljoner, vilket motsvarar 179,9 mkr.

Vid valutafondens årsmöte 1969 uppdrogs åt fondens direktion att, i enlighet
med stadgans föreskrift om översyn vart femte år, överväga frågan om justering
av medlemsländernas kvoter. Direktionen framlade i december 1969 en rapport
som innehöll förslag till beslut om en maximal ökning av kvoterna från ca 21,3
till ca 28,9 miljarder dollar, d. v. s. med ca 35 %. För Sveriges del föreslogs en
höjning från 225 till högst 325 miljoner dollar. Förslaget om ökning av kvoterna
antogs av fondens styrelse den 9 februari 1970 med föreskriven 85 % majoritet.
Det ankommer på varje medlemsland att senast den 15 november 1971 meddela
fonden om det samtycker till den föreslagna ökningen av sin kvot. Efter bemyndigande
av riksdagen (Kungl. Maj:ts prop. nr 95 år 1970), vilket även innefattade
bemyndigande för riksbanken att tillskjuta det erforderliga kapitalet, lät den svenska
regeringen den 19 november 1970 meddela fonden sitt samtycke till höjning av
Sveriges kvot till 325 miljoner dollar. Inbetalning till valutafonden verkställdes av
riksbanken den 15 december 1970 varvid motvärdet till 25 miljoner dollar erlades
i guld och motvärdet till 75 miljoner dollar i svenska kronor. Med hänsyn till att
guldtranchen och den särskilda guldtranch som uppkommer i den mån fonden
utnyttjar sitt krontillgodohavande numera betraktas som delar av Sveriges monetära
reserver ansåg sig fullmäktige i riksbanken ej böra begära sådan garanti av Kungl.

Maj:t för täckning av eventuella förluster som lämnats vid tidigare inbetalningar
till fonden av insatskapital.

Valutafondens innehav av svenska kronor uppgick vid årets utgång till 1260,2
mkr, vilket innebär en nettoökning med 385,9 mkr under året. Innehavet motsvarade
75 % av Sveriges kvot i valutafonden. Förändringen beror huvudsakligen
på den ovan nämnda inbetalningen på grund av höjningen av Sveriges kvot i valutafonden.
Endast till en mindre del utgöres den av kontojustering och betalningar
som verkställts i kronor mellan riksbanken och valutafonden av administrativa
kostnader, den i svenska kronor erlagda delen av valutafondens gottgörelse för
utnyttjandet av sitt innehav av svenska kronor samt en mindre återbetalning av
annat lands dragning på valutafonden. Inga dragningar på valutafonden företogs
under året i svenska kronor.

Då under året ingen upplåning av kronor förekommit under GAB-avtalet och
ej heller återbetalning verkställts av lån som valutafonden upptagit hos riksbanken
uppgick riksbankens fordran på valutafonden under detta avtal till oförändrat 232,8
mkr.

Med hänvisning till åtgärderna inom valutafonden för en ökning av medlemsländernas
kvoter samt hittills tillämpad praxis i fråga om relationen mellan medlemsländernas
insatser i valutafonden och Världsbanken (IBRD) enligt vilken medlemsländer
som ökar sin relativa insats i valutafonden förväntas göra motsvarande proportionella
insatshöjning i banken, föreslog bankens direktion i januari 1970 dels
selektiva höjningar av 75 av de 112 medlemsländernas andelar av bankens grundkapital,
dels en ökning av bankens auktoriserade kapital med 3,0 miljarder dollar
till 27,0 miljarder dollar. Ifrågavarande medlemsländer skall under tiden till och
med 15 november 1971 äga teckna andelar till högst det antal som föreslagits för
varje land. För Sverige föreslogs en nyteckning av maximalt 37,3 miljoner dollar,
vilket skulle öka Sveriges andel till 277,3 miljoner dollar. Den 31 juli 1970 antog
bankens styrelse en resolution om de selektiva höjningarna av medlemsländernas
tecknade kapital. Resolutionen angående ökning av bankens auktoriserade kapital
antogs den 31 december 1970. Kungl. Maj:t har på hemställan av fullmäktige i
riksbanken inhämtat riksdagens bemyndigande (Kungl. Maj:ts prop. nr 174 år
1970) att godkänna en ökning av den svenska andelen av världsbankens grundkapital
med 37,3 miljoner dollar till 277,3 miljoner dollar samt att lämna riksbanken
garanti för täckning av eventuella förluster som hänför sig till den ökade
insatsen och vilka fullmäktige i riksbanken ej anser böra belasta banken. Riksdagen
bemyndigade samtidigt riksbanken tillskjuta det erforderliga kapitalet samt påtaga
sig de förpliktelser som följer med andelsökningen.

Sverige verkställde i november 1970 den tredje och sista inbetalningen utgörande
motvärdet till 9,88 miljoner dollar till Internationella utvecklingsfonden (IDA)
under den överenskommelse om en andra påfyllnad av utvecklingsfondens resurser
som träffats 1968. Betalningen erlades kontant i svenska kronor.

Under året har dessutom av Sverige kontant i svenska kronor erlagts motvärdet
till 5,06 miljoner dollar enligt en tidigare svensk utfästelse att utanför överenskom -

melsén om en andra kapitalpåfyllnad lämna extrabidrag till utvecklingsfonden, för
budgetåret 1970/71 uppgående till 10,12 miljoner dollar. Återstående 5,06 miljoner
dollar förfaller till betalning under första halvåret 1971.

Vid 1970 års utgång uppgick Sveriges sammanlagda inbetalda bidrag till utvecklingsfonden
till ca 513 mkr, varav 255 mkr utgjorde ordinarie bidrag och 258 mkr
extra bidrag. Under skuldförbindelser avseende tidigare års svenska bidrag utestod
vid årets utgång 29,2 mkr.

Efter överläggningar, vilka påbörjats i december 1969, nåddes i juni 1970 överenskommelse
om ett förslag till en tredje påfyllnad av utvecklingsfondens resurser
med sammanlagt 2 438,62 miljoner dollar. Enligt detta förslag skall under budgetåren
1971/72, 1972/73 och 1973/74 2 398,08 miljoner dollar ställas till IDA:s
förfogande av Grupp I-ländema och 10,54 miljoner dollar av tre av Grupp II-ländema
samt ca 30 miljoner dollar lämnas av Schweiz i form av ett räntefritt lån
på 50 år. Sverige skall enligt förslaget bidraga med 102 miljoner dollar. Avsikten är
att inbetalningar under denna tredje påfyllnad skall verkställas i tre lika årsrater,
vilka skall förfalla till betalning den 8 november 1971, 1972 och 1973. Sveriges
betalningar avses skola erläggas i form av icke räntebärande skuldförbindelser,
överenskommelsen träder i kraft först när den formellt godkänts av erforderligt
antal medlemsländer, d.v.s. minst tolv, representerande utfästelser med minst 1900
miljoner dollar.

Den femte och därmed den sista delbetalningen på 500 000 dollar av Sveriges
andel i den Asiatiska utvecklingsbanken verkställdes i augusti 1970 varvid motvärdet
till 250 000 dollar erlades kontant i svenska kronor och resterande belopp
i form av en skuldsedel i svenska kronor. Den svenska andelen i bankens grundfond
uppgår till 5 miljoner dollar varav hälften utgör garantikapital och hälften
inbetalats i fem lika årsrater.

Riksbanken förvärvade under året 8 657 nya aktier i Banken för internationell
betalningsutjämning (BIS) som följd av den ökning av dennas aktiekapital som
beslöts under 1969. Nyförvärvet bestod av 4 000 aktier som på grund av riksbankens
tidigare aktieinnehav tillföll riksbanken genom fondemission, 4 500 aktier som
riksbanken tecknat i en nyemission samt 157 aktier i fondemissionen som ej
blivit tecknade inom i emissionsbeslutet angiven tid och därför skulle övertagas av
de i bankens styrelse representerade centralbankerna. För sistnämnda aktier gäller
viss skyldighet till återförsäljning, då de aktieägare som ej utövade sin teckningsrätt
före utgången av mars månad 1970 beretts viss möjlighet att inom ett år få
övertaga sin andel.

överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of New York
om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av swaptransaktioner i kronor och dollar till
ett belopp av 250 miljoner dollar, vilken hittills ej utnyttjats, förlängdes under
året med ett år till den 2 december 1971. Beloppet för de överenskommelser av
detta slag som träffats mellan Federal Reserve Bank of New York och ett antal
centralbanker samt Banken för internationell betalningsutjämning i syfte att genom
internationellt samarbete öka motståndskraften mot störningar i det intematio -

nella betalningssystemet ökade under året med 250 miljoner dollar till 11 230
miljoner dollar.

Vid beslutet 1968 om förlängning av det Europeiska monetära avtalet (EMA)
till utgången av 1971 samt om översyn av avtalet senast 30 september 1971 förutskickades
även att EMA-styrelsen skulle studera bidragsskalan och framlägga
förslag om denna under 1970. EMA-styrelsen har vid sina fortsatta överväganden
funnit skäl att låta frågan om bidragsskalan ingå i den kommande översynen av
avtalet.

Under året lämnade Sverige sammanlagt tio nya utvecklingskrediter till följande
länder, beloppen angivna i mkr inom parentes: Kenya (15), Pakistan (31,5), Sudan
(15), Tanzania (20, 15 resp. 63), Tunisien (30 resp. 18,5), Turkiet (15,6) och Östafrika
d. v. s. Kenya, Tanzania och Uganda (27). Den svenska kredit på 78 mkr
som Sverige beviljade Tanzania 1969 ändrades till att avse 39 mkr i samband med
att Internationella utvecklingsfonden i stället beviljade Tanzania en kredit på motsvarande
belopp, vilken trädde i kraft 30 januari 1970. Liksom vid tidigare ingångna
kreditavtal av detta slag åtog sig riksbanken att medverka banktekniskt vid tillämpningen.
Utnyttjandet av krediterna framgår av tabell 12 sid. 37.

