Förslag till riksdagen1988/89:7 (Framställning / redogörelse 1988/89:7)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1988/89:7

Riksdagens revisorers förslag om socialstyrelsens nya
organisation

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av socialstyrelsens nya
organisation. Granskningen har haft formen av en omvärldsundersökning
som syftat till att kartlägga hur myndigheter, organisationer och befattningshavare
med verksamhetsmässig anknytning till socialstyrelsen ser på styrelsen,
dess berättigande, dess roll, dess inriktning, dess arbetsuppgifter och
sätt att fullgöra sina funktioner. Undersökningen har redovisats i granskningsrapporten
1987/88:10 Socialstyrelsens nya organisation jämte bilagor.

Revisorernas rapport är som bilaga fogad till denna skrivelse.

1 Genomförd granskning

I revisorernas rapport konstateras att utvecklingen inom främst hälso- och
sjukvården och socialtjänsten under de senaste två årtiondena inneburit en
omfattande förflyttning av verksamhet och beslutsbefogenheter från central
statlig nivå till regional och lokal politisk nivå. Denna utveckling har ställt
socialstyrelsen inför omställningsproblem. Under praktiskt taget hela sin
20-åriga tillvaro har socialstyrelsen varit föremål för översyner och krav på
förändringar, såväl internt som utifrån.

Efter ett omfattande utredningsarbete beslöt riksdagen år 1980 att
socialstyrelsen skulle omorganiseras och få en delvis ny verksamhetsinriktning.
Under våren 1988 har riksdagen beslutat om nya riktlinjer för
socialstyrelsens verksamhet. Inom socialdepartementet har nyligen tillsatts
en särskild ledningsgrupp med uppdrag att ytterligare precisera och konkretisera
socialstyrelsens roll och uppgifter samt inriktningen av styrelsens
verksamhet. Syftet med översynen sägs vara att finna vägar som gör att
socialstyrelsen ”blir mer rationell och bättre fyller de krav som omgivningen
ställer på myndigheten såväl nu som inför 1990-talet”.

Revisorernas granskning kan ses som ett komplement till genomförda och
pågående översyner. Den har haft formen av en enkätundersökning och
omfattat dels ett antal centrala statliga myndigheter (den s.k. myndighetsenkäten),
dels ett stort antal befattningshavare vid länsstyrelser, landsting,
primärkommuner och organisationer med verksamhetsmässig anknytning
till socialstyrelsen (huvudenkäten). Syftet med undersökningen har varit att
belysa omvärldens uppfattningar om socialstyrelsen, dess berättigande, dess
roll, dess arbetsuppgifter och dess sätt att fullgöra sina funktioner.

Strävan har varit att åstadkomma såväl bredd som djup i kartläggningen.

Sålunda har undersökningen omfattat inte mindre än sju verksamhetsområ- 1

Förs.

1988/89:7

1 Riksdagen 1988/89.2 sami. Nr 7

den eller delar av verksamhetsområden inom vilka socialstyrelsen är Förs. 1988/89:7
verksam, nämligen hälso- och sjukvård, tandvård, omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda, alkohol- och narkotikafrågor, smittskyddsfrågor, socialtjänst
i allmänhet och barnomsorg. Den eftersträvade ”fördjupningen” har
åstadkommits främst inom landstingsområdet där befattningshavare på olika
organisationsnivåer och i olika funktioner har intervjuats.

2 Förslag

Vid den av revisorerna genomförda omvärldsundersökningen har framkommit
en lång rad uppfattningar om och synpunkter på socialstyrelsens roll,
arbetsuppgifter och sätt att fullgöra sina funktioner. Inom socialdepartementet
pågår en översyn vars syfte är att finna vägar som gör att socialstyrelsen
blir mer rationell och ”bättre fyller de krav som omgivningen ställer på
myndigheten såväl nu som inför 1990-talet”.

Vad som framkommit vid revisorernas undersökning bör tas till vara såväl i
det inom socialdepartementet pågående översynsarbetet som i socialstyrelsens
eget fortsatta utvecklingsarbete.

3 Hemställan

Revisorerna hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört i den som bilaga till förslaget fogade rapporten om
socialstyrelsens nya organisation.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Wiggo Komstedt (m), John Johnsson (s), Börje Stensson (fp),

Kjell Nilsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Bertil Jonasson (c), Stig Gustafsson
(s). Birgitta Rydle (m). Torsten Karlsson (s), Olle Aulin (m), Rune
Jonsson (s) och Ulla Orring (fp).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Rolf Jensen, revisionsdirektören Gunnar Järnebeck
(föredragande) och tf. byrådirektören Ingrid Laxhed (föredragande).

Stockholm den 9 juni 1988
På riksdagens revisorers vägnar

Wiggo Komstedt

Gunnar Järnebeck

Rapport 1987/88:10 om socialstyrelsens nya

organisation

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Sammanfattning

Socialstyrelsen får kritik men också många goda omdömen enligt den
omvärldsundersökning som riksdagens revisorer har genomfört.

Utvecklingen inom främst hälso- och sjukvården och socialtjänsten har
under de två senaste årtiondena inneburit en omfattande förflyttning av
verksamhet och beslutsbefogenheter från central statlig nivå till regional och
lokal politisk nivå. Denna utveckling har ställt socialstyrelsen inför omställningsproblem.
Myndigheten har under praktiskt taget hela sin 20-åriga
tillvaro varit föremål för översyner och krav på förändringar, såväl internt
som externt.

I ett försök att bättre anpassa socialstyrelsen till de förändrade förutsättningarna
beslöt riksdagen år 1980 att styrelsen skulle omorganiseras och få en
delvis ny verksamhetsinriktning. Under våren 1988 har riksdagen beslutat
om nya riktlinjer för socialstyrelsens verksamhet. Inom socialdepartementet
har nyligen tillsatts en särskild ledningsgrupp med uppdrag att ytterligare
precisera och konkretisera socialstyrelsens roll och uppgifter samt inriktningen
av styrelsens verksamhet. Syftet med den inledda översynen sägs vara att
finna vägar som gör att socialstyrelsen ”blir mer rationell och bättre fyller de
krav som omgivningen ställer på myndigheten såväl nu som inför 1990-talet”.

Revisorernas kartläggning kan ses som ett komplement till genomförda
och pågående översyner. Den har haft formen av en enkätundersökning och
omfattat dels ett antal centrala statliga myndigheter, dels ett stort antal
befattningshavare vid länsstyrelser, landsting, primärkommuner och organisationer
med verksamhetsmässig anknytning till socialstyrelsen. Syftet med
undersökningen har varit att belysa omvärldens attityder till socialstyrelsen,
dess berättigande, dess roll, dess arbetsuppgifter och dess sätt att fullgöra
sina funktioner.

Parallellt med decentraliseringen har under senare år funnits en tendens
till centralisering av befogenheter inom det område där socialstyrelsen är
verksam. Sålunda har regeringen till sitt kansli knutit en rad mer eller mindre
tillfälliga beredningar för att fullgöra olika uppgifter av såväl politisk som
mera förvaltningsmässig natur. Bl.a. med hänvisning härtill har statskontoret
ifrågasatt behovet av en central statlig förvaltningsmyndighet av socialstyrelsens
karaktär.

Av granskningsrapporten framgår att det stora flertalet intervjuade i
revisorernas undersökning anser att socialstyrelsen behövs, bl.a. som garant
för kvalitet och rättssäkerhet i vården. Ett flertal anser också att systemet
med beredningar skall avvecklas och att motsvarande arbetsuppgifter skall
föras över till socialstyrelsen.

Förutom att bevaka att kvalitet och rättssäkerhet upprätthålls har socialstyrelsen
enligt flertalet intervjuade flera andra viktiga uppgifter. Till de mest
angelägna hör informationsverksamheten. Det framgår att socialstyrelsens
olika publikationer röner allmän uppskattning. En annan viktig uppgift är att
förse huvudmännen med underlag för planering. Däremot bedöms uppgifter 3

som enskilda patient-klient-ärenden och administration av statsbidrag som
mindre viktiga eller onödiga. Statskontoret har förordat att socialstyrelsen i
framtiden inte skall handlägga frågor om legitimation och behörighet. Men
enligt revisorernas undersökning anser ett flertal i socialstyrelsens omvärld
att sådana frågor även fortsättningsvis skall handläggas inom styrelsen.

Enligt undersökningen finns brister i socialstyrelsens hantering av frågor
om verksamhetsutveckling och behovsbedömningar inom utbildningssektorn.
Såväl UHÄ som skolöverstyrelsen riktar kritik mot socialstyrelsen på
denna punkt. Enligt rapporten borde de redovisade förhållandena motivera
socialstyrelsen till snara åtgärder.

Tillsynen av socialtjänsten utövas på det regionala planet av länsstyrelsernas
sociala funktioner. I revisorernas undersökning riktas viss kritik mot
socialstyrelsen för underlåtenhet att hålla kontakt med den regionala
tillsynsmyndigheten.

I övrigt redovisas i rapporten en mängd såväl kritiska som positiva
omdömen om socialstyrelsen. Inte så få intervjuade anser att det är svårt att
komma fram till rätt person när man ringer till socialstyrelsen. Förhållandevis
många anser också att det är svårt att få snabba och klara besked samt att
handläggningstiderna är för långa. Beröm får styrelsen för bl.a. sin expertoch
rådgivningsfunktion samt för den överblick verket besitter.

I rapporten föreslås att vad som framkommit vid revisorernas undersökning
skall tas till vara såväl i det översynsarbete som för närvarande pågår
inom socialdepartementet som i socialstyrelsens eget fortsatta utvecklingsarbete.

1 Utredningens bakgrund och syfte m.m.

Socialstyrelsen ansvarar enligt sin instruktion och andra författningar för
tillsyn, planering, samordning och uppföljning inom områdena socialtjänst,
hälso- och sjukvård, tandvård, läkemedelsförsörjning, hälsoskydd, omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda samt alkohol och missbruksmedel. Vidare
skall styrelsen bedriva informations- och upplysningsverksamhet. Styrelsen
har också visst ansvar inom områdena forskning och utveckling.

I november 1987 beslöt riksdagens revisorer att granskningsärendet
Socialstyrelsens nya organisation (dnr 1987:44) skulle fullföljas i enlighet
med vad som föreslagits i en förstudie i ärendet. Beslutet innebar att
attityderna till socialstyrelsen i styrelsens omvärld skulle kartläggas. Syftet
med undersökningen skulle vara att komplettera den bild av socialstyrelsen
som framträtt, bl.a. genom den analys som socialstyrelsen själv genomfört i
anslutning till försöksverksamheten med treåriga budgetramar.

I nämnda syfte har genomförts en enkätundersökning omfattande dels ett
antal centrala statliga myndigheter, dels ett stort antal befattningshavare vid
länsstyrelser, landsting, primärkommuner och organisationer.

Två konsulter har biträtt revisorernas kansli i utredningsarbetet. Sålunda
har fil.dr Olle Findahl vid Sveriges Radios avdelning för publik- och
programforskning medverkat i utformningen av enkätformulär. Högskoleadjunkten
Lena Hammarberg, som tidigare under flera år varit anställd vid
socialstyrelsen, har medverkat med bl.a. intervjuer, fakta och synpunkter.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

2 Socialstyrelsen-nuvarande uppgifter och

organisation m.m.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Enligt sin instruktion (1981:683) skall socialstyrelsen på riksnivå ansvara för
tillsyn, planering, samordning och uppföljning av ärenden som rör

- socialtjänst

- hälso- och sjukvård

- tandvård

- läkemedelsförsörjning

- hälsoskydd

- omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

- frågor om alkohol och missbruksmedel.

Tillsynsverksamheten skall bedrivas med beaktande av huvudmännens

självständighet och behov av att anpassa verksamheten efter lokala förhållanden.
Planering, samordning och uppföljning skall ske i samverkan med
andra samhällsplanerande organ.

Inom sitt ansvarsområde skall socialstyrelsen följa forsknings- och utvecklingsarbete
samt verka för att sådant arbete kommer till stånd. Styrelsen skall
bedriva informations- och upplysningsverksamhet. Det samlade ansvaret för
den statliga droginformationen åvilar socialstyrelsen. Inom läkemedelsområdet
skall styrelsen bedriva egen forskning.

Under beredskapstillstånd och krig har socialstyrelsen vissa uppgifter
inom hälso- och sjukvården, hälsoskyddet och socialtjänsten.

För tillämpningen av vissa lagar har socialstyrelsen rätt att utfärda
föreskrifter. Det gäller bl.a. steriliseringslagen, narkotikastrafflagen, lagen
om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror, lagen om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. samt transplantationslagen. Härutöver
utfärdar styrelsen bl.a. så kallade allmänna råd i olika ämnen.

Socialstyrelsen leds av en lekmannastyreise som tillsätts av regeringen.

Verksledningen omfattar generaldirektören och en överdirektör. Till verksledningen
är knutet ett verksledningssekretariat som bl.a. samordnar verkets
internationella kontakter. Viktigare frågor behandlas i verksledningskonferensen
vari ingår generaldirektören, överdirektören samt verkets avdelningschefer.

Under verksledningen är socialstyrelsen organiserad på fem avdelningar,
nämligen

- avdelningen för förebyggande arbete och planering (FAP)

- avdelningen för socialtjänst (S)

- avdelningen för hälso- och sjukvård (HS)

- avdelningen för läkemedelsärenden (L)

- avdelningen för administration (A).

Utanför avdelningsorganisationen ligger vissa råd och nämnder. Socialstyrelsens
råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor har beslutsrätt i
vissa frågor, bl.a. steriliseringsärenden. Dessutom finns flera rådgivande
organ, bl.a. socialstyrelsens vetenskapliga råd, socialstyrelsens beredskapsråd,
socialstyrelsens handikappnämnd, socialstyrelsens expertnämnd för
läkares vidareutbildning och läkemedelsnämnden.

Socialstyrelsen är chefsmyndighet för statens rättskemiska laboratorium, 5

statens rättsläkarstationer, de rättspsykiatriska stationerna och klinikerna,
statens miljömedicinska laboratorium och statens giftinformationscentral.

I det följande beskrivs i korthet den verksamhet som bedrivs vid de fem
avdelningarna.

FAP-avdelningens förebyggande arbete innefattar hälsoskydd, miljömedicin
och hälsoupplysning. Inom avdelningen samordnas den långsiktiga
och övergripande planeringen för bl.a. socialtjänsten och hälso- och sjukvården
samt socialsektorns medverkan i samhällsplaneringen. Avdelningen har
också uppgifter inom områdena personal- och utbildningsplanering samt
beredskap och statistik.

Vid S-avdelningen handläggs ärenden som rör socialtjänst, alkohol- och
narkotikapolitik och olika former av handikapp. Avdelningen arbetar bl.a.
med äldreomsorg, socialbidrag, barn- och familjefrågor, socialt vård- och
behandlingsarbete, alkohol- och narkotikafrågor samt handikappfrågor.

HS-avdelningen svarar för frågor rörande hälso- och sjukvård inkl.
tandvård. Avdelningen är indelad i byråer för primärvård, läns- och
regionsjukvård, psykiatri samt tandvård.

Huvuduppgifterna för L-avdelningen är registrering och kontroll av
läkemedel.

Den administrativa avdelningen (A-avdelningen) svarar för ekonomisk,
juridisk och personaladministrativ service till socialstyrelsen och dess
underförvaltningar. Verkets informationsbyrå ingår i avdelningen. Där finns
också en enhet för administrativt utvecklingsarbete.

Vid socialstyrelsen fanns under budgetåret 1987/88 drygt 500 anställda
(helårsarbetskraft). Härtill kom ca 150 tjänster vid läkemedelsavdelningen.

Socialstyrelsens förvaltningsanslag uppgår för budgetåret 1988/89 till
170 613 000 kr. Kostnaderna för läkemedelskontroll m.m. täcks med
avgifter.

3 1980 års omorganisation

3.1 Bakgrunden till omorganisationen

Den nuvarande socialstyrelsen inrättades den 1 januari 1968. Myndigheten
övertog i huvudsak de arbetsuppgifter som dittills ankommit på dåvarande
socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd.

Sammanläggningen får ses mot bakgrunden av att socialvårdens och hälsooch
sjukvårdens beröringspunkter hade blivit alltmer framträdande. Den allt
närmare samverkan mellan de två verksamhetsområdena på fältet hade ökat
behovet av samordning och samplanering på det centrala planet. En
huvuduppgift för den nya socialstyrelsen skulle bli att nå fram till en för hälsooch
sjukvården och socialvården gemensam integrerad och konstruktiv
policy.

I samband med att apoteksväsendet förstatligades år 1971 sammanfördes
ett antal enheter inom läkemedelskontrollen till en särskild läkemedelsavdelning
inom socialstyrelsen.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

År 1980 beslöt riksdagen att socialstyrelsen skulle omorganiseras och få en
delvis ändrad verksamhetsinriktning (prop. 1979/80:6, SoU 1979/80:45, rskr.
1979/80:160). I propositionen konstaterades att förutsättningarna för styrelsens
verksamhet hade förändrats sedan verket bildades. Inte minst de
kommunala huvudmännens ökade ansvar och kompetens inom socialvård
och hälso- och sjukvård hade ändrat dessa förutsättningar. Detta hade för
socialstyrelsen medfört problem som dokumenterats av bl.a. RRV, JO och
av socialstyrelsens egen översynsutredning (ÖSoS).

I propositionen konstaterades vidare att socialstyrelsen efter 1968 hade
fått nya och utökade arbetsuppgifter genom beslut av riksdag och regering.
Som exempel nämndes uppgifter i samband med utbyggnaden av barnomsorgen,
intensifierad hälsoupplysning, inrättande av en läkemedelsavdelning,
en alltmer utvecklad hälso- och sjukvårdsplanering samt olika utvecklingsinsatser
rörande samverkan mellan socialvård och hälso- och sjukvård. År 1978
fick dessutom styrelsen ett samlat ansvar för samhällets alkoholpolitik.

Denna utveckling hade inte motsvarats av en omprövning av befintliga
verksamheter. Endast i ringa grad hade styrelsen kunnat utföra tillkommande
uppgifter med hjälp av omfördelning av befintliga resurser. Olika
aktiviteter fick finansieras med särskilda medel vid sidan av styrelsens eget
anslag, vilket också hade ökat. Sammantaget hade utvecklingen inneburit att
personalstyrkan i stort sett hade fördubblats på tio år. Sålunda fanns
budgetåret 1968/69 totalt 441 tjänster. Tio år senare hade styrelsen drygt
1 000 anställda, motsvarande 925 helårstjänster.

Tillväxten hade försvårat överblicken samt möjligheterna att samordna
olika verksamheter och att behålla ett flexibelt resursutnyttjande. Resultatet
hade blivit svårigheter att få kontakt med rätt enhet/tjänsteman, utdragna
handläggningstider, oklara besked och långsam handläggning.

I propositionen uttalade föredragande statsrådet att frågor som på det
statliga planet rörde såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården även i
framtiden borde handläggas av en och samma myndighet. Någon återgång till
systemet med två separata myndigheter för de två vårdområdena var således
inte aktuell. Däremot borde socialstyrelsens uppgifter avgränsas och preciseras.
Verksamheten borde så långt möjligt koncentreras till vissa centrala
uppgifter, bl.a. tillsyn och planering.

3.2 Socialstyrelsens uppgifter

Socialstyrelsens uppgift skulle enligt propositionen vara att som statlig
myndighet verka för att statsmakternas beslut och intentioner verkställdes.
Denna uppgift skulle styrelsen fullgöra dels genom att medverka i planeringen
av socialtjänsten och hälso- och sjukvården, dels genom en aktiv tillsyn
inom dessa områden.

3.2.1 Tillsyn

Beträffande tillsynsfunktionen ansåg statsrådet hälso- och sjukvård och
socialvård vara av sådan vikt för den enskilde att rättssäkerheten och
tillgången till samhällsservice av godtagbar standard i sista hand måste kunna
kontrolleras genom statlig tillsyn. Denna tillsyn borde dock utformas så att

Förs. 1988/89:7

Bilaga

kommunernas och landstingens självständighet och möjlighet att anpassa sin
verksamhet efter lokala förhållanden inte träddes för nära.

I tillsynsfunktionen borde innefattas rätten att utfärda föreskrifter och
allmänna råd samt, dessutom, uppgiften att på statsmakternas vägnar utöva
kontroll över en verksamhet, bl.a. genom inspektioner. Dessa inspektioner
borde i första hand ha karaktär av överläggningar med berörda förtroendevalda
och personal. Men tillsynen borde också innefatta en skyldighet att
påtala om lagar och förordningar inte följdes på det sätt regering och riksdag
avsett. Socialstyrelsen borde också på anmodan av enskilda eller organisationer
kunna granska påtalade förhållanden och uttala sig om styrelsen fann att
anmärkningarna var befogade. Även genom att ta upp fall som aktualiserats
t.ex. genom massmedia kunde socialstyrelsen värna om den enskildes rätt till
godtagbar vård och omsorg.

3.2.2 Planering

Socialstyrelsens planeringsuppgifter borde enligt statsrådet sammanfattningsvis
omfatta följande moment:

- Ta fram underlag för såväl statsmakternas vårdpolitiska beslut som för de
kommunala huvudmännens planering av vårdsektorns utbyggnad.

- Yttra sig över planer för vårdsektorns utbyggnad till vägledning för
huvudmännens beslut.

- Sammanställa och analysera planer samt verka för att dessa så långt
möjligt gavs en enhetlig utformning.

- På central nivå följa behoven av en samordnad planering av socialtjänst
och hälso- och sjukvård.

- Ta fram underlag som främjade socialsektorns medverkan i samhällsplaneringen.

- Medverka i personal- och utbildningsplanering med syfte att anpassa
utbildning och personaltillgång till sektorns behov.

3.2.3 Uppgiften att vara chefsmyndighet

Enligt statsrådet innebar uppgiften att fungera som chefsmyndighet för ett
stort antal underförvaltningar - ca 115 - en administrativ påfrestning på
socialstyrelsen. Styrelsen borde därför i princip inte vara huvudman eller ha
administrativt ansvar för institutioner och andra organ.

Beträffande de statliga ungdomsvårdsskolorna, statens vårdanstalter för
alkoholmissbrukare samt de erkända och enskilda vårdanstalterna för
alkoholmissbrukare hade förhandlingsnämnden fått i uppdrag att ta upp
förhandlingar med landstingen om ändrat huvudmannaskap. Denna förändring
är genomförd.

Vad beträffar den rättspsykiatriska organisationen hade en utredning
föreslagit att driftansvaret för denna skulle föras över till landstingen.
Förhandlingsnämnden skulle få i uppdrag att ta upp förhandlingar med
landstingen om ett övertagande. Dessa förhandlingar inleddes år 1985 men
har ännu inte gett resultat. En proposition om rättspsykiatrisk regionvård har
aviserats till juni 1988.

Vidare redovisade statsrådet att en utredare skulle få i uppdrag att se över

Förs. 1988/89:7

Bilaga

förutsättningarna för ett överförande av huvudmannaskapet för statens
rättsläkarstationer till sjukvårdshuvudmännen. Samma utredare skulle se
över statens rättskemiska laboratoriums organisation samt förbereda en
decentralisering av vissa administrativa uppgifter från socialstyrelsen till
laboratoriet. Utredaren - den s.k. RRK-utredningen - lade fram sitt
betänkande i februari 1986. Där föreslogs bl.a. att rättsläkarstationerna
skulle bli regionala rättsmedicinska enheter inom en ny myndighet, statens
rättstekniska laboratorium. Regeringen har ännu inte tagit ställning till
förslaget.

Det kan tilläggas att riksdagen våren 1988 har godkänt att statens
miljömedicinska laboratorium med egen styrelse och med i stort sett
oförändrade arbetsuppgifter den 1 juli 1988 inordnas i Karolinska institutets
organisation (prop. 1987/88:136, SoU 1987/88:23, rskr. 1987/88:302).

3.2.4 Övriga uppgifter

Inom beredskapsområdet borde socialstyrelsen även fortsättningsvis ha ett
centralt ansvar för vårdresursernas fördelning och prioritering över riket.

Extern kursverksamhet borde i fortsättningen i princip inte vara en uppgift
för socialstyrelsen. Ansvaret borde ligga på huvudmännen.

Inom området extern information borde socialstyrelsens uppgift främst
vara att stödja informationsarbetet hos huvudmännen genom att förse dessa
med informationsunderlag. Kunskapsförmedling och information kunde
förutses bli allt viktigare delar i styrelsens arbete. En särskild upplysningsenhet
borde inrättas.

På statistikområdet innebar regeringens förslag sammanfattningsvis att
socialstyrelsen i fortsättningen inte skulle producera någon statistik alls. I
stället skulle styrelsen formulera krav på och analysera statistisk information
som en del av framtagandet av planeringsunderlag och i uppföljningen av
vårdsektorns utveckling.

Hälsoupplysning borde primärt vara en uppgift för sjukvårdshuvudmännen.
Det förutsattes dock att särskilda medel skulle ställas till socialstyrelsens
förfogande för utåtriktade hälsoupplysningskampanjer.

Beträffande reglerna om legitimation av viss personal förordades en
översyn. Dessa regler, som innebar krav på ett särskilt auktorisationsförfarande
utöver sedvanlig utbildningskontroll, ansågs föråldrade. Däremot var
det dock inte tal om någon förändring av legitimationsinstitutet som sådant
eller av samhällets möjligheter att kontrollera berörda yrkesgruppers
verksamhet eller att i vissa fall återkalla legitimationen. Detta borde vara en
uppgift för socialstyrelsen och ansvarsnämnden även i fortsättningen.

3.3 Organisation, arbetsformer och resurser

I vad gäller socialstyrelsens ledningsfunktioner förordades i propositionen en
koncentration på beslut om inriktningen av verksamheten i samband med
anslagsframställning, verksamhetsplanering och verksamhetsuppföljning
samt principiellt viktiga ärenden rörande planering och tillsyn.

Vid styrelsen borde inrättas ett verksledningssekretariat. Detta borde
biträda ledningen i fråga om samordning av verksamhetens olika delar och

Förs. 1988/89:7

Bilaga

beslut om verksamhetens inriktning samt prioriteringen av verkets resurser.

Vad beträffar organisationen i övrigt borde socialstyrelsen innehålla fyra
fackavdelningar med inriktning på områdena förebyggande arbete och
planering, socialtjänst, hälso- och sjukvård samt läkemedelsärenden. Härtill
kom en avdelning för administration.

Socialstyrelsens tidigare regionala organisation bestod av socialkonsulentoch
länsläkarorganisationerna. Till den regionala socialvårdsorganisationen
kunde också föras eftervårds- och glesbygdskonsulenterna.

I socialtjänstpropositionen hade statsrådet förordat att socialkonsulenterna
skulle inlemmas i länsstyrelsen som skulle vara regionalt tillsynsorgan för
socialtjänsten. I länsstyrelsen borde därför inrättas en social enhet som
kunde utföra länsstyrelsens tillsynsarbete och bistå länsrätten med sociala
bedömningar. Därutöver borde socialtjänstenheten råda och upplysa enskilda
samt medverka som sociala experter i samhällsplaneringen. Statsrådet
betonade nödvändigheten av att de sociala enheternas uppgifter koncentrerades
till sådana funktioner som inte kunde eller borde utövas på kommunal
nivå. Uppgifterna borde begränsas och koncentreras.

Länsläkarnas huvuduppgifter hade bestått i att medverka i hälso- och
sjukvårdsplaneringen inom länet, att utöva tillsyn över hälso- och sjukvården,
att bistå länsstyrelser och kommunala organ m.fl. med råd och
upplysningar samt att följa utvecklingen på det omgivningshygieniska
området.

Enligt statsrådet skulle väsentliga delar av det som inrymdes i länsläkarfunktionen
i framtiden normalt komma att tillhöra landstingens arbetsfält.
Bl.a. med hänvisning härtill föreslog statsrådet att länsläkarorganisationen
skulle avvecklas och vissa av dess arbetsuppgifter föras över till landstingen.

Avskaffandet av länsläkarorganisationen har enligt civildepartementet
medfört att tillgången till och kvaliteten på medicinsk kompetens vid
länsstyrelserna varierar starkt. Frågan om den regionala tillsynen inom
hälso- och sjukvården är under utredning.

3.4 Riksdagsbeslutet

Socialutskottet (SoU 1979/80:45) tillstyrkte förslagen i propositionen. Dock
önskade utskottet tillkännagivanden på vissa punkter, t.ex. beträffande
frågorna om huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska organisationen
samt rörande statens rättsläkarstationer. Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets hemställan.

4 Nya riktlinjer för socialstyrelsens verksamhet

* Riksdagen har under våren godkänt vissa i budgetpropositionen (1987/
88:100, bil. 7) redovisade förslag till ”riktlinjer för verksamhetens huvudinriktning”
vid socialstyrelsen (SoU 1987/88:16, rskr. 1987/88:200).

De nya riktlinjerna har sin bakgrund i den syn på relationerna mellan
kommunerna och landstingen samt de centrala politiska organen som
regeringen har utvecklat i skrivelsen (1984/85:202) om den offentliga
sektorns förnyelse samt i propositionen (1986/87:99) om ledningen av den
statliga förvaltningen.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

I budgetpropositionen anförs att kommuner och landsting bör ha stor
frihet att själva fastställa sin verksamhetsinriktning samt välja sättet att nå
uppställda mål och utforma sin verksamhet inom de ramar som måste
uppställas för att tillgodose nationella intressen. De centrala politiska
organen måste dock kunna genomföra en politik för landet som helhet, t.ex.
vad gäller likvärdig standard och rättvist fördelad samhällsservice. Staten
måste med andra ord alltid kunna gripa in och genom lagstiftning och på
andra sätt inskränka den kommunala handlingsfriheten.

Myndigheternas uppgift blir i första hand att följa och värdera kommunernas
och landstingens verksamhet för att för regering och riksdag skapa en bild
av hur de verksamhetsmål som finns i lagstiftningen uppfylls, vilka problem
som orsakar brister i måluppfyllelsen samt effektiviteten i verksamheten.
Resultatet av uppföljningen bör återföras till kommuner och landsting för att
detta skall kunna påverka verksamhetsinriktning, resursanvändning och
prioriteringar.

Mot denna bakgrund blir det socialstyrelsens uppgift framöver ”i första
hand” att inom ramen för tillsynsansvaret utveckla former och metoder för
en systematiserad uppföljning och utvärdering av kommunernas och landstingens
verksamhet.

Inom hälso- och sjukvården bör socialstyrelsen prioritera medicinsk
uppföljning, tillsyn och rådgivning, utvärdering och analys samt resursanvändning
och effektivitet.

Inom socialtjänsten måste kontinuerliga uppföljningar av verksamhetens
resultat och effektivitet göras. Styrelsen bör även följa och analysera de
kostnadsmässiga, organisatoriska och mänskliga konsekvenserna av den
pågående omstruktureringen inom vården samt granska användningen av
statens bidrag till socialtjänsten. Ett effektivare tillsynsarbete bör kunna
utvecklas i samarbete med länsstyrelsernas sociala funktioner. Statsrådet
redovisar i detta sammanhang att socialberedningen har slutfört sitt uppdrag.
Hon anser att ansvaret för att följa och utvärdera socialtjänstreformen nu
skall övergå till socialstyrelsen.

Dessa ökade krav på socialstyrelsen medför enligt statsrådet att en
betydande satsning måste ske på kompetenshöjning och utnyttjande av
modern teknik. Nya arbetsformer måste utvecklas. Statsrådet aviserar
”åtgärder för att i nära samarbete med socialstyrelsen precisera och
konkretisera socialstyrelsens roll, huvudsakliga uppgifter samt inriktningen
av styrelsens verksamhet” (jämför avsnitt 5.5).

En annan viktig uppgift för socialstyrelsen blir att främja hög kvalitet och
god resursanvändning i vården och omsorgerna genom olika planerings- och
kunskapsunderlag. Emellertid har flertalet kommuner och samtliga landsting
numera byggt upp en betydande egen kompetens med avseende på planering
och utveckling av verksamheten. Socialstyrelsen bör därför prioritera sådana
underlag där det inte är rimligt att ett utvecklingsarbete sker lokalt. Särskilt
gäller detta sådana områden där det behövs en förnyelse eller omstrukturering
av vården och omsorgerna och det samtidigt krävs en avvägning mellan
resultat/effekter och kostnader.

En annan viktig uppgift för socialstyrelsen är att föra ut kunskap om
effektiva diagnostik- och behandlingsmetoder samt konsekvenserna för

Förs. 1988/89:7

Bilaga

resursfördelningen mellan olika medicinska områden, på olika nivåer, samt
hur vårdorganisationen påverkas.

Vidare anförs i budgetpropositionen att socialstyrelsen för socialtjänstens
del har en viktig uppgift att sammanställa kunskap som ligger "i kunskapsfronten”,
dvs. ”ny” kunskap från universitet och högskolor, forskningsråd
och andra sektorsforskningsorgan m.fl. Kunskapen bör sammanställas och
komprimeras så att den blir begriplig för olika mottagare på fältet.

Slutligen uttalas att socialstyrelsen har en viktig funktion när det gäller att
förutse en framtida utveckling. Styrelsen bör bidra till att ge kommuner och
landsting handlingsberedskap för tänkbara alternativa omväridsförändringar
och underlag för att påverka utvecklingen i önskvärd riktning.

I budgetpropositionen anförs att det finns vissa oklarheter när det gäller
ansvars- och rollfördelning på central nivå inom socialsektorn. Enligt
statsrådet bör ansvars- och rollfördelningen preciseras.

För att socialstyrelsen skall kunna koncentrera sina resurser på de nu
nämnda prioriterade uppgifterna skall styrelsen befrias från det centrala
förvaltningsansvaret för sina underförvaltningar, dvs. statens rättskemiska
laboratorium, statens rättsläkarstationer, statens rättspsykiatriska stationer
och kliniker, statens miljömedicinska laboratorium och statens giftinformationscentral.

Beträffande statens rättskemiska laboratorium och statens rättsläkarstationer
sägs i budgetpropositionen att den s.k. RRK-utredningens betänkande
(Ds S 1986:3) Samordning av det rättsmedicinska, rättskemiska och
kriminaltekniska undersökningsväsendet är under beredning i departementet.

I fråga om de rättspsykiatriska stationerna och klinikerna erinras bl.a. om
statens förhandlingsnämnds uppdrag att - ”under förutsättning av godtagbara
ekonomiska villkor” - träffa avtal med berörda landsting och Göteborgs
kommun om ett överförande av verksamheten.

Beträffande statens miljömedicinska laboratorium har, som tidigare
nämnts (s. 9), riksdagen godkänt att laboratoriet den 1 juli 1988 med egen
styrelse inordnas i Karolinska institutets organisation.

När det slutligen gäller giftinformationscentralen har socialutskottet (SoU
1987/88:29) med anledning av proposition 1987/88:161 föreslagit riksdagen
att godkänna att informationscentralens verksamhet den 1 juli 1988 förs över
till Apoteksbolaget AB.

Vad gäller socialstyrelsens möjligheter att koncentrera sina krafter på
mera övergripande uppgifter erinrar statsrådet om vad som uttalades i
samband med att socialstyrelsen omorganiserades. Det förutsattes då att
styrelsen i mindre utsträckning skulle ägna sig åt uppgifter av detalj- eller
rutinkaraktär eller s.k. enskilda ärenden.

Enligt statsrådet är det oundvikligt att styrelsen även i framtiden kommer
att ha vissa uppgifter av mer traditionell myndighetskaraktär, framför allt
inom hälso- och sjukvården. Men, säger hon, det är möjligt att den s.k.
tillsynsutredningen kommer att visa att det går att överlämna vissa ytterligare
ärenden till länsstyrelserna. Då får socialstyrelsen en samordnande roll och
ansvar för att praxis blir enhetlig i landet.

Socialutskottet (1987/88:16), som noterar att statsrådet har för avsikt att

Förs. 1988/89:7

Bilaga

under 1988 tillsammans med socialstyrelsen precisera och konkretisera
styrelsens roll, huvudsakliga uppgifter samt inriktningen av styrelsens
verksamhet, förutsätter att regeringen, när arbetet är klart, återkommer till
riksdagen i frågan, så att riksdagen mer i detalj kan ta ställning till hur
socialstyrelsens framtida organisation och arbetsuppgifter bör utformas.

5 Genomförda och pågående översyner med
anknytning till socialstyrelsens verksamhet

5.1 RRV-projekt

Riksrevisionsverket (RRV) har under senare år genomfört en rad revisionsprojekt
med anknytning till socialstyrelsens verksamhet, bl.a. följande.

År 1980 granskade RRV hur socialstyrelsen uppfyllde sin roll som centralt
ämbetsverk i frågor där kommunerna hade det löpande ansvaret. Särskilt
gällde revisionen socialstyrelsens utvärderingar av kommunala avgifter för
färdtjänst, social hemhjälp och barnomsorg (dnr 1980:424).

Åren 1980-1981 genomförde RRV en granskning av socialstyrelsens
beredskapsverksamhet. Resultatet har redovisats i revisionsrapporten Anskaffning
för beredskapslagring inom socialstyrelsens område (dnr
1980:114).

År 1981 gjorde RRV en studie rörande samordningsproblem inom statlig
alkoholinformation (dnr 1981:196).

I revisionsrapporten Läkemedelskostnaderna (dnr 1981:446) redovisades
resultatet av en granskning av riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens
uppföljning och utvärdering inom området läkemedelskostnader.

I rapporten Samhällets åtgärder mot narkotikamissbruk, del 1 (dnr
1982:1114) redovisas en undersökning av insatser, kostnader, mål och medel
i narkotikabekämpningen.

RRV:s granskning av socialstyrelsens ansvar och uppgifter har redovisats i
revisionsrapporterna Kostnadsutveckling och resursutnyttjande inom hälsooch
sjukvården (dnr 1982:719) samt Personal- och utbildningsplaneringen i
hälso- och sjukvården (dnr 1984:235).

År 1985 presenterade RRV en granskningsrapport Statlig tillsyn av
kommunerna (dnr 1983:1105). RRV konstaterar i rapporten att så allmänt
hållna beskrivningar av tillsynsfunktionen som återfinns i socialstyrelsens
instruktion, i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), i socialtjänstlagen
(1980:620), i lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal m.fl., i
förarbetena till nämnda författningar samt i socialstyrelsens policydokument
innebär att en stor del av socialstyrelsens arbetsuppgifter, såsom informationsutbyte,
rådgivning, forskning och försöksverksamhet, planering, normering
och uppgiftsinsamling, faller inom ramen för tillsynen.

Ovan nämnda granskning om statlig tillsyn av kommunerna har senare
följts av en studie av den statliga regleringen och tillsynen av socialtjänstens
institutioner (dnr 1985:300). Enligt RRV har hittillsvarande granskning
främst kommit att inriktas på frågor som avgränsat rör en klient eller ett
vårdhem mer än på allmänt gällande frågor om utformningen och uppbygg -

Förs. 1988/89:7

Bilaga

naden av den sociala institutionsvården som en del av socialtjänsten.
Tillsynen bör enligt RRV koncentreras på för utvecklingen väsentliga
faktorer. Övrig tillsyn bör i mycket vara en kommunal uppgift.

RRV har i granskningsrapporten Den statliga läkemedelskontrollen (dnr
1986:58) bl.a. föreslagit att socialstyrelsens läkemedelsavdelning skall brytas
ut ur socialstyrelsen och bilda en egen myndighet. Förslaget är under
beredning i socialdepartementet.

RRV har den 15 mars 1988 redovisat en förstudie i granskningsärendet
Den statliga styrningen av hälso- och sjukvården i krig. Granskningen skall
fullföljas. En revisionsrapport beräknas föreligga i november 1988.

5.2 Statskontorets utredning om socialstyrelsen

Statskontoret har i december 1987 till regeringen (socialdepartementet)
överlämnat rapporten Socialstyrelsen inför 1990-talet (1987:58). Enligt
missivbrevet skall rapporten tjäna som underlag för regeringens fortsatta
arbete med förnyelsen av den offentliga sektorn. Följande summariska
redovisning av innehållet i rapporten bygger på statskontorets egen sammanfattning.

Utgångspunkten för analysen är regeringens allmänna riktlinjer för den
offentliga sektorns förnyelse där fem centrala begrepp kan urskiljas,
nämligen decentralisering, målstyrning, regelförenkling, hushållning och
service.

Statskontoret menar att socialsektorn i den studerade delen, dvs. hälsooch
sjukvård och socialtjänst, väl svarar mot tankegångarna i förvaltningspolitiken,
t.ex. när det gäller målstyrning, få detaljregler och utvecklad service.
Däremot har begreppet hushållning inte haft någon speciellt framträdande
roll i vare sig socialstyrelsens eller huvudmännens vardag. En förklaring till
detta är att lagstiftaren och utbildningsväsendet likaväl som domstolarna och
tillsynsmyndigheten i första hand värnat om kvalitet och rättstrygghet. Det
hindrar inte att bl.a. socialstyrelsen varit pådrivande när det gäller att hitta
rationella vårdstrukturer och verkat för en samordning av t.ex. den
högspecialiserade vården.

Statskontoret menar att en decentralisering med långtgående kommunalt
självbestämmande är svår att förena med kravet på jämlikhet och allas lika
rätt till vård. Denna konflikt sägs också ligga bakom vissa spänningar mellan
socialstyrelsen och de två kommunförbunden.

Enligt statskontoret måste man i ett decentraliserat system acceptera vissa
olikheter. Därför bör socialstyrelsen i sin tillsyn och uppföljning, förutom att
bevaka att vården bedrivs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, snarare
inrikta sig på att värna om godtagbar standard när det t.ex. gäller resurs- och
servicefrågor än att försöka uppnå en absolut jämlikhet.

Om absolut likhet anses viktig på något område eller om alltför stora
skillnader inte kan accepteras måste detta enligt statskontoret preciseras
inom det politiska systemet.

I sin analys av socialstyrelsens relationer till den kommunala nivån
konstaterar statskontoret att styrelsen på många håll är anonym. Förhållandet
till regeringen och till den centrala nivån över huvud taget rymmer också

Förs. 1988/89:7

Bilaga

oklarheter. En förbättring i sistnämnda avseende med uppgiftsprecisering,
koncentration och slagkraftigare metoder för policyspridning skulle, menar
statskontoret, sannolikt kunna ge vinster även i förhållande till den lokala
nivån.

I det decentraliserade system som tillämpas inom socialsektorn bör den
centrala myndighetens uppgifter omfatta tillsyn, förnyelsearbete och sektorsföreträdande.

Tillsynen bör innefatta kontroll av verksamheten när det gäller kvalitet,
säkerhet och den enskildes rättigheter samt uppföljning av verksamheten
gentemot av statsmakterna uppställda och preciserade mål. Detta bör vara
kärnan i myndighetens funktion.

I sitt förnyelsearbete bör myndigheten i nära kontakt med fältet och
forsknings- och utbildningsenheter såväl nationellt som internationellt
analysera pågående utveckling i fråga om innehåll och metodfrågor m. m. och
ställa denna i relation till administrativa och samhällsekonomiska förutsättningar.
Insatserna bör koncentreras till utredningar och studier som tar sin
utgångspunkt i den professionella verksamheten. Som exempel på lämpliga
objekt nämns hälsopolitiska handlingsprogram, vårdprogramunderlag och
andra medicinska eller sociala verksamheter där man utifrån expertrollen
analyserar en verksamhet, bedömer kvaliteten, analyserar kostnadsbilden,
värderar alternativa strategier m.m. Myndigheten bör också analysera den
långsiktiga utvecklingen och bevaka den internationella utvecklingen på
området.

Uppgiften att vara sektors företrädande innebär att den centrala myndigheten
skall förse regeringen med underlag och företräda socialsektorn gentemot
andra sektorer på central nivå, t.ex. i ekonomiska och utbildningspolitiska
sammanhang.

Myndighetens befattning med detaljfrågor bör minska. Som exempel
nämns vissa planeringsfrågor rörande mer kortsiktiga driftförhållanden,
arbetssätt och intern organisation. Sådana frågor skall i första hand
handläggas av huvudmännen och deras organisationer samt Spri.

Enligt statskontoret måste regeringen engagera sig mer i frågor som rör
precisering av mål, ställningstaganden med anledning av den centrala
myndighetens uppföljningsverksamhet samt samordning i kommun- eller
landstingsövergripande frågor.

Statskontoret menar att ett val måste träffas emellan en permanentning
och vidareutveckling av ”ad hockrati”-modellen och den centrala myndighetsmodellen.
Med ”ad hockrati” menar statskontoret den ordning med mer
eller mindre permanenta beredningar och andra organ med myndighetsliknande
uppgifter som kommit att tillämpas under senare år. Om ”ad
hockrati”-modellen permanentas bör socialstyrelsen avvecklas, åtminstone i
sin nuvarande form. Men statskontoret stannar för att förorda ett bibehållande
av den centrala myndighetsmodellen. I ett sådant system bör statens
insatser för styrning, tillsyn och uppföljning inom socialsektorn koncentreras
till i huvudsak tre organ under regeringsnivå, nämligen socialstyrelsen (för
utredning, utveckling och tillsyn), hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
(HSAN) (som dömande instans) samt en särskild enhet för kontroll av
läkemedel och medicinsk teknik.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Direkt politiska beredningar med kort framförhållning bör åvila regeringskansliet.
Hälso- och sjukvårdsberedningen bör behållas för överläggningar
och förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen. Övriga till regeringen
knutna beredningar och delegationer bör avvecklas successivt liksom statens
engagemang i Spri.

5.3 Offentliga utredningar

5.3.1 Tillsynsfrågor

I mars 1987 bemyndigades socialministern att tillkalla en särskild utredare
med uppgift att se över bestämmelserna om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen, m.m. samt lägga fram förslag till lämpliga förändringar.
Enligt direktiven skall utredaren överväga vilka åtgärder som bör vidtas
för att förbättra statens möjligheter att utöva tillsyn. Därvid bör bl.a. frågan
om en regionalt organiserad tillsynsfunktion prövas.

Också den regionala tillsynen inom socialtjänstområdet är föremål för
översyn. Utredningen bedrivs inom civildepartementet av förre landshövdingen
Osborne Bartley.

5.3.2 Rättsmedicinska frågor

I september 1983 bemyndigades socialministern att tillkalla en utredare med
uppdrag att se över det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska
undersökningsväsendets organisation m.m. (RRK-utredningen).

I februari 1986 avgav RRK-utredningen betänkandet Samordning av det
rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendet
(Ds S 1986:3). Där föreslås bl.a. att den kemiska avdelningen vid statens
rättsmedicinska laboratorium samordnas med statens kriminaltekniska laboratorium
samt att rättsläkarstationerna blir regionala rättsmedicinska enheter
inom den nya myndigheten vars namn föreslås vara statens rättstekniska
laboratorium. Betänkandet är under beredning i socialdepartementet.

5.3.3 Frågor om medicinteknisk säkerhet

I mars 1985 bemyndigades socialministern att tillkalla en utredare med
uppgift att utreda frågor kring den medicintekniska säkerheten.

1 juni 1987 avgav utredaren betänkandet Medicinteknisk säkerhet (SoU
1987:23).

Av betänkandet framgår att utredningen har övervägt två olika former för
att organisera verksamheten på det medicintekniska området. Enligt den ena
modellen tillskapas en särskild myndighet, nämnden för medicintekniska
produkter, för att utveckla samordningen mellan myndigheter och organisationer,
ha tillsyn över kontrollen av medicintekniska produkter, ta säkerhetshöjande
initiativ samt utveckla det internationella samarbetet. Det
andra alternativet innebär att nämnda uppgifter åläggs socialstyrelsen, som
redan nu har tillsyn över användningen av medicintekniska produkter inom
hälso- och sjukvård samt tandvård. Om kontrollen över produkterna åläggs

Förs. 1988/89:7

Bilaga

socialstyrelsen föreslås att en ny enhet tillskapas. Utredningen pekar även på
möjligheten att knyta ett produktkontrollorgan till socialstyrelsen.

Betänkandet bereds för närvarande inom socialdepartementet.

5.4 Socialstyrelsens särskilda treårsbudgetrapport

I anslutning till den pågående försöksverksamheten med treåriga budgetramar
fick socialstyrelsen i oktober 1986 särskilda regeringsdirektiv för sin
anslagsframställning för budgetåret 1988/89. Enligt dessa skulle styrelsen
bl.a. ta fram ett beslutsunderlag, omfattande en förutsättningsbeskrivning,
en resultatanalys för perioden 1984/85-1986/87, framtidsbedömningar för
planeringsperioden 1988/89-1990/91 samt förslag till åtgärder. I enlighet med
dessa direktiv avlämnade socialstyrelsen i april 1987 till regeringen ett över
500 sidor långt dokument, benämnt Särskild treårsbudgetrapport.

I sin resultatanalys konstaterade socialstyrelsen att under perioden
1984/85-1986/87 omkring 70 % av de totala resurserna togs i anspråk för
operativ verksamhet medan den icke-operativa verksamheten alltså utgjorde
omkring 30 %.

Klassificeringen bygger på den av statskontoret utvecklade s.k. INKAmetoden.
Enligt denna hänförs till operativ verksamhet myndighetens
huvuduppgifter jämte vissa övriga aktiviteter/funktioner. Till den ickeoperativa
verksamheten räknas vissa stödfunktioner (skrivcentral, lokaler
m.m.) samt verksledning och styrelse, personaladministration, ekonomiadministration,
övrig administration, information och facklig verksamhet.
Det kan tilläggas att statskontoret funnit att den icke-operativa andelen av
verksamheten bland ett antal undersökta myndigheter ligger på i genomsnitt
ca 20 %.

Vidare konstaterades att detaljfrågorna - så som de kommer till uttryck
genom indelning av verksamheten i olika verksamhetstyper, dvs. författnings-,
patient-, klient-, behörighets- och tillståndsärenden - krävde nästan
en femtedel av de operativa resurserna. Socialstyrelsen antydde att andelen
detaljfrågor egentligen var ännu större eftersom detaljärenden förekom även
inom t.ex. verksamhetstyperna tillsyn och planering. Styrelsen erinrade i
sammanhanget om att detaljärendena enligt statsmakternas intentioner i
samband med omorganisationen skulle tonas ned till förmån för planering
och tillsyn. En jämförelse över perioden 1984/85-1986/87 hade emellertid
visat att andelen sådana ärenden varit i stort sett konstant.

I sin sammanfattning av resultatanalysen sade sig socialstyrelsen ha nått
relativt långt på vägen mot den nya inriktning av verksamheten som
statsmakterna utstakade år 1980. Samtidigt konstaterade styrelsen att man i
vissa avseenden haft svårt att motsvara förväntningarna. Bl.a. gällde detta
det faktum att en rad ärenden av detaljkaraktär fortfarande handlades vid
myndigheten. På grund av omständigheter utanför styrelsens kontroll hade
det visat sig svårt att avveckla uppgifter i förutsedd takt. Exempelvis hade
riksdagen år 1985 fattat beslut om legitimation av nya personalgrupper.
Legitimations- och behörighetsärenden utgjorde nu omkring 15 % av
samtliga ärenden inom styrelsen. Även anmälningsärenden var en omfattande
och resurskrävande verksamhet. Förutom egna tillsynsärenden hade man

Förs. 1988/89:7

Bilaga

2 Riksdagen 1988189. 2 sami. Nr 7

där att utreda och föredra en rad arbetskrävande ärenden för hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).

Den genomförda resultatanalysen utmynnade i en redovisning av ett
åtgärdsprogram för socialstyrelsens långsiktiga planering.

Enligt styrelsen krävdes ytterligare ansträngningar för att verksamheten i
högre grad skulle vridas i den vid omorganisationen förutsedda riktningen.
Därvid borde verksamhetstyperna tillsyn - såväl kontroll som uppföljning
planeringsunderlag/policyutveckling och kunskapsutveckling prioriteras
särskilt. Inom dessa verksamhetstyper borde i första hand uppmärksammas
aktiviteter inom sex prioriterade områden, nämligen personalförsörjning
inom hälso- och sjukvård och socialtjänst, vidare eget boende och framtidens
institutionsvård, effekti visering av läns- och regionsjukvården, nationell
resultatanalys, insatser mot AIDS samt åtgärder för begränsning av alkoholoch
tobakskonsumtion.

Hög prioritet borde också ges insatser som krävdes i anslutning till
särskilda regeringsuppdrag liksom medverkan i kommittéer, arbetsgrupper,
seminarier och konferenser där styrelsen hade möjlighet att föra ut statsmakternas
och styrelsens intentioner och påverka utvecklingen.

Insatser i fråga om enskilda ärenden, behörighetsfrågor, tillståndsärenden
och författningsfrågor, dvs. frågor av detaljkaraktär, borde begränsas till
ungefär hälften, dvs. ca 10 % av de operativa resurserna.

Socialstyrelsen tog upp ett antal frågor som enligt styrelsen behövde
aktualiseras men som krävde externa beslut. En sådan fråga gällde regeringsuppdrag
som krävde systematisk uppföljning och analys av olika förhållanden.
Det fanns en tendens att ge ökat inflytande till huvudmännen, dvs. i
praktiken till Landstingsförbundet, därigenom att uppdragen till styrelsen
skulle fullgöras ”i samråd med” förbundet. Till följd av begränsningskungörelsen
och Landstingsförbundets tolkning av denna sade sig styrelsen ha svårt
att föra upp och redovisa sin syn på frågor av ekonomisk och organisatorisk
art till regeringen. Det förelåg alltså en konflikt mellan lagstiftningens krav
på att styrelsen bl.a. genom allmänna råd skulle verka för vård på lika villkor
och statsmaktens önskan att genom begränsningskungörelsen hålla nere
kostnadsökningarna.

Tendensen att lägga utredningsuppdrag eller nya uppgifter på särskilt
inrättade organ utanför socialstyrelsen måste brytas, menade styrelsen.
Arbetet skulle bedrivas bättre om både personal och arbetsuppgifter fanns
kvar inom myndigheten.

Vidare borde staten - som ett led i sin koncentration av utredningsresurserna
inom hälso- och sjukvården - aktualisera frågan om sitt engagemang i
Spri när avtalet löpte ut vid utgången av år 1989.

Enligt socialstyrelsen krävdes ökade tillsynsresurser på det regionala
planet, såväl inom det sociala området som inom hälso- och sjukvård och
hälsoskydd.

Socialstyrelsen förordade också en omprövning, avveckling och förenkling
av de lagar som orsakade att socialstyrelsen fortfarande handlade en rad
detaljfrågor. Styrelsen borde ges möjligheter att ta ut avgifter för handläggning
av legitimations- och specialistbevis. Verksamheten borde göras
sj äl vfinansierande.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Styrelsen förutsatte slutligen att frågorna om huvudmannaskapet för
rättspsykiatri, rättsmedicin och rättskemi snarast löstes.

En av de särskilda redovisningar som socialstyrelsen utarbetade i enlighet
med regeringsdirektiven avsåg styrelsens samarbete med myndigheter och
organisationer.

Där konstaterades bl.a. att samarbetet med Landstingsförbundet, en av
styrelsens viktigaste samverkansparter, präglades av klara intressekonflikter.
Bl.a. hade förbundet i olika sammanhang hävdat principen att landstingen
suveränt skulle besluta om vårdens organisation och att socialstyrelsen
därför inte borde göra några policyuttalanden i organisationsfrågor. Men
socialstyrelsen hävdade att styrelsen inte i alla sammanhang borde vara
förhindrad att i sina allmänna råd ta upp också organisatoriska frågor om
dessa hade avgörande betydelse för vårdens kvalitet och patientsäkerheten.
Vidare sade sig socialstyrelsen i samband med vissa kartläggningar inte ha
kunnat ställa alla frågor man önskat till huvudmännen eftersom man inte
hade fått Landstingsförbundets godkännande.

I samarbetet med landstingen uppstod naturligt nog vissa meningsskiljaktigheter
som hade sin grund i att socialstyrelsen skulle göra nationella
bedömningar medan varje landsting sökte optimera inom sitt område. Bl.a.
föranledde frågor om den högspecialiserade vårdens lokalisering konflikter.
Ofta ville betydligt fler landsting bygga upp kliniska resurser än vad som var
försvarligt ur nationell synvinkel. Vidare sades att landstingens intresse av att
ta del av socialstyrelsens övergripande synpunkter hade minskat under
senare år, bl.a. i fråga om landstingens sjukvårdsplaner. Här önskade
socialstyrelsen en intensifierad samverkan.

Vissa konflikter förekom också i samarbetet med Svenska kommunförbundet.
Exempelvis sades åsiktsskillnader beträffande socialbidrag och vissa
tillsynsärenden ha medfört att utgivningen av allmänna råd i ämnet avsevärt
hade fördröjts. Det fanns också exempel på att Kommunförbundet ställt krav
på sakliga ändringar i förslag till allmänna råd som villkor för att lämna
medgivande enligt begränsningskungörelsen, trots att det inte varit fråga om
kostnadsdrivande åtgärder.

Samarbetet med länsstyrelserna sades som regel fungera bra men borde
enligt socialstyrelsen utvecklas och finna nya former. Bl.a. ville styrelsen att
länsstyrelsernas sociala funktioner i mindre omfattning skulle handlägga
individärenden till förmån för övergripande planerings- och policyfrågor.

Beträffande Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) anfördes bl.a. att socialstyrelsens synpunkter på Spris
projektplanering inte fick något större genomslag i Spris treårsprogram. Om
staten avsåg att fortsättningsvis delfinansiera Spri borde staten ställa krav på
att i högre grad kunna påverka Spris verksamhet. Vidare borde även
socialtjänstområdet införlivas med Spris arbetsuppgifter.

