Förslag till riksdagen1988/89:23 (Framställning / redogörelse 1988/89:23)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1988/89:23

Riksdagens förvaltningskontors förslag angående en Förs

lag om överklagande av administrativa beslut hos 1988/89:23

riksdagen och dess myndigheter

Sammanfattning

Förvaltningskontoret lägger fram ett förslag till en lag om överklagande av
administrativa beslut hos riksdagen och dess myndigheter. Lagen ersätter
den gällande besvärsstadgan för riksdagen och dess verk. Förslaget reglerar
liksom stadgan rätten att överklaga beslut som fattas av förvaltningskontoret
och riksdagens myndigheter i vissa personalärenden och beträffande frågor
som rör enskild person samt om utlämnande av allmänna handlingar.

Genom att riksgäldskontoret efter den 30 juni 1989 får regeringen som
huvudman omfattar lagen inte beslut av riksgäldskontoret.

Till skillnad från stadgan anger lagförslaget direkt vilka beslut i personalärenden
som får överklagas. Sakliga ändringar föreslås i fråga om möjligheterna
att överklaga tillsättning av vissa högre tjänster varvid undantagen
knyts till befattning och inte som nu till lönegrad.

Rätten att överklaga beslut som rör utlämnande av allmänna handlingar
kvarstår med ett tillägg avseende hemlig uppgift.

Beslut som rör enskild person och inte avser personalfråga eller utbekommande
av en allmän handling får i fortsättningen prövas av domstol med
undantag för beslut i fråga om ekonomiska förmåner åt riksdagens ledamöter
och åt ledamöter av organ som utses av riksdagen. I dessa fall kvarstår
möjligheten att klaga till besvärsnämnden.

Lagens rubrik föranleder följdändringar i författningar som rör riksdagen
och dess myndigheter.

Ordet ”besvär” ersätts i enlighet med förvaltningslagens terminologi med
”överklagande” vilket påverkar utformningen av riksdagsordningens 9 kap.
5 §.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

1 Riksdagen 1988189.2sami. Nr23

Rättelse: S. 2 råd 11 nedifrån tillkommer: riksbanksdirektör, biträdande riksbanksdirektör -

Författningsförslag
1 Förslag till

Lag om överklagande av administrativa beslut hos riksdagen
och dess myndigheter

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller överklagande av beslut av

a) riksdagens förvaltningskontor

b) riksbanken

c) riksdagens ombudsmän

d) riksdagens revisorer

e) Nordiska rådets svenska delegation

Personalärenden

2 § Ett beslut som gäller anställning hos riksdagen eller dess myndigheter får
överklagas i enlighet med vad som anges i denna lag om beslutet

1. gäller tjänstetillsättning med de undantag som framgår av 3 § och saken
inte enbart avser tvist om kollektivavtal

2. gäller en fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren

3. gäller en fråga som är reglerad i lag eller i annan författning och det i
samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas.

3 § Ett beslut om tjänstetillsättning får inte överklagas om det avser någon
av följande tjänster

hos riksdagen förvaltningsdirektör, avdelningschef vid förvaltningskontoret,
biträdande kammarsekreterare och chef för utskottskansli,

hos riksbanken riksbankschef, vice riksbankschef, riksbanksdirektör, biträdande
riksbanksdirektör och chef för revisionsavdelning,

hos riksdagens ombudsmän chef för ombudsmännens kansli,

hos riksdagens revisorer chef för revisorernas kansli,

hos Nordiska rådets svenska delegation chef för delegationens kansli.

Ärenden om utlämnande av en handling eller en uppgift

4 § Ett beslut rörande utlämnande av en handling eller en uppgift får
överklagas om enligt beslutet

1. en enskild sökandes begäran att få ta del av handlingen avslagits eller
handlingen har lämnats ut med förbehåll som inskränker sökandens rätt att
yppa dess innehåll eller att eljest förfoga över den, eller

Förs. 1988/89:23

gotab 88427, Stockholm 1989

2. en myndighets begäran att få ta del av en handling eller på annat sätt få del Förs. 1988/89:23
av en uppgift har avslagits.

