Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1984 (Framställning / redogörelse 1984/85:15)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redogörelse

1984/85:15

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1984

Redog. 1984/85:15

1 Riksdagen 1984/85. 2 sami. Nr 15

A.''.: - '' -

*JS

Redog. 1984/85:15

Till Riksdagen

Jämlikt föreskrifterna i 37 § lagen för Sveriges riksbank får fullmäktige
avge härvid fogade berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och
förvaltning under 1984.

I vissa väsentliga frågor, som fullmäktige behandlat under året och som
redovisas i berättelsen, har Staffan Burenstam Linder, Karl Boo och
Ingegerd Troedsson avgivit reservationer och särskilda yttranden till vid
varje tillfälle förda protokoll.

Stockholm den 31 januari 1985

G. E. STRÄNG

OLLE GÖRANSSON BENGT DENNIS GRETHE LUNDBLAD

STAFFAN

BURENSTAM LINDER KARL BOO INGEGERD TROEDSSON

IT. af Jochnick

Redog. 1984/85:15

Innehåll

Inledning 5

Kredit-och valutapolitiken 6

Grunddragen i den realekonomiska utvecklingen 1984 6

Kreditpolitikens huvuddrag 8

Ränteutvecklingen 11

Finansieringen av statens budgetunderskott 13

Valutaflöde och kapitalrörelser 14

Kapitalmarknaden 16

Bankerna 19

Finansbolagen 20

Kredit- och valutapolitiska åtgärder 22

Internationellt finansiellt samarbete 24

Betalningsmedelsförsörjningenmm 29

Riksbankens bokslut 32

Förvaltningsåtgärder 37

Valutastyrelsens berättelse Bilagal 44

Organisationsplan för Sveriges riksbank Bilaga 2 57

Redog. 1984/85:15

Inledning

Sveriges riksbank är myndighet under riksdagen och står under dess garanti.
Riksbanken förvaltas av sju fullmäktige, varav sex utses av riksdagen och en
av regeringen. Den av regeringen utsedde fullmäktigeledamoten är ordförande.
Fullmäktige utser inom sig riksbankschef och inom eller utom sig en
vice riksbankschef.

Riksbankens uppgift som centralbank består i att

- utge sedlar,

- ansvara för betalningsmedelsförsörjningen,

- förvalta guld- och valutareserven,

- fungera som statens och bankernas bank,

- föra kredit- och valutapolitik inom ramen för den allmänekonomiska politiken

Riksbanken administrerar vidare valutaregleringen.

Riksbankens verksamhet bedrivs vid huvudkontoret i Stockholm och åtta
regionkontor samt under dessa fjorton kassakontor. Vidare sker ut- och
inlämning av sedlar vid två s k sedeldepåer i postverkets regi. Regionkontorens
och kassakontorens arbetsuppgifter består främst av betalningsmedelsförsörjning.

Grundläggande bestämmelser om riksbanken och dess uppgifter finns i
lagen (1934:437) för Sveriges riksbank och i lagen (RFS 1975:6) med
reglemente för riksbanken (Bankoreglementet).

I lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel regleras de kreditpolitiska
instrument som regeringen genom förordnande kan ställa till riksbankens
förfogande. Har förordnande om kreditpolitiska medel givits utfärdar
riksbanken de tillämpningsföreskrifter som behövs för användningen av
sådana medel.

De valutareglerande bestämmelserna återfinns dels i valutalagen (SFS
1939:350), dels i valutaförordningen (SFS 1959:264). Riksbanken har
utfärdat föreskrifter om tillämpning av valutaförordningen vilka återfinns i
riksbankens författningssamling, serie B.

Vid utgången av år 1984 hade fullmäktige i riksbanken följande sammansättning: Ordinarie

ledamöter
Gunnar Sträng, ordförande. Olle Göransson, vice ordförande och deputerad,
Bengt Dennis, riksbankschef, Grethe Lundblad, Staffan Burenstam
Linder, Karl Boo och Ingegerd Troedsson.

Suppleanter

Erik Åsbrink, personlig suppleant för ordföranden, Gunnar Nilsson, Bo
Lundgren, Marianne Stålberg, Bertil Jonasson, Ivar Nordberg, Johan
Gernandt och Kurt Eklöf, vice riksbankschef.

Redog. 1984/85:15

Kredit- och valutapolitiken

Grunddragen i den realekonomiska utvecklingen 1984

Det inhemska ekonomiska läget fortsatte att förbättras under 1984. En
förstärkt internationell konjunktur möjliggjorde en fortsatt snabb tillväxt av
exporten. Underskottet i bytesbalansen kunde elimineras och t o m vändas i
ett visst överskott. Industriproduktionen steg också markant. Detta i
förening med en hög vinstnivå bidrog till att industrins investeringar sköt fart.
Pris- och kostnadsutvecklingen var dock mindre gynnsam. Inflationstakten
reducerades endast obetydligt, från 8,9 % 1983 till 8,0 % 1984 i årsgenomsnitt.
Därmed steg konsumentpriserna i Sverige fortfarande ca 3 procentenheter
snabbare än i OECD, totalt. Lönekostnaderna steg också betydligt
snabbare än i våra konkurrentländer. Då produktiviteten i svensk industri
ökade mer än i utlandet blev ändå försämringen i konkurrenskraft begränsad.

Exporten och den internationella konjunkturen

Den ekonomiska politiken i Sverige var för 1984 liksom för 1983 inriktad på
att åstadkomma en fortsatt förbättring av bytesbalansen. Denna inriktning
gynnades av att den internationella konjunkturuppgången blev något
starkare än man vid årets ingång väntade och avsättningsmöjligheterna för
svensk industri på exportmarknaderna därför bättre.

Tillväxttakten varierade dock starkt mellan olika länder och liksom
tidigare under uppgångsfasen bidrog den stora spännvidden i den ekonomiska
politikens uppläggning till detta. I USA var finanspolitiken starkt
expansiv till skillnad från de flesta europeiska länder, där inriktningen
snarare var att reducera budgetunderskotten. En stram penningpolitik var
dock ett gemensamt inslag i den ekonomiska politiken i flertalet länder.

Den höga tillväxttakten i USA bidrog till att den svenska exporten dit
fortsatte att öka kraftigt. Till skillnad från 1983, då exportökningen främst
var att hänföra till bilar, var exportstegringen 1984 brett fördelad på olika
varugrupper.

Även i de nordiska grannländerna blev tillväxten god 1984. Detta innebar
en stark stimulans för den svenska exportindustrin, eftersom ca en fjärdedel
av vår export säljs på den nordiska marknaden.

För övriga Västeuropa var tillväxten svagare. I Västtyskland och Storbritannien
hade konflikterna på arbetsmarknaden under våren en dämpande
inverkan på produktionstillväxten. I Västtyskland tog aktiviteten åter fart
under hösten, då det mesta av produktionsbortfallet under våren tycks ha
kunnat återhämtas. I Storbritannien hade någon lösning av gruvkonflikten
ännu inte nåtts vid årets utgång.

Trots en måttlig tillväxt i Västtyskland utvecklades den svenska exporten
dit ändock relativt gynnsamt då bl a vår export av insatsvaror stimulerades av
den snabba ökningen i den västtyska exporten. Exporten till Storbritannien
utvecklades svagare än till övriga OECD-länder.

Totalt ökade exportvolymen 1984 med 8 % mot prognoserade 4 % vid
årets ingång. Det var bearbetade varor som stod för huvuddelen av
exportökningen, medan råvaruexporten, som gått framåt mycket starkt
1983, ökade avsevärt svagare 1984.

Redog. 1984/85:15

Exportvolymen beräknas ha ökat ungefär i takt med marknadstillväxten.
Ökningen av de svenska relativa exportpriserna torde ha bidragit till att
vinsterna i marknadsandelar i stort sett upphörde 1984.

Inhemsk efterfrågan, lager och import

Den inhemska efterfrågan som fallit tillbaka under 1983 stärktes åter under
1984. Såväl konsumtion som fast investering och lager bidrog till att förstärka
den inhemska efterfrågan.

Lönestegringarna under 1984 blev betydligt starkare än vad som angivits
vara förenligt med regeringens mål för prisutvecklingen. Prisstegringen kom
också att bli högre än vad regeringen satt som mål.

För första gången på flera år skedde en uppgång om än obetydlig i
hushållens samlade reala disponibla inkomster. Den privata konsumtionen
steg i ungefär samma takt som inkomsterna, vilket innebar att sparkvoten låg
kvar på en mycket låg nivå.

Bruttoinvesteringarna, totalt, ökade 1984 med 3 %. Det var näringslivets
investeringar, och då i synnerhet industrins, som expanderade starkt. De
senare steg med 20 % i volym. En ökning av kapacitetsutnyttjandet och en
hög vinstnivå bidrog till denna ökade investeringsaktivitet. På grund av den
mycket låga utgångsnivån låg ändock 1984 års industriinvesteringar klart
under genomsnittet för 1970-talet.

Övriga investeringar utvecklades svagt. Bostadsinvesteringarna och de
kommunala investeringarna föll och statens investeringar låg kvar på ungefär
oförändrad nivå.

Någon vändning i lagerutvecklingen uppnåddes inte under 1984. Trots att
industriproduktionen ökade starkt, fortsatte den lageravveckling inom
industrin som pågått i flera år. En del av den lageravveckling som ägt rum
under senare år är en långsiktig effekt av framväxten av effektivare
lagerstyrningsmetoder. De höga räntekostnaderna för lagerhållning har
gjort dessa metoder lönsamma. Eftersom lageravvecklingen var mindre än
under 1983 gav lagerinvesteringarna ändock ett svagt positivt bidrag till
BNP-tillväxten.

Importen steg betydligt 1984 jämfört med föregående år. Den viktigaste
orsaken var exportens starka inriktning på bearbetade varor, som ledde till
en kraftig stegring i importen av insatsvaror till exportindustrin. Även
importen av investeringsvaror ökade påtagligt. Oljeimporten sjönk däremot,
huvudsakligen till följd av neddragningar av beredskapslagren.

Produktion, arbetsmarknad och priser

Utvecklingen av försörjningsbalansens poster indikerar en ökning av den
totala produktionen (bruttonationalprodukten) på närmare 3 % 1984 mot
drygt 2 % 1983. Industriproduktionen fortsatte att expandera. Den steg med
7 % 1984, snabbare än inom OECD som helhet.

Trots den gynnsamma produktionsutvecklingen förbättrades arbetsmarknadsläget
endast i begränsad omfattning. Sysselsättningen ökade, men då
även utbudet av arbetskraft steg, gav endast hälften av sysselsättningsökningen
utslag i minskad arbetslöshet. Den öppna arbetslösheten omfattade ca
3 % av arbetskraften. Nedgången i arbetslöshet var till stor del en följd av att
s k ungdomslag inrättades i början av året. Då dessa bedrivs i kommunal regi
registreras detta som en ökad kommunal sysselsättning. Efter två år med

Redog. 1984/85:15

stark tillväxt av industriproduktionen vände också industrisysselsättningen
uppåt på allvar under hösten.

Inflationstakten i Sverige låg även under 1984 kvar på en högre nivå än i
våra konkurrentländer. Konsumentprisindex steg med 8 % mellan årsgenomsnitten,
vilket innebar att inflationstakten sjönk med endast ca 1
procentenhet jämfört med föregående år. Prisökningen mellan december
1983 och december 1984 blev 8,2 %. Regeringens oktoberpaket med
punktskattehöjningar på el, bensin, alkohol och tobak höjde årets inflationstakt
med ca en procentenhet. Importpriserna ökade långsammare - ca 5 %.

Bytesbalansen

Bytesbalansen fortsatte att förbättras under 1984 och kom t o m att visa ett
visst överskott. Som framgår av tablån nedan var förbättringen helt att
hänföra till den ytterligare förstärkning som handelsbalansen undergick.
Handelsöverskottet ökade med ca 14 miljarder kr jämfört med 1983 varav ca
hälften kan tillskrivas en snabbare volymutveckling för exporten än för
importen och andra hälften en gynnsam utveckling av bytesförhållandet.
Exportuppgången, vilken i huvudsak hänförde sig till bearbetade varor, var
nästan uteslutande betingad av en ökad marknadstillväxt.

Bytesbalansen. Miljarder kr

Underskottet för tjänster och transfereringar fortsatte att växa även under
1984. Framför allt var detta en effekt av ökade räntebetalningar till utlandet,
men härtill kom att de under ett par år noterade förbättringarna av
resevalutanettot upphörde i samband med att resandet till utlandet åter
ökade.

Kreditpolitikens huvuddrag

De balansbrister i den svenska ekonomin som varit rådande under en följd av
år lindrades under 1983. Denna tendens fortsatte under 1984. Underskottet i
bytesbalansen som sjunkit markant, förbyttes som nämnts i ett överskott
1984. Kreditpolitiken hölls samtidigt tillräckligt stram för att hindra större
utflöden av privat (och kommunalt) kapital till utlandet. Det innebar att
valutainflöden och valutautflöden kom att balansera varandra under året.
Behovet av statlig utlandsupplåning - utöver omläggning av tidigare
upptagna lån - avtog därmed markant.

Aven det statliga budgetläget förbättrades. Budgetunderskottet var dock
fortfarande mycket omfattande. Nödvändigheten av att begränsa underskottets
likvidiserande effekter och förhindra ett valutautflöde kom därför att bli
styrande för kreditpolitiken. Strävan att finna lämpliga vägar för att hålla ned
likviditetstillväxten stod således i förgrunden. I detta syfte introducerades

1982 1983 1984

Handelsbalans, inkl korrigering av handels -

statistiken
Tjänster och transfereringar
Bytesbalans

- 7,1 9,6 24

-15,3 -16,9 -23

-22,4 - 7,3 1

Redog. 1984/85:15

Allemanssparande! i april 1984. Denna sparform är inriktad på hushållen.
Systemet fungerar så att medel sätt in i bank på ett sk Allemanssparkonto
varifrån medlen slussas vidare till Riksgäldskontoret. Vid utgången av 1984
uppgick de innestående medlen till ca 6,6 miljarder kr. En indragning av
likviditet skedde också genom de fondavsättningar som företagen gjorde i
form av insättning på konto i riksbanken. Dessa uppgick netto till 8,5
miljarder kr 1984 mot endast drygt en halv miljard 1983. Härutöver drogs
likviditet in från marknaden genom emission av statsskuldväxlar och
riksobligationer.

Statens upplåning hos försäkringsbolagen och Allmänna Pensionsfonden
fick ett förlopp som i betydande grad avvek från mönstret tidigare år.
Normalt har det varit möjligt att successivt under året emittera prioriterade
obligationer. Placeringsplikten för försäkringsbolagen har visserligen - ända
sedan den infördes 1980 - vanligen varit utformad på helårsbasis, men
emissionerna har likväl kunnat fortgå löpande under året. Placeringskrav på
kortare intervall än år har kunnat undvikas genom att försäkringsbolagen och
Allmänna Pensionsfonden accepterat successiva förvärv.

Under de första månaderna av 1984 var det som vanligt möjligt för
emittenterna - Riksgäldskontoret, bostadsinstituten och Allmänna Hypoteksbanken
- att försälja prioriterade obligationer i erforderlig utsträckning.
I maj upphörde emellertid placerarna att köpa sådana obligationer.

I den uppkomna situationen tog riksbanken kontakt med såväl försäkringsbolagen
som Allmänna Pensionsfonden. Överläggningar fördes med
försäkringsbolagen under sommaren. Då dessa inte ledde till önskat resultat,
fann riksbanken det nödvändigt att företa sådana ändringar i placeringskraven
att det prioriterade upplåningsbehovet kunde tillgodoses i avsedd
omfattning.

Den 20 september 1984 utfärdade riksbanken nya tillämpningsföreskrifter
för de sju största försäkringsbolagen med innebörden att bolagen skulle -såsom överenskommits den 29 juni - förvärva prioriterade obligationer från
emittent. Någon ändring av placeringskvoternas höjd gjordes inte; tidigare
gällande kvot om 73 % för livförsäkringsbolag och 62 % för sakförsäkringsbolag
bibehölls. Placeringskravet fick bruttokvotens form; försäljning av
tidigare och framöver förvärvade prioriterade obligationer blev möjlig utan
krav på kompenserande nyförvärv.

Inte heller kontakterna med Allmänna Pensionsfonden ledde till någon
överenskommelse. Den 28 juni 1984 hemställde fullmäktige i riksbanken hos
regeringen om allmän placeringsplikt för Allmänna Pensionsfonden. Samtidigt
med att nya tillämpningsföreskrifter utformades för försäkringsbolagen
den 20 september 1984 utformades också tillämpningsföreskrifter för Allmänna
Pensionsfonden. De fick samma innebörd som för livförsäkringsbolagen.
Bruttokvoter om 73 % med krav på förvärv från emittent infördes för
tiden september-december 1984.

