Förslag till riksdagen (Framställning / redogörelse 1985/86:22)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen

Fullmäktiges i riksbanken förslag om inrättande av
sedeldepåer för riksbanken hos postverket

Förs.
1985/86:22

1. Sammanfattning

Dnr 86-060-002

Fullmäktige i riksbanken begär riksdagens godkännande av att riksbanken,
som i dag bedriver försöksverksamhet vid två s. k. postala sedeldepåer,
inrättar ytterligare ett begränsat antal sådana depåer utöver de två försöksdepåerna,
som permanentas.

Genom beslut av 1982/83 års riksdag (FiU 1982/83:27, rskr. 184) fastlades
riksbankens nu gällande regionala organisation. Beslutet innebär att ”riksbanken
skall, på orter som fullmäktige bestämmer, ha åtta regionkontor och
under dessa högst fjorton kassakontor” (3 § lagen [RFS 1975:6] med
reglemente för riksbanken [Bankoreglementet])1. Därutöver uttalade utskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande (s. 11 ff.) att pågående
försöksverksamhet med postala sedeldepåer borde utvidgas till två orter och
inbegripa såväl post som banker samt att reguljär verksamhet med sedeldepåer
borde anstå i avvaktan på utvärdering av försöksverksamheten. Förslag
om lösning skulle efter avslutade försök underställas riksdagen av bankofullmäktige.

Depåverksamheten innebär att postverket för riksbankens räkning håller
en depå av sedlar. Dessa depåer står till förfogande för post och banker som
där får insätta och hämta sedlar. I depåerna inneliggande sedlar anses insatta
i riksbanken. Sedelvård bedrivs ej i depåerna. I den mån där insatta sedlar ej
anses kunna utan sortering och kontroll återutlämnas, transporteras dessa till
närliggande riksbankskontor för uppräkning och sortering samtidigt som
depån påfylls från riksbankskontoret.

Fullmäktige anmäler nu att tillräcklig erfarenhet har vunnits för att kunna
gå vidare med inrättandet av ytterligare depåer på ett begränsat antal orter.
Fullmäktige framlägger därför förslag härom.

2. Sedelhantering inom kontorsorganisationen

Sveriges riksbank har i egenskap av centralbank det övergripande ansvaret
för sedelförsörjningen i landet. Riksbanken svarar för att sedlar finns i
tillräcklig mängd och av viss kvalitet.

Då banker och post lämnar in sedlarna till riksbanken görs en översiktlig

1 Senaste lydelse av 3 § SFS 1983:180. 1

1 Riksdagen 1985186.2 sami. Nr22

kontroll av antalet sedelbuntar. Sedlar av högre valör, 10 000- och 1 000-kronor, räknas och sorteras omgående. Buntar av övriga valörer lagras i
riksbankens valv i avvaktan på detaljkontroll.

I syfte att få en jämn arbetsfördelning över året lagras sedelbuntarna en
viss tid innan uppräkning och sortering sker.

Sedlarna kontrolleras av riksbanken i tre avseenden: antal, äkthet samt
kvalitet. Med kvalitetskontroll avses utsortering av smutsiga, trasiga och
tejpade sedlar. Strävan är att återanvända så stor del som möjligt av
materialet.

Sedelsortering förekommer vid riksbankens samtliga region- och kassakontor.
Vid sedeldepå sker däremot, som nämnts, ingen sortering utan
enbart en bedömning om inkommande bunt kan återanvändas direkt. Någon
antals- eller äkthetskontroll av de enskilda sedlarna sker följaktligen inte
heller vid depån. Driftskostnaderna för en sedeldepå svarar riksbanken för.
En depå bemannas av två personer från postverket med vardera halvtidstjänstgöring.

3. Riksdagsbeslutet och senare organisationsändringar

Beslutet vid 1982/83 års riksdag innebar, som nämnts, att riksbanken skall ha
åtta regionkontor och under dessa högst 14 kassakontor, medan den
geografiska placeringen och antalet kassakontor fastställs av fullmäktige.
Genom beslut den 7 april 1983 fastställde fullmäktige antalet kassakontor till
14. Två kontor lades ned, Kristianstad och Karlskrona. Utöver den redan
befintliga sedeldepån i Norrköping inrättades en ny depå i Karlskrona. Båda
depåerna skulle betjäna såväl posten som bankerna och drivas på försök.
Endast regionkontoren hålls öppna för allmänheten.