Ett beslut enligt första stycket som har meddelats av riksdagens ombudsmän
får dock inte överklagas.

Ärenden om ekonomiska förmåner ät riksdagsledamöter m. fl.

5 § Ett beslut får överklagas som gäller bestämmande av en ekonomisk
förmån åt en ledamot av riksdagen eller av ett organ som utses av riksdagen
och som utgår med anledning av uppdraget. Detsamma gäller sådan förmån
åt en förutvarande ledamot som nu nämnts.

Övriga ärenden

6 § Utöver vad som anges i denna lag får ett beslut av riksdagens
förvaltningskontor eller av riksdagens myndigheter överklagas bara om den
författning som reglerar den omtvistade frågan föreskriver att så får ske.

Förfarandet vid överklagande

7 § Ett beslut som avses i 4 § första stycket överklagas hos regeringsrätten
om talan förs av en enskild eller av en kommunal myndighet.

Övriga beslut överklagas i enlighet med 9 kap. 5 § riksdagsordningen hos
riksdagens besvärsnämnd.

8 § Överklagande av ett sådant beslut om tjänstetillsättning som tillkännages
genom anslag skall göras inom tre veckor från den dag då beslutet
anslogs. Andra beslut skall överklagas inom tre veckor från den dag då den
klagande fick del av beslutet.

Riksdagens besvärsnämnd

9 § Om sammansättningen av riksdagens besvärsnämnd och om val till
nämnden finns bestämmelser i 9 kap. 5 § riksdagsordningen. Nämnden är
beslutsför med ordförande och tre övriga ledamöter. Nämnden utser
sekreterare. Nämnden får anlita särskild expertis.

10 § Om arvode till nämndens ledamöter och suppleanter finns särskilda
bestämmelser i lagen (1989:00) om arvoden m.m. för uppdrag inom
riksdagen, dess myndigheter och organ.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då besvärsstadgan (RFS 1970:3) för
riksdagen och dess verk skall upphöra att gälla.

I fråga om talan mot beslut som har meddelats före ikraftträdandet
tillämpas äldre föreskrifter.

1* Riksdagen 1988/89. 2 sami. Nr 23

2 Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5 § riksdagsordningenskall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Besvär över beslut av riksdagens
organ i förvaltningsärende mot vilket
talan får föras enligt vad som är
föreskrivet därom, prövas av regeringsrätten
i de fall som riksdagen
särskilt bestämmer och i övriga fall
av riksdagens besvärsnämnd. Besvärsnämnden
består av ordförande,
som skall inneha eller ha innehaft
domarämbete och ej vara ledamot
av riksdagen, och fyra andra ledamöter,
valda inom riksdagen.
Ordföranden väljes särskilt. Val till
besvärsnämnden avser riksdagens
valperiod.

Överklagande av beslut av riksdagens
organ i förvaltningsärende mot
vilket talan får föras enligt vad som
är föreskrivet därom, prövas av regeringsrätten
i de fall som riksdagen
särskilt bestämmer och i övriga fall
av riksdagens besvärsnämnd. Besvärsnämnden
består av ordförande,
som skall inneha eller ha innehaft
domarämbete och ej vara ledamot
av riksdagen, och fyra andra ledamöter,
valda inom riksdagen.
Ordföranden väljes särskilt. Val till
besvärsnämnden avser riksdagens
valperiod.

För ordföranden skall finnas en ersättare. Vad som föreskrives om
ordföranden äger motsvarande tillämpning på ersättaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Förs. 1988/89:23

3 Förslag till Förs. 1988/89:23

Lag om ändring i lagen (1983:1061) med instruktion för

riksdagens förvaltningskontor

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1983:1061) med instruktion för
riksdagens förvaltningskontor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

19 §

Om besvär över beslut av förvaltningskontoret
föreskrivs i besvärsstadgan
(RFS 1970:3) för riksdagen
och dess myndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Föreslagen lydelse

Om överklagande av beslut av
förvaltningskontoret föreskrivs i lagen
(1989:00) om överklagande av
administrativa beslut hos riksdagen
och dess myndigheter.

1989.

