från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska(rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tidenapril 1978—februari 1979 (30:e sessionen) (Framställning / redogörelse 1978/79:22)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redogörelse

Redog. 1978/79:22

1978/79:22

från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tiden
april 1978—februari 1979 (30:e sessionen)

1979-03-29
Till riksdagen

Svenska delegationen hos Europarådets parlamentariska (rådgivande)
församling överlämnar bifogade redogörelse för de tre församlingsmöten i
Strasbourg (april 1978, september—oktober 1978 och januari—februari
1979) som ägde rum under församlingens 30:e årssession. Till redogörelsen
är fogad en förteckning över församlingens samtliga rekommendationer,
resolutioner och andra beslut under samma tidrymd.

På delegationens vägnar:

BENGT SJÖNELL

IBertil Ståhl

1 Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 22

Redog. 1978/79:22

Innehållsförteckning

1. Allmänt om församlingens arbete 3

2. Den svenska representationen 6

3. Politiska frågor och frågor som rör europeiska
icke-medlemsländer 8

4. Ekonomiska frågor - Utvecklingssamarbete 13

5. Sociala frågor och hälsovård 15

6. Juridiska frågor 16

7. Kultur och utbildning 18

8. Vetenskap och teknologi 21

9. Regionplanering och kommunala myndigheter - Miljövård 23

10. Befolknings- och flyktingfrågor 24

11. Jordbruksfrågor 25

Bilaga: Förteckning över församlingens beslut 27

Redog. 1978/79:22

Redogörelse från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling avseende tiden april 1978—februari
1979 (30:e sessionen)

1. Allmänt om församlingens arbete

Europarådets parlamentariska församlings 30:e årssession var stadgeenligt
fördelad på tre delsessioner. Den första av dessa ägde rum under tiden
24-28 april 1978, den andra under tiden 27 september-4 oktober 1978 och
den tredje under tiden 29 januari-2 februari 1979. Samtliga tre plenarmöten
hölls i Strasbourg.

Församlingens s. k. minisession hölls i London under tiden 5-7 juli
1978. Under dessa dagar hölls sammanträden med församlingens ständiga
utskott och ett tiotal andra utskott.

Vid församlingens aprilmöte valdes den liberale nederländske ledamoten
Hans de Koster till ny president i den parlamentariska församlingen
efter österrikaren Karl Czernetz som fullgjort tre år som president. Till en
av de tolv vicepresidenterna valdes den svenska delegationens ordförande
Bengt Sjönell. Till ny biträdande generalsekreterare valdes italienaren Gaetano
Adinolfi.

Vid aprilmötet debatterades bl. a. uppföljningsmötet i Belgrad med den
europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen ESK. — Det förslag till
rekommendation om motverkande av skatteflykt som framlagts redan i
januari 1978 men då icke kunnat antas antogs vid aprilmötet. — Vidare
hölls en jordbruksdebatt kring tre ämnesområden: världslivsmedelsprogrammet
inom FAO, jordbruksproduktionens storlek och fiskebeståndet i
Nordatlanten och Medelhavet.

Som gästtalare vid aprilmötet deltog Danmarks minister för Grönland
Jörgen Peder Hansen som presenterade det grönländska självstyrelsesystemet.
I anslutning till Grönlandsministerns framträdande öppnades en
utställning i Europahuset över grönländarnas och säljägarnas livsvillkor -en indirekt polemik mot den rekommendation om säljakten som den parlamentariska
församlingen antog vid januarimötet.

Den västtyske förbundskanslern Helmut Schmidt höll ett tal i församlingen.
Han betygade att hans regering ser Europarådet som en oumbärlig
länk mellan de nio staterna i EG och de övriga demokratierna på kontinenten.
Framför allt står Europarådet som bevarare av det andliga arv som
binder samman alla europeer, sade han. Europarådets viktigaste uppgift är
att värna de mänskliga rättigheterna där rådet gjort ett pionjärarbete och
fortfarande står som modell. Med utgångspunkt från vad som redan uppnåtts
är det angeläget att utvidga skyddet av de mänskliga rättigheterna till
att omfatta även sociala och kulturella rättigheter, ett arbete som bör
genomföras tillsammans med arbetsmarknadens parter, sade Schmidt.

Redog. 1978/79:22

Luxemburgs premiär- och utrikesminister Gaston Thom presenterade
ministerkommitténs verksamhetsrapport. - I församlingens jordbruksdebatt
talade världslivsmedelsprogrammets exekutivdirektör Garson
Nathaniel Vogel.

Vid höstmötet avgav församlingen efter lång debatt och flera voteringar
ett yttrande till ministerkommittén vari den tillstyrkte Liechtensteins ansökan
om medlemskap i Europarådet. Europarådet har därmed 21 medlemmar.

Den allmänpolitiska debatten vid höstmötet ägnades åt situationen i
Afrika. Församlingen höll en debatt om judarnas belägenhet i Sovjetunionen
mot bakgrund av en rapport av Anita Gradin. - Frågan om revision av
den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och av den
europeiska sociala stadgan debatterades. Kampen mot narkotikamissbruk
debatterades mot bakgrund av rapporter av bl. a. Anna Eliasson. - Ett
huvudämne i debatten om vetenskapliga och teknologiska frågor var energin
och miljön där Sveriges representanter deltog livligt. - Den ekonomiska
huvuddebatten behandlade OECD: s verksamhet. I den deltog OECD: s
generalsekreterare Emile Van Lennep och parlamentariska delegationer
från Finland, Australien och Japan. En från aprilmötet uppskjuten debatt
behandlade en ny ekonomisk världsordning. Till den bidrog Anita Gradin
med en rapport om befolkninsproblemen i u-länderna.

Som gästtalare vid höstmötet deltog FN:s Höge Flyktingkommissarie
Poul Hartling. Ministerkommitténs rapport presenterades av Maltas premiär-
och utrikesminister Dom Mintoff. Mintoff tog tillfället i akt att även
rikta sig till församlingen i sin egenskap av regeringschef på Malta och
gjorde ett våldsamt utfall mot England, Nato och den katolska kyrkan på
Malta för att ha dröjt alltför länge med avvecklingen av den koloniala
regimen på Malta. Frankrike och Italien anklagades för att icke medverka
till att ge Malta garanterad neutralitetsstatus. Dom Mintoff slutade med att
vältaligt beskriva hur Västeuropas "stora kropp" utvecklats våldsamt
under en ekonomisk konjunktur utan motstycke efter andra världskriget
och ställde häremot den retoriska frågan: "Men säg mig ärligt, mina
vänner, säg mig i dag ty i morgon kan det vara för sent — har Västeuropa
en själ, en politisk själ?” En hätsk debatt följde.

Församlingens allmänpolitiska debatt under junuarimötet ägnades åt
läget i Medelhavsregionen. Stort intresse tilldrog sig en debatt om utsträckt
preskriptionstid för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Under den juridiska debatten behandlades även frågan om allmänna handlingars
offentlighet. I kulturdebatten diskuterades kompetensfördelningen
mellan Europarådet och EG på kultursamarbetets område. Församlingen
höll även en miljöpolitisk debatt.

En rad gästtalare framträdde vid mötet. Spaniens premiärminister
Adolfo Suarez framträdde med ett tal där han betonade Spaniens plats i

Redog. 1978/79:22

Europa och deltagande i de europeiska samarbetssträvandena. Han uttalade
sin uppskattning över att Europarådet och särskilt den parlamentariska
församlingen visat sitt förtroende för den spanska demokratiseringsprocessen
genom att redan hösten 1977 bevilja Spanien medlemskap, och
han analyserade den snabba utveckling varigenom Spanien på två år förvandlades
från diktatur till demokrati. Processen hade varit möjlig, sade
Suarez, tack vare det spanska folkets politiska mognad, kungens modererande
och neutrala inflytande och de politiska partiernas mogna uppträdande.

Österrikes utrikesminister Willibald Pähr framträdde också under januarimötet.
Ministerkommitténs sedvanliga verksamhetsberättelse presenterades
av Nederländernas utrikesminister C. A. van der Klaauw.

Ny generalsekreterare i Europarådet kommer att väljas av den parlamentariska
församlingen vid dess nästa möte 7-11 maj 1979. Svenska
regeringen kungjorde redan den 3 juli 1978 att den på enhälligt förslag av
den svenska delegationen i Europarådets parlamentariska församling och i
samråd med övriga nordiska regeringar avsåg nominera ambassadör Olof
Rydbeck som kandidat till generalsekreterarposten. 1 skrivelse den 22
september 1978 anhängiggjorde regeringen Rydbecks kandidatur officiellt,
på de danska, isländska, norska och svenska regeringarnas vägnar.

Det förestående generalsekreterarvalet och den nordiska kandidaturen
har icke undgått att sätta sin prägel på församlingsarbetet och på de
svenska ledamöternas deltagande i detta. För svensk och nordisk del har
det gällt att presentera Rydbeck och göra hans person känd för församlingens
övriga ledamöter. Rydbeck har själv varit närvarande vid församlingens
möten alltsedan minisessionen i London i juli 1978 och har även vid
besök i resp. huvudstäder sammanträffat med flertalet ledamöter i den
parlamentariska församlingen.

Förutom Olof Rydbeck finns ytterligare två kandidater till posten som
Europarådets generalsekreterare, nämligen Franz Karasek, Österrike, och
Gabriel Péronnet, Frankrike. Båda är parlamentariker och ledamöter av
den parlamentariska församlingen. Karasek är kristdemokrat - representerar
Österreichisches Volkspartei. Péronnet är liberal - representerar
Groupe des réformateurs, des centristes et des démocrates sociaux i den
franska nationalförsamlingen.

