Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1978 (Framställning / redogörelse 1978/79:9)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1978/79:9

Redogörelse

1978/79:9

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1978

1979-01-25

1 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 9

Redog. 1978/79:9

Till Riksdagen

Jämlikt föreskrift i 37 § lagen för Sveriges Riksbank får fullmäktige avge
härvid fogade berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning
under år 1978.

En redogörelse för det internationella finansiella samarbetet under året
återfinns i bilaga 1.

Redogörelse för utvecklingen under år 1978 av Riksbankens jubileumsfond
och Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne återfinns i bilagorna 2 respektive 3.

Valutastyrelsens årsberättelse till fullmäktige återges i bilaga 4.

Stockholm den 25 januari 1979

TORSTEN BENGTSON

ALLAN HERNELIUS CARL-HENR1K NORD- ERIK WÄRNBERG

LANDER

BIRGER NILSSON GUNNAR E. STRÄNG KARL ERIK ERIKS SON /Thomas

af Jochnick

Redog. 1978/79:9

Innehåll

Kredit- och valutapolitiken 5

Den internationella ekonomiska utvecklingen 5

Den inhemska ekonomiska bakgrunden 6

Politikens mål och resultat 9

Bankerna 11

Kapitalmarknaden 16

Utlandsupplåning och valutareserv 18

Kreditströmmar och likviditet 20

Valutamarknaden 24

Kredit- och valutapolitiska åtgärder 29

Riksbankens bokslut 33

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder 40

Internationellt finansiellt samarbete Bilagal.... 47

Riksbankens Jubileumsfond Bilaga 2 .... 54

Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap

till Alfred Nobels minne Bilaga 3 .... 56

Valutastyrelsens berättelse Bilaga 4 57

Redog. 1978/79:9

Kredit- och valutapolitiken

Den internationella ekonomiska utvecklingen

Den internationella ekonomins tillväxt förblev tämligen långsam under 1978.
För andra året i rad uppgick OECD-ländernas produktionstillväxt till
3 1/2 96. Den 1975 inledda expansionen i den amerikanska ekonomin
fortgick under 1978 även om tillväxttakten bromsades upp från 5 96 1977 till
knappt 4 96 1978. Stigande inflationstakt och en försvagning av dollarn
föranledde också en viss skärpning av den ekonomiska politiken i Förenta
staterna mot slutet av året. Samtidigt inträdde en viss förbättring i de
västeuropeiska ekonomierna. Tillväxten nådde här upp till 21/2% 1978. Till
detta bidrog de stimulansåtgärder som vidtogs i Västtyskland under senare
delen av 1978. Sådana åtgärder vidtogs också i Japan, som i likhet med
Västtyskland uppvisade stora överskott i sin bytesbalans.

I likhet med 1977 utgjorde den privata konsumtionen den främsta
tillväxtskapande faktorn under 1978. Investeringsefterfrågan ökade väsentligt
under året i Förenta staterna och Japan medan investeringarna i övriga
länder endast uppvisade en svag återhämtning.

Den svaga konjunkturutvecklingen innebar att det inte skedde någon
förbättring i arbetsmarknadsläget totalt sett inom OECD-området. En låg
produktivitetsstegring medförde visserligen en viss ökning i antalet sysselsatta,
men arbetslösheten låg ändå kvar på samma höga nivå under 1978 som
under 1977, i genomsnitt drygt 5 96. I Förenta staterna fortsatte dock
arbetslösheten att sjunka även under 1978.

Inflationstakten inom OECD-området, mätt med prisutvecklingen för den
privata konsumtionen, bromsades upp något 1978. Priserna steg då med
knappt 7 96 från föregående år medan motsvarande ökning 1977 var 8 96. I
Västeuropa skedde en väsentlig dämpning av prisstegringstakten, även om
betydande skillnader mellan länderna kvarstod, medan utvecklingen vardén
motsatta i Förenta staterna där den närmade sig 10 96 under senare delen av
1978.

Till följd av den fortsatt låga ekonomiska tillväxttakten ökade världshandeln
1978 med cirka 5 96, endast obetydligt mer än 1977.

Under 1978 skedde en betydande omfördelning av under- och överskott i
bytesbalanserna mellan olika länder-grupper. OECD-områdets sammanlagda
bytesbalans förbättrades från 1977 års stora underskott på $ 28 miljarder
till nästan ett jämviktsläge medan OPEC-ländernas överskott minskade med
$ 20 miljarder till $ 11 miljarder. Samtidigt försämrades de icke oljeproducerande
utvecklingsländernas bytesbalanser med ytterligare $ 10 miljarder till
ett totalt underskott på $ 34 miljarder. Till förbättringen av bytesbalanssituationen
för OECD-länderna bidrog i hög grad en gynnsam utveckling av dessa
länders bytesförhållande. Flertalet länder i Västeuropa förstärkte sina
bytesbalanser. Storbritannien, Frankrike och Italien, vilkas politik i främsta
rummet varit inriktad på en förstärkning av den extema balansen, hade

Redog. 1978/79:9

framgång i detta avseende. Detsamma gäller många mindre industriländer.
Japan fördubblade i det närmaste sitt överskott i bytesbalansen från 1977 till
cirka $ 20 miljarder. Förenta staternas stora underskott på $ 15 miljarder 1977
steg däremot ytterligare till $ 18 miljarder 1978.

Likviditetseffekten av det amerikanska bytesbalansunderskottet var den
huvudsakliga anledningen till att läget på de internationella kreditmarknaderna
liksom 1977 karaktäriserades av ett stort kapitalutbud. Den totala
nyutlåningen på de internationella kreditmarknaderna beräknas 1978 ha
uppgått till cirka $85 miljarder mot 66 miljarder 1977. De syndikerade
banklånen beräknas ha ökat med drygt $ 20 miljarder till $ 55 miljarder
medan obligationsemissionerna låg kvar på i stort sett oförändrad nivå. Den
höga likviditeten hos affärsbankerna hade till följd en ökad konkurrens om
låntagarna, vilket bl. a. resulterade i lägre marginaler mellan utlåningsräntor
och inlåningsräntor och i längre löptider än under närmast föregående år. Ett
antal låntagare, däribland svenska staten, drog fördel av denna situation och
omförhandlade tidigare erhållna bankkrediter för att uppnå bättre lånevillkor.

Av den beräknade emissionsvolymen på obligationsmarknaden på $ 30
miljarder svarade eurobondmarknaden respektive utländska emissioner på
de nationella kapitalmarknaderna liksom föregående år för cirka hälften
vardera. Andelen obligationer uttryckta i US-dollar sjönk kraftigt under året
medan obligationer i DM och yen ökade.

Den inhemska ekonomiska bakgrunden

Den inhemska överbryggningspolitiken åren 1974-1976 i förening med det
höga kostnadsläget gjorde den svenska ekonomin sårbar för en utdragen
internationell konjunkturavmattning. När den begynnande återhämtningen
av den internationella konjunkturen försvagades påtagligt redan mot slutet
av 1976 fick detta också omedelbara återverkningar på utvecklingen i Sverige.
Sjunkande efterfrågan och överfyllda lager ledde till en nedgång i den totala
produktionen 1977. Läget vid ingången av 1978 karakteriserades därför av
betydande outnyttjade produktionsresurser, låg lönsamhet och avtagande
investeringsaktivitet inom näringslivet. Utsikterna för året pekade mot en
fortsatt måttlig internationell tillväxttakt som knappast kunde ge någon
större draghjälp åt den inhemska konjunkturen. Produktionen inom landet
bedömdes mot denna bakgrund komma att ligga kvar på ungefär oförändrad
nivå jämfört med året före. Tidslokaliseringen och omfattningen av effekterna
av de under 1977 genomförda devalveringarna av den svenska kronan
utgjorde en osäkerhetsfaktor. Den fortgående ökningen av bytesbalansunderskottet
kunde visserligen väntas upphöra men det var knappast möjligt att
vid uppläggningen av den ekonomiska politiken utgå från att en kraftig
förbättring av bytesbalansen snabbt skulle komma till stånd.

Det allmänt svaga efterfrågeläget och inte minst den mycket låga

Redog. 1978/79:9

investeringsaktiviteten motiverade i och för sig ett lätt inhemskt kreditmarknadsläge
även om det stod klart att tillgången på kredit knappast var någon
avgörande orsak till den låga investeringsverksamheten. Betalningsbalansläget
inskränkte emellertid handlingsfriheten för kreditpolitiken. En hög
likviditet och en lätt kreditmarknad kunde få oacceptabla effekter på
kapitalströmmarna mellan Sverige och utlandet.

Tabell 1 Bytesbalansen 1977 och 1978
Mkr

	1977	1978
Handelsbalans1	- 4 931	6 100
Export1	84 913	97 700
Import1	89 844	91 600
Tjänster	- 3 594	- 4 600
Sjöfart	2 763	3 350
Resevaluta	- 3 579	- 3 950
Avkastning på kapital	- 2 081	- 3 100
Övriga tjänster	- 3 997	- 4 200
Korrigeringspost2	3 300	3 300
Transfereringar	- 3 942	- 4 2003
Bytesbalans	-12 467	- 2 700
Procentuell förändring från
föregående år
Varuexport: volym	1/2	9
pris	6 1/2	6
Varuimport: volym	- 5	- 6
pris	11	8

1 Inkl. korrigering av handelsstatistiken.

2 Tidigare korrigeringspost för bortfall av tjänsteexport på 800 mkr. har justerats till

3 300 mkr. på basis av resultaten av den enkät som statistiska centralbyrån gjort på
uppdrag av betalningsbalansdelegationen avseende år 1977. Tills vidare användes
samma värde på korrigeringsposten även för 1978.

3 Exklusive av statsmakterna efterskänkta u-landskrediter enligt beslut i juni. Med
dessa inräknade uppgick transfereringarna till -5 300 mkr.

Handelsbalansen utvecklade sig gynnsammare än väntat under året och
den externa balansen utgjorde åtminstone för tillfället inte samma restriktion
som tidigare på utformningen av kreditpolitiken (tabell 1). Exportens positiva
utveckling har sin förklaring dels i devalveringseffekten på de svenska
exportvarornas priser dels i utförsäljning av den extra lagerhållningen som
hade kommit till stånd under åren 1976 och 1977. De måttfulla lönestegringarna
under 1978 har därjämte haft en stor betydelse för det svenska
konkurrensläget.

Handelsbalansens utveckling är även resultatet av den starka nedgången i
importen, föranledd dels av den svaga inhemska efterfrågan, dels av den på
grund av devalveringen starka importprisstegringen. Det har för berörd

Redog. 1978/79:9

svensk industri inneburit konkurrensfördelar på hemmamarknaden.

Importprisstegringen, som accelererade under 1977, dämpades successivt
under 1978, medan exportpriserna steg i tämligen jämn takt. Detta innebar en
tendens till förbättrat bytesförhållande under loppet av 1978 samtidigt som
det för året som helhet skedde en försämring jämfört med föregående år.
Totalt sett medförde volym- och prisutvecklingen i utrikeshandeln en
omsvängning i handelsbalansen från ett underskott på 5 miljarder kronor

1977 till ett överskott överstigande 6 miljarder kronor 1978. Stora och
växande underskott i tjänste- och transfereringsbalansen innebar att bytesbalansens
förbättring blev mindre. Det registrerade underskottet reducerades
från 12 1 /2 miljarder kronor 1977 till närmare 3 miljarder kronor 1978.

Den inhemska efterfrågan blev så svag som kunde förutses med undantag
för de statliga investeringarna och bostadsinvesteringarna som ökade förhållandevis
kraftigt i omfattning. Totalt sett sjönk dock de fasta investeringarna
med närmare 3 96 från 1977 till 1978. Därmed fortsatte nedgången i dessa
investeringar liksom även i lagerinvesteringarna. Kraftigast harden varit för
industrins investeringar som sedan 1976 minskat med ungefär en tredjedel.
Även den privata konsumtionen sjönk - för andra året i rad med cirka 1 96 -medan den offentliga konsumtionen fortsatte att stiga med cirka 3 96.
Sammanlagt innebar detta en nedgång i den inhemska efterfrågan med
närmare ett par procent från 1977 till 1978.

Den sjunkande inhemska efterfrågans effekter uppvägdes emellertid mer
än väl av omsvängningen i utrikeshandeln som motsvarade drygt 4 96 av
bruttonationalprodukten. Nedgången i bruttonationalprodukten kunde
sålunda brytas och förbytas i en ökning med 2 1/2 96 1978. Efterfrågeläget
förbättrades härigenom efterhand för industrin och kapacitetsutnyttjandet
började stiga något från sin mycket låga nivå. Industriproduktionen, som
sjunkit tre år i följd, vände åter uppåt i mitten av 1978 och blev för året som
helhet något högre än under 1977. Den uppgång i den totala produktionen
som ägde rum var dock inte tillräckligt stark för att förhindra en fortsatt
försvagning av arbetsmarknadsläget.

Den lugnare kostnadsutvecklingen och inverkan av ändrade indirekta
skatter och subventioner återspeglades i en markerad dämpning i konsumentprisstegringarna.
Från att under 1977 ha uppgått till 13 96, stannade
stegringstakten i konsumentpriserna vid 7,5 96 under 1978.

En ytterligare utgångspunkt för uppläggningen av kreditpolitiken utöver
efterfrågeläge och balansen i betalningarna gentemot utlandet var de statliga
budgetunderskotten. Dessa kunde beräknas stiga i accelererande takt under

1978 och någon mer påtaglig reduktion av dem framstod inte som särskilt
sannolik för åren närmast framöver. Detta ställde krav på en anpassning av
kreditmarknaden så att de kassatillskott i och utanför banksystemet som
tillskapas genom budgetunderskotten inte vid en ökning av den inhemska
efterfrågan och fullt kapacitetsutnyttjande leder till ett alltför svårbemästrat
kreditmarknadsläge.

Redog. 1978/79:9

Tabell 2 Finansiellt sparande 1977 och 1978
Miljarder kr.

	1977	1978
Staten	-12	-24
Socialförsäkringssektorn	15	15
Kommuner	- 3	3
Bostäder	- 7	-11
.Näringsliv	-24	- 6
Hushåll	18	20
Summa (= bytesbalansens saldo)	-13	- 3

De förändringar i den reala utvecklingen som ägde rum 1977 och 1978
avspeglas väl i den finansiella utvecklingen för olika sektorer (tabell 2).
Nedgången i utlandets inkomstöverskott gentemot Sverige(=bytesbalansens
saldo) och ökningen av det statliga utgiftsöverskottet (exkl. statens utlåning)
motsvarades till övervägande delen av en kraftig minskning av näringslivets
utgiftsöverskott men också av en förbättring av kommunernas finansiella
ställning. Näringslivets sjunkande utgiftsöverskott var framförallt resultatet
av en allt snabbare lageravveckling men också av den lägre investeringsaktiviteten
och en kanske något gynnsammare vinstutveckling. De växande
bostadsinvesteringarna medförde samtidigt ett ökat finansiellt underskott
och därmed ökad upplåning för bostadssektorn medan den sparade delen av
hushållens disponibla inkomster synes ha ökat relativt obetydligt.

Politikens mål och resultat

Ett mål för kreditpolitiken som stod i förgrunden under 1978 var att så långt
som möjligt begränsa de likviditetseffekter som statens växande budgetunderskott
förväntades medföra. Under perioden 1975-1977 hade likviditeten i
den svenska ekonomin successivt dragits ned genom en stram politik inriktad
på att förstärka betalningsbalansen, och en låg likviditetsnivå uppnåddes
under det sistnämnda året. När det externa balansläget började förbättras
under 1978 kunde även ett återställande av den allmänna likviditeten till en
något högre nivå accepteras. För industrins del framstod en likviditetsförbättring
som angelägen, även om det var klart att en vändning i investeringsutvecklingen
från en nedgång under senare år till ett uppsving i högre
grad sammanhängde med efterfrågeutvecklingen och lönsamhetsutsikterna
än med finansieringsläget. Avgörande för riksbankens bedömning av hur
likviditetsutvecklingen borde påverka kreditpolitiken var emellertid att
statsbudgetens likviditetseffekter inte kunde förväntas begränsa sig till 1978
utan måste bedömas bli omfattande även därefter.

Med hänsyn härtill framstod det för det första som angeläget att undvika att
den primära likviditetsökning som skapades genom statens transaktioner

Redog. 1978/79:9

skulle förstärkas genom en kraftig expansion av bankernas utlåning till
allmänheten. Riksbanken strävade därför att begränsa bankernas kreditgivning
till allmänheten till ungefär samma belopp som under 1977. Inom denna
ram bedömdes näringslivets finansieringsbehov yäl kunna tillgodoses.

Ett andra mål var att söka åstadkomma en vidgning av kapitalmarknaden.
En sådan vidgning skulle i första hand ha till uppgift att bereda väg för en
ökad statsupplåning utanför banksystemet. Behovet att placera statspapper
på den svenska kapitalmarknaden fick emellertid avvägas mot andra
sektorers anspråk på denna marknad. Det ökade bostadsbyggandet medförde
ett större behov av långfristiga bostadskrediter. Liksom under tidigare år var
det också klart att industrin skulle beredas erforderligt utrymme på kapitalmarknaden
och att målet att fora en ur allmänna kreditpolitiska synpunkter
önskvärd statsskuldpolitik inte fick innebära att denna låntagarkategori
trängdes undan.

Under de föregående åren hade kreditpolitiken i hög grad varit inriktad på
att hålla likviditetsläget och den inhemska tillgången på kredit så strama att
företag och kommuner i tillräcklig grad bidrog till att finansiera underskottet i
bytesbalansen genom lång- och kortfristig upplåning i utlandet. Vid uppläggningen
av kreditpolitiken för 1978 var det därför givet att dess effekter på
kapitalrörelserna måste följas mycket uppmärksamt.

När utvecklingen över året nu kan överblickas står det klart att den väntade
kraftiga likviditetsökningen tagit fart. Särskilt företagens och kommunernas
likviditet har stigit kraftigt. Företagens likviditetsläge ligger nu lika högt som
vid tidigare toppnivåer under 1970-talet. Om man ser på den totala
penningmängden i relation till bruttonationalprodukten har den åter börjat
stiga och passerat sin långsiktiga genomsnittsnivå.

