Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1976 (Framställning / redogörelse 1976/77:7)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1976/77:7

Redogörelse

1976/77:7

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1976

1976-01-27

I Riksdagen 1976/77. 2 sam/. Nr 7

Redog. 1976/77:7

Till Riksdagen

Jämlikt föreskrift i 37 § lagen för Sveriges Riksbank får fullmäktige i
riksbanken avge härvid fogade berättelse angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning under år 1976.

Valutastyrelsens årsberättelse till fullmäktige återges i bilaga 1.
Redogörelse för utvecklingen under år 1976 av Riksbankens Jubileumsfond
och Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne återfinns i bilagorna 2 respektive 3.

Stockholm den 27 januari 1977

TORSTEN BENGTSON

ALLAN HERNELIUS CARL-HENRIK NORD- ERIK WÄRNBERG
LANDER

BIRGER NILSSON

GUNNAR E. STRÄNG ERIC ENLUND

/ Thomas af Jochnick

Redog.1976/77:7

Innehåll

Sid

Kreditpolitiken 5

Bakgrund 5

Kreditpolitikens utformning 9

Kreditmarknaden 19

Likviditeten inom ekonomin 19

Bankerna 23

Försäkrings- och pensionsinrättningar 32

Kreditaktiebolag och hypoteksinrättningar 34

Obligationsmarknaden 36

Utvecklingen hos vissa låntagargrupper 40

Ränteutvecklingen 46

Ränteutvecklingen i utlandet 46

Ränteutvecklingen i Sverige 49

Bankinstitutens utlåningsräntor enligt ränteanalysen 57

Betalningsbalansen 62

Huvuddrag i utvecklingen 62

Bytesbalansen 64

Kapitalbalansen 70

Restposten 74

Valutareserven 77

Valutamarknaden 79

Internationellt finansiellt samarbete 86

Internationella valutafrågor 86

Världsbanken och Internationella utvecklingsfonden 90

Nordiskt finansiellt samarbete 92

Övrigt internationellt finansiellt samarbete 92

OECD 93

Kreditpolitiska åtgärder 1976 95

Riksbankens bokslut 101

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder 110

Valutastyrelsens berättelse Bilaga 1.... 118

Riksbankens jubileumsfond Bilaga 2.... 128

Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap

till Alfred Nobels minne Bilaga 3.... 130

Redog. 1976/77:7

Kreditpolitiken

Bakgrund

Del internationella ekonomiska länet

Efter en kraftig konjunkturåterhämtning i industriländerna under vinterhalvåret
1975/76 inträdde en markerad dämpning av expansionen från sommaren
1976. Den främsta drivkraften bakom uppsvinget var lagerutvecklingen
som innebar att nedgången i lagren 1975 följdes av en återuppbyggnad
under första halvåret 1976. Däremot visade de fasta investeringarna en
fortsatt svag utveckling som en följd av den föregående osedvanligt djupa
och varaktiga konjunktursvackan. Uppgången fick därigenom inte den styrka
och bredd som krävdes för en fortsatt stark expansion, och när lageranpassningen
avslutats framträdde klara avmatlningstendenser. En bidragande
faktor till denna utveckling var övergången i flertalet länder till en
mer restriktiv ekonomisk politik. Konjunkturuppgången blev därmed
långsammare och svagare än vad man tidigare väntat. Vid ingången av
1977 rådde betydande osäkerhet om styrkan i den fortsatta återhämtningen.

I de större OECD-länderna hade den ekonomiska politiken under 1975
varit expansiv. Effekterna av denna politik kvarstod till viss del under första
delen av 1976 för att därefter ebba ut. Samtidigt med uppsvingstendenserna
ett år tidigare inleddes en skärpning av den ekonomiska politiken som
fortsatte under 1976 och i vissa länder rentav kom att förstärkas. Beslutsamheten
att föra en återhållsam penningpolitik återspeglades bl. a. i att
centralbankerna i ett antal länder offentliggjorde kvantitativa mål för penningmängdens
tillväxt. Sådana mål användes i bl. a. USA och Förbundsrepubliken
Tyskland. Återgången till en restriktiv politik motiverades allmänt
av målsättningen att genom en balanserad ekonomisk återhämtning
nå bättre prisstabilitet. Dessutom utgjorde för många länder stora externa
balansproblem en kraftig restriktion på en i och för sig önskvärd expansiv
politik med sikte på att lösa interna obalanser.

Återhämtningen var mest markerad i Förenta staterna. Japan och Förbundsrepubliken
Tyskland. 1 övriga Västeuropa var bilden mer splittrad
och tendenserna i allmänhet svaga. I de mindre OECD-länderna kom uppgången
förhållandevis sent samtidigt som expansionen skedde i en mycket
måttlig takt. Problemen för dessa länder komplicerades vidare genom
stora bytesbalansunderskott i kombination med hög inflation och arbetslöshet.
Detta var ännu mera utpräglat i Storbritannien och Italien. För hela
OECD-området uppgick arbetslösheten till ca 15 miljoner personer hösten
1976 - endast obetydligt lägre än ett år tidigare. Vid oförändrad ekonomisk
politik torde antalet arbetslösa på nytt stiga under 1977.

Konsumentpriserna i OECD-länderna uppskattas ha stigit med ca 8 %
1976 att jämföra med inemot II "o 1975. Reducerad takt i lönekostnadsstegringar
och ökad produktivitet bidrog till denna bromsning i prissteg -

Redog. 1916/11:1

ringstakten. Dämpningen var också en följd av flera länders ökade prioritering
av inflationsbekämpningen i den ekonomiska politiken. Skillnaderna
i inflationstakt mellan olika länder var vid årsskiftet fortfarande besvärande
stora, även om spridningen minskat det senaste året. Inflationstakten kan
väntas sjunka ytterligare något 1977 främst på grund av den moderata takten
i den fortsatta återhämtningen och de betydande produktivitetsreserver som
alltjämt finns i näringslivet.

Konjunkturåterhämtningen i OECD-länderna under andra halvåret 1975
och början av 1976 medförde en snabb ökning i utrikeshandeln. Ländernas
samlade import och export beräknas ha ökat med drygt 10 % i volym 1976
att jämföra med en minskning med drygt 5 % 1975. OECD-Iändernas sammanlagda
bytesbalansunderskott steg från ca S6 miljarder 1975 till drygt
$20 miljarder 1976.

Försämringen föll nästan helt på ett fåtal större länder - bl. a. förbyttes
det mycket stora amerikanska överskottet från 1975 i ett mindre underskott.
Mycket stora skillnader i bytesbalansutfall OECD-länderna emellan kvarstod
likväl, och en grupp mindre länder, vari Sverige ingår, registrerade ett samlat
underskott av samma storleksordning som för hela OECD-området. OPECländerna
hade ett överskott i sina bytesbalanser på sammanlagt drygt S40
miljarder 1976 att jämföra med S35 miljarder 1975.

De stora - och i vissa fall kraftigt ökade - underskotten i många OECDländers
bytesbalanser 1976 finansierades genom en fortsatt betydande upplåning
på de internationella kapitalmarknaderna. Dessutom anlitades i större
utsträckning än under tidigare år stöd från statliga och internationella organ
för betalningsbalansfinansiering. Den fortgående stegringen av skuldbördan
för underskottsländerna medförde växande motstånd att ytterligare öka
denna.

Aktiviteten på de internationella kapitalmarknaderna var 1976 högre än
någonsin tidigare. En förklaring härtill är den sedan början av 1975 rådande
differensen mellan korta och långa räntor, vilken medförde att medel- och
långfristiga placeringar åter blev attraktiva. Emissionsvillkoren för obligationer
förbättrades under året - på euromarknaden förekom på nytt lån
med löptider på 10-15 år medan räntan successivt sjönk. En stor del av
de obligationer som emitterats på euromarknaden låg emellertid kvar hos
bankerna, vilket innebär risker för marknadsstörningar i händelse av att
en uppgång av den korta räntan skulle medföra att räntemarginalen krymper.
Även på den amerikanska marknaden var volymen utländska emissioner
betydligt större under 1976 än föregående år. Alltjämt förblev dock den
amerikanska marknaden av underordnad betydelse för utländska låntagare,
om man bortser från de kanadensiska. Utländska emissioner på nationella
obligationsmarknader i övrigt var liksom tidigare begränsade till i första
hand den schweiziska marknaden. Även här skedde en markant uppgång
från 1975 till 1976.

Volymen av medelfristiga av bankerna förmedlade lån på euromarknaden

Redog. 1976/77:7

var under 1976 hög, dock inte i nivå med rekordåret 1974. Under året visade
löptiderna en svag tendens mot att öka, medan lånekostnaderna minskade
något.

Kraftiga kursrörelser förekom under våren samt sensommaren och hösten
1976 på valutamarknaden. Dessa orsakades av förväntningar om kursjusteringar
på grund av den olikartade ekonomiska utvecklingen i de europeiska
länderna och fick till följd en utströmning av kapital från underskottsländerna
till i första hand Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz. I syfte
att stoppa spekulativa kapitalrörelser höjde underskottsländerna de korta
räntorna kraftigt. Därmed uppstod betydande räntedifferenser mellan dessa
länder å ena sidan och USA, Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz
å andra sidan där de korta räntorna under loppet av året sjönk något. Oron
på valutamarknaden medförde att även det europeiska valutasamarbetet,
den s. k. ormen, i vilket Sverige deltar, utsattes för spänningar. Sålunda
tvingades Frankrike i mars ånyo lämna ormsamarbetet endast åtta månader
efter återinträdet i juli 1975. Vidare resulterade den förnyade oron i mitten
av oktober i vissa justeringar av de i ormsamarbetet ingående valutornas
inbördes kurser. De innebar för den tyska markens del en uppjustering
gentemot kronan med 3 %. Ministrarna och centralbankscheferna bekräftade
vid detta tillfälle sin beslutsamhet att vidmakthålla valutakurssamarbetet
inom ormen på basis av de nya växelkursrelationerna samt att fullfölja en
politik syftande till intern och extern stabilitet.

Trots kursjusteringen i oktober steg den svenska kronans genomsnittsvärde
under 1976 i förhållande till utländska valutor. Den amerikanska dollarns
utveckling i förhållande till ormvalutorna var under 1976 lugn med tendenser
till en försvagning under senare delen av året då räntorna på den amerikanska
kreditmarknaden fortsatte att sjunka.

Det inhemska konjunkturläget

Vändningen i konjunkturen kom i Sverige under de första månaderna 1976.
Då var uppsvinget utomlands redan på god väg, vilket för Sveriges del
gav utslag i ökad exportefterfrågan för industrin under första kvartalet. Under
andra kvartalet började efterfrågan öka även från hemmamarknaden och
industriproduktionen började långsamt att stiga från ett bottenläge under
början av året.

Under sommaren skedde en märkbar dämpning i det utländska konjunkturuppsvinget.
Detta ledde till att företagens förväntningar beträffande
efterfrågeökningen främst från exportmarknaderna under tredje kvartalet
inte infriades, vilket i sin tur medförde att produktionsplanerna inte heller
kom att följas. Ökningen i industriproduktionen under året blev därför inte
tillräckligt kraftig för att produktionsvolymen för året som helhet skulle
nå upp till 1975 års nivå.

Redog. 1976/77:7

Även prognosen för bruttonationalproduktens ökningstakt, som under
våren låg på 2 96, fick senare nedjusteras. Den tillväxttakt som faktiskt
uppnåddes var endast 1 96, dvs. en obetydlig förbättring jämfört med 1975
då bruttonationalproduktionen steg med 0,5 96. Detta kan jämföras med
utvecklingen i OECD-länderna totalt där tillväxttakten förbättrades från en
minskning med nästan 1,5 96 1975 till en ökning med 5 96 1976.

Trots denna relativt betydande ökning av tillväxten utomlands blev stimulansen
för den svenska ekonomin i form av ökad export inte så kraftig
som man hade räknat med. Den privata konsumtionen utgjorde emellertid
ett expansivt element i den totala efterfrågan. Industriinvesteringarna fortsatte
trots lågt kapacitetsutnyttjande att stiga svagt. Däremot verkade den
avtagande takten i lageruppbyggnaden under 1976 starkt återhållande på
den inhemska produktionsutvecklingen jämfört med 1975. Lageruppbyggnaden
var mindre 1976 än 1975 trots fortsatt statligt lagerstöd. Till en viss
del skedde lageruppbyggnaden också som en följd av att den utländska
efterfrågeutvecklingen blev svagare än väntat. Bostadsinvesteringarna sjönk
för fjärde året i följd. Sysselsättningen ökade svagt under 1976 och arbetslösheten
kunde hållas nere på samma låga nivå som under 1975.

En märkbar dämpning i prisstegringstakten skedde internationellt mellan

1975 och 1976. I Sverige blev dock stegringen i konsumentpriserna under

1976 av ungefär samma omfattning som föregående år dvs. ca 10 96. Producentpriserna
ökade under senare delen av året åter snabbare efter en viss
dämpning i uppgången under loppet av 1975. Exportpriserna utvecklades
i samma riktning.

Hushållens reala disponibla inkomster steg under 1976 inte lika kraftigt
som under 1975 (2,1 % 1976 jämfört med 4,7 % 1975). Ändå ökade den
privata konsumtionen i högre takt 1976 än året innan. Konsumtionen förefaller
alltså ha anpassats till inkomstutvecklingen med viss eftersläpning
och sparkvoten sjönk något från den höga nivå den nått under 1975.

Underskottet i bytesbalansen fortsatte att växa. Detta sammanhängde
i hög grad med den ogynnsamma utvecklingen av utrikeshandeln. Visserligen
svarade tjänster, transfereringar och andra transaktioner av annat
slag än utrikeshandel för huvuddelen av bytesbalansunderskotten 1975 och
1976 men den förbättring i den totala balansen som man i början av 1976
hade förväntat ske genom en gynnsammare utveckling av utrikeshandeln
uteblev.

Mkr 1974 1975 1976

Utrikeshandel - 2 400 - 2 300 - 3 400

Övriga transaktioner - 1 800 - 4 400 - 6 600

Bytesbalans

-4 200

-6 700

- 10 000

Redog. 1976/77:7

Ett flertal faktorer bidrog till denna utveckling. En anledning var som
nämnts att den internationella efterfrågan inte expanderade så snabbt som
väntat. Den svenska exporten steg emellertid inte heller i samma takt som
den totala importen i OECD-länderna, vilket innebar förlust av marknadsandelar
i dessa länder. Detta hade delvis sin grund i att inriktningen i den
utländska efterfrågeökningen på lageruppbyggnad och privat konsumtion
i stället för på investeringar i anläggningar var oförmånlig för svensk export.

En förklaring till den svaga utvecklingen i exportvolymen var också att
de svenska exportpriserna steg snabbare än världsmarknadspriserna, vilket
ledde till en försämring av konkurrenskraften hos svensk industri. Stegringen
i lönekostnad per producerad enhet, justerad för växelkursutvecklingen, var
under 1975 och 1976 snabbare i Sverige än i de viktigaste konkurrentländerna.
Detta kontrasterar mot vad som hände under åren fram till 1975,
då den svenska kostnadsutvecklingen var gynnsam i förhållande till omvärlden.

Även på den inhemska marknaden förlorade de svenska företagen marknadsandelar.
Importvolymen steg därför överraskande kraftigt under 1976.
Eftersom såväl exporten som importen utvecklades mer ogynnsamt än väntat
uteblev den förväntade förbättringen i handelsbalansen och underskottet
blev av ungefär samma storlek som 1975.

Den långfristiga upplåningen utomlands blev under 1976 av ungefär samma
omfattning som under 1975. Ändå försvagades kapitalbalansen kraftigt
bl. a. till följd av ökade varvskrediter till utlandet, ökade direktinvesteringar
och minskad kortfristig upplåning utomlands. Valutareserven ökade under
första haivåret och Sverige var i stort sett oberört av den oro på den internationella
valutamarknaden som uppstod under våren. I samband med
en ny period av valutaoro inträffade betydande valutautflöden i augusti,
september och början av oktober. Dessa förbyttes till ett visst inflöde efter
de kreditpolitiska åtgärder som vidtogs under oktober. För året som helhet
kom dock valutautströmningen att uppgå till 2,6 miljarder kronor.

Kreditpolitikens utformning1

Sammanfattning

Kreditpolitiken utformades under 1976, liksom skett under 1974 och 1975,
i syfte att skydda balansen i transaktionerna med utlandet. Denna hotades
av växande underskott i de löpande betalningarna. Kreditpolitiken ställdes
därmed inför uppgiften att bereda finansiellt utrymme för industrins kapacitetsutbyggnad
och samtidigt att främja kapitalimport och möta valutastörningar.
Förutsättningarna för denna politik ändrades väsentligt i sam -

1 En detaljerad beskrivning av under året vidtagna åtgärder återfinns i avsnittet ''''Kreditpolitiska
åtgärder".

Redog.1976/77:7

band med den under loppet av året skiftande bedömningen av den internationella
konjunkturåterhämtningens styrka och varaktighet.

Under senare delen av 1975 hade kreditpolitiken fått en mindre restriktiv
inriktning och banksystemet reagerade med en mycket stark ökning av
utlåningstakten. Vid ingången av 1976 bedömdes det som nödvändigt att
begränsa kreditexpansionen till en sådan nivå att den reala likviditeten inom
ekonomin inte skulle öka ytterligare. Trots en åtstramning av penningmarknaden,
en justering av likviditetskravet för bankerna under våren och en
höjning av diskontot kring halvårsskiftet fortsatte bankernas utlåning att
öka i en takt som på sikt bedömdes vara oförenlig med de uppsatta målen.
Det fanns emellertid goda skäl att vänta sig en uppbromsning i bankernas
utlåningsökning och riksbanken ville undvika alltför kraftiga åtgärder i restriktiv
riktning. Vad beträffar räntepolitiken hade i början av året fallande
räntesatser utomlands i samband med den långsamma konjunkturåterhämtningen
skapat utrymme för en diskontosänkning i Sverige. I juni höjdes
diskontot återigen, även i detta fall som en anpassning till ränteutvecklingen
utomlands.

Under sommaren skedde en nedjustering av prognoserna för produktionstillväxten
inom OECD-länderna. Samtidigt inleddes en ny period av
valutaoro, denna gång koncentrerad till förväntningar om en uppskrivning
av D-marken. Ett kraftigt utflöde av valutor ägde rum i augusti och förstärktes
i september. I detta läge kom omsorgen om valutaställningen i
förgrunden och riksbanken vidtog åtgärder för att med större precision och
snabbhet bryta ökningen i bankernas utlåning. I oktober höjdes diskontot
och direkt utlåningsreglering återinfördes för affärsbankerna.

Kreditpolitiken gavs under 1976, liksom under det föregående året, en
selektiv inriktning i syfte att ge finansieringsutrymme för en utbyggnad
av industrins produktionskapacitet och en fortsatt lagerhållning. Samtidigt
vidtogs en rad åtgärder för att säkerställa de mindre och medelstora företagens
finansiering på den svenska kreditmarknaden.

Valutareglering och utlandsupplåning

Den liberala praxis i fråga om tillstånd till upplåning i utlandet och de krav
som ställs på upplåningen har med smärre undantag bibehållits oförändrade
under 1976.

Tillstånd till långfristig upplåning i utlandet för användning i Sverige
gavs för finansiering av industriell investering som bedömdes angelägen
från bytesbalans- och valutasynpunkt. Normalt krävdes också att lånen skulle
ha en genomsnittlig löptid på minst fem år.

Näringslivets stora möjligheter att finansiera sig i Sverige och oron på
valutamarknaderna ledde till ett mattare intresse för utlandsupplåning under

Redog. 1976/77:7

våren och sommaren. Detta ändrades därefter som följd av en successivt
tilltagande åtstramning på den svenska kreditmarknaden och gynnsamma
lånemöjligheter utomlands. Tillståndsgivningen visade under resten av året
en uppåtgående trend.

Till ökningen i tillståndsgivningen bidrog att valutabankerna från november
medgavs att i administrativt enklare former upplåna medel i utlandet
för vidareutlåning till mindre och medelstora företag för direkt finansiering
av allmänt produktiv verksamhet. Det medgivna rambeloppet sattes till
ca 800 mkr.

I fråga om kommunernas utlandsupplåning skedde ingen ändring av tidigare
gällande regler, innebärande att de största kommunerna medgavs
uppta lån i eget namn och övrig upplåning i utlandet förutsattes ske genom
kommunkreditinstituten.

Den helt övervägande delen av den svenska internationella upplåningen
skedde i dollar på euromarknaden. Upplåningen i tyska mark var mindre
än under 1975. Viss upplåning förekom i schweiziska francs och holländska
flori ner.

Tillståndsgivningen för svenska investeringar i utlandet ökade kraftigt
under 1976. De utländska investeringarna i Sverige blev däremot av ungefär
samma omfattning som 1975.

Även om valutaregleringen i sin tillämpning bibehölls i stort sett oförändrad
under 1975 och 1976 har utlandsupplåningen visat inte obetydliga
fluktuationer, främst sammanhängande med det inhemska kreditmarknadsläget.
För medel- och långfristig upplåning i utlandet låg tillståndsgivningen
kring årsskiftet 1975/76 vid ca 1 300 mkr per månad. Därefter minskade
takten och fram t. o. m. oktober uppgick tillståndsgivningen till i genomsnitt
700 mkr per månad för att sedan åter öka. För året som helhet var tillståndsgivningen
större än under 1975.

Kapitalmarknaden

1 april 1975 vidtog riksbanken åtgärder inriktade på att vidga kapitalmarknaden.
Räntesatserna vid emission av bostads-, kommun- och industriobligationer
höjdes med 1 procentenhet och övriga långtidsbundna räntesatser
förväntades anpassa sig till dessa. Diskontot höjdes ej vid detta tillfälle.
Den sålunda ändrade relationen mellan långa och korta räntor beräknades
på sikt innebära en vidgning av kapitalmarknaden. Senare sänktes diskontot
med 1 procentenhet i augusti 1975 och ytterligare med l/''2 procentenhet
i januari 1976. I juni vidtogs en höjning med 1/2 procentenhet. De långtidsbundna
räntorna har däremot fram till oktober 1976 legat på en oförändrad
nivå sedan höjningen i april 1975. Den 4 oktober höjdes diskontot
med 2 procentenheter till 8 V Samtidigt höjdes de långtidsbundna räntorna
med 1/2 procentenhet. Den kraftiga höjningen av diskontot i oktober var

Redog.1976/77:7

betingad av den internationella valutaoron och därmed följande räntehöjningar
utomlands och innebar jämfört med läget före april 1975 att den
långa räntan höjts med 1 1/2 procentenhet mot 1 procentenhet för diskontot.

Det omedelbara syftet med denna politik var att öka tillförseln av långa
lån till näringslivet genom obligations- och förlagslåneemissioner och utlåning
från de företagsfinansierande mellanhandsinstituten. Som ett första
mål hade i april 1975 angivits en ökning fram till halvårsskiftet 1976 på
2 miljarder kronor över tidigare nivå för kapitalflödet. Senare i april underbyggdes
denna inriktning genom överenskommelser mellan riksbanken
och allmänna pensionsfonden, försäkringsbolagen och bankerna. Kapitaimarknadsinstituten
skulle svara för en ökning av industriplaceringar i form
av förvärv av industriobligationer och förlagslån eller genom obligationseller
reverslångivning till de företagsfinansierande mellanhandsinstituten.
Affärsbankernas bidrag till industrins långfristiga finansiering skulle ske antingen
genom försäljning av industriobligationer och förlagsbevis till nya
placerargrupper eller genom egna placeringar.

Vid utgången av 1975 kunde konstateras att kreditpolitikens inriktning
på att vidga den svenska kapitalmarknaden och att prioritera industrins
finansiering på denna marknad i nyssnämnda former hade givit påtagliga
resultat. Industrins emissioner av obligations- och förlagslån hade nära fördubblats
från 1974 till 1975, nya placerargrupper svarade för mer än en
sjättedel av de teckningar av industriobligationer som skett sedan höjningen
av den långa räntan och även industrins upplåning på den svenska kapitalmarknaden
via de företagsfinansierande mellanhandsinstituten hade
ökat. En fortsatt prioritering av industrins finansiering ingick som ett viktigt
led i kreditpolitiken under 1976.

I februari beslöt riksdagen att fjärde fondstyrelsen i allmänna pensionsfonden
skulle tillföras 500 mkr. Det bedömdes vara av stor vikt att denna
satsning på fjärde fondstyrelsens aktieköp i storföretagen kompletterades
med motsvarande förbättring av finansieringen förde mindre och medelstora
företagen, vilket enligt riksdagen borde ske genom att första, andra och
tredje fondstyrelserna i allmänna pensionsfonden ytterligare ökade sina placeringar
i de mellanhandsinstitut som i första hand finansierar den mindre
och medelstora företagsamheten. Som riktmärke angavs att lånekön hos
AB Industrikredit och AB Företagskredit skulle elimineras och att dessa
institut i fortsättningen skulle tillförsäkras en nettoutlåningskapacitet på 1
miljard kronor. Ökat utrymme på kapitalmarknaden borde enligt riksdagen
också beredas Allmänna hypoteksbanken och AB Lantbrukskredit. Ramen
för emission av obligationer för hypoteksbanken angavs till 500 mkr. 1 maj
antog riksdagen ett förslag som innebar en ytterligare höjning av ramen
till 600 mkr. När det gällde Lantbrukskredit förordades inte någon ram.
Beslutet hade en kvalitativ innebörd och syftade till att främja finansieringen
av tillverknings- och förädlingsindustri.

Redog. 1976/77:7

För Industrikredit och Företagskredit hade riksbanken inte tillämpat något
tak för upplåningen. Något köproblem förelåg inte heller för dessa institut.
För hypotcksbankens obligationsemissioner hade riksbanken ursprungligen
satt ett tak om 450 mkr. Efter riksdagens senare beslut höjdes det till 600
mkr. Försäljningen av hypotcksbankens obligationer underlättas av att de
är prioriterade hos banker och försäkringsinrättningar.

För Lantbrukskredit höjdes ramen för upplåning ursprungligen från 200
mkr till 225 mkr. Efter riksdagens senare beslut fastställdes inte någon ny
ram. Riksbanken inriktade sig i stället på att hålla nära kontakt med Lantbrukskredit
för att finansieringsfrågorna skulle lösas i linje med det av riksdagen
angivna syftet.

Uppgifter om de företagsfinansierande institutens nyutlåning visar att åtgärderna
att underlätta de mindre och medelstora företagens upplåning på
kapitalmarknaden givit avsett resultat. Industrikredit och Företagskredit refinansierar
sin utlåning huvudsakligen genom reverslån från allmänna pensionsfonden.
Denna upplåning ökade från 975 mkr 1975 till I 250 mkr 1976.
Pensionsfondens reverslångivning till Lantbrukskredit ökade från 200 mkr
1975 till 320 mkr 1976. Härtill kom för vissa institut en mindre upplåning
från andra långivare. Liksom under 1975 skedde Investeringsbanken bidrag
till de mindre företagens kapitalförsörjning bl. a. genom utlåning i samarbete
med företagareföreningarna.

Riksbanken fullföljde under året även i övriga avseenden den kapitalmarknadspolitik
som påbörjats 1975. Försäkringsbolagen ökade sitt engagemang
i industrins finansiering i de former som hade överenskommits
i april 1975. Deras placeringar uppgick under perioden juni 1975—juni 1976
till ett belopp som var drygt 1/2 miljard kronor större än under föregående
12-månadersperiod. För 1976 sänktes placeringskravet avseende bostadsoch
statsfinansiering för försäkringsbolagen till 60 % i livrörelsen och 50 %
i sakrörelsen. Riksbanken förutsatte därvidlag att det utrymme som sålunda
skapades skulle användas till industrifinansiering i de former som hade
angivits i aprilöverenskommelsen. Under hösten minskade emellertid försäkringsbolagens
placeringar av detta slag. Teckningarna i industriobligations-och
förlagslån sjönk sålunda både beloppsmässigt och mätt som andel
av totala teckningar.

Sammanlagt ökade företagens upplåning på den svenska kapitalmarknaden
i form av obligations- och förlagslån från 2.6 miljarder kronor 1975
till 3.0 miljarder kronor 1976. De företagsfinansierande mellanhandsinstitutens
totala utlåning hade ökat kraftigt från 1974 till 1975. Ökningen fortsatte
1976. Nyutlåningen uppgick då till 4.9 miljarder kronor att jämföra
med 2,8 och 3,6 miljarder 1974 och 1975.

Som ett led i förbättringen av kapitalmarknadens kapacitet och funktionssätt
hade riksbanken under 1975 godtagit att emissionsbankerna tilllämpade
en större differentiering i räntesiittningen för obligations- och för -

Redog. 1976/77:7

lagslån än tidigare. Räntesatserna fastställdes på grundval av en bedömning
av det emitterande bolagets ställning, s. k. rating.

Sankernas likviditet och utlåning

Vid ingången av 1976 var det uppenbart att en utlåningsexpansion och därmed
sammanhängande likviditetsuppbyggnad inom ekonomin av samma
styrka som under fjärde kvartalet 1975 inte skulle vara förenlig med återställandet
av den externa balansen. I augusti 1975 hade det då gällande
utlåningstaket för bankerna slopats och riksbanken avsåg att i fortsättningen
reglera bankernas utlåningskapacitet genom likviditetskraven. Vid flera tillfällen
under fjärde kvartalet 1975 och början av 1976 tillkännagav riksbanken
att en fortsatt tillämpning av likviditetskraven skulle ske med sikte på en
utlåningsexpansion på II ä 12% i årstakt.

Likviditetsökningen under 1975 hos såväl hushållen som företagen skedde
jämsides med en betydande likviditetsförbättring inom bankerna. Valutareservens
ökning och budgetunderskottet bidrog till att förstärka banklikviditeten,
vilket endast delvis motvägdes av likviditetsindragningen till följd
av den förda statsskuldspolitiken och nettoinsättningar på investerings- och
arbetsmiljökonton i riksbanken (se nedanstående tablå). Likviditeten stramades
åt under första halvåret 1976. Valutareserven ökade i långsammare
takt och statens budget förstärktes mycket kraftigt. Samtidigt gavs statsskuldspolitiken
en sådan utformning att dess likviditetsindragande effekt
under första halvåret blev större än under första halvåret 1975.

Mkr	1975		1976
l:a hå	2:a hå	l:a hå	2:a hå
Valutareserven	2 800	2 500	1 400	-4 000
Statens utgiftsöverskott	I 700	9 800	- 6 300	13 200
Statens upplåning utanför
bankerna (ökning = -)	-3000	-2 800	- 4 900	-3.400
Investeringskonton i
riksbanken (ökning = -)	-3 900	1 700	- 100	1 200
Övriga riksbankstransaktioner	0	- 1 100	- 300	-3 900
Summa = förändring i bankernas
likvida tillgångar	-2 400	10000	- 10 200	3 100

Utvecklingen av bankernas likviditet blev fortsatt stram under andra halvåret
som normalt kännetecknas av en säsongmässigt betingad likviditetsökning.
Åtstramningen åstadkoms då inte av statsbudgetens utfall och finansiering
utan av valutautflödet.

Affärsbankernas faktiska likviditetskvoter ökade under 1975 med 5 procentenheter
och låg kvar påen förhållandevis hög nivå i januari och februari.
I syfte att förmå bankerna att anpassa sin utlåning till den tidigare angivna

Redog. 1976/77:7

expansionstakten höjdes därför genom beslut i februari likviditetskraven
för affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker.

Trots upprepade uppmaningar till affärsbankerna att iakttaga återhållsamhet
i sin utlåning fortsatte kreditgivningen att öka i en takt som inte var
förenlig med det riktmärke som tidigare hade angivits. Den under hösten
1975 kraftiga kreditexpansionen hade fortsatt under våren. Utlåningen till
annat än bostadsbyggande hade stigit med ca 19 % eller mer än 11 miljarder
kronor över 12-månadersperioden fram t. o. m. april 1976. Därtill kom att
utestående belopp av beviljade, ej disponerade krediter i checkräkning hade
ökat med inte mindre än 30 % över samma period. Det var uppenbart att
en kreditexpansion av denna omfattning kunde medföra risker med tanke
på både den inhemska konjunkturutvecklingen och betalningsbalansen.

Ett stramare läge på penningmarknaden hade redan inträtt i april och
lett till en sjunkande faktisk likviditet hos bankerna. Nedgången i budgetunderskottet
som ägt rum kompenserades inte genom en sänkning av
likviditetskraven. Detta ledde till ett ökat tryck på bankerna att dämpa
takten i sin utlåning. Bankernas upplåning i riksbanken hade också ökat
kraftigt och förblev omfattande även efter halvårsskiftet.

1 juni vidtogs vissa ändringar i systemet med likviditetskvoter. Dessa
innebar inte någon skärpning men avsåg att göra systemet mer effektivt
i ett läge då kraven på bankerna blev starkare kännbara genom den ovan
skildrade utvecklingen av bankernas faktiska likviditet. Likviditetskraven
för affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker ändrades med verkan från
1 juli 1976. Vid beräkning av likviditetskvoten skulle därvid, förutom de
förbindelser som dittills hade ingått i nämnaren, även inräknas av bankerna
utfärdade kreditgarantier för lån upptagna i Sverige samt beviljade, ej disponerade
krediter i räkning. Syftet med införandet av de nya beräkningsreglerna
för likviditetskraven var förutom att motverka den pågående alltför
kraftiga ansvällningen av beviljade krediter i räkning även att motverka
en eventuell tillväxt av den "grå" kreditmarknaden, för vilken kreditgarantierna
utgör en viktig grund. Samtidigt utfärdades förordnande om likviditetskrav
enligt lagen om kreditpolitiska medel även för sparbanker och
föreningsbanker, för vilka dittills rekommendationer hade utfärdats.

Likviditetsindragningen tillsammans med likviditetskraven torde åtminstone
mot slutet av våren påverkat bankerna så att de i avtagande grad
gav löften om krediter. Under de föregående månaderna hade emellertid
en stor stock av utlovade och beviljade krediter byggts upp. Allteftersom
de utlovade krediterna utnyttjades fortsatte därför den registrerade utlåningen
att växa i snabb takt. I och för sig har en långsam uppbromsning
av bankernas utlåning många fördelar framför en kreditpolitik med tvära
omkastningar. Utvecklingen på valutamarknaden ledde emellertid till att
en snabbare verkande restriktiv politik blev nödvändig.

Sedan halvårsskiftet hade valutareserven minskat successivt och i en allt
snabbare takt. Reserv nedgången uppgick i augusti till 1,3 miljarder kronor,

Redog. 1976/77:7

i september till 1,4 miljarder kronor och under en tredagarsperiod kring
månadsskiftet september/oktober till ytterligare 1,3 miljarder kronor. Den
centrala valutareserven reducerades sålunda under en period av drygt två
månader från 11,5 miljarder kronor till 7,5 miljarder kronor. En fortsatt
minskning av valutareserven i denna takt kunde inte accepteras.

Det var uppenbart att det stora underskottet i den svenska bytesbalansen
och beroendet av en kontinuerlig upplåning utomlands medförde att valutaströmmarna
till och från Sverige var känsliga för störningar på de internationella
valutamarknaderna. Under de episoder av valutaoro som förekommit
under första halvåret hade emellertid Sverige ej nämnvärt berörts.
Valutaoron under augusti-oktober drabbade däremot Sverige starkt och det
var uppenbart att över denna period den svenska valutaavtappningen visade
en tendens att växa jämfört med den som förekom i andra länder inom
det europeiska valutasamarbetet.

Denna ökade sårbarhet kunde antagas sammanhänga med en relativt låg
räntenivå i Sverige och med en relativt god likviditet inom det svenska
näringslivet, som stod i samband med den starka kreditexpansionen. Detta
gav ytterligare incitament och möjlighet till omkastningar i betalningar
för export och import och fördröjningar i hemtagning av likvider för lån
i utlandet. I sin bedömning av nödvändiga åtgärder hade riksbanken även
att ta hänsyn till att den tidigare väntade förbättringen av bytesbalansen
uteblivit.

Riksbanken vidtog därför en serie åtgärder som innebar en höjning av
räntenivån och en snabb begränsning av kreditexpansionen hos affärsbankerna.
Även andra länder som drabbats av valutautströmning vidtog vid
ungefär samma tidpunkt kraftiga räntehöjningar och det var möjligt att
detta kunde stilla valutaoron. En justering av kursrelationerna inom det
europeiska valutaarrangemanget kunde också bli aktuell. Under alla förhållanden
var dock en skärpning av kreditpolitiken nödvändig för att skydda
vårt betalningsbalansläge.