Sammantaget innebar de olika åtgärderna att den regionala organisationens
personalstat minskade med ca 135 tjänster.

Den rationalisering av verksamheten, som den nya regionala organisationen
möjliggjort, förstärks genom ett omfattande investeringsprogram för
maskinell räkning och sortering av sedlar. Fullmäktige beslöt under 1984 att
ytterligare 17 sedelsorteringsmaskiner skall anskaffas och avsikten är att
ytterligare maskininstallationer skall ske under de närmaste åren. Genom
maskinell räkning och sortering av sedlar kan kostnaderna reduceras med
25—30 % i förhållande till manuell hantering.

Då flertalet av riksbankens kontor är helt olämpliga för en rationell
betalningsmedelshantering och dessutom arbetsmiljömässigt inte uppfyller
rimliga anspråk har fullmäktige genom beslut den 22 september 1983
fastställt ett omfattande om- och nybyggnadsprogram för regionerna. Enligt
riktlinjerna för byggnadsverksamhet skall riksdagsrevisorernas organisationsschablon
ligga till grund för programytornas dimensionering. Denna
schablon omfattar för kassakontoren tre tjänstemän för allmänt administrativa
uppgifter jämte erforderligt antal sedelräknare. Sedelräkningsutrymmena
vid nya kassakontor planeras för en volymökning om 100 % och nya
regionkontor för en ännu större ökning.

Byggprogrammet följer hittills i allt väsentligt fastlagda tider för om- och
tillbyggnader i Härnösand och Falun samt nybyggnader i Karlstad, Växjö,
Örebro och Linköping.

Förs. 1985/86:22

Vad beträffar frågan om att uppföra nya fastigheter för kassakontoren i
Borås, Trollhättan/Vänersborg, Halmstad och Kalmar har direktionen
genom beslut den 11 oktober 1984 beslutat senarelägga planeringen.
Bakgrunden härtill tecknas i det följande.

4. Förändrat planeringsunderlag

Underlaget för de beslut som fullmäktige på basis av 1982/83 års riksdagsbeslut
fattat om den regionala organisationen framstår i dag i flera avseenden
som föråldrat.

4.1 Sedel- och myntinströmningen

Sedel- och myntinströmningen är i hög grad dimensionerande för de resurser
som i form av lokaler och arbetskraft avsätts för betalningsmedelsförsörjningen.

Antalet sedlar, som under 1970- och 1980-talen inlämnats till riksbanken,
har varierat kraftigt från år till år (bilaga 1). Den kraftiga inströmningen
under åren omkring 1980 har dämpats men 1985 års siffror gör bilden oklar.

Inströmningen av sedlar

Period	1 000-tals buntar	Ökn. från föreg, period
	Alla valörer	Alla valörer, %
1974-1977	23 317	15,5
1978-1981	30 805	32,1
1982-1985	37 621	22,1

Inga säkra prognosmetoder finns tillgängliga vad avser inströmningen av
sedlar till riksbanken. 1980-talets utveckling har bekräftat osäkerheten om
den framtida inströmningen.

Ovan angivna förhållanden bör mana till stor försiktighet vid utformningen
av den regionala organisationen.

Även i fråga om mynten är planeringsunderlaget i dag annorlunda än
tidigare. Riksbanken har under senare år i samarbete med posten, bankerna
och myntverket utarbetat ett system för en mera rationell hantering av mynt.
Riksbanken kommer bl. a. att tillhandahålla mynten i förpackningar som är
mer ändamålsenliga än tidigare. Detta borde i och för sig öka efterfrågan på
riksbankens myntuppräkningstjänster. Å andra sidan är avsikten att genom
lämplig taxesättning styra denna efterfrågan så att mynten så långt möjligt
cirkulerar utan att passera riksbanken. Detta kan ske genom att lokal
clearing i ökad utsträckning sker mellan banker och post. Denna policy för
mynthanteringen har fastställts genom fullmäktiges beslut den 28 juni 1984.