Jsj B i ^Säp

.i»''**.

■ xhff W. laff/./fi '':>"u :''■> .i-A'' ”ib ;.i i ''.it *h ■• .v’:} ''M 7

'' '' :• - ‘. , . ..... - . ...... •■•■,*. .....

" .. . .. v.''- .••• i ^ •, '' '' ''

■

*-.•••• *'' • • '' i ''■ • f: ■ .. 4 ",.7 •■» j, i

■ . .

? . 1 .

~ . .v .V '''' ''• >*'' ’/V- ■ • -*i.'' •'' 1 J-” ’f ■ '' ''*

S.. ...v,- ... .... :

Riksbankens bokslut

I det följande återgives riksbankens bokslut för år 1970 samt uppgifter om utlåningen
från vissa lånefonder.

De för år 1969 redovisade jämförelsesiffrorna för tillgångar och skulder överensstämmer
ej helt med den i förvaltningsberättelsen för nämnda år intagna balansräkningen
utan har framtagits enligt av fullmäktige den 17 december 1969 beslutade
ändringar av bokslutets uppställning.

Diskontot å svenska skattkammarväxlar och räntor å svenska obligationer har
bokförts å vinst- och förlusträkningen i den utsträckning som de uppburits under
året.

Riksbankens nettovinst för år 1970 uppgick till kronor 370186 000:31. För
1969 var vinsten kronor 326 884 470: 23.

4 — Riksbanken

Utgående

	1969	1970
Tillgångar	Kronor	Kronor	Kronor

Guld	1 167 665 344: 20		1 034 849 522: 32
Särskilda dragningsrätter i Internatio-nella valutafonden Särskild guldtranch i Internationella va-lutafonden		730 524: 82	195 754 405: 32
Guldtranch i Internationella valutafon-den	289 659 058: 45	420 322 500: —
Lån till Internationella valutafonden ..	232 794 000: —	232 794 000: —	653 847 024: 82
	(522 453 058: 45)
Fordringar hos utländsk bank eller ban-kir, nettobelopp, samt utrikes växlar	266 195 825: 96	60 464 775: 94
	1 453 402 697: 50 (1 719 598 523: 46)	1 679 338 076: —	1 739 802 851: 94


	5 685 000 000: —	7 101 000 000: —
Statens och hypoteksinrättningars obliga-	2 904 218 955: —	2 556 652 330: —	9 657 652 330: —

	(8 589 218 955:—)
	51 165 184: 54	41 898 887: 86 1 185 583 367: — 7 806 235: 13
	1 598 073 529: —
	875 249: 28 (1 650113 962: 82)	1 235 288 489: 99


	80 478 004: —		74 217 637: —
Skiljemynt	5 396 614: 59		15 379 117: 59
Inhemska bankers checkar, postremiss- växlar m. m Sveriges andel i Internationella återupp-byggnadsbankens grundfond, inbetalt belopp Ny riksbanksbyggnad i Stockholm1	27 825 836: 53 124 156 800: — 37 104 088: 29	1 624 846: 56 36 463 914: 32	8 354 839: 83 124 156 800: — 38 088 760: 88

Summa	13 924 011 187:34		14 777 391 779: 69

1 Anm. Under åren 1967—1969 har dessutom som »Projekteringskostnader för ny riksbanksbyggnad»
utbetalats kronor 810 532:50.

balansräkning

Skulder

Utelöpande sedlar

Checkräkning:

Statliga myndigheter

Bankaktiebolag

Andra insättare

Medel å konton för investering i skogsbruk
och rörelse

Skuld till Internationella valutafonden
övriga skulder

Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter
i Internationella valutafonden

Grundfond

Reservfond

Tidigare avsatta pensionsmedel

Avbetalningslånefond

Kursdifferenskonto

Riksbankens byggnadsfond

Balanserade vinstmedel
från föregående år ..

årets vinst

Summa

1969

Kronor

10 962 486 366: —

87 411 600: 93
542 978 413:71
2 300 337: 78
(632 690 352: 42)

1 073 076 596
19 726 862

50	000	000
20	000	000
6	767	843
125	000	000
657	376	365
50	000	000

2 330: 97
326 884 470: 23

13 924 011 187: 34

1970

Kronor

37 051 727:21
553 794 498: 98
3 254 046: 41

Kronor

11 318 998 896:-

594 100 272: 60

1 250 072 341: 76
12 456 299: 20

195 546 960
50 000 000
20 000 000:

6 767 843: 18
125 000 000:
784 000 000
50 000 000

263 166: 64
370 186 000: 31

14 777 391 779: 69

Vinst- och

	1969	1970
	Kronor	Kronor	Kronor
utgifter och tor läster
Räntor å inlåningsräkningar	60 456:78		69 884:58
Avlöningar, pensioner m. m.
Fullmäktige och suppleanter för dem	137 516:38	137 091:70
Styrelseledamöter vid avdelningskonto-
ren och suppleanter för dem	256 669: 84	257 017: 42
Ledamöter i valutastyrelsen och supp-
leanter för dem	15 360: —	15 420: —
Tjänstemän och övrig personal
Lönegradsplacerad personal	16 240 646:91	19 329 020: 88
Sedelräkningsbiträden1	2 089 101: 02	647 340: 93
övrig personal	1 016 923: 37	1 137 169: 84
Pensioner och ATP-avgifter	6 019 120: 49	5 675 598: 26	27 198 659: 03
(Summa avlöningar, pensioner m. m.
för år 1969 kr. 25 775 338: 01)
Förvaltningsutgifter m. m. (exkl. avlö-
ningar)
Fastighetskostnader
Ändrings- och reparationsarbeten ..	425 000: 74	278 119: 47
Kontorshyror, uppvärmningskostna-
der	552 307: 60	518 234: 25
övriga fastighetskostnader	266 319: 52	277 644: 65
Inventarier och deras underhåll	260 395: 52	650 420: 15
Materialier, tidningar, böcker m. m.	750 085: 56	708 303: 16
Post-, assurans- och teleavgifter m. m.	2 227 344: 77	2 421 508: 68
Rese- och traktamentskostnader	217 267: 95	253 852: 84
Personalvård m. m.*	393 556: 95	510 758: 96
Säkerhetsanordningar	294 457: 24	149 407: 38
Transportkostnader	242 566: 09	273 519: 17
ADB-kostnader	217 012: 77	131419: 95
övriga förvaltningskostnader	102 881:63	67 937: 76	6 241 126:42
(Summa förvaltningsutgifter m. m.
för år 1969 kr. 5 949 196: 34)
Sedeltryckeriet	3 846 677: 02		5 600 359: 18
Projekteringskostnader för ny riksbanks-
byggnad	410 071: 99	—: —
Diverse	10 832: 97	=7 348 810: 25	7 348 810: 25
Summa utgifter och förluster	36 052 573: 11		46 458 839: 46
Saldo vinst	326 884 470: 23		370186 000: 31
Summa	362 937 043: 34		416 644 839: 77

1 Från och med oktober månad 1969 har flertalet sedelräkningsbiträden erhållit lönegradsplacerad
tjänst.

* Därav har förts inom linjen som »Lån till riksbankstjänstemännens semesterförening»:

1969 cirka 148 000 kronor

1970 cirka 36 000 kronor.

* Därav köp av aktier i Banken för internationell betalningsutjämning

kronor 7 348 561: 61.

förlusträkning

	1969	1970
Inkomster och vinster	Kronor	Kronor	Kronor

Diskonto å växlar	3 974 484: 08	4 053 300: 17
Räntor ä hypnti-lrslän jn. m, .	151 848 547: 45	164 139 876: 27
Räntor å avbetalningslån	5 901 432: 37	6 646 398: 50	174 839 574: 94
(Summa inkomster av lånerörelsen för år 1969 kr. 161 724 463: 90)
Av utrikesrörelsen uppkommen vinst ..	130 989 205: 94		127 959 136: 39
Inkomst av svenska statspapper och obli-gationer, efter nedskrivningar Courtage och provisioner m. m Ränta å hos riksgäldskontoret inneståen- de pensionsfondsmedel Avgifter för i förvar mottagna deposi-tioner Ersättning för förvaltning av statliga fon-der	68 117 711:59 271 148: 63 412 838:43 526 225: 47 468 767: 90		lil 690 208: 43 297 825: 70 419 606: 28 536 506: 10 476 269: 50
Inkomster av fastigheter	383 987: 16		404 663: 18
Diverse	42 694: 32		21 049: 25

/
/
/
	362 937 043:34
Summa		416 644 839: 77

Inom linjen förda tillgångar och skulder

	1969	1970
Tillgångar
Taxeringsvärdet av riksbankens fastigheter i
Stockholm: bankhuset	6 000 000	—	7 000 000: —
sedeltryckeriet	1 700 000	—	1 900 000: —
Göteborg	2 385 000	—	2 600 000: —
Falun	419 000	—	644 000: —
Gävle	470 000	—	600 000: —
Halmstad	500 000	—	550 000: —
Härnösand	350 000	—	475 000: —
Jönköping	390 000	—	420 000: —
Karlstad	400 000	—	640 000: —
Kristianstad	380 000	—	410 000: —
Linköping	600 000	—	605 000: —
Luleå	615 000	—	655 000: —
Nyköping	750 000	—	830 000: —
Visby	244 000	—	230 000: —
Växjö	900 000	—	1 050 000: —
örebro	560 000	■—	700 000: —
östersund	310 000	—	310 000: —
Tumba: sedelförbränningshuset	200 000	—	264 000: —
Diverse valv	125 000	—	125 000: —
	17 298 000	—	20 008 000: —
Aktier i AB IXrmba bruk	25 000 000	—	25 000 000: —
Aktier i Banken för internationell betalningsutjamning	1 800 000	—	*9 148 561: 61
Riksbankens mynt- och medaljsamling	160 157: 81	160157:81
Lån till riksbankspersonalens semesterförening	1 958 084: 92	1 994 050: 22
Utländska obligationer och fordringar	25 910 275: 32	23 842 001: 60
Svenska lånefordringar m. m	41 165: 76	40 894: 25
Summa kronor	72 167 683: 81	80 193 665: 49
Skulder
Lånebanksobligationer	8 005: 98	8 005: 98
övriga	37 263: 47	1 463: 01
Summa kronor	45 269: 45	9 468: 99