Tillgången på kredit har varit god i förhållande till behoven - kreditmarknadsläget
under 1978 har varit lätt. Bostadsfinansieringen skedde utan
nämnvärda störningar. Genom överenskommelser och rekommendationer
säkrades bankernas och kapitalmarknadsinstitutens bidrag till den kortfristiga
och långfristiga finansieringen. Industrins kreditbehov tillgodosågs i hög
grad på den svenska kreditmarknaden. Utrymme skapades sålunda på
kapitalmarknaden för såväl direkt upplåning som för upplåning via foretagsinstituten.
Bankernas kreditgivning till företagen synes ha minskat, men
förklaringen är att företagens efterfrågan på kredit varit lägre.

Återhämtningen av företagssparandet, i kombination med en fortsatt
minskning av de fasta investeringarna och en betydande lagerneddragning
ledde nämligen till att företagens kreditefterfrågan kom att försvagas
märkbart under året. Denna försvagning kom till uttryck inte bara på den
svenska kreditmarknaden utan även i upplåningen utomlands. Den svaga
kreditefterfrågan från företagens sida medförde samtidigt att andra låntagargruppers
kreditbehov kunde tillgodoses i större utsträckning. Bankernas
utlåning till hushållssektorn ökade sålunda kraftigt under senare delen av
året.

Redog. 1978/79:9

Kapitalmarknadsinstitutens sammanlagda placeringskapacitet växte under
1978. Medan allmänna pensionsfonden nu har kommit i ett skede i vilket
den årliga placeringskapaciteten ej längre växer förekom ett betydande, dock
delvis tillfälligt, kapacitetstillskott hos försäkringsbolagen och deras placeringar
i stats- och bostadsobligationer ökade. Dessutom ökade statens
upplåning hos hushållen i form av traditionella instrument som premie- och
sparobligationer. De under året ökade marginalerna mellan långa och korta
räntor ledde också till att bankernas likviditet i ökad omfattning kunde bindas
genom placering i långfristiga statsobligationer. Däremot fanns inga klara
tecken på något ökat intresse hos företag och hushåll för placeringar i ickeskattemässigt
gynnade obligationer. Någon påtaglig vidgning av kapitalmarknaden
vad avser icke-institutionella placerare har sålunda inte skett.

Den lätta kreditmarknad som utbildades under 1978 tog sig också uttryck i
en sänkning av de korta räntorna. Under första halvåret sänktes riksbankens
diskonto och bankräntorna vid tre tillfällen med sammanlagt en och en halv
procentenhet. Räntenivån för dagslån, skattkammarväxlar och även
bankernas specialinlåning föll ännu starkare än diskontot. Däremot hölls de
långa räntorna uppe i syfte att stimulera placeringar på kapitalmarknaden.

Att denna politik på kreditmarknaden kunde genomföras får ses mot
bakgrund av betalningsbalansens utveckling under 1978. Den starka förbättringen
av bytesbalansen medförde att de restriktioner som omsorgen om den
externa balansen kan lägga på kreditpolitiken för tillfället kom att träda i
bakgrunden.

Effekterna på kapitalrörelserna gick i den riktning som kunde väntas.
Företagens lång- och medelfristiga upplåning sjönk påtagligt, och över året
som helhet kan ett kortfristigt kapitalutflöde ha förekommit. Dessa förändringar
i kapitalbalansen kompenserades emellertid av omkastningen i
handelsbalansen och den svenska kronan utsattes under året inte för några
nämnvärda påfrestningar utan låg hela tiden nära det indexvärde som vid
devalveringen 1977 hade fastställts som riktmärke. Stabiliteten kunde
åstadkommas utan att omfattande interventioner i valutamarknaden erfordrades.

Bankerna

Under hösten 1977 återgick riksbanken till att styra samtliga bankgruppers
utlåning medelst likviditetskrav. Dessförinnan hade affärsbankernas utlåning
reglerats under början av året genom utlåningstak och senare genom en
rekommendation.

Under 1978 fullföljdes denna politik. Styrningen genom likviditetskrav
innebar att några formella föreskrifter beträffande bankernas utlåningsutveckling
inte utfärdades. Riksbanken deklarerade ett allmänt mål för hela
banksystemet, nämligen att den totala utlåningen för andra ändamål än
bostadsbyggande - dock exkl. krediter som refinansierats utomlands - inte

Redog. 1978/79:9

skulle överstiga nivån under föregående år.

Som tidigare nämnts hade det redan under 1977 blivit uppenbart att
expansionen i statens budgetunderskott skulle leda till en betydande
likviditetsuppbyggnad såväl hos allmänheten som i bankerna. Detta innebar
att likviditetskraven för bankerna skulle behöva uppjusteras i takt med denna
utveckling om en sekundär likviditetsökning genom accelererande bankutlåning
skulle kunna förebyggas.

Tabell 3. Bankernas likvida tillgångar
Förändringar, mkr

	1977	1978
Påverkande faktorer Valutareserven, exkl. statens och riksbankens nettoupplåning i utlandet, transaktions-värden	- 4 382	1 458
Statens utgiftsöverskott	17 570	33 167
Statens upplåning utanför bankerna (ökning = -)	- 9 247	-11 148
Allmänhetens innehav av sedlar och mynt (ökning = -)	- 2 254	- 3 154
Riksbanken, diverse	- 815	- 2 044
Bankernas förvärv av hypoteksobligationer	4 695	6 450
Summa	5 567	24 729
Bankernas likvida tillgångar Affärsbanker	2 940	19 394
Sparbanker	2046	4 381
Föreningsbanker	581	954
Summa	5 567	24 729

Tabell 3 visar att statsbudgetens utveckling svarade för de största
förändringarna i bankernas likvida tillgångar. I tabellen anges även utvecklingen
av affärsbankernas, sparbankernas och föreningsbankernas likvida
tillgångar. Affärsbankerna fick som synes det avgjort största likviditetstillskottet.

Vid fyra tillfallen under året vidtogs höjningar av likviditetskraven för olika
grupper av banker. Från bankernas sida förelåg inte några större svårigheter
att iaktta riksbankens riktlinje beträffande utlåningsutrymmet under året,
inte minst p. g. a. företagens relativt svaga kreditefterfrågan. Vid samtliga
tillfällen då likviditetskraven justerades framhöll riksbanken att dessa inte
avsågs innebära någon åtstramning av bankernas utlåning jämfört med
tidigare angiven riktlinje.

Den 26 januari höjdes likviditetskraven för affärsbankerna med verkan

Redog. 1978/79:9

fr. o. m. februari. Höjningen var störst för de största affärsbankerna. Den 20
april höjdes kraven såväl för affärsbankerna som för sparbankerna och
föreningsbankerna, att gälla fr. o. m. maj. Den tredje höjningen vidtogs den
22 juni, med verkan fr. o. m. juli. Höjningen gällde denna gång endast
affärsbankerna. Slutligen höjdes kraven för affärsbankerna den 14 september,
med verkan fr. o. m. oktober. Denna gång höjdes även kraven för sparbankerna
och föreningsbankerna. Sammanlagt under året höjdes kraven med 13
procentenheter för de två största privata affärsbankerna, till 36 procent. För
PKbanken hade vid ingången av året gällt högre krav än för övriga
affärsbanker. Under året anpassades kraven på denna bank till vad som gällde
för de två andra storbankerna, och som en följd härav begränsades höjningen
över året till sammanlagt 6 procentenheter. För provinsbankerna blev
höjningen över året 9 procentenheter till 28 procent. Kraven för Sparbankernas
Bank och Föreningsbankernas Bank, som fungerar som centralinstitutioner
för sina respektive bankgrupper, ändrades ej. Likviditetskravhöjningen
för sparbankerna och föreningsbankerna skedde som nämnts endast i
två omgångar och den sammanlagda höjningen uppgick till endast 3
procentenheter, till 26 procent för större sparbanker och föreningsbankerna
och 25 procent för mindre sparbanker.

Den här beskrivna differentieringen var betingad av olikheterna i likviditetsutvecklingen
inom de olika bankgrupperna samtidigt som den syftade till
att ge riksbanken erforderlig kontroll över banksystemet i sin helhet. Trots de
kraftiga höjningarna av kraven låg dessa vid utgången av året alltjämt under
de högsta värden som förekommit tidigare under sjuttiotalet.

1 januari träffades överenskommelse mellan myndigheterna och företrädare
för bankerna beträffande bankernas byggnadskreditgivning och deras
bidrag till den slutliga finansieringen av bostadsbyggandet under 1978.
Bankerna förklarade sig villiga att svara för byggnadskreditgivningen
motsvarande bostadsbyggnadsplanen för statligt och icke-statligt belånade
nya lägenheter och viss ombyggnads- och förbättringsverksamhet. I syfte att
undvika svårigheter i kreditgivningen träffade bankerna sinsemellan en
särskild överenskommelse om samarbete under året. I fråga om den slutliga
finansieringen åtog sig bankerna att under året öka sitt nettoinnehav av
bostadsobligationer med 6 000 mkr.

Bostadsinvesteringarna ökade i volym med 19 %, en större ökning än vad
man tidigare hade räknat med. Visserligen kom igångsättningen av lägenheter
att ligga under den avsedda nivån men ombyggnadsverksamheten
ökade mycket kraftigt. Bankernas byggnadskreditgivning skedde i erforderlig
takt. Affärsbankernas förvärv av bostadsobligationer kom redan vid halvårsskiftet
upp i överenskommen nivå. Även sparbankernas obligationsförvärv
uppgick under året till de belopp som hade överenskommits.

Bankernas utlåning till andra ändamål än bostadsbyggande utvecklades i
linje med det allmänna mål som riksbanken angivit. Affärsbankernas
utlåning - inklusive lån som refmansierats utomlands - hade under 1977 ökat

Redog. 1978/79:9

med 17 %. Under loppet av 1978 minskade utlåningstakten och uppgick mot
slutet av året till ca 14 %. Denna minskning i utlåningstillväxten hänförde sig
huvudsakligen till utlandsrefinansieringen. Utlåningen i svenska kronor steg
1978 med 12 % dvs. i samma takt som under 1977. Utvecklingen blev likartad
för sparbankerna och föreningsbankerna. För sparbankernas del ökade
utlåningstakten från nära 8 % 1977 till drygt 9 96 1978. Föreningsbankernas
utlåningsökning uppgick till 11 % såväl 1978 som 1977.

När det gällde fördelningen av bankernas utlåning underströk riksbanken
att industrins finansieringsbehov i främsta hand borde tillgodoses. Bankerna
uppmanades iaktta återhållsamhet i sin utlåning till hushållen. Under året
blev det alltmer klart att företagens kreditefterfrågan var svagare än väntat. I
detta läge fick bankerna utrymme att öka sin utlåning till hushållen. En
analys av nu tillgänglig statistik över bankernas utlåning till olika sektorer
bekräftar att en sådan ökning skett (tabell 4). Affärsbankernas utlåning till
näringslivet var under de första tre kvartalen 1978 betydligt mindre än under

Tabell 4. Bankernas övriga utlåning

Fördelning på september	låntagarsektorer.	. Förändring	under 9	månader t. o. m.
	Mkr		Procent
	1977	1978	1977	1978
Kommuner	- 183	lil	- 2,1	1,2
Företag	9 873	6 420	18,4	9,9
därav industri	3 523	2 226	27,0	12,9
Hushåll	4 733	5 895	8,8	9,8
Övrigt	- 981	587	-12,9	8,9
Summa	13 442	13 013	10,9	9,2

motsvarande period ett år tidigare. Den registrerade minskningen var
speciellt kraftig för tillverkningsindustrin, och hänförde sig främst till krediter
som refinansierats utomlands. Denna utveckling torde sammanhänga med
minskad utlåning till de större industriföretagen. Utlåningen till mindre
företag var större 1978 än 1977. Såväl affärsbankernas som sparbankernas och
föreningsbankernas utlåning till hushållssektorn ökade.

Den svaga utvecklingen av utlåningen till företagen avser disponerade
krediter. Affärsbankernas beviljade krediter uppgick till avsevärt större
belopp. De beviljade krediterna översteg de disponerade med drygt 3,5
miljarder kronor. Ett år tidigare var differensen mindre än en halv miljard
kronor.

Den snabba likviditetsökningen hos bankerna medförde en press nedåt på
olika korta räntesatser. För dagslån mellan bankerna sjönk räntenivån men

Redog. 1978/79:9

låg ändå under långa perioder i närheten av diskontot. Räntevillkoren för
bankernas s. k. specialinlåning nedjusterades successivt och låg mot slutet av
året endast ca 1 procentenhet över diskontot mot ca 3 till 4 enheter i början av
året.

Diagram 1. Vissa korta räntor

Procent

Ränta för
3-månaders
eurodollarlån,
veckogenomsnitt

Genomsnittlig ränta
för affärsbankernasi
specialinlåning /

Riksbankens diskonto

1975 1976 1977 1978

Räntesatserna för statens kortfristiga upplåning sänktes under denna
period med 3 till 4 procentenheter. Riksbankens diskonto låg kvar vid 8
procent fram till februari efter att ha höjts kraftigt i samband med den
internationella valutaoron hösten 1976. Med hänsyn till den oväntat
gynnsamma utvecklingen av bytesbalansen och kronans stabilitet efter
devalveringen i augusti 1977 bedömdes utrymme föreligga för en sänkning
även av riksbankens diskonto. Detta innebar bl. a. att spännvidden mellan
långa och korta räntor åter kunde vidgas.

Under första halvåret sänktes sålunda diskontot i tre omgångar med
sammanlagt 1,5 procentenheter. Den 15 februari sänktes diskontot från 8 till
7,5 96,den 19 april nedsattes diskontot till 7,0 procent och slutligen den 20 juli
till 6,5 procent. Vid samtliga tillfallen slog ändringarna av diskontot igenom i
bankernas reguljära inlånings- och utlåningsräntor,

Redog. 1978/79:9

Fram till september låg bankernas upplåning i riksbanken på en lägre nivå
än under motsvarande period ett år tidigare, men var likväl mera omfattande
än vad likviditetsläget krävde. Vidgningen av marginalen mellan långa och
korta räntor under denna period gjorde det nämligen attraktivt för bankerna
att förvärva statsobligationer. Dessa förvärv uppgick till belopp motsvarande
inte mindre än 2/3 av affärsbankernas inlåningsökning.

Traditionellt är bankernas utlånings- och inlåningsräntor knutna till
riksbankens diskonto. Vad gäller utlåningen har räntorna under senare år
visat en ständig glidning i förhållande till diskontot. Riksbanken har sökt
hålla ränteglidningen inom en snäv ram. I februari meddelade riksbanken
emellertid att man inte skulle motsätta sig sådana höjningar i inlåningsräntor
och förbättring av andra villkor för inlåningen som bankerna ansåg sig ha
möjlighet att vidta inom ramen för sina rörelseöverskott. Detta har dock
under 1978 inte lett till några nämnvärda justeringarav villkoren för allmänna
inlåningsräkningar. Däremot har riksbanken bibehållit sin rekommendation
om bankernas utlåningsräntor med några tekniska justeringar för sparbanker,
föreningsbanker och provinsbanker.

Kapitalmarknaden

Den allmänna målsättning för kreditpolitiken som tidigare beskrivits kom till
uttryck även i riksbankens åtgärder beträffande kapitalmarknaden.

Räntepolitiken inriktades på att vidga utrymmet för såväl statens som
andra låntagares långfristiga upplåning. Samtidigt som diskontot sänktes
med en halv procentenhet i februari höjdes sålunda den långa räntan med en
halv procentenhet. Inga ändringar vidtogs i den långa räntan när diskontot
sänktes för andra gången i april. Då diskontot i juli sattes ned med ytterligare
en halv procentenhet sänktes den långa räntan med en kvarts procentenhet.
Politiken att vidga kapitalmarknaden genom ökad räntedifferentiering hade
inletts våren 1975. Den kunde emellertid inte fullföljas då valutaoron hösten
1976 framtvingade en höjning av diskontot med inte mindre än två
procentenheter till 8 96, på vilken nivå det fick hållas kvar fram till februari
1978. Under 1978 vidgades marginalen mellan den långa räntan och diskontot
åter med sammanlagt 1,75 procentenheter och återställdes därmed till 1975
års nivå.

Som tidigare nämnts bidrog detta återställande av avståndet mellan långa
och korta räntor till att bankernas likviditet i betydande omfattning kunde
bindas genom placering i långfristiga statsobligationer. Även kapitalmarknadsinstitutens
placeringsinriktning påverkades i gynnsam riktning och den
tendens till kortfristigare placering som tidigare förekommit försvagades.
Ökad likviditet och de relativt mer attraktiva långa räntorna kan även ha
bidragit till att i någon mån öka allmänhetens placeringar i obligationer och
förlagslån. Några direkta tecken härpå finns emellertid icke i den information
som finns om teckningar vid olika emissioner.

Redog. 1978/79:9 17

Diagram 2. Emissionsräntan på långa statliga iån och riksbankens diskonto

Procent

n r

I I i

1975

I I I

1976

Emissionsränta på
långa statliga lån

Riksbankens diskonto

J 1 L

1977

J I L

1978

Allmänna pensionsfonden har kommit in i ett skede i vilket den årliga
placeringskapaciteten ej längre växer, huvudsakligen till följd av att pensionsutbetalningarna
ökar hastigt. Försäkringsbolagens placeringskapacitet blev
emellertid under 1978 betydligt större än året innan, vilket dock delvis
sammanhängde med att en konsolidering skedde på sakförsäkringssidan och
att vissa inbetalningar till kollektiv livförsäkring försköts mellan 1977 och
1978.

Genom rekommendationer om vidgad placering i prioriterade tillgångar
skapades utrymme för att säkerställa bostadsbyggandets långfristiga finansiering.
Rekommendationerna syftade även till att åstadkomma en betydande
finansiering av budgetunderskottet utanför bankerna.

Det var främst mot bakgrund av budgetutvecklingen som placeringsrekommendationen
för försäkringsbolagen, vilken varit oförändrad under 1975
och som hade sänkts året därefter, åter höjdes såväl 1977 som 1978.
Rekommendationerna till allmänna pensionsfonden angående placeringsinriktningen
under dessa år hade samma innebörd.

I februari gav riksbanken försäkringsbolagen en ny placeringsrekommendation
som innebar att livbolagens prioriterade kreditgivning till staten och
bostadssektorn sammanlagt skulle utgöra minst 70 %, mot tidigare 65 %, av

2 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 9

Redog. 1978/79:9

placeringarna. För sakbolagen höjdes den rekommenderade kreditgivningen
från 50 till 55 %. Riksbanken förutsatte därvidlag att försäkringsbolagens
bidrag till bostadsfinansieringen inom ramen för den prioriterade kreditgivningen
skulle uppgå till minst 2 500 mkr, en höjning med 500 mkr jämfört
med motsvarande rekommendation ett år tidigare. Försäkringsbolagens
bostadsfinansiering, enligt i rekommendationen angivna former, kom under
året att betydligt överstiga nämnda belopp. Även allmänna pensionsfonden
ökade sina placeringar i såväl statspapper som bostadsobligationer.

