frän den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tiden april (Framställning / redogörelse 1975/76:23)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1975/76: 23

Redogörelse

1975/76:23

frän den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande)
församling rörande församlingsmötena under tiden april

1975—januari 1976 (27:e sessionen)

1976-04-12

Till riksdagen

Härmed får den svenska delegationen hos Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling överlämna efterföljande redogörelse för de
tre församlingsmöten i Strasbourg (april 1975, oktober 1975 och januari
1976), som ägde rum under församlingens 27:e årssession. Till
redogörelsen är fogad en förteckning över församlingens samtliga rekommendationer,
resolutioner och andra beslut under samma tidrymd.

På delegationens vägnar:

GUNNAR HEDLUND

/ BERTIL STÅHL

1 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 23

Redog. 1975/76: 23

Berättelse från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tiden
april 1975—januari 1976 (27:e sessionen)

Europarådets parlamentariska församlings 27:e årssession var stadgeenligt
fördelad på tre delsessioner. Den första av dessa ägde rum under
tiden 21—25 april 1975, den andra under tiden 1—9 oktober 1975 och
den tredje under tiden 26—30 januari 1976. Alla de tre församlingsmötena
hölls vid Europarådets högkvarter i Strasbourg.

Vid församlingens aprilmöte 1975 valdes österrikaren Karl Czernetz
(soc.-dem.) till ny församlingspresident. Czernetz hade närmast dessförinnan
varit ordförande i församlingens politiska utskott och ordförande
i den socialistiska gruppen.

Den allmänpolitiska debatten vid aprilmötet ägnades åt det fortsatta
bekymmersamma läget på Cypern, samt åt den grekiska respektive
turkiska politiken i Cypernfrågan. Även situationen i Mellanöstern debatterades
under aprilmötet varvid särskilt Palestinafrågans betydelse i
konflikten framhävdes. Situationen i Östra Medelhavet — Cypern och
Mellanöstern — var också föremålet för januarimötets allmänpolitiska
debatt. Församlingen manifesterade vid det tillfället sitt fullständiga
avståndstagande från den FN-resolution där sionismen betecknas som en
form av rasism.

Utvecklingen på den iberiska halvön kom även att sätta sin prägel
på församlingens debatt under året. Situationen i Portugal diskuterades
under april- och oktobersessionerna. I debatten i oktober deltog en delegation
från den portugisiska konstituerande församlingen på observatörsbasis.
Församlingspresidenten Czernetz uttryckte därvid förhoppningen
att Portugal inom nära framtid skall kunna hälsas välkommen
som fullvärdig medlem i Europarådet. — Läget i Spanien debatterades
under oktober- och januarimötena. Debatten i oktober fördes mot bakgrunden
av den döende Francos sinistra beslut att låta dödsdomarna
över en rad unga motståndsmän och terrorister gå i verkställighet. Vid
januarimötet hade kungariket återinförts i Spanien och den från francotiden
kvarblivande premiärministern just avgivit en regeringsdeklaration
som blott lovade mycket långsam utveckling mot ett något öppnare
system.

Vid församlingens aprilmöte behandlades tre olika rapporter om den
s. k. Rom-klubbens kända och omdiskuterade prognoser om ”tillväxtens
gränser”. Vid detta möte avhölls även en biståndsdebatt.

Redog. 1975/76: 23

Vid oktobermötet ägnades den allmänpolitiska debatten åt det atlantiska
samarbetet Västeuropa-^Nordamerika. En fråga som väckte betydande
meningsbrytningar rörde ett förslag till deklaration om en europeisk
union som skulle utgöra Europarådets förhandsuttalanden till den
rapport som den belgiske premiärministern Tindemans var i färd att
upprätta till det europeiska EG-rådet angående en europeisk union
mellan EG-länderna.

Kvinnoåret manifesterades under oktobermötet med en debatt om
kvinnans politiska ställning.

Vid oktobermötet debatterades även informationen om Europarådet:
och den politik som borde gälla härvidlag. En rad gästtalare deltog
i debatten under oktobermötet. Utbildningsminister Bertil Zachrisson
redogjorde för arbetet i den ständiga europeiska utbildningsministerkonferensen
där han f. n. sitter ordförande. Det var första gången en representant
för utbildningsministrarna redovisade konferensens verksamhet
för Europarådsförsamlingen. — För arbetet i den europeiska rymdstyrelsen
redovisade dess ordförande, belgiske bitr. ministern G. Geens.
— Den franske utrikesministern Jean Sauvagnargues presenterade ministerkommitténs
verksamhetsberättelse. — Vice ordföranden i EFTAts
ministerråd, Norges handels- och sjöfartsminister Einar Magnussen inledde
en diskussion om EFTA:s årsrapport.

En debatt om OECD:s verksamhet inleddes av organisationens generalsekreterare
Emile Van Lennep. I debatten om OECD deltog även
parlamentariker från Australien, Kanada, Japan och Förenta Staterna.
— Den särskilde representanten för flyktingfrågor i Europa Pierre
Schneiter redogjorde för sin verksamhet.

Vid januarimötet debatterade församlingen de sovjetiska judarnas belägenhet.
Till grund för debatten låg en rapport som utarbetats av herr
Ahlmark och som behandlade utvecklingen under de två år som gått sedan
församlingen senast, i januari 1974, haft frågan uppe.

Situationen i Nordirland behandlades under januarimötet. — Den
fråga som väckte mest uppmärksamhet under detta möte var antagandet
av en deklaration om de sjukas och de döendes rättigheter. Europarådsförsamlingen
tog här upp grundläggande frågor om rätten till information
för patienterna, om avbrytande av livsuppehållande behandling
och om dödsbegreppet.

Vid januarimötet anordnades en transport- och kommunikationsdebatt
vari den franske statssekreteraren för transporten Marcel Cavaille
deltog i sin egenskap av fungerande ordförande i den europeiska transportministerkonferensen.
I en jordbruksdebatt framträdde den brittiske
jordbruks- och fiskeministern Frederick Peart. För verksamheten i ministerkommittén
redogjorde den västtyske utrikesministern Genscher.

2f Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 23

Redog. 1975/76: 23

Svensk representation

Under den aktuella perioden företräddes riksdagen i församlingen och
dess organ av följande valda ombud och suppleanter:

Ombud:

Herr Gunnar Hedlund (c), den svenska delegationens ordförande
Herr Stig Alemyr (s)

Herr Uno Hedström (s)

Herr Gösta Bohman (m)

Herr Nils Erik Wååg (s)

Herr Bengt Sjönell (c)

Suppleanter:

Herr Per Ahlmark (fp)

Fru Anita Gradin (s)

Herr Lennart Pettersson i Lund (s)

Herr Bertil Lidgård (m)

Fru Frida Berglund (s)

Fru Karin Söder (c)

Ombuden och suppleanterna är fördelade på församlingens samtliga
fjorton utskott, vilka sammanträder såväl mellan som under församlingsmötena
och bereder huvuddelen av församlingens ärenden. Ett av
dessa utskott, nämligen det ständiga utskottet, har fullmakt att i vissa
frågor agera på församlingens vägnar mellan dess plenarmöten. På
grundval av utskottens förslag eller betänkanden antar den parlamentatiska
(rådgivande) församlingen antingen rekommendationer till ministerkommittén
eller resolutioner samt utlåtanden och s. k. direktiv.

De svenska ombuden och suppleanterna har under den period som
redogörelsen omfattar varit fördelade på församlingens utskott på följande
sätt:

	Ordinarie	Suppleanter
Ständiga utskottet	Bohman	Ahlmark
	Alemyr	Hedström
Politiska utskottet	Alemyr	Gradin
	Sjönell	Ahlmark
Utskottet för ekonomi och ut-	Alemyr	Pettersson
veckling	Bohman	Sjönell
Social- och hälsovårdsutskottet	Berglund	Pettersson
	Söder	Sjönell
Juridiska utskottet	Hedlund	Lidgård
	Hedström	Berglund
Kultur- och utbildningsutskottet	Lidgård	Söder
	Wååg	Gradin

Redog. 1975/76: 23

Utskottet för vetenskap och
teknologi

Utskottet för regionplanering
och kommunala frågor
Utskottet för procedurfrågor
J ordbruksutskottet
Utskottet för europeiska ickemedlemsländer Utskottet

för förbindelser med
de nationella parlamenten och
allmänheten

Utskottet för befolknings- och

flyktingfrågor

Budgetutskottet

Ordinarie

Ahlmark

Pettersson

Wååg

Suppleanter

Sjönell

Wååg

Hedström

Lidgård

Hedström

Söder

Gradin

Sjönell

Lidgård

Hedström

Ahlmark

Söder

Alemyr

Gradin

Ahlmark

Pettersson

Hedlund

Vid majmötet omvaldes herr Alemyr som ordförande i utskottet för
ekonomi och utvecklingsfrågor.