1 Det tidigare innehavet av 4 000 aktier ökades under 1970 med 8 657 st., varav 4 000 st.
utgjorde fondemission.

Utlåning från vissa lånefonder

Den 31 december 1970 utestående lån från olika lånefonder fördelar sig till antal
och belopp i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:

	Avbetalnings- lånefonden	Statens bosättnings- lånefond	Egnahems- m. fl. lånefonder	Fonden för supplementär jordbrukskredit	Värnpliktslån
Vämplikts- lånefonden	Fonden för låneunderstöd
	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
Huvudkontoret	2 995	12 395	9 654	25 785	1 257	12 lil	2	13	106	150	22	41
Göteborg ....	1 643	6 694	4 668	14 441	93	575			27	45	6	11
Malmö	859	3 816	5811	16 106	69	774		_	34	54	4	11
Falun	425	1 537	1 386	3 793	150	913	3	1	13	20
Gävle	512	2 252	1 922	5 148	317	1 555			8	15
Halmstad ....	427	1 625	1 197	2 907	425	2 852		.	4	4	1	1
Härnösand . ..	364	1 154	1983	5 173	436	1 326		-	13	23
lönköping ...	672	2 692	1 632	4 149	152	1 232	1	3	16	26
Kalmar	461	1481	1 666	4 112	140	1 025			10	12
Karlskrona . ..	319	1 204	878	1 989	203	1 364		.	15	21
Karlstad	347	1 217	1 566	3 972	668	2 129	3	5	8	10
Kristianstad ..	269	967	1 504	3 733	396	3 673		-	10	7
Linköping ....	648	1986	2 485	6158	284	2124	2	2	18	30
Luleå	673	1 743	2 551	6 531	580	2 213			6	12
Mariestad	541	2 667	1 196	3 152	208	1 619	8	21	7	10	1	2
Nyköping ....	446	1 637	1 665	3 999	285	2 281	15	36	16	22
Umeå	597	1 779	1 674	4 614	542	3 023			1 f\
Uppsala	2 880	15 395	2 435	7 276	305	1 815	12	19	10 9	17 10	2	5
Visby	150	691	307	815	193	1 346			6	4
Vänersborg ..	294	1 274	1943	5 597	602	3 576	4	18	13	23
Västerås	378	1 003	1 833	4 147	77	594	6	9	9	17	1	1
Växjö	613	2 509	1298	3 418	297	1 866			2	3
örebro	421	1 858	1 937	5 234	66	222	3	3	8	10
östersund ....	1055	4 641	950	2 414	631	1727	—	—	10	12	—	—
Summa	17 989	74 217	54 141	144 663	8 376	51 935	59	130	378	557	37	72

Stödlån till jordbrukare

Den 31 december 1970 utestående stödlån fördelar sig till antal och belopp
i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:

	Enl. SFS 766/1951 St B	Enl. SFS 764/1952 St C	Enl. SFS 723/1954 St D	Enl. SFS 593/1955 St E	Enl. SFS 650/1957 St F	Enl. SFS 83/1960 St G	Summa
	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
Huvudkon-
toret	—	—	22	96	2	4	26	90	25	100	2	8	77	298
Göteborg . ..	—	—	—	—	2	4	1	3	3	8	1	—	7	15
Malmö	2	9	2	8	4	5	—	—	—	—	—	—	8	22
Falun	—		1	1	1	2	1	3	9	26	12	10	24	42
Gävle	—	—	5	6	—	—	—	—	1	1	—	—	6	7
Halmstad . ..	—	—	—	''—	4	6	4	2	1	—	3	3	12	11
Härnösand .	—	—	3	5	2	2	1	1	2	1	—	—	8	9
Jönköping ..	—	—	3	5	—	—	—	—	—	—	—	—	3	5
Kalmar	1	—	20	53	—	—	28	26	1	3	15	33	65	115
Karlskrona .	—	—	1	2	—	—	1	—	2	2	2	2	6	6
Karlstad	—	—	2	8	1	—	6	26	3	9	2	2	14	45
Kristianstad .	—	—	6	11	18	54	1	4	1	5	1	1	27	75
Linköping ..	2	2	18	48	—	—	25	76	12	28	2	1	59	155
Luleå	—	—	9	11	30	33	32	40	3	1	—	—	74	85
Mariestad ..	—	—	14	27	4	8	20	54	9	21	1	—	48	110
Nyköping ..	—	—	7	9	—	—	8	26	2	2	—	—	17	37
Umeå	—	—	8	6	30	21	36	15	19	7	—	—	93	49
Uppsala ....	—	—	13	25	4	5	23	78	52	136	15	13	107	257
Visby	—	—	1	10	—	—	1	16	—	—	—	—	2	26
Vänersborg .	—	—	5	13	4	7	7	22	7	23	5	4	28	69
Västerås ....	—	—	2	1	—	—	6	7	9	35	28	18	45	61
Växjö	—	—	1	8	1	2							2	10
örebro	1	6	14	32	1	3	2	1	1	3	—	—	19	45
östersund ..
Summa	6	17	157	385	108	156	229	490	162	411	89	95	751	1 554

Den 31 december 1970 utestående lån, vilka övertagits från egnahemsorganen och
hushållningssällskapen, fördelar sig till antal och belopp på följande olika lånetyper: -

	Utestående lån
	Antal	Belopp kronor
Utlåning, som handhaves av såväl huvudkontoret
som avdelningskontoren:
Jordbruksegnahemslån, skogslån, äldre tilläggslån
och förstärkningslån	5 850	35 603 554: —
Bostadsegnahemslån	1 003	5 185 433: —
Nybyggnadslån	370	94 395: —
Förbättringslån	53	27 588: —
Lån till estlandssvenskar	16	34 566: —
Transport	7 292	40 945 536: —
Utlåning, som helt handhaves av huvudkontoret:
Arrendelån	1	1 032: —
Lån till låneförmedlare:
Arbetarsmåbrukslån	1 047	8801 hu-
Jordbruksegnahemslån	4	ss 877: —
Bostadsegnahemslån	32	2 127 972: —
Summa	8 376	51 934 548: —

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder

§ 1.

Fullmäktige m. fl.: Fullmäktiges ordförande herr Kjell-Olof Feldt, vars förordnande
att vara bankofullmäktig förlängts för tiden den 1 mars 1970—28 februari
1973, entledigades av Kungl. Maj:t från nämnda uppdrag den 9 oktober 1970 i och
med hans tillträde av statsrådsämbete. I hans ställe förordnade Kungl. Majit den
16 oktober ledamoten av riksdagens första kammare, direktören John Ericsson
att för en tid av tre år från och med den 17 oktober 1970 vara bankofullmäktig,
och till suppleant för honom förordnades för samma tid ledamoten av riksdagens
andra kammare, direktören Essen Lindahl (omvald).

Vid det val av fullmäktige och suppleanter för dem som riksdagens valmän
förrättade den 6 maj 1970 omvaldes för valperioden 1970—1973:

till fullmäktige herrar Dahlén och Bengtson samt till suppleanter för dem respektive
herr Helén och herr Hansson. Till fullmäktig för återstående del av valperioden
1968—1971 efter herr Holmberg, som den 7 april 1970 erhållit befrielse
från uppdraget, valdes ledamoten av första kammaren herr Allan Hemelius
och till suppleant för honom herr Burenstam Linder (omvald).

Fullmäktige omvalde samma dag för tiden till dess nytt val av fullmäktige år
1971 förrättats:
till vice ordförande: herr Wärnberg;
till riksbankschef: herr Åsbrink;
till deputerad: herr Wärnberg; samt

till suppleant för riksbankschefen att med fullmäktigs rätt och ansvar vid inträffande
förfall inträda i hans ställe (vice riksbankschef): herr Joge.

§ 2.

Riksbankens industristyrelse: Till ledamöter av riksbankens industristyrelse
omvalde fullmäktige den 6 maj 1970 tillsvidare, dock längst till dess nytt fullmäktigeval
år 1971 förrättats, herr Wärnberg, ordförande, samt f. d. bankdirektören
Ekengren och civilingenjören Carlsson. Vidare omvaldes för samma tid bankofullmäktigen
Bengtson att vara suppleant för ordföranden och bankdirektören
Gustafsson att vara suppleant för herr Ekengren.

§ 3.

Valutastyrelsen: Till ledamöter i valutastyrelsen omvalde fullmäktige den 6 maj
1970 — förutom vice riksbankschefen Joge, som enligt 16 § 3 mom. andra stycket
bankoreglementet skall vara styrelsens ordförande — herr Wärnberg, vice ordförande,
och bankdirektören Akermalm samt till personliga suppleanter för dem

respektive bankdirektören Gustafsson, bankofullmäktigen Bengtson och bankokommissarien
Olofsson. Valet gäller tillsvidare, dock längst till dess nytt fullmäktigeval
ägt rum under år 1971.

De av Kungl. Maj:t till utgången av juni 1972 utsedda ledamöterna i valutastyrelsen
utgöres av direktören Lars Sjunnesson (suppleant direktören Nils-Hugo
Hallenborg), direktören Gunnar Svalling (suppleant direktören Johan R:son Söderberg),
statssekreteraren Hans Lundström (suppleant kanslirådet Jan Nipstad
under tiden 1—31 juli 1970 och kanslirådet Bert Ekström under tiden 1 augusti
1970—30 juni 1972) och direktören Jonas Nordenson (suppleant direktören Per
Eric Bolin). Statssekreteraren Lennart Klackenberg och direktören Sven Strömberg
har genom beslut av Kungl. Maj:t den 17 juni 1970 beviljats begärt entledigande
från uppdragen att vara ledamöter i valutastyrelsen.