Det kan tilläggas att riksdagen i enlighet med regeringens förslag har beslutat
att en ettårig budgetram skall gälla för socialstyrelsen.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

5.5 Socialdepartementets pågående översynsarbete

Såsom redovisats i kapitel 4 angavs i årets budgetproposition den huvudsakliga
inriktningen av socialstyrelsens framtida verksamhet. Där aviserade också
föredragande statsrådet att åtgärder från regeringens sida skulle komma att
vidtas för att i närmare samarbete med socialstyrelsen precisera och
konkretisera socialstyrelsens roll och uppgifter samt inriktningen av socialstyrelsens
verksamhet.

Arbetet med denna precisering och konkretisering sker som en intern
beredning inom socialdepartementet, men i nära samverkan med socialstyrelsen.

För arbetet, som skall bedrivas snabbt och skall redovisas under hösten
1988, har en särskild ledningsgrupp tillsatts med företrädare för socialdepartementet,
statssekreterarna, och för socialstyrelsen, generaldirektören.

Under ledningsgruppen har utsetts två arbetsgrupper. Den ena av dessa
har ett särskilt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna samt hälsoskydd och
hälsoupplysning. Den andra gruppen ansvarar för socialtjänstfrågorna samt
alkohol- och drogupplysning. I båda grupperna ingår företrädare för såväl
departementet som socialstyrelsen.

I ett brev till socialstyrelsens verksledning, avdelningschefer och byråchefer,
daterat den 15 april 1988, sägs syftet med översynen vara att gemensamt
försöka finna vägar som gör att socialstyrelsen blir mer rationell och bättre
fyller de krav som omgivningen ställer på myndigheten såväl nu som inför
1990-talet.

Vidare sägs att utvecklingen mot nya och delvis mer komplexa uppgifter
ställer ökande krav på socialstyrelsen samtidigt som resurserna kommer att
vara begränsade. För att socialstyrelsen i denna situation skall kunna spela
den centrala roll för socialsektorns utveckling och inriktning som är önskvärd
krävs, sägs det, sannolikt hårdare prioritering, bättre utnyttjande av
tillgängliga resurser och kompetensökning. Översynens uppgift är att finna
formerna för hur detta kan nås.

Översynen tar primärt sikte på att analysera socialstyrelsens operativa
verksamhet vid i första hand FAP-, HS- och S-avdelningarna. Utgångspunkter
för arbetsgruppernas verksamhet är bl.a. proposition 1979/80:6 om
socialstyrelsens uppgifter och organisation, m.m. (i tillämpliga delar), vidare
proposition (1987/88:63) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
och budgetproposition 1987/88:100, bil. 7. I övrigt anges som underlag för
arbetsgruppernas arbete bl.a. material framtaget i samband med socialstyrelsens
treårsbudgetarbete samt vissa rapporter från RRV och statskontoret.

6 Revisorernas omvärldsundersökninguppläggningm.
m.

6.1 Inledning

Revisorernas kartläggning har haft formen av en enkätundersökning omfattande
dels ett antal centrala statliga myndigheter, dels ett stort antal

Förs. 1988/89:7

Bilaga

befattningshavare vid länsstyrelser, landsting, primärkommuner och organisationer.

Den del av undersökningen som omfattat centrala statliga myndigheter
benämns i det följande ”myndighetsenkäten” medan undersökningen bland
övriga myndigheter och organ benämns ”huvudenkäten”. Benämningen
”myndighetsenkät” är förstås inadekvat eftersom undersökningens båda
delar omfattar myndigheter men har behållits av praktiska skäl.

6.2 Huvudenkäten

6.2.1 Valav verksamhetsområden

Undersökningen har omfattat sammanlagt sju verksamhetsområden eller
delar av verksamhetsområden, nämligen hälso- och sjukvård, tandvård,
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, alkohol och narkotika, smittskydd,
socialtjänst och barnomsorg.

6.2.2 Enkäternas utformning

För vart och ett av nämnda sju verksamhetsområden utarbetades ett särskilt
enkätformulär, omfattande dels ett avsnitt som specifikt gällde området i
fråga, dels ett avsnitt med mera allmänna frågor om socialstyrelsen. Medan
frågorna i formulärens allmänna avsnitt gjordes helt likalydande i samtliga
sju formulär hade flertalet frågor i de specifika avsnitten sina motsvarigheter
i alla formulär. Exempelvis gällde en fråga i formuläret rörande hälso- och
sjukvård de intervjuades uppfattning om socialstyrelsens medicinska kompetens
medan motsvarande fråga i tandvårdsformuläret avsåg socialstyrelsens
kompetens inom odontologin. Denna metod har möjliggjort såväl mätningar
och jämförelser av attityder inom varje verksamhetsområde som slutsatser
baserade på det samlade svarsmaterialet.

Flertalet frågor i huvudenkäten gavs formen av påståenden med fasta
svarsalternativ, nämligen 1) instämmer, 2) instämmer ej resp. 3) vet ej. Två
motiv låg bakom valet av frågeteknik. Dels skulle enkätformulären trots sin
relativa omfattning vara någorlunda snabbesvarade, dels skulle svarsmaterialet
lättare gå att bearbeta.

Beträffande vissa frågor ombads de intervjuade som instämde i påståendet
ange om de ansåg den nuvarande situationen vara 1) bra, 2) dålig eller 3)
varken bra eller dålig. Dessutom lämnades i anslutning till varje fråga
utrymme för preciserande kommentarer.

Som komplement till frågorna med fasta svarsalternativ ställdes fem öppna
frågor där de intervjuade gavs tillfälle att med egna ord uttala sina
uppfattningar om socialstyrelsen.

Enkäterna tillställdes i vissa fall namngivna befattningshavare och i andra
myndigheten/organisationen. Avsikten var i samtliga fall att enskilda befattningshavare
skulle besvara frågorna. Så har också skett, även om besvarandet
i många fall föregåtts av samråd med kolleger.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

6.2.3 Urvalet

Socialstyrelsen har vid intervjuer hävdat att man genom täta kontakter med
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet väl känner dessa
organisationers åsikter om styrelsen. Därför menar styrelsen att en omvärldsundersökning
för att vara givande måste gå ”mer på djupet” och täcka
olika nivåer inom socialsektorn. Denna synpunkt beaktades vid urvalsbestämningen.
Samtidigt bedömdes - med rätta eller ej - att kunskaperna och
därmed uppfattningarna om socialstyrelsen ”tunnas ut” alltmer ju längre ner
i ”hierarkin” man går. I fråga om t.ex. sjukvården drogs gränsen något
godtyckligt vid klinikchefsnivån. De attityder till socialstyrelsen som finns
inom andra befattningskategorier inom sjukvården, t.ex. bland avdelningsföreståndare,
andra sjuksköterskor, undersköterskor och sjukvårdsbiträden,
har fått representeras av de uppfattningar som resp. fackliga organisationer
uttryckt i sina enkätsvar.

Ambitionen att åstadkomma såväl djup som bredd i undersökningen
resulterade i ett förhållandevis stort urval. Sammanlagt utsändes sålunda
totalt 258 enkätformulär enligt följande sammanställning.

Intervjuobjekt	H	T	O	Antal frågeformulär11 AN SM S B	Summa
Länsstyrelser				20		20
Landstingsförbundet	1	1	1	1 1		5
Landsting inkl. smitt-
skyddsläkare	17	6	12	5 24		64
Skaraborgs läns landsting	19	3	3			25
Västerbottens läns lands-
ting	16	3	4			23
Kommunförbundet centralt				1 1 1	1	4
Kommunförbundets länsavdel
ningar				23		23
Primärkommuner i
Skaraborg och Västerbotten				32	32	64
Fackliga organisationer	5	1		1	1	8
Andra intresseorganisationer	11		1	4 1 5		22
Summa	69	14	21	34 27 59	34	258

H = Hälso- och sjukvårdsformuläret
T = Tandvårdsformuläret
O = Omsorgsformuläret

AN= Formuläret rörande alkohol och narkotika
SM = Formuläret rörande smittskydd
S = Formuläret rörande socialtjänst i allmänhet
B = Formuläret rörande barnomsorg

För ”fördjupningen” av granskningen utvaldes - vilket framgår av sammanställningen
ovan - två län/landstingsområden, nämligen Skaraborg och
Västerbotten.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

I Skaraborgs läns landsting tillställdes sammanlagt 25 befattningshavare Förs. 1988/89:7
enkätformulär enligt följande: Bilaga

Landstingsdirektören (1)

Länssjukvårdsdirektören (1)

Länssjukvårdschefen (1)

Sjukhusdirektörerna vid sjukhusen i Skövde, Falköping och
Lidköping (3)

Chefläkarna vid samma sjukhus (3)

Klinikchefer vid nämnda sjukhus (6)

Socialvårdsdirektören (1)

Tandvårdschefen (1)

Primärvårdsdirektörerna i två primärvårdsdistrikt (2)

Primärvårdscheferna i samma distrikt (2)

Cheferna för primärtandvården i samma distrikt (2)

Omsorgsansvariga i samma primärvårdsdistrikt (2).

Inom Västerbottens läns landsting sändes enkäter till följande 23 befattningshavare: Kanslichefen

(1)

Sjukhusdirektörerna vid de tre sjukvårdsdistrikten (3)

Chefläkarna inom samma distrikt (6)

Klinikchefer vid två sjukhus (4)

Basenhetschefer vid två vårdcentraler (2)

Tandvårdschefen (1)

Klinikcheferna vid två distriktstandkliniker (2)

Chefen för social- och omsorgsförvaltningen (1)

Särskolechefen (1)

Vårdchefen (1)

Habiliteringsföreståndaren (1).

Av sammanställningen framgår också att enkätformulären rörande socialtjänst
och barnomsorg tillställdes socialförvaltningarna i samtliga primärkommuner
i Skaraborgs och Västerbottens län.

6.2.4 Bortfallet

Sammanlagt besvarades 209 enkätformulär. Svarsfrekvensen motsvarar ett
bortfall om 19 %, ett resultat som får accepteras med hänsyn dels till att
enkäterna var relativt omfattande och någon skyldighet att svara inte förelåg,
dels också till att bortfallet fördelar sig förhållandevis jämnt på olika
kategorier av intervjuade. Tyvärr kom sammanlagt 8 enkätsvar in så sent att
de inte hann inkluderas i frekvenstabellerna. Däremot har kommentarer och
svar på öppna frågor tagits till vara även i dessa sent inkomna svar.

6.2.5 Resultatredovisningen

I kapitel 7 redovisas viktigare resultat av huvudenkäten. Mer detaljerade
resultat återfinns i bilaga 1.

Beträffande dispositionen av svarsmaterialet är följande att säga.

Socialstyrelsens arbetsfält omfattar som nämnts inte bara ett stort antal
verksamhetsområden (hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst osv.) utan
också inom vart och ett av dessa områden en mängd verksamhetstyper
(tillsyn - kontroll, tillsyn - uppföljning, planeringsunderlag/policyutveckling
osv.).

I anslutning till arbetet med socialstyrelsens särskilda treårsbudgetrapport
uppmärksammades inom verket att avdelningar och byråer i sin resultatanalys
tillämpade delvis varierande definitioner av olika verksamhetstyper med
påföljd att samma slags aktivitet kunde hänföras till olika verksamhetstyper,
beroende på inom vilken enhet aktiviteten bedrevs.

Detta konstaterande föranledde verksledningssekretariatet att utarbeta en
promemoria benämnd Definitioner av verksamhetstyper - hjälpreda för
VP-arbetet (1988-02-24). Promemorian sägs utgöra ett ”första försök” att
åstadkomma en enhetlig klassificering av socialstyrelsens verksamhet i olika
verksamhetstyper.

Svårigheterna att åstadkomma enhetliga klassificeringsprinciper kan belysas
med ett exempel. Sålunda ansåg föredragande statsrådet i proposition
1979/80:6 angående socialstyrelsens uppgifter och organisation, m.m. att
föreskrifter och allmänna råd utgjorde ett inslag i socialstyrelsens tillsynsfunktion.
Enligt styrelsens nämnda klassificeringspromemoria är emellertid
flertalet allmänna råd hänförliga till verksamhetstypen planeringsunderlag/
policyutveckling. Det har också i andra sammanhang uppmärksammats att
gränserna mellan olika verksamhetstyper är svårdragna, kanske särskilt
gränsen mellan tillsyn och planering.

Samma slags klassificeringsproblem som nu beskrivits uppstår självfallet
också när resultaten av en enkätundersökning av den nu genomförda typen
skall redovisas. I korthet gäller att den valda dispositionen - motsvarande
rubrikerna 7.1-7.14 i kapitel 7 och rubrikerna 1-14 i bilaga 1 - bygger på
socialstyrelsens i april 1988 utarbetade klassificeringsprinciper. Vissa modifieringar
har dock gjorts. Sålunda har vissa enkätfrågor inte bedömts
hänförliga till någon specifik verksamhetstyp utan samlats under särskilda
rubriker. Den i statskontorets rapport Socialstyrelsen inför 1990-talet
tillämpade redovisningsprincipen har också påverkat dispositionen.

För att inte antalet urvalskategorier skall bli alltför stort och antalet
intervjuade inom en och samma kategori därmed för litet har vissa
befattningshavare med olika funktioner förts samman i resultatredovisningen.
Kategoriseringen framgår av följande sammanställning.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Urvalskategorier

Ingående intervjupersoner

Förs. 1988/89:7

Länsstyrelserna
Landstingsförbundet
Landstingens administrativa nivåer

Landstingens kliniska nivå

Smittskyddsläkarna
Svenska kommunförbundet
Kommunförbundets länsavdelningar
Primärkommunerna

Länsstyrelsernas socialkonsulenter
Tjänstemän vid förbundet
Tjänstemän vid landstingens centrala kanslier
inkl. tandvårdschefer och länssjukvårdschefer

Sjukhusdirektörer
Primärvårdsdirektörer
Chefläkare
Klinikchefer
Primärvårdschefer
Basenhetschefer
Primärtandvårdschefer
Omsorgsansvariga
Särskolechefer
Vårdchefer

Habiliteringsföreståndare

Tjänstemän vid förbundet
Tjänstemän vid länsavdelningarna
Tjänstemän vid kommunernas socialförvalt
ningar

Fackliga organisationer
Övriga intresseorganisationer

I bilaga 1 redovisas i tur och ordning svaren på de olika frågorna. Efter
redovisningen av en fråga återges exempel på de intervjuades kommentarer i
anslutning till frågan, i vissa fall lätt redigerade. Källan till varje kommentar
anges i kortform, dock som regel utan att kommentatorns identitet skall
kunna avslöjas.

6.3 Myndighetsenkäten

6.3.1 Enkätens utformning

Till skillnad från huvudenkäten fick enkäten till de centrala statliga
myndigheterna enbart öppna frågor. Följande frågor ställdes:

Fråga 1

Beskriv i korthet ”gränsytorna" mellan den egna myndigheten och socialstyrelsen.

Fråga 2

1 vilken typ av frågor och i vilka former samarbetar eller samråder de två
myndigheterna?

Fråga 3

Finns gränsdragningsproblem rörande ansvarsfördelningen mellan de två
myndigheterna?

Bilaga

Fråga 4

Förekommer enligt Er mening onödigt dubbelarbete vid de två myndigheterna? Fråga

Finns vid någon av de två myndigheterna arbetsuppgifter som enligt Er
mening med fördel skulle kunna föras över till den andra myndigheten?

Fråga 6

Finns några problem i övrigt avseende samarbetet/samrådet mellan de två
myndigheterna?

Fråga 7

Vilka synpunkter vill Ni lägga på socialstyrelsens planering inom de områden
som anknyter till Er verksamhet?

Fråga 8

Vilka synpunkter vill Ni lägga på socialstyrelsens tillsyn inom de områden
som anknyter till Er verksamhet?

Fråga 9

Vilka synpunkter vill Ni lägga på socialstyrelsens uppföljning inom de
områden som anknyter till Er verksamhet?

Fråga 10

Vilka synpunkter vill Ni lägga på socialstyrelsens sätt att hålla kontakt med
forskning och utveckling samt att sprida kunskaper inom de områden som
anknyter till Er verksamhet?

Fråga 11

Vilka synpunkter vill Ni lägga på socialstyrelsens publikationsverksamhet
inom områden med anknytning till Er verksamhet?

Fråga 12

Har socialstyrelsen enligt Er mening en tillfredsställande fackmässig kompetens
inom områden med anknytning till Er verksamhet?

Fråga 13

Har Ni andra synpunkter på socialstyrelsen, vilka inte framkommit genom
svaren på föregående frågor?

6.3.2 Urvalet

Följande 13 myndigheter tillställdes revisorernas enkät:

Arbetarskyddsstyrelsen
Konsumentverket
Kriminalvårdsstyrelsen
Medicinska forskningsrådet

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Rikspolisstyrelsen
Skolöverstyrelsen
Statens handikappråd
Statens livsmedelsverk
Statens naturvårdsverk
Statens strålskyddsinstitut
Statistiska centralbyrån
Universitets- och högskoleämbetet
Överstyrelsen för civil beredskap.

6.3.3 Bortfallet

Samtliga myndigheter utom medicinska forskningsrådet besvarade enkäten.
Forskningsrådet avstod från att svara med hänvisning till att rådet har få
gränsytor gentemot socialstyrelsen.

6.3.4 Resultatredovisningen

Resultaten av myndighetsenkäten sammanfattas i kapitel 8. Detaljerade
resultat återfinns i bilaga 2.

7 Huvudenkäten - resultat i sammandrag

7.1 Socialstyrelsens roll under ändrade betingelser

Under denna rubrik redovisas de intervjuades svar på frågor om socialstyrelsens
berättigande och roll i ett system som karakteriseras av alltmer
långtgående decentralisering och där viktiga uppgifter samtidigt har lagts på
mer eller mindre tillfälliga beredningar inom socialdepartementet (”ad
hockrati”).

7.1.1 Har decentraliseringen alltför mycket försämrat socialstyrelsens
planerings- och tillsynsförutsättningar?

Ca 28 % av de intervjuade instämmer i ett påstående av denna innebörd
(bilaga 1, avsnitt 1.1). Flertalet, ca 57 %, har motsatt åsikt. Men uppfattningarna
varierar mellan olika urvalskategorier. Så anser t.ex. flertalet
fackliga och övriga intresseorganisationer - 13 av 18 - att styrelsens
planerings- och tillsynsförutsättningar minskat alltför mycket. Däremot är
det bara 16 av 70 intervjuade inom landstingsvärlden som har samma
uppfattning.

7.1.2 Betyder ”ad hockratin” att det inte behövs någon socialstyrelse?

I enkäten påstods att förekomsten av beredningar av olika slag inom
kanslihuset, t.ex. hälso- och sjukvårdsberedningen, innebär att behovet av
en central statlig myndighet för hälso- och sjukvården kan ifrågasättas (bilaga
1, avsnitt 1.2). Av 55 intervjuade instämmer 13 i påståendet medan 31 inte
instämmer.

De intervjuades kommentarer till frågan tyder på att påståendet kan tolkas

Förs. 1988/89:7

Bilaga

på olika sätt. Sålunda tycks de som instämmer ha samma uppfattning som de
som inte instämmer, nämligen att beredningarna inte är någon önskvärd
företeelse.

7.1.3 Är det viktigt att socialstyrelsen kan agera som en fristående och
självständig myndighet?

En stor majoritet - ca 86 % av de intervjuade - instämmer i att detta är viktigt
(bilaga 1, avsnitt 1.3). Endast 5 intervjuade har motsatt uppfattning. Av dem
som instämmer anser drygt 20 % att den nuvarande situationen härvidlag är
bra medan ca 30 % anser att situationen är dålig.

I kommentarerna anförs bl.a att socialstyrelsen styrs av departement och
politiker. En intervjuad efterlyser också ökad självständighet gentemot
Svenska kommunförbundet.

7.1.4 Behövs socialstyrelsen som garant för kvalitet i vården?

Drygt 80 % av de intervjuade delar uppfattningen att socialstyrelsen behövs
för att vårdkvaliteten skall säkerställas. Endast ca 14 % har motsatt
uppfattning, däribland Landstingsförbundets och Kommunförbundets representanter.

Av dem som delar uppfattningen om socialstyrelsens betydelse för att
garantera kvalitet i vården anser 71 att vård på lika villkor bör eftersträvas
medan något färre, 49 intervjuade, menar att ambitionsnivån bör sättas
lägre.

Det kan noteras att av de intervjuade som besvarat hälso- och sjukvårdsformuläret
förordar 8 befattningshavare inom landstingens centrala kanslier
lägsta godtagbara standard men endast en vård på lika villkor. På sjukhusdirektörsnivå
förordar 5 intervjuade lika villkor men ingen lägsta godtagbara
standard. På den kliniska nivån inom hälso- och sjukvården anser 12
befattningshavare att lika villkor skall eftersträvas medan bara 2 vill ha en
lägre ambitionsnivå.

7.1.5 Behövs socialstyrelsen som garant för rättssäkerheten?

Drygt 60 % av de intervjuade delar uppfattningen att det behövs en central
statlig myndighet som socialstyrelsen som bevakar rättssäkerheten inom
vården (bilaga 1, avsnitt 1.6).

Uppfattningen delas inte av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Däremot finns bland fackliga och övriga intresseorganisationer
ingen som förnekar behovet av en central garant för rättssäkerheten.

7.1.6 Behövs socialstyrelsen för den högspecialiserade vården?

En majoritet av de intervjuade som besvarat hälso- och sjukvårdsformuläret
- 39 av 55 - anser att det behövs en central myndighet som socialstyrelsen,
som tar ansvar för planeringen av den högspecialiserade vården, t.ex.
brännskadevården (bilaga 1, avsnitt 1.6). Till dessa hör samtliga organisationer
utom 2. Av de 12 intervjuade som anser motsatsen är 7 befattningshavare
på landstingsadministrativ nivå och 2 på den kliniska nivån.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

7.1.7 Behövs en ny länsläkarorganisation?

I samband med omorganisationen av socialstyrelsen avskaffades styrelsens
regionala tillsynsorgan, bl.a. länsläkarorganisationen.

Av sammanlagt 68 tillfrågade intervjupersoner anser 26 att en sådan
funktion behövs medan 37 har motsatt åsikt.

Bland intervjuade med anknytning till tandvårdsområdet är enigheten
närmast total: någon länsläkarorganisation för tandvårdens del behövs inte.

Inom hälso- och sjukvårdsområdet är båda uppfattningarna lika vanliga.
Men bara 2 sjukvårdsadministratörer inom landstingen vill ha funktionen
återinförd. På den kliniska nivån är däremot majoriteten (14 mot 3) för ett
återinförande.

7.2 Allmän policy och verksamhetsinriktning

7.2.1 Kvalitet kontra kostnader

En majoritet av de intervjuade, drygt 73 %, delar uppfattningen att
socialstyrelsen, i avvägningen mellan kvalitets- och kostnadsaspekter, bör
sätta kvalitetsaspekterna främst (bilaga 1, avsnitt 2.1).

7.2.2 Har socialstyrelsens betoning av kvalitet motverkat en förhållandevis
mer angelägen kvantitativ satsning?

Endast 10 av 159 intervjuade anser att så är fallet. Majoriteten, drygt 70 %,
anser alltså att socialstyrelsens inriktning på kvalitet inte har haft någon
negativ effekt på vårdens omfattning (bilaga 1, avsnitt 2.2).

7.2.3 Bör socialstyrelsen ägna sig åt frågor om ekonomisk hushållning inom
vården?

Ca 50 % av de intervjuade ansluter sig inte till uppfattningen att socialstyrelsen
bör ägna sig åt frågor rörande ekonomisk hushållning, rationalisering och
effektivisering inom vården (bilaga 1, avsnitt 2.3). Ca 38 % anser motsatsen.

7.2.4 Är ”goda exempel” bättre än tvingande föreskrifter?

Ca 58 % av de intervjuade instämmer i påståendet att socialstyrelsen bör
ägna sig mindre åt regler och bindande föreskrifter och mer åt att visa fram
”goda exempel” (bilaga 1, avsnitt 2.4).

En större andel instämmanden än genomsnittet noteras för landstingens
administrativa nivåer, 74 %, Kommunförbundets länsavdelningar (avseende
alkohol- och narkotikafrågor), 76 %, och primärkommunerna, 65 %.
Bland de intervjuade socialkonsulenterna är det bara 4 av 18 som anser att
socialstyrelsen bör prioritera ”goda exempel” framför bindande föreskrifter.

I många intervjukommentarer från intervjuade som inte instämmer
framhålls att det behövs både bindande regler och ”goda exempel”, att ”det
ena inte utesluter det andra”.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

7.2.5 Hur viktiga är socialstyrelsens olika arbetsuppgifter?

De intervjuade ombads att ange hur viktiga de ansåg socialstyrelsens olika
arbetsuppgifter (verksamhetstyper) vara (bilaga 1, avsnitt 2.5).

Procentuellt fördelar sig svaren enligt följande sammanställning, där de
olika verksamhetstyperna ordnats efter de intervjuades angelägenhetsgradering: -

Verksamhetstyp	Procent Viktigt	Mindre viktigt	Onödigt	Summa
Information	86	14	0	100
Planeringsunderlag/
policyutveckling	85	14	1	100
Författningsfrågor	85	13	2	100
Tillsyn, uppföljning	74	22	4	100
Behörighetsfrågor	68	24	8	100
Kunskapsutveckling inom
forskning och utveckling	68	29	3	100
Utbildningsfrågor	60	34	6	100
Internationella frågor	53	42	5	100
Tillsyn, kontroll	52	36	12	100
Tillståndsgivning	36	48	16	100
Administration av stats-
bidrag	25	52	23	100
Enskilda patient/klient-
ärenden	12	47	41	100
Administration av underför	-
valtningar	12	56	32	100

Sammanställningen visar bl.a. att information, planeringsunderlag/policyutveckling
och författningsfrågor värderas högt medan förhållandevis få anser
att socialstyrelsen bör ägna sig åt detaljfrågor i form av enskilda patient/
klientärenden. Sålunda anser 88 % att sistnämnda arbetsuppgift är antingen
mindre viktig eller onödig. I övrigt kan noteras att behörighetsfrågor
prioriteras förhållandevis högt; 68 % av de intervjuade anser denna verksamhet
viktig. Angelägenhetsgraderingen varierar med urvalskategorier.

Så värderas t.ex. socialstyrelsens information förhållandevis högt av
länsstyrelsernas sociala funktioner och de fackliga organisationerna men
förhållandevis lågt inom landstingsvärldens kliniska nivå. Detsamma är
förhållandet beträffande planeringsunderlag!policyutveckling.

Tillsyn/uppföljning anses förhållandevis mest angelägen inom de fackliga
och övriga intresseorganisationerna medan verksamheten värderas jämförelsevis
lågt bland landstingens administratörer och kliniskt verksamma.

Behörighetsfrågor liksom författningsfrågor bedöms förhållandevis viktiga
bland landstingens kliniskt verksamma befattningshavare.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Kunskapsutveckling inom forskning och utveckling är enligt länsstyrelsernas
sociala funktioner och primärkommunerna förhållandevis viktigt men
ges låg prioritet bland smittskyddsläkarna och inom landstingens kliniska
nivå.

Utbildningsfrågor tycker länsstyrelsernas socialkonsulenter är en viktig
verksamhet men de värderas lågt bland landstingens ”kliniker”.

Tillsyn/kontroll prioriteras högt av organisationerna, främst de fackliga,
men förhållandevis lågt av länsstyrelserna och primärkommunerna.

Enskilda patient! klientärenden ges som nämnts låg genomsnittlig prioritet.
Den högsta angelägenhetsgraden - men inte hög - noteras inom kategorin
övriga intresseorgansationer.

7.2.6 Prioriterar socialstyrelsen rätt?

Enligt socialstyrelsens särskilda treårsbudgetrapport avser socialstyrelsen att
under planeringsperioden 1988/89-1990/91 särskilt prioritera sex olika områden,
nämligen personalförsörjning inom hälso- och sjukvård och socialtjänst,
eget boende och framtida institutionsvård, effektivisering av läns- och
regionsjukvården, nationell resultatanalys, insatser mot AIDS och åtgärder
för begränsning av alkohol- och tobakskonsumtion. De intervjuade ombads
ange i vilken mån de genom att instämma delade socialstyrelsens prioriteringar
(bilaga 1, avsnitt 2.6).

Den procentuella andelen instämmanden, räknad på svar som innebär ett
ställningstagande, är följande:

Prioriterat område	Andel instämmanden
Personalförsörjning	91
Eget boende	77
Effektivisering av läns- och regionsjukvård	68
Nationell resultatanalys	74
Insatser mot AIDS	93
Åtgärder mot alkohol- och tobakskonsumtion	90

Beträffande personalförsörjningsfrågan liksom frågorna rörande insatser
mot AIDS och alkohol och tobak stöds socialstyrelsens prioriteringar av
förhållandevis många. Mindre stöd får socialstyrelsen för sin planerade
satsning på en effektivisering av läns- och regionsjukvården. En landstingstjänstemän
uttalar i sin kommentar att ”länssjukvården klarar vi själva”.

7.3 Avgränsning mot andra myndigheter och organ

7.3.1 Förekommer onödigt dubbelarbete vid socialstyrelsen och andra
statliga myndigheter?

Drygt 20 % av de intervjuade instämmer i uppfattningen att det inom
socialstyrelsen bedrivs samma verksamhet som inom andra statliga myndigheter,
”vilket innebär onödigt dubbelarbete” (bilaga 1, avsnitt 3.1).
Något fler, ca 25 %, anser att så inte är fallet.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

I kommentarerna till frågan nämner de intervjuade som exempel socialdepartementet
och handikapprådet. En socialkonsulent anför att ”socialstyrelsen
aldrig tycks lära sig att först kontakta den regionala tillsynsmyndigheten”.

7.3.2 Förekommer onödigt dubbelarbete vid socialstyrelsen och primär- elier
landstingskommunala organ?

Drygt en fjärdedel av det totala antalet intervjuade instämmer i påståendet
att det inom socialstyrelsen bedrivs samma verksamhet som inom primäreller
landstingskommunala organ, ”vilket innebär onödigt dubbelarbete”
(bilaga 1, avsnitt 3.2). Bland dem som har en klar uppfattning i frågan
överväger åsikten att så inte är fallet.

Landstingsförbundet nämns som exempel i några kommentarer. Som
exempel på dubbelarbete nämns Landstingsförbundets hälsoupplysning. En
tjänsteman vid en av Kommunförbundets länsavdelningar anser att utbildnings-
och konferensverksamheten bör samordnas.

7.4 Tillsyn, kontroll

I socialstyrelsens promemoria Definitioner av verksamhetstyper - hjälpreda
för VP-arbetet (jfr avsnitt 6.2.5) definieras verksamhetstypen tillsyn, kontroll
på följande sätt:

- Avser bevakning av kvalitets-, integritets- och säkerhetsfrågor rörande
enskilda patienter/klienter/invånare samt utredning och åtgärd med
anledning av olycka, fel eller försummelse eller misstanke härom.

Verksamhetstypens mål och syfte anges vara:

- Det primära syftet med tillsynsverksamheten inom hälso- och sjukvård,
socialtjänst, hälsoupplysning och hälsoskydd är inte att beivra fel eller
försummelse, utan att i möjligaste mån förhindra att liknande misstag
upprepas. Målet är också att kontrollera att den totala verksamheten
uppfyller lagstiftningens krav (t.ex. rättssäkerhet) och att verksamheten
kommer alla till del.

7.4.1 Krävs tillsyn för kvalitet och säkerhet inom vården?

Omkring 75 % av de tillfrågade instämmer i påståendet att socialstyrelsen
bör utfärda föreskrifter och i övrigt utöva tillsyn och kontroll så att kvalitet
och säkerhet inom vården upprätthålls (bilaga 1, avsnitt 4.1).

Andelen instämmanden är förhållandevis stor bland tillfrågade socialkonsulenter.
På de administrativa nivåerna inom landstingen instämmer förhållandevis
färre, 28 av 43. På den kliniska nivån instämmer 21 medan 2 har
motsatt uppfattning.

En intervjuad anför att tolkningen av omsorgslagen varierar mellan olika
kommuner och landsting. Därför behövs socialstyrelsen för att tillförsäkra de
utvecklingsstörda deras rättigheter. En socialkonsulent anser att socialstyrelsen,
liksom länsstyrelsen, är ”tandlös” eftersom instrument saknas att ålägga
en kommun att hålla viss kvalitet. En intresseorganisation menar att
länsläkarorganisationens avskaffande innebar en klar försämring. En facklig

Förs. 1988/89:7

Bilaga

organisation anser att socialstyrelsen saknar resurser för tillsyn i önskvärd
omfattning. En chefstjänsteman inom primärvården anser att varje landsting
självt bör kunna ta ansvar för att kvalitet och säkerhet inom hälso- och
sjukvården upprätthålls. En chefstjänsteman inom tandvården anser att
varje landsting självt bör kunna ta ansvar för att kvalitet och säkerhet
upprätthålls.

7.4.2 Bör socialstyrelsen göra regelbundna inspektioner?

Omkring 35 % av de intervjuade anser att socialstyrelsen regelbundet borde
företa inspektioner som ett led i sin tillsyn (bilaga 1, avsnitt 4.2). En knapp
majoritet, 54 %, uttrycker motsatt åsikt.

Av organisationerna förordar 15 av sammanlagt 19 regelbundna inspektioner.
Inom landstingens administrativa nivåer är däremot bara 12 av 43
intervjuade anhängare av en sådan ordning.

I sina intervjukommentarer framhåller flera socialkonsulenter att socialstyrelsen
i sin inspektionsverksamhet på socialtjänstområdet bör samverka
med den regionala tillsynsmyndigheten.

7.4.3 Dialog hellre än inspektioner?

En majoritet av de intervjuade - ca 69 % - ansluter sig till uppfattningen att
socialstyrelsen i sin tillsynsverksamhet bör prioritera informella kontakter
och dialog framför att utfärda föreskrifter och företa inspektioner (bilaga 1,
avsnitt 4.3).

Gruppen övriga intresseorganisationer är den enda urvalskategori där
majoriteten av de tillfrågade - 9 av 14 - inte anser informella kontakter och
dialog vara att föredra framför inspektioner och föreskrifter.

7.4.4 Socialstyrelsen sorn tillrättavisare

En klar majoritet, drygt 92 % av de intervjuade, anser det viktigt att
socialstyrelsen påtalar brister och missförhållanden inom vården (bilaga 1,
avsnitt 4.4).

En intresseorganisation hävdar att den nuvarande situationen är dålig
eftersom socialstyrelsen inte har påtalat den eftersatta slutna vården. En
socialkonsulent anser att socialstyrelsen har svårt att ta ställning i principiella
frågor och uttrycka sig konkret, en annan menar att socialstyrelsen ”tassar på
tå”. En intresseorganisation anser att socialstyrelsen är för lam i sitt
agerande, kanske beroende på otillräcklig uppbackning, kanske därför att
verket är för stort. En klinikchef hävdar att den nuvarande situationen är
dålig eftersom socialstyrelsen saknar korrektivmöjligheter.

En sjukvårdsdirektör, som är nöjd med nuvarande situation, anser att
denna uppgift med få undantag har skötts bra och balanserat. En likaså nöjd
tandvårdschef uttalar att det ständigt pågår en dialog mellan tandvårdscheferna
och tandvårdsbyrån.

7.5 Tillsyn, uppföljning

Verksamhetstypen tillsyn, uppföljning definieras i socialstyrelsens ”definitionsdokument”
(avsnitt 6.2.5) som följer:

Förs. 1988/89:7

Bilaga

3 Riksdagen 1988/89.2 sami. Nr 7

Avser inhämtande och analys av uppgifter om förhållanden inom SoS
verksamhetsområden samt om människors levnadsförhållanden och hälsotillstånd
m.m. Uppgifterna används bl.a. som underlag för åtgärder och
ställningstaganden inom SoS eller regeringen.

Mål och syfte anges vara:

Uppföljningens huvudsyfte är att för regering och riksdag skapa en bild av
hur de verksamhetsmål som anges i lagstiftningen uppfylls. I detta ingår att
klarlägga vilka problem som orsakar brister i måluppfyllelsen, effektiviteten i
verksamheten och vilka tecken som tyder på att en revision av verksamhetens
mål kan vara befogad. Resultaten bör också kunna utnyttjas direkt i den
kommunala och den regionala verksamheten.

7.5.1 Socialstyrelsens uppföljningsansvar

En klar majoritet av de intervjuade, ca 89 %, instämmer i påståendet att
socialstyrelsen bör bedriva en systematisk uppföljning och utvärdering av
socialsektorn. Av de 18 intervjuade som inte anser detta finns 3 representanter
för Landstingsförbundet och 9 befattningshavare på administrativ nivå
inom landstingen.

Av dem som instämmer i påståendet anser 23 intervjuade att den
nuvarande situationen är bra medan 62 anser motsatsen. En socialkonsulent
som är nöjd med nuvarande situation uttalar i sin kommentar att socialstyrelsens
uppföljning kanske är den viktigaste grunden för förnyelse och
förbättring inom socialtjänsten. En tand vårdschef som anser att uppföljningen
inom tandvården är bra tillägger att ADB-rutiner bör utarbetas för
vuxentandvården. En sjukvårdsdirektör instämmer delvis i påståendet.
Enligt honom bör socialstyrelsen bedöma den medicinska nyttan eller
lämpligheten av behandlingsmetoder och arbetsformer, i många fall i
samverkan med Spri m.fl.

7.5.2 Behövs centrala medicinska register?

Av totalt 68 tillfrågade instämmer 60 i påståendet att det behövs medicinska
register som kunskapsunderlag för forskning och beslut på hälso- och
sjukvårdsområdet och tandvårdsområdet (bilaga 1, avsnitt 5.2). Flera som
instämmer betonar att registren måste vara avidentifierade. Intervjupersoner
som inte instämmer hänvisar till att register redan finns vid universitet
och på andra håll.

7.6 Planeringsunderlag/policyutveckling

Socialstyrelsens ”definitionsdokument” anger följande mål och syfte med
verksamhetstypen:

Syftar till att med utgångspunkt från lagstiftning eller politiska intentioner
uttryckta på annat sätt än genom lagstiftning, belysa en verksamhets
förutsättningar, innehåll, omfattning, kostnader och utveckling i första hand
som underlag för beslut inom den kommunala nivån.

Utifrån sin roll som sektorsmyndighet och expertorgan bör SoS även
belysa olika sociala och hälsoförhållanden samt den medicinska utvecklingen
och de krav dessa ställer på vårdverksamheten. I SoS roll ingår också att

Förs. 1988/89:7

Bilaga

analysera metoder för socialt arbete. Arbetet kräver nära kontakt med den
kommunala verksamheten, forskningscentra och högskolor m.m.

7.6.1 Socialstyrelsens planeringsansvar

En majoritet av de intervjuade inom samtliga undersökta verksamhetsområden
- ca 84 % - ansluter sig till uppfattningen att socialstyrelsen aktivt bör
delta i och samordna den övergripande planeringen (bilaga 1, avsnitt 6.1). Av
de 24 intervjuade som inte har denna uppfattning återfinns flertalet inom
omsorgsområdet och tandvården.

Av dem som har denna uppfattning är ett fyrtiotal intervjuade nöjda med
den nuvarande situationen medan ungefär lika många är missnöjda. Nöjda är
bl.a. några srnittskyddsläkare, varav en anser att hälsoskyddsbyrån på ett bra
sätt tar ansvar för att leda och samordna smittskyddet. En sjukvårdsdirektör,
som inte är nöjd, menar att socialstyrelsen bör koncentrera sig på medicinskt
underlag. En tjänsteman vid Kommunförbundet anser att socialstyrelsen
saknar en genomtänkt strategi för sin planering inom socialtjänstområdet.
Några intervjuade anser att det brister i samordningen mellan departement,
socialstyrelsen och kommunförbunden.

7.6.2 Planeringspåverkan eller enbart planeringsunderlag?

Ca 72 % av samtliga intervjuade anser att socialstyrelsen inte bör söka
påverka planeringen på regional och lokal nivå utan enbart erbjuda hjälp
med planeringsunderlag (bilaga 1, avsnitt 6.2). De som tycker så är i
majoritet inom samtliga undersökta verksamhetsområden. Bland intervjuade
med anknytning till hälso- och sjukvården och omsorgerna är dock
andelen instämmanden mindre än genomsnittet, drygt 60 %.

En intervjuad landstingstjänstemän med ansvar för länssjukvården uttalar
i anslutning till frågan att landstingen till sitt förfogande har Landstingsförbundet,
Spri och egen planeringsexpertis. Vad socialstyrelsen skall göra är
att tillhandahålla underlag, t.ex. för regionplanering. Detta är man ”synnerligen
långsam med”, anser tjänstemannen. En primärkommunal tjänsteman,
som också är missnöjd med situationen, anser att socialstyrelsen samlar
statistik i stället för att utarbeta planeringsunderlag. En annan primärkommunal
tjänsteman menar att det fungerar bra i dag och att socialstyrelsen
jobbar på rätt nivå. Han efterlyser dock något mer centralt material rörande
fortbildningsfrågor.

7.6.3 Faktaunderlag rörande teknik m.m.

Drygt 90 % av samtliga intervjuade delar uppfattningen att socialstyrelsen
bör tillhandahålla huvudmännen faktaunderlag rörande teknik, behandlingsmetodik,
rationaliseringsmöjligheter m.m. (bilaga 1, avsnitt 6.3).

En dryg fjärdedel av dem som instämmer anser nuvarande situation
tillfredsställande. Ungefär lika många är missnöjda. En socialkonsulent, som
är nöjd, framhåller att ”biståndsfrågorna (6 §) är bra genomarbetade” och
efterlyser motsvarande bearbetning av andra områden inom socialtjänsten.
En landstingstjänstemän inom omsorgerna uttalar sig uppskattande om de
allmänna råden och skrifterna i olika vårdideologiska ämnen. En koramu -

Förs. 1988/89:7

Bilaga

naltjänsteman med ansvar för barnomsorgsfrågor är missnöjd med faktaunderlag
rörande pedagogiska metoder. En klinikchef hävdar att socialstyrelsens
information och sammanställningar ofta kommer för sent.

7.6.4 Skall socialstyrelsen driva etiska frågor?

Av sammanlagt 133 intervjupersoner med anknytning till hälso- och sjukvården,
omsorgerna, tandvården och socialtjänsten instämmer 97, motsvarande
ca 73 %, i påståendet att socialstyrelsen aktivt bör driva de etiska frågorna
om hur patienter, klienter, inskrivna inom omsorgerna och anhöriga skall
bemötas (bilaga 1, avsnitt 6.4).

Av dem som instämmer och som är nöjda med den nuvarande situationen
- 26 intervjupersoner - anför två socialkonsulenter det s.k. Albyfallet som
ett exempel på bra insatser inom området. En tredje socialkonsulent menar
att intresset för bemötandet av socialtjänstens klienter inte är tillräckligt
starkt. En facklig organisation hävdar att det är de fackliga organisationerna
som driver frågor om etik i socialt arbete, inte socialstyrelsen. Två
sjukvårdsdirektörer anser att ansvaret för att driva de etiska frågorna inom
hälso- och sjukvården åvilar huvudmännen. Enligt den ene kan socialstyrelsen
delta ”i den principiella debatten”.

7.6.5 Socialstyrelsen som kursanordnare

Ca 68 % av de intervjuade anser att socialstyrelsen skall kunna erbjuda egna
kurser och konferenser i exempelvis nya ämnen och metoder (bilaga 1,
avsnitt 6.5).

Skillnaden mellan antalet intervjuade med denna åsikt och antalet med
motsatt åsikt är större än genomsnittet (74 %) inom verksamhetsområdena
omsorgsvård (94 %), smittskyddsfrågor (85 %), socialtjänst (83 %) och
barnomsorg (90 %). Bland intervjuade med anknytning till tandvården och
alkohol- och narkotikaområdet är intresset för socialstyrelsens kurs- och
konferensverksamhet förhållandevis mindre (58 resp. 62 %).

Några av dem som inte anser att socialstyrelsen skall anordna kurser och
konferenser tycker att socialstyrelsen i stället kan medverka i andra
arrangörers kursverksamhet. En klinikchef menar att anordnande av kurser
är Spris specialitet.

7.7 Frågor om legitimation och behörighet m.m.

Behörighetsfrågor definieras på följande sätt i socialstyrelsens ”definitionsdokument”: Avser

verksamhet som betingas av bestämmelserna i lag (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. och följdförfattningar
till denna.

7.7.1 Bör legitimations- och behörighetsfrågor m.m. handläggas av
socialstyrelsen?

Av 68 tillfrågade med anknytning till hälso- och sjukvård och tandvård delar
samtliga utom 2 uppfattningen att det är viktigt att legitimations- och

Förs. 1988/89:7

Bilaga

behörighetsfrågor samt andra författningsfrågor handläggs av en central
statlig myndighet som socialstyrelsen. En sjukvårdsdirektör motiverar sitt
instämmande bl.a. med att behörighetskraven bör vara lika i hela landet. En
annan sjukvårdsdirektör menar att legitimationsinstrumentet har överlevt
sig självt. Han anser också att behörighetsreglerna är alltför detaljerade och
”egentligen inte nödvändiga”.

7.8 Föreskrifter och allmänna råd samt andra
kunskapsförmedlande styrmedel

7.8.1 Driver föreskrifterna upp kostnaderna?

Av 159 tillfrågade inom hälso- och sjukvård, omsorgsvård, tandvård,
socialtjänst och barnomsorg anser 36 - ca 23 % - att socialstyrelsens
bindande föreskrifter på resp. område är onödigt kostnadsdrivande (bilaga 1,
avsnitt 8.1). Dubbelt så många - motsvarande 45 % - anser motsatsen.
Endast inom ett område, hälso- och sjukvård, är det fler som instämmer i
påståendet än som inte instämmer. Inom länsstyrelsernas sociala funktioner
finns det ingen som tycker att föreskrifterna är onödigt kostnadsdrivande,
inom organisationerna bara 2.

Som exempel på områden där onödigt kostnadsdrivande regler finns
nämner de intervjuade anestesin, viss provtagning vid graviditet och den nya
omsorgslagen. Landstingstjänstemannen som nämner omsorgslagen uttalar
att lagen enligt förarbetena inte skulle driva upp kostnaderna. I praktiken har
kostnaderna ökat kraftigt, hävdar han.

7.8.2 Driver de allmänna råden upp kostnaderna?

Endast 8 av totalt 159 intervjuade instämmer i påståendet att socialstyrelsens
allmänna råd är onödigt kostnadsdrivande (bilaga 1, avsnitt 8.2).

7.8.3 Går socialstyrelsen alltför mycket i detalj?

Endast 11 av totalt 201 tillfrågade - alltså ca 5 % - anser att socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd är alltför detaljerade och därför svårtillämpade
(bilaga 1, avsnitt 8.3).

7.8.4 Är de allmänna råden för allmänna?

I påståendet att socialstyrelsens allmänna råd åt för allmänna och därför av
begränsat värde (bilaga 1, avsnitt 8.5) instämmer 35 av 201 tillfrågade, dvs. ca
17 %. Flertalet intervjuade, ca 61 %, anser inte att råden är för allmänna. En
förhållandevis stor andel instämmanden noteras inom barnomsorgsområdet
och bland socialförvaltningarnas tjänstemän, av vilka 6 instämmer medan 12
har den motsatta uppfattningen.

I många kommentarer uttrycks stor uppskattning av de allmänna råden.
En organisation med anknytning till tandvården anser att vissa allmänna råd
inom detta fält är alltför vagt formulerade. En primärkommunal tjänsteman
anser att kvaliteten är ojämn.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

7.8.5 Får huvudmännen motstridande budskap?

En dryg tredjedel av samtliga intervjuade, eller 71 personer, delar uppfattningen
att kommunförbundens anvisningar eller rekommendationer i ett
ämne ibland strider mot socialstyrelsens motsvarande föreskrifter eller
allmänna råd (bilaga 1, avsnitt 8.6).

Detta är ett allvarligt problem, hävdar en landstingskommunal chefstjänsteman
med ansvar för sociala frågor. En sjukvårdsdirektör menar att enstaka
exempel torde finnas. Däremot finns det enligt honom många exempel på att
”bristande samförstånd(svilja) mellan Landstingsförbundet och socialstyrelsen
medfört förseningar och/eller dåliga kompromisser”. Som exempel på
”motstridande budskap” nämns i kommentarerna ”pensionstillskottet om
400 kr.”, färdtjänsten och äldreomsorgen. En socialkonsulent tycker däremot
att ”de i allt väsentligt har samma information”.

7.8.6 Socialstyrelsens ansvar för information om lagstiftning

En stor majoritet av de intervjuade, ca 93 %, instämmer i uppfattningen att
socialstyrelsen har en viktig funktion när det gäller att informera om nyheter i
lagstiftning och rättstillämpning. Av dessa tycker 88 intervjuade att den
nuvarande situationen är bra medan 22 är missnöjda. Många av dessa senare
tycker att informationen dröjer för länge.

7.8.7 Hur läses socialstyrelsens publikationer?

I revisorernas kartläggning har ingått en enklare form av ”läsvaneundersökning”.
Sålunda har de intervjuade ombetts ange om och när de läst ett antal
av socialstyrelsens olika publikationsserier (bilaga 1, avsnitt 8.11). Den
procentuella andelen intervjupersoner som uppger sig ha läst resp. typ av
publikation framgår av följande sammanställning.

Publikationsserie	Andel som har läst, procent
Socialstyrelsen redovisar	91
Meddelandeblad	94
Allmänna råd	93
PM	85
SOSFS	81
Socialnytt eller Vigor	85

7.8.8 Den personliga kontakten med socialstyrelsen

Ca 70 % av de intervjuade uppger sig ha varit i personlig kontakt med någon
från socialstyrelsen under det senaste halvåret (bilaga 1, avsnitt 8.12).
Ytterligare ca 21 % säger sig ha haft sådan kontakt, men tidigare. Endast ca
5 % av samtliga tillfrågade anger att de inte haft några personliga kontakter
med tjänstemän vid styrelsen.

7.9 Enskilda ärenden/patientärenden

Enligt socialstyrelsens ”definitionsdokument” definieras verksamhetstypen
sålunda:

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Skriftliga och muntliga förfrågningar från enskilda patienter, klienter och
anhöriga m.fl. angående organisation, behandling och lagstiftning m.m. och

som inte är av anmälningskaraktär samt andra ärenden som rör

enskilda.

7.9.1 Skall socialstyrelsen vara klagomur?

Av 201 intervjuade anser flertalet - drygt 60 % - att socialstyrelsen inte skall
vara en instans dit människor kan vända sig med sina klagomål (bilaga 1,
avsnitt 9.1).

Ett omvänt, men något mjukare formulerat, påstående nämligen att
enskilda människor beträffande klagomål som regel bör hänvisas till annan
instans samlar förhållandevis fler anhängare, ca 82 % (bilaga 1, avsnitt 9.2).

En klinikchef anser att socialstyrelsen skall vara öppen för klagomål från
enskilda ”sorn sista instans”. En socialkonsulent menar att socialstyrelsen
kan ta emot klagomål (rörande socialtjänst) och sedan sända över ärendet till
länsstyrelsen. Därmed uppnås fördelen att även socialstyrelsen får ta del av
praktiska ärenden.

En motståndare till socialstyrelsens funktion som ”klagomur” säger bl.a.
att klagomål skall handläggas där problemen uppstår och hänvisar dessutom
till gällande besvärsordning enligt förvaltningslagen. Andra kommentarer
hänvisar till förtroendenämnderna och hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
(HSAN).

7.10 Utbildningsfrågor

Verksamhetstypen utbildningsfrågor ges följande definition i socialstyrelsens
”definitionsdokument”:

Avser verksamhet som riktar sig direkt till utbildningsmyndigheter eller
utgör av socialstyrelsen administrerad utbildnings- eller fortbildningsverksamhet
för personal inom vård eller omsorg.

Mål och syfte sägs vara följande:

En viktig form för långsiktig statlig påverkan på den kommunala verksamheten
är utbildningen av de anställda. SoS uppgift är härvid att förmedla
statsmakternas hälso- och sjukvårdspolitiska intentioner och dess intentioner
när det gäller socialtjänst och hälsoskydd och hälsoupplysning så att dessa
avspeglar sig i utbildning och fortbildning för relevanta yrkesgrupper.

7.10.1 Socialstyrelsens engagemang i vårdutbildningsplaneringen

Drygt 91 % av de intervjuade instämmer i påståendet att socialstyrelsen
aktivt bör delta i UHÄ:s och SÖ:s planering av utbildningen inom
socialsektorn. Endast 4 % har motsatt åsikt.

Av de 145 personer som instämmer anser 52 att den nuvarande situationen
är dålig medan 13 förklarar sig nöjda.

En tandvårdschef anser visserligen att situationen är bra men menar att
socialstyrelsen bör ges ännu större inflytande på vårdutbildningsplaneringen.

Till de 52 intervjuade som är missnöjda med situationen hör Spris
representant i enkätundersökningen. Han anser detta vara ”ett av våra
största problem”. En tandvårdschef anser att UHÄ och SÖ ofta har för litet

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Förs. 1988/89:7

Bilaga

7.11 Hälsoupplysning och annan information till allmänheten

Verksamhetstypen information, hälsoupplysning (och internationella frågor)
ges följande definition i ”definitionsdokumentet”:

Avser utarbetande och distribution av informations- och hälsoupplysningsmaterial
som i första hand vänder sig till allmänheten och enskilda
medborgare samt meddelandeblad och skrifter som vänder sig till en eller
flera personalgrupper.

7.11.1 Skall socialstyrelsen bedriva hälsoupplysning?

En majoritet av de intervjuade - ca 77 % - instämmer i påståendet att
socialstyrelsen ibland skall kunna gå ut med rikstäckande hälsoupplysningskampanjer
(bilaga 1, avsnitt 11.1). Ca 9 % är av motsatt åsikt.

Till ett antal föreslagna ämnen för sådana kampanjer ansluter sig de som
instämmer i påståendet enligt följande:

Ämne	Antal som instämmer	Procent
Alkohol	142	92
AIDS	135	87
Narkotika	133	86
Läkemedel	124	80
Tobak	116	74
Kostvanor	109	70
Motion	94	61

7.11.2 Åsikter om socialstyrelsens alkohol- och narkotikainformation

Påståenden (endast i alkohol- och narkotikaformuläret) om socialstyrelsens
upplysnings- och informationsverksamhet i alkohol- och narkotikafrågor
besvaras av de intervjuade enligt följande (bilaga 1, avsnitt 11.6):


	Instämmer	Instämmer ej	Vet ej
...är initierad och saklig	20	2	2
... når rätt personer	5	6	13
... har god genomslagskraft	2	9	13

kontakt med verkligheten och att socialstyrelsen därför bör ges ett större
inflytande. Enligt en primärkommunal tjänsteman behöver utbildningen
bättre anknytning både till det praktiska arbetet och till de övergripande
synpunkter som socialstyrelsen kan ha på förändringar i utbildningsbehoven.
En socialkonsulent anser att man är för sent ute: ”Se till att trender och
prognoser får genomslag i tid, t.ex. den nu aktuella debatten om vårdkrisen.
Personalsituationen har varit känd för oss länge.” En facklig organisation
anser att situationen är dålig och att socialstyrelsens synpunkter tillmäts för
liten betydelse.

Enligt en tjänsteman vid en av Kommunförbundets länsavdelningar, vilken
”instämmer, instämmer, instämmer”, är attitydbearbetningen bra. Rök -

kampanjen har haft god genomslagskraft ”och det kommer nog drogkampanjerna
att ha också”.

En annan intervjuad, likaså tjänsteman vid en av Kommunförbundets
länsavdelningar, anser, efter 15 år i socialtjänsten, att informationen inte når
fram. ”Alltför mycket ostrukturerat material som stannar hos olika myndigheter.
”

7.11.3 Åsikter om socialstyrelsens AIDS-information

Påståenden (i smittskyddsformuläret) om socialstyrelsens AIDS-information
(bilaga 1, avsnitt 11.6) besvaras som följer:


	Instämmer	Instämmer ej	Vet ej
... är initierad och saklig	17	0	0
... når rätt personer	3	2	12
... har god genomslagskraft	6	3	8

En smittskyddsläkare tror att narkomanen inte nämnvärt bryr sig om
informationen: ”Här verkar vi nog bättre på lokalplanet.” En annan
smittskyddsläkare anser att informationskvaliteten varierar. Han anser

exempelvis att Håkan Warens klamydiapapper är ”mycket bra” ”men

motsatsen på AIDS-området vanligt”. En odelat positiv kollega instämmer
beträffande alla tre påståendena. Hans bedömning sägs gälla socialstyrelsens
och AIDS-delegationens verksamhet ”eftersom merparten av informationen
till allmänheten signerats av delegationen medan en hel del av beredningen
torde ha skett genom styrelsens försorg”.

7.11.4 Skall socialstyrelsen ge råd till allmänheten?

En majoritet av de intervjuade anser inte att enskilda människor skall kunna
få rådgivning och information av socialstyrelsen. En dryg fjärdedel uttrycker
motsatt uppfattning (bilaga 1, avsnitt 11.8).

En landstingstjänstemän med ansvar för omsorgsfrågor anser att socialstyrelsen
skall vara ett informationsforum för allmänheten eftersom det ofta är
svårt att veta ”vart man skall vända sig”. Enligt en intresseorganisation bör
det, när det gäller omsorgsområdet, i undantagsfall ges möjlighet till
rådgivning och information, eftersom socialstyrelsen har den direkta tillsynen
över verksamheten.