4 Förslag till Förs. 1988/89:23

Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 56 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 §

Riksbankens beslut enligt denna Riksbankens beslut enligt denna
lag får överklagas endast i den ut- lag får överklagas endast i den utsträckning
och i den ordning som sträckning och i den ordning som

sägs i besvärsstadgan (RFS 1970:3) sägs i lagen (1989:00) om överkla för

riksdagen och dess verk. gande av administrativa beslut hos

riksdagen och dess myndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

5 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1986:765) med instruktion för

riksdagens ombudsmän

Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1986:765) med instruktion för
riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Om besvär över beslut som gäller
tjänstetillsättning eller eljest rör
tjänsteman vid expeditionen, föreskrivs
i besvärsstadgan för riksdagen
och dess verk.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Föreslagen lydelse

Om överklagande av beslut som
gäller tjänstetillsättning eller eljest
rör tjänsteman vid expeditionen, föreskrivs
i lagen (1989:00) om överklagande
av administrativa beslut hos
riksdagen och dess myndigheter.

1989.

Förs. 1988/89:23

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:518) med instruktion för

riksdagens revisorer

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1987:518) med instruktion för
riksdagens revisorer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

1 besvärsstadgan (RFS 1970:3) för
riksdagen och dess verk finns föreskrifter
om överklagande av revisorernas
beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Om överklagande av revisorernas
beslut föreskrivs i lagen (1989:00)
om överklagande av administrativa
beslut hos riksdagen och dess myndigheter.

1989.

Förs. 1988/89:23

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:50) med instruktion för Nordiska

rådets svenska delegation.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1984:50) med instruktion för Nordiska
rådets svenska delegation skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Om besvär över beslut inom dele- Om överklagande av delegatiogationen
föreskrivs i besvärsstadgan nens beslut föreskrivs i lagen

för riksdagen och dess verk. (1989:00) om överklagande av admi nistrativa

beslut hos riksdagen och
dess myndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Förs. 1988/89:23

Förvaltningskontorets överväganden och förslag Förs. 1988/89:23

1. Inledning

Överklaganden av beslut av riksdagens organ i förvaltningsärenden prövas
enligt 9 kap. 5 § riksdagsordningen av regeringsrätten i de fall riksdagen
bestämmer och i övrigt av riksdagens besvärsnämnd. Omfattningen av
möjligheterna att överklaga beslut av riksdagens organ bestäms genom
besvärsstadgan (RFS 1970:3) för riksdagen och dess verk.

Statstjänstemännens anställningsvillkor reglerades förr uteslutande genom
författningar. Om en tjänsteman ansåg sig förfördelad genom ett beslut
av arbetsgivaren, kunde han överklaga beslutet i administrativ ordning. I
vissa fall kunde en tjänsteman även gå till domstol med en skadeståndstalan.

Genom förhandlingsrättsreformen år 1965 förändrades detta system. En
betydande del av statstjänstemännens anställningsvillkor fick en i princip
privaträttslig reglering, dvs. det blev möjligt att förhandla och träffa
kollektivavtal om dem. Det gällde främst ekonomiska förmåner. Frågor om
tjänsteorganisationens utformning, arbetets ledning låg fortfarande utanför
det avtalsbara området. Samtidigt förändrades systemet för överprövning av
beslut. Tvister som gällde det avtalsförbjudna området skulle visserligen
fortfarande prövas genom besvär i administrativ ordning. Andra tvister
skulle emellertid prövas av arbetsdomstolen om tvisten gällde kollektivavtal
och i annat fall av allmän domstol. Möjligheten att anföra besvär inskränktes
i motsvarande mån.

Den utveckling som inleddes genom 1965 års lagstiftning har fortsatt.
Genom reformer under 1970-talet har det avtalsbara området utvidgats
alltmer. 1965 års statstjänstemannalag har ersatts av lagen (1976:600) om
offentlig anställning (LOA), som bl.a. innehåller vissa centrala regler bl a.
rörande tjänstetillsättningar, tjänstgöringsskyldighet i vissa fall, disciplinansvar
och avskedande. Avtal kan numera i princip träffas i alla frågor på det
arbetsrättsliga området, om de inte strider mot tvingande lagbestämmelser. I
så fall är de ogiltiga.