Vid vintermötets slut kunde man göra den bedömningen att samtliga tre
kandidater förmodades erhålla så många röster att ingen av dem skulle
uppnå absolut majoritet, vilket krävs för att bli vald i första omgången.
Rydbecks chanser att vinna valet i en andra omgång ansågs betydande.

Redog. 1978/79:22

2. Den svenska representationen

Till den 30: e årssessionen anmälde riksdagen följande valda ombud och
suppleanter i församlingen och dess organ.

Ombud:

Bengt Sjönell (c), delegationens ordförande
Carl Lidbom (s)

Anders Björck (m)

Stig Alemyr (s), delegationens vice ordförande
Einar Larsson (c)

Nils Erik Wååg (s)

Suppleanter:

Björn Molin (fp)

Anita Gradin (s)

Inger Lindquist (m)

Lennart Pettersson (s)

Anna Eliasson (c)

Kurt Hugosson (s)

Ombuden och suppleanterna är fördelade på församlingens fjorton utskott
vilka sammanträder i samband med församlingens plenarmöten och
även mellan dessa. I utskotten bereds de ärenden som församlingen har att
fatta ståndpunkt till. På grundval av utskottens betänkanden och förslag
antar den parlamentariska församlingen rekommendationer till ministerkommittén,
resolutioner, yttranden eller direktiv. Ett av utskotten, kallat
det ständiga utskottet, har fullmakt att besluta på församlingens vägnar
under tider då församlingen icke sammanträder i plenum,

De svenska ombuden och suppleanterna har under verksamhetsperioden
varit fördelade på församlingens utskott på följande sätt:

	Ordinarie	Suppleanter
Ständiga utskottet	Sjönell	Björck
	Alemyr	Wååg
Politiska utskottet	Molin	Sjönell
	Lidbom	Gradin
Utskottet för ekonomi	Björck	Eliasson
och utveckling	Alemyr	Pettersson
Social- och hälsovårdsutskottet	Eliasson	Larsson
	Hugosson	Lidbom
Juridiska utskottet	Lindquist	Larsson
	Lidbom	Hugosson

Redog. 1978/79:22

Kultur- och utbildningsutskottet	Eliasson	Lindquist
	Alemyr	Hugosson
Utskottet för vetenskap och	Sjönell	Molin
teknologi	Pettersson	Wååg
Utskottet för regionplanering	Larsson	Björck
och kommunala frågor	Wååg	Pettersson
Utskottet för procedurfrågor	Lindquist	Lidbom
Jordbruksutskottet	Larsson	Pettersson
Utskottet för europeiska icke-	Gradin	Molin
medlemsländer
Utskottet för förbindelser med	Björck	Alemyr
de nationella parlamenten och med
allmänheten
Budgetutskottet	Wååg	Molin
Utskottet för befolknings- och	Gradin	Eliasson

flyktingfrågor

Vid aprilmötet omvaldes Stig Alemyr som ordförande i det ekonomiska
utskottet. Anita Gradin omvaldes till vice ordförande i utskottet för europeiska
icke-medlemsländer samt nyvaldes som vice ordförande i befolknings-
och flyktingutskottet.

Flertalet utskott har tillsatt underutskott vilka i många fall är tämligen
permanenta år från år medan andra kan utses med anledning av en särskild
fråga. Följande svenska delegater har under verksamhetsperioden eller del
av den varit ledamöter av sådana underutskott:

Stig Alemyr (suppleant Anders Björck) av det ekonomiska utskottets
underutskott för relationer med internationella organisationer; Anders
Björck av organisationskommittén för ett symposium för utvecklingssamarbete;
Stig Alemyr ordförande i ekonomiska utskottets underutskott för
samarbete mellan länderna i norra och södra Europa; Kurt Hugosson av
tre underutskott av socialutskottet, nämligen för den europeiska balken
om social trygghet, för den europeiska sociala stadgan och för internationell
frivilligtjänst; Anna Eliasson av underutskottet för internationell frivilligtjänst;
Kurt Hugosson av det juridiska utskottets underutskott för havsrätten;
Stig Alemyr av kulturutskottets underutskott för byggnadsvården;
Anna Eliasson vice ordförande i kulturutskottets underutskott för ungdom
och idrott; Lennart Pettersson ordförande i vetenskapsutskottets underutskott
för databehandling; Bengt Sjönell och Nils Erik Wååg i vetenskapsutskottets
underutskott för energin och miljön; Lennart Pettersson av den
europeiska blandade kommittén för vetenskapligt samarbete; Anita Gradin
av befolkningsutskottets underutskott för internationell migration och

Redog. 1978/79:22

samma utskotts underutskott för globala befolknings- och utvecklingsproblem;
samt Einar Larsson av jordbruksutskottets underutskott för förbindelser
med FAO och WFP.

3. Politiska frågor och frågor som rör europeiska icke-medlemsländer

Till den allmänpolitiska debatten under aprilmötet hade som ämne valts
uppföljningen av slutdokumentet från konferensen om säkerhet och samarbete
i Europa - erfarenheterna från Belgradmötet. En rapport hade
framlagts av huvudrapportören i det politiska utskottet, den schweiziske
liberalkonservative ledamoten Walther Hofer (dok. 4150). I en särskild
bilaga hade intagits vissa texter som presenterats vid Belgradmötet samt
det avslutande dokumentet från mötet. Utskottet för europeiska ickemedlemsländer
hade presenterat en egen rapport — rapportör Erich
Mende, västtysk kristdemokrat (dok. 4152) — liksom utskottet för vetenskap
och teknologi - rapportör Serge Boucheny, fransk kommunist (dok.
4158).

Församlingen antog en resolution (nr 672) i frågan. Däri konstateras att
avspänningsprocessen måste vara universell och odelbar. Avspänningsbegreppet
innefattar respekten för människans värdighet och människovärdet
vilken icke får minskas, oavsett ideologiska skiljaktigheter. I resolutionen
konstateras vidare att Helsingforsdokumentet väckte förhoppningar
bland Europas folk om nya kontakter som skulle möjliggöra för individen
att dra fördel av ett bättre samarbete och ökad säkerhet i Europa. Församlingen
beklagar att de sju månader långa mötena i Belgrad avsatte så föga
av konkreta resultat för Europas folk. I den operativa delen uppmanas
Europarådsregeringama, som får ett erkännande för sitt goda samarbete i
Belgrad, bl. a. att söka finna arbetsmetoder som garanterar en mer effektiv
uppföljning av Slutdokumentet samt att hålla ytterligare expertmöten i
ministerkommitténs regi. Man pekar även på att de konferenser mellan
parlamentariker och vetenskapsmän som hålls i Europarådsförsamlingens
regi kan vara ägnade att breddas till att omfatta deltagare från alla Europas
länder.

Debatten i den parlamentariska församlingen hade samlat 43 talare.
Tongångarna var genomgående pessimistiska. Från svensk sida talade
Bengt Sjönell som erinrade om den långa process tanken på en säkerhetskonferens
genomgått innan Helsingforsmötet kom till stånd. En snabb
vidareutveckling av det onekligen välbalanserade Helsingforsdokumentet
hade verkligen varit sensationellt. Sett i ett längre perspektiv var resultatet
av Belgradmötet egentligen knappast sämre än man kunde ha väntat sig.
Man kan dock konstatera att den positiva Helsingforsandan kommit bort
och ersatts av en betydligt torrare Belgradanda, sade Sjönell.

Europarådet har under många år haft anledning följa utvecklingen av
läget på Cypern. Eftersom såväl Cypern som Grekland och Turkiet är
medlemmar av rådet har Cyperndebatterna varit våldsamt laddade. Alltse -

Redog. 1978/79:22

dan kriget 1974 har det cypriotiska parlamentet icke nominerat någon
turkcypriot till Europarådets parlamentariska församling vilket fått till
följd att icke heller de grekcypriotiska ledamöternas fullmakter godkänts.
Cypern är alltså sedan flera år utan representation i församlingen.

Församlingens mångårige Cypernrapportör, österrikaren Franz Karasek
(ÖVP) hade till aprilmötet lagt fram en rapport (dok. 4154), med resolutionsförslag
om läget på Cypern, på det politiska utskottets vägnar. 1
rapporten redovisas samtal med ledande politiker i Grekland och Turkiet
samt företrädare för den grekcypriotiska regeringen och de turkcypriotiska
ledarna. Karasek drog av samtalen slutsatsen att tiden nu började mogna
för återupptagande av förhandlingar mellan de cypriotiska parterna. Mötet
mellan den grekiske premiärministern Karamanlis och hans turkiske kollega
Ecevit våren 1978 hade utgjort en startpunkt, även om det var helt klart
att verkliga förhandlingar endast kunde föras mellan de cypriotiska parterna
själva. I församlingens resolution (nr 673) återspeglas dessa förhoppningar.
FN :s fredsbevarande roll apostroferas liksom generalsekreterarens
ansträngningar att bereda vägen för förhandlingar. Europarådets medlemsregeringar
uppmanas att främja en ny diplomati grundad på ett gryende
förtroende mellan parterna. Dessa bör få möjlighet att i lugn och avskildhet
förbereda ett avtal om den cypriotiska självständiga statens framtida organisation
som kan accepteras av hela befolkningen.