Under hösten 1977 infördes på den svenska kapitalmarknaden obligationsoch
förlagslån med räntejusteringsklausul, innebärande att perioden för
räntebindning skulle reduceras till fem år. Konstruktionen var avsedd att i det
inflationsklimat som förelegat under senare år minska osäkerheten för såväl
långivare som låntagare beträffande den framtida ränteutvecklingen. Praktiskt
taget samtliga lån som emitterats sedan dess har innehållit en
räntejusteringsklausul. Även staten utgav under året vid tre tillfallen lån med
sådan klausul. I syfte att tillmötesgå placerarnas preferenser i lägen med
skiftande bedömning av den framtida ränteutvecklingen erbjöds samtidigt
lån utan klausul.

Vid sidan av den formella prioriteringen på kapitalmarknaden av statens
och bostadssektorns finansiering har riksbanken sedan 1975 uppmanat
försäkringsbolagen att i första hand tillgodose industrins finansiering genom
förvärv av obligations- och förlagslån eller i form av lån till företagsinstituten.
Den relativt högre långa räntan bidrog även till att försäkringsbolagens
teckningsandel steg vid emissioner av obligationslån för industrin.

Emissionskontrollen var under 1978 föga restriktiv vad gäller företagen.
Praktiskt taget alla industriföretag som önskade gå ut på obligationsmarknaden
erhöll emissionstillstånd. Det tidigare uppställda kravet på utlandsupplåning
som förutsättning för svenska obligationslån borttogs.

Utlandsupplåning och valutareserv

Sedan 1974 har kredit- och valutapolitiken i hög grad bestämts av behovet att
åstadkomma en betydande upplåning utom landet för att finansiera underskottet
i de löpande betalningarna. I detta syfte har tillgången på kredit
begränsats mer och räntenivån hållits högre än det inhemska ekonomiska
läget i och för sig motiverat.

Det lättare kreditmarknadsläge som utvecklats från slutet av 1977 innebar
risker för en från betalningsbalanssynpunkt alltför kraftig nedgång i Sveriges
upplåning utomlands. Kombinationen av stigande likviditet hos företagen,
god tillgång på kredit på den svenska marknaden och fallande räntor i Sverige
(diagram 1) har starkt minskat incitamenten för svenska låntagare att ta upp
kredit i utlandet. Här kan även erinras om att, som nyss nämnts, krav på
utlandsupplåning icke längre ställs i samband med emissionskontrollen.
Förändringarna i valutaregleringens regler beträffande upplåning i utlandet

Redog. 1978/79:9

redovisas i valutastyrelsens berättelse (bilaga 4). Dessa torde endast haft
marginell betydelse för storleken av nettoupplåningen i utlandet.

I tabell 5 har sammanförts vissa uppgifter om kapitaltransaktionerna med
utlandet, restposten, bytesbalansen och valutareservens förändring under de
två tolvmånadersperioderna som slutade i september 1977 respektive 1978.

Tabell 5 Betalningsbalansen 1977 och 1978
12 månaderstal tom september. Mkr

	1977	1978
Bytesbalans11	- 14 701	-5 344
Direkta investeringar	- 2 193	-2 379
Långfristig upplåning netto Stat och riksbank	7 191	4 482
Kommuner	770	472
Övriga	10 523	5 800
Övriga kapitaltransaktioner	- 1 344	- 921
därav finansiering av export och import	1 860	- 442
Summa kapitalbalans	14 947	7 454
Restpost	2 492	2 732
Valutareservens transaktionsförändring	2 738	4 842
Memorandumposter: Valutareservens kursförändring	238	669
Valutareservens totala förändring	2 976	5511

11 Inklusive ny korrigeringspost 3 300 mkr per år

En tydlig tendens har framträtt till minskad långfristig nettoupplåning från
den privata sektom och kommunerna. Den uppgick emellertid trots detta till
betydande belopp under första halvåret 1978, men en påtaglig försvagning
kan noteras under senare delen av året. Även de kortfristiga kapitalströmmarna
tycks ha reagerat på ändringen i incitamenten till utlandsupplåning.

Som tidigare angivits kompenserades emellertid nedgången i utlandsupplåningen
hos företag och kommuner av en förbättring av bytesbalansen som
blev starkare än väntat. Ett resultat härav var att statens utlandsupplåning
kunde begränsas. Den uppgick under 1978 till 2 000 mkr mot 9 000 mkr 1977.
Under andra halvåret omlades ett tidigare upptaget statslån till förmånligare
villkor, men någon nettoupplåning ägde ej rum.

Det sammanlagda utfallet av de löpande betalningarna och kapitalrörelserna
under 1978 varén ökning av valutareserven med 3 062 mkr. Genom de
förändringar som i enlighet med gällande regler vidtogs under året i
bokföringskurserna för utländska valutor blev uppgången i den redovisade

Redog. 1978/79:9

valutareserven väsentligt mindre; den steg med 1 706 mkr och låg vid
utgången av 1978 vid 18 378 mkr.

Kreditströmmar och likviditet

Kreditgivningen på den svenska kreditmarknaden ökade mycket kraftigt
1978. Statsbudgetens försvagning medförde en betydande ökning av statens
upplåning, men även kommunernas, bostadssektorns, företagens och
hushållens upplåning ökade. Nettoflödet av krediter på den organiserade
kreditmarknaden i Sverige,exklusive statens utlåning, ökade från 44 000 mkr
1977 till 70 000 mkr 1978. Inklusive den statliga utlåningen ägde en ökning
rum från 50 000 mkr till 80 000 mkr eller med 60 % (tabell 6). Upplåningen i
utlandet avtog däremot. En betydande minskning skedde såväl i fråga om
den statliga som den privata upplåningen.

Tabell 6. Upplåning i Sverige och i utlandet
Fördelning på sektorer. Nettobelopp. Mkr

I Sverige		I utlandet
1977	1978	1977	1978

Staten	8 700	31 200	8 900	2000
Kommmuner	700	1 000	700	600
Bostäder	16 700	19 000	-	-
Företag	16 600	19 200	9 200	3900
Hushåll	7 500	8 900	-	-
Summa	50 200	79 300	18 800	6 500

Anm. Utlandsupplåningen 1978 är en uppskattning, byggd på en prognos för fjärde
kvartalet.

Statens upplåning utanför bankerna ökade 1978 till 11 000 mkr jämfört med
9 000 mkr 1977. Största delen av den statliga upplåningen skedde hos
affärsbankerna vars statspappersinnehav ökade med 14 000 mkr mot 2 000
mkr 1977. Kommunernas upplåning i Sverige ökade från 700 mkr 1977 till
1 000 mkr 1978. Deras upplåning på kapitalmarknaden avtog däremot.
Bostadssektorns långfristiga upplåning ökade såväl på kapitalmarknaden
som hos bankerna och tillsammans med en mycket måttlig ökning av
utestående byggnadskrediter kom sektorns totala upplåning att öka från
17 000 mkr 1977 till 19 000 mkr 1978. Näringslivets upplåning hos bankerna
avtog medan statens numera betydande kreditgivning till företagen växte.

Redog. 1978/79:9

Totalt ökade näringslivets upplåning i Sverige från 17 000 mkr 1977 till 19 000
mkr 1978. Samtliga bankgrupper ökade sin utlåning till hushållen som för
bankerna totalt kan uppskattas till 8 000 mkr 1978 mot 6 000 mkr 1977.

Företagens likviditet ökade starkt under 1978. Vinstsituationen torde ha
förbättrats något. Lageravvecklingen frigjorde likvida medel, och den svaga
investeringsutvecklingen ställde inga ökade krav på finansiella resurser.
Företagens finansieringsunderskott minskade sålunda väsentligt. I förening
med ett omfattande nettotillflöde av krediter medförde detta en stor ökning
av företagens likviditet. Detta speglas klart i statistiska centralbyråns
uppgifter om de större industri- och handelsföretagens likvida medel
(banktillgodohavande, korta placeringar och outnyttjade krediter i räkning).
För industriföretagen varökningen 28 % från september 1977 till september
1978 och för handelsföretagen 63 %. För dessa företagsgrupper tillsammans

Tabell 7. Inlåning i bankerna

Fördelning på sektorer. Förändring under 12 månader t. o. m. september.
Procent.

	1977	1978
Kommuner	10,8	34,4
Företag	- 2,0	24,3
därav industri	-14,5	33,5
Hushåll	7,9	11,9
Övrigt	- 2,3	12,6
Summa	5,3	15,7

var de likvida tillgångarna betydligt större vid slutet av 1978 än vid tidigare
tillfällen. Även om de deflateras med producentprisindex varde uppe i paritet
med tidigare toppnivåer (diagram 3).

Även kommunernas likviditet steg kraftigt. Deras banktillgodohavanden
ökade i samma höga takt som industriföretagens och var i september 1978
mer än 30 % större än ett år tidigare (tabell 7). Hushållens banktillgodohavanden
ökade betydligt långsammare eller med 12 96.

Penningmängden, som utgör en sammanslagning av alla sektorers banktillgodohavanden
samt innehav av sedlar och mynt, hade under en stor del av
1976 och fram till hösten 1977 stigit i en långsam takt. Stegringstakten ökade
sedan kraftigt mot slutet av 1977 och låg kvar på en hög nivå under hela 1978
(diagram 4). Från slutet av 1977 till slutet av 1978 ökade penningmängden
med 17 96. Den kraftiga förändringen i stegringstakten hösten 1977 sammanhängde
med valutarörelserna före och efter devalveringen.

Redog. 1978/79:9

Diagram 3. Industrins och handelns likvida medel

Säsongrensade ställningsuppgifter
Index 1970 = 100

Index

Löpande priser

300

250

200

1970 års priser .<

150

J 1 1 L

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

Anm. Statistiken omfattar industriföretag med fler än 200 anställda och varuhandelsföretag
med fler än 100 anställda. De likvida medlen innefattar kassa och
banktillgodohavanden, andra kortfristiga penningplaceringar samt beviljade
icke disponerade checkräkningskrediter. Uppgifterna för fjärde kvartalet 1978 är
uppskattade.

Det allmänna likviditetsläget var relativt högt mot slutet av 1978 även med
hänsyn till produktions- och prisutvecklingen. Den reala likviditeten, som
brukar definieras som kvoten mellan penningmängden och bruttonationalprodukten
i löpande priser, hade fallit från en mycket hög nivå 1973 fram till
1977. 1978 började den på nytt att stiga och årsgenomsnittet för 1978 låg över
långsiktstrenden, som har en negativ riktning (diagram 5).

Redog. 1978/79:9

Diagram 4. Penningmängden

Förändring per tre månader. Säsongrensade uppgifter

Procent

III

1977 1978

Anm. Penningmängden innefattar allmänhetens inlåning i bankinstituten samt
allmänhetens innehav av sedlar och mynt.

Uppgifterna för penningmängden har beräknats som medeltalet av uppgifterna
för tre efter varandra följande månader. Förändringen avser utvecklingen från
en tremånadersperiod till nästföljande, t. ex. från maj-juli till augusti-oktober.
Förändringen har räknats upp till årstakt.

Redog. 1978/79:9 24

Diagram 5. Real likviditet 1946-1978

Kvoten mellan penningmängden och bruttonationalprodukten i löpande
priser.

Kvot

1951-1960

1961-1970

1971-1978

Anm. Trenden är en linjär minsta-kvadrattrend för åren 1946-1977

V alutamar knaden

Det mest markanta inslaget i utvecklingen på den internationella valutamarknaden
under 1978 var en fortsatt försvagning av US-dollam. Det
växande bytesbalansunderskottet liksom prisutvecklingen i USA kontrasterade
starkt med situationen i Förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz och
Japan. Detta ledde till fortsatta och efter hand tilltagande spänningar mellan
valutorna. Mot slutet av oktober hade dollarn fallit till nivåer som gentemot
flera valutor var de lägsta under efterkrigstiden. Försvagningen sedan
årsskiftet gentemot den tyska marken, den schweiziska francen och den
japanska yenen uppgick till 18,3 % för den förra och 26,5 % för de båda
senare.

I detta läge presenterade de amerikanska myndigheterna den 1 november
ett kraftfullt stödprogram för dollarn. Detta omfattade utöver en kraftig
diskontohöjning i USA bl. a. en utökning av de s. k. swapfaciliteterna med
Förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz och Japan och dessutom utgivande
av amerikanska statsobligationer i dessa länders valutor. Huvudsyftet med
åtgärderna var att skapa resurser för att genom mera omfattande interventioner
motverka en ytterligare dollarförsvagning. Dollarn återhämtade
omedelbart en stor del av sitt fall tidigare under året. I december inträffade
dock en förnyad försvagning av dollarn.

Utvecklingen inom den europeiska s. k. valutaormen påverkades givetvis

Redog. 1978/79:9

starkt av dollarns utveckling och den tyska markens uppgång gentemot
dollarn tvingade genom systemets konstruktion upp även övriga ormvalutor.
Detta skapade i sin tur tidvis spänningar inom systemet. Delvis som en följd
härav men även i syfte att förekomma spekulationer inför tillkomsten av ett
nytt valutasystem inom EG revalverades den tyska marken i oktober mot
holländska florinen och belgiska francen med 2 % och med 4 % mot de
danska och norska kronorna. Redan i februari hade norska kronan devalverats
med 8 %.

Diagram 6. Utvecklingen av kurserna för vissa valutor gentemot den svenska kronan
1978.

Procent

Schweiziska francs

Tyska mark

* ... Danska kronor

Engelska pund y»1

Norska kronor V

-10

-20

Anm. Diagrammets nollinje utgöres av genomsnittskursema i december 1977.
Respektive valutas procentuella avvikelse från nollinjen har baserats på
veckogenomsnittskurser.

Redog. 1978/79:9

Även om den svenska kronan inte helt kunde undgå att påverkas av den
internationella valutaoron blev dess kursutveckling ändå relativt lugn.

Det valutakurssystem som infördes i augusti 1977 - anknytning av den
svenska kronan till ett vägt genomsnitt av valutor - har medfört att kronan
kommit att ligga i mittfältet mellan de starka och svaga valutorna och att
därigenom verkan av de starkt divergerande kursrörelserna på kronans
effektiva kurs neutraliserats. Detta illustreras i diagram 6 som visar att
exempelvis tyska marken under året steg mot kronan med nära 6 96 medan
dollarn föll med ca 8 96. Kronans effektiva kurs - mätt enligt riksbankens
valutakursindex - har under året genomsnittligt legat mycket nära det vid
systemets införande fastställda riktvärdet.

Diagram 7. Riksbankens valutakursindex

Korgvalutornas värde gentemot den svenska kronan från den 1 september 1977.

Index

105

100

1977 1978

Anm. Indexvärdet 100 representerar riktnivån för genomsnittsvärdet på utländska
valutor efter devalveringen 1977-08-29. Tal över/under 100 anger att kronans
värde understiger/överstiger riktnivån.

Utvecklingen av valutakursindex, som illustreras i diagram 7, visar i stora
drag en förstärkning av kronan under första halvåret 1978 och en motsvarande
försvagning under det andra så att indexvärdet vid årets början och slut
i stort sett var detsamma. Under perioden december 1977-februari 1978 var
kronan relativt svag, då förväntningar om en devalvering av de norska och
danska kronorna även påverkade den svenska kronan och ledde till att
indexvärdet låg kring 101. Efter devalveringen av den norska kronan i mitten
av februari stärktes den svenska kronan kontinuerligt och indexvärdet föll
därvid till något över 99 kring halvårsskiftet. Efter en mycket lugn utveckling
under sommarmånaderna inleddes en försvagning av kronan under augusti.
Detta kan tillskrivas dels förskjutningar i de kommersiella betalningarna till
följd av den mycket låga dollarkursen, dels förnyade spänningar inom
valutaormen. Den högre nivån för dollarn efter de amerikanska åtgärderna i

Redog. 1978/79:9

början av november medförde ett visst valutautbud i den svenska marknaden
med åtföljande förstärkning under en kortare tid av kronan. Mot slutet av året
steg valutakursindex åter till strax över 101.

För att motverka alltför stora svängningar såväl i kronans effektiva kurs
som i kurserna för enskilda valutor har riksbanken intervenerat i marknaden
med både köp och försäljningar av valutor mot svenska kronor. Interventionsbeloppen
vardock relativt måttliga. De medförde ett inflöde under första
halvåret på ca 1,9 miljarder och ett utflöde under årets andra hälft på ca 0,8
miljarder. Under hela året uppgick således nettovalutainflödet på grund av
interventioner till ca 1,1 miljarder.

Den 1 april 1978 genomfördes enligt gällande regler den årliga revideringen
av vikterna i korgen för att anpassa dessa till förskjutningar i den svenska
utrikeshandelns länderfördelning. De vikter som sedan dess används i
indexberäkningen framgår av nedanstående uppställning. Inom parentes
anges förändringen i förhållande till de vikter som gällde t. o. m. mars.

Tyska mark	16,9 (+0,2)	Belgiska francs	3,8 (-0,1)
US-dollar	16,0	Italienska lire	3,3 (+0,1)
Engelska pund	13,4 (-0,5)	Schweiziska francs	2,5 (-0,1)
Norska kronor	10,2 (+03)	Japanska yen	2,4 (+0,3)
Danska kronor	9,5	Österrikiska
Finska mark	7,1 (-0,1)	schilling	1,9
Franska francs	5,3	Spanska pesetas	1,4 (-0,1)
Holländska floriner	5,1	Kanadensiska dollar	1,2

Summa 100,0

Diskussionerna inom EG:s ram om ett intensifierat valutasamarbete ledde
vid ett möte med EG:s stats- och regeringschefer i december till en
överenskommelse om att upprätta ett europeiskt valutasystem, European
Monetary System (EMS). Syftet med det nya valutasystemet, som planerades
träda i kraft den 1 januari 1979, är att få till stånd en zon med valutastabilitet i
Europa.