Flera av församlingens utskott har tillsatt halvpermanenta eller mer
tillfälliga underutskott. Följande svenska ombud har under den tid redogörelsen
omfattar (eller viss tid därav) varit ledamöter av sådana underutskott:
herr Alemyr av ekonomiska utskottets underutskott för kontakten
med internationella organisationer; fru Söder av sociala utskottets
underutskott beträffande den europeiska socialförsäkringskoden; fru
Berglund av socialutskottets underutskott för den europeiska socialbalken;
herr Lidgård av juridiska utskottets underutskott rörande straffrätt
och kriminologi samt av kulturutskottets underutskott beträffande historiska
och konstnärliga minnesmärken; herr Pettersson av vetenskapsutskottets
underutskott beträffande databehandling, av den blandade europeiska
kommittén för vetenskapligt samarbete och av ad hoc-kommittén
för anordnande av den fjärde parlamentariska och vetenskapliga konferensen;
herr Sjönell av regionplane- och kommunalutskottets underutskott
för Europapriset och Europatankens utbredning; herr Hedström av
jordbruksutskottets underutskott för förbindelser med FAO; och fru
Gradin av befolknings- och flyktingsutskottets underutskott för anordnande
av ett symposium rörande den ändrade befolkningsstrukturen i Europa
samt av politiska utskottets underutskott för studium av Tindemansrapporten.

I det följande ges en kortfattad redogörelse efter ämnesområden för
de viktigare ärendenas behandling liksom för det svenska agerandet i
olika frågor.

Redog. 1975/76: 23

Politiska frågor

Vid januarimötet 1975 hade församlingen diskuterat det fortsatta bekymmersamma
läget på Cypern, på basis av en rapport som bl. a. utgick
från erfarenheterna av en arbetsgrupps besök i Nikosia i december
1974. Ärendet återkom på aprilmötets dagordning, och den österrikiske
rapportören Franz Karaseks rapport (dok. 3600) hade nu utbyggts
med erfarenheterna från besök av samma arbetsgrupp i Aten och Ankara.
I rapporten konstateras bl. a. att det politiska klimatet mellan berörda
länder och befolkningsgrupper på Cypern alltjämt präglas av misstroende,
fördomar och psykologiska barriärer som är rotade i en lång
historia av tragiska relationer mellan Grekland och Turkiet. Fyrtio procent
av öns befolkning hade flytt eller förjagats. Europarådet måste
fortsätta ansträngningarna att åstadkomma mänskliga och politiska kontakter
av alla slag mellan politiska företrädare för Cypern, Grekland
och Turkiet och därmed få till stånd ett klimat av avspänning och försoning
mellan motståndarna som alla är medlemmar av samma familj,
Europarådet. — Enligt rapporten och den rekommendation (nr 759) som
antogs av församlingen är den mest praktiska och realistiska vägen till
en politisk lösning att de båda cypriotiska befolkningsgrupperna genom
direkta och oavhängiga förhandlingar under FN:s generalsekreterares
egid söker åstadkomma en grundval för uppgörelse och därmed tar ett
avgörande steg att ställa moderländerna Grekland och Turkiet inför
fullbordat faktum, nämligen produkten av en ”consensus” mellan Cyperns
båda befolkningsgrupper. De politiska ledarna i de berörda länderna
uppmanas i rapporten att sluta med sina ändlösa och fastlåsta
principdebatter. I rekommendationen beklagas också ministerkommitténs
alltför tveksamma hållning i sammanhanget och uppmanas kommittén
att erbjuda de cypriotiska befolkningsgrupperna sina bona officia
för direktförhandlingar samt att åstadkomma ett adekvat forum för
överläggningar mellan de omedelbart berörda medlemsstaterna. Tidigare
uppmaningar om bidrag till återuppbyggnads- och flyktinghjälpen
på Cypern upprepas.

Cypernfrågan stod även på dagordningen under januarimötet, inom
ramen för den allmänpolitiska debatten. Även denna gång hade rapporten
(dok. 3708) — som behandlade situationen i Östra Medelhavet
— utarbetats av Franz Karasek.

Såväl Cypern som Grekland och Turkiet är ju medlemmar i Europarådet.
De cypriotiska platserna i församlingen står sedan ett par år
tomma. Grekland återtog för ett år sedan sin plats i rådet efter att ha
varit uteslutet under junta-tiden. Debatten i assemblén fördes på ett
distanserat plan där såväl turkar som greker sökte ge konstruktiva bidrag.
I den antagna resolutionen (nr 615) upprepas maningen till direkta
förhandlingar mellan de grekiska och turkiska folkgrupperna på Cy -

Redog. 1975/76: 23

pern. Europarådet stöder FN:s fredsbevarande insatser. Medlemsstaterna
uppmanas stödja de internationella hjälporganisationernas arbete på
ön; ministerkommittén bör tjäna som forum för diskussioner och åsiktsutbyte
mellan medlemsregeringarna för åstadkommande av ett öppet och
förtroendefullt klimat. Grekland och Turkiet uppmanas slutligen stödja
alla ansträngningar som görs för att nå framgång i förhandlingarna
mellan de cypriotiska parterna.

Inget av länderna i Mellanöstern tillhör Europarådet men församlingen
anser sig ändå känna ansvar för vad som händer i regionen; Israel
åtnjuter sedan åtskillig tid ställning som observatör i Europarådsförsamlingen.

Vid aprilmötet stod situationen i Mellanöstern återigen på dagordningen,
denna gång på grundval av en rapport (dok. 3601) av den
schweiziske delegaten Walther Hofer (lib.) som däri rekapitulerat händelseutvecklingen
sedan oktoberkriget 1973. Besluten till PLO:s förmån
vid det arabiska toppmötet i Rabat, i FN:s generalförsamling och i
UNESCO hade framhävt Palestinafrågans betydelse i Mellanösternkonflikten
och radikalt ändrat grundvalen för varje framtida överenskommelse
mellan Israel och dess arabiska grannar. I rapporten berörs vidare
stormaktsengagemanget i konflikten och beklagas att de amerikanska
försöken till medling mellan Egypten och Israel misslyckats i mars. Det
framhålls också att de europeiska länderna bör, trots den rådande skepticismen
beträffande ett kollektivt agerande från Västeuropas sida, inse
att de själva kommer att bli politiska och ekonomiska offer för en ev.
framtida militär konfrontation och att de därför inte får spara några
ansträngningar i sin medverkan till att trygga en fredlig lösning av konflikten.
— Samtidigt som de många terrorakterna mot civila i Mellanöstern
fördöms i rapporten, vill den i PLO:s eget fördömande av våldsoch
terrorakter i den palestinska sakens namn och i president Sadats
upprepade förord för internationella överenskommelser för att bekämpa
kriminell terrorism av detta slag se en eventuell väg att på mellanstatlig
nivå mera effektivt komma till rätta med terrorismen. Rapporten innehöll
därför också ett förslag om upprättande av en parlamentarisk arbetsgrupp
under det politiska utskottet med uppgift att ta ”kontakt med
myndigheter i arabvärlden för att undersöka möjligheterna av samarbete
med vissa arabländer för direkt aktion mot terrorismen”. Det sistnämnda
förslaget antogs av församlingen i form av ett direktiv (nr 351) till politiska
utskottet, och rapportens förslag i övrigt återfinns i den resolution
(nr 594) som samtidigt antogs. — Avsikten är att politiska utskottet i
sinom tid skall avlägga rapport om konkreta tänkbara samarbetsåtgärder
med vissa arabstater.

Vid januarimötet ägnades en del av den allmänpolitiska debatten åt
Mellanöstern. Herr Karaseks rapport om Östra Medelhavet hade ett
särskilt kapitel om Mellanöstern.