Den 3 oktober beslöt fullmäktige sålunda att höja diskontot från 6 till
8 % och att hemställa hos regeringen om direkt utlåningsreglering för affärsbankerna.
Tidigare erfarenheter visar klart att ett direkt utlåningstak
på bankutlåningen är ett ändamålsenligt instrument för att snabbt begränsa
en kreditexpansion. Regeringen biföll fullmäktiges hemställan om utlånings jt tak

för affärsbankerna. Den utlåning som regleringen omfattade var densamma
som vid det informella utlåningstaket åren 1974-1975, nämligen
utlåning till allmänheten (exklusive bostadsbyggnadskrediter) minus i utlandet
refinansierade krediter plus kreditgarantier för lån upptagna i Sverige.
Härigenom gavs möjlighet för en bank att utan hinder av regleringen fungera
som kanal för sina kunders upplåning i utlandet.

Utlåningsregieringen skulle gälla t. o. m. utgången av mars 1977. För
Skandinaviska Enskilda Banken och Svenska Handelsbanken fick den utestående
reglerade utlåningen, bestämd på ovan angivna sätt, stiga med 10 %

Redog.1976/77:7

från den sista mars 1976 till den sista mars 1977. För övriga affärsbanker
fick stegringen uppgå till 12 96. Avstämning skulle göras även vid slutet
av december 1976 och vid slutet av januari och februari 1977. Det hårdare
kravet på de förstnämnda bankerna förklaras av att de med hänsyn til!
sin kundstruktur har större möjligheter att refinansiera lån i utlandet.

Utlåningstaket innebar att affärsbankerna, som kraftigt ökat sin utlåning
från mars till september, genomsnittligt inte kunde öka det utestående beloppet
av reglerad utlåning under tiden oktober 1976 - mars 1977. Det
belopp bankerna erhöll i form av amorteringar och avlyft av lån skapade
dock utrymme för nyutlåning, ehuru av betydligt mindre omfattning än
under den gångna delen av 1976. Bankerna uppmanades att i första hand
använda nyutlåningen så att hårda effekter undveks för sådana låntagare
som hade svårare att lösa sina finansieringsproblem på annat sätt, såsom
mindre företag.

Flertalet affärsbankers faktiska likviditetskvoter hade under hösten börjat
underskrida då gällande krav. Som en följd av att utlåningsreglering införts
vidtogs vissa justeringar av systemet med likviditetskrav. För det första
beslöt fullmäktige att så länge utlåningsregleringen tillämpades - oktober
1976 t. o. m. mars 1977 - icke använda någon sanktion vid bristande uppfyllande
av likviditetskraven. För det andra sänktes fr. o. m. november de
för affärsbankerna gällande likviditetskraven. Avsikten var att anpassa kraven
till en nivå som skulle göra dem till ett effektivt instrument vid den
tidpunkt då utlåningsregleringen upphörde. Sänkningen av kraven var olika
för olika banker och uppgick för affärsbankerna som helhet till 1 1/2 procentenhet.

För sparbankerna och föreningsbankerna hade tidigare aviserats en höjning
av likviditetskravet med 1 procentenhet fr. o. m. december 1976.1 november
beslöts att denna höjning inte skulle genomföras och att kraven skulle förbli
oförändrade.

Begränsningen av tillgången på kredit från den svenska kreditmarknaden
kompletterades med en höjning av räntenivån. Redan i augusti hade valutautflödet
föranlett en mindre anpassning av räntenivån. Riksbanken höjde
då den straffräntesats - utöver diskontot på 6 96 - som tillämpas vid bankers
upplåning utöver 75 96 av det egna kapitalet från 2 till 4 96, innebärande
en straffränta på 10 96. Denna åtgärd avsåg att genom inverkan på specialinlåningsräntorna
motverka utflödet av kortfristiga medel till utlandet.

Den 4 oktober höjdes, som nämnts, diskontot från 6 till 8 96. Vid diskontohöjningen
rekommenderades bankerna att höja sina räntesatser i motsvarande
mån. Riksbanken var dock beredd att medge att räntesatsen vid
kredit i räkning (med undantag av bostadsbyggnadskrediter) tillfälligt höjdes
med ytterligare 1 procentenhet. Straffräntan höjdes vid detta tillfälle med

1 procentenhet från 10 till 11 96.

Åtgärderna i oktober 1976 följdes av en förändring i utvecklingen på
valutamarknaden och kreditmarknaden. En valutainströmning följde och

2 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 7

Redog.1976/77:7

kronans läge i ormen förbättrades. Kreditexpansionen avtog och den totala
kreditgivningen på den organiserade kreditmarknaden i Sverige, som tidigare
ökat mycket kraftigt, blev härigenom mindre för helåret 1976 än för
helåret 1975. Minskningen av utlåningen från affärsbankerna mot slutet
av året blev av sådan styrka att bankerna med bred marginal underskred
utlåningstaket. Stegringen av det utestående beloppet av andra krediter
än till bostadsbyggande kom härigenom att för året som helhet bli omkring
12 %.

Redog. 1976/77:7

Kreditmarknaden

Huvuddragen i utvecklingen på kreditmarknaden har tecknats i föregående
avsnitt. I detta skall en mer detaljerad beskrivning ges av likviditetsutvecklingen
inom ekonomin, av bankernas och kapitalmarknadsinstitutens
rörelse och av kreditflödet till olika låntagargrupper.

Likviditeten inom ekonomin

Likviditetsutvecklingen inom vissa sektorer

Den snabba lividitetsuppbyggnaden inom den svenska ekonomin under senare
delen av 1975 dämpades under våren 1976, varefter en stramare ut Diagram

A. Industrins, handelns och kommunernas likvida medel

Säsongrensade ställningsuppgifter

Industri och handel

Industri

Kommuner

Mkr

24000

22 000

16 000

14 000

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Anm. De likvida medlen innefattar för industrin och handeln kassa och banktillgodohavanden,
andra kortfristiga penningplaceringar samt beviljade icke disponerade
checkräkningskrediter och för kommunerna kassa och banktillgodohavanden.

Redog. 1976/77:7

veckling följde. Likviditetsutvecklingen var svagare under loppet av 1976
än 1975 för såväl företag och kommuner som hushåll.

För större och medelstora industri- och handelsföretag, för vilka likviditetsutvecklingen
kan följas löpande, visar en säsongrensad serie över de
likvida medlen (kassa och banktillgodohavanden, andra korta penningplaceringar
och beviljade icke disponerade krediter i räkning) en fortsatt ökning
under första halvåret 1976 (diagram A). Den var dock svagare än tidigare
och under andra halvåret 1976 följde en minskning.

Två speciella faktorer verkade återhållande på företagens likviditetsutveckling
1976. Den ena gällde avgiftsbeläggningen av efterskottsinbetalningar
av arbetsgivaravgifter av olika slag, till såväl staten som allmänna
pensionsfonden. Denna åtgärd ledde till att företagen vid månadsskiftet
april-maj inbetalade ett belopp om ca 2 700 mkr som eljest
skulle ha betalats in i februari och april 1977. Valutainströmningen och
kreditexpansionen under våren uppvägde dock mer än väl den åtstramning,
som denna inbetalning medförde. Den andra faktorn gällde förväntningarna
under hösten om en uppskrivning av den tyska marken.
Svenska företag tidigarelade då betalningar till utlandet för import, medan
betalningar till Sverige för svensk export senarelades. Dessa tillfälliga
förändringar i betalningsterminerna utgjorde en mycket kraftig påfrest -

Tabell 1. Penningmängden Mkr

	1974	1975	1976 (prel)
A. Penningmängdens förändring
Allmänhetens banktilIgodohavanden	11 879	16 448	6 860
Affärsbanker	6 654	9 598	2 080
Sparbanker	3 500	4 902	4 065
Föreningsbanker	1 497	1 606	1 500
Postgiro	165	1 472	- 699
Postverkets inlåning i PKbanken (ökning = -)	63	- I 130	- 86
Sedlar och mynt	1 939	2 807	2 035
Summa	13818	19 255	8 895
B. Tillskott genom:
Valutareservens förändring	- 3 292	5 262	-2 661
Statens utgiftsöverskott	10 721	11 461	6 952
Statens upplåning utanför bankerna (ökning = -) Medel på investeringskonton i riks-	- 4 862	- 5 783	-8 291
banken, alla slag (ökning = -)	- 1 040	- 2 186	1 147
Övriga riksbankstransaktioner	- 670	- 724	-1 732
Bankernas utlåning till allmänheten Bankernas nettoförvärv av hypoteksobligationer	11 915	13511	15 053
(nom värde) och mellankrediter	3 178	4214	4018
Bankerna, diverse	-2 132	-6 500	-5 591
Summa	13818	19 255	8 895

Anm. Penningmängdens ökning har i denna tabell beräknats som förändringen från årsslut till årsslut.

I raden Bankerna, diverse ingår bl. a. bankernas upplåning i utlandet och skillnaden mellan nominella och bokförda
värden (negativa poster).

Redog. 1976/77:7

ning på företagens likviditet, som senare kan våntas följas av en likviditetsförstärkning.

Även för kommunerna var likviditetsutveckiingen svagare 1976 än
1975. Deras kassa och banktillgodohavanden växte visserligen under första
halvåret (säsongrensade uppgifter), men stegringen var svag. Det är
föga sannolikt att en likviditetsforbättring inträdde för kommunerna under
andra halvåret 1976. Däremot förväntas en sådan följa under loppet
av 1977.

För hushållen avspeglas den något vikande sparandeutvecklingen 1976
i en lägre tillväxt i deras banktillgodohavanden.

Penningmängden

Företagens, kommunernas och hushållens sammanlagda banktillgodohavanden
och deras innehav av sedlar och mynt brukar betecknas total pen Diagram

B. Penningmängden

Förändring från kvartal till kvartal.

Till årstakt uppräknade värden.

Säsongrensade uppgifter.

Procent

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Anm. Penningmängden innefattar allmänhetens inlåning i bankinstituten samt allmänhetens
innehav av sedlar och mynt.

Kvartalsuppgifterna för penningmängden har beräknats som medeltalet av uppgifterna
för de tre månadssluten under kvartalet. I diagrammet redovisade procentuppgifter
visar förändringen från ett kvartal till nästföljande kvartal uppräknad till årstakt, dvs.
förändringsuppgifterna har upphöjts med fyra.

Redog. 1976/77:7

ningmängd. Denna hade under en stor del av 1975 ökat i ett snabbt tempo.
Under 1976 vände utvecklingen, och för årets fjärde kvartal var årstakten
för penningmängdens ökning nere i 2,3 % (diagram B).

Den beloppsmässiga ökningen av penningmängden blev betydligt mindre
1976 än 1975. Därtill bidrog framför allt två faktorer, omkastningen i
valutareservens utveckling från ökning till minskning och förstärkningen
av statsbudgeten. Även statsskuldspolitikens utformning medverkade till
ökad stramhet (tabell 1). Bankernas egna transaktioner i form av utlåning
och förvärv av hypoteksobligationer bidrog å andra sidan i växande utsträckning
till penningmängdens ökning.

Den reala likviditeten

Sätts den totala penningmängden i relation till bruttonationalprodukten i
löpande priser, erhålles ett mått på den reala likviditeten. Likviditeten
i denna mening har en långsiktigt fallande trend. Kalkyler tyder på att
en uppjustering av årsvärdena med omkring 1/2 % erfordras för att eliminera
denna trend.

Diagram C. Real likviditet

Kvoten mellan penningmängden och bruttonationalprodukten till löpande priser

Procent

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

A. Real likviditet, faktisk kvot

B. Real likviditet, med 1/2 % per år trendjusterad kvot

Såväl en ojusterad som en justerad serie över den reala likviditeten visas
i diagram C. Som framgår av diagrammet har den reala likviditeten fallit
från den höga nivå, som nåddes 1973 efter tre års kraftig likviditetspåspädning,
till en nivå något över den som rådde 1970 (trendjusterad serie).

Redog. 1976/77:7

Bankerna

Riksbanken

Valutautströmningen hösten 1976, vilken ledde till en minskning av riksbankens
valutainnehav för året som helhet, följdes av förvärv av statspapper.
Dessa förvärv fick dock inte större omfattning än att affärsbankerna i stort
sett ständigt var i behov av upplåning i riksbanken. Under vissa perioder,
redan innan valutautströmningen hade börjat, var denna upplåning, som
längre fram skall visas, mycket omfattande.

En viss minskning i allmänhetens efterfrågan på sedlar inträffade under
året. Tillväxten i den utelöpande sedelmängden hade under 1975 uppgått
till drygt 16 96. Under 1976 uppgick den till 11 96. Affärsbankernas tillgodohavanden
i riksbanken utöver kassakvotsmedel var på sedvanligt sätt
av ringa omfattning och förändrades knappast.

Riksbankens balansräkning för 1975 och 1976 redovisas på s. 101 ff.

Affärsbankerna

Affärsbankernas likviditetssituation hade påtagligt förbättrats under 1975.
Under 1976 framträdde en tendens till försvagning redan under årets första
kvartal vad gällde kassalikviditeten (tabell 2). Förstärkningen av statsbudgeten
och ökningen av statsupplåningen på marknaden utanför bankerna
balanserade mer än väl valutainfiödets likviditetsökande effekt, och bankerna
drevs till ökad upplåning i riksbanken.

Under årets andra kvartal följde en kraftig minskning i bankernas kassalikviditet.
Orsaken härtill var det då omfattande överskottet i statsbud -

Tabell 2. Affärsbankernas nettoställning gentemot riksbanken

	1971	1972	1973	1974	1975	1976
Januari	- 480	90	52	74	-1 582	- 248
Februari	- 924	37	49	53	-2 986	-1 448
Mars	- 969	35	57	68	-2 411	-1 810
April	- 867	128	94	-3 113	-1 863	-2 026
Maj	-1 541	45	54	-3 648	-3 225	-4 806
Juni	-1 894	-268	-691	-6 346	-A 126	-7 435
Juli	- 649	78	89	-4 669	-1 512	-3 011
Augusti	- 357	46	- 23	-6 040	-1 922	-5 768
September	- 498	99	124	-4 120	-2 658	-4 775
Oktober	- 359	158	-178	-4 188	-1 508	-6 807
November	- 326	2	- 61	-3 427	- 596	-4 284
December	- 21	181	219	-2 706	- 433	-3 071

Anm. Nettoställningen under en månad har beräknats som medeltal av de vid månadens fyra rapportdagar
föreliggande differenserna mellan affärsbankernas tillgodohavanden på checkräkning i riksbanken och
deras skuld till riksbanken för upptagna lån. I checkräkningstillgodohavandena ingår ej medel innestående
i enlighet med kassakvotslagens bestämmelser.

Redog. 1976/77:7 Tabell 3. Förändringar i bankernas likvida tillgångar		24	Mkr
	1974	1975	1976 (prel)
Påverkande faktorer
1. Total valutareserv	-3 292	5 262	-2 661
2. Statens utgiftsöverskott	10 721	11 461	6 952
3. Statens upplåning utanför bankerna (ökning = -)	—4 862	-5 783	-8 291
4. Allmänhetens innehav av sedlar och mynt (ökning = -)	-1 939	-2 807	-2 035
5. Medel på investeringskonton i riksbanken (ökning = -)	- 214	- 104	- 303
6. Medel på arbetsmiljökonton i riksbanken (ökning = -)	- 826	- 949	781
7. Medel på särskilda investeringskonton i riksbanken (ökning = -)		-1 133	669
8. Kassakvotsmedel i riksbanken (ökning = -)	-3 795	2 496	- 513
9. Övriga riksbankstransaktioner	- 670	- 724	-1 732
10. Summa 1-9 =15 + 23	-Aili	7719	-7 133
Affärsbankernas likvida tillgångar
11. Korta nettofordringar på riksbanken	-2 640	2 194	-2 587
12. Korta nettofordringar på riksgäldskontoret	-3 515	3 073	-3 455
13. Korta nettofordringar på utländska banker	192	250	- 576
14. Statsobligationer	638	2 039	- 920
15. Summa 11-14	-5 325	7 556	-7 538
16. Korta nettofordringar på sparbanker och föreningsbanker	147	- 338	634
17. Korta nettofordringar på övriga kreditinstitut	229	- 137	-1 823
18. Summa 16-17	376	- 475	-1 189
19. Summa 15 + 18	-A 949	7 081	-8 727
Sparbankernas och föreningsbankernas likvida tillgångar
20. Korta nettofordringar på riksbanken	63	9	- 31
21. Korta nettofordringar på riksgäldskontoret	212	- 114	- 96
22. Statsobligationer	173	268	532
23. Summa 20-22	448	163	405
24. Korta nettofordringar på affärsbanker	- 147	338	- 634
25. Korta nettofordringar på övriga kreditinstitut	- 99	326	- 700
26. Summa 24-25	- 246	664	-1 334
27. Summa 23 + 26	202	827	- 929

Anm. Valutareservens förändring redovisas i tabellen efter vidtagna upp- och nedskrivningar. För att fä en
rättvisande bild av valutaflödets effekt på bankernas likviditet måste uppskrivningarna dras ifrån och nedskrivningarna
läggas till (jfr avsnittet om betalningsbalansen). De har i tabellen lagts in i raden "Övriga riksbankstransaktioner".
I affärsbankernas korta nettofordringar i riksbanken ingår ej medel innestående i enlighet
med kassakvotslagens bestämmelser.

Redog.1976/77:7

geten, till en del betingat av den ovan beskrivna tidigareläggningen av inbetalningarna
till staten av vissa arbetsgivaravgifter.

Det kassamässiga läget för bankerna förblev stramt året ut med undantag
av tillfälliga säsongmässiga lättnader. Valutautströmningen och den statliga
upplåningen utanför bankerna neutraliserade i stor utsträckning den likviditetsökning
som följde av höstens ganska omfattande statliga utgiftsöverskott.

Bankernas totala likvida tillgångar i form av nettofordringar på riksbanken,
utlandet och staten, som under 1975 ökat med 7 700 mkr, minskade kraftigt
under loppet av 1976 t. o. m. oktober, varpå en viss ökning följde. För året
som helhet utgjorde minskningen 7 100 mkr (tabell 3 och diagram D).

Diagram D. Affärsbankernas nettofordringar på staten, riksbanken och utlandet

Säsongrensade ställningsuppgifter

Mkr

20 000

18 000

16 000

14 000

12 000

10 000

8 000

6 000

4 000

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Anm. Innehavet per kvartal av ifrågavarande likvida tillgångar har beräknats som
medeltalet av innehavet vid de tre månadssluten. I nettoslällningen gentemot utlandet
har endast de avista tillgångarna och skulderna tagits med.

Likviditetskvotsmässigt framträdde stramheten mera långsamt än i fråga
om kassalikviditeten och de totala likvida tillgångarna. Detta förklaras av
gällande utjämningsregel, enligt vilken överskott får kvittas mot underskott
inom en 12-månadersperiod. Under loppet av 1975 hade överskottet för

Redog. 1976/77:7

Tabell 4. Affärsbankernas likviditetskvoter

Genomsnittligt överskott för affärsbanksystemet under successiva 12-månadersperioder
Procent

	1975	1976
Januari		6,4
Februari		6,2
Mars	6,0	6,2
April	6,1	5,9
Maj	5,6	5,5
Juni	5,5	5,0
Juli	6,1	4,5
Augusti	6,4	3,6
September	6,4	3,0
Oktober	6,4	2,3
November	6,3	2,1
December	6,4	1,8

Anin. Systemet med utjämningsregel infördes i mars 1975. Första fullständiga 12-månadersperioden avser således värdet för februari 1976. Tidigare uppgifter har beräknats
successivt från mars 1975.

banksystemet som helhet vuxit från 6,0 96 i mars, då utjämningsregeln
först började tillämpas, till 6,4 96 vid årets slut. Spridningen av likviditeten
mellan bankerna gör det nödvändigt med ett överskott för banksystemet
som helhet, om envar bank skall kunna fylla likviditetskravet.
Överskotten började falla redan tidigt under 1976, ehuru med endast
någon tiondels procentenhet per månad. Från och med maj gick ned -

Tabell 5. Inlåning hos bankerna Mkr

Förändring i innestående belopp	Affärs- banker	Spar- banker	Förenings- banker	Summa
1974 1 kv	4 262	3 007	291	7 560
2 kv	- 870	178	227	- 465
3 kv	1 703	728	362	2 793
4 kv	1 559	- 413	617	1 763
Hela året	6 654	3 500	1 497	11 651
1975 1 kv	4 769	3 751	335	8 855
2 kv	- 1 566	- 64	147	- 1 483
3 kv	2 475	1 407	492	4 374
4 kv	3 920	- 192	632	4 360
Hela året	9 598	4 902	1 606	16 106
1976 1 kv	5 369	4 629	374	10 372
2 kv	- 3 883	- 837	- 50	- 4 770
3 kv	1 324	1 227	471	3 022
4 kv1	- 730	- 954	705	- 979
Hela året	2 080	4 065	1 500	7 645
Ställning 1976-12-31	100 653	53276	II 921	165 850

1 Preliminära siffror

Redog. 1976/77:7

gången i snabbare takt och fortsatte året ut. 1 juni underskred en bank
gällande krav följd av andra senare under hösten. I december underskreds
kraven av sju banker.

Minskningen av överskotten och uppkomsten av underskott för vissa
banker under sommaren 1976 förklaras av att den växande stramheten i
likviditetspolitiken inte snabbt nog hade åtföljts av en minskning i bankernas
utlåning. Den kraftigt växande bankutlåningen pressade ned de faktiska
likviditetskvoterna utöver vad som följde av likviditetsindragningen och
åstadkom underskridanden. Likviditetskvotssystemet är ett långsamt verkande
instrument. Utlåningens tillväxt hosén bank bör vika, när överskotten
börjar vika. Sker inte detta, föreligger risk, att banken försätter sig i en
likviditetskvotsmässigt svår situation.

Det kraftiga valutautflödet under hösten minskade bankernas likvida tillgångar
på ett dramatiskt sätt. En situation uppkom, i vilken bankerna inte
skulle ha kunnat fylla likviditetskraven utan speciella åtgärder (t. ex. extraordinärt
stora förvärv av hypoteksobligationer), även om utlåningens stegringstakt
varit mycket låg. 1 det läget sänktes likviditetskraven för flertalet
banker, i störst utsträckning för de banker, som drabbats hårdast av valutautströmningen.

Insättarbehållningen hos affärsbankerna ökade i en betydligt långsammare
takt under 1976 än under 1975. Ökningen för 1976 blev 2,1 % mot 10,8 %
året innan (tabell 5 och diagram E).

Tabell 6. Affärsbankernas utlåning Mkr

Nettobelopp	Prioriterade byggnadskrediter		Mellankrediter
1974	1975	1976	1974	1975	1976
1 kv	219	679	-1 782	- 259	- 80	- 198
2 kv	322	- 54	1 067	74	60	142
3 kv	240	-882	776	- 211	- 39	153
4 kv	461	219	1 281	- 190	121	15
Hela året	1 242	- 38	1 342	- 586	62	112
Ställning
12-31	12719	12 681	14 023	438	500	612

Nettobelopp	Övrig utlåning		Total utlåning
	1974	1975	1976	1974	1975	1976
1 kv	3 298	1 924	2 762	3 258	2 523	782
2 kv	2915	2 091	6 120	3311	2 097	7 329
3 kv	- 141	1 773	2 501	- 112	852	3 430
4 kv	396	2 729	-2 973	667	3 069	-1 677
Hela året	6 468	8517	8410	7 124	8 541	9 864

Ställning

12-31 57 014 65 531 73 941 70 171 78 712 88 576

Redog. 1976/77:7

Diagram E. Affärsbankernas inlåning och "övriga" utlåning

Nettoflöden per halvår
Säsongrensade uppgifter

Mkr

8 000

7 000

6 000

5 000

4 000

Inlåning

3 000

2 000

1 000

"Övrig” utlåning

-1 000

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Affärsbankernas totala utlåning blev å andra sidan större 1976 än 1975.
Bostadsbyggnadskreditgivningen ökade betydligt, medan den övriga utlåningen
för året som helhet blev av ungefär samma omfattning som ett
år tidigare (tabell 6 och diagram E).

Nya bostadsbyggnadskrediter lämnades under 1976 till ett belopp av 10 562
mkr mot 9 703 mkr 1975. Genom affärsbankernas stora köp av bostadsobligationer
i början av 1976 blev avlyften under ganska lång tid väl så
stora som de nya krediterna, men mot slutet av året minskade avlyften
och det utestående beloppet av bostadsbyggnadskrediter växte. Föråret som
helhet uppgick avlyften till 9 221 mkr att jämföra med 9 741 mkr för 1975.

Affärsbankernas övriga utlåning hade under en stor del av 1975, då utlåningstak
ännu tillämpades, vuxit i ett lugnt tempo. Ökningen av det utestående
beloppet, räknat på 12-månadersbasis, höll sig under 10 %. Efter
det att utlåningstaket avlägsnats i slutet av augusti 1975, följde en period
av kraftig kreditexpansion. Den pågick praktiskt taget ända fram till den

Redog. 1976/77:7

tid, då utlåningstak på nytt infördes i oktober 1976, och ökningstal om
23 % nåddes. En viss dämpning av stegringstakten hade dock inträtt redan
innan utlåningstaket infördes. Löften om nya krediter och avtal om sådana
hade i någon mån börjat avtaga ännu tidigare. Valutaoron nödvändiggjorde
emellertid en snabbare neddragning av utlåningens stegringstakt, vilket förklarar
utlåningstakets återinförande. En snabb neddragning av utlåningen
kom också att äga rum mot slutet av året, och ökningstalet för 1976 blev
12 å 13 96.

Tabell 7. Affärsbankernas övriga utlåning
Fördelning på låntagarsektorer

	Ställning	Förändring jan-sep 1976
	ultimo
	dec1975
	Mkr	Mkr	%
Kommuner	5 788	274	4.7
Icke-finansiella företag	32 372	7 501	23.2
därav tillverknings-
industri	10 290	3 278	31,9
Finansiella foretag	969	252	26,0
Hushåll (inkl personliga
företagare)	21 894	3 493	16,0
Utlandet	795	688	86,5
Övriga sektorer	523	33	6,3
Ej sektorfördelad utlåning	3 121	- 795	-25,5
Summa övrig utlåning	65 462	11 446	17,5

Under 1976 introducerade statistiska centralbyrån en ny statistik över
bankernas in- och utlåning. Fördelning ges på insättar- och låntagarkategorier,
och i fråga om företagen lämnas uppgifter även med avseende på
företagens storlek. Möjligheter att göra jämförelser bakåt i tiden saknas ännu,
vilket tills vidare begränsar statistikens användbarhet.

Utlåningsstatistiken, som summariskt återges i tabellerna 7 och 8, ger
vid handen, att ungefär hälften av det vid slutet av 1975 utestående beloppet
av den s. k. övriga utlåningen avsåg näringslivet, i tabellmaterialet redovisat
som ”Icke-finansiella företag". Ungefär en tredjedel föll på hushållen, vartill
räknas även personliga företagare. Kommunernas andel var betydligt mindre.

Tillväxten av det utestående beloppet under tiden januari-september 1976,
den enda period för vilken information f. n. föreligger, gällde i hög grad
näringslivet. En betydande del därav gick till industrin. Utlåningen till hushållen
utvecklades i en lägre takt.

Fördelningen på storleksgrupper av utlåningen till företag visar, att kreditgivningen
till de små och medelstora företagen ökat i något snabbare
takt än till de stora företagen.

Redog. 1976/77:7

Tabell 8. Affärsbankernas övriga inlåning till icke-finansiella företag
Fördelning påstorleksgrupper

Ställning
ultimo
dec1975
Mkr

Mkr

Förändring jan-sep 1976

Totalt icke-finansiella foretag

29 359
7 135
7 572
12 040
2612

7 168
1 745

1 978

2 623
822

24.4

24.5
26,1

< 20 anställda

20 - 199 anställda
> 200 anställda

okänt antal

21,8

31,5

Därav tillverkningsindustri

< 20 anställda

20 - 199 anställda
> 200 anställda

10 290
912
2 391
6 987

3 278
401
794
2 083

31,9

44,0

33,2

29,8

Anm. Växlar och remburser ingår ej.

Sparbankerna

Den allmänt ökade stramheten under loppet av 1976 kom även till uttryck
hos sparbankerna, ehuru mindre kraftigt än hos affärsbankerna. Insättarbehållningens
stegringstakt avtog och likviditetsläget försvagades, trots återhållsamhet
i utlåningen.

Försvagningen i likviditetsläget hos sparbankerna kunde avläsas såväl
i en minskad tillväxt av de likvida tillgångarna som i en vikande utveckling
av likviditetskvoterna. För de 69 större sparbankerna föll överskottet från
4,0 96 i december 1975 till 1,7 % i december 1976. På några undantag när
fyllde dock sparbankerna gällande likviditetskrav.

Den allmänna åtstramningens mildare effekt på sparbankerna kom till
uttryck i en lugnare nedgång i inlåningens stegringstakt än hos affärsbankerna.
För affärsbankerna hade som visats stegringstakten per tolv månader
fallit från ca 11 96 till ca 2 96 under loppet av året. För sparbankerna föll
den från ca 11 96 till ca 8 96.

Sparbankernas nya krediter till bostadsbyggandet blev större 1976 än 1975.
Beloppen var 3 855 mkr resp. 3 165 mkr. Avlyften uppgick för de båda

åren till 3 118 mkr resp. 3 282 mkr. Det utestående beloppet av bostads byggnadskrediter,

som minskat 1975, ökade på nytt under 1976 (tabell 9).

Ökningstakten hos sparbankernas övriga utlåning, som tidigare länge hållit
sig under 10 96 per tolv månader, steg mot slutet av 1975 till drygt 11 96.
Den fortsatte att stiga under första halvåret 1976, men endast med ett par
procentenheter. Därefter följde en nedgång, och vid årets slut var den åter
något under 10 96. Denna lugna utveckling av utlåningen kontrasterar särskilt
mot affärsbankernas utlåningsexpansion men även mot föreningsbankernas.

Redog. 1976/77:7

Tabell 9. Sparbankernas utlåning

Mkr

Nettobelopp Prioriterade byggnadskrediter Mellankrediter

	1974	1975	1976	1974	1975		1976
Ikv	43	- 144	69				6
2 kv	100	12	45		-		14
3 kv	325	- 32	252	2	-2		84
4kv	- 234	47	341	■	-		-27
Hela året	234	- 117	737	2	-2		77
Ställning
12-31	3917	3 849	4610	2	-		77

Nettobelopp	Övrig utlåning		Total utlåning
	1974	1975	1976	1974	1975		1976
1 kv	593	571	867	636	427		942
2 kv	1 144	917	1 410	1 244	929		1 469
3 kv	455	696	540	782	662		906
4 kv	304	1 045	221	70	1 092		535
Hela året	2 496	3 229	3 038	2 732	3 110		3 852
Ställning
12-31	28 609	32 041	35 389	32 528	35 890		40 076
Anm. Uppgifterna avser Sparbanksföreningens statistikgrupp tf. n. 69 sparbanker).
Nettobeloppen	men ej ställningsuppgiftema	är korrigerade för fusioner.
Föreningsbankerna
Föreningsbankerna fick minst känning av den allmänna åtstramningen. Vis-
serligen föll insättarbehållningens stegringstakt från 18 96 till 14 96 under
loppet av året, men den låg ändå kvar på en jämfört med andra banker
hög nivå.
Tabell 10. Föreningsbankernas utlåning					Mkr
Nettobelopp	Bostadsbyggnads-	Övrig utlåning	Total utlåning
	krediter
	1974	1975 1976	1974	1975 1976	1974	1975	1976
1 kv	12	73 - 21	228	178 261	240	251	240
2 kv	20	58 - 45	279	185 347	299	243	302
3 kv	54	51 17	236	343 255	290	394	272
4 kv	119	46 16	79	476 185	198	522	201
Hela året	205	228 - 33	822	1182 1048	1 027	1 410	1 015

Ställning

12-31 403 631 598 6 749 7 931 8 979 7 152 8 562 9 577

Redog. 1976/77:7

De utestående bostadsbyggnadskrediterna. som minskade under årets första
hälft, ökade ånyo under andra hälften (tabell 10). Den övriga utlåningen
expanderade länge i snabb takt men fick efter hand ett lugnare tempo.
För året som helhet ökade det utestående beloppet med 13 %. Under 1975
hade ökningen uppgått till drygt 17 %.

Under en stor del av året var föreningsbankernas likviditetsläge ansträngt
p. g. a. en snabb tillväxt av utlåningen. Gällande likviditetskrav underskreds
under en följd av månader. En förbättring i likviditetsläget inträdde mot
slutet av året. Det rekommenderade likviditetskvotskravet uppfylldes i november
men underskreds ånyo i december.

Försäkrings- och pensionsinrättningar

Försäkringsbolagen

Kostnaderna för försäkringsfallen fortsatte att öka i snabb takt under 1976.
De uppgick till 4 917 mkr under de tre första kvartalen att jämföra med
4 173 mkr under motsvarande tid ett år tidigare. De totala inkomsterna
växte emellertid mera och inkomstöverskottet ökade. Premieintäkterna inbringade
8 327 mkr mot 7 258 mkr de tre första kvartalen föregående
år. Influten kapitalavkastning uppgick till 2 774 mkr att jämföra med
2 411 mkr ett år tidigare.

Försäkringsbolagens sammanlagda placeringskapacitet under de tre första
kvartalen 1976 uppgick till ca 4 400 mkr mot ca 3 900 mkr motsvarande
tid året innan. Genom att försäkringsbolagens banktillgodohavanden ökade
efter att ha minskat ett år tidigare kom deras placeringar på kapitalmarknaden
att bli i stort sett lika stora under ifrågavarande period de båda åren eller
4 100 mkr.

Under de tre första kvartalen 1976 skedde en viss förskjutning i placeringsmönstret
jämfört med föregående år. Förvärven av obligationer minskade
liksom inteckningslångivningen. Minskningen av placeringarna i obligationer
gällde helt bostadsobligationer (1 100 mkr mot 2 100 mkr få).
Ökade förvärv av bostadsobligationer väntas ske under fjärde kvartalet. Försäkringsbolagens
åtagande i fråga om bostadsfinansieringen var detsamma
för 1976 som för 1975 nämligen en nettoplacering om minst 1 900
mkr.

För året som helhet kan försäkringsbolagens totala placeringar på kapitalmarknaden
beräknas ha uppgått till 6 000 mkr. För information om en
kalkylerad fördelning av dessa placeringar på olika låntagargrupper hänvisas
till tabell 19.

Allmänna pensionsfonden

Fondtillväxten hos allmänna pensionsfondens tre första fonder uppgick 1976
till 13 639 mkr. Detta innebar en icke obetydlig ökning. Under 1975 hade

Redog. 1976/77:7

Tabell II. Allmänna pensionsfonden

Nettobelopp Mkr

	1972	1973	1974	1975	1976
Fondökning	9 585	10 026	10 324	11 390	13 639
Upplåning	-968	- 142	- 141	- 176	- 315
Summa	8617	9 884	10 183	11 214	13 324
Placeringar på kapital-
marknaden i Sverige (nom
värde)	7 943	9 159	8518	9 594	11 838
Återlån	352	454	767	584	794
Andra lån till banker	119	14	606	633	433
Utlandet	- 1	40	- 6	- 2	- 7
Diverse''	204	217	298	405	266
Summa	8617	9 884	10 183	11 214	13 324

Anm. Uppgifterna i tabellen avser de tre första fonderna.

''Kassa och banktillgodohavanden samt räntefordringar, differens mellan nominellt och bokfört värde
m. m.

fondtillväxten uppgått till 11 390 mkr (tabell 11). En del av ökningen, ca
800 mkr, betingades av den inledningsvis omnämnda tidigareläggningen
av avgiftsinbetalningarna.

Under de senaste åren har allmänna pensionsfonden successivt avvecklat
tidigare upptagna banklån, vilket minskat fondens placeringskapacitet. Avvecklingen
fortsatte under 1976 i ökad takt. Samtliga banklån var återbetalade
vid slutet av året och hade följts av en icke obetydlig uppbyggnad av banktillgodohavanden.
Utvecklingen av banklån och banktillgodohavanden minskade
sålunda allmänna pensionsfondens placeringskapacitet mer 1976 än
1975. Även återlånen utgjorde under 1976 i högre grad än under 1975 en
belastning på fondens placeringskapacitet. De drog 794 mkr 1976 mot 584
mkr 1975. Däremot minskade fondens refinansiering av affärsbankernas
exportkrediter; annan utlåning till banker än återlån uppgick 1976 till 433
mkr jämfört med 633 mkr 1975.

