Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1979 (Framställning / redogörelse 1979/80:9)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1979/80:9

Redogörelse

1979/80:9

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1979

1980-01-31

1 Riksdagen 1979180. 2 sami. Nr 9

ISBN 91-85456-13-6
ISSN 0347-3198

Tryckt hos Göteborgs Offsettrycken AB, Stockholm 1980

Redog. 1979/80:9

Till Riksdagen

Jämlikt föreskrift i 37 § lagen för Sveriges Riksbank får fullmäktige avge
härvid fogade berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och
förvaltning under år 1979.

En redogörelse för det internationella finansiella samarbetet under året
återfinns i bilaga 1.

Redogörelse för utvecklingen under år 1979 av Riksbankens jubileumsfond
och Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne återfinns i bilagorna 2 respektive 3.

Valutastyrelsens årsberättelse till fullmäktige återges i bilaga 4.

Stockholm den 31 januari 1980

TORSTEN BENGTSON

ALLAN HERNELIUS LARS WOHLIN ERIK WÄRNBERG

GUNNAR STRÄNG KARL ERIK ERIKSSON THAGE G. PETERSON

/ Thomas af Jochnick

Redog. 1979/80:9

Innehåll

Kredit- och vaiutapolitiken 5

Den internationella utvecklingen 5

Det inhemska konjunkturläget 8

Politikens utformning 10

Betalningsbalans och valutautveckling 15

Kreditmarknad och likviditet 19

Kredit- och valutapolitiska åtgärder 26

Riksbankens bokslut 32

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder 38

Internationellt finansiellt samarbete Bilaga 1 ... 45

Riksbankens Jubileumsfond Bilaga 2 ... 52

Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap

till Alfred Nobels minne Bilaga 3 . .. 54

Valutastyrelsens berättelse Bilaga 4 ... 55

Redog. 1979/80:9

Kredit- och valutapolitiken

Den internationella utvecklingen

Produktionen i industriländerna utvecklades under 1979 i stort sett som
förväntades vid ingången av året, vilket innebar en viss avsaktning i
tillväxttakten. Den långvariga kraftiga tillväxten i Förenta staterna dämpades
påtagligt, medan uppgången i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland
fortsatte. Även i Italien och flertalet mindre OECD-länder var
konjunkturbilden förhållandevis positiv. Frankrike och Storbritannien
följde inte med i det expansiva skeendet. I Storbritannien blev tillbakagången
mer drastisk än förutsett. För OECD-området som helhet sjönk
tillväxttakten från knappt 4 % 1978 till drygt 3 % 1979. De dramatiska
höjningarna av oljepriserna under 1979 satte inte några stora spår i
produktionsutvecklingen detta år. Däremot synes de påtagligt ha försvagat
växtkraften i konjunkturen framöver.

Direkt genomslag har oljeprisstegringen fått i bytesbalansutvecklingen
och - om än inte fullt ut - i inflationstakten i olika länder. Oljepriserna steg
med sammanlagt cirka 70 % under loppet av 1979 fram till mitten av
december. Därtill kommer de prishöjningar av varierande storleksordning
som företagits av de olika oljeländerna i anslutning till OPEC-mötet den 17
december.

Utvecklingen mot förbättrad balans mellan de sammanlagda över- och
underskotten i de löpande betalningarna för OPEC-länderna å ena sidan och
industriländerna å den andra bröts under 1979 till följd av de kraftiga
höjningarna av oljepriserna. OPEC-ländernas tidigare stora överskott i
bytesbalansen, vilka sjunkit successivt och praktiskt taget eliminerats under
1978, växte ånyo kraftigt under 1979 och beräknas ha uppgått till 68 miljarder
dollar. För OECD-området som helhet hade tidigare stora underskott
t. o. m. förbytts i ett mindre överskott 1978. Genom oljeprisstegringarna
uppstod på nytt ett underskott. Det beräknas ha uppgått till cirka 30
miljarder dollar.

Samtidigt som denna försämring inträdde i OECD-områdets bytesbalansutfall
skedde en utjämning av skillnaderna i balanserna mellan de olika
länderna inom området. Förenta staternas stora underskott eliminerades
praktiskt taget helt medan Japans och även Förbundsrepubliken Tysklands
tidigare stora överskott förbyttes i underskott.

Efter den kraftiga uppgången i priserna i samband med högkonjunkturen
och oljekrisen 1973 dämpades prisstegringstakten, ehuru den legat på en hög
nivå med hänsyn till det svaga arbetsmarknadsläget och det förhållandevis
låga kapacitetsutnyttjandet. Sedan en tid synes emellertid inflationen
accelerera på nytt även om den inte nått upp till samma höga takt som
1974-1975. Redan under 1978 framträdde tydliga tecken till en förstärkning
av inflationskrafterna i Förenta staterna. Dessa tendenser accentuerades

Redog. 1979/80:9

1979 och under hösten ökade konsumentpriserna i en årstakt av 13 å 14 %.
Prisstegringstendenserna fick under 1979 främst genom oljeprisstegringarna
en mer allmän spridning och prisstegringstakten i de övriga OECD-länderna
sammantagna nådde mot slutet av året samma nivå som i Förenta
staterna.

Olikheterna i inflationstakt var fortfarande stora. De högsta prisstegringstakterna
noterades i Italien och Storbritannien där prisuppgången under
loppet av året var nära 16 %. En mindre del av ökningen i Storbritannien
berodde på höjda indirekta skatter. Också i Förbundsrepubliken Tyskland
och Schweiz skedde en uppdrivning av inflationstakten även om den i dessa
länder fortfarande höll sig på en låg nivå jämfört med de flesta andra
länder.

Oljeprischocken har denna gång inte fullt ut haft samma styrka som 1973
års även om oljan nu utgör en större andel av värdet av industriländernas
totala produktion. Den inträffade inte heller i slutskedet av en högkonjunktur
utan i ett läge då det ännu fanns uppåtriktade krafter kvar i den inte alltför
starka internationella konjunkturen. Styrkan i konjunkturen har emellertid
mattats snabbt och tendenserna pekar nu närmast mot en stagnerande
produktion under den närmaste tiden framöver. Denna utveckling får bl. a.
ses mot bakgrund av att inflationsbekämpningen synes ha givits högsta
prioritet vid utformningen av den ekonomiska politiken. Huvudvikten har
därvid lagts på kreditpolitiken som i flertalet OECD-länder skärpts
successivt under året. I Förenta staterna stramades kreditpolitiken åt
påtagligt under sommaren och hösten 1979 samtidigt som det då skedde en
allmän upptrappning av räntenivån i olika länder. Efter den senaste
räntehöjningen i oktober nådde såväl diskontot som ”Prime rate” i Förenta
staterna sina hittills högsta nivåer med 12 respektive 15 3/4 %. Härvid angavs
att centralbankspolitiken fortsättningsvis skulle inriktas på en mer direkt
påverkan av bankernas kassalikviditet för att uppnå de olika målen för
penningmängdens tillväxt. Detta kan förmodas leda till större kortsiktiga
variationer i räntesatserna.

Åtstramningen av kreditpolitiken och upptrappningen av räntenivån
skedde inte enbart för att motverka allt starkare inflationsimpulser utan
syftade också, särskilt i Förenta staterna, till att stärka valutaställningen för
landet ifråga. Federal Reserve hade sålunda skärpt penningpolitiken redan i
samband med försvagningen av dollarn under hösten 1978. I samma syfte
gjordes då också en överenskommelse med centralbankerna i Förbundsrepubliken
Tyskland, Schweiz och Japan om ett kraftfullt stöd för dollarn.

Läget på valutamarknaden präglades under större delen av första halvåret
av ett relativt lugn vilket till stor del förklaras av dollarns fastare utveckling
efter ovannämnda stödåtgärder. Under årets fem första månader stärktes
dollarn med cirka 6 % mot tyska marken, 8 % mot schweiziska francen,
15 % mot japanska yenen medan kursen mot engelska pundet i stort sett var
oförändrad.

Redog. 1979/80:9

Under våren började marknadens bedömning av dollarn återigen förändras
bl. a. till följd av de förstärkta prisstegringstendenserna. Vidare hade
höjningen av räntenivån i andra länder minskat räntedifferenserna till
nackdel för dollarn. I mitten av juni vände dollarutvecklingen och härefter
fick dollarn en svagare tendens som med några korta avbrott bestod under
andra halvåret.

Försvagningen av dollarn skapade en osäkerhet på valutamarknaden som
tilltog under årets två sista månader bl. a. till följd av konflikten mellan USA
och Iran. I början av december noterade dollarn sin lägsta kurs mot tyska
marken, 1,701/2 DM/USS. Utvecklingen under andra halvåret medförde att
dollarn över året försvagades med cirka 3 % mot tyska marken och 6 % mot
engelska pundet. Kursen mot schweiziska francen var i stort sett oförändrad
medan dollarn stärktes mot japanska yenen med cirka 17 %.

I mitten av mars inleddes det utökade europeiska valutasamarbetet,
European Monetary System (EMS). Under de första månaderna var
utvecklingen lugn men från slutet av maj, då tyska marken steg till toppen av
EMS-bandet, tilltog spänningarna. Detta ledde till en revalvering av tyska
marken i slutet av september med 5 % mot danska kronan och 2 % mot de
övriga EMS-valutorna. Som ett led i ett ekonomiskt åtstramningspaket
devalverades danska kronan vid månadsskiftet november/december med
knappt 5 % mot de övriga valutorna i systemet.

Försämringen i OECD-ländernas och de icke-oljeproducerande utvecklingsländernas
bytesbalanser under året ledde till ett ökat upplåningsbehov
på de internationella kapitalmarknaderna under 1979. Tillgänglig information
tyder på en total upplåning detta år på cirka 115 miljarder dollar vilket
innebär en ökning med cirka 10 % jämfört med 1978.

De syndikerade banklånen beräknas under 1979 ha svarat för omkring 75
miljarder dollar av det totala låneutbudet mot 66 miljarder dollar år 1978. Till
följd av den höga likviditet som rådde på eurovalutamarknaden krympte
räntemarginalerna allt mer under året och relativt sett blev skillnaderna i
marginalerna mellan olika låntagargrupper allt mindre. Mot slutet av året
uppstod dock tendenser till ökade räntemarginaler för svagare låntagare till
följd av bl. a. åtstramningen av den amerikanska penningpolitiken.

Emissionsvolymen för utländsk upplåning på obligationsmarknaderna
beräknas ha ökat från 35 miljarder dollar 1978 till omkring 38 miljarder dollar
1979. Härav svarade eurobondmarknaden respektive utländska emissioner
på de nationella kapitalmarknaderna liksom föregående år för cirka hälften
vardera. Andelen obligationer lydande på dollar steg något från den
historiskt sett låga nivå som kunde noteras 1978. Inom dollarsektorn skedde
en ökning av andelen lån med rörlig ränta på bekostnad av fast förräntade lån
beroende på de stigande dollarräntorna. Vid sidan av dollarn var liksom
tidigare tyska marken och schweiziska francen de viktigaste lånevalutorna.

Redog. 1979/80:9

Det inhemska konjunkturläget 1979

Konjunkturutvecklingen 1978 präglades av en exportledd tillväxt som tagit
sin början mot slutet av 1977. Förstärkningen av utlandsefterfrågan hade
underbyggts av den sänkning i svenska relativpriser som åstadkommits
genom devalveringarna 1977 och den måttfulla kostnadsutvecklingen 1978.
Härigenom kunde svensk export återta en del av tidigare förlorade
marknadsandelar i volym räknat för bearbetade varor inom OECDområdet.
En viss försämring i exportpriserna relativt till andra länder
medförde dock att marknadsandelarna räknat i löpande priser blev i stort sett
oförändrade. Medan exportvolymen steg var den inhemska efterfrågan
fortsatt svag under 1978. Såväl bruttoinvesteringar som privat konsumtion
sjönk och lageravvecklingen fortsatte i accelererad takt.

Den ekonomiska utvecklingen under 1979 motsvarade i sina huvuddrag de
bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten för ett år
sedan. En klar avvikelse från den förväntade utvecklingen skedde dock
genom de kraftiga oljeprisstegringarna vilka under 1979 främst kom att ge
utslag i en kraftig försämring av handels- och bytesbalanserna och en
snabbare inhemsk prisstegringstakt än förutsett. Exporten fortsatte emellertid
att stiga i nästan samma takt som under 1978 och den tendens mot ökad
inhemsk aktivitet som kunde förmärkas mot slutet av 1978 slog ut i en
markant uppgång i den inhemska efterfrågan 1979.

Exporten ökade totalt med drygt 7 % i volym 1979. Exporten av
bearbetade varor exklusive fartyg gynnades av en kraftig marknadstillväxt
inom OECD-området, främst inom de nordiska länderna. De fortsatta
marknadsandelsvinsterna på OECD-området blev emellertid små. En
bidragande orsak härtill var att det ånyo skedde en viss stegring i de svenska
relativa exportpriserna under 1979. Företagens tidigare återhållsamma
prispolitik blev mindre försiktig 1979 vilket får ses mot bakgrund av de
tidigare hårt pressade vinstmarginalerna. Även ökningen av Sveriges relativa
efterfrågetryck kan ha haft en viss återhållande effekt på andelsutvecklingen.

Råvaruexporten som ökades starkt under 1978 synes ha stagnerat under
1979. Den kraftiga dämpningen förklaras främst av bristande utbudskapacitet
inom skogsindustrin.

De inhemska efterfrågekomponenterna utvecklades enligt förväntningarna
expansivt. Såväl den privata som den offentliga verksamheten bidrog
härtill. Den privata konsumtionen som sjunkit två år i följd steg åter. Även
bruttoinvesteringarna utvecklades gynnsamt och kom för första gången
sedan 1974 att bidra positivt till tillväxten. Den kraftiga nedgången i
industriinvesteringarna som skett de två föregående åren bröts och en om än
svag uppgång skedde. Bostadsinvesteringarna som expanderat kraftigt under
1978 synes emellertid ha varit i stort sett oförändrade under 1979. Detta
sammanhängde dels med att igångsättningarna dämpades av den stränga
vintern dels med att en brist på byggnadsarbetskraft började bli akut under
sommaren.

Redog. 1979/80:9

Lageravvecklingen fortsatte under 1979 men i avtagande takt. Mot slutet
av året beräknades lagren i stort sett ha normaliserats efter den kraftiga
utbyggnad som skedde under lågkonjunkturåren 1974-1976. Efterfrågetillväxten
kom därför att successivt slå igenom på industriproduktionen vars
tidigare inledda tillväxt förstärktes. Industrisysselsättningen började till följd
härav att åter stiga efter att ha varit fallande alltsedan 1975. Utvecklingen
under året innebar efter hand också en viss förbättring i det allmänna
arbetsmarknadsläget och under hösten kunde en reducering av den öppna
arbetslösheten noteras.

Till följd av det matta inhemska efterfrågeläget 1978 låg importen detta år
på en låg nivå. I kombination med den expanderande exportefterfrågan
medförde detta en kraftig förbättring av handelsbalansen detta år. Den
tilltagande inhemska efterfrågan förde mot slutet av året med sig en ökad
importefterfrågan. Denna tendens till importökning förstärktes under 1979
då den totala importen steg med cirka 14 % i volym eller nästan dubbelt så
snabbt som exporten. De snabba prisstegringarna på oljeprodukter bidrog
ytterligare till en kraftig försvagning av handelsbalansen. Försämringen
jämfört med 1978 uppgick till cirka 9 miljarder kr. En stor del av
försämringen föll på importen av råolja och petroleumprodukter som
värdemässigt ökade med cirka 11 1/2 miljarder kr.

Det kraftiga omslaget i handelsbalansen och en fortsatt försämring i
tjänste- och transfereringsnettot medförde en försvagning av bytesbalansen
av storleksordningen 10 miljarder kr. mellan 1978 och 1979. Detta innebar
att det uppstod ett betydande underskott i bytesbalansen under 1979.'' En
försämring av denna omfattning hade inte förutsetts tidigare under året. De
kraftigt höjda oljepriserna kom emellertid att förändra grunden för tidigare
prognoser.

Stegringstakten i konsumentpriserna blev 1979 betydligt kraftigare än
väntat och beräknas enligt statistiska centralbyråns konsumentprisindex ha
uppgått till 10 % under loppet av året2. Detta innebar också en större
uppgång än 1978 då inflationstakten uppgick till 7 1/2 %. En viktig faktor
bakom ökningen i inflationstakten var de kraftiga prisstegringarna på
oljeprodukter vilka ändå inte beräknas ha givit fullt utslag på konsumentpriserna
under 1979. Den direkta effekten på den inhemska prisstegringstakten
av oljeprisstegringarna kan beräknas till knappt 2 procentenheter.
Bakom konsumentprisutvecklingen 1979 låg också ekonomisk-politiska
åtgärder, bl. a. ökad indirekt beskattning under 1979 och sänkta arbetsgivaravgifter
under 1978. Rensad för sådana åtgärder var prisutvecklingen
ungefär densamma under de båda åren.

1 Frågan om nivån på bytesbalansunderskottet och osäkerheten i uppskattningen
härav diskuteras närmare i avsnittet Bytesbalans och valutautveckling.

2 Uppgången i konsumentprisindex inkluderar ej den höjning av beskattning och
priser på eldningsolja och bensin som ägde rum under senare delen av december 1979.
Dessa kan beräknas höja index med närmare en procent.

