Förslag till riksdagen1988/89:13 (Framställning / redogörelse 1988/89:13)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1988/89:13

Riksdagens förvaltningskontors förslag angående
ökat stöd till riksdagens ledamöter

Förs.

1988/89:13

Sammanfattning

Förvaltningsstyrelsen föreslår på grundval av en rapport sorn utarbetats av en
parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp en väsentlig ökning av de ekonomiska
resurserna som är avsedda som stöd till partigrupperna och därmed till
riksdagens ledamöter. På årsbasis föreslås stödet öka från för närvarande ca
15,2 milj.kr. till ca 34 milj.kr. Det ökade stödet föreslås träda i kraft den 1
januari 1989. Det medför ett ökat medelsbehov för innevarande budgetår
med 9 428 000 kr. Detta belopp föreslås bli anvisat på tilläggsbudget.

Förslag av arbetsgruppen

Efter en framställning av riksdagspartiernas partigrupper tillsatte förvaltningsstyrelsen
i början av året en arbetsgrupp med uppgift att pröva en
förstärkning av de ekonomiska resurserna till partikanslierna för att dessa i
ökad omfattning skulle få möjlighet att anställa skrivande och utredande
personal att ställas till ledamöternas förfogande. Arbetsgruppen skulle också
ta upp frågan om lokalbehovet med anledning av ett ökat antal anställda.

Arbetsgruppen består av Jan Bergqvist (s), ordförande, Elving Andersson
(c), Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Måbrink (vpk) och Olle
Svensson (s). Gruppen har biträtts av riksdagsdirektören Gunnar Grenfors,
byråchefen Olle Etzén samt byggnadsrådet Lars Hällgren. Som sekreterare
har föredraganden Ulf Christoffersson tjänstgjort.

Den 19 oktober 1988 lade gruppen fram en rapport (bilaga) i vilken första
etappen av gruppens arbete redovisades. Gruppen avser att avge en
slutrapport under våren 1989.

Arbetsgruppen föreslår att bidraget till kontorshjälp skall konstrueras som
ett stöd till assistenter för ledamöterna. Det nuvarande bidraget föreslås
räknas upp med i princip 50 %. Det innebär att en assistent beräknas för var
fjärde ledamot i stället för som hittills var sjätte ledamot. Gruppen uttalar sig
för att stödet om tre år bör byggas ut till en assistent för var tredje ledamot.

Gruppen föreslår vidare att det till partigrupperna utgående grundbidraget,
som i dag är 450 000 kr. för alla partier, skall höjas till 1 800 000 kr. för
oppositionsparti och 900 000 kr. för regeringsparti. Mandatbidraget, som i
dag är 9 000 kr. för ledamot i oppositionsparti och 4 500 kr. för ledamot i
regeringsparti, föreslås bli lika för alla mandat och bestämmas till 27 000 kr.

Anders Björck (m) har reserverat sig mot arbetsgruppens förslag. 1

1 Riksdagen 1988/89.2 sami. Nr 13

Förvaltningsstyrelsen

Förs. 1988/89:13

Förvaltningsstyrelsen delar arbetsgruppens uppfattning att det är angeläget
att snabbt få till stånd ett ökat stöd till ledamöterna i det parlamentariska
arbetet. Den enkät som gruppen låtit genomföra visar entydigt att det främst
är assistentservice till ledamöterna som man bör satsa på.

Arbetsgruppens förslag att öka stödet både till assistenthjälp och till
partigruppstödet är välmotiverat. Genom den kraftiga höjningen av grundbidraget
och mandatbidraget tillförs partigruppen centralt resurser. Detta
frigör i sin tur medel för assistenter som har till uppgift att stödja
ledamöterna. I praktiken har nämligen i dag en del av kontorshjälpsstödet
kommit att användas för andra behov än som primärt avsetts, t.ex. stöd för
partiledningen.

Förvaltningsstyrelsen gör också samma bedömning som arbetsgruppen när
det gäller administrationen av stödet. Att kanalisera stödet genom partigrupperna
innebär stora fördelar. Konstruktionen är väl förenlig med
inflytande för ledamöterna i personfrågor och i fråga om stödets närmare
utformning. Att partigrupperna kommer att satsa på en individuell inriktning
av stödet får anses självklart med hänsyn till utfallet i enkäten. Förvaltningsstyrelsen
avser också - såsom arbetsgruppen föreslagit - att årligen följa hur
assistentstödet fungerar, särskilt med hänsyn till de enskilda ledamöternas
arbetssituation.

Av arbetsgruppens redovisning framgår också att det finns ett starkt
önskemål att assistenterna placeras i så nära anslutning till ledamöternas rum
som möjligt. Det är inte möjligt att i dagens läge nå detta mål annat än i
mycket begränsad omfattning. Över huvud taget fordras ett omfattande
lokaltillskott (150-200 rum) om man skall kunna ta hand om den expansion av
ledamotsstödet som arbetsgruppen siktar på. Ett sådant tillskott finns det
inte möjligheter att få fram i dag utan tidigast efter nästa val. Mindre
lokaltillskott, bl.a. i kvarteret Aurora i Gamla stan (ca 50 rum), kan under
mellantiden förbättra situationen.

Förvaltningsstyrelsen räknar med att ledamöter, gruppkanslier och anställda
i riksdagens förvaltning har förståelse för de svårigheter främst i fråga
om lokaler som vi har framför oss vid uppbyggnaden av de nya resurserna.
Det kommer att ställas krav på improvisationsförmåga och villighet att under
ett par år acceptera tillfälliga, ibland obekväma, lösningar. Med hänsyn till
behovet av omedelbara insatser för att förbättra ledamöternas service ter det
sig rimligt att man accepterar nackdelar av detta slag.