4.2 Transporter och säkerhet

Förs. 1985/86:22

Bankkontor som inte är belägna på riksbanksort har alltid haft flera olika
möjligheter att förse sig med och att lämna ifrån sig sedlar. Direkttransporter

av sedlar har förekommit och i stor utsträckning har sedlar skickats i paket.
Det dominerande sättet har dock varit insättningar och uttag över postgirot.
Detta innebär att det är postens värdetransportlinjer som i stort sett fått
bestämma vilka geografiska områden som försörjs med och avtappas på
sedlar via ett bestämt riksbankskontor. Detta system är traditionellt stelt.
Förändringar görs dock emellanåt och har då kunnat förorsaka stora
svårigheter i riksbanksorganisationen. Riksbanken har haft mycket små
möjligheter att påverka postens interna organisation och har i stort sett fått
finna sig i gjorda förändringar.

Riksbanken har under våren 1985 haft överläggningar med såväl Securitas
som Vätab (sparbanksägt). Båda företagen har en genomtänkt säkerhetsfilosofi
och kan transportera värden om 15—20 milj. kr. per bil. Överläggningarna
bekräftar att värdetransportföretag i ökande omfattning går in på
marknaden för att sälja sedeltransporttjänster åt bankerna. Drivkraften här
är att bankerna, om sedlarna förs till ett riksbankskontor samma dag som de
skulle ha inbetalats på ett postkontor, tjänar en dags ränta. Därtill kommer
att posten under hösten 1985 avgiftsbelagt sådana uttag från postgirot som
görs för att erhålla sedlar samt infört krav på full assurans för sedelpaket.

Att sålunda sedlar i ökande omfattning transporteras av värdetransportföretagen
i stället för av posten innebär att sedelförsörjningen av en ort kan
lättare flyttas från ett riksbankskontor till ett annat. Man är inte längre
beroende av att t. ex. postkupé framförs med ett visst tåg på en viss järnväg
eller av att postens värdebillinjer av speciella postala skäl måste hålla en viss
rutt. Det ökade skydd för sedlarna som värdetransportföretagen ger i
förhållande till posten gör det också mindre angeläget att riksbankskontoren
ligger så tätt som planerat. Just angelägenheten att ur säkerhetssynpunkt
undvika att sedlar transporterades långa sträckor i oskyddade postala
transporter var nämligen ett huvudskäl för det alltjämt täta nät av riksbankskontor
som fastlades i 1983 års riksdagsbeslut.

4.3 Sedeldepåer

Sedeldepån i Norrköping startade sin verksamhet 1978 men var fram till den
1 oktober 1983 öppen endast för posten. Därefter har även bankerna haft
tillgång till depån. Depån i Karlskrona öppnades i oktober 1984.

En depå betjänas av två deltidsanställda posttjänstemän. Administrativa
rutiner, bokföring, rapporter etc. handhas av riksbankens regionkontor.

Förslag om att inrätta ett stort antal sedeldepåer kom från riksdagsrevisorerna.
Remissinstansernas bedömning var dock blandad och fullmäktige
hävdade att depåerna inte på amma sätt som kontoren skulle minska antalet
sedeltransporter, att sedelkvaliteten skulle bli ojämn, att det skulle bli
svårare att upptäcka och ingripa mot sedelförfalskningar och att reglera
överskott och brister i sedelbuntar. Därtill skulle myntdistributionen försvåras.

Erfarenhet har nu vunnits av verksamheten med sedeldepåer. I väsentliga
avseenden kan konstateras att tidigare uttalade farhågor inte besannats.
Antalet sedeltransporter mellan sedeldepå och regionkontor är begränsat
och uppgick i fallet Norrköping under 1985 till tio stycken. Sedelkvaliteten

Förs. 1985/86:22

inom depåernas verksamhetsområde inger inte farhågor. Det finns inte
heller anledning att räkna med kvalitetsproblem så länge antalet depåer är
begränsat.

Vissa nya frågor har dock aktualiserats genom de erfarenheter som vunnits
genom verksamheten i Norrköping och Karlskrona:

- Vid inrättande av fler depåer kan behov av utlämning av mynt föreligga på
vissa orter och sådana bör kunna komma till stånd i begränsad omfattning
och efter rekvisition viss tid i förväg.

- Säkerhetsfrågorna bör uppmärksammas på grund av de speciella arbetsförhållanden
som råder för personalen vid depåerna. Endast två personer
arbetar i depån och de är i stort sett isolerade från övrig verksamhet vid
posten. Den naturliga ”internkontroll” som alltid föreligger vid kassa- och
regionkontoren genom att arbetsstyrkan är större finns inte vid depåerna.
Även de sociala aspekterna på de särskilda arbetsförhållandena vid
depåerna bör beaktas.