Redog. 1979/80:9

Politikens utformning

Den mer omfattande återhämtning av den inhemska konjunkturen som
kunde förutses för 1979 skedde från ett läge med lågt resursutnyttjande. Det
framstod därför inte som angeläget ur stabiliseringspolitisk synpunkt att
omedelbart möta en kraftigare tillväxt i efterfrågan med en allmän skärpning
av kreditpolitiken, så mycket mer som näringslivets investeringsverksamhet
efter den kraftiga neddragningen hade påtagliga svårigheter att skjuta fart på
nytt. Härtill kom att den förbättring av bytesbalansläget som ägt rum under
1978, och som vid ingången av 1979 i stort sett syntes kunna komma att bestå
även under året framöver, medförde att den yttre balansen inte ställde krav
på en skärpning av kreditpolitiken.

Å andra sidan torde investeringsverksamheten knappast ha hämmats av
begränsningen i tillgången på kredit. Orsakerna till den svaga utvecklingen
var snarare att söka i låg avkastning och lågt kapacitetsutnyttjande. Den
förbättring av vinstläget som ägt rum från tidigare låga nivå i förening med
den omfattande lageravvecklingen hade stärkt företagens finansiella ställning
och underlättat en successiv uppbyggnad av deras likviditet. Näringslivets
kreditefterfrågan började mattas mot slutet av 1978, något som kunde
vara tecken på att det fanns överskott av likvida medel i varje fall inom vissa
företag och branscher. En viss uppsugning av likviditet kunde mot denna
bakgrund vara motiverad för att förhindra att denna gav upphov till ett ökat
kortfristigt valutautflöde. Detta borde dock ske i former som inte återverkade
ogynnsamt på företagens reala investeringar.

Det överskuggande problemet för kreditpolitiken har emellertid varit de
starkt växande budgetunderskotten och deras finansiering. Uppgiften var
därvid att förhindra att den likvidisering av kreditmarknaden, som underskotten
i sig själva ger upphov till genererar en alltför kraftig inhemsk
kreditexpansion och likviditetstillväxt. Detta krävde en fortlöpande anpassning
av kreditpolitiken även om en inte obetydlig tillväxt av kreditgivningen
skulle tillåtas.

För att motverka en alltför kraftig påspädning av bankernas likviditet var
det väsentligt att så långt möjligt söka finansiera de stora budgetunderskotten
genom upplåning på den inhemska marknaden utanför banksystemet. En
fortsatt, om än begränsad, vidgning av kapitalmarknaden ägde rum genom
ökad försäljning av premie- och sparobligationer till allmänheten. Statslån
enligt ny konstruktion med rörlig ränta knuten till riksbankens diskonto
kunde också till en mindre del placeras utanför kreditinstituten. Vidare
innebar de placeringsrekommendationer som riksbanken utfärdade efter
överläggningar med Allmänna pensionsfonden och försäkringsbolagen krav
på större placeringar än tidigare i statspapper för dessa institut.

Allmänna pensionsfonden skulle öka sitt innehav av statspapper med
inemot 5 miljarder kr., en halv miljard större ökning av innehavet än under
1978, medan dess nettoplacering i bostadsobligationer skulle uppgå till

Redog. 1979/80:9

inemot 4 miljarder kr. eller samma belopp som föregående år. Höjningen av
det totala beloppet för prioriterade placeringar med en halv miljard kr.
motsvarade tillväxten mellan åren av fondens totala placeringskapacitet. För
försäkringsbolagens del skärptes placeringskraven med i genomsnitt cirka 4
procentenheter. För koncerner skulle de prioriterade placeringarna utgöra
minst 73 % av livbolagens och 60 % av sakbolagens nettoökning av de totala
placeringarna medan motsvarande andelar för fristående bolag skulle vara
71 % och 60 %.

Försäkringsbolagens bidrag till bostadsfinansieringen inom ramen för de
prioriterade placeringarna förutsattes uppgå till minst 3 miljarder kr., en
ökning av kraven med en halv miljard jämfört med 1978. Höjningen av
placeringskraven i förening med växande placeringskapacitet borde medföra
att försäkringsbolagen placerade större belopp även i statspapper än
föregående år för att uppfylla kraven.

Även med en mer omfattande statlig upplåning utanför bankerna stod det
klart att likviditetstillflödet till bankerna skulle bli av en storleksordning som
nödvändiggjorde en fortsatt successiv anpassning uppåt av likviditetskvoterna.
Som riktlinje för justeringen av kvoterna angav riksbanken att de skulle
fastställas så att de medgav en årlig tillväxt i den icke-utlandsfinansierade
övriga utlåningen, dvs. annan utlåning än prioriterade byggnadskrediter,
med 8-10 % över åren 1978 och 1979. Därutöver hade bankerna utrymme för
utlåning i den mån denna refinansierades utomlands.

För att ytterligare begränsa likviditetstillflödet i bankerna och för att binda
den överlikviditet som kunde finnas i företagssektorn bereddes företagen
möjlighet att på gynnsamma villkor göra insättningar på särskilt konto i
riksbanken enligt en lag om likviditetsutjämningskonto som antogs av
riksdagen den 9 juni. Insättningar fick göras under tiden 1 juli—31 december
1979. Ränta på innestående medel fastställs av riksbanken. På medel som
står inne till utgången av mars 1981 utbetalas dessutom en skattefri årlig
bonusränta på 2 %. Räntan fastställdes från början till 1 1/4 procentenheter
över diskontot, vilket motsvarade 7 3/4 % vid halvårsskiftet. Efter diskontohöjningar
och uppjusteringar av tilläggen till 2 3/4 procentenheter över
diskontot uppgick räntan vid årets slut till 11 3/4 %. Totalt drogs 3,2
miljarder kr. in genom insättningar på likviditetsutjämningskonto.

De snabbt stigande oljepriserna fick naturligtvis en direkt effekt på den
svenska ekonomin genom den oväntade och kraftiga stegringen av kostnaderna
för oljeimporten och genom det valutautflöde som betalningen av
denna import medförde. Dessutom bildade höjningen av oljepriserna också
upptakten till en skärpning av kreditpolitiken och en höjning av räntenivån i
utlandet som efter hand också måste få återverkningar på den svenska
ränteutvecklingen. Under sommaren och hösten då inflationstendenserna
blev alltmer påtagliga trappades den internationella räntenivån snabbt upp.
Dessa förhållanden förstärkte redan tidigare tydliga tendenser till minskad
privat upplåning utomlands. Såväl de kraftigt ökade betalningarna för

Redog. 1979/80:9

oljeimporten som den avtagande privata upplåningen utomlands medförde
betydande påfrestningar på den svenska betalningsbalansen. Det krävdes
därför en anpassning uppåt av den inhemska räntenivån för att motverka
förekommande utflöden av valutor.

Diagram 1. Vissa korta räntor
Procent

Ränta för 3-månaders
eurodollarlån, månadsgenomsnitt -

Affärsbankernas
specialinlåningsränta,
genomsnitt

®—0—e''

Riksbankens

diskonto

1975 1976 1977 1978 1979

Anm. Affärsbankernas specialinlåningsränta enligt riksbankens undersökningar i
februari, maj, augusti och november.

I detta syfte höjdes riksbankens diskonto vid tre tillfällen. Första gången
var den 5 juli då riksbanksfullmäktige, efter en tid av valutautflöde, beslöt att
med verkan från nästföljande dag höja diskontot med en halv procentenhet
till 7 %. Bankerna förutsattes därvid anpassa sina räntesatser på utlåningen
och på de vanliga inlåningsräkningarna till diskontoändringen. Det framstod
emellertid som väsentligt att få till stånd en större uppjustering av räntorna
på specialinlåningen, vilka kunde antas ha betydande inflytande på
handelskreditströmmarna gentemot utlandet. Det goda likviditetsläge som
sedan en tid förelegat hade medfört en markant nedgång av såväl
dagslåneräntorna som specialinlåningsräntorna. Dessa sistnämnda räntor
hade för affärsbankernas del uppgått till diskontot plus drygt tre procentenheter
vid föregående toppläge i slutet av 1977. Vid halvårsskiftet 1979 hade
marginalen sjunkit till drygt en procentenhet över diskontot. Med den

Redog. 1979/80:9

sänkning av diskontot som skett under den mellanliggande perioden innebar
detta en nedgång i specialinlåningsräntan från i genomsnitt drygt 11 % till
drygt 7 1/2 % (Diagram 1).

Genom att påverka läget på dagslånemarknaden var det möjligt att uppnå
en mer betydande effekt även på specialinlåningsräntorna. För att få till
stånd en större höjning av dagslåneräntan än vad som betingades av
diskontoförändringen genomfördes i samband med denna vissa åtgärder som
medförde att bankerna mer allmänt måste låna mot straffränta i riksbanken
samtidigt som straffräntetillägget höjdes från 2 till 3 procentenheter över
diskontot. Sålunda ökade bankernas upplåningsbehov i riksbanken genom
att kassakravet höjdes från 2 till 4 % av bankernas förbindelser. Dessutom
skärptes villkoren för bankernas upplåning i riksbanken genom att den gräns
över vilken en bank måste betala straffränta sänktes från 75 till 50 % av dess
egna kapital. Bl. a. uppgången i dagslåneräntan pressade upp specialinlåningsräntan
till i genomsnitt drygt 2 procentenheter över diskontot dvs. till i
genomsnitt drygt 9 %.

Räntestegringarna utomlands fortsatte liksom valutautflödet och diskontot
höjdes för andra gången under året den 27 september och en tredje gång
den 23 november vardera med en procentenhet. Det uppgick därmed till
9%. På sedvanligt sätt förutsattes bankerna höja sina inlånings- och
utlåningsräntor i linje med diskontohöjningarna. I september medgavs
därutöver en ytterligare höjning med i genomsnitt en procentenhet av
räntesatserna för krediter i räkning (med undantag för bostadsbyggande).
Detta medgivande syftade bl. a. till att hindra att dragningar på krediter i
räkning skulle utnyttjas för att placera medel på specialinlåningsräkning och
för att minska incitamenten för företagen att utnyttja checkräkningskrediter i
stället för handelsfinansiering i utlandet. Vid diskontoändringen i november
återtogs detta medgivande om en extra höjning av räntorna för kredit i
räkning. I stället tilläts bankerna göra en genomsnittlig allmän höjning av
utlåningsräntorna utöver diskontoändringen motsvarande 0,20 procentenheter
räknat på den totala utlåningen. Det innebar att bankerna fick frihet att
omfördela räntehöjningen så att tyngdpunkten inte behövde läggas fullt ut på
kredit i räkning.

I samband med diskontohöjningen i november skärptes kassakraven för
affärsbankerna ytterligare - från 4 till 6 % av deras förbindelser. Härigenom
förhindrades att den fortskridande likvidiseringen till följd av de stora
budgetunderskotten pressade ned räntenivån för dagslån och specialinlåning
relativt till diskontot. Specialinlåningsräntan låg vid månadsskiftet november/december
på i genomsnitt 11 1/2 %.

Samtidigt med diskontohöjningen i november beslöt riksbanksfullmäktige
att höja likviditetskraven med verkan fr. o. m. januari 1980. Det var den
tredje höjningen under året. Från ingången av 1979 hade likviditetskraven
därmed stigit med 2 procentenheter för de tre största affärsbankerna, 3
procentenheter för Götabanken och 4 procentenheter för provinsbanker,

Redog. 1979/80:9

Tabell 1 Likviditetskrav för bankinstituten
Procent

1978	1979		1980
okt.	mars	juli	jan.

PKbanken	36	37	39	38
S-E-banken	36	37	37	38
Svenska Handelsbanken	36	37	37	38
Götabanken	29	31	31	32
Provinsbankerna	28	30	31	32
Sparbankernas Bank	45	45	45	45
Föreningsbankernas Bank	50	50	50	50
Sparbanker, större	26	28	29	30
Sparbanker, mindre	25	27	28	29
Föreningsbanker	26	28	29	30

sparbanker och föreningsbanker. Kravens storlek och utveckling framgår av
Tabell 1.

I fråga om de långa räntorna på kapitalmarknaden medgav riksbanken i
juli samma höjning som för diskontot - en halv procentenhet - men endast
ytterligare 1/4 procentenhet vardera vid de båda följande diskontoändringarna.
Totalt steg således nivån för de långa räntorna med en procentenhet.
Räntan på de långa statslånen, vilken markerar den nedre gränsen för
kapitalmarknadsräntorna, uppgick efter höjningen i november till 10 3/4 %,
den dittills högsta nivån för statslån (Diagram 2).

Liksom tidigare år träffade delegationen för bostadsfinansiering och
företrädare för bankerna en överenskommelse i början av året om
bostadsbyggandets finansiering under 1979. I uppgörelsen förklarade
bankerna sig villiga att svara för erforderliga byggnadskrediter. I syfte att

Diagram 2. Emissionsräntan på långa statslån och riksbankens diskonto
Procent

Emissionsränta
på långa statslån

Riksbankens

diskonto

1975 1976 1977 1978 1979

Redog. 1979/80:9

undvika svårigheter i kreditgivningen träffade bankerna sinsemellan en
särskild överenskommelse om samarbete under året, enligt vilken riktpunkten
för fördelningen av krediterna på bankgrupper fastlades. Den ordning för
regional behandling av kreditfrågorna som infördes 1978 tillämpades också
under 1979.

I fråga om den slutliga finansieringen förklarade sig bankerna villiga att
medverka till avlyft i färdiga fastigheter genom att under året öka sitt
nettoinnehav av bostadsobligationer med 6 miljarder kr. Därtill skall läggas
det bidrag till bostadsfinansieringen som Allmänna pensionsfonden och
försäkringsbolagen förutsattes ge till ett sammanlagt belopp av minst 7
miljarder kr.

Betalningsbalans och valutautveckling

De uppjusteringar av den inhemska räntenivån som företogs utgjorde ett
viktigt inslag i politiken för att begränsa valutautflödet. De var dock inte
tillräckliga för att hindra ett utflöde i ett läge med kraftigt växande
bytesbalansunderskott och allmänt förhållandevis svag kreditefterfrågan
från företagens sida. Det stod därför ganska tidigt klart att staten i ökad
utsträckning måste träda in som låntagare på den internationella marknaden
för att motverka en mer omfattande nedgång av valutareserven och undvika
en mer drastisk skärpning av kreditpolitiken. Statens upplåning utomlands

Diagram 3. Valutareserven

Ställningen vid slutet av varje månad. Miljarder kr.

1975 1976 1977 1978 1979

Redog. 1979/80:9

hade varit av tämligen ringa omfattning 1978 och hänfört sig till första
halvåret. Upplåningen återupptogs i mars 1979 och fick sedan en växande
omfattning. De upplånade medlen tillfördes valutareserven i riksbanken och
blev därigenom disponibla för interventioner på valutamarknaden. Detta är
det sätt på vilket statens upplånade medel kanaliseras för att täcka övriga
sektorers betalningsunderskott.

Totalt uppgick riksbankens valutaförsäljning till drygt 12 miljarder kr.
varav en dryg fjärdedel härrörde från årets fem första månader. De totala
försäljningarna finansierades till cirka tre fjärdedelar genom statlig upplåning
utomlands och till cirka en fjärdedel genom en neddragning av
valutareserven. Utvecklingen av valutareserven framgår av Diagram 3.

Genom riksbankens interventioner balanserades den valutaefterfrågan
som förelåg på marknaden och kronan var relativt stabil. I samband med den
i maj förda revalveringsdiskussionen stärktes kronan med drygt en procent
under loppet av ett par veckor. Denna utveckling avspeglas i riksbankens
valutakursindex, som sedan årsskiftet 1978/79 hade legat på ett värde kring
101,5, men i maj sjönk ned mot riktvärdet 100 (Diagram 4). Kronan låg
sedan under resten av året i stort sett kvar på denna nivå i förhållande till
valutorna i valutakorgen. Detta sammanhängde med att riksbanken även
fortsättningsvis genom interventioner tillgodosåg den efterfrågan på utländska
valutor som fanns i marknaden. Denna efterfrågan synes i allt väsentligt
ha varit en följd av det växande bytesbalansunderskottet. Kursutvecklingen
under 1979 gentemot kronan för vissa valutor framgår av Diagram 5.

Diagram 4. Riksbankens valutakursindex

Korgvalutornas värde gentemot svenska kronan. Kvartalsgenomsnitt för
1978 och veckogenomsnitt för 1979.

102

100

,—o

2 kv.

3 kv.

4 kv.

1979

1978

Anm. Indexvärdet 100 representerar riktnivån för genomsnittsvärdet på
utländska valutor efter devalveringen 1977-08-29. Tal över/under 100
anger att kronans värde understiger/överstiger riktnivån.

Redog. 1979/80:9 17

Diagram 5. Kursutvecklingen under 1979 för vissa valutor gentemot svenska
kronan

Bas: Dagsgenomsnittet för december 1978

Engelska pund

Tyska

“mark

— v

Schweiziska
: francs

Norska

kronor

-4

V--..US''
dollar

-6

Danska kronor

2 kv.

3 kv.

4 kv.

Den övervägande delen av det totala valutautflödet på drygt 12 miljarder
kronor 1979 har sin motsvarighet i ett betydande underskott i bytesbalansen.
Därutöver kan det avspegla ett kapitalutflöde för andra sektorer än staten
genom minskning av skulder eller ökning av fordringar gentemot utlandet.
Fördelningen mellan dessa båda utflödeskomponenter är emellertid svår att
fastställa med någon högre grad av precision på grund av betydande brister i
det statistiska materialet. Det har länge varit känt att tjänsteexporten varit
underskattad vilket medför en för låg nivå på tjänstenettot i bytesbalansen.