Området för domstolsprövning av arbetstvister har i takt med utvecklingen
vidgats. Arbetsdomstolens behörighet omfattar numera inte endast tvister
rörande kollektivavtal utan även andra arbetstvister så snart som kollektivavtal
gäller mellan parterna. Tingsrätt prövar återstående arbetstvister varvid
arbetsdomstolen är överinstans.

Bestämmelserna i den nuvarande besvärsstadgan rörande arbetstvister
framstår mot den nu angivna bakgrunden som föråldrade i vissa avseenden.
De har dessutom ansetts vara i behov av modernisering. Förvaltningsdirektören
tillsatte därför i maj 1983 en arbetsgrupp med uppgift att se över stadgan.
Gruppen bestod av av biträdande kammarsekreterare Bengt Törnell, ordf.
samt föredraganden Staffan Hansson och f.d. föredraganden Gösta Fischer.

I gruppens arbete deltog också dåvarande kanslichefen vid socialutskottet
Susanne Billum Stegard och dåvarande föredraganden Olof Egerstedt.

Arbetsgruppen framlade i maj 1985 förslaget Reviderade besvärsregler för
riksdagen och riksdagens myndigheter.

Förslaget remissbehandlades. Yttranden avgavs av riksdagens besvärsnämnd,
riksdagens myndigheter, näringsutskottets kansli, Statstjänstemannaförbundet
samt Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer
(JUSEK).

Förutsättningarna för en revidering av besvärsreglerna är i viss mån
annorlunda sedan regeringen våren 1987 avgav propositionen 1986/87:84 om
överprövning i personalärenden.

Förslaget resulterade i bl.a. ändringar i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister (SFS 1987:438) och en ny lag om inskränkning i rätten att
överklaga (SFS 1987:439). Lagstiftningen har betydelse för utformningen av
det nu aktuella lagförslaget och möjliggör enklare och klarare regler rörande
rätten att klaga i arbetstvister.

2. Förslaget till lag om överklagande av administrativa beslut
av riksdagen och dess myndigheter

2.1 Myndigheter och organ (1 §)

Rätten att överklaga omfattar enligt gällande stadga beslut som fattas av
förvaltningskontoret, fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret samt
beslut av riksdagens övriga myndigheter. Riksgäldskontoret upphör med
utgången av juni 1989 att vara en myndighet under riksdagen. Beslut av
riksgäldskontoret skall därför inte omfattas av den nya lagen. I övrigt föreslås
endast redaktionella ändringar beträffande den krets myndigheter eller
organ som berörs av rätten att överklaga. I 1 § anges utöver beslut av
förvaltningskontoret beslut av myndigheterna under riksdagen. Därvid
förutsätts att beslut kan överklagas som fattas inte bara av den beslutande
församlingen som i riksbankens fall dess fullmäktige, utan också inom
förvaltningskontoret eller myndigheten av behörig företrädare.

I riksdagsordningen 9 kap.5 § förutsätts särskilda föreskrifter om vilka
beslut av riksdagens organ i förvaltningshänseende som får överklagas. De
beslut det gäller har intagits i lagförslaget efter ämnesområden. Dessa
områden är personalfrågor, ärenden om utlämnande av hemliga handlingar
eller uppgifter och frågor om ekonomisk ersättning åt riksdagsledamöter och
ledamöter av organ som utses av riksdagen.

2.2 Personalärenden (2 §)

2.2.1 Allmänt

För samtliga organ gäller enligt gällande besvärsstadga att talan får föras mot
beslut som grundar sig på LOA eller bestämmelser som meddelats med stöd
av lagen eller mot beslut om avtalsbart anställningsvillkor om annat inte
följer av den s. k. inskränkningslagen (1965:276). Sistnämnda lag är numera
ersatt av lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga. Enligt den
lagen får besvär över beslut av offentlig arbetsgivare rörande anställningsförhållanden
inte överklagas om tvisten skall handläggas enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister (LRA), dvs. vid domstol. Undantag gäller i

Förs. 1988/89:23

fråga om s. k. skälighetsavgöranden, dvs. beslut i frågor som enligt avtal skall Förs. 1988/89:23
avgöras av arbetsgivaren.