Riksbanken avser att diskutera dessa frågor med postverket varvid
tanken på att ha två alternerande arbetslag bör aktualiseras.

- Såväl post som banker vill helt naturligt ha nya eller av riksbanken
kontrollerade sedlar. En direkt återanvändning av inlämnade sedlar är
dock i hög grad önskvärd då kontrollen är kostnadskrävande. I fortsättningen
bör graden av återanvändning och formerna härför kunna avtalas
mellan riksbanken och posten resp. bankerna, eventuellt med ett stöd av
lämplig taxesättning.

- Transporterna mellan sedeldepåer och riksbankskontor har hittills skett på
olika sätt. För Norrköpingsdepån har väsentligen posten svarat för dessa.
Posten har emellertid anmält att man ej anser sig ha tillräckligt hög
säkerhetsstandard för att i framtiden kunna svara för transporterna till och
från sedeldepåer.

Sammanfattningsvis kan sägas att även om full verksamhet vid depåerna
pågått endast en begränsad tid, två resp. ett år, har tillräcklig erfarenhet
vunnits för att kunna gå vidare med inrättandet av ytterligare depåer på ett
begränsat antal orter.

En sådan begränsad utökning av antalet sedeldepåer ligger i linje med
riksdagens beslut om dimensioneringen av den regionala service som
riksbanken bör upprätthålla. Riksdagsrevisorernas tankar på att inrätta ett
mycket stort antal depåer (19 resp. 24 depåer förekom i revisorernas
organisationsmodeller) bör däremot fullmäktige i enlighet med riksdagens
beslut återkomma till. Detta bör ske i den verksamhetsberättelse som
riksbanken avger för verksamheten under 1986. Ett mycket stort antal
depåer reser frågor av en helt annan dimension än vad som behandlas i denna
skrivelse och bör beredas i annat sammanhang.

4.4 Maskinell sedelsortering

Övergången till maskinell sortering och räkning av sedlar har i tidigare
beslutsunderlag för dimensionering av kontorsorganisationen inte tillmätts
någon betydelse då man utgått från en hög tillväxt i sedelinströmningen.

Förs. 1985/86:22

En sedelsorteringsmaskin producerar årligen 132 000 sedelbuntar och
kräver för kontinuerlig drift 1,2 årsarbetskrafter. Vid sidan av den maskinella
sorteringen krävs emellertid också viss manuell sortering. Minimiantalet
sedelräknare vid ett kontor kan därför sättas till tre årsarbetskrafter.
Eftersom en manuell räknare producerar 26 000 buntar per år fordras alltså
en sedelinströmning om ca 180 000 buntar för att en sedelsorteringsmaskin
skall kunna utnyttjas fullt (132 000 + 1,8x26 000).

Den gjorda beräkningen tyder alltså på att t. ex. Kalmarkontoret, vars
planerade nybyggnad är avsedd att dimensioneras för 188 000 sedelbuntar
per år, skulle få tillräckligt arbetsunderlag1. Med den basorganisation som
beräknas för ett kassakontor (två tjänstemän för administration, en för
mynträkning jämte erforderligt antal sedelräknare) skulle emellertid Kalmarkontoret
sålunda få blott sex tjänstemän. För att kunna klara semestrar,
sjukdomsfall och därtill ha en viss flexibilitet måste emellertid ett kontor ha
arbetsunderlag för flera årsarbetskrafter än så. Om gränsen - som i och för sig
bör ligga högre - sätts så lågt som vid sju årsarbetskrafter, blir slutsatsen att
ett kontor för att kunna tillämpa maskinell sedelsortering med en arbetsmässigt
tillfredsställande personalorganisation måste ha i vart fall en sedelinströmning
vid lägst 200 000 buntar per år.

4.5 Investeringskostnader

Investeringskostnaderna för nya riksbankslokaler har utvecklats mycket
oförmånligt under senare tid, och då byggnadsprogrammet är omfattande får
detta betydande effekter.

Det nuvarande om- och nybyggnadsprogrammet omfattar tolv orter, och
mot slutet av 1980-talet kommer därtill frågan om ett nytt kontor i Göteborg
att aktualiseras, en mycket stor investering i såväl mark som byggnad.