3f Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 23

Redog. 1975/76: 23

I resolutionen nr 616 förklarade sig församlingen ”djupt skakad av den
skandalösa resolution i Förenta Nationerna den 10 november 1975
vilken betecknar sionismen som en form av rasism”. Problemen i Mellanöstern
bör lösas genom direkta förhandlingar som utmynnar i erkännandet
av staten Israel och dess rätt att leva i fred inom säkra och erkända
gränser samtidigt som det palestinska folket bör tillförsäkras ett
representativt deltagande i en reglering som innefattar hela regionen.
Medlemsregeringarna uppmanas göra vad de kan för att nå ett försoningsklimat
i Libanon.

För den aktuella situationen i Portugal redogjordes i en rapport (dok.
3609) som framlagts till aprilmötet av den västtyske delegaten Manfred
Gessner (soc.dem.) på vägnar av utskottet för europeiska icke-medlemsländer.
Rapporten och Gessners introduktion därav grundade sig delvis
på studiebesök som bl. a. denne och utskottets ordförande Hofer
(Schweiz) gjort i Portugal hösten 1974. I rapporten, som gör en genomgång
av utvecklingen i Portugal sedan statsvälvningen i april 1974 via
de tre större kriserna i juli och september 1974 liksom i mars 1975,
beklagas de västeuropeiska regeringarnas tveksamhet att gå utöver rent
verbala uttryck för stöd åt det nya Portugal. — I den resolution (nr
593) om Portugal som antogs av församlingen (för övrigt samma dag
som valen i Portugal till den konstituerande församlingen ägde rum,
dvs. den 25 april) riktas en kraftig vädjan till medlemsregeringarna
”att visa större praktisk solidaritet med de demokratiska krafterna hos
det portugisiska folket”. Det framhålls vidare att de — antingen genom
Europarådet, OECD, EEC eller EFTA — ”bör vidta omedelbara åtgärder
för att förse Portugal med påtagligt administrativt, tekniskt och
ekonomiskt bistånd, som landet är i så angeläget behov av”. Samtidigt
välkomnas ministerkommitténs beslut en vecka tidigare att instruera
ställföreträdarkommittén att så snart som möjligt utarbeta modaliteterna
för samarbete mellan Portugal och Europarådet och uttalas förhoppningen
att ett sådant biståndsprogram skall antas och omsättas i
handling snarast möjligt. — I debatten härom, som uppvisade starka
meningsbrytningar om utvecklingen i Portugal och landets framtidsutsikter,
gjordes från svensk sida ett inlägg av fru Gradin. Hon framhöll
bl. a. att en känsla av annalkande tragedi gjorde sig alltmer förnimbar.
Under åberopande av Mario Soarés’ uttalande i början av året
om kränkningar av de demokratiska spelreglerna framhöll fru Gradin
att alla kände sorg och oro för utvecklingen. Alla, såväl inom som utanför
Portugal, måste nu ta modig och aktiv ställning för demokratin.

Vid oktobermötet kom debatten om Portugal att föras i mer optimistiska
tongångar. Dagsläget var det att amiral Pinheiro de Azevedos flerpartiregering,
den s. k. sjätte regeringen tycktes vara på väg att få läget i
landet under kontroll. De portugisiska observatörer som deltog såg po -

Redog. 1975/76: 23

sitivt på demokratins framtid i Portugal. I den rapport (dok. 3672) som
framlagts av den tyske rapportören Gessner och i den resolution (nr
601) som antogs betonas särskilt de svåra ekonomiska problem Portugals
regering har att lösa och som ytterligare förvärras av att Portugal
fram till Angolas självständighetsdag den 11 november beräknades ha
att ta emot en halv miljon mer eller mindre utblottade flyktingar från
Angola. Resolutionen utmynnar i en ny maning till Europarådets medlemsregeringar
att, vare sig det sker bilateralt, genom Europarådet, genom
EG eller genom EFTA, manifestera sin solidaritet genom att vidta
omedelbara åtgärder för att hjälpa Portugals regering på det ekonomiska
och finansiella likaväl som på det tekniska och administrativa
planet, och därigenom främja en demokratisk utveckling i Portugal.

Vid oktobermötet debatterades även situationen i Spanien, som senast
varit uppe till debatt i september 1974.

Till grund för debatten hade den italienske rapportören G. Reale
framlagt en rapport med en ingående analys av utvecklingen efter det
den spanske premiärministern Arias Navarro den 12 februari 1974 i
ett tal inför Cortes utlovade en rad liberaliseringsåtgärder: legalisering
av ”politiska associationer”, viss strejkrätt, större frihet vid val av fackföreningar
etc. I rapporten beskrivs hur de förhoppningar talet väckte
om en utveckling i demokratisk riktning för Spanien gradvis svikits.
Då rapporten justerades i början av september 1975 hade alla landvinningar
i riktning mot politisk frihet, mot facklig frihet och mot pressfrihet
tagits tillbaka.

Då församlingen sammanträdde hade general Franco trots en internationell
och särskilt europeisk proteststorm låtit avrättningarna av ett
antal unga motståndskämpar/terrorister verkställas. Detta föranledde
en framflyttning av debatten till mötets andra dag. I anslutning till sin
presentation av utbildningsministerkonferensen gjorde utbildningsministern
Zachrisson redan före den egentliga Spaniendebatten ett kraftfullt
inlägg om den svenska regeringens syn på samarbetet mellan Europarådet
och Spanien på kulturområdet mot bakgrunden av den våg av
avsky avrättningarna framkallat. Han framhöll att kulturell utveckling
i sig själv är ett uttryck för människovärdet och mänsklig värdighet.
Europarådets samarbete med Spanien på kulturområdet var därför ägnat
att väcka tvivel om allvaret i rådets strävanden och riskerade att
diskreditera organisationen i dess helhet.

Debatten om samarbetet med Spanien rörde sig till stor del kring
frågan om församlingen skulle verka för att Spanien — som ju icke är
medlem av Europarådet men väl av kultursamarbetsrådet CCC — borde
helt uteslutas från samarbetet med Europarådet och dess medlemsländer
eller om man borde nöja sig med mindre långtgående åtgärder.
Av de svenska delegaterna talade herr Hedström för det mera radikala

Redog. 1975/76: 23

förslaget medan herr Lidgård stödde en mer återhållsam linje vilken
senare vann majoritet vid omröstningen. En annan frågeställning som
lidelsefullt debatterades var hur man borde betrakta attentatsmännen:
som terrorister eller som frihetskämpar? Argument och jämförelser
hämtades såväl från motståndet mot nazism och fascism under andra
världskriget som från Baader-Meinhof-ligans terrordåd 1975. — I den
resolution (nr 599) som antogs fördöms den spanske statschefen för att
ha tillåtit dödsdomarna över fem unga män att verkställas, efter en
högst summarisk rättegång där de mest elementära rättsliga principer
åsidosatts. Församlingen beklagar att den spanska regimen intensifierat
sin förföljelse och åsidosätter de mänskliga rättigheterna. Den framhåller
dock samtidigt dels att likartad praxis tillämpas även i andra
europeiska länder, dels att terrorism icke kan accepteras. Resolutionen
utmynnar i förslag till Europarådets ministerkommitté och till medlemsregeringama
att revidera sitt samarbete med den spanska regimen
samt i en förhoppning att den dag nalkas när Spanien kan inta sin
plats i Europarådets familj av demokratier.

Under hösten 1975 dog Franco, Juan Carlos steg upp på Spaniens
tron och förhoppningarna om en utveckling i demokratisk riktning
blommade upp. — Församlingens Spaniendebatt i januari inföll dagen
efter det att den spanske premiärministern Arias Navarro lagt fast sin
regeringspolitik inför Cortes den 28 januari. Till grund för debatten låg
dels en rapport (dok. 3714) av den italienske kristdemokraten Reale,
dels ett resolutionsförslag som under dagarna före plenardebatten diskuterats
fram mellan politiska utskottet och utskottet för europeiska
icke-medlemsländer. Från svensk sida nedlade fru Gradin ett konstruktivt
arbete. Herr Reales rapport gick ut från hearings som utskottet
för icke-medlemsländer hållit med representanter för Cortes och för
den samlade spanska politiska oppositionen i december. Den andades
optimism inför utvecklingen. Den text som lades fram för votering i
församlingen och som antogs som resolution nr 614 uttrycker däremot
fortsatt skepticism. Europarådsförsamlingen fastslår att respekt
för de mänskliga rättigheterna, återinförande av frihet för alla politiska
riktningar och anordnande av allmänna och hemliga val utgör
oåterkalleliga villkor för att Spanien skall väljas in i Europarådet. Den
erinrar om att EG uppställt samma villkor. Den ansluter sig till oppositionens
krav på att den nödvändiga försoningen inom Spaniens folk
måste föregås av att de mänskliga rättigheterna återställs. Till att börja
med måste allmän amnesti ges åt politiska fångar och terroristlagen av
den 26 augusti 1975 upphävas. Församlingen vädjar till Europas demokratiska
partier och fackföreningar att på allt sätt bistå sina spanska
motsvarigheter i deras strävan att fullt ut spela en roll i uppbyggnaden
av demokratiska strukturer i Spanien.