Allmänna pensionsfondens placeringar på kapitalmarknaden växte likväl.
För de tre första fonderna uppgick de under 1976 till 11 838 mkr mot 9 594
mkr under föregående år. Fjärde fondens placeringar, allt i aktier, uppgick
till 293 mkr att jämföras med 203 mkr för 1975.

Av de tre första fondernas totala nettoplaceringar erhöll samtliga sektorer
större belopp 1976 än 1975. Procentuellt sett var ökningen störst
i fråga om långivningen till kommunerna. Den relativa fördelningen av
placeringarna blev: staten 25 % (1975 26 96), kommunerna 12 % (8 96),
bostadssektorn 34 96 (37 96) och näringslivet 29 96 (29 96). Bostadsinstitutens
obligationer har här i sin helhet förts till bostadssektorn. Fondens
åtagande om förvärv av bostadsobligationer - 3 500 mkr - över 3

Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 7

Redog. 1976/77:7

skreds, medan det av riksbanken angivna riktmärket för nettoförvärv
av statsobligationer underskreds.

Kreditaktiebolag och hypoteksinrättningar

Kreditaktiebolagen och hypoteksinrättningarna svarar i stor utsträckning
för den långfristiga utlåningen till kommunerna, bostadssektorn och näringslivet.
De ombesörjer sin kapitalanskaffning till en del genom reverslån
hos andra kreditinstitut, framfor allt allmänna pensionsfonden. För ett stort
antal av dem sker dock kapitalanskaffningen främst genom emissioner av
obligationer. Under 1976 liksom under 1975 kom också de utländska marknaderna
att spela en viss roll för de kommun- och näringslivsfinansierande
kreditaktiebolagen.

Kommuninstituten

Under 1976 emitterade de båda kommuninstituten sammanlagt obligationer
på den svenska marknaden till ett lägre belopp än året innan - 165 mkr
mot 205 mkr. Även kapitalanskaffningen på övriga lånemarknader i Sverige
minskade. Upplåningen i utlandet förblev däremot i stort sett oförändrad

Tabell 12. Kreditaktiebolagens och hypoteksinrättningarnas utlåning

Nettobelopp Mkr

	1972	1973	1974	1975	1976
Kommuninstitut

Kommunlåneinstitutet	lil	79	53	103	304
Kommunkredit	203	131	250	943	56
Summa	314	210	303	1 046	360
Bostadsinstitut
Stadshypoteks kassan	2 701	3418	4 789	4 735	4512
Kreditaktiebolag för
bostadsfinansiering	3 432	4 567	5 169	6 872	6 070
Summa	6 133	7 985	9 958	11 607	10 582
Företagsinstitut
Investeringsbanken	428	268	476	675	498
Industrikredit, Företagskredit
och Företagskapital	456	587	555	751	1 030
Exportkredit	79	6	300	307	530
Lantbrukskredit	150	151	139	147	238
Allmänna hypoteksbanken	172	179	241	410	559
Skeppshypoteks kassor	99	81	8	54	127
Summa	1 384	1 272	1 719	2 344	2 982
Totalt	7 831	9 467	11 980	14 997	13 924

Redog. 1976/77:7

- drygt 200 mkr såväl 1976 som 1975. Sammanlagt upptog de båda kommuninstituten
nya lån till ett lägre belopp 1976 än under föregående år.

Minskningen av nyupplåningen 1976 förde båda kommuninstituten följdes
av en minskning av nyutlåningen. Även nettoutlåningen avtog. Den
uppgick 1976 till 360 mkr mot 1 046 mkr året innan (tabell 12).

Bostadsinstituten

Bostadsinstitutens låneförmedling som expanderat kraftigt under de föregående
åren mattades betydligt under 1976. Obligationer emitterades till
ett belopp om 10 393 mkr, exkl. konverteringar, mot 10 817 mkr året innan,
dvs. en minskning med 424 mkr. Medel anskaffades även på andra lånemarknader
i Sverige än obligationsmarknaden, men också denna upplåning
blev mindre 1976 än 1975. Instituten företog inte någon upplåning
i utlandet.

Under 1976 lämnade de bostadsfinansierande instituten nya slutliga lån
till ett lägre belopp än året innan. Även nettoutlåningen blev mindre 1976
än 1975 eller 10 582 mkr mot 11607 mkr (tabell 12).

Företagsinstituten

Företagsinstitutens bruttoupplåning på den svenska kreditmarknaden i form
av emissioner av obligationer och reverslån från andra kreditinstitut blev
1976 av större omfattning än 1975 (tabell 13). Exportkredit och Investeringsbanken
företog dessutom upplåning på utländska marknader. Exportkredit
ökade denna sin upplåning, medan Investeringsbanken minskade sin.
Investeringsbanken finansierade en icke obetydlig del av sin utlåning genom
en minskning av sina banktillgodohavanden och en reduktion av sitt innehav
av statspapper.

Tabell 13. Företagsinstitutens långfristiga upplåning

Bruttobelopp Mkr

	1974	1975	1976
Investeringsbanken	100	1 004	337
Industrikredit, Företagskredit
och Företagskapital	775	979	1 335
Exportkredit	579	722	990
Lantbrukskredit	195	200	328
Allmänna hypoteksbanken	275	417	600
Skeppshypotekskassor	72	145	238
Summa	1 996	3 467	3 828
varav:
I Sverige	1 996	2 603	3 379
I utlandet	-	864	449

Redog. 1976/77:7

Företagsinstitutens nya lån blev mer omfattande 1976 än 1975. Även
nettoutlåningen ökade betydligt. Den uppgick till 2 982 mkr under 1976
att jämföra med 2 344 mkr 1975. För samtliga institut utom Investeringsbanken
ägde en kraftig utlåningsökning rum (tabell 12).

Obligationsmarknaden

Långfristig bruttoupplåning

Den totala långfristiga bruttoupplåningen på den svenska obligationsmarknaden,
exkl. konverteringar, blev något mindre 1976 än 1975. Totalt uppgick
bruttoupplåningen under 1976 till 23 700 mkr mot 24 300 mkr 1975. Från

Tabell 14. Långfristiga obligationslån

Emissioner i Sverige. Bruttobelopp Mkr

	1973	1974	1975	1976
Staten
Räntelöpande lån	3 363	3 795	8 077	6 832
Premielån, inkl. konverteringar	975	1 700	1 850	2 200
Premielån, exkl. konverteringar	800	1 450	1 575	2 025
Summa (exkl. konverteringar)	4 163	5 245	9 652	8 857
Kommuner och kommuninstitut Kommuner
Inkl. konverteringar	525	490	435	420
Exkl. konverteringar	485	490	435	420
Kommuninstitut	135	149	205	165
Summa (exkl. konverteringar)	620	639	640	585
Bostadsinstitut
Inkl. konverteringar	8 877	12316	11 964	10 787
Exkl. konverteringar	8 331	10217	10817	10 393
Avseende prioriterad bostadsfinansiering	7 492	9216	9 741	9 355
Näringslivet
Företag	1 549	1 395	2 620	2 990
Företagsinstitut	357	364	562	867
Bostadsinstitut avseende andra ändamål
än bostadsfinansiering	839	1 001	1 076	1 038
Summa	2 745	2 760	4 258	4 895
Utländska låntagare	75	-	-	-
Totalt	15 095	17 860	24 291	23 692

Anm. Gransen mellan långfristiga och kortfristiga obligationer dras i det statistiska materialet vid
högst 7 års löptid vid emissionstillfället. I tabellen ingående lån har dock alla haft minst 10 års
löptid. Sparobligationer ingår ej i tabellen. Den del av bostadsinstitutens upplåning, som lår användas
till icke prioriterade ändamål (10%), har förts till näringslivet.

Redog. 1976/77:7

1974 till 1975 hade en betydande ökning ägt rum (tabell 14).

Statens långfristiga bruttoupplåning på obligationsmarknaden blev mindre
1976 än 1975. Exki. konverteringar uppgick den till 8 857 mkr mot 9 652
mkr ett år tidigare. Det var de räntebärande långfristiga obligationerna som
minskade. Emissionerna av premieobligationer ökade däremot.

Liksom under tidigare år gav staten 1976 ut ett sparobligationslån. På
detta tecknades 900 mkr mot 950 mkr på 1975 års. Eftersom sparobligationer
inte kan omsättas på marknaden räknas de här inte med bland emissionerna
på obligationsmarknaden.

Kommunernas och kommuninstitutens sammanlagda upplåning på den
svenska obligationsmarknaden blev av något mindre omfattning 1976 än
1975. Minskningen gällde i högre grad kommuninstituten än kommunerna
själva.

Även bostadsinstitutens emissioner av obligationer blev som ovan redovisats
av mindre omfattning 1976 än under 1975.

Näringslivets kapitalanskaffning genom emission av obligationer pa aen
svenska marknaden ökade däremot. Företagens egna emissioner uppgick
1976 till 2 990 mkr (f å 2 620 mkr). Även de näringslivsfinansierande institutens
bruttoupplåning på den svenska obligationsmarknaden ökade och
uppgick till 867 mkr (få 562 mkr). Läggs härtill de belopp, som bostadsinstituten
använde för andra ändamål än den prioriterade bostadsfinansieringen,
kom näringslivets kapitalanskaffning på den svenska obligationsmarknaden
att uppgå till 4 895 mkr mot 4 258 mkr 1975.

Kännetecknande för den svenska obligationsmarknaden 1975 hade varit,
förutom växande placeringar av banker och andra institut, en breddning
till nya placerargrupper. Framför allt företagens och statens emissioner placerades
i ökad utsträckning på marknaden utanför instituten. ”Allmänhetens”
totala nettoplaceringar i obligationer ökade från 1 700 mkr 1974 till
2 700 mkr 1975. Detta skedde efter den tidigare omnämnda höjningen av
den långa räntan. Någon breddning av obligationsmarknaden ägde som
framgått inte rum 1976.

Långfristiga och kortfristiga obligationer - nettoplaceringar

Reduceras de emitterade beloppen av långfristiga obligationer på den svenska
marknaden med beloppen för konvertering, amortering och inlösen framträder
i stort sett samma bild som för bruttoplaceringarna. Placeringarna
avtog. De minskade från 21 600 mkr 1975 till 21 100 mkr 1976 (tabell 15).

Den kortfristiga obligationsmarknaden utnyttjas huvudsakligen av staten.
Under 1976 emitterade emellertid staten endast ett kortfristigt obligationslån
samtidigt som tre kortfristiga lån förföll till betalning. Härigenom kom nettobeloppet
för kortfristiga emissioner att bli helt obetydligt 1976.

Nettobeloppet för de totala emissionerna på den svenska obligationsmark -

Redog. 1976/77:7

Tabell 15. Obligationsmarknaden

Nettobelopp Mkr

Långivare	Låntagare
	Staten	Kommuner	Bostäder	Näringsliv	Summa
1975
Riksbanken	1 905	-	-	-5	1 900
Affärsbanker	2 085	-191	2 356	431	4 681
Sparbanker och förenings-banker	268	54	1 357	312	1 991
Enskilda försäkrings-inrättningar	663	28	2 293	888	3 872
Offentliga försäkrings-inrättningar	2 525	281	3 186	1 666	7 658
Allmänheten	1 937	218	224	354	2 733
Summa	9 383	390	9416	3 646	22 835
varav:
Kortfristiga obligationer	1 105	31	-	100	1 236
Långfristiga obligationer	8 278	359	9416	3 546	21 599
1976
Riksbanken	2 103	3	-6	27	2 127
Affärsbanker	-1 109	-245	2 343	288	1 277
Sparbanker och förenings-banker	560	^18	1 168	438	2 118
Enskilda försäkrings-inrättningar	1 400	20	1 516	984	3 920
Offentliga försäkrings-inrättningar	3 006	478	3 494	2 240	9218
Allmänheten	2 062	166	26	244	2 498
Summa	8 022	374	8 541	4 221	21 158
varav:
Kortfristiga obligationer	-344	107	-	250	13
Långfristiga obligationer	8 366	267	8 541	3 971	21 145

Anm. Jfranm. undertabell 14.

naden blev härigenom betydligt mindre 1976 än 1975. De uppgick till 21 158
mkr att jämföras med 22 835 mkr för 1975. För staten, kommunerna och
bostadssektorn redovisas minskningar, för näringslivet en icke obetydlig
ökning- från 3 646 mkr 1975 till 4 221 mkr 1976. På långivarsidan observeras
en ökning i allmänna pensionsfondens placeringar och en kraftig minskning
i affärsbankernas.

Redog. 1976/77:7

Tabell 16. Kapitalmarknaden

Nettobelopp Mkr

Place ringsform	Låntagare
	Staten	Kommuner	Bostäder	Näringsliv	Summa
1975 Långfristiga obligationer	8 278	359	9416	3 546	21 599
Reverslån från enskilda och offentliga försäkrings-inrättningar	-19	491	269	2 853	3 594
Aktier	-	-	-	2 127	2 127
Summa	8 259	850	9 685	8 526	27 320
1976 Långfristiga obligationer	8 366	267	8 541	3 971	21 145
Reverslån från enskilda och offentliga försäkrings-inrättningar		916	486	3 033	4 435
Aktier	-	-	-	2312	2312
Summa	8 366	1 183	9 027	9316	27 892

Anm. Enskilda och offentliga försäkringsinrättningars reverslån innefattar såväl de som lämnats
direkt till de olika realsektorerna som till specialinstituten för dessa sektorer. Långfristiga obligationer
har beräknats på samma sätt som i tabell 14.

Kapitalmarknaden - en summering av vissa långfristiga placeringar

Det är förenat med både principiella och praktiska svårigheter att från den
totala kreditmarknaden avgränsa vad som bör kallas kapitalmarknaden. I
tabell 16 har aktier och långfristiga obligationer sammanförts med utlåningen
från enskilda och offentliga försäkringsinrättningar såväl till realsektorer som
till kreditaktiebolagen och hypoteksinrättningarna, allt räknat netto. Kreditaktiebolagens
och hypoteksinrättningarnas låneförmedling kommer härvid
med genom dessa instituts upplåning på den svenska obligationsmarknaden
och i försäkrings- och pensionsinrättningarna. Kredittillförseln genom
upplåning på utländska kapitalmarknader är inte inkluderad.

En sådan avgränsning av kapitalmarknaden ger vid handen att kapitalmarknadsplaceringarna
ökat under det senaste året - från 27 320 mkr 1975
till 27 892 mkr 1976. Ökningen gällde framför allt reverslånen.

Kapitalmarknadsplaceringarnas relativa fördelning på låntagargrupper blev
för staten: 30 % (1975 30 %). kommuner 4 % (3 %), bostäder 33 % (36 96)
och näringslivet 33 % (31 96). Bostadssektorns andel minskade således
medan näringslivets ökade.

Redog. 1976/77:7

Utvecklingen hos vissa låntagargrupper

Slaten

Det statliga budgetunderskottet, som under såväl 1974 som 1975 hade uppgått
till ca 11 000 mkr, minskade betydligt under 1976 och kom att uppgå
till ca 7 000 mkr (tabell 17).

Tabell 17. Statens upplåning

Nettobelopp Mkr

	1972	1973	1974	1975	1976
Skattkammarväxlar och kort-tidslån	1 779	-3 412	3 969	1 199	-3 218
Korta obligationer	2 025	3 989	950	1 105	- 344
Långa obligationer	2 037	3 162	3 645	6 703	6 341
Premieobligationer	500	800	1 450	1 575	2 025
Sparobligationer	150	671	469	630	1 010
Övrigt	-146	940	238	249	1 138
Totalt	6 345	6 150	10 721	11 461	6 952

Anm. Riksgäldskontorets och statsverkets kassaförändringar, som vanligtvis är små, har dragits av
från skattkammarväxlar och korttidslån för att ernå överensstämmelse mellan uppgifterna för statens
upplåning och budgetutfallet. Beloppen för sparobligationer inkluderar under respektive år upplupen
ränta.

Statens upplåning utanför banksektorn kom under 1976 att bli något större
än 1975 - 8 291 mkr mot 5 783 mkr. Så gott som hela budgetunderskottet
finansierades således utanför banksystemet.

Den under 1975 påbörjade förlängningen av statsupplåningen fortsatte
under 1976. Totalt minskade statens kortfristiga skuld under 1976 med ca
3 600 mkr att jämföras med en ökning om ca 2 300 mkr 1975. Statens långfristiga
nettoupplåning i form av räntelöpande långfristiga obligationer samt
premie- och sparlån översteg statens budgetunderskott och uppgick till 9 376
mkr 1976 mot 8 908 mkr 1975.

Statens upplåning under 1976 skedde i följande former. Fyra långfristiga
räntelöpande obligationslån emitterades på vilka sammanlagt 6 613 mkr
inbetalades under 1976 och 219 mkr inbetalades på ett i slutet av 1975
emitterat lån. Amorteringarna och inlösen på äldre långfristiga lån uppgick
sammanlagt till 490 mkr under 1976. I början av året emitterades ett kortfristigt
lån på 1 100 mkr, samtidigt som under året 1 381 mkr inbetalats
på två i december 1975 emitterade korta statslån. Under året har tre korta
lån på sammanlagt 2 825 mkr förfallit till betalning. Tre premielån på tillsammans
2 200 mkr emitterades och ett lån på 175 mkr inlöstes. Liksom
under tidigare år gav staten även 1976 ut ett sparobligationslån. På detta
tecknades som nämnts 900 mkr. De totala inbetalningarna på sparobligationslån
1976 uppgick till 1010 mkr, inräknat de inbetalningar som då gjordes

Redog. 1976/77:7

på 1975 års lån samt räntekrediteringar på äldre lån. Under 1975 hade de
totala inbetalningarna uppgått till 630 mkr.

Kommunerna

Utvecklingen hos kommunerna under 1976 blev i stort densamma som
under de närmast föregående åren. De kommunala bruttoinvesteringarna
mätt i fasta priser minskade, vilket de gjort under så gott som hela 1970-talet.

Kommunernas konsumtion ökade i såväl fasta som löpande priser.

Kommunernas totala utgifter ökade under 1976 mer än deras inkomster,
varför kommunernas finansiella ställning fortsatte att försämras. Finansieringsbehovet,
skillnaden mellan utgifter och inkomster, som 1975 utgjort
något mindre än 3 miljarder kronor, översteg 1976 detta belopp.

Tabell 18. Kommunernas finansiella sparande, utlåning, likviditets/örändring och upplåning
Nettobelopp Mkr

1974 1975 1976

1 hå 2 hå 1 hå 2 hå 1 hå

Finansiellt sparande	1 025	-670	- 1 024	-1 724	-1 488
Utlåning	283	181	221	- 22	166
Likviditetsförändring	837	- 149	256	- 159	19
Upplåning	471	702	1 501	1 543	1 673
På den organiserade
kreditmarknaden i Sverige	456	482	319	730	1 027
Övrigt i Sverige	15	220	542	655	376
1 utlandet	-	-	640	158	270

Anm. Det finansiella sparandet är beräknat som ökningen av de finansiella tillgångarna minus ökningen
av skulderna. Det svarar i princip mot skillnaden mellan inkomster och utgifter. 1 uppgifterna om
utlåning och upplåning har lån mellan kommunerna uteslutits.

Försämringen av det finansiella sparandet hos kommunerna möttes huvudsakligen
genom en ökad upplåning. Deras likvida tillgångar synes under
året som helhet inte ha ändrats i nämnvärd utsträckning.

Fullständiga uppgifter över kommunernas finansiella situation finns ännu
endast tillgängliga t. o. m. första halvåret 1976. Kommunernas upplåning
uppgick sistnämnda halvår till ca 1 700 mkr. Under första halvåret de båda
föregående åren hade den uppgått till omkring 500 resp. 1 500 mkr (tabell
18).

Upplåningens fördelning första halvåret 1976 avvek betydligt från fördelningen
första halvåret 1975. Upplåningen i utlandet minskade, medan
upplåningen på den organiserade kreditmarknaden i Sverige ökade. Övrig
upplåning i Sverige avtog samtidigt.

Kommunernas upplåning synes ha blivit omfattande även under andra
halvåret 1976. För helåret 1976 kan deras upplåning beräknas ha uppgått
till 3 400 mkr, vilket var mer än under 1975. En viss ökning i upplåningen

Redog. 1976/77:7

ägde rum på såväl den organiserade som icke organiserade marknaden i
Sverige. Även upplåningen i utlandet ökade något.

Bostäder

Det totala äntalet påbörjade lägenheter uppgick under 1976 till 58 000, vilket
är 7 000 fler än året innan. Ökningen föll helt på småhus, medan antalet
påbörjade lägenheter i flerfamiljshus var i det närmaste oförändrat. De totala
bostadsinvesteringarna fortsatte dock att minska, och minskningen var av
större omfattning än året innan. Nedgången var 9 % att jämföra med en
minskning om 4,5 % 1975. Mätt i löpande priser beräknas bostadsinvesteringarna
1976 ha uppgått till ca 13 000 mkr jämfört med ca 12 000 mkr
1975.

Bankernas bostadsbyggnadskrediter täcker mer än de enligt ovan beräknade
bostadsinvesteringarna; byggprojekten kan innefatta mer än bostäder.
Utbetalningar av nya bostadsbyggnadskrediter uppgick 1976 till 15 146 mkr
att jämföra med 13 463 mkr 1975. Avlyften blev däremot mindre 1976 än

1975 - 13 100 mkr mot 13 390 mkr. Det utestående beloppet växte således
med 2 046 mkr under 1976 (f å 73 mkr). Denna tillväxt förklaras av ökningen
i bostadsinvesteringarna i löpande priser, betingad av kostnadsstegringen,
och den tidigare omnämnda minskningen i bostadsinstitutens utbetalningar
av nya slutliga lån.

Näringslivet

Näringslivets totala investeringar i byggnader, anläggningar och maskiner
beräknas volymmässigt ha minskat med ca 1 % under både 1975 och 1976.
Nedgången i de totala investeringarna de båda åren sammanhänger med
den kraftiga nedgången av investeringarna i handelsflottan. Den egentliga
industrins investeringar beräknas ha ökat med 1 % per år 1975 och 1976.

Mätt i löpande priser beräknas den privata sektorns bruttoinvesteringar
i byggnader, anläggningar och maskiner ha uppgått till ca 30 000 mkr 1976,
vilket är drygt 2 000 mkr mer än 1975. Lagerinvesteringarna, som ökat
kraftigt under 1975, mattades betydligt under 1976, även mätt i löpande
priser, varigenom de totala investeringarna i löpande priser i stort sett upphörde
att växa. Genom att vinstutvecklingen hos företagen fortsatte att
försvagas, fortsatte även finansieringsbehovet att växa.

Företagens upplåning blev också större 1976 än 1975. Under första halvåret

1976 ökade näringslivets upplåning på den inhemska kreditmarknaden
mycket kraftigt. Upplåningen tog framförallt formen av bankkrediter, vilka
i det närmaste fördubblades jämfört med första halvåret 1975. Även upplåningen
på kapitalmarknaden blev större första halvåret 1976 än under
motsvarande halvår 1975.

Näringslivets upplåning i form av bankkrediter fortsatte att öka även under

Redog.1976/77:7

tredje kvartalet 1976 men avtog under det fjärde kvartalet till följd av att
utlåningstak då infördes för affärsbankerna. För hela andra halvåret blev
näringslivets bankkrediter mindre än ett år tidigare medan upplåningen på
kapitalmarknaden blev av ungefär oförändrad omfattning.

En säsongrensad serie över näringslivets upplåning på den svenska kreditmarknaden
visaren kraftig uppgång under andra halvåret 1975 och första
halvåret 1976 och en nedgång under andra halvåret 1976 (diagram F). För
helåret 1976 var näringslivets upplåning något större än 1975, både i banksystemet
och på kapitalmarknaden.

Diagram F. Kreditmarknaden totalt samt näringslivets upplåning på kreditmarknaden Nettoflöden

per halvår
Säsongrensade uppgifter

Mkr

24 000

22 000

20 000

18 000

16 000

Totalt

r-i

14 000

12 000

10 000

8 000

L-i

T“*i r—i
k.J L.J

6 000

4 000

2 000

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Anm. Jfr anm. till tabell 19

Redog. 1976/77:7

Näringslivets upplåning på den utländska kreditmarknaden, som under
1975 varit mycket stor, avtog under 1976. Den var omfattande i början
av året men föll sedan kraftigt tillbaka, varpå den ökade på nytt mot slutet
av året. I avsnittet om betalningsbalansen lämnas en närmare redovisning
för denna upplåning.

Det förtjänar noteras att näringslivets upplåning såväl 1975 som 1976
var betydligt större än under de närmast föregående åren. Expansionen i
upplåningen gällde såväl krediterna på inhemska marknader som på utländska
och vad gällde upplåningen på de inhemska såväl bankkrediterna
som upplåningen på kapitalmarknaden. Bakom denna upplåningsökning de
båda senaste åren låg i hög grad nedgången i företagens självfinansiering

Tabell Ib, Kreditmarknaden

Nettobelopp Mkr

Långivare	Låntagare
Staten	Kommuner	Bostäder	Näringsliv	Summa
1975
Riksbanken	333	-	-	45	378
Affärsbanker	5 198	- 73	2 394	8 115	15 634
Sparbanker och föreningsbanker	154	104	1 455	5 194	6 907
Enskilda försäkringsinrättningar	663	91	2 528	2 526	5 808
Offentliga försäkringsinrättningar	2 506	709	3 220	3 360	9 795
Allmänheten	2 607	218	224	1 979	5 028
Totalt	11 461	1 049	9 821	21 219	43 550
1976
Riksbanken	2 371	3	-6	108	2 476
Affärsbanker	-4 145	-336	3 797	8 902	8218
Sparbanker och föreningsbanker	436	- 1	2 027	4910	7 372
Enskilda försäkringsinrättningar	1 400	50	1 916	2 634	6 000
Offentliga försäkringsinrättningar	3 006	1 364	3 580	4 166	12 116
Allmänheten	3 884	166	26	1 903	5 979
Totalt	6 952	i 246	11 340	22 623	42 1 o 1

Anm. Tabellen visar olika sektorers upplåning på den organiserade svenska kreditmarknaden. Denna
marknad är avgränsad till att omfatta riksbanken, affärsbanker, sparbanker, föreningsbanker, enskilda
och offentliga försäkringsinrättningar samt allmänhetens förvärv av aktier, förlagsbevis och obligationer
samt dessutom andra statspapper än obligationer. Låntagarkategorierna utgörs av staten,
kommunerna, bostadssektorn och näringslivet. Näringslivet har beräknats restpostvis och innefattar
även enskilda personers upplåning i den mån denna upplåning inte utgörs av bostadsbyggnadskrediter
eller långfristiga slutliga bostadslån, vilka ingår i bostadssektorn.

Kreditmarknadens avgränsning innebär att viss upplåning i Sverige, t. ex. företags lån hos andra
företag eller hos institutioner icke uppräknade ovan, inte kommer med i redovisningen. Främst
gäller detta företags och kommuners upplåning. Upplåningen i utlandet, annan än den som gått
genom bankerna och kommit med i deras utlåning, redovisas inte heller i tabellen. Precisa uppgifter
för upplåningen utanför den organiserade marknaden i Sverige föreligger inte och förklarar tajtellens
snäva avgränsning. För upplåningen i utlandet har dock vissa beräkningar gjorts som redovisas
i avsnittet om betalningsbalansen.

Redog.1976/77:7

av sina investeringar. Investeringsutvecklingen var svagare än tidigare men
bidrog likväl till ökningen av företagens finansieringsbehov. De likvida tillgångarna
ökade länge, men likviditetsutvecklingen försvagades efter hand.

Kreditmarknaden - en summering

Åtstramningen under 1976, som till en början tog form av en förstärkning
av statsbudgeten och en skärpning av statsskuldspolitiken och som senare
kom att förstärkas genom en betydande valutautströmning, medförde att
affärsbankernas tidigare förvärv av statspapper förbyttes i en kraftig minskning
av statspappersinnehavet. Detta ledde till att affärsbankerna, trots en
länge snabbt expanderande utlåning till allmänheten, minskade sina totala
nettoplaceringar på kreditmarknaden. Andra placerargrupper ökade däremot
sina. Särskilt gällde detta allmänna pensionsfonden, varigenom de långfristiga
placeringarna kom att hållas väl uppe. De totala placeringarna på
kreditmarknaden minskade likväl. De blev för 1976 omkring 42 200 mkr
att jämföra med 43 600 mkr året innan.

Sett från efterfrågesidan utgjorde minskningen i statens upplåningsbehov
den kraftigaste förändringen. Den nedgång i statsbudgetens underskott, som
låg bakom denna förändring, inträffade under första halvåret 1976. Detta
förklarar nedgången i den totala upplåningen på kreditmarknaden från andra
halvåret 1975 till första halvåret 1976 (diagram F).

Andra låntagargrupper än staten ökade sin upplåning på den svenska
kreditmarknaden från 1975 till 1976. Det förtjänar nämnas att i uppgifterna
för näringslivet i tabell 19 ingår även den kreditgivning till hushållen som
ej avser bostäder. Denna kreditgivning torde ha avtagit under 1976, vilket
innebär att tillväxten i näringslivets upplåning underskattas i redovisningen
för 1976. Det förtjänar ytterligare att nämnas att såväl företagen som kommunerna
upptagit lån i utlandet. Denna upplåning ingår inte i tabellen liksom
inte heller den del av kreditaktiebolagens utlåning som refmansierats i utlandet.
Vissa uppgifter härom har lämnats i det föregående. En mera fullständig
redovisning följer i betalningsbalansavsnittet.

Redog.1976/77:7

Ränteutvecklingen
Ränteutvecklingen i utlandet

Ränteutvecklingen på de internationella kreditmarknaderna och på vissa
nationella marknader är av stor betydelse för svensk ekonomi och påverkar
i hög grad räntepolitikens utformning i Sverige. Den återverkar på kostnaderna
för svensk upplåning i utlandet och på möjligheterna att genomföra
denna upplåning och den kan ge upphov till betydande kortfristiga kapitalrörelser,
huvudsakligen tidsförskjutningar i kommersiella betalningar,
mellan Sverige och utlandet.

Räntor på internationella marknader

Räntan på framförallt korta placeringar i olika valutor kan variera avsevärt.
Delvis sammanhänger detta med den på valutamarknaden rådande bedömningen
av valutorna i fråga. Under 1976 höll sig exempelvis räntan för
3-månadersplaceringar på euromarknaden för tyska mark vid 3-5 96, för
US-dollar vid 5-7 96 och för pund vid 11-17 96.

För ett svenskt företag, som vill låna i utländsk valuta på dessa marknader,
är det emellertid ofta viktigt att ha den upplånade valutan kurssäkrad genom
en terminsaffär. Vid sidan av själva räntekostnaden för lånet är därför denna
kurssäkringskostnad eller terminssats av stor betydelse. Den totala kostnaden
för kurssäkrade 3-månaders eurodollarlån under 1976 framgår av diagram
G. På grund av den höga terminssäkringskostnaden för dollar mot
kronor nådde denna totalkostnad i början av oktober en extremt hög nivå.
Efter de kreditpolitiska åtgärderna i början av oktober och de följande ändringarna
av valutakurserna föll den på nytt och kom som förut att ligga
i närheten av de korta räntorna i Sverige.

Räntenivån för längre lån på de internationella marknaderna föll något
under 1976. Detta kan illustreras med några siffror om medellånga obligationslån
i dollar och DM. För lån i dollar var räntan 9 96 i början av
året och 8,4 96 mot slutet av året. För lån i DM sjönk räntan från omkring
8,5 96 i januari till knappt 8 96 i april, men steg därpå till omkring 8,25 96
i juni. Under andra halvåret sjönk den återigen och var vid årets utgång
ca 7,15 96. Uppgifterna avser effektiva räntor på utestående högklassiga industrilån,
inklusive nyligen emitterade. Andra uppgifter om räntan föreurodollarbonds,
grundade på ett bredare material, visar samma utvecklingstendens
(diagram H). Nivån föll från 9.5 % vid årets början till 8,6 96 vid
årets slut.

Redog. 1976/77:7

Diagram G. Korta räntor

Procent
21

3 månaders kurssäkrade eurodollarlån,
veckogenomsnitt
Högsta dagslåneränta i Sverige,
veckogenomsnitt
—— Krediter i räkning i Sverige

Räntor på utländska nationella marknader

På vissa utländska nationella marknader uppvisade den korta räntan stora
variationer, på vissa andra en lugnare utveckling. I USA låg räntan för
s. k. federal funds, dvs. dagslånemedel, i närheten av 5 % under hela 1976.
I Västtyskland varierade motsvarande räntor mellan 3 och 4 96 under året.

I Danmark, Norge, Nederländerna och Belgien steg dagslåneräntorna under
hösten till mycket höga nivåer. Dessa kraftiga höjningar betingades av den
då pågående valutaoron.

Bankernas utlåningsränta till bästa låntagare, den s. k. prime rate, var
relativt stabil i USA under 1976. Under hela första halvåret låg den på

6,75 96, steg till 7,25 96 i juni men sjönk till 6,50 96 i slutet av året (tabell
20). 1 Västtyskland sjönk bankernas prime rate från 7,25 96 i början av

Redog. 1976/77:7

Diagram H. Industriobligationsräntor
Procent
12

mar jun sep dec mar jun sep dec
19 7 5 1976

Anm. För Sverige anges lägsta emissionsränta, för övriga månadsgenomsniuet av
effektiva räntan.

Källa: OECD

Tabell 20. Bankernas utlåningsränta lill bästa läntagare i olika länder

Procent

	Stor- britannien	Väst- tyskland	USA1
1975 10 dec	12,25	7,25	7,25
1976 18 feb	10,50	7,25	6,75
14 apr	10,00	7,25	6,75
23 jun	11,50	6,75	7,25
1 sep	11,75	6,75	7,00
27 okt	15,25	6,75	6,75
8 dec	15,50	6,75	6,50

1 Vid lånens upptagande avsätts i allmänhet 20 % av lånebeloppet på räntelöst konto,
varför de angivna räntesatserna bör multipliceras med 1,25.

Källa: Chase Manhattan Bank

^Eurodollarbonds

\ USA

W~-v ^

^Västtyskland ^

\ /S

\ / V

Sverige % /

_1 i I L

Redog. 1976/77:7

året till 6,75 96 i maj, där den låg kvar under återstoden av året. I Storbritannien
med dess starka prisstegring låg prime rate vid 10-12 96 fram
till slutet av september, varefter den stegvis höjdes till över 15 96.

Räntorna på långa lån föll i olika länder under 1976. I USA sjönk den
effektiva räntan på utelöpande industriobligationer, beräknad som ett
genomsnitt för obligationer av olika kvalitetsklasser, från 9,5 96 vid årets
början till 8,6 96 mot slutet av året (diagram H). Räntan för tidigare omnämnda
eurodollarbonds följde mycket nära utvecklingen av obligationsräntan
i USA.

Ränteutvecklingen i Sverige

Den allmänna räntenivån i Sverige ändrades vid flera tillfällen under 1976.

1 slutet av januari sänkte riksbanken diskontot från 6 till 5,5 96. Den förhållandevis
låga räntenivå, som härigenom etablerades, bibehölls fram till
början av juni, då den höjdes genom en uppjustering av diskontot till 6 96.
I början av oktober genomfördes en historiskt sett mycket kraftig höjning
av diskontot med 2 procentenheter till 8 96 - en nivå på vilken den inte
legat sedan 1931 i samband med att Sverige lämnade guldmyntfoten. På
denna nivå låg diskontot kvar under återstoden av året.

Diskontoändringarna följdes av motsvarande ändringar i bankernas inlåningsräntor
och rörliga utlåningsräntor. För utlåningsräntorna förekom
härutöver vissa uppjusteringar. De bundna utlåningsräntorna ändrades endast
vid ett tillfälle nämligen i oktober, då en höjning av den bundna räntan
med 0,5 procentenheter genomfördes. Denna höjning innebar att stats- och
bostadsobligationer kom att få en ränta på 9,50 96, kommunobligationer

9,75 96 och industriobligationer lägst 9,75 96. Denna s. k. långa ränta hade
varit oförändrad sedan i april 1975.

1 syfte att dämpa den pågående ränteglidningen hos bankerna har riksbanken
vid ett flertal tillfällen sedan mars 1974 träffat överenskommelser
med de olika bankinstitutgrupperna om en begränsning av ränteglidningen.
Under 1974 och 1975 genomförde bankerna stegvisa räntehöjningar som
i några fall innebar ett överskridande av medgiven höjning. Anpassning
skedde under 1976 så att vid avläsningstidpunkten i september bankerna
på något mindre undantag när höll sig inom fastställd ram.