Förvaltningsstyrelsen har beräknat medelsbehovet enligt de nya principerna
till 16 827 000 kr. för första halvåret 1989. Från detta belopp bör avräknas
anvisade medel för innevarande budgetår som beräknas för perioden den 1
juli - 31 december 1988, 7 399 000 kr. På tilläggsbudget bör alltså nu anvisas
9 428 000 kr. De tillgängliga medlen skall fördelas proportionsvis efter de
grunder som ovan redovisats.

Förvaltningsstyrelsen vill till sist framhålla att de kostnader som här
angivits inte utgör totalkostnaderna för den utbyggda organisationen.
Riksdagen kommer att få ytterligare kostnader för bl.a. lokaler, inventarier,
teknisk utrustning, t.ex. ADB-utrustning, samt för flyttning. Till dessa

kostnader, som i dag inte kan överblickas till fullo, återkommer förvaltningsstyrelsen
i senare sammanhang.

Hemställan

Förvaltningsstyrelsen hemställer

att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten under femtonde
huvudtiteln för budgetåret 1988/89 till A5 Bidrag till partigrupper
anvisar ett förslagsanslag av 9 428 000 kr.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad
ordförande, riksdagsledamöterna Oskar Lindkvist (s), Per Olof Håkansson
(s). Rolf Clarkson (m), Bo Forslund (s), Birgit Friggebo (fp). Martin Olsson
(c), Bertil Måbrink (vpk) och Sten Svensson (m) samt personalföreträdarna
Lena Uhlin, SACO/SR, Björn Wikström, ST, och Irving Svensson, SF.

Stockholm den 26 oktober 1988
Thage G Peterson

/Gunnar Grenfors

Reservation

av Rolf Clarkson och Sten Svensson (båda m), som yrkar avslag på förslaget
och anför:

Enligt vår uppfattning är det föreliggande förslaget olämpligt utformat och
bör därför inte läggas fram för riksdagen. I stället bör arbetsgruppen pröva
frågan ytterligare enligt de riktlinjer vi anger i det följande och snarast
återkomma med förslag.

Vi delar majoritetens uppfattning att det är angeläget med väsentlig
utbyggnad av stödet till riksdagens ledamöter. I första hand bör en sådan
utbyggnad ske i form av personliga assistenter. Konstruktionen bör vara
sådan att det är en personlig rättighet för ledamoten att få tillgång till
assistenthjälp. Stödet bör därför inte som arbetsgruppen föreslår kanaliseras
över partigrupperna. För ledamöter, som inte önskar få assistenthjälp, kan
man tänka sig att motsvarande belopp utgår till partigrupperna.

Vi önskar alltså att arbetsgruppen ytterligare överväger frågan om
konstruktionen och storleken av stödet till ledamöterna. Resultatet av dessa
överväganden får också betydelse för hur man skall se på stödet till
gruppkanslierna. De förslag som arbetsgruppen lagt fram i den delen har inte
fått den genomlysning som är önskvärd. Frågan bör tas upp på nytt, bl.a. med
hänsyn till avvägningen mellan partier i regerings- resp. oppositionsställning.

Förs. 1988/89:13

Rapport från arbetsgruppen för ökat stöd till
riksdagens ledamöter

Uppdraget

Arbetsgruppen tillsattes av riksdagens förvaltningsstyrelse efter en framställning
från partiernas riksdagsgrupper (underbilaga 1). I skrivelsen från
partigrupperna framhölls att arbetsgruppen borde ges i uppdrag att pröva
dels en förstärkning av de ekonomiska resurserna till partikanslierna för att
dessa i ökad omfattning skall få möjlighet att anställa skrivande och
utredande personal att ställas till ledamöternas förfogande,
dels frågan om riksdagens lokalbehov för att bl.a. bereda kontorsutrymme
för ett ökat antal sekreterare.

Plan för gruppens arbete

Arbetsgruppen beslöt vid sitt första sammanträde den 17 mars 1988 att
målsättningen för dess verksamhet skall vara att under hösten 1988 redovisa
förslag till åtgärder för förbättrat ledamotsstöd, som kan vidtas med
utnyttjande av nu tillgängliga lokaler och med verkan redan från den 1
januari 1989. Gruppen har för avsikt att därefter ge förslag till åtgärder för att
bl.a. på längre sikt tillförsäkra riksdagen ökade lokalutrymmen och därmed
möjliggöra ytterligare utbyggnad och mer ändamålsenlig utformning av
ledamotsstödet.

Nuvarande förhållanden

För närvarande utgår dels ett stöd till partigrupperna, dels bidrag till
kontorshjälp till riksdagens ledamöter. Därutöver utgår till ledamöterna en
särskild kostnadsersättning avsedd att täcka utgifter som har samband med
uppdraget att vara riksdagsledamot.

Stödet till partigrupperna utgår dels med ett grundbidrag på 450 000 kr. per
parti, dels med ett mandatbidrag på 4 500 kr. per riksdagsmandat för
regeringsparti och 9 000 kr. per riksdagsmandat för oppositionsparti. Stödet
till partigrupperna har varit oförändrat sedan 1984.

Kontorshjälpen till riksdagsledamöterna är avsedd för ledamöternas
skrivhjälp. Stödet beräknas efter normen ett kontorsbiträde per sex ledamöter.
För varje påbörjat sextal ledamöter inom ett parti utgår ett bidrag om för
närvarande 161 014 kr. per år, motsvarande lönen inkl. lönekostnadspåslag
för en person i löneklass N 10:5. Även bidraget till kontorshjälp utbetalas till
partigrupperna.

Konstitutionsutskottets arbetsgrupp för riksdagsfrågor genomförde i december
1987 en inventering av antalet anställda vid gruppkanslierna.
Inventeringen visar att av ca 100 totalt anställda var hälften sekreterare. Det
innebär att kontorshjälpen till de ledamöter som inte har uppdrag i partieller
gruppledningarna har en omfattning av en sekreterare per 10-15
ledamöter.