I debatten beklagade Björn Molin att Europarådets ministerkommitté
icke publicerat någon reaktion på den rapport om brott mot de mänskliga
rättigheterna på Cypern som den europeiska kommissionen för de mänskliga
rättigheterna överlämnat redan 1976. Molin polemiserade mot den
uppfattning som gjort sig gällande att målet om överträdelser av mänskliga
rättigheter skulle ha begagnats som ett vapen för att uppväcka känslor. De
mänskliga rättigheterna är ett verkligt problem som är sammankopplat
med Cypernfrågan och som måste behandlas av Europarådet, sade han.

Vid aprilmötet antog församlingen även en rekommendation (nr 834) om
hot mot pressens och televisionens frihet. Den danske ledamoten Arne
Christiansen (Venstre) hade på politiska utskottets vägnar lagt fram en
rapport (dok. 4090) där bl. a. den långa strejken vid Berlingske Tidende
1977 fick illustrera det hot mot pressfriheten som fackliga strider kunde
utgöra. Från kulturutskottet förelåg en rapport med yttrande, utarbetat av
den brittiske labourledamoten Kevin McNamara (dok. 4134). I rekommendationen
konstateras att de problem som följer av monopoltendenser,
regeringsinblandning och missbruk av arbetsgivarnas och fackföreningarnas
makt hotar att inkräkta så allvarligt på informationsfriheten att regeringarna
och parlamenten måste utarbeta och anta en mediapolitik som ger
pressen och televisionen maximal frihet i nyhetsförmedlingen och kommentarerna.
Vissa riktlinjer formuleras i rekommendationen, och ministerkommittén
uppmanas instruera sin massmediakommitté att behandla frågan
vidare och hålla församlingen underrättad om arbetets fortskridande,
tl Riksdagen 1978/79. 2 sami. Nr 22

Redog. 1978/79:22

Liechtensteins regering ansökte i skrivelse den 4 november 1977 om att
bli upptagen till medlem av Europarådet. Ministerkommittén beslöt den 17
mars 1978 att remittera ansökan till parlamentariska församlingen, och
församlingen avgav vid höstmötet ett tillstyrkande yttrande (nr 90).

Det tillstyrkande yttrandet hade föregåtts av livliga debatter, både vid
utskottsbehandlingen och i plenardebatten. Frågan bereddes i två utskott:
Rapportör för det politiska utskottet var den västtyske kristdemokraten
Gerhard Reddemann (dok. 4193). För rapporten från utskottet för europeiska
icke-medlemsländer svarade den konservative brittiske ledamoten
Toby Jessel (dok. 4213).

Åtskilliga invändningar restes under behandlingen mot Liechtensteins
medlemskap. Var det riktigt att välja in en ministat med 22000 invånare i
Europarådet? Hade furstendömet kapacitet att delta fullt ut i Europarådets
arbete? Skulle inte ett prejudikat skapas så att även andra ministater i
Europa kunde propsa på medlemskap? Med hänsyn till furstendömets nära
anknytning till Schweiz ifrågasattes dess karaktär av suverän stat. Liechtensteins
ställning som skatteflyktshamn borde enligt åtskilligas uppfattning
diskvalificera landet som medlem av Europarådet. Slutligen anfördes
att Liechtenstein icke borde ges medlemskap i Europarådet så länge kvinnor
saknar rösträtt.

Under utskottsbehandlingen visade det sig att majoriteten i båda utskotten
var av den uppfattningen att de framförda invändningarna icke var
tillräckliga för att hindra Liechtensteins inval i Europarådet. Under plenardebatten
i församlingen tillbakavisades inledningsvis en motion om uppskov
av behandlingen i plenum för ytterligare utredning. I huvudvoteringen
vann det tillstyrkande yttrandet betydande majoritet. Församlingspresidenten
de Koster framhöll emellertid i sitt anförande efter voteringen att
avsaknaden av kvinnlig rösträtt utgör en svart fläck på Liechtensteins
demokrati. Han hoppades att de skulle få rätt som känt att det skulle bli
lättare för Liechtenstein att ändra den regeln sedan furstendömet väl blivit
medlem av Europarådet.

Ämnet för höstmötets allmänpolitiska debatt var läget i Afrika. Rapport
i ämnet (dok. 4216) hade framlagts av politiska utskottets huvudrapportör
Walther Hofer. Hofers rapport och ursprungliga resolutionsutkast hade
kritiserats fränt från skandinaviskt håll under utskottsbehandlingen, och
utskottsmajoritetens förslag hade tagit starka intryck av denna kritik.
Även utskottsförslaget ändrades i flera punkter under voteringen i plenum
sedan ändringsförslag framlagts av bl. a. socialistgruppen och av Anna
Eliasson.

I debatten sade Anna Eliasson att situationen i Södra Afrika just nu
utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Hon refererade till
utrikesminster Karin Söders ord i FN att Sverige står för en politik som
kräver frihet och rättvisa i Namibia, Sydafrika och Zimbabwe. Hon uppehöll
sig särskilt vid situationen i Namibia och Sydafrika. I polemik mot

Redog. 1978/79:22

rapportören sade hon vidare att Västländerna borde vara beredda möta
Afrikas länder på jämställd fot i alla sina relationer. Vi kan inte fortsätta att
begära att andra länder skall tömma ut sina resurser blott för att tillfredsställla
våra behov, sade hon.

Kurt Hugosson förebrådde rapportören för att anlägga ensidigt europeiska
respektive västmaktsstrategiska betraktelsesätt vid bedömningen av
läget i Afrika. Han varnade även för den överhängande risken för fullt krig
i Rhodesia. Västeuropa har här en klar skyldighet: att utan förbehåll göra
det klart för Smith att han icke kan räkna på något stöd eller sympati om
han inte går in i seriösa och hederliga förhandlingar med alla relevanta
folkledare i Zimbabwe, sade Hugosson.

Församlingen antog en resolution (nr 678) och en rekommendation (nr
840) i frågan. I resolutionen som var huvuddokumentet fördöms varje
främmande nationell stadigvarande militär närvaro i Afrika. De självständiga
ländernas suveränitet måste respekteras men överträdelse av de
mänskliga rättigheterna fördöms varhelst de begås. Europarådets medlemsregeringar
uppmanas utarbeta ett solidaritetsavtal mellan Afrika, Mellanöstern
och Europa. De uppmanas vidare öva påtryckningar på Sydafrikas
regering för en lösning av Namibiakonflikten, uppmuntra en fredlig
lösning i Zimbabwe samt öka det yttre trycket mot Sydafrika till stöd åt
dess folk som kämpar för frihet och rättvisa.

Europarådets parlamentariska församling har under senare tid med
jämna mellanrum debatterat den judiska minoritetens belägenhet i Sovjetunionen.
Senast ägde detta rum i januari 1976 då Per Ahlmark presenterade
en rapport i ämnet. Vid höstmötet var frågan åter uppe till debatt, mot
bakgrund av en rapport (dok. 4209) som Anita Gradin lagt fram i egenskap
av rapportör för utskottet för europeiska icke-medlemsländer.

I rapporten görs en genomgång av hur de sovjetiska judarnas ställning
utvecklat sig under de senaste två åren. Rapporten grundar sig främst på
västliga källor. Rapportören hade även erhållit visst officiellt sovjetiskt
material. Hon hade vid besök i Wien och i Israel intervjuat judar som
lämnat Sovjetunionen. I sin presentation av rapporten konstaterade Anita
Gradin att läget för judarna i Sovjetunionen knappast ändrats till det bättre
sedan Helsingforsdokumentet undertecknades. Snarare hade de antisemitiska
tendenserna stärkts. Å andra sidan förefaller det som om de sovjetiska
myndigheterna blivit mera liberala med att utfärda utresetillstånd för
dem som önskar utvandra. Under 1978 beräknades 24000 judar få utvandringstillstånd
mot bara 16000 år 1976. Vad vi i dag begär av de sovjetiska
myndigheterna är dels att de tillåter sina judiska medborgare att utresa om
de så önskar, men dels och framför allt att de får rätt och möjlighet att
utöva sin religion och uppfostra sina barn efter sin egen tro, sade Anita
Gradin.

Församlingen antog enhälligt — även dess kommunistiska ledamöter -en resolution (nr 679) där Sovjetunionens anslutning till FN:s konvention

Redog. 1978/79:22

för de mänskliga rättigheterna och till Slutakten från ESK åberopas.
Europarådsförsamlingen kräver att sovjetmyndighetema respekterar judarnas
kulturella och religiösa traditioner. De domar som avkunnats sommaren
1978 mot Anatolij Stjaranskij och andra aktivister i den judiska
utvandrarrörelsen samt i den grupp som bildats för att främja uppföljningen
av Helsingforsakten i Sovjetunionen brännmärks. Församlingens ledamöter
uppmanas öva påtryckning på medlemsregeringama och andra för
att verka för frigivning av dem som fängslats för att de sökt emigrera och
för att de sovjetiska myndigheterna skall effektivt erkänna människornas
rätt att lämna landet.

Vid höstmötet antog församlingen även en resolution (nr 677) om läget i
Tjeckoslovakien mot bakgrund av en rapport (dok. 4210) av den brittiske
labourledamoten Philip Whitehead. Även denna rapport som framlagts med
anledning av tioårsminnet av den sovjetiska inmarschen i Tjeckoslovakien
är en uppföljning av en Europarådstradition. Församlingen har tidigare vid
en rad tillfällen behandlat samma ämne. Den antagna resolutionen fick i
första hand karaktären av en solidaritetsmanifestation till förmån för det
tjeckoslovakiska folket. Rapporten innehåller en intressant genomgång av
numera klarlagda fakta kring 1968 års händelser. I resolutionen uttrycker
församlingen sin solidaritet med Charta 77-rörelsens idéer och förenar sig
med dem som protesterat mot de tjeckiska myndigheternas fortsatta förföljelse
av dem som associerat sig med Pragvåren och senare med Charta 77.