Betalningsbalansdelegationen har för att få bättre underlag för att beräkna
tjänsteutbytet och därmed också bytesbalansens saldo uppdragit åt Statistiska
centralbyrån att genomföra särskilda enkätundersökningar på detta
område. På basis av uppgifter om tjänsteexporten i 1977 års undersökning
uppjusterades bytesbalansens saldo för 1977. Med hänsyn härtill gjordes
också en nivåjustering för kringliggande år. Den senaste enkätundersökningen
avseende 1978 visade att dessa korrigeringar var för låga, varför
ytterligare justeringar måste företas.

För det första uppgick tjänsteexporten till ett högre belopp i den nya

2 Riksdagen 1979180. 2 sami. Nr 9

Redog. 1979/80:9

undersökningen än det som hade framkommit i den tidigare. Införs den
högre siffran för tjänsteexporten medför detta en uppjustering av bytesbalanssaldot
för 1978 med 2,3 miljarder kronor. Underskottet i bytesbalansen
skulle efter denna justering ha uppgått till 1,9 miljarder kronor. För det
andra låg tjänsteimporten enligt uppgifterna i undersökningen lägre än enligt
riksbankens valutaanmälningar som nu ligger till grund för betalningsbalansstatistiken.
Skulle en uppjustering av bytesbalanssaldot göras även med
hänsyn härtill, förbyts underskottet i bytesbalansen till ett överskott på 1,0
miljarder kr 1978. Bytesbalansen enligt Statistiska centralbyråns finansräkenskaper
slutligen, vilken är beräknad på uppgifter om finansiella tillgångar
och skulder gentemot utlandet och därför inte påverkas av statistikfel för
tjänstenettot, visar enligt reviderade siffror ett överskott på 0,2 miljarder
kronor 1978. De här angivna uppgifterna indikerar osäkerheten i uppskattningen
av bytesbalansens saldo. De är dock tämligen väl samlade kring
jämvikt i bytesbalansen för 1978.''

Någon särskild undersökning av tjänsteutbytet för 1979 har ännu inte
företagits. Statistiska centralbyrån har emellertid gjort preliminära beräkningar
av bytesbalanssaldot i de kvartalsvisa finansräkenskaperna. Enligt
dessa skulle bytesbalansunderskottet för de tre första kvartalen 1979 ha
uppgått till 10,8 miljarder kronor. Detta är ett betydligt större underskott än
det som framkommer genom att till föreliggande uppgifter enligt riksbankens
statistik lägga de korrektionsposter som beräknats på basis av 1978 års
tjänsteenkät. Även om korrigering görs enligt lägsta värdet, 6 miljarder
kronor, i det intervall inom vilket betalningsbalansdelegationen angivit att
korrigeringsposten bör ligga för 1979, vilket också motsvarar beräknad
underskattning av tjänsteexporten enligt enkäten, skulle underskottet i
bytesbalansen ändå inte ha varit större än 8,4 miljarder kronor för de tre
första kvartalen. Uppgifterna för 1979 indikerar således större diskrepanser
mellan de olika statistiska materialen, varvid finansräkenskaperna tvärtemot
tidigare erfarenheter skulle ge det större underskottet. Osäkerheten är
sålunda stor - inte minst gäller det de kvartalsvisa finansräkenskaperna -men underskottet för de tre första kvartalen torde knappast ha understigit 8
miljarder kronor.

Handelsbalansen visade under de tre första kvartalen 1979 ett underskott
på 2,1 miljarder kronor. För fjärde kvartalet uppgick underskottet enligt
preliminära uppgifter till 1,5 miljarder kronor. Läggs därtill ett mindre
underskott i övriga löpande betalningar, skulle bytesbalansunderskottet
under fjärde kvartalet knappast ha understigit 2 miljarder kronor. Bytesba -

1 I bytesbalanssaldona har härvid inräknats de transaktioner som i statistiken
registrerar statsmakternas beslut i juni 1978 att efterskänka u-landskrediter med 1,1
miljarder kronor. Detta belopp förs som utgående transferering i bytesbalansen och
som låneåterbetalning i kapitalbalansen. I finansplan och preliminär nationalbudget
för 1980 har dessa poster exkluderats för att få en mer rättvisande jämförelse av
utvecklingen mellan åren.

Redog. 1979/80:9

lansunderskottet för hela år 1979 skulle på grundval av här gjorda
bedömningar kunna uppskattas ha varit av storleken 10 å 12 miljarder
kronor. Därmed skulle kapitalutflödet, netto, dvs. den resterande delen av
det totala valutautflödet på drygt 12 miljarder kronor, i varje fall inte ha varit
av någon betydande storlek. Ett visst kapitalutflöde kan dock ha ägt rum
under årets båda sista månader. Under de tre första kvartalen synes det enligt
riksbankens statistik registrerade kapitalutflödet för de icke-statliga sektorerna
i stort sett ha balanserat.

Kreditmarknad och likviditet

Det stora budgetunderskottet och dess finansiering jämte valutautflödet
satte i hög grad sin prägel på kreditmarknadsläget under 1979. Budgetunderskottet
ökade från 33 miljarder kr. 1978 till 44 miljarder kr 1979. Det
innebar ett kraftigt likviditetstillskott på kreditmarknaden. Genom de
åtgärder som företogs kunde emellertid den likviditetspåspädande effekten
av budgetunderskottet begränsas i betydande utsträckning. Härtill bidrog
bl. a. en mer omfattande försäljning av statspapper på marknaden utanför
bankerna. Sammanlagt växte den statliga upplåningen på denna marknad
med 6 1/2 miljarder till 17 1/2 miljarder kr. 1979. Drygt hälften av denna
ökning var dock av tillfällig natur, vilken kom till stånd genom att staten
lånade medel som ställts till vissa statliga bolags disposition över statsbudgeten.
Resterande del var resultatet främst av ett ökat utbud av premieobligationer
och förbättrade villkor för sparobligationer, vilket ledde till större
köp från allmänhetens sida, samt ökade krav på AP-fonden och försäkringsbolagen
att köpa statspapper. En indragning av likviditet på marknaden ägde
vidare rum genom insättningarna på likviditetsutjämningskonto till ett
belopp av 3,2 miljarder kr.

Enbart nu nämnda indragningar reducerade det från budgetunderskottet
härrörande likviditetsflödet till bankerna till 23 miljarder kr. - endast drygt
en miljard mer än 1978. Till detta skall läggas den avtappning av likviditet i
bankerna med 12 miljarder som skedde under 1979 som en direkt följd av
valutautflödet i den icke-statliga sektorn.

Likviditetsflödet till bankerna blev framför allt härigenom betydligt
mindre 1979 än 1978, en nedgång från drygt 18 1/2 till drygt 5 miljarder kr.
Det stora tillflödet under 1978 hade bankerna huvudsakligen utnyttjat dels
till att göra sig fria från upplåning i riksbanken dels till att köpa
statsobligationer. Placeringarna i statsobligationer var betydande även under
den tidigare delen av 1979. Bankerna fick säsongmässigt vidkännas en kraftig
kassamässig åtstramning under månaderna omedelbart före halvårsskiftet
med betydande upplåning i riksbanken. Genom höjningarna av kassakraven
i juli och december tvangs bankerna att öka sina tillgodohavanden i
riksbanken med 7,7 miljarder kr. till 10 miljarder kr. Detta höll uppe
bankernas skuld till riksbanken på en förhållandevis hög nivå under resten av

Redog. 1979/80:9

Tabell 2 Bankernas likvida tillgångar
Förändring. Mkr

1978 1979

Påverkande faktorer
Valutareserven, exkl. statens nettoupplåning
i utlandet	- 308	-12211
Statens utgiftsöverskott Statens upplåning utanför bankerna	33 167	43 971
(ökning = -) Likviditetsutjämningskonton i riksbanken	-11 171	-17 667
(ökning = -) Allmänhetens innehav av sedlar och mynt		- 3 198
(ökning = -)	- 3 148	- 3 375
Riksbanken, diverse	194	- 2 282
Bankernas förvärv av hypoteksobligationer	6 492	7 027
Summa	25 226	12 265
Bankernas likvida tillgångar1
Affärsbanker	19 872	6 039
Sparbanker	4 400	4 576
Föreningsbanker	954	1 650
Summa	25 226	12 265

1 I bankernas likvida medel inräknas medel som står inne på checkräkning i riksbanken
för att uppfylla kassakraven medan bankernas upplåning i riksbanken ingår som
avdragspost. Kassakvotsmedel ingår av denna anledning inte som likviditetsindragande
post bland de påverkande faktorerna.

året även om bankerna i allt väsentligt använde medlen från förfallande korta
placeringar och likviditetsinflödet från marknaden för att återbetala nämnda
lån. Vid slutet av 1979 uppgick bankernas skuld till riksbanken till 6 miljarder
kr. Det omedelbara syftet med skärpningen av kassakraven var. som nämnts,
att tvinga bankerna att låna mot straffränta och därmed pressa upp
räntenivån på penningmarknaden.

Kassakraven påverkar ej de faktiska likviditetskvoterna men den nedgång
som ägde rum i likviditetsflödet från marknaden medförde ändå en minskad
tillväxt av de likvida tillgångarna enligt likviditetskraven i vilka även
hypoteksobligationer inräknas. Ökningen i de likvida tillgångarna uppgick
till 12 miljarder kr. 1979 mot 25 miljarder kr. 1978. (Tabell 2).

Tillväxttakten i bankernas icke-utlandsfinansierade övriga utlåning hade
för affärsbankerna och föreningsbankerna legat något högre under 1978 än
de av riksbanken angivna riktlinjerna. Under 1979 låg tillväxttakten till en
början kvar på en förhållandevis hög nivå för nämnda bankgrupper samtidigt
som de steg något för sparbankerna. Denna utveckling ledde till växande
svårigheter att uppfylla likviditetskraven (Diagram 6). Under sommaren
och hösten redovisade ett antal banker likviditetsunderskott i förhållande till

Redog. 1979/80:9

Diagram 6. Bankernas likviditetskvoter

Genomsnittligt över - resp. underskott för 12-månadersperioder

Procent

Sparbanker

Affärsbanker

Föreningsbanker

-2

1979

1976

1977

1978

Anm. Observationerna avser skillnaden mellan bankernas faktiska och
krävda likviditetskvoter under successiva 12-månadersperioder.

kraven. Dessa förhållanden bidrog till en allmän neddragning av tillväxttakten
för övrigutlåningen mot slutet av året. Det utestående beloppet för den
icke-utlandsfinansierade övriga utlåningen steg under 1979 med 8,5 % för
affärsbankerna (f. å. 12,1 %), 9,9 % för sparbankerna (f. å. 9,4%) och
8,9 % för föreningsbankerna (f. å. 11,7 %).

I överläggningarna med bankerna betonade riksbanken att bankerna i
första hand skulle tillgodose industrins finansieringsbehov medan konsumtionskrediter
skulle begränsas. Normalt och även i åtstramade lägen utgör
kreditgivningen till industrin endast en mindre del av bankernas totala
utlåning. För sparbanker och föreningsbanker är andelen betydligt mindre
än för affärsbankerna. Under 1978 och första halvåret 1979 var företagens
kreditefterfrågan förhållandevis svag och en exceptionellt stor andel av
bankernas utlåning gick till hushållssektorn. Under tredje kvartalet steg dock
företagens kreditefterfrågan på nytt.

Utvecklingen av bankernas övriga utlåning för tolvmånadersperioder
t. o. m. september redovisas i Tabell 3. För de icke-utlandsfinansierade
krediterna uppgick företagens andel till mindre än en fjärdedel under de två
åren t. o. m. september 1979, varav endast en begränsad del hänförde sig till
industriföretagen. Hushållens andel utgjorde knappt två tredjedelar.

Utvecklingen av i utlandet refinansierad utlåning, vilken under perioden i
fråga enbart utgjordes av krediter till företag, ger en missvisande bild av
efterfrågan på utlandskrediter. Det beror på att kreditmönstret påverkades
av en förändring av valutaregleringen. Denna ändring innebar att bankerna
fr. o. m. ingången av 1979 bereddes möjlighet att genom upplåning
utomlands refinansiera kortfristiga lån avseende export- och importfinansie -

Redog. 1979/80:9

Tabell 3 Bankernas övriga utlåning1 fördelad på sektorer
Förändring i utestående belopp för 12 månader t. o. m. september

Mkr		Procent
1978	1979	1978 1979

Icke-utlandsfinansierad Kommuner Företag Hushåll Övrigt		1 015 2 868 8 752 979	367 4 101 11056 1 443	9,2 7,6 12,6 9,8	3,8 9,7 13,9 14,8
	Summa	13 614	16 969	10,5	11,9
Refinansierad i utlandet		3 213	6 047	40,0	53,7
Totalt		16 827	23 016	12,3	14,9

1 Omfattar utlåning till allmänheten exkl. prioriterade byggnadskrediter och mellankrediter.

ring. Tidigare kunde sådan refinansiering endast ske genom att det
exporterande eller importerande svenska företaget lånade direkt i utländsk
bank. Genom omläggningen kom en betydande del av upplåningen
utomlands för finansiering av utrikeshandeln att ske via svensk bank. Vid
utgången av september 1979 uppgick det utestående lånebeloppet i bankerna
för detta ändamål till 4,8 miljarder kr. medan det under de tre första
kvartalen 1979, netto, hade återbetalats 3,3 miljarder kr. av det belopp som
lånats direkt i utländsk bank. Beräknad exklusive finansiering av handelskrediter
gentemot utlandet, eller i varje fall den del därav som motsvarades
av en nedgång i handelsfinansieringen direkt i utländsk bank, sjönk
bankernas utlandsfinansierade övriga utlåning mellan de båda på varandra
följande tolvmånadersperioderna fram t. o. m. september 1979.

En mindre vidgning av kapitalmarknaden ägde som nämnts rum under
1979 genom allmänhetens ökade köp av statspapper. Därutöver torde
försäkringsbolagens långa placeringar ha ökat för året som helhet. Under de
tre första kvartalen 1979 växte deras placeringskapacitet med 9,5 miljarder
kr. mot 8,7 miljarder kr. under samma period 1978. Allmänna pensionsfondens
placeringar på kapitalmarknaden uppgick till 14,3 miljarder kr. 1979
mot 12,8 miljarder kr. 1978. Placeringskapaciteten utvecklades något
jämnare över åren. Av denna togs emellertid ett något mindre belopp i
anspråk av bankerna för återlån under 1979 än under 1978. Vidare
utnyttjades en del av kapaciteten under 1978 för att öka fondens banktillgodohavanden,
vilka sedan användes för långa placeringar under 1979.

Det totala nettoflödet av krediter över den organiserade svenska
kreditmarknaden (inkl. statens utlåning) till de reala inhemska sektorerna
växte med 11,5 miljarder kr. till 90,1 miljarder kr. 1979 (Tabell 4). Ökningen
i statens upplåning på den inhemska kreditmarknaden blev betydligt mindre

Redog. 1979/80:9 23

Tabell 4 Upplåningen på kreditmarknaderna i Sverige och i utlandet fördelad
på sektorer
Nettobelopp. Mkr

	I Sverige			I utlandet
	1977	1978	1979	1977	1978	1979''
Staten	8 700	31 200	34 900	8 900	2 000	9 000
Kommuner	700	1200	1 200	700	600	100
Bostäder	16 200	18 500	21 600	-	-	-
Företag	16 900	17 700	23 100	9 200	3 300	2 500
Hushåll	7 500	10 000	9 300	-	-	-
Summa	50 000	78 600	90 100	18 800	5 900	11 600

1 Beloppen innefattar en uppskattning av utfallet för fjärde kvartalet 1979.

än stegringen i statens budgetunderskott. Det sammanhängde med att staten
lånade utomlands i större omfattning än 1978. Det sammanlagda kreditflödet
till andra sektorer än staten på den inhemska marknaden steg med 7,8
miljarder kr. till 55,2 miljarder kr. 1979, medan kreditflödet från utländska
kreditmarknader var något lägre 1979 än 1978.

Tillväxten i innestående belopp på inlåningsräkningar i bankerna var något
lägre under tolvmånadersperioden t. o. m. september 1979 än motsvarande
period ett år tidigare, 14,6 % jämfört med 15,7 % (Tabell 5). Under båda
perioderna var tillväxttakten särskilt hög för kommuner och företag. Sett
över kalenderåren blev skillnaden i tillväxttakt mer accentuerad. Allmänhetens
banktillgodohavanden steg med 11,2 % 1979 mot 17,7 % 1978.1

Tabell 5 Inlåningen i bankerna fördelad på sektorer

Förändring i innestående belopp för 12 månader t. o. m. september

Mkr		Procent
1978	1979	1978 1979

Kommuner	4 587	6 517	36,6	38,0
Företag	7 351	8 434	24,5	22,5
därav industri	2 946	3 677	33,6	31,4
Hushåll	14 004	13 750	11,9	10,4
Övrigt	1606	881	10.4	5,2
	Summa 27 546	29 582	15,7	14,6

1 För 1978 och tidigare år har under året upplupna räntor i statistiken påförts i januari
påföljande år. Fr. o. m. 1979 kommer de emellertid krediteras inlåningen redan i
december samma år. För jämförelsens skull har emellertid krediterade räntor
exkluderats för 1979 i uppgifterna om banktillgodohavanden och penningmängd.

