Fullmäktiges i riksbanken förslag till ändringar i lagen (RFS1975: 6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet) (Framställning / redogörelse 1976/77:12)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag

Förs. 1976/77:12

1976/77:12

Fullmäktiges i riksbanken förslag till ändringar i lagen (RFS
1975: 6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet)

1977-02-17
Till Riksdagen

I denna skrivelse framläggs förslag till ändringar beträffande beslutsförfarandet
i riksbanken i låneärenden och i valutaregleringsärenden.
Förslagen föranleder ändringar i bankoreglementet. I samband därmed
föreslås vissa andra smärre ändringar i reglementet avseende fullmäktigesuppleanters
arvodering och rätt att inträda som suppleanter i direktionen.
I bankoreglementet lagfästa bestämmelser om arvodesbelopp åt
kontorsstyrelsernas ledamöter föreslås utgå. En mera allmän redogörelse
för förslagen till ändrad handläggning av låneärenden och av
valutaärenden lämnas under närmast följande två avsnitt. Därefter
följer en specialmotivering till de föreslagna ändringarna i bankoreglementet.
Förslag till författningstext har upptagits i bilaga.

1 Handläggning av låneärenden inom riksbanken

Riksbanken bedriver utlåning till allmänheten dels genom utlåning
av egna medel dels genom förvaltning av olika statliga lånefonder.
Inom den egna utlåningen har funnits viss, mycket begränsad utlåning
för kommersiella ändamål i form av växeldiskontering och kredit i
checkräkning. Denna utlåning är under avveckling och beräknas i huvudsak
ha upphört 1980. Aktiv egen utlåning bedrivs genom lån från
avbetalningslånefonden (avbetalningslån) och hypotekslån. Särskilda
bestämmelser för avbetalningslånegivningen saknas, men allmänt gäller
att sådana lån lämnas för ändamål som i vid mening kan sägas vara av
social karaktär. Hypotekslånen är väsentligen belåning av premieobligationer.
Utvecklingen och omfattningen av avbetalnings- och hypotekslånen
framgår av tablå 1.

Riksbankens långivning från statliga lånefonder utgöres främst av
lån från statens bosättningslånefond. Utvecklingen framgår av tablå 1.
Sedan reglerna härför ändrats den 1 juli 1976 har antalet ansökningar
ökat kraftigt. Därutöver förvaltar riksbanken en del låneformer under
avveckling såsom egnahemslån och stödlån till jordbrukare.

Beslutanderätten i låneärenden tillkommer under fullmäktige riksbankens
lånedelegation, som enligt 12 § bankoreglementet ”skall enligt
fullmäktiges bestämmande pröva ärenden rörande utlåning till allmän 1

Riksdagen 1976177. 2 sand. Nr 12

Förs. 1976/77:12

heten”. Lånedelegationen består av deputeranden (ordförande), jourhavande
fullmäktig, den riksbanksdirektör som svarar för bankavdelningen
och chefen för denna avdelning. Beslutförhet kräver närvaro av
tre. I särskilda cirkulär har beslutanderätt delegerats till styrelserna vid
avdelningskontoren och, vid såväl huvudkontor som avdelningskontor,
till två tjänstemän i förening.

I enlighet med det sagda gäller vid avdelningskontor att direktör och
kamrer i förening har rätt att i viss utsträckning bevilja bosättningslån,
hypotekslån och avbetalningslån. För bosättningslånens del är denna
befogenhet begränsad på så sätt att tjänstemännen äger besluta i klara
bifallsärenden. Anses en låneansökan böra avslås eller råder tveksamhet
skall den överlämnas till styrelsen för prövning. Sökande som är
missnöjd med kontorsstyrelsens beslut har möjlighet att besvära sig till
direktionen i riksbanken.

Vid huvudkontoret gäller motsvarande bemyndigande att bevilja lån
för chefen för bankavdelningen i förening med chefen för utlåningsexpeditionen.
Kontorsstyrelsen motsvaras av lånedelegationen. Denna
har därigenom en i viss mån skev ställning genom att den samtidigt är
”kontorsstyrelse” för Stockholms län och en central låneinstans, som
beslutar i vissa låneärenden för hela landet. I bosättningslåneärenden,
där en formell besvärsordning måste finnas, fungerar emellertid riksbankens
direktion som central besvärsinstans för prövning av besvär
över både kontorsstyrelsernas och lånedelegationens beslut.

Tidpunkt	Bosättningslån	Avbetalningslån	Hypotekslån
Antal ute-löpande lån	Utestå-ende låne-belopp (tkr)	Antal ute-löpande lån	Utestå-ende låne-belopp (tkr)	Antal ute-löpande lån	Utestå-ende låne-belopp (tkr)
1959-12-31	44 954	44 962	14 030	56 248	1 624	4 353
1968-12-31	49 845	125 456	19 632	82 659	3 638	31 157
1974-12-31	48 442	130 394	13 359	57 328	10 553	162 371
1976-12-31	44 313	152 592	11 815	56 005	13 402	305 600
(varav
vid HK)	(7 098)		(1 254)		(3 025)

Tablå 1: Bosättningslånerörelsens, avbetalningslåneröreisens och hypotekslånerörelsens
utveckling 1959—1976,

Arbetet i lånedelegationen har blivit relativt omfattande, särskilt sedan
de nya bestämmelserna för erhållande av bosättningslån enligt förordningen
om statligt bosättningslån (1976: 264) trädde i kraft 1976-07-01. Även direktionens uppgift att pröva besvär i bosättningslåneärenden
har blivit alltmer betungande, sedan antalet besvärsärenden
ökat kraftigt efter halvårsskiftet 1976. Dessa arbetsuppgifter torde
komma att öka ännu mer i framtiden, eftersom en upplysningskampanj
förbereds, där möjligheter att söka bosättningslån skall bringas till all -

Förs. 1976/77:12

mänhetens kännedom på ett helt annat sätt än tidigare. Med den stora
arbetsbelastning som råder i direktionen förekommer det därför ibland
att besvärsärenden i bosättningslånefrågor måste bordläggas på grund
av tidsbrist och sålunda fördröjs till olägenhet för de lånesökande.