EMS innefattar en kurs- och interventionsmekanism av i stort sett samma
typ som valutaormen. För deltagande valutor gäller fasta interventionsåtaganden.
Bredden på interventionsmarginalerna uppgår, liksom i ormen, till
±2,25 %. En europeisk kontoenhet (ECU), baserad på EG-ländernas valutor
används bl. a. som utgångspunkt för att ange valutornas avvikelsegrad. Har
denna överskridit ett visst värde, förutsätts ifrågavarande land vidta vissa
motåtgärder. Syftet är att motverka en extrem utveckling för en valuta i EMS
och att få till stånd en bättre fördelning av anpassningsbördan mellan
deltagande länder. Vidare innehåller EMS en kreditmekanism, vars utlåningsresurser
är betydligt större än EG:s nuvarande stödarrangemang.

Samtliga EG:s medlemsländer utom Storbritannien har anslutit sig fullt ut
till det nya valutasystemet. Komplikationersammanhängande med kompensationsbetalningarna
inom EG:s jordbrukspolitik har dock medfört att EMS

Redog. 1978/79:9

icke som planerat trädde i kraft redan vid årsskiftet.

I beslutet om EMS förutses att europeiska länder med särskilt nära
ekonomiska och finansiella band med EG skall kunna delta i EMS'' kurs- och
interventionsmekanism. Deltagande skall grundas på överenskommelser
mellan centralbankerna. Av de länder utanför EG som kan komma i fråga för
sådan anslutning beslöt Norge den 11 december att tills vidare icke deltaga i
EMS. Samtidigt lämnade Norge ormsamarbetet och övergick till ett valutakorgsystem
liknande det svenska.

Den 14 december beslöt riksbanken efter samråd med regeringen att f. n.
inte delta i kurs- och interventionsmekanismen i EMS. Beslutet fattades mot
bakgrund av att Storbritannien och Norge tills vidare ställt sig utanför och
med hänsyn till de positiva erfarenheterna av det sedan augusti 1977
tillämpade valutakurssystemet. Samtidigt betonades att det från svensk sida
finns anledning att se positivt på det nya valutasystemet, som kan förväntas
utgöra ett steg mot en stabilisering av de senaste årens oroliga internationella
växelkursutveckling.

Redog. 1978/79:9

Kredit- och valutapolitiska åtgärder 1978»

17 januari

Bankerna informerades om att riksbanken inte längre skulle motsätta sig
sådana förändringar av inläningsräntorna och andra villkor för inlåningen som
bankerna ansåg sig ha möjlighet att vidta inom ramen för sina rörelseöverskott.

Riksbanken skulle i förväg informeras om planerade ändringar i tillämpade
räntesatser och andra inlåningsvillkor. Ökade kostnader för inlåningen skulle
inte komma att godtas som ett skäl för höjning av utlåningsräntorna.

26 januari

Riksbanken beslutade höja likviditetskraven för affärsbanker. Fr. o. m.
februari 1978 höjdes således likviditetskraven med 6 procentenheter för de tre
största affärsbankerna - Post- och Kreditbanken, Skandinaviska Enskilda
Banken och Svenska Handelsbanken - och med 5 procentenheter för övriga
affärsbanker. För Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank skedde
ingen ändring.

Höjningen innebar att likviditetskvoten lägst skulle utgöra för Föreningsbankernas
Bank 50 96, för Sparbankernas Bank 45 96, för PKbanken 36 96, för
S-E-bankenoch Svenska Handelsbanken 29 96,förGötabanken 25 96 och för
övriga bankaktiebolag 24 96.

27 januari

Vid överläggningar angående bostadsbyggandets finansiering mellan delegationen
för bostadsfinansiering och bankerna - de privata affärsbankerna,
PKbanken, sparbankerna och föreningsbankerna - förklarade bankerna sig
villiga att, i fråga om den slutliga finansieringen, medverka till avlyft i färdiga
fastigheter genom att de under året skulle öka sitt nettoinnehav av
bostadsobligationer med 6 000 mkr. Fördelningen mellan bankgrupperna
blev följande: affärsbanker, exkl. PKbanken, Sparbankernas Bank och
Föreningsbankernas Bank, 2 130 mkr, PKbanken 1 430 mkr, sparbanker
2 090 mkr och föreningsbanker 350 mkr.

Det förutsattes att kapitalmarknadsinstituten skulle bidra med omkring 6,5
miljarder kronor. Vid senare tidpunkt träffade riksbanken överenskommelse
med AP-fonden och försäkringsbolagen. AP-fondens förvärv (netto) av
bostadsobligationer skulle komma att uppgå till omkring 4 miljarder kronor
(försäkringsbolagen: se 17 februari).

Bankerna förklarade sig även villiga att svara för de byggnadskrediter som
skulle behövas för statligt belånade nybyggnader och ombyggnader,
allmänna samlingslokaler och tomträttsmark, som finansierades med statligt

•> För en redovisning av förändringar i valutaregleringen hänvisas till valutastyrelsens
berättelse (Bilaga 4).

Redog. 1978/79:9

stöd, samt för energisparåtgärder i bostäder när det statliga stödet inte kunde
betalas i förskott. Bankerna förklarade sig härutöver villiga att medverka till
att byggnadskrediter ställdes till förfogande även för bostadsbyggandet utan
statliga lån.

16 februari

Riksbanksfullmäktige beslutade att sänka diskonto! från 8 96 till 7 1/2 96
fr. o. m. den 17 februari. Samtidigt beslöts att medge att räntesatsen på
långfristiga obligationer och därtill anknutna räntesatser höjdes med 1/2
procentenhet.

17 februari

Riksbanken gav försäkringsbolagen ny placeringskvotsrekommendation. För
koncerner gällde rekommendationen för koncernen som en helhet och det
krävdes att de prioriterade placeringarna skulle utgöra minst 70 96 av
livbolagens och 55 96 av sakbolagens nettoökning under 1978. Dock skulle
kravet i intet fall överstiga 66 2/3 96 av den totala nettoökningen inom
koncernen. För fristående bolag skulle de prioriterade placeringarna utgöra
för livbolag minst 66 2/3 96 och för sakbolag 55 96. Rekommendationerna
innebar en ökning av kraven med 5 procentenheter.

Riksbanken förutsatte att försäkringsbolagens bidrag till bostadsfinansieringen
inom ramen för de prioriterade placeringarna skulle uppgå till minst
2 500 mkr i form av nettoökning av innehavet av bostadsobligationer eller av
inteckningslån och egna nya fastigheter till den del de var prioriterade.

Det betonades att försäkringsbolagen i övrigt borde fästa största vikt vid att
bidraga till industrins finansiering genom köp av obligationer och i andra
former som tidigare angivits.

19 april

Riksbanksfullmäktige beslutade att med verkan fr. o. m. den 20 april sänka
diskontot från 7 1/2 96 till 7 96.

20 april

Riksbanken beslutade ändra bankernas likviditetskrav. Fr. o. m. maj 1978
höjdes således likviditetskravet för Skandinaviska Enskilda Banken och
Svenska Handelsbanken med 3 procentenheter och för övriga affärsbanker,
sparbanker och föreningsbanker med 1 procentenhet. Likviditetskravet för
Post- och Kreditbanken sänktes med 2 procentenheter. De nya kraven blev
således: PKbanken 34 96, S-E-banken 32 96, Svenska Handelsbanken 32 96,
Götabanken 26 96, provinsbanker 25 96, Sparbankernas Bank 45 96, För -

Redog. 1978/79:9

eningsbankernas Bank 50 96, större sparbanker 24 96, mindre sparbanker
23 96 och föreningsbanker 24 96.

8 juni

I skrivelse till regeringen hemställde fullmäktige att regeringen måtte
föreslå riksdagen att förlänga giltighetstiden av lagen om kreditpolitiska medel
med tre år, dvs. till utgången av år 1981, och att lagen därvid skulle
kompletteras på det sätt som finansieringsbolagskommittén föreslagit.

22 juni

Riksbanken ändrade bankernas likviditetskrav med verkan från juli 1978.
Fr. o. m. juli 1978 höjdes således likviditetskravet för Skandinaviska
Enskilda Banken och Svenska Handelsbanken med 2 procentenheter och för
övriga affärsbanker med 1 procentenhet med undantag för Post- och
Kreditbanken, Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank för vilka
kravet skulle hållas oförändrat. De nya kraven var således: PKbanken 34 96,
S-E-banken 34 96, Svenska Handelsbanken 34 96, Götabanken 27 96,
provinsbanker 26 96, Sparbankernas Bank 45 96 och Föreningsbankernas
Bank 50 96.

20 juli

Riksbanksfullmäktige beslutade att med verkan fr. o. m. den 21 juli 1978
sänka riksbankens diskonto från 7 96 till 6 1/2 96. Räntenivån för nya
långfristiga lån på kapitalmarknaden skulle bli 1/4 procentenhet lägre.

14 september

Riksbanken beslutade ändra bankernas likviditetskrav med verkan från
oktober 1978. Likviditetskraven höjdes för samtliga bankinstitut utom för
Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank med 2 procentenheter.
De nya kraven innebar: PKbanken, S-E-banken och Handelsbanken 36 96,
Götabanken 29 96, provinsbanker 28 96, Sparbankernas Bank 45 96,
Föreningsbankernas Bank 50 96, större sparbanker 26 96, mindre sparbanker
25 96 samt föreningsbanker 26 96.

14 december

Riksbanken beslutade efter samråd med regeringen att f. n. inte delta i
kurs- och interventionsmekanismen inom det europeiska monetära systemet
(EMS).

Redog. 1978/79:9

Riksbankens bokslut

I det följande återges riksbankens bokslut för år 1978 samt uppgifter om
utlåning från vissa lånefonder.

Svenska inkomst- och utgiftsräntor har liksom tidigare år bokförts i
resultaträkningen i den utsträckning som de uppburits resp. utbetalts under
året. Detta innebär bl. a. att räntor på kassakvotsmedel, som utbetalts under
året, ingår i årets resultaträkning. Beloppet uppgick år 1978 till 213 mkr.

Vid beräkning av bokföringskurserna för riksbankens utländska tillgångar
och skulder har samma principer som föregående år tillämpats. Som en följd
av de sålunda beräknade bokföringskurserna har riksbankens totala
utländska tillgångar och skulder nedskrivits med 1 207 mkr.

Riksbankens innehav av obligationer har i bokslutet för år 1978 nedskrivits
med 89 mkr.

Riksbankens nettovinst för år 1978 uppgick till kronor 1 480 226 203. För år
1977 uppgick vinsten till kronor 2 253 955 510.

3 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 9

Redog. 1978/79:9

Balans

1977

1978

Kronor

Tillgångar

Guld och utländska tillgångar

Guld och valutareserv

Guld

Särskilda dragningsrätter i Internationella
valutafonden

Reservposition i Internationella valutafonden Lån

till Internationella valutafonden

Utländska banker m. m., nettobelopp

Utländska värdepapper

Sveriges andel i Internationella återuppbyggnadsbankens
grundfond, inbetalt belopp Övriga -

16 671 535 576

1 141 525 135

605 911 706

915 611 589
360 112 940

2 975 163 806
10 673 210 400

196 301 815
988 914 344

18 377 966 208
1 155 010 475

617 101 398

746 375 222
305 395 204
4 075 671 659
11 478 412 250

196 301 815
1 378 294 489

Inhemska tillgångar

Skattkammarväxlar och obligationer 14 419 768 055

Statspapper 14 084 784 380

Övriga 334 983 675

Utlåning 4 039 224 210

Banker 3 613 500 000

Övriga kreditinstitut

Allmänheten 425 724 210

Skiljemynt 52 477 071

Checkar och postväxlar m. m. 10 997 809

Övriga 31 686 486

19 641 992 195
19 271 750 270
370 241 925

439 737 765

439 737 765
65 614 060
160 481 902
59 595 204

Summa kronor

36 410 905 366

40 319 983 638

Redog. 1978/79:9

räkning

1977 1978

Kronor Kronor

Skulder

Utländska skulder

Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter

i Internationella valutafonden	605 772 203	589 470 155
Övriga	1 981 479 199	1 863 809 971
Inhemska skulder
Utelöpande sedlar	24 419 323 441	27 747 414 091
Checkräkning	1 924 184 020	2 391 148 777
Staten	43 389 675	154 373 180
Banker	1 862 351 376	2 218 727 948
övriga	18 442 969	18 047 649
Särskilda räkningar Konton för investering i skogsbruk och	2 864 346 678	2 387 262 605
rörelse	2 123 31*793	1 965 575 701
Arbetsmiljökonton	555 243 510	312 421 958
Särskilda investeringskonton	185 787 375	109 264 946
Övriga	26 441 862	21 293 873
Eget kapital	4 589 357 963	5 319 584 166
Grundfond	50 000 000	1000 000 000
Reservfond	20 000 000	500 000 000
Dispositionsfond	2099 000 000	2 160 000 000
Övriga egna fonder	165 000 000	179 000 000
Reserverade vinstmedel	1 402 453	357 963
Vinst för året	2 253 955 510	1 480 226 203

Summa kronor

36 410 905 366

40 319 983 638

Redog. 1978/79:9

Resultat

Kostnader

Räntor

Kursdifferenser, utrikesrörelsen1
Nedskrivning ov svenska statspapper och
obligationer
Sedlar
Personal

Löner och arvoden

Pensioner och sociala avgifter m. m.

Personalvård

Övrig förvaltning

Fastigheter och lokaler

Inventarier och underhåll

Blanketter, tidningar, böcker m. m.

Resor, kurser och konferenser
Kontorsmaterial

Kommunikation och transporter
Säkerhet och bevakning
ADB och konsultarvoden
Övrigt
Vinst

Summa kronor

1977 1978

Kronor Kronor

228 129 890	213 422 773
-	1 263489 166
152 131 601	89 053 858
40 457 464	36 266 306
76006 638	88 473 344
52 489 418	58 120 865
22 760 297	29 515 470
756 923	837 009
21 854 081	30 524 352
3 860 019	12 093 345
3 739 265	4 342 036
2 993 096	2 583 030
1 247 476	1 597 306
1 468 177	322 200
5 985 569	6417851
806 998	1 354 333
972 975	1 144 567
780 506	669 684
253 955 510	1 480 226 203

2 772 535 184 3 201 456 002

1 1 beloppet ingår nedskrivning av valutor med I 207 mkr.

Redog. 1978/79:9

räkning

1977 1978

Kronor Kronor

Intäkter

Räntor, ulrikesrörelsen	548 221 462	1 153 433 126
Kursdifferenser, ulrikesrörelsen1	292 522 265
Räntor, svenska statspapper och obliga-
tioner	1 491 376 895	1 853 939 081
Övriga räntor	437 707 195	191 231 341
Växlar	1 419 757	772 819
Hypotekslån	429 502 520	183 379 404
Avbetalningslån	6 236 723	6 497 084
Pensionsmedel hos Riksgäldskontoret	548 195	582 034
Avgifter m. m.	1 974 433	1 963 365
Courtage och provisioner m. m.	959 830	1 503 577
Depositioner	362 928	359 688
Förvaltning av statliga fonder m. m.	651 675	100 100
Övrigt	732 934	889 089

Summa kronor 2 772 535 184 3 201 456 002

1 I beloppet ingår uppskrivning av valutor med I 055 mkr.

Redog. 1978/79:9
Inom linjen förda poster

	1977	1978
Tillgångar Taxeringsvärden av riksbankens fastig-heter i	Kronor	Kronor
Stockholm, nya riksbankshuset	60 000 000	60 000 000
gamla riksbankshuset	7000 000	7000 000
Göteborg	4 100 000	4 100 000
Malmö	510000	5900 000
Falun	630 000	630 000
Gävle	500 000	500 000
Halmstad	550 000	550 000
Härnösand	400 000	400 000
Jönköping	440 000	440 000
Karlstad	720 000	720 000
Kristianstad	460 000	460 000
Linköping	1 000 000	1 000 000
Luleå	1 362 000	1 362 000
Nyköping	850 000	850 000
Visby	230 000	230 000
Örebro	650 000	650 000
Östersund	330000	330 000
Tumba, sedelförbränningshuset	217000	217000
Diverse valv	125000	125 000
	80 074 000	85 464 000
Aktier i Tumba Bruk Aktier i Banken för internationell betal-	25 000 000	25 000 000
ningsutjämning m. fl.	10 104 869	10 104 869
Riksbankens mynt- och medaljsamling Lån till riksbankspersonalens semesterför-	160158	160 158
ening	1 422 579	1 439 636

Summa kronor

116 761 606

122 168 663

Redog. 1978/79:9

Utlåning från vissa lånefonder

Den 31 december 1978 utestående lån från olika lånefonder fördelar sig till
antal och belopp i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:

Bosättningslån Avbetalningslån Egnahems- m. fl.

lånefonder

	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
Stockholm	7 701	34 903	922	4 927	11	119
Göteborg	3 916	19 698	782	3515	2	17
Malmö	4 374	18 832	299	1 420	-	-
Falun	1 690	7 869	728	4 570	7	63
Gävle	1 967	9 522	283	1 699	29	187
Halmstad	954	4217	140	557	37	273
Härnösand	2 091	9 252	203	1 360	28	152
Jönköping	1 665	7 550	297	1 153	7	82
Kalmar	1 221	5 245	349	2 016	8	112
Karlskrona	957	4 476	232	1 125	5	83
Karlstad	1 894	8 586	355	2 164	24	98
Kristianstad	1 427	6 604	120	651	37	457
Linköping	2 368	10 399	320	1 884	15	133
Luleå	2 801	12 946	275	1 727	46	276
Skövde	1 279	6124	271	2 480	16	141
Nyköping	1 626	7 097	187	1 233	29	328
Umeå	2 008	9 585	701	6 691	76	603
Uppsala	1 773	7 906	1 044	6 971	29	332
Visby	315	1 347	55	388	36	273
Vänersborg	1 978	8 870	230	2 104	46	371
Västerås	1 580	7 038	161	1 061	10	118
Växjö	1 lil	4 698	366	1 243	38	358
Örebro	1 266	5 155	980	5 831	2	8
Östersund	1 049	4 801	977	7 981	12	71

Summa

49 011 222 733 10 277 64 761 550 4 655

Redog. 1978/79:9

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder

Fullmäktige

Vid utgången av år 1978 hade fullmäktige följande sammansättning.

Torsten Bengtson, ordförande

Allan Hernelius, vice ordförande, deputerad

Carl-Henrik Nordlander, riksbankschef

Erik Wärnberg

Birger Nilsson

Gunnar Sträng

Karl Erik Eriksson

Suppleanter

Bertil Jonasson, personlig suppleant för ordföranden

Fritz Börjesson

Grethe Lundblad

Gunnar Nilsson

Lars Wohlin

Thage Peterson

Rune Ångström

Hans Lundström, vice riksbankschef
Valutastyrelsen

Beträffande valutastyrelsens sammansättning vid utgången av år 1978
hänvisas till styrelsens berättelse, som utgör bilaga 4 till förvaltningsberättelsen.