Den oförmånliga kostnadsutvecklingen har sin grund i flera faktorer:

- de ursprungliga kalkylerna underskattade kostnaderna,

- anbud under senaste halvåret visar på en snabbare stegring av byggkostnaderna
än vad byggnadskostnadsindex antyder,

- säkerhetskraven för kontoren kan inte tillgodoses inom ramen för tidigare
kalkyler och kostnaderna för säkerhet ökar snabbt.

Denna kostnadsutveckling slår hårt då även små kontor måste bära mycket
kostnadskrävande säkerhetsinstallationer. Investeringskostnaden räknad
per anställd eller per sedelbunt blir extremt hög på de små kontoren. Sålunda
skulle investeringskostnaden för kontoret i Kalmar, exkl. räntor under
byggtiden, bli ca 4 milj. kr./årsanställd.

Betydande ansträngningar har gjorts för att hålla kostnaderna nere men
trots detta måste man räkna med att kostnaderna för det hittills planerade
byggprogrammet väsentligt kommer att överskrida vad som tidigare indikerats.
Även detta förhållande talar för att programmets omfattning värderas
på nytt.

Förs. 1985/86:22

1 Misstämningen mellan 188 000 buntar och 126 000 buntar som anges för Kalmar i
bilaga 2 förklaras av att Kalmarkontoret avses skola svara för uppräkning av sedlarna
från sedeldepån i Karlskrona.

5. Överväganden

Den inströmningsstatistik som föreligger för 1984 visar att sju kontor är av
sådan storlek att installation av sedelräkningsmaskiner inte kan motiveras.

5.1 De små kontoren

De kassakontor som i dag är för små för att tilldelas en maskin är:

Härnösand, Borås, Halmstad, Kalmar, Nyköping, Visby och Östersund.

Av dessa är Härnösand ett regionkontor. Även dess geografiska läge gör att
en omprövning av kontorets existens inte bör göras. Fullmäktige har också
nyligen beslutat att en om- och tillbyggnad skall företas av Härnösandskontoret.
Även Östersund och Visby bör vara kvar på grund av kontorens
geografiska läge.

I Borås kommer inströmningen nästan uteslutande från själva tätorten.
Skulle sedlar överföras från andra områden måste dessa komma från
Skövdekontorets upptagningsområde. Detta vore olyckligt eftersom Skövde
då skulle komma att sakna underlag för maskinell sedelhantering. Om Borås
skulle tillföras delar av Göteborgs upptagningsområde så förlängs bankernas
transporter på ett oacceptabelt sätt. Borås kan ersättas av en sedeldepå vars
sedlar t. ex. kan föras till kontoret i Jönköping som har betydande kapacitet.

Kalmar och Halmstad kan också ersättas av sedeldepåer. Kalmars och
Halmstads sedlar skulle då skapa bättre underlag för Växjö resp. Jönköping.
I Kalmars fall saknas förutsättningar för att tillföra tillräckligt antal sedlar på
permanent basis.

Nyköping skall enligt tidigare beslut av fullmäktige läggas ned och ersättas
med ett kassakontor i Eskilstuna. Nyetableringen i Eskilstuna bör utgå då
kontoret skulle bli ett av de allra minsta och då andra kontor finns på nära
håll. Nyköpings sedlar förs i stället direkt eller via Norrköping till Linköping.
Eskilstunas sedlar bör liksom nu är fallet i huvudsak föras till Västerås.

5.2 Mellankontoren

De kassakontor som i dag skulle få 7—8 anställda om de tilldelades en maskin
är följande:

Skövde, Umeå, Uppsala och Vänersborg.

Av dessa bör Umeå behållas på grund av det geografiska läget.

Uppsala och Skövde bör behållas som avlastningskontor för Stockholm
resp. Göteborg. I Stockholm råder lokalbrist vilket gör att det kan bli aktuellt
att styra vissa sedelströmmar till Uppsala. Skövde har ett relativt stort
upptagningsområde och tjänar som avlastningskontor åt Göteborg. En
upprustning av Skövdekontoret kan göras till en i förhållande till nybygge
rimlig kostnad.

Vänersborg har ett relativt stort upptagningsområde. Kontorets lokaler är
mycket orationella och säkerhetsstandarden i vissa avseenden låg. I tidigare
programplan har därför upptagits nybyggnad för kontoret med lokalisering i
Trollhättan. Det bör dock vara möjligt att inom en kostnadsram om ca 8 milj.