För att avlasta direktionen föreslås att de låneärenden som i dag
handläggs i direktionen hänskjuts till den befintliga lånedelegationen.
Samtidigt föreslås att en ny beslutsinstans införes vid huvudkontoret
benämnd styrelsen för lånerörelsen vid huvudkontoret (lånestyrelsen)
för att vid huvudkontoret handlägga sådana låneärenden som vid avdelningskontoren
faller inom kontorsstyrelsernas kompetens. Den ombildade
lånedelegationen blir därmed uteslutande en gemensam högre
instans för både huvudkontor och avdelningskontor med uppgift att
handlägga dels besvärsärenden i bosättningslånefrågor, dels i första
instans sådana låneärenden som inte delegerats till kontorsstyrelserna
och lånestyrelsen. Förslaget motiveras i första hand av önskemålet att
få en för hela landet enhetlig beslutsorganisation med en lokal instans
även för det område (Stockholms län) som ligger under huvudkontorets
direkta låneförvaltning. Härigenom skapas också bättre formella
förutsättningar för handläggning av besvär i överordnad instans. Samtidigt
vinnes en välbehövlig avlyftning av ärenden i direktion och lånedelegation.
Att den föreslagna organisationen, såsom nedan närmare
utvecklas, ger utrymme för lekmannainflytande och för personer med
speciell social erfarenhet kan också uppfattas som en förtjänst.

Den tänkta lånestyrelsen vid huvudkontoret bör också till sin sammansättning
motsvara kontorsstyrelserna. Självskriven ledamot bör vara
den avdelningschef som ansvarar för låneärendena, dvs. chefen för
bankavdelningen (motsvarande i styrelse för avdelningskontor direktören
för detta). Därutöver bör lånestyrelsen liksom avdelningskontorsstyrelse
bestå av ytterligare tre eller fyra ledamöter. Bland dessa brukar
i avdelningskontorsstyrelsema alltid inväljas en jurist. För lånestyrelsens
del torde motsvarande kompetens normalt kunna tillgodoses genom inval
av tjänsteman i riksbanken. Vad gäller övriga två eller tre ledamöter
förutses fullmäktige såsom vid val av ledamöter i kontorsstyrelsema
i allmänhet komma att välja lämpliga kandidater bland kommunala
förtroendemän, tjänstemän i statlig eller kommunal förvaltning
etc. Med hänsyn till att bosättningslånegivningen blir huvuduppgift, bör
social erfarenhet från kommunal nämnd eller förvaltning vara företrädd
inom lånestyrelsen. Ordförande och vice ordförande bör såsom
i avdelningskontorsstyrelsema utses bland ledamöterna utanför riksbanken.

Den nya lånedelegationen föreslås i stort sett få oförändrad sammansättning,
nämligen deputeraden som ordförande, jourhavande fullmäktig
som vice ordförande samt den riksbanksdirektör som leder handläggningen
av de arbetsuppgifter som åvilar bankavdelningen. Eftersom

lt Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 12

Förs. 1976/77:12

chefen för bankavdelningen, vilken är ledamot av den nu arbetande lånedelegationen,
enligt förslaget bör ingå som ledamot i den nyinrättade
lånestyrelsen, måste han ersättas i lånedelegationen med annan ledamot.
Det föreslås därför att också i lånedelegationen skall inväljas en ledamot
som ej har annan anknytning till riksbanken. Härigenom blir det möjligt
att tillföra delegationen, vars huvuduppgift kommer att bli besvärsprövning
i bosättningslåneärenden, en person med härför lämplig erfarenhetsbakgrund.
För riksbanksdirektören och för den ledamot som väljs utom
riksbanken föreslås att suppleanter utses.

Den föreslagna organisationen för handläggning av låneärenden
illustreras schematiskt i tablå 2.

Den nya lånedelegationen bör som ovan föreslagits överta de låneärenden
som i dag behandlas av direktionen. Enligt förslaget skulle alltså
inga låneärenden i fortsättningen tas upp i direktionen. Den nya lånedelegationen
bör därför organisatoriskt parallellställas med direktionen
och alltså direkt underställas bankofullmäktige.

Fördelningen av arbetsuppgifter mellan lånedelegationen, å ena sidan,
samt lånestyrelsen vid huvudkontoret och kontorsstyrelserna, å andra
sidan, förutsättes skola göras efter följande riktlinjer. När det gäller
riksbankens egen utlåning bör delegationen under fullmäktige svara
för allmän direktivgivning och fatta de direkta beslut i enskilda ärenden
som ej faller inom de limiter som angivits för lånestyrelsens/kontorsstyrelsernas
beslutandebefogenhet. I fråga om förvaltningen av statliga
lånefonder blir delegationen väsentligen besvärsinstans men kommer
därutöver att handlägga vissa ärenden där central handläggning
författningsmässigt förutsätts (t. ex. arvsskattelån) eller där fråga är
om så ömtåliga avgöranden (t. ex. befrielse, utmätning av fast egendom)
att delegation ej sker till lokalstyrelserna.

2 Handläggning av valutaärenden inom riksbanken

Enligt valutaförordningen ankommer tillståndsprövningen i valutaärenden
på riksbanken. Denna beslutanderätt utövas enligt 6 a § valutalagen
av en särskild styrelse inom riksbanken, valutastyrelsen.
Denna består av sju ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande
direkta investeringar utomlands, då den består av elva ledamöter.

I bankoreglementet 13 § fjärde stycket uppdras åt fullmäktige att
utfärda närmare bestämmelser för valutastyrelsens verksamhet. Därvid
får föreskrivas ”att ärenden som är av löpande eller expeditionell
natur eller eljest innebär tillämpning av fastställda riktlinjer får avgöras
på styrelsens vägnar av ordföranden och bankdirektören i förening”.