Redog. 1979/80:9

I fråga om inlåningsräkningarna bör också noteras att bankerna under
hösten 1979 på eget initiativ företog vissa förbättringar i villkoren utöver de
höjningar av inlåningsräntorna som hade direkt samband med diskontoändringarna.
De flesta banker införde sålunda en inlåningsräkning med 24 mot
tidigare högst 12 månaders uppsägningstid. Räntorna på 24-månadersräkningar
fastställdes på en 3/4 procentenheter högre nivå än den som gällde för
12-månadersräkningar och uppgick efter höjningen av diskontot i november
till 10 1/4 %. Sedan följde ytterligare och mer genomgående förändringar.
De flesta banker erbjuder nu en avistaräkning som ger räntegottgörelse
enligt samma räntesats som för 24-månadersräkning för belopp överstigande
ett halvt basbelopp (10 1/4 %) och 6 1/2 % för belopp därunder. Dessutom
började bankerna ge ränta på checkräkning. Räntan uppgick här till 6 1/2 %
efter diskontohöjningen i november.

Penningmängden, som förutom allmänhetens banktillgodohavanden även
omfattar dess innehav av sedlar och mynt och utgör ett grovt mått på
allmänhetens likviditet, visade naturligt nog ungefär samma utveckling som
inlåningen i bankerna. Tillväxttakten i penningmängden sett över tolvmånadersperioder
sjönk markant under loppet av 1979, från 17,2 % till 11,3 %

Diagram 7. Penningmängden
Procent

— — — Glidande 3-månadersförändringar i årstakt ^
—- 12-månadersförändringar I t

1976 1977 1978 1979

Anm. Penningmängden innefattar allmänhetens inlåning i bankinstituten samt
allmänhetens innehav av sedlar och mynt.

De glidande 3-månadersförändringarna är säsongrensade.

Redog. 1979/80:9

(Diagram 7). Denna utveckling kan dock endast till en mindre del ses som en
följd av en stramare kreditpolitik. I övrigt var den uttryck för att
inkomstbortfallet genom bytesbalansunderskottet i rådande goda likviditetsläge
ej kompenserades genom företagsupplåning utomlands.

Redog. 1979/80:9

Kredit- och valutapolitiska åtgärder 1979

1 januari

Gällande regler avseende kommersiella krediter ändrades. Valutabankerna
gavs möjlighet att efter inhämtande av riksbankens tillstånd i varje särskilt
fall i utlandet uppta lån i utländsk valuta för vidareutlåning till företag som
har tillstånd att i utlandet uppta lån på kortare tid än genomsnittligt fem

år.

Inom ramen för ett av riksbanken fastställt belopp får valutabankerna
dessutom utan riksbankens särskilda tillstånd uppta lån i utländsk valuta i
utlandet för vidareutlåning till företag på högst sex månader för finansiering
av varuimport och kreditgivning vid varuexport. Vidareutlåningen får endast
avse finansiering av sådana varor för vilka leverantörskredit normalt lämnas
på högst sex månader. Tillstånd för företaget erfordras ej.

9 januari

Överenskommelse träffades mellan delegationen för bostadsfinansiering och
företrädare för bankerna om bostadsbyggandets finansiering 1979. Utgångspunkt
för överläggningarna var de mål för bostadsbyggandet som uppställts i
regeringens budgetproposition.

I uppgörelsen förklarade sig bankerna - de privata affärsbankerna,
PK-banken, sparbankerna och föreningsbankema - villiga att svara för de
byggnadskrediter som skulle komma att erfordras för 1) statligt belånade nyoch
ombyggnader, 2) allmänna samlingslokaler och tomträttsmark som
finansieras med statligt stöd, samt för 3) energisparåtgärder i bostäder, när
det statliga stödet inte kan betalas ut i förskott. Bankerna förklarade sig
härutöver villiga att medverka till att byggnadskrediter ställes till förfogande
även för bostadsbyggandet utan statliga lån.

I syfte att undvika svårigheter i kreditgivningen träffade bankerna
sinsemellan en särskild överenskommelse om samarbete under året, enligt
vilken riktpunkten för fördelningen av krediterna på bankgrupper fastlades.
Den ordning för regional behandling av kreditfrågorna som infördes förra
året skulle tillämpas också under år 1979.

17 januari

Tillägg gjordes till gällande regler vid förtidsinlösen av utlandslån enligt
följande.

Tillstånd utan krav på refinansiering i utlandet skulle normalt kunna
påräknas på ansökningar om förtidsinlösen av utlandslån vilka förfaller till

Redog. 1979/80:9

slutbetalning inom högst nio månader.

Valutabankerna skulle dessutom efter ansökan kunna påräkna riksbankens
tillstånd att låta sina kunder i förtid återbetala lån som bankerna givit
dem under ramtillstånd (enligt valutaföreskrifterna 3:51), även om fem år
inte förflutit sedan lånen gavs.

Förutsättningar härför skulle dock vara antingen

a) att lånen understeg eller vid upptagandet understeg motvärdet av 1 mkr
och att låntagaren genom lånet drabbats av, eller riskerade att i framtiden
drabbas av kursförluster med betydande skadlig inverkan på låntagarens
ekonomiska ställning, eller

b) att låntagaren gått i konkurs eller på annat sätt gjort det nödvändigt för
banken att säga upp lånet för att skydda sin fordran.

15 februari

Fullmäktige ändrade bankernas likviditetskrav med verkan från mars
månad.

Ändringen innebar en höjning av likviditetskraven för Post- och Kreditbanken,
Skandinaviska Enskilda Banken och Svenska Handelsbanken med 1
procentenhet och för övriga affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker
med 2 procentenheter. För Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas

Bank bibehölls kraven oförändrade. Efter ändringen uppgick	kraven till:
PK-banken	37 %	Sparbankernas Bank	45 %
S.-E.-banken	37 %	Föreningsbankernas Bank	50%
Handelsbanken	37 %	Sparbanker, större	28%
Götabanken	31 %	Sparbanker, mindre	27%
Provinsbanker	30%	Föreningsbanker	28 %

20 februari

Vid överläggningar mellan riksbanken och representanter för Försäkringsbolagens
riksförbund och Folksam angav riksbanken sina önskemål om
försäkringsbolagens placeringskvoter och om försäkringsbolagens bidrag till
bostadsfinansieringen under 1979. Den nya placeringskvotsrekommendationen
skulle innebära en höjning med inemot 5 procentenheter jämfört med

1978. Riksförbundet och Folksam anslöt sig den 29 mars 1979 till
rekommendationen, med reservation för att en ny prövning måste göras om
förutsättningarna påtagligt skulle förändras. De önskade även ytterligare
diskussion om detaljerna i placeringskvotsrekommendationerna.

Försäkringsbolagens bidrag till bostadsfinansieringen inom ramen för de
prioriterade placeringarna förutsattes under 1979 uppgå till minst 3 000 mkr i
form av nettoökning av innehavet av bostadsobligationer.

Redog. 1979/80:9

Riksbanken påpekade att det var angeläget att försäkringsbolagen
strävade mot en så jämn fördelning över året som möjligt av sina prioriterade
placeringar totalt och av bostadsobligationsköp. Försäkringsbolagen borde i
övrigt fästa största vikt vid att bidraga till industrins finansiering genom köp
av obligationer och i andra former som tidigare angivits.

16 mars

AP-fondernas placeringar under 1979 diskuterades mellan riksbanken och
representanter för AP-fondernas styrelser. Enighet nåddes om av riksbanken
rekommenderade riktlinjer innebärande att AP-fonderna skulle placera
inemot 5 000 mkr i statsobligationer och inemot 4 000 mkr i bostadsobligationer.
Riktlinjerna skulle diskuteras på nytt om förutsättningarna avsevärt
ändrades.

1 april

AB Svensk exportkredit (SEK) bedriver kreditgivning med stöd av
förordningen (1978:404) om exportkreditfinansiering med statligt stöd. I
samband härmed anpassades riksbankens föreskrifter om tillämpning av
valutaförordningen så att SEK utan riksbankens tillstånd kan lämna kredit
till svensk exportör, valutabank, utländsk köpare eller dennes bank och
avlyfta kredit för exportör eller valutabank som dessa lämnat till utländsk
köpare eller dennes bank. Dispens lämnades på motsvarande sätt för
valutabank att lämna sådan kredit till svensk exportör, utländsk köpare eller
dennes bank, som SEK avlyfter eller refinansierar.

18 maj

Valutastyrelsen beslutade att med omedelbar verkan avskaffa de beloppsgränser
som gällt för resp. valutabanks upplåning i utlandet för vidareutlåning
till svenska företag för finansiering av betalning vid förestående
varuimport och av kreditgivning vid förestående varuexport.

5 juni

I brev meddelade riksbanken, efter samråd med försäkringsbolagen, vissa
modifieringar av de av riksbanken den 21 februari givna placeringsrekommendationerna
för 1979. För koncerner skulle de prioriterade placeringarna
utgöra minst 73 % av livbolagens och 60 % av sakbolagens nettoökning av de
totala placeringarna. För fristående bolag skulle de prioriterade placeringarna
utgöra för livbolag minst 71 % och för sakbolag 60 %.

Redog. 1979/80:9

9 juni

Riksdagen antog en lag om konto för likviditetsutjämning (SFS 1979:468).
Tillämpningsföreskrifter utfärdades av riksbanken den 15 juni 1979 (RBFS
1979:3).

Lagen innebär att svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar, med
undantag för kreditmarknadsinstitut, kan öppna ett särskilt konto i
riksbanken - konto för likviditetsutjämning. Innestående medel på detta
konto tillgodogörs utöver grundränta en icke skattepliktig bonusränta.
Insättning på konto för likviditetsutjämning skall göras under tiden 1 juli—31
december 1979. Första insättningen skall uppgå till minst 100 000 kronor och
behållningen på kontot får därefter inte understiga detta belopp. Uttag får i
övrigt ske med en uppsägningstid på två månader.

Grundränta utgår efter en räntesats som riksbanken bestämmer. Denna
skall vara anpassad till räntenivån vid insättning av större belopp i bank.

Bonusränta utgår under tiden 1 juli 1979-31 mars 1981 med 2 % för år på
innestående belopp, dock högst på det belopp som innestår på kontot den 31
mars 1981.

Det belopp varpå bonusräntan räknas är knutet till företagets avsättningar
till investeringsfond enligt lagen (1955:256) om investeringsfonder för
konjunkturutjämning. Inte i något fall får det räntegrundande beloppet
överstiga två gånger summan av de belopp som företaget i bokslut till ledning
för 1979 och 1980 års taxeringar har avsatt till dessa investeringsfonder.
Grundräntan fastställdes av riksbanken till 1 1/4 procentenheter över
diskontot.

21 juni

Riksbanken beslöt att fr. o. m. 1 juli ändra likviditetskraven för bankerna.
Kraven höjdes med 2 procentenheter för Post- och Kreditbanken och med 1
procentenhet för de s. k. provinsbankerna, sparbankerna och föreningsbankerna.
För Skandinaviska Enskilda Banken, Svenska Handelsbanken,
Götabanken, Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank bibehölls
kraven oförändrade.

De nya kraven blev:

PK-banken	39%	Sparbankernas Bank	45%
S.-E. -banken	37%	Föreningsbankernas Bank	50%
Handelsbanken	37%	Sparbanker, större	29%
Götabanken	31 %	Sparbanker, mindre	28%
Provinsbankerna	31 %	Föreningsbanker	29%

Redog. 1979/80:9

5 juli

Riksbanksfullmäktige beslöt att med verkan från följande dag höja
riksbankens diskonto från 6 1/2 till 7 % varvid förutsattes att bankernas inoch
utlåningsräntor höjdes i samma mån som diskontot. För långfristiga
obligationer och andra långfristiga lån med bunden ränta medgavs en höjning
av räntesatsen med 1/2 procentenhet. Fullmäktige beslöt vidare att fr. o. m.
10 juli höja kassakraven för affärsbankerna från 2 % till 4 % och med verkan
från samma datum skärpa villkoren för bankernas upplåning i riksbanken.
Denna upplåning kan härefter ske till en räntesats lika med diskontot för
belopp motsvarande 50 % - tidigare 75 % - av den låntagande bankens egna
kapital. För upplåning utöver denna gräns tillämpas från nämnda tidpunkt en
räntesats av diskontot plus 3 procentenheter. Fr. o. m. maj 1977 hade denna
s. k. straffränta utgjort diskontot plus 2 procentenheter.

19 juli och 30 augusti

Riksbanksfullmäktige beslöt den 19 juli att höja grundräntan på medel
innestående på konto för likviditetsutjämning. Räntesatsen höjdes från 1 1/4
till 2 1/4 procentenheter över riksbankens diskonto med verkan fr. o. m. den
1 augusti. Den 30 augusti beslöt fullmäktige att ifrågavarande räntesats med
verkan från den 1 september skall uppgå till diskontot plus 2 3/4 procentenheter.
I båda fallen skedde höjningen med anledning av att bankerna höjt
sina specialinlåningsräntor (RBFS 1979:4).

26 september

Riksbanken beslöt att med verkan fr. o. m. den 27 september höja
riksbankens diskonto från 7 % till 8 % varvid förutsattes att bankernas inoch
utlåningsräntor höjdes i samma mån som diskontot. Utöver denna
höjning av bankernas räntesatser medgavs bankerna att höja räntan för
krediter i räkning, med undantag av bostadsbyggnadskrediter, med i
genomsnitt ytterligare 1 procentenhet.

Vid samma tillfälle beslöt riksbanken medge att räntesatsen för långfristiga
obligationer och andra långfristiga lån med bunden ränta höjdes med 1/4
procentenheter.

22 november

Riksbanken beslöt att med verkan från den 23 november höja riksbankens
diskonto från 8 % till 9 %. Bankerna förutsattes anpassa sina rörliga inoch
utlåningsräntor till ändringen av diskontot. För långfristiga obligationer
och andra långfristiga lån med bunden ränta medgavs en höjning av
räntesatsen med 1/4 procentenhet.

Redog. 1979/80:9

Vid höjningen av diskontot i september medgavs en höjning av räntesatsen
för krediter i räkning med en procentenhet utöver diskontoändringen.
Medgivandet, som för affärsbankerna innebar en genomsnittlig ränteglidning
på cirka 0,2 procentenheter, återkallades den 22 november. 1 stället
medgavs samtliga bankinstitut en genomsnittlig allmän räntehöjning på 0,2
procentenheter räknad på den totala utlåningen. Det innebär att bankerna
har frihet att omfördela räntehöjningen så att tyngdpunkten inte behöver
läggas fullt ut på krediter i räkning.

Riksbanksfullmäktige beslöt vidare att fr. o. m. den 3 december 1979 höja
kassakraven för affärsbanker från 4% till 6%. Likviditetskravet för
bankerna höjdes fr. o. m. januari 1980 med en procentenhet med undantag
för Post- och Kreditbanken för vilken kravet sänktes med en procentenhet
och för Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank för vilka kravet
hölls oförändrat.

De nya likviditetskraven blev:

PKbanken	38 %	Sparbankernas Bank	45 %
S.-E.-banken	38 %	Föreningsbankernas Bank	50%
Handelsbanken	38 %	Sparbanker, större	30%
Götabanken	32%	Sparbanker, mindre	29%
Provinsbankerna	32%	Föreningsbanker	30%

Riksbankens bokslut

Tillgångar. Mkr Balans

1978 1979

Guld och utländska tillgångar

Guld och valutareserv	18 378,0	15 209,0
Guld	1 155,0	1 168,4
Särskilda dragningsrätter i Internationella valutafonden	617,1	945,5
Reservposition i Internationella valutafonden	746,4	752,3
Lån till Internationella valutafonden	305,4	235.8
Utländska banker m. m., nettobelopp	4 075,7	3 937,8
Utländska värdepapper	11 478,4	8 169,2
Sveriges andel i Internationella återupp-byggnadsbankens grundfond, inbetalt belopp	196,3	196,3
Övriga	1 378,3	1 066,5
Inhemska tillgångar Skattkammarväxlar och obligationer	19 642,0	33 256,6
Statspapper	19 271,8	32 905,2
Övriga	370,2	351,4
Utlåning	439,7	6 629.9
Banker	-	6 011,0
Övriga kreditinstitut	-	-
Allmänheten	439,7	618,9
Skiljemynt	65,6	51,3
Checkar och postväxlar m. m.	160.5	188,4
Övriga	59.6	10,9

Summa 40 320,0

56 608,9

Redog. 1979/80:9

räkning Skulder. Mkr

1978 1979

Utländska skulder
Nettotilldelning av särskilda

dragningsrätter

i Internationella valutafonden	589,5	840,9
Övriga	1 863,8	1 801,3
Inhemska skulder
Utelöpande sedlar	27 747,4	31 580,3
Checkräkning	2 391,1	10 212,9
Staten	154,4	183,7
Banker	2 218,7	10 002,0
Övriga	18,0	27,2
Särskilda räkningar	2 387,3	5 569,8
Konton för investering i skogsbruk
och rörelse	1 965,6	2 105,2
Arbetsmiljökonton	312,4	195,2
Särskilda investeringskonton	109,3	71,3
Konton för likviditetsutjämning	-	3 198,1
Övriga	21,3	20,7
Eget kapital	5 319,6	6 583,0
Grundfond	1 000,0	1 000,0
Reservfond	500,0	500,0
Dispositionsfond	2 160,0	2 990,0
Övriga egna fonder	179,0	125,0
Reserverade vinstmedel	0,4	0,6
Vinst för året	1 480,2	1 967,4
Summa	40 320,0	56 608,9

3 Riksdagen 1979/80. 2 sami. Nr 9

Redog. 1979/80:9 34

Resultaträkning

Mkr

	1978	1979
Intäkter
Utländska rörelsen
Ränteintäkter	1 294,9	1 496,2
Räntekostnader	- 141,5	- 148,6
Kursdifferenser	-1 263,5	- 413,3
Övriga inkomster	0,2	1,3
Inhemska rörelsen
Ränteintäkter av skattkammarväxlar
och obligationer	1 853,9	2 087,2
Övriga ränteintäkter	191,2	355,0
Övriga räntekostnader	- 213,4	- 324,0
Nedskrivning av statspapper
och obligationer	- 89,1	- 920,0
Övriga Inkomster	2,6	7,0
Summa	1 635,5	2140,8
Kostnader
Sedelkostnader	36,3	44,3
Personalkostnader	88,5	96,6
Övriga förvaltningskostnader	30,5	32,4
Summa	155,3	173,3

Redovisat årsresultat

1 480.2

1 967,4

Redog. 1979/80:9

Kommentarer till 1979 års bokslut

Från och med årets bokslut har resultaträkningens uppställningsform ändrats
för att överskådligare visa hur riksbankens resultat uppkommit.