För att motverka en ytterligare likviditetspåspädning via en kreditexpansion
ålades i likhet med tidigare år banker och finansbolag återhållsamhet
beträffande utlåningen. För finansbolagen gällde lagstadgat utlåningstak,
som medgav en tillväxt av utestående lån på 5 % i genomsnitt för året. För
leasingverksamheten gällde särskilda regler. För bankerna utfärdade riksbanken
en utlåningsrekommendation. Den som gällde för 1984 innebar att
bankernas utlåning i svenska kronor med undantag för prioriterade byggnadskrediter
inte skulle få öka med mer än 20 % jämfört med genomsnittet
för 1981. Detta gav utrymme för en utlåningstillväxt för banksektorn som
helhet om ca 4 %.

Redog. 1984/85:15 10

Diagram 1. Penningmarknadsräntor i Sverige och utlandet
Månadsgenomsnitt

SEK

USD''

1981 1982 1983 1984

''From juli 1983 3-mån. statsskuldväxelränta. Tidigare 3-mån. bankcertifikatränta.
2 Eurocurrency deposit rate, bindningstid 3 månader.

Strävan att begränsa de inhemska likviditetstillskotten och förhindra
valutautflöden har nödvändiggjort en betydande rörlighet i de inhemska
räntorna och en anpassning av dessa till ränteutvecklingen utomlands. De
svenska korta räntorna hölls därför under större delen av 1984 något högre än
de utländska. När dollarräntorna under våren var i stigande kom de svenska
korta räntorna att ligga under motsvarande eurodollarräntor. Det ogynnsamma
relativa ränteläget gav upphov till ett valutautflöde. För att motverka
denna utveckling på valutamarknaden höjdes penningmarknadsräntorna
först genom riksbankens marknadsoperationer i maj och sedan genom en
höjning av straffräntan i juni. Valutautflödet vändes då i ett inflöde. De
inhemska korta räntorna kunde då sänkas i takt med nedgången i eurodollarräntorna.
Marginalen mellan dessa vidgades dock mot slutet av året för att
dämpa ett förnyat utflöde.

Redog. 1984/85:15

Ränteutvecklingen

Den uppgång i det internationella ränteläget som inletts 1983 accentuerades
ytterligare under första halvåret 1984 då eurodollarräntan steg med ca 2
procentenheter. Uppgången återspeglade bia den stramhet i penningpolitiken
som den oväntat starka ekonomiska tillväxten i USA framkallade och
den oro som fanns för de växande budgetunderskotten. De västtyska korta
räntorna däremot förblev i stort sett oförändrade under första halvåret.
Under andra halvåret 1984 följde en nedgång i dollarräntorna med ca 3
procentenheter, påverkad bia av en viss avmattning i den amerikanska
konjunkturuppgången. De korta eurodollarräntorna föll därmed till under
9 %. (Diagram 1)

Diskonto, bank- och penningmarknadsräntor

De korta svenska räntorna anpassades nedåt i slutet av 1983 och under det
första kvartalet 1984. En stegring av de amerikanska räntorna inleddes i
februari/mars och i april var de korta svenska räntorna lägre än motsvarande
eurodollarräntor. Neddragningen av de inhemska räntorna hade genomförts
mot bakgrund av ett valutainflöde under årets första månader. Detta vändes
nu till ett utflöde. För att motverka detta måste den svenska räntenivån
anpassas uppåt, vilket skedde i mitten av maj. Höjningen visade sig
emellertid otillräcklig för att hindra valutautflödet från att fortsätta. För att
ytterligare höja räntenivån justerades straffräntan upp i slutet av juni med 2
procentenheter till 13,5 %. Vid det strama likviditetsläge som rådde
anpassades de korta räntorna till straffräntenivån och valutautflödet kunde
vändas i ett inflöde. Vid detta tillfälle höjdes diskontot med en procentenhet
till 9,5 %. Bankernas in- och utlåningsräntor fortsatte att följa diskontots
rörelser. (Diagram 2)

En likvidisering av banksystemet tilläts genom att den statliga upplåningen
på marknaden hölls tillbaka. Bankernas upplåning i riksbanken minskade
och mot slutet av tredje kvartalet 1984 kom banksystemet att lämna
straffräntezonen för denna upplåning. De korta svenska räntorna sjönk
under hösten med närmare ett par procentenheter. Mot slutet av året låg
räntan på 3-månaders statsskuldväxlar på 11,6 till 11,9 % motsvarande en
effektiv årsränta kring 12 %. Nedgången i de inhemska räntorna var dock
betydligt mindre än nedgången i eurodollarräntorna. Den växande räntemarginalen
mellan inhemska räntor och eurodollarräntor var nödvändig för
att begränsa det valutautflöde som ägde rum mot slutet av året.

Ränterekommendation för 1984 och 1985. Ränterekommendationen för 1984
avseende bankernas rörliga utlåningsräntor som utfärdades i december 1983
fick samma innehåll som den som gällt sedan ränteregleringens upphörande i
april 1983. Denna medgav en genomsnittsränta om högst 4 procentenheter
över diskontot samt härutöver ett visst räntepåslag för checkräkningskrediter.
Rekommendationen förlängdes i december 1984 att gälla även för 1985.

Kapitalmarknadsräntor

Emissionsräntorna på prioriterade obligationer, som justerades ned efterhand
från en toppnivå på 13,5 % 1981, sänktes med ytterligare en halv
procentenhet till 11 % i mars 1984.

Den oreglerade marknaden för långa obligationer genomgick en betydan -

Redog. 1984/85:15 12

Diagram 2. Penningmarknadsräntor och riksbankens diskonto

Veckogenomsnitt

16 -

12 -

I I i

1981 1982 1983 1984

Straffränta, inkl den extra avgift som under perioden 17 juni 1982-9 september 1982
togs ut av banker, som under minst sex dagar hade straffräntebelagd upplåning i
riksbanken. 2 From juli 1983 3-mån. statsskuldväxelränta. Tidigare 3-mån. bankcertifikatränta.

de förändring. Genom den i det föregående relaterade förändringen av
placeringsplikten för försäkringsinstitut frigjordes försäkringsbolagens innehav
av sådana obligationer för försäljning. Potentialen för en andrahandsmarknad
med köp och försäljning på marknadsmässiga villkor vidgades
därmed i hög grad och räntorna för tidigare prioriterade statsobligationer och
för riksobligationer kom därmed i allt väsentligt att sammanfalla. Räntorna
på industriobligationslån och mellanhandsinstitutens oprioriterade obligationer
knöt an till räntorna på statens obligationer på andrahandsmarknaden
enligt ett tämligen fast mönster.

Ränteutvecklingen på andrahandsmarknaden för obligationer kunde
styras genom marknadsoperationer från riksbankens sida och genom emissioner
av riksobligationer och även statsskuldväxlar. Riksobligationerna
började under våren 1984 att emitteras med användning av ett anbudsförfarande.
Emissionsräntorna blir med detta förfarande mer fullständigt än
tidigare anslutna till räntorna på andrahandsmarknaden. Senare under året -i september - infördes även anbudsförfarande vid emission av statsskuldväxlar.
Ett framträdande drag i 1984 års utveckling var den kortsiktigt nära

Straffränta

;.;3-män.

statsskuldväxlar''

Riksbankens diskonto

Redog. 1984/85:15

Diagram 3. Kapitalmarknadsräntor

Industriobligationer

Riksobligationer

Prioriterade statsobligationer

1981 1982 1983 1984

Industriobligationer: 15 års löptid. Effektiv årsränta beräknad efter gällande jämförelseränta.

Prioriterade statsobligationer: 10 års löptid. Emissionsränta.

Riksobligationer: 5 års löptid. Effektiv årsränta, säljkurs.

anpassningen av långa räntor till de korta marknadsräntorna. Sett över en
längre period uppvisade dock de långa räntorna ett annat beteende än de
korta, vilka följer likviditetsläget på ett mer nära sätt. Fluktuationerna i de
långa marknadsräntorna var endast obetydligt mindre än för de korta. Mot
slutet av året låg den effektiva räntan på riksobligationer på 12 å 12,5 %.
(Diagram 3)

Finansieringen av statens budgetunderskott

Det statliga budgetunderskottet blev mindre 1984 än 1983 - 74 miljarder kr
mot 83 miljarder kr. Vid beräkning av det statliga lånebehovet under året kan
dock kursförluster på statens utlandslån exkluderas. Vid omläggning av
utlandslån till gynnsammare villkor framkommer nämligen bokföringsmässigt
dessa kursförluster som ökningar i statens budgetunderskott och
lånebehov trots att lånebeloppet i utländsk valuta är oförändrat. Med en
sådan justering blev nedgången i statens lånebehov mer accentuerad än
nedgången i det redovisade statliga budgetunderskottet. Trots minskningen i
det totala lånebehovet ökade staten sin inhemska upplåning från 57 miljarder
kr 1983 till 63 miljarder kr 1984 medan upplåningen i utlandet (ökningen i
den bokföringsmässiga skulden med avdrag för realiserade kursförluster)
blev helt obetydligt jämfört med 1983, då den uppgick till 19 miljarder.

Ansträngningarna att finansiera en stor del av det statliga budgetunder -

Redog. 1984/85:15

skottet utanför bankerna fortsatte. Finansieringen fick dock en annan
karaktär än tidigare år. Upplåningen hos hushållssektorn ökade, framförallt
genom introduktionen av Allemanssparande!. Den direkta upplåningen på
marknaden blev däremot mindre 1984 än 1983. Den stora ökningen av
riksbankens innehav av statspapper under 1984-29 miljarder kr-speglar till
en del den indragning av likviditet som skett från företagen genom dessas
fondavsättningar på konto i riksbanken. Den var också en följd av en
neddragning av bankernas upplåning i riksbanken som legat på en hög nivå
vid årets ingång. Genom riksbankens förvärv av statspapper i början och
slutet av året likvidiserades marknaden och bankerna kunde dra ned
upplåningen i riksbanken. Under båda dessa perioder justerades marknadsräntorna
ned till önskad nivå. Valutautflödet i samband med den internationella
räntestegringen under den mellanliggande senvåren parerades med en
åtstramning av banklikviditeten och en diskonto- och straffräntehöjning.

Försäkringsbolagen och AP-fonden köpte liksom tidigare år stora belopp i
statspapper. Genom de nya placeringsföreskrifterna, enligt vilka nämnda
kreditinstitut inte längre är skyldiga att behålla viss volym av de inköpta
prioriterade obligationerna blir förändringen i deras innehav rörligare och
svårare att förutsäga. Detsamma gäller naturligtvis då även andra sektorers
innehav.

Som framgår av nedanstående tablå blev statens upplåning hos försäkringsbolagen
och AP-fonden omfattande under 1984 medan bankernas
innehav av statspapper sjönk.

Finansieringen av statens budgetunderskott. Miljarder kr

	1982	1983	1984 Prel utfall
Riksbanken1	8,5	-14,5	29
Banker	1,5	17,0	- 8
Upplåning utanför bankerna	51,5	55,0	42
Kapitalmarknadsinstitut	18,5	21,0	18
Hushåll	6,0	9.0	14
Övriga	27,0	25,0	10
Summa i Sverige	61,5	57,5	63
Utlandet	20,0	25.5	11
varav realiserade kursförluster	2,5	6,0	11
Totalt	81,5	83,0	74

1 Riksbankens innehav av statsobligationer balanseras bl a av företagens tillgodohavande
på investeringskonton i riksbanken. Förändringen i dessa konton uppgick för
respektive 1982, 1983 och 1984 till -0,3, 0,6 och 8,5 miljarder kr.

Valutaflöde och kapitalrörelser

Under en följd av år har underskotten i bytesbalansen varit stora samtidigt
som dessa till följd av den höga inhemska likviditeten endast i begränsad
omfattning balanserats av överskott i den privata kapitalbalansen. När
bytesbalansen förbättrades kraftigt 1983 ledde detta inte till ett motsvarande

Redog. 1984/85:15 15

Diagram 4. Valutaflöde samt riksbankens valutakursindex
Veckomedelvärde för index, summa per månad för valutaflödet (staplarna)

Procent

Miljarder kr

132

131

130

|O i N | D| J , F,M|A,M|J ,J |A| S | O| N| D|
1983 1984

Anm. Valutaflödet (staplarna) avläses mot skalan till höger. Observera skalans
indelning med positiva värden nedåt och negativa uppåt. Valutaflödet är
definierat som valutareservens transaktionsförändring minus statens och riksbankens
utlandsupplåning och minus tilldelningen av särskilda dragningsrätter.

mindre valutautflöde, även om detta minskade i omfattning. Stramheten på
den inhemska kreditmarknaden var dock inte tillräcklig för att förhindra ett
visst privat kapitalutflöde. Utvecklingen i kapitalflödena under första delen
av 1984 liknade situationen under 1983. Det överskott som kunde registreras

i bytesbalansen för första halvåret i år gav inte utslag i ett valutainflöde utan
balanserades mer än väl av ett privat kapitalutflöde. Under andra halvåret
balanserades å andra sidan ett mindre bytesbalansunderskott mer än väl av
ett privat kapitalinflöde. För helåret 1984 visade kapitalbalansen exklusive
statens upplåning ett underskott på 1 miljarder kr, vilket tillsammans med ett
bytesbalanssaldo på + 1 miljarder kr innebar att valutainflöden och valutautflöden
balanserade.

Utvecklingen av valutaflödena gjorde att kravet på statlig utlandsupplåning
avtog högst avsevärt. Den nyupplåning som likväl företogs avsåg
väsentligen omfinansiering av äldre utlandslån i syfte att nedbringa ränteutgifterna
och åstadkomma en mer fördelaktig amorteringsplan. Den statliga
nettoupplåningen för 1984 kom att bli endast obetydlig. Den privata sektorns
intresse för långfristig upplåning var svagt. Istället ökade den kortfristiga
upplåningen kraftigt. Av den långa nyupplåning som förekom under året
framkallades en stor del av de krav som riksbanken ställde på utlandsfinansieringen
av direktinvesteringar. Sådan finansiering genom emission av
aktier i utlandet var väsentligt lägre 1984 än 1983. Även i övrigt var
aktieförsäljningen till utlandet av mindre omfattning än under 1983.

Redog. 1984/85:15

Bytesbalans och valutaflöden. Miljarder kr

	1982	1983	1984
A. Bytesbalans	-22,4	- 7,3	1
B. Privata kapitaltransaktioner, netto	5,5	- 6,3	-1
Valutaflöde (A+B = C-D-E)	-16,9	-13,6	0
C. Valutareservens transaktionsförändring	0,3	5,1	0
D. Riksbankens övriga transaktioner	- 0,3	- 0,7	0
E. Statens upplåning, netto	17,5	19,4	0

Kapitalmarknaden

Den långsiktiga trenden för försäkringsbolagens placeringar har varit
stigande medan Allmänna Pensionsfondens placeringskapacitet stagnerat.

För 1984 utfärdade riksbanken föreskrifter om allmän placeringsplikt för
försäkringsbolagen med samma krav som för 1983. Sålunda skulle livförsäkringsbolagen
placera 73 % av sina totala nettoplaceringar i prioriterade
tillgångar. För sakförsäkringsbolagen sattes placeringskravet till 62 %.
Prioriteringen avsåg statsobligationer med undantag av riksobligationer samt
bostadsinstitutens och Allmänna Hypoteksbankens obligationer för finansiering
av prioriterade ändamål.

Riksbanken hade liksom tidigare år framhållit att försäkringsbolagens
prioriterade placeringar borde äga rum någorlunda kontinuerligt under året
även om placeringsplikten avsåg helåret. För att undvika kvartalskrav hade
försäkringsbolagen ställt sig positiva till att medverka i en löpande finansiering
av de prioriterade sektorerna.

När riksgäldskontoret i februari 1984 emitterade ett prioriterat statslån
gjorde försäkringsbolagen stora teckningar. Lånets storlek hade emellertid
begränsats till 5 miljarder kr med hänsyn till det säsongsmässigt begränsade
lånebehovet. Eftersom lånet övertecknades kraftigt måste nedskärningar
ske. När riksgäldskontoret återkom med ett nytt prioriterat lån i maj gjorde
försäkringsbolagen däremot inte några teckningar. Även bostadsinstituten
och Allmänna Hypoteksbanken kunde under årets första månader emittera
erforderlig mängd obligationer, men i maj uppkom svårigheter. Från den
tiden och fram över sommaren gjorde försäkringsbolagen inte några
teckningar på sådana obligationer.

De sju största försäkringsbolagens totala nettoplaceringar uppgick till 19,4
miljarder kr under första halvåret 1984 varav nästan hälften finansierats
genom upplåning. Innehavet av prioriterade statsobligationer minskade med
8,8 miljarder kr och den faktiskt uppnådda placeringskvoten för försäkringsbolagen
sammantagna blev starkt negativ för halvåret. Försäkringsbolagen
hade däremot ökat innehavet av icke prioriterade statspapper- riksobligationer
och statsskuldväxlar - med 14,7 miljarder kr.