Fullmäktige fastställde i enlighet härmed 1957-09-12 instruktion för
riksbankens valutastyrelse. I instruktionens 4 § föreskrivs, i enlighet
med vad som förutsätts i bankoreglementet, att ”ärenden av löpande

FULLMÄKTIGE

lAnedelegation

Deputeraden (ordförande)

Jourhavande fullmäktig (vice ordförande)

Ledamot vald utom riksbanken
+ suppleant

Riksbanksdirektör + suppleant

HK - LÅNESTYRELSE	AK - KONTORSSTYRELSE
Två eller tre ledamöter valda utom riksbanken (ordförande och vice ordförande)		Tre eller fyra personer valda utom riksbanken (ordförande och vice ordförande)
Chefen för bankavdelningen + suppleant		Direktör AK
Jurist HK + suppleant

Chefen för låneexpeditionen		Direktör AK
Kamrer		Kamrer

Tablå 2: Föreslagen organisation för handläggning av låneärenden inom riksbanken.

Förs. 1976/77:12

eller expeditionell natur eller eljest innebärande tillämpning av fastställda
riktlinjer må å styrelsens vägnar avgöras av ordföranden och
den i styrelsen ingående bankdirektören i förening”. Ärenden kan i
viss utsträckning avgöras även på tjänstemannanivå inom valutaavdelningen.
Detta framgår av sista stycket av 4 §, där det föreskrivs att
”besked till sökande i enskilda ärenden, vilka rutinmässigt kunna avgöras
vara av den art att av styrelsen eller å styrelsens vägnar träffat
beslut är å ärendet tillämpligt, må utan beslut av styrelsen eller å
styrelsens vägnar expedieras av den, som styrelsen därtill förordnar”.

Med tillämpning av det citerade stadgandet i instruktionen för valutastyrelsen
bedrivs verksamheten på så sätt att det alldeles övervägande
antalet ärenden (grovt räknat över 90 %) avgörs på gruppnivå, dvs. av
enskilda tjänstemän. Handläggningarna på grupperna förbereder ärendena,
sätter upp beslutet i de fall där praxis är klart tillämplig och
undertecknar för sin del beslutet. Ärendena överlämnas därefter till
gruppchefen för underskrift. Övriga fall överlämnas med förslag till
beslut eller tas upp för diskussion. Ärenden som ej kan avgöras på
gruppen förs till avdelningssammanträde och eventuellt till valutadirektionen
och valutastyrelse. I viss utsträckning avgörs också ärenden,
ofta av brådskande art, vid föredragningar hos avdelningschefen eller
riksbanksdirektören.

Att avgörandena i de enskilda ärendena sålunda i allmänhet fattas
på tjänstemannaplanet är en nödvändig följd av det stora ärendeantalet
(ungefär 35 000 per år). Den citerade föreskriften i valutastyrelsens
instruktion är uppenbarligen också avsedd att ge formell täckning
för ett sådant beslutsförfarande. Det ar emellertid otillfredsställande
att detta blott grundar sig på en av fullmäktige antagen instruktion
och saknar stöd i de av riksdagen antagna bestämmelserna för valutaregleringens
bedrivande (valutalagen och bankoreglementet). Instruktionen
är för övrigt oklar, i det att den blott talar om expediering av
besked. I viss mån är det alltså en öppen fråga vem som har beslutsansvaret
i de ärenden som avgörs i licensgrupperna: den som expedierar
beskedet i det enskilda ärendet eller den som fattar det bakomliggande
beslutet som har bedömts ”vara av den art att ... (det) ... är å ärendet
tillämpligt”.

I syfte att undanröja berörda oklarheter vill fullmäktige föreslå att
i bankoreglementet intas uttrycklig föreskrift om att valutaärenden kan
avgöras också på tjänstemannanivå. En sådan föreskrift bör också
ange huruvida beslut på tjänstemannanivå fattas av en eller flera
tjänstemän. Nuvarande ordning innebär — oaktat valutastyrelsens instruktion
uppdrar rätten att expediera besked om beslut åt ”den, som
styrelsen därtill förordnar” — att beslut fattas och expedieras av två
tjänstemän i förening. Tjänstemän med sådan beslutsbefogenhet är
uppdelade i två kategorier, s. k. A- och B-signaturer. Beslut fattas och

Förs. 1976/77:12

expedieras av antingen två A-signaturer eller normalt av en A- och en
B-signatur.

Angivet system skapar genom den inbördes kontrollen mellan undertecknarna
viss garanti mot att en tjänsteman missbrukar sin beslutsbefogenhet.
En sådan kontroll kan i och för sig vara värdefull då det
gäller från flera synpunkter så känsliga avgöranden som inom valutaregleringen.
Men det är också angeläget att vid det fortsatta rationaliseringsarbetet
inom valutaregleringen kunna tillvarata möjligheten
att delegera beslutanderätt till enskild tjänsteman. Härigenom torde en
betydande arbetsbesparing kunna uppnås. På motsvarande sätt som man
inom valutaregleringen urskiljt vissa bestämda ärendekategorier och
överfört beslutanderätt däri till valutabankerna bör andra kategorier
kunna preciseras, vilka visserligen ej anses böra anförtros valutabankerna,
men där utrymmet för diskretionär bedömning likväl är så
litet att en ensam tjänsteman bör kunna ges beslutanderätt. Den föreslagna
föreskriften i bankoreglementet bör alltså utformas så att den
medger delegering till enskilda tjänstemän.

Nuvarande bestämmelse i bankoreglementet (13 § fjärde stycket) om
valutastyrelsens rätt att besluta i delegation innebär som ovan angivits
att beslut fattas av styrelsens ordförande och den i styrelsen ingående
riksbanksdirektören i förening. Inom riksbanken har sedan många år
utvecklat sig den praxis att vid de sammanträden, då valutaärenden anmäls
för valutastyrelsens ordförande och vederbörande riksbanksdirektör,
är närvarande också den riksbanksdirektör som har juridisk
utbildning och valutaavdelningens chef. Utöver nämnda personer brukar
vid ifrågavarande sammanträden närvara också någon ytterligare
jurist för föredragning av i första hand ärenden rörande angivelse till
åtal samt cheferna för de grupper varifrån ärenden förekommer till avgörande.
Det system som sålunda framvuxit i praktiken har flera paralleller
till det sätt varpå riksbankens allmänna direktion arbetar i
förhållande till fullmäktige, och den sammanträdande gruppen har kommit
att gå under benämningen riksbankens valutadirektion. Med hänsyn
till det värde systemet visat sig ha genom den kunskapsmässiga förstärkningen
och till det principiella värdet av att vidga beslutsdiskussionerna
till en större krets av de i beredningen deltagande tjänstemännen
föreslås att genom ändring i bankoreglementet införs en riksbankens
valutadirektion med i huvudsak angiven personsammansättning.