Förs. 1985/86:22

kr. rusta upp nuvarande lokaler - om ej till den säkerhetsstandard som Förs. 1985/86:22
riksbankens nybyggen håller, så dock till acceptabel nivå. En sådan lösning
har tidigare varit utesluten på grund av att byggnadsstyrelsen som äger den
fastighet där lokalerna är inrymda icke kunnat erbjuda riksbanken tillräckligt
lång hyrestid för att upprustningskostnaderna skulle kunna anses motiverade.
Förhandlingar pågår emellertid mellan Vänersborgs kommun och
byggnadsstyrelsen om överlåtelse av fastigheten, och kommunen har ställt i
utsikt att därest dessa förhandlingar går i lås lämna riksbanken ett hyreskontrakt
på den hyrestid som riksbanken finner önskvärd. Om sålunda
riksbanken kan få långtidskontrakt på godtagbara villkor på erforderliga
lokaler i nuvarande fastighet bör Vänersborgskontoret behållas och en
upprustning ske inom angiven kostnadsram.

6. Slutsatser och förslag

Beslutet av 1982/83 års riksdag innebar att åtta regionkontor och högst 14
kassakontor skulle inrättas. Därtill kom två sedeldepåer. Riksdagen överlät
till riksbanken att bestämma lokaliseringen av samtliga kontor och depåer.

Riksbanken är för närvarande representerad på 24 orter utanför Stockholm.

Det finns enligt fullmäktiges mening inte anledning att på något väsentligt
sätt ändra tidigare beslut vad gäller den service som riksbanken skall ge i
regionerna. Däremot talar en rad skäl för att nuvarande fördelning mellan
kontor och depåer omprövas. Detta bör ske innan avgörande beslut om
nybyggnad av vissa kassakontor fattas.

Investeringskostnaderna för nya kontor har utvecklats mycket ogynnsamt
och detta talar i hög grad för en koncentration till ett begränsat antal kontor.

Därtill kommer att maskinell sedelhantering, vilken är kraftigt kostnadssänkande,
kräver en viss minimistorlek på kontoren. Då osäkerheten kring den
framtida sedelinströmningen till kontoren är stor och då sedeltransporterna
numera sker med bättre skydd föreligger ytterligare anledning till att
byggnadsprogrammet för vissa kontor prövas på nytt. Omprövningen
underlättas av att alternativ till kassakontor föreligger i form av sedeldepåer.

Erfarenheten av hittillsvarande depåverksamhet är mycket god.

Kassakontorsverksamhet bör inte på grund av brister i säkerhet och
arbetsförhållanden drivas i befintliga lokaler i Borås, Halmstad och Kalmar.

Fullmäktige anser att med hänsyn till de betydande investeringskostnaderna
nybyggen för kassakontor endast bör ske i de fall som kan anses
odiskutabla. Detta är inte fallet för de aktuella orterna. Risken att bygga fast
sig är stor och handlingsfriheten för framtiden skulle gå förlorad. Likaså är
det angeläget att säkra ett tillräckligt stort underlag för en rationell
sedelhantering på övriga kontor. Genom att avstå från kontor på vissa orter
möjliggörs - tillsammans med justering av upptagningsområdena - installation
av en eller flera sedelräkningsmaskiner vid samtliga kontor utom
Härnösand, Östersund och Visby. Härigenom kan 80—85 % av alla inströmmade
sedlar räknas maskinellt, vilket är ekonomiskt mycket fördelaktigt.

Eventuellt kan även Härnösand och Östersund komma att tillföras maskiner

om verksamheten med avgiftsbelagda tjänster där fortsätter att öka. 8

Genom att ersätta kassakontoren i Borås, Halmstad och Kalmar med Förs. 1985/86:22
sedeldepåer samt avstå från det planerade kontoret i Eskilstuna undviks
investeringar på ca 80 milj. kr., exkl. ränta under byggtiden om ca 12 milj.
kr., totalt ca 90—95 milj. kr. (Investeringskostnaden exkl. ränta beräknas för
en sedeldepå till 6,5 milj. kr. och för ett kassakontor till 25 milj. kr., prisläge
april 1985.) Därtill kommer en betydande sänkning av driftskostnaderna
även om hänsyn tas till de ökade kostnader, som uppstår vid kontor som får ta
emot sedlar från de nya depåerna.