Kostnadsersättningen till ledamöterna är kopplad till basbeloppet och
därmed indexreglerad. Ersättningen utgår under år 1988 till 1 505 kr./månad

Förs. 1988/89:13

Bilaga

för ledamot som uppbär riksdagstraktamente och till 2 150 kr./månad för den
som inte är berättigad till traktamente. Ersättningen är skattepliktig och
ledamöterna får i samband med inkomsttaxeringen på vanligt sätt yrka
avdrag för kostnader som inte ersätts i annan ordning.

Internationell jämförelse

Konstitutionsutskottets arbetsgrupp för riksdagsfrågor gjorde hösten 1986
med biträde av riksdagens utredningstjänst en undersökning av hur stödet till
sekreterar- och utredningsresurser är organiserat i parlamenten i åtta andra
länder i Europa. Man fann att i fråga om stödets utformning kan två olika
modeller urskiljas. 1 några länder är stödet utformat som ett stöd till partier
eller partigrupper. Stödet har då i allmänhet beräknats utifrån en norm som
innefattar service även åt de enskilda ledamöterna. Detta är i princip det
system som den svenska riksdagen tillämpar. I flera länder är emellertid
stödet uppdelat så att en del därav utgår direkt till den enskilde parlamentsledamoten.

System där stöd till sekreterarlön eller utredningshjälp utgår självständigt
eller i kombination med andra ersättningar som utbetalas direkt till den
enskilde ledamoten finns bland de åtta länderna i Västtyskland, Schweiz,
Storbritannien, Nederländerna och Italien.

I Västtyskland har ledamöterna av förbundsdagen möjlighet att - vid sidan
av en skattefri ersättning för allmänna omkostnader om 4 915 DM i månaden
- få en månatlig ersättning med upp till 8 300 DM (ca 29 000 kr.) för att
avlöna medarbetare. Utöver maximibeloppet kan utgå extra ersättning för
att täcka bl.a. arbetsgivaravgifter m.m. Förbundsdagen tillhandahåller
utrustade kontorslokaler. Ledamöterna kan även anlita förbundsdagens
utredningstjänst, parlamentsbiblioteket och en skrivbyrå.

Till partigrupperna utgår ett stöd som är avsett att täcka bl.a. kostnaderna
för partigruppens kontor, utredningssekreterare och annan kontorspersonal.

I Schweiz kan varje parlamentsledamot förfoga över en särskild ersättning
om högst 16 500 Sfr (ca 69 000 kr.) per år som kompensation för utlägg för
sekreterarhjälp och andra kostnader för att kunna förbereda sig i sitt arbete.
Ersättningen utbetalas kvartalsvis. Rese- och traktamentsersättningar för
ledamöter utgår vid sidan av sekreterar- och omkostnadsstödet. Extra
omkostnadsbidrag kan efter särskild prövning utgå bl.a. för ledamöter med
särskilda utredningsuppdrag. Detta är maximerat till 10 000 Sfr per år. Ett
särskilt stöd utgår även till partigrupperna för deras kanslikostnader.

I Storbritannien har ledamöterna rätt att få särskild ersättning för
kontorshjälp med upp till 20 140 pund (ca 203 000 kr.) per år. Ersättningen
är avsedd att användas till sekreterar- och utredningshjälp. Utgångspunkten
för ersättningens storlek har varit att varje ledamot förmodligen har en
sekreterare och delar en utredare med annan ledamot. Ledamoten kan dock
själv bestämma hur han vill disponera ersättningen för att täcka kostnader
som ligger inom ramen för hans parlamentariska verksamhet. Lönen till
ledamotens anställda utbetalas numera direkt av parlamentet till den
anställde. Utöver maximibelopp har ledamoten rätt till ett 10-procentigt

Förs. 1988/89:13

Bilaga

tillägg för anställdas pensionsavgifter.

Parlamentet svarar för att ledamöterna har tillgång till arbetsrum och viss
kontorsinredning. På grund av rumsbrist delar dock oftast flera ledamöter
rum med varandra och med sina anställda. Kontorsutrustning och skrivmaskiner,
datorer och liknande får ledamoten bekosta ur sin ersättning för
kontorshjälp.

Ledamöterna har även fri tillgång till parlamentsbibliotekets service vilken
omfattar bl.a. utredningstjänsten.

Någon motsvarighet till partikanslierna i riksdagen synes inte finnas i
Storbritannien. Oppositionspartierna i parlamentet uppbär emellertid ett
stöd som i praktiken utnyttas för bl.a. sekreterar- och utredningsresurser till
partiledarna. Partiledarens kansli står inte till förfogande för enskilda
ledamöter.

I Nederländerna kan varje ledamot av andra kammaren disponera ca
35 600 floriner (ca 108 000 kr.) per år för personliga medhjälpare. I
genomsnitt har varje ledamot en personlig medhjälpare, ofta deltidsanställd,
som arbetar som sekreterare eller utredare eller som kombinerar dessa båda
funktioner. Gemensamma personalpooler och integrering med partikansliernas
personal kan förekomma. Kanslistöd till partigrupperna utgår dock
enligt ett eget anslag.

I Italien ingår ersättning för sekreterarhjälp och representationskostnader
i ledamöternas arvode (deputeradekammaren). Av denna anledning är tre
tiondelar av arvodet skattefritt. Dessutom svarar parlamentet för kontor och
sekreterare till utskottsordförandena och till de ledamöter som ingår i
kammarpresidierna. En central skrivbyrå ger ledamöterna skrivservice.

Ledamöterna kan få hjälp i olika frågor av parlamentsförvaltningen. Alla
enheter har skyldighet att bistå ledamöterna. Tryckerienheten biträder med
information och dokumentation i olika riksdagsfrågor. Biblioteket biträder
med bibliografiska översikter, utländsk lagstiftning m.m. Utredningstjänsten
biträder med information och utredningar.