Redog. 1975/76: 23

Det atlantiska samarbetet sådant det senast manifesterats i samarbete
mellan länder i Västeuropa och Nordamerika under den europeiska
säkerhetskonferensen och i dialogen mellan industriländer och oljeproducenter
uppmärksammades i debatten om Europarådets allmänna
politik vid oktobermötet. Församlingen antog en rekommendation (nr
771) och en resolution (nr 605) i ärendet. Ministerkommittén rekommenderas
att överväga nära samarbete med de nordamerikanska staterna.
Alla berörda regeringar uppmanas utnyttja de multilaterala organisationerna
till fullo för att utveckla det transatlantiska samarbetet i
skilda avseenden samt intensifiera de parlamentariska kontakterna över
Atlanten.

Vid oktobermötet diskuterades även frågan om en deklaration om en
europeisk union med utgångspunkt från en rapport (dok. 3658) av
belgaren Leynen. På grund av motstånd särskilt från svenskt och norskt
håll återförvisades emellertid rapporten till det politiska utskottet. Fru
Gradin framhöll i ett inlägg att visionen om en europeisk politisk
union knappast har någon bärkraft i dagens Sverige. Hon erinrade även
om principen att försvarsfrågor icke skall diskuteras i Europarådet och
riktade mot bakgrund härav invändningar mot att förslaget till deklaration
särskilt betonade den västeuropeiska unionens, rent försvarspolitiska,
roll.

Efter en grundlig omarbetning i politiska utskottet kunde församlingens
ständiga utskott i november anta en resolution (nr 607) med
deklaration om Europarådet och en närmare enhet mellan demokratierna
i Europa. Denna resolution tillställdes den belgiske premiärministern
Tindemans i god tid innan denne presenterade sin rapport om en europeisk
union till det europeiska (EG-)rådet.

Debatten om kvinnans ställning som inletts redan under föregående
år fortsatte under oktobermötet med en diskussion om kvinnans politiska
rättigheter. Till grund för debatten låg en rapport (dok. 3643)
från den brittiske labouTmannen Fletcher som i sin analys utgick från
den nuvarande kvinnliga representationen i parlamenten — i Belgiens
parlament finns det 26 kvinnor av sammanlagt 390 ledamöter, i franska
deputeradekammaren 9 av 490, i brittiska underhuset 27 av 635, i
svenska riksdagen 74 av 350 ledamöter och i Europarådsförsamlingen
7 av 147 ordinarie ombud. I rapporten och det förslag till resolution
som enhälligt antogs (nr 606) framhölls bland de faktorer som fortfarande
hindrar kvinnan att i samma utsträckning som mannen aktivera
sig i politiskt arbete särskilt traditionellt tänkande och socio-ekonomiska
strukturer. De politiska partierna uppmanas att främja kvinnors
deltagande i det politiska livet och att öka antalet kvinnliga kandidater
på valbar plats på valsedlarna. Regeringarna uppmanas att befordra

Redog. 1975/76: 23

fler kvinnor till ledande befattningar och parlamenten tillhålls att ”erkänna
begåvningar bland alla sina ledamöter, oberoende av kön” vid
val till Europarådets parlamentariska församling. — I debatten deltog
från svensk sida fru Gradin. Hon lämnade en redogörelse för arbetet
vid den internationella kvinnokonferensen i Mexico i juni 1975 och bemötte
den argumentation som går ut på att kvinnoåret skulle sakna
djupare värde. Hon framhöll att delegater från u-länder och industriländer
var överens om att frågan om jämställdhet för kvinnor och behovet
av en ny ekonomisk världsordning är så intimt beroende av varann
att de kan betraktas som två sidor av samma mynt.

Vid januarimötet ägnades en lång debatt åt Situationen för den judiska
folkgruppen i Sovjetunionen mot bakgrund av en rapport (dok.

3704) som utarbetats av herr Ahlmark för utskottets för icke-medlemsländer
räkning. Rapporten utgjorde en uppföljning av en tidigare
debatt i januari 1974, även då med herr Ahlmark som rapportör. I
rapporten pekas på att strömmen av judar som får tillåtelse lämna
Sovjetunionen under de två senaste åren minskat på ett oroväckande
sätt och att de som söker men vägras utresetillstånd dessutom riskerar
mista sina arbeten och utkomstmöjligheter i Sovjetunionen. Likaså
framhåller Ahlmark att judarna i Sovjetunionen ser sina allmänna
levnadsvillkor stadigt försämras. I sin presentation av rapporten för
församlingen vidareutvecklade han detta tema: ”Det är en dubbel tragedi
för den judiska gruppen. Judarna kan inte leva som judar i Sovjetunionen
— i vissa avseenden är det förbjudet — och ändå kan de inte
lämna landet eftersom de är judar. Flertalet av dem som önskar lämna
vägras utresetillstånd. Judarna är i dag den enda minoriteten i Sovjetunionen
som icke har rätt att ha sitt eget språk, litteratur, historia och
kultur. Den enda statsägda radio som stadigt saboteras i Sovjetunionen
genom störning är den israeliska som riktas till judarna i Sovjetunionen.
Trots att judarna officiellt erkänts som en minoritet av de sovjetiska
myndigheterna är de de fakto en minoritet utan alla rättigheter”. — I
församlingsdebatten deltog ett tjugotal talare. Fru Gradin framhöll att
man borde ha rätt förvänta sig en mer generös behandling av judarna
från de sovjetiska myndigheternas sida i enlighet med den anda som
präglas av den europeiska säkerhetskonferensens slutdokument från
Helsingfors. — I den rekommendation (nr 778) som församlingen antog
uppmanas medlemsregeringarna att begära, att de sovjetiska myndigheterna
upphör med sin antisemitiska kampanj och att de medger de
judar som så önskar att utvandra.

Som resultat av arbetet i två underutskott — under politiska resp.
juridiska utskotten — låg på församlingens bord vid januarimötet en
rapport (dok. 3696) med resolutionsförslag om situationen i Nord -

Redog. 1975/76: 23

irland — rapportör: den nederländske socialisten Dankert. Efter en lång
debatt där främst britter och irländare deltog, antog församlingens
resolution nr 612. Däri betonas å ena sidan frågans europeiska dimension
vilket berättigar Europarådets inblandning. Å andra sidan betonas
frågans irländska dimension. Nordirlandsfrågan är icke blott en
brittisk angelägenhet, den intresserar i hög grad även Irland. Europarådet
betonar att det är invånarna i Nordirland själva som bör nå fram
till en lösning. En sådan bör bygga på att majoriteten och minoriteten
med respekt för varandras aspirationer tillsammans delar regeringsmakt
och regeringsansvar i en stark koalition vars första uppgift blir att ansvara
för provinsens moraliska och materiella återuppbyggnad.

Ekonomiska frågor

Den s. k. Rom-klubbens kända och omdiskuterade prognoser om ”tillväxtens
gränser” utgjorde utgångspunkt för tre olika rapporter, som behandlades
vid församlingens aprilmöte.