Varje beslut av förvaltningsstyrelsen eller riksgäldskontorets fullmäktige
får dessutom enligt gällande bestämmelser överklagas om beslutet rör en
enskild person.

Beslut om tillsättning av en tjänst i lägst lönegrad N 24 hos riksdagens
kammare och utskott får dock inte överklagas.

I förvaltningskontorets förslag föreslås inte någon saklig ändring av
reglerna om klagorätt rörande beslut om anställningsförhållanden. Den
nuvarande bestämmelsen är emellertid svårtillgänglig.

Beslut i personalärenden på det statligt lönereglerade området kan
överprövas på två sätt. Det ena är att överklaga beslutet hos en tingsrätt eller
hos arbetsdomstolen. Det andra att föra talan hos en myndighet. Som princip
gäller att det endast skall vara möjligt att påkalla prövning endera vägen. De
regler som tidigare styrde vägvalet för överprövningen var många och
svåröverskådliga. Ändringarna i arbetstvistlagen och lagen om inskränkning
i rätten att överklaga syftar till en förenklad systematisk uppläggning av
regelsystemet.

Tanken är att det i fortsättningen skall framgå av den författning som
reglerar det aktuella förhållandet om det finns någon föreskrift om överklagande.
I så fall gäller den föreskriften och arbetstvistlagen blir inte
tillämplig.

Om det inte finns någon föreskrift om överklagande, tillämpas reglerna om
överprövning enligt arbetstvistlagen under förutsättning dock att arbetstvistlagen
över huvud taget kan tillämpas på förhållandet.

Bestämmelser om beslut i personalärenden som får överklagas har intagits
i lagförslagets 2 och 3 §§.

2.2.2 Tjänstetillsättningar

Enligt gällande besvärsstadga får talan föras mot beslut som grundar sig på
LOA eller på bestämmelser som meddelats med stöd av den lagen.

Genom inskränkningslagen och arbetstvistlagen samt särskild reglering i
fråga om tjänstemännens bisysslor rör det sig i praktiken endast om
överklaganden av tjänstetillsättningar som inte enbart avser en tvist om
kollektivavtal. Förvaltningskontoret föreslår att möjligheterna att klaga mot
beslut rörande tjänstetillsättningar anges direkt i lagtexten utan omvägen via
LOA.

2.2.3 Skälighetsavgöranden enligt avtal

Arbetsgruppen hade föreslagit att klagorätten skulle avskaffas i fråga om
beslut som hänskjutits till arbetsgivarens avgörande enligt kollektivavtal.

Som grund härför anförde arbetsgruppen att behov inte föreligger av
klagorätt i sådana frågor. Det fick enligt gruppen bli en uppgift för de
avtalsslutande parterna att bestämma i vilken utsträckning man vill detalj reglera
olika frågor eller överlämna dem åt arbetsgivarnas beslut. En jämförelse
gjordes också med den privata arbetsmarknaden där det anses tillräckligt
med domstolsprövning. Ett skälighetsavgörande av t. ex. förvaltningsstyrel -

sen ansågs enligt arbetsgruppen sällan kunna leda till ändring i sak hos
besvärsnämnden. Det framstod dessutom enligt arbetsgruppen som mindre
lämpligt att överklagandemöjligheterna i en viss typ av frågor kan variera år
från år med hänsyn till omfattningen av gällande avtal.

Besvärsnämnden avstyrkte i sitt remissyttrande förslaget att avskaffa
besvärsrätten beträffande beslut i skälighetsfrågor. Nämnden hänvisade till
de överväganden i frågan som gjordes i samband med att förvaltningsreformen
i början av 1970-talet (prop. 1971:176) genomfördes. Departementschefen
ansåg att besvärsrätten borde bibehållas. Under riksdagsbehandlingen
gjordes inga invändningar mot detta (KU 1971:74). Den ståndpunkt som då
intogs hade enligt vad nämnden framhöll alltjämt aktualitet. Besvärsrätten är
enligt nämnden allmänt sett värdefull. Skälighetsfrågorna innefattar dessutom
inte bara lämplighetsavgöranden utan kan också rymma komplicerade
rättsliga bedömningar, där besvärsprövningen får särskild betydelse från
rättssäkerhetssynpunkt. Besvärsförfarandet tillgodoser också intresset av
enhetlig tillämpning. Vidare bör enligt nämnden de anställda inom riksdagen
och dess myndigheter inte ha sämre möjligheter att anföra besvär än övriga
statsanställda.