Partikanslierna får stöd i form av kontor och utrustning och direkta
finansiella bidrag avsedda att täcka kostnader dels för experthjälp, dels för
ersättning till partigruppernas presidier.

I Danmark utgår stöd till partigrupperna i folketinget dels med ett fast
belopp på 61 681 Dkr per månad till varje partigrupp, dels med ett
mandatbidrag på 15 420 Dkr per månad. Mandatbidraget skall täcka
avlöning till enskilda ledamöters sekreterarhjälp. Varje ledamot har rätt att
hålla sig med sekreterarhjälp till en kostnad som svarar mot halva mandatbidraget.
Om ledamoten inte har någon sekreterare tillfaller bidraget
partigruppen. Folketinget upplåter kontor och kontorsutrustning till ledamöterna.
Både ledamöterna och partigrupperna kan få hjälp med faktauppgifter
från bibliotek och folketingssekretariat.

I Norge får partigrupperna i stortinget ett grundbelopp, ett mandatbidrag
och ett bidrag till ledamöternas sekreterarhjälp. Bidraget till ledamöternas
sekreterarhjälp utgår enligt principen en sekreterare för varje påbörjat tiotal
ledamöter. Ledamöterna uppbär en kostnadsersättning som uppgår till
11 200 Nkr per ledamot och år. Ersättningen är avsedd att täcka de direkta
utgifter som ledamoten har för sitt uppdrag, som t.ex. extern hjälp.

Förs. 1988/89:13

Bilaga

tidskrifter, klippservice, kursavgifter m.m.

I princip samma uppläggning av stödet förekommer i Österrike. Där utgår
stöd till partigrupperna dels i form av direkta finansiella bidrag, dels i form av
kontor och utrustning och dels genom att ett visst antal kontorister anställda
av parlamentet ställs till partigruppernas förfogande. Det direkta statliga
stödet till varje partigrupp motsvarar lönekostnaderna för dels åtta anställda,
dels två anställda per varje påbörjat tiotal ledamöter. Vidare utgår ett särskilt
bidrag avsett att täcka partigruppernas kostnader för sin offentliga verksamhet.
Detta bidrag uppgår till 90 % av nämnda lönekostnadsbidrag.

Ytterligare ett resp. två lönekostnadsbidrag utgår för varje påbörjat tiotal
ledamöter i Bundesrat resp. för varje påbörjat femtiotal ledamöter i
Nationalrat - i det senare fallet under förutsättning att partigruppen har
representanter i finans- och skatteutskotten.

Uttalande av folkstyrelsekommittén

Folkstyrelsekommittén har i betänkandet SOU 1987:6 uppmärksammat
arbetsförhållandena för riksdagsledamöterna. Kommittén har framhållit att
dessa kan förbättras i olika avseenden, bl.a. genom ökad kansli- och
biträdeshjälp till ledamöterna. Enligt kommittén återstår mycket att göra för
att riksdagsledamöterna skall få arbetsvillkor som i bl.a. detta avseende är
någorlunda jämförbara med vad som gäller för exempelvis heltidsarbetande
kommunalpolitiker eller dem som är verksamma inom de stora intresseorganisationerna.
Kommittén har inte sett det som sin uppgift att lägga fram
detaljerade förslag till hur exempelvis biträdeshjälpen till riksdagsledamöterna
skall förbättras eller den administrativa servicen i övrigt förändras. Det
är enligt kommittén en uppgift för riksdagen själv. Kommittén vill peka på
betydelsen av att åtgärder vidtas för att ge ledamöterna mer tid och
möjligheter att koncentrera sig på det de betraktar som sina egentliga
arbetsuppgifter.

Enkät med ledamöterna

Arbetsgruppen har genomfört en enkätundersökning med riksdagsledamöterna.
Enkäten avser såväl det personella som det tekniska stödet till
ledamöterna. En sammanställning av enkätresultaten redovisas i underbilaga
2. Av denna framgår att det helt dominerande önskemålet om förbättring
av ledamotsstödet gäller sekreterar/assistenthjälpen. Nära 80 % av ledamöterna
anser att det är mycket viktigt att den förstärkning av stödet till
ledamöterna som nu kan göras inriktas mot utökad sekreterar/assistenthjälp
till ledamöterna i riksdagen.

Behovet av utökad kontorshjälp avser inte enbart utskriftshjälp utan också
uppgifter som arkivering, framtagning av material, bokning av sammanträden
och resor, telefonpassning och kontakter med enskilda och organisationer,
mediebevakning m.m. Den omfattning av stödet som anges som lämplig
är i genomsnitt en sekreterare/assistent per tre ledamöter.

Det är också ett starkt krav från ledamöterna att de sekreterare som skall
svara för kontorshjälpen placeras i nära anslutning till ledamöternas egna
arbetsrum och inte som för närvarande i partikanslilokalerna.

Förs. 1988/89:13

Bilaga

En majoritet av ledamöterna anser det också viktigt eller mycket viktigt
med en utvidgning av antalet politiska sekreterare/utredare i partikanslierna,
med ökade resurser till ledamöternas förfogande för att själva anlita
utredningshjälp och med en förbättring av den tekniska utrustning som ställs
till deras förfogande.

Enkäten visar också att speciella problem med assistenthjälp föreligger för
utskottens presidiemedlemmar. De har till följd av sina uppdrag som
ordförande eller vice ordförande i utskotten ett särskilt behov av assistenthjälp
med arbetsuppgifter som är relaterade till uppdragen. Till detta
kommer att deras tjänsterum som regel är placerade i anslutning till
utskottskanslierna och att de därför har långt avstånd till den assistenthjälp
som partikanslierna kan erbjuda.