Den allmänpolitiska debatten under januarimötet ägnades åt läget i
medelhavsregionen. En rapport med underlag för diskussionen hade presenterats
av Walther Hofer (dok. 4268). Rapporten innehåller en kortfattad
analys av revolutionen i Iran, vilken gick mot sin fullbordan under den tid
då rapporten utarbetades, och behandlar i övrigt konflikthärdarna i Libanon,
Israel-Egypten och Cypern. En del av rapporten ägnas medelhavskapitlet
i den europeiska säkerhetskonferensen och det förestående
ESK-mötet på Malta. Efter en debatt med många talare antog församlingen
en rekommendation (nr 853) vari ministerkommittén uppmanas vidta åtgärder
för att stärka banden mellan medelhavsländerna och övriga europeiska
länder samt att inleda samarbete med utomeuropeiska medelhavsländer
i frågor som direkt berör regionen. Vidare uppmanas Europarådsländerna
att inleda ett organiserat samarbete under de kommande ESKmötena
i Valetta och Madrid.

Vid januarimötet antog församlingen även en rekommendation (nr 852)
om terrorismen i Europa. Till grund för den långa debatt som föregick
antagandet av rekommendationen låg en rapport (dok. 4258) utarbetad av
den maltesiske kristdemokraten Vincent Tabone. I rekommendationen
fördöms alla terroristhandlingar, oberoende av deras orsak, som består i
uppsåtligt våld mot oskyldiga människor. Ministerkommittén uppmanas
bl. a. att inom ramen för sina meningsutbyten rörande FN:s aktiviteter
söka koordinera medlemsstaternas inställning till olika konventionsförslag

Redog. 1978/79:22

mot terrorism samt i övrigt vidta åtgärder ägnade att motverka terrorismen.

4. Ekonomiska frågor — Utvecklingssamarbete

Församlingen antog vid aprilmötet en rekommendation (nr 833) om
samarbete mellan Europarådets medlemsstater mot internationell skatteflykt.
Ett förslag till rekommendationstext hade framlagts av det ekonomiska
utskottet redan till januarimötet, mot bakgrund av en rapport av
Lennart Pettersson (dok. 4098). Församlingen lyckades dock icke anta
rekommendationen i januari trots långa debatter. När diskussionen återupptogs
i april hade parterna kunnat i någon mån samla sig kring en något
modifierad skrivning.

1 sin presentation av rapporten och rekommendationsförslaget (under
januarimötet) erinrade Lennart Pettersson om att Europaparlamentet 1976
uttalat sig för ökat samarbete mellan EG-länderna för att stoppa skatteflykten
och att EG därefter ingått en principöverenskommelse i frågan. Rekommendationsförslaget
gick i stort sett efter samma linjer som EG-överenskommelsen.
En överenskommelse mellan Europarådets tjugo medlemsstater
skulle utgöra en naturlig bas för ett effektivt arbete på att stoppa
skatteflykten.

I rekommendationen nr 833 uppmanas ministerkommittén verka för
uppmjukning av banksekretessen i de typiska skatteflyktsländerna, att
finna fram gemensamma regler för beskattning av multinationella företag
och hindra dessa från att utnyttja ”skatteparadisen” för skatteflykt samt
att göra en utredning om den ekonomiska brottsligheten i syfte att nå fram
till likartad lagstiftning i medlemsländerna och inleda ett internationellt
samarbete för bekämpning av sådan brottslighet. Ministerkommittén uppmanas
inleda förhandlingar om slutande av ett multilateralt avtal om inbördes
bistånd för att bekämpa skatteflykt. 1 direktiv nr 369 beslöt församlingen
anordna ett kollokvium om skatteflykten.

Vid aprilmötet antog församlingen en resolution (nr 675) om de multilaterala
handelsförhandlingarna inom ramen för GATT. En rapport i frågan
(dok. 4144) hade framlagts av den franske gaullistiske representanten
Valleix på det ekonomiska utskottets vägnar. Resolutionen innehåller en
genomgång av de olika faktorer som övar inflytande på världshandeln.
Europarådets medlemsregeringar uppmanas bl. a. att påskynda nedtrappningen
av tullar och icke-tariffära handelshinder, att verka för främjande
av avtal för jordbruksprodukter och tropiska produkter och att i en anda av
solidaritet mellan i- och u-länder söka förbättra ramen för internationell
handel.

Europarådsförsamlingens årliga granskning av OECD.s verksamhet
ägde traditionsenligt rum under höstmötet. I debatten deltog OECD:s
generalsekreterare Emile Van Lennep och parlamentariker från OECD -

Redog. 1978/79:22

länderna Australien, Finland och Japan. Till debatten hade en huvudrapport
framlagts av det ekonomiska utskottet — rapportör Manfred Vohrer,
tysk liberal (dok. 4208). Rapporter med yttranden förelåg från jordbruksutskottet
- rapportör Adolf Spies von Biillesheim, västtysk kristdemokrat
(dok. 4232); från befolknings- och flyktingutskottet - rapportör Dieter
Dellinger, portugisisk socialist (dok. 4206); från vetenskapsutskottet -rapportör Robert Banks, brittisk konservativ (dok. 4218); från kulturutskottet
- rapportör Oliver Flanagan, Fine Gael, Irland (muntlig rapport)
samt från region- och kommunutskottet - rapportör Joaquin Munoz Peirats,
U.C.D., Spanien.

Debatten kom till betydande del att handla om relationen mellan sysselsättning
och inflation. I sitt inledningsanförande sade Van Lennep att
OECD-ländernas strategi under de senaste tre åren baserats på premissen
att högre sysselsättning inte kan köpas genom accelererande inflation. 1
debatten påpekade bl. a. den brittiske labourledamoten Lewis att det inte
är inflationen som är vår värsta fiende, utan arbetslösheten. Om blott
hälften av de ansträngningar som nu görs för att skydda pundet eller
dollarn eller schweizerfrancen eller bankerna lades ned på att ta itu med
arbetslösheten skulle vi kunna göra framsteg, sade han. Van Lennep
replikerade att erfarenheterna från de senaste åren visar att inflationen
drabbar de lägst betalda värre än några andra löntagare. Inflation leder till
recession och arbetslöshet, och än värre, till urholkning av förtroendet till
löneförhandlingsprocessen, både för arbetsgivarnas och fackets del. Inflationen
skadar fackföreningssystemets funktion och undergräver förtroendet
till vårt demokratiska system, sade han.

Församlingen antog en resolution (nr 680) vari OECD:s olika verksamhetsfält
gås igenom. Bl. a. krävs, på arbelsmarknadsavsnittet, en utredning
om förkortning av arbetstiden och införande av flextid.

Vid höstmötet hölls en frän aprilmötet uppskjuten debatt om en ny
ekonomisk världsordning. Från utskottet för ekonomi och utvecklingssamarbete
förelåg en rapport (dok. 4148), presenterad av den västtyske
socialdemokraten Uwe Holtz. Utskottet för befolknings- och flyktingfrågor
hade framlagt en rapport (dok. 4145), rapportör Anita Gradin.

Uwe Holtz inledde församlingsdebatten med att säga att han i sin rapport
tagit ställning till förmån för de underprivilegierade och mot den
rådande ekonomiska ordningen av kris och instabilitet. Han erinrade om
det växande gapet mellan industri- och u-länder, mellan rika och fattiga.

I sin presentation av rapporten från befolkningsutskottet i församlingen
konstaterade Anita Gradin att befolkningsutvecklingen i u-länderna har sin
grund i den ojämlikhet i socialt och ekonomiskt hänseende som utvecklat
sig alltsedan början av Nya tiden. Brutalt uttryckt är nyckelproblemet
fattigdom och orättvis fördelning, sade hon. Hon tog även upp vissa iländers
problem med stagnerande eller minskande befolkning, och sade att
det är nödvändigt för både i- och u-länder att definiera en befolkningspolitik
som går ut på att endast barn som är välkomna föds till världen.

Redog. 1978/79:22

Församlingen antog en resolution (nr 681) där Europarådets medlemsländer
uppmanas bidraga till upprättandet av en ny ekonomisk världsordning.
Bl. a. bör UNIDO:s koordinerande roll stärkas, i-ländernas kapitalmarknader
göras lättare åtkomliga för u-länderna, producent- och konsumentkarteller
upplösas. Multinationella företag bör regleras och kontrolleras;
Lomé-konventionens system för stabilisering av vissa exportinkomster
bör tjäna som exempel för den framtida världsordningen. - 1
befolkningsavsnittet uppmanas u-länderna att kombinera sina ansträngningar
att bekämpa fattigdomen med en aktiv befolkningspolitik och bl. a.
arbeta för att höja kvinnornas sociala, utbildningsmässiga, ekonomiska
och politiska status.