Vissa penningmarknadsräntor

Enligt de regler för bankernas upplåning i riksbanken, som infördes i janauri
1971, är räntan för upplåning i riksbanken lika med diskontot, förutsatt
att upplåningen begränsas till 75 96 av den låntagande bankens egna kapital.
För upplåning över denna gräns tillämpas en högre räntesats, den s. k. straffräntan.
Denna ändrades vid två tillfällen under 1976. Efter att ha utgjort

4 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 7

Redog. 1976/77:7

diskontot plus 2 procentenheter, höjdes den fr. o. m. den 19 augusti till
diskontot plus 4 procentenheter, dvs. till en nivå på 10 96 vid då rådande
diskonto. Vid diskontohöjningen i oktober från 6 till 8 96 sänktes tillägget
från 4 till 3 96, innebärande att straffräntan höjdes till 11 96.

Räntan på dagslån mellan kreditinstituten steg under forsta halvåret 1976
till följd av bankernas alltmer försämrade likviditet, vilket tvingade dem
till allt längre perioder av straffräntebelagd upplåning i riksbanken. Dagslåneräntan
låg under våren långa perioder på 7,5 96.

Under andra halvåret 1976 fram till december var bankernas likviditetsläge
ansträngt, vilket innebar att de tvingades till en i det närmaste kontinuerlig
straffräntebelagd upplåning i riksbanken. Kostnaden för denna upplåning
höjdes som ovan nämts vid två tillfällen under andra halvåret, varav följde
höjningar av även dagslåneräntor. Med undantag för vissa säsongmässigt
betingade lättnader på penningmarknaden låg dagslåneräntan under årets
sista kvartal i närheten av 11 96.

Riksgäldskontorets dagsläneränta, dvs. den ränta till vilken bankerna kan
placera sina överskottsmedel i riksgäldskontoret, höjdes successivt under
våren från 3,5 96 i januari till 5,9 96 i juni med undantag dock för lättare
perioder i mars och maj då tillfälliga sänkningar till 3 96 ägde rum. Under
stora delar av vårhalvåret liksom hösthalvåret förekom sådana placeringar
endast temporärt, beroende på det mycket strama läget på penningmarknaden,
vilket till stor del betingades av förstärkningen av statsbudgeten.
Under juni hade i stället riksgäldskontoret ett kassaöverskott som lånades
ut till bankerna. Den sista juni uppgick denna utlåning till 1 500 mkr och
räntesatsen var 7,75 96, dvs. något lägre än vad bankerna betalade för upplåning
i riksbanken.

Tabell 21. Riksgäldskontorets diskonto vid försäljning av skattkammarväxlar

Procent

1973 1974

Löptid	31.3	30.6	30.9	31.12	31.3	30.6	30.9	31.12
3 mån	3,00	3,00	2,75	2,50	2,00	8,00	8,75	8,75
6 mån	3,75	3,50	3,50	3,25	2,75	-	-	8,75
9-12 mån	-	-	-	3,75	3,25	-	-	-
	1975				1976
3 mån	8,75	8,25	6,25	4,75	4,50	5,50	7,50	9,50
6 mån	8,75	8,25	6,75	5,25	5,00	5,75	-	-
9-12 mån	-	-	-	-	-	-	-	-

Redog. 1976/77:7

Diagram I. Riksbankens diskonto samt vissa
kortfristiga statslåneräntor

Diagram K. Emissionsräntor samt effektiv
ränta på statliga lån

Procent

OO OO

0^> O 00 ooo

1971 1972 1973 1974 1975 1976

A. Riksbankens diskonto

B. Diskonto för tre månaders skattkammarväxlar C.

Effektiv ränta vid emissionstillfället för statslån
med högst sju års löptid.

A. Effektiv ränta på statliga lån med 15 års återstående
löptid

B. Emissionsränta för långa statslån

C. Lägsta emissionsränta för långa industrilån

Diskontot för skattkammarväxlar med en löptid på 3 månader höjdes successivt
under 1976 från 4,5 % i januari till 9,5 % i december (tabell 21
och diagram I). Det strama likviditetsläge som rådde under en stor del
av året ledde till att bankerna under lång tid inte köpte några skattkammarväxlar.

Kreditinstitutens in- och utlåningsräntor

Bankernas annonserade inlåningsräntor följde förändringarna i riksbankens
diskonto. Räntan på kapitalräkning med 12 månaders uppsägning, vilken
är den högsta annonserade inlåningsräntan, sänktes vid diskontoändringen
i januari från 6,5 till 6 %, men höjdes återigen till den tidigare nivån vid
diskontoändringen i juni. 1 oktober höjdes den i samband med diskontoändringen
till 8,5 % (diagram L).

Procent

1971 1972 1973 1974 1975 1976

Redog. 1976/77:7

Tabell 22. Ränta för inlåning pä särskilda villkor
Antal procentenheter över gällande diskonto

Medelränta beräknad på den totala utestående stocken per ultimo	1975	1976
nov	feb	maj	aug	nov
Affärsbanker	1,41	1,35	1,38	2,54	2.48
Sparbanker, större	1,74	1,71	1,66	2,14	2,61
Föreningsbanker	1,53	1,46	1,42	1,88	2,81
Kreditaktiebolag	2,34	2,24	2,35	3.34	3,42
Medelränta beräknad på	1975	1976


perioderna	1-30	1-29	1-31	1-31	1-30
	nov	feb	maj	aug	nov
Affärsbanker	1,31	1,24	1,28	2,74	2,51
Sparbanker, större	1,69	1,70	1,66	2.48	2,93
Föreningsbanker	1,38	1,25	1,28	1,96	2,80
Kreditaktiebolag	2,30	1,89	2.04	3,99	4,16
Riksbankens diskonto	6	5,5	5,5	6	8
Riksbankens straffränta	8	7,5	7,5	10	11

Räntan för inlåning på särskilda villkor, s. k. specialinlåning, blev liksom
de kortfristiga penningmarknadsräntorna föremål för kraftiga uppjusteringar
under andra halvåret 1976 (tabell 22). Specialinlåningens karaktär av upplåning
i likviditetsförstärkande syfte medför nämligen att specialinlåningsräntan
under perioder av en allmän likviditetsåtstramning stiger ungefär
i takt med straffräntesatsen för upplåning i riksbanken.

BankinstHutens rörliga utlåningsräntor följer i stort ändringarna i riksbankens
diskonto. De sänktes således med en halv procentenhet i samband
med diskontoändringen i slutet av januari och höjdes därefter först i juni
med lika mycket och sedan i oktober med 2 procentenheter. I oktober skedde
en extra höjning av räntan för krediter i räkning, dock ej för bostadsbyggnadskrediter.
Denna extra höjning uppgick till 1 procentenhet.

Under 1976 inträffade vissa ändringar av bankernas utlåningsräntor vid
sidan av vad som föranleddes av diskontoändringarna. Så hade skett även
under tidigare år, sedan 1974 efter överenskommelser med riksbanken av
återhållande innebörd. För 1976 medförde överenskommelsen en viss neddragning
av genomsnittsräntan för affärsbankerna. I övrigt hårde inneburit
möjligheter till vissa begränsade stegringar.

Rikedomen av lånetyper hos bankerna gör det svårt att erhålla en klar
bild av deras ränteutveckling. Ett beräknat medelvärde för räntor och avgifter
visar emellertid att räntestegringen under senare år varit snabbare för sparbankernas
och föreningsbankernas utlåning än för affärsbankernas. Medelräntan
för affärsbankernas utlåning är dock högre än för övriga bankgruppers.
För annan utlåning än krediter i räkning och diskonterade växlar var den

Redog. 1976/77:7

Diagram L. Inlåningsräntor

Procent

1971 1972 1973 1974 1975 1976

A. Ränta på kapitalräkning med 12 månaders
uppsägning

B. Ränta på kapitalsamlingsräkning

Diagram M. Utlåningsräntor

Procent

1971 1972 1973 1974 1975 1976

A. Försäkringsbolagens lägsta ränta för inteckningslån
mot säkerhet motsvarande den för
industriobligationslån, bunden ränta,

B. Flypoteksinstitutens ränta för lån mot inteckning
i bostadsfastighet, bunden ränta.

C. Affärsbankernas medelränta för annan utlåning
än krediter i räkning och diskonterade
växlar, värden för mars och september, rörlig
ränta.

i slutet av september 1976 för affärsbanker 8,99 % (diagram M), för sparbanker
8,76 % och för föreningsbanker 8,52 %, Efter diskontohöjningen
i oktober med 2 procentenheter torde räntorna ha höjts något mer hos sparbanker
och föreningsbanker än hos affärsbanker.

De bundna utläningsränlorna höjdes, som tidigare omtalats, vid ett tillfälle
under 1976, nämligen i samband med diskontoändringen i början av oktober.
Bostadsinstitutens bundna lån mot säkerhet av inteckning i bostadsfastighet
inom 75 % av uppskattningsvärdet uppjusterades vid detta tillfälle från 9,20
till 9,70 % (diagram M).

I april utarbetade försäkringsbolagens riksförbund i samråd med riksbanken
en rekommendation om högsta räntesats för vissa klart bestämbara
lånetyper. Den bundna räntan för lån till nya bostadsfastigheter, s. k. en -

Tabell 23. Försäkningsbolagens räntesättning under 1975

Låne kategori	Förändring i räntan	Medelränta	Räntespridning	Rekommendation
Bundna lån	Jan-apr/maj-dec 1975	Maj-dec 1975	Maj-dec 1975
Inteckmngslan
Nya bostadsfastigheter	0,20	9,22	9,20- 9,46	9,20 (för enhetslån mom 75 %
Äldre bostadsfastigheter	0,73	9,24	8,65-10,01	av taxeringsvärdet)
Kontors- och affärsfastigheter	0,41	9,52	9,18-10,07	9,40 (inom 60 % av
Kraftverk, skog och industrifastigheter med obligationsmässig säkerhet	0,35	9,33	9,29- 9,74	taxeringsvärdet) 9,40-9,70
Övrie industri	0,52	9,67	9,11- 9,93	9,70 - 10,00 (inom 50 % av
Kommunlån Lån till kommuner eller mot kommunal bor-gen 1,00	9,35	_	taxeringsvärdet) 9,35
Annan säkerhet
Lån mot bankgaranti, bostäder	-0,15	9,88	9,40-10,55	9,40
Lån mot bankgaranti, näringslivet	0,09	9,59	9,30-10,30	9,40
Lån mot bankgaranti,övriga	-0,06	9,63	9,45-10,06	9,40
Lån mot annan säkerhet (inkl lån till finansiella och utländska låntagare)	0,04	9,72	8,00-10.00
Obundna lån	Jan-aug/sep-dec1975	Sep-dec 1975	Sep-dec1975
Intecknings/än
Äldre bostadsfastigheter	-0,75	8,69	7,79-9,38
Övrig industri	-0,64	8,89	8,78-9,13
Annan säkerhet Lån mot annan säkerhet (inkl lån till finansiella och utländska låntagare)	-0,77	7,65	7,25-9,02

Anm. Samtliga vardén avser lån inom de i rekommendationen angivna taxeringsvärdena. Redovisningen avser samtliga nybeviljade och omsatta lån under

1975. Obundna lån är dock ej medtagna om räntesättningen ändrats på samma sätt som diskontot.

Redog. 1976/77:7

hetslån, skulle ligga vid 9,2 96 liksom för bostadsinstituten, för kommunlånen
skulle den ligga vid 9,35 96 och för lån till industrier mot säkerhet
motsvarande den för industriobligationslån inom intervallet 9,4-9,7 96. Efter
diskontohöjningen i oktober 1976 ändrades rekommendationen så att det
för de bundna räntorna genomgående skulle ske en höjning med 0,5 procentenheter.

Under senare år har en fortlöpande ränteglidning förekommit inom banksystemet.
Även på kapitalmarknaden har tendenser till ränteglidning kunnat
konstateras. Det har därför framstått som angeläget att i samband med
de åtgärder som vidtogs i april 1975 även kartlägga räntesättningen på denna
marknad, i första hand inom försäkringsbolagen.

Under 1976 framkom resultaten av en ränteundersökning för försäkringsbolagen
avseende 1975. Undersökningen avsåg att i första hand belysa räntestrukturen
och förändringarna i denna. De av riksbanken genomförda
ändringarna av såväl långa som korta räntor nödvändiggjorde en periodindelning
med hänsyn härtill. För de bundna lånen lades gränsen i april eftersom
en höjning av den långa räntan då genomfördes och för de obundna
lånen i augusti med hänsyn till då genomförd diskontosänkning. En sammanfattning
av undersökningens resultat ges i tabell 23.

Ränteundersökningen visar att förändringarna av försäkringsbolagens
bundna räntesatser genomgående, med undantag för kommunlån, underskred
den i april 1975 allmänna höjningen av den långa räntan. Detta innebär
att räntenivån under perioden före rekommendationen låg på en förhållandevis
hög nivå. Den bättre anpassningen av räntesatserna till rekommenderad
nivå utgör en indikation på att rekommendationen i april 1975
fick en återhållande effekt på räntesättningen.

Emissionsräntor för obligationer och förlagsbevis

Endast ett kort statslån emitterades under 1976. Lånet, som emitterades
i januari, gav en ränta på 8,25 96 och hade en löptid på 5 år. Fyra långa
statslån med tio års löptid emitterades - i januari, april, juni och november.
På de tre första av dessa var räntesatsen 9 96, medan den på det sista lånet
var 9,5 96 (tabell 24).

Tre premieobligationslån emitterades under 1976, nämligen i februari,
maj och september. De totala vinstbeloppen var av sådan storlek att de
motsvarade en ränta på 6,90 96 på vart och ett av lånen. I november emitteradesett
sparobligationslån, SPAR 76. Lånet,som löper på knappt 7 år, ger en
fast ränta på 7,5 96 samt därtill en skattefri bonus på 33,2 96. Avkastningen för
hela löptiden motsvarar därigenom en årsränta på 10,5 96 före skatt. SPAR 75
gav motsvarande avkastning på 10 96 per år.

Räntan för de bostadsfinansierande institutens upplåning på obligationsmarknaden
höjdes i samband med uppjusteringen av den långa räntan i
början av oktober från 9 till 9,5 96. Kommunlånen gav före höjningen 9,25 96

Redog. 1976/77:7 56

Tabell 24. Emissionsvillkor för långfristiga obligations- och förlagslån

Procent

Låntagare	22.8 1975-29.1 1976	30.1 1976-3.6 1976	4.6 1976-3.10 1976	4.10 1976-31.12 1976
Staten	9,0	9,0	9,0	9,5
Bostadsinstitut	9,0	9,0	9,0	9,5
Industrier
Obligationslån	9,25-9,5	9,25-9,5	9,25-9,5	9,75-10.0
Förlagslån	9,75-10.0	9,75-10,0	9,75-10,0	10,25-10,5
Kommuner	9,25	9,25	9,25	9,75
Banker (förlagslån)	9,5	9,5	9,5	10,0
Riksbankens diskonto	6,0	5,5	6,0	8,0

Tabell 25. Köpkurser och effektiv förräntning för vissa statslån Procent

Kurser
1975	1976
31/12	31/3	30/6	30/9	31/12

Lån med	kort återstående löptid
4 1/2 %	1955/65/79 (9.5)	89	90 3/4	89 1/2	87 3/4	88
6 %	1964/74/80 (17.11)	90	91	90	87 3/4	87
6 3/4 %	1969/79 (5.6)	95 1/2	96 1/2	95 1/2	92 3/4	93
Lån med	lång återstående löptid
3 %	1945/55/85 (1.7)	61 1/2	62	62	62	62
6 %	1969/84 (23.1)	82 1/2	83	831/2	831/2	81 1/2
9 %	1975/85 (10.6)	100	100	993/4	991/4	961/2
		Effektiv	ränta
		1975	1976
		31/12	31/3	30/6	30/9	31/12
Lån med kort återstående löptid
4 1/2 %	1955/65/79 (9.5)	8,41	8,01	8,85	10,11	10,56
6 %	1964/74/80 (17.11)	8,59	8,39	8,83	9,69	10.16
6 3/4 %	1969/79 (5.6)	8,30	8,08	8,55	9,95	10,13
Lån med lång återstående löptid
3 %	1945/55/85 (1.7)	9,30	9,32	9,46	9,64	9,82
6 %	1969/84 (23.1)	9,15	9,13	9,10	9,18	9,73
9 %	1975/85 (10.6)	9,00	9,00	9,04	9,12	9,61

och efter 9,75 %. En nyhet på den svenska obligationsmarknaden introducerades
i september när Kommunkredit emitterade ett obligationslån med
stegvis stigande ränta. Räntan uppgår under lånets första år till 7 96, stiger
därefter med en halv procentenhet per år och uppgår under det tionde och

Redog.1976/77:7

sista året till 13,5 96. Kommunkredit emitterade ytterligare ett lån av detta
slag i oktober.

Industriobligationer emitterades fram till diskontohöjningen i oktober till
räntesatser som låg inom intervallet 9,25-9,50 96. Därefter skedde en höjning
av räntesatserna med 0,5 procentenheter. Förlagslån emitterades till räntesatser
som låg en halv procentenhet över räntan för industriobligationer.

De effektiva räntorna pä statsobligationer

De effektiva räntorna för utelöpande långfristiga statsobligationer följde i
stort emissionsräntorna. Under våren 1976 sjönk de effektiva räntorna svagt,
men steg återigen fr. o. m. juni. När emissionsräntorna för statslån steg med
en halv procentenhet i oktober, följde de effektiva räntorna för dessa lån
med upp på den högre nivån (diagram K).

Den effektiva räntan för statslån med kort återstående löptid steg kraftigt
under våren - för vissa lån med mer än 1 procentenhet. Under hösten
fortsatte stegringen (tabell 25).

Bankinstitutens utlåningsräntor enligt ränteanalysen

Sedan 1970 har riksbanken två gånger om året, den 31 mars och den 30
september, genomfört analyser av bankinstitutens utlåningsräntor. En jämförelse
mellan medelräntan hos bankerna 1970 och 1976 visar, att en glidning
uppåt av nivån ägt rum under denna tid, räknat efter justering av det vid
undersökningstillfällena rådande diskontot. Glidningen var störst för sparbankerna.
För dessa uppgick den till 0,64 procentenheter. För föreningsbankerna
var den dock nästan lika stor eller 0,55 procentenheter. För affärsbankerna
uppgick den till 0,19 procentenheter (tabell 26).

Räntestrukturen i de olika bankgrupperna den 30 september 1976 redovisas
i tabellerna 27 och 28. Tabell 27 innehåller uppgifter om, förutom medelräntor
för olika kreditslag, även kreditslagens relativa andel av resp. bank -

Tabell 26. Bankernas ränteglidning från den 31 december 1970 till den 31
september 1976

Procentenheter

	Affärs- banker	Spar- banker	Förenings- banker
Bostadsbyggnadskrediter	0,51	0,06	0,29
Ovrig utlåning	0,09	0,68	0,55
därav:
övriga krediter i rakning	-0,43	0,45	0,44
diskonterade växlar	0,04	0,34	0,41
övriga krediter	0,33	0,68	0,59
Totalt	0,19	0,64	0,55

Redog.1976/77:7

grupps totala utlåning. Tabell 28 geren mer detaljerad bild av räntestrukturen
i september 1976 hos de olika bankgrupperna.

Som framgår av tabell 27 ligger den totala medelräntenivån högre hos
affärsbanker än hos sparbanker och föreningsbanker. Detta förklaras främst
av skillnader i utlåningens fördelning på olika utlåningsformer och graden
av säkerhet hos dessa. Den ränteglidning som ägt rum sedan 1970 har dock
minskat skillnaden i räntenivå mellan affärsbanker och sparbanker med
mer än hälften, från 0,82 procentenheter till 0,37 procentenheter. Skillnaden
mellan affärsbanker och föreningsbanker har gått ned från 0,85 procentenheter
till 0,49 procentenheter.

Tabell 27. Medelräntor för olika kreditslag samt kreditslagens relativa andel av den totala utlåningen Uppgifterna

avser den 30 september 1976

Affärsbanker	Sparbanker	Föreningsbanker
Ränta Andel	Ränta Andel	Ränta Andel

Bostadsbyggnadskrediter	8,89	15.4	8,54	10,7	8,85	6,8
Övriga krediter i räkning	9,71	25,1	9,78	5,1	10,04	7,0
Diskonterade växlar	9,38	3,4	9,80	0,4	9,66	2,7
Lån mot inteckning i bostadsfastighe-ter inom 75 % av uppskattnings-
värdet	9,09	17,1	8,71	52,5	8,56	21,6
Lån mot borgen	9,24	6,5	9,35	5,9	9,33	10,0
Lån mot inteckning i industrifastig-
heter	8,71	5,2	9,13	1,0	8,72	1,1
Lån till kommuner på över 5 år	8.30	4,0	7,96	3,0	8,17	1,9
Lån mot inteckning i jordbruksfastig-heter inom 75 % av uppskattnings-
värdet	8,91	0,9	8,16	4,5	8,29	33,1
Jordbrukslån mot statlig garanti	8,43	0,0	8,03	0,4	8,04	8,7
Övrig utlåning	9,03	22,4	9,01	16,5	8,95	7,1
Totalt	9,16	100,0	8,79	100,0	8,67	100,0

Anm. För bostadsbyggnadskrediter och krediter i räkning tillämpas avgifter. Dessa
utgår på kontrakterat belopp medan räntor utgår på disponerat belopp. För nämnda
krediter har vid framräkning av redovisad medelränta, som avser att gälla lånekostnad
(räntor och avgifter) för disponerat belopp, avgiften vägts in med kreditens faktiska
utnyttjandegrad. Lån i utländsk valuta ingår ej.

Förändringen av medelräntan för vissa större kreditslag liksom för den
totala utlåningen hos de olika bankgrupperna framgår av tabell 29 för perioden
september 1975 - september 1976. En mer detaljerad bild av såväl
medelräntornas som avgifternas utveckling under nämnda period ges i tabell
30.

Vid sammanvägningar av grundmaterialets olika ränteuppgifter har i dessa
tabeller som vikter använts kreditslagens relativa andelar i bankernas totala
utlåning den 30 september 1975. Detta har till följd att effekterna på me -

Redog. 1976/77:7

Tabell 28. Medelräntor den 30 september 1976.

		Affärsbanker Av- Ränte-gift sats	Sparbanker Av- Ränte-gift sats	Föreningsban- ker Av- Ränte-gift sats
1.	Byggnadskrediter
	A. Bostadsfastigheter (kontrakterat belopp)	0,44	8,18	0,08	8,41	0,34	8,36
	B. Andra fastigheter (kontrakterat belopp)	0,52	8,84	0,26	8,74	0,28	8,41
	C. Tillfälliga bostadskrediter		9,08		8,55		8,68
2.	Övriga krediter i räkning
	A. Till kommuner (kontrakterat belopp)	0,63	7,99	0,63	7,93	1,00	8,00
	B. Till övriga (kontrakterat belopp)
	a) mot säkerhet	0,82	8,23	0,91	8.36	0,99	8,32
	b) utan säkerhet	1,13	8,40	1,19	8,75	1,44	8,61
3.	Diskonterade växlar		9,38		9,80		9,66
4.	Övriga krediter
	A. Mot statlig garanti
	a) jordbruksgarantilån		8,43		8,03		8,04
	b) industri- och hotellgarantilån		8,99		9.01		8,84
	c) övriga garantilån		8,85		8,08		8,12
	B. Till kommuner och därmed jämförlig samfällighet
	a) lån ställda att återbetalas inom fem år		8,54		8,10		8,23
	b) övriga lån		8,30		7,96		8,17
	C. Mot obligationer		9,11		9,14		8,99
	D. Mot börsnoterade aktier och förlagsbevis		9,15		9,23		9,05
	E. Mot inteckning i bostadsfastigheter
	a) inom 75 % av uppskattningsvärdet		9,09		8,71		8,56
	b) över 75 % av uppskattningsvärdet		9,40		9,42		9,28
	F. Mot inteckning i kontors- och affärsfastigheter
	inom 75 % av uppskattningsvärdet		8,90		8,85		8,54
	G. Mot inteckning i jordbruks- och skogsfastighe-
	ter inom 75 % av uppskattningsvärdet		8,91		8.16		8,29
	H. Mot inteckning i fritidsfastigheter		9,61		9,35		8,99
	1. Mot inteckning i industrifastigheter		8,71		9,13		8,72
	J. Mot övrig real säkerhet		8,64		8,58		8,83
	K. Mot borgen		9,24		9,35		9,33
	L. Utan särskild säkerhet
	a) sparlån		10,02		9,89		9,61
	b) kortvariga krediter till näringsidkare i och
	för hans rörelsfe		8,83		9,50		9,77
	c) övriga		9,31		9,72		9,73
Summa övriga krediter		8,99		8,76		8,52

Anm. Där ej annat angives avser uppgifterna medelränta på disponerat belopp. Avgift och ränta kan ej sammanläggas
till en procentuell lånekostnad utan uppjustering av avgiften, eftersom avgift utgår på hela det
kontrakterade beloppet och ej enbart på den disponerade delen därav.

delräntans förändring av ändringar i fördelningen av utlåningen sådan den
redovisats i grundmaterialet neutraliserats. Denna s. k. strukturförändringseffekt
är emellertid mycken liten, särskilt under så korta perioder som ett
år. För hela den undersökta tiden, närmare sex år, uppgick strukturförändringseffekten
för sparbankerna till 0,11 procentenheter i ökande riktning,

Redog. 1976/77:7

Tabell 29. Förändringar i medelräntor frän den 30 september 1975 till den 30 september 1976
för några större grupper av kreditslag

	Affärsbanker	Sparbanker	Föreningsbanker
Bostadsbyggnadskrediter
ränta och avgift	0,09	-0,27	0,10
ränta	0,08	-0,23	0,11
avgift	0,01	-0,04	-0,01
Övriga krediter i räkning
ränta och avgift	-0,26	-0,13	0,07
ränta	-0,05	-0,02	0,10
avgift	-0,21	-0,11	-0,03
Diskonterade växlar	-0,34	-0,16	-0,16
Övriga krediter	0,04	0,08	0,10
Totalt	-0,03	0,03	0,09

Anm. Vid sammanvägningar av grundmaterialets olika ränteuppgifter har som vikter
använts kreditslagens relativa andelar den 30 september 1975.

innebärande att relativt mer lån hade givits inom kategorier med hög ränta.
För föreningsbankerna uppgick den till 0,06 procentenheter, också i ökande
riktning, medan den för affärsbankerna utgjorde 0,01 procentenhet i minskande
riktning.

Av tabell 29 framgår att medelräntan under 12-månadersperioden t. o. m.
september 1976 minskade hos affärsbankerna med 0,03 procentenheter, medan
den ökade hos sparbanker med 0,03 procentenheter och hos föreningsbanker
med 0,09 procentenheter. Denna utveckling hade föregåtts av stegringar
hos samtliga bankgrupper.

Den ränteöverenskommelse som träffades i början av 1976 mellan riksbanken
och bankerna om ränteglidningen gällde perioden ultimo mars 1974
- ultimo september 1976. För affärsbankerna hade ställts individuella krav.
Enligt dessa medgavs en glidning om 0,20 procentenheter. För PKbanken,
vari den tidigare postbankens sparbanksliknande rörelse ingår, medgavs 0,30
procentenheter. För sparbankerna som grupp utgjorde den medgivna ränteglidningen
0,40 procentenheter och för föreningsbankerna också som
grupp, 0,35 procentenheter. Effekterna av strukturförändringar skulle inräknas.

De uppställda kraven uppfylldes i det allra närmaste. För hela affärsbankssystemet,
PKbanken inräknad, blev ränteglidningen 0,20 procentenheter.
För sparbankerna uppgick den till 0,42 procentenheter och för föreningsbankerna
till 0,38 procentenheter.

Redog. 1976/77:7

Tabell 30. Förändring i medelräntor frän den 30 september 1975 till den 30 september 1976
hos affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker

	Affärsbanker Av- Ränte-gift sats	Sparbanker Av- Ränte-gift sats	Förenings- banker Av- Ränte-gift sats
1. Byggnadskrediter
A. Bostadsfastigheter (kontrakterat belopp)	0,00	0,06	-0,03	-0,20	-0,01	0,09
B. Andra fastigheter (kontrakterat belopp)	0,01	0,02	-0,02	-0,13	-0,05	0.12
C. Tillfälliga bostadskrediter		0,11		-0,25		0,37
2. Övriga krediter i räkning
A. Till kommuner (kontrakterat belopp)	-0,01	0,02	-0,06	-0,01	0,00	-0,21
B. Till övriga (kontrakterat belopp)
a) mot säkerhet	-0,14	-0,05	-0,08	0,03	-0,01	0,06
b) utan säkerhet	-0,09	-0,10	-0,07	0,02	0,09	0,13
3. Diskonterade växlar		-0,34		-0,16		-0,16
4. Övriga krediter
A. Mot statlig garanti
a) jordbruksgarantilån		-0,45		0,03		0,03
b) industri- och hotellgarantilån		0,06		0,11		0,05
c) övriga garantilån		0,21		0,66		0,09
B. Till kommuner och därmed jämförlig samfäl-
lighet
a) lån ställda att återbetalas inom fem år		-0,01		-0,25		0,06
b) övriga lån		0.06		0,03		0,02
C. Mot obligationer		0,00		0,08		0,03
D. Mot börsnoterade aktier och förlagsbevis		0,09		0.06		0,06
E. Mot inteckning i bostadsfastigheter
a) inom 75 % av uppskattningsvärdet		0,19		0,09		0,13
b) över 75 % av uppskattningsvärdet		0,02		0,04		0,12
F. Mot inteckning i affärs-och kontorsfastigheter
inom 75 % av uppskattningsvärdet		0,00		0,12		0,14
G. Mot inteckning i jordbruks- och skogsfastighe-
ter inom 75 % av uppskattningsvärdet		-0,03		0,06		0,11
H. Mot inteckning i fritidsfastigheter		0,06		0,07		0.12
I. Mot inteckning i industrifastigheter		-0,11		0,06		-0,06
J. Mot övrig real säkerhet		-0,13		0,01		0,10
K. Mot borgen		-0,01		0,01		0.08
L. Utan särskild säkerhet
a) sparlån		0,00		0,06		0,11
b) kortvariga krediter till näringsidkare i och
för hans rörelse		-0,68		-0,32		0,33
c) övriga		-0,52		0,07		0,01
Summa övriga krediter		0,03		0.06		0,09

Anm. Vid sammanvägningar av delposterna för "Summa övriga krediter" (enda sammanvägningen) har som
vikter använts kreditslagens relativa andelar 30 september 1975.

Redog.1976/77:7

Betalningsbalansen
Huvuddrag i utvecklingen

Trots uppgången i den internationella konjunkturen efter bottenläget år 1975,
fortsatte försvagningen av bytesbalansen även under 1976. Underskottet
i bytesbalansen beräknas ha ökat från 6,7 miljarder kronor år 1975 till 10,0
miljarder år 1976. Större delen av försämringen hänförde sig till tjänsteoch
transfereringsbalansen, men även handelsbalansen uppvisade ett
större underskott. Utvecklingen i bytesbalansen står i skarp kontrast till
de vid årets början rådande förväntningarna om ett minskat underskott.
Anledningen till diskrepansen mellan förväntningar och utfall är framför
allt beroende på att underskottet i handelsbalansen ökat, medan man i början
på året väntade en förbättring med ungefär 4 1/2 miljarder kronor.

Utvecklingen under år 1977 väntas i den preliminära finansplanen medföra
en fortsatt försämring i handels- och bytesbalansens saldo. En hög tillväxt
i privat konsumtion i Sverige, minskade marknadsandelar försvensk industri
samt en svag tillväxt för produktionen inom OECD-området utgör viktiga
förklaringar till den förväntade utvecklingen.

Tabell 31. Betalningsbalansen 1972-1976

Nettobelopp Mkr

	1972	1973	1974	1975	1976
Bytesbalans	1 274	5312	—4 215	-6 713	-10010
Utrikeshandel1	3 082	6 706	-2 386	-2 257	-3 360
Tjänster	-1 401	- 843	- 753	-2 548	-4 250
Korrigeringspost	800	800	800	800	800
Transfereringar	-1 207	-1 351	-1 876	-2 708	-3 200
Kapitalbalans	749	-1 448	500	7 378	1 912
Banker	- 678	-1 755	-1 397	1 332	709
Stat	45	- 201	- 447	- 443	- 370
Långfristigt	- Ill	- 352	- 554	- 475	- 451
Kortfristigt	156	151	107	32	81
Kommuner	-	-	-	792	781
Övriga	1 382	508	2 344	5 697	792
Långfristigt	1 130	1 132	1 751	3 978	- 119
Kortfristigt	252	- 624	593	1 719	911
Tilldelade SDR	178	-	-	-	-
Restpost	179	112	424	5 460	4 951
Valutareservens transaktions-förändring	2 380	3 976	-3 291	6 125	-3 147
Memorandu m poster: Valutareservens kurs-
förändring	- 129	- 92	1	- 863	486
Valutareservens totala
förändring	2 251	3 884	-3 292	5 262	-2 661

1 Inklusive korrigering av handelsstatistiken.

Redog. 1976/77:7

Den långfristiga upplåningen i utlandet år 1976 beräknas ha uppnått ungefär
samma nivå som föregående år, dvs. drygt 10 miljarder kronor. Trots
detta beräknas kapitalbalansen ha försvagats från ett valutainflöde på 7,4
miljarder kronor år 1975 till ett inflöde på 1,9 miljarder år 1976. Anledningen
till denna nedgång med drygt 5 miljarder kronor, var ökade direktinvesteringar
utomlands, mindre kortfristig upplåning, ökade amorteringar
samt ökat kapitalutflöde i form av varvskrediter.

Valutareserven har under 1976 minskat med 2,7 miljarder kronor, trots
en uppskrivning i bokföringskurserna för utländsk valuta motsvarande 1/2
miljard. Under årets första hälft ökade valutareserven med 1,3 miljarder
kronor, men höstens oro på valutamarknaderna ledde till ett kraftigt utflöde
av utländsk valuta. Under perioden juli-oktober sjönk valutareserven med
inte mindre än 4 miljarder kronor. Efter det att riksbanken vidtagit restriktiva
kreditpolitiska åtgärder i början av oktober och kursjusteringar genomförts
inom den s. k. valutaormen senare under nämnda månad, stabiliserades
nivån på valutareserven.

Ett allvarligt problem vid tolkningen av betalningsbalansstatistiken är den
stora restposten. Under åren 1975 och 1976 har den uppgått till 5,5 resp.
5,0 miljarder kronor. Till en del består restposten sannolikt av icke registrerad
tjänsteexport, vilket leder till att statistiken överskattar bytesbalansproblemet.
Restposten består dessutom av förskjutningar i handelskrediter, vilka
inte registreras i statistiken.

I den följande framställningen ges en mer detaljerad beskrivning av utvecklingen
i betalningsbalansen under år 1976. Till följd av ändrade bearbetningsrutiner
föreligger en kraftig eftersläpning i statistiken över kapitaltransaktioner,
resevaluta, avkastning på kapital samt "övriga tjänster”.
Uppgifterna för dessa transaktioner för perioden september-december utgörs
därför av prognoser.

Tabell 32. Betalningsbalansen, kvartalsfordelad 1975-1976, Nettobelopp Mkr

1975	1976
l:a kv 7	!:a kv 3:e kv 4:e kv l:a kv 7	!:a kv 3:e kv 4:e kv

Bytesbalans	-1 730	-1 727	-2 384	- 872	-2 012	-1 862	-2 373	-3 763
Kapitalbalans	886	2 498	2 079	1 915	838	861	- 157	370
Restpost	1 580	1 466	2016	398	2 274	705	- 173	2 145
Valutareservens transaktions-
förändring	736	2 237	1 711	1 441	1 100	- 296	-2 703	-1 248
Memorandumposter:
Valutareservens kurs-
förändring	-	- 208	- 561	- 94	-	552	- 28	- 38
Valutareservens totala
förändring	736	2 029	1 150	1 347	1 100	256	-2 731	-1 286

Redog. 1976/77:7

Bytesbalansen

Handelsbalansen beräknas år 1976 uppvisa ett underskott på 3,1 miljarder
kronor, vilket innebär en ökning i underskottet med 2,1 miljarder jämfört
med föregående år. Utvecklingen står i skarp kontrast till förväntningarna
vid början av år 1976. I den reviderade finansplanen förväntades t. ex. en
förbättring i handelsbalansen med 4,7 miljarder kronor. Anledningen till
att förväntningarna om en kraftig förbättring i handelsbalansen inte uppfylldes
var främst att importvärdet underskattades, men även att exportvärdet
överskattades.