§ 4.

Beträffande sammansättningen av styrelserna vid avdelningskontoren
torde få hänvisas till fullmäktiges protokoll den 10 december 1970.

§ 5.

Investeringsfonder för konjunkturutjämning samt skogskonto: Vid utgången av
år 1970 innestod i riksbanken medel insatta enligt gällande bestämmelser om investeringsfonder
för konjunkturutjämning (Kungl, kungörelse
1955: 256, med senare ändringar) till ett sammanlagt belopp av 1 250 mkr,
därav 1 237,5 mkr avsåg investering i rörelse och 12,5 mkr investering i skogsbruk.

Vid samma tidpunkt innestod i riksbanken ett belopp av omkring 0,3 mkr jämlikt
Kungl, förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst av
medel, som insatts på skogskonto. Ränta på medlen har utgått efter 63å %
från och med den 1 augusti 1969.

§ 6.

Riksbankens officiella diskonto är från och med den 11 juli 1969 7 %.

§ 7.

Sedelutgivningsrätten m. m.: Genom lag den 5 juni 1970 (nr 239) höjdes maximibeloppet
för sedelutgivningen från och med den 1 juli 1970 med 500 mkr till
13 500 mkr.

Under det gångna året var den utelöpande sedelmängden störst på rapportdagen
den 23 december och uppgick då till 11 768 mkr, en ökning i förhållande
till motsvarande dag 1969 med 276 mkr. Det lägsta utelöpande sedelbeloppet
under 1970 förelåg på rapportdagen den 7 april och utgjorde då 9 552 mkr. Den
högsta procentuella ökningen i förhållande till 1969 noterades den 15 maj och

uppgick då till 6,7 %; den lägsta procentuella förändringen registrerades den 7
april och utgjorde minus 1,4 %.

§ 8.

Angående användande av riksbankens vinst för år 1969 torde få
hänvisas till bankoutskottets memorial nr 14 för år 1970.

§ 9.

Riksbankens avbetalningslånejond: Antalet utestående lån från riksbankens
avbetalningslånefond, vilken uppgår till 125 mkr, uppgick vid utgången av år 1970
till 17 989 med den fördelning mellan bankens olika kontor som framgår på s. 55
Den sammanlagda lånesumman vid sagda tidpunkt utgjorde 74,2 mkr, en minskning
under året med ca 6,3 mkr.

Ränta på de lån från avbetalningslånefonden, vilka utlämnats med statlig kreditgaranti
fastställes sedan den 25 mars 1969 av centrala studiehjälpsnämnden
(SFS 1969:39) och utgör från och med den 11 juli 1969 7,5 % (meddelande
Ua nr 21 från studiehjälpsnämnden).

För övriga avbetalningslån gäller från och med den 11 juli 1969 8,5 % ränta.

Hittills har från fonden utlämnats fjorton lån till tjänstemän vid riksdagens verk
för förvärv av bostadsrätt i bostadsrättsförening. Vid utgången av år 1970 utestod
endast ett lån.

§ 10.

Statens bosättningslånefond: Från statens bosättningslånefond — till vilken riksdagen
hittills såsom kapital anvisat investeringsanslag på sammanlagt 163 106 700
kronor — utgjorde udåningen vid utgången av år 1970 ca 145 mkr.

Det utestående lånebeloppet har under året stigit med omkring 14 mkr. Antalet
lån uppgick till 54 141, en ökning under samma tid med 2 348 lån. Av under året
utlämnade lån har 9 406 utlämnats till äkta makar och övriga sammanboende
samt återstående 1 591 till ogifta mödrar eller till ogifta fäder.

Medelbeloppet för utlämnade lån, vilket under budgetåret 1967/68 utgjorde
4 434 kronor och under budgetåret 1968/69 4 396 kronor, ökade under budgetåret
1969/70 till 4 877 kronor.

Rörande fördelningen på de olika kontoren av lånen till antal och belopp hänvisas
till de uppgifter, som intagits på s. 55.

För förvaltningen av bosättningslånen under budgetåret 1969/70 har riksbanken
uppburit 310 758 kronor. Ersättningsgrunderna har varit oförändrade sedan
budgetåret 1953/54.

Från låneverksamhetens början i januari 1938 och till utgången av år 1970 har
utlämnats lån till ett sammanlagt belopp av omkring 660 mkr. Därav har ca 512
mkr återbetalats och ett belopp av tillhopa omkring 4 mkr efterskänkts eller avskrivits.

För lån från fonden utgår ränta efter fast, under hela lånetiden oförändrad
procentsats, utgörande den normalränta, som av Kungl. Maj:t fastställts för det
budgetår då lånet beviljats. Beträffande lån, som utlämnats under innevarande
budgetår, utgör räntefoten (normalräntan) 63Å%.

Kungl. Majit har uppdragit åt familjepolitiska kommittén att verkställa den
översyn av bestämmelserna för bostadstillägg och reglerna för bosättningslån varom
statsutskottet i utlåtande nr 5 hemställt (rskr den 15 april 1970, nr 5).

§ 11.

Egnahems- m. fl. lån: Av de egnahems- m. fl. lån, som riksbanken per den
1 juli 1948 övertog från egnahemsorganen och hushållningssällskapen, kvarstod
vid utgången av år 1970 ett antal av 8 376 med ett sammanlagt kapitalbelopp av
ca 52 mkr, en nedgång under året med 2 463 lån och med ett belopp av ca 10,6
mkr. Rörande lånens fördelning på de olika kontoren hänvisas till sammanställningar
på s. 55 och 57.

För förvaltningen av lånen har riksbanken för budgetåret 1969/70 uppburit
ersättning efter oförändrat 3 kronor 50 öre per lån med 37 936 kronor 50 öre.

Av de av riksbanken förvaltade fondmedlen, som sammanhänger med ifrågavarande
låneverksamhet, har till statsverket under år 1970 av influtna amorteringar
återlevererats 9,6 mkr. Beloppet fördelar sig med 8,6 mkr på egnahemslånefonden,
0,2 mkr på lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden,
0,7 mkr på arbetarsmåbrukslånefonden och 0,1 mkr på fonden för låneunderstöd
(förbättringslån).

§ 12.

Stödlån till jordbrukare: Vid utgången av år 1970 förvaltade riksbanken stödlån
till jordbrukare, utgivna enligt Kungl, kungörelserna nr 766/1951 (StB),
764/1952 (StC), 723/1954 (StD), 593/1955 (StE), 650/1957 (StF) och 83/1960
(StG), till ett sammanlagt belopp av ca 1,5 mkr. Lånens antal utgjorde 751. Rörande
lånens fördelning på riksbankens kontor och på de olika lånetyperna hänvisas
till sammanställningen på s. 56.

Hittills har av riksbanken efterskänkts eller avskrivits stödlån med ett belopp
av sammanlagt ca 1,5 mkr.

Riksbanken har icke uppburit någon ersättning för förvaltningen av stödlånen.

§ 13.

Fonden för supplementär jordbrukskredit: Avvecklingen av lånen från fonden
för supplementär jordbrukskredit har fortsatt och vid utgången av år 1970 kvarstod
59 lån på sammanlagt 0,13 mkr.

Rörande lånens fördelning på de olika kontoren hänvisas till sammanställningen
på s. 55.

§ 14.

Värnpliktslånen: Vid utgången av år 1970 utestod 37 värnpliktslån från fonden
för låneunderstöd och 378 lån från värnpliktslånefonden. Lånens fördelning
på riksbankens olika kontor framgår av sammanställningen på s. 55.

Under år 1970 avskrevs under fonden för låneunderstöd 21 460 kronor och
under värnpliktslånefonden ett belopp av 65 750 kronor. Till alldeles övervägande
del skedde avskrivningen under sistnämnda fond enligt Kungl, kungörelse den
2 juni 1961 (nr 384) om avskrivning av lån för studier.

Någon ersättning utgår ej till riksbanken för här avsedda låneförvaltning.

§ 15.

Fiskredskapslån: Riksbanken har att bevilja och förvalta lån från statens fiskredskapslånefond.
Härför gällande bestämmelser har meddelats i Kungl, kungörelse
den 6 april 1962 (nr 100; ändrad senast genom kungörelse SFS 1969:815).

Enligt regleringsbrev den 24 april 1970 får det för budgetåret 1962/63 anvisade
investeringsanslaget Statens fiskredskapslånefond användas även under budgetåret
1970/71 för det med anslaget avsedda ändamålet.

Vid utgången av år 1970 utestod 84 fiskredskapslån på sammanlagt 416 020
kronor fördelade på följande bankens kontor:

Kontor	Antal	Belopp l
Göteborg	38	224 401
Malmö	28	133 210
Halmstad	1	7 200
Kalmar	4	18 300
Karlskrona	1	6 000
Kristianstad	9	23 094
Luleå	1	2 400
Nyköping	1	800
Umeå	1	615
	84	416 020

Räntan på dessa lån motsvarar normalräntan för det budgetår då lånet beviljats.

§ 16.

Hotellgarantilån: Riksbankens kontor fungerar fortfarande som lokalorgan i
ärenden rörande statsgaranti för lån, som utlämnas till företag inom turisthotellnäringen.

§ 17.

Studiemedel: Riksbanken har för sitt bestyr med utbetalning av studiemedel
för budgetåret 1969/70 uppburit ersättning med 127 575 kronor, motsvarande
60 öre per utbetald studiemedelsanvisning. För budgetåret 1970/71 kommer ersättningen
till riksbanken att utgå med 70 öre per utbetald studiemedelsanvisning
(prop. 1970: 1 bil. 10; regleringsbrev den 5 juni 1970).