Överväganden

Det nuvarande stödet till riksdagens ledamöter har en tämligen blygsam
omfattning. Detta medför att ledamöterna tyngs av en mängd rutinuppgifter
vilket i sin tur gör att de får svårigheter att fullgöra sitt uppdrag. Det är
angeläget att dessa förhållanden så snabbt som möjligt rättas till och att
ledamöterna förses med effektiv hjälp i form av assistenter. Assistenternas
arbetsuppgifter bör omfatta inte bara utskriftshjälp utan också en rad av de
göromål av administrativ karaktär, framtagande av uppgifter och annat som
för närvarande tar en alltför stor och växande del av ledamöternas tid i
anspråk. En viktig del av de uppgifter som kan skötas av assistenter är
ledamöternas mera rutinmässiga kontakter med enskilda och organisationer.

Det särskilda stöd till kontorshjälp som i dag finns innebär som redovisats
att partigrupperna får bidrag till lön för att anställa en sekreterare per var
sjätte ledamot. I praktiken har stödet inte byggts ut i denna form utan en icke
obetydlig del av kontorshjälpsstödet har använts för att anställa politiska
sekreterare/utredare och för att täcka kostnadsökningar för övriga delar av
kansliverksamheten. I dag är det inte ovanligt att 10-15 ledamöter delar på
en sekreterare. Detta hänger bl.a. i sin tur samman med att det allmänna
stödet till partigrupperna ligger på en låg nivå och att nivån dessutom
urholkats genom att beloppen varit oförändrade under lång tid.

För att det skall bli möjligt att ge ledamöterna en effektiv assistentservice
måste ökade medel skjutas till. Arbetsgruppen anser att inriktningen på
några års sikt bör vara en assistent per var tredje ledamot. Därutöver måste
gruppkansliernas resurser förstärkas inte minst på handläggarsidan så att
gruppledning och olika arbetsgrupper inom partierna kan få hjälp i det
praktiska arbetet.

Även om det är angeläget med en snabb förbättring av det personella
stödet för ledamöter och gruppkanslier finns det praktiska begränsningar
som gör att en uppbyggnad måste ske i etapper. Den främsta praktiska
begränsningen är bristen på kontorslokaler i riksdagens hus.

En reform av den omfattningen som ovan skisserats med en assistent per
var tredje ledamot och utbyggt allmänt stöd till grupperna kräver en väsentlig
utvidgning av riksdagens lokaler. Riksdagen behöver få tillgång till ytterliga -

Förs. 1988/89:13

Bilaga

re 150-200 rum i de nuvarande husens omedelbara närhet. En naturlig
lösning på detta problem är att riksdagen får tillgång till utbildningsdepartementets
lokaler längs Västerlånggatan. På förslag av arbetsgruppen har
förvaltningsstyrelsen gjort en framställning härom till regeringen.

Det är inte möjligt för riksdagen att få omedelbar tillgång till dessa lokaler
och inte heller på annat sätt går det att få fram ett lokaltillskott i denna
storleksordning i direkt anslutning till riksdagshuset.

Det har dock ställts i utsikt att riksdagen efter nästa val skall få disponera
utbildningsdepartementets nuvarande lokaler längs Västerlånggatan. I avvaktan
på att denna lösning kan förverkligas bör andra möjligheter prövas
som ett provisorium. Arbetsgruppen bedömer nämligen som mycket angeläget
att det redan under början av nästa år går att uppnå förbättringar.

Arbetsgruppen har inhämtat att det är möjligt att i inledningen av nästa år
få tillgång till ca 50 rum i kvarteret Aurora i Gamla stan på ett inte alltför
långt avstånd från riksdagens hus. Till detta kvarter kan delar av riksdagsförvaltningen
temporärt flytta. Därigenom uppstår vissa möjligheter att efter
omdispositioner av lokalerna ge ökad assistentservice till ledamöterna.
Avsikten med omdispositionen måste vara att vissa verksamheter flyttar över
från L-huset till F-huset.

Ett speciellt problem vid rumsdispositionen är att ett stort antal av de
nuvarande ledamotsrummen är kombinerade bostads/arbetsrum. Om assistenterna
skall få sina tjänsterum i omedelbar närhet av de ledamöter de har
att betjäna krävs att ett antal av dessa rum tas i anpråk. Det betyder i sin tur
att antalet tillgängliga bostäder för riksdagsledamöterna minskar. Möjligheterna
att vidta förändringar ökar hösten 1989 när bostadslägenheterna i de
fastigheter i Gamla stan och på Södermalm som är under ombyggnad blir
tillgängliga och efterfrågan på kombinerade bostads/arbetsrum därmed kan
antas minska.

Behovet av en utökad biträdeshjälp till ledamöterna är emellertid så stort
att det är angeläget att förbättra den så långt det går med hänsyn till de
begränsningar som lokalförhållandena i riksdagen ger. Möjlighet finns också
för partigrupperna att tillfälligt utnyttja delar av ett förstärkt anslag till att
finna lösningar för att stärka stödet till ledamöterna utan att det kräver
utökade lokaler. Exempel på sådana lösningar kan vara att anlita skrivbyråer
eller att låta flera personer dela arbetsrum. Arbetsgruppen föreslår att
beräkningsnormen för biträdeshjälp till ledamöterna från den 1 januari 1989
ändras till att vara en assistent per fyra i stället för som för närvarande per sex
ledamöter.

Önskemålet om att assistenterna skall vara placerade i anslutning till
ledamöternas arbetsrum går inte att uppfylla fullt ut innan ytterligare lokaler
tillförts. De möjligheter som nu finns att skapa en större närhet mellan
ledamöterna och deras kontorshjälp bör dock utnyttjas. Ytterligare förändringar
i denna riktning kan möjligen göras i början av 1990 när inflyttning i de
nya bostadslägenheterna beräknas ha skett.