3 Specialmotivering till föreslagna ändringar i bankoreglemente!

10 § 5 mom. och 6 mom.

I 10 § 5 mom. tredje stycket och 6 mom. andra stycket bankoreglementet
ges bestämmelser om beräkning av arvode för fullmäktige och

Förs. 1976/77:12

suppleanter i vissa fall. Bestämmelserna innefattar en detaljreglering
som saknar motsvarighet på andra håll och föreslås upphävda.

Bestämmelse om suppleanter i direktionen saknas för närvarande.
Utan särskild regel därom står klart att jourhavande fullmäktig kan
inte bara byta turordning med annan fullmäktig utan även låta sig i direktionen
företrädas av suppleant för fullmäktig. Däremot är i viss mån
en öppen fråga om också deputeraden kan i direktionen ersättas av fullmäktigsuppleant.
Föreskriften i 10 §, 1 mom. 2 stycket bankoreglementet
att fullmäktige, om deputeraden under längre tid är förhindrad att
tjänstgöra, får utse annan fullmäktig att under tiden vara deputerad, kan
möjligen anses tala för att avsikten är att deputeraden ej skall kunna
ersättas av suppleant i direktionen. Bakom denna regel skulle det då
ligga uppfattningen att eftersom deputeraden representerar kontinuitet
och speciell erfarenhet om riksbanken han ej gärna kan ersättas av en
tillfälligt tillträdande suppleant. Vid tillfälliga förfall för deputerad har
emellertid godtagits att en fullmäktigsuppleant någon gång inträtt för
deputeranden i direktionen. Det är önskvärt att en sådan regel får gälla
inte minst med hänsyn till bestämmelsen i 11 §, 3 mom. att antingen
deputeraden eller jourhavande fullmäktigen alltid måste vara närvarande
för beslutförhet. Ett stadgande härom föreslås infört i 11 § såsom ett
nytt 3 morn., vilket medför ändrad nummerbeteckning för i paragrafen
återstående moment.

I 11 § 3 morn., som alltså kommer att bli 4 morn., föreskrives att
riksbankschefen, eller vid förfall för honom vice riksbankschefen, är
ordförande i direktionen. För att möjliggöra för direktionen att kunna
sammanträda för brådskande ärenden gäller därutöver enligt särskilt
beslut inom direktionen att ordförandeskapet i direktionen vid förfall för
både riksbankschef och vice riksbankschef övergår i turordning till riksbanksdirektörerna
efter anciennitet. En sådan regel synes emellertid
rätteligen höra hemma i bankoreglementet och föreslås uttryckligt införd
däri.

12 §

Ovan har föreslagits att en särskild lånestyrelse inrättas för att inom
huvudkontorets verksamhetsområde överta de uppgifter som ankommer
på avdelningskontorens styrelser. Härigenom blir lånedelegationen en
central instans för prövning av ej delegerade ärenden från hela landet.
Förslaget föranleder ändring i 12 § bankoreglementet, som behandlar
riksbankens lånedelegation. I 12 § första stycket torde lämpligen böra
anges de instanser som inom riksbanken skall ha att pröva ärenden rörande
utlåning till allmänheten, dock utan angivande av fördelningsgrunderna
dem emellan. Denna fördelning uppdrages i det föreslagna stadgandet
åt fullmäktige.

Om en särskild lånestyrelse för huvudkontoret inrättas bör som ovan

Förs. 1976/77:12

utvecklats chefen för bankavdelningen ingå i denna. Denne avdelningschef
kan däremot ej vidare ingå som ledamot i lånedelegationen, som
skall ha att uppta besvär över de underställda instansernas beslut. Han
föreslås i förslaget till 12 § andra stycket ersatt av en annan ledamot.
Som ovan utvecklats torde denne böra hämtas utanför riksbanken. Härav
föranledes särskilt stadgande (12 § fjärde stycket) om arvode åt sådan
ledamot och suppleant.

13 §

Valutastyrelsen och dess arbetsformer behandlas i bankoreglementet
i 13 §. För att undvika att rubba paragrafordningen föreslås att denna
paragraf alltjämt får inrymma också föreslagna nya regler om beslutandebefogenhetens
uppdelning. I överensstämmelse med bankoreglementets
redigering på andra punkter kan de nya reglerna lämpligen föras in
genom en momentuppdelning av 13 §. De nuvarande första tre styckena
torde sålunda böra sammanföras till ett första moment, vari i enlighet
med numera tillämpade tjänstebenämningar ordet ”bankdirektör” bör
ersättas med ”riksbanksdirektör”, varefter i ett andra moment skulle
följa bestämmelserna om valutaregleringsförvaltningens olika beslutsnivåer
inom riksbanken. I ett tredje moment skulle upptas bestämmelser
om valutadirektionens verksamhet.

13 § 2 mom.

I första stycket av 13 § 2 mom. föreslås bestämmelser om beslutsnivåerna
inom valutaregleringen, nämligen valutastyrelsen, valutadirektionen
och enskilda tjänstemän, en eller två i förening.

I därefter följande tre stycken lämnas regler om vilka ärenden som
skall avgöras på de olika beslutsnivåerna. Valutastyrelsens beslutandefunktion
har därvid uttryckts mycket allmänt genom bestämmelse om
att styrelsen — utöver tillämpningsföreskrifter och allmänna riktlinjer
— enbart skall syssla med ”de övriga ärenden som är av större betydelse
genom att de innefattar väsentliga principfrågor eller eljest”. Det
blir en uppgift för valutadirektionen att bland de ärenden som förts till
direktionen urskilja dem som i ett eller annat avseende ter sig som de
allra mest betydelsefulla för att föra dem till valutastyrelsens avgörande.
Att därvid i första hand ”väsentliga principfrågor”, dvs. ärenden av prejudikatsbildande
betydelse, lär komma i fråga har särskilt understrukits.
Också det förhållandet att ett valutaärende avser exceptionellt stort belopp
kan ge det en betydelse som bör föranleda dess hänskj utande till
valutastyrelsen.