Tablån visar utfallet för de sju största försäkringsbolagen som tillsammans
svarar för över 90 % av försäkringsbolagens sammanlagda placeringskapacitet.
Placeringsmönstret är emellertid inte representativt för alla de individuella
bolagen. Några hade ökat sitt innehav av prioriterade obligationer,
andra hade minskat sitt innehav mycket kraftigt.

Den stora avvikelsen från den kontinuerliga placeringsinriktning som
förutsatts av riksbanken var resultatet av en rad faktorer. För det första hade

Redog. 1984/85:15

försäkringsbolag uppfyllt placeringsplikten för 1983 genom obligationsförvärv
från banker inför årsskiftet i kombination med avtal om återförsäljning
efter årsskiftet. För det andra hade vissa under halvåret förfallande
statsobligationer inte ersatts med förvärv av nya sådana. Slutligen hade
försäkringsbolagen sålt obligationer ur sina portföljer med avtal om återköp
före kommande årsskifte.

Sju större försäkringsbolags nettoplaceringar. Nettoflöden. Miljarder kr

	Jan- juni	Juli	Aug
Prioriterade placeringar
Statsobligationer	- 8,8	0,5	1,3
Bostadsobligationer	5,9	0	0
Allmänna Hypoteksbankens obligationer	0,4	0	0
Oprioriterade placeringar
Riksobligationer	7,5	-0,1	0
Statsskuldväxlar	7,2	0,8	-0,5
Övriga	7,2	-2,4	0
Summa	19,4	-1,2	0,8

Genom dessa transaktioner frigjordes betydande belopp för placering i
riksobligationer och statsskuldväxlar med högre förräntning. Placeringskapaciteten
för försäkringsbolagen sammantagna förstärktes dessutom som
framgått med en betydande upplåning, ehuru lånefinansiering inte var någon
av samtliga försäkringsbolag tillämpad finansieringsmetod.

Återbetalningen av de upplånade medlen i kombination med avtalen om
återköp av prioriterade obligationer skulle komma att medföra en betydande
reduktion av försäkringsbolagens kapacitet att förvärva prioriterade obligationer
direkt från emittenterna under andra halvåret 1984. Såväl statens som
bostadssektorns och jordbrukets finansiering på obligationsmarknaden
hotade därför att stagnera även under återstoden av året.

Den 29 juni 1984 upptog riksbanken överläggningar med de sju större
försäkringsbolagen i syfte att åstadkomma en jämn placering i prioriterade
obligationer medelst förvärv från emittenterna. Riksbanken underströk då
vad som föreskrivs i den kreditpolitiska lagstiftningen, nämligen att placeringsplikten
är avsedd att säkerställa statens, bostadsbyggandets och jordbrukets
behov av långfristiga krediter. Att fylla placeringsplikten framöver
genom förvärv från andra placerare kunde inte godtas.

Vid överläggningarna den 29 juni åtog sig de sju försäkringsbolagen att
under åsterstoden av året löpande förvärva prioriterade obligationer från
emittent så att placeringskvoterna för året fylldes. Det visade sig emellertid
att endast ett par försäkringsbolag gjorde förvärv under juli. Överläggningarna
med försäkringsbolagen fortsatte därför men ledde inte till av riksbanken
avsett resultat.

Den 20 september 1984 beslöt därför fullmäktige att ändra placeringsföreskrifterna
för att säkerställa emissionsvolymerna för prioriterade lån. I de
nya tillämpningsföreskrifterna angavs att de sju största försäkringsbolagen
under perioden september-december skulle uppfylla de för året som helhet
gällande placeringskvoterna uteslutande genom förvärv av prioriterade

2 Riksdagen 1984/85. 2 sami. Nr 15

Redog. 1984/85:15

obligationer direkt från emittenterna. Prioriteringssystemet hade därmed
fått en annan inriktning. Kraven avsåg nu förvärven av obligationer
(bruttokrav) utan tvång att därefter behålla dessa. I det tidigare systemet
avsåg kravet ökningen av innehavet av prioriterade obligationer (nettokrav).
För de mindre försäkringsbolagen ändrades inte föreskrifterna utan nettokravet
behölls året ut.

De stora försäkringsbolagens nettoplaceringar i prioriterade obligationer
för perioden januari-augusti hade legat drygt 13 miljarder kr under den mot
en kontinuerlig placeringstakt svarande nivån. Helårskravet innebar därför
mycket omfattande bruttoplaceringar under perioden september-december.
Införandet av bruttokrav innebar att de avtal om återköp av tidigare sålda
obligationer som vissa försäkringsbolag träffat med banker inte längre kunde
utnyttjas för att uppfylla placeringsplikten. Totalt var volymen sådana avtal
ca 7 miljarder kr.

Efter utgången av året kunde noteras att bruttoplaceringarna i prioriterade
statsobligationer under perioden september-december hade uppgått till ca
16 miljarder. Bruttoplaceringarna i prioriterade bostadsobligationer och
Allmänna Hypoteksbankens prioriterade obligationer uppgick till sammanlagt
ca 3 miljarder kr. Därmed uppfylldes placeringsplikten.

För år 1985 begränsas den allmänna placeringsplikten till livförsäkringsföretag.
Sakbolagen har undantagits. Placeringsplikten är utformad som en
bruttokvot avseende förvärv av prioriterade obligationer direkt från riksgäldskontoret,
bostadsinstituten och Allmänna Hypoteksbanken. Kvartalskvoter
tillämpas och för helåret skall bolagens förvärv av prioriterade
obligationer utgöra lägst 85 % av deras totala nettoplaceringar.

Under våren 1984 låg även Allmänna Pensionsfondens prioriterade
placeringar på en låg nivå. Sedan svårigheter uppkommit i maj med statens,
bostadsbyggandets och jordbrukets långfristiga finansiering tog riksbanken
upp överläggningar med fonden. Kontakterna visade emellertid att någon
överenskommelse om fondens förvärv av prioriterade obligationer inte
kunde komma till stånd. Riksbanken hemställde därför den 28 juni att
regeringen skulle utfärda förordning om allmän placeringsplikt för fonden.

När riksbanken i september utfärdade nya tillämpningsföreskrifter för de
sju största försäkringsbolagen utfärdades föreskrifter även för Allmänna
Pensionsfonden. För perioden september-december skulle fondens bruttoförvärv
av prioriterade obligationer direkt från emittent uppgå till sammanlagt
73 % av fondens totala nettoplaceringar under denna period.

För år 1985 har samma föreskrifter om tillämpning av placeringsplikt
utfärdats för Allmänna Pensionsfonden som för livförsäkringsbolagen.

Obligationsmarknaden. Genom att bruttoplaceringsplikt infördes för
försäkringsbolagen och Allmänna Pensionsfonden i september utan krav på
att de från emittenterna förvärvade obligationerna skulle behållas, skapades
förutsättningar för en omfattande sekundärmarknad i alla slags statsobligationer.
Tidigare hade sekundärmarknaden dominerats av riksobligationer.

Av de sk mellanhandsinstituten utgör de bostadsfinansierande instituten
den största gruppen. Bostadsinstitutens utlåning omfattar såväl prioriterade
som oprioriterade ändamål.

Den prioriterade långivningen var något mindre 1984 än 1983. Utlåningen
för oprioriterade ändamål som kontors- och affärsfastigheter, fastighetsöverlåtelser
och bostadsrättsfinansiering expanderade däremot kraftigt. Under
12-månadersperioden tom september 1984 uppgick den till 16 miljarder kr,
en fördubbling jämfört med motsvarande period 1983.

Redog. 1984/85:15

I riksbankens riktlinjer för bostadsinstitutens utlåning 1985 ingår en
rekommendation rörande institutens oprioriterade utlåning. Denna kreditgivning
bör under 1985 för varje institut uppgå till högst 80 % av utlåningen
under 12-månadersperioden tom september 1984. Begränsningen omfattar
inte sk ROT-lån.

Kommunlåneinstitutens utlåning ökade 1984. För 1985 har de under
tidigare år gällande upplåningsrekommendationerna upphävts.

För praktiskt taget alla näringslivsfinansierande institut registrerades
utlåningsökningar 1984. För dessa institut finns för 1985 rekommendationer
endast för Allmänna Hypoteksbankens prioriterade upplåning och Svensk
Exportkredits upplåning i svenska kronor.

Bankerna

Riksbankens styrning av bankernas utlåning till allmänheten (företrädesvis
företag och hushåll), den sk övrigutlåningen, skedde under 1984 genom
rekommendation. Den innebar att bankernas utestående krediter i svenska
kronor - inklusive fordringar på finansbolag och fordringar på utländsk bank
för finansiering av svensk export och import - i genomsnitt under året skulle
få stiga med högst 20 % jämfört med 1981 års nivå. För sparbanker och
föreningsbanker gällde rekommendationen för respektive grupp som helhet.

För 1983 hade motsvarande rekommendation medgivit en ökning med
15 % jämfört med 1981. Affärsbankerna följde rekommendationen med viss
spridning bankerna emellan. Sparbankerna och föreningsbankerna däremot
överskred rekommenderad ökning med 3,5 respektive 1,6 procentenheter.
Riksbankens rekommendation för 1984 kom därför att innebära att utlåningsutrymmet
för 1984 blev väsentligt mindre för spar- och föreningsbankerna,
än för affärsbankerna. Utfallet av utlåningsrekommendationen under
1984 blev i stort detsamma som året innan. Affärsbankerna som grupp följde
rekommendationen med några undantag medan sparbankerna och föreningsbankerna
överskred densamma. Affärsbankerna som grupp redovisade
en ökningstakt på 19,9 % medan ökningstakten för sparbanker och föreningsbanker
uppgick till 20,5% respektive 20,2%. I nedanstående tablå
visas bankernas nettoutlåning 1983 och 1984.

Nettoutlåning. Mkr

1983 1984

Affärsbanker 9 000 11 600

Sparbanker 5 500 1 700

Föreningsbanker 450 700

Tablån nedan visar att bankernas utlåning i svenska kronor till företagen
var ungefär lika omfattande under de första tre kvartalen 1982, 1983 och
1984. Det kan dessutom nämnas att bankernas utlåning till företagen i
utländska valutor, refinansierad utomlands men som inte omfattas av
riksbankens rekommendation, samtidigt expanderade kraftigt.

Tablån visar även en klar dämpning av bankernas utlåning till hushållen.
Denna dämpning var märkbar hos alla bankkategorier.

Redog. 1984/85:15

Bankernas övrigutlåning. Nettoflöde. Miljarder kr

	Svenska kronor		Utländsk
Totalt	därav		valuta, transaktions-
hushåll	företag	värden
Jan-sep 1982	15,6	9,9	3,7	0,6
Jan-sep 1983	10,3	5,6	4,0	3,4
Jan-sep 1984	4,4	1,1	4,0	9,4

För att komplettera bilden av bankernas utlåning till hushållen bör även
den oprioriterade utlåning som sker genom bostadsinstituten beaktas
eftersom flertalet av dessa ägs helt eller delvis av banker. Som nämnts i
tidigare sammanhang (sid 18) expanderade dessa instituts oprioriterade
fastighetsfinansiering kraftigt under 1984.

Utlåningsrekommendationen för 1985. Riksbankens rekommendation
avseende ökningstakten i bankernas utlåning under 1985 fastställdes den 20
december 1984. Den omfattar liksom tidigare bankernas sk övrigutlåning
definierad som övrig utlåning i svenska kronor, fordringar i svenska kronor
på finansbolag, fordringar på utländsk bank i svenska kronor för finansiering
av svensk export och import samt innehavet av certifikat emitterade av
företag och kommuner. Rekommendationen innebär att medelvärdet av
utestående krediter vid slutet av varje månad 1985 ej får överstiga motsvarande
medelvärde för 1984 med mer än 4 %. Den gäller liksom tidigare för
affärsbankerna individuellt och för sparbanker och föreningsbanker för
respektive grupp som helhet.

Finansbolagen

Sedan 1970-talets senare hälft har finansbolagen haft en mycket snabb
tillväxt i såväl antal som kreditvolym. Antalet finansbolag uppgår för
närvarande till 208. Nettoökningen under 1984 uppgick till 38. Finansbolagen
hade utestående krediter på drygt 45 miljarder kr, vilket motsvarar ca
15 % av banksektorns utestående krediter till allmänheten. Bolagens
utestående krediter var 1984 mer än dubbelt så stora som föreningsbankernas
och motsvarade ca 2/3 av sparbankernas. De flesta är emellertid små. 17
bolag svarar för drygt 70 % av kreditgivningen.

Samtidigt med att lagen om finansbolag trädde i kraft 1980 kom finansbolagen
också att omfattas av den kreditpolitiska lagstiftningen. Med stöd i denna
lagstiftning har deras utlåning reglerats sedan slutet av 1981.

Under 1984 skedde en avsevärd skärpning av utlåningsregleringen för
finansbolag i och med att inte bara beviljade utan även disponerade krediter
och leasing kom att ingå. Regleringen utformades så att beviljade respektive
disponerade krediter till allmänheten, mätt som kvartalsmedelvärden under
1984, ej fick överstiga motsvarande medelvärden 1983 med mer än
4 respektive 5 %. Summan av tecknade leasingkontrakt fick under 1984
uppgå till högst 80 % av kontrakt tecknade 1983. Regleringen av leasing
motverkades dock av att bolagen, efter det att regleringens utformning
tillkännagivits i mitten av december 1983, tecknade en stor mängd leasingkontrakt.
Beloppet för fjärde kvartalet 1983 uppgick till 11 miljarder kr,

Redog. 1984/85:15

medan genomsnittsvärdet för de tre övriga kvartalen 1983 låg på drygt 1,5
miljarder kr.

Tillväxttakten i finansbolagens kreditgivning dämpades under 1984. Från
årsskiftet tom oktober minskade de disponerade krediterna till allmänheten
med drygt 4 %.

Utlåningsreglering för 1985. Även för 1985 har riksbanken hemställt och
erhållit förordnande om utlåningsreglering för finansbolag. Tillämpningsföreskrifter
utfärdades den 20 december.

1985 års utlåningsreglering berör endast de disponerade krediterna.
Medelvärdet av disponerade krediter per den sista för var och en av
månaderna 1985 får ej överstiga medelvärdet ultimo mars, juni, september
och december 1984 med mer än 4 %, dvs samma ökningstakt som för
banker.

För 1985 gäller sålunda ingen reglering vad avser beviljning av krediter
eller för leasingverksamheten.

Redog. 1984/85:15

Kredit- och valutapoiitiska åtgärder 1984

9 januari

Överenskommelse träffades mellan delegationen för bostadsfinansiering och
bankerna angående finansieringen av bostadsbyggandet 1984. Överenskommelsen
omfattade dels bankernas förvärv av prioriterade bostadsobligationer,
dels riktpunkten för fördelningen av byggnadskreditgivningen för
statligt belånade projekt.

Enligt överenskommelsen förklarade sig bankerna villiga att medverka till
avlyft i färdiga fastigheter genom att under året öka sitt nettoinnehav av
bostadsobligationer med 5,4 miljarder kr.

21 februari

Valutastyrelsen sänkte kravet på minsta genomsnittliga löptid för företags
och kommuners finansiella upplåning i utlandet från 5 till 2 år. Beslutet
trädde i kraft den 1 mars.

22 mars

Fullmäktige fattade beslut att sänka räntesatsen för prioriterade bostadsobligationer
från 11,5 % till 11 % med verkan from den 23 mars.

22 maj

Valutastyrelsen beslutade att med verkan från den 24 augusti upphäva den
regel som innebar att tillstånd till finansiell upplåning i utlandet inte medgavs
för finansbolag, för förvärv i kapitalplaceringssyfte eller för förvärv av
bostads- och fritidshus.

28 juni

Fullmäktige beslutade höja riksbankens diskonto från 8,5 % till 9,5 % med
verkan from den 29 juni. Straffräntan höjdes från 11,5 % till 13,5 % med
verkan from den 29 juni.

I skrivelse samma dag till regeringen hemställde fullmäktige om förordnande
om att allmän placeringsplikt enligt lagen om kreditpolitiska medel
skulle tillämpas för Allmänna Pensionsfonden. Hemställan bifölls av regeringen
i september.

20 september

Fullmäktige utfärdade tillämpningsföreskrifter för placeringsplikt för Allmänna
Pensionsfonden att gälla under perioden september-december 1984.
Allmänna Pensionsfonden skulle under denna period placera minst 73 % av
nettoökningen av sina tillgångar i prioriterade obligationer. Placeringarna
skulle ske genom förvärv direkt från emittenten, dvs riksgäldskontoret,
bostadsinstituten eller Allmänna Hypoteksbanken.

Vidare beslutade fullmäktige att komplettera tidigare utfärdade tillämpningsföreskrifter
för de sju större försäkringsbolagen. Kompletteringen
innebar att endast från emittent förvärvade obligationer skulle räknas som
prioriterade från 1 september 1984. Placeringskravet för året som helhet
skulle dock vara oförändrat, 73 % för livbolag och 62 % för sakbolag. För
övriga försäkringsbolag bibehölls tillämpningsföreskrifterna oförändrade.