En socialkonsulent, som inte tycker att socialstyrelsen skall ägna sig åt
sådan verksamhet, anser att det räcker med att styrelsen stödjer länsstyrelserna
med svar på förfrågningar. Hans åsikt får stöd av en kollega som anser
att länsstyrelsen även fortsättningsvis skall vara den instans som ger
information om socialtjänstens klienter inte får tillräcklig hjälp på socialförvaltningarna.
En landstingsdirektör anser att ”detta är landstingens ansvar”.
En sjukvårdsdirektör hävdar att enskilda skall kunna gå direkt till socialstyrelsen,
eftersom styrelsen är en offentlig instans, men att detta inte är någon
huvuduppgift för styrelsen.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

7.12 Kunskapsutveckling av FoU-karaktär

Socialstyrelsen definierar verksamhetstypen på följande sätt:

Avser dels metodutveckling när det gäller vissa aktiviteter som direkt åvilar
socialstyrelsen, dels styrelsens engagemang när det gäller att initiera och följa
upp utvecklings- och forskningsprojekt som bedrivs på kommunal nivå eller
vid forskningsinstitutioner m.m.

7.12.1 Behövs socialstyrelsen för kontakter med forskning och utveckling?

En majoritet av de intervjuade, ca 89 %, anser det viktigt att det finns en
central myndighet som socialstyrelsen, som håller kontakt med nya forskningsrön
och ny metodik (bilaga 1, avsnitt 12.1). Av dessa menar 36
intervjuade att den nuvarande situationen är bra. 27 tillfrågade har en annan
uppfattning.

En smittskyddsläkare anser att socialstyrelsen håller god kontakt med
FoU-frågor på smittskyddsområdet. En kollega till honom hävdar att
samordningsfunktionen är det viktigaste eftersom forskarrönen redan är
kända via konferenser. En socialkonsulent tycker att forskningsrönen
redovisas bra men att det är sämre beställt med redovisningen av metodfrågor.

7.12.2 Skall socialstyrelsen själv initiera forskning?

Ca 62 % av de intervjuade instämmer i påståendet att socialstyrelsen
självständigt bör initiera forsknings- och utvecklingsprojekt (bilaga 1, avsnitt

12.2). Omkring 20 % har motsatt uppfattning.

Bland dem som inte instämmer är 7 kliniskt verksamma inom sjukvården,
8 administratörer i landstingen, 8 smittskyddsläkare, 7 tjänstemän vid
Kommunförbundets länsavdelningar och 5 fackliga eller andra intresseorganisationer.

Av dem som anser att socialstyrelsen skall ta initiativ till FoU-projekt
menar 8 att den nuvarande situationen är bra. Motsatsen hävdas av 29
intervjuade.

Spris representant i enkäten anser att detta i ökad utsträckning kan ske via
Spri. En kommunal tjänsteman anser att socialstyrelsen bör satsa mer på
barnomsorgsprojekt.

En intresseorganisation och en klinikchef, som inte anser att socialstyrelsen
skall ha någon initiativskyldighet på forskningsområdet, anser att denna
uppgift fullgörs vid universiteten och högskolorna.

7.13 Servicenivå och fackmässig kompetens m.m.

7.13.1 Kan man nå folk på socialstyrelsen?

Omkring en tredjedel av samtliga intervjuade anser att det är svårt att
komma fram till rätt person när man ringer till socialstyrelsen (bilaga 1,
avsnitt 13.1). Av dem som uttrycker en bestämd uppfattning i frågan anser

Förs. 1988/89:7

Bilaga

dock flertalet, ca 55 %, att det inte finns några svårigheter i detta avseende.

En missnöjd smittskyddsläkare anser att flextid kan vara besvärligt. Värre
är, hävdar han, att vissa tjänstemän ”konsekvent vägrar att hjälpa till med att
hitta rätt instans i brist på egen kunskap”. En kommunal tjänsteman klagar
på att man ofta ej blir uppringd när man så begär. Enligt en tjänsteman vid en
av Kommunförbundets länsavdelningar är personalen till 75-80 % ”på
sammanträde” eller ”i möte” eller ”på tjänsteärende” eller ”utbytta mot
annan”.

Men kommentarerna uttrycker inte bara missnöje. En kommunal tjänsteman
anser att det fungerar ”förvånande bra i barnomsorgsfrågor”. Trots att
kontakterna är sällsynta finns nästan alltid rätt person på plats. En
smittskyddsläkare tycker inte det är svårare än vid vilken annan myndighet
eller sjukvårdsinrättning e.d. som helst, ”snarare tvärtom”. En tredje
intervjuad uppger sig ha styrelsens internkatalog och anser sig därför inte ha
några problem.

7.13.2 Hur fungerar telefonväxeln?

Endast omkring 15 % av de intervjuade anser inte att socialstyrelsens service
är bra när det gäller växelns förmåga att koppla till rätt person (bilaga 1,
avsnitt 13.2).

Växeltelefonisterna får beröm i kommentarerna: ”Fin service, trevliga
telefonister”, anser en socialkonsulent. Växeln bemödar sig om att koppla
till rätt person, anser en annan. En sjukvårdschef menar dock att växeln är
dåligt informerad om folk som är borta.

7.13.3 Ges snabba och klara besked?

Omkring 30 % av de intervjuade anser att möjligheterna är små att få snabbt
och klart besked i en fråga när man vänder sig till socialstyrelsen (bilaga 1,
avsnitt 13.3). Gruppen nöjda är större, ca 37 %. Påfallande många nöjda
återfinns bland dem som besvarat tandvårdsformuläret. Sålunda är det bara
en av 7 intervjuade tandvårdschefer som uttrycker missnöje på denna punkt.

7.13.4 Hur är handläggningstiderna?

Ca 27 % av de intervjuade anser att handläggningstiderna som regel är
acceptabla medan ca 20 % har motsatt uppfattning. Förhållandevis många
smittskyddsläkare är missnöjda med handläggningstiderna; endast en av
dessa anser handläggningstiderna acceptabla medan 8 anser motsatsen. Inom
tandvårdsområdet är förhållandet omvänt. Där är endast 2 intervjuade
missnöjda. Inom landstingens administrativa nivåer är antalet nöjda förhållandevis
stort - 19 jämfört med 5 missnöjda - liksom bland primärkommunerna
där 16 tjänstemän är nöjda medan 4 är missnöjda med handläggningstiderna.

7.13.5 När kommer föreskrifter och allmänna råd?

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Ett knappt flertal, ca 55 %, av de intervjuade anser att socialstyrelsen tar för
lång tid på sig för att utfärda föreskrifter och allmänna råd med anledning av

ny lagstiftning (bilaga 1, avsnitt 13.5). En knapp fjärdedel har motsatt
uppfattning.

Av dem som tycker att föreskrifter och allmänna råd kommer sent är det
många som samtidigt helt eller delvis ”fritar” socialstyrelsen från ansvar för
detta. En tjänsteman inom omsorgerna uttalar att socialstyrelsens befogenheter
är vingklippta och att man därför måste acceptera långa handläggningstider.
En smittskyddsläkare tillägger att senfärdigheten inte alltid är
socialstyrelsens fel, ”utan statsmakternas, vars beslut kommer för sent för att
hinna omsättas”. En socialkonsulent hävdar att orsaken främst är svårigheterna
att komma överens med Kommunförbundet. Enligt en intresseorganisation
är ”förmågan växlande”. Organisationen säger sig ha väntat i ett pär
år på en redovisning om föräldrautbildning och ”nu har man förhalat
allmänna råd om barns hälsa i förskolan i 2-3 år! Dessa skrifter efterfrågas på
fältet.”

7.13.6 Hur är socialstyrelsens fackmässiga kompetens?

Av totalt 201 tillfrågade anser 46, dvs. ca 23 %, att socialstyrelsen för
närvarande har en tillfredsställande fackmässig kompetens inom de undersökta
områdena. En i det närmaste lika stor andel anser motsatsen. Fler än
halva antalet intervjuade redovisar ingen uppfattning i frågan.

Verksamhetsvis fördelar sig avgivna svar som följer:

Verksamhetsområde	Instämmer	Instämmer ej	Vet ej
Hälso- och sjukvård	10	18	27
Omsorgs vård	4	5	9
Tandvård	9	1	2
Smittskyddsfrågor	2	8	7
Alkohol- och narkotikafrågor	4	4	15
Socialtjänst	10	6	31
Barnomsorg	7	3	16

Antalet instämmanden överväger alltså inom tandvård, socialtjänst och
barnomsorg medan motsatt förhållande råder särskilt inom smittskyddsområdet,
men även inom sjukvårdssektorn i allmänhet.

7.13.7 Sammanläggningens effekter på kompetensen m.m.

Genom tillkomsten av socialstyrelsen år 1968 samlades sjukvård och
socialtjänst inom samma myndighet. De intervjuade ombads att genom att
kryssa för ett eller flera av ett antal alternativa påståenden ange vilka
konsekvenser denna reform haft. Svaren framgår av sammanställningen:

Påstådd effekt	Antal instämmanden
Den medicinska kompetensen har försvagats	45
Kompetensen inom socialtjänsten har försvagats	15
De medicinska frågornas ställning har försvagats	54
Socialtjänstfrågornas ställning har försvagats	26
Den avsedda integreringen har uppnåtts	37

Förs. 1988/89:7

Bilaga

I påståendet att den medicinska kompetensen försvagats instämmer 12 av 17

chefläkare och klinikchefer inom hälso- och sjukvården och dessutom 11 av
de 15 smittskyddsläkarna. Påståendet rörande de medicinska frågornas
ställning samlar sammanlagt 20 instämmanden från samma urvalskategorier.

Beträffande kompetensen inom socialtjänstområdet anser 5 av 18 tillfrågade
socialkonsulenter att denna har försvagats medan 6 socialkonsulenter
menar att socialtjänstfrågornas ställning har försvagats. Av de 49 intervjuade
primärkommunala tjänstemännen anser 5 att kompetensen inom socialtjänsten
har försvagats, 8 att socialtjänstfrågornas ställning har försvagats och 12
att den avsedda integreringen har uppnåtts.

7.14 Svar på öppna frågor om socialstyrelsen

7.14.1 Vad är bra med socialstyrelsen...

... och vad är mindre bra?

De intervjuade har i två öppna frågor blivit tillfrågade om dels vad som är bra
med socialstyrelsen, dels vad som är mindre bra (bilaga 1, avsnitten 14.1 och

14.2).

På var och en av dessa frågor har inte mindre än ett nittiotal svar avgetts.
Det betyder att i genomsnitt nästan varannan intervjuperson under dessa
punkter har uttryckt såväl positiva som negativa uppfattningar om socialstyrelsen.
1 bilaga 1 redovisas intervjusvaren grupperade efter urvalskategorier.
Det finns naturligtvis också andra sätt att systematisera svarsmaterialet. Ett
försök till innehållsmässig kategorisering resulterar i följande sammanställning,
där svaren fördelats på en eller flera av sju kategorier. Till kategorin
”den centrala rollen” har hänförts svar som tagit upp socialstyrelsens
övergripande roll, dess överblick över verksamheten, dess auktoritet,
självständighet och profilering o.d. Under sammanställningen återges exempel
på svar som bl.a. tar upp resp. aspekt.

Innehåll	Antal intervjusvar
	Bra	Mindre bra
Den centrala rollen	22	37
Kompetensen, expertrollen	37	21
Informationen, rådgivningen	18	2
Tillsyns-/uppföljningsfunktionen	14	5
Planerings-, policy- och idéutvecklingsfunktionen	9	7
Samordningsfunktionen	10	5
Kommunikations- och servicefunktionen	-	16

Exempel på positiva svar där bl.a. den centrala rollen behandlas:

- Att socialstyrelsen har ett samlat grepp över landets socialtjänst. Att
styrelsen verkar för en kvalitetshöjning inom socialtjänsten. Att styrelsen
för kommuner, landsting och länsstyrelser söker fokusera viktig personalutbildning.
Att styrelsen utgör en kunskapsbank som är ytterst värdefull
både på regional och lokal nivå (socialkonsulent).

- Det behövs en ”förkämpe” på nationell nivå (sjukvårdsadministratör).

- Organ där olika parter kan mötas på ”neutral” mark. Närhet till
medicinsk, social och informationsteknisk expertis. God kunskap och

Förs. 1988/89:7

Bilaga

överblick över ”Tandvårdssverige”. Byråchefens självständighet. Parkeringsmöjligheterna
(tandvårdschef).

- Samlad kompetens. Överblicken. Ger möjlighet till projekt- och utvecklingsarbete.
Bra ”symbolvärde”. Lämplig motvikt mot olika intresseorgan.
Har agerat ganska kraftfullt på handikappområdet (tjänsteman vid
en av Kommunförbundets länsavdelningar).

Exempel på negativa svar där bl.a. den centrala rollen behandlas:

- Att socialstyrelsen i vissa lägen inte profilerar sig tillräckligt kraftfullt.
Kanske för mycket hänsynstagande gentemot kommunförbunden. Kanske
har departementet tagit över en del kampanjer o.d. som legat bättre
till för socialstyrelsen (socialkonsulent).

- Att socialstyrelsen avlövats på resurser och inte får operera lika självständigt
som förr (sjukvårdsadministratör).

- Att socialstyrelsen inte har ett mera övergripande ansvar för såväl
vårdens utformning som dess ekonomi. Bristande resurser. Besvikelse att
man inte lyckats åstadkomma en enhetlig vuxenepidemiologi (tandvårdschef)
.

- Under senare år har det ibland varit naturligare att vända sig till
departementet. Dessa osäkra konturer är inte bra (tjänsteman vid
Svenska kommunförbundet).

Exempel på positiva svar där bl.a. kompetensen, expertrollen behandlas:

- Experter finns att tillgå inom många områden. Viss garanti för generellt
tillfredsställande kvalitet inom socialtjänsten. Kunskapsförmedlare (socialkonsulent).

- Tillsynen, hög medicinsk kompetens genom de vetenskapliga råden
(sjukvårdsadministratör).

- Det finns en hel del kompetens samlad på samma ställe. Ser i första hand
socialstyrelsen som en kunskaps- och servicebank för fältet (omsorgsansvarig).

Exempel på negativa svar rörande bl.a. expertrollen, kompetensen:

- Alltför splittrat. Blandar stort och smått. Agerar på områden där andra
har lika bra eller bättre kompetens. Byråkratiskt (sjukvårdsadministratör).

- Saknar tillräcklig kontakt med vårdverksamhet och företrädare för vård
och vårdorganisation. Är otillräcklig i fråga om medicinsk expertis,
särskilt i ledningen (sjukvårdsadministratör).

- Dålig kompetens inom socialtjänsten. ”Intern förening” med dålig/
obefintlig förankring. ”Projektstollar”. Mer intresserade av projekt än av
socialt vardagsarbete. Lyssnar inte på andra åsikter än dem som kläckts i
det interna inre arbetet (tjänsteman vid en av Kommunförbundets
länsavdelningar).

- Dålig verklighetsförankring. Teoretisk. Byråkratisk (socialchef).

Exempel på positiva svar där bl.a. informationen, rådgivningen behandlas:

- De skrifter som ges ut är viktiga policyskapare och av stor betydelse för
oss socialkonsulenter. En myndighet med samlad kunskap och erfarenhet
från hela sociala fältet (socialkonsulent).

Förs. 1988/89:7

Bilaga

- Socialstyrelsen är en sammanhållande instans. Utgivandet av allmänna
råd och stödgivningen etc. är värdefullt (socialchef).

Exempel på negativa svar rörande bl.a. informationen, rådgivningen:

- Socialstyrelsen informerar och samarbetar mycket dåligt med den
regionala tillsynsmyndigheten i samband med projekt och besök i
kommunerna. Fortbildningen för socialkonsulenterna har minskat (socialkonsulent).

Exempel på positiva svar som bl.a. behandlar tillsyns- och uppföljningsfunk tionen: -

En övergripande myndighet som ger råd i svåra frågor. Möjliggör en
opartisk bedömning av patienter som anser sig ha blivit felaktigt
behandlade. Den samordnande funktionen. Kontroll och tillsyn för att
säkerställa något så när lika vård över hela landet (omsorgsansvarig).

- Socialstyrelsen har hållit kvalitetsbegreppet vid liv, t.ex. beträffande 6 §
om bistånd, vilket är bra. Socialstyrelsen är bra på att förmedla
information om vad som pågår på olika håll inom socialtjänsten (socialchef).

- Bra med en övergripande tillsyn över socialtjänst och sjukvård. Bra med
en från hela landet samlad kunskapserfarenhet. Att kunna få svar på
frågor (intresseorganisation).

Exempel på negativa svar rörande bl.a. tillsyns- och uppföljningsfunktionen:

- Trögt arbetande instans. Dålig kontroll som tillsynsmyndighet. Ibland
dålig verklighetsförankring (klinikchef).

- Byråkratin. Arbetar ibland för långsamt och fastnar i detaljer. Oklar roll
vad gäller tillsyn och utvecklingsarbete. För sluten, ej så bra status
gentemot andra (tjänsteman vid en av Kommunförbundets länsavdelningar).

Exempel på positiva svar rörande bl.a. planering, policy och idéutveckling''.

- En sammanhållen idéutvecklare. Viss kontroll av att praktiska direktiv
följs (omsorgsansvarig).

- Vilja att hugga tag i aktuella frågor och försöka få fram riktlinjer för
arbetsmetoder (intresseorganisation).

Exempel på negativa svar rörande bl.a. planering, policy och idéutveckling:

- Ägnar sig för litet åt framåtsyftande offensivt arbete och för mycket åt
detaljfrågor, regelutformning etc. (sjukvårdsadministratör).

- Socialstyrelsen är alltför litet ute i landet och träffar verksamhetsföreträdare
(smittskyddsläkare).

- För passiv i barnomsorgsfrågor. Koppla ihop kvalitets- och kostnadsfrågorna.
Ta initiativ i utbildnings-/personalfrågan. Se till att vi får stabilitet i
statsbidragsfrågorna (socialchef).

Exempel på positiva svar rörande bl.a. samordningsfunktionen:

- Samordningsfunktionen, insamlande av faktaunderlag, statistiksammanställningar,
rådgivning, normsättning (tandvårdschef).

- En myndighet som har till uppgift att ta i frågor som går över
regiongränserna (klinikchef).

Förs. 1988/89:7

Bilaga

- God socialpsykologisk insikt vad gäller sex- och samlevnadsundervisning.
Socialstyrelsen behövs för samordning av kostnadsintensiva specialiteter
(intresseorganisation).

Exempel på negativa svar rörande bl.a. samordningsfunktionen:

- Olika byråer arbetar med angränsande frågor - mer intern samordning
vore önskvärd (socialkonsulent).

- Bristen på samordning med huvudmännen och kommunförbunden
(tjänsteman vid en av Kommunförbundets länsavdelningar).

Exempel på negativa svar rörande bl.a. kommunikations- och servicefunktionen: -

Socialstyrelsen underrättar sällan länsstyrelsen när man åker ut i regionen
eller startar projekt. Svårt nå socialstyrelsen per telefon. Regionala
projekt bör hellre drivas av en förstärkt socialfunktion. De allmänna
råden dröjer ibland för länge (socialkonsulent).

- Polisiär attityd. Överhöghet. Byråkrati. Svårt nå rätt person (klinikchef).

- Socialstyrelsen är ett stort, otympligt organ (socialchef).

- Socialstyrelsen kan uppfattas som koloss utan personlighet i kontakterna
med fältet. Alltför centraliserad verksamhet (socialchef).

- Byråkratiserade arbetsmetoder, långbänkar till följd av oklarheter om
övergripande policy (intresseorganisation).

7.14.2 Vad kan göras bättre?

I den tredje öppna frågan har de intervjuade ombetts ge förslag till
förbättringar. Sammanlagt 77 intervjuade har svarat på denna fråga. Nedan
redovisas antalet svar grupperade på samma sätt som svaren på frågorna i
avsnitt 7.14.1.

Innehåll	Antal intervjusvar
Den centrala rollen	24
Kompetensen, expertrollen	8
Informationen, rådgivningen	5
Tillsyns-/uppföljningsfunktionen	3
Planerings-, policy- och idéutvecklingsfunktionen	17
Samordningsfunktionen	14
Kommunikations- och servicefunktionen	6
Utbildning, utbildningsplanering	4

Exempel på förslag rörande den centrala rollen:

- Rollen bör preciseras och konkretiseras. Mer markerad framtoning
önskvärd. Tydligare gränser gentemot andra myndigheter (sjukvårdsadministratör).

- Återinför en medicinalstyrelse och en socialstyrelse. Ge medicinalstyrelsen
större befogenheter och korrektivmöjligheter gentemot huvudmännen.
Chefen bör vara läkare (klinikchef).

- Tag bort en del ”bör” och skriv ”skall” i stället (intresseorganisation).

Exempel på förslag rörande bl.a. planering, policy och idéutveckling:

- Forskningsinitiativ. Idébank i frågor om vårdpolicy och vårdutveckling
(omsorgschef).

Förs. 1988/89:7

Bilaga

- Våga möta andras åsikter med respekt, våga förankra kunskap ute i
socialtjänstens vardag, våga lämna projektraseriet, våga vara mindre
myndighet, våga samarbeta med kommunförbunden (tjänsteman vid
Kommunförbundets länsavdelningar).

- Koppla ihop kvalitets- och kostnadsfrågorna i barnomsorgen. Var mer
aktiv på området. Ta initiativ i utbildnings/ personalfrågan. Se till att vi får
stabilitet i statsbidragsfrågorna (socialchef).

Exempel på förslag rörande bl.a. samordnings- och samrådsfunktionen:

- Samspelet mellan socialstyrelsen och länsstyrelserna bör utvecklas.
Styrelsen bör ta ansvar för socialkonsulenternas vidareutbildning. Flera
kurser och temadagar (socialkonsulent).

- Ökad samverkan med verksamheter på det lokala planet. För att kunna
ge råd och anvisningar måste man ha goda kunskaper och erfarenheter av
verksamheten (omsorgschef).

- Bättre samordning med andra statliga organ och med kommunförbunden
(tjänsteman vid en av Kommunförbundets länsavdelningar).

Exempel på förslag rörande bl.a. kompetensen och expertrollen:

- En rådgivande funktion i medicinsk-administrativa frågor (bollplank)
skulle vara utomordentligt nyttigt för att balansera krav och önskemål
från verksamhetsföreträdare. Konsultfunktion i organisatoriska frågor
också angelägen (sjukvårdsadministratör).

- Ta litet mer hänsyn till huvudmännens problem (sjukvårdsadministratör).

- Det behövs bättre medicinsk kompetens (klinikchef).

- Socialstyrelsen bör få ökade möjligheter att engagera expertis, antingen
via fasta tjänster eller via konsultuppdrag (smittskyddsläkare).

Exempel på förslag rörande kommunikation och service:

- Förenkla organisationen så att möjligheterna att nå rätt handläggare
förbättras (sjukvårdsadministratör).

- Mer serviceattityd till oss i verksamheten (klinikchef).

- Snabbare med anvisningar o.d. vid ny lagstiftning (tjänsteman vid en av
Kommunförbundets länsavdelningar).

- Byråkratin borde kunna minskas (socialchef).

Exempel på förslag rörande information och rådgivning:

- På ett bättre sätt bör man kunna nå ut med den information man skall nå
ut med, inte minst bör det ske betydligt tidigare (klinikchef).

- Informationsverksamheten bör ledas av person som vet hur man för ut
kunskaper utan att det blir löjligt (brödskivorna) eller skrämmande
(listeria) (smittskyddsläkare).

- Socialstyrelsen måste hela tiden aktivt föra ut kunskaper om pågående
utvecklingsarbete till kommuner och till andra intressenter (tjänsteman
vid en av Kommunförbundets länsavdelningar).

Exempel på förslag rörande utbildning och utbildningsplanering:

- Socialstyrelsen skulle mera aktivt utbilda landstings- och kommunalpolitiker
i hälsofrämjande arbete. Exempelvis regionala konferenser eller

Förs. 1988/89:7

Bilaga

4 Riksdagen 1988/89. 2sami. Nr 7

kurser om tobak, kost, STD, alkohol, barnolyckor (sjukvårdsadministratör).

- Socialstyrelsen bör målgruppsinrikta sig mera. Socialstyrelsen bör satsa
mer på samarbete med SO och på utbildning av personal (socialchef).

Exempel på förslag rörande tillsyn och uppföljning:

- Mera aktivt följa och stödja verksamheten inom landets hälso- och
sjukvård (sjukvårdsadministratör).

- Förstärk tillsynsfunktionen. Förbättra samverkan mellan de olika byråerna.
Se till att tjänstemännen blir lättare tillgängliga (intresseorganisation).

7.14.3 Vad ska socialstyrelsen satsa på?

De intervjuade ombads beskriva vad socialstyrelsen enligt deras mening skall

satsa på i framtiden. Ca 80 av de intervjuade, nästan 40 %, har lämnat förslag

på angelägna områden. I likhet med redovisningen under avsnitt 7.14.1 och

7.14.2 har svaren grovt kategoriserats efter innehåll enligt följande:

Innehåll Anta! intervjusvar
Utveckling, forskning	32
Tillsyn, uppföljning, utvärdering	22
Expertroll, sakkunnigroll, rådgivarroll	22
Övergripande planering, policy	21
Information	17
Utbildning, personalförsörjning Övrigt (samarbete med länsstyrelse, landsting m.fl., etik och kvalitet, medicinteknik, förebyggande hälsovård.	13
statsbidragsförmedling m.m.)	9

Exempel på förslag rörande bl.a. utveckling och forskning-,

- Intensifierad tillsyn. Utvecklingsarbete. Socialstyrelsen bör ta fram
modeller för hur socialtjänsten mera konkret kan medverka i samhällsplaneringen.
Socialstyrelsen bör få möjlighet att med kraft verka för att så
likvärdiga sociala förhållanden som möjligt uppnås i landet. Socialstyrelsen
bör kritiskt granska den sociala verksamheten och ha rätt att påpeka
bristerna (socialkonsulent).

- Kunskapsutveckling rörande forskning, utbildningsfrågor, information
(tandvårdschef).

- Framtidsfrågor. Forskning och utveckling. Personalförsörjning (socialchef).

Exempel på förslag rörande bl.a. tillsyn, uppföljning och utvärdering:

- Uppföljning och utvärdering av folkhälsoläget, förmedling av medicinskt
och medicinsk-administrativt kunskapsunderlag, dialog med huvudmännen,
hårdare nypor gentemot läkarkåren (sjukvårdsadministratör).

- Vara tillsynsmyndighet, men också ”lyssna av” vad som rör sig och
rapportera exempelvis goda exempel på lösningar (klinikchef).

- Socialstyrelsen skall vara en relativt liten men naggande god tillsynsmyndighet
för sjukvården. Man behöver själv inte ha en stor personalkader
utan kan arbeta i projekt med ”inhyrda experter”. Anslagen bör vara

Förs. 1988/89:7

Bilaga

tillräckliga för detta. Arbeta snabbare och oftare med anvisningar, råd
och rön etc. (smittskyddsläkare).

Exempel på förslag rörande bl.a. expertrollen, sakkunnigrollen och rådgivar rollen: -

Hög kompetens som medicinskt och socialt expertorgan (sjukvårdsadministratör).

- Vara expertorgan. Stå fri från politiker. Svara för myndighetsutövning.
Samarbeta med SBL för datautbildning, rådgivning m.m. rörande
smittskydd (smittskyddsläkare).

- Kunnighet, kompetens och sökande inger respekt. Självgodhet, myndighetsfasoner
och bristande verklighetsförankring inger ingen respekt
(tjänsteman vid en av Kommunförbundets länsavdelningar).

Exempel på förslag rörande bl.a. övergripande planering och policy.

- Övergripande planering, förtydligande av innehållet i ramlagarna, information
och utbildning, allmän rådgivning, sakkunnigrollen (socialkonsulent).

- Övergripande riksplanering. Central medicinsk-social rådgivning för
regeringen. Policyfrågor (sjukvårdsadministratör).

- Fortsatt inriktning på övergripande frågor, information, rättstillämpning,
övergripande utbildningsfrågor, vidareutveckling av socialtjänsten (socialchef).

Exempel på förslag rörande bl.a. information:

- Central information, ej detaljstyrning (klinikchef).

- Information, utbildning, utveckling, uppföljning, forskning (tjänsteman
vid en av Kommunförbundets länsavdelningar).

Exempel på förslag rörande utbildningsfrågor och personalförsörjning:

- Strategiska frågor för samhället som t.ex. personalförsörjning inom vårdoch
omsorgssektorn. I samarbete med andra intressenter, t.ex. Kommunförbundet
och Landstingsförbundet. Mera övergripande strategier och
mindre av tillsyn och kontroll av detaljer (tjänsteman vid Kommunförbundets
länsavdelningar).

Övriga förslag:

- Förankra verksamheten i den praktiska verkligheten. Ärligare och mer
rättframma åsikter, inte urvattnade politiserade verksamhetsuttalanden.
Låt politikerna sköta politiken och verket omsätta de politiska besluten i
handlingsplaner. Bekämpa arbetsskador. Psykosocial problematik från
vaggan till graven måste bearbetas så att man inte bygger in ökade
vårdkrav hos oss alla. Motverka utslagningen i samhället och på
arbetsplatserna. Verka för helhetssyn på hälsobegreppen. Prioritera
barns och ungdomars hälsoförhållanden (smittskyddsläkare).

- Bättre kontakt med de enskilda landstingen. ”Korn ut och se hur det är”
(sjukvårdsadministratör).

Förs. 1988/89

Bilaga

8 Myndighetsenkäten - resultat i sammandrag

8.1 Allmänt

De i myndighetsenkäten ingående myndigheterna redovisas i avsnitt 6.3.2.

Beträffande enkätens utformning och frågornas exakta formulering hänvisas
till avsnitt 6.3.1. Därav framgår att fråga 1 och 2 avser beskrivningar av
gränsytorna mellan de två myndigheterna resp. formerna för samarbete eller
samråd dem emellan. I den följande sammanfattningen av enkätresultaten
har svaren på dessa två frågor utelämnats. En fullständig resultatredovisning
återfinns i bilaga 2.

8.2 Gränsdragningsproblem rörande ansvarsfördelningen
mellan de två myndigheterna

- Konsumentverket anser att gränsdragningen när det gäller ansvarsfördelningen
i ärenden rörande marknadsföring av alkoholhaltiga drycker och
information om säkerhetsrisker ej är helt klar.

- Enligt kriminalvårdsstyrelsen finns inte några gränsdragningsproblem
rörande ansvarsfördelningen mellan de centrala myndigheterna. Däremot
finns konflikter mellan de lokala kriminalvårdsmyndigheterna och
representanter för socialtjänst och sjukvård.

- Enligt skolöverstyrelsens (SÖ) mening finns problem om ansvarsfördelningen
när det gäller initiativ till nya vårdutbildningar samt praktik och
vårdutbildningar jämte kompetensfrågor för undersköterskor. Dessutom
finns problem med gränsdragningen mellan reguljär utbildning och
uppdragsutbildning. SÖ anser vidare att socialstyrelsen ibland har svårt
att dra konsekvenserna av att SÖ har huvudansvaret för skolans
hälsovård och hälsofostransfrågor.

- Enligt livsmedelsverkets uppfattning är ansvarsfördelningen bra men
borde utifrån de många och stora gränsytorna klargöras ytterligare.

- Mellan statens naturvårdsverk och socialstyrelsen råder för närvarande
viss oklarhet i ansvarsfördelningen när det gäller frågor om badanläggningar.
Naturvårdsverket efterlyser därför en precisering av de nuvarande
bestämmelserna om fördelningen av det centrala myndighetsansvaret
mellan socialstyrelsen och naturvårdsverket i fråga om badanläggningar
(inkl. badvattenfrågor).

- Enligt statens strålskyddsinstitut finns i stort sett inga gränsdragningsproblem
gentemot socialstyrelsen. Problem för omvärlden kan vara att vid
olycksrapportering många olika instanser ibland skall underrättas, inkl.
strålskyddsinstitutet och socialstyrelsen.

8.3 Förekommer onödigt dubbelarbete vid de två
myndigheterna?

- Enligt arbetarskyddsstyrelsens mening förekommer inget onödigt dubbelarbete,
endast dubbelarbete. Ibland kan de två myndigheterna bevaka
samma fråga. Som exempel anges frågan om HIV-testning där arbetar -

Förs. 1988/89:7

Bilaga

skyddsstyrelsen bevakar personalskyddet och socialstyrelsen patientskyddet,
vilket resulterat i likartad rådgivning.

- Inte heller konsumentverket anser att onödigt dubbelarbete förekommer.
Möjligen skulle viss information kunna samordnas för att bli mer
slagkraftig.

- Vid kriminalvårdsstyrelsen och socialstyrelsen förekommer heller inget
dubbelarbete i stort sett. Möjligen skulle samverkan kring utbildning och
s.k. projektarbete med missbrukare kunna utvecklas bättre.

- Enligt skolöverstyrelsen förekommer onödigt dubbelarbete ibland på
hälsoupplysningsområdet när de två myndigheterna inte håller tillräckliga
kontakter.

- Statistiska centralbyrån anser inte att onödigt dubbelarbete förekommer
regelbundet. Det har förekommit vid några tillfällen, vid behandling av
någon speciell fråga, att socialstyrelsen samlat in uppgifter från kommuner
som till vissa delar kunnat erhållas genom sambearbetning med SCB:s
socialtjänststatistik.

- Livsmedelsverket anför att det i fråga om exempelvis rekommendationer
om kost och motion finns en gränsyta som är svår att definiera och som
delvis på grund av en oklar ansvarsfördelning kan te sig diffus för
utomstående. Verket anser dock inte att detta faller inom ramen för
onödigt dubbelarbete. Det är aktuellt med en reviderad upplaga av
publikationen ”Sjukhuskoster”. Ansvarsfördelningen mellan socialstyrelsen
och livsmedelsverket i detta arbete är oklart. Livsmedelsverket
efterlyser ett klarläggande om vem som har det yttersta ansvaret för
sjukhuskostens sammansättning, serveringsförhållanden, måltidsordning
m.m.

- Onödigt dubbelarbete förekommer enligt strålskyddsinstitutet inte i
någon ”besvärande omfattning”, möjligen vid olycksrapportering.

8.4 Arbetsuppgifter sorn kan föras över till den andra
myndigheten

- Socialstyrelsen utarbetar för närvarande ett registreringssystem för
olycksfallsskador. Konsumentverket räknar med att kunna använda
statistiken för produktsäkerhetsarbete. När det åter blir aktuellt att
uppdatera kunskaperna om olycksfallssituationen i Sverige bör denna
uppgift läggas på socialstyrelsen.

- Diskussioner pågår om ansvarsfördelningen för bl.a. behovsformuleringar
och metodutveckling mellan statistiska centralbyrån och socialstyrelsen.
Dessutom förekommer diskussioner om huvudansvarig för speciella
statistikinsamlingar. I övrigt finns inga direkta gränsdragningsproblem i
ansvarsfördelningen.

- Livsmedelsverket har föreslagit att verket utan samråd med socialstyrelsen
skall kunna pröva ansökningar om tillstånd för saluhållande av
specialdestinerade livsmedel. Socialstyrelsens uppgift bör fortsättningsvis
vara att pröva vilka specialdestinerade livsmedel som får föreskrivas med
prisnedsättning. När det gäller naturmedel föreslås att socialstyrelsen ges
det samlade ansvaret för kontroll av dessa.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

8.5 Problem i övrigt vad avser samarbetet/samrådet mellan de
två myndigheterna

- Några direkta samarbetsproblem finns enligt arbetarskyddsstyrelsen inte
även om det förekommer att arbetarskyddsstyrelsen ibland blir ”bortglömd”
i någon fråga.

- Policy och praxis skiftar mellan olika kommuner och mellan olika
landsting. Kriminalvårdsstyrelsen efterlyser därför en samarbetspartner
med något större ”tyngd” för att kunna hävda sina klienters rätt till
samhällets service.

- Rikspolisstyrelsen anser inte att några bestående problem finns. Enstaka
olycksfall i arbetet har förekommit.

- Skolöverstyrelsen (SÖ) anser att samrådet ibland är otillräckligt. SÖ
skulle därför önska att socialstyrelsen oftare än nu kunde ge signaler om
behov av förändringar i utbildningar. Dessutom efterlyser SÖ en större
kunskap om kvalitet i komvuxutbildningen. I vissa frågor som rör
skoihälsovården ankommer det på socialstyrelsen att fatta beslut. På
grund av socialstyrelsens bristande kunskaper om och kontaktnät i
skolvärlden krävs ibland stora insatser av SÖ för att klargöra förhållandena.

- Naturvårdsverket saknar för närvarande resurser för att så kraftfullt som
skulle vara önskvärt, i samarbete med socialstyrelsen, bedriva ett
långsiktigt framåtsyftande och förebyggande arbete inom hälsoskyddsområdet.

- Strålskyddsinstitutet skulle välkomna en större aktivitet från socialstyrelsens
sida i standardiseringssammanhang. Uppföljning av den medicintekniska
säkerheten måste göras inom ett par år. ”Ibland tar saker mycket
lång tid för SoS.” Strålskyddsinstitutet anser att socialstyrelsen är
tandlös. Socialstyrelsen vill gärna att institutet skall vara ”yxa och buse
gentemot tillståndshavare, syndare osv.” i stället för att socialstyrelsen
själv följer upp problemen. Strålskyddsinstitutet anser att ”den stora
organisationens problem” ibland syns; exempelvis finns oklarheter om
vem som är rätt samrådsinstans, hur socialstyrelsen ordnat delegeringar
osv.

- Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) är i sitt arbete med planering av
utbildningarnas innehåll och dimensionering beroende av att det finns en
framförhållning hos socialstyrelsen. Detta har ibland saknats. Det gäller
t.ex. bedömningar om förväntad verksamhetsutveckling och underlag för
förslag om dimensionering av vårdutbildningarna och barnomsorgsutbildningarna.
UHÄ har ofta tvingats göra bedömningar både om
verksamhetens innehåll och utbildningsdimensionering utan underlag
från socialstyrelsen.

- Överstyrelsen för civil beredskap saknar i många fall konkreta behovsbedömningar
från socialstyrelsen. Det gäller framför allt inom sjukvårdsmaterielområdet.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

8.6 Synpunkter på socialstyrelsens planering

- Arbetarskyddsstyrelsen efterlyser ett närmare samarbete mellan myndigheterna
i planeringen av samhällets hälsovårdsinsatser.

- Konsumentverkets uppfattning är att socialstyrelsens resurser i vissa fall är
otillräckliga i förhållande till uppgifterna. I övrigt anförs inga synpunkter
på planeringen.

- Kriminalvårdsstyrelsen anser att socialstyrelsens insatser är särskilt
viktiga i fråga om den tunga psykiatrin där resurserna minskat till förmån
för den öppna vården. Kriminalvårdsstyrelsen befarar ökade svårigheter
att få vård för vissa missbrukare bl.a. mot bakgrunden av den planerade
platsreduceringen på specialsjukhus och kliniker.

- Rikspolisstyrelsen anser att handläggande tjänsteman inom socialstyrelsen
bör ta kontakt och informera om ärenden som berör annan
myndighet. Den insyn detta skulle innebära redan i initialskedet av
planeringen bör underlätta socialstyrelsens planeringsarbete.

- Skolöverstyrelsen efterlyser större aktivitet och uppföljning av exempelvis
utredningar om personalbehovet inom vårdområdet. Ett utökat
samrådsförfarande önskas vid socialstyrelsens kontakter med externa
organ, exempelvis WHO och Europarådet om hälsofrågor inom skolan.

- Naturvårdsverket anser det önskvärt att socialstyrelsen och naturvårdsverket
tillsammans med statens miljömedicinska laboratorium och statens
bakteriologiska laboratorium kunde ha en utökad långsiktig prognosverksamhet
på hälsoskyddsområdet. Dessutom anser verket det
önskvärt att socialstyrelsen på olika sätt verkar för en kraftfull utbyggnad
av de miljömedicinska enheterna i samtliga landsting.

- Strålskyddsinstitutet vet föga om socialstyrelsens planering. Detta är,
enligt institutets mening, otillfredsställande.

- Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) efterlyser konkretisering av
behoven av sjukvårdsprodukter under försörjningskriser. Avsaknaden av
dessa behovsbedömningar försvårar och, i vissa fall, omöjliggör ÖCB:s
planeringsåtgärder.

8.7 Synpunkter på socialstyrelsens tillsyn

- Socialstyrelsens tillsyn gäller primärt allmänhetens (patienternas) trygghet
medan arbetarskyddsstyrelsens tillsyn avser personalens trygghet.
Socialstyrelsens resurser för sin tillsyn är mycket knappa. Arbetarskyddsstyrelsen
anser det önskvärt med en ökad tillsyn (enligt lagen om kemiska
produkter) över leverantörer av hygieniska eller kosmetiska produkter.

- Konsumentverket anser att tillsyn om säkerheten inom skola, kommunala
anläggningar m.m. skall intensifieras och resultaten analyseras av socialstyrelsen.

- Enligt kriminalvårdsstyrelsens uppfattning borde socialstyrelsens tillsynsansvar
innebära ett yttersta ansvar för att vård kommer till stånd.
Socialstyrelsen borde, vid tvist mellan landsting, kunna ingripa och
fastställa vilket landsting som har vårdansvar.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

- Rikspolisstyrelsen efterlyser särskild tillsyn av hur samarbetet på fältet
fungerar mellan socialtjänsten och polisen.

- Enligt skolöverstyrelsens (SÖ) uppfattning har tillsynen närmast karaktären
av rådgivning. Socialstyrelsen beaktar inte alltid att det är SÖ och
länsskolnämnderna som har ansvaret för tillsynen av det förebyggande
hälsoarbetet inom skolan.

- Handikapprådet anför bl.a. att det som en konsekvens av ramlagstiftning
och decentralisering i ökande omfattning fattas viktiga beslut som rör
handikappade på regional och lokal nivå. Påtagliga skillnader finns därför
i fråga om servicenivå och servicekostnader för den enskilde på många
viktiga områden. Handikapprådet anser det angeläget att socialstyrelsens
tillsynsansvar stärks med tanke på decentraliseringens konsekvenser.

- Enligt strålskyddsinstitutets uppfattning är det nödvändigt att en stor del
av tillsynsansvaret läggs lokalt. Den nuvarande tillsynen över medicinsk
teknik är svag.

8.8 Synpunkter på socialstyrelsens uppföljning

- Arbetarskyddsstyrelsen säger sig ha goda erfarenheter av socialstyrelsens
uppföljning bl.a. när det gäller asbestfrågor.

- Konsumentverket anser att socialstyrelsens resurser för uppföljning är
otillräckliga.

- Rikspolisstyrelsen anser att saklig kritik av en fråga bör föranleda
uppföljning av hanteringen av denna fråga.

- Enligt skolöverstyrelsens uppfattning har socialstyrelsen en låg aktivitet
när det gäller uppföljning inom skolområdet. När det gäller hälsovården i
skolan är det inte bekant om någon uppföljning sker.

- Statistiska centralbyrån (SCB) anser att befintlig SCB-statistik borde
kunna användas som analysunderlag i större utsträckning än för närvarande.
SCB skulle kunna göra kompletterande bearbetningar på uppdrag
av socialstyrelsen. Detta skulle dock kräva förstärkning av socialstyrelsens
analyskompetens.

- Statens handikappråd menar att socialstyrelsens ansvarsområde är grundläggande
för att människor med funktionsnedsättning skall kunna leva
som andra. Det är därför angeläget att följa utvecklingen på området.

- Statens naturvårdsverk efterfrågar mer uppföljning inom hälsoskyddsområdet.

- Statens strålskyddsinstitut anser att ”viljan är god men SoS har för dåliga
möjligheter”.

- Överstyrelsen för civil beredskap vet ej om någon uppföljning sker.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

8.9 Synpunkter på socialstyrelsens sätt att hålla kontakt med
forskning och utveckling samt att sprida kunskaper inom
området

- Konsumentverket anser att socialstyrelsens kontakter och kunskapsspridning
är tillfredsställande i fråga om kost, tobak/alkohol och hälso- och
sjukvård.

- Skolöverstyrelsen (SÖ) anser att socialstyrelsen har en låg profil och är
trevande och lågmäld när det gäller omvårdnadsforskning. SÖ anser sig
vidare inte få mycket information från socialstyrelsen om den forskning
som bedrivs i fråga om utbildning för barn och vuxna. När det däremot
gäller det förebyggande hälsoarbetet inom skolan är socialstyrelsens
aktivitet kring forskning och utveckling bra.

- Handikapprådet anser att hela socialstyrelsens ansvarsområde borde
genomsyras av FoU-arbete. Särskilt viktigt är att kommunerna delges
information om FoU-arbete som kan ha praktisk tillämpning inom deras
verksamhetsområde.

- Information om forskning och utveckling bedrivs, enligt livsmedelsverket,
på ett bra sätt. Verket anser att socialstyrelsen håller en fortlöpande nära
kontakt med forskning och utveckling.

- Naturvårdsverket anser det önskvärt med en mer aktiv verksamhet från
socialstyrelsens sida i frågor om luftföroreningar och hälsa. Naturvårdsverket
framför en förhoppning att socialstyrelsen i ökad utsträckning
utnyttjar sitt ledamotskap i forskningsnämnden för ett kraftfullt agerande
i vad avser hälsoskyddsfrågorna.

- Strålskyddsinstitutet har uppfattningen att socialstyrelsen har god kontakt
med den medicinska forskningen och utvecklingen. Även kunskapsspridningen
är tillfredsställande även om institutet ibland har en annan
synpunkt på informationsmetodik. De tekniska och naturvetenskapliga
aspekterna är sämre tillgodosedda, menar institutet.

- Socialstyrelsens roll när det gäller forskning och utveckling är enligt
universitets- och högskoleämbetets mening mer marginell.

8.10 Synpunkter på socialstyrelsens publikationsverksamhet

- Arbetsmarknadsstyrelsen anser att publikationsverksamheten borde kunna
förbättras.

- Socialstyrelsens publikationer om kost och tobak/alkohol är enligt
konsumentverkets uppfattning bra, likaså den omfattande publikationsverksamheten
om läkemedel. Verket använder gärna socialstyrelsens
publikationer som fördjupningsmaterial.

- Socialstyrelsens publikationer och informationsmaterial i särskilda ämnen
uppges vara värdefulla för arbetet inom såväl kriminalvårdsstyrelsen
som rikspolisstyrelsen.

- I fråga om den förebyggande hälsovården anser skolöverstyrelsen (SÖ) att
publikationsverksamheten är bra. För SÖ:s övriga verksamheter borde
informationsutbytet mellan SÖ och socialstyrelsen kunna vidareutvecklas.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

- Handikapprådet anser att socialstyrelsens publikationer är viktiga och bör
riktas såväl till kommuner och landsting som till berörda yrkesgrupper
och handikapporganisationer.

- Livsmedelsverket föreslår att tidskriften Vigor utvärderas bland läsarna.

- Socialstyrelsen gör en hel del publikationer av intresse för strålskyddsinstitutet
vilka ingående - ”någon gång alltför ingående” - behandlar olika
frågor.

- Socialstyrelsens publikationsverksamhet är enligt universitets- och högskoleämbetet
bra och av hög kvalitet.

8.11 Socialstyrelsens fackmässiga kompetens

- Arbetarskyddsstyreisen anser att socialstyrelsen i huvudsak har fackmässig
kompetens.

- Enligt konsumentverkets uppfattning behövs större kompetens och mer
resurser inom socialstyrelsen när det gäller att föra ut kunskaper och få
socialtjänsten att arbeta med budgetrådgivning. I övrigt är kompetensen
tillfredsställande.

- Kriminalvårdsstyrelsen har alltid fått värdefulla synpunkter vid rådfrågning
inom skilda ämnen.

- Enligt rikspolisstyrelsen är socialstyrelsens fackmässiga kompetens tillfredsställande,
särskilt i fråga om förebyggande ungdomsarbete, våld,
vård och omsorg samt alkohol och narkotikaproblem.

- När det gäller fackmässig kompetens inom utbildningsområdet uttalar sig
skolöverstyrelsen (SÖ) något kryptiskt: ”direkt nej - indirekt ja”. Inom
SÖ:s hälsovård behövs, enligt SÖ:s mening, ytterligare läkarkompetens
till socialstyrelsen.

- Socialstyrelsens handikappbyrå har, enligt handikapprådets uppfattning,
en tillfredsställande kompetens. Andra byråer med uppgifter inom
handikappområdet behöver tillföras ytterligare kompetens.

- Livsmedelsverket anser att socialstyrelsens fackmässiga kompetens, med
något undantag, är till fyllest.

- Naturvårdsverket anser sig inte kunna bedöma den fackmässiga kompetensen
inom socialstyrelsen. Verket konstaterar att de allmänna hälsoskyddsfrågorna
tycks ha fått stå tillbaka för andra arbetsuppgifter inom
socialstyrelsen.

- Statens strålskyddsinstitut anser att kompetensen inom socialstyrelsen i
princip är god. Inom några områden är kompetensen under uppbyggnad.

- Universitets- och högskoleämbetet anser det svårt att veta om avsaknaden
av underlag för utbildningsplanering beror på bristande resurser eller
bristande kompetens inom socialstyrelsen.

- Enligt överstyrelsen för civil beredskap är det tveksamt om socialstyrelsen
har den materialkompetens som kan behövas vid behovsbedömningar.
Socialstyrelsen har däremot medicinsk kompetens och sjukvårdsteknisk
sakkunskap.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

8.12 Andra synpunkter på socialstyrelsen

- Arbetarskyddsstyreisen efterlyser ett samarbetsorgan för ömsesidig periodisk
redovisning av tilltänkta och pågående aktiviteter av gemensamt
intresse.

- Enligt konsumentverket är socialstyrelsen kritisk mot lagen om tobaksreklam
och har svårt att acceptera lagens tillämpning. Konsumentverket
efterlyser ett mer aktivt och opinionsbildande sätt hos socialstyrelsen att
driva frågor om budgetrådgivning.

- Kriminalvårdsstyrelsen efterlyser en mera kraftfull profilering i olika
socialpolitiska frågor, exempelvis i fråga om den nu rådande bostadskrisen,
för att minska risken för utslagning för ungdomar och låginkomsttagare.

- Skolöverstyrelsen (SÖ) anser att socialstyrelsen är en nödvändig referens
och att kontakterna är positiva. Den informella kontakten fungerar
mycket bra. I frågor om hälsovård är det angeläget att alla enheter inom
socialstyrelsen, som planerar åtgärder för skolan, samråder med SÖ.

- Handikapprådet anser det vara viktigt att socialstyrelsen, i egenskap av en
”tung” instans, har möjligheter att utveckla handikappåtgärderna så att
målen för servicenivåer nås överallt och att de stora skillnaderna
kommunerna emellan utjämnas.

- Enligt naturvårdsverkets uppfattning kommer hälsofrågornas ökande
betydelse i fråga om miljöskyddsarbete att ställa högre krav på resurser,
kompetens, initiativ m.m. såväl hos socialstyrelsen som hos naturvårdsverket.

- Strålskyddsinstitutet anser att socialstyrelsen ibland ”glömmer” sin läkemedelsavdelning,
med merarbete som följd. "Det är påfallande svårt för
SoS att frigöra mindre penningsummor för utredningar, projekt osv. Som
utomstående föreställer man sig gärna att det fortfarande är sviter efter
bantningen som orsakar detta. Det vore gynnsamt om SoS kunde få en del
slantar som kunde disponeras för sådant man har lust att prioritera och
förnya i stället för att pengarna försvinner i olika svarta hål.”

9 Överväganden och förslag

9.1 Inledning

Efter ett omfattande utredningsarbete, främst inom förvaltningsutredningen
och verksledningskommittén, lades för tre år sedan grunden för en ny
förvaltningspolitik. I sin skrivelse om den offentliga sektorns förnyelse (skr.
1984/85:202) redovisade sålunda regeringen för riksdagen ett samlat program
för den offentliga sektorns omvandling och utveckling. Riksdagen har senare
tagit ställning till i proposition 1986/87:99 framlagda förslag om ledning av
den statliga förvaltningen (KU 1986/87:29, rskr. 1986/87:226). Där behandlades
frågor rörande riksdagens och regeringens insyn i och styrning av de
statliga myndigheternas verksamhet.

Decentralisering är en av grundstenarna i den nya förvaltningspolitiken.
Andra är målstyrning och regelförenkling. Med decentralisering avses i detta

Förs. 1988/89:7

Bilaga

sammanhang förflyttning av arbetsuppgifter och beslutsbefogenheter från
central förvaltning till regional och lokal, statlig eller kommunal, förvaltning.
Begreppet målstyrning preciseras i ovannämnda regeringsskrivelse på följande
sätt (civilministern):

- I stället för att styra genom att i detalj reglera myndigheternas verksamhet,
organisation och arbetsformer anser jag att regeringen på ett mer
aktivt sätt än tidigare bör ange vad myndigheterna skall åstadkomma och
ta klarare ställning till sådana avvägningar som myndigheterna aktualiserar
i sina anslagsframställningar.

Den nya förvaltningspolitiken kan väntas medföra att många centrala
förvaltningsmyndigheter tvingas till genomgripande förändringar i sin verksamhet.
Dessa förändringar kommer troligen i många fall att innebära
omställningsproblem.

Mycket av det som utmärker den nya förvaltningspolitiken - bl.a. i vad
gäller decentraliseringssträvandena - kan sägas sedan länge ha kännetecknat
det område där socialstyrelsen är verksam. Sålunda har utvecklingen inom
hälso- och sjukvården och socialtjänsten sedan socialstyrelsens tillkomst år
1968 inneburit en omfattande förflyttning av verksamhet och beslutsbefogenheter
från central statlig nivå till regional och lokal politisk nivå. Ett
viktigt led i denna utveckling var ramlagstiftningen inom socialsektorn i
början av 1980-talet; socialtjänstlagen kom 1980 och hälso- och sjukvårdslagen
år 1982.

Utvecklingen inom socialsektorn har otvivelaktigt inneburit stora omställningsproblem
för socialstyrelsen. Utan större överdrift kan påstås att
myndigheten under hela sin 20-åriga tillvaro varit föremål för översyner och
krav på förändringar, såväl internt som utifrån. Omorganisationen år 1980
var ett försök att bättre anpassa socialstyrelsen till de förändrade förutsättningarna.
Vissa grundläggande problem kvarstår dock, problem som styrelsen
själv har pekat på, bl.a. i sin särskilda treårsbudgetrapport (jfr avsnitt
5.4). Senare har statskontoret i sin rapport Socialstyrelsen inför 1990-talet (se
avsnitt 5.2) redovisat sin syn på hur socialstyrelsen bättre skall kunna fullgöra
sin uppgift som central statlig myndighet inom socialsektorn.

Bl.a. har statskontoret pekat på ett förhållande som ytterligare komplicerat
tillvaron för socialstyrelsen, nämligen en med decentralisering och
regelförenkling parallell tendens till centralisering inom sektorn. Härmed
avses det faktum att regeringen till sitt kansli har knutit en rad mer eller
mindre tillfälliga organ för att fullgöra olika uppgifter, t.ex. för att föra
överläggningar med huvudmännen och att utvärdera reformer. Statskontoret
benämner denna företeelse ”ad hockrati”. Enligt statskontoret kan man,
om detta förhållande blir bestående, ifrågasätta behovet av en central
förvaltningsmyndighet av socialstyrelsens karaktär.

1 kapitel 4 redovisas att socialstyrelsen så sent som våren 1988 har fått nya
riktlinjer för verksamhetens ”huvudinriktning” (prop. 1987/88:100, bilaga 7,
SoU 1987/88:16, rskr. 1987/88:200). I propositionen meddelade statsrådet att
ytterligare åtgärder från regeringens sida skulle komma att vidtas för att i
närmare samarbete med socialstyrelsen precisera och konkretisera socialstyrelsens
roll och uppgifter samt inriktningen av socialstyrelsens verksamhet.
Socialutskottet noterade detta och sade sig förutsätta att regeringen, när

Förs. 1988/89:7

Bilaga

arbetet var klart, återkom till riksdagen i frågan, så att riksdagen mer i detalj
kunde ta ställning till hur socialstyrelsens framtida organisation och arbetsuppgifter
borde utformas.

Det i propositionen aviserade arbetet med att precisera och konkretisera
socialstyrelsens roll och uppgifter har - som redovisas i avsnitt 5.5 - nyligen
inletts. För ändamålet har inom departementet tillsatts en ledningsgrupp och
under denna två arbetsgrupper. Avsikten är att arbetet skall bedrivas snabbt
och att resultatet skall redovisas under hösten 1988.

Riksdagens revisorer beslöt i november 1987 - på grundval av en förstudie
- att granskningsärendet Socialstyrelsens nya organisation skulle fullföljas.
Revisorerna fann, bl.a. med hänvisning till det nyligen genomförda översynsarbetet
inom socialstyrelsen i anslutning till försöksverksamheten med
treåriga budgetramar, det inte meningsfullt att föranstalta om en egen, mera
genomgripande granskning av socialstyrelsen, särskilt som regeringens egna
expertorgan för rationalisering och effektivisering, RRV och statskontoret,
redan var engagerade i verksamheten. Däremot ansåg revisorerna att det,
som ett komplement till den bild av socialstyrelsen som framträtt genom
socialstyrelsens egen analys, skulle vara värdefullt att få belyst hur styrelsens
”omvärld” såg på socialstyrelsen, dess organisation och verksamhet. Revisorerna
beslöt alltså att genomföra en urvalsundersökning i syfte att kartlägga
omvärldens attityder till socialstyrelsen. Undersökningen är nu genomförd
och resultaten presenteras i denna rapport.

Undersökningen har haft formen av en enkät, riktad till dels ett antal
centrala statliga myndigheter med verksamhetsmässig anknytning till socialstyrelsen
(myndighetsenkäten), dels ett stort antal befattningshavare vid
länsstyrelser, landsting, primärkommuner och organisationer (huvudenkäten).