Vid höstmötet behandlades även frågan om råvarorna i en värld av
ömsesidigt beroende. En rapport (dok. 4157) i frågan hade framlagts av
Kevin McNamara (brittisk labour-ledamot). Rapporten behandlar olika
fördelar som i- och u-länder skulle kunna dra av det integrerade råvaruprogram
och den gemensamma fond som diskuterades vid UNCTAD IV 1976.
Församlingen antog en resolution (nr 682) där alla berörda regeringar
uppmanas agera internationellt för att återuppta förhandlingarna om den
särskilda fonden. I-ländernas regeringar bör visa solidaritet med utvecklingsländerna
och inta mer positiva attityder i arbetet beträffande enskilda
råvaror.

5. Sociala frågor, hälsovård

Vid minisessionen i London antog det ständiga utskottet på församlingens
vägnar två rekommendationer på hälsovårdsområdet. Rekommendation
nr 836 om cancerkontroll baseras på en rapport (dok. 4133) som
framlagts av den österrikiske ledamoten Karl Reinhart (soc.). Ministerkommittén
uppmanas verka för att stora informationskampanjer genomförs
i medlemsländerna. Sjukhusen bör förses med bättre utrustning, cancerforskningen
bör intensifieras och de konventioner som slutits i ämnet
bör ratificeras.

I rekommendation nr 837 behandlas metoder för förbättring av tandhälsan.
Rapportör i frågan var Kurt Hugosson. Ministerkommittén uppmanas
låta en expertgrupp utarbeta ett frågeformulär om förebyggande tandvård i
medlemsländerna och sedan på basis av de vunna informationerna formulera
råd till medlemsstaterna om olika åtgärder att förbättra munhygienen.

Den europeiska sociala stadgan utgör pendang till den europeiska konventionen
om de mänskliga rättigheterna på det sociala och arbetsmarknadspolitiska
området. När det gäller att kontrollera hur de till stadgan
anslutna staterna efterlever stadgan finns dock ingen motsvarighet till den
klagorätt som införts i människorättskonventionen. 1 stället görs regelbundna
genomgångar av de anslutna staternas lagstiftning inom stadgans
område av en särskild expertkommitté. I december 1977 hölls ett symposi -

Redog. 1978/79:22

um om den sociala stadgan där särskilt frågan om hur den skulle göras
känd i vidare kretsar diskuterades. Olof Palme deltog som gästtalare vid
symposiet. Vid församlingens höstmöte diskuterades frågan om att modernisera
den sociala stadgan samtidigt som förslag lades fram om effektivare
kontrollorgan av dess efterlevnad. Församlingen antog en rekommendation
(nr 839) om den europeiska sociala stadgans tillämpning och revision
byggd på en rapport (dok. 4198) av den tyske socialdemokraten Peter
Biichner. I rekommendationen presenteras en detaljerad katalog över
punkter i stadgan som behöver moderniseras, över nya rättigheter som
enligt församlingens uppfattning bör skyddas av stadgan samt över åtgärder
som skulle kunna medföra ökad effektivitet i kontrollen av hur stadgan
efterlevs.

I debatten hävdade Kurt Hugosson, som under utskottsarbetet varit en
aktiv pådrivare, att revisionen av stadgan i första hand bör gå ut på att öka
arbetarnas medinflytande, dvs. att bereda vägen för ekonomisk demokrati.
Vidare bör invandrarnas rättigheter beaktas. Särskilt betonade han vikten
av att andra och tredje generationen invandrare effektivt integreras i kultur-
och arbetslivet och i det politiska livet.

6. Juridiska frågor

Vid minisessionen i London antog det ständiga utskottet en resolution
(nr 676) om europeiskt körkort på förslag av det juridiska utskottet och
dess rapportör, schweizaren Gerhart Schiirch (rad.dem.). I resolutionen
varnas för risken att Europarådet och EG gör dubbelt arbete när det gäller
vägtrafiksamarbetet. Regeringarna uppmanas vaka över att koordineringen
av olika åtgärder omfattas av alla länder och blir effektiv.

Vid höstmötet debatterade församlingen ett förslag om utvidgning av
området för den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna
till att omfatta nya områden av social och ekonomisk karaktär. En rapport
(dok. 4213) hade framlagts av den brittiske ledamoten William Craig (Ulster
Unionist) på det juridiska utskottets vägnar. Rapporten är föranledd av en
motion i församlingen där bl. a. följande rättigheter föreslås inkluderade i
konventionen: asylrätten, rätt för nationella minoriteter samt rätten till
utbildning, arbete, bostad, hälsa och social trygghet. I rapporten framhålls
att flera av dessa rättigheter är av sådan karaktär att de knappast går att
skydda med de instrument som står till förfogande enligt konventionen om
de mänskliga rättigheterna. Församlingen anslöt sig i sin rekommendation
(nr 838) till utskottets förslag att ministerkommittén uppdrar åt huvudkommittén
för de mänskliga rättigheterna, vilken är i färd med att utreda vilka
ekonomiska och sociala rättigheter som kan infogas i konventionen, att
särskilt ta upp följande rättigheter till beaktande för införande i konven -

Redog. 1978/79:22

tionen: rätten att fritt välja eller acceptera ett betalt arbete; rätten till fri
arbetsförmedling, yrkesförmedling och yrkesutbildning; rätten till rimlig
levnadsstandard för ofrivilligt arbetslösa samt rätten att anslutas till ett
socialt trygghetssystem.

I januari 1976 väckte Gunnar Hedlund en motion i församlingen om
bekämpning av narkotikamissbruket. Motionen tog främst sikte på samarbetet
mellan Europarådsländerna på det legala området och hänvisades
därför till det juridiska utskottet för beredning medan det sociala utskottet
anmodades avge yttrande. Till höstmötet förelåg två utskottsrapporter.
Den franske socialisten Jean Péridier var rapportör för det juridiska utskottet
(dok. 4202). Anna Eliasson var rapportör för social- och hälsovårdsutskottet
(dok. 4203). Församlingen antog en rekommendation (nr 843) om
rättsliga åtgärder för att bekämpa narkotikamissbruket. Europarådets
brottslighetskommitté bör få i uppdrag att undersöka möjligheten att harmonisera
medlemsländernas narkotikalagstiftning. Hälsovårdskommittén
bör utreda verkningarna av de s. k. mjuka drogerna. Vidare inskärps
vikten av att brottslighetskommittén och hälsovårdskommittén koordinerar
sina aktiviteter på narkotikaområdet.

I debatten betonade Anna Eliasson att även om Europarådsförsamlingen
vid behandlingen av detta ärende främst såg till de legala aspekterna av
narkotikabekämpningen är frågan om narkotikamissbruk i grunden ett
socialt problem som skall angripas med sociala åtgärder. Viktigt är att
förebyggande åtgärder, behandling och rehablitering sätts i fokus när det
gäller narkotikabekämpningen. Vad beträffar det internationella samarbetet
hävdade Anna Eliasson att även om FN och dess organ har en viktig
roll att spela och även om Pompidougruppens informella, mycket praktiskt
inriktade samarbetsformer är av stor betydelse kan Europarådet ändå
utföra ett aktivt och betydelsefullt arbete på detta område utan att dubbelarbete
uppkommer. Viktigt är då att brottslighetskommitténs och hälsovårdskommitténs
verksamhet verkligen samordnas.

Frågan om allmänna handlingars offentlighet och informationsfriheten
var föremål för en debatt i församlingen under januarimötet. För juridiska
utskottets räkning hade den brittiske labourledamoten Arthur Lewis utarbetat
en bakgrundsrapport (dok. 4195). Han konstaterar däri att flertalet
Europarådsländer fortfarande tillämpar en sekretessprincip för allmänna
handlingar vilka alltså är hemliga om särskilt skäl icke föreligger för att
utlämna dem eller eljest frisläppa innehållet för publicering. Den enskildes
möjligheter att få exakt kännedom om myndigheternas uppgifter om hans
personliga förhållanden är i många länder starkt begränsade. 1 rapporten
framhålls att demokratin i ett modernt komplicerat samhälle kräver en
principiell öppenhet från myndigheternas sida om den skall fungera tillfredsställande.
Den svenska mer än tvåhundraåriga tryckfrihetslagstiftningen
anförs som föredöme. Rapporten innehåller i övrigt en katalog över
rättsläget i de olika Europarådsländerna.

Redog. 1978/79:22

I församlingsdebatten redogjorde Inger Lindquist för grunddragen av
den svenska tryckfriheten och offentlighetsprincipen. Församlingen antog
en rekommendation (nr 854) med uppmaning till medlemsregeringarna att i
den mån så ännu icke skett införa ett system för informationsfrihet innebärande
tillgång till allmänna handlingar och rätt att granska och korrigera
uppgifter om den egna personen. Ministerkommittén uppmanas även verkställa
sitt beslut från 1976 att införa ett stadgande om rätten att söka
information i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

En fråga som väckte lidelsefull debatt vid församlingens januarimöte
rörde preskription av straff för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Bakgrunden till debatten utgörs bl. a. av det förhållandet att gällande
västtysk rätt föreskriver en 30-årig preskriptionstid för denna typ av brott
och att andra världskrigets förbrytelser icke längre kommer att kunna
åtalas efter den 31 december 1979 i förbundsrepubliken om icke lagändring
genomföres. Juridiska utskottet och dess rapportör, den holländske socialisten
Pieter Stoffelen, hade framlagt en rapport (dok. 4275) med redovisning
av rättsläget i de olika medlemsländerna. Redan 1974 förelåg en
europeisk konvention om avsteg från normala preskriptionsregler för
krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten men denna konvention har
undertecknats av endast ett medlemsland, nämligen Frankrike som dock
icke ratificerat konventionen.