Diagram N. Kumulativ handelsbalans 1975-1976

Mkr

500

\ 1976

\ >\

-500

-1000

1975

-1500

-2000

-2500

-3000

-3500

feb

okt

dec

aug

jun

apr

I diagram N visas handelsbalansens saldo månadsvis kumulativt från årets
början för år 1975 och 1976. Av diagrammet framgår att handelsbalansens
saldo förbättrades kraftigt i början på år 1976, men en försämrig under de
följande månaderna gjorde att saldot var ungefär lika stort för båda åren
i slutet av maj. Under sensommaren förbättrades åter handelsbalansen, men
mot slutet av året uppkom kraftiga importöverskott.

Importen beräknas år 1976 ha ökat med 2 96 i volym. Denna volymökning
har beräknats med hjälp av s. k. enhetsvärdeindex. Enligt de beräkningsmetoder
som används i nationalräkenskaperna och som även beaktar kvalitetsförändringar
har importvolymen ökat med 5,5 96. Den kraftiga till -

5 Riksdagen 1976/77. 2 sam!. Nr 7

Tabell 33. Bytesbalansen, kvartalsuppgifter Mkr

1975				1976				Året
1 :a kv	2:a kv	3:e kv	4:e kv	l:a kv	2:a kv	3:e kv	4:e kv	1975	1976

Löpande transaktioner 1. Export enligt handelsstatistiken	18 231	18519	15 639	19 623	19 182	20 334	19 349	21 535	72 012	80 400
2. Import enligt handelsstatistiken	18 800	19000	17 050	19 150	19 350	20 550	19 950	23 650	74 000	83 500
1-2. Handelsbalans	- 569	- 481	-1 411	473	- 168	- 216	- 601	-2 115	-1 988	-3 100
3. Korrigering av handelsstatistiken	- 54	- 62	- 65	- 88	- 101	- 86	- 37	- 36	- 269	- 260
4. Sjöfart	550	751	887	752	630	701	881	738	2 940	2 950
5. Övriga transporter	26	- 44	46	- 40	- 44	13	- 19	0	- 12	- 50
6. Resevaluta	- 541	- 606	- 828	- 567	- 628	- 735	-1 037	- 650	-2 542	-3 050
7. Avkastning på kapital	- 163	- 170	138	- 34	- 409	- 136	- 55	- 150	- 229	- 750
8. Övriga tjänster	- 671	- 628	- 515	- 891	- 881	- 788	- 681	-1 000	-2 705	-3 350
9. Korrigeringspost	200	200	200	200	200	200	200	200	800	800
10. Transfereringar	- 508	- 687	- 836	- 677	- 611	- 815	-1 024	- 750	-2 708	-3 200
Summa bytesbalans	-1 730	-1 727	-2 384	- 872	-2 012	-1 862	-2 373	-3 763	-6713	-10010

L/4

Redog. 1976/77:7

Tabell 34. Utrikeshandeln

Mkr

Export		Import		Import- (-) resp. exportöverskotl
1975	1976	1975	1976	1975 1976

Januari	6 187	5 747	7 400	6 050	-1 213	- 303
Februari	6 255	6 389	5 750	6 250	505	139
Mars	5 789	7 220	5 650	7 050	139	170
April	6 705	6 200	7 200	6 850	- 495	- 650
Maj	5 900	6 588	6 000	6 750	- 100	- 162
Juni	5914	7 559	5 800	6 900	114	659
Juli	5 332	5 603	5 250	5 400	82	203
Augusti	4 242	6 103	5 600	6 850	-1 358	- 747
September	6 065	7 636	6 200	7 650	- 135	- 14
Oktober	6 540	6 905	7 150	7 500	- 610	- 595
November	6 134	7 433	5 950	8 450	184	-1 017
December	6 949	7 100''	6 050	7 700''	899	- 600''
Summa	72012	-80 400''	74 000	83 500''	-1 988	-3 100''

1 Prognos

Tabell 35. Korrigering av handelsstatistiken Mkr

	1975	1976
1. Export
Återinförsel	-616	-750
Direktlandad fisk	45	55
Icke-monetärt guld	40	50
Summa 1. Korrigering av exporten	-531	-645
2. Import
Återut forse!	-315	-475
Oljerabatter	- 15	0
Icke-monetärt guld	30	25
Korrigering av flygplansimporten	38	65
Summa 2. Korrigering av importen	-262	-385
Netto (1-2) Korrigering av handelsstatistiken	-269	-260

växten i privat konsumtion, främst när det gäller varaktiga varor såsom
personbilar, har verkat starkt uppdrivande på importen. En annan faktor
som drivit upp importen är uppgången i maskininvesteringarna. Slutligen
verkade väderleken med låg tillrinning i kraftverkens vattenmagasin ökande
på importen av petroleumprodukter. Dessa faktorer förklarar dock inte helt
den kraftiga ökningen i importefterfrågan. En ökning av importbenägenheten

Redog. 1976/77:7

har ägt rum, vilket innebär att svensk industri förlorat marknadsandelar
på hemmamarknaden.

Den volymmässiga ökningen i exporten av varor beräknas bli 4 96 under

1976. Varuexporten exkl. fartyg beräknas ha ökat med 1,5 96 i volym. Beräknas
volymökningen enligt de metoder som används i nationalräkenskaperna
blir volymökningen för den totala exporten 7,5 96. Detta innebär att
den kraftiga nedgången i exportvolymen under år 1975 fortfarande inte hade
återhämtats.

I tabell 36 visas volym- och prisförändringar i exporten av olika varugrupper
under de tre första kvartalen åren 1975 och 1976. Fartygsexporten
ökade med nära 50 96 i volym mellan år 1975 och 1976. Man kan också
notera att industrivaror av stapel varu karaktär, såsom trävaror, papper och
papp samt mineralprodukter ökat mer i volym än genomsnittet för exporten.
Den från sysselsättningssynpunkt viktiga verkstadsindustrin har minskat
sin export i volym räknat med ca 5 96 mellan åren. Värdemässigt har dock
exporten av verkstadsvaror ökat ungefär 9 96 på grund av en prisökning
på ungefär 15 96

En anledning till den svaga utvecklingen för exporten är att den internationella
konjunkturuppgången försvagades betydligt under senare delen
av år 1976. En annan anledning är att svenska varor har haft svårt att
hävda sig i den internationella konkurrensen. För färdigvarugruppen som
utgör ungefär tre fjärdedelar av exportvärdet gäller att Sverige på OECDområdet
under år 1976 beräknas ha förlorat volymmässigt 7,5 96 i marknadsandelar
på marknaden för bearbetade varor. Under åren 1975 - 1976
beräknas Sveriges relativa exportpriser för bearbetade varor ha stigit med
16,5 96 och marknadsandelarna på OECD-området sjunkit med drygt 16 96.
Detta innebär att Sveriges marknadsandelar räknat i löpande priser har varit
i stort sett oförändrade. Det finns emellertid anledning att förmoda att effekterna
av relativprishöjningen på svenska färdigvaror ännu inte slagit helt
igenom på efterfrågan, varför man kan vänta sig fortsatt minskning i volymmässiga
marknadsandelar under 1977 även vid oförändrade prisrelationer.

Bytesförhållandet med utlandet visas i diagram O. Där framgår att den
försämring i bytesförhållandet som ägde rum i samband med oljekrisen
hade tagits igen i början på 1975. Som ovan nämnts förklaras dock utvecklingen
delvis av att de svenska exportpriserna på bearbetade varor ökat
kraftigt relativt sett till motsvarande priser för omvärlden.

Sjöfartsnettot var år 1976 i stort sett oförändrat (3,0 miljarder kronor) jämfört
med föregående år. Under året ökade världshandelsvolymen med ca
10 96, men detta medförde ingen större uppgång i fraktraterna. Anledningen
var att den svaga uppgången i fraktpriserna motverkades av ett ökat utbud
av frakttonnage.

Inkomsterna av resevaluta beräknas ha ökat med 16 96 1976, medan utgifterna
ökat med 17 96. Detta innebar en försämring i nettot med 0,6 mil -

Redog. 1976/77:7 68

Tabell 36. Värde-, volym- och prisförändring för vissa varugrupper i utrikeshandeln1

:a-3:e kvartalen 1975 1 :a—3:e kvartalen 1976

Värde Volym Pris Värde Volym Pris

(enhets- (enhets värde)

värde)

Mkr % '')> "ii Mkr % "o "n

Export
Total export	52413	3	- 13	18	58 865	12	4	8
Jordbruksprodukter och fisk	1 126	39	54	- 10	1 010	- 10	- 15	6
Skogsbruksprodukter	193	11	- 12	27	154	-20	-31	15
Mineraliska produkter	1 635	- 5	-32	40	1 780	9	10	- 1
därav: järnmalm	1 344	- 2	-35	51	1 424	6	8	- 2
Industriprodukter exki.
fartyg	47 008	3	-13	19	51 625	10	2	8
därav: livsmedelsprodukter	879	- 10	- 17	7	971	11	8	2
trävaror	1 918	-42	-38	- 7	2 674	39	37	2
massa	4 029	- 3	-32	43	4 146	3	5	- 2
papper och papp inkl.
träfiberplattor	3518	- 9	-29	28	3 895	II	16	- 5
petroleumprodukter	608	14	15	0	687	13	2	11
järn och stål	4 277	2	- 17	23	3 949	- 8	- 6	- 2
ickejäm metaller	848	-25	- 9	- 17	932	10	5	5
verkstadsprodukter exkl.
fartyg	22 767	20	- 1	21	24 778	9	- 5	15
Fartyg	2 451	- 7	4	- 10	4 296	75	49	17

Import7

Total import	55 517	6	0	6	59 316	7	- 1	7
Jordbruks-, skogsbruks-
produkter och fisk	2 506	4	4	- 1	3 112	24	5	19
Mineraliska produkter	4 134	15	3	12	5 480	33	18	12
därav: råolja	2 983	8	3	5	4 366	46	24	18
Industriprodukter exkl.
fartyg	47 823	6	0	6	49 670	4	- 2	6
därav: livsmedelsprodukter	2 860	5	0	4	2 964	4	6	- 2
trävaror, massa samt
papper och papp	265	-13	-25	16	332	25	26	- 1
petroleumprodukter	5 978	- 10	- 3	- 8	5 509	- 8	-21	16
järn och stål	3 899	11	- 5	17	3 239	- 17	- 11	- 7
ickejärnmetaller	1 699	- 12	3	- 14	1 578	- 7	-13	7
verkstadsprodukter exkl.
fartyg	19 334	18	7	11	20 722	7	- 2	9
Fartyg	1 054	-29	-24	- 6	1 054	0	- 13	14

''Procenttalen avser förändring Trän motsvarande period föregående år.

2De angivna värdena utgör okorrigerade importvärden. Den procentuella förändringen från 1974 till 1975
vad gäller värde och volym är dock baserad på korrigerade importvärden

1976

1974

Redog. 1976/77:7 69

Diagram O. Bytesförhållandet 1973-1976

Basår 1959

Anm. Bytesförhållandet för 4:e kvartalet 1976 är baserat på prognosticerade uppgifter
om export- respektive importpriser.

järder kronor jämfört med 1975. En stark nedgång i resevalutautgifterna
på Spanien kan noteras, sannolikt beroende på turistbojkotten mot detta
land.

Avkastning på kapital utgörs av räntor, utdelningar och i viss utsträckning
av återinvesterade vinstmedel. Nettoutflödet på denna post beräknas ha
ökat med drygt 1/2 miljard kronor 1976 och uppgår f. n. till 0,8 miljarder.
Ökningen berodde på den stora utlandsupplåningen som ägde rum år 1975.
Att ökningen i underskottet trots allt blivit så måttlig sammanhänger med
att inkomster i form av avkastning på offentligt kapital ökat. Detta beror
i sin tur på den stora ökningen i valutareserven under 1975. För år 1977
beräknas inte någon kompenserande ökning ske i avkastning på offentligt
kapital. Underskottet i avkastning på kapital beräknas öka med 0,7 miljarder
kronor under 1977.

Inkomsterna av övriga tjänster beräknas ha ökat med 0,2 miljarder kronor
år 1976 medan utgifterna ökade med 0,8 miljarder kronor, en försämring
i nettot med 0,6 miljarder. De största utgiftsökningarna noteras för del -

Redog. 1976/77:7

Tabell 37. Regionalfördelning av resevaluta

Mkr

	Utgifter			Inkomster
	1975	1976	Föränd-	1975	1976	Föränd-
	Jan.-aug.	Jan.-aug.	ring i %	Jan.-aug.	Jan.-aug.	ring i %
Finland	421	481	14	71	85	20
Danmark	349	409	17	119	110	- 8
USA	226	371	64	163	220	35
Västtyskland	298	360	21	203	203	0
Schweiz	167	243	46	43	42	- 2
Spanien	331	233	-30	21	16	-24
Storbritannien	173	227	31	50	51	2
Norge	102	140	37	205	233	14
Frankrike	112	133	19	29	34	17
Övriga	480	578	20	80	80	0
Summa	2 659	3 175	19	984	1 074	9

posterna licenser, administration samt provisioner.

Transfereringarna till omvärlden beräknas ha ökat med 1/2 miljard kronor
mellan år 1975 och 1976. Totalt ökade det privata transfereringsnettot från
609 mkr till 784 mkr under 1976, dvs. en ökning med nära nog 30 %.
De offentliga transfereringarna bidrog till ett nettoutflöde på 2 1/2 miljarder
kronor under 1976. Ökningen av det offentliga gåvobiståndet till utvecklingsländerna
samt medlemsbidrag till internationella organisationer utgjorde
särskilt expansiva element.

Kapitalbalansen

Sedan år 1974 har den svenska kreditpolitiken inriktats på att stimulera
utlandsupplåning för att finansiera de uppkomna underskotten i bytesbalansen.
De ackumulerade bytesbalansunderskotten år 1974 till 1976 beräknas
utgöra 21 miljarder kronor, vilket utgör 2,2 % av BNP summerat över dessa
år. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffror för Danmark kan
beräknas till drygt 3 %, Finland 5,7 % samt Storbritannien 2,5 %. Vid sådana
jämförelser måste man naturligtvis beakta skillnader i utgångsläget inför
1974 mellan olika länder.

Den svenska långfristiga upplåningen utomlands tog fart under 1975 och
fortsatte även 1976 på samma höga nivå. Under 1976 beräknas den långfristiga
upplåningen ha uppgått till 10 1/2 miljarder kronor. Tillståndsgivningen
för långfristig upplåning låg under första kvartalet på en mycket
hög nivå. Under andra kvartalet minskade dock tillståndsbeviljningen till
följd av minskat intresse från företagens sida för upplåning utomlands, men
ökade åter under andra halvåret.

Trots att den långfristiga upplåningen under år 1976 var lika omfattande
som åt 1975, beräknas kapitalbalansens saldo ha blivit endast 1,9 miljarder

Tabell 38. Kapitalbalansen, kvartals/ördelad

Mkr

1975				1976				Året
l:a kv	2:a kv	3:e kv	4:e kv	l:a kv	2:a kv	3:e kv	4:e kv	1975	1976

Kapitaltransaktioner 1. Bankerna	- 10	- 760	795	1 307	- 137	413	- 91	-524	1 332	709
2. Statliga Långfristiga	- 66	- 40	- 83	- 286	- 45	- 16	- 59	-255	- 475	- 451
Kortfristiga	- 59	- 31	- 96	218	- 40	- 72	- 23	140	32	81
3. Kommunala	170	459	72	91	415	77	99	190	792	781
4. Privata Långfristiga Direkta investeringar I utlandet	-386	- 397	- 563	- 449	- 448	-389	-888	-750	-1 795	-2 475
I Sverige	72	119	57	68	29	- 21	100	100	316	208
Obligations- och förlagslån I Sverige	5	7	11	_	5	8	11	_	23	24
I utlandet	427	694	520	172	498	362	439	691	1 813	1 990
Övrig värdepappershandel Utländska värdepapper	- 6	- 3	- 4	- 22	- 15	- 20	6		- 35	- 29
Svenska värdepapper	- 10	- 45	- 20	55	- 46	3	- 50	- 25	- 20	- 118
Övriga långfristiga lån 1 Sverige	- 90	- 79	- 34	- 197	- 83	- 18	- 63	- 50	- 400	- 214
I utlandet	866	1 724	597	1 090	1 212	740	659	150	4 277	2 761
Övriga Tillgångar	- 11	- 78	31	- 159	- 261	-565	-348	-610	- 217	-1 784
Skulder	- 27	7	27	9	- 129	-130	-113	-110	16	- 482
Kortfristiga Lån i utländska banker för fi-nansiering av export och import	58	904	746	- 109	- 178	574	204	400	1 599	1000
Övriga Tillgångar	- 8	21	23	78	- 9	_	- 15	_	114	- 24
Skulder	- 39	- 4	-	49	70	l/O OO 1	- 25	- 25	6	- 65
Summa kapitalbalans	886	2 498	2 079	1 915	838	861	-157	370	7 378	1 912

Redog. 1976/77:7

kronor år 1976 mot 7,4 miljarder 1975, en försvagning med 5,5 miljarder.

Orsaken till det minskade nettot är bl. a. en minskning med 0,6 miljarder
kronor i den kortfristiga upplåningen. Den kraftiga ökningen i exporten
av fartyg medförde vidare att varvens kreditgivning till utlandet ökade med
drygt 1 1/2 miljarder kronor. Direktinvesteringarna ökade med 0,6 miljarder
kronor, medan amorteringar på långfristig upplåning ökade med 1,1 miljarder
kronor jämfört med år 1975.

Bankernas kapitaltransaktioner beräknas ha inneburit ett nettoinflöde på
0,7 miljarder kronor, en minskning med 0,6 miljarder kronor jämfört med
föregående år. En anledning härtill var att valutabankernas tidsposition i
stort sett var oförändrad under år 1976, vilket kan jämföras med en minskning
om 1,0 miljarder under 1975.

Kommunernas långfristiga upplåning uppgick till 0,8 miljarder kronor 1976.

Den totala kommunala skuldsättningen utomlands uppgår därmed till ungefär
1,6 miljarder kronor.

Direkta investeringar i utlandet beräknas ha uppgått till 2,5 miljarder kronor
år 1976, vilket innebär en ökning med 0,6 miljrder. De utländska direktinvesteringarna
i Sverige var i stort sett oförändrade jämfört med år 1975,
varigenom nettoutflödet i form av direktinvesteringar steg med 0,8 miljarder
kronor till 2,3 miljarder.

Tabell 39. Svensk långfristig upplåning i utlandet Mkr

Inflöde		Utflöde
1975	1976	1975	1976

Bankerna	2418	3 152	_	712
Riksbanken	815	-	-	-
Valutabankerna	1 603	3 152	-	712
Förlagslån	103	520	-	-
därav för kommuner	103	87	-	-
Private placements	-	207	-	-
därav för kommuner	-	163	-	-
Övriga lån	1 500	2 425	-	712
därav för kommuner	122	-	-	-
företag	1 378	2 425	-	712
Kommuner och kommuninstitut	799	793	-	14
Obligationslån	512	341	-	14
Private placements	73	319	-	-
Övriga lån	214	133	-	-
Kreditinstitut	933	467	25	30
Obligationslån	501	136	4	20
Private placements	82	99	-	-
Övriga lån	350	232	21	10
Övriga sektorer	6 392	5 928	1 210	1 614
Obligationslån	1 479	1 983	163	109
Private placements	818	514	-	-
Övriga lån	4 095	3 431	1 047	1 505
Total svensk långfristig upplåning	10 542	10 340	1 235	2 370

Redog. 1976/77:7

Obligations- och förlagslån ökade 1976 med 0,4 miljarder kronor, medan
övriga långfristiga lån minskade med något större belopp. I övriga långfristiga
lån inräknas private placements, och inom denna post har en viss förskjutning
ägt rum till förmån för dessa.

Övriga långfristiga kapitaltransaktioner innefattar huvudsakligen varvens
exportkrediter, importkrediter för fartyg och flygplan samt privatpersoners
kapitalöverföringar. Varvens exportkrediter till utlandet beräknas som skillnaden
mellan leveranser och betalningar. I samband med den kraftiga ökningen
i fartygsexporten under år 1976 kom varvens exportkrediter att uppgå
till 1,8 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med drygt 1 1/2 miljard
jämfört med år 1975.

Valutainflödet via kortfristiga lån i utländska banker för finansiering av import
och export minskade med 0,6 miljarder kronor 1976. Den kortfristiga
upplåningen hämmades starkt av valutaoron på hösten 1976, men torde
åter ha kommit i gång mot slutet av året.

Tabell 40. Svenska statens krediter till utlandet 1976 Mkr

	Beviljat t. o. m. 1976	Utbetalt under 1976	Återbetalt under 1976	Utestående fordran ultimo 1976	Beviljat ännu ej utbetalt
Afrikanska utvecklingsbanken	35,0			25,0	10,0
Bangladesh	54,6	8,9	-	46,8	7,8
Botswana	28,5	2,0	-	24,8	3,7
Chile	24,2	-	-	16,7''	7,5 >
Cuba	13,0	13,0	-	13.0	-
Danmark	159,4	-	5,9	43,0	-
Etiopien	53.5	1.9	-	48,7	4,8
Indien	559,0	40,3	1,2	520,0	37,2
Kenya	134,4	15,9	-	127,7	6,7
Norge	125,0	-	6,4	20,3	-
Pakistan	35,1	-	-	25,1	-
Sudan	50,0	0,8	0,9	48,3	0,8
Tanzania	229,0	2,4	0,2	228,8	-
Tunisien	144,0	18,6	0,3	135,3	7,6
Turkiet	41,6	-	1,3	38,4	-
Zambia	29,2	22,0	-	29,2	-
Östafrika	27,0	0,0	-	23,7	3,3
Östafrikanska utvecklingsbanken	55,0	16,3	-	32.6	22,4
Summa		142,1	16,2	1 447,4	111,8

''Nya utbetalningar under kreditavtalet avbröts 1973. Under 1976 har ej utnyttjade remburser å 0,5
mkr returnerats. Detta har medfört en minskning av "Utestående fordran ultimo 1976" med 0,5 mkr
och en ökning av "Beviljat ännu ej utbetalt" med 0.5 mkr.

Redog. 1976/77:7

Restposten

Restposten i betalningsbalansstatistiken uppgick till 5,5 miljarder kronor
år 1975 och 5,0 miljarder år 1976. Den utgörs av skillnader mellan nettot
av valutaströmmarna av alla transaktioner såsom de redovisas i betalningsbalansstatistiken
å ena sidan och den registrerade utvecklingen av valutareserven
å den andra. Restposten kan sålunda ses som den del av valutareservens
ändring som inte förklaras av statistiken. Detta innebär att
man under åren 1975 och 1976 har haft ett oförklarat valutainflöde på 10,5
miljarder kronor, vilket måste betecknas som en allvarlig brist i den information
som ligger till grund för ekonomisk politiska beslut.

Restposten orsakas både av mätfel och av ofullständig täckning av transaktionerna
med omvärlden. De viktigaste faktorerna bakom restposten är
förmodligen förskjutningar i handelskrediter samt underrapportering av likvider
för tjänsteexport. Förskjutningar i handelskrediter, med undantag av
främst varvens krediter, registreras f. n. inte i statistiken, vilket innebär
en ofullständig täckning av denna typ av kapitaltransaktion. Underrapporteringen
i tjänsteexporten beror på att statistiken baseras på ett ofullständigt
valutaanmälningsmaterial. Bristerna i detta material sammanhänger med
att likvider för varuexport enligt nuvarande rutiner inte behöver föranleda
någon valutaanmälan. Eftersom det fordras en viss arbetsinsats av bankerna
för att avgöra vad som förorsakar en viss betalning och företagen finner
det enklare att låta bli att fylla i valutaanmälan, har detta lett till ett bortfall
i valutaanmälningar för tjänsteexport och transfereringar. Korrigeringsposten
på 0,8 miljarder kronor är avsedd att kompensera för detta bortfall. Denna
post bestämdes till att växa med 100 mkr per år mellan år 1961 och 1969.
Tanken bakom detta var främst att restposten i betalningsbalansen skulle
bli ungefär noll summerat över en tioårsperiod. År 1970 riktades en ökad
offentlig uppmärksamhet mot utlandstransaktioner, vilket medförde en kraftig
förbättring i rapporteringen av tjänstebetalningar. Därför upphörde den
successiva uppjusteringen av korrigeringsposten. Det finns emellertid anledning
att tro att förbättringen i rapporteringen av tjänstebetalningar endast
var tillfällig, varför korrigeringsposten inte i tillräcklig utsträckning torde
kompensera för den faktiska underrapporteringen av tjänsteexporten. Eftersom
man inte har någon egentlig grund för en uppskattning av värdet av
underrapporteringen har det dock befunnits lämpligt att låta korrigeringsposten
vara oförändrad. Bortfallet i rapporteringen av tjänsteexporten leder
till att bedömningen av storleken på Sveriges bytesbalansunderskott är behäftad
med stor osäkerhet.

Redog. 1976/77:7

Diagram P. Handelsbalans och valutareserv

12-månadersförändring

''« 1 Handelsbalans

I Förändring i
\ valutareserven

1972

Tabell 41. Valutareserven

Ställning och 12-månadersförändring Mkr

	Ställning							12-månaderslorändring
	Riksbanken					Valuta-	Totalt	Riksbanken	Valuta-	Totalt
						barikerna	(5+6)		bankerna	(8+9)
	Guld	Ställning	SDR-	innehav Valutor	Summa
		gentemot IMF		(1+2+3+4)
	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
1969 december	1 168	523	_	1 719	3410	468	3 878	- 727	-I 126	-1 853
1970 ”	1 035	654	196	1 739	3 624	648	4 272	214	180	394
1971 ”	1 046	432	376	3211	5 065	415	5 480	1 441	- 233	1 208
1972 "	1 047	465	554	5 254	7 320	411	7 731	2 255	- 4	2 251
1973 "	1 115	484	589	9 057	11 245	370	11 615	3 925	- 41	3 884
1974 "	1 115	490	589	5 527	7 721	602	8 323	-3 524	232	-3 292
1975 l:a kv	1 115	478	589	5 906	8 088	971	9 059	-1 559	- 141	-1 700
2:a kv	1 115	499	589	8 223	10 426	662	11 088	2 424	- 118	2 306
3:e kv	1 115	507	589	9 445	11 656	582	12 238	4217	150	4 367
4:e kv	1 115	479	539	10 664	12 797	788	13 585	5 076	186	5 262
1976 l:a kv	1 115	597	539	11 332	13 583	1 102	14 685	5 495	131	5 626
2:a kv	1 115	941	543	11 729	14 328	613	14 941	3 902	- 49	3 853
3:e kv	1 115	1 079	534	8 786	11 514	696	12210	- 142	114	- 28
4:e kv	1 115	1 130	522	7 890	10 657	267	10 924	-2 140	- 521	-2 661

O''

Redog. 1976/77:7

Diagram R. Valutareserven under 1975 och 1976

Ställningsuppgifter per vecka

Riksbank

14 000

12 000

8 000

6 000

4 000

2 000


Valutabankerna

mar

1975

mar

1976

Valutareserven

Den ökade rörligheten i växelkurserna har vållat tolkningsproblem vad angår
de faktorer som påverkar valutareservens storlek. Under 1975 skrevs t. ex.
bokföringskurserna för utländska valutor i riksbankens valutareserv ner,
vilket innebar en nedjustering i valutareservens värde med 0,9 miljarder
kronor. Under 1976 har värderingsändringar lett till en uppjustering i valutareserven
med 0,5 miljarder kronor. 1 tabellerna 31 och 32 redovisas dessa
ändringar explicit som memorandumposter.

Med valutareservens transaktionsförändring menas ändringen i valutareservens
värde exkl. den ändring som beror på kursförändring. Av dessa
tabeller framgår således att den totala valutareserven till följd av transaktioner
med utlandet minskade med 3,1 miljarder kronor under året. På
grund av en uppjustering av bokföringskurserna i riksbankens valutareserv
minskade den bokförda valutareserven endast med 2,7 miljarder kronor.

Riksbankens valutareserv ökade totalt med 1 1/2 miljarder kronor under
första halvåret 1976. Denna ändring inkluderar den ovan nämnda kursänd -

Redog. 1976/77:7

ringen motsvarande drygt 1/2 miljard kronor. Under början av andra halvåret
avtappades reserven kraftigt i samband med oron på valutamarknaderna.
Mellan juni och oktober minskade riksbankens valutareserv med nära 5
miljarder kronor, vilket innebär en minskning i innehavet av främmande
valutor med ungefär 40 %. Avtappningen upphörde efter det att riksbanken
stramat åt den inhemska kreditmarknaden samt att kursjusteringarna inom
ormen ägt rum. Inflödet i riksbankens valutareserv uppgick til! 1,1 miljarder
kronor från slutet på oktober t. o. m. december. Utvecklingen i handelsbalansens
saldo verkade dämpande på kapitalinflödet under slutet av 1976.

Redog. 1976/77:7

V alutamarknaden

Utvecklingen på valutamarknaden kännetecknades under 1976 av stora kursrörelser
för de enskilt flytande valutorna men även det europeiska valutakurssystemet,
den s. k. ormen, utsattes för påfrestningar av en storleksordning,
som tidigare inte förekommit under den tid Sverige varit anslutet
till systemet. Valutaoron berörde framför allt de europeiska valutorna medan
US-dollarn, i varje fall under första halvåret, påverkades i relativt liten omfattning.

Anledningen till dessa störningar kan huvudsakligen hänföras till djupgående
olikheter i fråga om ländernas ekonomiska utveckling och politik.
Valutamarknaden kom att i hög grad återspegla såväl faktiska som förväntade
skillnader i prisutveckling och bytesbalans länderna emellan. Detta
skapade stor osäkerhet om valutornas värderelationer och marknaden råkade
tidvis ur balans. Påtagligt var, att när osäkerhet uppstod om en enskild
valutas värde, denna snabbt kom att spridas till flera andra valutor. Detta
ledde till betydande valutaströmmar och ansenliga interventioner erfordrades
från centralbankernas sida för att försvara kursåtaganden eller upprätthålla
ordnade förhållanden på valutamarknaden. I avsikt att begränsa valutautflöden
tillgreps i stor utsträckning kreditpolitiska medel. Räntevapnet spelade
härvid en framskjuten roll, särskilt under andra halvåret. (Kursutvecklingen
för de viktigaste valutorna framgår av diagram S och T.)

Den relativt lugna utveckling, som hade präglat valutamarknaden under
sista kvartalet 1975, förbyttes i mitten av januari i en tilltagande oro, som
i inledningsskedet förorsakades av ett ökat tryck på den italienska liran.
De ekonomiska och politiska problemen i Italien hade under andra halvåret
1975 lett till ett kontinuerligt kapitalutflöde och den italienska centralbanken
hade tvingats att intervenera till stöd för liran. Mot bakgrund av minskningen
av valutareserven beslöt de italienska myndigheterna den 21 januari dels
att upphöra med dessa interventioner, dels att tills vidare ej notera några
officiella valutakurser. På den inofficiella marknad, som härefter uppstod,
försvagades liran markant och den 1 mars, då myndigheterna återupptog
de officiella noteringarna, hade liran fallit med ca 11 % gentemot ormen.

Lirans depreciering spred osäkerhet även om andra valutors värde. Redan i
början av januari hade den franska francen försvagats inför utsikten av en försämrad
bytesbalans under 1976. Genom lirans kursfall påverkades det franska
konkurrensläget negativt och francen utsattes för ett säljtryck, som tilltog efter
de spanska myndigheternas beslut den 9 februari om en de facto-devalvering
av den spanska pesetan med drygt 10 %.

I början av mars inträffade en plötslig försvagning av pundet, som på några
dagar föll med ca 4 96 mot dollar och för första gången noterades under 2 dollar
per pund. Detta påverkade även franska francen, som utsattes för ett
intensifierat utbud och sjänk till botten av ormen medan tyska marken
steg till dess övre gräns. Som en följd härav uppstod spekulationer i
eventuella kursjusteringar mellan ormvalutorna.

Redog. 1976/77:7

Polariseringen inom ormen blev snart än mer markerad och även den
belgiska francen och den danska kronan kom, trots ansenliga interventioner,
att ligga i botten av ormen.

Vid ett möte i Bryssel den 14 mars mellan representanter för berörda
länder diskuterades kursrelationerna mellan ormvalutorna. Frankrike beslöt
att fr. o. m. den 15 mars temporärt lämna det europeiska valutakurssystemet
och åter tillåta francen flyta. (Frankrike lämnade första gången ormsamarbetet
den 19 januari 1974 för att återinträda den 10 juli 1975.) Samtidigt beslöt myndigheterna
i Nederländerna och Belgien att avskaffa den s. k. miniormen,
inom vilken kursavvikelserna maximerats till 1,5 % mellan de båda ländernas
valutor. Som en direkt följd av det franska beslutet försvagades
francen omedelbart med ca 5 % gentemot ormvalutorna.

Då de av marknaden väntade kursjusteringarna mellan ormvalutorna uteblev,
kvarstod spänningarna och även centralbankerna i Nederländerna och
Norge måste nu intervenera för att hålla 2,25 %-gränsen för sina valutor
mot tyska marken. Efter någon vecka avtog emellertid trycket sedan berörda
myndigheter starkt dementerat att några förändringar i kursrelationerna var
aktuella. Även om hela tiden en latent oro förelåg beträffande valutornas
värdeförhållande, kännetecknades valutamarknaden under de närmast följande
månaderna av ett relativt lugn. De under krisen i mars mest utsatta
ormvalutorna stärktes på grund av den i dylika situationer naturliga omsvängningen
i betalningsströmmarna. Oaktat efterfrågan på tyska mark minskade
behöll marken sin position som den starkaste ormvalutan.

I samband med valutaoron i mars berördes även Schweiz av ett valutainflöde
varigenom schweizerfrancen stärktes. Delvis på grund av den låga
prisstegringstakten i Schweiz fortsatte efterfrågan på schweizerfranc även
efter det att oron inom valutaormen lagt sig och francen steg i förhållande
till tyska mark och därmed mot övriga i ormen ingående valutor. Sedan
centralbankerna i Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland i juni överenskommit
om gemensamma interventioner föll dock francen tillbaka.

Den i början av mars inledda försvagningen av pund sterling fortsatte
under våren. Den brittiska ekonomin besvärades under 1976 av hög inflation,
stort bytesbalansunderskott och orolig arbetsmarknad. Dessa faktorer bidrog
till osäkerhet om pundets framtida värde och försäljningar av officiella pundbehållningar
ägde rum från främst de oljeproducerande ländernas sida. För
att ge större möjligheter att upprätthålla ordnade marknadsförhållanden ställde
i början av juni en grupp industriländer samt Bank for International
Settlements (BIS) en stand-by kredit till Bank of Englands förfogande (se

Anmärkning till diagram 5. Diagrammet visar respektive valutas procentuella avvikelse
från dess centralkurs mot US-dollarn, som utgörs av diagrammets nollinje. Vid beräkningarna
har fr. o. m. 1976-10-18 hänsyn tagits till kursjusteringarna inom ormen
(se texten). Endast den vid varje tillfälle starkaste och svagaste valutan inom systemet
samt svenska kronan har markerats. Beräkningarna har baserats på veckogenomsnittskurser.

1976/77. 2 sami. Nr 7

mar

jun

sep

dec

Redog. 1976/77:7

vidare avsnittet om internationellt finansiellt samarbete). Krediten i kombination
med en överenskommelse mellan brittiska regeringen och löntagarna
om begränsningar i löneökningarna ledde till en temporär stabilisering
av pundkursen. Från september inträdde åter en försvagning av pundet
och kursen mot dollar noterades i oktober som lägst i ca 1,56 dollar per
pund. I samband med diskussionerna i december om en kredit från
valutafonden till Storbritannien och en aktion för att reducera problemet
med de s. k. sterling balanserna återhämtade sig pundet något och låg under
årets sista veckor strax under 1,70 dollar per pund.