Arbetsgruppen har diskuterat vilka anställningsformer som är mest
lämpliga för de assistenter som skall stå till ledamöternas förfogande.
Teoretiskt kan man tänka sig 1) att assistenterna anställs direkt av riksdagen
och ingår i riksdagsförvaltningen, 2) att som för närvarande anslaget ges till
riksdagsgrupperna och dessa blir assistenternas arbetsgivare eller 3) att enligt

Förs. 1988/89:13

Bilaga

vad som refererats ovan är fallet i en del andra länder medlen ställs direkt till
de enskilda ledamöternas förfogande och dessa själva anställer och påtar sig
arbetsgivaransvaret för biträdespersonalen.

Om assistenterna anställs direkt av riksdagen, och deras tjänster ställs till
ledamöternas förfogande, erhålls en garanti för att alla ledamöter erhåller ett
likvärdigt stöd. Anpassningen till förändringar i partigruppernas storlek
underlättas genom att assistenterna utan ändring i anställningsförhållandet
kan flyttas från tjänstgöring hos ett partis ledamöter till ett annats.
Ledamöterna får dock med en sådan ordning inget inflytande över vilka
personer som rekryteras till assistenttjänsterna. Assistenterna kommer att
vara statstjänstemän och den reglering som gäller för statliga tjänster
kommer att vara tillämplig. Det gör att det blir svårt att åstadkomma
speciella lösningar, vad gäller exempelvis arbetstidens förläggning, anpassade
till ledamöternas speciella arbetssituation.

En kvalificerad biträdeshjälp av det slag som ovan skisserats har i hög grad
som förutsättning ett förtroendefullt förhållande mellan sekreterarna och de
ledamöter de tjänar. De största möjligheterna till anpassning till de speciella
förhållanden som gäller för verksamheten i ett politiskt parti och till
anpassning till enskilda riksdagsledamöters behov av kontorshjälp och
assistens kan tänkas erhållas om dessa själva skulle stå som arbetsgivare och
svara för rekryteringen. Riksdagsförvaltningen skulle om man väljer detta
alternativ kunna fungera som en servicebyrå och svara för löneutbetalning,
arbetstidsrapportering och liknande. Arbetsgivaransvaret skulle dock såväl
formellt som reellt komma att åvila ledamöterna själva. De skulle få hela
ansvaret för att tillse att assistenterna hade meningsfull sysselsättning även
under de tider då de själva var verksamma på annan plats än i riksdagen.

En lösning där assistenterna är direkt anställda av en eller flera riksdagsledamöter
kan också leda till personaladministrativa problem vid exempelvis
sjukdom eller frånvaro för den anställde av annan anledning, då någon eller
några ledamöter inte återväljs till riksdagen eller i situationer när det
förtroendefulla förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare inte längre
existerar.

Med hänsyn till de problem som ovan angivits är det enligt arbetsgruppens
mening mycket som talar för att partigrupperna även i fortsättningen bör
vara arbetsgivare för assistenterna. Ingenting hindrar att de enskilda
ledamöterna får ett större inflytande över rekryteringen av de personer som
skall fungera som deras sekreterare, även om arbetsgivaransvaret som hittills
åvilar partigrupperna. Det bör också vara möjligt att inom ramen för
anställning vid partikanslierna avtala om mer individuellt avpassade anställningsförhållanden
och arbetsuppgifter för att bättre tillgodose ledamöternas
egna behov och önskemål.

Den utökning av partigruppernas personal som blir möjlig till följd av det
förstärkta stödet förutsätts i det första skedet vara helt inriktad mot att
åstadkomma förbättrad biträdeshjälp till ledamöterna. Som tidigare nämnts
används en inte obetydlig del av de medel som i dag avsätts till kontorshjälp
för att finansiera anställandet av politiska sekreterare/utredare vid gruppkanslierna
och för att täcka delar av övriga kanslikostnader. Detta är helt i
enlighet med de regler som gäller. Medlen för kontorshjälp ställs till

Förs. 1988/89:13

Bilaga

partigruppernas förfogande och disponeras fritt av dessa.

Arbetsgruppen anser det utomordentligt betydelsefullt att de enskilda
riksdagsledamöternas arbetssituation nu förbättras. Som enkäten med
ledamöterna visar bör detta främst ske i i form av kraftigt ökat antal
sekreterare/assistenter. Anslaget för kontorshjälp bör således i största
möjliga utsträckning användas för detta ändamål. Arbetsgruppen föreslår att
förvaltningsstyrelsen årligen följer utvecklingen av hur kontorshjälpsstödet
fungerar, med särskild hänsyn till hur det påverkar de enskilda ledamöternas
arbetssituation.

Av enkätsvaren framgår att ledamöterna också finner det angeläget med
en utökning av antalet politiska sekreterare/utredare vid partikanslierna.
Enligt arbetsgruppens mening är det befogat att utöver den föreslagna
förstärkningen av kontorshjälpen till ledamöterna också göra en förändring
av stödet till partigrupperna, så att detta står i bättre överensstämmelse med
de kostnader partierna har för den gemensamma kansliservicen och så att det
i en framtid blir möjligt att anställa flera politiska sekreterare/utredare. Som
redovisades ovan har kanslistödet varit oförändrat sedan 1984. Arbetsgruppen
föreslår att stödet till partigrupperna utökas från den 1 januari 1989
genom att såväl grundbidragen som mandatbidragen höjs. Grundbidraget
föreslås höjt från 450 000 kr. till 1 800 000 kr. för oppositionsparti samt från
450 000 kr. till 900 000 kr. för regeringsparti. Mandatbidraget föreslås i
fortsättning bli 27 000 kr./ledamot för samtliga partier.

Arbetsgruppen föreslår vidare att en ytterligare utbyggnad av biträdeshjälpen
till att vara beräknad enligt normen en assistent per tre ledamöter sker
fr.o.m. den 1 juli 1991.