Disposition av riksbankens vinst för år 1977

I skrivelse till riksdagen föreslog fullmäktige att av riksbankens vinstmedel
för år 1977 och balanserade vinstmedel för år 1976, sammanlagt 2 255 357 963
kronor, skulle 650 mkr inlevereras till statsverket under budgetåret 1977/78,
1 605 mkr överföras till dispositionsfonden och återstående 357 963 kronor
kvarstå på räkningen för odisponerade vinstmedel.

I anledning av förslaget jämte motioner (1977/78:886 och 1977/78:1753)
beslöt finansutskottet hemställa att riksdagen beslutade att av riksbanken
tillgängliga vinstmedel skulle 650 mkr inlevereras till statsverket under
budgetåret 1977/78, 1 505 mkr överföras till dispositionsfonden, 100 mkr
överföras till stiftelsen riksbankens jubileumsfond genom överlämnande av
obligationer till ett bokfört värde av samma belopp samt återstående 357 963

Redog. 1978/79:9

kronor kvarstå på räkningen för odisponerade vinstmedel (FiU 1977/
78:27).

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Riksbankens grundfond och reservfond

På förslag av fullmäktige beslöt riksdagen om ändring i lagen (1934:437) för
Sveriges riksbank (RFS 1978:4, SFS 1978:357). Ändringarna innebär att
riksbankens grundfond, som sedan 1893 utgjort 50 mkr, skulle höjas till 1 000
mkr samt att riksbankens reservfond, som sedan 1929 utgjort 20 mkr, skulle
höjas till 500 mkr. Respektive höjningar skedde per den 3 juli genom
överföring från dispositionsfonden.

Sedelutgivningen

Under det gångna året var den utelöpande sedelmängden störst på
rapportdagen den 15 december och uppgick då till 27 603,2 mkr, en ökning i
förhållande till motsvarande dag 1977 med 3 291,5 mkr eller 13 96. Det lägsta
utelöpande sedelbeloppet under 1978 förelåg på rapportdagen den 7 april och
utgjorde då 22 482,0 mkr. Den högsta procentuella ökningen i förhållande till
1977 noterades den 7 september och uppgick till 14,4 96. Den lägsta
procentuella ökningen registrerades den 7 februari och utgjorde 9,2 96.

Avgivna remissyttranden

Fullmäktige har under året efter remiss avgivit yttrande över följande
betänkande, utredningar och skrivelser. I förteckningen har inte medtagits
yttranden över ansökningar som remitterats till riksbanken.

19.1, § 1. Industribiståndsutredningens betänkande ”Sveriges utvecklingssamarbete
för industriområdet” (SOU 1977:77).

19.1, § 2. Departementspromemorian ”Handlingssekretess och tystnadsplikt”
(Ds Ju 1977:1 och 11).

19.1 ,§ 3. Statens industriverks utredning ”Små vattenkraftverk” (SIND
PM 1977:13).

19.1, § 4. Enkroneutredningens betänkande "Metallen i enkronemyntet”
(Ds E 1977:1).

16.2, § 1. Skrivelse från Stockholms, Göteborgs och Malmös kommuner
samt från Stockholms läns landsting om kommunernas utlandsupplåning.

16.2, § 2. Europarådets konvention om migrerande arbetares rättsliga
ställning.

Redog. 1978/79:9

2.3, § 1. Betänkandet ”Exportkreditfinansiering’’ (Ds H 1978:1) avgivet av
utredningen (H 1977:01) med uppdrag att undersöka om åtgärder bör vidtas
för att ge svenska företag ökade möjligheter att konkurrera på i huvudsak
samma villkor som andra länders företag i frågor om krediter vid export
m. m.

2.3, § 2. Förslag till vissa förändringar i exportgarantisystemet framlagt av
Exportkreditnämnden (EKN) i anslutning till betänkandet ”Exportkreditfinansiering”
(Ds H 1978:1).

2.3, § 3. Lönsparutredningens betänkande ”Ökat lönsparande” (Ds E
1978:1).

16.3, § 1. Hemställan från Exportkreditnämnden om att det av riksdagen
för u-garantigivning avsedda rambeloppet måtte ökas och att efter riksdagens
beslut om sådan utökning regeringen bemyndigar EKN att bevilja u-garantier
till ytterligare belopp.

16.3, § 2. Departementspromemorian ”Sveriges Investeringsbank AB:s
framtida verksamhet” (Ds 1 1978:4).

6.4, § 1. Statskontrollkommitténs delbetänkande I, Minskad statskontroll
över kommunerna och landstingskommunerna, (Ds Kn 1977:7)-Underställning
av beslut om lån och borgen.

20.4, § 2. Finansieringsbolagskommitténs betänkande, ”Finansieringsbolag”
(SOU 1977:97).

18.5, § 1. Företagsskatteberedningens slutbetänkande ”Beskattning av
företag” (SOU 1977:86).

25.5, § 1. Biståndspolitiska utredningens betänkande ”U-iandsinformation
och internationell solidaritet” (SOU 1977:73).

1.6, § 1. Skrivelse från generaltullstyrelsen ang. informationsöverföring av
import- och exportuppgifter.

22.6, § 2. Kapitalmarknadsutredningens betänkande ”Kapitalmarknaden i
svensk ekonomi” (SOU 1978:11-13).

22.6, § 4. Medlemsförslag inom Nordiska rådet om valutapolitiskt och
monetärt samarbete i Norden.

17.8,§ 1. Riksgäldskontorets skrivelser den 19 januari och 21 juni 1978om
reglerna för vinstsumman och sparpremierna i ”Nya lönsparandet”.

31.8, § 1. Energisparkommissionens betänkande ”Energi” (SOU
1978:17).

14.9, § 2. Departementspromemorian ”Skeppslega till utlänning (Bare-boat
charter)" (Ds K 1978:8).

Redog. 1978/79:9

12.10, § 3. OPAL-utredningens betänkande ”Organisatoriska frågor inom
länsstyrelserna” (SOU 1978:58).

19.10, § 1. Förslag från styrelsen för Stockholms fondbörs om ändring av 24
§ börsordningen.

19.10, § 2. Bostadsstyrelsens förslag till vissa ändringar i 33 o. 34 §§
bostadsfinansieringsförordningen (1974:946).

23.11, § 1. Förslag till införande av en arvodesstadga för förtroendemannauppdrag
i styrelsen för riksdagens verk m. m.

14.12, § 2. Finansiering av energisparlån fr. o. m. budgetåret 1979/80.

21.12, § 3. Medlemsförslag inom Nordiska rådet om nordiskt samarbete i
OECD om uppförandekod för multinationella företag.

lnnestäende på särskilda räkningar

Innestående medel på särskilda räkningar vid utgången av år 1978.

Investeringskonton för konjunkturutjämning 1 965,5 mkr
varav

investering i rörelse 1 933,3 mkr

investering i skogsbruk 33,2 mkr

Arbetsmiljökonton 312,4 mkr

Särskilt investeringskonto 89,8 mkr

Investeringskonto för skog 19,3 mkr

Utlåning frän statliga lånefonder

Vid utgången av år 1978 utestod lån från av riksbanken förvaltade fonder
enligt nedan.

Statens bosättningslåne/önd

Från Statens bosättningslånefond - till vilken riksdagen såsom kapitalmedel
hittills anvisat 278 110 700 kronor utgjorde utlåningen vid utgången av år
1978 ca 222,7 mkr.

Det utestående lånebeloppet har under året ökat med 3,0 mkr. Antalet
utestående lån uppgick till 49 011, en ökning under samma tid med 287 lån.
Av dessa har 39 148 utgivits till äkta makar och andra sammanboende, 8 771
till ensamstående mödrar och 1 092 till ensamstående fäder eller ensamstående
handikappade utan barn.

Medelbeloppet för under året utlämnade lån utgjorde 6 959 kronor.

1977

1978

Egnahemslån m. fl.

Stödlån till jordbrukare
Lånefonder för värnpliktslån
Statens fiskredskapslånefond

8,0 mkr
0,1 mkr
7 050 kr
17 525 kr

66 865 kr
7 050 kr
11 385 kr

4,7 mkr

Redog. 1978/79:9

Regeringen utfärdade den 11 maj 1978 förordning om ändring i förordningen
(1976:264) om statligt bosättningslån innebärande ändringar i 1 och 8
§§ (SFS 1978:285). Ändringarna innebar dels att bosättningslån endast utgår i
mån av tillgång på medel och dels att bosättningslån skall löpa med en årlig
ränta som med 2 1/2 procentenheter överstiger det vid vatje tillfälle
fastställda officiella diskontot. Tidigare löpte bosättningslån med en ränta
motsvarande normalräntan. Med anledning av ändringarna utfärdade fullmäktige
den 24 maj 1978 föreskrifter om ändring i riksbankens tillämpningsföreskrifter
(RBFS 1977:4) till förordningen (1976:264) om statligt bosättningslån
(RBFS 19787:1). I samband härmed beslöt fullmäktige om en
höjning av högsta medgivna inkomst för erhållande av bosättningslån från
75 000 till 85 000 kronor.

Fördelningen på de olika kontoren av lånen till antal och belopp framgår av
de uppgifter som intagits på s. 39.

För förvaltningen av bosättningslånen uppbär riksbanken ingen ersättning.

Från låneverksamhetens början i januari 1938 och till utgången av 1978 har
utlämnats lån till ett sammanlagt belopp av omkring 1 117 mkr. Därav har ca
876,6 mkr återbetalats och ett belopp om ca 5,8 mkr avskrivits.

Utlåning från riksbankens avbetalningslånefond.

Antalet utestående lån från riksbankens avbetalningslånefond, vilken
uppgår till 125 mkr, uppgick vid utgången av år 1978 till 18 277 med den
fördelning mellan bankens kontor som framgår av s. 39. Den sammanlagda
lånesumman vid årets utgång utgjorde ca 65 mkr.

Riksbankens personal vid utgången av åren 1977 och 1978

Huvud-	Avdelnings- Summa
kontoret	kontoren
1977 1978	1977 1978 1977 1978

Förordnandetjänstemän	14	14	22	_	36	14
Handläggande personal i övrigt	207	242	88	141	295	383
Biträdespersonal1	298	278	312	320	610	598
Övrig personal2	26	13	51	44	77	57
Totalsumma	545	547	473	505	1018	1 052

1 Riksbanksassistenter, kontorister, expeditionsassistenter m. fl.

2 Ej lönegradsplacerad personal: lokalvårdare, fastighetsarbetare, tillfälligt anställd
personal m. fl.

Redog. 1978/79:9

Riksbankens publikationer

Fullmäktige har under året beslutat om vissa förändringar i riksbankens
publiceringsverksamhet att gälla från år 1979. Dessa innebar i huvudsak

att förvaltningsberättelsen, som varje år före januari månads utgång skall
avges till riksdagen, kortas ner och begränsas till de avsnitt som behandlar
riksbankens huvuduppgifter, nämligen förutom den förvaltningsmässiga
sidan, den förda kredit- och valutapolitiken samt valutastyrelsens
berättelse,

att en publikation utges tre eller fyra gånger om året. Denna skulle innehålla
den typ av beskrivningar som för närvarande återfinnes i förvaltningsberättelsen,
nämligen utvecklingen på kreditmarknaden, ränteutvecklingen,
betalningsbalansens utveckling, valutamarknaden m. m. Därutöver
skulle den innehålla information från riksbankens verksamhetsfält
samt

att nuvarande årsbok blir en rent statistisk årspublikation.

Alla ovanstående publikationer skulle utges på svenska och engelska.

A dministrativt utvecklingsarbete

Avdelningskontorsutredningen, som tillsattes av fullmäktige i december
1975, avlämnade i december sin slutrapport. Rapporten, som utsänts på
remiss, avses att behandlas av fullmäktige under våren 1979.

De förstudier om övergång till automatisk databehandling inom vissa delar
av riksbankens verksamhetsområde som påbörjades under 1977 har slutförts
och fullmäktige har på basis av dessa fastlagt en plan för ADB-verksamheten i
riksbanken avseende åren 1978-1982. Enligt planen skall ADB-system
utvecklas för bl. a. betalningsbalansstatistik, ekonomisk analys och statistikbearbetning.
Infordrade anbud på central datorutrustning har under året
utvärderats och beslut om inköp avses kunna ske i början av år 1979.

Riksbankens fastigheter

Inflyttning har under året ägt rum i riksbankens nya kontorsfastighet i
Malmö. Riksbanken har för Malmökontoret till den 31 december 1978
utbetalat ett totalt belopp om 43,2 mkr.

Ombyggnad av riksbankens fastighet i Luleå pågår enligt plan och
projekteringen för byggnadsverksamheten vid avdelningskontoret i Jönköping,
som påbörjades 1976, har under året fortsatt. Övriga planer på om- eller
nybyggnader har uppskjutits i avvaktan på fullmäktiges ställningstagande till
avdelningskontorsutredningens förslag om den framtida kontorsorganisationen.

Under året har nya säkerhetssystem installerats vid sex avdelningskontor.

Redog. 1978/79:9

Inspektioner m. m.

I bankoreglementet föreskrivna inspektioner har verkställts under året.

Föreskrivna inventeringar och undersökningar har ägt rum av huvudkontorets
kassor och förvaringsrum. Revision har under året verkställts vid
samtliga avdelningskontor.

Redog. 1978/79:9

Bilaga 1

Internationellt finansiellt samarbete

Internationella valutafondens (IMFs) stadga

Det förslag till ändrad IMF-stadga som valutafondens styrelse godkände 1976
trädde i kraft för samtliga medlemsländer den 1 april 1978. Revisionen av
stadgan innebär följande väsentliga förändringar.

Parivärdesystemet upphävs formellt och alla typer av växelkursarrangemang
legaliseras. Samtidigt åtar sig medlemsländerna att samarbeta sinsemellan
och med fonden för att säkra ordnade kursarrangemang och för att
främja ett stabilt kurssystem. Vidare ges valutafonden en väsentlig roll som
övervakare av kurssystemet och av medlemsländernas valutapolitik. Fonden
skall även utarbeta riktlinjer för medlemsländernas agerande härvidlag.

Guldets funktion som referensenhet för kurssystemet och som värdeenhet
för SDR upphävs. Därmed avskaffas formellt det officiella guldpriset, som
redan tidigare förlorat sin praktiska betydelse. Vidare slopas samtliga krav på
användning av guld vid transaktioner med fonden. Syftet med ändringarna
på detta område är att bidra till en gradvis minskning av guldets roll i
valutasystemet.

Medlemsländerna åtar sig att föra en reservpolitik som är förenlig med
målen att främja en bättre övervakning av den internationella likviditeten och
att göra den särskilda dragningsrätten (SDR) till den huvudsakliga reservtillgången
i valutasystemet. En rad tekniska ändringar har genomförts för att
öka SDRs användbarhet som reservtillgång.

Reglerna för utnyttjandet av fondens resurser anpassas helt till gällande
praxis, vilket innebär att en rad komplicerade detaljbestämmelser i den gamla
stadgan avskaffas. Den nya stadgan innehåller också regler som ökar
medlemsvalutornas användbarhet i fondens verksamhet.

1 anslutning till en preliminär överenskommelse om stadgerevisionen
enades de industriländer som ingår i tio-gruppen i augusti 1975 om vissa
övergångsarrangemang på guldområdet. Uppgörelsen innebar att de 10
ländernas samt valutafondens samlade guldinnehav inte skulle få utökas
under en tvåårsperiod. Vidare förband sig länderna ifråga att ej vidta åtgärder
för att fixera guldpriset. Giltighetstiden för dessa övergångsarrangemang
utlöpte den 31 januari 1978. Tio-gruppen beslöt därvid att ej förlänga
arrangemangen med hänsyn till att den reviderade IMF-stadgan snart skulle
träda i kraft.

Likviditetsfrågor

Förstärkningen av IMFs ordinarie resurser

Efter den reviderade IMF-stadgans ikraftträdande genomfördes de höjningar

Redog. 1978/79:9

av medlemsländernas kvoter som överenskommits inom ramen för den sjätte
allmänna kvotöversynen. Översynen, som totalt sett resulterade i en ökning av
kvotsumman i IMF från ca 29 till 39 miljarder SDR1, innebar för Sveriges del
en kvothöjning från 325 till 450 milj. SDR. Höjningen med 125 milj. SDR (ca
700 mkr) inbetalades i sin helhet i kronor.

Fondstyrelsens resolution om den sjätte kvotöversynen föreskrev att
följande översyn skulle vara avslutad i början av 1978. En principöverenskommelse
om den sjunde allmänna kvotöversynen kunde emellertid nås först
vid IMFs interimskommittés möte i september. Kommittén enades om att en
total kvothöjning med 50 % var rimlig för att åstadkomma bättre balans
mellan storleken på IMFs resurser och medlemsländernas behov av medelfristigt
betalningsbalansstöd. I december antog fondens styrelse en slutlig
resolution i frågan.

Enligt resolutionen skall de totala kvoterna i IMF höjas från 39 till 58,6
miljarder SDR, dvs. med 50 9fi. Denna totalhöjning förutsätter att samtliga
medlemsländer accepterar föreslagna individuella ökningar. Höjningen skall
avse kommande femårsperiod, vilket betyder att förslag om ny översyn i
princip skall aktualiseras först i slutet av 1983. Vad gäller fördelningen på
medlemsländerna är kvotökningen i huvudsak proportionell. Selektiva
höjningar förutses endast för ett fåtal u-länder, i första hand oljeexporterande
länder. Vidare gäller att en fjärdedel av kvothöjningen skall inbetalas i
SDR.

För Sverige innebär den sjunde översynen en kvothöjning från 450 till 675
milj. SDR. De nya kvoterna kan träda i kraft först sedan godkännande
erhållits från medlemmar som sammanlagt har minst 75 % av kvoterna i
IMF. Godkännande skall meddelas senast den 1 november 1980.

Nya SDR-tilldelningar

Samtidigt med överenskommelsen om sjunde kvotöversynen enades interimskommittén
om att rekommendera att tilldelningarna av särskilda
dragningsrätter skulle återupptas. Enligt kommittén skulle nya tilldelningar
om 4 miljarder SDR per år ske under treårsperioden 1979-1981. Fondstyrelsen
antog i december en resolution i enlighet med interimskommitténs
rekommendationer. Detta betyder att de medlemsländer som deltar i SDRsystemet
redan den 1 januari 1979 kommer att erhålla en första nytilldelning
av SDR. För Sverige kommer de nya tilldelningarna att uppgå till ca 47 milj.
SDR per år eller totalt ca 140 milj. SDR under treårsperioden.