Med utgångspunkt från den allmänt hållna avgränsningen av ärendena
till valutastyrelsen har till valutadirektionen hänskjutits ”ärenden
som utan att kräva valutastyrelsens avgörande bedömes betydelsefulla”.
Valutadirektionens uppgift är i övrigt att förbereda ärenden för valuta -

Förs. 1976/77:12

styrelsen. Därjämte har valutadirektionen tillagts uppgiften att ”leda
valutaregleringen”. Valutadirektionen avses sålunda fungera såsom ett
valutaregleringens verkställande organ under valutastyrelsen.

På tjänstemannanivå kommer att avgöras de ärenden som ej förs till
valutadirektion eller ytterst valutastyrelse. I enlighet härmed bestäms
i tredje stycket denna ärendekategori till ”de ärenden vilka ej ankommer
på valutastyrelsen eller valutadirektionen”. Denna uppdelning av ärenden
är tänkt att ske på motsvarande sätt som vid avgörande av om ett
ärende skall gå från valutadirektionen till valutastyrelsen. Den eller de
tjänstemän, som i och för sig har beslutanderätt och som på grundval
härav tar upp ett valutaärende, har alltså utifrån sin allmänna kunskap
om valutaregleringspraxis att pröva huruvida ärendet bör avgöras på
tjänstemannanivå eller det i något avseende ter sig som särskilt betydelsefullt
och i anledning härav bör föras till valutadirektionens avgörande.
Skäl för att föra upp ärendet till valutadirektionen kan vara att
detta innefattar en principfråga, att det gäller ett stort belopp eller att
det faller inom ett område där valutaregleringspraxis får anses oklar.
Härtill bör läggas de mera svårbedömbara fall där i och för sig en klar
valutaregleringspraxis föreligger men där tjänstemannen utifrån sitt allmänna
omdöme måste fråga sig huruvida ej skäl kan föreligga att med
utgångspunkt i det föreliggande ärendet i något avseende justera denna.

Som ovan utvecklats bör bankoreglementet ge stöd för att ärenden
på tjänstemannanivå skall kunna avgöras såväl av en tjänsteman som
av två tillsammans. Något försök att precisera vilka ärendekategorier
som förs till avgörande av det ena eller det andra slaget görs däremot
ej i den föreslagna bestämmelsen. Tanken är att i valutastyrelsens instruktion
en uppdelning skall ske i ärenden för ensamavgörande respektive
tvåmansbeslut.

Liksom hittills förutsättes att endast vissa tjänstemän, om vilkas kunskap,
erfarenhet och omdöme ledningen känner sig övertygad, får befogenhet
att, en eller två i förening, besluta i valutaärenden. Vilka
dessa skall vara förutsätts liksom för närvarande skola fastställas av
valutastyrelsen. I interna arbetsinstruktioner, skriftliga eller fastlagda
endast genom muntlig ordergivning, bör en indelning ske, så att tjänstemän
arbetar och avgör ärenden endast inom fastlagda arbetsområden.
I dessa instruktioner bör också föreskrivas skyldighet för handläggarna
att anmäla tveksamhet beträffande ett enskilt ärende för gruppchefen
som bedömer huruvida han övertar beslutet eller anser att ärendet bör
föras upp på högre beslutsnivå.

13 § 3 mom.

I ett nytt tredje moment i 13 § föreslås regler om valutadirektionen.
Att i denna bör i första hand ingå de två riksbankstjänstemän som

Förs. 1976/77:12

enligt bankoreglementet ingår i valutastyrelsen, nämligen vice riksbankschefen
och en riksbanksdirektör, är naturligt. Därutöver föreslås
att i valutadirektionen skall ingå deras suppleanter i valutastyrelsen,
vilka också de genom sitt val härtill kan sägas ha fått sitt mandat direkt
från den politiskt ansvariga instansen, bankofullmäktige.

Med den ordning som traditionellt har gällt för val av suppleanter
i valutastyrelsen innebär den fastlagda principen i sak att den riksbanksdirektör
som har juridisk utbildning kommer att ingå i valutadirektionen.
Härigenom kommer juridisk kompetens att byggas in på denna
nivå. Även chefen för valutaavdelningen, som representerar ingående
kunskap om valutaregleringspraxis, brukar vara suppleant i valutastyrelsen
och blir därigenom ledamot i valutadirektionen. Vidare föreslås
att den gruppchef till vars verksamhetsområde föreliggande ärende
hör skall ingå som direktionsledamot. Då tjänsteman från annan avdelning
anmäler ärende i valutadirektionen, t. ex. åtalsfrågor genom
jurist från direktionssekretariatet eller valutahandelsfrågor genom tjänsteman
från utrikesavdelningen, bör i stället denne tjänsteman ingå i
valutadirektionen.

Valutaregleringens huvuduppgift är enligt valutalagen att främja riksbankens
penning- och valutapolitik. Vid inrättande av en formell direktion
för valutaärenden torde möjligheten böra begagnas att personellt
förstärka detta samband. Det föreslås därför att i valutadirektionen
skall ”vid behandling av ärende av särskild penningpolitisk betydelse”
deltaga också chefen för riksbankens kreditpolitiska avdelning.

Såsom suppleanter för valutadirektionens ständiga ledamöter skall
enligt förslaget utses två tjänstemän. Att förslaget begränsar sig till två
sammanhänger med att de tjänstemän som i valutastyrelsen är suppleanter
för ordföranden och för den i styrelsen ingående riksbanksdirektören
redan ianspråktagits som ständiga ledamöter i valutadirektionen. De två
suppleanterna i valutadirektionen torde normalt böra utses så, att de
representerar dels valutaexpertis — normalt ställföreträdaren för chefen
för valutaavdelningen — dels juridisk kunskap. Ordföranden i valutastyrelsen
är naturligt ordförande även i valutadirektionen, och den i valutastyrelsen
ingående riksbanksdirektören bör vara vice ordförande. Beslutförhet
förutsätts kräva närvaro av tre.