Under året har utbetalning verkställts för 217 307 studiemedelsanvisningar till
ett sammanlagt belopp av ca 868 mkr, varav 182 mkr avser studiebidrag.

§ 18.

Riksbankens personal: Riksbankens personal vid utgången av åren 1969 och
1970 framgår av nedanstående tablå.

	Huvud- kontoret	Avdelnings- kontoren	Summa
	1969	1970	1969	1970	1969	1970
Lönegradsplacerade
förordnandetj änstemän	15	15	23	22	38	37
övrig s. k. bankpersonal	105	109	83	86	188	195
bankexpeditörer	28	32	36	41	64	73
biträdespersonal	140	144	157	159	297	303
vaktpersonal	53	52	25	25	78	77
Sedelräkningsbiträden	12	6	30	31	42	37
Övrig personal1)	35	38	46	42	81	80
Totalsumma	388	396	400	406	788	802

b Städerskor, nattvakter, fastighetsarbetare, tillfälligt anställda pensionärer m. fl.

I uppställningen ovan ingår personalen vid sedelförstöringskontoret i Tumba
men ej personalen vid pappersbruket och sedeltryckeriet.

§ 19.

Riksbankens byggnadsfråga: Fullmäktige har utsett en byggnadskommitté att
närmast under direktionen handlägga projekteringsarbetet för uppförande av ny
riksbanksbyggnad vid Sergels torg. I kommittén ingår herrar Wärnberg, Dahlén
och Åkermalm samt bankokommissarien Wolfgang Garén och intendenten Karl
Haglund, med herr Wärnberg såsom ordförande. I kommittén ingår vidare civilingenjören
Gösta Ekelöf, vilken arvodesanställts av riksbanken att fungera som
byggledare.

Stockholms stads gatukontor har enligt överenskommelse med riksbanken verk -

ställt de för uppförandet av riksbankshuset erforderliga schaktningsarbetena mot
en summa i ett för allt av 600 000 kronor (se fullm. prot. d. 5.2.1970).

Vidare har till arkitekter och övriga sakkunniga i samband med projekteringen
utbetalats omkring 1010 000 kronor.

Förhandlingar har inletts mellan riksbanken och byggnadsstyrelsen om förhyrning
av lokaler i riksdagshuset på Helgeandsholmen för riksbankens räkning,
närmast avsedda för valutaavdelningen och byggnadskontoret.

§ 20.

Riksbankens kontor snät: Sedan fullmäktige i skrivelse den 29 april 1970 till
riksdagen hemställt dels om att riksbankens avdelningkontor i Mariestad finge
flyttas till Skövde dels om principbeslut att avdelningskontoret i Vänersborg skulle
nedläggas beslutade riksdagen den 29 maj 1970 med bifall till bankoutskottets
utlåtande nr 47, att avdelningskontoret i Mariestad skulle flyttas till Skövde, men
uppsköt frågan om nedläggning av Vänersborgskontoret till riksdagens höstsession.
Den 10 december 1970 beslöt riksdagen i enlighet med vad bankoutskottet
i utlåtande nr 73 anfört att avslå framställningen om nedläggning av Vänersborgskontoret
(rskr nr 466).

Riksbanken har den 10 juli 1970 tecknat kontrakt med Erik L. Dahl Byggnads
AB, Falköping, på lokaler för ett riksbankskontor i Skövde i kvarteret Muraren
nr 10 vid Lögetorget. Kontraktet löper på 25 år från och med den 1 december
1971 och årshyran uppgår till 168 567 kronor de första 10 åren, varefter
beloppet minskar med 4 400 kronor, motsvarande ersättning för hissanläggning.
Härtill kommer merkostnad för värdevalv med 150 000 kronor jämte mervärdeskatt
samt ett belopp på 36 000 kronor, avseende hyresvärdens ersättning till
Skövde stad för eftergift från skyldighet att iordningställa sex parkeringsplatser.

För kontoret i Skövde har riksbanken under året anvisat ytterligare 156 080
kronor, avseende kostnad för valvdörrar, compactusanläggning och sedelskåp samt
arvoden till arkitekt och kontrollant m. m.

§ 21.

Fastighetsförvaltningen: Huvudkontoret. Inom lokalerna har målningsarbeten
utförts för 5 000 kronor, reparation av ytter- och glastak, tillverkning av
stuprör, arbeten i samband med installation av ventilationsaggregat i valv, breddning
av dörrhål i källaren samt asfaltering på bankkajen för 30 500 kronor. Beträffande
sedelförstöringskontoret i Tumba har byggnads- och målningsarbeten
samt omändring av den elektriska installationen verkställts för en kostnad av
16 000 kronor.

Avdelningskontoren. Utöver de ändrings- och reparationsarbeten
som kontorsstyrelserna låtit utföra har fullmäktige eller direktionen under året
anvisat medel till dylika arbeten till belopp överstigande 5 000 kronor vid nedan
angivna kontor.

Kontor

Göteborg

Kronor
25 900

Karlskrona	6 000
Kristianstad	21 200
Luleå	34 800
Växjö	15 600
östersund	16 800

Kostnaden avser huvudsakligen:

Insättning av fönsterglas i butikslokal, reparation efter vattenskada,
målningsarbeten, reparation i bostads- och kontorslokal,
reparation av yttertak och asfaltbeläggningar på
gården samt arkitektarvode för utredning beträffande ombyggnad
av bankens lokaler.

Upprivning av gammal golvbeläggning och slipning av undergolv
samt ny golvbeläggning i banksal och tambur.
Målning och andra förbättringsarbeten i banklokal och bostadslägenheter.

Tätning och dränering av grundmur, reparation av entréport
m. m. samt uppsättning av undertak i banksalen.
Ommålning av fönster samt reparation av fönsterbleck.
Målning av banklokalen och bostadslägenhet, ny golvbeläggning
i banksalen samt rensning av vatten- och avloppsledningar.

Fastigheter tillhörande Riksbankspersonalens semesterförening.

Baggensnäs 33 300 Borttagande av taktegel på huvudbyggnad och f. d. trädgårdsmästarbostad,
underarbeten samt påläggning av nytt
tegel. Beläggning av plant tak på huvudbyggnaden med
kopparplåt samt målning i tjänstebostaden. Framdragning
av elserviskabel.

§ 22.

Riksbankens industrier: Byggnadsarbetet avseende nytt sedeltryckeri i Tumba
har planenligt avslutats, överflyttningen av maskiner, inventarier, halvfabrikat
och råvaror till Tumba påbörjades under våren 1970 och avslutades under september
1970. Det nya sedeltryckeriet togs i bruk omedelbart efter avslutandet
av tryckeriets semesterperiod, d. v. s. den 3 augusti 1970, från och med vilken
dag integrationen mellan pappersbruket och sedeltryckeriet sålunda kan anses
vara under genomförande och reellt fungerande.

Den av sedeltryckeriintegrationen särskilt motiverade restaureringen av det
s. k. klockhuset till nytt bolagskontor slutfördes under november 1970.

Från och med den 16 november användes de nya lokalerna för bolagets gemensamma
administration.

Vid den ordinarie bolagsstämman med AB Tumba bruk den 22 juni 1970 omvaldes
samtliga styrelseledamöter.

Avtal och anställningsvillkor för arbetarepersonalen vid pappersbruket och
sedeltryckeriet träffades mellan bolaget och Statsanställdas förbund den 29 december
1970.

5 — Riksbanken

Pappersbruket. Produktionen av sedelpapper har under år 1970 skett planenligt.
Därvid har tillverkningen av rullsedelpapper uppgått till ca 94,7 ton mot ca
121,2 ton föregående år. Under året har även tillverkats ca 13,3 ton arksedelpapper
mot ca 7,1 ton 1969. Rullsedelpapperspriset (för 100-, 50- och 10-kronorssedlar)
har liksom under de sista sju åren varit 15 kronor per kg och priset
för arksedelpapper (för 5-kronorssedlar) utgör likaledes oförändrat 11 kronor
per kg.

Leveransvärdet för av pappersbruket under perioden levererat annat papper
än sedelpapper överstiger något budgeterad förväntan och har uppgått till ca 7,5
mkr mot ca 5,3 mkr föregående år. ökningen som motsvarar ca 43 % beror dels
på kapacitetsökningen på pappersmaskinen, dels på försäljning av som legotillverkning
utlagd kvantitet inom pappersbrukets kvalitetsområde i syfte att bevara
uppnådd marknadsandel. Trots den större försäljningsvolymen har kundernas alltmer
ökade intresse för brukets produkter ej helt kunnat tillgodoses.

Vid utgången av år 1970 uppgick antalet kollektivavtalsanställda arbetare vid
pappersbruket till 71, därav 23 kvinnliga, vartill kommer städningspersonal.
Motsvarande antal för ett år sedan var resp. 70 och 23. I övrigt var i pappersbruksdriften
engagerade 16 tjänstemän och 8 arbetsledare, mot resp. 16 och 7
vid motsvarande tidpunkt föregående år. Aktiebolagets verkställande direktör har
fungerat som chef för verksamheten.

Beträffande investeringar i pappersbruksdriften må nämnas att den av styrelsen
för AB Tumba bruk beslutade tekniska förnyelsen av väsentliga delar av maskinutrustningen
i stort är genomförd. Viss intrimning återstår ännu. övriga investeringar
syftar på sedvanligt sätt till ett kontinuerligt underhåll.

Sedeltryckeriet. Tillverkningen av sedlar under år 1970 har gått planenligt. I
helrotationsmaskinen har tryckts 10- 50- 100-kronorssedlar. Samtidigt har 5-kronorssedlar tryckts i andra tryckpressar under viss del av året.

Tillverkningen av sedlar uppgick till 99 miljoner brukbara sedlar mot 154 miljoner
under år 1969.