Vid beräkning av bokföringskurserna för riksbankens utländska tillgångar
och skulder tillämpas en princip som baseras på ett genomsnitt av
marknadskurserna under en viss period. Med anledning härav har riksbankens
utländska tillgångar och skulder nedskrivits med 454 mkr, vilket
redovisas i resultaträkningen under rubriken ”utländska rörelsen, kursdifferenser”.

Riksbankens innehav av obligationer har under året nedskrivits med 920
mkr.

Övriga ränteintäkter består av räntor på utlåning till banker och
allmänhet.

Av beloppet på övriga räntekostnader ingår räntor på kassakvotsmedel
med 215 mkr och räntor på konton för likviditetsutjåmning med 107 mkr.

Av personalkostnaderna uppgår löner och arvoden till 66 mkr och
pensioner och sociala avgifter till 29 mkr.

Riksbankens resultat för år 1979 uppgår till 1 967 445 840 kronor. För år
1978 uppgick resultatet till 1 480 226 203 kronor.

Redog. 1979/80:9 36

Inom linjen förda poster

Tkr

Tillgångar Taxeringsvärden av riksbankens fastigheter i	1978	1979
Stockholm: nya riksbankshuset	60 000	60 000
gamla riksbankshuset	7 000	7000
Göteborg	4 100	4 100
Malmö	5 900	5 900
Falun	630	630
Gävle	500	500
Halmstad	550	550
Härnösand	400	400
Jönköping	440	440
Karlstad	720	720
Kristianstad	460	460
Linköping	1 000	1000
Luleå	1 362	1362
Nyköping	850	850
Visby	230	230
Örebro	650	650
Östersund	330	330
Tumba, sedelförbränningshuset	217	217
Diverse valv	125	125
	85 464	85 464
Aktier i Tumba Bruk Aktier i Banken för internationell	25 000	25 000
betalningsutjämning m. fl.	10 105	10 105
Riksbankens mynt- och medaljsamling Lån till riksbankspersonalens	160	160
semesterförening	1 440	1 466

Summa 122169

122 196

Redog. 1979/80:9

Utlåning från vissa lånefonder

Den 31 december 1979 utestående lån från olika lånefonder fördelar sig till
antal och belopp på de olika kontoren sålunda:

Bosättningslån Avbetalningslån Egnahems- m. fl.

lånefonder

Antal Belopp, Antal Belopp, Antal Belopp,
tkr tkr tkr

Stockholm	7 764	34 413	917	5 442	7	58
Göteborg	4 127	20 799	690	3 477	-	-
Malmö	4 233	17 941	293	1717	-	-
Falun	1 711	8 038	734	4 998	3	40
Gävle	1 984	9 562	224	1 564	10	58
Halmstad	892	3 813	119	545	15	133
Härnösand	2 046	9 369	175	1 453	6	22
Jönköping	1 651	7 423	269	1256	-	-
Kalmar	1 173	5 293	412	2 615	6	50
Karlskrona	956	4 435	238	1 328	1	12
Karlstad	1 882	8 721	396	3 089	8	22
Kristianstad	1 363	6 357	100	659	13	131
Linköping	2 298	10 228	328	2 122	7	20
Luleå	2 704	12 382	258	1533	18	95
Skövde	1 298	6 093	263	2 438	10	50
Nyköping	1 602	7 074	214	1883	11	121
Umeå	2 042	9 514	771	8 531	43	358
Uppsala	1 703	7 970	891	7 199	9	115
Visby	323	1 443	65	626	13	95
Vänersborg	1 980	8 998	233	1 934	17	116
Västerås	1 600	7 202	190	1591	7	77
Växjö	1 079	4 679	311	1 158	2	22
Örebro	1 267	5 260	850	5 145	1	7
Östersund	1043	5 069	966	9 173	26	126

Summa

48 721 222 086 9 907

71489 233

1 728

Redog. 1979/80:9

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder

Fullmäktige

Vid utgången av år 1979 hade fullmäktige följande sammansättning.

Torsten Bengtson, ordförande

Allan Hernelius, vice ordförande och deputerad

Lars Wohlin, riksbankschef

Erik Wärnberg

Gunnar Sträng

Karl Erik Eriksson

Thage Peterson

Suppleanter

Bertil Jonasson, personlig suppleant för ordföranden

Sten Westerberg

Grethe Lundblad

Ivan Svanström

Gunnar Nilsson

Rune Ångström

Curt Boström

Kurt Eklöf, vice riksbankschef
Valutastyrelsen

Beträffande valutastyrelsens sammansättning vid utgången av år 1979
hänvisas till styrelsens berättelse, som utgör bilaga 4 till förvaltningsberättelsen.

Disposition av riksbankens vinst för är 1978

På förslag av fullmäktige beslöt riksdagen att av riksbankens tillgängliga
vinstmedel -1 480 584 166 kronor - skulle 650 mkr inlevereras till statsverket
under budgetåret 1978/79, 830 mkr överföras till dispositionsfonden och
återstående 584 166 kronor kvarstå på räkningen för odisponerade vinstmedel.

Sedelutgivningen

Under det gångna året var den utelöpande sedelmängden störst på
rapportdagen den 21 december och uppgick då till 32 040 mkr, en ökning i

Redog. 1979/80:9

förhållande till motsvarande dag 1978 med 3 579,4 mkr eller 13 %. Det lägsta
utelöpande sedelbeloppet under 1979 förelåg på rapportdagen den 7 februari
och utgjorde då 25 638,3 mkr. Den högsta procentuella ökningen i
förhållande till 1978 noterades den 12 april och uppgick till 15,4 %. Den
lägsta procentuella ökningen registrerades den 30 november och utgjorde
9,4%.

Avgivna remissyttranden

Fullmäktige har under året efter remiss avgivit yttrande över följande
betänkanden, utredningar och skrivelser. I förteckningen har inte medtagits
yttranden över ansökningar som remitterats till riksbanken.

11.1, § 1. Skrivelser från Svenska Bankföreningen och Post och Kreditbanken,
PKbanken, om ändring av blancokreditreglerna i 59 § lagen om
bankrörelse.

11.1, § 2. Fiskerikommitténs promemoria ”Nytt stormskadeskydd för
blankålsfisket med fasta redskap” (Ds Jo 1978:10).

1.2, § 1. Departementspromemorian ”Systemleveranser till industrioch
anläggningsprojekt - problem och möjligheter för svensk tillverkningsindustri”
(Ds I 1978:39).

8.2, § 2. Banklagsutredningens delbetänkande ”Nya kapitaltäckningsregler
för bankerna” (Ds E 1978:4).

15.2, § 2. Betänkandet ”Långtidsutredningen 1978” (SOU 1978:78).

15.2, § 3. Skrivelser från Exportkreditnämnden angående dels förslag
om garantier till säkerhetsgivare m. m., dels förslag till ändring av
riktlinjerna för Exportkreditnämndens verksamhet rörande exportkreditgarantigivning.

1.3, § 1. Bokföringsnämndens promemoria av den 24 november 1978
beträffande omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta.

19.7, § 1. Betänkandet ”Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige
m. m.” (SOU 1978:73).

19.7, § 2. Medlemsförslag inom Nordiska rådet om åtgärder för att
underlätta industriella projekt.

30.8, § 1. Byggnadsvårdsutredningens betänkande ”Kulturhistorisk bebyggelse
- värd att vårda” (SOU 1979:17).

30.8, § 2. Börsstyrelsens förslag till förordning om Stockholms fondbörs.

Redog. 1979/80:9

13.9, § 1. Banklagsutredningens delbetänkande ”Blancokrediter och
bankkontorsetablering” (Ds E 1979:5).

27.9, § 1. Allmänna pensionsfondens framställan om ändring av räntesatsen
för lån från fondstyrelse till kreditinrättning som lämnat återlån.

25.10, § 1. Medlemsförslag inom Nordiska rådet om åtgärder för att
förbättra nordiska projektanställdas ställning utanför Norden.

8.11, § 1. Framställning från Exportkreditnämnden om ökning av vissa
ramar m. m.

29.11, § 1. Decentraliseringsutredningens betänkande ”Decentralisering
av beslut om tillstånd för utlänning att driva näring i Sverige m. m.” (Ds
Kn 1979:6).

20.12, § 2. Betänkandet ”Rationellare girohantering” (SOU 1979:35).
Innestående pä särskilda räkningar

Investeringskonton för konjunkturutjämning	2 105 mkr
varav
investering i rörelse	2 081 mkr
investering i skogsbruk	24 mkr
Arbetsmiljökonton	195 mkr
Särskilt investeringskonto	71 mkr
Investeringskonto för skog	14 mkr
Likviditetsutjämningskonto1	3 223 mkr

Utlåning från statliga lånefonder

Vid utgången av år 1979 utestod lån från av riksbanken förvaltade fonder
enligt nedan.

Egnahemslån m. fl. 1,7 mkr

Stödlån till jordbrukare 50 463 kr

Lånefonder för värnpliktslån 6 898 kr

Den av riksbanken tidigare förvaltade statens fiskredskapslånefond
överfördes enligt regeringsbeslut till kammarkollegiet per den 30 juni

1979.

1 Se Kredit- och valutapolitiska åtgärder.

Redog. 1979/80:9

Statens bosättningslånefond

Från statens bosättningslånefond - till vilken riksdagen hittills anvisat
318110 700 kronor utgjorde utlåningen vid utgången av år 1979 ca 222
mkr.

Det utestående lånebeloppet har under året minskat med 0,7 mkr. Antalet
utestående lån uppgick till 48 721, en minskning under året med 290 lån. Av
dessa har 37 828 utgivits till äkta makar eller andra sammanboende, 9 558 till
ensamstående mödrar och 1 335 till ensamstående fäder eller ensamstående
handikappade utan barn.

Medelbeloppet för under året utlämnade lån utgjorde 7 293 kronor.
Fullmäktige beslöt att från och med den 1 oktober 1979 höja högsta
medgivna årsinkomst för erhållande av lån från 85 000 kronor till 100 000
kronor.

Fördelningen på de olika kontoren av lånen till antal och belopp framgår
av de uppgifter som intagits på s. 37.

Från låneverksamhetens början i januari 1939 till utgången av år 1979 har
utlämnats lån till ett sammanlagt belopp av omkring 1 174 mkr. Därav har ca
933,6 mkr återbetalats och ett belopp om ca 6.0 mkr avskrivits.

Utlåning från riksbankens avbetalningslånefond

Antalet utestående lån från riksbankens avbetalningslånefond, vilken
uppgår till 125 mkr, uppgick vid utgången av år 1979 till 9 907 med den
fördelning mellan bankens kontor som framgår av s. 37. Den sammanlagda
lånesumman vid årets utgång utgjorde ca 71 mkr.

Hypotekslånegivningen

Antalet utestående s. k. hypotekslån, vilka huvudsakligen beviljas för
förvärv av premieobligationer vid nyemission, uppgick vid årets utgång till
19 567. Den sammanlagda lånesumman var vid samma tidpunkt ca 526,2
mkr.

A vdelningskontorsutredningen

Den av fullmäktige år 1975 tillsatta avdelningskontorsutredningen avlämnade
i slutet av år 1978 sin slutrapport, avdelningskontorsutredningens
slutrapport, 1978.

Utredningens huvuduppgift var att utreda sedelförsörjningen och i
samband därmed frågan om den framtida utformningen av riksbankens
avdelningskontorsnät. Därvid borde utredningen närmare undersöka vilka
arbetsuppgifter som i framtiden borde fullgöras vid kontoren.

Beträffande riksbankens avdelningskontorsorganisation diskuterade
utredningen främst två alternativ, nämligen dels en oförändrad organisation

Redog. 1979/80:9

med 23 avdelningskontor dels en minskning av antalet avdelningskontor från
23 till 16. Utredningens majoritet konstaterade att ett bibehållande av
nuvarande kontorsnät innebar möjlighet för statsmakterna att i framtiden
tilldela riksbanken arbetsuppgifter som kräver en länsvis administration.
Utredningen tillmätte denna möjlighet stor vikt. Fördelarna med att behålla
en fungerande kontorsorganisation där det länsvisa sambandet bevarades
och där anställd personal inte måste flytta för att behålla sina anställningar i
riksbanken bedömdes av utredningens majoritet vara större än de vinster en
ny och delvis oprövad organisation med 16 avdelningskontor skulle medföra i
form av bl. a. lägre kostnader.

Utredningen förordade vidare att pågående försök med att utveckla ett
sedeldepåsystem i samarbete med posten borde fortsätta. Vidare redovisades
förslag till ändrade regler för riksbankens utlåningsrörelse i syfte att
öka densamma. Utredningen pekade slutligen på olika möjligheter att
tillföra riksbankens avdelningskontor nya arbetsuppgifter.

Vid fullmäktiges behandling av slutrapporten beslöt fullmäktiges majoritet
att behålla nuvarande organisation med 23 avdelningskontor. Beträffande
de pågående försöken att utveckla ett sedeldepåsystem ställde sig
fullmäktige av principiella skäl avvisande till tanken på sedeldepåer utanför
riksbanken. Fullmäktige beslöt emellertid att det vid det fortsatta utredningsarbetet
skulle övervägas huruvida sedeldepåer kunde inrättas i riksbankens
egen regi på ett mycket begränsat antal orter, där behovet av en sådan
depå framstod som särskilt stort. Fullmäktige anslöt sig till utredningens
förslag om att utvidga riksbankens lånerörelse. Åtgärder härför har vidtagits
genom precisering och utvidgning av kriterierna för s. k. avbetalningslån.
Slutligen beslöt fullmäktige att bevaka möjligheten att söka tillföra
avdelningskontoren nya och mera kvalificerade arbetsuppgifter. Som ett
resultat av denna bevakning har fullmäktige i två län övertagit vissa uppgifter
i samband med förvaltningen av utvecklingsfondernas lånestock. Fortsatt
bevakning av möjliga nya arbetsuppgifter sker med viss konsultinsats.

Riksbankens fastigheter

Som en följd av fullmäktiges beslut beträffande avdelningskontorsorganisationen
har en plan upprättats för de investeringar i ombyggnader och
nybyggnad som erfordras vid kontoren. Då den framtida kontorsorganisationen
tidigare varit osäker har i och för sig önskvärda ombyggnader fått
anstå. Detta och den snabba ökningen av sedelvolymen samt ökade
säkerhetskrav har medfört att mycket omfattande investeringar i riksbankens
fastigheter måste göras under 80-talet och en översiktlig plan härför har
upprättats.

Under 1979 har en omfattande ombyggnad av avdelningskontoret i Luleå
avslutats till en total kostnad av 13,9 mkr. För sedelförstöringskontoret har
under året iordningställts nya lokaler i anslutning till Tumba bruk.

Redog. 1979/80:9

Kostnaden härför har uppgått till ca 6 mkr. Samtidigt har en ny anläggning
för destruktion av sedlar och annat värdetryck tagits i bruk till en kostnad av
ca 4,2 mkr. Den nya destruktionsprocessen innebär att papperet, i stället för
att såsom tidigare brännas, återvinnes i ny papperstillverkning. Projektering
för ombyggnadsarbeten har påbörjats vid kontoren i Umeå, Västerås och
Gävle. I februari beslöt fullmäktige att låta uppföra en ny fastighet för
riksbankens kontor i Jönköping.

Riksbankens personal vid utgången av åren 1978 och 1979

Huvud-	Avdelnings-
kontoret	kontoren Summa
1978 1979	1978 1979 1978 1979

Tjänstemän som omfattas av chefslö-neavtalet och förordnande tjänste-män	14	13			14	13
Handläggande personal i övrigt	242	264	141	143	383	407
Biträdespersonal1	278	262	320	340	598	602
Övrig personal2	13	10	44	38	57	48
Summa	547	549	505	521	1 0523	1 0704

1 Riksbanksassistenter, kontorister, sedelräknare, expeditionsassistenter m. fl.

2 Ej lönegradsplacerad personal: arvodister, lokalvårdare, fastighetsarbetare och
tillfälligt anställd personal.

3 Exklusive 6 tjänstemän som är tjänstlediga för upprätthållande av tjänst i annan
statsinstitution.

4 Exklusive 12 tjänstemän som är tjänstlediga för upprätthållande av tjänst i annan
statsinstitution.

A dministrativt utvecklingsarbete

Enligt en tidigare fastlagd femårsplan för ADB-verksamheten i riksbanken
har under året beslut fattats om att genomföra projektet ADBUT,
ADB-system för riksbankens utlåningsverksamhet. ADB-utvecklingsarbetet
fortsätter enligt planen närmast med ett system för produktion av
betalningsbalansstatistik m. m. samt ett ADB-system för statistikbearbetning
och analys på kreditpolitiska avdelningen.