Till skillnad från tidigare perioder med störningar på valutamarknaden
var US-dollarn tämligen opåverkad av händelseutvecklingen under årets
första sju månader. Till följd av bl. a. en relativt parallell utveckling i USA
och Förbundsrepubliken Tyskland av såväl den ekonomiska aktiviteten som
inflationen fluktuerade dollarn endast måttligt mot tyska mark och därmed
mot övriga ormvalutor. Efter halvårsskiftet visade det sig emellertid att
takten i den ekonomiska återhämtningen i de båda länderna dämpats. Då
detta i USA sammanföll med ett vikande ränteläge samtidigt som utrikeshandeln
började visa ökande underskott, inleddes en successiv försvagning
av dollarn, som bl. a. tog sig uttryck i en ökad efterfrågan på tyska
mark. Denna omständighet var en bidragande orsak till att den tidigare
latenta oron inom ormen ånyo framträdde efter halvårsskiftet. Huvudsakligen
var emellertid det tilltagande trycket betingat av spekulationer om
kursjusteringar mellan ormvalutorna. Genom Österrikes beslut den 13 juli
att upphäva schillingens informella anknytning till ormen fick dessa rykten
ökad styrka. Redan i slutet av juli nåddes interventionsläget mellan tyska
mark och övriga ormvalutor. Då eventuella kursjusteringar väntades ske
efter det tyska valet den 3 oktober ökade valutainflödet till Förbundsrepubliken
Tyskland ju mer denna tidpunkt närmade sig. För att försvara
sina valutareserver vidtog flera länder under hösten en rad framför allt kreditpolitiska
åtgärder innebärande bl. a. ökad likviditetsåtstramning och successiv
upptrappning av räntenivån.

Den 17 oktober sammanträffade i Frankfurt representanter för de länder,
som deltar i ormsamarbetet. Vid mötet överenskoms att med verkan fr. o. m.
följande dag justera de kurser, till vilka deltagande centralbanker förklarat
sig beredda köpa och sälja varandras valutor. Mätt med utgångspunkt från
centralkurserna mellan tyska marken och övriga valutor innebar justeringen
en höjning av markens värde med 2 % i förhållande till florinen, belgiska
francen och luxemburgfrancen, 3 % i förhållande till den norska och svenska

Anmärkning lill diagram T. Diagrammet visar respektive valutas procentuella avvikelse
från dess centralkurs mot svenska kronor, som representerar diagrammets nollinje.
Vid beräkningarna har fr. o. m. 1976-10-18 hänsyn tagits till kursjusteringarna inom
ormen (se texten). För de i det europeiska kurssystemet deltagande valutorna har
endast den vid varje tillfälle gentemot svenska kronan starkaste respektive svagaste
valutan markerats. Beräkningarna har baserats på veckogenomsnittskurser.

Redog. 1976/77:7

Diagram T. Marknadskurser för vissa valutor 1976

% %

2,25

-2,25

-4

Jre

Lire

V-''"''""

-24

-8

Dkr

Nkr

US$

-28

-12

-32

Öschooooooo

Lire ——•

-16

-36

-40

••

-44

-48

okt

dec

feb

mar

sep

nov

jan

apr maj jun

aug

Redog. 1976/77:7

kronan samt 6 96 gentemot den danska kronan. Från de deltagande ländernas
sida bekräftades dessutom beslutsamheten att vidmakthålla valutasamarbetet
inom ormen på basis av de nya växelkursrelationerna samt att fullfölja
en politik syftande till intern och extern stabilitet. Efter kursjusteringarna
ändrades valutornas positioner inom ormen så att tyska marken kom att
ligga som svagaste valuta och danska kronan som starkaste. Marknaden
var under resten av året lugn och ett valutaåterflöde av varierande storlek
skedde till de länder, som tidigare haft ett utflöde. Den successiva försvagningen
av dollarn, som inleddes i slutet av juli, fortsatte emellertid
fram till årsskiftet under inflytande av framförallt fallande dollarräntor.

Den fasthet, som hade präglat den svenska kronan under större delen
av 1975, fortsatte en bit in på 1976. Den främsta orsaken härtill var ett
kontinuerligt om än avtagande valutainflöde till följd av upplåning utomlands.
Inflödet skapade utrymme för en diskontosänkning och den 30 januari
sänktes diskontot med 0,5 96 till 5,5 96. I samband med den ovannämnda
valutaoron i mars, då förväntningar om eventuella kursjusteringar inom
ormen influerade kursutvecklingen för flera valutor, påverkades svenska
kronan endast måttligt. Efterfrågan på valutor, främst tyska mark, tilltog
visserligen i Sverige men fick egentligen aldrig någon större omfattning
och den kompenserades av det ovannämnda valutainflödet. Även om kronan
under detta skede föll från övre delen av ormen stabiliserades den strax
under mitten utan interventioner från riksbankens sida. Denna position
behölls fram till sommaren. Under våren hade, som nämnts, kapitalinflödet
successivt avtagit sedan kreditexpansionen i Sverige bidragit till ett minskat
intresse för utlandsupplåning. I syfte bl. a. att motverka detta förhållande
höjde riksbanken den 4 juni diskontot med 0,5 96 till 6 96.

Då oron på valutamarknaden från mitten av juli tilltog utsattes även
kronan för ett allt större säljtryck och föll under loppet av några veckor
till interventionsläget mot tyska mark. För att hålla kronan inom ormens
yttergränser intervenerade riksbanken kontinuerligt fram till mitten av oktober.
Det starka trycket på kronan berodde på flera faktorer. Hit hörde den
fortsatt negativa utvecklingen av bytesbalansen. Viktigare än denna omständighet
var dock på kort sikt att spekulationerna i kursjusteringar inom
ormen i förening med nedgången i dollarkursen orsakade en tidsmässig
förskjutning i betalningsströmmarna i ett läge då likviditetssituationen i
Sverige fortfarande bidrog till att göra upplåning utomlands föga attraktiv.
Trots den ovannämnda diskontohöjningen verkade även räntedifferensen
mellan Sverige och utlandet i samma riktning. I flera länder hade nämligen
ränteläget kraftigt höjts. Härtill kom att kurssäkrad kortfristig utlandsfinansiering
fördyrades genom det under hösten tidvis höga terminsdiskontot
på svenska kronor (se diagram G). För att nå en bättre överensstämmelse
mellan externa och interna penningmarknadsräntor och därmed minska risken
för fortsatta valutareservförluster skärptes fr. o. m. den 20 augusti räntevillkoren
för bankernas upplåning i riksbanken. Fr. o. m. den 4 oktober

Redog. 1976/77:7

höjdes vidare diskontot med 2 96 till 8 96 samtidigt som utlåningstak infördes
för bankerna. Dessa åtgärder medförde en något lugnare utveckling
för kronan och riksbankens interventioner minskade i omfattning.

Från slutet av juli fram till mitten av oktober, då de förut nämnda kursjusteringarna
ägde rum, uppgick den totala avtappningen från riksbankens
valutareserv till ca 4 800 milj. kr. motsvarande en tredjedel av reserven.
Kronan låg under resten av året i mitten av ormen och under denna period
skedde ett valutaåterflöde, varigenom reserven ökade med ca 1 200 milj.
kr.

Beslutet om kursjusteringar mellan ormvalutorna den 17 oktober innebar
för kronans del att riksbankens officiella köp- och sälj kurser för belgiska francen
och holländska dormen höjdes med 1 96 och för tyska marken med
3 96 medan kurserna för danska kronan sänktes med 3 96. Kurserna för
norska kronan blev oförändrade.

Trots kursjusteringarna inom ormen har kronans effektiva värdeförändring
under 1976, dvs. den vägda genomsnittliga förändringen av kronans
värde gentemot viktigare utländska valutor,1 inneburit en de facto-appreciering
på 6 å 7 procentenheter. Detta sammanhänger i första hand med
försvagningen av de enskilt dytande valutorna, särskilt dollar och pund.
Dollarkursen i Stockholm föll under året med ca 6 96. Säljnoteringen fluktuerade
mellan ett högsta läge av 4,47 1/2 kronor per dollar i juli och ett
lägsta läge av 4,13 kronor i december. Vid årets slut var noteringen 4,13
1/4 kronor. Pundet föll under året mot kronor med ca 21 96 eller från
8,92 kronor per pund vid utgången av 1975 till 7,03 1/2 kronor vid slutet
av 1976.

Guldpriset i London och Ziirich, som under sista kvartalet 1975 legat
på en nivå av ca 140 dollar per uns, visade från januari en vikande trend.
Orsaken till detta var framför allt att valutafondens interimskommitté bekräftade
överenskommelsen från augusti föregående år om försäljning av
en sjättedel av fondens guldbehållning genom offentliga auktioner (se avsnittet
om internationellt finansiellt samarbete). Då den första auktionen
hölls i början av juni hade guldpriset fallit till ca 127 dollar per uns. Fondens
fortsatta auktioner, under vilka man i stort sett var sjätte vecka utbjöd
780 000 uns fint guld, skapade osäkerhet om guldmarknadens möjligheter
att absorbera det ökade utbudet. Den industriella efterfrågan på guld minskade
dessutom på grund av avmattningen i konjunkturen samtidigt som
intresset för guld som inflationsskyddat investeringsobjekt avtog. Mot denna
bakgrund föll priset fram till september till som lägst 103 dollar per uns.
På denna nivå inträdde dock ett köpintresse från såväl investerare som från
industrin och priset steg härefter markant för att i november stabilisera
sig på en nivå av ca 130 dollar per uns.

1 Respektive valutas betydelse vid beräkningen av värdeförändringen har huvudsakligen
baserats på motsvarande länders andel i den svenska utrikeshandeln.

7 Riksdagen IV76I77. 2 sam!. Nr 7

Redog. 1976/77:7

Internationellt finansiellt samarbete
Internationella valutafrågor

Valutafondens stadga

Internationella valutafondens styrelse godkände den 30 april 1976 ett förslag
till ändrad stadga. För att träda i kraft skall förslaget också godtas, dvs.
i praktiken ratificeras, av 3/5 av fondens medlemmar, representerande 4/5
av den samlade röststyrkan. Riksbanksfullmäktige hemställde i juli till regeringen
att en proposition om svenskt godkännande skall föreläggas riksdagen.
Detta kommer att ske i februari 1977.

Stadgeförslaget är ett resultat av den fas i arbetet på en internationell
valutareform som inleddes 1971. Den ursprungliga inriktningen på en total
valutareform i ett sammanhang har visserligen måst överges under omständigheternas
tryck men förslaget lägger i flera avseenden en grund för
det fortsatta reformarbetet. Framför allt när det gäller växelkurssystemet
samt användningen av guld och särskilda dragningsrätter föreslås väsentliga
förändringar. Förslaget innebär också att fondstadgan anpassas bättre till
de senaste årens utveckling på valutaområdet, delvis genom att redan tilllämpad
praxis skrivs in i stadgan.

I det följande skall de viktigaste punkterna i ändringsförslaget beskrivas
i korthet.

Växelkurssystemet

Den viktigaste förändringen jämfört med den nu gällande fondstadgan är
att parivärdesystemet formellt upphävs. Alla typer av växelkursarrangemang
legaliseras. Samtidigt åtar sig medlemsländerna att samarbeta med fonden
och med andra medlemsländer för att säkra ordnade kursarrangemang och
för att främja ett stabilt kurssystem. Enligt dessa åtaganden skall varje medlem -

söka föra en politik på det ekonomiska och finansiella området som syftar
till balanserad tillväxt med rimlig prisstabilitet,

- arbeta för stabilitet genom att verka för ordnande grundläggande ekonomiska
och finansiella förhållanden och för ett valutasystem som ej
ger upphov till omotiverade påfrestningar,

- undvika växelkursmanipulationer som syftar till att motverka anpassning
av betalningsbalansen eller till att vinna oberättigade konkurrensfördelar
i förhållande till andra medlemsländer.

Valutafonden skall övervaka kurssystemet och medlemsländernas valutapolitik.
I detta syfte skall fonden utarbeta riktlinjer för medlemsländernas
agerande och successivt anpassa dem till valutasystemets utveckling. Riktlinjerna
måste vara förenliga med den grundläggande principen att varje
medlem fritt skall kunna välja kursarrangemang.

Redog. 1976/77:7

I stadgeförslaget förutses emellertid att man så småningom skall kunna
övergå till ett mera allmänt gällande kurssystem, baserat på fasta men justerbara
parivärden. Fonden skall kunna besluta när de internationella ekonomiska
förhållandena medger att ett sådant system införs, vilket förutses
kunna ske i etapper. Vid beslut om en sådan övergång skall fonden särskilt
beakta prisutvecklingen och expansionstakten i medlemsländerna samt valutasystemets
utveckling. Ett sådant beslut skall ej medföra tvång för medlem
att ansluta sig till systemet.

Guld

De omfattande ändringar som föreslås av stadgans guldbestämmelser har
det gemensamma syftet att bidra till en gradvis minskning av guldets roll
i det internationella valutasystemet. Medlemsländerna skall således samarbeta
med fonden och med övriga medlemsländer i syfte att främja dels
en bättre internationell övervakning av den internationella likviditeten, dels
SDR:s utveckling till den huvudsakliga reservtillgången. Det officiella guldpriset,
som redan förlorat sin praktiska betydelse, avskaffas. Därigenom blir
monetära myndigheter i medlemsländerna vid guldtransaktioner sinsemellan
eller med marknaden inte längre bundna av ett visst pris. Vidare slopas
samtliga krav på användning av guld vid transaktioner mellan fonden och
medlemmar.

Ett antal förändringar berör användningen av fondens guld. Fonden skall
avveckla 1/3 av sitt guldinnehav genom att sälja 1/6 eller 25 milj. uns
till medlemsländerna till nuvarande officiella guldpris på 35 SDR per uns,
dvs. totalt 875 milj. SDR. Härav erhåller Sverige guld för 10 milj. SDR.
Dessutom avyttras ytterligare 1/6 på marknaden till utvecklingsländernas
förmån. Den sistnämnda försäljningen sker i form av auktioner, vilka redan
påbörjats (se sid. 89). Försäljningen till medlemsländerna, som skall ske i förhållande
till medlemmarnas insatskapital i fonden, inleddes i början av 1977.

I samband med överenskommelsen om stadgeändringsförslaget beslöt länderna
inom tiogruppen i juni 1976 att börja tillämpa den principöverenskommelse
som nåddes under 1975. Denna innebär bl. a. att de tio länderna
samt fonden ej skall öka sin sammanlagda guldbehållning över en tvåårsperiod
och att inga åtgärder skall vidtas för att fixera guldpriset.

Särskilda dragningsrätter

De ändringar i fondstadgan som föreslås rörande de särskilda dragningsrätterna
syftar till att underlätta att SDR på sikt blir den huvudsakliga reservtillgången
i det internationella valutasystemet. En första väsentlig ändring
är att SDR:s värde ej längre skall uttryckas i guld. Metoden för värdering
av SDR skall fastställas genom beslut i fonden. F. n. är SDR:s värdeutveckling
beroende av ett vägt genomsnitt av kursutvecklingen för 16 vik -

Redog. 1976/77:7

tigare valutor, däribland den svenska kronan. Vidare ersätter SDR guld
som kontoenhet och som normalt betalningsmedel i fonden för vissa betalningar.

Vissa tekniska förändringar syftar till att öka SDR:s användbarhet. Framför
allt föreslås utvidgade möjligheter till frivilliga transaktioner mellan deltagare
i SDR-systemet. En frivillig transaktion innebär att en deltagare överenskommer
med annan deltagare att utbyta SDR mot valuta. Sådana transaktioner
skall fortsättningsvis kunna ingås utan fondens godkännande och
utan det krav på betalningsbalansbehov som f. n. finns.

Kvotöversynen

Den sjätte allmänna översynen av medlemmarnas kvoter i fonden har
genomförts. Fondens styrelse antog i mars en resolution angående de förslag
till kvothöjningar denna översyn resulterat i. De av fonden rekommenderade
kvothöjningarna har sedan underställts respektive medlemsländer för godkännande.
Riksbanksfullmäktige har i den ovannämnda skrivelsen till regeringen
angående den ändrade fondstadgan hemställt att en proposition om
den för Sverige föreslagna höjningen skall föreläggas riksdagen.

Den sjätte översynen innebär en höjning av medlemsländernas sammanlagda
kvoter från ca 29 till 39 miljarder SDR, dvs. med ca 34 %. OPEC-ländernas
andel av kvotsumman fördubblas till närmare 10 %, medan övriga u-länders
ande! i huvudsak bevaras oförändrad vid ca 21 %. I-ländernas andel av
kvotsumman minskar till knappt 59 %. Minskningen faller främst på Storbritannien
och USA. För Sveriges del innebär översynen en kvothöjning från
325 till 450 milj. SDR. Sveriges andel av den totala kvotsumman stiger
därmed från 1,11 % til! 1,15 96.

Valutafondens löpande verksamhet

Den sammanlagda tilldelningen av SDR utgör fortfarande 9 315 milj. SDR,
varav Sverige tilldelats 107,05 milj. SDR. Riksbanken, som äger de särskilda
dragningsrätter som tilldelats Sverige, har hittills inte använt SDR för att
anskaffa valuta. Riksbanken har inte heller tillhandahållit annan deltagare
i SDR-systemet valuta mot SDR. Deltagarländernas användning av SDR
uppgick under 1976 till 1 648 milj. SDR mot 501 milj. SDR 1975 (tabell
42).

Dragningarna på valutafondens ordinarie faciliteter, dvs. exkl. oljefaciliteten,
uppgick under 1976 (t. o. m. november) till sammanlagt 4 713 milj.
SDR, en ökning med 3 098 milj. SDR jämfört med föregående år. Under året
(t. o. m. november)återbetalades 1 028 milj. SDR. Nettoutnyttjandet, skillnaden
mellan medlemsländernas dragningar och återbetalningar, uppgick därmed
til! 3 685 milj. SDR (tabell 43). Detta är den högsta årssiffra som förekommit.

Redog. 1976/77:7

Tabell 42. Särskilda dragningsrätter

Milj SDR

	Tilldelning	varav Sverige	Medlemmarnas an-vändning av SDR
1970	3414	37,8	859
1971	2 949	34,8	1 167
1972	2 952	34,5	1 102
1973	-	-	980
1974	-	-	898
1975	-	-	501
1976	-	-	1 648
Totalt	9315	107,1	7 155

Dragningarna under 1975 års oljefacilitet avslutades under året. Totalt
hade därmed beviljats dragningar på 4 320 milj. SDR. De största dragningarna
gjordes av Storbritannien och Italien på 1 000 resp. 780 milj. SDR.
45 länder, till övervägande delen utvecklingsländer, har utnyttjat 1975 års
oljefacilitet. Sveriges lån till fonden på 50 milj. SDR för användning inom
oljefaciliteten utnyttjades under året.

De första utbetalningarna från det under 1975 inrättade räntesubventionskontot
skedde i juli 1976. Detta konto har till syfte att minska u-ländernas
kostnader för lån under oljefaciliteten. Av det svenska bidraget till kontot
på 2,8 milj. SDR utbetalades under 1976 1,4 milj. SDR.

Fondens guldauktioner påbörjades under 1976. Hittills har intäkter på totalt
ca 415 milj. SDR erhållits vid fem guldauktioner. Försäljningspriset vid
dessa auktioner har varierat mellan 109 dollar och 137 dollar per uns. Merparten
av intäkterna, ca 280 milj. SDR, skall användas för att finansiera

Tabell 43. Utnyttjande av IMF.s resurser.1 Dragningar och återbetalningar av valutor

Milj SDR

	Dragningar	varav kronor	Återbetal- ningar	varav kronor	Nettoutnytt-jande av fondens resurser
1947-1972	25 520	271,5	15 437	209,5	10 083
1973	733	9,0	614	6,5	119
1974	2 337	14.5	606	13,5	1 731
1975	1 615	17,8	429	8,5	1 186
1976 jan-nov	4713	147,52	1 028	8,73	3 685
Totalt	34918	460,3	18 114	246,7	16 804

1 Exkl. oljefaciliteten.

2 För helåret 1976 147,5 milj. SDR.
2 För helåret 1976 8,7 milj. SDR.

Redog. 1976/77:7 90

Tabell 44. IMF.s kronbehållrting och Sveriges nettoställning i IMF

Milj SDR

Slutet av	Kronbehållning belopp	% av kvoten	Nettoställning1
1973	237,0	73	88,0
1974	236,0	73	89,0
1975	229,9	71	95,1
1976	143,4	44	231,6

1 Nettoställningen motsvarar summan av egentlig guldtranch (i guld inbetalat insatskapital), särskild
guldtranch och långivning till IMF (det belopp fonden netto disponerat av det i kronor inbetalda insatskapitalet
och av lämnade lån).

en s. k. Trust Fund som administreras av valutafonden. Den har till uppgift
att bistå u-länder, som har en per capita inkomst understigande 300 SDR,
med betalningsbalansstöd på betydligt mjukare villkor än dem fonden normalt
tillämpar. Valutafondens direktion har hittills godkänt låneansökningar
på totalt 77 milj. SDR.

Sveriges nettoställning i fonden, som inräknas i den officiella valutareserven,
uppgick vid utgången av 1976 till 231,6 milj. SDR. vilket innebär
en ökning med 136,5 milj. SDR under året. Dessa 136,5 milj. SDR motsvarar
dels fondens nettoanvändning av kronor vid transaktioner med andra medlemsländer,
dels lån från Sverige till fonden. Vid årets utgång uppgick fondens
innehav av kronor till 699,4 mkr eller 44 % av Sveriges kvot (tabell
44).

Antalet medlemsländer i valutafonden ökade under 1976 till 133 genom
inträde av Guinea-Bissau, Komorerna, Sao Thomé och Principe, Seychellerna
samt Surinam.

Världsbanken och Internationella utvecklingsfonden

Världsbanken (IBRD) och Internationella utvecklingsfonden (IDA) beviljade
under 1976 (t. o. m. november) totalt 195 lån till ett värde av 5 830 milj.
dollar, varav IBRD svarade för 139 lån och 4 748 milj. dollar och IDA

Tabell 45. IBRD.s nettoupplåning och utlåning

Milj. US-doIlar1

	Nettoupplåning	Beviljade lån	Utbetalade lån
1947-1974	10 864	25 173	16 676
1975	2 840	4 574	2 369
1976 jan-nov	2 887	4 748	2 182
Totalt	16 591	34 495	21 227

1 Nettoupplåning och utlåning redovisas i dollar med ett guldinnehåll av 0,736662 g, vilket motsvarar
1 dollar till nuvarande parivärde.

Redog. 1976/77:7

Tabell 46. IDA:s medlemsbidrag och utlåning

Milj. US-dollar1

	Medlemsbidrag2	varav Sveriges bidrag	Beviljade lån	Utbetalade lån
1961-1974	7 261	304	7413	3 946
1975	856	55	1 736	1 007
1976 jan-nov	8 5683	55	1 082	1 186
Totalt	16 685	414	10 231	6 139

1 Bidrag och utlåning redovisas i dollar med ett guldinnehåll av 0,736662 g, vilket motsvarar 1 dollar
till nuvarande parivärde. Det svenska bidraget till den fjärde påfyllnaden (fr. o. m. 1974) är fastställt

1 svenska kronor.

2 Medlemsbidrag består av ursprungligt inbetalat bidrag från alla medlemmar samt bidrag från främst
i-länder under påfyllnaderna.

3 Avser bidrag t. o. m. tredje kvartalet.

för 56 lån och 1 082 milj. dollar (tabell 45 och 46). Detta innebaren minskning
av den totala beviljade utlåningsvolymen jämfört med helåret 1975 med
ca 7,6 96. Av IBRD:s beviljade lån t. o. m. november 1976 avsåg 588 milj.
dollar 21 lån under den 1975 inrättade speciella utlåningsfaciliteten, det
s. k. tredje fönstret. Utlåningen från denna facilitet sker på villkor, som
ligger mellan dem som tillämpas av IBRD och IDA.

Den 1 juli 1976 infördes en schablon för beräkning av lBRD:s utlåningsränta.
Denna schablon innebär att utlåningsräntan skall vara lika med bankens
genomsnittliga upplåningskostnad under den senaste tolvmånadersperioden
med ett tillägg av 0,5 96 för att täcka administrationskostnader. Utlåningsräntan,
som fastställs för varje kvartal, var 8,9 96 under juli - september
och 8,7 96 under oktober - december 1976.

IBRD:s tecknade kapital uppgick den 30 september 1976 till 30 861 milj.
dollar. I samband med den rekommenderade kvothöjningen i valutafonden
(se sid. 88) har för IBRD:s styrelse framlagts förslag om en höjning av bankens
auktoriserade kapital med 7 000 milj. dollar till 34000 milj. dollar.

Erbjudandet att höja sina kapitalinsatser står öppet för medlemsländerna
fram till den 1 oktober 1980 genom att dessa kan teckna andelar upp till
ett av banken fastställt maximiantal.

För Sveriges del innebär förslaget att den nuvarande kapitalinsatsen ökas
med maximalt 90,3 milj. dollar. Sveriges kapitalinsats skulle därmed komma
att öka från 277,3 milj. dollar till 367,6 milj. dollar. Riksbanksfullmäktige
har samtidigt med de ovannämnda hänvändelserna avseende stadgeändringen
och kvothöjningen i valutafonden hemställt om att proposition om
godkännande av den för Sverige föreslagna höjningen av kapitalinsatsen
i världsbanken skall föreläggas riksdagen. Propositionen kommer att behandlas
av riksdagen under våren. Den svenska andelen i bankens grundkapital
skulle därmed, under förutsättning att övriga medlemsländer godtar
för dem föreslagna höjningar, höjas från 1,08 96 till 1,12 96.

Redog. 1976/77:7

Sveriges bidrag för 1976 på 252,1 mkrtill den fjärde påfyllnaden av IDA:s
kapitalresurser inbetalades i november i form av en skuldsedel. Totalbeloppet
förden fjärde påfyllnaden uppgår till 4 500 milj. dollar, varav Sveriges andel är
172 milj. dollar. Diskussioner pågår om en femte påfyllnad.

Efter inval av Guinea-Bissau, Komorerna och Surinam uppgick IBRD:s
medlemsantal i slutet av året till 130. I IDA invaldes Guinea-Bissau och
Komorerna, varefter medlemsantalet uppgick till 118.

Nordiskt finansiellt samarbete

Nordiska investeringsbanken (NIB)

Överenskommelsen om upprättandet av Nordiska investeringsbanken trädde
i kraft den 1 juni 1976. Bankens uppgift är att ge lån och ställa garantier
på bankmässiga villkor för finansiering av investeringsprojekt och export
av gemensamt nordiskt intresse. Utlåningen baseras på en grundfond, som
tillskjuts av de deltagande länderna och som uppgår till 400 milj. SDR.
Sverige svarar för 45 96, dvs. 180 milj. SDR. Av grundkapitalet erläggs
en fjärdedel genom betalningar 2, 14 resp. 26 månader efter den 1 juni
1976. Resterande belopp kvarstår t. v. hos medlemsländerna som garantikapital.
Förutom genom anlitande av grundfonden avses medel för utlåning
anskaffas på den internationella kapitalmarknaden. Även upplåning inom
Norden kan bli aktuell. Riksbanken har åtagit sig att medverka banktekniskt
genom att de svenska kapitalinsatserna överförs till NIB via konto i riksbanken.
NIB har under 1976 beviljat två lån för projekt i Finland resp.
på Island. Dessutom är ett antal låneansökningar f. n. under behandling.
Nordiska investeringsbanken har sitt säte i Helsingfors.

Nordiska swapavtalet

Ett avtal om kortfristiga valutakrediter mellan de nordiska ländernas centralbanker
slöts i Oslo 1962. Avtalet har sedan successivt förlängts, vanligen
endast med smärre ändringar. 1967 och 1976 ökades kreditbeloppen, senast
med ca 50 %. Den överenskommelse som ingicks 1976 innebär för varje
land en skyldighet att lämna respektive en rättighet att erhålla upp till 60
milj. SDR i valutastöd (för Island 10 milj. SDR). Krediternas löptid är
maximalt sex månader mot tidigare tre månader. Innan swapavtalet aktiveras
måste den lånesökande centralbanken först utnyttja landets valutareserver
i rimlig utsträckning.

Övrigt internationellt finansiellt samarbete

Den 7 juni 1976 tillkännagavs ett kreditarrangemang för att stärka pundets
ställning i form av bilaterala avtal mellan Bank of England och de monetära
myndigheterna i nio industriländer samt Internationella regleringsbanken

Redog. 1976/77:7

(BIS). Den totala kreditramen uppgick till 5 300 milj. dollar, varav Sveriges
Riksbank svarade för 150 milj. dollar. Utfästelserna gällde ursprungligen
tre månader men förlängdes på ytterligare tre månader till i början av december.

Den 7 april 1976 beslöt EFTA:s råd att upprätta en fond till stöd för utveckling
av mindre och medelstor industri i Portugal. Regeringen har utfäst svensk
medverkan i fonden till ett totalt belopp av högst 150 mkr, varav högst
30 mkr under budgetåret 1976/77. Riksbanken fungerar som förbindelseorgan
mellan fonden och Sverige i finansiella frågor.

Tre nya utvecklingsbistdndskrediter till Kuba, Tunisien och Zambia har
underåret lärn näts av Sverige. Riksbanken har, liksom vid tidigare kreditavtal,
åtagit sig att medverka banktekniskt vid dessa avtals tillämpning. Svenska statens
krediter till utlandet redovisas närmare i tabell 40.

Överenskommelsen medan riksbanken och Federal Reserve Bank of New
York om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av swaptransaktioner i kronor
och dollar har förlängts att gälla till den 2 december 1977. Överenskommelsen,
som omfattar 300 milj. dollar, har hittills ej utnyttjats.

Antalet medlemsländer i Afrikanska utvecklingsfonden (ADF) uppgick vid
1976 års slut till 17 i och med att USA nu inträtt. 1975 beslöts att ADF:s
kapital skulle ökas genom frivilliga successiva påfyllnader under 1975-78.
Gjorda utfästelser innebär en kapitalökning med 219,55 milj. räkneenheter1
till 347,45 milj. räkneenheter (ca 1 540 mkr). Sveriges insatsbelopp uppgick
tidigare till 9 milj. räkneenheter (ca 40 mkr), men kommer successivt att
höjas till 27 milj. räkneenheter (ca 120 mkr). Under 1976 inbetalades från
svensk sida 30,2 mkr, motsvarande ca 6,9 milj. räkneenheter.

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) har beslutat öka sitt kapital från 3 700
milj. dollar till 8 700 milj. dollar, dvs. med 135 %. Banken har 46 medlemsländer,
av vilka utvecklingsländerna erhåller bistånd i form av lån eller
teknisk hjälp. Sveriges andel i bankens grundkapital uppgår oförändrat till
5 milj. dollar.

OECD

Inom OECD kom man vid ministerrådsmötet i juli 1976 överens om en
deklaration rörande internationella investeringar och multinationella företag.
Denna överenskommelse var resultatet av flera års ansträngningar att få
till stånd för medlemsregeringarna gemensamma principer på detta område.
Tre beslut fattades, nämligen om en uppförandekod för multinationella företag,
om principen att värdländer skall behandla utlandsägda företag på
samma sätt som företag ägda av det egna landets medborgare och om principer
för investeringsfrämjande och investeringshämmande åtgärder. Uppföljningen
av dessa beslut kommer att övervakas av kommittén för in -

1 En räkneenhet motsvarar ca skr 4:43.

Redog.1976/77:7

ternationella investeringar och multinationella företag. Regeringarna skall
enligt deklarationen se över problemställningarna inom tre år.

Den under 19/5 av samtliga OECD-medlemmar undertecknade överenskommelsen
att inom OECD:s ram upprätta en finansiell stödfond var
planerad att träda i kraft under 1976. För ikraftträdande fordras att länder
med sammanlagt 90 % av den totala kvoten ratificerat, men en grupp av
minst 15 länder med lägst 60 % av kvoten kan sätta avtalet i kraft sinsemellan.
I början av december hade inget av dessa kriterier uppfyllts. Uppnående
av den förstnämnda siffran förutsätter att USA, med 27,8 % av
kvoten, ratificerar. Detta har ännu ej skett.

Redog. 1976/77:7

Kreditpolitiska åtgärder 1976

13 januari

Efter överläggningar angående bostadsbyggandets finansiering 1976 mellan
å ena sidan delegationen för bostadsfinansiering, bestående av företrädare
för finans- och bostadsdepartementen, arbetsmarknads- och bostadsstyrelsen
samt riksbanken och å andra sidan de olika grupperna av banker,åtog sig
företrädarna för bankerna att medverka till att byggnadskrediter - inberäknat
tillfälliga krediter till kommun avseende tomträttsmark - under år 1976
säkerställdes för statligt belånade nybyggnader och ombyggnader enligt den
statliga bostadsbyggnadsplanen. Det sammanlagda kreditbehovet härför beräknades
till 13 700 mkr. Företrädare för kreditinstituten förklarade sig härutöver
villiga att medverka till att byggnadskrediter ställdes till förfogande
även för bostadsbyggandet utan statliga lån.

29 januari

Fullmäktige beslutade att sänka riksbankens diskonto från 6 till 5 1/2 procent
med verkan fr. o. m. den 30 januari. Däremot sänktes ej de långtidsbundna
räntesatserna.

Sänkningen motiverades av nedgången i räntenivån utomlands och det
fortsatta valutainflödet till Sverige. Att den långa räntan lämnades oförändrad
var ett led i den politik som inleddes i april 1975 med syfte att
öka tillförseln av långa krediter, i första hand til! industrin.

Bankerna uppmanades att använda sitt utlåningsutrymme till att tillfredsställa
industrins kreditefterfrågan, vilket ansågs vara möjligt även vid en
lägre ökningstakt i deras totala utlåning än den mycket snabba kreditexpansion
som ägt rum under fjärde kvartalet 1975. Riksbanken förklarade
även att de kreditpolitiska instrumenten skulle utnyttjas i syfte att ge bankerna
möjlighet att utan sanktioner öka sin övriga utlåning i en årstakt
om 11-12 96.

5 februari

Centralbankerna i de nordiska länderna ingick, med verkan från den 1
februari 1976, ett nytt avtal om kortfristiga valutastöd. Avtalet ersatte ett
tidigare avtal som ingicks 1962 och som reviderades 1967. Enligt avtalet
skulle varje centralbank - med undantag för Sedlabanki Islands - ha rätt
att erhålla samt skyldighet att lämna krediter upp till ett sammanlagt belopp
av 60 miljoner SDR. För den isländska centralbanken sattes beloppsgränsen
till 10 miljoner SDR. Det nya avtalet innebar en ökning av lånerätten med
drygt 50 96.

Redog.1976/77:7

16 februari

Efter överläggningar med bankföreningen och PK-banken framställde
riksbanken genom brev till samtliga affärsbanker sitt krav på att bankerna
skulle vidtaga åtgärder mot den inträffade ränteglidningen. Någon effekt härav
skulle framgå redan vid avstämningen i mars 1976. Vid avstämningen
i september 1976 skulle den av riksbanken medgivna ränteglidningsgränsen
på 0,20 procentenheter räknat från mars 1974, för PK-banken 0,30 procentenheter,
inte vara överskriden. Riksbanken anmodade bankerna att inkomma
med en skriftlig försäkran att respektera denna rekommendation.

Efter överläggningar med sparbankerna och föreningsbankerna träffades
motsvarande överenskommelser anpassade till institutens struktur. Dessa
överenskommelser innebar för sparbankernas del en medgiven ränteglidning
på 0,40 procentenheter och för föreningsbankerna på 0,35 procentenheter
räknat från mars 1974 till september 1976, i båda fallen i genomsnitt för
bankgruppen.

20 februari

Efter överläggningar mellan delegationen för bostadsfinansiering och företrädare
för affärsbankerna, sparbankerna och föreningsbankerna träffades
en överenskommelse om den slutliga bostadsfinansieringen år 1976. Bankerna
förklarade sig villiga att medverka till avlyft av byggnadskrediter i färdiga
fastigheter genom att under året öka sitt innehav av bostadsobligationer
med 3,5 miljarder kronor.

25 februari

Efter överläggningar med Svenska Försäkringsbolags Riksförbund utfärdade
riksbanken en rekommendation till försäkringsbolagen angående deras
placeringar. Försäkringsbolagen skulle tills vidare handha sina placeringar
så att till s. k. prioriterade placeringar skulle föras 60 procent av tillgångarnas
nettoökning (exklusive kassa) vad gällde livrörelsen samt vad gällde sakrörelsen
oförändrat 50 procent. Detta skulle gälla för varje försäkringskoncern
eller fristående bolag.

Det var ett önskemål från riksbankens sida att de stora kastningar i placeringskvoterna
som förekommit under loppet av 1975 inte skulle upprepas
i fortsättningen. Avstämningen skulle därför ske i fortsättningen för varje
halvårsperiod.