Stämningen under församlingsdebatten var stark för att uppmana medlemsregeringarna
att ansluta sig till konventionen från 1974 och att göra
undantag från de normala preskriptionsreglerna när det gäller krigsförbrytelser.
Från svensk och nordisk sida varnades dock för de risker i rättssäkerhetsavseende
som ett sådant avsteg skulle få. Inger Lindquist förklarade
för den svenska delegationens del att brott begångna under andra
världskriget för länge sedan är preskriberade i Sverige och att det vore helt
främmande för svensk rätt att återinföra straff för då begångna förbrytelser.
Det förhållandet att 1974 års konvention om avsteg från normala
preskriptionsregler för krigsförbrytelser ännu icke ratificerats av någon
stat utgör ett belägg för att den föreslagna rekommendationen icke har
förankring sade hon. Vid voteringen röstade flertalet svenska ledamöter
mot rekommendationsförslaget som dock antogs som rekommendation nr
855.

7. Kultur och utbildning

Vid höstmötet antog församlingen en rekommendation (nr 848) om marinarkeologi
(underwater cultural heritage). Till grund för församlingsdebatten
låg en rapport (dok. 4200) som den brittiske labourledamoten John
Röper lagt fram på kulturutskottets vägnar. Till rapporten har som bilagor
fogats flera specialutredningar behandlande a) arkeologiska aspekter, b)
juridiskt skydd av sjöfynd, c) lagstiftningen i olika länder och d) referat av

Redog. 1978/79:22

en hearing i ämnet. 1 rekommendationen föreslås att en europeisk konvention
ingås om marinarkeologi och att ämnet behandlas i Europarådets
expertkommittéer (utbildning av tekniker och arkeologer i undervattensfrågor,
miljöskydd). Vidare bör medlemsländerna se över sin nationella
lagstiftning i hithörande frågor.

Under höstmötets kulturdebatt antog församlingen en rekommendation
(nr 849) om den europeiska stiftelsen ”Pro Venetia Viva” och det europeiska
utbildningsinstitutet för hantverkare i byggnadsvården. En rapport
(dok. 4190) hade för kulturutskottets räkning framlagts av den västtyske
socialdemokraten Olaf Schwenke. Ministerkommittén uppmanas bl. a. att
verka för att byggnadsrestaureringsteknik tas upp i de olika ländernas
yrkesutbildningsprogram och att det europeiska hantverkscentret omnämns
i medlemsländernas listor över yrkesutbildningsanstalter.

Samarbetet med UNESCO var också föremål för debatt under höstmötet,
och församlingen antog en resolution (nr 683). En bakgrund srapport
(dok. 4228) hade lagts fram av den italienske ledamoten Angelo Romano,
ober. vänster. Församlingen uttrycker förhoppningen att Europarådets
medlemsländer skall kunna koordinera sitt uppträdande i den kommande
20:e sessionen med UNESCO.

Kultursamarbetet har alltsedan Europarådet bildades utgjort en hörnsten
i Europarådssamarbetet. Alla medlemsländerna liksom även Finland
och Vatikanen är anslutna till den europeiska kulturkonventionen av 1955
inom vars ram - CCC - en betydande del av kultursamarbetet drivs.
Sedan lång tid hålls särskilda utbildningsministerkonferenser vartannat år.
På sistone har även särskilda kulturministerkonferenser börjat anordnas.
Även utanför CCC och ministerkonferenserna driver Europarådet ett omfattande
kultursamarbete, t. ex. genom idrottskommittén, inom ungdomscentret
och ungdomsfonden, byggnadsvårdskommittén och de socialpolitiska
kommittéerna, samt givetvis i församlingens kulturutskott. Kultursamarbetet
har inom Europarådet betraktats som något som angick hela
den större kretsen europeiska stater inom Europarådet och icke något som
borde begränsas till den trängre EG-kretsen.

EG-samarbetet enligt Romfördraget berör strikt talat icke kulturområdet.
Efter hand som allt fler sektorer inom politiken inrangerats i den
gemensamma marknaden har dock även kultur- och utbildningspolitiken
kommit att beröras. I Tindemansrapporten från 1976 föreslås uppbyggnad
av ett europeiskt institut för kultursamarbete. Tindemans förslag i detta
avseende har vunnit gehör i EG:s ministerråd och i EG-parlamentet.
Definitivt beslut om inrättande av ett kultursamarbetsinstitut har ännu icke
fattats men planerna avancerar.

Inom Europarådskretsar har man med oblida ögon betraktat åtskilligt av
den planerade utbyggnaden av kultursamarbetet inom EG vilket man fruktar
kan komma att innebära en dubblering av redan pågående verksamhet,
och ett intrång på Europarådets revir. Ett exempel utgör samarbetet inom

Redog. 1978/79:22

byggnadsvårdens område som från böljan var ett rent Europarådssamarbete
men där EG numera inrättat egna organ och anslagit belopp som långt
överstiger de modesta ramarna för Europarådssamarbetet.

Den parlamentariska församlingens kulturutskott framlade till januarimötet
ett rekommendationsförslag om det europeiska kultursamarbetet
baserat på en rapport (dok. 4214) av den brittiske labourrepresentanten
Kevin McNamara. Rapporten innehåller en redogörelse för hur kultursamarbetet
hittills bedrivits inom Europarådet och EG, och för de framtidsplaner
som framlagts inom EG för ett utvidgat samarbete. I debatten i
Europarådsförsamlingen sade McNamara att denna fråga varit en av de
mest ömtåliga han haft att handskas med under sin parlamentariska bana,
vare sig i underhuset eller i internationella sammanhang. Under beredningen
av rapporten hade han emellertid funnit att åtskilligt av den kritiska
misstänksamhet som yppats i ömse läger berott på missförstånd. Det bör
därför föreligga goda möjligheter för samarbete mellan de bägge organisationerna
i olika avseenden, menade han. Under arbetet på rapporten hade
han haft kontakter med företrädare för både EG-kommissionen och EGparlamentet
samt även framträtt vid den europeiska kulturministerkonferensen
i Aten hösten 1978. De kontakter han därvid knutit skulle bli till
nytta vid den kommande dialogen mellan Europarådet och EG om ansvarsfördelningen.
I vart fall fanns det nu förutsättningar för att man från
Europarådet skulle kunna följa utvecklingen i EG noga, och detta hade
EG:s representanter fått klart för sig. Som positiv faktor noterade McNamara
vidare att de europeiska kulturministrarna i kommunikén från Atenmötet
förklarade sig beredda att söka se till att Europarådets kulturkommitté
CCC skall få tillräckliga medel för att fullfölja sitt program.

I den rekommendation (nr 850) som Europarådsförsamlingen antog förklaras
att europeiskt kultursamarbete måste bedrivas på så vidsträckt bas
som är förenligt med principerna om yttrandefrihet, kulturell mångfald och
erkännande av individens rättigheter. Ministerkommittén uppmanas att
åter bekräfta att den europeiska kulturkonventionen utgör den första grunden
för europeisk samverkan på kulturområdet. Ministerkommittén bör ha
tätare kontakter än hittills med de fackministrar som styr kulturområdet
(utbildning, kultur och idrott). Den bör eftersträva att Europarådet blir
representerat i styrelsen för det planerade europeiska institutet om detta
kommer till stånd, och att detta instituts verksamhet kommer att omfatta
kulturell samverkan i hela Europa och icke blott i EG. Ministerkommittén
bör slutligen verka för att kulturaktiviteterna i Europarådet ges högre
prioritet i Europarådets budget och att andra internationella organs - som
UNESCO, OECD och EG - verksamhet på kulturområdet bedrivs med
hänsyn tagen till Europarådets och dess medlemsstaters synpunkter.

Redog. 1978/79:22

8. Vetenskap och teknologi

1 april 1975 motionerade Bengt Sjönell m. fl. i Europarådets parlamentariska
församling om att de program för utbyggnad av kärnkraften som då
existerade skulle stoppas i avvaktan på utredning om riskerna. 1 januari
1976 motionerade Nils Erik Wååg m. fl. om en jämförande studie av olika
energikällors skaderisker och inverkan på miljön. På grundval av de båda
motionerna anordnades i november 1977 ett Europarådssymposium om
energin och miljön, där såväl parlamentariker som vetenskapsmän och
samhällsplanerare deltog. Under höstmötet 1978 ägde en uppföljningsdebatt
till symposiet rum i församlingen. En bakgrundsrapport hade lagts
fram av den västtyske kristdemokraten Christian Lenzer (dok. 4130).
Utskottet för vetenskap och teknologi hade efter långa överläggningar,
vari icke minst de svenska utskottsledamöterna livligt deltagit, lagt fram
ett förslag till resolutionstext som i hög grad bar karaktär av en kompromiss.
Rapporter med yttrande förelåg från det ekonomiska utskottet -rapportör den nederländske liberalen Frederik Portheine (dok. 4207) - och
från regional- och kommunutskottet - rapportörer den västtyske socialdemokraten
Karl Ahrens och den österrikiske kristdemokraten Wolfgang
Blenk (dok. 4201).

1 debatten sade Nils Erik Wååg att den energidebatt som pågår i alla
industriländer är grundad dels på den brist på olja som kan förutses, dels
på rädslan för kärnkraften. Att människor är rädda för kärnkraften är ett
förhållande som i och för sig är värt all respekt, men rädslan är omotiverad
och ologisk. Med hänvisning till amerikansk och svensk statistik beträffande
riskerna för skador och miljöförstörelse från olika slag av energikällor
hävdade han, att kärnkraften vid sidan av vattenkraften är den renaste och
säkraste energikällan.