Efter anbudsförfarande och utvärdering beslöt fullmäktige i mars 1979 att
anskaffa en central dator av märket Burroughs. Den nya stordatorn, som
kommer att placeras vid huvudkontoret, installeras under första kvartalet

1980. Uppbyggnaden av en driftsorganisation pågår och innefattar rekrytering
av preliminärt 13 tjänstemän. Det första system som kommer att tas i
produktion på den nya utrustningen är ovan nämnda system för utlåningsverksamheten.
Detta beräknas ske vid årsskiftet 1980/81.

Redog. 1979/80:9

Bland projekt avseende administrativ rationalisering i övrigt bör nämnas
utredningen om sedelhanteringen i riksbanken som nödvändiggjorts av den
kraftigt ökande sedelmängden.

Redog. 1979/80:9

Bilaga 1

Internationellt finansiellt samarbete

Överläggningarna om ett substitutionskonto

Inom Internationella valutafonden (IMF) har överläggningarna under 1979 i
betydande grad ägnats åt frågan om inrättandet av ett substitutionskonto.
Avsikten är att IMFs medlemsländer skulle erbjudas att frivilligt göra
insättningar av behållningar av US-dollar på detta konto. I utbyte skulle
insättarna erhålla fordringar uttryckta i IMFs särskilda dragningsrätter
(SDR). Ett sådant substitutionskonto skulle på kort sikt - genom att
möjliggöra reservdiversifiering i ordnade former - kunna medverka till en
lugnare utveckling på valutamarknaden. På längre sikt skulle kontot kunna
bidraga till att stärka SDRs ställning som reservtillgång, vilket skulle
överensstämma med ett av de mål som uppställs i valutafondens stadga.

Förslaget om ett substitutionsarrangemang utgör inte någon nyhet. Inom
valutafondens ram har liknande förslag diskuterats vid ett flertal tillfällen,
senast i valutareformförhandlingarna under 1970-talets början. De detaljerade
planer som utarbetades i detta sammanhang avsåg att möjliggöra en
mycket omfattande engångssubstitution. De aktuella diskussionerna är
inriktade på ett mera begränsat arrangemang, som dessutom skall kunna
genomföras i etapper. Vidare har intresset nu koncentrerats till substitution
av US-dollar.

Uppläggningen av det fortsatta arbetet på att inrätta ett substitutionskonto
behandlades vid IMFs interimskommittés möte i oktober. Kommittén gav
därvid fonddirektionen i uppdrag att med förtur söka utforma en plan och att
rapportera till kommitténs möte i april 1980. Samtidigt angavs vissa generella
riktlinjer för arbetet, bl. a. att ett konto borde tillfredsställa alla medlemsländers
behov, såväl i-länders som u-länders, samt att de kostnader och
förmåner som följde av arrangemanget skulle delas rättvist mellan alla
berörda parter.

Särskilda likviditetsfrågor i IMF

Förstärkningen av IMFs ordinarie resurser. I december 1978 antog fondens
styrelse en överenskommelse om den sjunde allmänna kvotöversynen i IMF,
vilken innebär en total höjning av kvoterna med 50 procent från 39 till 58,6
miljarder SDR1. För Sveriges del innebär översynen en kvothöjning från 450
till 675 milj. SDR. Sverige har godkänt denna höjning. De nya kvoterna kan
dock träda i kraft först sedan medlemmar med sammanlagt minst 75 procent
av kvoterna i IMF lämnat sitt godkännande. Sådant godkännande skall
meddelas senast den 1 november 1980.

1 1 SDR motsvarade vid utgången av 1979 5,47 kr.

Redog. 1979/80:9

Nya SDR-tilldelningar. I enlighet med fondstyrelsens beslut i december 1978
om ett återupptagande av tilldelningarna av särskilda dragningsrätter skedde
i januari en ny tilldelning om totalt 4 miljarder SDR, varvid Sverige erhöll ca
47 milj. SDR. Den totala tilldelningen av SDR uppgår därmed till 13,3
miljarder, varav Sverige erhållit 154 milj. Under 1980 och 1981 kommer
ytterligare två nytilldelningar om vardera 4 miljarder SDR att ske.

Den supplementära finansieringsfaciliteten. Fondens direktion beslutade i
augusti 1977 att upprätta en extraordinär lånefacilitet, den supplementära
finansieringsfaciliteten, som skall möjliggöra utvidgad kreditgivning till
medlemsländer med stora bytesbalansunderskott. Faciliteten, som finansieras
genom upplåning från oljeexporterande länder och industriländer, trädde
i kraft i februari. Vid ikraftträdandet uppgick det tillgängliga beloppet under
faciliteten till ca 7,8 miljarder SDR.

Reglerna för faciliteten innebär att den skall utnyttjas parallellt med
användning av fondens ordinarie resurser. Under 1979 har 8 medlemmar
utnyttjat den i samband med låneavtal om totalt 1 280 milj. SDR, varav 894
milj. SDR avsett lån från den supplementära faciliteten.

Valutafondens löpande verksamhet

IMFs direktion antog i mars nya riktlinjer för den s. k. konditionaliteten, dvs.
de ekonomisk-politiska villkor som skall gälla vid utnyttjandet av IMFs
resurser. Dessa riktlinjer har givits en mera preciserad utformning än de
tidigare gällande reglerna från 1968.

I de nya riktlinjerna har beaktats att åtskilliga medlemsländer under
senare år tagit upp lånediskussioner med IMF på ett mycket sent stadium av
en betalningsbalanskris, vilket gjort att långtgående anpassningsåtgärder
blivit oundvikliga. Det betonas därför särskilt att fonden i de regelbundna
konsultationerna med medlemsländerna skall verka för att anpassningen
inleds innan betalningsbalanssvårigheterna blivit akuta. En sådan anpassning
kan dessutom stödjas med fondkredit på mindre strikta villkor. I
riktlinjerna konstateras även att länder med strukturella problem behöver en
relativt lång anpassningsperiod. Låneavtal med IMF av stand by-karaktär
skall därför kunna ingås för perioder om upp till tre år. Vidare bör noteras att
det uttryckligen sägs i riktlinjerna att fonden vid utformningen av anpassningsprogram
skall ta hänsyn till medlemslandets inhemska sociala och
politiska mål samt till landets ekonomiska prioriteringar.

En översyn av den kompensatoriska finansieringsfaciliteten avslutades i
augusti. Denna facilitet, som finansieras från fondens ordinarie resurser, är
inriktad på betalningsbalansstöd vid tillfälliga exportnedgångar utanför ett
medlemslands kontroll. Översynen resulterade i att maximigränsen för
dragningar under faciliteten höjdes från 75 till 100 procent av ett medlemslands
IMF-kvot och att vissa smärre tekniska justeringar genomfördes.

På uppdrag av interimskommittén har IMFs direktion även diskuterat

Redog. 1979/80:9

ändringar rörande den s. k. utvidgade faciliteten. Under denna låneordning
kan ett medlemsland med långsiktiga betalningsbalansproblem erhålla
krediter av större omfattning i förhållande till dess kvot och med längre löptid
än under fondens övriga permanenta faciliteter. En förutsättning för sådana
krediter är att ett medelfristigt stabiliseringsprogram antagits. Löptiden för
lån från faciliteten har tidigare varit maximerad till åtta år. Direktionen
beslöt i december att förlänga den maximala löptiden till tio år.

Riksbanken, som äger de särskilda dragningsrätter som tilldelats Sverige,
har hittills inte använt SDR för att anskaffa valuta. Riksbanken har däremot
tillhandahållit andra deltagare i SDR-systemet valuta mot erhållande av
totalt 19 milj. SDR, varav under 1979 14 milj. SDR. Deltagarländernas
samlade användning av SDR uppgick under 1979 till 2 766 milj. SDR mot
3 996 milj. SDR 1978.

Dragningar och återbetalningar under fondens ordinarie faciliteter framgår
av Tabell 1.

Tabell 1 Utnyttjande av IMFs ordinarie resurser. Dragningar och återbetalningar
av valutor
Milj. SDR

	Dragningar	Varav kronor	Återbetal- ningar	Varav kronor	Nettoutnyttjande av fondens resurser
1947-1975	29 430	311	17 086	238	12 344
1976	4 866	97	1 066	9	3 800
1977	3 425	30	2 654	21	771
1978	3 744	-	3 416	33	328
1979 jan-
nov	1 376	-	1 991	10	- 615
Totalt	42 841	438	26 213	311	16 628

Utförsäljningen av 1/6 av fondens guldbehållning, dvs. 25 milj. uns, vilken
påbörjades 1976 har fortsatt under året. Vid de 12 guldauktionerna under
1979 varierade försäljningspriset mellan 219 dollar och 426 dollar per uns.
Den vinst som uppkommer vid auktionerna och som utgörs av skillnaden
mellan försäljningspris och tidigare gällande officiellt guldpris skall i olika
former tillföras u-länderna. De sammanlagda vinsterna vid auktionerna
under 1979 uppgick till 1 405 milj. dollar, varigenom försäljningsprogrammet
sedan 1976 kommit att inbringa ett totalt överskott om 3 450 milj. dollar.
Merparten av detta överskott används för att finansiera en s. k. Trust Fund,
som administreras av valutafonden. Trust Fund har till uppgift att bistå
u-länder med låg per capita-inkomst genom att lämna betalningsbalansstöd
på betydligt mjukare villkor än dem fonden normalt tillämpar. Lånen från
denna fond uppgår hittills till 1 368 milj. SDR.

Redog. 1979/80:9

Interimskommitténs ramöverenskommelse i guldfrågan från augusti 1975
innebar också att ytterligare ca 25 milj. uns guld skulle återställas,
restitueras, till medlemsländerna. Restitutionen skulle ske genom att guldet
såldes till det då gällande officiella priset (35 SDR per uns) mot vederlag i
nationell valuta. Tre delrestitutioner om vardera ca 6 milj. uns genomfördes
under 1977-1978. Den fjärde och sista posten om ca 6 milj. uns såldes till
medlemsländerna i december. Sveriges andel vid 1979 års försäljning
uppgick till ca 70 000 uns guld liksom vid föregående försäljningar.

IMFs kronbehållning och Sveriges nettoställning i fonden, vilken inräknas
i den officiella valutareserven, framgår av Tabell 2.

Tabell 2. IMFs kronbehållning och Sveriges nettoställning i IMF
Uppgifter vid slutet av resp. år. Milj. SDR

Kronbehållning

■ Nettoställning1

Belopp % av kvoten

1976	143,4	44	231,6
1977	163,2	50	225,4
1978	314,5	70	191,0
1979	312,4	69	180,7

1 Nettoställningen motsvarar summan av egentlig reservtranch (i guld inbetalt
insatskapital), särskild reservtranch (det belopp fonden netto disponerat av det i
kronor inbetalda insatskapitalet) och långivning till IMF.

Under 1979 erhöll St Lucia medlemskap i IMF. Antalet medlemsländer vid
årets slut uppgick till 139.

Världsbanksgruppen

I Världsbanksgruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden
(IDA) samt Internationella finansieringsbolaget (IFC). Omfattningen
av gruppens finansieringsverksamhet framgår av Tabell 3.

Världsbanken anskaffar medel till sin utlåning huvudsakligen genom
upplåning. Summan av bankens utestående upplåning var vid utgången av
september ca 28 miljarder dollar. Räntan på Världsbankens upplåning under
1979 var i genomsnitt ca 7,5 procent. Bankens utlåningsränta låg 0,5 procent
högre.

Vid utgången av räkenskapsåret 1979 den 30 juni uppgick Världsbankens
tecknade egna kapital till 37 429 milj. dollar. Bankens direktion träffade i
juni en principöverenskommelse om en ny kapitalhöjning, varigenom
bankens kapital avses bli fördubblat. Andelsteckningen avses ske under
första hälften av 1980-talet.

Den svenska insatsen i Världsbankens kapital uppgår f. n. till 367,6 milj.
US-dollar av 1944 års värde (ca 1 870 mkr). Av detta belopp har 10 procent

Redog. 1979/80:9 49

Tabell 3. Världsbanksgruppens långivning1 i femårsperioder 1964-1978 samt
19793

Miljarder US-dollar

	1964-	1969-	1974-
	1968	1973	1978	1979
Nya utfästelser
IBRD	4,3	8,9	24,4	7,0
IDA	1,3	3,9	7,9	3,0
IFC	0,2	0,6	1,2	0,4
Summa	5,8	13,4	33,5	10,4
Utbetalningar, netto
IBRD	1,7	2,9	8,4	3,6
IDA	1.3	1,4	5,3	1,2
IFC	0,1	0,3	0,8	0,2
Summa	3,1	4,6	14,5	5,0

1 För IFC ingår även bidrag till riskkapital. 2 Uppgifterna i tabellen avser Världsbanksgruppens
räkenskapsår, som löper 1 juli—30 juni.

inbetalats till banken. När det gäller den förestående allmänna kapitalhöjningen
har Sverige erbjudits teckna 3 441 andelar motsvarande drygt 1
procent av densamma (ca 1 750 mkr). Denna gång behöver endast 7,5
procent av tecknat belopp inbetalas.

IDAs kreditgivning, som går till u-länder med låg inkomst per capita,
baseras på gåvobidrag från de ekonomiskt starka medlemsländerna.
Innevarande budgetår inbetalas det sista av Sveriges tre lika stora årliga
bidrag på ca 413 mkr till IDAs femte resurspåfyllnad (7,7 miljarder dollar
totalt). Nyligen har överenskommelse träffats om en sjätte resurspåfyllnad
fördelad över tre år (1980/81-1982/83). Totalbeloppet är bestämt till 12
miljarder dollar, varav Sverige skall svara för 3 procent eller ca 1 500
mkr.

Övrigt internationellt finansiellt samarbete

Som en följd av Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB) inbetalades i september i form av skuldsedlar deponerade i
riksbanken, dels 1,3 mkr utgörande den tredje insatsen i det interregionala
kapitalet, dels 15,4 mkr til fonden för särskild verksamhet. Vidare erlades, i
form av kapitalöverföring, ytterligare 1,3 mkr till det interregionala
kapitalet. Dessutom har IDB begärt inlösen av delbelopp från tidigare
skuldsedlar. I samband härmed har överförts 0,7 mkr till det interregionala
kapitalet och 7,2 mkr till fonden för särskild verksamhet.

Med anledning av höjning av de totala kapitalinsatserna i Afrikanska

Redog. 1979/80:9

utvecklingsfonden har delbetalningar om totalt 72 mkr gjorts från svensk
sida. I samband med höjningar av de totala kapitalinsatserna i Asiatiska
utvecklingsfonden samt Asiatiska utvecklingsbanken har 30,6 mkr resp. 0,9
mkr utbetalats under 1979. Överföringarna sker via konto i riksbanken.

Två nya utvecklingsbiståndskrediter till Kuba och Tunisien har under 1979
lämnats av Sverige. Riksbanken har, liksom vid tidigare kreditavtal, åtagit
sig att medverka banktekniskt vid dessa avtals tillämpning.

Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of New
York om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av swaptransaktioner i kronor
och dollar har förlängts att gälla till den 4 december 1980. Överenskommelsen,
som omfattar 300 milj. dollar, har hittills ej utnyttjats.

Redog. 1979/80:9

Bilaga 2

Riksbankens jubileumsfond

Fondens intäkter 1979 var 36 864 762:42 kronor. Förvaltningskostnaderna
uppgick till 1 248 366:03 kronor och projektomkostnaderna till 1 063 584:35
kronor. Fondens forskningsmedel därutöver kom alltså att utgöra
34 552 812:04 kronor. Under året beviljades anslag till ett sammanlagt
belopp av 29 619 250:- kronor. Under dessa och tidigare beviljade anslag
utbetalades 25 612 391:43 kronor.

Under året upplupna men ej uppburna räntor har ej bokförts. Fondens
ställning per den 31 december 1978 och 1979 framgår av följande
balansräkning. Obligationerna upptages på tillgångssidan till nominella
värden, medan som motpost på skuldsidan redovisas ”Obligationers
värderegleringskonto”. Sistnämnda konto motsvarar summan av kapitalkonto
samt skillnaden mellan obligationernas nominella och tidigare
bokförda värden.

Bland skulderna har i 1979 års balansräkning upptagits ”Ej utnyttjade
anslag” med 153 588:90 kronor, varmed avses beviljade anslag som aldrig
kommit att utnyttjas samt överblivna, till fonden återbetalade medel.

Redog. 1979/80:9 53

Balansräkning
per den 31 december 1978 och 1979. Kronor

		1978	1979
Tillgångar Obligationer Checkräkning i riksbanken Postgiro Kassa		684 902 000:-9 577 928:74 6 881:44 500:-	684 352 000:-19 235 494:20 101 369:49 500:-
	Summa	694 487 310:18	703 689 363:69
Skulder Obligationers värderegleringskonto Beviljade, ej utbetalda anslag För pensionsavgifter m. m. reserverade medel Disponibla medel Ej utnyttjade anslag Innehållen skatt Årets nettointäkt	646 675 395:96 16 264 816:40 1 691 959:65 3 234 147:24 537 426:65 31 533:-26 052 031:28	646 675 395:96 20 369 714:97 1 691 959:65 204 355:17 153 588:90 41 537:-34 552 812:04
	Summa	694 487 310:18	703 689 363:69

Resultaträkning per den 31 december 1978 och 1979. Kronor
		1978	1979
Utgifter
Förvaltningskostnader		1 350 443:13	1 248 366:03
Projektomkostnader		949 929:28	1 063 584:35
Övriga forskningsmedel		26 052 031:28	34 552 812:04
	Summa	28 352 403:69	36 864 762:42
Inkomster
Räntor		28 333 408:79	36 812 777:86
Övriga intäkter		18 994:90	51 984:56
	Summa	28 352 403:69	36 864 762:42

5 Riksdagen 1979180. 2 sami. Nr 9

Redog. 1979/80:9

Bilaga 3

Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne

Till fonden har under 1979 influtit räntor till ett belopp av kronor 1 917 675.
Under året upplupna, ej uppburna räntor, har ej bokförts. Till Nobelstiftelsen
har utbetalats 1 320 000 kronor, varav 800 000 kronor utgör 1979 års
ekonomipris och 520 000 kronor förvaltningskostnader.