22 §

Förslaget att en särskild lånestyrelse skall finnas vid huvudkontoret
för att inom dettas verksamhetsområde motsvara en avdelningskontorsstyrelse
bör medföra att bestämmelse härom intas i det avsnitt av bankoreglementet
som behandlar avdelningskontorens styrelser (22 §—24 §).

Genom att den nuvarande rubriken ”Avdelningskontorens styrelser”
ges tillägget ”m. m.” markeras att ifrågavarande avsnitt har ett mera vidsträckt
innehåll än tidigare.

Förs. 1976/77:12

För att understryka att styrelsen för låneärenden vid huvudkontoret
är parallellställd med avdelningskontorens styrelser föreslås att bestämmelserna
om samtliga dessa styrelser sammanföres till 22 §, som nu
blott behandlar avdelningskontorens styrelser. Det föreslås att lånestyrelsen
skall liksom avdelningskontorsstyrelse bestå av tre eller fyra ledamöter
jämte den tjänsteman som närmast är ansvarig för berörd del av
bankens verksamhet, dvs. vid avdelningskontoren direktören vid kontoret
och vid huvudkontoret chefen för bankavdelningen. Som ovan framhållits
är tanken att en av lånestyrelsens övriga ledamöter skall vara
tjänsteman vid huvudkontoret och ha juridisk utbildning.

I 22 § stadgas för närvarande att direktör vid avdelningskontor ej får
vara ordförande eller vice ordförande i kontorsstyrelsen. Med tillämpning
av samma princip bör ej heller chefen för bankavdelningen vara
ordförande i lånestyrelsen. Stadgandet har omformulerats i enlighet
härmed.

I 22 § 3 mom. ges bestämmelser om arvode åt kontorsstyrelsernas
ledamöter. Fullmäktige vill föreslå att reglerna härom i fortsättningen
ej ges karaktären av lag. Bestämmelserna föreslås alltså slopade i bankoreglementet,
och det torde få ankomma på fullmäktige att i annan ordning
fastställa arvode åt kontorsstyrelsernas ledamöter. Detsamma bör
gälla arvoderingen av ledamöterna i den föreslagna styrelsen för lånerörelsen
vid huvudkontoret.

I 23 § ges vissa bestämmelser om styrelserna vid avdelningskontoren
om sammanträden, beslutförhet, protokoll m. m. Dessa bestämmelser
bör i framtiden gälla såväl styrelsen för lånerörelsen vid huvudkontoret
som avdelningskontorsstyrelse. Paragrafen föreslås ändrad i överensstämmelse
härmed.

De föreslagna ändringarna i bankoreglementet föreslås skola träda i
kraft den 1 juli 1977.

4 Hemställan

Med åberopande av det anförda får fullmäktige hemställa

att riksdagen måtte antaga föreslagna ändringar i lagen (RFS
1975: 6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet)
/bilaga/.

Stockholm som ovan

Å fullmäktiges vägnar:

TORSTEN BENGTSON

T. af Jochnick

Förs. 1976/77:12

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (RFS 1975: 6) med reglemente för Sveriges
riksbank (Bankoreglementet)

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (RFS 1975: 6) med reglemente
för Sveriges riksbank (Bankoreglementet)
dels att 10 § 5 och 6 morn., 11 § 3 och 4 morn., 12 §, 13 §, 22 § 1
mom. och 3 mom. samt 23 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i 11 § skall införas ett nytt mom. betecknat 5 morn.,
dels att i 22 § 4 mom. skall utgå.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §

5 mom. Varje fullmäktig bevistat sammanträde.

träde.

Därjämte utgår — för år.

År fullmäktig förhindrad att
utöva sin befattning av annan anledning
än uppdrag för riksbankens
räkning och inkallas till följd
därav suppleant, skall fullmäktigen
avstå det arvode som belöper
på ledigheten. Fullmäktiges ordförande
och deputeraden får
dock med bibehållet arvode åtnjuta
semester eller annan ledighet
under en tid av 45 dagar årligen.

Är deputeraden av sjukdom förhindrad
att tjänstgöra, får han efter
fullmäktiges bestämmande under
en tid av högst ett år uppbära
halva fullmäktigarvodet och två
tredjedelar av arvodet sorn deputerad.

6 mom. Varje suppleant bevistat sammanträde.

Under tid då suppleant tjänstgör

såsom fullmäktig äger han i stället
åtnjuta arvode efter samma
grunder som fullmäktig.

11 §x

3 mom. Suppleant för fullmäktig
kan inträda som suppleant i
direktionen såväl för deputeraden,
vid tillfälligt förfall för denne,
som för jourhavande fullmäktig.

1 Senaste lydelse RFS 1975: 22.

Förs. 1976/77:12

(Gällande lydelse)

3 mom. Riksbankschefen, eller
vid förfall för honom vice riksbankschefen,
är ordförande i direktionen.
Direktionen är beslutför,
vid handläggning av fråga
som har avseende på det slag av
verksamhet riksbanken skall bedriva,
när minst tre ledamöter,
bland dem deputeraden eller jourhavande
fullmäktigen, är närvarande
och, vid handläggning av
övriga frågor, när därutöver minst
en personalföreträdare är närvarande.
Vid lika röstetal gäller den
mening som ordföranden biträder.

Vid direktionssammanträde

4 mom. Personalföreträdare,
som skall vara anställd vid riksbankens
huvudkontor, utses av
fullmäktige på förslag av arbetstagarorganisation
för en tid av
högst tre år. Personalföreträdare
skall entledigas så snart den arbetstagarorganisation
som föreslagit
personalföreträdaren begär det.
Beträffande jäv för personalföreträdare
gäller vad härom stadgas
i kungörelsen (1974: 224) om personalföreträdare
i statlig myndighets
styrelse m. m.

Riksbankens lånedelegation
skall enligt fullmäktiges bestämmande
pröva ärenden rörande utlåning
till allmänheten.