Redog. 1984/85:15 23

11 oktober

I skrivelse till regeringen hemställde fullmäktige om ändring i den kreditpolitiska
lagstiftningen såvitt avsåg allmän placeringsplikt.

15 november

I skrivelse till regeringen hemställde fullmäktige om förordnande enligt lagen
om kreditpolitiska medel rörande allmän placeringsplikt och räntereglering
för försäkringsbolag, allmän placeringsplikt för Allmänna Pensionsfonden
samt utlåningsreglering för finansbolag.

20 december

Riksbanken utfärdade rekommendationer och regler för kreditinstituten att
gälla under 1985.

- Bankerna rekommenderades öka sin utlåning i svenska kronor med högst
4 %. Gällande ränterekommendation för bankernas rörliga utlåningsräntor,
innebärande en genomsnittsränta på 4 procentenheter över diskontot,
bibehölls oförändrad.

- Tillämpningsföreskrifter utfärdades avseende utlåningsreglering för finansbolagen.
Utlåningen fick ej öka med mer än 4 %. Gällande begränsningar
för leasingverksamhet avskaffades.

- Tillämpningsföreskrifter utfärdades angående allmän placeringsplikt för
Allmänna Pensionsfonden. Kvoten mellan fondens förvärv av nyutgivna
prioriterade obligationer direkt från emittent och ökningen av fondens
placeringspliktsgrundande placeringar skulle utgöra lägst 85 %. Den särskilda
bostadsobligationskvoten skulle utgöra lägst 38 %.

- Tillämpningsföreskrifter utfärdades avseende placeringsplikt och räntereglering
för livförsäkringsföretag. Placeringskvoten skulle utgöra lägst
85 % mellan försäkringsföretagens förvärv av nyutgivna prioriterade obligationer
direkt från emittent och ökningen av deras placeringspliktsgrundande
placeringar. Den särskilda bostadsobligationskvoten skulle utgöra lägst
38 %.

- Allmän placeringsplikt och räntereglering slopades för sakförsäkringsbolagen.

- Bostadsinstitutens utlåning rekommenderades uppgå till högst 80 % av
utlåningen för 12-månadersperioden tom 30 september 1984. S k ROT-lån,
lån med statligt räntebidrag för reparationer samt om- och tillbyggnader, fick
ges utan begränsning.

- Allmänna Hypoteksbankens ram för prioriterad upplåning 1985 angavs till
oförändrad i jämförelse med 1984, dvs 1,5 miljarder kronor.

- Svensk Exportkredits lånebehov 1985 skulle få täckas på den internationella
lånemarknaden. Upplåning i kronor skulle medges endast mot förlagsbevis
för att uppfylla kapitaltäckningskrav.

- Dittills gällande begränsningar i fråga om upplåningsvolym och i en del fall
upplåningsform och lånekälla för Lantbrukskredit, Hypoteksbankens upplåning
för oprioriterad utlåning, Sparbankernas Jordbrukskredit, Kommunlåneinstitutet
och Kommunkredit avskaffades.

Redog. 1984/85:15

Internationellt finansiellt samarbete

Deri internationella skuldsituationen

Främst till följd av konjunkturuppgången kan den internationella skuldkrisen
under 1984 sägas ha inträtt i ett något lugnare skede. Några av de stora
låntagarländerna, främst Mexico och Brasilien, synes ha passerat den
inledande anpassningsfasen, som primärt inriktades på importneddragning,
och har båda kunnat notera en snabb exportexpansion. Mexico har dessutom
träffat en preliminär uppgörelse med bankerna om ett omfattande s. k.
flerårigt skuldkonsolideringsavtal, vilket bör skapa förutsättningar för en
mera planmässig och långsiktig hantering av landets skuldproblem. Detta
avtal, som berör ett totalt skuldbelopp om ca USD 48 miljarder, innebär i
första hand uppskov med amorteringar som förfaller under perioden 1985 -1990 till avsevärt gynnsammare villkor än i tidigare konsolideringar. Andra
skuldländer har inlett diskussioner med bankerna om liknande fleråriga
omstruktureringar.

Flertalet övriga större låntagare har inte hunnit lika långt i sin anpassningsprocess.
Ett viktigt framsteg är dock att dessa länder - med något enstaka
undantag - också överenskommit med Internationella valutafonden (IMF)
om låneavtal, vilka kombinerats med ekonomiska anpassningsprogram. I
december 1984 godkändes, efter långa förhandlingar, sådana avtal för
Filippinerna och Argentina. Enligt den modell som utvecklats sedan 1982 har
till IMF-avtalen knutits överenskommelser med bankerna om såväl nyutlåning
som skuldkonsolidering.

En tredje kategori innefattar utvecklingsländer med skuldproblem som är
av relativt ringa betydelse för det internationella finansiella systemets
funktion, men som är synnerligen allvarliga för det enskilda landet.
Situationen för åtskilliga av dessa stater har snarast försämrats under 1984,
bl. a. till följd av ogynnsam exportutveckling och stagnerande eller minskande
kapitalinflöden. Särskilt allvarligt är läget för en rad u-länder i Afrika
söder om Sahara. Extraordinära åtgärder i form av ett särskilt stödprogram
för dessa länder har förberetts inom Världsbankens ram. Hittills har det
emellertid inte varit möjligt att få till stånd erforderlig finansiering av detta
program.

De förbättringar som inträffat under 1984 - främst vad gäller de stora
skuldländernas situation - är dock inte av en sådan karaktär att man kan tala
om en avgörande vändning. Alltjämt gäller tre allmänna förutsättningar för
att skuldkrisen även fortsättningsvis skall kunna hanteras, nämligen en
fortsatt ekonomisk återhämtning i industrivärlden, avstående från protektionistiska
åtgärder mot u-ländernas export och tillräcklig finansiering på
rimliga villkor. Därtill måste skuldländerna själva aktivt fullfölja sina
individuella anpassningsansträngningar. På flera av dessa punkter råder även
inför 1985 betydande osäkerhet.

Förstärkning av IMFs resurser och SDR-tilldelning

Höjningen av medlemsländernas kapitalinsatser i IMF till följd av den
åttonde kvotöversynen slutfördes under 1984. Den 15 mars gick tiden ut för
medlemsländer som önskade öka sina insatser, kvoter, genom att betala in
angivna belopp. Den totala kvotsumman uppgick vid utgången av 1984 till ca

Redog. 1984/85:15

SDR 89 miljarder1, vilket betyder att kvotsumman genom översynen höjdes
med ca SDR 28 miljarder. Sveriges IMF-kvot uppgår efter kvothöjningarna
till SDR 1 064,3 miljoner, motsvarande 1,19 % av den totala kvotsumman.

Inbetalningarna av kvothöjningarna, i förening med en lägre utlåningsvolym
under 1984 jämfört med 1983, har inneburit att fondens disponibla egna
resurser ökat under året. Vid utgången av 1984 uppgick dessa medel till totalt
ca SDR 41 miljarder, mot ca 38 miljarder ett år tidigare.

Även tillgången till icke-ordinära, upplånade, resurser ökade under 1984.
Ett lånearrangemang med ett antal av de finansiellt starkare medlemsländerna
trädde i kraft i april 1984. Det totala lånebeloppet uppgår till SDR 6
miljarder, varav Saudi Arabien svarar för hälften. Huvuddelen av återstående
SDR 3 miljarder utlånas av Internationella regleringsbanken, BIS, med
stöd av ett antal centralbanker i i-länderna. Riksbankens garantiåtagande
inom ramen för BIS-arrangemanget uppgår till SDR 80 miljoner.

Revideringen av de generella lånearrangemangen, GAB, avslutades definitivt
i och med att Schweiz den 10 april 1984 inträdde som fullvärdig medlem i
den s.k. tiolandskretsen, G 10. Den totala kreditramen för GAB kom
därmed att uppgå till SDR 17 miljarder. Vid årsskiftet 1983/84 trädde
dessutom ett särskilt låneavtal mellan Saudi Arabien och IMF i kraft. Enligt
avtalet åtar sig Saudi Arabien att låna ut upp till SDR 1,5 miljarder till IMF i
anknytning till GAB. Sveriges utlåningsåtagande inom GAB uppgår efter
revideringen till SDR 382,5 miljoner.

Medlemsländerna har ej heller under 1984 kunnat enas om tilldelningar av
SDR under den s. k. fjärde basperioden, som inleddes 1982. Sedan starten av
SDR-systemet, år 1970, har medlemsländerna totalt tilldelats ca SDR 21
miljarder.

Valutafondens löpande verksamhet

Under 1984 gjordes kreditåtaganden uppgående till SDR 4,1 miljarder
(härav 2,4 miljarder under valutafondens ordinarie resurser) mot 11,3
miljarder under 1983. Utbetalningarna till låntagarländerna uppgick till SDR

7,3 miljarder - att jämföra med 1983 års utbetalningar om 12,6 miljarder.
Återbetalningar på lämnade krediter utgjorde SDR 2,5 miljarder under 1984
mot 2,0 miljarder 1983.

Utlåningsräntan för fondens ordinarie resurser höjdes den 1 maj 1984 från

6,6 % till 7,0 %. Beslutet om en räntehöjning togs bl. a. i avsikt att finansiera
en höjning av nivån för gottgörelseräntan, dvs. den ersättning länder erhåller
då de ställer sin valuta till förfogande i fondens utlåning. Principbeslut har nu
fattats om att gottgörelseräntan gradvis skall närma sig marknadsräntenivån,
definierad som räntesatsen för SDR. Räntan för de upplånade, icke
ordinära, resurserna är lika med upplåningskostnaden plus en mindre
marginal.

IMFs kronbehållning och Sveriges nettoställning i IMF, vilken inräknas i
valutareserven, framgår av Tabell 1.

''1 SDR motsvarade den 28 december 1984 8,83 kronor.

Redog. 1984/85:15

Tabell 1. IMFs kronbehållning, Sveriges nettoställning i IMF och
SDR-innehav.

Uppgifter vid slutet av respektive år. Miljoner SDR.

	Kronbehållning		Nettoställning1	SDR- innehav, belopp
belopp	% av kvoten	belopp
1981	527,5	78	165,6	225
1982	531,8	79	143,2	233
1983	823,6	77	240,7	122
1984	806,0	76	258,3	181

‘Nettoställningen motsvarar summan av an av egentlig reservtranch (i reservtillgångar
inbetalt insatskapital), särskild reservtranch (det belopp fonden netto disponerat av
det i kronor inbetalda insatskapitalet) och långivning till IMF. Vid utgången av 1984
innefattade nettoställningen icke någon långivning till IMF. Det på sid 25 omnämnda
lånearrangemanget innefattar ett garantiåtagande om SDR 80 miljoner som lämnats
av Sveriges riksbank till BIS.

Riksbankens nettoställning gentemot IMF förstärktes under 1984 med SDR

17,6 miljoner. Detta var en följd av att valutafondens direktion bedömt att
den svenska betalningsbalans- och reservställningen åter blivit tillräckligt
stark för att tillåta användningen av svenska kronor i fondens utlåning.

Riksbankens innehav av SDR har under 1984 ökat kraftigt. Förvärv av
SDR från andra medlemsländer samt andra transaktioner har höjt SDRbehållningen
med SDR 59 miljoner.

Två länder - Mozambique samt St Christopher (St Kitts) and Nevis -beviljades under 1984 medlemskap i IMF. Antalet medlemsländer uppgår
därmed till 148.

Världsbanksgruppen

I Världsbanksgruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden
(IDA) och Internationella finansieringsbolaget (IFC). Omfattningen
av gruppens finansieringsverksamhet framgår av Tabell 2.

Världsbanken får medel till sin utlåning huvudsakligen genom upplåning.
Vid utgången av bankens budgetår 1983/84 uppgick den utestående upplåningen
till ca USD 45 miljarder. Enbart under detta budgetår lånade banken
upp ca USD 10 miljarder.

Räntan på lån från Världsbanken, som står i relation till de genomsnittliga
upplåningskostnaderna, var vid utgången av 1984 9,89 %. Härtill kommer
en särskild engångsavgift (”front-end fee”) om 0,25 % av det totala
lånebeloppet.

Under 1984 avslutades förhandlingarna om en selektiv höjning av Världsbankens
kapital. Under förutsättning att samtliga medlemsländer tecknar de
andelar som erbjuds kommer bankens kapital att öka med USD 8,4
miljarder. En proposition om Sveriges deltagande i den selektiva kapitalhöjningen
kommer att framläggas under 1985. Diskussioner om en mer
omfattande, generell, kapitalhöjning pågår inom Världsbanken.

Redog. 1984/85:15 27

Tabell 2. Världsbanksgruppens långivning under budgetåren 1979180-1983184''

Miljarder USD

	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83	1983/84
Utfästelser
IBRD	7,6	8,8	10,3	11,1	11,9
IDA	3,8	3,5	2,7	3,3	3,6
IFC	0,7	0,8	0,6	0,8	0,8
	Summa 12,1	13,1	13,6	15,2	16,3
Utbetalningar
IBRD	4,4	5,1	6,3	6,8	8,6
IDA	1,4	1,9	2,1	2,6	2,5
IFC	0,3	0,6	0,5	0,4	0,4
	Summa 6,1	7,6	8,9	9,8	11,5

''Världsbanksgruppens budgetår löper 1 juli - 30 juni. För IFC ingår även bidrag till
riskkapital.

ID As kreditgivning, som går till u-länder med låg inkomst per capita, baseras
så gott som helt på gåvobidrag från i-länder och vissa oljeexporterande
länder. Under 1984 nåddes en uppgörelse om en sjunde påfyllnad av ID As
resurser. Påfyllnaden, som skall gälla för budgetåren 1984/85 - 1986/87,
omfattar ett totalbelopp om USD 9 miljarder. Flertalet bidragsgivare
förordade ett större belopp, varvid nivån för den sjätte påfyllnaden om USD
12 miljarder ansågs vara ett minimum. USAs inställning, med krav på en
begränsning av det egna bidraget till USD 750 miljoner per år, omöjliggjorde
emellertid en uppgörelse om ett högre påfyllnadsbelopp. IDA har dock fått
mandat att söka få till stånd ett tilläggsarrangemang som skulle kunna
komplettera den överenskomna påfyllnaden.

Sveriges bidrag till den sjunde påfyllnaden uppgår totalt till 1 758 mkr. En
första inbetalning om 439 mkr genomfördes i december 1984. Inbetalningen
skedde liksom tidigare via skuldsedlar deponerade i riksbanken.

Ett principbeslut har under året fattats om att öka IFCs kapital med USD
650 miljoner till USD 1 300 miljoner. Beslut om svenskt deltagande i denna
kapitalhöjning har ännu ej fattats.

Övrigt internationellt finansiellt samarbete

Till Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) inbetalade Sverige under
1984 dels 1,5 mkr under den sjätte påfyllnaden av bankens grundkapital, dels

10.3 mkr till fonden för särskild verksamhet. Inbetalningarna skedde i form
av skuldsedlar.

En andra delbetalning av insatskapitalet till Afrikanska utvecklingsbanken
gjordes under året. Detta skedde i form av en skuldsedel, som uppgick till

18.3 mkr. Dessutom inbetalades, kontant, 3,75 mkr som utgjorde den första
delbetalningen under ett bilateralt avtal med banken avseende stöd till
transporter och kommunikationer i Afrika. Till Afrikanska utvecklingsfonden
inbetalades 104,9 mkr vilket utgjorde den tredje delbetalningen under
den tredje påfyllnaden. Betalningen erlades i form av en skuldsedel.

Redog. 1984/85:15

Till Asiatiska utvecklingsfonden inbetalades, i form av en skuldsedel, 63,1
mkr som en andra delbetalning under den tredje påfyllnaden. Till Asiatiska
utvecklingsbanken gjordes en kontantbetalning om 1,0 mkr avseende den
första delbetalningen under den tredje allmänna kapitalökningen.

Enligt Nordiska ministerrådets beslut den 3 maj 1983 ökades Nordiska
investeringsbankens kapital med SDR 400 miljoner till SDR 800 miljoner. En
mindre del härav skulle inbetalas kontant. En första delbetalning, SDR 3,78
miljoner, gjordes från svensk sida under 1984.

Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of New
York om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av dollar och kronor förlängdes
1984 för ytterligare ett år. Det belopp som överenskommelsen omfattar
uppgår till USD 300 miljoner. Arrangemanget har inte utnyttjats under året.

Redog. 1984/85:15

Betalningsmedelsförsörjningen m. m.

Riksbanken svarar enligt lag för utgivningen av sedlar samt övertar och
distribuerar myntverkets hela produktion av mynt. Riksbankens samtliga
kontor har därmed uppgiften att tillhandahålla sedlar och mynt åt post och
banker liksom att mottaga den inströmning av sedlar och mynt som
föranledes av överskott hos post och banker eller helt enkelt därav att dessa
önskar få sedlar av bättre kvalitet eller att få mynt uppräknade.