Till riksbanken har under året levererats 107 miljoner sedlar. Föregående år
levererades 144 miljoner sedlar.

Tryckning av produkter till andra beställare än riksbanken, huvudsakligast
andra statliga institutioner, har ökat i omfattning. Försäljningssumman exklusive
mervärdeskatt har uppgått till 3,3 mkr. Under år 1969 var motsvarande summa
3,1 mkr.

Nedgången i sedelproduktion och leveranser av sedlar till riksbanken har varit
betingad av tryckeriets utflyttning till Tumba. Såväl sedelproduktion som övrig
tillverkning är nu uppe i full kapacitet.

AB Tumba bruk har i huvudsak ansvarat för de investeringar som gjorts under
året och vilka angivits i sedeltryckeriutredningen.

På fastigheten Norr Mälarstrand 6 har endast nödvändigt underhåll gjorts och
fastigheten överläts den 1 oktober 1970 på Kungl. Byggnadsstyrelsen.

Sedeltryckeriets personal uppgick vid årsskiftet till 23 tjänstemän samt 36 man -

liga och 35 kvinnliga kollektivavtalsanställda arbetare. Härtill kommer städningspersonal,
nattvakter och tillfälligt anställda m. fl. sammanlagt 14 personer. Hela
personalstyrkan utgjorde sålunda 108 personer mot vid föregående årsskifte 97
personer.

§ 23.

För riktigheten av de på s. 50—54 lämnade sifferuppgifterna svarar bankkamrerare
Gerdt Richter och Sven Holmström, vilka undertecknat resp. kontrasignera!
riksbankens bokslut.

§ 24.

Inspektioner m. m.: I bankoreglementet föreskrivna inspektioner av avdelningskontoren
har under året verkställts.

Föreskrivna inventeringar och undersökningar har ägt rum
av huvudkontorets kassor och förvaringsrum ävensom av sedeltryckeriets och
Tumba bruks kassor.

Revision genom därtill av chefen för revisionsavdelningen utsedda tjänstemän
har under året verkställts vid samtliga avdelningskontor.

Bilaga I

Valutastyrelsens berättelse

Till Herrar Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Valutastyrelsen får härmed lämna följande berättelse för år 1970 angående sitt
verksamhetsområde.

Förordnande om fortsatt valutareglering meddelades för tiden intill den 1 juli
1971. Förlängningen av valutaförfattningarna skedde utan ändring.

Som framgår av styrelsens berättelse för år 1969 fastställdes i september samma
år nya mera restriktiva riktlinjer för tillståndsgivningen för vissa betalningar till
utlandet av kapitalnatur, sedan Kungl. Majit efter framställning av bankofullmäktige
beslutat utnyttja undantagsklausuler som ingår i de av samarbetsorganisationen
i Paris (OECD) antagna betalningsstadgoma. De nya riktlinjerna omfattade
fyra slag av betalningar för vilka en mera avsevärd valutabesparande effekt
antogs möjlig att åstadkomma, nämligen svenska direkta investeringar i utlandet,
återköp av utlandsägda svenska värdepapper, emigrationsvaluta samt premier för
livränte- och kapitalförsäkringar utomlands.

De i september 1969 utformade principerna för tillståndsgivningen ifråga om
de nyssnämnda betalningsslagen har i huvudsak tillämpats oförändrade under
1970.

Beträffande direkta investeringar i utlandet framhölls i bankofullmäktiges nyssnämnda
framställning till Kungl. Majit att uppenbara svårigheter möter mot reglering
av utlandsinvesteringar genom valutamyndigheten men att det syntes praktiskt
möjligt att temporärt åstadkomma väsentliga nedskärningar i planerade valutautgifter
för detta ändamål. I enlighet med de fastställda riktlinjerna lämnas
tillstånd med rätt till transferering av erforderliga medel från Sverige, då investeringen
bedömes ha en exportfrämjande eller valutabesparande effekt. Investeringar
i sådana u-länder som är huvudmottagare av svenskt bistånd behandlas
med prioritet. Ifråga om gränsfall avseende andra länder än dessa u-länder eller
då beloppet är av avsevärd storlek kan föreskrivas att projektet finansieras genom
minst femårig upplåning i utlandet.

Som närmare belyses i tabellerna 2 och 3 i tabellbilagan till denna berättelse
lämnades under 1970 tillstånd till direkta investeringar i utlandet för ett sammanlagt
belopp av 1 093 miljoner kronor. Ehuru detta belopp är 603 miljoner kronor
lägre än totalbeloppet för 1969 — 1 696 miljoner kronor — överstiger det avsevärt
siffrorna för de mera normala åren före 1969. Det tidigare högsta beloppet
registrerades för 1967 och uppgick till 877 miljoner kronor. Av totalbeloppet
för 1970 har som framgår av tabell 1 förutsatts att 366 miljoner kronor finansieras
genom upplåning i utlandet jämfört med 440 miljoner kronor för 1969.
På grundval av dessa uppgifter kan konstateras att den starka tendens till ökning

som kom till uttryck i 1969 års siffror visserligen dämpades under 1970 men att
kraven på valuta för finansiering av verksamhet i utlandet fortfarande är mycket
betydande. Exklusive sådana utlandsinvesteringar som är avsedda att finansieras
genom upplåning i utlandet uppgick tillståndsgivningen till (1 093 minus 366
eller) 727 miljoner kronor. Huvudparten härav är avsedd att finansieras genom
valutatilldelning från Sverige. Att siffran blivit så hög beror delvis på att ansökningarna
omfattat ett avsevärt antal projekt som bedömts vara betydelsefulla ur
valutasynpunkt; några fall av följdinvesteringar av rekonstruktionskaraktär i förlustföretag
finns dock också att förteckna. Det har vidare framstått som önskvärt
att utnyttja utvägen med upplåning i utlandet på medellång sikt med en viss
försiktighet.

En mera detaljerad kommentar till tillståndsgivningen beträffande såväl svenska
direkta investeringar i utlandet som utländska direkta investeringar i Sverige och
svenska företags upplåning utomlands lämnas i slutet av denna berättelse.

Även vad gäller återköp av utlandsägda svenska värdepapper har anspråken
på valutatilldelning varit avsevärda. Fullmäktige uttalade i den inledningsvis omnämnda
framställningen till Kungl. Maj:t att mera betydande underkurs på svenska
värdepapper utomlands helst borde undvikas. Med beaktande härav har tillstånd
under året lämnats för återköp av äldre innehav av svenska värdepapper i utlandet
tillhöriga fysiska och i betydande utsträckning även juridiska personer. I vad
gäller svensk emigrants värdepappersinnehav har dock i fråga om återköp av värdepapper
skett en behovsprövning på sätt som förutskickats i valutastyrelsens berättelse
för 1969. Tillståndsgivningen för återköpen har blivit större än som ursprungligen
förutsatts och uppgick under året till totalt 93 miljoner kronor. Ansökningar
på totalt 27 miljoner kronor har avslagits; huvudsakligen har det därvid
varit fråga om emigranters innehav. Vid årets slut var ansökningar på sammanlagt
omkring 30 miljoner kronor vilande. Dessa utgjordes helt av ansökningar
från utländska banker och fondmäklare.

De för emigrationsvaluta gällande riktlinjerna, som innebär att överföring av
medel till utlandet utöver ett belopp vid utflyttningen av 100 000 kronor per person
är underkastad prövning, har haft en viss valutabesparande effekt. Detsamma
gäller premiebetalningar för livränte- och kapitalförsäkringar i utlandet. Intresset
för pensionsförsäkringar i utlandet torde ha upphört sedan genom ändring i anvisningarna
till kommunalskattelagen ej längre medgives avdragsrätt för premie
för dylik försäkring vid taxeringen till inkomstskatt.

Bland andra typer av betalningar till utlandet har utgifterna för reseändamål
fortsatt att öka under året, och skillnaden mellan inkomster och utgifter i resetrafiken
med utlandet beräknas för året ha resulterat i ett underskott på 1 725
miljoner kronor jämfört med 1 229 miljoner kronor för 1969. Utan tvivel ingår
dock under denna rubrik även utgifter för annat än reseändamål; framförallt
torde det härvidlag vara fråga om av utländska arbetare i Sverige till hemlandet
medförda besparingar av här intjänade medel. Valuta för turist-, rekreationsoch
studieresa tillhandahålles i enlighet med anmälan till OECD-organisationen

intill ett belopp av 6 000 kronor per person och resa. Inom ramen för detta belopp
äger valutabanker och andra försäljningsställen för resevaluta försälja den
för resa erforderliga valutan utan att särskilt tillstånd inhämtas från riksbanken.
Under årets förra del märktes tendenser till köp av valutor som inte syntes erfordras
för resor under den närmaste tiden. Med anledning härav angavs i anvisningar
till valutabankerna och övriga försäljningsställen för resevaluta att försäljning
av resevaluta endast får ske då omständigheterna ej motsäger att valutan
är avsedd för utlandsresa inom näraliggande framtid. I detta sammanhang bör
också noteras att från och med den 1 juli 1970 svenska sedlar på 10 000 kronor
inte längre får mottagas av valutabankerna från utländska banker mot likvid på
allmänt konto eller i utländsk valuta, eftersom sedlar på denna valör inte kommer
till användning som resevaluta.