Lånedelegationen består av deputeraden,
jourhavande fullmäktig,
den riksbanksdirektör som leder
handläggningen av de arbetsuppgifter
som åvilar bankavdelningen
och chefen för denna avdelning.
För de två sistnämnda
ledamöterna skall fullmäktige utse
suppleanter.

(Föreslagen lydelse)

4 mom. Riksbankschefen, eller
vid förfall för honom vice riksbankschefen
eller riksbanksdirektör
är ordförande i direktionen.
Direktionen är beslutför, vid
handläggning av fråga som har
avseende på det slag av verksamhet
riksbanken skall bedriva, när
minst tre ledamöter, bland dem
deputeraden eller jourhavande
fullmäktigen, är närvarande och,
vid handläggning av övriga frågor,
när därutöver minst en personalföreträdare
är närvarande. Vid
lika röstetal gäller den mening som
ordföranden biträder.

yrkar det.

J mom. Personalföreträdare,
som skall vara anställd vid riksbankens
huvudkontor, utses av
fullmäktige på förslag av arbetstagarorganisation
för en tid av
högst tre år. Personalföreträdare
skall entledigas så snart den arbetstagarorganisation
som föreslagit
personalföreträdaren begär det.
Beträffande jäv för personalföreträdare
gäller vad härom stadgas i
kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare
i statlig myndighets
styrelse m. m.

Ärenden rörande utlåning till
allmänheten prövas enligt fullmäktiges
bestämmande dels av
riksbankens lånedelegation, dels
av styrelsen för låneärenden vid
huvudkontoret (lånestyreisen) och
styrelserna vid avdelningskontoren.

Lånedelegationen består av deputeraden,
jourhavande fullmäktig,
den riksbanksdirektör som leder
handläggningen av de arbetsuppgifter
som åvilar bankavdelningen
och ytterligare en ledamot.
För de två sistnämnda ledamöterna
skall fullmäktige utse suppleanter.

Förs. 1976/77:12

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Deputeraden eller vid förfall för honom jourhavande fullmäktigen
är ordförande i lånedelegationen. Beslutförhet kräver närvaro av tre i
delegationen ingående ledamöter eller suppleanter.

Ledamot eller suppleant, som
ej är ledamot av bankofullmäktige
eller tjänsteman i riksbanken, äger
uppbära arvode enligt följande
grunder, nämligen: ledamot årsarvode
med 4 000 kronor samt
ersättning per bevistat sammanträde
med 100 kronor och suppleant
med 200 kronor per sammanträdesdag.

13 §i

Till ledamöter i den i 6 a § valutalagen
nämnda valutastyrelsen
skall fullmäktige utse dels från
riksbanken vice riksbankschefen,
en fullmäktig eller suppleant för
fullmäktig och en bankdirektör,
dels utanför banken tre ledamöter,
av vilka en skall representera
bankväsendet och två näringslivet i
övrigt. För tjänstgöring i ärenden
rörande direkta investeringar
utomlands skall fullmäktige därjämte
utse två ledamöter, som skall
representera arbetstagarna. Fullmäktige
skall därjämte utse suppleanter
för dessa ledamöter.

1 mom. Till ledamöter i den i
6 a § valutalagen nämnda valutastyrelsen
skall fullmäktige utse dels
från riksbanken vice riksbankschefen,
en fullmäktig eller suppleant
för fullmäktig och en riksbanksdirektör,
dels utanför banken tre
ledamöter, av vilka en skall representera
bankväsendet och två näringslivet
i övrigt. För tjänstgöring
i ärenden rörande direkta investeringar
utomlands skall fullmäktige
därjämte utse två ledamöter, som
skall representera arbetstagarna.
Fullmäktige skall därjämte utse
suppleanter för dessa ledamöter.

Vice riksbankschefen är valutastyrelsens ordförande. Fullmäktige förordnar
en av de övriga inom riksbanken utsedda ledamöterna att vara
vice ordförande.

Valutastyrelsen är beslutför i ärenden rörande direkta investeringar
utomlands, när minst tre av de för prövning av sådana ärenden särskilt
utsedda ledamöterna och minst tre av övriga ledamöter är närvarande,
samt i övriga ärenden, när minst tre ledamöter är närvarande. Vid lika
röstetal gäller den mening som ordföranden biträder.

Fullmäktige skall utfärda närmare
bestämmelser för valutastyrelsens
verksamhet. Därvid får
föreskrivas att ärenden som är av
löpande eller expeditionell natur
eller eljest innebär tillämpning av
fastställda riktlinjer får avgöras
på styrelsens vägnar av ordföranden
och bankdirektören i förening.

2 mom. Ärende varmed valutastyrelsen
har att taga befattning
av göres i valutastyrelsen, i valutastyrelsens
direktion (valutadirektionen)
eller av enskilda tjänstemän,
en eller två i förening.

1 Senaste lydelse RFS 1975: 22.

Förs. 1976/77:12

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Har på sätt föreskrives i 6 a §
tredje stycket valutalagen yrkande
framställts om att av valutastyrelsen
meddelat beslut skall underställas
fullmäktiges prövning, skall
sökanden i ärendet underrättas
därom snarast möjligt och senast i
samband med att han erhåller
meddelande om innehållet i styrelsens
beslut.

I valutastyrelsen avgöres ärenden
rörande tillämpningsföreskrifter
till valutaförordningen och allmänna
riktlinjer för valutaregleringen
samt de övriga ärenden som
är av större betydelse genom att
de innefattar väsentliga principfrågor
eller eljest.

Valutadirektionen skall förbereda
ärenden som skall avgöras av
valutastyrelsen och under styrelsen
leda valutaregleringen. 1 valutadirektionen
avgöres ärenden som
utan att kräva valutastyrelsens avgörande
bedömes betydelsefulla.

Av enskilda tjänstemän, en eller
två i förening, vilka därtill erhållit
valutastyrelsens bemyndigande,
avgöres de ärenden vilka ej ankommer
på valutastyrelsen eller
valutadirektionen.