Vid sidan av den service som riksbanken sålunda alltid tillhandahållit har
riksbanken i enlighet med uttalande av 1982/83 års riksdag (FiU 1982/83:27,
sid 14) under år 1984 infört också avgiftsbelagd service på betalningsmedelsområdet.
Riksbanken har sålunda åtagit sig att i samband med ut- och
inväxling av sedlar och mynt mot avgift tillhandahålla vissa speciella tjänster
åt post och banker.

I detta avsnitt lämnas några uppgifter för utvecklingen på nämnda
områden under 1984 liksom beträffande den av riksdagen beslutade utredningen
av försörjningen med mynt (FiU 1982/83:27).

Sedel- och myntinströmning

Förändringar av beloppet utelöpande sedlar liksom av beloppen och av
antalen av de sedlar som under ett kalenderår inlämnas respektive utlämnas
från riksbanken anges i nedanstående tablå.

	Utelöpande sedlar vid slutet av året, mkr	Inströmning mkr	milj sedlar	Utströmning mkr milj sedlar
1980	34 420	63 804	814,5	66 072	828,2
Proc. förändring	+ 9,0	+ 14,0	+ 12,4	+ 12,7	+ 11,4
1981	37 056	69 398	870,0	71 473	877,0
Proc. förändring	+ 7,7	+ 8,8	+ 6,8	+ 8,2	+ 5,9
1982	38 985	75 718	912,9	76 905	905,3
Proc. förändring	+ 5,2	+ 9,1	+ 4,9	+ 7,6	+ 3,2
1983	42 719	80 288	908,5	83 280	898,9
Proc. förändring	+ 9,6	+ 6,0	- 0,5	+ 8,3	- 0,7
1984	46 520	87 834	934,1	91 703	944.4
Proc. förändring	+ 8,9	+ 9,4	+ 2,8	+ 10,1	+ 5,1

Ökningen i in- och utströmningen av sedlar ökar snabbare i belopp än i antal.
Detta speglar den successiva övergången till högre sedelvalörer. Den
markanta skillnaden i antal in- och utlämnade sedlar år 1983 jämfört med
tidigare år förklaras av indragningen av femkronorssedeln.

Redog. 1984/85:15

Osäkerheten om personalkonsekvenserna av riksdagens beslut om den
regionala organisationen har inneburit att kontoren hållit tillbaka nyanställningar
av sedelräkningspersonal. Detta förhållande har vid sidan av ökningen
av sedelgenomströmningen medfört svårigheter vid flera riksbankskontor
att inom rimlig tid medhinna uppräkning och sortering. Denna tid har
sålunda under året blivit längre än tidigare. För 1985 vidtas olika åtgärder
syftande till att nedbringa balansen av oräknade sedlar till en volym
motsvarande tre veckors arbete. Under tidigare år har vissa kontor periodvis
makulerat samtliga inkommande sedlar i 10-kronorsvalören. Under 1985
kommer så stora resurser att tillföras att makulering icke skall behöva
tillgripas annat än i undantagsfall.

Enligt lag (1984:331) om ändring i lagen (1970:1028) om rikets mynt, som
trätt i kraft den 1 januari 1985 skall mynt ej längre finnas i 25- och
5-öresvalören. Enligt promulgationsbestämmelse till denna lag upphör 25-och 5-öresmynten att vara lagligt betalningsmedel vid utgången av juni 1985.
Riksbanken kommer att tillhandahålla de utgående valörerna vid sina kontor
så länge dessa finns i lager men det är möjligt att viss brist kan komma att
uppstå redan före halvårsskiftet. För att underlätta indragningen av de
utgående mynten kommer riksbanken att inlösa 25- och 5-öresmynt i
riksbanken under viss tid även efter den 30 juni.

Avgiftsbelagda tjänster

Riksbankens service på betalningsmedelsområdet har tidigare lämnats utan
ersättning. Graden av service har varierat mellan riksbankens kontor
beroende på kontorens olika personal- och lokalmässiga förutsättningar för
att påta sig arbetsuppgifter. Vid vissa kontor har riksbanken t. ex. kunnat
utan ersättning ta på sig att dela upp och packa sedlar i ett stort antal skilda
försändelser till bankerna för distribution till deras olika kontor. Vid andra
riksbankskontor har resurser ej funnits härför utan bankerna har fått hämta
sedlar i en förpackning för respektive bank.

Uppbyggnaden av ett taxesystem för de avgiftsbelagda tjänsterna har
nödvändiggjort att riksbanken lagt fast en enhetlig nivå för den service
riksbanken lämnar utan ersättning. I princip innebär denna servicenivå att
riksbanken utan ersättning är beredd att motta en försändelse (bestående av
ett eller flera kollin) per inlämnare och dag liksom att leverera en försändelse
per mottagare och dag. I varje försändelse skall valörerna vara sorterade.
Banker som vid inlämning av sedlar i riksbanken vill slippa besväret att ordna
sedlarna har alltså möjlighet att låta olika sedelförpackningar från de egna
kassorna och kontoren gå in obrutna till riksbanken men får då betala en
särskild ersättning för att riksbanken bryter försändelserna och ordnar
sedlarna valörvis. På motsvarande sätt tillgodogör sig riksbanken en
ersättning för att packa sedlar i skilda försändelser till bankernas olika
filialkontor och kassor.

Även på myntområdet har en liknande avgiftsfri servicenivå fastlagts.

För post och banker har riksbankens avgiftsbelagda service den fördelen
att de mot en ersättning, som genom riksbankens stordriftsfördelar kan
hållas låg, får hjälp med att kapa de arbetstoppar i sedel- och myntgenomströmningen
som eljest vållar organisatoriska påfrestningar. Därtill kommer
att insättning ibland kan ske en dag tidigare än eljest varvid en räntevinst
uppstår hos banken eller posten.

Ur mer allmän synpunkt innebär riksbankens avgiftsservice att vissa

Redog. 1984/85:15

improduktiva arbetsmoment kan utgå. Sedelbuntar som på väg från ett
varuhus via en affärsbank till riksbanken tidigare måst räknas i såväl
varuhuset, affärsbanken som i riksbanken behöver, om riksbankens service
utnyttjas, i fortsättningen ej räknas i affärsbanken. I flera fall kan också de ur
säkerhetssynpunkt alltid farliga omlastningarna, de s. k. trottoarmomenten,
undvikas genom att sedeltransporterna går direkt från varuhus och liknande
in i riksbanken.

Intäkterna från riksbankens avgiftsbelagda service på betalningsmedelsområdet
har under 1984 kommit att väsentligt överstiga vad man från början
räknat med. Sammanlagt har riksbanken under året tagit in ca 3,3 mkr för
denna service. Prognosen för 1985 innebär en ökning med ca 50 %.

En annan del av affärsverksamheten består av medverkan vid försäljning
av premieobligationer. Bruttoinkomsterna härav har uppgått till ca 9,8 mkr.

Totalt motsvarar inkomsterna av affärsverksamheten i kontorsorganisationerna
lönekostnaden inklusive sociala avgifter för ca 85 årsarbetskrafter
(den totala personalstaten för 1985 har av fullmäktige fastställts till 426
årsarbetskrafter). Kontoren blir genom försäljningar av tjänster bättre
fungerande administrativa enheter och den personalminskning som föranledes
av kontorsindragningar och övergång till maskinell sedelsortering har
kunnat hanteras på ett smidigare sätt.

Mynthanteringsprojektet

Den i samråd med företrädare för myntverket, postverket och bankerna
bedrivna utredningen om mynthanteringen drog i en första etapp upp
riktlinjer för riksbankens deltagande i myntförsörjningen. Efter remissbehandling
har detta förslag anmälts i fullmäktige. Fullmäktige har därvid
godkänt utredningens utgångspunkt att riksbankens roll i myntförsörjningen
skall förbli ungefärligen den nuvarande. Riksbanken förutsättes alltså
alltjämt skola överta myntverkets hela produktion, distribuera denna till
region- och kassakontor samt vid samtliga kontor tillhandahålla och mottaga
mynt. Strävan skall dock vara att i görligaste mån befrämja en myntcirkulation
utanför riksbanken.

Fullmäktige har vidare uttalat sig för att såväl nytillverkade mynt som i
riksbanken uppräknade mynt skall tillhandahållas i tuber. Tuberna skall i sin
tur infogas i ett förpackningssystem, där de största förpackningarna skall
kunna lagras och transporteras på pallar. För det mervärde som tubförpackningarna
representerar skall ingen avgift uttas för den del av myntutströmningen
som svarar mot nettoökningen av myntomloppet. För den del av
riksbankens myntutströmning som svarar mot i riksbanken inväxlade mynt
skall emellertid tubförpackningarna avgiftsbeläggas.

Fullmäktige har i övrigt instämt i utredningens uttalanden om att
riksbankskontoren bör medverka till att lokal clearing ordnas mellan
penninginstitut som har överskott respektive underskott på mynt i syfte att
begränsa antalet mynttransporter.

Myntutredningen har efter fullmäktiges principiella ställningstagande
fortsatt sitt arbete med att utforma konkreta förslag. Utredningen beräknas
avlämna sin slutrapport under sommaren 1985.

Redog. 1984/85:15
Riksbankens bokslut

Tillgångar, Mkr Balans

	1983	1984
Guld och utländska tillgångar
Guld och valutareserv	32 153	33 744
Guld	1 168	1 168
Särskilda dragningsrätter i
Internationella valutafonden	991	1 543
Reservposition i Internationella valutafonden	1 951	2 166
Lån till Internationella valutafonden	-	-
Utländska banker och värdepapper m. m., nettobelopp	28 043	28 867
Sveriges andel i Internationella återuppbyggnads-
bankens grundfond, inbetalt belopp	375	375
Övriga	379	2

Inhemska tillgångar

Statspapper och obligationer	35 315	64 542
Statsskuldväxlar och riksobligationer	20 759	19 502
Övriga statspapper	14 245	44 771
Övriga obligationer	311	269
Utlåning	13 690	1 363
Banker	13 064	546
Allmänheten	626	817
Skiljemynt	115	108
Checkar och postväxlar m. m.	11	59
Övriga	6	67

Summa

82 044

100 260

Redog. 1984/85:15

räkning '' Skulder, Mkr

Utländska skulder	1983	1984
Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter i
Internationella valutafonden	1 998	2 064
Övriga	1 146	436
Inhemska skulder
Utelöpande sedlar	42 719	46 520
Checkräkning	2 501	1 715
Staten	24	139
Banker	1 579	930
Övriga	898	646
Särskilda räkningar	4 502	12 953
Konton för investering m. m.	4 300	6 215
Särskilda investeringskonton	202	4 307
Likviditetskonto för företag	-	1 927
Exportdepositionskonton	-	504
Övriga	57	61
Värderegleringskonto för valutor	6 000	8 000
Värderegleringskonto för svenska statspapper	2 500	5 000
Eget kapital	20 621	23 511
Grundfond	1 000	1 000
Reservfond	500	500
Dispositionsfond	12 761	15 121
Övriga egna fonder	-	-
Reserverade vinstmedel	1	-
Årets resultat	6 359	6 890
Summa	82 044	100 260

3 Riksdagen 1984185.2 sami. Nr 15

Redog. 1984/85:15 34

Resultaträkning

Mkr

		1983	1984
Utländska rörelsen
Ränteintäkter		2 284	2 519
Räntekostnader		- 185	- 182
Kursdifferenser		1 498	1 944
Övriga inkomster		1	7
Inhemska rörelsen
Ränteintäkter av skattkammarväxlar och obligationer	5 009	6 135
Övriga ränteintäkter		1 284	919
Övriga räntekostnader		-914	-212
Övriga inkomster		29	6
	Summa	9 006	11 136
Förvaltningskostnader
Sedelkostnader		- 48	- 65
Personalkostnader		- 140	- 144
Övriga förvaltningskostnader		- 66	- 69
	Summa	-254	- 278
Resultat före bokslutsdisposition	1 .1	8 752	10 858
Bokslutsdisposition
Avsättning till värderegleringskonto för valutor	-1 500	-2 000
Avsättning till värderegleringskonto för
svenska statspapper		-2 500	-2 500
Upp/nedskrivning av statspapper och obl.		1 607	532
Årets resultat		6 359	6 890

Redog. 1984/85:15

Kommentar till 1984 års bokslut

1 riksbankens bokslut för år 1984 redovisas ett resultat på 6 890 mkr (6 359).

Riksbanken är inte ett vinstdrivande verk utan det överskott som
uppkommer är en naturlig följd av riksbankens uppgifter som centralbank
och sedelutgivande institution. Sedelutgivningen kan ses som en helt räntelös
inlåning. Riksbankens övriga uppgifter som centralbank tar sig i riksbankens
balansräkning framför allt uttryck i ett innehav av utländska valutor, den
svenska valutareserven, ett innehav av svenska statspapper samt under vissa
perioder en utlåning till de svenska affärsbankerna. Samtliga dessa tillgångar
ger upphov till betydande ränteinkomster.

Utöver denna del av riksbankens rörelse förvaltar riksbanken medel på s k
särskilda räkningar. Till dessa räknas medel på allmänna och särskilda
investeringskonton samt likviditetskonton och exportdepositionskonton.
Under 1984 har en betydande uppbyggnad av medel på dessa konton ägt
rum. Vid ingången av 1984 fanns ca 4 miljarder kr på särskilda räkningar och
vid årets slut var motsvarande belopp ca 13 miljarder kr. De innestående
medlen på dessa konton balanseras av ett ökat statspappersinnehav. Detta
har fått till följd att riksbankens balansomslutning ökat kraftigt.

Den utländska rörelsens ränteintäkter blev 1984 något större än året innan,

2 519 mkr mot 2 284 mkr.

Vid beräkning av bokföringskurserna för riksbankens utländska tillgångar
och skulder tillämpas en princip som baseras på ett genomsnitt av marknadskurserna
under de senaste sex månaderna. Framför allt på grund av den
kraftiga kursuppgången för den amerikanska dollarn har riksbankens
valutatillgångar under året skrivits upp med 2 038 mkr och de utländska
skulderna med 94 mkr. Nettot härav, 1 944 mkr, redovisas under rubriken
Utländska rörelser kursdifferenser. Ett motsvarande belopp, 2 000 mkr, har
avsatts till värderegleringskonto för valutor.

Riksbankens innehav av guld har-liksom under tidigare år-värderats till
6 190,08 kr/kg fint.

Inom den inhemska rörelsen uppgick ränteintäkter av skattkammarväxlar
och obligationer till 6 135 mkr 1984 jämfört med 5 009 mkr året innan. Av
dessa intäkter var drygt 1 miljard kr hänförliga till den ökning av balansomslutningen
som genererats av tillväxten av särskilda räkningar. I tidigare
bokslut har ränteintäkter från statsskuldväxlar redovisats vid den tidpunkt
placeringen ägt rum. Mot bakgrund av en allt aktivare värdepappershandel
har i stället den principen lagts fast att ränteintäkter bokförs vid inlösen/
försäljning from 1985. I bokslutet 1984 har statsskuldväxelinnehavet den
sista december upptagits till anskaffningsvärden. Innehavet av riksobligationer
har värderats efter samma principer som gäller för övriga obligationer,
dvs värdering sker mot bakgrund av obligationernas återstående löptid. Den
återstående löptiden för riksbankens samlade obligationsinnehav har förkortats.

Till följd av ovan nämnda förändringar har innehavet av statspapper och
obligationer skrivits upp med 532 mkr. Beloppet redovisas under rubriken
uppskrivning/nedskrivning av statspapper och obligationer.

Riksbankens innehav av statsskuldväxlar, riksobligationer och andra
statliga marknadspapper har fortsatt att öka till följd av att den oprioriterade
andrahandsmarknaden har ökat i storlek. För att balansera detta innehav har
2 500 mkr avsatts till värderegleringskonto för svenska statspapper.

Redog. 1984/85:15

Övriga inhemska ränteintäkter om 919 mkr ugörs till övervägande del av
ränteintäkter på riksbankens utlåning till affärsbankerna.

Inhemska räntekostnader utgörs bl a av ersättning till affärsbankerna för
kassakravsmedel. Utöver dessa kostnader kommer de räntekostnader som
fr o m 1984 betalas för medel på likviditetskonton och exportdepositioner och
som uppgick till 52 mkr.

Övriga inkomster uppgår till 6 mkr. Av dessa avser 3 mkr inkomster av
affärsverksamhet i kassarörelsen under 1984.

Förvaltningskostnaderna uppgår till 278 mkr. Sedelkostnaderna har år
1984 uppgått till 65 mkr. Ökningen jämfört med 1983 beror framför allt på
utvecklingskostnader för den nya 500-kronorssedeln samt på höjda priser på
sedelpapper. Personalkostnaderna ökade med 4 mkr. Ökningen i övriga
förvaltningskostnader beror främst på ökade investeringar, dels i fastigheter,
dels i maskiner för sortering av sedlar, slutligen dels i ADB-utrustning.