Personalbesvärsutredningen tog upp frågan om klagorätten i skälighetsfrågor
i betänkandet Ds C 1985:20. Utredningen ställde sig tveksam till
möjligheten att överklaga beslut i sådana frågor. Mot bakgrund av att
besvärsmöjligheterna anses ha reell betydelse för avtalsförhållandena på den
statliga sidan ansåg sig utredningen dock inte då böra föreslå någon ändring.
Utredningen var emellertid av den uppfattningen att besvärsmöjligheten
borde tas bort på sikt.

Rätten att överklaga skälighetsärenden har i oförändrad form överförts till
den nya lagen om inskränkning i rätten att överklaga.

Förvaltningskontoret anser att klagomöjligheten beträffande beslut i
skälighetsfrågor som enligt avtal överlämnats till arbetsgivarens prövning bör
kunna avskaffas på sikt. De anställda hos riksdagen och dess myndigheter
bör dock inte ha sämre möjligheter att anföra besvär än anställda inom den
övriga statsförvaltningen. Med hänsyn härtill och då klagomöjligheten som
framhållits från fackligt håll har reell betydelse för träffade avtal har
förvaltningskontoret ansett att denna klagorätt tills vidare bör bibehållas.
Klagomöjligheten har intagits i lagförslagets 2 § 2 p.

2.2.4 Skälighetsavgöranden enligt författning

Klagomöjlighet beträffande beslut som gäller anställningsvillkor som reglerats
på annat sätt än genom avtal m.a.o. i olika föreskrifter skall med den nya
systematiken framgå av den författning som reglerar det omtvistade förhållandet.
Hit hör också s.k. skälighetsavgöranden som enligt en författning
skall avgöras av arbetsgivaren. Någon regel om beslut som gäller anställningsvillkor
som reglerats på annat sätt än genom avtal har därför inte ansetts
erforderlig och har inte medtagits i lagförslaget.

Förs. 1988/89:23

2.3 Undantag från rätten att överklaga beslut i personalärenden (3 §)

Förs. 1988/89:23

Undantag från rätten att klaga enligt 2 § har införts i en särskild bestämmelse,
3 §. Undantag görs för vissa tjänstetillsättningar.

Enligt gällande bestämmelser kan alla beslut om tjänstetillsättning hos
riksdagens myndigheter överklagas hos besvärsnämnden. För riksdagen
gäller detsamma med undantag för tillsättningar av tjänster i lägst lönegrad N
24 hos riksdagens kammare och utskott. Tillsättning av sådana tjänster kan
sålunda inte överklagas. När det gäller tillsättning av tjänst i högstlönegrad
eller lönefält har tillsättningsbeslutet ansetts överklagbart även om den
aktuella lönegraden varit lägre än N 24 men om en högre lönegrad än N 24
kan tillämpas vid inplaceringen.

Avgörande för klagomöjligheterna bör enligt förvaltningskontoret vara
graden av det förtroende som är förknippat med utövningen av tjänsten. De
tjänster med vilka jämförelse skall göras är därför i första hand tjänster som
chef för myndighet och andra tjänster med starkt förtroendeinslag. Samtidigt
bör kretsen av tillsättningsbeslut som inte skall kunna överklagas hållas snäv.
Vid den inre riksdagsförvaltningen bör med detta betraktelsesätt inte
överklaganden kunna ske av beslut om tillsättning av biträdande kammarsekreterare,
kanslichef vid utskott, förvaltningsdirektör och tjänsteman med
uppdrag att vara förvaltningsdirektörens ställföreträdare. Däremot bör inte
utskottens föredragande räknas till denna kategori, även om det förutsätts ett
betydande mått av förtroende för innehav av sådan tjänst. Hos riksbanken
bör förutom tjänsterna som chef och vice chef för banken undantas
tjänsterna som riksbanksdirektör, biträdande riksbanksdirektör och chef för
revisionsavdelningen. I fråga om riksdagens revisorer, Nordiska rådets
svenska delegation och riksdagens ombudsmän undantas kanslicheferna.