Sänkningen av placeringsrekommendationen skulle innebära att utrymmet
för icke-prioriterade placeringar skulle komma att öka. Riksbanken förutsatte
att försäkringsbolagen utöver de belopp som tidigare överenskommits
väsentligt skulle öka industrifmansieringen i form av industriobligationer,
industriförlagslån, obligationer och reverser utgivna av industrifinansierande
kreditaktiebolag och skeppshypoteksinstitutionen samt hypoteksbanken
obligationer.

Redog. 1976/77:7

Försäkringsbolagens bidrag till bostadsfinansieringen förutsattes under kalenderåret
1976 uppgå till minst 1 900 mkr.

26 februari

Nya tillämpningsföreskrifter för bankaktiebolagens likviditetskrav utfärdades
att gälla fr. o. m. 1 mars.

Med verkan fr. o. m. den 1 mars 1976 höjdes likviditetskraven för Postoch
Kreditbanken, Skandinaviska Enskilda Banken och Svenska Handelsbanken
från 36 96 till 37 96, för Götabanken från 32 96 till 33 96 och för
provinsbankerna från 28 96 till 29 96. För Sparbankernas Bank och
Föreningsbankernas Bank bibehölls likviditetskraven oförändrade vid 45 96
respektive 50 96.

För sparbankerna och föreningsbankerna höjdes det rekommenderade likviditetskravet
till 25 96 att gälla från december 1976.

Höjningen av likviditetskraven innebar icke någon ändring i riksbankens
målsättning beträffande omfattningen och inriktningen av bankernas utlåning
som den utformades i samband med diskontosänkningen i januari
utan var en anpassning till den allmänna likviditetsutvecklingen inom banksystemet.
Kraven skulle ge utrymme för en stegringstakt i utlåningen om
11-12 96 för hela banksystemet. Inom ramen för denna expansion skulle
utlåning till industrin kunna ökas i en högre takt än den nyss angivna.

6 april

Vid sammanträde med Allmänna pensionsfondens tre fondstyrelser rekommenderades
att fondens nettoförvärv av statsobligationer och bostadsobligationer
skulle uppgå till 3 500 mkr vardera under 1976.

28 april

Överenskommelse träffades mellan riksbanken och Svenska Sparbanksföreningen
om att sparbankerna fick tillämpa samma utjämningsregel för
beräkning av likviditetskvoterna som gällde för affärsbankerna. Det innebar
att över- och underskott skulle utjämnas över löpande 12-månadersperioder
och att därmed verkningarna av de säsongmässiga svängningar som sker
i likviditeten skulle kunna mötas av sparbankerna på ett effektivare sätt.
Utjämningsregeln skulle tillämpas endast för större sparbanker (statistikgruppen).

Den nya regeln innebar att avstämning kunde göras först om ett år, alltså
april 1977. Under övergångstiden skulle man dock följa likviditetsutvecklingen
enligt den nya utjämningsregeln. Vid beräkningen av över- respektive
underskott skulle de faktiskt uppnådda kvoterna jämföras med en kvot
som låg 1 procentenhet över de dittills fastställda månadskvoterna, dvs.
24 96 t. o. m. maj 1976, 25 96 under tiden juni-november 1976 och från
december 1976 26 96. Dessa höjningar var uteslutande beroende på den

Redog. 1976/77:7

nya beräkningsmetoden och gällde därför endast större sparbanker. (I och
med att lagstadgade likviditetskrav infördes för sparbankerna, jfr 3 juni,
ersattes överenskommelsen med nya tillämpningsföreskrifter.)

3 juni

Fullmäktige beslutade höja riksbankens diskonto från 5 1/2 % till 6 %
fr. o. m. den 4 juni. Räntenivån vid emission av långfristiga obligationer
bibehölls oförändrad. Höjningen motiverades av en stark likviditetstiilväxt
inom den svenska ekonomin och en markerad internationell konjunkturuppgång
med tendenser till räntestegring.

Likviditetskraven för affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker ändrades
med verkan från 1 juli. Fullmäktige hemställde i skrivelse till regeringen
att förordnande om likviditetskrav skulle utfärdas även för sparbanker
och föreningsbanker med stöd av lagen om kreditpolitiska medel. Regeringen
biföll denna hemställan.

Vid beräkning av likviditetskvot skulle förutom de förbindelser som tidigare
ingick i nämnaren, även inräknas av bankerna utfärdade kreditgarantier
för lån upptagna i Sverige samt beviljade, ej disponerade krediter
i räkning. Syftet med införande av de nya beräkningsreglerna för likviditetskraven
var att motverka den pågående alltför kraftiga ansvällningen av
beviljade krediter i räkning samt att motverka en eventuell tillväxt av den
”grå” kreditmarknaden, för vilken kreditgarantierna utgör en viktig grund.

Kvotkravet fastställdes till för de tre största affärsbankerna 30 96, för Götabanken
26 % och för provinsbankerna 24 % medan Sparbankernas Bank
och Föreningsbankernas Bank fick oförändrade kvoter, 45 respektive 50 %.
Kvotkraven för större sparbanker och föreningsbanker blev 24 % och för
mindre sparbanker 23 %.

För samtliga affärsbanker och föreningsbanker samt för större sparbanker,
nu definierade som sparbanker med en inlåning från allmänheten överstigande
100 mkr vid utgången av juni 1976, skulle kvoterna uppfyllas vid
varje månads slut men med utjämning av under- och överskridanden över
en tolvmånadersperiod. För de mindre sparbankerna gällde att kvoterna
skulle vara uppfyllda vid varje hel- och halvårsskifte.

6 juni

Fullmäktige biträdde ett stand-by avtal inom tio-gruppen om stödlån till
Bank of England. Avtalet skulle gälla under en sexmånadersperiod från

7 juni 1976. Det svenska åtagandet uppgick till 670 mkr.

17 juni

Riksbanken beslöt att rekommendera PK-banken att iakttaga ett speciellt
utläningstak av det skälet att de satta likviditetskvotssatserna ej påverkade
bankens utlåningsmöjligheter.

Redog.1976/77:7

2 augusti

Sverige ställde den första kapitalinsatsen (av tre) till Nordiska investeringsbanken
(NIB) förfogande, genom att överföra 15 milj SDR (motsvarande
ca 76 mkr). Bankens totala grundkapital avses uppgå till 400 milj, SDR
(knappt 2 miljarder kronor), varav Sveriges andel utgör 45 96, dvs. 180 milj
SDR. En fjärdedel av grundkapitalet inbetalas, medan resterande belopp
t. v. kvarligger hos medlemsländerna som reservkapital.

19 augusti

Fullmäktige beslöt skärpa räntevillkoren för bankernas upplåning i riksbanken.
Enligt de regler, som dittills gällt, hade bankerna kunnat låna i
riksbanken till en räntesats lika med riksbankens diskonto, förutsatt att
upplåningen inte översteg en viss gräns - 75 96 av den låntagande bankens
egna kapital. För upplåning utöver denna gräns tillämpades en räntesats
uppgående till diskontot plus 2 procentenheter.

Denna räntesats höjdes nu till diskontot plus 4 procentenheter, dvs. 10 96.
Åtgärden vidtogs som en anpassning till den höjning av penningmarknadsräntorna
som skett utomlands.

3 oktober

Mot bakgrund av pågående valutautströmning beslöt fullmäktige att
fr. o. m. den 4 oktober höja riksbankens diskonto från 6 till 8 96. Riksbankens
räntesats vid utlåning till bank över viss gräns höjdes från 10 till 11 procent.

Bankerna rekommenderades höja sina räntesatser i motsvarande mån.
Riksbanken var dock beredd att medge att räntesatsen vid kredit i räkning
med undantag av bostadsbyggnadskrediter höjdes med ytterligare en procent.

Räntesatserna vid emission av långfristiga obligationer m. m. höjdes med
1/2 96.

Riksbanken meddelade sin avsikt att hos regeringen hemställa om förordande
om utlåningstak för affärsbankerna.

12 oktober

Fullmäktige hemställde i skrivelse att regeringen måtte utfärda förordnande
om direkt utlåningsreglering för bankaktiebolag.

17 oktober

Riksbankschefen deltog i sammanträde med finansministrar och centralbankschefer
från de länder som deltar i det europeiska valutakurssamarbetet
(den s. k. ormen) i Frankfurt. Vid sammanträdet överenskoms att med verkan
fr. o. m. den 18 oktober justera de kurser till vilka deltagande centralbanker
förklarat sig beredda köpa och sälja varandras valutor. Mätt med
utgångspunkt från riktkurserna mellan valutorna innebar justeringen föl -

Redog. 1976/77:7

100

jande ändringar: 2 96 mellan tyska marken å ena sidan och florinen, belgerfrancen
och luxemburgfrancen å den andra, 3 96 mellan tyska marken
och den norska och svenska kronan samt 6 96 mellan tyska marken och
den danska kronan.

20 oktober

Sedan regeringen utfärdat förordnande om utlåningsreglering (se 12 oktober)
utfärdade riksbanken tillämpningsföreskrifter för direkt utlåningsreglering
får affärsbankerna att gälla från och med den 21 oktober 1976 till
och med den 31 mars 1977. Utlåningstaket skulle omfatta utlåningen till
allmänheten med avdrag för prioriterade byggnadskrediter, mellankrediter,
utlåning refinansierad i utlandet och med tillägg av garantiförbindelser knutna
till lån upptagna i Sverige för annan än bankinsititut. Vid beräkningstidpunkterna
december 1976 och januari, februari och mars 1977 fick denna
utlåning ej överstiga utlåningen den sista mars 1976 med mer än 10 96
för Skandinaviska Enskilda Banken och Svenska Handelsbanken och 12
procent för övriga banker. Vid beräkningen av i vad mån bankerna iakttagit
utlåningstaket skulle undantag göras för vissa typer av exportkrediter och
vissa typer av statligt garanterade lån. En utjämningsregel skulle tillämpas
för december, januari och februari för de banker vilkas utlåning vid slutet
av september 1976 översteg 110 respektive 112 96 av utlåningen 31 mars
1976. Utlåningstaket skulle härvid motsvara en lineär nedgång från september
till mars.

4 november

Fullmäktige sänkte de för affärsbankerna gällande likviditetskraven.

För Skandinaviska Enskilda Banken och Svenska Handelsbanken sänktes
kvottalen med 3 procentenheter till 27 96, för Götabanken med 2 procentenheter
till 24 96 och för provinsbankerna med en procentenhet till 23 96.
För PK-banken, Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank kvarstod
kraven oförändrade vid 30, 45 respektive 50 96.

Särskild avgift skulle ej tas ut för underskridande av likviditetskrav vid
beräkningstidpunkterna under perioden oktober 1976-mars 1977.

För sparbanker och föreningsbanker beslöts att den i februari aviserade
höjningen av likviditetskravet med 1 procentenhet fr. o. m. december 1976
skulle slopas. För sparbanker och för föreningsbankerna skulle kravet bibehållas
oförändrat vid 24 96 och för mindre sparbanker oförändrat vid 23 96.

Redog. 1976/77:7

101

Riksbankens bokslut

I det följande återges riksbankens bokslut för år 1976 samt uppgifter om
utlåningen från vissa lånefonder. Banken har under räkenskapsåret övergått
till ny kontoplan, vilken i stort ansluter sig till den som tillämpas inom
statsförvaltningen. Detta medför att full jämförelse mellan de bägge åren
i resultaträkningen ej föreligger.

Som en följd av de redan 1975 ändrade principerna för fastställande av
riksbankens bokföringskurser för utländska valutor har riksbankens totala
utländska tillgångar och skulder under året uppskrivits med netto 512 milj.
kr., vilket belopp tillförts 1976 års resultat.

Minskningen av räntekostnaderna mellan 1975 och 1976 beror väsentligen
på sänkningen av kassakvotskraven i november 1975.

Ökningen av övriga förvaltningskostnader beror i huvudsak på avveckling
av huvudkontorets gamla fastighet samt kostnader i samband med inflyttning
i huvudkontorets nya fastighet.

Riksbankens nettovinst för år 1976 uppgick till kronor 1 150 472 307. För
år 1975 var vinsten kronor 945 335 633.

8 Riksdagen 1976177. 2 sami. Nr 7

Redog. 1976/77:7

102

Balans

1975 1976

Kronor Kronor

Tillgångar

Guld och utländska tillgångar

Guld och valutareserv	12 797 295 639	10 657 439 211
Guld	1 114 748 204	1 114 748 204
Särskilda dragningsrätter i Internationella
valutafonden	539 351 734	521 999 655
Reservposition i Internationella valutafon-
den	479 330 647	886 214 871
Lån till Internationella valutafonden		243 935 500
Utländska banker m. m., nettobelopp	2 069 217 804	1 918 191 981
Utländska värdepapper	8 594 647 250	5 972 349 000
Sveriges ande! i Internationella återuppbygg-
nadsbankens grundfond, inbetalt belopp	143 452 836	143 452 836
Övriga	782 589 696	744 153 620

Inhemska tillgångar

Skattkammarväxlar och obligationer	15 544 622 910	16 911 138 305
Statspapper	15 211 286 235	16 577 958 630
Övriga	333 336 675	333 179 675
Utlåning	566 418 593	3 146 348 698
Banker	247 000 000	2 746 000 000
Övriga kreditinstitut	-	-
Allmänheten	319418 593	400 348 698
Skiljemynt	42 137 040	29 319 833
Checkar och postväxlar m. m.	152 200 lil	164 311 980
Övriga	145 816 259	20 191 316

Summa kronor

30 174 533 084 31 816 355 799

Redog. 1976/77:7

103

räkning

1975 1976

Kronor Kronor

Skulder

Utländska skulder

Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter i

Internationella valutafonden	539 406 000	522 143 938
Övriga utländska skulder	898 586 552	911 063 753
Inhemska skulder
Utelöpande sedlar	20 106 215 921	22 112 966 971
Checkräkning	1 794 366 657	2 049 474 126
Staten	224 372 519	185 851 011
Banker	1 548 299 952	1 832 872 459
Övriga	21 694 186	30 750 656
Särskilda räkningar 4 466 240 158 Konton för investering i skogsbruk och rö-	3 319 975 928
relse	1 558 581 803	1 861 929 548
Arbetsmiljökonton	1 774 887 286	993 717 215
Särskilda investeringskonton	1 132 771 069	464 329 165
Övriga	30 787 650	15 328 630
Eget kapital	1 393 594 513	1 734 930 146
Grundfond	50 000 000	50 000 000
Reservfond	20 000 000	20 000 000
Dispositionsfond	1 039 000 000	1 499 000 000
Övriga egna fonder	284 000 000	165 000 000
Reserverade vinstmedel	594 513	930 146
Vinstmedel	945 335 633	1 150 472 307

Summa kronor

30 174 533 084 31 816 355 799

Redog. 1976/77:7

104

Resultat

1975

Kronor

Kostnader

Personalkostnader

Löner och arvoden

Pensioner och sociala avgifter m. m.

Personalvård

Räntekostnader

Sedelkostnader

Övriga förvaltningskostnader
Fastigheter och lokaler
Inventarier inklusive underhåll
Blanketter, tidningar, böcker m. m.
Resor, kurser och konferenser
Kontorsmaterial

Kommunikation och transporter
Säkerhet och bevakning
ADB och konsultarvoden
Övrigt

Vinst

54 096 662

319 558 039
23 132 224
11 916 497

1976

Kronor

945 335 633

64 177 090
47 532 401
16 325 029
319 660

187 792 181

32017601

22 151 266
6 288 512
3 241 746
2 824 085
1 021 793
1 120 833
5 346 457
1 026 124
744 333
537 383

150 472 307

Summa kronor

1 354 039 055

1 456 610 445

Redog. 1976/77:7 105

räkning

1975 1976

Kronor Kronor

Intäkter

Inkomst av utrikesrörelsen	605	388	066	1 061 476	224
Inkomst av svenska statspapper och obligatio
ner, efter nedskrivning	575	047	982	112 505	927
Övriga ränteinkomster	170	845	732	279 021	325
Växlar				1 480	074
Hypotekslån m. m.				272 642	315
Avbetalningslån				4 391	348
Pensionsmedel hos Riksgäldskontoret, m.	m.			507	588
Avgifter m. m.	2	041	503	2 606	757
Courtage och provisioner m. m.				1 633	479
Depositioner				492	243
Förvaltning av statliga fonder, m. m.				481	035
Övriga inkomster		715	772	1 000	212
Fastigheter				667	677
Övrigt				777	S75

Summa kronor

1 354 039 055

1 456 610 445

Redog. 1976/77:7
Inom linjen förda poster

106

1975	1976
Kronor	Kronor

Tillgångar Taxeringsvärdet av riksbankens fastigheter i
Stockholm: nya riksbankshuset	44 000 000	60 000 000
gamla riksbankshuset	7 000 000	7 000 000
Göteborg	4 100 000	4 100 000
Falun	630 000	630 000
Gävle	500 000	500 000
Halmstad	550 000	550 000
Härnösand	400 000	400 000
Jönköping	440 000	440 000
Karlstad	720 000	720 000
Kristianstad	460 000	460 000
Linköping	1 000 000	1 000 000
Luleå	1 362 000	1 362 000
Nyköping	850 000	850 000
Visby	230 000	230 000
Örebro	650 000	650 000
Östersund	330 000	330 000
Tumba: sedelförbränningshuset	217000	217000
Diverse valv	125 000	125 000
	63 564 000	79 564 000
Aktier i AB Tumba Bruk	25 000 000	25 000 000
Aktier i Banken för internatio-
nell betalningsutjämning m. fl.	10 104 869	10 104 869
Riksbankens mynt- och medalj-
samling	160 158	160 158
Lån till riksbankspersonalens
semesterförening	1 168 744	1 168 676

Summa kronor

99 997 771

115 997 703

Redog. 1976/77:7

107

Utlåning från vissa lånefonder

Den 31 december 1976 utestående lån från olika lånefonder fördelar sig
till antal och belopp i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:

Bosättnings- Avbetalnings- Egnahems -

	lånefonden		lånefonden		m. fl. lånefonder
Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
Huvudkontoret	7 098	22 694	1 254	4 866	30	293
Göteborg	3 055	10 764	1 042	4 147	14	58
Malmö	4 343	13 935	404	1 358	8	73
Falun	1475	5 649	703	3417	13	103
Gävle	1 718	6 059	353	2 132	73	446
Halmstad	864	3 115	232	682	120	890
Härnösand	1 974	6 686	260	1026	58	303
Jönköping	1 480	5 364	360	1 361	31	364
Kalmar	1 167	3 995	320	1 263	13	162
Karlskrona	773	2 877	280	1 099	31	414
Karlstad	1 648	5 920	353	1 604	85	402
Kristianstad	1 308	4 484	129	566	98	1 357
Linköping	2 191	7 770	291	1 010	48	442
Luleå	2 484	9 657	246	1 525	97	566
Nyköping	1491	5 005	189	715	71	735
Skövde	1028	3 898	303	2 428	55	477
Umeå	1 833	6 669	499	2 898	148	1 152
Uppsala	1 723	5 440	1 519	6 962	76	694
Visby	287	1 035	83	434	71	504
Vänersborg	1 741	5 995	198	1 570	123	941
Västerås	1 424	4 662	158	738	19	183
Växjö	1 004	3 407	557	1 868	64	543
Örebro	1 315	4 210	1 013	6 002	8	50
Östersund	889	3 303	1 069	6 335	65	1 010

Summa

44 313 152 593 11 815 56 006 1 419

12 162

Redog. 1976/77:7

108

Den 31 december 1976 utestående stödlån till jordbrukare fördelar sig till
antal och belopp i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:

	Enl. SFS 766/1951 St B	Enl. SFS 764/1952 St C	Enl. SFS 723/1954 St D	Enl. SFS 593/1955 St E	Enl. SFS 650/1957 St F	Summa
	An-	Be-	An-	Be-	An-	Be-	An-	Be-	An- Be-	An-	Be-
	tal	lopp	tal	lopp	tal	lopp	tal	lopp	tal lopp	tal	lopp
Huvudkon-
toret	-	-	-	-	-	-	-	-	- -	-	-
Göteborg	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Malmö	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Falun	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Gävle	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Halmstad	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Härnösand	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Jönköping	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Kalmar	-	-	5	25	-	-	3	7	-	8	32
Karlskrona	-	-	1	1	-	-	-	-	-	1	1
Karlstad	-	-	-	-	-	-	1	1	1 2	2	3
Kristianstad	-	-	-	-	2	7	-	-	-	2	7
Linköping	-	-	4	7	-	-	7	17	3 5	14	29
Luleå	-	-	-	-	1	0	3	1	-	4	1
Nyköping	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Skövde	-	-	2	7	2	5	5	19	1 0	10	31
Umeå	-	-	1	1	-	-	-	-	1 0	2	1
Uppsala	-	-	-	-	-	-	-	-	2 6	2	6
Visby
Vänersborg	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Västerås	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
Växjö	-	-	1	5	-	-	-	-	-	1	5
Örebro	1	2	5	16	-	-	-	-	-	6	18
Östersund	-	-	-	-	-	-	1	2	-	1	2

Summa

1 2 19 62 5 12 20 47 8 13 53 136

Redog. 1976/77:7

109

Den 31 december 1976 utestående lån, vilka övertagits från egnahemsorganen
och hushållningssällskapen, fördelar sig till antal och belopp på följande
olika lånetyper:

	Utestående Antal	lån Belopp kronor
Utlåning, som handhas av såväl huvudkontoret som avdelningskontoren: Jordbruksegnahemslån, skogslån, äldre tilläggslån och förstärkningslån	1 377	11 325 211:36
Bostadsegnahemslån	8	44 171:—
Lån till estlandssvenskar	14	8 148:77
Transport	1 399	11 377 531:13
Utlåning, som helt handhas av avdelningskontoret i Ostersund: Lån till låneförmedlare: Arbetarsmåbrukslån	20	784 553:97

Summa 1 419 12 162 085:10

Redog. 1976/77:7

110

Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder

8 1

Fullmäktige m.fl.: Till fullmäktiges ordförande för en tid av tre år, från
och med den 11 november 1976, förordnade regeringen den 4 november
1976 herr Torsten Bengtson och till dennes suppleant herr Bertil Jonasson.

Vid det val av fullmäktige och suppleanter för dem som riksdagen förrättade
den 10 november 1976 valdes för återstoden av riksdagens valperiod
till fullmäktige herrar Carl-Henrik Nordlander, Erik Wärnberg, Alian Hernelius,
Gunnar Sträng, Eric Enlund och Birger Nilsson;

till suppleanter för fullmäktige herrar Fritz Börjesson, Thage Peterson, Lars
Wohlin, fru Grethe Lundblad, herrar Rune Ångström och Gunnar Nilsson.

Fullmäktige utsåg den 11 november 1976 för tiden till dess nytt val av
fullmäktige kommer att ha förrättats:
till vice ordförande: herr Hernelius;
till riksbankschef: herr Nordlander;
till deputerad: herr Hernelius; och
till vice riksbankschef: herr Lundström.

5 2

Valutastyrelsen: Till ledamöter i valutastyrelsen utsåg fullmäktige den 11
november 1976 för tiden från och med den 11 november 1976 till dess
att efter nytt val av fullmäktige nya ledamöter i valutastyrelsen utsetts -förutom vice riksbankschefen Lundström, som enligt 13 5 andra stycket
bankoreglementet skal! vara valutastyrelsens ordförande - herr Hernelius,
vilken jämlikt 13 5 andra stycket bankoreglementet förordnades att vara
vice ordförande, och riksbanksdirektören Olofsson samt till personliga
suppleanter för dem respektive riksbanksdirektören Gustafsson, herr Wärnberg
och bankokommissarien Sommar.

Fullmäktige beslöt samma dag att för tiden från och med den 11 november
1976 till dess att efter nytt val av fullmäktige nya ledamöter i valutastyrelsen
utsetts, dock att fullmäktigeval föranledda av extra val till riksdagen ej
skulle påverka mandatperioden, utse:
till permanenta ledamöter: direktören Lars Sjunnesson med direktören
Hans Möller som suppleant, direktören Gunnar Svalling med direktören
Thomas Hagdahl som suppleant och direktören Carl-Johan Bouveng med
direktören Pontus Modigh som suppleant;

till ledamöter för ärenden rörande direkta investeringar i utlandet: kanslichefen
Thorsten Holm med förste sekreteraren Sören Lindebro som suppleant
och sekreteraren Rune Molin med sekreteraren Lars Ljung som suppleant.

Redog. 1976/77:7

lil

8 3

Beträffande sammansättningen av styrelserna vid avdelningskontoren
hänvisas till fullmäktiges protokoll den 16 december 1976.

Investeringsfonder för konjunkturutjämning samt skogskonto: Vid utgången
av 1976 innestod i riksbanken medel insatta enligt bestämmelser om investeringsfonder
för konjunkturutjämning (SFS 1955:256) till ett sammanlagt
belopp av 1 861,9 mkr, varav 1 836,7 mkr avsåg investering i rörelse och
25,2 mkr investering i skogsbruk.

Vid samma tidpunkt innestod i riksbanken ett belopp om 0,1 mkr jämlikt
förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel,
som insatts på skogskonto. Ränta på medlen utgår med en räntesats motsvarande
diskontot minus 1/4 96.

§ 5

MedeI å arbetsmiljökonton: Vid utgången av år 1976 innestod i riksbanken
medel insatta enligt gällande bestämmelser om arbetsmiljökonton (SFS
1974:325) till ett sammanlagt belopp av 993,7 mkr.

Medel å särskilt investeringskonto: Vid utgången av år 1976 innestod i
riksbanken medel insatta enligt gällande bestämmelser om särskilda investeringskonton
(SFS 1974:988) till ett sammanlagt belopp av 418,1 mkr.

Medel d investeringskonton för skog: Vid utgången av år 1976 innestod
i riksbanken medel insatta enligt gällande bestämmelser om investeringskonton
för skog (SFS 1974:989) till ett sammanlagt belopp av 46,2 mkr.

§6

Sedelutgivningsrätten: Fullmäktige beslöt den 23 september 1976 att låta
utge en ny 1 000-kronorssedel. Beträffande beskrivning av den nya sedeln
hänvisas till Svensk författningssamling 1976:758. Sedeln utgavs i den allmänna
rörelsen den 15 december 1976.

Under det gångna året var den utelöpande sedelmängden störst på rapportdagen
den 23 december och uppgick då till 22 804,1 mkr, en ökning i förhållande
till motsvarande dag 1975 med 2 100,9 mkr eller 10,1 96. Det lägsta
utelöpande sedelbeloppet under 1976 förelåg på rapportdagen den 7 april och
utgjorde då 18 251,0 mkr. Den högsta procentuella ökningen i förhållande till
1975 noterades den 15 april och uppgick då till 22,2 96,den lägsta procentuella
ökningen registrerades den 30 december och utgjorde 10,0 96.

§7

Angående användande av riksbankens vinst för år 1975 hänvisas till finansutskottets
betänkande 1975/76:26.

Redog. 1977/77:7

112

S 8

Riksbankens avbetalningslänefond: Antalet utestående lån från riksbankens
avbetalningsfond, vilken uppgår till 125 mkr, uppgick vid utgången av år
1976 till 11815 med den fördelning mellan bankens olika kontor, som framgår
av s. 105. Den sammanlagda lånesumman vid sagda tidpunkt utgjorde 56
mkr, en ökning under året med ca 4 mkr.

Ränta på de lån från avbetalningslånefonden, vilka utlämnats med statlig
kreditgaranti fastställs av centrala studiehjälpsnämnden (SFS 1969:398). För
dessa lån gäller f. n. en räntesats på 8 1/2%. För övriga avbetalningslån
är räntan 2 1/2 % över gällande diskonto.

S 9

Statens bosärtningslåne/öncl: Den 1 juli 1976 trädde förordningen (1976:264)
om statligt bosättningslån i kraft då kungörelsen (1946:570) om statliga bosättningslån
upphörde att gälla. De nya bestämmelserna grundar sig på beslut
av 1976 års riksdag (prop. 1975/76:100 bil. 7 p. IV 3, Soll 30 p. 35 och
rskr 246). Propositionen bygger på bosättningslåneutredningens betänkande
”Bättre bosättning för flera” (SOU 1975:5).

De nya bestämmelserna, som kompletterats genom av fullmäktige den
10 juni 1976 fastställda tillämpningsbestämmelser till bosättningslåneförordningen,
innebär, i förhållande till vad som gällt tidigare, i huvudsak
följande förändringar.

1. Kretsen av låneberättigade har utökats genom att ensamstående handikappad
utan barn numera har rätt till bosättningslån.

2. De nya bestämmelserna innebär ett ökat utrymme för sociala hänsynstaganden
vid låneprövningen. Utredningen i låneärendena göres numer
genom kommunernas sociala organ som i yttrande över låneansökan gör
en bedömning av sökandens sociala situation. Tidigare system med ortsombud
har upphört.

3. Räntan på lånen, som tidigare varit bunden under hela lånetiden, är
numera rörlig och utgör den för varje budgetår av regeringen fastställda
normalräntan.

Från statens bosättningslånefond - till vilken riksdagen hittills såsom
kapital anvisat investeringsanslag på sammanlagt 188 110 700 kr - utgjorde
utlåningen vid utgången av år 1976 ca 152,6 mkr.

Det utestående beloppet har under året ökat med 21,2 mkr. Antalet utestående
lån uppgick till 44 313, en minskning under samma tid med 1 276
lån. Av under året utlämnade lån har 7 069 utgivits till äkta makar och övriga
sammanboende, 1 767 tili ensamstående mödrar eller fäder och 28 till ensamstående
handikappade utan barn.

Medelbeloppet för utlämnade lån utgjorde under budgetåren 1974/75 5 812
kr. och 1975/76 6 105 kr.

Rörande fördelningen på de olika kontoren av lånen till antal och belopp
hänvisas till de uppgifter som intagits på s. 107.

Redog. 1976/77:7

113

För förvaltningen av bosättningslånen under budgetåret 1975/76 har riksbanken
uppburit ersättning enligt oförändrade ersättningsgrunder med
273 534 kr.

Från låneverksamhetens början i januari 1938 och till utgången av år 1976
har utlämnats lån till ett sammanlagt belopp av omkring 942,8 mkr. Därav har
ca 779,4 mkr återbetalats och ett belopp av tillhopa 5,4 mkr efterskänkts eller
avskrivits.

S 10

Egnahems- rn.fl. lån: Av de egnahems- m. fl. lån, som riksbanken per
den 1 juli 1948 övertog från egnahemsorganen och hushållningssällskapen,
kvarstod vid utgången av år 1976 ett antal av 1 385 med ett sammanlagt
kapitalbelopp av ca 11.4 mkr, en nedgång under året med 569 lån och med
ett belopp av ca 3,8 mkr. Rörande lånens fördelning på de olika kontoren
hänvisas till sammanställningarna på s. 107 och 109.

För förvaltningen av lånen har riksbanken under budgetåret 1975/76 uppburit
ersättning efter oförändrat per lån 3 kronor 50 öre med 7 500 kronor
50 öre.

Av de av riksbanken förvaltade fondmedlen, som sammanhänger med ifrågavarande
låneverksamhet, härtill statsverket under år 1976 av influtna amorteringar
återlevererats ca 4,1 mkr. Beloppet fördelar sig med 4,0 mkr på egnahemslånefonden
och 0,1 mkr på arbetarsmåbrukslånefonden.

8 11

Stödlån till jordbrukare: Vid utgången av år 1976 förvaltade riksbanken
stödlån till jordbrukare, utgivna enligt SFS 766/1951 (StB), 764/1952 (StC),
723/1954 (StD), 593/1955 (StE) och SFS 650/1957 (StF) till ett sammanlagt
belopp av ca 0,1 mkr. Lånens antal utgjorde 53. Rörande lånens fördelning
på riksbankens kontor och på de olika lånetyperna hänvisas till sammanställningen
på s. 108. Hittills har av riksbanken efterskänkts eller avskrivits
stödlån med ett belopp av sammanlagt ca 2,0 mkr.

Riksbanken har inte uppburit någon ersättning för förvaltningen av stödlånen.

8 12

Hotellgarantilän: Riksbankens kontor fungerar som lokalorgan rörande
statsgaranti för lån, som utlämnas till företag inom turisthotellnäringen.

8 13

Fonden för supplementär jordbrukskredit m. fl. fonder: Avvecklingen av
lånen från fonden för supplementär jordbrukskredit, från värnpliktslåne -

Redog. 1976/77:7

114

fonden och av värnpliktslån från fonden för låneunderstöd har fortsatt under
år 1976. Vid utgången av år 1976 kvarstod ett lån på 9 000 kr. från fonden
för supplementär jordbrukskredit. Från de två lånefonderna för värnpliktslån
utestod vid samma tidpunkt tre lån på sammanlagt 8 000 kr.

Vid utgången av år 1976 utestod tre lån på sammanlagt 7 050 kr. från
statens fiskeredskapslånefond fördelade med ett lån på vardera avdelningskontoren
i Göteborg, Kristianstad och Visby.

S 14

Studiemedel: Riksbanken har för sitt bestyr med utbetalning av studiemedel
för budgetåret 1975/76 uppburit en ersättning med 271 907 kr. motsvarande
1 krona 5 öre per utbetald studiemedelsanvisning (regleringsbrev
den 5 juni 1975).

Under år 1976 har utbetalning verkställts för 252 253 studiemedelsanvisningar
till ett sammanlagt belopp av ca 1 156,6 mkr, varav 205,1 mkr
avser studiebidrag.

S 15

Riksbankens personal: Riksbankens personal vid utgången av åren 1975
och 1976 framgår av nedanstående tablå

Huvud- Avdelnings- Summa

kontoret kontoren

	1975	1976	1975	1976	1975	1976
Förordnandetjänstemän	16	15	23	23	39	38
Handläggande personal i övrigt	147	178	73	82	220	260
Biträdes personal1	282	291	275	287	557	578
Övrig personal2	48	28	65	58	113	86
Totalsumma	493	512	436	450	929	962

1 Riksbanksassistenter, kontorister, expeditionsassistenter m. fl.

2 Ej lönegradsplacerad personal: lokalvårdare, fastighetsarbetare, tillfälligt anställd personal
m.,fl.

i 16

Huvudkontorets nybyggnad: Byggnads-och inredningsarbeten harunderåret
kunnat färdigställas och inflyttning har skett enligt tidplanen. Inflyttningen
påbörjades under januari månad då flertalet av huvudkontorets avdelningar
flyttade. Under slutet av mars flyttade de avdelningar som arbetar med värdehantering
in i huset.

Redog. 1976/77:7

115

Förvaltningen av gamla riksbankshuset på Helgeandsholmen sköts tills
vidare av byggnadsstyrelsen.

Det nya huvudkontoret invigdes den 8 april 1976. Byggnadskommitténs
ordförande Erik Wärnberg överlämnade byggnaden till riksbankschefen Krister
Wickman. Under invigningsdagen visades byggnaden för nära 300 särskilt
inbjudna gäster. Under våren visades byggnaden förbi. a. riksdagens ledamöter,
riksbankens pensionärer och personalen vid riksbankens avdelningskontor.
Senare under året har även grupper från andra myndigheter samt allmänheten
beretts möjlighet att bese byggnaden.

Riksbanken har för det nya huvudkontoret till den 31 december 1976
utbetalat ett totalt belopp om 144 187 000 kr. I allt väsentligt har den för
projektet antagna kostnadsramen kunnat hållas, dock justerad med hänsyn
till under året begärda kompletteringar.

S 17

Fastigheterna vid avdelningskontoren:

Malmö-kontoret.

Förvärv av tomtmark har genomförts till den totala köpeskillingen av
2 350 000 kr. Byggnadsetapp 1 som omfattar schaktning och grundläggningsarbete
inklusive värdevalv har upphandlats av Skånska Cementgjuteriet. För
projektet gäller en huvudtidplan med inflyttning den 1 oktober 1978. Arbetena
pågår enligt tidplanen.

Av kontrakterade arbeten har under året upparbetats och utbetalats 500 000
kr. Arkitekt- och övriga konsultkostnader har under året utbetalats till ett belopp
av 1 225 880 kr.

Till banksalen har under året inköpts en gobeläng utförd av Handarbetets
vänner efter en skiss av Max Valter Svanberg.

Övriga avdelningskontor.

Avdelningskontoren, med undantag av Luleå-kontoret där en större ombyggnad
förestår, har underåret utrustats med överhoppningsskydd vid bankdisken.