Inom linjen har förts riksbankens fastigheter, aktierna i AB Tumba bruk,
aktier i Banken för internationell betalningsutjämning, obligationer tillhörande
fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels
minne till ett nominellt värde om 26,6 mkr samt riksbankens mynt och
medaljsamling och lån till riksbankspersonalens semesterförening.

Förslag till disposition av riksbankens resultat för år 1984, mm

Fullmäktige föreslår att 1984 års resultat - 6 889 704 979 kr - disponeras
enligt följande (1983 års uppgifter inom parentes):

Årsresultat 6 889 704 979 (6 359 646 419)

Inleverans till statsverket 5 000 000 000 (4 000 000 000)

Överföring till dispositionsfond 1 889 704 979 (2 359 646 419)

Riksbankens årsresultat uppgår till 6 890 mkr, vilket är en ökning med 531
mkr jämfört med föregående år. År 1983 uppgick inleveranserna till 4 000
mkr. För år 1984 föreslås en höjning till 5 000 mkr. Den höjda inleveransen
motiveras av den kraftiga ökningen av medel på särskilda räkningar.

I samband härmed vill fullmäktige även föreslå följande. Enligt lagstiftningen
om avsättningar på investeringskonton, likviditetskonton mm skall
insättningar ske på konton i riksbanken. Dessa medel redovisas över
riksbankens balansräkning och vinsterna därav på vinst- och förlusträkningen
trots att de inte är att betrakta som en del av riksbankens egentliga rörelse.
Det nettoöverskott som uppstår på dessa medel och som 1985 blir betydande
bör enligt fullmäktiges mening i sin helhet inlevereras till statsverket. För att
snabbare återföra riksbankens avkastning på dessa medel föreslår fullmäktige
att kvartalsvisa inbetalningar görs till statsverket from år 1985 i
månaderna april, juli, oktober och januari. Som grund för dessa inbetalningar
upprättas kvartalsvisa resultaträkningar. Det slutliga bokslutet och
dispositionen av riksbankens resultat för den totala rörelsen skall dock även
framdeles göras en gång per år enligt nuvarande praxis. För 1985 bör de ovan
föreslagna inbetalningarna - schablonmässigt beräknade - uppgå till 0,5
miljarder kr per kvartal.

Redog. 1984/85:15

Förvaltningsåtgärder

I detta avsnitt redovisas under året vidtagna organisatoriska förändringar
inom riksbanken samt vissa administrativa åtgärder. Vidare lämnas en
sammanställning av under året avgivna remissyttranden.

Riksbankens organisation

Huvudkontoret

Riksbankens kreditpolitiska verksamhet handhades tidigare av kreditpolitiska
avdelningen och kapitalmarknadsavdelningen. Kapitalmarknadsavdelningen
svarade då främst för den operativa verksamheten såsom t ex
penningmarknadsoperationer, statsskuldsfinansiering och övrig verksamhet
för värdepappersmarknaden medan den kreditpolitiska avdelningen främst
svarade för institutionell bevakning samt kreditpolitiska styrmedel. Bevakning
av vissa institutioner, såsom mellanhandsinstituten och försäkringsbolagen,
ålåg dock kapitalmarknadsavdelningen.

I syfte bia att dra klarare gränser mellan olika arbetsuppgifter har
fullmäktige under året beslutat ersätta kreditpolitiska avdelningen och
kapitalmarknadsavdelningen med kreditmarknadsavdelningen och fondavdelningen.
Kreditmarknadsavdelningen svarar för statistisk bevakning samt
analys av samtliga institut på kreditmarknaden. Avdelningen handhar också
tillämpningen av de kreditpolitiska styrmedlen. Fondavdelningen svarar för
operationella och finansiella frågor rörande penning- och värdepappersmarknaden
samt statsupplåningen. Genom den i december 1984 fastlagda
verksamhetsplaneringen för år 1985 kommer fondavdelningen att tillföras
depositafunktionen inom bankavdelningen. Därigenom kommer frågor
rörande riksbankens värdepappersportfölj att sammanföras till en avdelning.

Under 1984 har, i enlighet med den i januari detta år fastlagda verksamhetsplaneringen,
ekonomiska avdelningens analys- och utredningsresurser
förstärkts genom att fem tjänster som ekonomer inrättats. Avsikten är att
långsiktigt förstärka kunskapen inom områden som är väsentliga för
riksbankens ekonomisk/politiska verksamhet. I den för år 1985 fastlagda
verksamhetsplaneringen fortsätter detta utbyggnadsarbete genom inrättande
av ytterligare en tjänst som ekonom på avdelningen. Inom utrikesavdelningen
har, på grund av en allt aktivare investeringspolitik, under år 1984
inrättats en tjänst med speciell inriktning att handha valutareservens
placering. Rekrytering till denna tjänst pågår.

För att avlasta avdelningschefen på valutaavdelningen har under året
inrättats en tjänst som biträdande avdelningschef.

Den regionala organisationen

Den 1 januari 1984 trädde riksbankens nya regionala organisation i kraft.
Övergången till den nya organisationen har inneburit mycket stora förändringar
för riksbankens personal. Under året har arbetet med förhandling om
och tillsättning av tjänster i den nya organisationen slutförts.

Under året har fullmäktige fattat beslut om att avveckla verksamheten vid
kontoren i Kristianstad (per utgången av augusti 1984) och Karlskrona (per
utgången av december 1984). Den 1 oktober 1984 öppnades en ny sedeldepå i

4 Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 15

Redog. 1984/85:15

Karlskrona. Karlskrona är den andra orten där försöksverksamhet med
sedeldepå skall bedrivas. Från ingången av 1985 kommer riksbanken att
bedriva verksamhet utanför Stockholm på 24 orter varav två platser med
sedeldepåer. Riksdagens beslut har därmed genomförts ett år tidigare än
beräknat. Huvuddelen av den personalminskning inom kassarörelsen och
låneverksamheten som beräknades följa av riksdagens beslut i mars 1983 har
redan skett.

I samband med nedläggning av verksamheten vid kontoren i Kristianstad
och Karlskrona beslöt riksbanken att säga upp den personal som inte
önskade omplacering till annat riksbankskontor. I Kristianstad har dock
samtliga genom medverkan av SAMN eller på eget initiativ erhållit annan
anställning. I Karlskrona saknar ett fåtal fn annan anställning.

Fullmäktige har under året fastställt en ny arbetsordning för banken. Till
skillnad från tidigare är denna gemensam för huvudkontoret och den
regionala organisationen.

Verksamhetsplanering

Inför 1985 har verksamhetsplaneringen i riksbanken bedrivits delvis på ett
nytt sätt. Strävan har varit att redovisa en helhetsbild av riksbankens
förvaltning. Till skillnad mot tidigare år omfattar verksamhetsplaneringen nu
såväl resurser för personal som för ADB, utbildning, sedelframställning och
underhåll av riksbankens fastigheter. Härigenom täcks ca 80 % av de
beräknade förvaltningskostnaderna för 1985. Arbete pågår för att finna
former och rutiner för en budgetering av samtliga förvaltningskostnader.
Med den form för riksbankens verksamhetsplanering som nu används och de
intentioner som riksbanken har, bedömer fullmäktige att de önskemål som
framförts från finansutskottets sida om större insyn i riksbankens förvaltning
kan tillgodoses.

Fullmäktige fastställde i december 1984 verksamhetsplaneringen för det
kommande året. Som underlag redovisades då sex olika delplaner: Personalbehov
vid huvudkontoret, Personalbehov i den regionala organisationen,
Utbildning, Administrativ utveckling, Sedelframställning samt Underhåll av
fastigheter.

Under den senaste fem-årsperioden har rationaliseringar genomförts på
många områden av riksbankens verksamhet. Den mest omfattande är
givetvis övergången till en ny regional organisation. Under perioden har nya
uppgifter tillkommit och andra avskaffats. Totalt har personalstaten i
årsarbetskrafter under denna period minskat.

Riksbankens personal

Nedan lämnas uppgifter om antalet anställda, den faktiska bemanningen
och personalstaten fördelad på personalkategorier. Med personalstaten
avses det av fullmäktige fastställda antalet årsarbetskrafter. Den faktiska
bemanningen anger antalet tjänstemän omräknat till årsarbetskrafter.

Redog. 1984/85:15

Antal anställda
tjänstemän

Faktisk be-manning
Årsarbetskrafter

Personalstat

Årsarbetskrafter

dec-83 dec -84

dec -83 dec -84

Huvudkontoret Direktion och avdelnings-chefer	13	15	13	15	15	15
Handläggande personal i övrigt	202	215	195	207	200	228
Biträdespersonal1	295	282	274	259	287	264
Summa huvudkontoret	510	512	482	481	502	507
Regionkontoren
Handläggande personal	91	62	89	62	lil	65
Biträdespersonal1	398	4112	351	3622	397	366
Summa regionkontoren	489	473	440	424	508	431
Totalt	9993	985“	922	905	1 010	938

1 Riksbanksassistenter, expeditionsassistenter mfl.

2 Inklusive 41 tillfälligt anställda för sedelräkningsarbete.

3 Exklusive 46 tjänstemän som var tjänstlediga.

4 Exklusive 44 tjänstemän som är tjänstlediga.

Investeringar

Sedelsorteringsmaskiner

Fullmäktige behandlade i juli ett förslag till investeringsprogram för
sedelsorteringsmaskiner i syfte att rationalisera sedelhanteringen. I anledning
av förslaget beslöt fullmäktige att för en kostnad om ca 13 mkr
införskaffa 13 sedelsorteringsmaskiner av märket Giesecke & Devrient ISS
300, en maskintyp riksbanken haft goda erfarenheter av. Vid behandlingen
av verksamhetsplaneringen för år 1985 beslöt fullmäktige att införskaffa
ytterligare fyra sedelsorteringsmaskiner av denna typ. Genom denna komplettering
torde nyanställning av personal inom sedelhanteringen kunna
undvikas trots ökad sedelströmning.

Datorutrustning

För att öka riksbankens datorkapacitet har fullmäktige beslutat ersätta den
äldsta stordatorn med två nya datorer av märket Burroughs A 9 till en
kostnad om ca 14,5 mkr. För att minimera skador vid t ex en brand har en ny
datorhall inretts för de nya datorerna till en kostnad om 1,5 mkr. Då några av
riksbankens datasystem är mycket känsliga för stillestånd samt då antalet
strömavbrott påtagligt ökat under senare år, har fullmäktige vidare beslutat
installera ett reservkraftaggregat till datorerna. Kostnaden härför har
uppgått till 1,6 mkr.

Redog. 1984/85:15

Riksbankens fastigheter

Fullmäktige fastställde 1983 en preliminär huvudplan för förnyelse av
region- och kassakontorens lokaler. Denna innebar att fram till 1990 skulle
13 riksbankskontor erhålla nya eller ombyggda lokaler. Den totala investeringskostnaden
beräknades till uppskattningsvis 250-300 mkr i 1983 års
penningvärde. Fluvudplanen har i princip följts under 1984, dock att
planeringen senarelagts beträffande några kontor på grund av att osäkerhet
råder om den framtida sedelinströmningen, övergång till maskinell sedelsortering
samt förskjutningar mellan kontoren i fråga om deras andelar av
sedelinströmningen.

Under 1984 har följande investeringar skett beträffande riksbankens
fastigheter.

Tomter har förvärvats i Karlstad, Växjö och Örebro samtidigt som
fastigheterna i Karlstad och Kristianstad avvecklats. Beslut har fattats om
ombyggnad av kontoren i Härnösand och Falun till en beräknad kostnad om
24 respektive 21,1 mkr samt om nybyggnad i Växjö till en beräknad kostnad
om 26,7 mkr allt beräknat på prisnivån i juli 1984.1 Falun och Växjö kommer
yta att finnas disponibel för uthyrning.

Remissyttranden avgivna av fullmäktige under år 1984

19.1, § 2. Betänkandet Kreativ finansiering (SOU 1983:59).

19.1, § 3. Betänkandet Värdepappersmarknaden (SOU 1984:2) jämte en
promemoria med förslag till ändringar i börslagstiftningen.

26.1, § 6. Ansökan från PKbanken om tillstånd att förvärva ytterligare
aktier i PK Cristiania (Hong Kong) Ltd.

26.1, § 7. Ansökan från Sundsvallsbanken om tillstånd att förvärva aktier
i ett planerat bolag med firman Sundsvallsbanken North America, Inc.

23.2, § 2. Skrivelse från bankinspektionen om ändring av 2 § lagen
(1979:749) om Stockholms fondbörs mm.

8.3, § 3. Skrivelser om ändring av 16 och 25 §§ fondkommissionslagen
(1979:748).

8.3, § 4. Ansökan från Banque Worms, Paris, om tillstånd att öppna
representationskontor i Stockholm.

8.3, § 5. Ansökningar från Fellesbanken A.S., Norge, och Sparbankernas
Central-Aktie-Bank, Finland, om tillstånd att öppna ett gemensamt
representationskontor i Stockholm.

15.3, § 2. Delbetänkandet svenska kyrkans fond (SOU 1983:66).

15.3, § 3. Ansökan från Sundsvallsbanken om tillstånd att förvärva aktier
i Sundsvallsbankens Fondförvaltning AB.

22.3, § 2. Ansökan från Banque Parisbas, Paris, om tillstånd att öppna
representationskontor i Stockholm.

22.3, § 3. Ansökan från The Sumitomo Bank, Limited, Tokyo, om
tillstånd att öppna representationskontor i Stockholm.

29.3, § 2. Motion 1983/84:692 om bankinspektionens kompetensområde
mm.

5.4, § 2. Promemorian Bättre samordning på skatte-och valutaområdetförbättrad
valutakontroll (Ds Ju 1983:20).

26.4, § 2. Ansökan från Skaraborgsbanken om tillstånd att förvärva
aktier i Nordic Representatives Ltd, London.

Redog. 1984/85:15

26.4, § 3. Ansökningar från Svenska Handelsbanken om tillstånd dels att
förvärva aktier i en planerad bank i Singapore, dels att förvärva ytterligare
aktier i Svenska International Ltd, London.

10.5, § 2. Ansökan från Wermlandsbanken om tillstånd att förvärva
aktier i en planerad bank i Oslo.

10.5, § 3. Ansökan från Götabanken om tillstånd att förvärva aktier i en
planerad bank i London.

10.5, § 4. Förslag till ändring av 19 § förordningen (1979:996) för
Stockholms fondbörs.

10.5, § 5. Promemoria angående styrelseordförande i affärsbank (Ds Fi
1984:5).

24.5, § 2. Ansökan från SveaBanken om stadfästelse av ändringar i
bolagsordningen.

7.6, § 2. Ansökan från SveaBanken om tillstånd att förvärva aktier i ett
planerat fondbolag.

14.6, § 2. Långtidsutredningen 1984 (SOU 1984:4).

14.6, § 3. Ansökan från Aktiv Placering AB om tillstånd att förvärva
aktier i ett planerat dotterbolag i London.

14.6, § 9. Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd att
förvärva ytterligare aktier i Industrialiseringsfonden AB, Helsingfors.

28.6, § 2. Ansökan från Götabanken om tillstånd att förvärva av Merkantil
Leasing AB och Merkantil Factoring AB utgivna garantifondbevis och
förlagsbevis.

12.7, § 2. Ansökan från Kansallis-Osake-Pankki, Helsingfors, om tillstånd
att öppna representationskontor i Stockholm.

26.7, § 2. Ansökningar från Skaraborgsbanken, Skånska Banken, Sundsvallsbanken,
Uplandsbanken, Wermlandsbanken och Östgötabanken om
tillstånd att förvärva aktier i ett aktiebolag vars ändamål bl a skall vara att
administrera provinsbankernas aktiefonder.

26.7, § 3. Ansökan från Svenska Handelsbanken om tillstånd att förvärva
aktier i ett helägt finansbolag med firma AB Värdepappersfinansiering.

26.7, § 4. Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd att
förvärva ytterligare aktier i Aktiv Placering AB.

26.7, § 5. Ansökan från PKbanken om tillstånd att förvärva ytterligare
aktier i PKfonder Administrations Aktiebolag.

26.7, § 6. Ansökan från Sparbankernas Inteckningsaktiebolag, Spintab,
om godkännande av ändring i bolagsordningen.

26.7, § 7. Ansökningar från SPAFI Sparbankernas Fastighetsfinansieringsaktiebolag
och Sparbankernas Jordbrukskreditaktiebolag om godkännande
av ändring av respektive bolags bolagsordning.

26.7, § 8. Ansökningar från PKkredit Aktiebolag, Göteborgs Inteck nings

Garanti Aktiebolag Gigab, Svensk Fastighetskredit Aktiebolag,
SPAFI Sparbankernas Fastighetsfinansieringsaktiebolag, Sparbankernas
Jordbrukskreditaktiebolag, SPINTAB Sparbankernas Inteckningsaktiebolag,
Svenska Intecknings Garanti Aktiebolag Sigab, Svensk Bostadsfinansiering
Aktiebolag BOFAB och Agro Kredit Aktiebolag om tillstånd till
fortsatt verksamhet efter utgången av år 1984.