Bengt Sjönell sade i debatten att den period då kärnenergi kan nyttjas
kommer att bli en parentes i historien. Uran är en sällsynt metall och
lättvattenreaktorernas tid torde vara ute om femtio år. Bridreaktorerna är
förenade med alltför stora risker och kommer heller knappast att bli
ekonomiskt bärkraftiga. Fusionsreaktorerna är än så länge en utopi. Därför
är det så viktigt att vi utnyttjar tiden för att få fram alternativa och
förnyelsebara energikällor - vindkraft, solenergi, odling av biomassa,
jordvärme etc. Vi måste även ägna möjligheten att spara energi stor uppmärksamhet
sade han. I alla dessa avseenden bör ett brett internationellt
samarbete inledas. Sjönell ansåg att rekommendationsförslaget som ursprungligen
varit oantagbart, numera genomgått så pass många ändringar
att han kunde ansluta sig till stora delar av det även om han i vissa delar
fortfarande hade skiljaktig mening. Även om han var oense med rapportören
i många frågor hade de en grundläggande värdering gemensam: att vi
måste bli kvitt oljeberoendet och att vi måste finna nya energikällor som
icke hotar vår framtida existens men ändå räcker till för ett samhälle
beroende av energi.

Redog. 1978/79:22

Lennart Pettersson välkomnade rekommendationsförslaget som han
menade innehöll alla de grundläggande elementen för en ny energipolitik.
Förutsatt att problemen med det radioaktiva avfallet kan lösas bör antalet
kärnkraftverk byggas ut för att möta det växande energibehovet, sade han.
Han välkomnade den svenska trepartiregeringens beslut att starta två nya
reaktorer under förutsättning av att preliminära tester av berggrundens
stabilitet bekräftas.

Församlingen antog en rekommendation (nr 846) innehållande en katalog
över de olika moment en ny energipolitik bör innehålla. Frågan om
kärnkraftens säkerhet och frågan om samordning mellan energi- och miljöpolitiken
bör enligt rekommendationen upptas på Europarådets arbetsprogram.

Under höstmötet debatterade församlingen även europeiska åtgärder
för att förebygga oljenedsmutsning av kuster och hav. Med anledning av
de katastrofer som inträffat i Nordsjön och längs den europeiska kusten
under senare år, särskilt utsläppet på oljeplattformen ”Bravo” i Ekofiskområdet
och supertankern ”Amoco-Cadiz” förlisning utanför Bretagne,
hade en hearing anordnats i juli om nedsmutsningen av kustzonerna. Till
grund för församlingsdebatten låg dels ett utförligt protokoll från denna
hearing, dels en rapport från vetenskapsutskottet (dok. 4199) med Gordon
Bagier, brittisk labourledamot, som rapportör. Församlingen antog en rekommendation
(nr 847) med uppmaning till medlemsregeringarna att föranstalta
om studier av hithörande problem, vidta konkreta åtgärder för att
motverka nedsmutsning samt inleda ett institutionaliserat samarbete för
koordinering av regeringarnas och redan existerande organisationers verksamhet
till skydd för kusterna och vattnen. Medlemsregeringarna uppmanas
vidare ratificera det betydande antal konventioner som redan finns
rörande nedsmutsning av haven.

Församlingen debatterade vidare den europeiska rymdstyrelsen ESA vid
höstmötet. Den schweiziske kristdemokraten Jean Wilhelm hade på vetenskapsutskottets
vägnar lagt fram en rapport (dok. 4217). Församlingen
antog en rekommendation (nr 844) där medlemsregeringarna uppmanades
att i olika avseenden vidareutveckla rymdsamarbetet i ESA.

En debatt om Europas behov av mätning via satellit (remote sensing)
ägde rum under höstmötet. Till grund för debatten låg en rapport (dok.
4196) som för vetenskapsutskottets räkning framlagts av den belgiske
kristdemokraten Charles Hanin. I rapporten redogörs för en hearing som
hölls i Toulouse i mars 1978. Församlingen antog en rekommendation (nr
845) med uppmaning till ESA att vidareutveckla pågående arbete på att via
satellit skaffa in uppgifter av värde för olika vetenskapliga och ekonomiska
ändamål.

Europarådsförsamlingen har följt FN:s beslut att anordna en konferens
om vetenskap och teknologi för utveckling 1979 med stort intresse. Redan i
oktober 1977 antog församlingen en resolution i frågan. Till januari mötet

Redog. 1978/79:22

hade vetenskapsutskottet med den turkiske folkrepublikanske ledamoten
Besim Ustunel som rapportör framlagt en rapport med förslag till ny
resolution om den planerade FN-konferensen. I den resolution (nr 686)
som antogs av församlingen erinras om att syftet med konferensen är att
utnyttja de insikter som finns i u-länderna om vetenskapens och teknikens
betydelse för utvecklingen till att verkligen sätta i gång aktionsprogram för
vidtagande av konkreta åtgärder. Medlemsländerna uppmanas därför i
enlighet med generalförsamlingens resolution 31/184 att verka för att konferensprogrammet
görs mer åtgärdsorienterat. I resolutionen betonar Europarådsförsamlingen
vidare bl. a. följande punkter på konferensprogrammet:
överföring från i- till u-länder av civil teknologi i syfte att öka social
och ekonomisk välfärd bör prioriteras på bekostnad av spridande av militär
teknologi. Preferensbehandling bör ges till u-landsindustrier på patenträtts-
och know-how-området. Slutligen ges en rad synpunkter beträffande
de riktlinjer för utvecklingen som konferensen enligt planerna kommer att
antaga.

9. Regionplanering och kommunala myndigheter; Miljövård

Miljöfrågor behandlas i Europarådsförsamlingen av utskottet för regionplanering
och kommunala frågor. Vid januarimötet debatterade församlingen
europeisk miljöpolitik under 1977-1978 mot bakgrund av en rapport
(dok. 4267) som framlagts av den franske gaullistiske representanten Jean
Bozzi på utskottets vägnar. I rapporten ges en översikt av miljöpolitikens
utveckling i Europa under den senaste tvåårsperioden. Översikten omfattar
både den nationella politikens utveckling i de olika medlemsländerna
och diskussionen i internationella organ. Församlingen antog en rekommendation
(nr 851) där bl. a. det arbete som bedrivs av FN:s ekonomiska
Europakommission ECE på miljövårdsområdet apostroferas. Församlingen
betonar vikten av att de europeiska ländernas nationella miljövårdspolitik
samordnas så att ågärderna för bekämpning och kontroll av nedsmutsning,
för skydd av den naturliga miljön och för forskningen harmoniseras
och koordineras. Ministerkommittén uppmanas snarast färdigställa en
europeisk konvention om skydd av internationella vattenvägar vilken ligger
under arbete sedan 1974, om att påskynda avslutandet av en konvention
om bevarande av djurliv och naturliga biotoper samt att tillse att båda
dessa konventioner öppnas för tillträde av även andra länder än Europarådets
medlemsstater. På svenskt initiativ intogs i rekommendationen en
uppmaning till medlemsregeringarna att med förtur avsluta en europeisk
konvention om bekämpande av långväga luftföroreningar som med vindens
hjälp förs in över gränserna. Den europeiska rymdstyrelsen ESA bör
uppmanas verka för att satelliter utnyttjas i miljövårdsarbetet. Slutligen
uppmanas ministerkommittén förbereda utarbetandet av en internationell
stadga om lämpliga åtgärder för att förhindra och kontrollera oljened -

Redog. 1978/79:22

smutsning till havs, bl. a. genom reformering av de folkrättsliga reglerna
om sjöräddning.

1 den debatt som föregick antagandet av rekommendationen yttrade sig
från svensk sida Einar Larsson. Han gick i sitt anförande främst in på
frågan om långväga luftföroreningar som i stor utsträckning drabbar Sverige,
de s. k. svavelsyreregnen. Redan har över femtusen sjöar i Sverige
förgiftats genom försurning från dessa regn som har sitt ursprung i bränning
av svavelhaltig olja och kol utanför Sverige, sade han. Ytterligare
femton tusen sjöar är hotade, inom en yta av nittio tusen kvadratkilometer.
Vitala element i den mänskliga miljön hotas.

Einar Larsson vädjade till sina kolleger i församlingen att medverka till
att problemet måtte lösas genom internationellt samarbete. Konkreta åtaganden
var nödvändiga för att bekämpa dessa föroreningar. I första hand
behövdes deras stöd för att en ECE-konvention snarast antogs i frågan.

Vid januarimötet antog församlingen en resolution (nr 687) om europeisk
regionplanering och de alpina regionernas roll och funktion. I resolutionen
framhålls att planministerkonferensen och parlamentarikerförsamlingen
nära samarbetat i denna fråga, som även behandlats vid ett särskilt symposium
hösten 1978.

Den europeiska konferensen med kommunala och regionala myndigheter
sammanträdde till sitt trettonde möte i juni 1978 och antog därvid ett
tiotal resolutioner. Vid januarimötet avgav Europarådsförsamlingen ett
yttrande (nr 91) över de texter som antagits av kommunalkonferensen.
Församlingen betonade att kommunalkonferensen sökt koncentrera sina
ansträngningar till ett fåtal aktuella områden som de kommunala myndigheternas
ansvar för kulturspörsmål, för civilskyddet, för problem sammanhängande
med bristande regional balans och för medborgarinflytandet i
skötseln av de kommunala angelägenheterna.