Undersökningens närmare uppläggning redovisas i kapitel 6. Resultaten
av huvudenkäten redovisas i sammandrag i kapitel 7 och mera i detalj i bilaga
1. Resultaten av myndighetsenkäten finns i sammandrag i kapitel 8 och mera
i detalj i bilaga 2.

Resultatredovisningen har med avsikt gjorts förhållandevis fyllig. Tanken
med detta är att de synpunkter som kommit fram skall kunna tas till vara
såväl i det översynsarbete som för närvarande pågår inom socialdepartementet
som i socialstyrelsens eget fortsatta utvecklingsarbete. Redogörelsen i det
följande skall begränsas till en kortare redovisning av vad som framkommit.
Därvid görs också vissa jämförelser med bl.a. de synpunkter och förslag som
statskontoret redovisat i sin rapport Socialstyrelsen inför 1990-talet (avsnitt
5.2) och med vad föredragande statsrådet anfört rörande socialstyrelsen i
1988 års budgetproposition.

9.2 Socialstyrelsens roll under ändrade betingelser

Sorn nyss nämnts - och som närmare redovisas i avsnitt 5.2 - ställer
statskontoret i sin rapport Socialstyrelsen inför 1990-talet frågan om det
under rådande förhållanden verkligen behövs en central statlig myndighet av
socialstyrelsens typ. Också i andra sammanhang har behovet av socialstyrelsen
satts i fråga.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Mot den bakgrunden ställdes i revisorernas enkät ett antal frågor som
direkt eller indirekt gällde de intervjuades uppfattning om socialstyrelsens
berättigande och roll under rådande betingelser. Svaren på dessa frågor
redovisas i avsnitt 7.1. Därav framgår bl.a. följande.

Majoriteten av de tillfrågade, ca 57 %, delar inte uppfattningen att
decentraliseringen alltför mycket har försämrat socialstyrelsens planeringsoch
tillsynsförutsättningar. Flertalet tillfrågade fackliga och andra intresseorganisationer
menar dock att så är fallet.

Av kommentarerna i anslutning till ett påstående, av innebörd att ”ad
hockratin” har minskat behovet av en socialstyrelse, framgår att flertalet
intervjuade anser att systemet med beredningar skall avskaffas. Detta är
också vad statskontoret i princip föreslår i sin rapport. Tilläggas kan att
socialministern i årets budgetproposition har meddelat att socialberedningen
skall avvecklas och dess arbetsuppgifter överföras till socialdepartementet.

I anslutning till frågan rörande ”ad hockratin” framgår av undersökningen
att en stor majoritet av de intervjuade anser det väsentligt att socialstyrelsen
”kan agera som en fristående och självständig myndighet”.

Behovet av en socialstyrelse vitsordas i undersökningen. Sålunda delar
drygt 80 % av de intervjuade uppfattningen att socialstyrelsen behövs som
garant för att kvaliteten i vården skall säkerställas. Likaså menar flertalet
tillfrågade att socialstyrelsen behövs som garant för vårdtagarnas rättssäkerhet.

En majoritet av de intervjuade - ca 71 % - anser vidare att socialstyrelsen
behövs för planeringen av den högspecialiserade vården.

I samband med att socialstyrelsen omorganiserades år 1980 avskaffades
den regionala tillsynsorganisationen, bl.a. länsläkarväsendet. Av totalt 68
tillfrågade anser de flesta - 37 jämfört med 26 - att en sådan funktion inte
behövs. Noteras kan att bland sjukvårdens kliniskt verksamma är de flesta -14 mot 3 - för ett återinförande av länsläkarfunktionen.

9.3 Allmän policy och verksamhetsinriktning

Enligt 2 § hälso- och sjukvårdslagen är målet för hälso- och sjukvården en
god hälsa och en vård ”på lika villkor" för hela befolkningen. I socialtjänstlagens
6 § stadgas att den enskilde har rätt till bistånd ”om hans behov inte kan
tillgodoses på annat sätt”. Socialstyrelsen har i de dokument som skall styra
verksamhetsinriktningen betonat att en övergripande uppgift för social
styrelsen är ”att främja hälsan och det sociala välbefinnandet hos befolkningen
samt att bevaka medborgarnas rätt till hälso- och sjukvård och sociala
tjänster på lika villkor, oavsett var de bor i landet” (kursiverat här).

Enligt statskontoret (avsnitt 5.2) måste man i ett decentraliserat system
acceptera vissa olikheter. Därför bör socialstyrelsen, förutom att bevaka att
vården bedrivs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, snarare inrikta sig
på att värna om godtagbar standard när det gäller t.ex. resurs- och
servicefrågor än att försöka uppnå en absolut jämlikhet.

De intervjuade har tillfrågats om sin syn på vilken ambitionsnivå socialstyrelsen
bör eftersträva, vård på lika villkor eller ”lägsta godtagbara standard”.
Det visar sig att det är fler intervjuade som tar ställning för ”lika villkor” än

Förs. 1988/89:7

Bilaga

för den lägre ambitionsnivån (71 jämfört med 49). Beträffande hälso- och
sjukvårdsområdet är det intressant att notera att landstingens administratörer
med ett enda undantag förordar ”lägsta godtagbara standard” medan
flertalet intervjuade chefläkare och klinikchefer anser att lika villkor skall
eftersträvas.

Enligt de nya riktlinjerna för socialstyrelsen (prop. 1987/88:100, bilaga 7)
har styrelsen en betydelsefull uppgift att främja - förutom hög kvalitet - en
god resursanvändning i vården och omsorgerna. Socialministern ansluter sig
också till den i socialstyrelsens treårsbudgetrapport uttalade ambitionen att
styrelsen i större omfattning än hittills bör behandla frågor om kostnader och
effektivitet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

I huvudenkäten har ställts frågor som gäller de intervjuades uppfattning
om socialstyrelsens engagemang i frågor av ekonomisk natur. Av svaren
framgår att omkring 50 % av de intervjuade inte anser att socialstyrelsen bör
ägna sig åt frågor rörande ekonomisk hushållning, rationalisering och
effektivisering inom vården. Ca 38 % hävdar motsatsen.

Vidare anser flertalet intervjuade, drygt 73 %, att socialstyrelsen, i
avvägningen mellan kvalitets- och kostnadsaspekter, bör sätta kvalitetsaspekterna
främst. Men bara ett fåtal - ca 6 % - tror att socialstyrelsens
betoning av kvalitetsaspekterna har motverkat en ”förhållandevis mer
angelägen kvantitativ satsning”.

Alltsedan 1980 års omorganisation har det varit en allmän strävan att
socialstyrelsen skall koncentrera sina resurser på mera övergripande frågor
och minska andelen ärenden av detaljkaraktär. 11988 års budgetproposition
gör socialministern dock bedömningen att det är oundvikligt att styrelsen
även framöver kommer att ha vissa uppgifter av mer traditionell myndighetskaraktär,
framför allt inom hälso- och sjukvården. Hon utesluter emellertid
inte att tillsynsutredningen kan komma att visa att vissa ytterligare ärenden
kan överlämnas till länsstyrelserna.

Statskontoret säger i sin utredning beträffande enskilda ärenden/patientärenden
att parallellt med strävandena att begränsa antalet ärenden bör
formerna för handläggning av dessa inom myndigheten övervägas. I vad
gäller en annan typ av detaljärenden, nämligen frågor om behörighet och
legitimation, anser statskontoret att handläggningen av dessa inte är en
uppgift för den centrala myndigheten. Kontoret ser stora fördelar i att
utbildningsbevisen likställs med legitimation och att dessa utfärdas av resp.
utbildningsansvarig. En tredje typ av detaljärenden, avseende tillståndsgivning,
tar enligt statskontoret numera en så liten del av socialstyrelsens
resurser i anspråk att någon förändring inte behöver diskuteras.

I revisorernas enkät har de intervjuade ombetts ange hur viktiga de anser
socialstyrelsens olika arbetsuppgifter vara. Av svaren framgår att enskilda
patient/klientärenden ges låg prioritet; endast 12 % av de intervjuade anser
denna arbetsuppgift viktig (avsnitt 7.2.5). Flertalet intervjuade - drygt 60 %
- uttrycker uppfattningen att socialstyrelsen inte skall vara en instans dit
människor kan vända sig med sina klagomål (avsnitt 7.9.1).

Statskontorets förslag att befria socialstyrelsen från ansvaret för behörighets-
och legitimationsfrågor får däremot mindre stöd. En majoritet (68 %)
anser sålunda att detta är en viktig arbetsuppgift för socialstyrelsen. Vidare

Förs. 1988/89:7

Bilaga

är det av 68 tillfrågade med anknytning till hälso- och sjukvård och tandvård
bara 2 som inte delar uppfattningen att ”legitimations- och behörighetsfrågor
samt andra författningsfrågor bör handläggas av en central statlig myndighet
som socialstyrelsen” (avsnitt 7.7).

9.4 Avgränsning mot andra myndigheter och organ

Drygt 20 % av de intervjuade i revisorernas huvudenkät anser att det inom
socialstyrelsen bedrivs samma verksamhet som inom andra statliga myndigheter
”vilket innebär onödigt dubbelarbete" (kursiverat här). Något flermotsvarande
drygt 25 % - menar att onödigt dubbelarbete förekommer vid
socialstyrelsen och primär- eller landstingskommunala organ. I sin kommentar
till dessa frågor anför en socialkonsulent att ”socialstyrelsen aldrig tycks
lära sig att först kontakta den regionala tillsynsmyndigheten.”

I sitt svar på myndighetsenkäten anför skolöverstyrelsen (SÖ) att onödigt
dubbelarbete ibland förekommer på hälsoupplysningsområdet när de två
myndigheterna inte håller tillräckliga kontakter.

Vidare redovisar myndigheterna vissa problem när det gäller ansvarsfördelningen.
Konsumentverket nämner i sammanhanget marknadsföring av
alkoholhaltiga drycker och information om säkerhetsrisker. Enligt SÖ finns i
detta avseende problem i fråga om initiativ till nya vårdutbildningar samt
praktik och vårdutbildningar jämte kompetensfrågor för undersköterskor.
Gränsdragningen mellan reguljär utbildning och uppdragsutbildning är inte
heller utklarad. SÖ klagar dessutom på att socialstyrelsen ibland har svårt att
dra konsekvenserna av att det är SÖ som har huvudansvaret för skolans
hälsovård och hälsofostransfrågor. Naturvårdsverket efterlyser en precisering
av ansvarsfördelningen mellan de två myndigheterna i fråga om
badanläggningar.

De centrala myndigheterna aktualiserar i sina svar vissa samarbets- eller
samrådsproblem visavi socialstyrelsen. Så anser t.ex. strålskyddsinstitutet att
”ibland tar saker mycket lång tid för SoS” och nämner som exempel frågor
rörande medicinteknisk säkerhet. Överstyrelsen för civil beredskap säger sig
i många fall sakna konkreta behovsbedömningar från socialstyrelsen,
framför allt inom sjukvårdsmaterielområdet.

Också SÖ och UHÄ tar i sina enkätsvar upp vissa samarbetsproblem.
Dessa behandlas närmare i avsnitt 9.9.

9.5 Tillsyn, kontroll

Det primära syftet med tillsynsverksamheten är enligt bl.a. socialstyrelsens
egna policydokument inte att beivra fel eller försummelser i vården utan att i
möjligaste mån förhindra att liknande misstag upprepas. Målet är också att
kontrollera att den totala verksamheten uppfyller lagstiftningens krav på
t.ex. rättssäkerhet och att verksamheten kommer alla till del.

En majoritet av de intervjuade - ca 75 % - instämmer i påståendet att
socialstyrelsen - förutom att utfärda föreskrifter - bör utöva tillsyn och
kontroll så att kvalitet och säkerhet inom vården upprätthålls (avsnitt 7.4).
En ännu större majoritet - 92 % - anser det viktigt att socialstyrelsen påtalar
brister och missförhållanden. Några intervjuade efterlyser ett mera kraftfullt

Förs. 1988/89:7

Bilaga

agerande från socialstyrelsens sida. En socialkonsulent tycker exempelvis att
socialstyrelsen har svårt att ta ställning i principiella frågor och uttrycka sig
konkret. En intresseorganisation anser att socialstyrelsen är för lam i sitt
agerande. Enligt en klinikchef bör socialstyrelsen förses med korrektivmöjligheter.

En liknande synpunkt framkommer i myndighetsenkäten. Sålunda anser
kriminalvårdsstyrelsen att socialstyrelsens tillsynsansvar borde innefatta ett
yttersta ansvar för att vård kommer till stånd. Socialstyrelsen borde, vid tvist
mellan landsting, kunna ingripa och fastställa vilket landsting som har
vårdansvar. Enligt handikapprådet är det angeläget att socialstyrelsens
tillsynsansvar stärks med tanke på att viktiga beslut som rör handikappade i
ökande utsträckning fattas på regional och lokal nivå med påtagliga
skillnader i servicenivå och servicekostnader som följd.

9.6 Tillsyn, uppföljning

En klar majoritet av de intervjuade i huvudenkäten, ca 89 %, delar
uppfattningen att socialstyrelsen bör bedriva en systematisk uppföljning och
utvärdering inom sina verksamhetsområden. En dryg tredjedel av dessa
tycker att den nuvarande situationen är otillfredsställande. En socialkonsulent
anför i sammanhanget att socialstyrelsen utnyttjar länsstyrelsen alldeles
för dåligt, inte bara den sociala funktionen utan även t.ex. de regionalekonomiska
och juridiska enheterna. En kollega till denne med samma inställning
menar att socialstyrelsen bör utforma utvärderingsmodeller för socialtjänsten
så att utvärderingen i större utsträckning kan göras lokalt.

Vissa kritiska synpunkter på socialstyrelsens uppföljning framkommer
också i myndighetsenkäten. Konsumentverket anser socialstyrelsens uppföljningsresurser
otillräckliga. Enligt SÖ:s uppfattning har socialstyrelsen en
låg aktivitet när det gäller uppföljningen inom skolområdet. 1 fråga om
skolhälsovården ifrågasätter SÖ om någon uppföljning över huvud taget
förekommer. Statistiska centralbyrån (SCB) tycker att befintlig SCBstatistik
i större utsträckning bör kunna användas som analysunderlag. SCB
skulle kunna göra kompletterande bearbetningar på uppdrag av socialstyrelsen.
Detta skulle dock kräva en förstärkning av socialstyrelsens analyskompetens.
Statens naturvårdsverk efterlyser mer uppföljning inom hälsoskyddsområdet.

9.7 Planeringsunderlag/policyutveckling

Flertalet intervjuade i huvudenkäten - ca 84 % - ansluter sig till uppfattningen
att socialstyrelsen aktivt bör delta i och samordna den övergripande
planeringen inom socialsektorn. Ett fyrtiotal av dessa är nöjda med den
nuvarande situationen medan ungefär lika många anser situationen vara
dålig. En tjänsteman vid Kommunförbundet anser att socialstyrelsen saknar
en genomtänkt strategi för sin planering inom socialtjänstområdet. Några
intervjuade anser att det brister i samordningen mellan departement,
socialstyrelsen och kommunförbunden.

Flertalet intervjuade - omkring 72 % - är också av uppfattningen att
socialstyrelsen inte skall försöka påverka planeringen på regional och lokal

Förs. 1988/89:7

Bilaga

5 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 7

nivå utan där enbart erbjuda hjälp med planeringsunderlag. En intervjuad
landstingstjänstemän med ansvar för länssjukvårdsfrågor framhåller att
socialstyrelsen bl.a. bör tillhandahålla underlag för regionplanering, vilket
man är "synnerligen långsam med".

SÖ efterlyser större aktivitet när det gäller t.ex. utredningar om personalbehovet
inom vårdområdet (jfr avsnitt 9.9). ÖCB önskar att socialstyrelsen
konkretiserar behoven av sjukvårdsprodukter under försörjningskriser.
Avsaknaden av dessa behovsbedömningar försvårar och, i vissa fall,
omöjliggör ÖCB:s planeringsåtgärder, anser myndigheten.

9.8 Föreskrifter och allmänna råd samt andra
kunskapsförmedlande styrmedel

Ibland har den uppfattningen framförts att socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd driver upp kostnaderna onödigt mycket. Denna uppfattning får
bara delvis stöd i undersökningen. Sålunda anser en knapp fjärdedel av
samtliga intervjuade att föreskrifterna är onödigt kostnadsdrivande medan
bara ca 5 % anser att de allmänna råden har en onödigt kostnadsdrivande
effekt. Inom hälso- och sjukvårdsområdet nämns som exempel på kostnadsdrivande
föreskrifter vissa bestämmelser rörande anestesi och provtagning
vid graviditet. I många intervjukommentarer uttrycks för övrigt stor
uppskattning med de allmänna råden. Endast få intervjuade anser t.ex. att de
allmänna råden är för allmänna eller att råden (och föreskrifterna) är alltför
detaljerade.

Däremot är det flera intervjuade, cirka en tredjedel, som anser att
huvudmännen får motstridande budskap av socialstyrelsen respektive de två
kommunförbunden. De instämmer sålunda i påståendet att kommunförbundens
anvisningar eller rekommendationer i ett ämne ibland strider mot
socialstyrelsens motsvarande föreskrifter eller allmänna råd. En sjukvårdsdirektör
menar att enstaka exempel på detta torde finnas. Däremot, hävdar
han, finns det många exempel på att "bristande samförstånd eller samförståndsvilja
mellan Landstingsförbundet och socialstyrelsen medfört förseningar
och/eller dåliga kompromisser”.

Socialstyrelsens informationsverksamhet anses av flertalet intervjuade
vara väsentlig och ges faktiskt den högsta angelägenhetsgraden av samtliga
verksamhetstyper (avsnitt 7.2.5). Det framgår också att ca 93 % av de
intervjuade anser att socialstyrelsen, när det t.ex. gäller information om
lagstiftning och rättstillämpning, har en väsentlig funktion att fylla (avsnitt
7.8.6).

Socialstyrelsens olika publikationsserier förefaller vara uppskattade och
uppges ha lästs av mellan 85 och 91 % av de intervjuade. Också många
centrala myndigheter uttrycker uppskattning. Konsumentverket säger sig
gärna använda publikationerna som fördjupningsmaterial. Enligt bl.a.
kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen är publikationerna och annat
informationsmaterial värdefulla för arbetet inom myndigheterna.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

9.9 Utbildningsfrågor

I statskontorets rapport om socialstyrelsen anförs att det finns ett stort behov
av att socialsektorns krav och önskemål liksom statsmakternas önskemål om
den framtida inriktningen kommer till uttryck inom såväl medicinarutbildningen
som övriga utbildningar inom socialsektorn.

I sitt svar på revisorernas enkät anför SÖ att samrådet mellan SÖ och
socialstyrelsen ibland är otillräckligt. SÖ skulle därför önska att socialstyrelsen
oftare än nu kunde ge signaler om behov av förändringar i utbildningar.
Dessutom efterlyser SÖ hos socialstyrelsen en större kunskap om kvalitet i
komvuxutbildningen. I vissa frågor som rör skolhälsovården ankommer det
på socialstyrelsen att fatta beslut. På grund av socialstyrelsens bristande
kunskaper om och kontaktnät i skolvärlden krävs ibland stora insatser av SÖ
för att klargöra förhållandena.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) är i sitt arbete med planering
av utbildningarnas innehåll och dimensionering beroende av att det finns en
framförhållning hos socialstyrelsen. Denna har enligt UHÄ ibland saknats.
Det gäller t.ex. bedömningar om förväntad verksamhetsutveckling och
underlag för förslag om dimensionering av vårdutbildningarna och barnomsorgsutbildningarna.
UHÄ säger sig ofta ha tvingats göra bedömningar både
om verksamhetens innehåll och utbildningsdimensionering utan underlag
från socialstyrelsen.

I huvudenkäten (avsnitt 7.10) instämmer en stor majoritet av de intervjuade
- drygt 91 % - i påståendet att socialstyrelsen aktivt bör delta i UHÄ:s
och SÖ:s planering av utbildningen inom socialsektorn. Endast 4 % redovisar
motsatt uppfattning. Av de 145 personer som instämmer anser 52 att den
nuvarande situationen härvidlag är dålig. Endast 13 anser motsatsen. Spris
representant i undersökningen anser detta vara ”ett av våra största problem”.
Några intervjuade hävdar att socialstyrelsen har för litet inflytande på
utbildningsfrågorna.

9.10 Kunskapsutveckling av FoU-karaktär

Statskontoret säger sig vid sina kontakter med företrädare för vissa landsting
ha funnit att FoU-området i hög grad anses vara en uppgift för den centrala
myndigheten. Statskontoret delar denna uppfattning. Kontoret menar
därför att det skall vara socialstyrelsen och inte i första hand socialdepartementet
som skall förfoga över medel för försöksverksamhet och utvecklingsarbete.

Statskontorets uppfattning synes få stöd i revisorernas undersökning.
Sålunda anser flertalet intervjuade, ca 89 %, att det är viktigt att socialstyrelsen
håller kontakt med nya forskningsrön och ny metodik (avsnitt 7.12).
Något färre, men fortfarande ett flertal (ca 62 %), har uppfattningen att
socialstyrelsen självständigt bör initiera forsknings- och utvecklingsprojekt.

I myndighetsenkäten redovisas flera positiva omdömen om socialstyrelsens
sätt att hålla kontakt med forskning och utveckling. Dock anser SÖ att
socialstyrelsen ”har en låg profil och är trevande och lågmäld” när det gäller
omvårdnadsforskning. Vidare säger sig SÖ inte få så mycket information från

Förs. 1988/89:7

Bilaga

socialstyrelsen om den forskning som bedrivs i fråga om utbildning för barn
och vuxna.

9.11 Servicenivå och fackmässig kompetens m.m.

I avsnitt 7.13 redovisas vissa synpunkter på socialstyrelsens service. Därav
framgår bl.a. att omkring en tredjedel av de intervjuade anser det vara svårt
att komma fram till rätt person när man ringer till socialstyrelsen. En nästan
lika stor andel uttrycker missnöje med möjligheterna att få snabba och klara
besked av styrelsen. Ca 20 % menar att handläggningstiderna som regel inte
är acceptabla - flera är dock nöjda på denna punkt - medan mer än varannan
intervjuad tycker att socialstyrelsen tar för lång tid på sig att utfärda
föreskrifter och allmänna råd med anledning av ny lagstiftning. I sammanhanget
klagar en intresseorganisation på att den fick vänta i ett par år på en
redovisning om föräldrautbildning och ”nu har man förhalat allmänna råd
om barns hälsa i förskolan i 2-3 år!”. Många intervjuade uttalar dock att
dröjsmålen inte enbart skall lastas på socialstyrelsen; kommunförbunden och
statsmakterna får också ta på sig en del av ansvaret.

De intervjuade har tillfrågats rörande sin uppfattning om socialstyrelsens
kompetens inom styrelsens verksamhetsområden. Endast omkring 37 %
uttrycker en bestämd uppfattning på denna punkt. Av dem som anser sig veta
fördelar sig svaren nästan jämnt på två alternativa omdömen - 46 personer
anser att den fackmässiga kompetensen är tillfredsställande medan 45 hävdar
motsatsen. Inom hälso- och sjukvårdsområdet överväger uppfattningen att
kompetensen inte är tillfredsställande medan den motsatta åsikten är
vanligare bland personer med anknytning till tandvård, socialtjänst i
allmänhet och barnomsorg.

Också i svaren på myndighetsenkäten redovisas synpunkter på socialstyrelsens
kompetens. Konsumentverket efterlyser större kompetens - och
resurser - när det gäller att föra ut kunskaper och få socialtjänsten att arbeta
med budgetrådgivning. UHÄ anser att det är svårt att veta om avsaknaden av
underlag för utbildningsplanering (jfr avsnitt 9.9) beror på bristande resurser
eller bristande kompetens inom socialstyrelsen. I övrigt synes de positiva
omdömena dominera bland myndigheterna.

9.12 Sammanfattande bedömningar

Genom revisorernas omvärldsundersökning har framkommit en lång rad
synpunkter på socialstyrelsen, dess berättigande, dess roll och allmänna
verksamhetsinriktning, dess arbetsuppgifter och dess sätt att fullgöra sina
funktioner. Somliga uppfattningar delas av en betydande majoritet av de
intervjuade medan andra åsikter omfattas av ett mindretal. Starkt förenklat
kan omvärldens syn på socialstyrelsen sammanfattas i följande punkter:
Ett flertal anser bl.a.

- att socialstyrelsen behövs som garant för kvalitet och rättssäkerhet i
vården,

- att socialstyrelsen behövs för den högspecialiserade vården,

- att socialstyrelsen bör kunna agera som en fristående och självständig
myndighet,

Förs. 1988/89:7

Bilaga

att systemet med beredningar av olika slag inom kanslihuset -”ad
hockratin” - bör avskaffas,

att information, planeringsunderlag/policyutveckling, författningsfrågor,
tillsyn, uppföljning, behörighetsfrågor, kunskapsutveckling av FoUkaraktär,
utbildningsfrågor, internationella frågor och tillsyn, kontroll är
viktiga arbetsuppgifter för socialstyrelsen,

att tillståndsgivning, administration av statsbidrag, enskilda patientklientärenden
och administration av underförvaltningar är mindre viktiga
eller onödiga arbetsuppgifter,

att socialstyrelsen i sin tillsynsverksamhet bör prioritera informella
kontakter och dialog framför att utfärda föreskrifter och göra inspektioner,

att socialstyrelsen inte som ett led i sin tillsyn bör göra regelbundna
inspektioner,

att det är viktigt att socialstyrelsen påtalar brister och missförhållanden
inom vården,

att socialstyrelsen bör bedriva en systematisk uppföljning och utvärdering
inom sina verksamhetsområden,

att socialstyrelsen aktivt bör delta i och samordna den övergripande
planeringen inom sina verksamhetsområden,

att socialstyrelsen aktivt bör delta i UHÄ:s och SÖ:s planering av
utbildningen inom socialsektorn,

a» socialstyrelsen inte bör påverka planeringen på regional och lokal nivå
utan enbart tillhandahålla planeringsunderlag,

att socialstyrelsen aktivt bör driva de etiska frågorna om hur patienter,
klienter och anhöriga skall bemötas,

att det är viktigt att frågor om legitimation och behörighet handläggs av
socialstyrelsen,

att socialstyrelsen har en viktig funktion när det gäller att informera om

lagstiftning och rättstillämpning,

att socialstyrelsen skall bedriva hälsoupplysning,

att socialstyrelsen bör hålla kontakt med forskning och utveckling,

att socialstyrelsen självständigt bör initiera FoU-projekt,

att socialstyrelsen tar för lång tid på sig för att utfärda föreskrifter och

allmänna råd.

Ett inte obetydligt mindretal (mindre än 50 men mer än 20 %) anser bl.a.
att det behövs en funktion motsvarande den tidigare länsläkarfunktionen,
att socialstyrelsen bör ägna sig åt frågor rörande ekonomisk hushållning,
rationalisering och effekti visering inom vården,

att onödigt dubbelarbete förekommer vid socialstyrelsen och andra

statliga och kommunala myndigheter eller organ,

att socialstyrelsen bör företa regelbundna inspektioner som ett led i sin

tillsynsverksamhet,

att socialstyrelsens föreskrifter är onödigt kostnadsdrivande,
att kommunförbundens anvisningar eller rekommendationer i ett ämne
ibland strider mot socialstyrelsens motsvarande föreskrifter eller allmänna
råd,

Förs. 1988/89:7

Bilaga

- att enskilda människor skall kunna få rådgivning och information av
socialstyrelsen,

- att det är svårt att komma fram till rätt person när man ringer till
socialstyrelsen,

- att möjligheterna är små att få snabbt och klart besked i en fråga när man
vänder sig till socialstyrelsen,

- att handläggningstiderna som regel inte är acceptabla,

- att socialstyrelsen för närvarande inte har en tillfredsställande fackmässig
kompetens,

- att bildandet av en gemensam myndighet för hälso- och sjukvård och
socialtjänst medfört en försvagning av den medicinska kompetensen och
de medicinska frågornas ställning.

Vad flertalet intervjuade anfört beträffande socialstyrelsen förtjänar
naturligtvis beaktande. Men även de uppfattningar som framförs av ett
mindretal kan vara väl grundade och borde föranleda socialstyrelsen att
överväga om och på vilket sätt förbättringar kan vidtas. Ett par exempel skall
nämnas.

Sålunda anser ca 33 % av de intervjuade i revisorernas huvudenkät att den
nuvarande situationen i vad gäller socialstyrelsens engagemang i utbildningsplaneringen
inom socialsektorn är dålig. Till dessa hör Spris representant
som anser detta vara ”ett av våra största problem”. Andra intervjuade menar
att socialstyrelsen bör ges ett större inflytande på utbildningsfrågorna.

I sitt enkätsvar uttrycker SÖ önskemål om att socialstyrelsen oftare än nu
kunde ge signaler om behov av förändringar i utbildningar. UHÄ säger sig i
sitt arbete med planering av utbildningarnas innehåll och dimensionering
vara beroende av att det finns en framförhållning hos socialstyrelsen. Denna
har UHÄ ibland saknat. Som exempel nämns bedömningar om förväntad
verksamhetsutveckling och underlag för förslag om dimensionering av
vårdutbildningarna och barnomsorgsutbildningarna. UHÄ har, säger man,
ofta tvingats göra bedömningar både om verksamhetens innehåll och
utbildningsdimensionering utan underlag från socialstyrelsen.

De av SÖ och UHÄ redovisade förhållandena synes anmärkningsvärda
och borde motivera socialstyrelsen till snara åtgärder för att en förändring
skall komma till stånd.

Ett annat exempel på synpunkter som bör beaktas gäller socialstyrelsens
agerande i förhållande till den regionala tillsynsmyndigheten på socialtjänstområdet,
länsstyrelsernas sociala funktioner. Sålunda antyds i intervjukommentarerna
att socialstyrelsen vid sina besök i länets kommuner underlåter
att först kontakta den sociala funktionen. Att en sådan kontakt bör tas synes
självklart.

I anslutning till granskningsarbetet har uppmärksammats ett problem som
gäller den inom socialstyrelsens verksamhetsfält tillämpade terminologin,
närmare bestämt benämningarna på vissa verksamhetstyper. Som tidigare
redovisats i rapporten fick socialstyrelsen i samband med treårsbudgetarbetet
klart för sig att olika enheter inom verket kategoriserade samma slags
aktiviteter på olika sätt. Detta föranledde verksledningen att utarbeta ett
”definitionsdokument” för att åstadkomma större enhetlighet.

Vad som alltså uppenbarligen bjuder på problem inom socialstyrelsen

Förs. 1988/89:7

Bilaga

borde inte vara mindre komplicerat i styrelsens omvärld. Revisorernas
undersökning har också bekräftat att många i socialsektorn engagerade, även
i höga befattningar, har svårt att skilja begreppen åt. De största problemen
vållar termerna tillsyn, kontroll och tillsyn, uppföljning. Enligt socialstyrelsens
egen definition avser tillsyn, uppföljning ”inhämtande och analys av
uppgifter om förhållanden inom SoS verksamhetsområden samt om människors
levnadsförhållanden och hälsotillstånd m.m. Uppgifterna används
bl.a. som underlag för åtgärder och ställningstaganden inom SoS eller
regeringen.” Tillsyn, kontroll avser ”bevakning av kvalitets-, integritets- och
säkerhetsfrågor rörande enskilda patienter/klienter/invånare samt utredning
och åtgärd med anledning av olycka, fel eller försummelse eller misstanke
härom”.

Fortsatta ansträngningar bör göras för att åstadkomma enhetliga och
begripliga begrepp. Detta skulle sannolikt ge fördelar både från resultatanalys-
och verksamhetsplaneringssynpunkt och dessutom underlätta kommunikationen
människor emellan. Varför inte reservera ordet tillsyn för den
kontrollerande funktionen och byta ut termen tillsyn, uppföljning mot
exempelvis utvärdering, vilket det faktiskt är fråga om?

9.13 Förslag

Vad som framkommit vid revisorernas undersökning bör tas till vara såväl i
det inom socialdepartementet pågående översynsarbetet som i socialstyrelsens
eget fortsatta utvecklingsarbete.

Förs. 1988/89:7

Bilaga

Resultatredovisning - huvudenkäten

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Inledning

I denna bilaga redovisas resultaten från den s.k. huvudenkäten som ingår
som en del i riksdagens revisorers omvärldsundersökning rörande socialstyrelsen.

Beträffande enkätens utformning m.m. hänvisas till avsnitt 6.2 i huvudrapporten
som också innehåller ett sammandrag av resultaten (kap. 7).

1 Socialstyrelsens roll under ändrade betingelser

1.1 Har decentraliseringen försämrat socialstyrelsens
planerings- och tillsynsförutsättningar?

Påståendet löd:

Decentraliseringen inom hälso- och sjukvården har drivits så långt att
socialstyrelsens planerings- och tillsynsförutsättningar minskat på ett
icke önskvärt sätt.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsområdet, tandvården,
socialtjänsten och barnomsorgen.

Svaren uppvisar följande fördelning:

Instämmer 44

Instämmer ej 90

Vet ej 23

Ej svarat 2

Summa 159

En majoritet av de tillfrågade - 57 procent - instämmer således ej i
påståendet medan en dryg fjärdedel instämmer. Den största andelen
instämmanden kommer från fackliga och andra intresseorganisationer, 13 av
sammanlagt 18. Av de tillfrågade inom landstingsvärlden delas uppfattningen
av betydligt färre, 16 av 70.

1.1.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Centralisering har dock samma tveksamma effekt (centralt placerad
landstingstjänstemän).

- Ett mycket stort problem (intresseorganisation).

- Det finns numera få områden där socialstyrelsen har reella möjligheter att
ålägga eller påverka, vilket leder till stora lokala variationer - ibland
orättvisor - t.ex. inom äldreomsorg och barnomsorg (socialkonsulent).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Dock finns vissa tendenser till detta (centralt placerad landstingstjänstemän).

- I ett decentraliserat system bör man ha en "statsmannaledning". Vi håller
på att lyckas med detta (centralt placerad landstingstjänstemän).

Annan kommentar:

- Vet ej. Många kommuner sköter sina uppgifter mycket bra. Socialstyrelsen
borde dock ibland ha bättre möjlighet att visa tänderna (socialkonsulent).

1.2 Vad har ”ad hockratin” betytt?

Påståendet löd:

Förekomsten av beredningar av olika slag inom kanslihuset, t.ex.
hälso- och sjukvårdsberedningen, innebär att behovet av en central
statlig myndighet för hälso- och sjukvårdsfrågor kan ifrågasättas.

Påståendet, som återfanns endast i hälso- och sjukvårdsformuläret, besvaras
enligt följande:

Instämmer	13
Instämmer ej	31
Vet ej	9
Inget svar	2
Summa	55

Inom landstingsvärldens administrativa nivåer är båda uppfattningarna lika

vanliga - 10 instämmer medan 11 inte instämmer. På den kliniska nivån

instämmer endast 2 medan 10 inte instämmer. Ingen av de fackliga och övriga

intresseorganisationerna instämmer, däremot Spri.

1.2.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Bör inordnas i socialstyrelsen (Spri).

- Socialstyrelsen bör återfå mer av sin tidigare betydelse - färre beredningar,
typ AIDS-delegationen, bör ligga i departementet (klinikchef).

- Ja, men utvecklingen är fel. Beredningarna bör avskaffas och socialstyrelsen
ha större sektorsansvar.

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Beredningarna borde avskaffas (planeringschef).

- Kompetensfördelningen departement - socialstyrelsen är mycket oklar
och skapar förvirring (sjukvårdsdirektör).

- Fristående professionell kompetens och professionellt ansvar måste
finnas (sjukvårdsdirektör).

- Beredningarna inom kanslihuset ifrågasätts.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Kommentarerna - som samtliga uttrycker kritik mot förekomsten av
beredningar inom kanslihuset - tyder på att påståendet kan tolkas på olika
sätt, med andra ord att de som instämmer kan ha samma uppfattning som de
som inte instämmer, nämligen att beredningarna inte är någon bra företeelse.

1.3 Hotas socialstyrelsens självständighet?

Påståendet löd:

Det är viktigt att socialstyrelsen kan agera som en fristående och
självständig myndighet.

Av 201 tillfrågade instämmer 172 - motsvarande 86 procent - i detta
påstående. Endast 5 intervjuade instämmer ej medan övriga antingen inte
har någon uppfattning eller avstår från att svara. Av dem som instämmer
anser 37- en dryg femtedel - att den nuvarande situationen är bra medan 51-ca 30 procent - anser motsatsen.

1.3.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen styrs av departement och politiker
(smittskyddsläkare).

- Situationen är dålig. Det råder oklarhet rörande socialstyrelsens roll och
ansvar visavi departementet (socialkonsulent).

- Ibland vore det önskvärt att socialstyrelsen var mera självständig
gentemot Svenska kommunförbundet. Styrelsen bör också få inta en
mera självständig hållning i förhållande till departementet (socialkonsulent).

- Kommunförbunden agerar tidvis som myndigheter när socialstyrelsen
inte hinner med (smittskyddsläkare).

- Situationen är bra. Socialstyrelsen har bättrat sig en hel del på senare år
(socialkonsulent).

1.4 Behövs socialstyrelsen som garant för kvalitet i vården?
Påståendet löd:

Det behövs en central myndighet söm socialstyrelsen för att kvaliteten
inom hälso- och sjukvården skall säkerställas. Om Ni instämmer, bör
ambitionen vara

- att lika villkor gäller inom hälso- och sjukvården över hela landet?

- endast att en lägsta godtagbara sstandard uppnås överallt?

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Motsvarande påstående och frågor gjordes beträffande omsorgsvård, tandvård,
socialtjänst och barnomsorg.

På påståendet	svarar de intervjuade enligt följande
Instämmer	128
Instämmer ej	22
Vet ej	6
Inget svar	3
Summa	159

Drygt 80 procent av de intervjuade delar alltså uppfatttningen att socialstyrelsen
behövs för att kvaliteten inom vården skall säkerställas. Endast ca 14
procent är av motsatt uppfattning. Till dessa hör såväl Landstingsförbundet
som Kommunförbundets representanter.

Inom länsstyrelsernas sociala funktioner instämmer samtliga 18 intervjuade.
Inom landstingens administrativa nivåer instämmer 31 medan 10 har
den motsatta åsikten. På den kliniska nivån instämmer 20 medan en
intervjuad inte instämmer. Av 49 tjänstemän inom primärkommunerna
instämmer 40 medan 6 inte instämmer. Inom grupperna fackliga och övriga
intresseorganisationer är enigheten total: samtliga instämmer utom en som
inte har någon uppfattning i frågan.

Beträffande ambitionsnivån (lika villkor eller lägsta godtagbara standard)
fördelar sig svaren på verksamhetsområden på följande sätt:

Verksamhetsområde	Lika villkor	Lägsta gemensamma standard
Hälso- och sjukvård	28	13
Omsorgsvård	5	7
Tandvård	3	8
Socialtjänst	23	13
Barnomsorg	12	8

Av svarsmaterialet framgår i övrigt bl.a. följande.

Inom hälso- och sjukvårdsområdet förordar 8 befattningshavare inom
landstingens centrala kanslier lägsta godtagbara standard men endast en lika
villkor. Av sjukhusdirektörerna förordar 5 lika villkor men ingen lägsta
godtagbara standard. På den kliniska nivån förordar 12 befattningshavare
lika villkor och 2 lägsta godtagbara standard.

På tandvårdsområdet anser 6 tandvårdschefer att lägsta godtagbara
standard skall eftersträvas medan en förordar lika villkor.

Inom socialtjänstområdet tar 15 tillfrågade socialkonsulenter ställning för
lika villkor och 2 för lägsta godtagbara standard. Flertalet primärkommunala
befattningshavare anser att lägsta godtagbara standard skall eftersträvas (6
vill ha lika villkor).

1.4.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet och som anser att
lika villkor skall eftersträvas:

- En viktig uppgift för länsstyrelsens sociala funktion (socialkonsulent).

- Socialstyrelsen har lyckats genom att inte ge vika, nästan helt i fråga om
socialbidrag, men mycket kvarstår, t.ex. missbrukssidan (socialkonsulent).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

- Risken för överbehandlingar är särskilt stor på orter med många
tandläkare. Socialstyrelsen bör därför omarbeta etableringsreglerna
(tandvårdschef).

- Villkoren är mycket ojämlika och styrs helt av kommunens godtycke
(intresseorganisation).

- Efter lokala förutsättningar. Storstadslösningar kan inte prackas på
glesbygden. Det avgörande måste vara kvalitet och tillgänglighet för den
enskilde handikappade (ansvarig inom omsorgsvården).

- Även om standarden skall hållas hög skall stor frihet lämnas för lokala
variationer. Goda lokala lösningar bör premieras (ansvarig inom omsorgsvården).

- Vid lika förutsättningar, ja. Geografiska förhållanden måste beaktas -om man bor i väglöst land miltals från ”civilisationen” måste man finna sig
i vissa svårigheter, t.ex. blir dagvård överhuvudtaget omöjlig (chefläkare).

- Staten bör ha ett organ som ser till att tandvårdslagen "tolkas" och följs
(tandvårdschef).

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet och som anser att

lägsta godtagbara standard skall eftersträvas:

- Lika villkor över hela landet kan innebära stagnation, lägsta godtagbara
standard innebär incitament att förbättra för enskild huvudman (landsting)
och därmed konkurrens, stimulans (intresseorganisation).

- Önskvärt med lika villkor men orealistiskt (socialkonsulent).

- Likriktande mallar upplevs mer som hinder än som stöd (ansvarig inom
omsorgsverksamhet).

- Lika villkor kan inte objektivt bestämmas. Dessutom utgör praktiska,
ekonomiska och andra förutsättningar hinder för att detta mål skall nås
(sjukvårdsdirektör).

- Tveksamt om det behövs en myndighet för att garantera detta. Jag tror att
det klaras bra av kommunerna. Däremot behövs en myndighet som
stimulerar, påminner och kan hjälpa till med material för att hålla
kvaliteten och utveckla verksamheten (tjänsteman vid socialförvaltning).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer i påståendet:

- Centrala myndigheters insatser inom hälso- och sjukvården är knappast
ägnade att applådera. Jämför den tidigare psykiatriska vården (sjukvårdsdirektör).

Övriga kommentarer:

- Det är viktigt att kommunerna får bygga upp sin sjukvård utifrån de
lokala förutsättningar som finns. Det är inte nödvändigt eller ens önskvärt
att sjukvården ser likadan ut över hela landet (SHSTF).

- I andra länder klaras kvaliteten lika bra (eller lika dåligt) utan motsvarighet
till socialstyrelsen. Det behövs riktlinjer för vad som är godtagbar
standard; detta måste beslutas politiskt (sjukvårdsdirektör).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

1.5 Behövs socialstyrelsen som garant för rättssäkerheten?

Påståendet löd:

Det behövs en central statlig myndighet som socialstyrelsen som
bevakar patienternas rättssäkerhet.

Påståendet återfanns i hälso- och sjukvårdsformuläret. Motsvarande påstående
gjordes beträffande omsorgsvård, tandvård, socialtjänst och barnomsorg.

Svaren fördelar sig på följande sätt:

Instämmer	97
Instämmer ej	52
Vet ej	9
Inget svar	1
Summa	159

Av samtliga svarande instämmer 61 procent i påståendet om socialstyrelsen
som garant för rättssäkerheten. Omkring 33 procent anser motsatsen.

Bland de svar som innebär ett ställningstagande är instämmandena i
majoritet inom samtliga verksamhetsområden utom socialtjänsten där lika
många instämmer som har motsatt uppfattning. Instämmandena överväger
inom alla urvalskategorier utom bland Kommunförbundets och Landstingsförbundets
representanter som inte instämmer. Bland fackliga och övriga
intresseorganisationer finns ingen som förnekar behovet av en central garant
för rättssäkerhet (däremot har 3 ingen uppfattning i frågan).

1.5.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Om det inte kan ordnas regionalt (Spri).

- I nuvarande omfattning. Rättssäkerheten tillgodoses också på annat sätt
(landstingstjänstemän med ansvar för omsorgsfrågor).

- Bättre med en central myndighet än som nu länsrätten (landstingstjänstemän
inom omsorgsvården).

- Ramlagen kräver att tillsynsorganen bevakar klienternas intressen och
rättigheter (socialkonsulent).

- Som en sista instans (sjukvårdsdirektör).

- Bristande tillsyn leder till ojämlikhet. Socialkonsulenterna hinner tyvärr
inte allt (intresseorganisation).

- Måste tyvärr instämma. Bäst vore naturligtvis om man kunde lita till
landstingskommunala och primärkommunala ”goda krafter” (tjänsteman
inom omsorgsvården).

- Men samtidigt skall inte patienternas rättigheter betonas i alltför hög grad
(klinikchef).

- Men i första hand bör länsstyrelserna sköta s.k. individärenden; socialstyrelsen
principerna (socialkonsulent).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

- Primärt landstingens ansvar. Socialstyrelsen behövs vid oenighet (sjukvårdsdirektör).

- För stora standardskillnader mellan kommunerna avseende kvalitet,
kvantitet och föräldrakostnader (tjänsteman vid socialförvaltning).

- Med tanke på att JO är ganska tandlös, ja. Socialstyrelsen kunde även här
vara ett stöd för länsstyrelsens socialkonsulenter. Vid felaktigheter som
inte rättas efter påpekanden saknar länsstyrelsen möjligheter att förelägga
eller vidta annan sanktion (socialkonsulent).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Socialstyrelsens kompetens behövs i speciella ärenden, t.ex. yttranden till
domstolarna. En klarare ansvarsfördelning socialstyrelse - länsstyrelse
önskvärd (socialkonsulent).

- JO på central nivå, länsstyrelsen på regional (socialkonsulent).

- Klienternas rättigheter skall bevakas och tillgodoses av JO och länsstyrelsen
(socialkonsulent).

- HSAN har den funktionen i dag (chefläkare).

- Detta bör göras på lokal nivå och genom förvaltningsdomstolarna
(tjänsteman vid Kommunförbundet).

- Omsorgslagens besvärsregler garanterar rättssäkerheten (chefstjänsteman
med ansvar för omsorgsfrågor).

- Inte längre - rättssäkerheten garanteras på andra sätt (hälso- och
sjukvårdsdirektör).

1.6 Behövs socialstyrelsen för den högspecialiserade vården?

Påståendet löd:

Det behövs en central myndighet som socialstyrelsen, som tar ansvar
för planeringen av den högspecialiserade vården, t.ex. brännskadevården.

Påståendet gjordes endast i hälso- och sjukvårdsformuläret.
Svaren fördelar sig på följande sätt:

Instämmer 39

Instämmer ej 12

Vet ej 3

Inget svar 1

Summa 55

En majoritet av de intervjuade anser således att socialstyrelsen behövs för
angivet ändamål.

Av dem som inte instämmer återfinns 7 på landstingens administrativa
nivåer och 2 på den kliniska nivån. Av organisationerna instämmer samtliga
utom 2 intresseorganisationer.

Av de 39 som instämmer anser 7 att den nuvarande situationen är bra
medan 13 anser den vara dålig.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

1.6.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är dålig. Oklar ansvarsfördelning socialstyrelse - Landstingsförbundet
- departementet (planeringschef).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen saknar resurser för detta. Den
medicinska kompetensen finns på ett fåtal händer (hälso- och sjukvårdsdirektör).

- Situationen är dålig. Politisk samordning på riksnivå bör åvila regering
och riksdag. Situationen är i dag mycket oklar. Oklar ansvarsfördelning
departement - beredningar - socialstyrelsen - Spri - Landstingsförbundet
(landstingsdirektör).

- Situationen är dålig p.g.a. resursbrist (sjukvårdsdirektör).

- Situationen är dålig. Osäker på socialstyrelsens roll. Landstingsförbundet
verkar starkare (klinikchef).

- Situationen är bra. En central instans behövs för att planera för vård som
endast finns på ett fåtal ställen i landet (sjukvårdsdirektör).

- Situationen är bra. En av de uppgifter som socialstyrelsen hittills skött bra
(facklig organisation).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Delta! men inte ”ta ansvar för” (sjukhusdirektör).

- Jag tror inte att det går. Medicinsk kunskap på sjukhusen, konkurrens,
utvecklingsplanering kommer att bli övermäktiga socialstyrelsen i det
fallet. En centralstyrning i landet skulle bli utvecklingshämmande
(sjukhusdirektör).

1.7 Behövs en ny länsläkarorganisation?

Påståendet löd:

Det saknas i dag en regional statlig tillsynsfunktion inom hälso- och
sjukvården. En sådan funktion, typ den f.d. länsläkarorganisationen,
behövs.

Motsvarande påstående gjordes beträffande tandvården.
Svaren fördelar sig på följande sätt:

Verksamhetsområde	Instämmer	Instämmer ej	Vet ej	Inget svar	S:a
Hälso- och sjukvård	25	25	4	1	55
Tandvård	1	12	0	0	13
Summa	26	37	4	1	68

Inom tandvårdsområdet förefaller uppfattningen klar: någon länsläkarorganisation
för tandvårdens del behövs inte. Inom hälso- och sjukvården är båda
uppfattningarna lika vanliga, 25 intervjuade vill ha och 25 vill inte ha en sådan
tillsynsfunktion tillbaka.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Inom hälso- och sjukvårdsområdet förordar endast 2 befattningshavare på Förs. 1988/89:7
landstingens administrativa nivåer en ”ny” länsläkarorganisation medan 20 Underbilaga 1
har motsatt uppfattning. På den kliniska nivån är däremot majoriteten (14
mot 3) för ett återinförande. Bland organisationerna är 10 för och 1 emot en
regional tillsynsfunktion av detta slag.

1.7.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Avvecklingen har skapat stora praktiska problem (chefläkare).

- Länsläkarorganisationen bör återinföras (facklig organisation).

- Fortfarande vakuum, exempelvis inom missbruksvården. Smittskyddet
har bättrats (basenhetschef).

- Bl.a. för att kunna hantera frågor som avser läkares bristande förmåga att
fungera i sitt arbete beroende på exempelvis missbruk (klinikchef).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Vissa delar av den gamla länsläkarfunktionen behövs dock, t.ex.för vissa
samordningsfrågor och läkemedelsmissbruksfrågor (chefläkare).

- Denna funktion borde kunna finnas i landstingen (sjukvårdsdirektör).

- En tillsynsfunktion behövs däremot för privatvård, apotek och missbrukssidan
(sjukvårdsdirektör).

- Det torde vara bättre att socialstyrelsen förses med de resurser som krävs
för att fullgöra denna uppgift. Därigenom fås en likartad bedömning över
landet. Landstingen har normalt kompetens att själva utöva sin tillsyn av
den offentliga vården (tandvårdschef).

- Avvecklingen kan från vissa synpunkter beklagas; ett återinförande är
dock inte motiverat (sjukvårdsdirektör).

- Funktionen finns inom resp. landsting (sjukvårdsdirektör).

2 Allmän policy och verksamhetsinriktning

2.1 Kvalitet kontra kostnader

Påståendet löd:

I avvägningen mellan kvalitets- och kostnadsaspekter på hälso- och
sjukvårdsområdet borde socialstyrelsen sätta kvalitetsaspekterna
främst.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsområdet, tandvården,
socialtjänsten och barnomsorgen.

Av sammanlagt 159 intervjuade instämmer 117, motsvarande drygt 73
procent, medan 22 inte instämmer. Av dem som instämmer anser 44 (38
procent) den nuvarande situationen vara bra medan 20 svarande menar att
den är dålig.

2.1.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Socialstyrelsen får dock inte ålägga huvudmännen kostnadsdrivande
beslut (tjänsteman på central landstingsnivå).

- Socialstyrelsen bör bevaka kvaliteten. Ekonomin handhas av landstingen.
Kvalitet och pris kan ej avskiljas i ett beslutsunderlag (tjänsteman på
central landstingsnivå).

- Situationen är bra. Socialstyrelsen skall bevaka de resurssvaga grupperna
(tjänsteman vid socialförvaltning).

- Situationen är dålig. Debatten fokuseras alltför mycket på kostnaderna
utan motsvarande beskrivning av sjukvårdens effekter (tjänsteman på
central landstingsnivå).

- Situationen är dålig. Det måste finnas en koppling mellan kvalitet och
kostnader. Det är ju ingen glädje med en kvalitativt bra barnomsorg om
man t.ex. samtidigt har en avsevärd kö (tjänsteman vid socialförvaltning).

Annan kommentar:

- God kvalitet är inte alltid kostnadskrävande och kan många gånger visa
sig vara en besparing. Socialstyrelsen bör lägga vikt vid både kvalitet och
kvantitet enligt socialtjänstlagens intentioner (socialkonsulent).

2.2 Har socialstyrelsens betoning av kvalitet negativt påverkat
kvantiteten?

Påståendet löd:

Socialstyrelsens betoning av kvalitetsaspekterna inom hälso- och
sjukvården har motverkat en förhållandevis mer angelägen kvantitativ
satsning.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsområdet, tandvården,

socialtjänsten och barnomsorgen.

1 påståendet instämmer endast 10 av 159 intervjuade medan lil har

motsatt uppfattning.

2.2.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer:

- Instämmer, särskilt beträffande anestesin (kliniskt verksam inom sjukvården).

- Ett exempel är normen 4 personer vid gruppboende i stället för högst 6
som gäller i övrigt (tjänsteman vid Landstingsförbundet med ansvar för
omsorgsfrågor).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Inom tandvården finns inget motsatsförhållande eftersom det råder
balans mellan tillgång och efterfrågan på vårdresurser (intresseorganisation).

- En kvantitativ satsning på bekostnad av kvaliteten kan inte vara någon

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

6 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 7

angelägen utveckling inom barnomsorgen (tjänsteman vid socialförvaltning).

- Kommunerna hade nog inte gjort mer, även om kvaliteten fått sjunka
(intresseorganisation).

Annan kommentar:

- Socialtjänstlagen medger inte att kvaliteten prioriteras bort. Och det är ju
socialtjänstlagen som gäller (socialkonsulent).

2.3 Socialstyrelsens engagemang i ekonomiska frågor

Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör ägna sig åt frågor rörande ekonomisk hushållning,
rationalisering och effektivisering inom hälso- och sjukvården.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsområdet, tandvården,
socialtjänsten och barnomsorgen.

Av 159 svarande instämmer 61, motsvarande ca 38 procent, medan 79,
eller 50 procent, har motsatt uppfattning. Andelen instämmanden är i
majoritet på ”kliniknivå” inom landstingsvärlden samt inom kategorin
övriga intresseorganisationer. Av 7 tillfrågade sjukhusdirektörer instämmer
bara en. Sammanlagt 7 av de 61 intervjupersoner som instämmer anser den
nuvarande situationen vara bra medan 31 anser att situationen är dålig.

2.3.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är dålig. Brist och köer i ett av världens rikaste länder måste
betecknas som dåligt (intresseorganisation).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen når ej ut och uppfattas sakna
kompetens. Kommunerna söker hjälp från annat håll (socialkonsulent).

- Situationen är dålig. Önskvärt vore en möjlighet att objektivt bedöma
den långsiktiga effekten hos olika behandlingsmetoder och vårdformer
(befattningshavare på central landstingsnivå).

- Situationen är dålig. Den viktigaste frågan inför 90-talet för ett bättre
resursutnyttjande (klinikchef).

- Situationen är dålig. Resurser saknas och frågorna har tagits över av Spri
m.fl. organ (facklig organisation).

- Situationen är bra, framför allt i vad gäller socialbidragshanteringen
(socialkonsulent).

Kommentarer från dem som inte instämmer:

- Med hänsyn till sina begränsade resurser bör socialstyrelsen i huvudsak
överlåta dessa uppgifter till Spri och Landstingsförbundet m.fl.

- Detta måste vara en rent kommunal fråga (socialkonsulent).

- Detta är snarare en uppgift för kommunförbunden i samarbete med
socialstyrelsen (socialkonsulent).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

- Socialstyrelsen saknar ekonomisk kompetens. Däremot är verket lämpat
för medicinsk rationalisering och effektivisering. Socialstyrelsen motverkar
tyvärr själv ofta rationalisering genom olika kompetensregler som
verkar hindrande (befattningshavare på central landstingsnivå).

- I en decentraliserad tillvaro skall det vara varje huvudmans uppgift att
effektivisera. Socialstyrelsen kan samla och sprida erfarenheter. Spri
skall komma in i bilden (befattningshavare på central landstingsnivå med
ansvar för tandvårdsfrågor).

2.4 ”Goda exempel” bättre än tvingande föreskrifter?

Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör ägna sig mindre åt regler och bindande föreskrifter
inom hälso- och sjukvården och mer åt att visa fram ”goda exempel”.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsområdet, tandvården,
alkohol- och narkotikaområdet, socialtjänsten och barnomsorgen.

I påståendet instämmer 107 av 183 intervjuade, motsvarande ca 58
procent, medan 54 - eller ca 30 procent - inte instämmer.

En större andel instämmanden än genomsnittet noteras för landstingsvärldens
administrativa nivåer (74 procent), Kommunförbundets länsavdelningar
(76 procent) och primärkommunerna (65 procent). Bland de intervjuade
socialkonsulenterna är andelen instämmanden i minoritet, 4 av 18.

2.4.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Bindande regler och föreskrifter hämmar lokal utveckling (befattningshavare
på central landstingsnivå).

- Regler och bindande föreskrifter går givetvis inte att komma ifrån men en
uppblandning med goda exempel tror jag är pedagogiskt riktigt (klinikchef).