23.8, § 2. Betänkandet Ädelmetallkontroll? (Ds I 1984:11).

23.8, § 3. Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd att

förvärva aktier i ett nybildat bolag i USA.

23.8, § 4. Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd att
förvärva ytterligare aktier i Banque Marocaine du Commerce Extérieur,
Marocko.

Redog. 1984/85:15

23.8, § 5. Delbetänkandet Vidgat samarbete mellan myndigheter på
skatte- och avgiftsområdet - Förbättrad information till företag (Ds Ju
1984:4).

6.9, § 2. Betänkandet Svensk sydafrikapolitik (SOU 1984:52).

6.9, § 3. Betänkandet Handla med tjänster (SOU 1984:33).

6.9, § 4. Promemorian Marginella expansionsstöd - ekonomiska och
administrativa effekter (Ds Fi 1984:12).

6.9, § 5. Promemorian Bosparande för ungdomar-En ny sparform inom
allemanssparande! (Ds Fi 1984:11).

20.9, § 3. Ansökan från Aktieselskabet Kjöbenhavns Handelsbank om
tillstånd att öppna representationskontor i Stockholm.

20.9, § 4. Ansökningar från Skandinaviska Enskilda Banken och Skånska
Banken om tillstånd att förvärva ytterligare aktier i Scandinavian Bank Ltd,
London.

20.9, § 5. Framställning från Fjärde AP-fonden om överföring av medel
från första-tredje AP-fonderna.

20.9, § 6. Ansökan från AB Industrikredit om godkännande av ändringar
i bolagsordningen.

20.9, § 7. Ansökan från Kommunlåneinstitutet AB om godkännande av
ändringar i bolagsordningen.

4.10, § 2. Skrivelse från Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa
angående ökning av kassans upplåningsrätt.

11.10, § 3. Statens vattenfallsverks anslagsframställning för budgetåret
1985/86, avsnitt 3.6.2.

18.10, § 2. Ansökan från Sparbankernas Bank om tillstånd att förvärva
aktier i Banque Nordeurope S.A., Luxemburg.

18.10, § 3. Framställning från Svenska Handelsbanken om tillstånd att
förvärva aktier i en planerad bank i Norge.

25.10, § 2. Skrivelse från EKN-Exportkreditnämnden med förslag om
avskaffande av u-garantier, m. m.

25.10, § 3. Skrivelse från Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och
Folksam angående tillämpningen av reglerna om allmän placeringsplikt i
lagen om kreditpolitiska medel.

8.11, § 2. Bostadskommitténs delbetänkande (SOU 1984:34, 35 och 36).

8.11, § 3. Framställning från Sparbankernas Bank om tillstånd att
förvärva aktier i SPABO Sparbankernas Bostadsfinansieringsaktiebolag.

22.11, § 2. Banklagsutredningens slutbetänkande Ny banklagstiftning;
Bankrörelselag (SOU 1984:26), Bankaktiebolagslag (SOU 1984:27), Sparbankslag
(SOU 1984:28) och Föreningsbankslag (SOU 1984:29).

22.11, § 3. Betänkande Samordnad kärnavfallshantering - Planering,
tillsyn och finansiering (SOU 1984:76).

29.11, § 3. Ansökan från Götabanken om tillstånd att få förvärva aktier i
ett planerat bolag i USA.

29.11, § 4. Försvarets rationaliseringsinstituts rapport nr 3/1984 Ledningen
av det civila försvaret.

6.12, § 2. Ansökan från Sundsvallsbanken om tillstånd att förvärva
ytterligare aktier i Dow Seandia Holdings Ltd, London.

6.12, § 3. Delbetänkandet Utländska banketableringar i Sverige (Ds Fi
1984:20).

13.12, § 2. Promemorian Kreditgivning och ekonomisk brottslighet avgiven
av kommissionen mot ekonomisk brottslighet.

20.12, § 3. Skrivelse från bostadsstyrelsen om förtida inlösen av lån.

Redog. 1984/85:15

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

Som ett led i celebrerandet av riksbankens 300-årsjubileum instiftade banken
ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset skall årligen
utdelas såsom belöning till den som inom ekonomisk vetenskap utfört ett
arbete av den framstående betydelse, som avses i Alfred Nobels den 27
november 1895 upprättade testamente. Priset utdelas av Kungliga Vetenskapsakademien
enligt de grunder, som gäller för utdelandet av de genom
testamentet instiftade Nobelprisen och prisbeloppet överensstämmer med
det för dessa pris fastställda beloppet.

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne
utdelades år 1984 till professor Sir Richard Stone, University of Cambridge,
Storbritannien, för att han gjort banbrytande insatser vid utvecklande av
system för nationalräkenskaper och därigenom radikalt förbättrat underlaget
för empirisk ekonomisk analys.

Riksbankens jubileumsfond

Riksbankens jubileumsfond tillkom genom en riksbankens donation til!
hugfästande av riksbankens 300-årsjubileum. Fondens syfte är att främja och
understödja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning. Den ursprungliga
donationen utgjordes av värdepapper till ett bokfört värde om 250 mkr.
Därefter har ytterligare värdepapper till bokfört värde om sammanlagt 200
mkr tillförts fonden. Fondens värdepapper förvaltas av riksbanken som
tillgodogör fonden avkastningen.

För år 1984 uppgick den till fonden överförda avkastningen till 55,2 mkr.
För en närmare redogörelse för fondens verksamhet och ekonomi hänvisas
till den verksamhetsberättelse fondens styrelse årligen avger till riksdagen.

Redog. 1984/85:15

Bilaga 1

Valutastyrelsens berättelse

Till fullmäktige i Sveriges riksbank

Valutastyrelsen får härmed avge verksamhetsberättelse för år 1984.

Valutaregleringens författningsmässiga grund är valutalagen (1939:350) och
valutaförordningen (1959:264). Dessa kompletteras av riksbankens föreskrifter
om tillämpning av valutaförordningen (RBFS, serie B). Förordnande
om fortsatt reglering får meddelas för ett år i taget. Så har senast skett
t. o. m. 30 juni 1985.

Valutaförordningens bestämmelser har utformats som en serie allmänna
förbud mot betalningar till och från utlandet samt vissa andra utlandstransaktioner.
Från förbuden kan riksbanken meddela dispens, generellt eller på
ansökan i enskilt fall. Redan i valutaförordningen har dock löpande
betalningar och normala leverantörskrediter undantagits från förbuden.
Dessa betalningar omfattar omkring 80 % av Sveriges totala betalningar till
och från utlandet. Valutaregleringen kan därför sägas i praktiken omfatta
endast kapitalbetalningarna mellan Sverige och utlandet. För en del av dessa
har riksbanken meddelat generella dispenser.

Under 1984 gjordes endast mindre ändringar i valutalagen och valutaförordningen.
Det gäller vissa redaktionella ändringar i 12 § och 15 § valutalagen
samt i 20 § valutaförordningen. Förordningen tillfördes dessutom 9a §,
som rör betalning i samband med varuexport. Innehållet i denna nya paragraf
behandlas utförligare under rubriken Övriga ändringar i valutaföreskrifterna
1984, sid 46.

I det följande redogörs för ändringar under året i riksbankens föreskrifter.
I anslutning därtill beskrivs översiktligt regler och praxis inom några av
valutaregleringens huvudområden.

Administration

Riksbankens befogenheter enligt valutaregleringen utövas av valutastyrelsen.
I valutastyrelsen avgörs ärenden rörande valutaföreskrifterna samt
tillståndsärenden, som rör principfrågor eller av annan anledning är av stor
betydelse. Valutadirektionen förbereder ärenden som skall avgöras av
valutastyrelsen och beslutar i viktigare ärenden. Beträffande valutastyrelsens
och valutadirektionens sammansättningar, se sid 48.

Under året har ca 31 000 ansökningar och andra ärenden handlagts på
valutaavdelningen. Det innebär en minskning från föregående år med 7 000
ärenden. Detta är till övervägande del resultat av den förenkling på
resevalutaområdet som beslöts 1983 och infördes den 1 januari 1984. De nya
bestämmelserna innebär att prövning av resevalutaärenden praktiskt taget
helt delegerats till valutabankerna och att tillstånd från riksbanken endast
undantagsvis erfordras.

Redog. 1984/85:15

Antalet anställda på valutaavdelningen har under 1984 uppgått till
omkring 100 personer. Därmed har personalstyrkan antalsmässigt i stort sett
varit oförändrad under de tre senaste åren. Förenklingen på resevalutaområdet
har inte gett synligt utslag i personalstyrkan. Detta beror på att andra i de
enskilda fallen mera krävande ärenden blivit fler och mer komplexa.

Valutaregleringen 1984

Direkta investeringar

Direkt investering i utlandet kräver tillstånd från riksbanken. Tillstånd ges
alltid efter äkthetskontroll med undantag för vissa investeringar i finansiella
företag. Det ställs dock normalt krav på att finansieringen sker genom
upplåning i utländsk valuta och att lånet har en löptid av genomsnittligt minst
fem år.

För vissa slag av investeringar görs undantag från upplåningskravet. Det
gäller investering som understiger en miljon kronor och investering i land,
som är huvudmottagare av svenskt utvecklingsbistånd. Det gäller också
investering i försäljningsföretag, som i betydande omfattning säljer svenska
varor.

Även i några andra sammanhang kan undantag från krav på upplåning i
utlandet göras, i första hand i samband med investering i de nordiska
länderna.

Tillstånd till utländsk direkt investering i Sverige ges alltid. Upp till
hälften av det erforderliga beloppet kan få lånas inom landet. Finansiering
genom lån i Sverige medges dock till hela beloppet, när det gäller
rörelsekapital eller investering upp till fem mkr.

Finansiell upplåning i utlandet

Föreskrifterna om finansiell upplåning i utlandet har ändrats i flera omgångar
under de senaste två åren. Syftet har varit att undanröja hinder för svenska
företag och kommuner att låna utomlands. Redan i mars 1983 hade
bestämmelsen upphävts att kommuner (utom de största) och kommunägda
företag endast tillåtits låna i utlandet genom sina låneinstitut. Ändringen
innebar att även dessa låntagarkategorier kunde få ta lån i utländsk valuta
direkt i utlandet eller via valutabank.

I februari 1984 beslöt valutastyrelsen att sänka kravet på minsta genomsnittliga
löptid för företags och kommuners finansiella upplåning i utlandet,
för andra ändamål än finansiering av direkt investering i utlandet, från fem
till två år. Endast nya lån berördes av beslutet, varför återbetalningsreglerna
för tidigare upplåning inte påverkades. Beslutet gällde även den vidareutlåning
till företag som får göras av valutabank. Den genomsnittliga löptiden
skulle, som tidigare, vara minst fem år för lån avsedda att finansiera direkta
investeringar i utlandet.

I maj upphävdes kravet att företags och kommuners lån tagna direkt i
utlandet normalt skulle överstiga motvärdet av tio mkr. Detta innebar att
företag och kommuner på ansökan kan få tillstånd att ta upp lån direkt i
utlandet oavsett beloppets storlek. Vidare avskaffades de begränsningar som
gällt för finansieringsföretag att få tillstånd att ta upp lån i utlandet och för
upplåning för förvärv i kapitalplaceringssyfte av fastigheter, värdepapper

5 Riksdagen 1984/85.2 sami. Nr 15

Redog. 1984/85:15

och andra tillgångar samt för finansiering av bostads- och fritidshus.

Härefter återstår inga hinder för företag och kommuner att få tillstånd att
ta upp finansiella lån i utlandet i utländsk valuta för användning i Sverige,
bortsett från kravet att den genomsnittliga löptiden skall vara minst två år.

Beträffande tillstånd till förtida inlösen av lån i utländsk valuta tillämpas en
fortsatt restriktiv praxis. Anledningen till detta är att det av betalningsbalansskäl
är angeläget att motverka en snabbare återbetalning av utestående
utlandslån. Förtidsinlösen medges som regel endast under förutsättning att
låntagaren i stället för det inlösta lånet tar ett nytt lån i utländsk valuta på
minst samma genomsnittliga löptid som det återbetalade lånets återstående
genomsnittliga löptid. I övriga fall är riksbanken mycket restriktiv och tillåter
förtida inlösen endast under vissa särskilt angivna förutsättningar.

Kommersiella krediter

Bestämmelserna i valutaregleringen är - och har sedan länge varit - liberala
vad gäller finansiering i utlandet av svensk export och import av varor och
tjänster. Sålunda lämnar riksbanken som regel tillstånd till svensk exportör
att i utlandet uppta lån i utländsk valuta för att finansiera egen leverantörskredit
vid förestående varuexport och till svensk importör för att finansiera
förestående varuimport. Motsvarande bestämmelser gäller för finansiering
av transitohandel samt för export och import av tjänster.

Om kredittiden inte överstiger sex månader kan utlandsfinansiering via
valutabank av varuexport och varuimport ske utan att exportören respektive
importören behöver söka riksbankens tillstånd. I stället kan företagen vända
sig direkt till valutabankerna, vilka för detta ändamål fått generella tillstånd
från riksbanken att ta upp lån i utländsk valuta i utlandet för vidareutlåning
till företag.

I samband med större order kan svensk exportör även få tillstånd att låna i
utlandet i utländsk valuta för att finansiera sina upparbetningskostnader.

Den kreditgivning som AB Svensk Exportkredit bedriver med statligt stöd
sker med generell dispens från riksbanken.

Övriga ändringar i valutaföreskrifterna 1984
Mars

De allmänna import- och exportförbuden som varit i kraft sedan 1947
respektive 1950, upphörde att gälla den 31 mars. Vissa grundbestämmelser
om in- och utförsel av varor har i stället samlats i förordningen (1984:53) om
import- och exportreglering. På valutaområdet har detta medfört att valutaförordningen
tillförts en paragraf, 9a §, i vilken föreskrivs att vederlag i form
av betalning ska utgå för varor som utförs ur riket, om inte riksbanken
medger annat. I föreskrifterna har med anledning därav införts dels p 1:16a,
dels bilaga 9, som innehåller en förteckning över generella undantag från
kravet på vederlag. Den nya ordningen innebär bl. a. att ansvaret i detta
sammanhang förts över från kommerskollegium till riksbanken. I sak har
dock ingen förändring skett.

Redog. 1984/85:15

Maj

Även andel i svensk aktiefond skall räknas till värdepapper.

Riksbanken har sedan några år normalt på ansökan av företaget i fråga
medgivit försäljning till utlandet av i Sverige börsnoterade svenska aktier
under förutsättning att det kan antas att försäljningen kommer att medföra
fördelar för dess kapitalförsörjning eller export. Denna praxis togs in i
föreskrifterna.

Juni

Fondkommissionär, som inte är valutabank, skall fr. o. m. den 1 januari 1985
ha riksbankens tillstånd för att få medverka vid värdepapperstransaktioner
med utlandet.

Augusti

Valutahandelstillståndet för valutabanker från 1969 reviderades. Det nya
valutahandelstillståndet, som gäller fr. o. m. den 1 oktober 1984, tar i större
utsträckning än det tidigare hänsyn till de ökade riskerna i valutahandeln,
bl. a. genom att två nya typer av limiter införs. Vidare syftar det nya
tillståndet till att underlätta valutamarknadens funktion genom att tillåta
bankerna att ha en negativ avistaposition i utländsk valuta.

September

Generella bestämmelser infördes om förräntning av svenska biståndsmedel
som utbetalas till internationella biståndsorgan och utvecklingsländer men
kvarstår i Sverige.

Redog. 1984/85:15

Valutastyrelsens sammansättning 1984-12-31

Ledamöter

Kurt Eklöf, ordförande
vice riksbankschef

Olle Göransson, vice ordförande
bankofullmäktig

Hans Lundström
riksbanksdirektör

Erik Åsbrink
statssekreterare
finansdepartementet

Claes-Göran Källner
direktör

Svenska Bankföreningen

Lars Lidén
direktör
Esselte AB

Lennart Ribohn
direktör
AB Electrolux

Suppleanter

Lars Nyström
bankokommissarie

Johan Gernandt
suppleant för
bankofullmäktig

Åke Gustafsson
riksbanksdirektör

Kurt Malmgren
rättschef

finansdepartementet

Bengt-Göran Löwenthal
direktör

Svenska Bankföreningen

Hans Möller
direktör

Thomas Hagdahl
direktör

Sveriges Industriförbund

För ärenden rörande direkta investeringar i utlandet dessutom:

Berit Rollén
statssekreterare
arbetsmarknadsdepartementet

Bert Ekström
statssekreterare
industridepartementet

Gösta Dahlström
utredningssekreterare
LO

Clas Nykvist
utredningssekreterare
TCO

Stina Wahlström
expeditionschef
arbetsmarknadsdepartementet

Olle Stångberg
tf departementsråd
industridepartementet

Jan-Erik Moreau
utredningssekreterare
LO

Olle Hammarström
utredningschef
SIF

Valutadirektionens sammansättning 1984-12-31

Ledamöter: Kurt Eklöf, ordförande, Hans Lundström, vice ordförande,
Åke Gustafsson, Lars Nyström och föredragande gruppchef (eller
motsvarande)

Suppleanter: Nils Bjärtun och Jan Nipstad

Redog. 1984/85:15 49

Diagram 1. Utestående medel- och långfristiga utlandslån fördelade
på sektorer

Stockuppgifter vid slutet av varje halvår. Miljarder kr

250

230

210

190

170

150

130

110

Totalt

Näringslivet

Staten och riksbanken

Kommuner

1978

1979

1980

1981

1983

1984

1982

Statistisk redovisning

Tillståndsgivningens utveckling för vissa intressanta transaktionskategorier
redovisas i tabellerna 1 och 3-9. Som komplettering till tillståndsstatistiken
över medel- och långfristig upplåning i utlandet redovisas i Diagram 1
utestående lån samt i Tabell 2 en amorteringsplan för dessa lån. Tillståndsgivningen
till försäljning av svenska aktier till utlandet, som ökat kraftigt under
senare år, har möjliggjort en expanderande handel med utlandet. Denna
handel redovisas i Tabell 10.