10. Befolknings- och flyktingfrågor

Det ständiga utskottet antog vid minisessionen i London en rekommendation
(nr 835) om den 22:a verksamhetsberättelsen från Europarådets
särskilde representant för nationella flyktingar och överbefolkning. En
rapport (dok. 4182) i frågan hade framlagts av befolknings- och flyktingutskottet
och dess rapportör italienaren Alfredo De Poi (kristdemokrat).
Ministerkommittén uppmanas sammankalla en särskild konferens mellan
medlemsländernas invandrarministrar, vilket föreslagits av Sveriges utrikesminister.
Den särskilde representantens årsredogörelse bör breddas att
omfatta en berättelse om även andra Europarådsorgans aktiviteter som
berör invandringsfrågor samt om medlemsländernas invandrarpolitik.

Under höstmötet debatterade den parlamentariska församlingen FN:s
höge flyktingkommissaries 21 :a verksamhetsberättelse. Befolknings- och
flyktingutskottet hade framlagt en rapport (dok. 4179) med den västtyske

Redog. 1978/79:22

socialdemokraten Wendelin Enders som rapportör. I debatten deltog som
gästtalare den nye flyktingkommissarien Poul Hartling. Församlingen antog
en rekommendation (nr 842) med uppmaning till ministerkommittén att
verka för att flyktingkommissariens budget finansierades genom fasta bidrag
från vederbörande stater enligt en särskild skala. Vidare föreslås att
Europarådet utarbetar en asylkonvention, därest någon sådan icke kan
åstadkommas på världsvid basis.

På grundval av en rapport (dok. 4205) av den belgiske socialisten Claude
Dejardin antog församlingen en rekommendation (nr 841) om andra generationens
invandrare vid höstmötet. I denna uppmärksammas de problem i
socialt och kulturellt avseende som sammanhänger med att ett ökande
antal barn till invandrare nu kommer upp i vuxen ålder. I rekommendationen
beklagas att medlemsländerna i alltför liten utsträckning redovisar
vilka åtgärder de vidtagit med anledning av ministerkommitténs resolutioner.
Regeringarna uppmanas att mer effektivt än hittills bistå sina medborgare
utomlands. Ministerkommittén uppmanas vidta en serie åtgärder
till stöd åt andra generationens invandrare inom ramen för Europarådets
arbetsprogram, bl. a. i samband med militärtjänsten.

Vid januarimötet antog församlingen en resolution nr 685 om befolknings-
och flyktingutskottets namn och medlemsantal. Detta utskott skall i
fortsättningen kallas utskottet för in- och utvandring, flyktingfrågor och
demografi. Med hänsyn till den stora betydelse befolkningsfrågorna fått i
medlemsländerna beslöts en utvidgning av utskottets storlek från 21 till 33
ledamöter. Detta innebär att bl. a. Sverige i fortsättningen kommer att ha
två ordinarie platser i utskottet.

11. Jordbruksfrågor

Vid aprilmötet antog församlingen en resolution (nr 670) med svar på
FNjFAO:s världslivsmedelsprograms sjätte verksamhetsberättelse. Rapportör
(dok. 4143) för jordbruksutskottet var den spanske kristdemokratiske
ledamoten Calatayud. I resolutionen konstateras att matproduktionen
i världen ökat mindre än befolkningen även under 1977. Parlamenten
och regeringarna i medlemsländerna uppmanas stödja världslivsmedelsprogrammet,
icke blott under överskottsår utan genom fastlagda åtaganden.
Utvecklingsbiståndet på jordbruksområdet bör ökas och katastroflivsmedelsreserven
bör ständigt fyllas på så att den håller 500000 ton.

Under jordbruksdebatten antogs även en resolution (nr 671) om produktionsnivån
för vissa jordbruksprodukter (livsmedelsförsörjningspolitiken).
Rapportör för jordbruksutskottets räkning (dok. 4149) var den brittiske
labourrepresentanten Peter Hardy. I resolutionen görs en genomgång av
de olika mekanismer som styr produktion och priser inom jordbrukssektorn.
Församlingen uttalar sig till förmån för internationell koordinering av
lagerhållningen i de enskilda länderna och uppmanar OECD att vidareut -

Redog. 1978/79:22

veckla sina aktiviteter på jordbrukspolitikens område, bl. a. genom att
hålla tätare jordbruksministermöten.

Europarådet anordnade i oktober 1977 ett kollokvium på Malta om de
levande resursernas fortbestånd i nordöstra Atlanten och i Medelhavet.
Vid aprilmötet antog den parlamentariska församlingen en resolution (nr
674) med sammanfattning av resultatet av kollokviet. En rapport (dok.
4147) hade framlagts av den holländske ledamoten Schlingemann (lib.) på
jordbruksutskottets vägnar. I resolutionen förklaras att församlingen kommer
att fortsätta att bevaka utvecklingen när det gäller havens levande
resurser. Medlemsregeringarna uppmanas intensifiera forskningen på fiskets
område, när det gäller effekterna av nedsmutsning och avfallsdumpning
och avseende fiskens sjukdomar. Redan existerande samarbetsorgan
bör utnyttjas bättre.

Fullständig dokumentation från församlingens arbete finns att tillgå vid
riksdagens internationella sekretariat,

Redog. 1978/79:22

Bilaga

Beslut fattade av Europarådets parlamentariska rådgivande församling
och dess ständiga utskott under 30: e årssessionen (april 1978—
mars 1979)

Rekommendationer

nr 833 om samarbetet mellan Europarådets medlemsstater mot internationell
skatteflykt
834 om hot mot pressens och televisionens frihet
835‘ om den 22:a verksamhetsberättelsen från Europarådets särskilde
representant för nationella flyktingar och överbefolkning
836* om cancerkontroll
8371 om metoder för förbättring av tandhälsan

838 om utvidgning av området för den europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna

839 om den europeiska sociala stadgans tillämpning och revision

840 om läget i Afrika (Europarådets allmänna politik)

841 om andra generationens invandrare

842 om FN: s höge flyktingskommissaries 21: a verksamhetsberättelse

843 om rättsliga åtgärder för att bekämpa narkotikamissbruket

844 om den europeiska rymdstyrelsen ESA

845 om Europas behov av mätningar via satellit (remote sensing)

846 om energin och miljön

847 om europeiska åtgärder för att förebygga oljenedsmutsning av hav
och kuster

848 om marin arkeologi

849 om den europeiska stiftelsen ”Pro Venetia Viva” och det europeiska
utbildningsinstitutet för hantverkare i byggnadsvården

850 om det europeiska kultursamarbetet

851 om miljövårdspolitiken i Europa 1977-1978

852 om terrorismen i Europa

853 om läget i medelhavsregionen — Europarådets allmänna politik

854 om allmänna handlingars offentlighet och informationsfriheten

855 om preskription av straff för krigsförbrytelser och brott mot
mänskligheten

8563 om Europarådets personalrepresentation

8573 om social trygghet för utövare av vissa intellektuella och artistiska
yrken

Resolutioner

nr 670 med svar på FN/FAO:s världslivsmedelsprograms sjätte verksamhetsberättelse -

Redog. 1978/79:22

671 om produktionsnivån för vissa jordbruksprodukter (livsmedelsförsörjningspolitiken) 672

om uppföljningen av Slutdokumentet från konferensen om säkerhet
och samarbete i Europa (Belgradmötena juni—augusti 1977 och
oktober 1977-mars 1978) - Europarådets allmänna politik

673 om läget på Cypern

674 om de levande resursernas fortbestånd i nordöstra Atlanten och i
Medelhavet

675 om de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för
GATT

6761 om ett europeiskt körkort

677 om läget i Tjeckoslovakien

678 om läget i Afrika (Europarådets allmänna politik)

679 om den judiska minoritetens belägenhet i Sovjetunionen

680 om OECD:s verksamhet under 1977

681 om en ny ekonomisk världsordning

682 om råvarorna i en värld av ömsesidigt beroende

683 om samarbetet med UNESCO

684 om val av utskottsordförande

685 om befolknings- och flyktingutskottets namn och medlemsantal

686 om FN: s konferens om vetenskap och teknologi för utveckling

687 om europeisk regionplanering: de alpina regionernas roll och funktion 688

om en framtida debatt om läget i Mellersta Östern

Ö893 om utskottens procedurregler (beslutsmässighet, vakanser och ersättare) Direktiv nr

369 om samarbete mellan Europarådets medlemsstater mot internationell
skatteflykt

372 om mätningar via satellit (remote sensing)

373 om europeiska åtgärder för att förebygga oljenedsmutsning av hav
och kuster

3742 om studium av problemen kring den parlamentariska demokratin

375 om församlingens deltagande i Europarådets kampanj för städernas
förnyelse

376 om terrorismen i Europa

377 om att göra församlingens utskottsmöten öppna för allmänheten

3783 om personal som ställts till församlingens förfogande

Redog. 1978/79:22

Yttranden

nr 881 om församlingens programbudget för 1979

89* om Europarådets budget för åren 1976, 1978, 1979

90 om Liechtensteins upptagande i Europarådet

91 om texter antagna vid 13:e sessionen med konferensen för kommunala
och regionala myndigheter i Europa

1 antagen av ständiga utskottet den 7 juli 1978

2 antagen av ständiga utskottet den 5 december 1978

3 antagen av ständiga utskottet den 27 mars 1979

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

<9#''

JU Ti: ,«Ll

. i, r,

% 5 - ?

■ V?

.. . *V . . «,.. ,.f 4>- ■ #