Den supplementära finansieringsfaciliteten

Fondens direktion beslutade i augusti 1977 att upprätta en extraordinär
lånefacilitet, den supplementära finansieringsfaciliteten, som skall möjlig 1

En SDR motsvarade vid utgången av 1978 ca 5,60 kr.

Redog. 1978/79:9

göra utvidgad kreditgivning till medlemsländer med stora bytesbalansunderskott.
Faciliteten skall finansieras genom upplåning från oljeexporterande
länder och industriländer. För ikraftträdande krävs att låneavtal om 7,75
miljarder SDR ingåtts, varav minst 6 avtal om 500 milj. SDR eller högre
belopp. Detta villkor har ännu inte uppfyllts på grund av att godkännandet av
låneavtalen fördröjts i vissa långivarländer. Faciliteten beräknas dock komma
att träda i kraft under början av 1979.

Valutafondens löpande verksamhet

I anknytning till den reviderade IMF-stadgans ikraftträdande fattade fondens
direktion beslut om en rad nya tillämpningsföreskrifter. Vad gäller växelkurssystemet
fastställdes regler för medlemsländernas notifikation till
fonden av tillämpade kursarrangemang i enlighet med artikel IV i den nya
stadgan. Vidare fastställdes riktlinjer för de regelbundna konsultationer som
skall äga rum mellan fonden och varje medlemsland på grundval av
växelkursbestämmelserna i artikel IV. Dessa konsultationer, som inleddes
under året, följer i stort sett samma procedur som fondens tidigare
konsultationer med medlemsländerna.

I fråga om värderingen av SDR genomfördes en översyn av den metod som
infördes 1974 och som är baserad på en korg av de 16 viktigaste medlemsvalutorna,
däribland den svenska kronan. Översynen, som baserades på
exportstatistik för perioden 1972-1976, ledde till att Irans och Saudiarabiens
valutor intogs i SDR-korgen i stället för den danska kronan och den
sydafrikanska randen. Dessutom justerades vikterna för vissa valutor.
Beslutet om reviderad värderingsmetod, som trädde i kraft den 1 juli 1978,
förutser att revideringar av SDR-korgen i fortsättningen skall ske med fem års
mellanrum.

I samband med principöverenskommelsen om nya SDR-tilldelningar
uppnåddes enighet om ytterligare tekniska ändringar rörande SDR. För det
första skall räntan på SDR höjas från 60 till 80 % av det vägda genomsnittet av
de korta marknadsräntorna i de fem största medlemsländerna. Ändringen
innebär att SDR-räntan, som för närvarande uppgår iill 4 96, höjs med 2
procentenheter från första kvartalet 1979. Översyner och eventuella justeringar
av räntan skall - liksom hittills - ske varje kvartal. För det andra ändras
den s. k. rekonstitutionsplikten, dvs. kravet att en medlems genomsnittsbehållning
av SDR över en femårsperiod uppgår till visst minimibelopp. Denna
förpliktelse sänks från 30 till 15 96 av medlemmens kumulativa nettotilldelning.

Den sammanlagda tilldelningen av SDR utgjorde vid utgången av 1978
alltjämt 9 315 milj. SDR, varav Sverige tilldelats 107,05 milj. SDR. Tilldelningarna
av SDR kommer, som ovan nämnts, att återupptas 1979.

Riksbanken, som äger de särskilda dragningsrätter som tilldelats Sverige,
har hittills inte använt SDR för att anskaffa valuta. Riksbanken har däremot

4 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 9

Redog. 1978/79:9 50

Tabell 1. Utnyttjande av IMFs resurser1. Dragningar och återbetalningar av
valutor

Milj. SDR

	Dragningar	varav kronor	Återbetal- ningar	varav kronor	Nettoutnyttjande av fondens re-surser
1947-74	27 815	292,7	16 657	229,6	11 158
1975	1 615	17,8	429	8,6	1 186
1976	4 866	97,5	1066	8,7	3 800
1977	3 425	29,6	2 654	20,5	771
1978 jan-nov	3 649	-	3 382	32,6	267
Totalt	41 370	437,6	24 188	300,0	17 182

1 Exkl. oljefaciliteten

under året, för första gången sedan systemet infördes, tillhandahållit andra
deltagare i SDR-systemet valuta mot erhållande av SDR (5 milj.). Deltagarländernas
användning av SDR uppgick under 1978 till 3 996 milj. SDR mot
2 627 milj. SDR 1977.

Dragningar och återbetalningar under fondens ordinarie faciliteter framgår
av tabell 1.

Bland de åtgärder som USA vidtog i november för att stödja dollarn ingick
utnyttjande av den amerikanska reservställningen i IMF. Den amerikanska
dragningen, som totalt uppgick till 2 275 milj. SDR, finansierades dels genom
utnyttjande av fondens ordinarie resurser till ett belopp av 1 498 milj. SDR,
dels genom ianspråktagande av 777 milj. SDR under GAB-avtalet1. Utnyttjandet
av GAB-avtalet avsåg endast Förbundsrepubliken Tysklands och
Japans utlåningsåtaganden.

Utförsäljningen av l/6av fondens guldbehållning, dvs. 25 milj. uns, vilken
påbörjades 1976 har fortsatt under året. Hittills har intäkter på totalt ca 2 767
milj. dollar erhållits vid 28 guldauktioner, varav 1 384 milj. dollar vid de 12
auktionerna 1978. Försäljningspriset vid auktionerna under 1978 har varierat
mellan 170 dollar och 224 dollar per uns. Merparten av intäkterna, ca 2 045
milj. dollar, används för att finansiera en s. k. Trust Fund som administreras
av valutafonden. Trust Fund har till uppgift att bistå u-länder med låg per
capita-inkomst med betalningsbalansstöd på betydligt mjukare villkor än
dem fonden normalt tillämpar. Låneutbetalningarna från denna fond har
hittills uppgått till 841 milj. dollar.

Interimskommitténs ramöverenskommelse i guldfrågan från augusti 1975
innebär också att ytterligare ca 25 milj. uns guld skall återställas, restitueras,
till medlemsländerna. Restitutionen skall ske genom att guldet säljs till det

1 Under GAB-avtalet ställer i-länderna i den s. k. tio-gruppen, däribland Sverige, samt
Schweiz medel till fondens disposition, då det inom ländergruppen uppkommer behov
av att i större omfattning utnyttja fondens faciliteter.

Redog. 1978/79:9 51

Tabell 2. IMFs kronbehällning och Sveriges nettoställning i IMF

Milj. SDR

Slutet av	Kronbehållning
belopp	% av kvoten	Nettoställning1
1975	229,9	71	95,1
1976	143,4	44	231,6
1977	163,2	50	225,4
1978	314,5	70	191,0

1 Nettoställningen motsvarar summan av egentlig guldtranch (i guld inbetalat
insatskapital), särskild guldtranch (det belopp fonden netto disponerat av det i kronor
inbetalda insatskapitalet) och långivning till IMF.

officiella priset (35 SDR per uns) mot vederlag i nationell valuta. Restitutionen
genomförs vid fyra tillfällen med ca tolv månaders intervall under
perioden 1977-1980. Tre delrestitutioner, i januari och december 1977 samt i
december 1978, har hittills ägt rum. Vid varje tidpunkt såldes ca 6 milj. uns
guld, varvid valutafonden erhöll ca 219 milj. SDR i intäkter. Sveriges andel
vid vardera försäljningen utgjorde ca 70 000 uns guld.

IMFs kronbehällning och Sveriges nettoställning i fonden, som inräknas i
den officiella valutareserven, framgår av tabell 2.

Under året erhöll Solomon Islands, Seychellerna, Kap Verde, Dominica
och Djibouti medlemskap i IMF. Antalet medlemsländer vid årets slut
uppgick till 138.

Världsbanken och Internationella utvecklingsfonden

Världsbankens (IBRDs) nettoupplåning och utlåning redovisas i tabell 3.
Internationella utvecklingsfondens (IDAs) medlemsbidrag och utlåning
framgår av tabell 4.

Tabell 3. IBRDs nettoupplåning och utlåning

Milj. US-dollar1

	Nettoupplåning	Beviljade lån	Utbetalade lån
1947-76	17 309	35 036	21 546
1977	4 303	5 098	2 693
1978 jan-okt	4 552	5 849	2 457
Totalt	26 164	45 983	26 696

1 Nettoupplåning och utlåning redovisas i dollar med ett guldinnehåll av 0,736662 g,
vilket motsvarar 1 dollar enligt det till valutafonden i oktober 1973 anmälda
parivärdet.

Redog. 1978/79:9

Tabell 4. IDAs medlemsbidrag och utlåning

Milj. US-dollar1

	Medlemsbidrag2	varav Sveriges bidrag	Beviljade lån	Utbetalade lån
1961-76	17817	414	10 358	6 279
1977	2 857	98	1 725	1 251
1978 jan-okt	7273	984	2 671	891
Totalt	21 401	610	14 754	8 421

1 Bidrag och utlåning redovisas i dollar med ett guldinnehåll av 0,736662 g, vilket
motsvarar 1 dollar enligt det till valutafonden i oktober 1973 anmälda parivärdet.

2 Medlemsbidrag består av ursprungligt inbetalat bidrag från alla medlemmar samt
bidrag under de s. k. påfyllnaderna.

3 Avser bidrag t. o. m. tredje kvartalet.

4 Det svenska bidraget till den femte påfyllnaden - som avser helåret 1978 - har
fastställts i svenska kronor till den växelkurs som gällde 14 mars 1977 (1 US-dollar =
4,2175 kr.).

Utlåningsräntan för IBRDs ordinarie lån, vilken fastställs för varje kvartal,
låg under 1978 i intervallet 7,35-7,50 96.

IBRDs tecknade kapital uppgick den 30 september 1978 till 36 389 milj.
dollar. Bankens styrelse godtog 1977 ett förslag om att höja det auktoriserade
kapitalet med 7 000 milj. dollar till 34 000 milj. dollar.1 Möjligheten att höja
kapitalinsatserna står öppen för medlemsländerna fram till den 1 oktober
1980. Sverige utnyttjade denna möjlighet redan 1977. Sveriges tecknade
kapital i Världsbanken uppgår härmed till 367,6 milj. dollar,1 varav 10 96
inbetalats.

Inbetalningar till den femte påfyllnaden av IDAs resurser pågår f. n.
Sverige har utfast sig att bidraga med 1 239 mkr (ca 294 milj. dollar), vilka skall
fördelas över budgetåren 1977/78-1979/80. Den andra inbetalningen, omfattande
413 mkr, gjordes i november 1978 i form av en skuldsedel.

Övrigt internationellt finansiellt samarbete

Som en följd av Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB) inbetalades i september 1978, i form av skuldsedlar deponerade i
riksbanken, dels 1,3 mkr utgörande den andra insatsen i det interregionala
kapitalet, dels 16,2 mkr till fonden för särskild verksamhet. Vidare erlades, i
form av kapitalöverföring, ytterligare 1,3 mkr till det interregionala kapitalet.
Dessutom har IDB begärt inlösen av delbelopp från tidigare skuldsedlar. I
samband härmed har överförts 0,4 mkr till det interregionala kapitalet och 3,1
mkr till fonden för särskild verksamhet.

I samband med höjningar av de totala kapitalinsatserna i Afrikanska ut -

1 Avser dollar av 1944 års värde.

Redog. 1978/79:9

vecklingsfonden samt Asiatiska utvecklingsfonden har från svensk sida under
1978 gjorts delbetalningar om 31,1 mkr resp. 27,8 mkr. Överföringarna sker
via konto i riksbanken.

Tre nya utvecklingsbiståndskrediter till Cuba, Tunisien och Zambia har
under året lämnats av Sverige. Riksbanken har, liksom vid tidigare kreditavtal,
åtagit sig att medverka banktekniskt vid dessa-avtals tillämpning.

Under året har den tredje delbetalningen av den svenska kapitalinsatsen i
Nordiska investeringsbanken fullgjorts. Även denna betalning, 15 milj. SDR,
överfördes via konto i riksbanken.

Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of New York
om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av swaptransaktioner i kronor och
dollar har förlängts att gälla till den 3 december 1979. Överenskommelsen,
som omfattar 300 milj. dollar, har hittills ej utnyttjats.

Redog. 1978/79:9

Bilaga 2

Riksbankens jubileumsfond

Fondens intäkter 1978 var 28 352 403:69 kronor. Förvaltningskostnaderna
uppgick till 1 350 443:13 kronor och projektomkostnaderna till 949 929:28
kronor. Fondens forskningsmedel därutöver kom alltså att utgöra
26 052 031:28 kronor. Under året beviljades anslag till ett sammanlagt belopp
av 21 144 770:- kronor. Under dessa och tidigare beviljade anslag utbetalades
23 851 822:09 kronor.

Under året upplupna men ej uppburna räntor har ej bokförts. Fondens
ställning per den 31 december 1977 och 1978 framgår av följande balansräkning.
Obligationerna upptages på tillgångssidan till nominella värden, medan
som motpost på skuldsidan redovisas ”Obligationers värderegleringskonto”.
Sistnämnda konto motsvarar summan av kapitalkonto samt skillnaden
mellan obligationernas nominella och tidigare bokförda värden.

Bland skulderna har i 1978 års balansräkning upptagits ”Ej utnyttjade
anslag” med 537 426:65 kronor, varmed avses beviljade anslag som aldrig
kommit att utnyttjas samt överblivna, till fonden återbetalade medel.

Redog. 1978/79:9

Balansräkning
per den 31 december 1977 och 1978

Tillgångar Obligationer Checkräkning i riksbanken Postgiro Kassa	1977 585 052 000:-6 264 913:59 5 317:60 500:-	1978 684 902 000:-9 577 928:74 6 881:44 500:-
Summa kronor	591 322 731:19	694 487 310:18
Skulder
Obligationers värderegleringskonto	546 709 545:96	646 675 395:96
Beviljade, ej utbetalda anslag	15 926 346:19	16 264 816:40
För pensionsavgifter m. m.	1 691 959:65	1 691 959:65
reserverade medel
Disponibla medel	6 059:26	3 234 147:26
Ej utnyttjade anslag	577 355:52	537 426:65
Innehållen skatt	34 757:-	31 533:-
Årets nettointäkt	26 376 707:61	26 052 031:28

Summa kronor 591 322 731:19 694487310:18

Resultaträkning
per den 31 december 1977 och 1978

1977 1978

Utgifter

Förvaltningskostnader 1 040 094:94 1 350 443:13

Projektomkostnader Övriga forskningsmedel	663 467:64 26 376 707:61	949 929:28 26 052 031:28
Summa kronor	28 080 270:19	28 352 403:69
Inkomster
Räntor	28 062 369:35	28 333 408:79
Övriga intäkter	17 900:84	18 994:90

Summa kronor

28 080 270:19

28 352 403:69

Redog. 1978/79:9

Bilaga 3

Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne

Till fonden har under 1978 influtit räntor till ett belopp av kronor
1 829 855:50.

Under året upplupna, ej uppburna räntor, har ej bokförts.

Till Nobelstiftelsen har utbetalats 1 196 250 kronor, varav 725 000 kronor
utgör 1978 års ekonomipris och 471 250 kronor förvaltningskostnader.

Fondens ställning framgår av följande utdrag ur räkenskapen, som upptar
de till fonden ursprungligen avsatta obligationerna till marknadsvärdet vid
utgången av år 1968 och de därefter köpta obligationerna till de faktiska
inköpsvärdena.

Balansräkning
per den 31 december 1977 och 1978

Tillgångar

Obligationer utfärdade av
hypoteksinrättningar
kommuner
industrier
På räkning i riksbanken

Skulder

Kapitalkonto

1977

1978

9 475 000:-4 130 000:-11 076 500:-1 332 340:86

9 475 000:-4 130 000:-12 091 000:-888 013:11

26 013 840:86 26 584 013:11

Resultaträkning

Utgifter

Prissumma och kostnader
Räntor m. m.

Överskott

1 722 925:- 1 829 855:50

1155 000:- 1196 250:-

63 433:25

567 925:- 570 172:25

Inkomster

Räntor

1 722 925:-

1 829 855:50

Redog. 1978/79:9

Bilaga 4

Valutastyrelsens berättelse

Till fullmäktige i Sveriges riksbank

Valutastyrelsen får härmed avge verksamhetsberättelse för år 1978.
Valutaförfattningarna

Förordnande om fortsatt valutareglering meddelades under året för ytterligare
ett år, dvs. till utgången av juni 1979 (Prop. 1977/78:169, FiU 1977/78:35,
SFS 1978:259).

1 samband med beslutet om förordnande om fortsatt valutareglering
infördes i valutalagen (15 §) en bestämmelse som ger tullmyndighet rätt att
vid gränsstationerna genomföra rutinmässiga stickprovskontroller av införsel
och utförsel av betalningsmedel. I valutaförordningen vidtogs inga
ändringar.

Den 1.oktober ersatte riksbankens föreskrifter om tillämpning av valutaförordningen
bland annat riksbankens meddelanden beträffande tillämpningen
av valutaförordningen och riksbankens cirkulär till bankerna. Dessa föreskrifter
ingår i riksbankens författningssamling och utgör dess B-serie.
Utarbetandet av de nya föreskrifterna har haft som främsta syfte att på ett mer
överskådligt och enhetligt sätt presentera de regler som tillämpas i valutaregleringen.
Tonvikten har lagts på föreskrifter för valutabankerna och allmänheten
men härjämte har en utvidgad information lämnats om av riksbanken
tillämpad tillståndspraxis. Föreskrifterna har utformats på ett sätt som
överensstämmer med de kungörandekrav som anges i lagen med bestämmelser
om författningssamlingar utgivna av riksdagen och riksbanken (RFS
1976:10).

Tillämpningen av valutaregleringen

Valutaregleringen utövades under 1978 efter i stort sett samma principer som
under senare år.

Finansiell upplåning i utlandet

Företagens långfristiga upplåning i utlandet medgavs ske på i huvudsak två

vägar.

Dels lämnades tillstånd att uppta lån överstigande motvärdet av 10 mkr för
finansiering av ändamål angelägna från bytesbalanssynpunkt och för finansiering
av direkt investering i utlandet. Bestämmelsen infördes i december
1977 och ersatte då kravet att upplåningen skulle avse finansiering av

5 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 9

Redog. 1978/79:9

industriell investering som bedömdes angelägen från bytesbalans- och
valutasynpunkt. Ändringen syftade till att bredda basen för utlandsupplåningen
och därmed möjliggöra en ökning därav.