- Stela regler för landets olika delar leder till misshushållning. Fina
exempel kan stimulera till förbättringar (intresseorganisation).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Både och behövs (ett flertal kommentarer).

- Viktigt att behålla - eventuellt utöka - föreskrifter t.ex. om sekretessutredningsförfarande
vid LVU/LVM av rättssäkerhetsskäl. Socialstyrelsen
kan också genom föreskrifter verka utjämnande mellan kommunerna
avseende olika behandlingsformer tjänsteman vid länsavdelning).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

2.5 Hur viktiga är socialstyrelsens olika arbetsuppgifter?

Påståendet löd:

Hur viktiga anser Ni att socialstyrelsens olika arbetsuppgifter är?
Svaren fördelar sig enligt följande:
Verksamhetstyp	Viktigt	Mindre	Onödigt
		viktigt
Tillsyn, kontroll	95	67	22
Tillsyn, uppföljning	138	41	8
Planeringsunderlag/policyutveckling	159	27	1
Författningsfrågor	158	23	4
Enskilda patient-/klientärenden	22	85	74
Behörighetsfrågor	126	45	13
Tillståndsgivning	66	79	28
Utbildningsfrågor	113	64	10
Information	161	27	0
Internationella frågor	95	75	9
Kunskapsutveckling inom forskning
och utveckling	126	53	5
Administration av statsbidrag	43	88	40
Administration av underförvaltningar	19	88	50

Procentuellt fördelar sig svaren enligt följande sammanställning, där de olika
verksamhetstyperna ordnats efter de intervjuades angelägenhetsgradering:

Verksamhetstyp	Procent Viktigt	Mindre viktigt	Onödigt	Summa
Information	86	14	0	100
Planeringsunderlag/policyutveckling	85	14	1	100
Författningsfrågor	85	13	2	100
Tillsyn, uppföljning	74	22	4	100
Behörighetsfrågor Kunskapsutveckling inom forskning	68	24	8	100
och utveckling	68	29	3	100
Utbildningsfrågor	60	34	6	100
Internationella frågor	53	42	5	100
Tillsyn, kontroll	52	36	12	100
Tillståndsgivning	36	48	16	100
Administration av statsbidrag	25	52	23	100
Enskilda patient-/klientärenden	12	47	41	100
Administration av underförvaltningar	12	56	32	100

Angelägenhetsgraderingen varierar med urvalskategorier enligt följande
sammanställning. Procenttalen får tolkas med stor försiktighet med tanke på
att antalet svar inom vissa urvalskategorier är litet.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Information Andel som anser

verksamheten viktig

Hela urvalet 86

Länsstyrelser 100

Landstingsvärldens administrativa nivåer 83

Landstingsvärldens kliniska nivå 67

Smittskyddsläkarna 77

Den primärkommunala världen 93

Fackliga organisationer 100

Övriga organisationer 92

Planeringsunderlag/policyutveckling

Hela urvalet 85

Länsstyrelser 100

Landstingsvärldens administrativa nivåer 82

Landstingsvärldens kliniska nivå 71

Smittskyddsläkarna 85

Den primärkommunala världen 87

Fackliga organisationer 100

Övriga organisationer 92

Författningsfrågor

Hela urvalet 85

Länsstyrelser 89

Landstingsvärldens administrativa nivåer 85

Landstingsvärldens kliniska nivå 92

Smittskyddsläkarna 93

Den primärkommunala världen 81

Fackliga organisationer 80

Övriga organisationer 83

Tillsyn, uppföljning

Hela urvalet 74

Länsstyrelser 83

Landstingsvärldens administrativa nivåer 70

Landstingsvärldens kliniska nivå 70

Smittskyddsläkarna 86

Den primärkommunala världen 65

Fackliga organisationer 100

Övriga organisationer 100

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Behörighetsfrågor

Hela urvalet
Länsstyrelser

Landstingsvärldens administrativa nivåer

Landstingsvärldens kliniska nivå

Smittskyddsläkarna

Den primärkommunala världen

Fackliga organisationer

Övriga organisationer

Kunskapsutveckling inom forskning
och utveckling

Hela urvalet
Länsstyrelser

Landstingsvärldens administrativa nivåer

Landstingsvärldens kliniska nivå

Smittskyddsläkarna

Den primärkommunala världen

Fackliga organisationer

Övriga organisationer

Utbildningsfrågor

Hela urvalet
Länsstyrelser

Landstingsvärldens administrativa nivåer

Landstingsvärldens kliniska nivå

Smittskyddsläkarna

Den primärkommunala världen

Fackliga organisationer

Övriga organisationer

Internationella frågor

Hela urvalet
Länsstyrelser

Landstingsvärldens administrativa nivåer

Landstingsvärldens kliniska nivå

Smittskyddsläkarna

Den primärkommunala världen

Fackliga organisationer

Övriga organisationer

Andel som anser
verksamheten viktig

53
67

54
57
25
60
50
15

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Tillsyn, kontroll Andel sorn anser

verksamheten viktig

Hela urvalet 52

Länsstyrelser 39

Landstingsvärldens administrativa nivåer 51

Landstingsvärldens kliniska nivå 78

Smittskyddsläkarna 64

Den primärkommunala världen 32

Fackliga organisationer 100

Övriga organisationer 85

Tillståndsgivning

Hela urvalet 36

Länsstyrelser 14

Landstingsvärldens administrativa nivåer 30

Landstingsvärldens kliniska nivå 76

Smittskyddsläkarna 58

Den primärkommunala världen 25

Fackliga organisationer 67

Övriga organisationer 54

Administration av statsbidrag

Hela urvalet 25

Länsstyrelser 13

Landstingsvärldens administrativa nivåer 7

Landstingsvärldens kliniska nivå 5

Smittskyddsläkarna 9

Den primärkommunala världen 52

Fackliga organisationer 17

Övriga organisationer 18

Enskilda patient-/klientärenden

Hela urvalet 12

Länsstyrelser 0

Landstingsvärldens administrativa nivåer 8

Landstingsvärldens kliniska nivå 8

Smittskyddsläkarna 15

Den primärkommunala världen 15

Fackliga organisationer 0

Övriga organisationer 42

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Administration av underförvaltningar

Andel som anser
verksamheten viktig

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Hela urvalet	12
Länsstyrelser	7
Landstingsvärldens administrativa nivåer	12
Landstingsvärldens kliniska nivå	0
Smittskyddsläkarna	0
Den primärkommunala världen	19
Fackliga organisationer	20
Övriga organisationer	8

2.6 Prioriterar socialstyrelsen rätt?
Frågan löd:

Enligt socialstyrelsens särskilda treårsbudgetrapport avser socialstyrelsen
att under planeringsperioden 1988/89-1990/91 särskilt prioritera
sex olika områden. Ange genom att kryssa för tillämpliga alternativ
i vilken mån Ni delar socialstyrelsens prioriteringar.

De avgivna svaren fördelade sig på följande sätt:

Prioriterat område	Instämmer	Instämmer ej Vet ej
Personalförsörjning inom hälso-och sjukvård och socialtjänst	160	16	10
Eget boende och framtida institutionsvård	125	38	17
Effektivisering av läns- och regionsjukvården	88	42	49
Nationell resultatanalys	90	32	48
Insatser mot AIDS	166	12	7
Åtgärder för begränsning av alkohol- och tobakskonsumtion	153	17	14

Den procentuella andelen instämmanden räknat på de svar som innebär ett
ställningstagande är som följer:

Prioriterat område Andel instämmanden

Personalförsörjning	91
Eget boende	77
Effektivisering av läns- och regionsjukvård	68
Nationell resultatanalys	74
Insatser mot AIDS	93
Åtgärder mot alkohol- och tobakskonsumtion	90

2.6.1 Intervjukommentarer

- Personalförsörjning bör hanteras av arbetsmarknadsparterna - socialstyrelsen
kan övervaka personalens kvalitet (smittskyddsläkare).

- Är inte personalförsörjningen, eget boende och läns- och regionsjukvården
landstingsfrågor? (befattningshavare på central landstingsnivå).

- Personalförsörjningen inom omsorgerna bör vara med i första gruppen.
Det är svårare att rekrytera dit än till sjukvården, generellt sett
(befattningshavare på central landstingsnivå med ansvar för omsorgsfrågor).

- Länssjukvården klarar vi själva (befattningshavare på central landstingsnivå).

- Insatser mot AIDS bör vara ”...mot könssjukdomar” (smittskyddsläkare).

- AIDS-delegationen bör föras över till socialstyrelsen (smittskyddsläkare).

- Saknas: förebyggande hälsoarbete, t.ex. kost och motion (tjänsteman vid
länsavdelning).

- Med nuvarande begränsade resurser förefaller sex prioriteringsområden
vara mycket (intresseorganisation).

- Socialstyrelsens insatser inom området eget boende bör i stället göras av
kommunförbunden gemensamt där kopplingen mellan verksamhet,
planläggning, utveckling och ekonomi finns. Går socialstyrelsen in här
kommer man att upprepa sina gamla satsningar som i stora delar mer
skapat problem än löst dem. Den gjorda prioriteringen visar åter hur litet
socialstyrelsen vet om vad som redan görs på förbundsnivå och inom
departement (tjänsteman vid länsavdelning).

- Åtgärder mot alkohol och tobak är ju viktigt men bör vid det här laget
vara så pass etablerat att insatser av huvudmännen bör räcka. Socialstyrelsen
får gärna följa upp och se till att landstingen själva arbetar med
dessa frågor i stället för att gå ut i egna och direkta kampanjer
(klinikchef).

3 Avgränsning mot andra myndigheter och organ

3.1 Onödigt dubbelarbete vid socialstyrelsen och andra statliga
myndigheter?

Påståendet löd:

Inom socialstyrelsen bedrivs samma verksamhet som inom andra
statliga myndigheter, vilket innebär onödigt dubbelarbete.

Inom hela svarsmaterialet erhålls följande fördelning:

Instämmer	44
Instämmer ej	51
Vet ej	94
Inget svar	12
Summa	201

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Drygt 20 procent av de intervjuade instämmer således i påståendet att det

bedrivs onödigt dubbelarbete av nu behandlat slag.

3.1.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Dubbelarbete förekommer ganska ofta, måste få förekomma (smittskyddsläkare).

- T.ex smittskyddslagen, där departementet lägger sig i och ändrar
(smittskyddsläkare).

- Gäller AIDS-arbetet och AIDS-delegationens arbete (smittskyddsläkare).

- Instämmer verkligen. Socialstyrelsen tycks aldrig lära sig att först
kontakta den regionala myndigheten (socialkonsulent).

- Socialdepartementet har övertagit många socialtjänstfrågor, t.ex. inom
äldreomsorgen. Ett annat exempel är handikappomsorgen som statens
handikappråd m.fl. tagit över (socialkonsulent).

- Ja, om därmed avses departementet och Spri (landstingskommunal
chefstjänsteman).

- Det är flera personer men på olika myndigheter som vill påverka
utvecklingen av svensk tandvård. Bättre samordning (tandvårdschef).

- Oklarheter rörande ansvarsfördelningen mellan socialstyrelsen och departementet
i fråga om bl.a. alkoholpolitik, HIV/AIDS (tjänsteman vid
länsavdelning).

- Bl.a. inom läkemedelsområdet (chefläkare).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Flera aspekter kan utvecklas, vilket är bra om man kan integrera
resultaten och dra nytta av varandras arbete (smittskyddsläkare).

- Ansvarsområdena förefaller väl avgränsade (smittskyddsläkare).

- Ingen nackdel att flera instanser arbetar med samma frågor (tjänsteman
inom kommunal socialförvaltning).

- Visserligen förekommer dubbelarbete men socialstyrelsen har ofta en
samordnande roll av betydelse för socialtjänsten (tjänsteman vid socialförvaltning).

3.2 Onödigt dubbelarbete - kommunala organ?

Påståendet löd:

Inom socialstyrelsen bedrivs samma verksamhet som inom primäreller
landstingskommunala organ, vilket innebär onödigt dubbelarbete.

Svarsfördelningen blir följande:
Instämmer	53
Instämmer ej	83
Vet ej	50
Inget svar	15

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Summa

201

Drygt en fjärdedel av samtliga intervjuade anser såleddes att onödigt
dubbelarbete av detta slag bedrivs. Bland dem som har en klar åsikt
överväger uppfattningen att så inte är fallet.

Uppfattningen att onödigt dubbelarbete förekommer tycks särskilt vanlig
inom Kommunförbundets länsavdelningar där 12 intervjuade instämmer
medan endast 3 inte instämmer.

Inom sjukvårdsområdet instämmer 58 procent i påståendet. Inom sjukvårdens
centrala kanslier är t.ex. de som anser att onödigt dubbelarbete bedrivs
dubbelt så många som de som hävdar motsatsen. Även på klinikchefsnivå
dominerar antalet instämmanden (8 av 10).

3.2.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Instämmer. Exempelvis Landstingsförbundets hälsoupplysning (smittskyddsläkare).

- Instämmer - framförallt inom Landstingsförbundet (smittskyddsläkare).

- Utbildnings- och konferensverksamheten borde samordnas (tjänsteman
vid länsavdelning).

- Bättre samordning efterlyses (tjänsteman vid länsavdelning).

- Landstingsförbundet, Spri, socialstyrelsen och departementet arbetar
ibland med samma frågor. Spri bör snarast avskaffas och en del resurser
överföras till socialstyrelsen (intresseorganisation).

- När det gäller socialstyrelsen, Spri och Landstingsförbundet kan dubbelarbete
förekomma (sjukvårdsdirektör).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Knappast negativt om flera jobbar med samma verksamhet tjänsteman
vid socialförvaltning).

- Visst dubbelarbete förekommer men är inte alltid onödigt. Jämför
centrala råd/fakta - perifert kampanjarbete (smittskyddsläkare).

- Inget anmärkningsvärt att man delvis arbetar med samma frågor som
Kommunförbundet och Landstingsförbundet (socialkonsulent).

- Socialstyrelsen har ett annat utgångsläge, skall bevaka att den enskilde får
den socialtjänst som lagstiftaren avsett - kvalitetsaspekter. Landstingen
tycks däremot ibland bygga upp verksamheter som de inte primärt skall
ha ansvar för, t.ex. näringslivssekretariat och samhällsplaneringskanslier
(socialkonsulent).

3.3 Vem samordnar och leder AIDS-bekämpningen?

Påståendet löd:

Det är svårt att veta om det är AIDS-delegationen eller socialstyrelsen
som samordnar och leder AIDS-bekämpningen.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

I påståendet, som endast återfinns i smittskyddsformuläret, instämmer 13 av
18 intervjupersoner.

3.3.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- AIDS-delegationen med politisk representation bör vara kvar i kanslihuset.
Dess kansli bör flyttas till socialstyrelsen direkt under GD (smittskyddsläkare).

- Dålig representation från fotfolket (smittskyddsläkare).

- För många viljor och politiska hänsyn (smittskyddsläkare).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Allmänheten har kanske genom massmedia fått intrycket att delegationen
vill leda AIDS-bekämpningen, men för mig som smittskyddsläkare är
det inget tvivel om att socialstyrelsen är expertmyndigheten som ger de
genomtänkta och genomarbetade riktlinjerna (smittskyddsläkare).

4 Tillsyn, kontroll

4.1 Krävs tillsyn för kvalitet och säkerhet inom vården?

Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör utfärda föreskrifter och i övrigt utöva tillsyn och
kontroll så att kvalitet och säkerhet inom hälso- och sjukvården
upprätthålls.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsvården, tandvården,
smittskyddsområdet, socialtjänsten och barnomsorgen.

Av 177 tillfrågade instämmer 133 i påståendet, dvs 75 procent. Ca 22
procent instämmer ej medan övriga inte har någon uppfattning.

Av länsstyrelsernas socialkonsulenter instämmer alla utom en.

På de administrativa nivåerna inom landstingen instämmer förhållandevis
färre, 28 av 43 intervjupersoner. På den kliniska nivån instämmer 21 medan 2
har motsatt uppfattning.

Inom kategorin primärkommunala befattningshavare (socialtjänst och
barnomsorg) är antalet interjuade som inte instämmer förhållandevis stort
(19 mot 28 som har motsatt uppfattning).

Av de 133 intervjupersoner som instämmer anser 34 att den nuvarande
situationen är bra medan 30 anser den vara dålig.

4.1.1 Intervj ukommentarer

Kommentarer av intervjuade som instämmer:

- Tolkningen av omsorgslagen varierar mellan olika kommuner och
landsting. Socialstyrelsen behövs för att tillförsäkra de utvecklingsstörda
deras rättigheter (landstingskommunal tjänsteman med ansvar för omsorgsfrågor).

- Situationen är dålig. Exempel: Alby (socialkonsulent).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen kan inte göra detta i dag och saknar
myndighetsperson som kan göra det på det lokala planet. Ett stort antal
dubbelbokförda hos smittskyddsläkarna, ett ännu större antal laboratoriepositiva
svar som ej anmälts. Vem smittspårar dessa? (smittskyddsläkare).

- Här borde socialstyrelsen kanske mer systematiskt utnyttja länsstyrelserna
(socialkonsulent).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen är liksom länsstyrelsen ”tandlös”
eftersom det saknas instrument att ålägga en kommun att hålla viss
kvalitet (socialkonsulent).

- Kontrollen av den offentliga tandvården fungerar troligen mycket bra vid
resp. tandvårdsledning. För tillsyn av privattandvården borde socialstyrelsen
utnyttja tandsvårdscheferna (tandvårdschef).

- Tillsynen bör också avse tillämpningen av planeringsansvaret och samverkansskyldigheten
enligt 8-9 §§ tandvårdslagen (intresseorganisation).

- Situationen är dålig. Klar försämring när länsläkarorganisationen försvann
(intresseorganisation).

- Det behövs mer kommunikation och samråd, mindre ”polisiär” verksamhet
(chefläkare).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen saknar resurser för tillsyn i önskvärd
omfattning (facklig organisation).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Inte tillsyn och kontroll utan vägledning och kunskapsöverföring (landstingstjänstemän
med ansvar för omsorgsfrågor).

- Varje landsting bör självt kunna ta ansvar för att kvalitet och säkerhet
inom hälso- och sjukvården upprätthålls (chefstjänsteman inom primärvården).

4.2 Regelbundna inspektioner?

Påståendet löd:

Socialstyrelsen borde regelbundet företa inspektioner som ett led i sin
tillsyn på hälso- och sjukvårdsområdet.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsvården, tandvården,
smittskyddsområdet, socialtjänsten och barnomsorgen.

Av sammanlagt 177 intervjuade förordar 62, dvs ca 35 procent, regelbundna
inspektioner. En knapp majoritet, 54 procent, är av motsatt uppfattning.

Inom hälso- och sjukvårdsområdet är 25 av 54 intervjuade för regelbundna
inspektioner, inom omsorgsområdet 3 av 18, inom tandvårdsområdet 3 av 13,
på smittskyddsområdet 5 av 18, inom socialtjänsten 19 av 47 och inom
barnomsorgen 6 av 26.

Av de fackliga och övriga intresseorganisationerna förordar 15 av sammanlagt
19 regelbundna inspektioner. Anhängarna av inspektioner är också i
majoritet bland socialkonsulenterna - 11 av 18 - medan bara 12 av 43

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

intervjuade på de administrativa nivåerna inom landstingsvärlden tror på

tanken. Kliniskt verksamma befattningshavare liksom smittskyddsläkarna är

till ungefär lika antal för och emot.

4.2.1 Intervjukommentarer

Kommentarer av intervjuade som instämmer:

- Inspektioner bör ske i nära samarbete med den regionala tillsynsmyndigheten
(socialkonsulent).

- I samverkan med och som stöd för länsstyrelsens sociala funktion i dess
tillsynsroll (socialkonsulent).

- Samarbeta med länsstyrelsen (socialkonsulent).

- Dock inte mer än att socialstyrelsen får en allmän bild av läget. Den
direkta tillsynen bör skötas av länsstyrelsen som då och då bör ha med
socialstyrelsen i sina inspektioner (socialkonsulent).

- Socialstyrelsen bör aldrig göra aktioner utan föregående kontakt med
länsstyrelsen. Styrelsen bör företa inspektioner för att skaffa sig fälterfarenhet
(socialkonsulent).

- Bör ske i samarbete med länsstyrelserna (socialkonsulent).

- Inspektionerna har ett klart förebyggande syfte och verkar kvalitetsfrämjande
(primärkommunal tjänsteman).

- Socialstyrelsen bör bli mer aktiv och ta del av hur situationen är ute i
landet. Då är det lättare att sprida erfarenheter (primärkommunal
tjänsteman).

- Särskilt på områden där patienter/klienter har en utsatt position,
exempelvis inom psykiatri och åldringsvård (intresseorganisation).

Kommentarer av intervjuade som inte instämmer:

- Inspektioner i ordets egentliga mening leder inte utvecklingen framåt.
Tillsynen måste utformas som en dialog med kommunerna (tjänsteman
vid Kommunförbundet).

- Det räcker med visst löpande uppgiftslämnande, enkäter i aktuella frågor
samt därav föranledda uppföljningar (chefstjänsteman inom tandvården).

- Inte nödvändigt bara det finns klara regler att följa (landstingstjänstemän
med ansvar för omsorgsfrågor).

- Helt förkastligt. Däremot är det bra att få nyttja socialstyrelsen som
konsult (landstingskommunal chefstjänsteman med ansvar för omsorgsfrågor).

- Inspektionsepoken bör löpa mot sitt slut (omsorgschef).

- Inspektioner bör utföras av den regionala tillsynsmyndigheten (primärkommunal
tjänsteman).

- Länsstyrelsen sköter tillsynen tillfredsställande (primärkommunal tjänsteman).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

4.3 Dialog hellre än inspektioner?

Påståendet löd:

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Socialstyrelsen bör i sin tillsynsverksamhet prioritera informella
kontakter och dialog framför att utfärda föreskrifter och företa
inspektioner.

Av 177 tillfrågade instämmer 122 - motsvarande ca 69 procent - i påståendet
medan 41 - eller ca 23 procent - inte instämmer. På omsorgsområdet
instämmer förhållandevis fler än genomsnittet, 15 av 18 intervjuade, inom
tandvården 11 av 13, på smittskyddsområdet 10 av 18, inom socialtjänsten 31
av 47 och inom barnomsorgen 18 av 26.

På de administrativa nivåerna inom landstingsvärlden är samtliga utom 2
tillfrågade anhängare av dialog framför inspektioner, på den kliniska nivån
15 av 24, bland smittskyddsläkarna 8 av 15 och inom primärkommunerna 41
av 49.

Övriga intresseorganisationer är den enda urvalskategori där majoriteten
av de tillfrågade - 9 av 14 - inte anser informella kontakter och dialog vara att
föredra framför inspektioner och föreskrifter.

Av de 122 intervjuade som instämmer anser 16 den nuvarande situationen
vara bra medan 37 anser motsatsen.

4.3.1 Intervjukommentarer

Kommentarer av intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är bra. Ytterligare vinster skulle troligen kunna nås, t.ex.
genom riktade undersökningar angående hur långt smittskyddsarbetet
kommit (smittskyddsläkare).

- Situationen är dålig. Det är för mycket inspektioner fortfarande även om
en förbättring skett (tjänsteman inom Kommunförbundet med ansvar för
socialtj änstfrågor).

- Informella kontakter och dialog är bättre som första steg, men verkligheten
lär oss att man inte helt kan avskaffa inspektions/kontrollfunktionen
(landstingstjänstemän med ansvar för omsorgsfrågor).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Det skall råda balans mellan ”tillsyn" och kontakter av informell art
(landstingskommunal befattningshavare med ansvar för omsorgsfrågor).

- Dialog behövs men informella kontakter skall inte prioriteras (socialkonsulent).

- Båda verksamheterna behövs (landstingskommunal tjänsteman inom
tandvårdsområdet).

4.4 Socialstyrelsen som tillrättavisare

Påståendet löd:

Det är viktigt att socialstyrelsen påtalar brister och missförhållanden
inom hälso- och sjukvården.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsvården, tandvården,
socialtjänsten och barnomsorgen.

Av sammanlagt 159 tillfrågade instämmer 147, dvs drygt 92 procent, i
påståendet. Av de 8 intervjuade som har motsatt uppfattning återfinns 6 på
landstingsvärldens administrativa nivåer.

Av dem som instämmer anser 38 att den nuvarande situationen är bra
medan 28 menar att den är dålig.

4.4.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen har inte påtalat den eftersatta slutna
vården (intresseorganisation).

- Landets kommuner har i dag ringa eller ingen kontakt med socialstyrelsen,
knappast ens med länsstyrelsernas sociala funktioner (primärkommunal
tjänsteman).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen har svårt att ta ställning i principiella
frågor och uttrycka sig konkret (socialkonsulent).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen ”tassar på tå” (socialkonsulent).

- Föga intresse visas för sjukgymnastiska frågor (facklig organisation).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen är för lam i sitt agerande. Kanske har
man inte tillräcklig uppbackning, kanske är verket för stort (intresseorganisation).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen saknar korrektivmöjligheter (klinikchef).

- Situationen är dålig. Vet inte vilken form av uppföljning av brister och
missförhållanden som bedrivs i dag (primärkommunal tjänsteman).

- Situationen är bra. Denna uppgift har med få undantag skötts bra och
balanserat (sjukvårdsdirektör).

- Socialstyrelsen gör vad man kan med sina begränsade resurser (socialkonsulent).

- Situationen är bra. Det pågår en ständig dialog mellan tandvårdscheferna
och tandvårdsbyrån (tandvårdschef).

- Situationen är bra. Och dålig. Socialstyrelsen måste beakta också andra
handikappgruppers behov, inte bara de utvecklingsstördas (landstingstjänstemän
inom omsorgsområdet).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

4.5 Inspektioner på socialtjänst- och barnomsorgsområdet?
Påståendet löd:

Länsstyrelsen bör regelbundet företa inspektioner som ett led i sin
tillsyn av socialtjänsten.

Motsvarande påstående gjordes beträffande barnomsorgen.

I detta påstående instämmer 45 av 73 tillfrågade medan 21 intervjupersoner
har motsatt uppfattning. Svaren fördelar sig på verksamhetsområden och
urvalskategorier enligt följande:

Instämmer Instämmer ej Vet ej

Socialtjänst

Socialkonsulenterna 17 0 0

Primärkommuner och Kommunförbundet 13 11 1

Fackliga och andra organisationer 2 0 1

Barnomsorg

Primärkommuner inkl. Kommunförbundet 12 10 3

Organisationer 1 0 0

Totalt 45 21 5

Av de 45 intervjupersoner som instämmer anser 7 att den nuvarande

situationen är bra medan 28 anser den vara dålig.

4.5.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer:

- Tids- och personalbrist omöjliggör regelbundna inspektioner (socialkonsulent).

- Situationen är dålig eftersom ärendemängden överstiger personalresurserna
(socialkonsulent).

- Tillsynen bör få något mera av inspektionskaraktär utan att dialogen
förloras (socialkonsulent).

- Situationen är dålig. Länsstyrelsen har inte personella resurser för att
klara tillsynen. Individärendena tar för stor del (socialkonsulent).

- Situationen är bra. Länsstyrelsen gör redan nu kommunbesök på
dialogbasis (primärkommunal tjänsteman).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- De gamla inspektionssättens tid bör väl vara förbi. Något fogdevälde
behövs inte (primärkommunal tjänsteman).

- Länsstyrelsen bör följa kommunernas verksamhet men inte inspektera
(primärkommunal tjänsteman).

- Det borde vara lag på att alla socialkonsulenter skulle praktisera en
månad per år i socialförvaltning (primärkommunal tjänsteman).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

7 Riksdagen 1988/89.2 sami. Nr 7

5 Tillsyn, uppföljning

5.1 Socialstyrelsens uppföljningsansvar
Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör bedriva en systematisk uppföljning och utvärdering
av hälso- och sjukvården.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsvården, tandvården,
smittskyddsområdet, alkohol- och narkotikaområdet, socialtjänsten och
barnomsorgen.

Av sammanlagt 201 intervjupersoner instämmer 178, dvs. ca 89 procent, i
påståendet medan 18 personer har motsatt åsikt. Bland dessa senare befinner
sig samtliga 3 av 5 intervjuade vid Landstingsförbundet samt 9 befattningshavare
på administrativ nivå inom landstingen.

Av dem som instämmer anser 23 att den nuvarande situationen är bra
medan 62 personer anser att situationen är dålig.

5.1.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Instämmer delvis. Socialstyrelsen skall då bedöma den medicinska nyttan
eller lämpligheten av behandlingsmetoder och arbetsformer. Arbetet bör
i många fall bedrivas i samverkan med Spri m.fl. (sjukvårdsdirektör).

- Situationen är dålig. Uppföljningen bör syfta till att enskilda får sina
behov tillgodosedda i stället för att leda till slavisk efterrättelse av
detaljföreskrifter (intresseorganisation).

- Situationen är dålig. Kunskapsresurser och förmåga saknas. För övrigt
svårt att genomföra utan lokal förankring (smittskyddsiäkare).

- Situationen är dålig. Uppföljning på ett övergripande plan, ja. Socialstyrelsen
utnyttjar länsstyrelsen alldeles för dåligt, inte bara sociala funktionen
utan även t.ex. de regionalekonomiska och juridiska enheterna
(socialkonsulent).

- Kontaktspårning av HIV/AIDS har ej utförts i många fall, vilket väl
borde ha påpekats? (smittskyddsiäkare).

- Någon utvärdering av olika åtgärders effekter har inte gjorts av socialstyrelsen.
Bristen på epidemiologiskt skolade och erfarna läkare inom
socialstyrelsen är märkbar (smittskyddsiäkare).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen bör också utforma utvärderingsmodeller
för socialtjänsten så att utvärderingen i större utsträckning kan
göras på lokal nivå (socialkonsulent).

- Situationen är bra. Kunde bli bättre med mera resurser (socialkonsulent).

- Situationen är bra men kan bli bättre. Kanske den viktigaste grunden för
förnyelse och förbättring inom socialtjänsten (socialkonsulent).

- Situationen är bra. För vuxentandvården bör ADB-rutiner utarbetas
(tandvårdschef).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Uppföljningen bör skötas av SBL (tjänsteman vid Kommunförbundet
med ansvar för smittskyddsfrågor).

- Instämmer ej. Som frågan är formulerad blir det för ambitiöst. Viss
statistisk och metodologisk uppföljning behövs dock (intresseorganisation).

5.2 Behövs centrala medicinska register?

Påståendet löd:

Det behövs centrala medicinska register som kunskapsunderlag för
forskning och beslut på hälso- och sjukvårdsområdet.

Motsvarande påstående gjordes beträffande tandvårdsområdet.

Av 68 tillfrågade instämmer 60 medan endast 5 intervjupersoner har

motsatt uppfattning.

5.2.1 Intervjukommentarer

Kommentarer av intervjuade som instämmer i påståendet:

- Detta är mycket viktigt (klinikchef).

- Dock ej med identifikation på individnivå (landstingskommunal chefstjänsteman).

- Avidentifierade register (intresseorganisation).

- Registren får endast innehålla avidentifierade uppgifter (facklig organisation).

- Av särskild vikt är dokumentering av avvikande reaktioner i samband
med dentala material (intresseorganisation).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Register finns redan vid universiteten (landstingskommunal chefstjänsteman).

- Det finns internationella vetenskapliga register (tandvårdsdirektör).

- Varje sjukvårdsområde bör ha sitt register (lika) som sedan kan samköras
med övriga för större beslutsunderlag (klinikchef).

6 Planeringsunderlag/policyutveckling

6.1 Socialstyrelsens planeringsansvar

Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör aktivt delta i och samordna den övergripande
planeringen inom hälso- och sjukvården, som t.ex. genom att delta i
HS 90.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsvården, tandvården,
smittskyddsområdet, alkohol- och narkotikaområdet, socialtjänsten och
barnomsorgen.

Följande resultat erhölls:

	Instämmer	Instämmer ej Vet ej
Hälso- och sjukvården	50	4	1
Omsorgsområdet	11	7	0
Tandvården	8	5	0
Smittskyddsområdet	18	0	0
Alkohol- och narkotikaområdet	19	3	2
Socialtjänsten	40	4	1
Barnomsorgen	22	1	3
Samtliga områden	168	24	7

En majoritet inom samtliga verksamhetsområden instämmer alltså i påståendet
rörande socialstyrelsens ansvar för övergripande planering. Den största
andelen intervjupersoner som inte instämmer återfinns inom omsorgsområdet
och tandvården.

Enligt 39 av dem som instämmer i påståendet är den nuvarande situationen
bra medan 41 intervjuade anser situationen vara dålig.

6.1.1. Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är bra. Hälsoskyddsbyrån tar på ett bra sätt ansvar för att leda
och samordna smittskyddet (smittskyddsläkare).

- Situationen är bra. Bättre om länsläkarorganisationen kommer åter
(smittskyddsläkare).

- Situationen är bra men kunde vara bättre. Socialstyrelsen skulle behöva
”egen” smittskyddsläkare (smittskyddsläkare).

- Situationen är ganska bra i dag. Socialstyrelsen bör släppa detaljregleringen
av den kommunala barnomsorgen och i stället fungera som
likriktare och stimulator i vad gäller kvalitetsfrågor och pedagogiska
frågor, ta fram underlag, mål och material för fortbildning (primärkommunal
tjänsteman).

- Situationen är bra. Socialstyrelsen har inte fört fram barnens situation i

HS 90. Varför är de glömda? (intresseorganisation).

- Situationen är bra med tanke på resurserna (tandvårdschef).

- Situationen är dålig. Klarare, ordknappare, mera övergripande direktiv

önskas, inga uppsatser (särskolechef).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen bör på ett mera offensivt sätt hävda
sjukvårdens ställning i samhället (landstingskommunal chefstjänsteman).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen bör koncentrera sig på medicinskt
underlag (sjukvårdsdirektör).

- Situationen är dålig. Det finns ingen genomtänkt strategi för hur det skall
gå till (tjänsteman vid Kommunförbundet med ansvar för socialtjänstfrågor).

- Situationen är dålig. Samordningen av planeringen leder ej till förväntade
åtgärder, exempelvis en adekvat utbildningsdimensionering (tjänsteman

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

100

vid Kommunförbundet med ansvar för barnomsorgsfrågor). Förs. 1988/89:7

- För kommunerna är Kommunförbundet den högsta auktoriteten (social- Underbilaga 1
konsulent).

- Situationen är dålig, alltför storstadsinriktad. Ta större hänsyn till
Sveriges geografi i planeringen (sjukhusdirektör).

- Situationen är dålig. Oklar ansvarsfördelning departement - Landstingsförbundet
- socialstyrelsen (landstingskommunal chefstjänsteman).

- Uppgiften svår och otacksam eftersom socialstyrelsen är politiskt överflyglad
och har knappa resurser (sjukvårdsdirektör).

- Situationen är dålig. Samordningen departement - socialstyrelse -kommunförbunden är dålig (tjänsteman vid länsavdelning).

- Samordningen brister, t.ex. socialstyrelsens grupp för utveckling av
institutionsvården för narkotikamissbrukare. Dålig koppling till den
länsvisa och kommunala vårdresursplaneringen (tjänsteman vid länsavdelning).

- Socialstyrelsens möjligheter att agera synes kraftigt hämmade av landstingsdominansen
i verksstyrelsen (intresseorganisation).

- Socialstyrelsens betydelse för samordningen har minskat på grund av att
HSL fört över all makt till huvudmannen (klinikchef).

6.2 Planeringspåverkan eller enbart planeringsunderlag?

Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör inte söka påverka hälso- och sjukvårdsplaneringen
på regional och lokal nivå utan enbart erbjuda hjälp med planeringsunderlag.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsområdet, tandvårdsområdet,
socialtjänsten och barnomsorgen.

I påståendet instämmer 114 av 159 intervjupersoner, motsvarande 72
procent, medan 38 - 24 procent - inte instämmer. Fördelningen av svar på
verksamhetsområden framgår av följande sammanställning:

	Instämmer	Instämmer ej	Vet ej
Hälso- och sjukvården	33	19	2
Omsorgsområdet	11	7	0
Tandvården	11	2	0
Socialtjänsten	39	5	2
Barnomsorgen	20	5	0

Den andel av de intervjuade som instämmer i påståendet är således större än
genomsnittet inom tandvården, socialtjänsten och barnomsorgen (85, 83
resp. 77 procent). Inom två urvalskategorier, nämligen fackliga och övriga
intresseorganisationer, anser sig flertalet intervjuade - 12 av 19 - inte kunna
instämma. Inom övriga kategorier är andelen instämmanden i majoritet.

Av de 114 intervjupersoner som instämmer i påståendet menar 30 att den
nuvarande situationen är bra medan 16 anser motsatsen.

6.2.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är bra men kan bli ännu bättre (socialkonsulent).

- Situationen är bra. Snarast för mycket material. Svårt ta del av allt
(tjänsteman vid länsavdelning).

- Situationen är bra. Det fungerar bra i dag. Socialstyrelsen jobbar på rätt
nivå. Vi efterlyser något mer centralt material vad gäller fortbildningsfrågor
(primärkommunal tjänsteman).

- Situationen är bra. Planeringsunderlag för verksamheten i vårt eget
landsting svarar vi själva för (landstingskommunal chefstjänsteman med
ansvar för omsorgsfrågor).

- Landstingen har Landstingsförbundet, Spri och egen expertis. Vad
socialstyrelsen skall göra är att tillhandahålla underlag, t.ex. för regionplanering.
Detta är man synnerligen långsam med (landstingskommunal
chefstjänsteman med ansvar för länssjukvården).

- Situationen är dålig. Ringa hjälp ges i dag (landstingskommunal chefstjänsteman).

- Situationen är dålig, exempelvis beträffande vårdresursplaneringen. Ny
forskning bör göras tillgänglig. Metodfrågor, resultatuppföljning, ekonomisk
effekt men också vårdeffekt (tjänsteman vid länsavdelning).

- Jag blir förbannad så snart centrala myndigheter skall styra, ställa och
utfärda föreskrifter. Dessa blir då uttryck för ett ”medeltal” med mycket
liten relevans för t.ex. glesbygden. Centrala myndigheter tänker nästan
alltid i storstadstermer och de få skrien från vildmarken betraktas som
normala protester vid förändringar. Socialstyrelsen kan dock ge hjälp och
stöd till lokala organisationer (landstingstjänstemän med ansvar för
omsorgsfrågor).

- Många och besvärliga blanketter som medför mycket arbete ger inget
grepp om nya verksamhetsformer på lokal nivå. Idéer saknas liksom
kunskaper om vad man skall tänka på vid planering. Socialstyrelsen
samlar statistik i stället för att göra planeringsunderlag (primärkommunal
tjänsteman).

- FAP-avdelningen har bristfälliga resurser och har haft stor personalomsättning
p.g.a. socialstyrelsens omorganisation (facklig organisation).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Det behövs en övergripande myndighet som påverkar utvecklingen
(intresseorganisation).

- Socialstyrelsen bör betydligt mer aktivt försöka påverka hälso- och
sjukvårdsplaneringen så att HSL:s mål bättre uppfylls (intresseorganisation).

6.3 Faktaunderlag rörande teknik m.m.

Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör tillhandahålla sjukvårdshuvudmännen faktaunderlag
rörande teknik, behandlingsmetodik, rationaliseringsmöjligheter
m.m.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

102

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

6.3.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är bra. Kan dock förbättras; resursbrist? (chefläkare).

- Situationen är bra. ”Biståndsfrågorna” (6 §) är bra genomarbetade.
Andra områden borde bearbetas på motsvarande sätt (socialkonsulent).

- Situationen är bra. De allmänna råden och skrifterna i olika vårdideologiska
ämnen är bra (landstingskommunal tjänsteman med ansvar för
omsorgsfrågor).

- Situationen är bra. Kan dock bli ännu bättre. Se t.ex. rapporten ”Kontroll
och tillsyn av dentala material” (tandvårdschef).

- Inom vissa områden troligen önskvärt med utbyggd verksamhet, ofta i
samarbete med Spri, vetenskapliga institutioner m.fl. där socialstyrelsen
företräder medicinska och vårdmässiga intressen (sjukvårdsdirektör).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsens uppgift bör också omfatta de privata
vårdgivarna som svarar för 70 procent av vuxentandvården (intresseorganisation).

- Situationen är dålig. Bristande faktaunderlag rörande pedagogiska
metoder (primärkommunal tjänsteman med ansvar för barnomsorg).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsens information och sammanställningar
kommer ofta sent (klinikchef).

- Situationen är dålig. Lite magert. Eller så kommer informationen inte
fram. Vi i norra regionen försöker kompensera oss med en årlig
norrlandskonferens för att delge varandra kunskaper och idéer (primärkommunal
tjänsteman med ansvar för barnomsorg).

- Har socialstyrelsen kompetens för detta? Spri är det centrala organ som
sysslar med frågor av detta slag (landstingskommunal chefstjänsteman
med ansvar för socialtjänst och omsorger).

- Situationen är dålig. Beträffande sjukgymnastiska metoder har socialstyrelsen
varit aktiv i fråga om t.ex. psykiatrisk sjukgymnastik, i övrigt
ganska dåligt (facklig organisation).

- Situationen är dålig. Sjukvårdshuvudmännen är alltför ofta sig själva nog
trots brist på kompetens (facklig organisation).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Spri och Landstingsförbundet bör räcka (sjukhusdirektör).

- Denna funktion bör begränsas till sin omfattning (intresseorganisation).

Motsvarande påstående gjordes beträffande samtliga undersökta verksamhetsområden.

Detta påstående samlar sammanlagt 182 instämmanden, motsvarande
91 % av samtliga tillfrågade. Endast 12 personer instämmer inte (6 %). Av
dem som inte instämmer återfinns 6 inom hälso- och sjukvårdsområdet
medan 3 har anknytning till tandvården.

Av dem som instämmer anser 48 personer att den nuvarande situationen är
bra. Något färre, 44 intervjuade, anser situationen vara dålig.

103

6.4 Skall socialstyrelsen driva etiska frågor?
Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör aktivt driva de etiska frågorna om hur patienter
och anhöriga skall bemötas inom hälso- och sjukvården.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsvård, tandvård och
socialtjänst.

Av sammanlagt 133 intervjupersoner som ställs inför påståendet instämmer
97, motsvarande ca 73 %, medan 33 intervjuade - motsvarande 25 % -inte instämmer. Andelen instämmanden är högst bland intervjuade med
anknytning till omsorgsvården -15 av 18 - och socialtjänsten -40 av 47. Inom
hälso- och sjukvårdsområdet instämmer förhållandevis färre, 33 av 54.
Beträffande urvalskategorierna instämmer 17 av 18 socialkonsulenter, 29 av
43 inom landstingens administrativa nivåer, 14 av 10 inom landstingens
kliniska nivå, 19 av 25 inom primärkommunerna och 16 av 18 inom fackliga
och andra intresseorganisationer.

Av dem som instämmer i påståendet anser 26 att den nuvarande
situationen är bra medan 24 anser den vara dålig.

6.4.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är bra. Bemötandet av och förståelsen för de utvecklingsstörda
är ganska bra i dag (landstingstjänstemän med ansvar för omsorgsfrågor).

- Situationen är bra. Exempel: Alby, Hallstahammar och Västervik
(socialkonsulent).

- Vissa bra insatser har gjorts, t.ex. Albyfallet (socialkonsulent).

- På detta område behövs grundutbildning och kontinuerlig fortbildning.
En viktig tillsynsfråga (socialkonsulent).

- Generellt är situationen mycket bra. Ändå finns åtskilliga ganska
upprörande fall som dock alltid är svåra (intresseorganisation rörande
socialtjänst).

- Situationen är dålig. Intresset för bemötandet av socialtjänstens klienter
är inte tillräckligt starkt (socialkonsulent).

- Situationen är dålig. Det hårda samhällsklimatet gör etikfrågorna ännu
viktigare (primärkommunal tjänsteman).

- Situationen är dålig. Det är de fackliga organisationerna som initierar
frågor kring etik i socialt arbete - inte socialstyrelsen (facklig organisation).

- Socialstyrelsen drev dessa frågor på 70-talet, nu är man mera tystlåten
(intresseorganisation).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Ansvaret för att driva de etiska frågorna åvilar varje sjukvårdshuvudman
(sjukvårdsdirektör).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

104

- Möjligen i den principiella debatten. I övrigt bör dessa frågor hanteras av
resp. landsting (sjukvårdsdirektör).

- En något "underlig” uppgift för ett centralt ämbetsverk (klinikchef).

- Bör ingå i utbildningen, om man skall få tillräcklig bredd och genomslag
för etiska frågor (facklig organisation).

6.5 Socialstyrelsen som kursanordnare

Påståendet löd:

Socialstyrelsen skall kunna erbjuda egna kurser och konferenser i
exempelvis nya ämnen och metoder.

Påståendet samlar totalt 136 instämmanden medan 39 intervjuade har
motsatt åsikt. Av övriga tillfrågade har 18 ingen åsikt medan 8 avstår från att
svara.

Svarsfördelningen inom resp. verksamhetsområde framgår av följande
sammanställning.

Verksamhetsområde	Instämmer	Instämmer ej Vet ej
Hälso- och sjukvård	35	13	7
Omsorgsvård	16	1	0
Tandvård	7	5	0
Smittskyddsområdet	11	2	3
Alkohol- och narkotikaområdet	13	8	3
Socialtjänst	35	7	4
Barnomsorg	19	3	1
Inom urvalskategorierna fördelar sig	svaren enligt följande:
Urvalskategori	Instämmer	Instämmer ej Vet ej
Länsstyrelserna	17	1	1
Landstingsvärldens administrativa nivåer	40	8	2
Landstingsvärldens kliniska nivå	16	6	2
Smittskyddsläkarna	9	1	3
Den primärkommunala världen (SKF, länsavdelningar och kommuner)	43	18	5
Fackliga och andra intresseorganisationer	11	5	5

6.5.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer:

- Ett viktigt led i fortbildningen för länsstyrelsens tjänstemän (socialkonsulent).

- Verksamheten bör bedrivas i samverkan med kommunförbunden, LON
och länsstyrelsernas socialtjänstförening (socialkonsulent).

- Särskilt för de sociala funktionerna behövs ett aktivt samspel (socialkonsulent).

- Om det sker i samarbete med tillsynsmyndigheten (socialkonsulent).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

- Så sker inom smittskyddet, vilket uppskattas (smittskyddsläkare).

- Ett av de viktigaste sätten för socialstyrelsen att arbeta på. Tiden bör dock
inte nyttjas för förhör på redan utsänt material. Utbildningen måste
uppfattas som ett stöd (smittskyddsläkare).

- När det gäller smittskyddsfrågor hålls sådana konferenser, mycket
värdefullt för här diskuteras handläggning, juridik etc. (smittskyddsläkare).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Socialstyrelsen bör hellre medverka vid andra arrangörers kurser och
konferenser (tjänsteman vid Kommunförbundet med ansvar för socialtjänstfrågor).

- Socialstyrelsen kan mycket väl vara medarrangör; det finns redan i dag ett
stort utbud av kompetenta kursanordnare (tandvårdschef).

- Detta är Spri:s specialitet. Låt dom göra detta men sänk gärna priserna
(klinikchef).

- En droppe i havet. Skickar vi t.ex. en kurator eller två tar det år innan alla
fått utbildning. Bättre att socialstyrelsen ställer upp med sina resurser på
landstingens egna kurser (landstingskommunal chefstjänsteman med
ansvar för omsorgsfrågor).

- Bättre att samordna aktiviteter med kommunförbunden som har stor
utbildnings- och konferensverksamhet (tjänsteman vid länsavdelning).

- Samverka med kommunförbunden (tjänsteman vid länsavdelning).

- Kommunförbundet är bättre skickat att anordna kurser (primärkommunal
tjänsteman).

6.6 Socialstyrelsen som samordnare inom alkohol- och
narkotikaområdet

Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör fylla en viktig funktion när det gäller att samordna
olika myndigheters och andra organs aktiviteter inom alkohol- och
narkotikaområdet.

Påståendet fanns endast med i formuläret rörande alkohol och narkotika.

I påståendet instämmer 17 av 24 intervjuade medan 5 inte instämmer och 2
inte har någon uppfattning.

Bland dem som inte instämmer finns en tjänsteman vid Kommunförbundet,
2 intervjuade vid Kommunförbundets länsavdelningar och 2 intresseorganisationer.

Av dem som instämmer i påståendet anser 2 att den nuvarande situationen
är bra medan 5 anser att den är dålig.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

106

6.6.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer:

- Situationen är dålig. Samordningen centralt med kommunförbundens
aktiviteter kan förbättras (tjänsteman vid länsavdelning).

- Samordningen kunde vara bättre - dubbelarbete förekommer (tjänsteman
vid länsavdelning).

7 Frågor om legitimation och behörighet m.m.

7.1 Bör legitimations- och behörighetsfrågor m.m. handläggas
av socialstyrelsen?

Påståendet löd:

Det är viktigt att frågor rörande legitimation och behörighet samt
andra författningsfrågor rörande hälso- och sjukvården handläggs av
en central statlig myndighet som socialstyrelsen.

Motsvarande påstående gjordes beträffande tandvården.

Av 68 tillfrågade instämmer 66 i påståendet medan 2 inte instämmer.
Dessa senare tillhör landstingens centrala kanslier.

7.1.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Behörighetskraven bör vara lika i hela landet. Även viktigt med hänsyn
till den gemensamma nordiska arbetsmarknaden (sjukvårdsdirektör).

- Inte viktigt men nödvändigt (klinikchef).

Kommentar från intervjuad som inte instämmer:

- Legitimation har överlevt sig själv. Behörighetsreglerna är alltför detaljerade
och egentligen inte nödvändiga (sjukvårdsdirektör).

8 Föreskrifter och allmänna råd samt andra
kunskapsförmedlande styrmedel

8.1 Driver föreskrifterna upp kostnaderna?

Påståendet löd:

Socialstyrelsens bindande föreskrifter på hälso- och sjukvårdsområdet
är onödigt kostnadsdrivande.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsvården, tandvården,
socialtjänsten och barnomsorgen.

107

Svaren fördelar sig efter	verksamhetsområde	enligt följande:
Verksamhetsområde	Instämmer Instämmer ej	Vet ej
Hälso- och sjukvård	17	13	24
Omsorgsvård	7	8	1
Tandvård	2	10	1
Socialtjänst	6	27	14
Barnomsorg	4	14	8
Totalt	36	72	48

Antalet instämmanden är alltså totalt hälften så stort som antalet svar som
uttrycker motsatt uppfattning. Endast inom ett verksamhetsområde är
antalet instämmanden i majoritet, nämligen hälso- och sjukvården. Av de 17
intervjuade befattningshavare vid landstingens centrala kanslier som besvarat
hälso- och sjukvårdsformuläret instämmer 10 medan endast 1 inte
instämmer. Noteras kan också att ingen enda av de intervjuade vid
länsstyrelsernas sociala funktioner instämmer i påståendet. Av fackliga och
andra intresseorganisationer - sammanlagt 19 - instämmer endast 2 medan 8
inte instämmer.

8.1.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Se exempelvis Kommunförbundets undersökning om hemtjänstens kostnader.
Annat exempel: socialstyrelsens tidigare föreskrifter om maxytor
på ålderdomshem. Nu tas dessa som argument för nedläggning (intresseorganisation).

- Viss provtagning vid graviditet (sjukvårdsdirektör).

- Gäller särskilt föreskriften om användningen av guldkvaliteter (facklig
tandvårdsorganisation).

- I många fall har t.ex. den aktuella personalsituationen ej beaktats.
Exempel: regler för anestesi (sjukhusdirektör).

- Särskilt beträffande anestesi (klinikchef).

- Enligt förarbetena till den nya omsorgslagen skulle denna inte vara
kostnadsdrivande; i praktiken kraftigt ökade kostnader (landstingskommunal
chefstjänsteman med ansvar för omsorgsfrågor).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Finns det en omsorgslag skall den följas. Samhället måste ta de
ekonomiska konsekvenserna (landstingstjänstemän med ansvar för omsorgsfrågor).

- Överhuvudtaget anser jag att omsorger om handikappade måste få kosta
(landstingstjänstemän med ansvar för omsorgsfrågor).

- Det är de lokala politikernas ansvar att finna ekonomiskt rimliga vägar att
uppfylla föreskrifterna (primärkommunal tjänsteman).

- Föreskrifterna är ett viktigt komplement för tillämpningen av ramlagstiftningen
(socialkonsulent).

- Vet inte vilka bindande föreskrifter som avses. Det finns inga inom
barnomsorgen! (facklig organisation).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

108

- Ofta framfört påstående men aldrig bevisat. Genom begränsningskungö- Förs. 1988/89:7

reisen finns en effektiv broms för kostnadsdrivande förslag (facklig Underbilaga 1
organisation).

8.2 Driver de allmänna råden upp kostnaderna?

Påståendet löd:

Socialstyrelsens allmänna råd på hälso- och sjukvårdsområdet är
onödigt kostnadsdrivande.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsvård, tandvård, socialtjänst
och barnomsorg.

Detta påstående samlar endast 8 instämmanden bland 159 tillfrågade. För
3 av dessa svarar landstingsvärldens centrala nivå, ytterligare 3 kommer från
primärkommunala befattningshavare (rörande socialtjänsten). Dessutom
instämmer en klinikchef inom sjukvården och en facklig organisation.

8.2.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Råden hjälper till att hålla en kvalitetsmässigt hög nivå (socialkonsulent).

- Barn måste få kosta och undersökning efter undersökning visar att
förskolan är lönsam (facklig organisation).

- Allmänna råd kan ju kommunen bortse från, t.ex. rörande behovsbedömning
vid social hemtjänst (primärkommunal tjänsteman).

8.3 Går socialstyrelsen alltför mycket i detalj?

Påståendet löd:

Socialstyrelsens föreskrifter/allmänna råd är alltför detaljerade och
därför svårtillämpade.

I detta påstående instämmer 11 av totalt 201 intervjuade, därav 4 klinikchefer
inom sjukvården, 3 smittskyddsläkare och en intresseorganisation.

8.3.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Ibland är de svåra att förstå och tillämpa för enskild sjukvårdspersonal.
Skriv enklare! (chefsläkare).

- När råden kommer är de som regel bra, men skulle behöva ses över oftare
och förnyas (smittskyddsläkare).

- Råden måste passa olika organisationsmodeller, t.ex. för glesbygd, inte
bara storstadsmodeller (smittskyddsläkare).

- Råden kan lätt uppfattas som regler (primärkommunal tjänsteman).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- De är lagom ingående. För det mesta har socialstyrelsen också avvaktat
tills praktiska situationer med ”nyckelvärde''’ uppstått (tjänsteman vid
länsavdelning).

- Råden är oftare för allmänna än för detaljerade. De bör vara relativt
konkreta och begränsade till sin omfattning (primärkommunal tjänsteman).

8.4 Är reglerna på smittskyddsområdet ett hinder?

Påståendet löd:

Socialstyrelsens föreskrifter utgör ett hinder i arbetet att spåra och
behandla smittsamma sjukdomar.

I påståendet, som återfinns endast i smittskyddsformuläret, instämmer 3

smittskyddsläkare av 15 och en tjänsteman vid Kommunförbundet, alltså

totalt 4 av totalt 18 tillfrågade.

8.4.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Detta är dock inte enbart socialstyrelsens fel utan också lagstiftarens. I
dag hindrar föreskrifterna inom smittskyddet tredje mans rätt att få veta
om han utsatts för smittrisk (smittskyddsläkare).

- Endast i begränsade situationer dock, där t.ex. primärfall och kontakter
inte kan kopplas samman (smittskyddsläkare).

- Den stränga sekretessen är ett hinder i bekämpningen av HIV/AIDS
(tjänsteman vid Kommunförbundet).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Lagstiftningen är hindret. Lagstifta bort anonymiteten kring könssjukdomar
(smittskyddsläkare).

- Mer en lagstiftningsfråga (smittskyddsläkare).

- Regeringens föreskrifter angående sekretess innebär svårigheter men
socialstyrelsens föreskrifter och råd bidrar till att verksamheten med de
angivna förutsättningarna fungerar så bra som möjligt (smittskyddsläkare).

8.5 Är de allmänna råden för allmänna?

Påståendet löd:

Socialstyrelsens allmänna råd är för allmänna och därför av begränsat
värde.

Detta påstående samlar 35 instämmanden. Flertalet intervjupersoner, 124 av
201, instämmer ej, 32 vet ej och 10 avstår från att svara.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

110

Svaren fördelar sig på verksamhetsområden (typ av enkätformulär) enligt
följande.

Verksamhetsområde	Instämmer	Instämmer ej	Vet ej
Hälso- och sjukvård	8	31	16
Omsorgsvård	3	11	3
Tandvård	2	9	1
Smittskyddsområdet	2	14	1
Alkohol- och narkotikaområdet	5	15	2
Socialtjänst	9	32	4
Barnomsorg	6	12	5
Totalt	35	123	32

Bland dem som innstämmer är 4 kliniskt verksamma inom sjukvården - av totalt

17 4 tjänstemän vid Kommunförbundets länsavdelningar, 10

tjänstemän i primärkommuner, 3 fackliga organisationer och 2 övriga

intresseorganisationer.

8.5.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Ibland. Dock finns bra allmänna råd, t.ex. om socialbidrag och LVU
(socialkonsulent).

- Vissa råd på tandvårdens område är alltför vagt formulerade (intresseorganisation).

- Kvaliteten är ojämn (primärkommunal tjänsteman).

- T.ex. är PM remissupplaga Samhällsplan för allmän (tjänsteman vid
länsavdelning).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Men av mycket olika kvalitet (socialkonsulent).

- Ibland är sanningen så värdeladdad att jag inte personligen är överens
med socialstyrelsen - då är det skönt med litet tolkningsutrymme
(smittskyddsläkare).