3 mom. Valutadirektionen består
av vice riksbankschefen, den i
valutastyrelsen ingående riksbanksdirektören,
deras suppleanter i styrelsen
samt den gruppchef eller
motsvarande tjänsteman, till vars
verksamhetsområde föreliggande
ärende hör. Valutastyrelsen skall
utse två tjänstemän i riksbanken
såsom suppleanter för valutadirektionens
ständiga ledamöter. Vice
riksbankschefen är ordförande och
den i valutastyrelsen ingående riksbanksdirektören
vice ordförande i
valutadirektionen. Beslutförhet
kräver närvaro av tre.

Vid behandling i valutadirektionen
av ärende av särskild penningpolitisk
betydelse skall chefen för
riksbankens kreditpolitiska avdelning
deltaga.

4 mom. Har på sätt föreskrives i
6 a § tredje stycket valutalagen yrkande
framställts om att av valutastyrelsen
meddelat beslut skall underställas
fullmäktiges prövning,
skall sökanden i ärendet underrättas
därom snarast möjligt och senast
i samband med att han erhåller
meddelande om innehållet i
styrelsens beslut.

Förs. 1976/77:12

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Fullmäktig eller suppleant för fullmäktig får ej deltaga i fullmäktiges
handläggning av ärende varmed han tagit befattning i valutastyrelsen.

Till ledamot eller suppleant,
som ej är tjänsteman i riksbanken,
utgår arvode, till ledamot som
tjänstgör endast i ärenden rörande
direkta investeringar utomlands,
med 4 000 kronor för år
och, till annan ledamot, med 6 000
kronor för år samt till suppleant
med 100 kronor för sammanträdesdag.
Vid resa, som föranleds
av uppdraget, äger ledamot eller
suppleant åtnjuta resekostnadsersättning
och traktamente enligt
vad som gäller för bankdirektör.

Avdelningskontorens styrelser

5 inom. Till ledamot eller suppleant,
som ej är tjänsteman i riksbanken,
utgår arvode, till ledamot
som tjänstgör endast i ärenden rörande
direkta investeringar utomlands,
med 4 000 kronor för år
och, till annan ledamot, med 6 000
kronor för år samt till suppleant
med 100 kronor för sammanträdesdag.
Vid resa, som föranleds av
uppdraget, äger ledamot eller
suppleant åtnjuta resekostnadsersättning
och traktamente enligt vad
som gäller för riksbanksdirektör.

Avdelningskontorens styrelser

m. m.

22 §i

1 mom. Styrelse vid avdelningskontor
skall bestå av direktören
vid kontoret och ytterligare tre eller
fyra ledamöter.

1 mom. Styrelsen för låneärenden
vid huvudkontoret samt styrelse
vid avdelningskontor skall bestå
av tre eller fyra ledamöter jämte,
vid huvudkontoret, chefen för
bankavdelningen och, vid avdelningskontor,
direktören vid kontoret.

Ordförande och övriga styrelseledamöter samt suppleanter för dem,
i den mån sådana anses erforderliga, utses av fullmäktige för högst tre
år. Fullmäktige får entlediga styrelseledamot eller suppleant.

Styrelse väljer inom sig vice ordförande.

Direktören vid kontoret får icke
utses till ordförande eller vice ordförande.

3 mom. Styrelseledamot, som ej
är direktör vid kontoret, äger uppbära
dels årsarvode och dels särskilt
arvode för dag, då han deltar
i sammanträde med styrelse, enligt
följande grunder, nämligen

vid kontoren i Göteborg och
Malmö: styrelsens ordförande årsarvode
med 1 800 kronor samt ersättning
per sammanträdesdag med
60 kronor; annan styrelseledamot
årsarvode med 1 500 kronor samt
ersättning per sammanträdesdag
med 50 kronor;

1 Senaste lydelse RFS 1975: 22.

Tjänsteman i riksbanken får icke
utses till ordförande eller vice ordförande.

Förs. 1976/77:12

(Gällande lydelse)

vid övriga kontor: styrelsens
ordförande årsarvode med 1 500
kronor och ersättning per sammanträdesdag
med 50 kronor; annan
styrelseledamot årsarvode med
1200 kronor och ersättning per
sammanträdesdag med 40 kronor.

Vice ordförande, som tjänstgör
som ordförande, äger uppbära för
ordförande angiven dagersättning.

Suppleant, som inkallas att närvara
vid sammanträde, äger uppbära
ersättning med 75 kronor per
samman trädesdag.

Med sammanträde jämställes
förrättning, vari styrelseledamot eller
suppleant deltar.

4 mom. Styrelseledamot eller
suppleant äger att för resa, som
han för fullgörande av sitt uppdrag
eller eljest för riksbankens
räkning företager från hemorten,
åtnjuta resekostnadsersättning och
traktamente enligt bestämmelserna
i allmänna resereglementet. Han
hänförs därvid till reseklass A.

1 mom. För behandling av allmänna
ärenden sammanträder styrelsen
så ofta ärendenas beskaffenhet
och oavbrutna gång fordrar
det, dock minst en gång i veckan.
Styrelsen är beslutför, när minst
tre ledamöter är tillstädes. Vid
sammanträde skall protokoll föras.
Vid lika röstetal gäller den mening
ordföranden biträder. För bifall
till låneansökan fordras att
minst tre ledamöter är ense om
beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

(Föreslagen lydelse)

3 mom. Styrelseledamot eller
suppleant äger att för resa, som
han för fullgörande av sitt uppdrag
eller eljest för riksbankens
räkning företager från hemorten,
åtnjuta resekostnadsersättning och
traktamente enligt bestämmelserna
i allmänna resereglementet. Han
hänförs därvid till reseklass A.

Styrelsen för låneärenden vid
huvudkontoret och styrelse vid avdelningskontor
sammanträder för
behandling av allmänna ärenden
så ofta ärendenas beskaffenhet och
oavbrutna gång fordrar det, dock
minst en gång i veckan. Styrelse
är beslutför, när minst tre ledamöter
är tillstädes. Vid sammanträde
skall protokoll föras. Vid lika röstetal
gäller den mening ordföranden
biträder. För bifall till låneansökan
fordras att minst tre ledamöter
är ense om beslutet.

1977.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977