Genom att ersätta befintliga kassakontor i Borås, Halmstad och Kalmar
med sedeldepåer kan riksbanken ge service till post och banker på samtliga
de orter där riksbanken i dag är representerad. Kundernas primära behov av
att kunna hämta och sätta in sedlar kan tillgodoses. Detta kan ske till en
kostnad som är väsentligt lägre än vid ett fullföljande av nybyggnadsprogrammet.
För Eskilstuna sker ingen förändring då där finns varken kassakontor
eller sedeldepå.

Om riksbanken ej kan erhålla långtidskontrakt på nuvarande kontorslokaler
i Vänersborg och därför måste avstå från att upprusta dessa, bör
konsekvensen även för Vänersborg/Trollhättans del bli att kassakontoret
ersätts med en sedeldepå.

7. Personalkonsekvenser

När ett kontor läggs ned sägs all personal som inte kunnat omplaceras enligt
trygghetsavtal m. m. upp på grund av arbetsbrist. Erfarenheterna av
övergången till den nya organisationen per den 1 januari 1984 visade bl. a. att
flyttningsbenägenheten till andra kontor är praktiskt taget obefintlig.

Etableringen av en sedeldepå innebär arbete för två personer, och posten har
troligen överskott på personal på många av de aktuella platserna.

Kontor Årsarbets- Antal an- Avg. med pension eller

krafter ställda full årlig ersättning

1985 personer vid nedläggning 1987

Borås	7	7	0
Kalmar	9	11	3
Nyköping	8	9	1
Halmstad	9	13	2
	33	40	6

Som framgår av tabellen finns 40 anställda vid de aktuella kontoren. Ett
genomförande av förslaget att ersätta tre kontor med sedeldepåer torde inte
kunna ske utan uppsägning av personal.

Om även Vänersborg läggs ned ökas antalet berörda tjänstemän med
ytterligare 16 anställda, varav dock fyra kan gå med pension eller full årlig
ersättning vid nedläggning 1987.

8. Tidplan för genomförande

Den tidigare av fullmäktige beslutade nedläggningen av kassakontoret i
Nyköping bör ske vid halvårsskiftet 1987 då det nya kontorshuset i Linköping

beräknas vara färdigt och till vilket Nyköpings sedlar bör föras. Riksbankens
fastighet i Nyköping säljs därefter. På övriga aktuella orter är riksbanken
hyresgäst.

Sedeldepåerna i Borås, Halmstad och Kalmar inrättas snarast men i något
fall måste pågående/beslutat nybygge av kontor på andra platser först vara
genomfört. Samtliga depåer kan placeras i direkt anslutning till posten eller
på postens terminalområde. Samtliga depåer kan byggas vid valfri tidpunkt.

9. Hemställan

Fullmäktige hemställer

att riksdagen måtte godkänna att riksbanken bedriver verksamhet
genom sedeldepåer och utöver nuvarande två depåer inrättar ytterligare
ett begränsat antal sådana depåer.

Stockholm den 13 mars 1986

På fullmäktiges vägnar

Olle Göransson

Hanna Ericson

Förs. 1985/86:22

Sveriges riksbank

Förs. 1985/86:22

Utdrag ur fullmäktiges protokoll den 13 mars 1986

Närvarande: Olle Göransson ordförande, Bengt Dennis, Staffan Burenstam
Linder, Jan Bergqvist, Anne Wibble, Karl Boo, Lars Mathlein

§ 7. Skrivelse till riksdagen om inrättande av sedeldepåer för
riksbanken hos postverket

Riksbankschefen erinrade om att fullmäktige vid sammanträde den 28
november 1985 behandlat ett förslag till skrivelse till riksdagen om inrättande
av sedeldepåer för riksbanken hos postverket. I förslaget till skrivelse, vari
föreslogs inrättande av ett begränsat antal sedeldepåer, anmäldes, att
fullmäktige - under förutsättning av riksdagens godkännande av förslaget -avsåg att ersätta kassakontoren i Borås, Halmstad, Kalmar, Vänersborg/
Trollhättan med sedeldepåer och att lägga ned kontoret i Nyköping utan att
såsom tidigare planerats ersätta detta med ett kontor i Eskilstuna. Förslaget
till skrivelse hade därefter enligt fullmäktiges beslut varit föremål för
MBL-förhandlingar.