- De just utkomna råden om klamydia är ett utmärkt exempel (smittskyddsläkare).

- Är som regel mycket bra, i vissa fall dock något ”tandlösa” (socialkonsulent).

- Länsrätterna fäster stor vikt vid dem, och genom domar bekräftas
tolkningarna av allmänna råden (socialkonsulent).

- Vissa är bra, andra ej användbara. Ofta är de till synes resultat av internt
arbete med dålig förankring hos huvudmännen (tjänsteman vid länsavdelning).

- Vi tycker dom är värdefulla (tjänsteman vid länsavdelning).

- Dom är viktiga och ofta bra men ibland ville man att dom skulle ha mera
tyngd (intresseorganisation).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

lil

8.6 Får huvudmännen motstridande budskap?

Påståendet löd:

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Det händer att kommunförbundens anvisningar eller rekommendationer
i ett ämne strider mot socialstyrelsens motsvarande föreskrifter
eller allmänna råd.

Av 201 intervjupersoner instämmer 71 i påståendet, 32 har motsatt uppfattning
medan 87 säger sig inte veta.

Av de intervjuade vid länsstyrelsernas sociala funktioner instämmer 12
medan 6 inte instämmer. Inom landstingens administrativa nivåer instämmer
15 medan 10 har motsatt uppfattning. Av smittskyddsläkarna instämmer 4
medan en inte instämmer. Vid länsavdelningarna instämmer 13 medan ingen
har motsatt uppfattning. Av de primärkommunala tjänstemännen instämmer
19 medan 5 inte instämmer.

8.6.1 lntervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Dock mycket sällan (klinikchef).

- Enstaka exempel torde finnas. Däremot finns många exempel på att
bristande samförstånd/samförståndsvilja mellan Landstingsförbundet
och socialstyrelsen medfört förseningar och/eller dåliga kompromisser
(sjukvårdsdirektör).

- Ett allvarligt problem (landstingskommunal chefstjänsteman med ansvar
för sociala frågor).

- T.ex. pensionstillskottet om 400 kr. som socialstyrelsen inkluderade i
basbeloppet för underlag till socialbidragshöjning (tjänsteman vid länsavdelning).

- T.ex. handläggningen av färdtjänstärenden (socialkonsulent).

- Socialstyrelsens syn på färdtjänst är ett exempel som medfört en hel del
problem. Efter några år har dock socialstyrelsen insett att man var på fel
väg. Rätten till bistånd som ”skälig kostnadsnivå” är ett annat exempel
(tjänsteman vid länsavdelning).

- Vad som strider mot vad kan ibland diskuteras. Det är dock olyckligt att
uppgiftsfördelningen är så oklar att skilda företrädare förmedlar olika
information i samma fråga (tjänsteman vid Kommunförbundet med
ansvar för barnomsorgsfrågor).

- Äldreomsorgen är ett exempel på detta (socialkonsulent).

Kommentar från intervjuad som inte instämmer:

- I allt väsentligt har de samma information (socialkonsulent).

112

8.7 Socialstyrelsens ansvar för information om lagstiftning Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Påståendet löd:

Socialstyrelsen har en viktig funktion när det gäller att informera om
nyheter i lagstiftning och rättstillämpning.

Om denna fråga råder stor enighet. Av 201 intervjuade instämmer 187

medan endast en inte instämmer. Av dem som instämmer anser 88 att den

nuvarande situationen är bra medan 22 anser den vara dålig.

8.7.1 Intervjukommentarer

- Situationen är bra. Via h-byråns h-brev och infobrev från alkohol- och
narkotikabyrån (tjänsteman på central landstingsnivå).

- Situationen är bra. Kan möjligen populariseras (intresseorganisation).

- Situationen är bra. Den särskilda informationen med anledning av BV
mycket bra (facklig organisation).

- Borde vara mera regelbunden (smittskyddsläkare).

- Situationen är dålig. I första hand tar jag kontakt med Kommunförbundet,
i andra hand direkt med departementet (tjänsteman vid länsavdelning).

- Situationen är dålig. Det är svårt att sovra bland allt som sänds ut,
omöjligt att läsa allt (klinikchef).

- Situationen är dålig. Oftast får läkare information först sedan lagstiftningen
trätt i kraft eller informeras de via massmedia (chefläkare).

- Situationen är dålig. Långsam information (klinikchef).

- Situationen är dålig. Snabbare information önskvärd (socialkonsulent).

- Situationen är dålig. För långsamt (primärkommunal tjänsteman).

- Situationen är dålig. Det tar för lång tid innan föreskrifter kommer ut
(tjänsteman vid länsavdelning).

8.8 Bör socialstyrelsen ge ut specialinriktade skriftserier?

Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör ge ut specialinriktade skriftserier till särskilda
målgrupper som narkosläkare, barnmorskor m.fl.

Påståendet förekom i samtliga typer av enkätformulär, dock med olika
precisering av målgrupper.

I påståendet instämmer 124 av 201 intervjuade medan 39 har motsatt åsikt.

Fördelningen av svaren på verksamhetsområden visas i följande sammanställning.

113

8 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 7

Verksamhetsområde

Förs. 1988/89:7

Instämmer Instämmer ej Vet ej Underbilaga 1

Hälso- och sjukvård 33 9 13

Omsorgsvård 8 8 0

Tandvård 8 3 1

Smittskyddsområdet 14 2 2

Alkohol- och narkotikaområdet 13 7 4

Socialtjänst 29 9 7

Barnomsorg 19 1 3

Totalt 124 39 30

8.8.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Annars svårt få en samlad bild av gällande regler (smittskyddsläkare).

- En del material som getts ut om t.ex. HIV och klamydia har nog i
praktiken varit ganska specialinriktat och smittskyddsläkarna har använt
det för vidareinformation (smittskyddsläkare).

- På sista tiden har man gjort bra ifrån sig (smittskyddsläkare).

- Bör samordnas med huvudmännen (tjänsteman vid länsavdelning).

- Socialstyrelsens s.k. ”svarta häften" om läkemedel är mycket uppskattade
(chefläkare).

- ”SoS informerar” är bra (tandvårdschef).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Meddelandebladen är bra när dom väl kommer (socialkonsulent).

- Finns redan tillräckligt med information. De statliga ”godkända” åsikterna
blir ofta för uttunnade. Stöd frivilligorganisationerna i stället (tjänsteman
vid länsavdelning).

- Det viktiga är samordningen. Vad gör kommunförbunden, Spri etc.?
(tjänsteman vid länsavdelning).

- Det skall huvudmännen stå för. Socialstyrelsen hamnar ofta snett på olika
sätt (tjänsteman vid länsavdelning).

- Ett ansvar för huvudmännen (tjänsteman vid länsavdelning).

- Tandvården är så liten att separata skriftserier knappast behövs (tandvårdsdirektör).

8.9 Hur uppskattas socialstyrelsens pedagogiska program för
barnomsorgen?

I barnomsorgsformuläret påstods följande:

Socialstyrelsens pedagogiska program utgör viktiga riktlinjer för
barnomsorgsverksamheten.

Av totalt 26 intervjupersoner instämmer 24 i påståendet. Övriga 2 vet ej.

114

8.10 Underlag för vårdprogram

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

I hälso- och sjukvårdsformuläret påstods följande:

Socialstyrelsens riktade information med underlag för vårdprogram,
t.ex. för hur barn med astma skall tas om hand, är ett värdefullt
hjälpmedel i verksamheten.

Av 55 intervjupersoner instämmer 43 medan 6 inte instämmer. Till de

sistnämnda hör bl.a. Spri.

8.10.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Vårdprogrammet för barn med astma bra exempel på insats som kan höja
kvalitet och säkerhet utan att vara kostnadsdrivande (kan tvärtom ge
sänkta kostnader) (sjukvårdsdirektör).

- Dock bör gränsen mellan Spri och socialstyrelsen i fråga om olika
uppgifter göras tydligare (landstingskommunal chefstjänsteman).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Lokala program bör prioriteras (läkare vid vårdcentral).

- Det finns veterligen ingen utvärdering av hur programunderlagen har

använts och vilken effekt de har haft t.ex. som grund för lokala
vårdprogram (facklig organisation).

8.11 Hur läses socialstyrelsens publikationer?

De intervjuade ombads ange om och när de läst ett antal av socialstyrelsens

publikationsserier. Svaren framgår av följande sammanställning.

8.11.1 Har Ni läst någon rapport ur serien ”Socialstyrelsen redovisar”?

Ja, under det senaste halvåret 149

Ja, men tidigare 33

Nej
Vet ej
Inget svar

Summa

201

8.11.2 Har Ni läst något av socialstyrelsens ”Meddelandeblad”?

Ja, under det senaste halvåret

Ja, men tidigare

Nej

Vet ej

Inget svar

179

Summa

201

115

8.11.3 Har Ni läst något av socialstyrelsens ”Allmänna råd”?

Ja. under det senaste halvåret 170

Ja, men tidigare 17

Nej 4

Vet ej 1

Inget svar 9

Summa 201

8.11.4 Har Ni läst någon av socialstyrelsens ”PM”?

Ja, under det senaste halvåret 142

Ja, men tidigare 28

Nej 11

Vet ej 10

Inget svar 10

Summa 201

8.11.5 Har Ni konsulterat socialstyrelsens författningssamling (SOSFS)?

Ja, under det senaste halvåret 108

Ja, men tidigare 54

Nej 31

Vet ej 2

Inget svar 6

Summa 201

8.11.6 Har Ni läst någon av socialstyrelsens tidningar (Socialnytt eller Vigor)?

Ja, under det senaste halvåret 132

Ja, men tidigare 39

Nej 22

Vet ej 0

Inget svar 8

Summa 201

8.12 Den personliga kontakten med socialstyrelsen

Frågan löd:

Har Ni varit i personlig kontakt med någon från socialstyrelsen under
senare tid?

Svaren framgår av följande sammanställning:

Ja, under det senaste halvåret 141

Ja, men tidigare 42

Nej 10

Vet ej 0

Inget svar 8

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

116

Summa

201

9 Enskilda ärenden/patientärenden

9.1 Skall socialstyrelsen vara klagomur?
Påståendet löd:

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Socialstyrelsen skall vara en instans dit människor kan vända sig med
sina klagomål.

Följande svarsfördelning erhålls:

Flertalet intervjuade - drygt 60 procent - anser således inte att enskilda

människor skall kunna vända sig till socialstyrelsen med sina klagomål.

9.1.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Som sista instans (klinikchef).

- Gärna det om socialstyrelsen betalar för konsekvenserna i vården
(sjukhusdirektör).

- Enbart principfrågor (socialkonsulent).

- Det kräver bra återkoppling till det regionala/lokala planet så att alla kan
lära av misstagen (smittskyddsläkare).

- Socialstyrelsen kan sända över ärendet till länsstyrelsen. Fördelen är att
även socialstyrelsen får ta del av praktiska ärenden. Socialstyrelsen kan
sedan ta ärendet själv eller sända det till länsstyrelsen (socialkonsulent).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Klagomål skall handläggas där problemen uppstår. Dessutom finns en
besvärsordning enligt förvaltningslagen (tjänsteman vid länsavdelning).

- I första hand den egna kommunen. Socialstyrelsen är sakkunniginstans
(tjänsteman vid länsavdelning).

- I undantagsfall bör enskilda kunna vända sig till socialstyrelsen men det
skall inte vara regel (socialkonsulent).

- Socialstyrelsen är viktig för utveckling och kvalitetsaspekter inom hälsooch
sjukvården och bör ej utvecklas till en klagomur (sjukhusdirektör).

Instämmer
Instämmer ej
Vet ej
Inget svar

123

Summa

201

117

9.2 Hos vem skall enskilda klaga?

Påståendet löd:

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Beträffande klagomål bör enskilda människor som regel hänvisas till
annan instans.

Svaren fördelar sig enligt följande:

Instämmer 164

Instämmer ej 21

Vet ej 7

Inget svar 9

Summa 201

En klar majoritet av de intervjuade, ca 82 procent, anser således att enskilda
som regel skall hänvisas till annan instans än socialstyrelsen med sina
klagomål.

9.2.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Bör kunna klaras av på lägre nivå (smittskyddsläkare).

- Förtroendenämnderna och HSAN tillräckligt skyddsnät (sjukvårdsdirektör).

- I första hand bör lokala auktoriteter anlitas (tandvårdschef).

- Socialstyrelsen kan fungera som rådgivare till den regionala instans som
handlägger klagomål (socialkonsulent).

10 Utbildningsfrågor

10.1 Socialstyrelsens engagemang i
vårdutbildningsplaneringen

Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör aktivt delta i UHÄ:s och SÖ:s planering av
vårdutbildningen.

Detta påstående, som återfinns i alla formulär utom smittskyddsformuläret
och alkohol- och narkotikaformuläret, ger följande svarsfördelning:

Instämmer 145

Instämmer ej 7

Vet ej 6

Inget svar 1 118

Summa 159

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

10.1.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer och anser nuvarande situation
bra:

- Socialstyrelsen bör dock ges ännu större inflytande (tandvårdschef).

- Många utredningar och prognoser visar att situationen är bra (tandvårdschef).

Kommentarer från intervjuade som instämmer och anser nuvarande situation
vara dålig:

- Ett av våra största problem (Spri).

- Bristen på vårdpersonal delvis en följd av dålig planering (sjukvårdsdirektör).

- Mer kunskap skall hämtas från klientorganisationerna om vad som är bra
i utbildningen och vad som måste förbättras (intresseorganisation).

- Sektoriseringen skapar problem för socialstyrelsen att få gehör (facklig
organisation inom socialtjänstområdet).

- Socialstyrelsen bör ges ett större inflytande. UHÄ och SÖ har ofta för litet
kontakt med verkligheten (tandvårdschef).

- Utbildningen behöver bättre anknytning både till det praktiska arbetet
men även till de övergripande synpunkter som socialstyrelsen kan ha på
förändringar i utbildningsbehoven (tjänsteman vid socialförvaltning).

- Socialstyrelsen borde ha tagit initiativ till en gemensam utbildning för
förskollärare och barnskötare samt gemensam utbildning för fritidspedagoger
och fritidsledare (tjänsteman vid socialförvaltning).

- Bristande regional balans i tandläkarutbildningen kommer troligen att
leda till brist på tandläkare i landets södra delar. Tillgångsprognosen
gäller för landet i dess helhet (tandvårdschef).

- Man är för sent ute. Se till att trender, prognoser får genomslag i tid, t.ex.
den nu aktuella debatten om vårdkrisen. Personalsituationen har varit
känd för oss länge (socialkonsulent).

- Socialstyrelsens synpunkter tillmäts alltför ringa vikt (facklig organisation).

Andelen instämmanden är alltså i klar majoritet, drygt 91 procent räknat på
samtliga svar.

Av dem som instämmer anser 13 att den nuvarande situationen är bra
medan 52 anser den vara dålig.

119

11 Hälsoupplysning och annan information till
allmänheten

11.1 Skall socialstyrelsen bedriva hälsoupplysning?

Påståendet löd:

Socialstyrelsen skall ibland kunna gå ut med rikstäckande hälsoupplysningskampanjer.

Svaren fördelar sig på följande sätt:

Instämmer 155

Instämmer ej 18

Vet ej 20

Inget svar 8

Summa 201

En majoritet, ca 77 procent, instämmer alltså i påståendet. Bland dem som
inte instämmer är 6 tjänstemän inom landstingen, 2 kliniskt verksamma inom
sjukvården, 3 smittskyddsläkare och 2 intresseorganisationer.

11.2 Om vad skall socialstyrelsen bedriva hälsoupplysning?

Påståendet löd:

Om ni instämmer, vilka ämnen bör kampanjerna behandla?

De angivna alternativen samlar följande antal instämmanden:

Ämne	Antal	Procent
Alkohol	143	92
AIDS	135	87
Narkotika	133	86
Läkemedel	124	80
Tobak	116	74
Kostvanor	109	70
Motion	94	61

Övriga förslag och synpunkter:

- Kampanjer för vårdyrken (tjänsteman vid socialförvaltning).

- Snus (klinikchef).

- Könssjukdomar. Ämnen där den vetenskapliga grunden är stabil (smittskyddsläkare).

- För närvarande STD/klamydia. Varför inte en kampanj om WHO 38:s
hälsomål? (landstingstjänstemän).

- Allmän information till allmänheten om socialtjänsten (tjänsteman vid
socialförvaltning).

- Varför används inte TV mera för detta? (klinikchef).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

120

11.3 Är hälsoupplysning en uppgift bara för huvudmännen?

Påståendet löd:

Hälsoupplysning bör bedrivas av huvudmännen och inte centralt av
socialstyrelsen.

Svaren fördelar sig enligt följande:

Instämmer 64

Instämmer ej 94

Vet ej 27

Inget svar 16

Summa 201

Andelen instämmanden i detta påstående, ca 32 procent, är större än vad
man skulle förvänta sig av svarsfördelningen på frågan i avsnitt 11.1, enligt
vilken 18 intervjuade av 201 - ca 9 procent - anser att socialstyrelsen inte skall
bedriva hälsoupplysning.

Noteras kan att endast 2 av 22 i urvalskategorierna fackliga och övriga
intresseorganisationer instämmer i påståendet.

11.4 Socialstyrelsen som samordnare och idégivare i
hälsoupplysningsarbetet

Påståendet löd:

Socialstyrelsen behövs som samordnare och idégivare i hälsoupplysningsarbetet.

Av 201 intervjuade anser 142 - eller ca 71 procent - att socialstyrelsen har en
sådan funktion medan 23 anser motsatsen.

11.5 Vad anser de intervjuade om alkohol- och
narkotikainformationen?

Påståendet (endast i alkohol- och narkotikaformuläret) löd:

Socialstyrelsens upplysnings- och informationsverksamhet när det
gäller

alkohol och narkotika ...

... är initierad och saklig,

... når rätt personer,

... har god genomslagskraft.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

121

Svaren fördelar sig som följer:

	Instämmer	Instämmer ej Vet ej
Initierad och saklig	20	2	2
Når rätt personer	5	6	13
Har god genomslagskraft	2	9	13

11.5.1 Intervjukommentarer

- Instämmer, instämmer, instämmer. Attitydbearbetningen är bra, rökkampanjen
har haft god genomslagskraft och det kommer nog drogkampanjerna
att ha också. Missbruket har minskat (tjänsteman vid länsavdelning).

- Faktamaterialen om alkohol och narkotika är mycket bra (tjänsteman vid
länsavdelning).

- Har ej god genomslagskraft. Vi har hela tiden facit: ökande starkölskonsumtion,
rattonykterhet m.m. (landstingskommunal tjänsteman).

- Efter 15 år i socialtjänsten anser jag att informationen inte når fram.
Alltför mycket ostrukturerat material som stannar hos olika myndigheter
(tjänsteman vid länsavdelning).

- Huruvida man når fram är snarare ett problem för mottagande myndighet/organisation.
Det krävsett mellanled (tjänsteman vid länsavdelning).

- Beteendet torde inte påverkas mycket av all den tryckta information man
ger ut (tjänsteman vid länsavdelning).

- Genomslagskraft? Tyvärr beror det inte på socialstyrelsen i någon större
utsträckning om folk drogar ner sig eller inte (tjänsteman vid länsavdelning).

11.6 Vad anser de intervjuade om socialstyrelsens AI DSinformation? Påståendet

(i smittskyddsformuläret) löd:

Socialstyrelsens upplysnings- och informationsverksamhet när det
gäller AIDS...

... är initierad och saklig,

... når rätt personer,

... har god genomslagskraft.

Svaren fördelar sig på följande sätt:
	Instämmer	Instämmer ej Vet ej
Initierad och saklig	17	0	0
Når rätt personer	3	2	12
Har god genomslagskraft	6	3	8

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

122

11.6.1 Intervjukommentarer

- Dags att börja tala mer om HIV än AIDS, mer om könssjukdomar än om
HIV (smittskyddsläkare).

- Jag tror inte att narkomanen nämnvärt bryr sig om informationen. Här
verkar vi nog bättre på lokalplanet (smittskyddsläkare).

- Allt en stor blandning. Håkan Warens klamydiapapper mycket bra men
motsatsen på AIDS-området vanligt. Samverkan och policyprogram har
nått rätt så långt. Erfarenhetsutbytet, referenser och uttalanden om
lyckade projekt når inte fram tillfredsställande (smittskyddsläkare).

- När informationen riktar sig till specifika yrkesgrupper, t.ex. sjukvårdspersonal,
är den bra (smittskyddsläkare).

- Ej sämre genomslagskraft än annan information rörande HIV/AIDS
(smittskyddsläkare).

- Det krävs studier om vilka personer som nås och om genomslagskraften.
Informationen till den viktigaste gruppen, tonåringarna, bör ske lokalt i
hem/skola-regi (smittskyddsläkare).

- Beror på vad som menas med rätt personer. Smittskyddsläkarna nås men
informationen går dåligt ut till allmänheten - jfr AIDS-delegationens
kampanjer med hjälp av reklambyrå (smittskyddsläkare).

- Instämmer, instämmer, instämmer. Bedömningen gäller socialstyrelsens
och AIDS-delegationens verksamhet eftersom merparten av informationen
till allmänheten signerats av delegationen medan en hel del av
beredningen torde ha skett genom styrelsens försorg (smittskyddsläkare).

11.7 Vad anser de intervjuade om socialstyrelsens information
om andra smittsamma sjukdomar än AIDS?

Påståendet (i smittskyddsformuläret) löd:

Socialstyrelsens upplysnings- och informationsverksamhet när det
gäller AIDS...

... är initierad och saklig,

... når rätt personer,

... har god genomslagskraft.

Svaren fördelar sig sålunda:
	Instämmer	Instämmer ej Vet ej
Initierad och saklig	13	1 2
Når rätt personer	5	1 9
Har god genomslagskraft	7	2 7

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

123

11.7.1 Intervjukommentarer

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

- Känner inte till någon sådan information (smittskyddsläkare).

- Saknas förutom STD (smittskyddsläkare).

- Förekommer sådan i dag? (smittskyddsläkare).

- Det har varit så mycket AIDS på sistone så... (smittskyddsläkare).

- För det mesta initierad och saklig. Svårt se samverkan mellan socialstyrelsen,
SBL, veterinärmedicinsk och livsmedelshygienisk sakkunskap
(smittskyddsläkare).

- Varierar. Vissa allmänna råd och anvisningar är skrivna av experter och
bra. Andra gånger är information och hantering valhänt. T.ex. turerna
kring magsjukeutbrottet i Sälen. Anmärkningsvärt är att förvirring har
uppstått framför allt om formella ting, t.ex. kostnadsfrihet etc. (smittskyddsläkare).

11.8 Skall socialstyrelsen ge råd till allmänheten?

Påståendet löd:

Enskilda människor skall kunna få rådgivning och information av
socialstyrelsen.

Svaren fördelar sig på följande sätt:

Instämmer 53

Instämmerej 129

Vet ej 14

Inget svar 5

Summa 201

En majoritet av de intervjuade, ca 64 procent, anser således att socialstyrelsen
inte skall ha någon rådgivnings- och informationsverksamhet visavi

allmänheten. Denna uppfattning överväger inom samtliga urvalskategorier.

Av dem som anser motsatsen menar 11 att den nuvarande situationen är bra

medan 6 anser den vara dålig.

11.8.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är dålig. Svårt för allmänheten att veta vart man skall vända
sig (landstingstjänstemän med ansvar för omsorgsfrågor).

- Socialstyrelsens funktion skall i första hand avse hänvisning till lokal
instans (smittskyddsläkare).

- Information i allmänhet - ja. Men inte personlig rådgivning, här finns
hälso- och sjukvården (smittskyddsläkare).

- Situationen är bra. Då det gäller omsorgsområdet bör det i undantagsfall
ges möjlighet till rådgivning och information, eftersom socialstyrelsen har
den direkta tillsynen över verksamheten (intresseorganisation).

124

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Styrelsen bör inte vara så stor personellt som detta skulle kräva
(smittskyddsläkare).

- Inom smittskyddsområdet vore det olämpligt att splittra resurserna på
detta sätt. Information till enskild kan förmedlas av smittskyddsläkare
(smittskyddsläkare).

- Instämmer ej. särskilt inte vad gäller rådgivning (socialkonsulent).

- Det räcker med att socialstyrelsen stödjer länsstyrelserna med svar på
förfrågningar (socialkonsulent).

- Socialstyrelsen skall inte ägna sig åt individärenden. Socialkonsulenterna
på länsstyrelsen skall fortsätta att vara "klagomur" och ge information
om klienterna inte får erforderlig hjälp och råd på socialförvaltningarna
(socialkonsulent).

- Inte rimligt med nuvarande resurser, troligen inte heller lämpligt
(sjukvårdsdirektör).

- Detta är landstingens ansvar (landstingsdirektör).

- Eftersom socialstyrelsen är en offentlig instans skall enskilda kunna gå
direkt dit - men det är ingen huvuduppgift för socialstyrelsen (sjukvårdsdirektör).

- Socialstyrelsen vid svårare problem (tandvårdschef).

11.9 Skall socialstyrelsen som regel hänvisa till annan?

Påståendet löd:

Enskilda människor bör som regel hänvisas till annan instans än
socialstyrelsen för rådgivning och information.

Detta påstående samlar 167 instämmanden medan 14 intervjuade uttrycker

motsatt uppfattning.

11.9.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Beträffande socialtjänsten i första hand till kommunen, i andra hand till
länsstyrelsen (socialkonsulent).

- Enskilda bör hänvisas till länsstyrelsen (socialkonsulent).

- Bäst vända sig till instans som kan åtgärda problem, dvs. landstinget
(sjukvårdsdirektör).

- Lokala instanser bör ge råd (sjukvårdsdirektör).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Det ena utesluter inte det andra (landstingstjänstemän med ansvar för
oinsorgsfrågor).

- Enskilda människor skall alltid hänvisas till rätt instans vilket innebär
socialstyrelsen i vissa fall, annan instans i andra (intresseorganisation).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

125

12 Kunskapsutveckling av FoU-karaktär

12.1 Behövs socialstyrelsen för kontakter med forskning och
utveckling?

Påståendet löd:

Det är viktigt att det finns en central myndighet, socialstyrelsen, som
håller kontakt med nya forskningsrön och ny metodik.

Svaren fördelar sig på följande sätt:

Instämmer 179

Instämmer ej 7

Vet ej 8

Inget svar 7

Summa 201

Flertalet intervjuade, ca 89 procent, delar således uppfattningen om
socialstyrelsens betydelse för FoU-området. Av dessa menar 36 intervjuade
att den nuvarande situationen är bra medan 27 menar att den är dålig. Bland
dem som inte är nöjda återfinns 4 kliniskt verksamma inom sjukvården, en
smittskyddsläkare, 7 tjänstemän vid socialförvaltningar och 4 organisationer.

12.1.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är bra. Inom smittskyddsområdet god kontakt (smittskyddsläkare).

- Situationen är dålig. GD skall vara läkare (smittskyddsläkare).

- Forskningsrönen redovisas bra, sämre med redovisning av metodfrågor
(socialkonsulent).

- Situationen är dålig. Socialstyrelsen fungerar som intern organisation.
När man väl efter lång tid går ut har man ofta p.g.a. dålig förankring inte
något att ”komma med” (tjänsteman vid länsavdelning).

- Viktigt klara gränsdragningen mot Spri (landstingskommunal chefstjänsteman).

- Situationen är bra. Om nyheterna skall nå ut behövs mer muntlig
presentation, t.ex. konferenser, seminarier (tjänsteman vid länsavdelning).

- Det innebär inte att man skall ha en stor avdelning för detta men
socialstyrelsen skall kunna ge anvisningar om hur nya tekniker skall
integreras i vårdarbetet (intresseorganisation).

- Situationen är bra. Inom tandvården fungerar det bra (tandvårdschef).

- Det är sällan nya metoder får genomslag. Det finns risker med den
”centrala myndigheten”, t.ex. debatten om Hassela (tjänsteman vid
länsavdelning).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

126

Kommentar från intervjuad som inte instämmer:

- Det viktigaste är samordningsfunktionen. Forskarrönen är redan kända
via konferenser (smittskyddsläkare).

12.2 Skall socialstyrelsen själv initiera forskning?

Påståendet löd:

Socialstyrelsen bör självständigt initiera forsknings- och utvecklingsprojekt.

Svarsfördelningen är följande:

Instämmer 125

Instämmer ej 39

Vet ej 29

Inget svar 8

Summa 201

Bland dem som inte instämmer återfinns 7 kliniskt verksamma inom
sjukvården, 8 administrativa befattningshavare i landstingen, 8 smittskyddsläkare,
7 tjänstemän vid länsavdelningar och 5 fackliga eller övriga organisationer.

Av dem som instämmer anser 8 att den nuvarande situationen är bra
medan 29 anser motsatsen.

12.2.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Situationen är dålig. Kan i ökad utsträckning ske via Spri (Spri).

- Fasta resurser saknas. Knappast löpande verksamhet men initiativskyldigheten
är självklar (sjukvårdsdirektör).

- Situationen är dålig. Troligen brist på resurser (tandvårdschef).

- Situationen är dålig. Satsa mer på barnomsorgsprojekt i utvecklings- och
forskningssyfte (tjänsteman vid socialförvaltning).

- Varning för att departementet tar över! Sakkunskapen finns hos socialstyrelsen
(socialkonsulent).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Utnyttja kompetensen vid universitet och högskolor (intresseorganisation).

- Ibland gör pengarna mera nytta lokalt, eventuellt i samverkan med
högskolorna (tjänsteman vid länsavdelning).

- Idégivaransvaret skall ligga på forskningsinstitutionerna (tjänsteman vid
länsavdelning).

- Mycket tveksamt. Socialstyrelsen torde ha tillräckligt att göra ändå
(smittskyddsläkare).

- Detta bör huvudsakligen skötas av universiteten (klinikchef).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

127

13 Servicenivå och fackmässig kompetens m.m.

13.1 Kan man nå folk på socialstyrelsen?

Påståendet löd:

Det är svårt att komma fram till rätt person när man ringer till
socialstyrelsen.

De intervjuade svarar enligt följande:

Instämmer 66

Instämmer ej 80

Vet ej 47

Inget svar 8

Summa 201

Av samtliga intervjuade anser således ca 33 procent att det är svårt att nå folk
på socialstyrelsen. Av dem som uttrycker en bestämd åsikt i frågan anser
dock flertalet, ca 55 procent, att det inte finns några svårigheter härvidlag.

Skillnader i åsikter finns mellan verksamhetsområden och urvalskategorier.
Inom områdena omsorgsvård och tandvård är det sålunda bara 2
intervjuade av sammanlagt 31 som anser att svårigheter föreligger medan 19
har motsatt uppfattning. Inom socialtjänstområdet tycks missnöjet vara
förhållandevis stort. Av sammanlagt 47 intervjuade anger 28 svårigheter
medan 13 tycker motsatsen. Inom länsstyrelsernas sociala funktioner är fler
missnöjda än nöjda - 10 resp. 7. Antalet missnöjda överväger också bland
personal inom primärkommunerna där 24 instämmer medan 15 inte instämmer.
Bland administrativa befattningshavare inom landstingsvärlden är
förhållandet det motsatta - 8 instämmer medan 23 inte instämmer - liksom
inom kategorin övriga intresseorganisationer, av vilka 3 instämmer och 8 inte
instämmer.

13.1.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Flextid kan vara besvärligt. Värre är att vissa tjänstemän konsekvent
vägrar att hjälpa till med att hitta rätt instans i brist på egen kunskap
(smittskyddsläkare).

- Endast då det gäller HIV/AIDS/narkotika har jag haft problem att
komma rätt. Ekonomibyrån är mycket lätt att nå (tjänsteman vid
länsavdelning).

- Mycket svårt. Man blir ofta ej uppringd när man så begär ”Ni finns i teorin
men ej i praktiken” (tjänsteman vid socialförvaltning).

- Avviker inte från andra institutioner eller myndigheter (intresseorganisation).

- De är till 75-80 procent ”på sammanträde" eller ”i möte” eller ”på
tjänsteärende" eller utbytta mot annan (tjänsteman vid länsavdelning).

- Om man inte har mycket god personkännedom är det svårt (tjänsteman
vid Kommunförbundet).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

128

- Förslag: inför telefontid (socialkonsulent). Förs. 1988/89:7

- Sänd varje år till kommunerna en aktuell förteckning över handläggnings- Underbilaga 1

ansvarig personal inom områden som rör socialtjänst (tjänsteman vid
socialförvaltning).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Har socialstyrelsens internkatalog (socialkonsulent).

- Inte svårare än vid vilken annan myndighet eller sjukvårdsinrättning
el.dyl. som helst, snarare tvärtom (smittskyddsläkare).

- Fungerar förvånande bra i barnomsorgsfrågor. Trots att kontakterna är
sällsynta finns nästan alltid ”rätt person” på plats (tjänsteman vid
socialförvaltning).

13.2 Hur fungerar telefonväxeln?

Påståendet löd:

Socialstyrelsens service är bra när det gäller växelns förmåga att
koppla till rätt person.

Svaren fördelar sig på följande sätt:

Instämmer 85

Instämmerej 31

Vet ej 73

Inget svar _12

Summa 201

Av de intervjuade instämmer ca 42 procent i påståendet. En lika stor andel
vet inte eller har inte svarat. Endast ca 15 procent av intervjupersonerna
anser att telefonväxelns service inte är bra.

13.2.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Växelns förmåga är bra men det är svårt att nå personen i fråga p.g.a.
sammanträden o.dyl. (tjänsteman vid socialförvaltning).

- Växeln bemödar sig om att koppla till rätt person (socialkonsulent).

- Fin service; trevliga telefonister (socialkonsulent).

Kommentar från intervjuad som inte instämmer:

- Växeln är dåligt informerad om folk som är borta (sjukvårdschef).

129

9 Riksdagen 1988189. 2 sami. Nr 7

13.3 Snabba och klara besked?

Möjligheterna är små att få snabbt och klart besked i en fråga när man
vänder sig till socialstyrelsen.

Intervjupersonerna svarar enligt följande:

Instämmer 63

Instämmerej 75

Vet ej 51

Inget svar _12

Summa 201

Omkring 30 procent av de intervjuade instämmer alltså i påståendet. En lika

storandel vet ej eller har inte svarat. Gruppen nöjda är större, ca 37 procent.

En förhållandevis stor andel nöjda återfinns bland dem som besvarat

tandvårdsformuläret. Sålunda uttrycker exempelvis endast en av 7 tillfrågade

tandvårdschefer missnöje på denna punkt.

13.3.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Instämmer delvis. I enkla frågor lätt att få besked. I svåra frågor drunknar
man lätt i mastodontbyråkratin om man inte är en stridis (intresseorganisation).

- Civilkuraget hos många tjänstemän är inte så bra utvecklat (smittskyddsläkare).

- Har väntat på definitiva anvisningar om den nya omsorgslagen sedan 1
juli 1986 (socialvårdsdirektör).

13.4 Hurärhandläggningstiderna?

Påståendet löd:

Socialstyrelsens handläggningstider är som regel acceptabla.

Svaren fördelar sig pä följande sätt:

Instämmer 55

Instämmerej 40

Vet ej 94

Inget svar 12

Summa 201

Ca 27 procent av de intervjuade anser således att handläggningstiderna som
regel är acceptabla medan ca 20 procent har motsatt uppfattning. Mer än
halva antalet intervjupersoner har ingen uppfattning eller svarar ej.
Förhållandevis många missnöjda återfinns bland dem som besvarat

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

130

smittskyddsformuläret. Endast en av dessa anser handläggningstiderna Förs. 1988/89:7

acceptabla medan 8 anser motsatsen. På tandvårdsområdet är förhållandet Underbilaga 1

det motsatta. Där uttrycker endast 2 missnöje med handläggningstiderna.

Inom landstingens administrativa nivåer är antalet nöjda förhållandevis stort

- 19 jämfört med 5 missnöjda - liksom bland primärkommunerna där 16
tjänstemän är nöjda medan 4 är missnöjda med handläggningstiderna.

13.4.1 Intervjukommentarer

Inga kommentarer har avgetts av personer som instämmer i påståendet.

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- När får vi exempelvis en ny smittskyddslag? (smittskyddsläkare):

- Balansgång socialstyrelsen - Landstingsförbundet ger långa handläggningstider
(landstingstjänstemän med ansvar för omsorgsfrågor).

- Handläggningstiderna varierar mycket (intresseorganisation).

- Begärda yttranden kommer inte i tid om de över huvud taget blir
besvarade (socialkonsulent).

- De råd och anvisningar m.m. som jag haft insyn i har tagit orimligt lång tid
att färdigställa, t.ex. om meningokocker (smittskyddsläkare).

- Mycket långsamt (smittskyddsläkare).

- Handläggningstiderna i styrelsen, framför allt i enskilda ansvarsärenden,
är för långa (facklig organisation).

13.5 När kommer föreskrifter och allmänna råd?

Påståendet löd:

Socialstyrelsen tar för lång tid på sig för att utfärda föreskrifter och
allmänna råd med anledning av ny lagstiftning.

Detta påstående besvaras enligt följande:

Instämmer lil

Instämmer ej 47

Vet ej 34

Inget svar 9

Summa 201

Av de intervjuade instämmer ett knappt flertal, ca 55 procent, i påståendet
medan ca 23 procent inte instämmer.

Antalet missnöjda är större än antalet nöjda inom samtliga urvalskategorier
utom bland sjukhusdirektörerna. Inom länsstyrelsernas sociala funktioner
anser förhållandevis många - 15 av 18 - att föreskrifterna och råden
dröjer för länge.

13.5.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Socialstyrelsens befogenheter är vingklippta. Därför måste man också
acceptera långa handläggningstider (tjänsteman med ansvar för omsorgsfrågor).

- Dock inte alltid socialstyrelsens fel, utan statsmakternas vars beslut
kommer för sent för att hinna omsättas (smittskyddsläkare).

- Ta allmänna råd om "medverkan i samhällsplan" som exempel. Dåligt!
(tjänsteman vid länsavdelning).

- Detta beror framför allt på svårigheter att komma överens med Kommunförbundet
(socialkonsulent).

- Anvisningarna måste vara förankrade. Då det gäller omsorgslagen har
Landstingsförbundet och socialstyrelsen diskuterat vissa anvisningar i två
år (tjänsteman med ansvar för omsorgsfrågor).

- Växlande förmåga. Olika uppfattningar inom verket tycks ibland leda till
horribla "förseningar". Så väntade vi i ett par år på en redovisning om
föräldrautbildning och nu har man förhalat allmänna råd om barns hälsa i
förskolan i 2—3 år! Dessa skrifter efterfrågas på fältet (intresseorganisation).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Om det tar lång tid beror det på att ämnet är komplicerat (smittskyddsläkare).

- Det är nog inte socialstyrelsen som är senfärdig (tjänsteman vid länsavdelning).

13.6 Hur är socialstyrelsens fackmässiga kompetens?

Påståendet löd:

Socialstyrelsen har för närvarande en tillfredsställande medicinsk
kompetens.

Motsvarande påstående gjordes beträffande omsorgsvård, tandvård, smittskyddsfrågor,
alkohol- och narkotikafrågor, socialtjänst och barnomsorg.

Intervjupersonerna svarar enligt följande:

Instämmer 46

Instämmer ej 45

Vet ej 107

Inget svar 3

Summa 201

Mer än halva antalet intervjuade redovisar ingen uppfattning. Av de övriga
anser ungefär lika många att kompetensen är god som motsatsen.

Verksamhetsvis fördelar sig svaren på följande sätt:

Verksamhetsområde	Instämmer	Instämmer ej
Hälso- och sjukvård	10	18
Omsorgsvård	4	5
Tandvård	9	1
Smittskyddsfrågor	2	8
Alkohol- och narkotikafrågor	4	4
Socialtjänst	10	6
Barnomsorg	7	3

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

132

Antalet instämmanden överväger alltså inom tandvård, socialtjänst i allmänhet
och barnomsorg medan motsatt förhållande råder, särskilt inom smitt skyddsområdet

men även inom sjukvårdssektorn.

13.6.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Kompetensen är hög men antalet kompetenta personer kan behöva ökas
(chefläkare).

- Kompetensen finns i första hand hos de vetenskapliga råden. Socialstyrelsen
har få egna resurser. Systemet är bra (sjukvårdsdirektör).

- Oro för framtiden (tandvårdsdirektör).

- Styrelsen knyter till sig den kompetens som erfordras bl.a. i form av
vetenskapliga råd samt olika arbetsgrupper (smittskyddsläkare).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Socialstyrelsen saknar kompetens fullt ut för att täcka det behov som finns
för hälso- och sjukvårdens del. Den medicinska kompetensen måste
kompletteras och kraftigt förstärkas i fråga om omvårdnad (facklig
organisation).

- Socialstyrelsens chef bör vara läkare (klinikchef).

- Ensidig rekrytering av expertis och ett ideologiserat urval (intresseorganisation).

- Kompetensen är mycket ojämn (socialkonsulent).

- Styrelsen är urvattnad (tjänsteman vid socialförvaltning).

- Socialstyrelsen förlorar ständigt kvalificerade medarbetare. Många har
för liten erfarenhet från fältet (socialkonsulent).

- Förordnanden på en tillsynsmyndighet bör tidsbegränsas för medicinska
experter (sjukvårdsdirektör).

- Kvalitativt acceptabelt men ej kvantitativt. Svårt att få experthjälp i
kinkiga frågor (sjukvårdsdirektör).

- Chefen bör vara medicinare och mer sjukvårdskunnig än nuvarande.
Dvs. återgå till medicinalstyrelse (sjukvårdsansvarig tjänsteman).

- Det finns för litet medicinskt utbildad personal på ordinarie stat.
Välutbildad och erfaren personal också på smittskyddsområdet bör ingå i
den dagliga verksamheten (smittskyddsläkare).

- Kompetensen bör utvecklas i riktning mot en större satsning på utveckling
och samarbete med SÖ, fortbildning och annan utbildning av
personal, faktaunderlag för planering av barnomsorgen. Styrelsen bör ta
fram fler "goda exempel” för barnomsorgen (tjänsteman vid socialförvaltning).

Övriga kommentarer:

- Svårbedömt - men om den finns utnyttjas den ej (Spri).

- Personalens erfarenhet av privat tandvård är mycket begränsad (intresseorganisation).

- Vissa tycks ha glömt bort att det finns verksamhet utanför universitet och
storstäder (klinikchef).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

133

13.7 Sammanläggningens effekter på kompetens m.m.

Påståendet löd:

Genom tillkomsten av socialstyrelsen har sjukvård och socialtjänst samlats inom samma myndighet. Vilka konsekvenser har detta fått? Kryssa för ett eller flera alternativ.
Intervjusvaren fördelar sig enligt följande
Effekt	Antal instämmanden
Den medicinska kompetensen har försvagats	45
Kompetensen inom socialtjänsten har försvagats	15
De medicinska frågornas ställning har försvagats	54
Socialtjänstfrågornas ställning har försvagats	26
Den avsedda integreringen har uppnåtts	37

I påståendet att den medicinska kompetensen försvagats instämmer 12 av 17
chefläkare och klinikchefer inom hälso- och sjukvården och dessutom 11 av
de 15 smittskyddsläkarna. Påståendet rörande de medicinska frågorna
samlar sammanlagt 20 instämmanden från samma urvalskategorier. Beträffande
kompetensen inom socialtjänstområdet anser 5 av 18 tillfrågade
socialkonsulenter att denna har försvagats medan 6 socialkonsulenter menar
att socialtjänstfrågornas ställning har försvagats. Av de 49 primärkommunala
befattningshavarna anser 5 att kompetensen inom socialtjänsten har
försvagats, 8 att socialtjänstfrågornas ställning har försvagats och 12 att den
avsedda integreringen har uppnåtts.

13.7.1 Intervjukommentarer

- Återinrätta medicinalstyrelsen med läkare som chef (läkare).

- Man överdriver socialstyrelsens roll om man påstår att kompetens m.m.
påverkas ute på fältet av att sjukvård och socialtjänst finns under samma
hatt. Dock tror jag att det verkar i positiv riktning (landstingstjänstemän
med ansvar för omsorgsfrågor).

- Socialstyrelsen har försvagats. Integreringen har inte uppnåtts. Verket är
för stort (smittskyddsläkare).

- Integreringen är i princip riktig men om den bidragit till bantningen måste
den beklagas. Socialstyrelsens ställning är i dag klart svagare än tidigare
medicinalstyrelsens (befattningshavare på centrala landstingsnivån).

- Vi tycker inte att doktorn alltid vet bäst! (tjänsteman vid länsavdelning).

- Tveksamt om integreringen har uppnåtts. Enligt min erfarenhet finns
stora spänningar mellan olika avdelningar inom verket (intresseorganisation).

- Utifrån är det svårt att se att någon integrering har uppnåtts. Jag tror att
den sammanslagna myndighetens storlek innebär nackdelar (smittskyddsläkare).

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

134

- Integreringen har inte uppnåtts. De medicinska frågorna dominerar Förs. 1988/89:7
(tjänsteman på central landstingsnivå). Underbilaga 1

13.8 För många teoretiker på socialstyrelsen?

Påståendet löd:

Inom socialstyrelsen finns för många teoretiker och administratörer
som vet för litet om den praktiska verksamheten.

De intervjuade svarar enligt följande:

Instämmer 75

Instämmer ej 36

Vet ej 78

Inget svar _12

Summa 201

I detta provokativa påstående instämmer således ca 37 procent av de
intervjuade medan 18 procent inte instämmer. Nästan varannan intervjuad
vet ej eller svarar ej.

Noteras kan att ingen av dem som besvarat tandvårdsformuläret instämmer
i påståendet medan 8 av 15 smittskyddsläkare anser att påståendet har
fog för sig.

13.8.1 Intervjukommentarer

Kommentarer från intervjuade som instämmer i påståendet:

- Naturlig rotation (6-8 år) mellan praktiskt arbete och teori skulle finnas
vid alla myndigheter (smittskyddsläkare).

- En del detaljstyrande regler ger belägg för ståndpunkten (intresseorganisation).

- Men Ni skulle få samma svar, vilken myndighet det än handlade om, t.ex.
sjukvården gentemot landstingens kanslier (tjänsteman med ansvar för
omsorgsfrågor).

- Ofta tycks bara Stockholm vara verklighetsförebild (tjänsteman vid
länsavdelning).

- Precis! Men så länge de sysselsätter sig själva är de ointressanta
(tjänsteman vid länsavdelning).

- Delvis sant men värre i departement och bland politiker (smittskyddsläkare).

- Ofrånkomligt om man inte byter ut personal regelbundet (klinikchef).

Kommentarer från intervjuade som inte instämmer:

- Svårt problem. Om ”fältarbetare" sätts på socialstyrelsen byråkratiseras
de snart. Administratörerna bör i stället se till att de har nära samarbete
med och bjuder in representanter för fältarbetare. Bra medarbetare på
socialstyrelsen kan aldrig ersätta markkontakten (intresseorganisation).

- Lite för naiv frågeställning! De känner ju till sin egen verklighet och har 135

överblick. Specialisten uppfattas också ofta som "teoretiker" av generalisten
och praktikerna men båda behövs (tjänsteman vid länsavdelning).

- Detta är en vulgäruppfattning som har viss spridning i landstingsvärlden.
Bland läkarna var den nog vanligare förr. Påståendet inte mer sant för
socialstyrelsen än för andra statliga verk eller Landstingsförbundet och
landstingsförvaltningarna (sjukvårdsdirektör).

Annan kommentar:

- Problemet närmast det motsatta inom narkotika-HIV/AIDS-områdena.
För många praktiker och för få teoretiker (tjänsteman vid länsavdelning).

14 Svar på öppna frågor om socialstyrelsen

14.1 Vad är bra ...

Frågan löd:

Vad anser Ni är bra med socialstyrelsen?

Svaren på denna fråga återges nedan grupperade efter urvalskategorier.

14.1.1 Länsstyrelsernas socialkonsulenter

- Socialstyrelsens publikationer. Styrelsens övergripande roll. Den samlade
kompetensen. Rådgivningen i bl.a. lagfrågor oftast mycket bra.
Värdefullt med opartiskheten.

- Experter finns att tillgå inom många områden. Viss garanti för generellt
tillfredsställande kvalitet inom socialtjänsten. Kunskapsförmedlare.

- Att socialstyrelsen finns och blivit bättre.

- Meddelandeblad och informationsblad från olika byråer. Konsultträffar
m.m. som visar att socialstyrelsen vill ha samarbete med länsstyrelsens
socialkonsulenter.

- Det skriftliga material som utges (särskilt AR inom socialtjänsten).

- Bra med en central myndighet som bevakar våra intressen.

- Bred kompetens. Samordning över landet.

- Överblicken över landet och möjlighet till uppföljning och fördjupning.

- Samlad kunskapsbank. Vägledning för socialtjänsten genom allmänna
råd. meddelandeblad m.fl. publikationer. Verkar för att socialtjänsten
bedrivs med god kvalitet och på så lika villkor som möjligt.

-r Möjligheten att samråda med ett fackorgan i knepiga ärenden.

- Det behövs en central myndighet för att vidmakthålla kvaliteten inom
socialtjänsten. Allmänna råd, meddelandeblad, SOSFS och personliga

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

136

kontakter för upplysningar och råd inom socialtjänsten.

- De skrifter som ges ut är viktiga policyskapare och av stor betydelse för
oss socialkonsulenter. En myndighet med samlad kunskap och erfarenhet
från hela sociala fältet.

- Socialstyrelsen behövs bl.a. för att på olika sätt föra ut lagstiftarens
intentioner, stimulera socialtjänstens utveckling, initiera forsknings- och
utvecklingsprojekt, samla erfarenheter från fältet och tillvarata de svagas
intressen och indirekt rättssäkerhet.

- Inspirerande samarbete.

14.1.2 Landstingens administrativa nivåer

14.1.2.1 Hälso- och sjukvård

- En tillsynsmyndighet med nuvarande uppgifter behövs. Viktigt att kunna
rådfråga och åberopa en fristående, professionell och auktoritativ instans
inför lokala avgöranden och beslut, där olika särintressen står mot
varandra. Kanalisering, samordning och dokumentation av expertbedömningar,
framtagning av planeringsunderlag och analys av hälsodata
m.m. på riksplanet. Beredskapsplanering. Ofta nyttiga, effektiva och
angenäma underhandskontakter.

- Socialstyrelsen som central instans för kvalitetsfrågor och som kontrollant
av detta.

- Tillsynen, hög medicinsk kompetens genom de vetenskapliga råden.

- Socialstyrelsen ger en fristående och övergripande information inom
många områden. Styrelsen viktig som kontrollorgan och viss garant för
kvalitet i sjukvårdsarbetet.

- Det behövs en ”förkämpe" på nationell nivå.

- Engagemang och hög kompetens hos många medarbetare. Progressiv syn
på hälso- och sjukvården.

- Central tillsyn av hälso- och sjukvården med utgångspunkt i hälso- och
sjukvårdslagen.

- Att den finns som en expert- och kontrollfunktion, självständig. Utvärdering
av driftansvariga vårdgivares och myndigheters verksamheter.

- Att det finns en central fackmyndighet som kan eller bör kunna hålla
huvudmännen informerade om vad kunskapsutvecklingen kan leda till —
att ge råd, att följa upp.

- De expertråd man kan få.

14.1.2.2 Omsorgsvärd

- Rollen som central kunskapsbank för omsorgerna. Också pådrivare i
utbyggnaden av omsorgerna.

- Funktionen som konsult och rådgivare.

- Metodutveckling, kunskapssamling.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

- Nödvändigt med en myndighet som ger anvisningar, råd och stöd. Förs. 1988/89:7

- Öppen dialog med yrkesgrupper; policyskapande verksamhet. Underbilaga 1

14.1.2.3 Tandvård

- Funktionerna som tillsynsmyndighet, sammanstäliare av planeringsunderlag,
central instans för hälsoinformation och rådgivningsinstans.

- En tillsynsmyndighet som hjälpt mig många gånger med goda råd m.m.

- Samordningsfunktionen, insamlande av faktaunderlag, statistiksammanställningar,
rådgivning, normsättning.

- Öppenhet i kontakter, lättillgängliga tjänstemän. Odontologisk expertis
tillgänglig för bedömning av olika frågor. Har en dokumenterad viljeinriktning
inom tandvården mot framför allt förebyggande vård.

- Organ där olika parter kan mötas på "neutral” mark. Närhet till
medicinsk, social och informationsteknisk expertis. God kunskap och
överblick över "tandvårds-Sverige”. Byråchefens självständighet. Parkeringsmöjligheterna.

14.1.2.4 Alkohol- och narkotikafrågor

- H-byrån har gjort ett mycket bra jobb de senaste 15 åren. Har som regel
fått svar också på frågor till andra byråer.

14.1.3 Landstingens kliniska nivåer

14.1.3.1 Hälso- och sjukvård

- Socialstyrelsen försöker fungera adekvat, bl.a. som tillsynsmyndighet.

- En central tillsynsmyndighet behövs, men ...

- Rådgivning och stöd i författnings- och lagfrågor.

- En myndighet som har till uppgift att ta i frågor som går över
regiongränserna.

- Att socialstyrelsen finns som central myndighet.

- Ett verk med hyfsad "mänsklig” storlek med åtminstone ibland smidiga
arbetsformer.

14.1.3.2 Omsorgsvärd

- En övergripande myndighet som ger råd i svåra frågor. Möjliggör en
opartisk bedömning av patienter som anser sig ha blivit felaktigt
behandlade. Den samordnande funktionen. Kontroll och tillsyn för att
säkerställa något så när lika vård över hela landet.

- Det finns en hel del kompetens samlad på samma ställe. Man får ofta raka
svar på konkreta frågor. Ser i första hand socialstyrelsen som en
kunskaps- och servicebank för fältet.

- En sammanhållen idéutvecklare. Viss kontroll av att praktiska direktiv
följs.

138

14.1.4 Smittskyddsläkarna

- Ett rikstäckande gemensamt forum för flera medicinska frågor.

- Smittskyddsfrågorna sköts mycket bra.

- Kompetensen på det medicinska området.

- På smittskyddsområdet: samordning/fortbildning av läkare, ökat intresse
för smittskyddsfrågor, inte bara AIDS, ambitiösa skrifter på området.

- God kompetens, använder sina resurser på ett strategiskt klokt sätt.
Nödvändig informationskanal. Regelbunden personlig kontakt. Ömsesidigt
utbyte.

- Som samordnare och högre referens.

14.1.5 Svenska kommunförbundet

- Arbetet med att ta fram planeringsunderlag på riksplanet.

- Kompetenta personer som goda samtalspartners.

- Tillgång till viss översyn, t.ex. förteckning över institutioner i landet,
ungdomsmottagningar m.m.

14.1.6 Kommunförbundets länsavdelningar

- Information om lagstiftning. Service med statsbidrag.

- Socialstyrelsen besitter onekligen kompetens i många frågor och har ett
riksperspektiv.

- Samordning av kunskaper.

14.1.7 Primärkommunernas socialförvaltningar

- Socialstyrelsen är en sammanhållande instans. Utgivandet av allmänna
råd och stödgivningen etc. är värdefullt.

- Uppföljningen av socialtjänsten i riket.

- Det finns mycket kompetens samlad hos socialstyrelsen. Ett centralt
ämbetsverk där hälso- och sjukvård resp. socialtjänst integrerats är
mycket värdefullt.

- Informationsverksamheten med allmänna råd, SoS meddelar, meddelandebladen
om rättstillämpning m.m.

- Att socialstyrelsen finns och förhoppningsvis fortfarande kan utvecklas
och förbättras.

- Den samlade sakkunskapen.

- Socialstyrelsen ger en samlad bild av området.

- Den samlade överblicken.

- Socialstyrelsen har hållit kvalitetsbegreppet vid liv, t.ex. beträffande 6 §
om bistånd vilket är bra. Socialstyrelsen är bra på att förmedla information
om vad som pågår på olika håll inom socialtjänsten.

- Det pedagogiska programmet. Information om satsning på det kvalitativa
innehållet. Information om statsbidragskonsekvenser etc. Bra med
statsbidragets pekpinnar avseende personalutbildningen.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

- Övergripande organ, idéer och information.

- Central myndighet dit man alltid kan vända sig.

- Övergripande, rådgivande funktion.

14.1.8 Fackliga organisationer

- Den centrala sammanhållande funktionen.

- Att man tagit fram ett pedagogiskt program för förskolan.

14.1.9 Övriga intresseorganisationer

- Bra med en övergripande tillsyn över socialtjänst och sjukvård. Bra med
en från hela landet samlad kunskapserfarenhet. Att kunna få svar på
frågor.

- God socialpsykologisk insikt vad gäller sex- och samlevnadsundervisning.
Socialstyrelsen behövs för samordning av kostnadsintensiva specialiteter.

- Man känner väl regelsystemet inom alkoholområdet och är tillgänglig för
diskussion.

- Att där finns ett brett kunskaps- och erfarenhetsunderlag. Att socialstyrelsen
trots dåliga resurser arbetar på att förverkliga målsättningarna i
såväl SoL som HSL.

- Vilja att hugga tag i aktuella frågor och försöka få fram riktlinjer för
arbetsmetoder.

14.2 ...och vad är mindre bra?

Frågan löd:

Vad anser Ni är mindre bra med socialstyrelsen?

Svaren har grupperats efter urvalskategorier.

14.2.1 Länsstyrelsernas socialkonsulenter

- Personalomsättningen. Svårigheter att återbesätta med erforderlig socialtjänstkompetens.

- Svårt att få entydiga besked, svårt att få tag i rätt sakkunnig.

- Saknar auktoritet mot kommuner och Kommunförbundet.