Avgränsningen av klagorätten framgår av lagförslaget genom en uppräkning
av de tjänster som undantas. Överprövning av tillsättningsbeslut om
dessa tjänster kan ej heller göras vid domstol eftersom tjänstetillsättningar
enligt 1 kap. 2 § LRA undantas från arbetstvistlagens tillämpningsområde,
såvida inte tvisten enbart avser kollektivavtal.

Vad som sägs om tjänstetillsättningar bör enligt allmänna tjänsterättsliga
grunder även gälla tillsättning av långtidsvikariat.

2.4 Ärenden om utlämnandet av en handling eller en uppgift (4 §)

2.4.1 Allmänt

Grundläggande regler om talan av en enskild mot beslut om utlämnande av
allmänna handlingar finns i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen. I princip får
varje beslut överklagas som innebär avslag på en begäran att få ta del av en
handling eller som innebär att en allmän handling lämnas ut med ett förbehåll
som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller att eljest förfoga
över den. Undantagna är dock beslut av riksdagen och regeringen. I
sekretesslagen (1980:100) ges i 15 kap. 7 § kompletterande regler om den
enskildes rätt att överklaga beslut som rör utlämnande av en handling. I fråga
om rätten att föra talan mot beslut av en myndighet under riksdagen hänvisas
i reglerna till vad som är särskilt föreskrivet. Hänvisningen avser den

nuvarande besvärsstadgan som innehåller bestämmelser i ämnet i 2 §. Enligt Förs. 1988/89:23

dessa får talan föras mot beslut av en annan myndighet än riksdagens

ombudsmän då myndigheten avslagit enskilds begäran att få ta del av en

handling eller utlämnat allmän handling med förbehåll som inskränker

sökandens rätt att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den samt mot

beslut varigenom myndighet avslagit annan myndighets begäran att få ta del

av handling.

2.4.2 Förslaget

I förvaltningskontorets förslag frångås inte nu gällande regler. Genom en
lagändring (SFS 1982:1106) förtydligades bestämmelserna i sekretesslagen
på så sätt att i lagtexten uttryckligen angavs att besvär kunde föras mot inte
bara en myndighets beslut att avslå annan myndighets begäran att få ta del av
en handling utan också då begäran avser en uppgift. Lagförslaget kompletterar
klagomöjligheterna i det avseendet.

Bestämmelserna om utlämnandet av handlingar och uppgifter har intagits i
förslagets 4 §. Rätt att överklaga en myndighets beslut att vägra att lämna ut
en handling eller en uppgift bör föreligga oavsett vilka omständigheter som
anförs för beslutet. Sålunda bör bestämmelsen kunna tillämpas även när en
tvist mellan myndigheter om utlämnandet har sin grund i olika uppfattning
om skyldigheten enligt en författning att lämna ut en handling. Frågan om
sekretess utgör hinder mot utlämnandet till annan myndighet beror ju på om
uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (14 kap. 1 § sekretesslagen).

2.5 Ärenden om ekonomiska förmåner m. m.(5 §)

Enligt 2 § besvärsstadgan får talan föras mot beslut av förvaltningskontoret
och fullmäktige i riksgäldskontoret beträffande beslut som rör enskild
person. De ärenden som förts vidare från förvaltningskontoret med stöd av
denna föreskrift har gällt ekonomiska förmåner åt riksdagsledamöter eller åt
ledamöter i organ som tillsatts av riksdagen. De beslut av riksgäldskontoret
som överklagats har främst gällt villkor för statlig kreditgaranti samt anspråk
på premieobligationer eller vinst på premieobligationer.

Det ter sig naturligt att ärenden som kan komma under domstols prövning
vid en tvist också prövas av domstol. Prövning genom överklagande bör
således inte få förekomma av beslut som har karaktären av partsbesked. I
motsats härtill står de beslut som innebär myndighetsutövning. De från
riksgäldskontoret redovisade besluten blir inte aktuella i fortsättningen då
kontoret upphör att vara en myndighet under riksdagen.