Dels förelåg möjlighet för främst mindre och medelstora företag även
under 1978 att uppta lån på i regel högst motvärdet av 10 mkr under de
ramtillstånd som ger valutabank möjlighet att inom ett av riksbanken
fastställt belopp upplåna medel i utlandet för finansiering av allmänt
produktiv verksamhet i Sverige och för finansiering av direkt investering i
utlandet. Riksbanken har successivt förlängt dessa ramtillstånd sedan de
infördes 1976. Senaste förlängningen gäller till utgången av 1979. Det
sammanlagda rambeloppet höjdes under året från ca 2 700 mkr till ca 3 600
mkr. I december beslöts att rambeloppen skulle få revolverande karaktär.
Detta innebär att upp- och utlåning ånyo kan ske när utrymme på grund av
återbetalningar uppkommer inom ramen för de tidigare medgivna beloppen.

1 bägge fallen skall löptiden vara genomsnittligt minst fem år.

Från slutet av juni lämnade riksbanken normalt tillstånd till förtidsinlösen
av utlandslån. För att detta inte skulle leda till en nedgång i utlandsupplåningen
förutsattes att nytt lån i utlandet upptogs med minst samma löptid
som det inlösta lånets återstående löptid. Det nya lånet behövde ej, som
tidigare, tas upp i samma valuta eller hos samma långivare som det inlösta
lånet. Låntagares önskemål att konvertera till lån med bättre betalningsvillkor
eller till valutor med förmodad mindre kursrisk tillgodosågs med dessa
regler.

Kommersiella krediter

Beträffande finansiering av svensk import och export genom upplåning i
utlandet skedde under året vissa förändringar.

Valutabankerna medgavs att från den 1 oktober utan riksbankens särskilda
tillstånd lämna utländsk bank kredit i kronor under högst sex månader för
finansiering av svensk export och import. Sådana krediter i utländsk valuta
kan lämnas av bankerna inom ramen för deras deltagande i internationell
kreditförmedling.

I september beslöts att från och med den 1 januari 1979 ge valutabankerna
möjlighet att med riksbankens tillstånd från fall till fall i utlandet uppta lån för
vidareutlåning i utländsk valuta till svenska företag på kortare tid än
genomsnittligt fem år för finansiering av kommersiella krediter avseende
både varor och tjänster. Riksbanken medgav tidigare i princip ej valutabankerna
att göra dylik utlåning. Inom ramen för ett av riksbanken fastställt
belopp får valutabankerna dessutom utan riksbankens särskilda tillstånd
uppta lån i utlandet för vidareutlåning i utländsk valuta till svenska företag på
högst sex månader för finansiering av varuimport och kreditgivning vid
varuexport. Bakomliggande handelstransaktioner skall vara avslutade på

Redog. 1978/79:9

kommersiellt vanliga villkor.

Genom förordningen om exportkreditfinansiering med statligt stöd m. m.
(SFS 1978:404) kan AB Svensk Exportkredit sedan den 1 juli 1978 lämna
exportkredit med statligt stöd. Riksbankens krav att kredit till svensk
exportörs utländske motpart eller dennes bank som har en löptid på minst
fem år och uppgår till minst 100 mkr skall refinansieras i utlandet upphävdes i
anslutning därtill beträffande krediter givna inom ramen för nämnda
finansieringssystem. AB Svensk Exportkredits behov av lånekapital fördetta
ändamål täcks nämligen i huvudsak genom upplåning utomlands.

Direkta investeringar i utlandet

Ansökningar om tillstånd avseende direkta investeringar i utlandet behandlades
enligt de allmänna riktlinjer som gällt under de senaste åren. Sådana
investeringar medgavs alltså om de främjade export från Sverige eller på
annat sätt var gynnsamma från bytesbalanssynpunkt. Valutautflödet från
Sverige begränsades även under 1978 genom det sedan 1974 gällande kravet
att investeringar skall finansieras genom upplåning i utlandet med en
genomsnittlig löptid på minst fem år. Undantag från kravet gjordes liksom
tidigare för investeringar i försäljningsföretag och andra företag som i
betydande omfattning avsätter export från Sverige samt i övrigt för mindre
investeringar och för investeringar i utvecklingsländer som är huvudmottagare
av svenskt bistånd. I ärenden rörande nyinvesteringar och större
följdinvesteringar i tillverknings- och sammansättningsföretag samt i större
tjänsteproducerande företag begärdes uppgift om de anställdas inställning till
den planerade investeringen.

Restriktionerna på direkta investeringar i utlandet tillämpades även under
1978 med stöd av artikel 7 c i OECD:s kapitalliberaliseringsstadga, vilken får
åberopas av medlemsland som är i betalningsbalanssvårigheter.

Finansiering av direkt investering i Sverige

Sedan 1974 tillämpas i fråga om tillstånd för valutautlänning att i Sverige
upplåna medel för finansiering av direkt investering i Sverige regeln att högst
hälften av investeringsbeloppet får upplånas i Sverige, medan resten skall
tillföras från investeraren i utlandet. En förutsättning för tillstånd till svenskt
kreditinstitut att lämna lån till utländskt dotterbolag i Sverige med borgen
från moderbolaget är på motsvarande sätt att minst hälften av erforderliga
medel överförs från utlandet. Dessa regler hade ej tillämpats för lån avseende
rörelsemedel och ej heller för lån under 1 mkr. I november beslöts att denna
beloppsgräns skulle höjas till 5 mkr.

Smärre tillämpningsändringar

I samband med införandet av de nya föreskrifterna den 1 oktober vidtogs en

Redog. 1978/79:9

rad smärre ändringar i tillämpningen av valutaregleringen. De viktigare
återges översiktligt nedan.

Det som tidigare kallats allmänt konto, dvs. konto i kronor hos valutabank
för valutautlänning med fast bostad i utlandet, betecknas numera externt
kronkonto. Från förbudet mot räntegottgörelse på externt kronkonto har
redan tidigare gjorts undantag för konto för den som är eller varit svensk
medborgare eller för utländsk medborgare som haft fast bostad i Sverige eller
äger fastighet här. Det externa kronkontot får i fortsättningen vara räntebärande
även då kontot förs för utländsk beskickning eller för utländsk
medborgare som tillhör sådan beskickning samt då kontobehållningen utgör
täckning för betalning under öppnad exportremburs.

Spärrat konto är ett konto i kronor hos svensk bank för den som efter
emigration blivit valutautlänning. Genom ändring av reglerna har nu
medgivits att betalning vid försäljning i Sverige av alla slag av emigranters
tillgångar här får ske till spärrat konto. Däremot är det inte längre möjligt för
emigrant att utan särskilt tillstånd tillföra kontot medel från utlandet.
Anledningen till den senare ändringen är att dylik tillförsel till emigranters
konto ej anses böra få ske för räntebärande placering på konto, något som
normalt ej medges andra valutautlänningar. Ej heller bör hitförda medel
kunna utlånas i Sverige utan den begränsning som uppställda kriterier för
inlåning från utlandet eljest medför; för medel som emigrant kvarhåller i
Sverige efter utflyttningen brukar tillstånd lämnas för utlåning utan sådan
begränsning.

Med utlandslönekontot har en ny kontoform införts som är avsedd att
underlätta lönebetalningar till och kontoföring för person som är utsänd från
Sverige till utlandet och anställd hos svensk arbetsgivare. Ett sådant konto
kan öppnas av valutabank utan föregående prövning huruvida kontohavaren
är valutainlänning eller valutautiänning. Vid disposition av medlen på kontot
gäller dock vissa begränsningar som är beroende av kontohavarens valutarättsliga
status. Den som är valutainlänning får använda kontomedel i
utlandet endast för uppehålIskostnader och inköp för personligt bruk.
Valutautlänning får i Sverige disponera medel på kontot för betalning som är
löpande betalning enligt valutaförordningen eller är medgiven av riksbanken.

Enligt valutaförordningen anses varulikvid, inbegripet förskottslikvid, på
normala betalningsvillkor vid import av varor som löpande betalning.
Riksbanken anger i tillämpningsföreskrifterna vad som är att anse som
normala betalningsvillkor. Tidigare gällde att förskottsbetalning vid varuimport
ansågs ske på normala villkor bland annat om varans värde ej översteg 50 000
kr. Numera gäller att förskottsbetalning för vara som är värd högst 100 000 kr.
anses som löpande.

Den generellt medgivna rätten att genom valutabank motta betalning/ian
utlandet för valutautlännings aktieteckning vid nyemission i svenskt aktiebolag
har inskränkts såtillvida att betalning ej får mottas utan särskilt tillstånd då

Redog. 1978/79:9

teckningsrätten grundas på aktieinnehav som representerar direkt investering.
Därmed nås att aktieteckningen, liksom andra transaktioner rörande
direkta investeringar från utländsk sida i Sverige, kan prövas av riksbanken.

Emigrant medges som regel att i samband med sin emigration överföra
högst 100000 kr. av sin förmögenhet till utlandet. Emigranten skall därefter
genom att ha bott utomlands under en s. k. kvalifikationstid visat sig ha för
avsikt att förbli emigrant innan han för riksbankens medgivande att utföra
resterande kapitalmedel. Bestämningen av denna kvalifikationstid, som
tidigare varit ett kalenderår efter utflyttningsåret, har sedan den 1 oktober
anknutits till den skatterättsliga bedömningen av bosättningsförhållandena.
Emigrant, som enligt 53 § kommunalskattelagen med därtill hörande
anvisningar ej längre är att anse som bosatt i Sverige, lämnas enligt de nya
reglerna normalt tillstånd att överföra resterande kapitalmedel.

Valutainlänning och valutautlänning med fast bostad i Sverige får utan
särskilt tillstånd genom valutabank överföragava till utlandet med högst 5 000
kr. per år. Tidigare var beloppet 2 000 kr. per betalningstillfälle.

Tidigare medgav riksbanken på ansökan betalning i utländsk valuta mellan
valutainlänningar i vissa fall, nämligen då valutainlänning importerat vara och
vidaresålt denna till valutainlänning eller exporterat vara som köpts från
annan valutainlänning. Numera får sådana inlandsbetalningar under vissa
förutsättningar ske genom valutabank utan riksbankens särskilda tillstånd.

I reglerna om terminsaffärer har den tidsbegränsning för terminssäkring av
betalningar för varor, frakter och charterhyror som tidigare var 24 månader nu
upphävts. Vidare kan nu valutabank, i fall då valutainlänning enligt gällande
regler för sälja en utländsk valuta och köpa annan utländsk valuta på termin,
avsluta en terminsaffär direkt mellan de två utländska valutorna.

Större enhetlighet i fråga om beloppsgränser för avlämnande av valutaanmälan
har införts. Bland annat har i syfte att förbättra den statistik över
betalningar till och från Sverige som utarbetas på grundval av lämnade
inköps- och försäljningsanmälningar beloppsgränsen på 10 000 kr. för
betalningar till och från de nordiska länderna slopats, så att gränsen på 5 000
kr. numera gäller beträffande betalningar till och från samtliga länder.
Fortfarande gäller dock att betalning för varuexport från Sverige är undantagen
från rapporteringsskyldigheten.

Riksbanken har tidigare lämnat tillstånd till s. k. förenklad redovisning av
varubetalningar till utlandet. Denna möjlighet finns nu även beträffande
tjänstebetalningar. Redovisningen skall ske månadsvis och därvid utformas i
enlighet med särskilda anvisningar som utarbetats av riksbanken.

Valutaregleringens administration

Valutaregleringen omhänderhas inom riksbanken av valutaavdelningen.

Redog. 1978/79:9

Viktigare frågor behandlas i valutastyrelsen och den under denna sorterande
valutadirektionen. På valutaavdelningen gjordes under året en viss omorganisation
innebärande att kontrollgruppens arbetsuppgifter delades upp på två
grupper. Avdelningen består numera av sex grupper med i huvudsak följande
ansvarsområden. Allmänna gruppen fungerar som sekretariat för valutastyrelsen
och valutadirektionen, ansvarar för intern och extern information samt
för diverse administrativa uppgifter. Licensgruppernas uppgift består i att
pröva till riksbanken inkomna ansökningar i valutaärenden. Licensgrupp /
handlägger ärenden som rör direkta investeringar. Licensgrupp 2 ansvarar för
ansökningar angående kommersiella samt från årsskiftet 1978/79 även
finansiella krediter, kommersiella transaktioner och sjöfartsärenden. Licensgrupp
3 prövar ärenden om bland annat emigrationsvaluta, värdepapper och
förvärv av rekreationsbostad i utlandet. Kontrollgruppen, som har att
övervaka att valutaregleringen följs, granskar bl. a. valutabankernas handläggning
av valutaärenden samt ansvarar för utredningar vid misstanke om
valutabrott. Statistikgruppen, som tidigare ingick i kontrollgruppen, utarbetar
den statistik som baseras på valutabankernas och allmänhetens rapportering
av betalningar till och från utlandet samt följer upp och kontrollerar
utnyttjandet av lämnade tillstånd.

Under året har ca 37 000 ansökningar om tillstånd och brev med
förfrågningar handlagts på avdelningen. Motsvarande siffror för 1976 och
1977 var 35 000 respektive 38 000.

På valutaavdelningen tjänstgjorde liksom året innan ca 110 personer.

I valutastyrelsen har vissa personella förändringar skett. Direktör Harry
Eriksson, statssekreterare Bengt Westerberg och direktör Karl Wärnberg har
ersatt respektive direktör Gunnar Svalling, statssekreterare Gunnar Söder
och direktör Lars Sjunnesson.

Statistiska uppgifter om tillståndsgivningen

Tillståndsgivningens utveckling beträffande vissa transaktionskategorier
framgår av tabell 1. Tabellen visar utvecklingen under den senaste femårsperioden.
Den under senare år mycket kraftiga uppgången i tillståndsgivningen
för direkta investeringar i utlandet och medel- och långfristig
upplåning i utlandet bröts under 1978. Tillståndsgivningen sjönk avsevärt
och låg för investeringar i utlandet ca 30 % eller ca 1 300 mkr under 1977 års
nivå. För medel- och långfristig upplåning i utlandet var nedgången ca 15 %
eller ca 3 200 mkr. Av upplåningsbeloppet utgjorde dessutom en betydande
andel, ca 40%, lån avsedda att användas för förtidsinlösen av tidigare
upptagna lån. Även tillståndsgivningen för emigrantöverföringar låg på en
lägre nivå än föregående år. Däremot fortsatte ökningen i tillståndsgivningen
för investeringar i Sverige och för förvärv av rekreationsbostad i utlandet.

T. o. m. 1976 redovisades tillståndsgivningen avseende återköp av svenska
börsnoterade värdepapper från utlandet. 1977 delegerades handläggningen

Redog. 1978/79:9

Tabell 1. Tillstånd för vissa transaktionskategorier

Mkr

	1974	1975	1976	1977	1978
Tillstånd som vid utnyttjande resulterar
i kapitalimport
Utländska direkta investeringar i Sverige	674	562	583	643	788
Medel- och långfristig upplåning i utlandet1	4 379	13 246	11 733	23 5632	20 325
varav upplåning för förtidsinlösen av
tidigare upptagna lån				(277)	(7 884)
Tillstånd som vid utnyltjande resulterar
i kapitalexport
Svenska direkta investeringar i utlandet	2 430	2 303	3476	4 315	3 005
varav utan krav på utlandsfinansiering	(991)	(906)	(1 523)	(2 464)	(1 328)
Emigranters överföringar	274	316	335	320	246
varav inom ramen för 100 000 kr
vid utflyttningen	(82)	(65)	(64)	(61)	(76)
Rekreationsbostäder i utlandet	20	17	23	51	75

1 Här ingår inte bankers refinansiering av till utlandet lämnade lån eller utlandsägda företags lån från
moderbolag eller koncernbolag. Lån från moderbolag eller koncernbolag ingår i posten utländska direkta
investeringar i Sverige.

Medel och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på ett år eller mer.

2 Reviderat belopp.

genom en generell dispens till valutabankerna och övriga fondkommissionärer
varvid tillståndsstatistiken upphörde. Rapportering till riksbanken sker
dock beträffande genomförda återköp. Denna rapportering från valutabanker
och övriga fondkommissionärer visar att återköpen av dylika värdepapper
uppgick till 190 mkr 1977 och 170 mkr 1978.

1 det följande lämnas en mer detaljerad redovisning för tillståndsgivningen
avseende krediter och direkta investeringar. Belopp i utländsk valuta har
omräknats till svenska kronor efter den kurs som gällde, då tillstånden
gavs.

Uppgifter om faktiskt genomförda transaktioner återfinns i den av
riksbanken redovisade betalningsbalansstatistiken. I denna ingår även övriga
typer av kapitaltransaktioner, t. ex. desinvesteringar och värdepappershandel,
som inte redovisas här.

Upplåning i utlandet

Tillståndsgivningen till medel- och långfristig upplåning i utlandet uppgick
1978 till 20 325 mkr mot 23 563 mkr 1977 (tabell 2). Här ingår emellertid under
1978 betydande belopp, 7 884 mkr, avseende upplåning för förtidsinlösen av
tidigare upptagna lån. Av dessa svarar staten för 4 290 mkr (hela beloppet
avser omstrukturering av det lån på 1 miljard US-dollar, som togs upp 1977)
och övriga låntagare för 3 594 mkr. Statens upplåning, som under 1977
uppgick till 9 759 mkr, sjönk 1978 till 6 333 mkr (varav nyupplåning 2 043

Redog. 1978/79:9

Tabell 2. Tillstånd till medel- och långfristig upplåning i utlandet Mkr

Låntagare	1974	1975	1976	1977»	1978:	l:a kv	2: a kv	3:e kv	4:e kv
Staten och riksbanken	_	815	_	9 759	6 333	417	1626	_	4 290
Kommuner	-	1 231	894	740	553	117	208	102	126
Rederier	1 346	498	401	1 569	1 436	209	488	414	325
Varv	398	2911	1 951	2 020	3 365	152	2 037	30	1 146
Övriga	2 635	7 791	8 487	9 475	8 638	1 646	2 747	2 497	1 748
Summa	4 379	13 246	11 733	23 563	20 325	2 541	7 106	3 043	7 635
Varav upplåning för förtidsinlösen av tidigare upptagna lån		277	7 884	601	1067	694	5 522

Medel- och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på ett år eller mer.