- Socialstyrelsen informerar och samarbetar mycket dåligt med den
regionala tillsynsmyndigheten i samband med projekt och besök i
kommunerna. Fortbildningen för socialkonsulenterna har minskat.

- Samordningen mellan avdelningarna. Ledningsfrågan.

- Det får andra med sämre erfarenheter skriva om.

- Socialstyrelsen underrättar sällan länsstyrelsen när man åker ut i regionen

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

140

eller startar projekt. Svårt nå socialstyrelsen per telefon. Regionala Förs. 1988/89:7

projekt bör hellre drivas av en förstärkt socialfunktion. De allmänna Underbilaga 1

råden dröjer ibland för länge.

- Olika byråer arbetar med angränsande frågor - mer intern samordning
vore önskvärd.

14.2.2 Landstingens administrativa nivåer

14.2.2.1 Hälso-och sjukvård

- Ägnar sig för litet åt framåtsyftande offensivt arbete och för mycket åt
detaljfrågor, regelutformning etc.

- Alltför splittrat. Blandar stort och smått. Agerar på områden där andra
har lika bra eller bättre kompetens. Byråkratiskt.

- Dess med åren alltmer oklara roll inom den medicinska sektorn.

- Att verket saknar erfarenheter från fältet. De flesta tjänstemän rekryteras
på andra vägar. Det borde vara större utbyte av tjänstemän mellan
landsting, socialstyrelsen och departementet.

- Diffus organisation och uppgiftsfördelning. Rollen som medicinsk rådgivare
har blivit uddlös.

- Att socialstyrelsen avlövats på resurser och inte får operera lika självständigt
som förr.

- Socialstyrelsens styrning av läkarutbildningen har förfelat sitt syfte. Den
har missgynnat mindre landsting utan universitetsorter.

- Långa handläggningstider p.g.a. resursbrist.

- Saknar tillräcklig kontakt med vårdverksamhet och företrädare för vård
och vårdorganisation. Är otillräcklig i fråga om medicinsk expertis,
särskilt i ledningen.

14.2.2.2 Omsorgsvård

- När man skapar formella hinder för att verksamheten skall kunna
utvecklas.

- Socialstyrelsen utfärdar ibland dåligt genomtänkta anvisningar som inte
är förankrade hos t.ex. Landstingsförbundet.

- Detaljreglering. Stor personalomsättning med kompetensförsvagning.

- Att kompetensen ligger på så få händer.

- Svag roll som riksplanerare för hälso- och sjukvården.

- Eventuella ambitioner att leda verksamheter, påtvinga lösningar.

- Ibland är man litet verklighetsfrämmande.

14.2.2.3 Tandvård

- Resurserna är för små för att man skall kunna arbeta med önskvärd
snabbhet.

- Att socialstyrelsen inte har ett mera övergripande ansvar för såväl
vårdens utformning som dess ekonomi. Bristande resurser. Besvikelse att

man inte lyckats åstadkomma en enhetlig vuxenepidemiologi. 141

- Vi har inte fått något enhetligt system för vuxenepidemiologi.

- Minskade resurser vid tandvårdsbyrån.

- Olyckligt att socialstyrelsen och medicinalstyrelsen slogs samman. Svårt
ge hälso- och sjukvården tillräckliga resurser inom den krympta budgetramen.

- Vetenskap, forskning och beprövad erfarenhet har mer och mer fått vika
för tro och charlatanism. Skapar förvirring. Exempelvis skall det i en
expertgrupp inte ingå lekmän (LEK-gruppen).

14.2.2.4 Alkohol- och narkotikafrågor

- Tyvärr har socialstyrelsen ute på regional/lokal nivå ett löjets skimmer
över sig. Det finns alltid ett behov av att utse syndabockar.

14.2.3 Landstingens kliniska nivåer

14.2.3.1 Hälso-och sjukvård

- Polisiär attityd. Överhöghet. Byråkrati. Svårt nå rätt person.

- Trögt arbetande instans. Dålig kontroll som tillsynsmyndighet. Ibland
dålig verklighetsförankring.

- En byråkratisk högborg där det är mycket svårt att få kontakt med rätt
person i de fall jag har försökt. Också egentligen skrämmande att jag
personligen har så pass vag uppfattning om socialstyrelsens samlade
arbetsuppgifter. Man ser endast de smala bitar man själv kommer i
kontakt med, t.ex. behörighetsfrågor, anmälningsärenden etc.

- Socialstyrelsen har förlorat i betydelse, sammanläggningen inte bra för
medicinens utveckling.

- Gränsdragningsproblem gentemot kanslihus. Spri, Landstingsförbundet
osv. Omorganisation med t.ex. slopad långvårdsbyrå.

- Med all respekt för nuvarande generaldirektör som person känner jag
betydande farhågor för att "avprofessionaliseringen” på denna post
innebär menliga effekter på socialstyrelsens funktion.

- Socialstyrelsens betydelse har minskat p.g.a. att HSL ger landstingen för
stor makt och att viktiga funktioner har centraliserats till departementet.

- Socialstyrelsen bör knoppa av medicinska frågor till en medicinalstyrelse.

14.2.3.2 Omsorgsvård

- Socialstyrelsen förefaller ibland vara tungrodd. Exempelvis verkar det
som om en massa olika instanser inom styrelsen skall titta på samma
papper innan man vågar skicka ut det.

14.2.4 Smittskyddsläkarna

- Omorganisationen har varit påfrestande. Hälsoskyddsbyrån tycks ha
klarat omorganisationen bra.

- Alltför hårt styrd av politiker och departement. Ger inte ut MF och

Förs. 1988/89:7

Underbilaga I

142

SOSFS som förr. Nu alltför litet av vad andra myndigheter bestämmer i
gränsområdena till medicin.

- Saknar profil. Dålig tillsyn av sjukvården. Långsam. Utgår från Stockholmsförhållanden.

- Att man viker för lekmannatyckande, t.ex. införandet av mammografi
när man kände till bristen på röntgenläkare.

- Blandningen av ”soc.” och "med." Giv oss medicinalstyrelsen åter!

- Socialstyrelsen detaljreglerar alldeles för mycket, säkert delvis beroende
på för dålig kunskap om praktisk verksamhet.

- Socialstyrelsen är alltför litet ute i landet och träffar verksamhetsföreträdare.

- Beredskapsfrågorna är uselt handlagda och uppföljda.

- För få informella kontakter med fältet, vilket skulle betyda stöd och
inspiration för alla parter.

- Tröghet, lång handläggnings/produktionstid, bristande resurser. Allt
detta leder till svag medicinsk kompetens.

14.2.5 Svenska kommunförbundet

- Socialstyrelsens försök att uppträda som ”klienternas” enda försvarare
går aldrig att förena med rollen som diskussionspartner till socialtjänstens
företrädare.

- Att kompetensen inte helt får komma till sin rätt. Bristen på befogenheter
och tydliga ansvarsområden försvårar kommunikationen och leder till
onödiga konfliktsituationer.

14.2.6 Kommunförbundets länsavdelningar

- Dålig kompetens inom socialtjänsten. "Intern förening" med dålig/
obefintlig förankring. "Projektstollar”. Mer intresserade av projekt än av
socialt vardagsarbete. Lyssnar inte på andra åsikter än dem som kläckts i
det interna inre arbetet.

- Står ibland på för lös grund i faktadiskussioner (dubbla budskap), t.ex.
när det gäller ålderdomshemsfrågan samt narkomanvård (institutioner).

- Det finns risk för att socialstyrelsen "lägger sig i" kommunala frågor.

- Byråkratin. Arbetar ibland för långsamt och fastnar i detaljer. Oklar roll
vad gäller tillsyn och utvecklingsarbete. För sluten, ej så bra status
gentemot andra.

- Avsaknad av kompetens. Saknar även översikt och bedömning av
existerande metoder inom missbruksvården.

- Viss personal.

- Bristen på samordning med huvudmännen och kommunförbunden.

- Under senare år har det ibland varit naturligare att vända sig till
departementet. Dessa osäkra konturer är inte bra.

14.2.7 Primärkommunernas socialförvaltningar

- Socialstyrelsens ständiga krav på barnomsorgsplan. Helt "snurrigt”
utifrån vår lilla kommun.

- Viss information, statistik o.d. riktas mest till storstadsområden och
tätortsbebyggelse.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

- Socialstyrelsen borde med ännu större kraft motsätta sig de snabba
lagförändringar som nu sker t.ex. med LVM. Låt socialtjänsten och
frivilligheten få en rimlig chans. Socialstyrelsen behöver bli "tyngre" i
denna typ av frågor.

- För passiv i barnomsorgsfrågor. Koppla ihop kvalitets- och kostnadsfrågorna.
Ta initiativ i utbildnings-/personalfrågan. Se till att vi får stabilitet i
statsbidragsfrågorna.

- Det var olyckligt att man gjorde sig av med den regionala organisationen
vilket medfört ganska total isolering från kommunerna och även från
länsstyrelsernas sociala funktioner.

- Dålig verklighetsförankring. Teoretisk. Byråkratisk.

- Socialstyrelsen är ett stort, otympligt organ.

- Socialstyrelsen kan uppfattas som koloss utan personlighet i kontakterna
med fältet. Alltför centraliserad verksamhet.

- Har ibland en känsla av att socialstyrelsens auktoritet är dålig. Socialdepartementet
"kör över”.

- Viss brist på verklighetsförankring beträffande kostnadskonsekvenserna
för kommunerna i vissa frågor.

- Byråkratin.

14.2.8 Fackliga organisationer

- Socialstyrelsen borde ha en mer styrande funktion och fler anställda som
kan ta itu med förskolefrågorna. Vi behöver en egen styrelse för denna
stora verksamhet. Man lägger ner tid och kraft på t.ex. familjedaghem
och ger sken av att detta är förskoleverksamhet. Man vågar ej stå på sig i
diskussionen om en personalkategori i förskolan. Man vågar ej stå på sig
när det gäller gruppstorlek och ytnormer m.m.

- Integrationen sjukvård - socialtjänst har haft negativa effekter för den
medicinska delen.

14.2.9 Övriga intresseorganisationer

- Socialstyrelsen är inte som myndighet tillräckligt självständig gentemot
politisk styrning och modebetonade infall. Integreringen av social och
medicinsk myndighet borde separeras.

- Man har envist hållit fast vid 50-talets syn på restaurangnäringen. En
oförmåga att se det positiva - som trots allt finns - i bruk av alkohol.

- Socialstyrelsen har försvagats genom resursminskningen. Sjukvårdshuvudmännen
har tagit över för många funktioner samtidigt som socialstyrelsens
möjligheter till tillsyn försämrats.

- Byråkratiserade arbetsmetoder, långbänkar till följd av oklarheter om
övergripande policy.

- Tendensen att teoretisera fram standardlösningar för hela landet.

- Socialstyrelsen harblivit mera "tandlös”. Kan tydligen inte gå ut rakt med
kritik.

- Sammanblandningen av sociala frågor och medicinska. Återinför medicinalstyrelsen.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

144

14.3 Vad kan förbättras

Frågan löd:

Vad anser Ni skulle kunna göras bättre?

Svaren är grupperade efter urvalskategorier.

14.3.1 Länsstyrelsernas sociala funktioner

- Socialstyrelsen skulle som statligt verk och därmed opartisk instans ges
större auktoritet för att SoL:s intentioner skall slå igenom i alla landets
kommuner.

- Önskvärt med större auktoritet i tillsynsfrågor och tolkningar av SoL.

- Samspelet mellan socialstyrelsen och länsstyrelserna bör utvecklas.

Styrelsen bör ta ansvar för socialkonsulenternas vidareutbildning. Flera
kurser och temadagar.

- Socialstyrelsen bör samråda mer med socialkonsulenterna.

- Tydligare profilering av verksamheterna.

- Samarbetet med länsstyrelsernas sociala funktioner. Samarbete, inte
bara samverkan. Motverka dubbelarbete. Bli mer offensiva. Socialstyrelsen
bör åka ut mera i landet - inte så formaliserat utan på handläggarnivå
för kontakt och insyn. Följa utvecklingen. Informera - medverka i
utbildningar. Bättre uppföljning av rättstillämpningen behövs. Arbeta
för en bättre samverkan mellan hälso- och sjukvård - socialtjänst ute på
fältet. Barnfrågorna behöver samordnas till en byrå.

- Bättre kontakt med socialarbetarna på fältet och regionalt.

- Fler besök på länsstyrelserna för genomgång av regionala problem. De
stora oralövningarna ger inte alltid så mycket.

- Bättre kontakt länsstyrelse - socialstyrelse. Socialstyrelsens rekommendationer
borde bli tydligare och även vara bindande. Sanktionsmöjligheter
för socialstyrelsen då kommun uppenbarligen inte följer lagen.

- Man kan ifrågasätta behovet av t.ex. både statens handikappråd och
handikappbyrån, C AN och alkoholbyrån. Man bör se till att socialstyrelsen
kan utföra komplicerade utredningar samt vara policyskapare och
samordnare.

- Bättre intern samordning - i dag arbetar olika byråer med angränsande
frågor.

14.3.2 Landstingens administrativa nivåer

14.3.2.1 Hälso- och sjukvård

- Ange rollfördelningen mellan socialstyrelsen - socialdepartementet -Landstingsförbundet - Kommunförbundet - Spri.

- Samarbetet. 145

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

10 Riksdagen 1988/89.2 sami. Nr 7

- Förenkla organisationen så att möjligheterna att nå rätt handläggare
förbättras.

- Rollen bör preciseras och konkretiseras. Mer markerad framtoning
önskvärd. Tydligare gränser gentemot andra myndigheter.

- En rådgivande funktion i medicinska/administrativa frågor (bollplank)
skulle vara utomordentligt nyttigt för att balansera krav och önskemål
från verksamhetsföreträdare. Konsultfunktion i organisatoriska frågor
också angelägen.

- Ta litet mer hänsyn till huvudmännens problem.

- Bättre resurser, större frihet. Ett långt bättre samarbete än f.n. med
andra intressenter centralt (LF. Spri, kanske kanslihuset). Att åstadkomma
detta är en uppgift inte bara för socialstyrelsen.

- Koncentration på kvalitet, medicinska aspekter. Ej försöka konkurrera
med huvudmännen och deras organisationer i fråga om planering,
vårdorganisation m.m.

- Samordningen med departement, Spri och Landstingsförbundet.

- Utnyttja svenska folkets odiskutabla förtroende för sjukvården till att öka
sjukvårdens andel av BNP.

- Mera aktivt följa och städja verksamheten inom landets hälso- och
sjukvård.

- Mer koncentration. Bättre medicinskt planeringsunderlag.

- Socialstyrelsen bör öka sina bedömningar i riksplaneringen.

- Bättre grepp om läkarkåren och större tyngd i styrmedlen; det måste gå
att styra läkare med annat än pengar.

14.3.2.2 Omsorgsvård

- Forskningsinitiativ. Idébank i frågor om vårdpolicy och vårdutveckling.

- Större utbud av erfarenheter och exempel från omsorgerna i landet som
helhet samt från aktuell forskning.

- Generell konsultmedverkan i utvecklingsarbetet, inte bara i enskilda
fall/ärenden.

- Mer policydiskussioner, erfarenhet från andra länder, mer metodutveckling,
bättre underlag för att kunna bedöma utvecklingen inom olika
områden.

- Ökad samverkan med verksamheter på det lokala planet. För att kunna
ge råd och anvisningar måste man ha goda kunskaper och erfarenheter avverksamheten.

14.3.2.3 Tandvård

- En myndighet med stor medicinsk och vetenskaplig kompetens bör
återinrättas. Länsläkarorganisationen (l:e provinsialläkarfunktionen)
bör också återinföras.

- Ägna mer tid åt att uppmärksamma goda exempel.

14.3.2.4 Alkohol-och narkotikafrågor

- Socialstyrelsen skulle mera aktivt utbilda landstings- och kommunalpolitiker
i hälsofrämjande arbete. Exempelvis regionala konferenser eller
kurser om tobak, kost, STD, alkohol, barnolyckor.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

146

14.3.3 Landstingens kliniska nivåer

14.3.3.1 Hälso-och sjukvård

- Socialstyrelsens chef bör vara läkare. Skilj socialtjänst och sjukvård - gör
två myndigheter.

- Fastställa kompetensområden.

- Återinför en medicinalstyrelse och en socialstyrelse. Ge medicinalstyrelsen
större befogenheter och korrektivmöjligheter gentemot huvudmännen.
Chefen bör vara läkare.

- Det behövs bättre medicinsk kompetens.

- Mer serviceattityd till oss i verksamheten.

- På ett bättre sätt bör man kunna nå ut med den information man skall nå
ut med, inte minst bör det ske betydligt tidigare.

14.3.3.2 Omsorgsvård

- Socialstyrelsen bör engagera sig mer i personalutbildningsfrågor i samarbete
med SÖ.

14.3.3.3 Tandvård

- Utbildningsområdet.

14.3.4 Smittskyddsläkarna

- Större inflytande och möjlighet till självständigt agerande gentemot
Landstingsförbundet, kommunerna och regeringen.

- Träffa sjukvårdshuvudmännen oftare på informell basis.

- Smittskyddet bra. En ökad satsning på icke individinriktad primärprevention
vore motiverad.

- Eget ansvar. Mindre departementsstyre.

- Informationsverksamheten bör ledas av person som vet hur man för ut
kunskaper utan att det blir löjligt (brödskivorna) eller skrämmande
(listeria).

- Socialstyrelsen bör få ökade möjligheter att engagera expertis, antingen
via fasta tjänster eller via konsultuppdrag.

14.3.5 Svenska kommunförbundet

- En mer genomtänkt strategi för hur man som central tillsynsmyndighet
skall föra dialogen med socialtjänsten på det lokala planet.

- En klar, tydlig och självständig roll skild från de roller och uppgifter som
åvilar andra. En kunskapsförmedlande och utvecklingsfrämjande funktion
i kombination med en konstruktiv uppföljning.

14.3.6 Kommunförbundets länsavdelningar

- Våga möta andras åsikter med respekt, våga förankra kunskap ute i
socialtjänstens vardag, våga lämna projektraseriet, våga vara mindre

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

myndighet, våga samarbeta med kommunförbunden.

- Socialstyrelsen måste hela tiden aktivt föra ut kunskaper om pågående
utvecklingsarbete till kommuner och till andra intressenter.

- Beslutsfunktionerna (öka delegationen). Klara ut ansvarsområdena
internt gentemot andra. Var inte rädd att bearbeta frågor i projektform.
Satsa på personalutveckling, utbytestjänstgöring, offensivare chefer.

- Snabbare med anvisningar o.dyl. vid ny lagstiftning.

- Bättre samordning med andra statliga organ och med kommunförbunden.

14.3.7 Primärkommunernas socialförvaltningar

- Så mycket som möjligt bör föras ner på regional nivå.

- Mer av verksamheten bör ligga i länet.

- För ut resurser till länsstyrelsernas sociala funktioner för en bättre
regional utveckling av socialtjänsten.

- Byråkratin borde kunna minskas.

- Koppla ihop kvalitets- och kostnadsfrågorna i barnomsorgen. Var mer
aktiv på området. Ta initiativ i utbildnings/personalfrågan. Se till att vi får
stabilitet i statsbidragsfrågorna.

- Bättre bevakning och samverkan mellan hälso- och sjukvården och
ntissbruksvården. Som integrerad myndighet borde socialstyrelsen mera
konkret komma med idéer om detta stora vårdarbete.

- Inom socialtjänsten bör styrelsen mera ägna sig åt generella och
principiella frågor.

- Socialstyrelsen bör målgruppsinrikta sig mera. Socialstyrelsen bör satsa
mer på samarbete med SÖ och på utbildning av personal. Socialstyrelsen
bör satsa mer på faktaunderlag för barnomsorgsplanering. Socialstyrelsen
bör satsa mer på forskning kring barnomsorg och visa fram fler "goda
exempel”. Socialstyrelsen bör utveckla statistikunderlaget för barnomsorgsplanering.
Blankett 1.4 är inget bra underlag för beräkningar av
barnomsorgsbehovet.

- Informationen.

- Socialstyrelsens kontakter med kommunerna för att undvika konflikter.
Ofta står socialtjänsten inför situationer och ärenden där Kommunförbundet
och socialstyrelsen har alltför stora åsiktsskillnader. Stundom
finns det alltför orealistiska beskrivningar från socialstyrelsen.

14.3.8 Fackliga organisationer

- Det finns ett uttalat behov av att belysa ansvarsförhållandet mellan
socialstyrelsen, departementet och huvudmännen.

- En fristående medicinalstyrelse bör övervägas.

- Återinför medicinalstyrelsen.

14.3.9 Övriga intresseorganisationer

- Förstärk socialstyrelsen. Skärp kontrollen över sjukvårdshuvudmännen.
Återinför länsläkarna.

- Klarare uppdelning av arbetsuppgifter mellan departementet och social -

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

148

styrelsen, bättre samstämmighet. Bättre resurser för att driva metodutveckling
i samarbete med representanter för fältet. Socialstyrelsen bör i
ökad utsträckning arbeta med att "lägga ut” utredningar, utarbetande av
program osv. till inhyrda medarbetare/konsulter.

- Sök få fram regler som tillgodoser behovet av varierande lösningar.

- Förstärk tillsynsfunktionen. Förbättra samverkan mellan de olika byråerna.
Se till att tjänstemännen blir lättare tillgängliga.

- Tag bort en del "bör” och skriv "skall” i stället!

14.4 ... och vad kan tas bort?

Frågan löd:

Bedrivs inom socialstyrelsen någon verksamhet som Ni anser skulle
kunna mönstras ut?

Svaren redovisas grupperade efter urvalskategorier.

14.4.1 Länsstyrelsernas sociala funktioner

- Sektionen för invandrarfrågor.

- Statsbidrag och administration av underförvaltningar.

- Exempelvis statsbidragsfrågor.

14.4.2 Landstingens administrativa nivåer

14.4.2.1 Hälso-och sjukvård

- Tillsyn, främjande. Enskilda patient/klientärenden. Tillståndsgivning.
Administration av statsbidrag. Administration av underförvaltningar.

- Detaljer. Direkt löpande hantering av beredskapsplanering. Detaljfrågor
kring hälsoupplysning. Överhuvudtaget detaljhantering av ärenden.

- Legitimationsprövning. Diverse behörighetsföreskrifter. Administration
av diverse statsbidrag. Dubbelarbetet gentemot HSAN. Läkemedelsfrågorna
(bör till eget verk).

- Planering av AT/FV.

- Läkemedelsavdelningen.

14.4.2.2 Omsorgsvård

- Detaljstyrningen av omsorgsvården.

14.4.3 Landstingens kliniska nivåer

14.4.3.1 Hälso- och sjukvård

- Vissa bitar inom hälsovårdsarbetet där man har direktkontakt exempelvis
via tidningen Vigor borde kunna utgå.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

149

14.4.4 Smittskyddsläkarna

- Skil] verket i två delar.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

14.4.6 Kommunförbundets länsavdelningar

- Skär ner på antalet tjänstemän. Jämför dimensioneringen inom verksamhetssektorerna
med kommunförbunden. Mångdubbelt fler gör mångdubbelt
mindre.

- Mindre kontrollfunktion, mer utvecklings- och förändringsarbete.

- Det mesta som inte har med tillsynsansvaret att göra.

14.4.7 Fackliga organisationer

- Hälsoupplysningsverksamheten.

14.4.8 Övriga intresseorganisationer

- Socialstyrelsens hantering av alkoholfrågor kan verkligen ifrågasättas.
Besvärsprövningen enligt LHD måste omgående tas bort från styrelsen.

- Minska den direkta möjligheten för enskild att anföra besvär hos
socialstyrelsen.

14.5 Förslag till framtidssatsningar

Frågan löd:

Vad skall socialstyrelsen enligt Er mening satsa på i framtiden?

Svaren på frågan redovisas grupperade efter urvalskategorier.

14.5.1 Länsstyrelsernas sociala funktioner

- Följa tillämpningen av lagen i domstolarna. Kartlägga olika områden av
socialtjänsten med resultatanalyser (inkl. ekonomi). Initiera utvecklingsprojekt
och delta i genomförandet. Information. Utbildningsfrågor.

- Stärka sin ställning som tillsynsmyndighet.

- Etiken och kvaliteten inom socialtjänsten förutom de enskilda verksamhetsområden
som redan beslutats.

- Övergripande planering, förtydligande av innehållet i ramlagarna, information
och utbildning, allmän rådgivning, sakkunnigrollen.

- Tydligare profilering och mer markerad status för att medverka i
socialtjänstens utveckling.

- Ur länsstyrelsens perspektiv måste socialstyrelsen lära sig att 68 § SoL
finns och att samarbeta med länsstyrelsen.

likvärdiga sociala förhållanden som möjligt uppnås i landet. Sociaistyrel- 150

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

14.5.2 Landstingens administrativa nivåer

14.5.2.1 Hälso-och sjukvård

- Verka för en mer rättvis utveckling av hälso- och sjukvården i landets
olika delar.

- Tillsyn av hälso- och sjukvården samt riksplanering.

- Hög kompetens som medicinskt och socialt expertorgan.

- Utvecklingsfrågor, metoder och kvalitet. Dessa frågor balanserade mot
resurstillgång bör utgöra basen för debatt och information från socialstyrelsen.

- Uppföljning och utvärdering av folkhälsoläget, förmedling av medicinskt
och medicinsk/administrativt kunskapsunderlag, dialog med huvudmännen,
hårdare nypor gentemot läkarkåren.

- Sjukvårdens mål på sikt. Vad skall erbjudas patienterna? Medlen har vi
själva.

- Framtidsfrågor.

- Exempel: AIDS/HIV-frågan. Konsekvenserna av personalförsörjningsproblem.
Socialstyrelsen bör också vara stabiliserande i bl.a. vårdideologiska
frågor, dvs. motarbeta tvära kast.

- Behövs socialstyrelsen? Tveksamt.

- Bättre kontakt med de enskilda landstingen. ”Korn ut och se hur det är!”

- Övergripande riksplanering. Central medicinsk/social rådgivning för
regeringen. Policyfrågor.

- Stärk den medicinska kompetensen.

- Vårdutveckling. Prioriteringsfrågor i vården. Personalstrukturer. Personalförsörjningsfrågor.
Etiska frågor. Vårdnivåer.

14.5.2.2 Omsorgsvård

- Råd och stöd.

- Vara kunskaps- och erfarenhetsbank.

14.5.2.3 Tandvård

- Mer åt medicintekniska säkerhetsfrågor.

- Samordning av forsknings- och utvärderingsinsatser, framförallt inom
områdena epidemiologi och vårdekonomi, dvs. områden som inte är så
lämpliga för de odontologiska fakulteternas insatser.

- Information om nya alternativa fyllningsmaterial. Smittskydd och hälsoekonomiska
aspekter.

sen bör kritiskt granska den sociala verksamheten och ha rätt att påpeka
bristerna.

- En mer kraftfull information om att socialtjänsten i dag använder de
kända rönen. Redan i dag finns kunskap om t.ex. familjehem, vilken i
praktiken inte används, eller används fel.

- Metodutveckling, forskning, uppföljning av den regionala tillämpningen
av SoL.

- Vad som anges i 67 § SoL i nära samarbete med länsstyrelserna.

151

- Handläggningen av de medicinska frågorna får inte flummas bort. Svaret
”Vi vet inte i dag” är bättre än allmänna, svävande yttranden.

14.5.2.4 Alkohol-och narkotikafrågor

- Det förebyggande hälsoarbetet bör lyftas fram och få mer resurser.

14.5.3 Landstingens kliniska nivåer

14.5.3.1 Hälso-och sjukvård

- Stöd i lag- och författningsfrågor. Verka för bibehållen kvalitet i vården.
Initiera viss typ av utveckling av vården. Landsomfattande hälsoupplysningar.

- Vara tillsynsmyndighet, men också ”lyssna av” vad som rör sig och
rapportera exempelvis goda exempel på lösningar.

- Tillsynsfunktionen. Planeringsfunktionen. Läkemedelsfrågor. AIDS.

- Central information, ej detaljstyrning.

- Tillsyn, kontroll och uppföljning.

14.5.3.2 Omsorgsvård

- Utbildning. Höja vårdyrkenas status.

- Ge råd. Motarbeta brister inom vården. Ge direktiv rörande vårdens
utformning. Utöva tillsyn. Utveckla vården.

- Utvecklingsfrågor inom hela handikappområdet. Det finns fler handikappade
än psykiskt utvecklingsstörda.

14.5.3.3 Tandvård

- Kunskapsutveckling rörande forskning, utbildningsfrågor, information.

4.5.4 Smittskyddsläkarna

- Fortsätta att renodla sin roll som fristående expertmyndighet med stora
krav på opartiskhet och vetenskaplig stringens.

- Vara expertorgan. Stå fri från politiker. Svara för myndighetsutövning.
Samarbeta med SBL för datautbildning, rådgivning m.m. rörande
smittskydd.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

152

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

14.5.5 Svenska kommunförbundet

- Metodutveckling. Personalförsörjningsfrågor på riksplanet. Information
om forsknings- och utvecklingsarbete. Övergripande planeringsfrågor.
Dialog med socialtjänstens företrädare.

- Forskningsförmedling. Metodutvecklingsförmedling. Statsbidragsförmedling.
Planeringssamordning, dvs. initiera och igångsätta aktiviteter
som behövs för kommunernas planering.

14.5.6 Kommunförbundets länsavdelningar

- Kunnighet, kompetens och sökande inger respekt. Självgodhet, myndighetsfasoner
och bristande verklighetsförankring inger ingen respekt.

- Mera på bra resultat och efterföljansvärda exempel än på att behålla och
utveckla tillsyns- och kontrollfunktionen.

- Kunskapsinsamling och kunskapsförmedling.

- Mindre kontroller, mera av utvecklingsarbete och förändringsarbete.

- Ur primärkommunal synvinkel: stimulera till utveckling av äldreomsorgen,
missbruksvården, barnomsorgen.

- Tillsyn - särskilt av institutioner.

14.5.7 Primärkommunernas socialförvaltningar

- Socialstyrelsen bör i högre grad målinrikta sin verksamhet. Socialstyrelsen
bör ägna sig åt ett prioriterat område i sänder.

- Informationsverksamhet

- Information, utbildning, utveckling, uppföljning, forskning.

- Råd och stöd till kommunerna samt informella kontakter.

- Rådgivning, informella kontakter.

- Decentralisering/regionalisering av verksamheten. Information, utveckling,
utbildning. Uppföljning/utvärdering. Forskning.

- Fortsatt inriktning på övergripande frågor, information, rättstillämpning,
övergripande utbildningsfrågor, vidareutveckling av socialtjänsten.

- Framtagning och spridning av kunskap, metoder och pedagogik. Utbildning
av politiker och beslutsfattare. Delgivning av regler och minimikrav
för olika verksamheter. Kontroll av kommuners och landstings sätt att
uppfylla kraven.

- Centrala faktaunderlag och råd som regionalt skall omsättas i anpassad
handling.

- Kontroll, tillsyn och råd men inte integrerat.

- Expertrollen, som ger underlag för verksamhetsplaneringen, särskilt på
längre sikt. Stöd genom råd, föreskrifter, kurser och kontakter. Kompetent
personal som inte behöver fråga om inriktning eller resurser eller
tävla med ad hoc-grupp i departementet.

- Dela styrelsen i en socialstyrelse och en medicinalstyrelse. Begränsa
arbetsområdena och fördjupa specialistkunskaperna.

- Framtidsfrågor. Forskning och utveckling. Personalförsörjning.

- Effektivisering av barnomsorgen. Fortbildning.

14.5.8 Övriga intresseorganisationer

- Försöka återerövra något mer inflytande över Landstingsförbundet för
att därigenom kunna ge framförallt äldre människor en adekvat sjukvård.
Insikten om öppen/slutenvårdkvoten (mer satsning på hälso- och öppenvård
kräver mer sluten vård).

- Verka som tillsynsmyndighet. Utfärda allmänna råd och riktlinjer. Driva
forsknings- och utvecklingsarbetet framåt. Verka för goda kontakter med
berörda organisationer och andra myndigheter. Ha en god förankring i
det fältarbete som bedrivs.

- Säkra en vetenskaplig grund för sin verksamhet. Driva en linje i bl.a.
missbruksfrågor som inte har opportunistiska drag och följer modeströmningar.

- Utarbeta strategier för förebyggande insatser. Arbeta för riktiga prioriteringar.
Stärka de sociala och psykologiska komponenterna i vården utan
att tappa i medicinsk och pedagogisk kvalitet.

- Socialstyrelsen bör vara tillsynsmyndighet rörande handikapphjälpmedel.
Socialstyrelsen bör vara besvärsinstans i fråga om sådana hjälpmedel.

- Bättre tillsyn av och information till kommuner och landsting. Satsa på
lika sjukvård åt alla.

- Medverka till att omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda håller en
mycket hög nivå genom tillsyn och kunskapsutveckling.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

154

Resultatredovisning -myndighetsenkäten

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

Inledning

I denna bilaga redovisas resultaten från den s.k. myndighetsenkäten som
ingår som en del i riksdagens revisorers omvärldsundersökning rörande
socialstyrelsen.

Beträffande enkätens utformning hänvisas til! avsnitt 6.3.1 i huvudrapporten
som också innehåller ett sammandrag av resultaten (kap. 8).

Myndigheternas svar på resp. enkätfråga har samlats under ett antal
rubriker motsvarande avsnitten 1-8.

Följande myndigheter har omfattats av enkäten:

- Arbetarskyddsstyrelsen

- Konsumentverket

- Kriminalvårdsstyrelsen

- Medicinska forskningsrådet

- Rikspolisstyrelsen

- Skolöverstyrelsen

- Statens livsmedelsverk

- Statens naturvårdsverk

- Statens strålskyddsinstitut

- Statistiska centralbyrån

- Universitets- och högskoleämbetet

- Överstyrelsen för civil beredskap

Samtliga myndigheter utom medicinska forskningsrådet har besvarat
enkäten. Forskningsrådet har avstått med hänvisning till att rådet har få
gränsytor gentemot socialstyrelsen.

1 Avgränsningsfrågor

1.1 ”Gränsytor”

Frågan löd:

Beskriv i korthet ”gränsytorna” mellan den egna myndigheten och
socialstyrelsen.

Arbetarskyddsstyrelsen anför att en tyngdpunktsförskjutning sker i socialstyrelsens
arbete i riktning mot mer förebyggande verksamhet. Detta innebär
en ökande samverkan mellan myndigheter med miljöansvar. Flera gemensamma
områden nämns som överlappar varandra:

- Förebyggande av ohälsa och skador betingade av arbetsmiljön och
höjning av arbetslivskvalitén

- Socialstyrelsen ansvarar för medicin och personal inom socialtjänsten -arbetarskyddsstyrelsen har tillsynsansvar för arbetsanställda.

- ”Farliga ämnen” och kemisk produktkontroll.

Konsumentverket redovisar många gränsytor mot socialstyrelsen:

- Socialstyrelsen arbetar med kostupplysning - konsumentverket med bl a
matekonomiska frågor.

- Konsumentverket arbetar med lagtillämpning av tobaks- och alkoholreklamlagen.

- Konsumentverket försöker förebygga och lösa konsumenternas hushållsekonomiska
problem. Budgetrådgivning är ett arbetsfält som är under
stark utveckling i den kommunala konsumentverksamheten. - Socialstyrelsen
arbetar med metoder för budgetrådgivning i socialt arbete inom
socialtjänsten.

- Naturmedel anmäls till socialstyrelsen för oskadlighetsgranskning -konsumentverket utarbetar riktlinjer för marknadsföringen och bevakar
denna.

- Socialstyrelsen bevakar läkemedelsinformation till läkare och sjukvården
i övrigt - konsumentverket bevakar information till allmänheten.

- Socialstyrelsen beslutar om vad som inte får ingå i kosmetiskt/hygieniska
medel - konsumentverket bevakar marknadsföringen.

- Socialstyrelsen och konsumentverket eftersträvar gemensam policy och
alternativmedicinska behandlingar, t.ex. effekter av behandling med
medicinska lasrar. Konsumentverket bevakar marknadsföringen.

- Luftkvalitet och ventilation i bostäder, kemiska ämnen i bostadens
inredning och utrustning, ”sjuka hus”, radon, effekter på hälsa och
välbefinnande.

- Bostadens inredning och utrustning för äldre och handikappade.

- Konsumentteknisk forskning.

- Bedömning av och information om fritidsklosetter.

- Bevakning av produktsäkerhet, framförallt i fråga om produkter och
aktiviteter som gäller svagare grupper i samhället, exempelvis barn och
äldre.

- Frågor om psykiska effekter av t.ex. våldsprodukter, etiska bedömningar
av t.ex. videofilmer och spel eller utsatta gruppers rätt till skydd i
samhället.

- Marknadsföring av produkter som kan leda till missbruk, t.ex. sniffning.
Kriminalvårdsstyrelsen anför:

Kriminalvårdsstyrelsen svarar genom sina regionala och lokala myndigheter
för verkställighet av påföljderna fängelse och skyddstillsyn, vidare för
omhändertagande av anhållna och häktade personer i väntan på dom samt
transporter av dessa och andra personer som omhändertagits enligt myndighets
beslut (socialtjänst, polis, länsstyrelsen etc.)

En stor del av de människor som kriminalvården arbetar med har fysiska,
psykiska eller sociala problem, många är missbrukare, en del tillhör de s.k.
utslagna. Under den tid de finns på kriminalvårdens institutioner har
kriminalvården ansvar för deras fysiska omvårdnad. Den som verkställer
fängelsestraff på en anstalt har dessutom rätt att få hälsokontroll samt

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

156

särskild vård och behandling, exempelvis tandvård, vid behov. Den s.k. Förs. 1988/89:7

normaliseringsprincipen som slår fast att alla människor skall ha del av Underbilaga 2

samhällets service och vårdutbud på samma villkor, oavsett t.ex. kriminalitet,
sätts delvis ur spel på grund av skyddsaspekten under straffverkställighet
på sluten institution. På de öppna anstalterna, liksom i frivården som svarar
för övervakning av de skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna, kan
däremot normaliseringsprincipen tillämpas och kriminalvårdsklienterna
hänvisas till ordinarie sjukvård, socialtjänst, missbruksvård etc. Vid frigivningsförberedelser
på anstalt och under hela övervakningstiden sker ett
ständigt samspel mellan kriminalvårdens personal och myndigheterna i
samhället för att tillgodose klienternas behov. Normaliseringsprincipen
måste ständigt hävdas för svaga grupper. Å andra sidan måste olika
huvudmäns uppgifter klargöras och samordnas för att resultatet skall bli bra
för den enskilde.

Av ovanstående framgår att kriminalvårdens myndigheter har stora
"gränsytor" mot de olika samhällsorgan som står under socialstyrelsens
tillsyn och där socialstyrelsen delvis svarar för policyn. Kriminalvårdens
möjlighet att genomföra sina uppgifter är mycket beroende av hur samhället
fungerar på dessa områden.

Medicinska forskningsrådets gränsytor till socialstyrelsens verksamhet är
förhållandevis få. Rådet anför att ett kontinuerligt informationsutbyte med
socialstyrelsen sker genom att socialstyrelsens generaldirektör är ledamot av
forskningsrådet. Socialstyrelsen representeras i planering av konsensuskonferenser
i medicinsk teknologi som anordnas av forskningsrådet och Spri
gemensamt. Rådet är remissinstans för rapporter från socialstyrelsen.

Områden som inom rikspolisstyrelsen gränsar till socialstyrelsens verksamhet
är huvudsakligen ordnings- och kriminalpolisiär samt brottsförebyggande
verksamhet.

Enligt skolöverstyrelsen är ”gränsytan” mot gymnasieskolavdelningen och
den kommunala vuxenutbildningen på vårdområdet initiativ till nya vårdutbildningar.

Inom förskola-skola-området gränsar socialstyrelsens ansvar för barnomsorgen
till skolöverstyrelsens ansvar för skolan.

Statens handikappråd anför att socialstyrelsen är ett tungt verk inom
handikappområdet med stora kontaktytor mot statens handikappråd. Särskilt
gäller detta socialtjänsten, hälso- och sjukvård samt omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda.

De gränsytor som statens livsmedelsverk anger avser främst kost- och
hälsofrågor, sjukhuskoster, hälsokostprodukter inklusive naturmedel, s.k.
specialdestinerade livsmedel (dvs. sådana som säljs därför att de är särskilt
lämpade för människor med behov av särskild kost p.g.a. ålder, sjukdom
m.m.), veterinärmedicinska preparat och personalhygienfrågor (bl.a. epidemifrågor).

Statens naturvårdsverk har det övergripande ansvaret för frågor om hälsooch
miljöstörande faktorer (exkl. joniserande strålning) i den yttre miljön.

Statens naturvårdsverk är därigenom knutet till ett omgivningshygieniskt
hälsoskyddsperspektiv medan socialstyrelsen har det övergripande ansvaret 157

för hälsofrågorna allmänt.

Båda myndigheterna ansvarar för hälsoskyddet enligt bestämmelser i bl.a.
hälsoskyddslagen. Tillsynsansvaret enligt denna lag delas mellan de två
myndigheterna på så sätt att socialstyrelsen har det centrala tillsynsansvaret
för hälsoskydd i den inre miljön (främst boendemiljön) medan naturvårdsverket
ansvarar för den yttre miljön. Även i lagen om kemiska produkter har
de båda myndigheterna ålagts tillsynsansvar.

Både socialstyrelsen och naturvårdsverket ingår i en rådgivande nämnd till
statens miljömedicinska laboratorium. Socialstyrelsen är representerat i
naturvårdsverkets forskningsnämnd.

Statens strålskyddsinstitut anför:

Hälso- och sjukvård. SSI forskar om radon och risker, SoS föreskriver om
”sanitär olägenhet” i befintlig bebyggelse. SSI samordnar och ger råd om
beredskap mot kärnkraftsolyckor, SoS svarar för att jodtabletter finns att
tillgå. SSI svarar för patient- och personalstrålskydd, SoS svarar för övriga
aspekter på användning av strålning i sjukvården.

Vi har i hög grad samma ”kunder": landsting, klinikchefer, personal,
allmänhet, tekniker, fysiker. Vi samarbetar aktivt i de ovannämnda avseendena
och kring medicinteknisk säkerhet i stort. Författningsarbete och
information bedrivs i vissa fall i nära kontakt mellan myndigheterna.

Statistiska centralbyrån redovisar:

SCB producerar statistik inom ämnesområden som ligger under socialstyrelsens
tillsyn. Det gäller statistik inom områdena socialtjänst samt hälso- och
sjukvård. Aktuella statistikprodukter är socialtjänststatistik, hälso- och
sjukvårdsstatistik, barnomsorgsundersökningar samt undersökningar angående
levnadsförhållanden (ULF) främst hälsokomponenten.

SCB svarar för en samlad redovisning av socialtjänst- och hälso- samt
sjukvårdsstatistik. Detta sker dels genom uppbyggnad av socialstatistisk
databas, dels genom publicering av en hälsostatistisk årsbok - Hälsan i
Sverige.

Socialstyrelsen publicerar i en folkhälsorapport, planerad att utkomma
vart tredje år, en analys av hälsosituationen och dess förändringar. Kring
dessa publikationer finns ett nära samarbete. SCB ingår i den referensgrupp
som är knuten til! folkhälsorapporten och socialstyrelsen är på motsvarande
sätt representerad i referensgruppen. Dessutom sker ett samarbete avseende
annan statistik av betydelse för planering m.m. inom socialtjänst, hälso- och
sjukvårdssektorerna t.ex. befolkningsstatistik, arbetsmarknadsstatistik och
finansstatistik.

Därutöver utför SCB teknisk uppdragsverksamhet i form av datorbearbetningar
åt socialstyrelsen.

Universitets- och högskoleämbetet anför:

Socialstyrelsen (SoS) ansvarar för den övergripande planeringen av hälsooch
sjukvården, tandvården och socialtjänsten. UHÄ har motsvarande
planeringsansvar för de utbildningar inom högskolan som leder till yrkesverksamhet
inom dessa verksamhetsområden. ”Gränsytan” mellan de båda
ämbetsverken rör utbildningarnas omfattning och innehåll för att dessa skall
motsvara de krav som verksamheten ställer. Vidare lägger UHÄ årligen
förslag till regeringen om dimensionering av utbildningarna. UHÄ är
beroende av att SoS förser oss med underlag om det framtida behovet av
utbildad arbetskraft inom dessa samhällssektorer.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

158

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) anför följande:

ÖCB har i princip tre huvudfunktioner:

a) civil ledning och samordning

b) funktionsansvar för övrig varuförsörjning (ÖVF) och kyrklig beredskap

c) affärs- och lagerrörelse för beredskapslagrade produkter

Detta innebär att ÖCB enligt a) har ansvar för att i fred leda och samordna
beredskapsförberedelser för övriga funktionsansvariga myndigheter vari
bl.a. SoS ingår.

I b) fungerar funktionen övrig varuförsörjning som uppdragsmyndighet åt
SoS dvs. ÖCB utför på uppdrag av SoS beredskapshöjande industriella
åtgärder (planläggning, avtal om produktion, Foll m.m.).

I c) fungerar ÖCBs affärsbyrå som uppdragsmyndighet åt SoS dvs. köper,
träffar avtal om omsättning samt lagrar produkter på SoS uppdrag. Det gäller
färdiga läkemedel, läkemedelssubstanser och vissa råvaror samt än så länge i
mindre omfattning viss sjukvårdsmateriel. Även viss sjukvårdstextil lagras
för SoS räkning.

Sammanfattningsvis fungerar ÖCB därför visavi SoS dels som ledningsoch
samordningsorgan dels genom att utföra konkreta beredskapsåtgärder
på SoS uppdrag.

Överstyrelsens roll gentemot socialstyrelsen är inte entydig. Styrelsen har
valt att besvara enkäten utifrån det samarbete som sker utifrån att
överstyrelsen genom uppdrag utför åtgärder åt socialstyrelsen.

1.2 Samarbete eller samråd

Frågan löd:

I vilken typ av frågor och i vilka former samarbetar eller samråder de
båda myndigheterna?

Frågan sammanfaller delvis med frågan om gränsytor. Nedan kommenteras
de ytterligare samarbets- eller samrådsfrågor som respektive myndighet
aktualiserat.

Arbetarskyddsstyreisen anger följande samarbets/samrådsformer:

Samverkan primärvård - företagshälsovård t.ex. i företagshälsovårdsdelegationen.

Hälsobevakning t.ex. via olika register cancer-miljöregistret, informationssystemet
om arbetsskador, missbildningsregistret, medicinska födelsemeddelanden,
dödsorsaksregistret, vissa sjukvårdsregister.

Begreppsklassificering och koder för register.

HIV/aids - lägesbevakning, föreskrifter och allmänna råd, expertsamverkan,
informationssamverkan, stöd åt vårdpersonal för aidssjuka.

"Sjuka hus” - expertsamverkan, informationssamverkan.

Förskolor och fritidshem - föreskrifter.

Social hemtjänst - utredning, information, utbildning.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

159

Dammlungesjukdomar - bedömningsnämnd, uppföljning av asbest- och
kvartsexponerade.

Cytostatika - föreskriftsarbete.

Frågor som gäller mikroorganismer, framför allt smitta. (Samarbete vid
utarbetande av system för klassificering av mikroorganismer och föreskrifter
om mikroorganismer.)

Vaccinationsbehov och eventuellt vaccinationskrav för personer som
sysselsätts i visst slag av arbete.

Klassificering och hantering av sjukvårdens riskavfall - samråd om
allmänna råd respektive föreskrifter.

Produktinformation om kosmetiska och hygieniska produkter - reglering,
tillsyn.

Medicinsk teknisk säkerhet - t.ex. via nämnden på socialstyrelsen.

Skadeprevention - ny enhet på socialstyrelsen.

Hg och amalgamproblem.

Passiv rökning, t.o.m. gemensamma allmänna råd + kampanj.

Internationella kontakter - WHO, ILO, delegationer från och till olika
länder.

Konsumentverket anför:

Kostcirkeln är en produkt som tagits fram av socialstyrelsen, konsumentverket
(och statens livsmedelsverk). Konsumentverket sitter med i socialstyrelsens
näringslivsgrupp för hälsoupplysning. Beträffande WHO-kod för marknadsföring
av bröstmjölksersättningar har socialstyrelsen utarbetat allmänna
råd i anslutning till koden. Konsumentverket har tillsyn över marknadsföringen
med utgångspunkt från koden/råden. Socialstyrelsen håller sig
underrättad om tillämpningen inom sjukvården. Råden är utarbetade i
samråd med konsumentverket och statens livsmedelsverk. Konsumentverket
har träffat överenskommelse med näringslivet i anslutning till koden/
råden (regeringsuppdrag).

Tillfälliga gemensamma aktiviteter:

Utställningen Smaklig måltid våren -87. Matkonferens för konsumentvägledare
våren -88.

Verket samråder med socialstyrelsen om företagen och deras försäljning
och reklamstimulerande åtgärder av tobak och alkohol. SIDA, konsumentverket
och socialstyrelsen kommer att ta fram studiemedel om marknadsföring
av tobak.

Samråd/samarbete kring socialbidragsnormer och metoder för budgetrådgivning.

Informella diskussioner om åtgärder med anledning av nytillkomna
indikationer för naturmedel. Konsumentverket uppmärksammar socialstyrelsen
på medicinsk argumentering för medel som ej är läkemedel eller
naturmedel. Konsumentverket informerar socialstyrelsen vid anmälan om
biverkningar av kosmetiskt/hygieniska medel.

Myndighete.rna har gemensamt tagit fram informationsmaterial rörande
håltagning i öronen - nickelallergi och risk för Toxic Shock Syndrome vid
användning av tampong (det senare även i samarbete med statens bakteriologiska
laboratorium).

Samarbete verket - socialstyrelsen i fråga om bostäder, beklädnad, produktinformation
m.m. sker i arbetsgrupper/samrådsgrupper. Ganska frekventa

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

160

informella kontakter. Socialstyrelsen är representerad i konsumentverkets Förs. 1988/89:7
konsumenttekniska nämnd. Underbilaga 2

Ett exempel på nu pågående gemensam fråga är fritidsklosetter. Syftet
med arbetsgruppernas arbete är att få underlag för vilka fritidsklosetter som
bör accepteras i olika miljöer för konsumentinformation.

Samarbete förekommer även i utnyttjande av statistik. Konsumentverket
har exempelvis medverkat i utarbetat kodifieringssystem för olycksfallsstatistik
och tillsammans med socialstyrelsen kartlagt Miljö- och hälsoskyddsnämndernas
olycksfallsförebyggande möjligheter.

Konsumentverket skriver bl.a.:

1 socialstyrelsens planering av sjukvården inför 90-talet (HS 90) har
konsumentverkets erfarenheter tillvaratagits genom medverkan i utredningen
SOU 1984:42 ”Att förebygga skador”. Vid planeringen av den fortsatta
mer generella olycksfallsregistrering som beslutats av riksdagen, deltar en
tjänsteman från konsumentverket.

Konsumentverket har tillsammans med socialstyrelsens lokala representanter
för sjukvård och kommunala organ i ett projekt inom Sollentuna
genom "skyddsronder" kartlagt hur en utvidgning av MHNs befogenheter
att ingripa vid olycksfallsrisker skulle kunna fungera. Konsumentverkets
kunskaper om konsumenters beteende (speciellt barns) samt säkerhetsregler
för bostäder m.m. har därvid kunnat utnyttjas.

Risker som föreligger med produkter eller anläggningar som ägs av t.ex.
kommunen kan inte åtgärdas med hjälp av marknadsföringslagen. Miljö- och
hälsoskyddsnämndens förebyggande uppgifter enligt den nya sjukvårdslagen
kan därvid vara ett viktigt bidrag att förbättra t.ex. barnens säkerhet på
lekplatser.

Konsumentverket ingår i en samarbetsgrupp tillsammans med socialstyrelsen,
SÖ m.fl. för att förbättra skolbarnens säkerhet. Skolbarnens höga
olycksfallsfrekvens inom skolans område har framkommit dels i det ovan
nämnda projektet "Öka säkerheten”, dels i olika landstings specialundersökningar.

Kriminalvårdsstyrelsen redovisar:

Något fast samarbetsorgan existerar inte mellan de centrala myndigheterna.

Däremot har överläggningar mellan företrädare för kriminalvårdsstyrelsen
och socialstyrelsen ägt rum då speciella frågor gjort det angeläget. På
kriminalvårdsstyrelsens initiativ har diskuterats t.ex. problem med minderåriga
i häkte och den ökade inströmning av unga i kriminalvården som följde
på socialtjänstlagens ikraftträdande. Kriminalvårdsstyrelsen har nyligen
begärt att socialstyrelsen utfärdar råd beträffande behandlingen av intagna
som svalt narkotika ”förpackad” i kondomer e.d. Ömsesidig information har
vidare lämnats om aktuella lag- och vårdfrågor. Särskilt värdefullt har varit
att få del av socialstyrelsens sakkunskap och erfarenheter av olika behandlingshem
och andra former för missbruksvård.

De senaste åren har båda myndigheterna varit företrädda i olika samarbetsorgan
för HIV/AIDS och missbruksfrågor, som exempelvis beredningsgruppen
för HIV/AIDS-frågor i socialdepartementet och utvecklingsgruppen
för institutionsvård.

Myndigheterna har vid några tillfällen samverkat kring utbildningsseminarier
för personalgrupper inom kriminalvård, socialtjänst, psykiatri m.m.

Samråd i konkreta ärenden förekommer huvudsakligen inom sektorerna
rättspsykiatri och psykiatrisk vård.

11 Riksdagen 1988189. 2 sami. Nr 7

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

Skolöverstyrelsen har många kontakter med socialstyrelsen inom gymnasieskolan
och den kommunala vuxenutbildningen på vårdområdet. Skolöverstyrelsen
redovisar:

- Kompetens- och behörighetsfrågor för vårdpersonal inom hälso- och
sjukvård samt inom socialtjänsten

- Ärenden beträffande läkemedelsansvar

- Behov av utbildningar inom området

- Utbildningsfrågor - läroplansarbete

- Samverkan i läroplansgrupper, arbetsgrupper och referensgrupper beträffande
samtliga utbildningar inom vård, social service och barnomsorg

- Kommande arbete beträffande SÄRVUX-reformen

- Remisser

- Telefonkontakter.

Inom förskola-skola-området sker samarbetet kring alla frågor som rör
övergången från förskola till skola. Policyfrågor diskuteras regelbundet.

SÖ säger vidare:

Ett gemensamt mål är att utveckla samarbete mellan förskolan och skolan.
Gemensamt agerande i utvecklingsfrågor sker. Fortbildningsmaterial har
framställts och konferenser av fortbildningskaraktär har genomförts (under
1970-talet). Utvecklingsarbeten som rör övergången från förskola till skola
har gemensamt initierats dels under 1970-talet, dels inom lågstadiesatsningen
1983-1987 (ett tjugotal projekt). En publikation (Förskola - skola. Om
några utvecklingsarbeten i förskolan och på lågstadiet) har utgivits gemensamt.

Socialstyrelsen deltar i SÖ:s referensgrupp för läroplansarbete. SÖ har
deltagit/deltar i referensgrupper och arbetsgrupper för socialstyrelsens
arbete med publikationer, t.ex. Pedagogiskt program för förskolan. Pedagogiskt
program för fritidshem. Arbetsplan för förskolan. Gemensam rådgivning
har skett till kommuner i frågor som gäller skoluppskov. Förutom
informell kontakt mellan verken upprätthålls regelbunden kontakt (cirka
fyra gånger per år) varvid ömsesidig information lämnas och gemensamma
problem diskuteras.

Utöver de mera specifika verksamheterna har socialstyrelsen och SÖ haft
samarbete i vissa andra frågor. Båda verken har genomgått en omfattande
omorganisation i början av 1980-talet. Verken har en likartad situation i
förhållande till omvärlden genom att ha fler instanser mellan sig och den
yttersta målgruppen för myndighetens åtgärder, som i SÖ:s fall är eleverna
och kursdeltagarna.

Båda verken har såväl utvecklingsuppgifter som administrativa uppgifter,
vilka för SÖ:s del blir allt färre. Kontakterna mellan socialstyrelsen och SÖ
har t ex gällt metodfrågor för verksamhetsplanering.

Rikspolisstyrelsen har i sitt svar angett att samarbete/samråd sker i alla frågor
med social anknytning. Samarbete sker även i arbets- och projektgrupper där
gemensamma intresseområden finns, t.ex. midsommarvåldet.

Formen är samråd eller yttranden vid utformning av vissa föreskrifter eller
allmänna råd, t.ex. om dödsbevis och förhör med barn.

När det gäller elevvårdsprogram pågår samarbete inom områdena utveckling
och samordning av barn- och skolhälsovård samt hälsofostransfrågor.
Följande konkreta samarbetsfrågor räknas upp av SÖ:

162

Smittskydd, olycksfall (Rådgivande vaccinationsnämnden)

Hälsoupplysning - för närvarande mest samlevnadsfrågor- men självfallet
även andra ss. tobaksfrågor och kostfrågor

Behörighet m.m.

Psykiatri

Statistik beträffande epidemiologi

Alkohol- och narkotikafrågor

Handikapp

Lagfrågor, t.ex. journaler
Vidare säger SÖ:

Skolöverläkaren och dennes samrådsgrupp har visst samarbete med verksledningen,
chefer på olika nivåer och handläggare på SoS. Samarbetsformerna
är t.ex. socialstyrelsens samarbetsgrupp för alkohol- och narkotikafrågor,
deltagande i referensgrupper och konferenser som SÖ anordnar, samråd och
i vissa fall samverkan vad gäller framtagning av broschyrer och annat
skriftligt material.