Nya hyreskontrakt har fr. o. m. den 1 oktober tecknats med hyresgästerna
som förhyr bostäder i bankens fastigheter. Hyrorna har fastställts i samråd med
statens personalbostadsdelegation och avser kostnadsläget per den 1 oktober
1976.

S 18

Personalsamverkan: 1977-01-01 träder flera nya författningar på arbetsrättens
område i kraft, framförallt lagen om medbestämmande i arbetslivet
(MBL). Under året 1976 har genomförts bl. a. fyra seminarier rörande chefsutbildning
och därvid har tyngpunkten lagts på förändringarna på arbetsrättens
område.

Redog. 1976/77:7

116

8 19

Administrativt utvecklingsarbete: Året 1976 har utmärkts av en stor belastning
på bankens organisationskontor dels av fortsatt genomförande av
förslag från organisationsöversynen (OÖ), dels av nya förslag till förändringar
som framkommit inom olika avdelningar i riksbanken.

Under våren 1976 har en ny organisation fastställts för bankavdelningen.
OÖ:s förslag om att sammanföra den tidigare bankexpeditionsavdelningen
med kontorscentralen (KC) är därmed helt genomfört. En mindre omorganisation
genomfördes också inom vaktkontoret varvid de olika funktionerna
(bevakning, kontorsservice, transport och lokalvård) renodlades. Samtidigt
överfördes tjänstemän med uppgifter som expeditionsassistenter i t. ex.
sedelräkning och mynträkning från vaktkontoret till bankavdelningens kassaexpedition.

Per 1977-01-01 ändras organisationen på en annan punkt som också berör
bevakningen av riksbankshuset. En arbetsgrupp har under hösten följt upp
rutinerna för bevakningen av HK m. m. 1 anslutning till redovisningen av
arbetsgruppens förslag beslöts inrätta ett särskilt säkerhetskontor inom administrativa
avdelningen. Till detta förs den tidigare säkerhetstjänsten (från
direktionssekretariatet) och bevakningsgruppen (från vaktkontoret). Samtidigt
byter vaktkontoret namn till servicekontoret.

Under året har nya kassaterminaler av märket Philips installerats på kassaexpeditionen
och låneexpeditionen. En s. k. repetitionsskrivmaskin har
anskaffats till valutaavdelningen varigenom bl. a. utskriften av beslut i tillståndsärenden
förenklats.

Den minidator som installerades 1975 har hela året utnyttjats fullt ut.
Utöver tidigare genomförda system för valutastatistik och affärsbanksstatistik
har mindre system för arbitrageexpeditionen och ekonomikontoret
tagits i bruk. Ett projekt som syftar till att tillgodose riksbankens behov
av datorkapacitet de närmaste fem åren har påbörjats.

Till riksbankens reprofunktion har under året anskaffats dels en offsetutrustning
och dels en särskild plockningsmaskin.

En stor ökning av insatserna på utbildningsområdet har gjorts under året.
Ett stort kursutbud har erbjudits bankens personal i samverkan med Studierådet
för affärsbankerna. I egen regi har bl. a. genomförts en kurs i berednings-
och föredragningsteknik. En stor satsning har också gjorts på
chefsutbildning. Under året har fyra seminarier genomförts för riksbankens
chefer (direktionen, avdelningschefer och gruppchefer vid HK samt direktörerna
för AK). Tyngdpunkten har med hänsyn till arbetsrättsreformen
lagts på förändringarna i de lagar och förordningar som reglerar anställningsoch
arbetsförhållanden.

Inom personalkontorets område bör utöver utbildning också nämnas intern
information. Under året har 22 nummer av Riksbanksnytt utgivits. I stencilerad
form ges på det sättet snabb information till all personal.

Redog. 1976/77:7

117

Bancoposten har under året utkommit med första numret i en ny form.
Namnet Bancoposten har av Riksbankstjänstemännens förening överlåtits
till riksbanken i samband med att fullmäktiges beslut om en personaltidning
kunde genomföras. Som redaktör för den nya personaltidningen fungerar
Ulf Karlsson, personalkontoret, och ansvarig utgivare är vice riksbankschefen
Hans Lundström.

Stora utredningsinsatser har under året gjorts beträffande bosättningsldnen.
Syftet har varit att anpassa lånehanteringen till de nya bestämmelser som
började gälla 1976-07-01. Arbetet innebar bl. a. framtagande av nya tilllämpningsföreskrifter,
utarbetande av en informationsbroschyr till allmänheten,
utbildning av riksbankens egen personal och särskilda konferenser i varje
län förden personal inom kommunerna som har att bereda ansökningar om
bosättningslån. Dessutom förutsatte de nya bestämmelserna att helt nya blanketter
för bosättningslån utarbetades samt att ADB-systemet förbehandlingen
av bosättningslånen ändrades.

Avdelningskontorsutredningen har under året avlämnat en delrapport vilken
kommer att behandlas av fullmäktige i början av 1977. Avdelningskontorsutredningen
baserar sitt förslag på de förslag som den s. k. byggadministrationsutredningen
lade i betänkandet ”Bostadsverket, samordning-decentralisering”
(SOU 1976:26). I betänkandet föreslås bl. a. att förvaltningen
av bostadslånen skall föras över från länsbostadsnämnderna till
riksbanken. Fullmäktige har avgivit remissvar över betänkandet.

5 20

För riktigheten av de på s. 99-104 lämnade sifferuppgifterna svarar byrådirektören
Thorbjörn Ekström och förste byråsekreteraren Svante Bågstam,
vilka undertecknat respektive kontrasignerat riksbankens bokslut.

§ 21

Inspektioner m. m.: I bankoreglementet föreskrivna inspektioner av avdelningskontoren
har verkställts under året.

Föreskrivna inventeringar och undersökningar har ägt rum av huvudkontorets
kassor och förvaringsrum.

Revision genom därtill av chefen för revisionsavdelningen utsedda tjänstemän
har under året verkställts vid samtliga avdelningskontor.

9 Riksdagen 7976/77. 2 sami. Nr 7

Redog. 1976/77:7

118

Bilaga 1

Valutastyrelsens berättelse

Till Fullmäktige i Sveriges riksbank

Valutastyrelsen får härmed avge verksamhetsberättelse för år 1976.
Valutabestämmelserna och deras tillämpning

Förordnande om fortsatt valutareglering meddelades under året för ytterligare
ett år, dvs. till utgången av juni 1977 (Prop. 1975/76:184, FiU
1975/76:36, SFS 1976:228). Inga ändringar skedde under året i valutalagen
och valutaförordningen.

Valutareglering utövades under 1976 efter i stort sett samma riktlinjer
som under närmast föregående år. En översyn av tillämpningsbestämmelserna
till valutaförordningen inleddes under året. Översynen syftar till att
åstadkomma bättre överskådlighet och förenklingar i reglerna för olika
transaktionskategorier. Som en följd av detta arbete fattade valutastyrelsen
i slutet av året beslut om ändrade regler för vissa transaktionsslag.

Tillstånd till långfristig upplåning i utlandet för användning i Sverige lämnades
under året i huvudsaklig överensstämmelse med den praxis som gällde
under senare delen av 1975. Upplåningen skulle avse finansiering av industriell
investering som bedömdes angelägen från bytesbalans- och valutasynpunkt.
Eftersom tillståndsgivningen i början av året låg på en relativt
hög nivå i förhållande till det uppskattade upplåningsbehovet tillämpades
detta krav då förhållandevis strikt. Under större delen av året tillämpades
inte den praxis som gällt under 1974 och 1975 vid kontroll av obligationsemissioner
på den svenska kapitalmarknaden att vid emissionstillståndsgivningen
kräva upplåning även i utlandet.

Näringslivets goda likviditet och oro på valutamarknaderna minskade
intresset för utlandsupplåning under andra och in på tredje kvartalet. Detta
ändrades emellertid som följd av en successivt genomförd åtstramning av
den svenska kreditmarknaden och gynnsamma lånemöjligheter utomlands.
Tillståndsgivningen ökade sålunda kraftigt under återstoden av året.

Till ökningen i tillståndsgivningen bidrog att valutabankerna i slutet av
oktober medgavs att inom ett för varje valutabank fastställt rambelopp upplåna
medel i utlandet för vidareutlåning till mindre och medelstora företag
för direkt finansiering av allmänt produktiv verksamhet. Vid sådan vidareutlåning
behövde den slutliga låntagaren ej ha inhämtat tillstånd från riksbanken.
Vidareutlåningen fick i det enskilda fallet ej överskrida motvärdet
av 5 mkr och skulle ha en löptid av genomsnittligt minst fem år. Det
på detta sätt medgivna totala rambeloppet ligger på ca 800 mkr.

1 fråga om kommunal utlandsupplåning skedde ingen ändring av tidigare
gällande praxis. Denna innebär att de största kommunerna medges uppta

Redog. 1976/77:7

119

lån i eget namn medan övrig kommunal upplåning i utlandet förutsätts
ske genom kommunlåneinstituten.

Vid prövning av ansökningar om tillstånd avseende direkta investeringar
i utlandet gällde den under en följd av år tillämpade huvudprincipen att
investeringen skall främja export från Sverige eller på annat sätt vara gynnsam
från betalningsbalanssynpunkt. Likaså tillämpades i stor utsträckning
kravet på finansiering i utlandet genom upplåning på genomsnittligt minst
fem år. Undantag från detta villkor gjordes liksom tidigare för investeringar
i försäljningsföretag och andra företag som i betydande omfattning avsätter
export från Sverige samt i övrigt för beloppsmässigt mindre investeringar
och för investeringar i utvecklingsländer som är huvudmottagare av svenskt
bistånd.

Ansökningarna om tillstånd till direkta investeringar i utlandet kunde
som regel bifallas. Avslag förekom endast i mycket fl fall. Detta är emellertid
delvis ett uttryck för de sökandes kännedom om prövningskriterierna. Ansökan
torde vanligtvis göras endast om utsikt till bifall anses finnas.

Restriktionerna på direkta investeringar i utlandet grundades även under
1976 på godkännande av OECD enligt bestämmelserna i artikel 7 c) i organisationens
kapitalliberaliseringsstadga, vilka får åberopas av medlemsland
som är i betalningsbalanssvårigheter.

Som nämndes inledningsvis beslöts i slutet av året att ändra bestämmelserna
för ett antal transaktionsområden. De beslutade ändringarna rörde
värdepapperstransaktioner, vissa förvärv av bostad, resandes ut- och införsel
av svenska sedlar, frigränsen för enstaka betalningar av mindre belopp samt
terminshandeln i valutor. Vidare företogs vissa huvudsakligen tekniska ändringar
i valutahandelstillstånden för valutabankerna.

Enligt tidigare bestämmelser gällde som förutsättning för tillstånd till köp
från utlandet av svenska värdepapper lydande på svenska kronor att skriftlig
försäkran (s. k. affidavit) avgivits av välkänd bank eller bankir att värdepapperen
antingen ej vid någon tidpunkt efter den 1 januari 1959 ägts av
valutainlänning eller att de förvärvats från valutainlänning med riksbankens
tillstånd. Avlämnande av affidavit utgjorde förutsättning även för genomförande
av sådana byten av värdepapper (switch-affärer) som valutabanker
och andra fondkommissionärer får utföra på uppdrag av valutautlänning
enligt generell dispens. Kravet på affidavit avskaffades i fråga om VPCregistrerade
aktier och ändrades i fråga om andra värdepapper på så sätt
att den fasta s. k. stickdagen, 1 januari 1959, ersattes av en rörlig stickdag,
som vid varje tidpunkt ligger fem kalenderår tillbaka i tiden. Samtidigt
utsträcktes den tid inom vilken switch-affär i svenska värdepapper skall
vara genomförd från två veckor till tre månader. Vidare beslöts att genom
generell dispens till valutabanker och andra fondkommissionärer delegera
handläggningen av köp från valutautlänning av börsnoterade svenska värdepapper
lydande på svenska kronor. När värdepapperen förvarats i Sverige
för emigrant får dock likviden endast erläggas till spärrat konto. Med bort -

Redog. 1976/77:7

120

seende från affidavitkravet får valutabanker och andra fondkommissionärer
också medge omplacering av emigrants innehav av sådana värdepapper.
När de papper som skall omplaceras ligger i förvar hos valutabank eller
annan fondkommissionär skall de vid omplaceringen förvärvade värdepapperen
likaledes förvaras hos valutabank eller annan fondkommissionär.

Tidigare under året gjordes en ändring av bestämmelserna rörande sådana
omplaceringar av värdepapper lydande på utländsk valuta som valutabanker
och andra fondkommissionärer får utföra på uppdrag av valutainlänning
enligt särskild dispens. Det förbud som gällt mot förvärv av aktier eller
andelar i investmentbolag eller investmentfonder upphävdes.

Bestämmelserna rörande förvärv av rekreationsbostad i utlandet ändrades.
Ändringarna innebar främst att i stället för de tidigare två beloppsgränserna
för bostadens värde, 50 000 kronor och 75 000 kronor, den senare när sökanden
uppnått 60 års ålder eller styrkt behovet med läkarintyg, en generell
beloppsgräns på 125 000 kronor infördes. Om starka medicinska skäl föreligger
eller om sökanden eller dennes make varit medborgare i det land
där bostaden är belägen kan högre valutatilldelning medges. För förvärv
av enbart tomt kan valutatilldelning medges om tomten avses skola bebyggas
inom två år och tomtkostnaden inte överstiger 50 000 kronor. Valutatilldelning
för bebyggande av tomten kan påräknas upp till ett för tomt och
byggnad sammanlagt värde av 125 000 kronor. För köp eller uppförande
av hus på arrenderad mark kan valutatilldelning medges upp till ett byggnadsvärde
av 100 000 kronor. Kan bestämt köpeobjekt ej anges kan valutatilldelning
erhållas upp till 10 000 kronor för erläggande av handpenning.
Vidare slopades tidigare tillämpad begränsning av förvärv av fastigheter
på avlägsna platser. Samtidigt beslöts att reglerna för valutatilldelning för
förvärv av rekreationsbostad skulle tillämpas även vid förvärv av bostad
som valutainlänning behöver vid vistelse i utlandet för arbete utan samband
med emigration. Bostadsbehov vid emigration är avsett att kunna täckas
med emigrationsvaluta.

En generell dispens infördes för vanligen förekommande transaktioner
i samband med valutautlänningars/orvarv av fritidsbostad i Sverige. Sålunda
får valutainlänning utan särskilt tillstånd från riksbanken direkt eller genom
valutabank från valutautlänning motta likvid för sådan bostad och lämna
s. k. säljarkredit. Vidare infördes dispens för bank att vid sådan försäljning
medge att köparen övertar betalningsansvaret för i fastigheten befintligt
lån som upptagits hos banken senast ett år före fastighetsöverlåtelsen samt
bevilja ytterligare lån med högst 25 000 kronor.

I dispenserna för resandes utförsel och införsel av svenska sedlar och skiljemynt
intogs undantag för sedlar av högre valör än 100 kronor. Åtgärden
syftade till att försvåra utförsel av svenska sedlar för andra ändamål än
att betala reseutgifter. I anslutning härtill förbjöds valutabankerna att efter
den 28 februari 1977 köpa svenska sedlar av högre valör än 100 kronor
från utländsk bank. För att öka allmänhetens kännedom om resevaluta -

Redog. 1976/77:7

121

bestämmelserna utarbetades en informationsfolder vilken spreds genom banker,
reseföretag m. m.

Som löpande betalning skall enligt valutaförordningen anses överföring
av mindre belopp oavsett ändamålet. Det ankommer på riksbanken att närmare
ange vad som skall få hänföras till sådan överföring. Sedan 1967 hade
gällt att därmed skulle avses enstaka betalning ej överstigande 100 kronor.
Detta belopp höjdes till 1 000 kronor.

Bestämmelserna för terminsmarknaden i valutor ändrades i fråga om terminssäkring
av återbetalning av lån som upptagits i utlandet för refinansiering
av kredit som lämnats i svenska kronor i samband med svensk
export. Den högsta tillåtna löptiden för sådana terminsaffärer är efter ändringen
tolv månader mot tidigare sex månader.

Statistiska uppgifter om tillstdndsgivningen

Tillståndsgivningen för svenska investeringar i utlandet ökade kraftigt under
1976. För medel- och långfristig upplåning i utlandet låg tillståndsgivningen
kvar på samma höga nivå som under 1975. Tillstånden avseende återköp
från utlandet av svenska värdepapper samt transferering av emigrationsvaluta
visade högre belopp än föregående år medan tillståndsgivningen för
utländska direkta investeringar i Sverige och förvärv av fritidsbostad i utlandet
låg på ungefär samma nivå som föregående år.

Nedan lämnas en sammanställning för de nämnda tillståndskategorierna
(till närmaste 10-tal avrundade belopp i mkr).

	1972	1973	1974	1975	1976
Tillstånd som vid utnyttjande resul-terar i kapitalimport Utländska direkta investeringar i Sverige	480	610	670	560	580
Medel- och långfristig upplåning i utlandet1	3 600	2 550	4 380	12 430	11 620
Tillstånd som vid utnyttjande resul-terar i kapitalexport Svenska direkta investeringar i ut-landet	1 900	1 500	2 430	2 300	3 480
varav utan krav på utlandsfinan-siering	(1 350)	(1 250)	(990)	(910)	(1 520)
Återköp av värdepapper	450	370	380	380	520
varav från emigranter	(230)	(260)	(200)	(270)	(360)
Emigranters överföringar2	300	270	270	430	480
varav inom ramen för 100 000 kr vid utflyttningen	(110)	(100)	(80)	(70)	(60)
Rekreationsbostäder i utlandet	40	30	20	20	20

1 Exkl. utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag. Dessa lån ingår
i posten utländska direkta investeringar i Sverige.

2För 1975 och 1976 inkluderas återköp av svenska värdepapper från emigranter med
transferering av likviden till utlandet.

Redog. 1976/77:7

122

Tablån visar lämnade tillstånd. Uppgifter om faktiskt genomförda transaktioner
återfinns i den av riksbanken redovisade betalningsstatistiken.
Däri ingår även andra typer av kapitaltransaktioner än de ovan redovisade,
t. ex. kortfristig upplåning, amorteringar på lån och desinvesteringar.

I tabell 1-3 lämnas en mer detaljerad redovisning av tillståndsgivningen
under de senaste fem åren avseende medel- och långfristig upplåning i utlandet,
svenska direkta investeringar i utlandet och utländska direkta investeringar
i Sverige.

Tabell 1. Tillstånd till medel- och långfristig upplåning i utlandet

Mkr

Låntagare	1972	1973	1974	1975	1976
Rederier	557	764	1 346	498	401
Varv	1 246	337	398	2911	1 740
Kommuner	-	-	-	1 231	894
Övriga	1 794	1 451	2 635	7 791	8 588
Summa	3 597	2 552	4 379	12 431	11 623

Anm: Medel- och långfristig upplåning omfattar här lån med en löptid på ett år
eller mer.

Utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag räknas som direktinvestering
och redovisas i tabell 3.

Varvens utländska låneskuld uppgick 1972-12-15 till 2 492 mkr

1973-12-15 till 2 692 mkr

1974-12-15 till 3 053 mkr

1975-12-15 till 4 610 mkr

1976-12-15 till 5 999 mkr

Tillstånd till medel- och långfristig upplåning i utlandet lämnades under
1976 till ett sammanlagt belopp av 11 623 mkr mot 12 431 mkr föregående
år och 4 379 mkr 1974 (tabell 1). Tillståndsgivningen låg vid ingången av
1976 på en hög nivå men sjönk successivt under första halvåret för att
åter öka kraftigt under andra halvåret. Under årets två sista månader nåddes
den högsta nivån under året. Härtill medverkade dels höjningen av diskontot
i början av oktober, dels de lättnader för bankupplåning i utlandet som
genomfördes i slutet av oktober för att tillgodose mindre och medelstora
företags finansiering. Av de under november och december beviljade tillstånden
avsåg sålunda 835 mkr ramtillstånd för svenska banker att ta upp
lån i utlandet för vidareutlåning för allmänt produktiv verksamhet inom
landet. 450 mkr avsåg tillstånd att i utlandet finansiera pappersmasselager.

Redog.1976/77:7

123

Utvecklingen av tillståndsgivningen under året var följande (mkr).

januari	1 299	maj	665	september	843
februari	814	juni	392	oktober	892
mars	602	juli	677	november	2 486
april	687	augusti	926	december	1 340

En uppdelning på ändamål visar att 14 % avsåg finansiering av svenska
direkta investeringar i utlandet, 36 96 finansiering av industriella investeringar
i Sverige, 8 96 kommunupplåning, 18 96 fartygsfinansiering, 8 96 övrig
importfinansiering, 7 96 bankers upplåning för vidareutlåning till mindreoch
medelstora foretag för direkt finansiering av allmänt produktiv verksamhet
och 9 96 övrig finansiering.

Av tillståndsbeloppet avsåg 2 830 mkr obligationslån, 1 255 mkr private
placements, dvs. lån där skuldbevisen ej bjuds ut på öppna marknaden
utan placeras hos ett fåtal långivare, samt 7 538 mkr banklån.

Valutabankerna har medgetts att under vissa förutsättningar i eget namn
uppta krediter i utlandet för vidare utlåning till svenska låntagare. Av lämnade
tillstånd att uppta lån avsågs på detta sätt 2 942 mkr kanaliseras via
svenska valutabanker mot 2 600 mkr 1975 och 400 mkr 1974. Kommunkredit
och kommunlåneinstitutet deltog på samma sätt med lån på sammanlagt
226 mkr mot 245 mkr 1975.

En amorteringsprognos för under 1976 och tidigare år upptagna medeloch
långfristiga lån visar återbetalningar om 26 000 mkr med fördelning
enligt nedan (mkr).

1977	1 800	1982	2 800
1978	1 800	1983	2 600
1979	2 900	1984	1 300
1980	5 600	1985	1 100
1981	3 400	1986 och senare	2 700

Uppställningen innefattar inte amorteringar avseende bankers skulder på
grund av refinansiering av till utlandet lämnade lån, kortfristiga skulder
eller utlandsägda bolags lån från moderbolag. Före 1976 upptagna lån i utländsk
valuta har omräknats till svenska kronor efter den kurs som gällde
vid årsskiftet 1975/76. Under 1976 upptagna lån har omräknats efter den
kurs som gällde vid tidpunkten för tillståndets lämnande.

Redog. 1976/77:7

124

Tabell 2. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet Mkr

	1972		1973		1974		1975		1976
	Totalt	För-	Totalt	För-	Totalt	För-	Totalt	För-	Totalt	För-
		sälj-		sälj-		sälj-		sälj-		sälj-
		nings-		nings-		nings-		nings-		nings-
		före-		före-		före-		före-		före-
		tag		tag		tag		tag		tag
Norge	100	14	93	13	64	27	156	63	577	22
USA	121	85	140	60	397	21	269	53	529	68
Brasilien	53	2	91	12	198	15	184	9	458	41
Västtyskland	266	91	263	74	301	85	249	67	421	88
Storbritannien	229	107	107	13	123	25	247	47	205	50
Frankrike	140	36	104	17	87	38	175	54	201	70
Finland	56	28	71	45	104	41	132	99	191	107
Danmark	142	42	171	63	95	43	143	49	155	52
Belgien/ Luxemburg	95	2	24	3	114	7	129	27	120	7
Nederländerna	140	19	64	13	381	15	46	8	114	24
Schweiz	25	3	23	15	57	19	54	16	78	23
Canada	203	11	45	13	55	1	22	5	47	3
Iran	6	1	7	-	83	13	41	2	27	1
Irland	6	-	2	1	6	-	85	-	12	-
Japan	11	9	13	12	72	65	103	49	11	8
Argentina	98	5	9	3	41	11	4	2	7	-
Övriga	212	63	276	61	252	54	264	79	323	73
Totalt	1 903	518	1 503	418	2 430	480	2 303	629	3 476	637
Varav:
u-länder	253	36	206	29	404	52	346	40	673	80
nyetableringar	663	136	522	112	963	184	830	134	1 262	104

U-länder: Enligt FN:s definition.

I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1976 överstigit 60 mkr,
ordnade efter beloppsstorlek. Därtill medtas land för vilket tidigare under femårsperioden
betydande belopp förekommit.

I beloppen ingår sådana utlandsinvesteringar som finansierats genom upplåning i
utlandet.

Försäljningsföretag avser här företag vilkas ändamål enbart är försäljning av som
regel svenska exportvaror i utlandet. Bland övriga företag överväger beloppsmässigt
utvinnings-, tillverknings- och sammansättningsföretag (produktionsföretag).

Tillståndsgivningen för direkta investeringar i utlandet ökade betydligt under
året och uppgick till 3 476 mkr mot 2 303 mkr 1975 (tabell 2). Den
höga siffran för 1976 och den uppgång som skett sedan 1960-talet blir givetvis
mindre anmärkningsvärda om hänsyn tas till prisutvecklingen under denna
period. Av det totala tillståndsbeloppet skulle I 504 mkr finansieras genom
upplåning i utlandet. Härtill kommer tillstånd att disponera 449 mkr ur
lån upptagna tidigare år. Utlandsfinansieringen av investeringarna i utlandet
skulle därmed uppgå till 1 953 mkr eller 56 % under 1976 mot 1 397 mkr
eller 61 % under 1975.

Motsvarande upplåningsandel var 1973 och 1974 16 % respektive 59 %.
Tabell 2 visar fördelningen på länder av tillstånden till direkta investeringar

Redog.1976/77:7

125

i utlandet, andelen försäljningsföretag samt andelen nyetableringar. Av tabellen
framgår att investeringarna avseende Norge fortsatte att öka kraftigt
till 577 mkr mot 156 mkr 1975 och 64 mkr 1974. Betydande ökningar från
föregående är märks också för USA, Brasilien, Västtyskland och Nederländerna.
För u-länderna som grupp ökade beloppet från 346 mkr 1975
till 673 mkr 1976. Huvuddelen härav avsåg Latinamerika med 554 mkr
(föregående år 230 mkr) medan 104 mkr avsåg Asien (85) mkr och 16 mkr
Afrika (31) mkr. Andelen försäljningsbolag sjönk från 27 96 till 18 96, medan
andelen nyetalberingar låg kvar på 36 %. Antalet nyetableringar var 504
mot 468 under 1975.

Tabell 3. Tillstånd till utländska direkta investeringar i Sverige Mkr

	1972		1973		1974		1975		1976
	Totalt	För-	Totalt	För-	Totalt	För-	Totalt	For-	Totalt	För-
		sälj-		sälj-		sälj-		så Ij-		sälj-
		nings-		nings-		nings-		nings-		nings-
		före-		före-		före-		före-		före-
		tag		tag		tag		tag		tag
Storbritannien	71	15	141	23	97	4	112	16	174	45
USA	230	161	230	74	327	157	107	46	121	43
Frankrike	17	6	30	1	43	3	32	4	63	52
Schweiz	45	11	32	13	49	19	33	19	55	36
Canada	-	-	1	-	28	-	-	-	50	-
Danmark	14	5	37	11	50	23	62	13	34	14
Västtyskland	34	18	44	10	22	6	78	9	30	14
Norge	6	4	14	5	17	9	79	18	16	7
Finland	6	5	7	4	7	6	14	12	9	2
Nederländerna	7	-	43	4	3	1	6	4	6	1
Irland	-	-	-	-	-	-	17	-	-	-
Övriga	48	41	36	28	31	19	22	14	25	15
Totalt	478	266	615	173	674	247	562	155	583	229
Varav: utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag nyetableringar	270 138	192 41	146 278	73 34	336 198	182 47	167 159	99 22	243 101	156 27

I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1976 överstigit 10 mkr,
ordnade efter beloppsstorlek. Därtill medtas land för vilket tidigare under femårsperioden
betydande belopp förekommit.

Försäljningsföretag avser här företag vilkas ändamål enbart är försäljning av som
regel utländska exportvaror i Sverige. Bland övriga företag överväger beloppsmässigt
tillverknings- och sammansättningsföretag (produktionsföretag).

Tillstånden till utländska direkta investeringar i Sverige ökade från 562 mkr
till 583 mkr (tabell 3). De -viktigaste ursprungsländerna var i likhet med
tidigare år Storbritannien och USA med 174 mkr respektive 121 mkr av
tillståndsbeloppet. Utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncern -

Redog. 1976/77:7

126

bolag, som ingår i investeringssiffrorna, uppgick 1976 till 243 mkr mot 167
mkr 1975. Andelen försäljningsföretag, som sjönk från 37 96 1974 till 27 96
1975, ökade till 39 96. Andelen nyetableringar sjönk avsevärt från 28 96
1975 till 17 96 1976. Antalet nyetableringar var 212 mot 179 föregående
år.

Tillståndsgivningen till upptagande av kortfristiga kommersiella krediter
hos utländska kreditinstitut ökade kraftigt under sista kvartalet 1974 och
fortsatte att ligga på en relativt hög nivå under 1975. Under de tre första
kvartalen 1976 låg den kvar på ungefär samma nivå som 1975 men ökade
åter under det sista kvartalet. Tillstånd av detta slag lämnas ofta i form
av beloppslimiter för viss period, i regel ett år, med möjlighet till förlängning.
Utnyttjandegraden kan variera mycket kraftigt samtidigt som en limit på
grund av krediternas kortfristighet kan utnyttjas flera gånger under tillståndets
giltighetstid. Därför är uppgifter om det faktiska utnyttjandet av
dessa tillstånd mer upplysande än uppgifter om lämnade tillstånd.

Utnyttjandet av dessa tillstånd resulterade 1974 i en nettoupplåning på
400 mkr och under 1975 på 1 600 mkr. Hela nettoupplåningen föll på andra
och tredje kvartalen medan fjärde kvartalet visade en mindre nettoåterbetalning.
Under första kvartalet 1976 var återbetalningarna 200 mkr högre
än upplåningen, medan andra och tredje kvartalen medförde en omsvängning
till en nettoupplåning på 600 mkr respektive 200 mkr.

Krediter från svenska banker (inkl. Sveriges Investeringsbank och Svensk
Exportkredit) till svensk exportörs eller importörs utländska motpart eller dennes
bankförbindelse, som främst gäller längre krediter och avser kapitalvaror,
har framför allt använts för finansiering av export till Östeuropa och vissa
u-länder. Tillstånd till sådana krediter lämnades under 1974 med 4 500 mkr,
under 1975 med 4 000 mkr och under 1976 med 3 600 mkr. Dessa krediter
har refinansierats i utlandet med 25 96 1974, 74 96 1975 och 78 96 1976.
Krediter med löptider på fem år eller mer överväger och uppgick till 3 800
mkr 1974, 2 600 mkr 1975 och 2 600 mkr 1976.

Valutastyrelsens sammansättning vid utgången av 1976 framgår av bilaga.

På valutastyrelsens vägnar:

Hans Lundström L. Olofsson

Stockholm den 12 januari 1977

Redog. 1976/77:7

127

Ledamöter och suppleanter
Ledamöter	Personliga suppleanter
Hans Lundström, ordförande	Åke Gustafsson
Vice riksbankschef	Riksbanksdirektör
Allan Hernelius, vice ordförande	Erik Wärnberg
Riksdagsman	Riksdagsman
Carl-Johan Bouveng	Pontus Modigh
Direktör	Direktör
Svenska Bankföreningen	Svenska Bankföreningen
Ingemar Eliasson*	Åke Larsson*
Statssekreterare	Departementsråd
Arbetsmarknadsdepartementet	Arbetsmarknadsdepartementet
Thorsten Holm*	Sören Lindebro*
Kanslichef	l:e sekreterare
Tjänstemännens central-	Svenska Industritjänstemanna-
organisation	förbundet
Rune Molin*	Lars Ljung*
Sekreterare	Sekreterare
Landsorganisationen i Sverige	Landsorganisationen i Sverige
Lennart Olofsson	Sven Sommar
Riksbanksdirektör	Bankokommissarie
Lars Sjunnesson	Hans Möller
Direktör	Direktör
Svenska Cellulosa- och	Möllers Kafferosteri AB
Pappersbruksföreningen
Gunnar Svalling	Thomas Hagdahl
Direktör	Direktör
Telefonaktiebolaget	Sveriges Industriförbund
L M Ericsson
Gunnar Söder*	Gunnar Ribrant*
Statssekreterare	Kansliråd
Industridepartementet	Industridepartementet
Lars Wohlin	Kurt Malmgren
Statssekreterare	Rättschef
Ekonomidepartementet	Budgetdepartementet

‘Endast i ärenden rörande direkta investeringar
utomlands

Redog. 1976/77:7

128

Bilaga 2

Riksbankens jubileumsfond

Fondens intäkter uppgick under 1976 till 27 775 073:60 kronor. Omkostnaderna
uppgick till 1 433 003:80 kronor, varigenom fondens nettointäkt
kom att utgöra 26 332 069:80 kronor. Under året beviljade fonden anslag
på tillsammans 24 801 800 kronor av vilka 5 505 000 kronor kommer att
utgå ur de under 1977 års disponibla medel och således bokföras 1977. Under
dessa och tidigare beviljade anslag utbetalades 26 040 368:77 kronor.

Under året upplupna men ej uppburna räntor har ej bokförts. Fondens
ställning per den 31 december 1975 och 1976 framgår av följande balansräkning.
De ursprungligen från riksbanken övertagna obligationerna har upptagits
till de bokföringsvärden, varmed de överförts till fonden. Vid andra
förvärv eller vid försäljning av obligationer har faktiska inköps- resp. försäljningsvärden
använts som bokföringsvärde. Bland skulderna har i 1976
års balansräkning upptagits "Ej utnyttjade anslag” med 216 464:54 kronor,
varmed avses beviljade anslag som aldrig kommit att utnyttjas samt överblivna,
till fonden återbetalade medel.

Redog. 1976/77:7

129

Balansräkning
per den 31 december 1975 och 1976

1975 1976

Tillgångar

Obligationer utfärdade av

Svenska staten	226 402 250:-	226 402 250	-
Hypoteksinrättningar	139 793 375:-	139 793 375	-
Kommuner	23 170 750:-	23 170 750	-
Industrier m. fl.	31 764 800:-	31 644 800	-
Checkräkning i riksbanken
	2 491 623:21	3 309 885	99
Postgiro	41 072:22	24 731	11
Kassa	500:-	500	-
Summa kronor	423 644 370:43	424 346 292:10
Skulder
Kapitalkonto	382 708 420:96	382 708 420:96
Beviljade, ej utbetalda an-
slag	13 752 885:62	13 366 256:23
För pensionsavgifter m. m.
reserverade medel	2 165 549:03	1 691 959:65
Disponibla medel	1 272:40	7 532:92
Ej utnyttjade anslag	168 956:12	216 464:54
Innehållen skatt	16 402:-	23 588	:-
Årets nettointäkt	24 850 844:30	26 332 069:80

Summakronor 423 644 370:43 424 346 292:10

Resultaträkning
per den 31 december 1975 och 1976

1975 1976

Utgifter

Omkostnader 1 104 198:90 1 433 003:80

Fondens nettointäkt 24 850 884:30 26 332 069:80

Summa kronor 25 955 083:20 27 775 073:60

Inkomster

Ränteinkomster netto 25 913 212:30 27 749 296:23

Övriga intäkter 41 870:90 25 777:37

Summa kronor

25 955 083:20

27 775 073:60

Redog. 1976/77:7

130

Bilaga 3

Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne

Till fonden har under 1976 influtit räntor till ett belopp av kronor 1 672 279:17.
Under året upplupna, ej uppburna räntor, har ej bokförts.

Till Nobelstiftelsen har utbetalats 1 123 650 kronor, varav 681 000 kronor
utgör 1976 års ekonomipris och 442 650 kronor förvaltningskostnader.

Fondens ställning per den 31 december 1976 framgår av följande utdrag
ur räkenskaperna, som upptar de till fonden ursprungligen avsatta obligationerna
till marknadsvärdet vid utgången av år 1968 och de därefter
köpta obligationerna till de faktiska inköpsvärdena.

Balansräkning
per den 31 december 1975 och 1976

1975

1976

Tillgångar

Obligationer utfärdade av
hypoteksinrättningar
kommuner
industrier

9 475 000:-4 130 000:-10 776 500:-515 786:69

9 475 000:-4 130 000:-11 176 500:-664 415:86

På räkning i riksbanken

24 897 286:69

25 445 915:86

Skulder

Kapitalkonto

24 897 286:69

25 445 915:86

Resultaträkning

Utgifter

Prissumma och kostnader
Räntor m. m.

Överskott

1 039 500:-64 667:10
416412:35

1 123 650:-

548 629:17

Inkomster

Räntor

1 520 579:45
1 520 579:45

1 672 279:17
1 672 279:17

GOTAB Stockholm 1977