Den första av dessa, avseende de ekonomiska konsekvenserna av ”tillväxtens
gränser” och på det ekonomiska utskottets vägnar framlagd av
den västtyske delegaten Manfred Vohrer (FDP) (dok. 3598), ansluter
sig i hög grad till Rom-klubbens slutsatser i dess andra rapport ”Mankind
at the turning point” från oktober 1974, som förordar s. k. organisk
tillväxt och kanske blivit mest känd för sin beteckning av kärnenergins
utnyttjande som ”en pakt med djävulen”. I Vohrers rapport hävdas
att en större del av den ekonomiska tillväxten bör anslås till att lösa
sociala och ekologiska problem och att bekämpa slöseri med knappa
naturtillgångar. Där understryks vidare bl. a. att det är nödvändigt att
tillämpa principen att det är den som förorsakar nedsmutsning av miljön
som själv skall stå för kostnaderna för att reparera skadorna (”the
polluter pays principle”) och att denna princip överallt iakttas, så att
illojal konkurrens och snedvridningar av den internationella handeln undviks.
Där påyrkas även en omläggning av produktionstekniken så att man
mera utnyttjar naturliga råvaror (som gummi och bomull) och mindre
de för ekosystemet skadliga syntetiska ämnena och att motsvarande iakttas
inom förpackningsindustrin. Vidare uppmärksammas bilismens sociala
kostnader och behovet att mellan länderna harmonisera lagstiftningen
om tolerabla avgasnivåer för motorfordon. — Dessa och andra
yrkanden återfinns i den av församlingen antagna resolutionen nr 592.
Den andra rapporten (dok. 3591) framlades av engelsmannen Johan
Prescott (Labour) på socialutskottets vägnar och avsåg ”tillväxtens gränser
och de sociala värdena” eller värnandet om de sociala målsättningarna
i skuggan av den rådande lågkonjunkturen. Socialpolitiken kommer
lätt i kläm under en ekonomisk nedgångsperiod, men detta får inte
ske, särskilt som det hårdast skulle drabba dem som har de största hjälpbehoven.
I rapporten framförs förslag som syftar till större social rätt -

Redog. 1975/76: 23

visa och en omfördelning av resurser till förmån för de mest missgynnade
grupperna i samhället, dels genom direkt inkomststöd, dels genom
ökade insatser på hälsovårdens, bostadsbyggandets och utbildningens
område, dels genom införandet av indexreglerad minimilön. — I den
rekommendation (nr 760), som församlingen i detta sammanhang antog,
uppmanas expertkommittén för socialtrygghet att undersöka hur
socialförsäkrings- och skattesystem kan samordnas och användas som instrument
för sociala reformer, speciellt i vad avser inkomstfördelning
till förmån för de fattigaste i samhället. Där påyrkas vidare (vilket skett
även vid tidigare tillfällen) utarbetandet av ett rapportsystem för rättvisande
jämförelser av den sociala situationen i de olika medlemsländerna.

På grundval av den tredje rapporten (dok. 3603) med anknytning till
”tillväxtens gränser” och som rörde tillväxtproblematikens implikationer
för vetenskap, teknik och samhälle antog församlingen ett direktiv (nr
350) med instruktion till utskottet för vetenskap och teknik att fullfölja
sina studier av detta ämne (bl. a. i ljuset av de erfarenheter som vinns
vid den 4:e parlamentariska-vetenskapliga konferensen i Florens hösten
1975).

Församlingen diskuterade vid sitt aprilmöte även utvecklingssamarbetet,
med utgångspunkt bl. a. i OECD:s utvecklingskommittés (DAC)
verksamhetsberättelse från år 1974. I församlingens ekonomiska utskotts
rapport härom (dok. 3597), framlagd av den västtyske delegaten Uwe
Holtz (soc. dem.), behandlas bl. a. de allvarliga återverkningarna på uländerna
av prishöjningarna på olja, andra råvaror, livsmedel och konstgödsel.
— I den resolution (nr 591) som antogs i ämnet uppmanas DACländerna
bl. a. att tillämpa en selektiv biståndspolitik, så att gåvo- och
kreditbiståndet främst koncentreras till de fattigaste u-länderna och de
fattigaste befolkningsgrupperna därinom och att samarbetet med de
relativt välbärgade u-länderna tar formen av industriellt samarbete och
betalat tekniskt bistånd. De uppfordras vidare att skyndsamt utbygga
eller främja s. k. trilateralt samarbete mellan kapitalstarka länder (såsom
oljeländerna i dag), leverantörsländer av tekniskt kunnande och utrustning
samt de behövande u-länderna. — I debatten om utvecklingssamarbetet
gjordes från svensk sida inlägg av fru Gradin, som därvid
bl. a. uppehöll sig vid behovet av en ny ekonomisk världsordning, och
av herr Alemyr, den senare i egenskap av ordförande i ekonomiska utskottet.
Denne erinrade bl. a. om att den svenska riksdagen samma dag
(den 23 april) skulle ta beslut om enprocentsmålets uppnående under
budgetåret 1975/76.

Till septembermötet hade det ekonomiska utskottet lagt fram två rapporter
i anslutning till respektive OECD:s (rapportör holländaren Niet)
(dok. 3665) och EFTA:s (rapportör norrmannen Stray) (dok. 3661)

Redog. 1975/76: 23

årsrapporter. Även utskottet för vetenskap och teknologi hade framlagt
en av belgaren de Bruyne utarbetad rapport (dok. 3653) med synpunkter
på OECD:s arbete inom utskottets verksamhetsområde. Debatten om
OECD präglades av att särskilt inbjudna representanter för de utomeuropeiska
OECD-länderna, Australiens, Canadas, Japans och USA:s
parlament deltog. Den utvidgade Europarådsförsamlingen kom därigenom
att fungera som parlamentarisk OECD-församling. I den resolution
församlingen antog (nr 603) uppmanas organisationen att vid utformning
av sina strategier på olika områden särskilt uppmärksamma frågan
om ökad självförsörjning på energiområdet och den ekonomiska strategins
inverkan på ekologi och livskvalitet. På det vetenskapliga området
betonas OECD:s roll som ”think-tank”.

Debatten om EFTA kom att domineras av tvisten mellan Island och
Västtyskland på fiskeområdet. Denna tvist hindrade ikraftträdandet av
Islands frihandelsavtal med EG. Efter en livlig debatt där Västtyskland
anklagades för koloniala metoder av en isländsk ledamot antog
församlingen ett direktiv till sitt jordbruksutskott att — ev. i samråd
med lagutskottet — följa de förhandlingar som just pågick mellan Island
och Västtyskland och vid behov erbjuda sina tjänster som medlare.

I sin resolution (nr 604) uttryckte församlingen förhoppningen att
EFTA även fortsättningsvis skulle lämna verksamt bidrag till Europas
integrering genom att utveckla ekonomiska förbindelser med alla europeiska
länder.

Vid oktober-mötet antogs även en rekommendation (nr 770) till medlemsregeringarna
att sammankalla en konferens på ministernivå för utarbetande
av en gemensam europeisk sjöfartspolitik. I den rapport
(dok. 3662) i ärendet som utarbetats av den brittiske delegaten Prescott
framhålls hur splittrade de europeiska länderna för närvarande
är i en rad viktiga sjöfartspolitiska frågor. Ministerkonferensen skulle
därför få till uppgift att söka nå fram till gemensamma ståndpunkter i
frågor som rör flaggdiskriminering, linjekonferenser, bekvämlighetsflagg,
u-ländernas inträde i sjöfartsnationernas krets, rätten till fri och
fredlig passage genom territorialvatten och internationella sund samt
nedsmutsningen av haven.

Under en debatt ägnad transporter och kommunikationer behandlade
församlingen under januarimötet tre rapporter utarbetade i samarbete
mellan det ekonomiska utskottet och utskottet för regionplanering och
kommunala frågor.

Den franske gaullisten Radius svarade för en rapport (dok. 3713) om
den senaste utvecklingen av de stora kommunikationslederna. I rapporten
som icke utmynnar i något förslag till rekommendation eller resolution
konstateras att helhetssynen kring kommunikationslederna utveck -

Redog. 1975/76: 23

lats till att inte blott omfatta tekniska och transportekonomiska faktorer
utan även kommunikationernas betydelse för livskvalitén i berörda
områden. På senare tid har transportpolitiken påverkats av energikrisen,
av ekonomiska svårigheter och av hänsyn till ekologiska överväganden.
Högtflygande projekt som det brittiska Hovertrain och det
franska Aérotrain har satts på sparlåga och järnvägarna har återupplevt
en renässans, framhålls det i rapporten.

En livlig debatt om det nyligen avskrivna projektet om en tunnel
under Engelska kanalen hölls i församlingen mot bakgrund av en rapport
(dok. 3712) utarbetad av den konservative britten Miller och den
franske independenten Weber. Församlingen antog en resolution (nr 610)
vari brittiska och franska regeringarna uppmanas åter ta upp projektet
till diskussion inom EG:s ram. Även den europeiska transportministerkonferensen
borde spela sin roll och söka åstadkomma en europeisk
lösning av projektet.