För köp av fritidsfastighet i utlandet lämnades under året liksom tidigare valutatillstånd
inom ramen för ett värde av högst 75 000 kronor efter prövning av
riksbanken i varje särskilt fall. Tillståndsgivningen för detta ändamål uppgick under
året till 64,7 miljoner kronor. Med undantag av 1967 har dessa betalningar
visat en stigande tendens som blivit ytterligare accentuerad under 1970. Under
den senaste femårsperioden har utvecklingen av tillståndsgivningen avseende fritidsfastigheter
i utlandet varit följande (miljoner kronor):

1966 36,0

1967 30,2

1968 38,7

1969 47,7

1970 64,7

Enligt gällande generella bestämmelser är riksbanken beredd att på ansökan
lämna tillstånd till upptagande av export- och importkrediter i utlandet. Tillstånd
kan sålunda lämnas svensk exportör att upptaga sådan kredit avsedd för finansiering
av exportörens egen kreditgivning i samband med förestående export.
Svensk importör kan erhålla tillstånd att upptaga utländsk kredit för finansiering
av förestående import. Ett villkor är att krediterna skall överensstämma med normal
kommersiell praxis. Krediterna får därigenom karaktär av ersättning för normal
leverantörskredit. Antalet framställningar om upptagande av kredit för dessa
ändamål har visat en väsentlig ökning.

Införandet i september 1969 av de nya riktlinjerna för tillståndsgivningen innebar
att arbetet inom riksbankens valutaavdelning avsevärt ökades främst därför
att enskilda ärenden i större utsträckning än tidigare måste prövas mera ingående.
Härtill bidrog också en relativt stark ökning av antalet framställningar i valutaärenden.
För att möta denna ökade arbetsbelastning skedde en viss personalmässig
förstärkning. I arbetsbesparande syfte vidtogs också den ändringen att valutabankerna
medgavs rätt att utan att som tidigare underställa riksbanken ärendet
utföra betalning till utlandet för utländsk medborgare med fast bostad i Sve -

rige, oavsett om han ännu hunnit bli valutainlänning, utgörande gåva eller understöd
ej överstigande 1 000 kronor vid varje betalningstillfälle.

Under året ersattes de hittillsvarande kontrakten mellan riksbanken och andra
försäljningsställen för resevaluta än valutabanker med valutahandelstillstånd i
likhet med vad som skedde 1969 i förhållande till valutabankema. I jämförelse
med det tidigare kontraktet innebär valutahandelstillståndet för försäljningsställena
att dessas uppgifter och befogenheter i samband med deras köp och försäljning
av resevaluta närmare preciserats.

Tillstånden till finansiell upplåning utomlands uppgick 1970, som framgår av
tabell 1, till 2 528 miljoner kronor, vilket överstiger 1969 års siffra med 1 177
miljoner kronor och är den högsta hittills noterade. Kategorierna »Svenska redares
lån», »övriga svenska exportindustriers lån», »övriga lån» samt »Utlandsägda
företags lån från moderbolag eller koncernbolag avseende direkt investering
i Sverige» ökade kraftigt, under det att »Svenska varvs lån» och »I utlandet
upptagna lån för finansiering av svenska direkta investeringar i utlandet» företedde
någon minskning. En särskilt betydande stegring redovisas för svenska rederiers
lån i utlandet. Tillståndsgivningen har skett efter samma principer som tidigare
år.

Tillstånd till direkta investeringar i utlandet lämnades, såsom framgår av tabell
2 och som inledningsvis berörts, för ett sammanlagt belopp av 1 093 miljoner
kronor. Beloppet är 603 miljoner kronor mindre än 1969 års siffra. För samtliga
ländergrupper redovisades en minskning utom för EEC, där en ökning med
33 miljoner kronor är att notera. Tillstånden avseende EFTA uppgick till 249
miljoner kronor (472 miljoner kronor 1969), varav 51 miljoner kronor (86 miljoner
kronor) föll på Storbritannien och 147 miljoner kronor (338 miljoner kronor)
på de nordiska länderna. För EEC beviljades tillstånd för 361 miljoner kronor
(328 miljoner kronor), varav 142 miljoner kronor (158 miljoner kronor) hänförde
sig till Västtyskland. Siffran för u-länderna, 251 miljoner kronor (283 miljoner
kronor), fördelade sig med 40 miljoner kronor på Europa (25 miljoner
kronor), 3 miljoner kronor på Afrika (3 miljoner kronor), 17 miljoner kronor på
Asien (16 miljoner kronor) och 191 miljoner kronor på Latinamerika (239 miljoner
kronor).

Investeringstillstånden avseende försäljningsföretag, som redovisas i tabell 3,
minskade från 250 miljoner kronor 1969 till 196 miljoner kronor 1970. Deras
relativa andel i totalbeloppet uppgick till 18 % och var något högre än 1969, då
den utgjorde knappt 15 %. I vad gäller nyetablerade företag låg antalet försäljningsföretag
högre 1970 än både 1968 och 1969. Tillståndsgivningen ifråga om
»övriga företag» var liksom tidigare beloppsmässigt dominerande. I denna grupp
ingår i stor utsträckning företag med tillverkning som är helt eller delvis baserad
på råmaterial, halvfabrikat eller delar från Sverige. Tillstånden till nyetablering

utvisar en minskning såväl antalsmässigt — 350 st mot 383 st 1969 — som ifråga
om totalbeloppet, vilket uppgick till 396 miljoner kronor mot 671 miljoner kronor
under 1969. 1970 års siffror ligger dock högre än motsvarande siffror för 1968
(299 st respektive 168 miljoner kronor).

Tillstånden till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida visade, som
framgår av tabell 4, en ökning, nämligen från 551 miljoner kronor 1969 till 779
miljoner kronor. För såväl EFTA som EEC registrerades betydande ökningar.
För EFTA beviljades ansökningar på 214 miljoner kronor (87 miljoner kronor
1969) och för EEC 283 miljoner kronor (152 miljoner kronor). Nordamerika
uppvisade däremot en minskning från 301 miljoner kronor 1969 till 263 miljoner
kronor.

Såsom framgår av tabell 5 ökade under året tillståndsgivningen avseende försäljningsföretag
med 83 miljoner kronor jämfört med 1969 och beträffande >övriga»
med 146 miljoner kronor. Liksom 1969 övervägde den sistnämnda gruppen.
Nyetableringarna i Sverige har under året ökat i såväl antal som belopp jämfört
med 1969.

För direkta investeringar i Sverige i form av lån har under året som förutsättning
för tillstånd krävts att lånen haft åtminstone medelfristig karaktär.

Beträffande såväl de svenska investeringarna i utlandet som de utländska i Sverige
synes gälla att de lämnade tillstånden i det närmaste helt utnyttjas. Beroende
på projektens art förekommer dock i många fall avsevärda tidsförskjutningar
i utnyttjandet.

På valutastyrelsens vägnar:

Sven Joge G. Aker malm

Stockholm den 11 januari 1971

Tabellbilaga

Tabell 1. Tillstånd till finansiell upplåning utomlands 1964—1970.

Tabell 2. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1955—1970 med fördelning på ländergrupper.

Tabell 3. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1967—1970. Verksamhetstyp och
nyetableringar.

Tabell 4. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida 1960—1970 med
fördelning på ländergrupper.

Tabell 5. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida 1967—1970. Verksamhetstyp
och nyetableringar.

Statistiken över finansiell upplåning utomlands och direkta investeringar avslutas årsvis medio
december.

EFTA: Danmark, Finland, Island, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, österrike.
EEC: Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Västtyskland.

Nordamerika: Canada, USA.

U-länder: Enligt OECD:s förteckning.

Försäljningsföretag: Företag vilkas ändamål enbart är försäljning av som regel svenska

exportvaror utomlands respektive utländska i Sverige.

Övriga företag: Företag av skiftande art; beloppsmässigt överväger utvinnings-, tillverknings-
och sammansättningsföretag (produktionsföretag).

Tabell 1. Tillstånd till finansiell upplåning utomlands 1964—1970

Mkr

	1964	1965	1966	1967	1968	1969	1970
Svenska redares lån	129	279	168	134	183	135	651
Svenska varvs lån1	435	297	284	72	179	498	366
övriga svenska exportindustriers lån ..	13	83	116	47	59	0	492
Övriga lån	33	70	47	6	2	6	92
	610	729	615	259	423	639	1 601
I utlandet upptagna lån för finansiering av svenska direkta investeringar i ut-
landet*	106	27	52	244	79	440	366
Utlandsägda företags lån från moder-bolag eller koncernbolag avseende di-
rekt investering i Sverige*	235	245	400	288	706	272	561
Summa	951	1 001	1 067	791	1 208	1 351	2 528

1 Varvens utestående låneskuld uppgick den 15/12 1968 till 1 143 mkr

15/12 1969 „ 1 283 „

15/12 1970 „ 1 565 „

* Beloppen inkluderas i de i tabell 2 och 3 redovisade.

* Beloppen inkluderas i de i tabell 4 och 5 redovisade.

Tabell 2. Tillstånd till direkta investeringar i utlandet 1955—1970

Mkr

Ar	EFTA	EEC	Nordamerika	U-länder	övriga	Totalt
1955	28,5	28,6	11,8	62,5	5,3	136,7
1956	16,2	29,7	20,1	63,5	6,1	135,6
1957	38,2	43,1	46,4	61,3	2,3	191,3
1958	19,5	40,1	18,4	88,1	3,2	169,3
1959	33,2	162,2	62,7	91,8	6,4	356,3
1960	62,9	65,1	9,0	149,8	1,6	288,4
1961	57,5	78,4	12,0	183,2	14,7	345,8
1962	158,9	154,6	51,9	67,3	21,8	454,5
1963	174,6	79,4	9,9	119,6	7,3	390,8
1964	227,3	278,1	80,0	156,8	4,7	746,9
1965	127,2	203,8	46,7	136,5	23,4	537,6
1966	163,3	244,2	144,9	166,8	16,1	735,3
1967	258,3	273,9	124,4	188,8	31,6	877,0
1968	244,1	152,5	93,2	157,6	25,1	672,5
1969	471,5	327,9	561,9	282,8	52,2	1 696,3
1970	249,1	360,9	184,6	251,1	47,6	1 093,3
Summa	2 330,3	2 522,5	1 477,9	2 227,5	269,4	8 827,6

Anm. Fr. o. m. 1961 ingår i beloppen även sådana utlandsinvesteringar, som finansierats genom
upplåning i utlandet (jfr tab. 1).