Beslut i fråga om ekonomiska förmåner åt riksdagsledamöterna eller
ledamöter av organ utsedda av riksdagen rör också enskild person och är av
myndighetskaraktär. Klagorätten beträffande sådana beslut har i förvaltningskontorets
förslag införts i en särskild bestämmelse i 5 §.

2.6 Övriga ärenden (6 §)

Genom 6 § i förslaget upphör den möjlighet att överklaga som eljest skulle

finnas utan stöd av ifrågavarande lag eller särskild författning genom den

allmänna rätt att klaga över beslut som tillämpas i svensk förvaltning om inte 15

annat föreskrivs.

2.7 Förfarandet vid överklagande (7 och 8 §§)

Förs. 1988/89:23

Enligt gällande besvärsstadga prövas besvär över riksdagsorganens ifrågavarande
beslut av riksdagens besvärsnämnd med undantag för vissa beslut om
utlämnandet av allmänna handling. En erinran finns också i gällande stadga
om att överklagande av beslut av statens löne- och pensionsverk (SPV)
rörande riksdagsanställdas pensioner prövas hos besvärsnämnden.

Förslaget innehåller i dessa delar endast redaktionella ändringar. Den rätt
att klaga till besvärsnämnden över SPV:s beslut som den nuvarande stadgan
innehåller har inte intagits i lagförslaget. Anledningen härtill är att bestämmelsen
egentligen inte har sin plats i denna lag som rör klagomål över beslut
av riksdagen och dess myndigheter.

I 7 § föreskrivs att regeringsrätten är överprövningsmyndighet om talan
förs av en enskild eller en kommunal myndighet. Övriga beslut mot vilka
talan får föras enligt lagen skall som framgår av 9 kap. 5 § riksdagsordningen
överklagas till riksdagens besvärsnämnd. Detta gäller således även då en
statlig myndighet överklagar ett avslag på en begäran att få ta del av en
handling eller en uppgift.

Vad som sägs i 8 § om tjänstetillsättning gäller även tillsättning av
långtidsvikariat.

Enligt den nya förvaltningslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1987, skall
handlingarna i klagoärendet inges till den myndighet som fattat beslutet i
ärendet. Detta sammanhänger med den möjlighet till rättelse av beslut som
införts genom den nya lagen.

3. Övriga lagförslag

I överensstämmelse med den terminologi som infördes genom förvaltningslagen
(1986:223) föreslås att ”besvär” ersätts med ”överklagande”.
Detta föranleder ändringar i 9 kap. 5 § riksdagsordningen (1973:153), 19 §
lagen (1983:1061) med instruktion för riksdagens förvaltningskontor, 56 §
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, 29 § lagen (1986:765) med instruktion
för riksdagens ombudsmän, 20 § lagen (1987:518) med instruktion för
riksdagens revisorer och 8 § lagen (1984:50) med instruktion för Nordiska
rådets svenska delegation.

Hemställan

Riksdagens förvaltningskontor hemställer

att riksdagen antar här ovan intagna förslag till

1. en lag om överklagande av administrativa beslut hos riksdagen
och dess myndigheter,

2. en lag om ändring i riksdagsordningen,

3. en lag om ändring i lagen (1983:1061) med instruktion för
riksdagens förvaltningskontor,

4. en lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

5. en lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för
riksdagens ombudsmän,

6. en lag om ändring i lagen (1987:518) med instruktion för
riksdagens revisorer,

7. en lag om ändring i lagen (1984:50) med instruktion för Nordiska
rådets svenska delegation.

I detta beslut har, förutom undertecknad ordförande, deltagit riksdagsledamöterna
Oskar Lindkvist (s), Lennart Andersson (s), Rolf Clarkson (m), Bo
Forslund (s), Carl-Johan Wilson (fp), Wiggo Komstedt (m) och Marianne
Samuelsson (mp).

Stockholm den 8 mars 1989

Riksdagens förvaltningskontor

Thage G Peterson

Anders Forsberg

Förs. 1988/89:23