Församlingen besvarade den europeiska transportministerkonferensens
(ECMT) 20:e och 21:a årsredogörelser i resolution nr 611. Till
grund för debatten låg en inom ekonomiska utskottet utarbetad rapport
(dok. 3702) av den brittiske konservative ledamoten Lord Selsdon.
I resolutionen uttrycks förhoppningen att ECMT skall spela en större
roll i utvecklingen av transportväsendet. ECMT:s utredningar om jämvägsfinansieringen
och dess insatser för trafikundervisningen i skolorna
apostroferas, och organisationen uppmanas vidareutveckla E-vägsklassningen
i samarbete med FN:s ekonomiska kommission för Europa.
ECE.

Sociala frågor

Församlingen antog vid sitt aprilmöte ett utlåtande (nr 71) till ministerkommittén
avseende anslutna länders efterlevnad av den europeiska
socialstadgan under den tredje 2-årsperioden. Anmärkningar riktades
däri mot en råd länder, däribland Sverige beträffande tillämpningen av
stadgans artikel 4 mom. 3 avseende lika lön för män och kvinnor för
likvärdigt arbete.

Endast tio medlemsländer har alltjämt ratificerat socialstadgan. (Benelux-länderna
och Schweiz hör till dem som ej anslutit sig.)

Till oktobermötet hade det sociala utskottets rapportör engelsmannen
Cohen (labour), lagt fram en rapport (dok. 3667) om sociala
problem orsakade av förstumning och flyttningar i städer och stadsdelar.
Rapporten utmynnade i ett förslag till rekommendation om ett
bostadspolitiskt program där medlemsregeringarna uppmanas bekämpa
fattigdomen med inkomstförstärkningar, inkomstgarantier och bostadsstöd,
att subventionera kommuner med låg skattekraft, att uppmuntra
kommunala markköp och att bedriva forskning om slummens orsaker.
På förslag av fru Söder kom den antagna rekommendationen (nr 764)

Redog. 1975/76: 23

att innehålla även en passus om att den regionala planeringen bör inriktas
med sikte på decentralisering av skilda samhällsfunktioner. Rekommendationen
innehåller vidare en katalog av önskemål om utbyggnad
av kollektiva transporter, om undvikande av enformighet i städernas
fysiska struktur vare sig det sker i den stora eller lilla skalan, om
bevarande av äldre bebyggelse vid sidan om nybyggen, om ”rullande” inoch
utflyttning hellre än samtidig flyttning av stora grupper mänskor
osv.

Den största debatten vid församlingens januarimöte gällde frågan om
de sjukas och döendes rättigheter. Till grund för debatten låg en rapport
(dok. 3699) av fru Hubinek, Österrike (Ö.V.P.) och herr Voogd,
Nederländerna (socialist). Frågan hade väckts genom en motion om att
Europarådet borde anta en deklaration om de sjukas rättigheter. I
motionen betonades framför allt patientens rätt att få full information
om sitt hälsotillstånd och att beredas tillfälle acceptera eller vägra erbjuden
behandling. Under beredningen i utskottet för sociala frågor och
hälsovård kom diskussionen att koncentreras kring frågan om den döendes
rättigheter. Den moderna medicinens resurser kan missbrukas så
att den döendes dödskamp förlängs på ett sätt som strider mot vår
uppfattning om människovärdet och människans värdighet, menade
man. Frågan om hur de döende kan hjälpas förbereda sig för det oundvikliga
slutet behandlades. Dödsbegreppet diskuterades.

I ett ursprungligt utkast till rekommendationstext förordade rapportörerna
att eutanasi borde tillåtas i vissa extrema situationer när allt hopp
om att kunna rädda en patient var ute, bl. a. om patienten i förväg
skriftligen förordnat att han icke önskade fortsatt behandling om han
råkade ut för obotlig sjukdom som omöjliggjorde fortsatt liv med
mänsklig värdighet. I vissa fall skulle ett tvåläkarintyg krävas. Särskilda
undersökningskommissioner borde få i uppdrag att bedöma om läkare
som underlåtit behandling eller avbrutit behandling i här avsedda situationer
skulle befrias från rättsliga påföljder.

De svenska ledamöterna fru Berglund och fru Söder kom att leda en
grupp i utskottet som var kritisk mot delar av förslaget. Fru Berglund
presenterade alternativa formuleringar, mot bakgrund bl. a. av den debatt
som ägde rum i den svenska riksdagen 1974.

Församlingsdebatten samlade 36 talare. Fru Berglund erinrade om att
frågan var av yttersta betydelse, ur moralisk, social, psykologisk och ekonomisk
synpunkt. Den berör icke blott de gravt sjukas rättigheter utan
även deras rättigheter som icke är helt friska. En god politik för värnandet
av de sjukas rättigheter måste tillgodose följande krav sade hon.
Sjukvårdsorganisationen måste ges erforderligt budgetutrymme; patienten
måste hållas informerad och ges möjlighet acceptera eller avvisa erbjuden
vårdmetod; läkarna skall handla i enlighet med vetenskap och
beprövad erfarenhet; den allmänna debatten bör hållas på ett högre

Redog. 1975/76: 23

plan; den medicinska personalens och de ansvariga politikernas åtgärder
måste vara av sådan kvalitet att allmänheten inte förlorar förtroendet
för sjukvårdens organisation eller för den medicinska personalen;
människans värdighet måste respekteras.

Församlingen antog en rekommendation (nr 779) med kompromissformuleringar
som flertalet ledamöter inklusive de svenska kunde enas
kring. Medlemsstaterna uppmanas tillse att alla sjuka människor får all
den vård som är möjlig på läkarvetenskapens nuvarande nivå; de bör
få full information om sin sjukdom och om föreslagen behandling; vårdpersonal
och annan personal bör ges utbildning i att diskutera dödsproblematiken
med döende patienter; undersökningskommittéer bör tillsättas
för att utarbeta etiska regler för behandling av patienter som närmar
sig livets slut, och därvid bl. a. överväga läkarnas situation i fall
där de icke utnyttjat möjligheterna att på artificiell väg förlänga dödsprocessen
hos döende patienter; vidare bör frågan om skriftliga deklarationer
utredas, varigenom läkaren ges fullmakt avhålla sig från livsförlängande
åtgärder i vissa fall.

Församlingen antog även en resolution (nr 613) om de sjukas och
döendes rättigheter. Den riktas åt två håll. Läkarnas organisationer i
medlemsstaterna uppmanas kritiskt granska de kriterier som f. n. utnyttjas
vid beslut om insättande av återupplivningsförsök resp. vid inplacering
av patienter i långvård som erfordrar artificiella livsuppehållande
medel. — WHO:s Europakontor uppmanas undersöka vilka kriterier
som gäller för dödsbegreppet i olika länder i Europa samt att föreslå
harmonisering av dessa regler.

Juridiska frågor

Efter en kort debatt om tortyren i världen på grundval av en rapport
(dok. 3668) av engelsmannen Lewis antogs vid oktobermötet en rekommendation
(nr 768) till ministerkommittén att formellt besluta att
utlämning enligt den europeiska utlämningstraktaten skall vägras om utlämningen
kan förmodas resultera i inhuman behandling av vederbörande
(i enlighet med konklusionerna från ett expertmöte 1969) samt
att medlemsregeringarna bör revidera sina utlämningsavtal med länder
där tortyr ”praktiseras eller tolereras”.

Församlingen antog även en rekommendation (nr 769) om utlänningars
rättsliga ställning. Efter flera års förarbete hade juridiska utskottets
rapportör, holländaren Piket framlagt en rapport (dok. 3666)
med förslag att ministerkommittén uppdrar åt den europeiska juristkommissionen
CCJ att utarbeta en konvention som lägger grunden till
en enhetlig utlänningslagstiftning i Europa. I sin rapport hänvisar Piket
till att stora praktiska olägenheter orsakats av att reglerna för utlänningars
rättigheter varierar starkt mellan olika närliggande länder i en
tid som präglas av intensiv reseverksamhet och livlig flyttning över

Redog. 1975/76: 23

gränserna. I rekommendationen anges vissa regler som enligt Europarådsförsamlingens
mening bör tas in i medlemsländernas utlänningslagstiftning.
Dit hör principen om rörelsefrihet mellan medlemsländerna,
principiell bosättningsfrihet, restriktiva regler för utvisning och förbud
mot avvisning ifall vederbörande riskerar bli förföljd av politiska, religiösa
etc. skäl.

Den provisoriska dagordningen för januarimötet innehöll en debatt
om avskaffandet av dödsstraffet. Någon sådan debatt
kom dock inte att avhållas då utskottsmajoriteten ej kunde vinnas för
att nu lägga fram förslaget.