Med den lokaldisposition som för närvarande gäller är det svårt att i
nuläget finna arbetsrum i anslutning till utskottskanslierna för assistenter åt
utskottens ordförande och vice ordförande. Arbetsgruppen föreslår att
förvaltningsstyrelsen snarast låter alla utskottskanslier gå igenom vad som
med nuvarande resurser kan göras för att bistå presidiemedlemmarna med
assistenthjälp i den del av deras verksamhet som är direkt relaterad till
utskottsuppdraget.

Arbetsgruppen planerar att avge sin slutrapport under våren 1989. I det
fortsatta arbetet kommer gruppen att till ytterligare behandling ta upp de
problem för ledamöterna i deras arbete som framkommit i enkätundersökningen.
I slutrapporten kommer arbetsgruppen bl.a. också att behandla de
speciella problem med assistenthjälp som föreligger för utskottens presidiemedlemmar.

Reservation

av Anders Björck (m)

Det är viktigt att frågan om ledamöternas kontorshjälp får en snar lösning.
Det nuvarande systemet med anslag via partigrupperna har inte fungerat på
avsett sätt. Anslaget är baserat på en sekreterare per var sjätte ledamot. I
praktiken har pengarna i betydande utsträckning använts till andra ändamål.
I stället för en sekreterare per var sjätte ledamot har sekreterartätheten varit
en på tio eller femton ledamöter.

Förs. 1988/89:13

Bilaga

Det anslag som primärt var avsett för stöd till ledamöternas sekreterarhjälp
har i stor utsträckning använts för att bestrida kostnader för handläggare
m.m. hos gruppkanslierna. Det är mot denna bakgrund viktigt att finna en
ordning som säkerställer såväl ledamöternas berättigade krav på sekreterarhjälp
som gruppkansliernas behov.

Det är med beklagande jag tvingas konstatera att en tillfredsställande
lösning inte föreslås av arbetsgruppen. I stället för att finna en ordning som
garanterar att anslaget till ledamöternas kontorshjälp verkligen används till
detta ändamål fortsätter man med nuvarande system samt väljer den enklaste
av alla lösningar, mera pengar utan garantier och kontroll för att medlen
kommer till avsedd användning. De skrivningar som finns om att stödet bör
användas till avsett ändamål är till intet förpliktigande.

Med den tid som stått till arbetsgruppens förfogande hade det varit möjligt
att på ett effektivt sätt lösa frågan om ledamöternas kontorsservice, stöd till
utskottspresidierna och de andra frågor som varit föremål för gruppens
beredning.

Jag kan inte biträda gruppens förslag till lösningar vare sig vad gäller stödet
till ledamöternas kontorshjälp eller den kraftiga uppräkningen av anslagen
till riksdagsgrupperna. Förslagen kommer inte att leda till de förbättringar av
ledamöternas arbetssituation som är nödvändiga. Arbetsgruppen tillsattes
som ”en grupp för ökat stöd till riksdagens ledamöter”. Denna uppgift har
inte lösts utan gruppen har tvärtom främst kommit att inrikta sig på ett ökat
stöd till partigrupperna.

Det hade varit önskvärt att finna en lösning som - liksom i en rad andra
länder - direkt knöt det utgående kontorshjälpsstödet till de enskilda
ledamöterna. Detta hade inneburit en garanti för att stödet verkligen kom
ledamöterna till godo samtidigt som det hade möjliggjort ett hänsynstagande
till individuella önskemål på ett helt annat sätt än det nuvarande systemet.

Det förslag till ökning av ledamotsstödet - inom ramen för nuvarande
otillfredsställande system - som arbetsgruppen föreslår utgår från en ökning
från en sekreterare per sex ledamöter till en på fyra. Det handlar om en
ökning på 50 %. (I verkligheten har antalet sekreterare per ledamot varit en
på tio till femton - anslaget har endast fungerat som en beräkningsgrund.)

Vad gäller stödet till partigrupperna är generositeten av långt större slag
hos gruppens majoritet. Grundbidraget för oppositionsparti fyrdubblas och
för regeringsparti föreslås en fördubbling. Mandatbidraget för oppositionsparti
tredubblas och för regeringsparti blir det en sexdubbling! Vad gäller
stödet till partigrupperna sker alltså satsningar långt utöver vad som kommer
ledamöterna till del.

Detta speglar en syn hos arbetsgruppens majoritet som jag icke kan dela.
Den enskilde riksdagsledamoten utgör grunden för riksdagen, och det är
viktigt att han eller hon ges rimliga möjligheter att utöva sitt uppdrag som valt
ombud för Sveriges folk. Det är beklagligt att arbetsgruppen sätter in sina
huvudsakliga stödåtgärder till partigrupperna, tvärtemot de överväganden
som föregick tillsättandet av arbetsgruppen.

Det är förvisso också ett tidens tecken att partigrupperna - som genom
partierna också erhåller offentlig finansiering via statligt partistöd - tillmäts
en större roll än riksdagens valda ledamöter. 20 års erfarenhet av riksdagsar -

Förs. 1988/89:13

Bilaga

betet har lärt mig att ledamöternas önskemål sällan ges prioritet när andra
behov gör sig gällande inom riksdagen. Det är dock förvånande att
riksdagens ledamöter inte har haft kraft att reda upp sin egen arbetssituation.

Ett resultat av detta har blivit att många föredrar att antingen verka inom
kommuner och landsting, där arbetsvillkor och ekonomiska förmåner ofta är
betydligt bättre, eller lämnar politiken. Till denna utveckling är naturligtvis
riksdagen medskyldig. Arbetsgruppens hittillsvarande resultat får ses som en
besvikelse och dess arbetsresultat bör inte läggas till grund för beslut i
riksdagen.