Fondens ställning framgår av följande utdrag ur räkenskapen, som upptar
de till fonden ursprungligen avsatta obligationerna till marknadsvärdet vid
utgången av år 1968 och de därefter köpta obligationerna till de faktiska
inköpsvärdena.

Balansräkning
per den 31 december 1978 och 1979. Kronor

		1978	1979
Tillgångar Obligationer utfärdade av hypoteksinrättningar kommuner industrier På räkning i riksbanken		9 475 000:-4 130 000:-12 091 000:-888 013:11	9 475 000:-4 130 000:-12 091 000:-1485 688:11
	Summa	26 584 013:11	27 181 688:11
Skulder Kapitalkonto		26 584 013:11	27 181688:11
Utgifter Prissumma och kostnader Räntor m. m. Överskott	Resultaträkning 1 196 250:-63 433:25 570 172:25	1 320 300:-597 675:-
	Summa	1 829 855:50	1 917 675:-
Inkomster Räntor		1 829 855:50	1 917 675:-

Redog. 1979/80:9

Bilaga 4

Valutastyrelsens berättelse

Till fullmäktige i Sveriges riksbank

Valutastyrelsen får härmed avge verksamhetsberättelse för år 1979.
Valutaförfattningarna

Förordnande om fortsatt valutareglering meddelades under året för ytterligare
ett år, dvs. till utgången av juni 1980 (prop. 1978/79:173, FiU 36, SFS
1979:367). Inga ändringar i valutalagen eller valutaförordningen har
gjorts.

Tillämpningen av valutaförfattningarna

Valutaregleringen har under året utövats efter i stort sett samma principer
som gällt under senare år. Vissa ändringar har dock vidtagits. De viktigare
härav behandlas nedan i anslutning till redogörelsen för resp. område.

Finansiell upplåning i utlandet

Under året har svenska företag medgivits att i samma utsträckning som
tidigare uppta långfristiga lån i utländsk valuta under förutsättning att den
genomsnittliga löptiden uppgått till minst fem år.

Företag kan alltså erhålla tillstånd att låna direkt i utlandet dels för
finansiering av ändamål angelägna från bytesbalanssynpunkt under förutsättning
att lånet överstiger motvärdet av 10 mkr, dels för finansiering av
direkt investering i utlandet.

Vidare kan främst mindre och medelstora företag uppta lån under
valutabankernas ramtillstånd. Ramtillstånden, som numera gäller tills
vidare, ger bankerna möjlighet att inom ett av riksbanken för resp. bank
fastställt revolverande belopp uppta lån i utlandet för vidareutlåning till
svenska företag. Vidareutlåningen får i det enskilda fallet inte överstiga 10
mkr och skall avse finansiering av allmänt produktiv verksamhet i Sverige
eller direkt investering i utlandet.

Beträffande förtida återbetalning av lån i utländsk valuta har följande
fastställts. Liksom tidigare medges förtidsinlösen genom upptagande av nytt
utlandslån på minst samma genomsnittliga löptid som det inlösta lånets
återstående genomsnittliga löptid. Utan krav på ny utlandsupplåning har
riksbanken dessutom medgivit förtidsinlösen av utlandslån i följande fall
nämligen dels lån som förfaller till slutbetalning inom högst nio månader dels
lån under ramtillstånd under förutsättning att lånet understiger eller vid
upptagandet understeg motvärdet av 1 mkr och att låntagaren genom lånet

Redog. 1979/80:9

drabbats av eller riskerar att i framtiden drabbas av kursförluster med
betydande skadlig inverkan på låntagarens ekonomiska ställning.

Återbetalning medges vidare om låntagaren gått i konkurs eller det på
annat sätt blivit nödvändigt för banken att säga upp lånet för att skydda sin
fordran.

Kommersiella krediter

Som framgår av årsberättelsen för 1978 har beslutats att valutabank fr. o. m.
januari 1979 med särskilt tillstånd i varje enskilt fall får uppta lån i utlandet
för vidareutlåning i utländsk valuta även till svenska företag som har tillstånd
att i utlandet uppta lån på kortare tid än genomsnittligt fem år. Dessutom har
bankerna lämnats generella tillstånd att, inom ett för varje bank fastställt
revolverande belopp, i utlandet uppta lån för vidareutlåning till svenska
företag på högst sex månader för finansiering av svensk exportörs egen
leverantörskredit vid förestående varuexport och svensk importörs betalning
av förestående varuimport. Dessa tillstånd som tidigare varit tidsbegränsade
gäller numera tills vidare och utan beloppsbegränsning.

I anslutning till den kreditgivning som AB Svensk Exportkredit (SEK)
bedriver enligt förordningen (1978:404) om exportkreditfinansiering med
statligt stöd m. m. har riksbanken lämnat SEK dispenser att lämna kredit i
utländsk valuta till svensk exportör eller valutabank samt i svensk eller
utländsk valuta till utländsk köpare eller dennes bank. SEK får likaledes från
svensk exportör eller valutabank avlyfta kredit till utländsk köpare eller
dennes bank. Riksbanken har också lämnat dispens för valutabankerna att
lämna sådana krediter till svensk exportör, utländsk köpare eller dennes
bank, som SEK enligt nämnda förordning refinansierar eller avlyfter.

Riksbanken kräver refinansiering i utlandet av kommersiella krediter till
utlandet för vissa exportaffärer där utländska varor ingår. Dessa regler har
ändrats så att affärer där andelen utländska varor uppgår till högst 30 % av
kontraktsvärdet undantagits från kravet.

Direkta investeringar i utlandet

Riksbanken medger sedan ett antal år tillbaka direkta investeringar i
utlandet i princip endast om de främjar svensk export eller på annat sätt är
gynnsamma från bytesbalanssynpunkt. Dessutom ställs krav på utlandsfinansiering
genom upplåning på genomsnittligt minst fem år vid vissa investeringar.
Undantag från detta krav görs vid dels investering i försäljningsföretag
och andra företag som i betydande omfattning avsätter export från
Sverige, dels investeringar understigande 1 mkr, dels slutligen investeringar i
länder som är huvudmottagare av svenskt bistånd.

Angivna regler tillämpas med stöd av Sveriges temporära undantag

Redog. 1979/80:9

(derogation) från liberaliseringsskyldigheten avseende utgående direkta
investeringar enligt OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Den 1 juli godkände
OECD:s råd förlängning av det på artikel 7 c i stadgan grundade
undantaget. Samtidigt rekommenderades att de berörda restriktionerna
upphävs så snart betalningsbalansen medger det och att de under mellantiden
mjukas upp så långt som möjligt. Slutligen har rådet begärt en ny rapport om
den svenska derogationen under 1980.

Övriga transaktioner

Under året har vissa ytterligare förändringar genomförts av reglerna för
några transaktionskategorier. En del av dessa ändringar tas upp här.

Friheten att erlägga löpande betalningar för varuköp i utlandet är
begränsad till import och transitohandel enligt definition i valutaregleringen
och terminsaffärer på varubörs som utgör risktäckning. Andra betalningar
för varuköp är tillståndskrävande och tillståndspraxis har varit restriktiv.
Under 1970-talet har den internationella handeln med olika varor, främst
råolja och oljeprodukter, ökat kraftigt. Ofta är betalningarna i denna handel
ej att anse som löpande betalningar. I november beslöts att tillstånd enligt
nedan skall kunna lämnas till företag som i sin normala verksamhet bedriver
internationell handel. Tillstånden skall kunna innebära att betalningar får
ske för varor som lagras i utlandet under viss tid och som därefter bytes mot
andra varor eller bearbetas eller vidaresäljes i utlandet eller importeras till
Sverige. För att reducera valutakonsekvenserna av denna liberaliserade
tillståndspraxis, vilka eljest skulle bli betydande, skall tillstånden förknippas
med villkor att den internationella handelsverksamheten finansieras genom
upplåning i utländsk valuta. Förräntning på valutakonto av kassabehållningar
hänförliga till de tillståndspliktiga handelstransaktionerna skall även
kunna medges.

Försäkringsbolagens möjligheter att täcka sina förpliktelser i utländska
valutor genom placeringar i samma valutor i utlandet har preciserats i en
generell dispens. Placeringarna får göras i utländska värdepapper, i svenska
värdepapper som lyder på utländsk valuta och på konto hos svensk bank
(räntebärande valutakonto) eller utländsk bank samt i andra tillgångar i
utländsk valuta.

Rederiers valutakonton får numera vara räntebärande.

Frågor om försäljning till utlandet av svenska aktier har behandlats i ett par
avgöranden av valutastyrelsen. Tillstånd härtill kan i vissa fall lämnas på
ansökan från det svenska företag vars aktier skall säljas. En huvudförutsättning
måste då vara att aktieöverlåtelsen bedömes medföra fördelar från
exempelvis exportförsäljnings- eller kapitalförsörjningssynpunkt. Därtill
kan i enstaka fall ansökan om försäljning till utländsk placerare bifallas när
speciella skäl anses föreligga, t. ex. särskild anknytning till Sverige, utsikt till
exportfördelar eller liknande. Enligt huvudregeln avslås eljest framställning -

Redog. 1979/80:9

ar rörande valutautlännings placering i svenska aktier.

Beloppsgränsen för valutatilldelning vid förvärv av rekreationsbostad i
utlandet har höjts från 125 000 kr. till 175 000 kr.

För att försvåra köp av utländska valutor i tesaureringssyfte under sken av
reservvaluta har införts krav på legitimation och vissa andra uppgifter vid köp
av resevaluta för mer än 1 000 kr. Dessutom skall kortfattad information om
resevalutabestämmelserna lämnas på de avräkningsnotor som används vid
försäljning av resevaluta. Kravet på avlämnande av inköpsanmälan vid köp
av utländksa sedlar för mer än 2 000 kr. har härvid tagits bort. Vidare har
beloppsgränsen 6 000 kr. för införsel av resevaluta i form av svenska sedlar
och mynt upphävts.

En dispens har införts för direkta betalningar i kronor från valutainlänning
till valutautlänning som tillfälligt vistas i Sverige i sådana fall då betalningen
kunnat göras genom valutabank utan riksbankens tillstånd. Medlen skall
vara avsedda för valutautlänningens uppehållskostnader och inköp för
personligt bruk i Sverige.

Den generellt medgivna valutatilldelningen för studier i utlandet har höjts
från 25 000 kr. till 50 000 kr. per kalenderår.

Slutligen har bankernas möjligheter att lämna lån till valutautlänning för
förvärv av fritidsbostad i Sverige resp. för uppförande, underhåll eller
förbättring av sådan bostad vidgats något.

Valutaregleringens administration

Under året har ca 37 000 ansökningar om tillstånd och andra ärenden
handlagts på valutaavdelningen. Motsvarande siffror för 1977 och 1978 var
38 000 resp. 37 000.

På valutaavdelningen har liksom det föregående året tjänstgjort ca 110
personer.

Under året har samverkan inletts mellan riksåklagaren, rikspolisstyrelsen,
riksskatteverket, generaltullstyrelsen och riksbanken för att bekämpa den
ekonomiska och den organiserade brottsligheten. Riksbanken deltar i dels
det centrala samverkansorganet som behandlar policy- och andra övergripande
frågor, dels den gemensamma kontaktmannagruppen som är ett
operativt organ.

I valutastyrelsen och valutadirektionen har följande personella förändringar
skett. Vice riksbankschefen Hans Lundström och riksbanksdirektören
för valutaavdelningen Lennart Olofsson har lämnat sina befattningar.
Direktör Lars Lidén, statssekreterare Robert Nilsson, statssekreterare Rolf
Skillner och statssekreterare Sten Westerberg har ersatt resp. direktör Karl
Wärnberg, statssekreterare Bengt Westerberg, statssekreterare Ingemar
Eliasson och statssekreterare numera riksbankschef Lars Wohlin. Valutastyrelsens
sammansättning vid utgången av 1979 framgår av bilaga.

Redog. 1979/80:9

Statistiska uppgifter om tillståndsgivningen

Tillståndsgivningens utveckling för vissa transaktionskategorier framgår av
Tabell 1. Tabellen visar utvecklingen under den senaste femårsperioden.
Beträffande tillståndsgivningen för direkta investeringar ligger beloppet för
investeringar i Sverige på samma nivå som under föregående år medan
beloppet för utgående investeringar ökat till 3,5 miljarder kr. (mot 3,01978).
Tillståndsgivningen till medel- och långfristig upplåning i utlandet (som ej
upptages för att ersätta äldre lån) sjönk under 1979 till 8,6 miljarder kr.
(1978:10,4 miljarder). Det bör i detta sammanhang noteras att ovannämnda
siffror över riksbankens tillstånd inte indikerar hur den totala upplåningen
utvecklats under året. Den statliga upplåningen utomlands omfattas nämligen
inte av riksbankens tillståndsgivning.

Tabell 1 Tillstånd för vissa transaktionskategorier
Mkr

1975

1976

1977

1978

1979

Tillstånd som vid utnyttjande
resulterar i kapitalimport Utländska

direkta investeringar
i Sverige
Medel- och långfristig
upplåning i utlandet1:
Totalt

Nyupplåning

Tillstånd som vid utnyttjande
resulterar i kapitalexport Svenska

direkta investeringar
i utlandet:

Totalt

Utan krav på utlandsfinansiering

Emigranters
överföringar:

Totalt

Inom ramen för
100 000 kr. vid
utflyttning
Rekreationsbostäder i utlandet -

562

12 431
12 431

2 303
906

316

583

11 733
11 733

3 476
1 523

335

643

13 804
13 527

4 315
2 464

320

788

13 992
10 398

3 005
1328

246

787

11 912
8 566

3 506
1 492

436

108

134

1 Medel- och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på ett år eller mer.
Posten upptar inte tillstånd avseende bankers refinansiering av till utlandet lämnade
lån eller utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag. De sistnämnda
räknas som utländska företags direkta investeringar i Sverige. Statens upplåning som
ingick i motsvarande tabell i 1978 års berättelse har här exkluderats (se Tabellerna 2
och 3).

Redog. 1979/80:9

Inkluderas statens upplåning visar utlandsupplåningen 1979 ett väsentligt
högre belopp 1979 än 1978. Tillståndsbeloppet för emigranters överföringar
uppgick till 436 mkr jämfört med 246 mkr 1978. Ett mindre antal tillstånd på
höga belopp bidrog till den kraftiga ökningen. Även tillståndsbeloppet för
förvärv av rekreationsbostad i utlandet ökade kraftigt till 134 mkr (1978: 75
mkr) efter höjning av beloppsgränsen.

I det följande lämnas en mer detaljerad redovisning för tillståndsgivningen
avseende krediter och direkta investeringar. Belopp i utländsk valuta har
omräknats till svenska kronor efter den kurs som gällde då tillstånden
gavs.

Uppgifter om faktiskt genomförda transaktioner återfinns i den av
riksbanken redovisade betalningsbalansstatistiken. I denna ingår även övriga
typer av kapitaltransaktioner, t. ex. desinvesteringar och värdepappershandel
som inte behandlas här.

Upplåning i utlandet

Tillståndsgivningen till medel- och långfristig upplåning i utlandet uppgick
1979 till 11,9 miljarder kr. mot 14,0 miljarder kr. 1978 och 13,8 miljarder kr.
1977. Därtill kommer den statliga upplåningen med 9,1 miljarder kr. 1979
jämfört med 6,4 miljarder kr. 1978 och 9,9 miljarder kr. 1977 (se Tabell 2). I
beloppen ingår även tillstånd avseende ersättningslån vid förtidsinlösen av
tidigare upptagna lån. Med lån för förtidsinlösen fråndragna erhålls

Tabell 2 Tillstånd till medel- och långfristig upplåning i utlandet, totalt
Fördelning på låntagare. Mkr

	1975	1976	1977	1978	1979
Kommuner	1 231	894	740	553	365
Rederier	498	401	1569	1436	1438
Varv	2 911	1951	2 020	3 365	2 244
Övriga	7 791	8 487	9 475	8 638	7 865
Summa	12 431	11733	13 804	13 992	11 912
Staten och riksbanken1 Upptagna lån	815	-	9 855	6 409	9 057

Anm. Uppgifterna inkluderar tillstånd avseende ersättningslån vid förtidsinlösen av
tidigare upptagna lån.

Medel- och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på ett år eller mer.
Tabellen upptar inte tillstånd avseende bankers refinansiering av till utlandet lämnade
lån eller utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag. De sistnämnda
räknas som utländska företags direkta investeringar i Sverige och redovisas i
Tabell 10.

1 Statens upplåning som i motsvarande tabell i föregående års berättelse ingick i
summeringen redovisas separat i denna tabell. Observera att beloppen utgör faktiskt
upptagna lån.