Föredraganden anmälde att riksbanken vid MBL-förhandlingarna under
viss förutsättning förklarat sig beredd att behålla kassakontoret i Vänersborg
och där göra vissa investeringar. Arbetstagarorganisationerna hade å sin sida
yrkat: ST-Riksbank att nuvarande organisation skulle behållas samt SF avd.
2203 och Riksdagens SACO/SR-förening att den nuvarande kassakontorsorganisationen
skulle ses över och en fullständig utvärdering av postala
sedeldepåer göras innan någon annan ändring vidtogs i organisationen.

Föredraganden anmälde vidare att vid efterföljande central förhandling
hade de tidigare redovisade ståndpunkterna kvarstått.

Vidare anmäldes att personalföreträdarna vid ärendets behandling i
direktionen begärt att till fullmäktiges protokoll få antecknat att de
reserverade sig mot skrivelsens innehåll och vidhöll de ståndpunkter som
anförts i MBL-förhandlingarna.

På förslag av föredraganden beslöt fullmäktige att till riksdagen avge
skrivelse av den lydelse som framgår av registraturet.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Ur protokollet:

Ulla Wettermark

Inströmning av sedlar till riksbanken

Förs. 1985/86:22

År	Antal buntar alla valörer	Ökning i % från föregående år
1970	4 648 250	6,4
1971	4 940 770	6,3
1972	5 283 140	6,9
1973	5 307 460	0,5
1974	5 482 350	3,3
1975	5 622 430	2,6
1976	5 945 980	5,8
1977	6 266 140	5,4
1978	6 715 010	7,2
1979	7 245 320	7,9
1980	8 144 630	12,4
1981	8 699 740	6,8
1982	9 129 390	4,9
1983	9 085 040	-0,5
1984	9 341 420	2,8
1985	10 064 650	7,7

Inströmning av sedlar år 1984

Kontor	Antal buntar	Exkl. 5-kr	Exkl. 5/10-kr
Stockholm	2 630 000	2 620 000	2 031 000
Malmö	1 083 000	1 073 000	876 000
Göteborg	1 007 000	999 000	806 000
Linköping	419 000	415 000	324 000
Gävle	348 000	346 000	273 000
Örebro	341 000	339 000	267 000
Falun	286 000	284 000	221 000
Luleå	258 000	256 000	196 000
Jönköping	258 000	256 000	205 000
Västerås	241 000	240 000	184 000
Karlstad	239 000	234 000	180 000
Uppsala	228 000	226 000	170 000
Skövde	221 000	219 000	166 000
Umeå	221 000	218 000	168 000
Vänersborg	218 000	215 000	166 000
Växjö	209 000	206 000	159 000
Härnösand	168 000	167 IKK)	129 000
Borås	160 000	158 000	133 000
Halmstad	134 000	132 000	104 000
Östersund	131 000	129 000	98 000
Kalmar	126 000	124 000	98 000
Nyköping	88 000	87 000	71 000
Visby	65 000	64 000	50 000

I denna tabell har inte sedlar från Karlskrona och Kristianstad fördelats på nuvarande
kontor.

Förs. 1985/86:22
Bilaga 2

Avstånds t a bell, kilometer

Förs. 1985/86:22

Bilaga 3

		oo	-o	oo c			oo c		c ■g.	op	o
	c/} oca	o ■O 0>	t/) E	''o. ■o J* c	Ui cd E	l/l •—	''S. !0 Ja! C	•o E ”cd	-j L a.	’ä :0 jj	-O </) ka <D C	;0
	o 03	6	s	:0	s2	2		s	z	Z	>	>
Borås		67	137	84	281	262	212	269	254	327	102	173
Göteborg	67		146	150	347	249	278	278	320	392	88	239
Halmstad	137	146		163	240	393	292	132	334	403	232	132
Jönköping	84	150	163		210	236	128	289	170	240	151	120
Kalmar	281	347	240	210		433	227	279	243	292	361	108
Karlstad	262	249	393	236	433		212	525	226	258	161	356
Linköping	212	278	292	128	227	212		413	42	100	270	219
Malmö	269	278	132	289	279	525	413		455	513	364	205
Norrköping	254	320	334	170	243	226	42	455		59	293	261
Nyköping	327	392	403	240	292	258	100	513	59		334	316
Vänersborg	102	88	232	151	361	161	270	364	293	334		274
Växjö	173	239	132	120	108	356	219	205	261	316	274