Tillståndsbelopp i utländsk valuta har omräknats till svenska kronor efter
den kurs som gällde då tillstånden gavs. Uppgifter om faktiskt genomförda
transaktioner återfinns i den av riksbanken redovisade betalningsbalansstatistiken.

Tillståndsgivningen till medel- och långfristig upplåning i utlandet fortsatte
att trendmässigt öka under 1984 till 28,5 miljarder kr. Ökningen beror främst
på att exportfinansieringen, dvs. huvudsakligen Svensk Exportkredits upplåning,
åter ökade kraftigt efter en nedgång 1983. Riksbankens tillståndssiffror
ger en långt ifrån fullständig bild av hur den medel- och långfristiga
upplåningen i utlandet utvecklas. Den statliga utlandsupplåningen omfattas

Redog. 1984/85:15

inte av tillståndsgivningen. Under 1984 skedde en mycket kraftig statlig
upplåning i utlandet som dock till stor del avsåg omstrukturering av den
utestående lånestocken. Den statliga nettoupplåningen uppgick till endast
0,2 miljarder kr. under året. En del av den upplåning som sker via valutabank
kräver inte heller tillstånd. Sådan upplåning uppgick till ca 2,5 miljarder
1984. Av det redovisade tillståndsbeloppet avser 30 % obligationslån och
70 % övriga lån. Den del av tillståndsbeloppet som avsåg lån i valutabank
utgjorde 10,5 miljarder kr 1984 mot 7,7 miljarder kr 1983.

Den utestående medel- och långfristiga låneskulden som omräknats efter
vid respektive årsslut gällande valutakurser, ökade med ca 15 miljarder kr.
under 1984 till totalt ca 250 miljarder kr. Eftersom nettoupplåningen under
året endast uppgick till ett par miljarder kronor beror skuldökningen nästan
helt på valutakursförändringar, främst uppgången i dollarkursen.

De svenska företagens kortfristiga export- och importfinansiering i
utländsk valuta sker i huvudsak i svensk bank. I mindre omfattning upptas
krediter direkt i utländsk bank. Vid årsskiftet 1984/85 beräknas de svenska
bankernas utestående krediter av detta slag ha uppgått till 41,5 miljarder kr.
jämfört med 31,1 miljarder kr. vid föregående årsskifte. Företagens motsvarande
krediter i utländska banker sjönk något till drygt 2 miljarder kr.

Krediter till svensk exportörs eller importörs utländske motpart eller
dennes bank lämnas av valutabankerna och AB Svensk Exportkredit (SEK).
Det gäller främst längre krediter vid leverans av kapitalvaror framför allt till
u-länder och statshandelsländer. Tillstånd för valutabankerna att ge sådana
krediter lämnades under 1984 med 2,3 miljarder kr. mot 2,8 miljarder kr.

1983. Krediterna avsågs till övervägande del bli refinansierade i utlandet.
Krediter med löptider på fem år eller mer uppgick till 1,1 miljarder kr. Under
det statsstödda systemet för exportkreditfinansiering lämnas krediter av AB
Svensk Exportkredit och av valutabankerna med refinansiering hos SEK.
Sådan kreditgivning som sker med dispens från riksbanken uppgick 1984 till
ca 5 miljarder kr.

Tillståndsgivningen till direkta investeringar i utlandet har ökat mycket
kraftigt under den senaste femårsperioden och uppgick till 15,0 miljarder kr.

1984. USA har under hela femårsperioden varit det dominerande mottagarlandet
(med undantag för 1983 då Norge på grund av ett mycket stort enskilt
tillstånd var största mottagarland). Även i övrigt är det OECD-Iänderna som
är de klart största mottagarländerna av svenska direktinvesteringar i utlandet
medan övriga länder endast mottar en mindre del, knappt 10 % 1984.

Av det totala tillståndsbeloppet 1984 avsåg drygt 40 % tillstånd till
nyetableringar. Av det totala antalet tillstånd som uppgick till 2 179 avsåg
1 207 nyetableringar. Med nyetableringar avses här både nyförvärv av
existerande bolag och nybildning av bolag. Av tillståndsbeloppet avsåg 67 %
insatser i form av aktiekapital och resten lån m. m.

De uppgifter som lämnas här gäller direkta investeringar. Detta begrepp
betecknar kapitaltillskott från moderbolag i ett land till hel- eller delägda
bolag i annat land och är det begrepp som är av intresse i valutaregleringsoch
betalningsbalanssammanhang. Dotterbolaget kan finansiera sig genom
en kapitalinsats från moderbolaget (direkt investering) men också med egna
överskott och med egen upplåning. Sådan upplåning kan ske utan eller med
borgen eller garanti från moderbolaget. Tillståndsgivningen till borgens- och
garantiåtaganden, som till övervägande del avser lånegarantier, är betydande
och redovisas i Tabell 6. För 1984 var tillståndsbeloppet 23,3 miljarder kr.
och översteg klart de redovisade direktinvesteringstillstånden. För dotterbolagens
upplåning utan säkerhet från moderbolagen krävs ej riksbankens

Redog. 1984/85:15

tillstånd och statistik över sådan upplåning kan därför ej redovisas.

Riksbanken lämnar också tillstånd till s. k. desinvesteringar, dvs. hemtagning
av investeringskapital. Sådana desinvesteringar kan innebära dels
försäljning av andelar i bolag, dels återbetalning av lån som tidigare bokförts
som direkta investeringar (Tabellerna 7 och 9).

Tillståndsgivningen till utländska direkta investeringar i Sverige har stigit i
måttlig takt under den senaste femårsperioden och uppgick till 2,8 miljarder
kr. 1984. Finland har under de senaste åren blivit ett av de största
investerarländerna. Andelen nyetableringar uppgick till 37 % av tillståndsbeloppet
1984. Antalet nyetableringar uppgick till 434 av det totala antalet
tillstånd på 754. Tillstånd för lån från svenska kreditinstitut till utlandsägda
bolag i Sverige mot borgen av utländska moderbolag och banker ingår ej i de
redovisade tillståndsbeloppen för direkta investeringar i Sverige. Sådan
tillståndsgivning uppgick till 1,8 miljarder kr. 1984.

En kraftig tillståndsgivning under de senaste åren ti\\ försäljning av svenska
aktier till utlandet har möjliggjort en livlig handel med utlandet. Denna
handel som 1983 resulterade i ett kraftigt exportöverskott på drygt 6
miljarder kr. svängde under början av 1984 och gav under det första kvartalet
ett importöverskott på ca 600 mkr. En ny omsvängning under försommaren
har därefter medfört en nettoförsäljning som totalt för året uppgick till 1,5
miljarder kr. Ett antal stora riktade emissioner till utlandet bidrog i hög grad
till den stora nettoexporten 1983. Sådana emissioner har endast förekommit i
mindre omfattning 1984.

Bland övrig tillståndsgivning märks en betydande ökning i tillståndsgivningen
till emigranters överföringar. Efter en avsevärd ökning 1983 tredubblades
tillståndsgivningen 1984 till 3,1 miljarder kr. Tillståndsgivningen till
förvärv av rekreationsbostad i utlandet har legat stabilt kring 100 mkr under
de senaste åren och uppgick 1984 till 123 mkr.

Redog. 1984/85:15 52

Tabell 1. Tillstånd till medel- och långfristig nyupplåning i utlandet
Mkr

	1980	1981	1982	1983	1984
Kommunupplåning	593	1 091	383	1 192	788
Finansiering av direkta in-
vesteringar i utlandet	2 437	3 097	4 011	8 389	5 490
Fartygsfinansiering	1 603	1 983	1 117	1 757	1 719
Exportfinansiering	1 253	5 235	12 596	6 138	11 955
Finansiering av import och
transito					1 249
Kraftbolagens finansiering					884
Bankers förlagslån m. m.					3 160
Övrig upplåning''	4 717	5 669	7 033	5 364	3 282
Summa	10 603	17 075	25 140	22 840	28 527

''Här ingår även lån som kan komma att användas till alternativa ändamål.

Anm. Uppgifterna avser tillstånd till nyupplåning, dvs. exklusive tillstånd avseende
ersättningslån vid förtidsinlösen av tidigare upptagna lån.

Medel- och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på mer än ett år.
Tabellen upptar inte tillstånd avseende bankers refinansiering av till utlandet lämnade
lån eller utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag. De sistnämnda
räknas som utländska företags direkta investeringar i Sverige och redovisas i Tabell 8.

Tabell 2. Förfallande amorteringar på utestående medel- och
långfristiga utlandslån
Miljarder kr

	Staten och riksbanken	Kommuner Övriga	Krediter utan fastställd amorteringsplan	Totalt
1985	4,8	0,5	16,2		21,5
1986	11,2	0,8	17,9		29,9
1987	7,2	0,8	16,6		24,6
1988	9,9	1,1	15,6		26,6
1989	17,9	0,8	14,9		33,6
1990	7,7	0,9	11,0		19,6
1991	24,7	0,8	5,6		31,1
1992	3,0	0,5	3,1		6,6
1993	13,6	0,5	2,7		16,8
1994-	28,0	0,6	7,8		36,4
Summa	128,0	7,3	111,4	2,4	249,1

Anm. Medel- och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på mer än ett år.
Tabellen upptar inte bankers lån för refinansiering av till utlandet lämnade lån eller
utlandsägda bolags lån från moderbolag eller koncernbolag.

Redog. 1984/85:15

Tabell 3. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet

Fördelning på länder och ländergrupper. Mkr

	1980	1981	1982	1983	1984
USA	1 194	1 862	2 498	2 348	4 166
Storbritannien	313	1 086	978	1 380	1 517
Italien	82	33	85	390	1 387
Frankrike	249	303	558	762	1 168
Norge	151	181	510	3 037	1 114
Nederländerna	105	144	335	201	791
Schweiz	54	438	200	252	654
Danmark	192	237	440	312	595
Västtyskland	lil	450	750	621	553
Luxemburg	143	108	180	211	494
Venezuela	7	11	23	7	390
Finland	143	132	121	261	356
Bermuda	92	21	32	72	237
Spanien	52	62	175	51	213
Brasilien	106	80	289	376	162
Övriga	802	1 263	1 495	1 717	1 194
Summa 3 796	6 411	8 669	11 998	14 991
Norden Övriga OECD Övriga länder	486 2 711 599	550 4 911 950	1 073 6 341 1 255	3 610 6 813 1 575	2 067 11 552 1 372

Anm. I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1984 överstigit 150
mkr ordnade efter beloppsstorlek.

Tabell 4. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet
Procentuell fördelning efter transaktionsform

	1980	1981	1982	1983	1984
Betalning från Sverige	16	15	21	17	19
Upplåning i utlandet	62	77	68	67	66
Aktieemission i utlandet	-	-	-	11	11
Insats av varor och tjänster	-	-	4	-	1
Disposition av varufordran	5	5	3	2	1
Disposition av vinstmedel	4	1	2	1	0
övrigt	13	2	2	2	2
Summa	100	100	100	100	100

Redog. 1984/85:15

Tabell 5. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet

Procentuell fördelning på investeringsobjekt

	1980	1981	1982	1983	1984
Produktionsföretag1	50	62	53	42	46
Försäljningsföretag2	13	10	9	9	7
Rederier3	4	3	5	6	1
Övriga4	33	25	33	43	46
Summa	100	100	100	100	100

‘Härmed avses utvinnings-, tillverknings- och sammansättningsföretag. 2Företag
vilkas enda ändamål är försäljning av huvudsakligen svenska exportvaror i utlandet.
3Svenska varvs och rederiers investeringar i utländska rederier. 4Inkl investeringar i
oljesektorn.

Tabell 6. Tillstånd till svenska företag att ställa borgen!garanti för
utländska dotterbolag

Mkr

	1980	1981	1982	1983	1984
Norden	912	675	1 176	1 554	793
övriga OECD	2 909	5 619	5 621	18 283	21 158
övriga	1 599	2 318	2 685	1 949	1 115
Ej länderfördelat	-	148	398	1 341	207
Summa	5 420	8 760	9 880	23 127	23 273
Anm. Tillstånd till borgen/garanti i	tabellen ovan avser till övervägande del dotterbo-

lags upplåning.

Tabell 7. Tillstånd till svenska desinvesteringar i utlandet

1981 1982 1983 1984

Antal 134 162 127 198

Belopp i mkr 391 1 050 939 1 536

Redog. 1984/85:15

Tabell 8. Tillstånd till utländska direkta investeringar i Sverige

Fördelning på länder och ländergrupper. Mkr

	1980	1981	1982	1983	1984
Finland	83	123	275	529	703
Storbritannien	86	134	224	157	643
USA	404	273	392	547	379
Norge	15	318	130	344	304
Nederländerna	23	25	83	56	207
Danmark	39	71	44	109	131
Canada	13	2	22	5	119
Schweiz	38	45	342	131	117
Västtyskland	239	178	37	140	40
Frankrike	524	147	33	51	27
Taiwan	-	-	-	-	27
Övriga	122	58	218	239	91
	Summa 1 586	1 374	1 800	2 308	2 788
Norden Övriga OECD Övriga länder	137 1 425 24	512 835 27	449 1 234 117	982 1 300 26	1 139 1 571 78

Anm. I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1984 överstigit 25 mkr
ordnade efter beloppsstorlek.

Tabell 9. Tillstånd till utländska desinvesteringar i Sverige.

1981 1982 1983 1984

Antal 159 187 203 225

Belopp i mkr 236 577 1 507 1 013

Redog. 1984/85:15 56

Tabell 10. Export och import av svenska aktier 1979-1984
Mkr

		Export	Import	Netto	därav riktade emissioner till utlandet
1979			90		194	- 104
1980			220		400	- 180
1981		1	531	1	116	415	303
1982		2	704	1	335	1 369	128
1983		11	951	5	840	6 lil	3 904
1984		5	958	4	471	1 487	371
1983	1 Kv	2	444	1	319	1 125	102
	2 Kv	4	671	1	317	3 354	2 440
	3 Kv	2	364	1	749	615	509
	4 Kv	2	472	1	455	1 017	853
1984	1 Kv	1	261	1	852	-591
	2 Kv	1	455	1	150	305	291
	3 Kv	1	714		645	1 069
	4 Kv	1	528		824	704	80

På valutastyrelsens vägnar:
Kurt Eklöf

/Charlotte Linton
Stockholm den 21 januari 1985

SVERIGES RIKSBANK

GALLER FR O M 1984-07-01

RIKSDAGEN

VALUTA.	TYRELSE

VALUTADIREKTION

\|BANKOFUL	LMÄKTIGE


DIREKTION

REVISIONSA VDELNINGEN

RIKSBANKSCHEF
VICE RIKSBANKSCHEF

RIKSBANKSDIREKTÖR

EKONOMISKA

AVDELNINGEN

I n format ionsgrupp

Ekonomisk

analysgrupp

Betalnings balansgrupp -

FOND- KREDIT MARKNADS

AVDELNINGEN AVDELNINGEN

Internationellt

sekretariat

Revisionskontor

Sedelförstöringskontor

RIKSBANKSDIREKTÖR

UTRIKES AVDELNINGEN		VALUTA- AVDELNINGEN		ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN		BANK AVDELNINGEN		8 REGION KONTOR
Arbitrage		Valutasekr.	Personalkontor	Kassaexpedition		14 Kassakontor
Utlands- redovisning		Licensgrupp 1	Organisations- kontor		.Sede Irak ning s-e spedition		2 Sedeldepåer
		Licensgrupp 2	Redovisnings kontor		Låneexpedition
	Licensgrupp 3	Intendenturkontor
Kontrollgrupp	Byggnadskontor
Statistikgrupp		Säkerbetskontor
		Servicekontor

Direktionsse
kretan al

Redog. 1984/85:15