Slutligen skall med beklagande noteras att frågan om riksdagens behov av
nya lokaler inte fått en tillfredsställande lösning till följd av regeringens
vägran att låta utbildningsdepartementet överlåta sina lokaler till riksdagen.
Hade så skett hade frågan om ledamöternas sekreterarhjälp kunnat få en
snabb lösning. Nu tvingas riksdagen under de närmaste åren arbeta med
lokalprovisorier. Föga förvånande går detta ut över utbyggnaden av ledamöternas
skrivhjälp medan önskemål hos regeringskansliet prioriteras. Allt är
sig sålunda likt vad gäller förhållandet mellan regering och riksdag liksom
kampen för att ge riksdagsledamöterna rimliga arbetsförhållanden.

Förs. 1988/89:13

Bilaga

Riksdagens förvaltningsstyrelse

Under de senaste årtiondena har den partikanslianknutna servicen till
riksdagens ledamöter stegvis byggts ut. Det har skett främst genom det
ekonomiska stödet till partigruppernas kansli- och sekreterarkostnader. Till
detta har på senare tid kommit teknisk utrustning, som givit en snabbt
växande grupp ledamöter möjligheter att rationalisera och effektivisera sitt
arbete.

Kraven på de enskilda ledamöterna ökar och förändras emellertid snabbt.
Med en ny generation politiker, med stegrat massmedialt intresse för
riksdagen, med växande anspråk från väljare, organisationer och samhällsorgan,
med tilltagande arbetsbörda för de folkvalda följer att kringservicen
måste byggas ut.

För att så skall kunna ske måste två förutsättningar infrias:
dels måste partigruppernas ekonomiska resurser förstärkas så att partikanslierna
får möjlighet att i ökad omfattning anställa skrivande och
utredande personal som står till ledamöternas förfogande,
dels måste lokalbehovet i riksdagen för bl.a. ett ökat antal sekreterare
tillgodoses. För närvarande är trångboddheten ett allvarligt hinder för
vidareutveckling.

Enligt vår mening bör de båda angivna frågorna prövas inom ramen för en
särskild arbetsgrupp under förvaltningsstyrelsen. I gruppen bör alla riksdagspartier
vara representerade. Den får förutsättas verka i samråd med den
särskilda beredning inom konstitutionsutskottet som kontinuerligt har att
överväga riksdagsledamöternas arbetsvillkor.

Stockholm den 28 januari 1988

Ivar Nordberg

Socialdemokratiska riksdagsgruppen Ingemar

Eliasson
Folkpartiets riksdagsgrupp

Bertil Måbrink

Vänsterpartiet kommunisternas
riksdagsgrupp

Lars Tobisson

Moderata samlingspartiets riksdagsgrupp Karl

Erik Olsson
Centerpartiets riksdagsgrupp

Förs. 1988/89:13

Underbilaga 1

Enkäten om ledamotsstödet

parti svarsprocent

s	94
m	87
fp	98
c	93
vpk	79
samtliga	93

Fråga 2 a

Den utökning av ledamotsstödet som nu kan göras bör inriktas mot utökad
sekreterar/assistenthjälp i riksdagen till ledamöterna

parti	mindre viktigt	viktigt	mycket viktigt	ej svar	totalt
s	1	19	78	2	100
m	9	28	63	0	100
fp	0	6	88	6	100
c	2	13	85	0	100
vpk	0	20	80	0	100
samtliga	3	18	77	2	100

i/ Fråga 2 b

Den utökning av ledamotsstödet som nu kan göras bör inriktas mot möjlighet
för ledamöterna att anlita sekreterar/assistenthjälp utanför riksdagen

parti	mindre viktigt	viktigt	mycket viktigt	ej svar	totalt
s	59	28	8	5	100
m	51	20	11	18	100
fp	65	14	8	12	100
c	68	15	10	7	100
vpk	33	20	33	13	100
samtliga	50	26	15	9	100

Fråga 2 c

Den utökning av ledamotsstödet som nu kan göras bör inriktas mot utökat
antal politiska sekreterare/utredare i partikanslierna

parti	mindre viktigt	viktigt	mycket viktigt	ej svar	totalt
s	21	39	33	7	100
m	20	49	23	8	100
fp	12	31	51	6	100
c	2	43	55	0	100
vpk	20	27	53	0	100
samtliga	17	40	37	6	100

Förs. 1988/89:13

Underbilaga 2

Fråga 2 d

Den utökning av ledamotsstödet som nu kan göras bör inriktas mot resurser
till ledamöternas förfogande för att själva anlita utredningshjälp

parti	mindre viktigt	viktigt	mycket viktigt	ej svar	totalt
s	38	32	21	9	100
m	26	37	31	6	100
fP	35	33	20	12	100
c	40	32	15	13	100
vpk	53	7	27	13	100
samtliga	36	32	22	10	100

Fråga 2 e

Den utökning av ledamotsstödet som nu kan göras bör inriktas mot bättre
teknisk utrustning (dataterminaler, telefax, videotex etc.)

parti	mindre viktigt	viktigt	mycket viktigt	ej svar	totalt
s	29	40	20	11	100
m	31	29	32	8	100
fp	10	35	43	12	100
c	22	38	33	7	100
vpk	20	40	33	7	100
samtliga	25	37	28	10	100

Fråga 3

Sett utifrån min arbetssynpunkt vore en mera lämplig omfattning på stödet
en sekreterare/assistent per ledamot/ledamöter

parti medelvärde vanligaste svar

s 4 4

m 3 3

fp 2 1

c 3 2

vpk 2 2

samtliga 3 2

Fråga 4

Sekreterarna/assistenterna bör vara placerade

	s	m	parti fp	c	vpk	samtliga
i partikanslierna
som för närvarande	14	17	31	43	47	22
i anslutning till
ledamöternas rum	83	75	63	50	40	73
ej svar	3	8	6	7	13	5
totalt	100	100	100	100	100	100

Förs. 1988/89:13

Underbilaga 2

gotab Stockholm 1988 15977