Här ingår inte bankers refinansiering av till utlandet lämnade lån eller utlandsägda företags lån från moderbolag
eller koncernbolag. Lån från moderbolag eller koncernbolag räknas som direkt investering och redovisas i tabell

10.

1 Reviderade belopp.

mkr). Statens minskade nyupplåning förklaras av det kraftigt reducerade
bytesbalansunderskottet. Övriga sektorers upplåning har varit betydligt
jämnare.

Av tillstånden avser 31 % svenska statens upplåning, 3 % kommunupplåning,
16 % finansiering av svenska direkta investeringar i utlandet, 15 %
företags finansiering av ändamål angelägna från bytesbalanssynpunkt, 24 %
fartygsfinansiering, 2 96 övrig importfinansiering, 5 % upplåning för finansiering
av allmänt produktiv verksamhet i Sverige och direkta investeringar i
utlandet under banks ramtillstånd och 4 96 övrig finansiering.

En fördelning på olika lånetyper visar att av tillståndsbeloppet 15 96 avser
obligationslån, 10 9b private placements, dvs. lån där skuldbevisen ej bjuds ut
på öppna marknaden utan placeras hos ett fåtal långivare, samt 75 96
banklån.

I tillståndsbeloppen ovan ingår såväl valutabankernas upplåning under
ramtillstånd som deras upplåning för vidareutlåning till svenska låntagare
med tillstånd i varje enskilt fall. Valutabankernas del i tillståndsbeloppen var
3 500mkr(17 96) 1978 mot4 900 mkr(21 96) 1977. Kommuninstituten deltog
på motsvarande sätt med sammanlagt 274 mkr 1978 mot 182 mkr 1977 för
vidareutlåning till kommuner.

Den vid årsskiftet 1978/79 utestående medel- och långfristiga låneskulden
beräknas ha uppgått till 56,6 miljarder kronor mot 50,6 miljarder kronor vid
föregående årsskifte. Beräkningen bygger på uppgifter avseende faktiskt
upptagna lån hänförliga till tillstånd givna under 1978 och tidigare. En
sammanställning över förfallande amorteringar på låneskulden har gjorts på
grundval av uppgifter från låntagarna (tabell 3). Omräkning till svenska
kronor har skett efter de kurser som gällde vid utgången av 1978. Det bör

Redog. 1978/79:9

Tabell 3. Förfallande'' amorteringar på utestående medel- och långfristiga utlandslån

Miljarder kronor

	1979	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988	Sum-
											ma
Staten och riksbanken	0,9	0,4	0,2	0,8	1,0	1,9	1,4	1,4	2,1	2,7	12,8
Kommuner	0,1	0,3	0,3	0,4	0,5	0,3	0,2	0,2	0,2	0,7	3,2
Övriga	4,0	6,6	5,0	6,6	5,9	3,1	2,6	1,5	1,1	3,3	39,7
Krediter utan fastställd
amorteringsplan											0,9
Totalt	5,0	7,3	5,5	7,8	7,4	5,3	4,2	3,1	3,4	6,7	56,6
Procent	40	13	18	5	2	6	16	100

Medel och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på ett år eller mer.

Uppställningen omfattar inte amorteringar avseende bankers skulder på grund av refinansiering av till utlandet
lämnade lån, kortfristiga skulder eller utlandsägda bolags lån från moderbolag eller koncernbolag.

noteras, att förändringar i låneskulden delvis beror på valutakursförändringar.
Låneskuldens fördelning på valutor framgår av tabell 4.

Tillstånd till upptagande av kortfristiga kommersiella krediter hos utländska
kreditinstitut lämnas oftast i form av beloppslimiter för i regel ett år i sänder
och kan utnyttjas flera gånger under giltighetstiden. Uppgifter om utnyttjandet
av tillstånden är därför mer upplysande än tillståndsbeloppen. Under
1977 blev resultatet en nettoåterbetalning på 300 mkr efter ett betydande
utflöde sista kvartalet. Under första kvartalet 1978 ökade upplåningen åter
och resulterade i en nettoupplåning på 400 mkr medan andra kvartalet gav ett

Tabell 4. Utestående medel- och långfristiga utlandslån vid utgången av 1978, valutafördelade.

Miljarder kronor

	US $	DM	Sfr	Hfl	Yen	Övriga valutor	Multi- currency lån''	Totalt
Staten och riksbanken	9,1	1,0	1,1	0,7	0,9	_	_	12,8
Kommuner	0,5	1,2	0,6	0,7	-	0,2	-	3,2
Övriga	13,0	5,1	8,3	1,7	-	3,2	9,3	40,6
Totalt	22,6	7,3	10,0	3,1	0,9	3,4	9,3	56,6
Procent	40	13	18	5	2	6	16	100

Medel och långfristig upplåning omfattar lån med en löptid på ett år eller mer.

Uppställningen omfattar inte amorteringar avseende bankers skulder på grund av refinansiering av till
utlandet lämnade lån, kortfristiga skulder eller utlandsägda bolags lån från moderbolag eller koncernbolag.

1 Lån som under löptiden kan byta valuta.

Redog. 1978/79:9

återbetalningsnetto på 200 mkr. Tredje kvartalet resulterade i en nettoupplåning
på 150 mkr.

Kommersiella krediter till utlandet

Krediter till svensk exportörs eller importörs utländske motpart eller dennes
bank lämnas av svenska valutabanker, Sveriges Investeringsbank AB och AB
Svensk Exportkredit. Det gäller härvid främst längre krediter som avser
kapitalvaror. Sådana krediter har framförallt använts för finansiering av
export till statshandelsländer och u-länder. Tillstånd till sådana krediter
lämnades nämnda kreditinstitut under 1978 med 6 400 mkr mot 3 100 mkr
1977. Krediterna avsågs bli refinansierade i utlandet med 58 96 respektive
64 96. Här ingår för 1978 även sådan refinansiering av bankerna hos Svensk
Exportkredit, som under det statsstödda systemet för exportkreditfinansiering
huvudsakligen kommer att motsvaras av utländsk upplåning. Krediter
med löptider på fem år eller mer överväger och uppgick till 4 900 mkr 1978
mot 2 400 mkr föregående år.

Direkta investeringar i utlandet

Tillståndsgivningen för svenska direkta investeringar i utlandet sjönk
avsevärt till 3 005 mkr 1978 från 4 315 mkr 1977. Tillståndsbeloppet för 1978
låg därmed även under 1976 års nivå. Den kraftiga nedgången jämfört med
föregående år kan till stor del förklaras av att vissa typer av investeringar
främst i utländska rederier, som uppgick till betydande belopp 1977, ej haft sin
motsvarighet under 1978.

Av tabell 5 framgår att USA, Storbritannien, Brasilien och Frankrike är de
största mottagarländerna under 1978. Tillsammans svarar de för 50 96 av
tillståndsbeloppet. Koncentrationen av investeringarna till ett litet antal
länder framgår också av att ca 85 96 av det totala tillståndsbeloppet faller på de
14 särredovisade länderna i tabellen. För Norge och Storbritannien sjönk
tillståndsbeloppet till en mer normal nivå än 1976 och 1977, då tillståndsbeloppen
inbegrep stora investeringar i rederier.

Tillståndsbeloppet för u-länderna uppgick till 709 mkr mot 947 mkr
föregående år. Huvuddelen av beloppet avsåg i likhet med tidigare år
Latinamerika med 512 mkr (föregående år 755 mkr). Asiens och Afrikas
andelar av tillståndsbeloppet var 147 mkr (93 mkr) respektive 50 mkr (99
mkr).

Nyetableringarnas belopp uppgick till 18 96 1978 mot 38 96 föregående år.
Antalet nyetableringar uppgick till 482 jämfört med 486 under 1977 och utgör
till övervägande del försäljningsföretag.

Av tillståndsbeloppet avsåg 55 96 insatser i form av eget kapital och resten
lån och annat obundet kapital.

Utlandsinvesteringarnas fördelning på transaktionsformer framgår av

Redog. 1978/79:9

Tabell 5. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet, totalt och i försäljningsföretag med
fördelning på länder.

		1974		1975		1976		1977		1978
	T1	F2	T	F	T	F	T	F	T	F
USA	397	21	269	53	529	68	557	85	576	83
Storbritannien	123	25	247	47	205	50	620	86	317	46
Brasilien	198	15	184	9	458	41	589	2	305	4
Frankrike	87	38	175	54	201	70	206	22	301	107
Nederländerna	381	15	46	8	114	24	233	20	200	11
Belgien/Luxemburg	114	7	129	27	120	7	115	28	170	20
Förbundsrep. Tyskland	301	85	249	67	421	88	327	62	148	87
Danmark	95	43	143	49	155	52	180	57	118	63
Norge	64	27	156	63	577	22	571	58	94	61
Finland	104	41	132	99	191	107	134	52	89	52
Argentina	41	11	4	2	7	-	70	27	76	46
Spanien	41	6	19	1	29	4	68	9	67	25
Schweiz	57	19	54	16	78	23	67	16	66	33
Bermuda	-	-	-	-	-	_	-	-	66	-
Övriga	427	127	496	134	391	81	578	117	412	96
Totalt	2 430	480	2 303	629	3 476	637	4 315	641	3 005	734
Varav:
Norden	263	lil	434	213	923	181	885	167	301	176
Övriga OECD	1 758	316	1 508	375	1 859	375	2 474	395	1 982	454
U-länder3	404	52	346	40	673	80	947	79	709	104
Övriga länder	5	1	15	1	21	1	9	-	13	-

I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1978 överstigit 60 mkr ordnade efter beloppsstorlek.

I beloppen ingår även sådana direkta investeringar som finansierats genom moderbolags upplåning i
utlandet.

1 Investeringar totalt

2 Investeringar i försäljningsföretag, varmed avses företag vilkas enda ändamål är försäljning av huvudsakligen
svenska exportvaror i utlandet. Bland övriga företag överväger beloppsmässigt utvinnings-, tillverknings- och
sammansättningsföretag (produktionsföretag).

3 Enligt FN:s definition.

tabell 6. Beträffande drygt hälften av utlandsinvesteringarna 1978 krävdes
finansiering genom upplåning i utlandet med i regel genomsnittlig löptid på
minst fem år. Nedgången för 1978 i procentsatsen för insats av varor och
tjänster samt disposition av varufordran enligt tabell 6 beror i huvudsak på
minskningen av rederiinvesteringarna.

Tabell 7 visar investeringstillståndens fördelning på investeringsobjekt.

De uppgifter som lämnas här gäller direkta investeringar, dvs. kapitaltillskott
från moderbolag till dotterbolag i annat land. Dessa investeringar är
givetvis inte identiska med de investeringar som de utländska dotterbolaget
gör. Utom genom att moderbolaget finansierar dylika genom en direkt
investering kan dotterbolagen finansiera dem genom egen upplåning i
utlandet. Sådan upplåning kan ske med borgen eller garanti från moderbo -

Redog. 1978/79:9

Tabell 6. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet fördelade på
transaktionsformer.

Procent

Transaktionsform	1974	1975	1976	1977	1978
Betalning från Sverige	27	17	14	11	17
Upplåning i utlandet	59	61	56	43	56
Insats av varor och tjänster	-	2	15	19	-
Disposition av varufordran	4	5	7	16	8
Disposition av vinstmedel	9	11	8	9	11
Övrigt	1	4	-	2	8
Summa	100	100	100	100	100

Tabell 7. Tillstånd till svenska direkta investeringar i investeringsobjekt.	'' utlandet fördelade på Procent
Investeringsobjekt	1974	1975	1976	19771	1978
Produktionsföretag2	54	48	45	50	49
Försäljningsföretag	20	27	18	15	25
Rederier3	-	3	15	23	7
Övriga företag	26	22	22	12	19
Summa	100	100	100	100	100

1 Reviderade belopp.

2 Härmed avses utvinnings-, tillverknings- och sammansättningsföretag.

3 Svenska varvs och rederiers investeringar i utländska rederier.

Tabell 8. Tillstånd till svenska företag att ställa borgen/garanti som säkerhet för
utländska dotterbolags upplåning.

Mkr

	1974	1975	1976	1977	1978
Norden	237	345	358	475	411
Övriga OECD	1 250	1 782	2 095	2409	2 623
U-länder	278	799	760	1 239	752
Övriga	1	25	21	8	8
Summa	1 766	2 951	3 234	4 131	3 794

Redog. 1978/79:9

Tabell 9. Hemtagna utdelningar från svenska
direkta investeringar i utlandet fördelade på
tänder

Mkr

1977

Nederländerna 130

Förbundsrepubliken Tyskland 121

Danmark 52

Finland 38

Schweiz 30

USA 26

Belgien/Luxemburg 23

Storbritannien 20

Österrike 20

Frankrike 20

Canada 20

Brasilien 16

Norge 16

Italien 14

Övriga 53

Totalt 599

Varav:

Norden 106

Övriga OECD 446

U-länder1 41

Övriga länder 6

1 tabellen redovisas utdelningar som hemtagits 1977
och som är hänförliga till det närmast föregående
verksamhetsåret.

I tabellen särredovisas de länder från vilka hemtagna
utdelningar under 1977 överstigit 10 mkr, ordnade
efter beloppsstorlek.

1 FN:s definition.

lagen. Lämnade tillstånd till sådana borgens- och garantiåtaganden redovisas
i tabell 8. Beloppen är betydande och ligger på samma nivå som de redovisade
investeringstillstånden. För dotterbolagens upplåning utan säkerhet från
moderbolagen krävs ej riksbankens tillstånd och statistik över sådan
upplåning kan därför ej redovisas.

I enlighet med den under 1977 införda informationsplikten för svenska
investerare med intressen i utländska bolag infordras numera uppgifter om
bl. a. hemtagna utdelningar från svenska direkta investeringar i utlandet.
Enligt nu mottagna uppgifter uppgår utdelningarna som hemtagits under
1977 och som är hänförliga till det närmast föregående verksamhetsåret till ca
600 mkr. Genom dessa uppgifter har det nu blivit möjligt att bättre beräkna
storleken av den avkastning på utlandsinvesteringarna som hemtages och
samtidigt få en korrekt periodisering och länderfördelning härav (tabell 9).

Redog. 1978/79:9

Utländska direkta investeringar i Sverige

Tillstånden till utländska direkta investeringar i Sverige ökade till 788 mkr
från 643 mkr 1977 (tabell 10). De länder varifrån de största investeringarna
kom var USA, Storbritannien och Norge. Utlandsägda företags lån från
moderbolag eller koncernföretag ingår i siffrorna med 442 mkr 1978 mot 467
mkr 1977. Av totalbeloppet uppgick andelen nyetableringar till 23 % mot
26 % 1977. Antalet nyetableringar uppgick till 184 mot 217 föregående år.
Tillståndsbeloppet för svenska kreditinstituts lån till utlandsägda bolag i
Sverige mot borgen av utländska moderbolag och banker uppgick till 944 mkr
1978 (ingår ej i tillståndsbeloppen för investeringar i Sverige).

Tabell 10. Tillstånd till utländska direkta investeringar i Sverige, totalt och i försäljningsföretag med
fördelning pä länder

Mkr

		1974		1975		1976		1977		1978
	T''	F2	T	F	T	F	T	F	T	F
USA	327	157	107	46	121	43	94	26	204	34
Storbritannien	97	4	112	16	174	45	38	9	134	119
Norge	17	9	79	18	16	7	36	8	132	26
Förbundsrep. Tyskland	22	6	78	9	30	14	129	24	56	34
Schweiz	49	19	33	19	55	36	49	35	56	31
Danmark	50	23	62	13	34	14	86	26	55	33
Finland	7	6	14	12	9	2	14	5	48	13
Sovjetunionen	-	-	-	-	2	2	1	-	20	20
Belgien/Luxemburg	2	1	8	3	10	2	66	56	19	13
Japan	8	8	6	5	-	-	-	-	19	19
Italien	7	6	4	2	4	4	47	47	15	15
Frankrike	43	3	32	4	63	52	58	31	10	1
Övriga	45	5	27	8	65	8	25	14	20	15
Totalt	674	247	562	155	583	229	643	281	788	373
Varav:
Norden	74	38	155	43	59	23	136	39	235	72
övriga OECD	590	206	406	112	514	198	497	235	521	270
Övriga länder	10	3	1	-	10	8	10	7	32	31

I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1978 överstigit 10 mkr, ordnade efter beloppsstorlek.

1 Investeringar totalt

2 Investeringar i försäljningsföretag, varmed avses företag vilkas enda ändamål är försäljning av huvudsakligen
utländska varor i Sverige. Bland övriga företag överväger beloppsmässigt tillverknings- och sammansättningsföretag
(produktionsföretag).

Redog. 1978/79:9

Valutastyrelsens sammansättning vid utgången av 1978 framgår av
bilaga.

På valutastyrelsens vägnar:

Hans Lundström Lennart Olofsson

Stockholm den 17 januari 1979.

Redog. 1978/79:9

Ledamöter och suppleanter
Ledamöter	Personliga suppleanter
Hans Lundström, ordförande	Åke Gustafsson
Vice riksbankschef	Riksbanksdirektör
Allan Hernelius, vice ordförande	Erik Wärnberg
Riksdagsman	Riksdagsman
Ingemar Eliasson*	Arne Carlsson*
Statssekreterare	Departementsråd
Arbetsmarknadsdepartementet	Arbetsmarknadsdepartementet
Harry Eriksson	Thomas Hagdahl
Direktör	Direktör
AB Electrolux	Sveriges Industriförbund
Thorsten Holm*	Sören Lindebro*
Kanslichef	1 :e sekreterare
Tjänstemännens Central-	Svenska Industritjänstemanna-
organisation	förbundet
Claes-Göran Källner	Bengt-Göran Löwenthal
Direktör	Direktör
Svenska Bankföreningen	Svenska Bankföreningen
Rune Molin*	Lars Ljung*
Sekreterare	Sekreterare
Landsorganisationen i Sverige	Landsorganisationen i Sverige
Lennart Olofsson	Christer Uggla
Riksbanksdirektör	Bankokommissarie
Bengt Westerberg*	Gunnar Ribrant*
Statssekreterare	Kansliråd
Industridepartementet	Industridepartementet
Lars Wohlin	Kurt Malmgren
Statssekreterare	Rättschef
Finansdepartementet	Finansdepartementet
Karl Wärnberg	Hans Möller
Direktör	Direktör
Sveriges Exportråd	Möllers Kafferosteri AB

''Endast i ärenden rörande direkta investeringar utomlands.

GOTAB 61195 Slockholm 1979