För fyra år sedan motionerade bl. a. nordiska delegater att Europarådet
skulle uppmana de medlemsstater som fortfarande har dödsstraff
att avskaffa detta. I juridiska utskottet utsågs herr Lidgård till
rapportör, Hans rapport visade klart, att dödsstraffet har ringa, om ens
någon, avskräckande effekt exempelvis vid terrorism eller annan svår
brottslighet. Samtidigt stegras i hög grad risken för övergrepp mot domstolar,
fångvårds- och polismyndigheter och vanliga medborgare omedelbart
före och efter en avrättning. Herr Lidgård föreslog att Europarådet
kraftfullt och bestämt skulle uttala sig mot dödsstraffet och hänvisade
till § 3 i Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna,
enligt vilken inhumana och förnedrande straffmetoder är bannlysta.

Efter långa debatter beslöt emellertid juridiska utskottet för ett år
sedan att inte lägga fram hr Lidgards förslag. Formellt ansågs inte tidpunkten
lämplig med hänsyn till ökningen av våldsbrotten. Ärendet
har sedan behandlats på nytt — med samma resultat. Därför har herr
Lidgård avsagt sig rapportörskapet med motiveringen att ju längre
man hävdar att dödsstraffet är ett ultimativt straff, som genom att avskräcka
räddar människoliv, desto längre dröjer det innan adekvata åtgärder
för terroristbekämpning vidtages. Genom dödsstraffet riskerar
man fler liv än man räddar.

Kultur- och utbildningsfrågor (ungdomsfrågan)

På grundval av en rapport (dok. 3590) från kultur- och utbildningsutskottet
behandlade församlingen vid sitt aprilmöte frågan om ungdomens
medinflytande (”participation”) i samhällslivet och i det europeiska
samarbetet. I detta ärende antog församlingen dels en rekommendation
(nr 758) till ministerkommittén, dels en resolution (nr 590).
I detta sammanhang framkastas tanken på en ev. europeisk stadga
(”charter”) med riktlinjer för ungdomens medinflytande i den demokratiska
beslutsprocessen. Vidare yrkas bl. a. på ökade medelsramar
för europeiska ungdomscentret i Strasbourg och väsentligt ökade bidrag
till europeiska ungdomsstiftelsen.

Frågan om giltigheten utomlands av examina och betyg som erhållits
i ett land har sysselsatt Europarådets olika organ, både i minister -

Redog. 1975/76: 23

kommittén och i kultursamarbetsrådet CCC. Vid oktobermötet tog
den parlamentariska församlingen upp ärendet mot bakgrund av en
rapport (dok. 3648) som utarbetats av engelsmannen Röper för kulturutskottets
räkning. Röper säger sig vilja angripa problemet från en
något annorlunda utgångspunkt än vad som hittills skett: genom utbyte
av information om den postgymnasiala utbildningens roll — inklusive
återkommande utbildning och fortbildning — bör medlemsländerna
kunna nå större framgångar vid betygsjämförelse än vad som hittills
åstadkommits genom mer formella jämförelser mellan studiernas rena
faktainnehåll. Församlingen antog en rekommendation (nr 762) med
uppmaning till medlemsländerna att med utgångspunkt från ett mer
dynamiskts synsätt bringa redan existerande överenskommelser till full
tillämpning.

Redan 1957 föreslog grekiska regeringen i Europarådet att ett
europeiskt kulturcentrum skulle byggas i Delfi. Beslut fattades i ministerkommittén
1962, men när byggnaden var färdig var Grekland icke
medlem av Europarådet. Sedan Grekland nu åter vunnit inträde i
Rådet föreslog församlingen i rekommendation (nr 763) att tidigare
beslut skulle bekräftas och att ministerkommittén i samarbete med grekiska
regeringen skall verka för att kulturcentret kan öppnas snarast
möjligt. I den rapport (dok. 3649) som låg till grund för debatten
föreslog rapportören, engelsmannen lord Beaumont, att centret till en
början utnyttjas för konferenser samt för stipendiater.

Församlingen antog vid oktobermötet även en resolution (nr 598) där
de sociala aspekterna på konservering av byggnadsminnen uppmärksammas.
Vid diskussionen i samband med byggnadsvårdsåret måste
tillbörlig hänsyn tas till invånarna i de hus som rustas och renoveras,
särskilt som det ofta rör sig om människor med låga inkomster.

Frågor rörande vetenskap och teknologi

Församlingen antog vid januarimötet en rekommendation (nr 774)
till ministerkommittén att verka för att OECD.s kärnenergiorgan NEA
förbättrar sin informationsservice genom att saluhålla rapporter och
annan information om gjorda erfarenheter inom organisationens verksamhetssfär.
Rapportör: M Paul Riviere, fransk gaullist (dok. 3654).

En konvention om upprättande av en europeisk rymdstyrelse (ESA)
slöts mellan femton Europarådsländer i maj 1975. Vid oktobermötet
antog församlingen en rekommendation (nr 765) där den utf-alade sin
tillfredsställelse över det nya organet och föreslog att ESA utnyttjades
som koordinerande organ för medlemsländernas politik i rymdfrågor
inom olika internationella organisationer.

Redog. 1975/76: 23

Jordbruksfrågor

Jordbruksutskottet framlade till januarimötet en av den franske delegaten
de Montesquiou (RCS, center) utarbetad rapport (dok. 3695)
om läget inom den europeiska träindustrin. Från svensk sida framhöll
herr Hedström i församlingsdebatten att även om det otvivelaktigt i en
del europeiska länder finns utrymme för en ökning av skogsavverkningen
och träförädlingsindustrin kan generellt sägas att tillgången på
skog inte förslår till att täcka den efterfrgan på papper, timmer och
andra skogsprodukter som man kan räkna med fram till sekelskiftet.
Det är därför angeläget att man i alla länder anstränger sig att ta till
vara så stor del av råvaran som möjligt under industriprocessen och
utnyttja även avfallsprodukterna. Åtgärder bör tas även för att öka
skogens avkastning genom intensifierat skogsbruk, röjning av unga bestånd,
dikning och sådd av snabbväxande plantor.

I den resolution (nr 609) som antogs uppmanas regeringarna vidta
åtgärder för att öka tillgången på råvara bl. a. genom att minska förlusterna
i olika produktionsled. På förslag av herr Hedström infogades
även förslag om genomförande av skogsräkningar i medlemsländerna
för att få fram säkrare prognoser över den framtida virkestillgången.

Vid januarimötet antogs även en rekommendation (nr 776) om den
europeiska lant- och jordbrukarungdomen (rapportör: den nederländske
liberalen Schlingemann). Församlingen påpekar vikten av att ungdomarna
på landet får goda sociala villkor, fullgod utbildning och lånemöjligheter
för dem som vill förvärva jordbruk (dok. 3706).

I rekommendation nr 777 om den sjätte årsrapporten från det internationella
centret för högre agronomiska studier i Medelhavsområdet
uppmanas ministerkommittén föreslå att diplomen från institutet erkänns
av medlemsstaterna m. fl. åtgärder till stöd för centret (dok.

3705).

Befolknings- och flyktingfrågor

Europarådets särskilde representant för nationella flyktingar och
överbefolkning Schneiter presenterade sin årsrapport vid oktobermötet.
Församlingen antog i anslutning härtill en rekommendation (nr 766)
där den särskilt betonade hur mycket hårdare invandrare drabbats av
den senaste konjunkturnedgången än medlemsländernas egna medborgare.
Ministerkommittén uppmanas vidta åtgärder för att undanröja
diskriminering mellan infödda och invandrade arbetare. Församlingen
antog även en resolution (nr 600) i anslutning till den mellanstatliga
kommitténs för europeisk migration (ICEM) årsrapport. I resolutionen
betonas önskvärdheten att varje land sätter upp informationscentraler
så att såväl invandrare som de som önskar utvandra kan få upplysning
om möjligheterna till social och yrkesmässig återintegrering i hemlandet
resp. andra länder.

Redog. 1975/76: 23

I en rapport till januarisessionen (dok. 3642) hade två socialistiska
ledamöter, holländaren Dankert och fransmannen Forni, behandlat de
faktoflyktingarnas situation. Härmed avses personer som icke erkänns
som flyktingar enligt 1951 års konvention men som inte kan eller vill
återvända till hemlandet av politiska, etniska, religiösa eller andra giltiga
skäl. Församlingen antog en rekommendation (nr 773) om att en
särskild konvention bör utarbetas till förmån för denna kategori som
bör ges mer generös behandling än utlänningar i allmänhet eftersom
de icke har möjlighet återvända till sitt ursprungsland.