Redog. 1979/80:9

Tabell 3 Tillstånd till medel- och långfristig nyupplåning i utlandet
Fördelning på låntagare. Mkr

	1975	1976	1977	1978	1979
Kommuner	1 231	894	740	553	208
Rederier	498	401	1569	1 152	1264
Varv	2911	1 951	2 020	2 500	1 187
Övriga	7 791	8 487	9198	6193	5 907
Summa	12 431	11733	13 527	10 398	8 566
Staten och riksbanken,1 Upptagna lån	815	-	9 855	2 035	9 057

Anm. Uppgifterna avser tillstånd till nyupplåning, dvs. exklusive tillstånd avseende
ersättningslån vid förtidsinlösen av tidigare upptagna lån.

1 Statens upplåning som i motsvarande tabell i föregående års berättelse ingick i
summeringen redovisas separat i denna tabell. Observera att beloppen utgör faktiskt
upptagna lån.

tillståndsgivningen för nyupplåning med 13,5,10,4 resp. 8,6 miljarder kr. för
åren 1977-1979. Den statliga upplåningen tillkommer här med 9,9,2,0 resp.
9,1 miljarder kr. (se Tabell 3). De kraftiga svängningarna återspeglar
förändringarna i bytesbalansens saldo och det därmed förändrade behovet av
upplåning i utlandet. Under 1979 har dessutom den privata nyupplåningen
gått ner varför förändringarna i upplåningsbehovet främst reglerats med
statlig upplåning.

Av tillståndsbeloppet avseende nyupplåning avser 2 % kommunupplåning,
28 % finansiering av svenska direkta investeringar i utlandet (exkl.
ramtillstånd), 29 % fartygsfinansiering, 19 % upplåning under banks ramtillstånd
och 22 % övrig upplåning.

En fördelning på lånetyper visar att av tillståndsbeloppet avser 7 %
obligationslån och 93 % övriga lån.

I tillståndsbeloppen avseende nyupplåning ovan ingår såväl valutabankernas
upplåning under ramtillstånd som deras upplåning för vidareutlåning till
svenska låntagare med tillstånd i varje enskilt fall. Valutabankernas andel av
tillståndsbeloppet var 4,0 miljarder kr. (47 %) 1979 jämfört med 3,2
miljarder kr. (31 %) 1978. Kommuninstituten deltog på motsvarande sätt
med sammanlagt 274 mkr 1978 för vidareutlåning till kommuner. Under 1979
förekom inte någon sådan upplåning från kommuninstitutens sida.

Den vid årsskiftet 1979/80 utestående medel- och långfristiga låneskulden
beräknas ha uppgått till ca 68 miljarder kr. mot ca 58 miljarder kr. vid
föregående årsskifte. Beräkningen bygger på uppgifter avseende faktiskt

Redog. 1979/80:9 62

Diagram 1. Utestående medel- och långfristiga utlandslån fördelade på
sektorer

Stockuppgifter vid slutet av varje halvår. Miljarder kr.

Totalt

Näringslivet

Staten och
riksbanken

Kommuner

1978

1979

1977

Tabell 4 Förfallande amorteringar på utestående medel- och långfristiga utlandslån
Miljarder kr

	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989-	Summa
Staten och
riksbanken	1,2	1,1	1,6	1,4	4,8	1,4	2,7	2,0	1,4	3,5	21,1
Kommuner	0,4	0,3	0,4	0,5	0,3	0,3	0,3	0,2	0,2	0,9	3,8
Övriga	6,6	4,8	7,4	6,4	5,2	2,9	2,5	1,6	1,1	3,0	41,5
Krediter utan fast-ställd amorte-ringsplan	_	_	_	_		_	_	_	_	_	1,5
Summa	8,2	6,2	9,4	8,3	10,3	4,6	5,5	3,8	2,7	7,4	67,9

Anm. Medel- och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på ett år eller mer.

Tabellen upptar inte amorteringar avseende bankers lån för refinansiering av till utlandet lämnade lån eller
utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag.

upptagna lån hänförliga till tillstånd givna under 1979 och tidigare samt
statens upplåning. Av Diagram 1 framgår att staten stått för huvudparten av
nettoupplåningen under året medan näringslivets och kommunernas upplåning
täckt amorteringarna på tidigare upptagna lån och därutöver endast gett

Redog. 1979/80:9

ett mindre bidrag till nettoupplåningen. Staten och kommunerna svarar för
37 % av låneskulden och näringslivet för 63 % mot 29 % resp. 71 % vid
föregående årsskifte. En sammanställning över förfallande amorteringar på
låneskulden har gjorts på grundval av uppgifter från låntagarna (se Tabell 4).
Omräkning till svenska kronor har skett efter de kurser som gällde vid
utgången av 1979. Det bör noteras att förändringar i låneskulden delvis beror
på valutakursförändringar. Låneskuldens fördelning på valutor framgår av
Tabell 5.

Tabell 5 Utestående medel- och långfristiga utlandslån
Stockuppgifter vid utgången av 1979. Miljarder kr.

USD DEM CHF NLG JPY Övriga Multi- Summa

valutor currency
lån1

Staten och

riksbanken	14,8	2,0	2,6	0,7	1,0	-	-	21,1
Kommuner	0,7	1,0	0.7	0.9	0,2	0,2	0,1	3,8
Övriga	14,0	4,9	7,3	1,7	-	4,1	11,0	43,0
Summa	29,5	7,9	10,6	3,3	1,2	4,3	11,1	67,9
Proc fördelning	43	12	16	5	2	6	16	100
Anm. Medel- och	långfristig	upplåning	omfattar	lån med en	löptid på ett	år eller mer.

Tabellen upptar inte bankers lån för refinansiering av till utlandet lämnade lån eller utlandsägda företags lån från
moderbolag eller koncernbolag.

1 Lån som under löptiden kan byta valuta.

Tillstånd för enskilda företag till upptagande av kortfristiga kommersiella
krediter hos utländska kreditinstitut sjönk kraftigt under året. På samma sätt
sjönk utnyttjandet av löpande tillstånd. Förklaringen till detta är de nya
regler som från årsskiftet 1978/79 givit bankerna möjlighet att i utlandet
uppta lån för vidareutlåning i utländsk valuta till svenska företag för
finansiering av svensk import och kreditgivning vid export. De svenska
bankerna tog därefter under året över en helt dominerande del av den
kortfristiga import/exportfinansieringen. Vid årsskiftet 1979/80 uppgick
bankernas utestående lån av ifrågavarande slag till 4,6 miljarder kr. medan
företagens motsvarande lån i utländska banker uppskattas uppgå till drygt 1
miljard kr. (jämfört med 4,6 miljarder kr. vid utgången av 1978).

Kommersiella krediter till utlandet

Krediter till svensk exportörs eller importörs utländske motpart eller dennes
bank lämnas av valutabankerna. Det gäller härvid främst längre krediter vid
leveranser av kapitalvaror, framför allt till statshandelsländer och u-länder.
Tillstånd för valutabankerna att ge sådana krediter lämnades under 1979 med
4,5 miljarder kr. mot 6,4 miljarder kr. 1978. Krediterna avsågs bli

Redog. 1979/80:9

refinansierade i utlandet med 95 % (1978: 58 %). Krediter med löptider på
fem år eller mer uppgick till 2,1 miljarder kr. 1979 mot 4,9 miljarder kr. 1978.
Under det statsstödda systemet för exportkreditfinansiering lämnas krediter
av AB Svensk Exportkredit (SEK) och av valutabankerna med refinansiering
hos SEK. Sådan kreditgivning sker med dispens från riksbanken och
ingår således inte i tillståndsbeloppen ovan.

Direkta investeringar i utlandet

Tillståndsgivningen för svenska direkta investeringar i utlandet ökade 1979
till 3,5 miljarder kr. från 3,0 miljarder 1978. Tabell 6 visar tillståndsbeloppet
fördelat på länder och ländergrupper. De största mottagarländerna för
svenska direkta investeringar var under 1979 USA, Frankrike, Västtyskland
och Storbritannien. Koncentrationen av investeringarna till ett litet antal

Tabell 6 Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet, totalt och i försäljningsföretag
Fördelning på länder och ländergrupper. Mkr

	1975	1976	1977	1978	1979
	T	F	T	F	T	F	T	F	T	F
USA	269	53	529	68	557	85	576	83	988	142
Frankrike	175	54	201	70	206	22	301	107	334	72
Västtyskland	249	67	421	88	327	62	148	87	291	64
Storbritannien	247	47	205	50	620	86	317	46	243	72
Danmark	143	49	155	52	180	57	118	63	179	58
Norge	156	63	577	22	571	58	94	61	169	95
Brasilien	184	9	458	41	589	2	305	4	142	30
Nederländerna	46	8	114	24	233	20	200	11	121	11
Argentina	4	2	7	-	70	27	76	46	110	13
Finland	132	99	191	107	134	52	89	52	94	48
Liberia	-	-	3	-	75	-	33	-	86	-
Kanada	22	5	47	3	82	17	9	4	73	6
Australien	39	8	15	2	55	6	35	2	70	34
Schweiz	54	16	78	23	67	16	66	33	55	16
Italien	43	16	52	8	74	7	51	11	52	41
Övriga	540	133	423	79	475	124	587	124	499	115
Summa	2 303	629	3 476	637	4 315	641	3 005	734	3 506	817
Norden	434	213	923	181	885	167	301	176	442	201
Övriga OECD	1 508	375	1 859	375	2 474	395	1982	454	2 436	516
U-länder1	346	40	673	80	947	79	709	104	596	100
Övriga länder	15	1	21	1	9	-	13	-	32	-

Anm. I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1979 överstigit 50 mkr, ordnade efter
beloppsstorlek.

T = Investeringar totalt.

F = Investeringar i försäljningsföretag dvs. företag vilkas enda ändamål är försäljning av huvudsakligen svenska
exportvaror i utlandet. Bland övriga företag överväger beloppsmässigt utvinnings-, tillverknings- och
sammansättningsföretag (produktionsföretag).

1 Enligt FN:s definition.

Redog. 1979/80:9

länder framgår av att de ovannämnda fyra största länderna svarar för drygt
50 % av tillståndsbeloppet och de 15 särredovisade länderna i Tabell 6 svarar
för ca 85 %.

Tillståndsbeloppet för u-länder uppgick till 596 mkr mot 709 mkr
föregående år. Huvuddelen av beloppet avsåg i likhet med tidigare år
Latinamerika med 379 mkr (föregående år 512 mkr). Asiens och Afrikas
andelar av tillståndsbeloppet var 106 mkr (147 mkr) resp. lil mkr (50
mkr).

Nyetableringarna uppgick beloppsmässigt till 22 % av tillståndsbeloppet
1979 mot 18 % 1978. Antalet nyetableringar uppgick till 505 jämfört med 482
under 1978 och utgörs till övervägande del av försäljningsbolag.

Av tillståndsbeloppet avsåg 58 % insatser i form av eget kapital och resten
lån och annat obundet kapital.

Utlandsinvesteringarnas fördelning på transaktionsformer framgår av
Tabell 7. För närmare 60 % av tillståndsbeloppet krävdes finansiering genom
upplåning i utlandet med i regel genomsnittlig löptid på minst fem år.

Tabell 8 visar investeringstillstånden med fördelning på investeringsobjekt.

Tabell 7 Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet
Procentuell fördelning efter transaktionsform

	1975	1976	1977	1978	1979
Betalning från Sverige	17	14	11	17	17
Upplåning i utlandet	61	56	43	56	58
Insats av varor och tjänster	2	15	19	_	1
Disposition av varu-fordran	5	7	16	8	12
Disposition av vinst-medel	11	8	9	11	6
Övrigt	4	-	2	8	6
Summa	100	100	100	100	100

Tabell 8 Tillstånd till svenska direkta investeringar i Procentuell fördelning på investeringsobjekt	utlandet
	1975	1976	1977	1978	1979
Produktionsföretag1	48	45	50	49	54
Försäljningsföretag	27	18	15	25	23
Rederier2	3	15	23	7	6
övriga	22	22	12	19	17
Summa	100	100	100	100	100

1 Härmed avses utvinnings-, tillverknings- och sammansättningsföretag. 2 Svenska
varvs och rederiers investeringar i utländska rederier.

Redog. 1979/80:9

De uppgifter som lämnas här gäller direkta investeringar, dvs. kapitaltillskott
från moderbolag till dotterbolag i annat land. Dessa direkta investeringar
är givetvis inte identiska med de investeringar som de utländska
dotterbolagen gör. Förutom att moderbolaget finansierar dylika genom att
tillföra dotterbolaget medel (direkt investering) kan dotterbolagen finansie -

Tabell 9 Lämnade tillstånd till svenska företag att ställa borgen!garanti för

utländska dotterbolags upplåning

Mkr

	1975	1976	1977	1978	1979
Norden	345	358	475	411	353
Övriga OECD	1 782	2 095	2 409	2 623	2 169
U-länder	799	760	1239	752	965
Övriga	25	21	8	8	2
Summa	2 951	3 234	4 131	3 794	3 489

Tabell 10 Tillstånd till utländska direkta investeringar i Sverige, totalt och i försäljningsföretag
Fördelning på länder och ländergrupper. Mkr

	1975		1976		1977		1978		1979
	T	F	T	F	T	F	T	F	T	F
Storbritannien	112	16	174	45	38	9	134	119	119	14
USA	107	46	121	43	94	26	204	34	118	63
Västtyskland	78	9	30	14	129	24	56	34	109	51
Finland	14	12	9	2	14	5	48	13	83	4
Danmark	62	13	34	14	86	26	55	33	67	30
Norge	79	18	16	7	36	8	132	26	58	11
Frankrike	32	4	63	52	58	31	10	1	57	2
Schweiz	33	19	55	36	49	35	56	31	50	21
Belgien	4	1	8	-	53	53	5	-	24	24
Luxemburg	4	2	2	2	13	4	14	13	23	15
Nederländerna	6	4	6	1	7	-	6	2	23	7
Övriga	31	11	65	13	66	60	68	67	56	29
Summa	562	155	583	229	643	281	788	373	787	271
Norden	155	43	59	23	136	39	235	72	210	46
Övriga OECD	406	112	514	198	497	235	521	270	561	213
Övriga länder	1	-	10	8	10	7	32	31	16	12

Anm. I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1979 överstigit 20 mkr, ordnade efter
beloppsstorlek.

T = Investeringar totalt.

F = Investeringar i försäljningsföretag dvs. företag vilkas enda ändamål är försäljning av huvudsakligen
utländska varor i Sverige. Bland övriga företag överväger beloppsmässigt tillverknings- och sammansättningsföretag
(produktionsföretag).

Redog. 1979/80:9

ra dem genom egen upplåning i utlandet. Sådan upplåning kan ske med
borgen eller garanti från moderbolagen. Lämnade tillstånd till sådana
borgens- och garantiåtaganden redovisas i Tabell 9. Beloppen är betydande
och ligger på samma nivå som de redovisade investeringstillstånden. För
dotterbolagens upplåning utan säkerhet från moderbolagen krävs ej
riksbankens tillstånd och statistik över sådan upplåning kan därför ej
redovisas. Detsamma gäller dotterbolagens totala investeringar.

Utländska direkta investeringar i Sverige

För utländska direkta investeringar i Sverige låg tillståndsgivningen på
samma nivå som föregående år, 787 mkr jämfört med 788 mkr 1978.
Storbritannien, USA och Västtyskland svarade för de största investeringarna.
Utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernföretag ingår i
siffrorna med 343 mkr 1979 mot 442 mkr 1978. Av totalbeloppet uppgick
andelen nyetableringar till 23 % vilket är detsamma som för 1978. Antalet
nyetableringar uppgick till 200 mot 184 föregående år. Tillstånd för lån från
svenska kreditinstitut till utlandsägda bolag i Sverige mot borgen av
utländska moderbolag och banker ingår ej i det redovisade tillståndsbeloppet
för direkta investeringar i Sverige. Sådan tillståndsgivning uppgick till 919
mkr 1979 mot 944 mkr 1978.

På valutastyrelsens vägnar:

Allan Hernelius /

IM. Belaieff

Stockholm den 15 januari 1980

Redog. 1979/80:9

Bilaga

Valutastyrelsens sammansättning 1979-12*31

Förordnade för samtliga i styrelsen förekommande ärenden:

Ledamöter	Personliga suppleanter
Vakant, Ordförande	Åke Gustafsson
Vice riksbankschef	Riksbanksdirektör
Allan Hernelius, vice ordförande	Erik Wärnberg
Riksdagsman	Riksdagsman
Harry Eriksson	Thomas Hagdahl
Direktör	Direktör
AB Electrolux	Sveriges Industriförbund
Claes-Göran Källner	Bengt-Göran Löwenthal
Direktör	Direktör
Svenska Bankföreningen	Svenska Bankföreningen
Lars Lidén	Hans Möller
Direktör	Direktör
Esselte AB	Möllers Kafferosteri AB
Sten Westerberg	Kurt Malmgren
Statssekreterare	Rättschef
Ekonomidepartementet	Budgetdepartementet
Vakant	Christer Uggla
Riksbanksdirektör	Bankokommissarie

Förordnade för ärenden rörande direkta investeringar i utlandet:

Ledamöter
Thorsten Holm
Ekonomichef
Tjänstemännens Centralorganisation

Rune Molin
Sekreterare

Landsorganisationen i Sverige
Robert Nilsson
Statssekreterare
Industridepartementet
Rolf Skillner
Statssekreterare
Arbetsmarknadsdepartementet

Personliga suppleanter
Sören Lindebro
l:e sekreterare
Svenska Industritjänstemannaförbundet

Lars Ljung
Sekreterare

Landsorganisationen i Sverige
Gunnar Ribrant
Departementsråd
Industridepartementet
Arne Carlsson
Departementsråd
Arbetsmarknadsdepartementet