Kontakterna fungerar i huvudsak bra men skulle givetvis kunna fördjupas i
vissa avseenden. Skolans verksamhet skulle behöva göras mera synlig i
"hälsosammanhang”.

Samverkan/samråd med Statens handikappråd är formaliserat genom att
socialstyrelsen är representerad i rådets styrelse och arbetsutskott och rådet
är representerat i socialstyrelsens handikappnämnd. Dessutom finns gemensamma
arbetsgrupper och dagliga kontakter mellan myndigheterna.

Statens livsmedelsverk har anfört:

I fråga om veterinärmedicinska preparat och specialdestinerade livsmedel
finns ett formellt samrådsförfarande. När det gäller specialdestinerade
livsmedel skall frågan om tillstånd för saluhållande prövas av livsmedelsverket
i samråd med socialstyrelsen. Registrering av veterinärmedicinska
preparat sker av socialstyrelsen i samråd med livsmedelsverket.

Naturmedel faller in under livsmedelslagstiftningen i och med att socialstyrelsen
undantar produkterna från läkemedelslagstiftningens tillämpning.

1 fråga om kost och hälsofrågor finns en med socialstyrelsen gemensam
expertgrupp - Expertgruppen för kost- och hälsofrågor.

Myndigheterna har ett regelbundet informationsutbyte och har även
publicerat visst gemensamt informationsmaterial t.ex. om zoonoser (dvs.
sjukdomar som kan överföras mellan djur och människor), samt information
till gravida kvinnor och mödrar.

Livsmedelsverkets bestämmelser om personalhygien har utarbetats i
samråd med socialstyrelsen som även informerar sjukvårdssidan. Bestämmelserna
syftar till att förhindra utbrott av livsmedelsburna sjukdomar till
följd av bristande personlig hygien hos dem som hanterar livsmedel.
Samrådet sker genom skriftväxling, telefonsamtal och i vissa fall sammanträden.

Vid frågor om risken för att smittsamma sjukdomar kan spridas genom
livsmedel, sker samråd med socialstyrelsen och epidemiavdelningen vid
statens bakteriologiska laboratorium. Detta sker t.ex. beträffande salmonella-shigella,
listeria, campylobacter och yersinia. Vid samrådet diskuteras
effekten av föreslagna åtgärder för t.ex. import av livsmedel. I frågor om
AIDS strävar livsmedelsverket att föra vidare socialstyrelsens budskap om
vilken risk en smittad livsmedelsarbetare utgör.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

163

Livsmedelsverket är representerat i socialstyrelsens beredskapsråd och i
styrelsens krigsorganisation. Avsikten är att förmedla livsmedelsverkets
synpunkter i gemensamma frågor. Verkets representant skall även förmedla
synpunkter till och från lantbruksstyrelsen.

Socialstyrelsen inbjuder verket att delta i arbetsgrupper av olika slag. Som
exempel kan nämnas grupp om utformning av regler för förskolor och
fritidshem samt ISRAEL-gruppen för epidemiskyddsfrågor.

Socialstyrelsens generaldirektör är ledamot i livsmedelsverkets styrelse.

Mellan statens naturvårdsverk och socialstyrelsen förekommer ett visst
samarbete om än inte regelbundet. Enligt naturvårdsverket hade det varit
önskvärt med tätare kontakter med socialstyrelsen i frågorna om hälsoskydd.

Exempel på samarbete i konkreta frågor är Allmänna råd för strandbad.
Ett annat exempel är Allmänna råd för bassängbad. Ett tidigare gemensamt
projekt är Allmänna råd för campingplatser. Andra samarbetsprojekt är
arbete med riktvärden för luftkvalitet i den yttre miljön och arbetet med
åtgärder för att minska bullret, särskilt vägtrafikbullret. Dessutom anges
samarbete kring projekt om dricksvattenkvalitet och projekt om dioxiner
och miljömedicinskt varningssystem.

Statens strälskyddsinstitut anger i sin skrivelse följande samarbetsområden:

- Författningar

- Informationsprojekt

- Beredskapsfrågor (olyckor, krig)

- Tillsyn inom sjukvården (tillstånd, lokalgranskning, registrering av
radioaktiva läkemedel osv.). I tillståndshantering avgör SoS vad som är
medicinskt motiverat, SSI granskar strålning och strålrisker

- Rapportering, uppföljning av tillbud och olyckor

- Remisser (kunde vara ännu bättre: SoS får en del remisser som även
borde gå till SSI, kanske även det omvända gäller)

Statistiska centralbyråns samarbete och samråd sker i frågor som rör
statistikens innehåll och utformning samt klassificeringar och definitioner.
Samarbetet sker i såväl formella som informella former.

SCB redovisar följande:

Socialsektorns statistikdelegation (SSD) har efter riksdagsbeslut med anledning
av regeringens proposition 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och
organisation m.m. bland annat till uppgift att samordna statistiken inom
socialsektorn. Samordningen omfattar utformningen av verksamheten inom
områdena för hälso- och sjukvårdsstatistik, socialtjänststatistik och socialförsäkringsstatistik
samt hälso- och sjukvårdskomponenterna i levnadsförhållandeundersökningarna.
Samrådet utmynnar i en samlad plan för denna
statistik som fogas till SCB:s anslagsframställning.

Ledamöter i delegationen är cheferna för socialstyrelsen, statistiska
centralbyrån och riksförsäkringsverket samt förbundsdirektörerna i Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet med chefen för socialstyrelsen
som ordförande. Cheferna för Spri och datainspektionen är adjungerade
till delegationen.

Frågor som skall behandlas av delegationen förbereds av två beredningsgrupper
- en för hälso- och sjukvårdsstatistik (HSS) ordförande i SoS och en
för socialtjänststatistik (STS) ordförande i SCB - i vilka representanter för
nämnda samarbetspartner ingår. En viktig uppgift för beredningsgrupperna
är att årligen medverka vid utarbetande av förslaget till plan för officiell
statistik inom socialsektorn.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

164

För socialtjänststatistiken finns dessutom fyra arbetsgrupper inom olika Förs. 1988/89:7

delområden med representanter för bl.a. socialstyrelsen. SCB har ordföran- Underbilaga 2

de- och sekreteraruppgifterna.

Till SCB:s hälsostatistiska årsbok finns knuten en referensgrupp i vilken
ingår företrädare från socialstyrelsen. På motsvarande sätt finns till socialstyrelsens
folkhälsorapport knuten en referensgrupp i vilken SCB är företrädd.

Inom ULF-undersökningarna (Undersökningar av LevnadsFörhållanden)
finns följande grupper tillsatta i vilka socialstyrelsen ingår.

- Samarbetsgruppen för utredningar rörande levnadsförhållandena i samhället.

- Referensgrupper för komponenterna hälsa, sociala relationer, sysselsättning
respektive trygghet och säkerhet.

Socialstyrelsen ingår även i SCB:s referensgrupp för översyn av inkomststatistiken.

Informellt samarbete pågår löpande under året bland annat i samband med
olika förändringar i lagstiftning eller statsbidragsbestämmelser som påverkar
statistikinsamlingen.

Dessutom pågår informellt samarbete där SCB ingår i arbetsgruppen för
den öppna hälso- och sjukvårdens statistik samt i arbetsgruppen för
utvärdering av WHO:s Hälsa för alla-strategi.

Samarbetet blir något olika beroende av om SCB producerar statistiken
inom området eller använder uppgifter från socialstyrelsens statistik som
indata i SCB:s statistik.

Överstyrelsen för civil beredskap säger följande om samarbetet:

ÖCB har framför allt näringslivskontakter- både avseende produktion inom
landet och agentur-/försäljningsverksamhet. Alla medicinska bedömningar
faller på SoS medan tillgångsbedömningar av sjukvårdsprodukter oftast
utförs av ÖCB.

1.3 Ansvarsfördelning
Frågan löd:

Finns gränsdragningsproblem rörande ansvarsfördelningen mellan de
två myndigheterna?

Arbetarskyddsstyreisen anför:

Ansvarsområdena är som nämnt delvis överlappande - men knappast
problematiska. Uppkommande gemensamma frågor brukar lösas i samförstånd.
Exempelvis när socialstyrelsen fick regeringens uppdrag att utreda
bl.a. behov av åtgärder till skydd mot spridning av allmänfarliga patogener
från mikrobiologiska laboratorier fann socialstyrelsen att det var störst behov
av regler för arbete med mikroorganismer, vilka i första hand gäller
arbetarskydd. Genom ett gott samarbete på handläggarnivå har detta lett till
ett föreskriftsarbete på arbetarskyddsstyrelsen. Möjligen skulle det ha varit
naturligt att socialstyrelsen hade tagit fram det grundläggande klassificeringssystemet.

Arbetarskyddsstyrelsens regelsystem riktar sig mot arbetsgivare - socialstyrelsens
mot hälso- och sjukvårdens huvudmän och allmänheten. Det kan

12 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 7

vara värt att notera att hälso- och sjukvårdens huvudmän också är arbetsgivare,
varför det där finns en överlappning, som behöver ägnas särskild
uppmärksamhet.

Konsumentverket anför vissa gränsdragningsproblem vad gäller marknadsföring
av alkoholhaltiga drycker. Ett annat område där oklarhet råder är vem
som skall bära huvudansvaret när det gäller information om säkerhetsrisker.
I övrigt anges att ansvarsfördelningen i regel är klart definierad. Myndigheterna
kompletterar varandra.

Kriminalvårdsstyrelsen säger följande:

Problem kring ansvarsfördelningen kan uppstå mellan de lokala kriminalvårdsmyndigheterna,
främst inom frivården, och myndigheter inom socialtjänst
och sjukvård, främst missbruksvård och psykiatri. Problemen har
delvis sin grund i de skilda regelsystem som myndigheterna skall tillämpa
men även resursfrågor spelar in. Med hänvisning till kravet på frivillighet som
grund för vårdinsatser eller formella regler om mantalsskrivning el. dyl. kan
en vårdbehövande kriminalvårdsklient avvisas. Följden blir att kriminalvården
ibland svarar för åtgärder som borde åvila andra huvudmän, och att
samhällets vårdresurser splittras på ett för klienterna negativt sätt. Något
gränsdragningsproblem mellan de centrala myndigheterna kan däremot inte
anses föreligga.

Skolöverstyrelsen anger att gränsdragningsproblem finns. Följande frågor
anges:

- Initiativ till nya vårdutbildningar.

- Frågor som rör praktik i vårdutbildningar samt kompetensfrågor för
undersköterskor.

- Gränsdragning mellan reguljär utbildning och uppdragsutbildning.

SÖ anför vidare:

Socialstyrelsen har ibland svårt att dra konsekvenserna att SÖ har huvudansvaret
för skolan. I de fall SoS tar hänsyn till SÖ:s övergripande ansvar för
skolan, och då kontakterna mellan handläggarna på de båda verken är täta,
fungerar samarbetet bra, såsom t.ex. på droginformationsområdet.

Enligt statens livsmedelsverk är ansvarsfördelningen mellan de båda myndigheterna
i stort sett bra. Med hänsyn till de många och stora gränsytorna är det
dock önskvärt med en ökad klarhet om ansvarsfördelningen.

Några gränsdragningsproblem mot naturvårdsverket anges i allmänhet ej
finnas. Exempel på fråga där ansvarsfördelningen ej är helt klarlagd är
badanläggningar. Enligt hälsoskyddsförordningen har naturvårdsverket det
centrala tillsynsansvaret för badanläggningar. När det gäller inomhusbad
finns dock kopplingar till socialstyrelsens ansvarsområde. Naturvårdsverket
efterlyser precisering av de nuvarande bestämmelserna för fördelning av
myndighetsansvar när det gäller badanläggningar.

Statens strålskyddsinstitut redovisar:

I stort sett inga gränsdragningsproblem - givetvis blir vi ibland oense men vi
brukar då också kunna reda ut det. Ett problem för omvärlden kan vara

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

166

olycksrapportering där i vissa fall ett mycket stort antal olika instanser Förs. 1988/89:7

inklusive SSI och flera olika delar av SoS skall underrättas. Underbilaga 2

Statistiska centralbyrån anför:

Enligt regeringens proposition 1979/80 om socialstyrelsens uppgifter och
organisation bör det ankomma på socialstyrelsen att formulera socialsektorns
behov av officiell statistik rörande hälso- och sjukvården och socialtjänst
medan SCB skall formulera övriga behov av sådan statistik. Socialstyrelsen
bör enligt propositionen utveckla metoderna för analys av statistiken
men inte själv annat än i undantagsfall producera statistik. Den officiella
hälso- och sjukvårdsstatistiken samt socialtjänststatistiken bör produceras av
SCB i samarbete med socialstyrelsen.

Under 1980-talet har arbets- och ansvarsfördelningen enligt propositionen
behandlats i olika beredningsgrupper. Resultaten av dessa diskussioner har
redovisats i 1987 års plan avseende officiell statistik inom socialsektorn. Här
framgår vilka projekt inom hälso- och sjukvårdsstatistikens och socialtjänststatistikens
område respektive myndighet har huvudansvar för. För förslagen
Hälsoindikationer och hälsoindex samt Mått för att mäta hälsoläget behövs
ytterligare genomgång av arbetsuppgifter och användning för att klargöra
lämplig huvudansvarig.

Sammantaget föreligger beträffande den statistik som SCB producerar
inga direkta gränsdragningsproblem i ansvarsfördelningen.

Universitets- och högskoleämbetet anger att inga gränsdragningsproblem
finns utan ett gott samarbete.

1.4 Onödigt dubbelarbete

Frågan löd:

Förekommer enligt Er mening onödigt dubbelarbete vid de två
myndigheterna?

Arbetarskyddsstyreisen säger i sitt svar:

Dubbelarbete förekommer, men knappast onödigt. T.ex. frågan om H1Vtestning
där arbetarskyddsstyrelsen bevakar personalskyddet och socialstyrelsen
patientskyddet vilket föranlett likartad rådgivning.

Kriminalvårdsstyrelsen anför:

Möjligen skulle samverkan kring utbildning och s.k. projektarbete med
missbrukare kunna utvecklas bättre.

Enligt skolöverstyrelsen förekommer det ibland onödigt dubbelarbete om de
båda verken inte håller tillräckliga kontakter.

Statens livsmedelsverk anför följande:

Arbetet med kost- och motionsrekommendationerna inkl. arbete i expertgrupper
och utarbetande av skrifter m.m. har hela tiden varit omfattande och
på olika sätt berört livsmedelsverket. Från vissa håll har framförts åsikten att

det här ibland föreligger dubblering av arbeten och inte minst utomstående 167

anser sig ha svårt att veta vad som är livsmedelsverkets resp. socialstyrelsens
ansvarsområde.

Vårt samarbete kan karaktäriseras av att livsmedelsverket har den
vetenskapliga kompetensen och har kanaler till olika myndigheter och
organisationer m m. Socialstyrelsen har ofta praktiska erfarenheter samt har
fått resurser av statsmakterna för att på olika sätt informera allmänheten.
Socialstyrelsen har det övergripande ansvaret för befolkningens hälsa, vilket
rimligtvis också innebär att man till en viss gräns skall beakta kosten som
riskfaktor. Livsmedelsverket å sin sida skall bevaka konsumentintresset
inom livsmedelsområdet. Någonstans finns här en gränsyta som är svår att
definiera och som delvis p.g.a. en oklar ansvarsfördelning kan te sig diffus för
utomstående. De två verken har regeringens uppdrag att närmare utreda
denna fråga, ett arbete som pågår men som bör intensifieras.

Det är trots allt livsmedelsverkets uppfattning att det här inte rör sig om
någon form av resursslöseri eller onödigt dubbelarbete.

Sjukhuskoster

Av tradition har livsmedelsverket ansvarat för publikationen Sjukhuskoster,
som utarbetas av Expertgruppen för samordning av sjukhuskoster. Uppdraget
går tillbaka till statens institut för folkhälsan och medicinalstyrelsen och
det har ansetts praktiskt att livsmedelsverket har ett fortsatt ansvar för denna
skrift. Det är nu aktuellt med en tredje reviderad upplaga. Vid revisionen av
föregående upplaga svarade livsmedelsverket för allt praktiskt arbete
inklusive en del utredningsarbete.

Socialstyrelsens ansvar när det gäller sjukhuskosterna är sannolikt oklart.
Man har visserligen utformat meddelanden om måltidsordning men det är
oklart om tillsyn och uppföljning sker. Livsmedelsverket och socialstyrelsen
har ungefär lika god fackmässig kompetens inom detta område. Den
huvudsakliga kompetensen finns inom ovannämnda expertgrupp, som
omfattar 10-15 sakkunniga från hela landet. Med hänsyn till tidigare
erfarenheter är det naturligt för livsmedelsverket att fortsätta att ta ansvaret
för skriften om sjukhuskoster, men det vore önskvärt med ett klarläggande
rörande vem som har det yttersta ansvaret för sjukhuskostens sammansättning,
serveringsförhållanden, måltidsordning m.m.

Naturmedel- kosttillskott

Lagstiftningen när det gäller naturmedel och liknande produkter är relativt
klar men leder ändå till tolkningsproblem. Senast gäller detta vissa bantningsteer,
som inte har godkänts som naturmedel utan säljs som livsmedel.
Vidare råder exempelvis oklarheter om ansvaret för kosttillskott med höga
doseringar. För närvarande utreds alternativa behandlingsmetoder av en
statlig utredning - utredningen (S 1984:04) av frågor kring alternativ medicin
mm- men det är tveksamt om den kommer att fördjupa sig i vissa problem
när det gäller naturmedel. Dessa har dock varit uppe för diskussion. Det är
sannolikt lämpligast att avvakta utredningens förslag innan man tar upp
frågan om en granskning av hur bestämmelserna om naturmedel fungerar i
praktiken.

Statens strålskyddsinstitut anser inte att dubbelarbete förekommer i någon
besvärande utsträckning, möjligen onödigt dubbelarbete vid olycksrapportering.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

168

Statistiska centralbyrån säger i sitt svar:

Förekommer inte regelbundet. Vid några tillfällen har emellertid i samband
med behandling av speciell fråga förekommit att socialstyrelsen från
kommuner samlat in uppgifter som till vissa delar kunnat erhållas genom
sambearbetning med SCB:s socialtjänststatistik.

1.5 Överföring av arbetsuppgifter
Frågan löd:

Finns vid någon av de två myndigheterna arbetsuppgifter som enligt
Er mening med fördel skulle kunna föras över till den andra
myndigheten?

Arbetarskyddsstyrelsen anför:

Centrala bedömningsnämnden för dammlunga har relativt nyligen överflyttats
från arbetarskyddsstyrelsen till socialstyrelsen - det kan vara ett exempel
på att sådana omfördelningar görs.

Statens livsmedelsverk har i remissvar över riksrevisionsverkets revisionsrapport
”Den statliga läkemedelskontrollen” framfört följande:

Specialdestinerade livsmedel

Livsmedelsverket tillstyrker förslaget att verket utan samråd med socialstyrelsen
kan pröva ansökningar om tillstånd för saluhållande av specialdestinerade
livsmedel. Enligt nuvarande ordning grundar sig socialstyrelsens
bedömning av produkternas medicinska ändamålsenlighet på konsultutlåtanden.
Eftersom viss kompetens på detta område finns vid livsmedelsverket
kommer konsult att behöva anlitas i mindre utsträckning än för närvarande.
Som en följd härav kan handläggningen effektiviseras och handläggningstiderna
förkortas. Enligt livsmedelsverkets uppfattning bör dock socialstyrelsen
även fortsättningsvis pröva vilka specialdestinerade livsmedel som får
föreskrivas med prisnedsättning.

Naturmedel

Livsmedelsverket delar riksrevisionsverkets uppfattning att kontrollen av
naturmedel bör ses över. Av de två föreslagna alternativa lösningarna
förordar livsmedelsverket den andra, nämligen att socialstyrelsen ges det
samlade ansvaret för kontrollen av naturmedel. Som motiv för att förorda
denna lösning får följande framhållas.

- Naturmedel är definitionsmässigt läkemedel även om de är undantagna
från läkemedelsförordningens tillämpning.

- För närvarande är ansvaret för naturmedel uppdelat på tre myndigheter,
nämligen socialstyrelsen, livsmedelsverket och konsumentverket, vilket
inte bedöms vara en effektiv organisation. Även för den enskilde kan
detta förhållande ge upphov till problem. Vid anmälan av ett naturmedel
gör socialstyrelsen endast en oskadlighetsgranskning av produkten. Detta
kan dock uppfattas av den enskilde som om produkten i sin helhet är
"godkänd” trots att bestämmelserna i livsmedelslagstiftningen och marknadsföringslagen
inte alltid är uppfyllda.

- Bestämmelserna i livsmedelslagstiftningen är i första hand utformade
med tanke på traditionella livsmedel. Många gånger uppstår problem när
dessa bestämmelser ska tillämpas på naturmedel, t ex i fråga om
bestämmelser för livsmedelstillsatser, berikning, märkning och främmande
ämnen.

Veterinärmedicinska livsmedel

Veterinärmedicinska livsmedel måste i sin egenskap av läkemedel registreras
vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Läkemedel till livsmedelsproducerande
djur måste emellertid även åsättas en karenstid, vilket direkt berör
såväl djurets som produktens (mjölk, kött m m) lämplighet som livsmedel.
Livsmedelsverket instämmer i riksrevisionsverkets uppfattning att man bör
vidta åtgärder för att förbättra ansökningshandlingarnas kvalitet och därigenom
förkorta handläggningstiden för denna typ av ärenden.

För bedömningen av karenstider och om läkemedel över huvud taget är
lämpligt för livsmedelsproducerande djur, är det nödvändigt med kompetens
i såväl livsmedelstoxikologi som animalieproduktion. Livsmedelsverket
ansvarar för kontrollverksamheten för rester av veterinärmedicinska läkemedel
i livsmedel och erfarenhet från denna verksamhet är nödvändig vid
bedömningen av karenstider. Med hänsyn härtill avstyrks förslaget att
överföra ansvaret för denna bedömning från livsmedelsverket till socialstyrelsen.

Statens naturvårdsverk redovisar:

En fråga som aktualiserats inom ramen för Heurgrenska utredningen är om
man inte borde föra över ansvaret för badvattenfrågorna till SoS. Från SNV:s
sida har i detta sammanhang anförts att problem beträffande badvatten har
en nära anknytning till bassängbad och därmed är en ”inomhusfråga" som
naturligen faller inom ramen för SoS:s ansvarsområde enligt hälsoskyddsförordningen.
SNV anser dock inte att denna fråga har någon avgörande
betydelse och vill inte anföra någon direkt kritik mot den nuvarande
ordningen. Som tidigare nämnts vore det dock önskvärt med en tydligare
precisering när det gäller bestämmelserna om fördelningen av det centrala
tillsynsansvaret för badvattenfrågorna mellan SNV och SoS.

Statistiska centralbyrån anför att det återstår vissa ställningstaganden av
arbets- och ansvarsfördelningen mellan myndigheterna avseende den officiella
statistiken. De fortsatta diskussionerna om ansvarsfördelningen kan
medföra att arbetsuppgifter bör föras över från den ena myndigheten till den

andra.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

170

1.6 Problem i övrigt i avgränsningsfrågor
Frågan löd:

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

Finns några problem i övrigt avseende samarbetet mellan de två
myndigheterna?

Arbetarskyddsstyrelsen uppger:

Samarbetet löper ganska informellt och oproblematiskt - även om det
förekommer att vi blir ”bortglömda” i någon fråga. T.ex. samarbetet
socialstyrelsen och statistiska centralbyrån i arbetsmiljöstatistik.
Socialstyrelsen borde mer regelmässigt sända regelförslag på remiss.

Kriminalvårdsstyrelsen anför:

Kriminalvården skulle för att hävda sina klienters tillgång till samhällets
service och vård vara betjänt av en samarbetspartner med något större
”tyngd”.

Skolöverstyrelsen menar att arbetsbelastningen hos båda myndigheterna inte
alltid medger tid för samråd. Styrelsen anser att socialstyrelsen oftare borde
ge signaler om behov av förändringar i utbildningar. Dessutom är det
önskvärt att socialstyrelsen får större kunskap om komvuxkvalitet.

SÖ säger vidare om skolhälsovården:

I vissa frågor som rör skolan ankommer det för närvarande på SoS att fatta
beslut. Då SoS saknar kunskaper om och kontaktnät i skolvärlden krävs det
ibland stora insatser av SÖ:s elevvårdsprogram för att klargöra förhållandena.

Statens strålskyddsinstitut har i sitt svar anfört följande:

Det vore välkommet om SoS hade möjlighet vara mer aktiva i standardiseringssammanhang.

Den medicintekniska säkerhetsutredningen var angelägen och något
behöver inom ett par år göras som uppföljning av den.

Ibland tar saker mycket lång tid för SoS.

SoS tycks vara tandlöst, vill gärna att vi ska vara yxa och buse gentemot
tillståndshavare, syndare osv. i stället för att SoS själva följer upp problem.

Den stora organisationens problem syns ibland - det kan vara oklart vem
som är rätt samrådsinstans, hur delegeringar ordnats osv.

Universitets- och högskoleämbetet anför följande:

UHÄ är i sitt arbete med planering av utbildningarnas innehåll och
dimensionering beroende av att det finns en framförhållning hos SoS. Detta
har vi ibland saknat. Det gäller t.ex. bedömningar om förväntad verksamhetsutveckling
samt underlag för förslag om dimensionering av vårdutbildningarna
och barnomsorgsutbildningarna. UHÄ har ofta tvingats göra
bedömningar både rörande verksamhetens innehåll och utbildningsdimensionering
utan underlag från SoS.

171

Överstyrelsen för civil beredskap saknar i många fall konkreta behovsbedömningar
från socialstyrelsen. Detta gäller framför allt inom sjukvårdsmaterielområdet.

2 Socialstyrelsens planering

Frågan löd:

Vilka synpunkter vill Ni lägga på socialstyrelsens planering inom de
områden som anknyter till Er verksamhet?

Arbetarskyddsstyreisen ser gärna ett närmare samarbete i planeringen av
samhällets hälsovårdsinsatser, bl.a. vid analys av existerande register och
uppläggning av eventuellt nya register; nya former för samverkan mellan
primärvård och företagshälsovård; utformningen av sociala hemtjänsten och
socialsekreterarens arbetssituation etc.

Konsumentverket anser att socialstyrelsens resurser i vissa fall är otillräckliga
i förhållande till uppgifterna.

Kriminalvårdsstyrelsen säger i sitt svar:

Socialstyrelsens insatser är särskilt viktiga ifråga om den ”tunga” psykiatrin,
där resurserna snabbt minskat, medan öppenvården prioriteras. De ”flaskhalsar"
som kriminalvården berörs av finns inom rättspsykiatrin (utredningsresurser)
samt sluten psykiatrisk vård, främst platser för avgiftning, vård enl.
LSPV och vård av särskilt vårdkrävande. Periodvis stängning av rättspsykiatriska
kliniker orsakar långa väntetider på häkten för undersökningsfall.
Svårigheten att få in vissa gränspsykotiska missbrukare för vård är betydande
på vissa orter och kommer sannolikt att öka kraftigt om planerade
lagändringar betr. psykiskt allvarligt störda kriminella kommer till stånd
samtidigt som antalet platser på specialsjukhus och kliniker reduceras.

Rikspolisstyrelsen anför:

Handläggande tjänsteman bör ta kontakt och informera om ärenden som
berör annan myndighet. Ett sådant förfarande medger insyn redan i
initialskedet av planeringen och kan underlätta arbetet.

Från skolöverstyrelsen efterfrågas större aktivitet och uppföljning av exempelvis
utredningar om personalbehovet inom vårdområdet. Förbättring bör
också kunna ske i fråga om samråd med skolöverstyrelsen i socialstyrelsens
kontakter med externa organ såsom WHO och Europarådet då det gäller
hälsofrågor inom skolan.

Enligt statens naturvårdsverk är det önskvärt att socialstyrelsen och naturvårdsverket
tillsammans med statens miljömedicinska laboratorium och
statens bakteriologiska laboratorium får en utökad långsiktig programverksamhet
på hälsoskyddsområdet, inbegripet identifikation av hälsorisker av
olika slag. Naturvårdsverket anser dessutom det vore önskvärt att socialstyrelsen
på olika sätt verkar för en kraftfull utbyggnad av de miljömedicinska
enheterna i samtliga landsting.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

172

Statens strålskyddsinstitut säger i sitt svar:

Det vet vi föga om vilket är otillfredsställande.

Överstyrelsen för civil beredskap redovisar:

Vi saknar konkretisering av behoven av sjukvårdsprodukter under försörj
ningskriser. Detta försvårar, i vissa fall omöjliggör, ÖCBs planeringsåt
gärder.

3 Socialstyrelsens tillsyn

Frågan löd:

Vilka synpunkter vill Ni lägga på socialstyrelsens tillsyn inom de
områden som anknyter till Er verksamhet?

Arbetarskyddsstyrelsens tillsyn gäller personalens trygghet medan socialstyrelsens
tillsyn primärt gäller allmänhetens och därmed patienternas trygghet.

En ökad tillsyn (enligt lag om kemiska produkter) över leverantörer av
hygieniska eller kosmetiska produkter är önskvärd.

Enligt konsumentverkets mening bör tillsyn av säkerheten inom skola,
kommunala anläggningar m.m. som med fördel kan utföras av Miljö- och
hälsoskyddsnämnden intensifieras. Resultaten bör därefter analyseras hos
socialstyrelsen.

Kriminalvårdsstyrelsen säger i sitt enkätsvar:

Tillsynen borde innebära det yttersta ansvaret för att vård kommer till stånd.

Vid behov av (psykiatrisk) sjukhusvård för intagen inom kriminalvården kan
inträffa att ingen sjukvårdshuvudman anser sig böra ta vårdansvar för den
intagne. Sålunda har förekommit att när intagen haft skilda folkbokföringsrespektive
mantalsskrivningsorter ingen av de berörda sjukvårdshuvudmännen
ansett sig ha ansvar för sjukvården av den intagne. Det borde i sådana fall
vara möjligt att genom socialstyrelsens medverkan få fastställt vilket av
landstingen som har vårdansvar för patienten.

Rikspolisstyrelsen framhåller att särskild tillsyn av hur samarbetet på fältet
fungerar mellan socialtjänsten och polisen är önskvärd och nödvändig.

Enligt skolöverstyrelsens mening har tillsynen närmast karaktären av rådgivning.

SÖ säger vidare:

SÖ och länsskolnämnderna har ansvaret för tillsynen av det förebyggande
hälsoarbetet inom skolområdet, vilket socialstyrelsen inte alltid beaktar.

Socialstyrelsen skulle bättre än nu kunna ta tillvara den kompetens SÖ har
inom hälsoområdet, t.ex. vid bedömningen av anmälningar mot personal
inom skolhälsovården till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

173

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

13 Riksdagen 1988/89.2 sami. Nr 7

Statens handikappråd anför följande:

Som en konsekvens av ramlagstiftning och decentralisering fattas viktiga
beslut som rör handikappade i ökande omfattning på regional och lokal nivå.
Undersökningar har visat att olika landsting och kommuner påtagligt skiljer
sig åt i fråga om servicenivå och servicekostnader för den enskilde. Detta
gäller på många för handikappade viktiga områden som social hemhjälp,
färdtjänst m.m.

Socialstyrelsens kontinuerliga granskning av kommunernas verksamhet på
för handikappade viktiga områden ger värdefull kunskap som kan utgöra
grund för förslag till förbättringar. Med tanke på decentraliseringens
konsekvenser är det angeläget att socialstyrelsens tillsynsansvar stärks.

Statens strälskyddsinstitut anser att tillsynen är bra med hänsyn till socialstyrelsens
resurser i förhållande till bevakningsområdenas omfattning. Enligt
institutets mening är det nödvändigt att decentralisera tillsynsansvaret. Som
exempel på tillsyn som är svag anges tillsynen över medicinsk teknik.

4 Socialstyrelsens uppföljning

Frågan löd:

Vilka synpunkter vill Ni lägga på socialstyrelsens uppföljning inom de
områden som anknyter till Er verksamhet?

Arbetarskyddsstyrelsen har haft relativt goda erfarenheter av t.ex. uppföljning
av hälsotillståndet hos personer som i tidigare anställningar exponerats
för asbesthaltigt damm.

Rikspolisstyrelsen anför följande:

Saklig kritik bör föranleda en uppföljning av på vilket sätt en ändring
genomförts.

För skolöverstyrelsen är det inte bekant om någon uppföljning sker.

Enligt statens naturvårdsverk är det önskvärt med mer uppföljningsverksamhet
inom hälsoskyddsområdet.

Statens strälskyddsinstitut säger: ”Viljan är god men SoS har för dåliga
möjligheter.”

Enligt statistiska centralbyrån borde befintlig SCB-statistik kunna användas
som analysunderlag i större utsträckning.

SCB anför vidare:

Befintlig SCB-statistik borde möjligen kunna användas mera som analysunderlag.
Kompletterande bearbetningar skulle kunna ske genom uppdrag till
SCB för att tillgodose en del av socialstyrelsens behov för rubricerade
uppgifter. Detta kräver en förstärkning (utökning) av socialstyrelsens
analyskompetens.

Universitets- och högskoleämbetet anför att socialstyrelsens uppföljningar
kan vara bra underlag för ämbetets planeringsarbete.

Överstyrelsen för civil beredskap vet ej om någon uppföljning sker.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

174

5 Forskning och utveckling

Frågan löd:

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

Vilka synpunkter vill Ni lägga på socialstyrelsens sätt att hålla kontakt
med forskning och utveckling samt att sprida kunskaper inom de
områden som anknyter till Er verksamhet?

Konsumentverket:

Socialstyrelsen har en expertgrupp för kost och motion. Ger ut skrifter i
ämnet. Enligt verket är socialstyrelsens kontakter och kunskapsspridning
ifråga om kost tillräcklig.

Socialstyrelsen satsar stort på antirökpropaganda och driver frågan bra.
När det gäller hälso- och sjukvård uppfyller socialstyrelsen högt ställda
krav i sin kontroll med forskning och utveckling inom styrelsens ansvar för
naturmedel, läkemedel och kosmetisk/hygieniska medel.

Rikspolisstyrelsen anser sig genom socialstyrelsens skrifter få god inblick i
vad som händer inom socialstyrelsens ram.

Inom skolöverstyrelsen anser den avdelning som handlägger gymnasieskolutbildning
och kommunal vuxenutbildning inom vårdsektorn att socialstyrelsen
har en låg profil och är trevande och lågmäld när det gäller omvårdnadsforskning.
När det gäller elevvårdsprogram är dock socialstyrelsens kontakt
med och kunskapsspridning om forskning och utveckling bra.

Statens handikappråd framhåller betydelsen av att hela socialstyrelsens
ansvarsområde genomsyras av arbete med forskning och utveckling. Socialstyrelsens
kunskap bör spridas till kommuner, handikapporganisationer och
andra intressenter. Särskilt betydelsefullt är att kommunerna informeras om
sådan forskning och utveckling som kan vara av betydelse för praktisk
tillämpning inom respektive verksamhetsområde.

Enligt statens livsmedelsverk håller socialstyrelsen en nära kontakt med
forskning och utveckling. Information sker på ett bra sätt från expertgruppen
för kost- och hälsofrågor till andra experter, opinionsbildare, massmedia
samt industri och handel.

Statens naturvårdsverk efterlyser en mer aktiv verksamhet från socialstyrelsens
sida ifråga om luftföroreningar/hälsa. Verket framför en förhoppning att
socialstyrelsen i ökad utsträckning utnyttjar sitt ledamotskap i naturvårdsverkets
forskningsnämnd för ett kraftfullt agerande vad avser hälsoskyddsfrågorna.

Statens strålskyddsinstitut anför:

Vad vi som amatörer kan förstå har SoS god kontakt med den medicinska
forskningen och utvecklingen, och lyckas i stort sett bra med den delen av
kunskapsspridningen (även om det ibland kommer fram skilda synpunkter
på informationsmetodik). De tekniska och naturvetenskapliga aspekterna är
sämre tillgodosedda.

6 Socialstyrelsens publikationsverksamhet

Frågan löd:

Vilka synpunkter vill Ni lägga på socialstyrelsens publikationsverksamhet
inom områden med anknytning till Er verksamhet?

Arbetarskyddsstyrelsen anser att möjligheter till förbättringar borde finnas
såväl ifråga om flexibilitet och kvalitet som ekonomi.

Konsumentverkets uppfattning är att socialstyrelsens publikationsverksamhet
är bra.

Även kriminalvårdsstyrelsen är nöjd med socialstyrelsens publikationer.
Speciellt framhålls informationsmaterialet om AIDS och sammanställningar
om projekt och dylikt.

Däremot anser skolöverstyrelsen att informationsutbytet mellan de båda
myndigheterna borde kunna vidareutvecklas. När det gäller elevvårdsprogram
fungerar publikationsverksamheten bra.

Statens handikappråd framhåller angelägenheten av socialstyrelsens information
och rådgivning i handikappfrågor. Särskilt angelägna är socialtjänst,
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och hälso- och sjukvård.
Informationen och rådgivningen bör även tillställas berörda yrkesgrupper
förutom kommuner, landsting och handikapporganisationer.

Enligt statens livsmedelsverk skulle det vara värdefullt om tidskriften Vigor
utvärderades bland läsarna.

Statens naturvårdsverk konstaterar att det samarbete som varit mellan de
båda myndigheterna fungerat bra. Naturvårdsverket och socialstyrelsen
använder ett gemensamt emblem på publikationer om hälsoskyddsfrågor.

Statens strålskyddsinstitut anför följande:

SoS åstadkommer, i de fall då pengar finns, en hel del publikationer av
intresse för SSI vilka ingående - någon gång alltför ingående - behandlar det

som avses.

Universitets- och högskoleämbetet anser att socialstyrelsens publikationsverksamhet
är bra och av hög kvalitet.

7 Fackmässig kompetens

Frågan löd:

Har socialstyrelsen enligt Er mening en tillfredsställande fackmässig
kompetens inom områden med anknytning till Er verksamhet?

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

Arbetarskyddsstyrelsen instämmer. Enstaka brister finns.

176

Konsumentverket anser att socialstyrelsens fackmässiga kompetens är tillfredsställande.
Undantag är utbildning om budgetrådgivning inom socialtjänsten
där större kompetens och mer resurser erfordras.

Kriminalvårdsstyrelsen har alltid erhållit värdefulla synpunkter vid rådfrågning
inom skilda områden.

Rikspolisstyrelsen anför i sitt svar:

Den fackmässiga kompetensen har alltid haft en tillfredsställande nivå, i vart
fall när det gällt förebyggande ungdomsarbete, våld, vård och omsorg samt
alkohol och narkotikaproblem.

Skolöverstyrelsen säger: "Direkt nej - indirekt ja.”

Statens handikappråd anser kompetensen vara tillfredsställande inom handikappbyrån.
Däremot anser rådet att flera andra byråer med uppgift inom
handikappområdet behöver tillföras ytterligare kompetens.

Statens livsmedelsverk har tidigare behandlat socialstyrelsens handläggning
av "specialdestinerade livsmedel”. I övrigt har verket inget att anföra mot
styrelsens fackmässiga kompetens.

Statens naturvårdsverk har svårt att bedöma socialstyrelsens kompetens.
Verket konstaterar dock att socialstyrelsens arbete med de allmänna
hälsoskyddsfrågorna under senare år har fått en lägre prioritet till förmån för
andra arbetsuppgifter.

Statens strålskyddsinstitut redovisar:

I princip finns en god fackmässig kompetens på de områden som anknyter till
vår verksamhet. I några fall är kompetensen under uppbyggnad, t.ex. i fråga
om teknik, naturvetenskap och nuklearmedicin.

Universitets- och högskoleämbetet vet ej om avsaknaden av underlag för
ämbetets utbildningsplanering beror på brist på resurser eller brist på
kompetens eller en kombination av båda dessa faktorer.

Överstyrelsen för civil beredskap anför följande:

SoS har medicinsk kompetens och förmodligen tillgång till sjukvårdsteknisk
sakkunskap. Däremot är det mer tveksamt om SoS har den materialkompetens
som kan behövas vid vissa behovsbedömningar.

8 Övriga synpunkter

Frågan löd:

Har Ni andra synpunkter på socialstyrelsen, vilka inte framkommit
genom svaren på föregående frågor?

Arbetarskyddsstyrelsen anser:

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

Det finns behov av ett samarbetsorgan för ömsesidig periodisk redovisning
av tilltänkta och pågående aktiviteter av gemensamt intresse.

177

Konsumentverket konstaterar att socialstyrelsen är kritisk mot tobaksreklamlagen.
Styrelsen, som förordar förbud mot tobaksreklam, har svårt att
acceptera nuvarande lagstiftning och dess tillämpning.

Socialstyrelsens hantering av budgetrådgivning har inte varit tillräckligt
aktiv och opinionsbildande.

Kriminalvårdsstyrelsen efterlyser en kraftigare profilering i fråga om den nu
rådande bostadsbristen som slår hårt mot ungdomar och låginkomsttagare
och medför risk för ökad utslagning.

Rikspolisstyrelsen anför:

När det gäller alkoholproblem och narkotikaproblem finns det en central
informationsgrupp med representanter för ett flertal myndigheter och när
det gäller samarbetsfrågor enligt SFS 1970:513 finns det en central ledningsgrupp.
Detta gör att man inom dessa områden har ett fint utbyte av
information. Kanske borde det finnas motsvarande informationskanaler
även på andra områden och nivåer?

Skolöverstyrelsen anser att socialstyrelsen är en nödvändig referens med
positiva kontakter. Informella kontakter fungerar mycket bra.

Skolöverstyrelsen anser vidare att ytterligare läkarkompetens behöver
tillföras socialstyrelsen. Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna har det
övergripande ansvaret för skolan. Det är därför angeläget att alla enheter
inom socialstyrelsen som planerar åtgärder riktade till skolan samråder med
skolöverstyrelsen i förekommande fall.

Statens handikappråd anser det viktigt att socialstyrelsen utvecklar handikappåtgärderna
så att målen för servicenivån nås överallt och att de stora
skillnaderna kommuner emellan försvinner.

Statens naturvårdsverk understryker hälsofrågornas ökande betydelse i fråga
om miljöskyddsarbete och att utvecklingen inom detta område ställer ökade
krav på resurser, kompetens, initiativ m.m. hos de två myndigheterna.

Statens strålskyddsinstitut har följande övriga synpunkter:

SoS i Stockholm ”glömmer" ibland läkemedelsavdelningen; någon gång har
det hänt att vi i ett ärende haft kontakt med ena sidan varefter det visat sig att
andra sidan - till alla tre parternas missnöje - agerat för sig.

Det är påfallande svårt för SoS att frigöra mindre penningsummor för
utredningar, projekt osv. Som utomstående föreställer man sig gärna att det
fortfarande är sviter efter bantningen som orsakar detta. Det vore gynnsamt
om SoS kunde få en del slantar som kunde disponeras för sådant man har lust
att prioritera och förnya i stället för att pengarna försvinner i olika svarta hål.

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 2

178

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förs. 1988/89:7

1 Genomförd granskning l

2 Förslag 2

3 Hemställan 2

BILAGA 3

Rapport 1987/88:10 om socialstyrelsens nya
organisation

Sammanfattning 3

1 Utredningens bakgrund och syfte m.m 4

2 Socialstyrelsen - nuvarande uppgifter och
organisation m.m 5

3 1980 års omorganisation 6

3.1 Bakgrunden till omorganisationen 6

3.2 Socialstyrelsens uppgifter 7

3.2.1 Tillsyn 7

3.2.2 Planering 8

3.2.3 Uppgiften att vara chefsmyndighet 8

3.2.4 Övriga uppgifter 9

3.3 Organisation, arbetsformer och resurser 9

3.4 Riksdagsbeslutet 10

4 Nya riktlinjer för socialstyrelsens verksamhet 10

5 Genomförda och pågående översyner med

anknytning till socialstyrelsens verksamhet 13

5.1 RRV-projekt 13

5.2 Statskontorets utredning om socialstyrelsen 14

5.3 Offentliga utredningar 16

5.3.1 Tillsynsfrågor 16

5.3.2 Rättsmedicinska frågor 16

5.3.3 Frågor om medicinteknisk säkerhet 16

5.4 Socialstyrelsens särskilda treårsbudgetrapport 17

5.5 Socialdepartementets pågående översynsarbete 20

179

6 Revisorernas omvärldsundersökning- uppläggning Förs.

m.m 20

6.1 Inledning 20

6.2 Huvudenkäten 21

6.2.1 Valav verksamhetsområden 21

6.2.2 Enkäternas utformning 21

6.2.3 Urvalet 22

6.2.4 Bortfallet 23

6.2.5 Resultatredovisningen 24

6.3 Myndighetsenkäten 25

6.3.1 Enkätens utformning 25

6.3.2 Urvalet 26

6.3.3 Bortfallet 27

6.3.4 Resultatredovisningen 27

7 Huvudenkäten-resultat i sammandrag 27

7.1 Socialstyrelsens roll under ändrade betingelser 27

7.1.1 Har decentraliseringen alltför mycket försämrat socialstyrelsens
planeringss-och tillsynsförutsättningar? 27

7.1.2 Betyder ”ad hoc-kratin” att det inte behövs någon socialstyrelse?
27

7.1.3 Är det viktigt att socialstyrelsen kan agera som en fristående

och självständig myndighet? 28

7.1.4 Behövs socialstyrelsen som garant för kvalitet i vården? .... 28

7.1.5 Behövs socialstyrelsen som garant för rättssäkerheten? .... 28

7.1.6 Behövs socialstyrelsen för den högspecialiserade vården? .. 28

7.1.7 Behövs en ny länsläkarorganisation? 29

7.2 Allmän policy och verksamhetsinriktning 29

7.2.1 Kvalitet kontra kostnader 29

7.2.2 Har socialstyrelsens betoning av kvalitet motverkat en
förhållandevis mer angelägen kvantitativ satsning? 29

7.2.3 Bör socialstyrelsen ägna sig åt frågor om ekonomisk hushållning
inom vården? 29

7.2.4 Är "goda exempel” bättre än tvingande föreskrifter? 29

7.2.5 Hur viktiga är socialstyrelsens olika arbetsuppgifter? 30

7.2.6 Prioriterar socialstyrelsen rätt? 31

7.3 Avgränsning mot andra myndigheter och organ 31

7.3.1 Förekommer onödigt dubbelarbete vid socialstyrelsen och

andra statliga myndigheter? 31

7.3.2 Förekommer onödigt dubbelarbete vid socialstyrelsen och
primär- eller landstingskommunala organ? 32

7.4 Tillsyn, kontroll 32

7.4.1 Krävs tillsyn för kvalitet och säkerhet inom vården? 32

7.4.2 Bör socialstyrelsen göra regelbundna inspektioner? 33

7.4.3 Dialog hellre än inspektioner? 33

7.4.4 Socialstyrelsen som tillrättavisare 33

1988/89:7

180

7.5 Tillsyn, uppf öl j ni ng

7.5.1 Socialstyrelsens uppföljningsansvar

7.5.2 Behövs centrala medicinska register?

7.6 Planeringsunderlag/policyutveckling

7.6.1 Socialstyrelsens planeringsansvar

7.6.2 Planeringspåverkan eller enbart planeringsunderlag?

7.6.3 Faktaunderlag rörande teknik m.m

7.6.4 Skall socialstyrelsen driva etiska frågor?

7.6.5 Socialstyrelsen som kursanordnare

7.7 Frågor om legitimation och behörighet m.m

7.7.1 Bör legitimations- och behörighetsfrågor m.m. handläggas
av socialstyrelsen?

7.8 Föreskrifter och allmänna råd samt andra kunskapsförmedlande
styrmedel

7.8.1 Driver föreskrifterna upp kostnaderna?

7.8.2 Driver de allmänna råden upp kostnaderna?

7.8.3 Går socialstyrelsen alltför mycket i detalj?

7.8.4 Är de allmänna råden/ör allmänna?

7.8.5 Får huvudmännen motstridande budskap?

7.8.6 Socialstyrelsens ansvar för information om lagstiftning

7.8.7 Hur läses socialstyrelsens publikationer?

7.8.8 Den personliga kontakten med socialstyrelsen

7.9 Enskilda ärenden/patientärenden

7.9.1 Skall socialstyrelsen vara klagomur?

7.10 Utbildningsfrågor

7.10.1 Socialstyrelsens engagemang i vårdutbildningsplaneringen

7.11 Hälsoupplysning och annan information till allmänheten ..

7.11.1 Skall socialstyrelsen bedriva hälsoupplysning?

7.11.2 Åsikter om socialstyrelsens alkohol- och narkotikainformation

7.11.3 Åsikter om socialstyrelsens AIDS-information

7.11.4 Skall socialstyrelsen ge råd till allmänheten?

7.12 Kunskapsutveckling av FoU-karaktär

7.12.1 Behövs socialstyrelsen för kontakter med forskning och
utveckling?

7.12.2 Skall socialstyrelsen själv initiera forskning?

7.13 Servicenivå och fackmässig kompetens m.m

7.13.1 Kan man nå folk på socialstyrelsen?

7.13.2 Hur fungerar telefonväxeln?

7.13.3 Ges snabba och klara besked?

7.13.4 Hur är handläggningstiderna?

7.13.5 När kommer föreskrifter och allmänna råd?

7.13.6 Hur är socialstyrelsens fackmässiga kompetens?

7.13.7 Sammanläggningens effekter på kompetensen m.m

7.14 Svar på öppna frågor om socialstyrelsen

7.14.1 Vad är bra med socialstyrelsen - och vad är mindre bra? ...

7.14.2 Vad kan göras bättre?

7.14.3 Vad skall socialstyrelsen satsa på?

8 Myndighetsenkäten - resultat i sammandrag

52 Förs. 1988/89:7

8.1 Allmänt 52

8.2 Gränsdragningsproblem rörande ansvarsfördelningen mellan
de två myndigheterna 52

8.3 Förekommer onödigt dubbelarbete vid de två myndigheterna?
52

8.4 Arbetsuppgifter som kan föras över till den andra myndigheten
53

8.5 Problem i övrigt vad avser samarbetet/samrådet mellan de

två myndigheterna 54

8.6 Synpunkter på socialstyrelsens planering 55

8.7 Synpunkter på socialstyrelsens tillsyn 55

8.8 Synpunkter på socialstyrelsens uppföljning 56

8.9 Synpunkter på socialstyrelsens sätt att hålla kontakt med

forskning och utveckling samt att sprida kunskaper inom
området 57

8.10 Synpunkter på socialstyrelsens publikationsverksamhet... 57

8.11 Socialstyrelsens fackmässiga kompetens 58

8.12 Andra synpunkter på socialstyrelsen 59

9 Överväganden och förslag 59

9.1 Inledning 59

9.2 Socialstyrelsens roll under ändrade betingelser 61

9.3 Allmän policy och verksamhetsinriktning 62

9.4 Avgränsning mot andra myndigheter och organ 64

9.5 Tillsyn, kontroll 64

9.6 Tillsyn, uppföljning < 65

9.7 Planeringsunderlag/policyutveckling 65

9.8 Föreskrifter och allmänna råd samt andra kunskapsförmed lande

styrmedel 66

9.9 Utbildningsfrågor 67

9.10 Kunskapsutveckling av FoU-karaktär 67

9.11 Servicenivå och fackmässig kompetens m.m 68

9.12 Sammanfattande bedömningar 68

9.13 Förslag 71

182

UNDERBILAGOR

Förs. 1988/89:7

Underbilaga 1

Resultatredovisning-huvudenkäten 72

Inledning 72

1 Socialstyrelsens roll under ändrade betingelser 72

1.1 Har decentraliseringen försämrat socialstyrelsens planerings och

tillsynsförutsättningar? 72

1.2 Vad har "ad hoc-kratin” betytt? 73

1.3 Hotas socialstyrelsens självständighet? 74

1.4 Behövs socialstyrelsen som garant för kvalitet i vården? 74

1.5 Behövs socialstyrelsen som garant för rättssäkerheten? 77

1.6 Behövs socialstyrelsen för den högspecialiserade vården? .... 78

1.7 Behövs en ny länsläkarorganisation? 79

2 Allmän policy och verksamhetsinriktning 80

2.1 Kvalitet kontra kostnader 80

2.2 Har socialstyrelsens betoning av kvalitet negativt påverkat
kvantiteten? 81

2.3 Socialstyrelsens engagemang i ekonomiska frågor 82

2.4 "Goda exempel” bättre än tvingande föreskrifter? 83

2.5 Hur viktiga är socialstyrelsens olika arbetsuppgifter? 84

2.6 Prioriterar socialstyrelsen rätt? 88

3 Avgränsning mot andra myndigheter och organ 89

3.1 Onödigt dubbelarbete vid socialstyrelsen och andra statliga
myndigheter? 89

3.2 Onödigt dubbelarbete-kommunala organ? 90

3.3 Vem samordnar och leder AIDS-bekämpningen? 91

4 Tillsyn, kontroll 92

4.1 Krävs tillsyn för kvalitet och säkerhet inom vården? 92

4.2 Regelbundna inspektioner? 93

4.3 Dialog hellre än inspektioner? 95

4.4 Socialstyrelsen som tillrättavisare 96

4.5 Inspektioner på socialtjänst-och barnomsorgsområdet? 97

5 Tillsyn, uppföljning 98

5.1 Socialstyrelsens uppföljningsansvar 98

5.2 Behövs centrala medicinska register? 99 183

6 Planeringsunderlag/policyutveckling

99 Förs. 1988/89:7

6.1 Socialstyrelsens planeringsansvar 99

6.2 Planeringspåverkan eller enbart planeringsunderlag? 101

6.3 Faktaunderlag rörande teknik m.m 102

6.4 Skall socialstyrelsen driva etiska frågor? 104

6.5 Socialstyrelsen som kursanordnare 105

6.6 Socialstyrelsen som samordnare inom alkohol- och narkotikaområdet
, 106

7 Frågor om legitimation och behörighet m.m 107

7.1 Bör legitimations- och behörighetsfrågor m.m. handläggas av
socialstyrelsen? 107

8 Föreskrifter och allmänna råd samt andra kunskapsförmedlande
styrmedel 107

8.1 Driver föreskrifterna upp kostnaderna? 107

8.2 Driver de allmänna råden upp kostnaderna? . 109

8.3 Går socialstyrelsen alltför mycket i detalj? 109

8.4 Är reglerna på smittskyddsområdet ett hinder? 110

8.5 Är de allmänna råden/ör allmänna? 110

8.6 Får huvudmännen motstridande budskap? 112

8.7 Socialstyrelsens ansvar för information om lagstiftning 113

8.8 Bör socialstyrelsen ge ut specialinriktade skriftserier? 113

8.9 Hur uppskattas socialstyrelsens pedagogiska program för
barnomsorgen? 114

8.10 Underlag för vårdprogram 115

8.11 Hur läses socialstyrelsens publikationer? 115

8.12 Den personliga kontakten med socialstyrelsen 116

9 Enskilda ärenden/patientärenden 117

9.1 Skall socialstyrelsen vara klagomur? 117

9.2 Hos vem skall enskilda klaga? 118

10 Utbildningsfrågor 118

10.1 Socialstyrelsens engagemang i vårdutbildningsplaneringen . . 118

11 Hälsoupplysning och annan information till
allmänheten 120

11.1 Skall socialstyrelsen bedriva hälsoupplysning? 120

11.2 Om varf skall socialstyrelsen bedriva hälsoupplysning? 120

11.3 Är hälsoupplysning en uppgift bara för huvudmännen? 121

184

11.4 Socialstyrelsen som samordnare och idégivare i hälsoupplys -

ningsarbetet 121

11.5 Vad anser de intervjuade om alkohol- och narkotikainformationen?
121

11.6 Vad anser de intervjuade om socialstyrelsens AIDSinformation?
122

11.7 Vad anser de intervjuade om socialstyrelsens information

om andra smittsamma sjukdomar än AIDS? 123

11.8 Skall socialstyrelsen ge råd till allmänheten? 124

11.9 Skall socialstyrelsen som regel hänvisa till annan? 125

12 Kunskapsutveckling av FoU-karaktär 126

12.1 Behövs socialstyrelsen för kontakter med forskning och
utveckling? 126

12.2 Skall socialstyrelsen själv initiera forskning? 127

13 Servicenivå och fackmässig kompetens m.m 128

13.1 Kan man nå folk på socialstyrelsen? 128

13.2 Hur fungerar telefonväxeln? 129

13.3 Snabba och klara besked? 130

13.4 Hurärhandläggningstiderna? 130

13.5 När kommer föreskrifter och allmänna råd? 131

13.6 Hur är socialstyrelsens fackmässiga kompetens? 132

13.7 Sammanläggningens effekter på kompetens m.m 134

13.8 För många teoretiker på socialstyrelsen? 135

14 Svar på öppna frågor om socialstyrelsen 136

14.1 Vad är bra 136

14.2 ... och vad är mindre bra? 140

14.3 Vad kan förbättras 145

14.4 ... och vad kan tas bort? 149

14.5 Förslag till framtidssatsningar 150

Underbilaga 2

Resultatredovisning-myndighetsenkäten 155

Inledning 155

1 Avgränsningsfrågor 155

1.1 ”Gränsytor” 155

1.2 Samarbete eller samråd 159

1.3 Ansvarsfördelning 165

Förs. 1988/89:7

Bilaga

185

1.4 Onödigt dubbelarbete

1.5 Överföring av arbetsuppgifter

1.6 Problem i övrigt i avgränsningsfrågor

2 Socialstyrelsens planering

3 Socialstyrelsens tillsyn

4 Socialstyrelsens uppföljning

5 Forskning och utveckling

6 Socialstyrelsens publikationsverksamhet

7 Fackmässig kompetens

8 Övriga synpunkter