I resolution nr 608 om chilenska flyktingar tar Europarådsförsamlingen
ställning för att flyktingar från Chile skall tas emot av alla medlemsstater,
ges politisk asyl resp. behandlas som de fakto-flyktingar enligt
ovannämnda rekommendation (dok. 3642 add.).

Övriga frågor

För informationen om Europarådet svarar en särskild press- och informationsavdelning
i sekretariatet. Församlingen har ett utskott som
helt ägnar sig åt kontakten med de nationella parlamenten och med
allmänheten. Detta till trots har enligt gjorda undersökningar medborgarna
i medlemsländerna dåliga, ja påfallande ofta obefintliga kunskaper
om Europarådet och dess arbete. Även bland parlamentariker
i de olika länderna är okunnigheten i detta avseende stor. — Generalsekreterare
Kahn-Anckermanns har efter sitt tillträde sökt stärka informationsfunktionen
såväl personal- som budgetmässigt. — Till församlingens
oktobermöte hade utskottet för relationerna till parlamenten och
allmänheten framlagt en rapport (dok. 3647) som utarbetats av den
danske delegaten Budtz med förslag till såväl rekommendation som
instruktion till olika församlingsorgan rörande Europarådets informationspolitik.
I den rekommendation (nr 767) som antogs erinras om att
Europarådets framtida roll enligt ministerkommitténs beslut skall koncentreras
till följande områden, nämligen skyddet av de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna, sociala och socialekonomiska
problem, kulturellt samarbete och utbildningssamarbete, ungdomsfrågor,
hälsofrågor, natur- och miljövård, kommunal- och regionalpolitiska
frågor samt samarbete på det rättsliga området. Ministerkommittén
uppmanas ge Europarådet en viktigare politisk roll särskilt
som länk mellan EG-länderna och övriga Europarådsländer. Samarbetet
och dialogen mellan ministerkommittén och församlingen bör
vidgas. Församlingens egna organ instrueras iaktta större självdisciplin
när det gäller att ta upp nya ämnen till diskussion, att ägna varje fråga
tillräcklig uppmärksamhet och inte votera igenom otillräckligt beredda
förslag. Delegaterna bör ta varje tillfälle i akt att sprida kännedom —
i sina respektive parlament, till väljarna och till massmedia — om
Europarådets aktivitet på skilda fält.

Redog. 1975/76: 23

Europarådet strävar efter att kontinuerligt granska och omformulera
organisationens framtida roll och utarbetar därför femårsplaner för
samarbetet i ministerkommittén och i expertkommittéerna. Förslag har
framlagts om en plan för åren 1976—80.

Vid januarimötet antog församlingen ett utlåtande (nr 74) över förslaget
till plan. I utlåtandet framhålls behovet av att Europarådet måste
förfoga över ett erforderligt maskineri om rådet skall kunna få inflytande
på den politiska utvecklingen i Europa och inte nöja sig med att
kommentera denna. Församlingen efterlyser en grundläggande allmän
politik som planeras och verkställs i enlighet med mål som uppsatts på
förhand. Fördenskull bör Europarådets aktivitet präglas av större politisk
medvetenhet i sina grundläggande värderingar.

En förteckning över samtliga de beslut i form av rekommendationer,
resolutioner etc., som fattats av församlingen och dess ständiga utskott
under den period som föreliggande berättelse avser, bifogas.

Utförligare redogörelser för debatterna och besluten har kontinuerligt
utarbetats för vart och ett av församlingsmötena och utgetts i stencilform
och finns liksom övrig dokumentation med anknytning till församlingsmötena
att tillgå vid riksdagens internationella sekretariat.

Redog. 1975/76: 23

Bilaga

Beslut fattade vid Europarådets parlamentariska församling och dess
ständiga utskott under 27:e årssessionen (april 1975—januari 1976)

Rekommendationer

nr 758 om ungdomens kollektiva medinflytande

759 om situationen på Cypern

760 om tillväxtens gränser och de sociala värdena

761 om betalning av pensioner i fall där vederbörande varit underkastad
pensionsbestämmelser i mer än ett land (mixed carreer)
och om införande av ett europeiskt socialförsäkringspass
(beslutad av ständiga utskottet)

762 om ömsesidigt godkännande av examina och betyg

763 om inrättande av ett europeiskt kulturcentrum i Delfi

764 om sociala problem sammanhängande med förslumning i städerna
och med folkförflyttningar

765 om den europeiska rymdstyrelsen (European Space Agency)

766 om 19 :e verksamhetsberättelsen från Europarådets särskilda
ombud för nationella flyktingar och överbefolkning

767 om Europarådets informationspolitik

768 om tortyren i världen

769 om utlänningars rättsliga ställning

770 om europeisk sjöfartspolitik

771 om förbindelserna mellan Europarådet, Canada och Förenta
Staterna (Europarådets allmänna politik)

772 om europeiskt samarbete på specifika tekniska områden —
Rhendalens grundvatten

773 om de fakto-flyktingars belägenhet

774 om den tredje årsrapporten från OECD:s kärnenergiorgan NEA

775 om utarbetandet av ett fördrag rörande överföring av ansvarigheten
för flyktingar som flyttar legalt från ett medlemsland i
Europarådet till ett annat

776 om lant- och jordbrukarungdomens situation i Europa

777 om sjätte årsrapporten från det internationella centret för högre
agronomistudier i medelhavsområdet

778 om den judiska minoritetsgruppens belägenhet i Sovjetunionen

779 om de sjukas och döendes rättigheter

Redog. 1975/76: 23

Resolutioner

nr 590 om ungdomens kollektiva medinflytande

591 om utvecklingssamarbetet i en förändrad ekonomisk världskonjunktur 592

om de ekonomiska följderna av ”gränserna för tillväxten”

593 om situationen i Portugal

594 om situationen i Mellersta Östern

595 om den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen, —
utsikter och följder för Europa

(Europarådets allmänna politik)

(beslutad av ständiga utskottet 1975-07-02)

596 om ikraftträdande av artikel 57 i den europeiska konventionen
om de mänskliga rättigheterna

(beslutad av ständiga utskottet)

597 om de fakultativa klausulerna i den europeiska konventionen om
de mänskliga rättigheterna

(beslutad av ständiga utskottet)

598 om sociala aspekter på bevarande av byggnadsminnen

599 om situationen i Spanien

600 till svar på 19 :e verksamhetsberättelsen från den mellanstatliga
kommittén för europeisk migration (ICEM)

601 om situationen i Portugal

602 om utskottsrapporter (artikel 46 i procedurreglerna)

603 till svar på OECD:s verksamhetsberättelse för 1974

604 till svar på 14:e och 15:e verksamhetsberättelserna från EFTA

605 om förbindelserna mellan västeuropeiska stater, Canada och
Förenta Staterna (Europarådets allmänna politik)

606 om kvinnans politiska rättigheter och ställning

607 innehållande en deklaration om Europarådet och närmare enhet
mellan europeiska demokratier

608 om chilenska flyktingar

609 om träindustrins situation i Europa

610 om tunneln under Engelska kanalen som en faktor i det europeiska
kommunikationsledsnätet

611 till svar på de 20:e och 21:a årsrapporterna från den europeiska
transportministerkonferensen

612 om läget i Nordirland

613 om de sjukas och döendes rättigheter

614 om läget i Spanien

615 om läget på Cypern (Europarådets allmänna politik)

616 om läget i Mellanöstern (Europarådets allmänna politik)

Redog. 1975/76: 23

Direktiv

nr 350 om tillväxtproblemens betydelse för vetenskap, teknik och samhälle 351

om åtgärder mot terrorismen

352 om den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen, —
utsikter och följder för Europa

(beslutad av ständiga utskottet)

353 om förbättring av effektiviteten hos församlingens rekommendationer (beslutad

av ständiga utskottet)

354 om Europarådets informationspolitik

355 om tvisten över fiskerätt i isländska vatten

356 om kanaltunneln

Utlåtanden

nr 70 om budgetprogrammet för församlingens verksamhet under år
1976

71 om tredje kontrollperioden rörande den europeiska socialstadgans
tillämpning

72 om Europarådets budgetar under finansåren 1973, 1975 och
1976

73 tillägg till utlåtande nr 70 (1975) om budgetprogrammet för
församlingens verksamhet under år 1976

74 om förslaget till femårsplan 1976—80

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760092