Tabell 3. Tillstånd till direkta investringar i utlandet 1967—1970
Verksamhetstyp och nyetableringar
Mkr

	1967	1968		1969		1970
	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
Totalt .		877,0		672,5		1 696,3		1 093,3
försäljningsföretag		137,0		112,7		249,5		196,3
övriga		740,0		559,8		1446,8		897,0
därav nya under året	255	238,2	299	168,1	383	670,9	350	396,4
försäljningsföretag	125	31,7	150	26,3	192	44,9	203	40,3
övriga	130	206,5	149	141,8	191	626,0	147	356,1
Härav:
EFTA		258,3		244,1		471,5		249,1
försäljningsföretag		67,1		41,8		96,0		67,1
övriga		191,2		202,3		375,5		182,0
därav nya under året	137	77,0	156	73,2	217	299,5	197	84,1
försäljningsföretag	71	17,6	84	19,4	116	17,9	115	10,7
övriga	66	59,4	72	53,8	101	281,6	82	73,4
EEC		273,9		152,5		327,9		360,9
försäljningsföretag		27,9		29,0		51,1		47,8
övriga		246,0		123,5		276,8		313,1
därav nya under året	57	88,4	81	49,5	88	107,8	71	92,2
försäljningsföretag	31	2,6	40	3,0	47	5,7	48	11.2
övriga	26	85,8	41	46,5	41	102,1	23	81,0
Nordamerika		124,4		93,2		561,9		184,6
försäljningsföretag		27,5		14,8		54,2		42,7
övriga		96,9		78,4		507,7		141,9
därav nya under året	13	10,9	11	7,2	24	196,9	22	122,0
försäljningsföretag	10	10,0	7	1,0	14	16,9	12	4,6
övriga	3	0,9	4	6,2	10	180,0	10	117,4
U-länder		188,8		157,6		282,7		251,1
försäljningsföretag		13,8		19,1		32,2		28,7
övriga		175,0		138,5		250,5		222,4
därav nya under året	41	60,2	46	31,3	48	47,9	50	68,1
försäljningsföretag	11	1,3	15	2,2	14	4,2	23	8.0
övriga	30	58,9	31	29,1	34	43,7	27	60,1

Anm. I siffrorna ingår även sådana utlandsinvesteringar, som finansierats genom upplåning i
utlandet (jfr tab. 1).

Tabell 4. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige irån utlandets sida

1960—1970

Mkr

		EFTA	EEC	Nordamerika	övriga	Totalt
		91,4 49,9	9,9 48,5	33.0 68.0	0,1 0,1	134.4 166.5
1961 . ..
1962 . ..		247,4	46,9	27,1	0,5	321,9
1963 . . .		358,9	39,2	354,6	4,0	756,7
1964 . ..		138,0	53,5	155,5	12,9	359,9
1965 . ..		175,6	30,7	112,9	0,6	319,8
1966 . ..		189,5	131,0	333,2	0,6	654,3
1967 . ..		119,0	93,4	362,1	9,7	584,2
1968 . ..		319,6	43,9	672,4	3,0	1 038,9
1969 . ..		87,2	151,5	301,4	10,4	550,5
1970 . ..		213,8	282,9	263,2	19,2	779,1
	Summa	1 990,3	931,4	2 683,4	61,1	5 666,2

Anm. I beloppen inkluderas i tabell 1 redovisade lån, som utlandsägda företag erhållit från
moderbolag eller koncernbolag avseende direkt investering i Sverige.

Tabell 5. Tillstånd till direkta investeringar i Sverige från utlandets sida

1967—1970
Verksamhetstyp och nyetableringar
Mkr

		1967		1968		1969		1970
	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
Totalt		584,2		1 038,9		550,5		779,1
försäljningsföretag		242,2		707,4		220,5		303,6
övriga		342,0		331,5		330,0		475,5
därav nya under året	141	69,3	152	298,5	197	260,3	201	290,8
försäljningsföretag	85	9,4	92	65,8	101	71,3	110	33,7
övriga	56	59,9	60	232,7	96	189,0	91	257,1
Härav:
EFTA		119,0		319,6		87,2		213,8
försäljningsföretag		29,4		267,6		45,2		121,9
övriga		89,6		52,0		42,0		91,9
därav nya under året	73	19,8	81	45,8	102	32,6	106	61,7
försäljningsföretag	47	3,7	56	23,8	53	6,7	63	12,3
övriga	26	16,1	25	22,0	49	25,9	43	49,4

EEC		93,4		43,9		151,5		282,9
försäljningsföretag		68,0		24,7		37,1		49,6
övriga		25,4		19,2		114,4		233,3
därav nya under året	28	4,1	26	16,6	43	132,2	51	134,0
försäljningsföretag	21	3,3	16	15,2	21	30,2	28	6,8
övriga	7	0,8	10	1,4	22	102,0	23	127,2
Nordamerika		362,1		672,4		301,4		263,2
försäljningsföretag		144,9		413,5		128,7		110,0
övriga		217,2		258,9		172,7		153,2
därav nya under året	31	36,1	39	234,6	44	95,2	43	91,7
försäljningsföretag	15	2,4	18	26,7	21	34,5	19	11,8
övriga	16	33,7	21	207,9	23	60,7	24	79,9

Anm. I beloppen inkluderas i tabell 1 redovisade lån, som utlandsägda företag erhållit från
moderbolag eller koncernbolag avseende direkt investering i Sverige.

Bilaga 2

Riksbankens Jubileumsfond

Fondens intäkter uppgick under 1970 till 19 603 241: 56 kronor. Omkostnaderna
uppgick till 548 596: 15 kronor, varigenom fondens nettointäkt kom att utgöra

19 054 645:41 kronor. Under året beviljade fonden anslag på tillsammans

20 091 922: 67 kronor. Under dessa och tidigare beviljade anslag utbetalades
19 964 693: 19 kronor.

Under året upplupna men ej uppburna räntor har ej bokförts.

Fondens ställning per den 31 december 1969 och 1970 framgår av följande
balansräkning. De ursprungligen övertagna obligationerna upptogs till de bokföringsvärden,
varmed de överfördes till fonden. Därefter har vid förvärv eller försäljning
av obligationer faktiska inköps- resp. försäljningsvärden använts som bokföringsvärde.
Av det vid årets slut såsom disponibla medel bokförda beloppet har
3 256 446: 13 kronor reserverats för pensionsavgifter för i tidigare beviljade anslag
engagerad personal. Bland skulderna har i 1970 års balansräkning upptagits »Ej
förbrukade anslag» med 60 872: 64 kronor, varmed avses beviljade anslag som
aldrig kommit att utnyttjas samt överblivna, till fonden återbetalade medel.

Utöver här redovisade under året beviljade anslag har fondens styrelse vid sitt
decembersammanträde beviljat anslag för tillsammans 4 490 139 kronor att utgå
ur de under 1971 disponibla medlen.

	Balansräkning
	per den 31 december 1969 och 1970
Tillgångar	1969	1970
Obligationer utfär-
dade av
Svenska staten ..	126 402 250: —	126 402 250: —
Hypoteksinrätt-
ningar	141 641 500: —	141 641 500: —
Kommuner	20 116 750: —	20 116 750: —
Industrier ......	33 818 100: —	32 848 100: —
Checkräkning i riks-
banken	448 751:22	571 000: 54
Postgiro	5 231:50	3 807: 04
Kassa	500: —	500: —
	Kr 322 433 082: 72	Kr 321 583 907: 58

Skulder			1969	..A - ,	1970
Kapitalkonto			282 708 420: 96		282 708 420: 96
Beviljade, ej utbetal-
da anslag			16 369 924: 44		16 497 153:92
Disponibla medel:
Ingående behåll-
ning	23 067 616	72		23 354 737: 32
Avgår Beviljade
anslag	19 053 716	86		20 091 922: 67
Tillkommer: Arets
nettointäkt	19 340 837	46		19 054 645: 41
Ej förbrukade
anslag	—	—		60 872: 64
Utgående behåll-
ning			23 354 737: 32		22 378 332: 70
			Kr 322 433 082: 72		Kr 321 583 907: 58

Utgifter Omkostnader Fondens nettointäkt	Vinst- och förlusträkning 319 658: 65 19 340 837: 46	548 596: 15 19 054 645: 41
	Kr 19 660 496:11	Kr 19 603 241: 56
Inkomster
Ränteintäkter netto	19 657 739: 45	19 598 524: 90
övriga intäkter ....	2 756: 66	4 716: 66

Kr 19 660 496:11 Kr 19 603 241:56

Bilaga 3

Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

Till fonden har under 1970 influtit räntor till ett belopp av kronor 1 338 550: —.
Under året upplupna, ej uppburna räntor, har inte bokförts.

Till Nobelstiftelsen har utbetalats 660 000 kronor, varav 400 000 kronor utgör
1970 års ekonomipris och 260 000 kronor förvaltningskostnader.

Av årets influtna räntor och från föregående år balanserat överskott har 950 000
kronor disponerats för obligationsköp.

Fondens ställning per den 31 december 1970 framgår av följande utdrag ur räkenskaperna
som upptar de till fonden ursprungligen avsatta obligationerna till marknadsvärdet
vid utgången av år 1968 och de därefter köpta obligationerna till de
faktiska inköpsvärdena.

Balansräkning per den 31 december 1970

Tillgångar

Obligationer utfärdade av

hypoteksinrättningar 10 965 000: —

kommuner 2 930 000: —

industrier 7 725 000: —

På räkning i riksbanken 316 474: 32

21 936 474: 32

Skulder

Kapitalkonto 21 936 474: 32

Vinst- och förlusträkning för år 1970

Utgifter

Prissumma m. m 660 000: —

Räntor 1 555: 56

överskott 676 994: 44

1 338 550: —

Inkomster

Räntor 1 338 550: —