Förslag till riksdagen1987/88:23 (Framställning / redogörelse 1987/88:23)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1987/88:23

Riksdagens revisorers förslag angående
dispositionen av statliga myndigheters
överskottsmateriel

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av frågor kring dispositionen
av statliga myndigheters överskottsmateriel. Enligt kungörelsen
(1973:1210) om försäljning av övertalig eller kasserad materiel och inventarier
skall sådan försäljning ske genom eller i samråd med det statliga
företaget FFV Allmateriel AB.

Revisorernas granskning har sammanfattningsvis visat att det föreskrivna
samrådsförfarande! inte alltid fungerar. Vid granskningen har också
noterats att de redovisade intäkterna från försäljning av överskottsmateriel
i vissa fall varit anmärkningsvärt små i förhållande till verksamhetens
inriktning. Vissa svagheter i den interna kontrollen har konstaterats i fråga
om registreringen av inventarier.

Revisorerna föreslår
att reglerna för myndigheternas försäljning av överskottsmateriel ses
över och att skyldigheten att utnyttja FFV Allmateriel AB vid försäljning
av överskottsmateriel skall upphöra,
att möjligheterna att låta myndigheterna i ökad utsträckning själva disponera
intäkterna vid försäljning av överskottsmateriel skall utredas,
att reglerna för myndigheternas registrering av inventarier ses över.
Därvid bör särskilt beaktas frågan om myndigheternas redovisningsrutiner
bör utformas så att de generella kontrollsystem som gäller för redovisningen
får effekt även beträffande inventarieregistreringen.

En sammanfattning av granskningsrapporten (1987/88:5) Dispositionen av
statliga myndigheters överskottsmateriel och av remissutfallet är som bilaga
fogad till denna skrivelse.

1 Genomförd granskning

I en skrivelse till riksdagens revisorer har FFV Allmateriel AB (FFV/A)
fast revisorernas uppmärksamhet på att myndigheterna inte alltid följer
gällande bestämmelser för försäljning av överskottsmateriel. Förfarandet
regleras i kungörelsen (1973:1210) om försäljning av övertalig eller kasserad
materiel och inventarier, fortsättningsvis kallad försäljningskungörelsen.
Sådan försäljning skall normalt ske genom eller i samråd med det
statliga företaget FFV/A. Enligt FFV/A har myndigheterna i alltför stor 1

Förs.

1987/88:23

1 Riksdagen 1987/88. 2 sami. Nr 23

omfattning lämnat maskiner o. d. i utbyte till leverantörerna vid inköp av Förs. 1987/88:23
nya varor för att på det sättet dryga ut anslagsmedlen. Myndigheterna har
också haft en alltför omfattande direkt försäljning av utrangerad materiel.

FFV/A har anfört att företaget i många av dessa fall skulle ha kunnat få ut
avsevärt högre priser.

Revisorerna beslutade mot denna bakgrund att granska de statliga myndigheternas
disposition av överskottsmateriel för att klarlägga om försäljningen
av övertalig materiel bedrivs effektivt, affärsmässigt och i enlighet
med gällande bestämmelser.

Frågan om hur statliga myndigheter bättre skall kunna ta vara på i
statens ägo redan befintliga inventarier har genom en motion i ärendet
tidigare aktualiserats i finansutskottet. Utskottet uttalade därvid att statliga
myndigheter bör försöka utnyttja befintliga inventarier så långt det är
praktiskt möjligt innan man beslutar sig för att köpa nya. Med hänsyn till
att revisorerna skulle undersöka bl. a. den i motionen väckta frågan avstyrkte
utskottet dock motionen i fråga.

Den på revisorernas uppdrag genomförda granskningen av den praktiska
hanteringen av överskottsmateriel har omfattat följande sju myndigheter
som haft en skiftande grad av överskottsförsäljning, nämligen rikspolisstyrelsen,
statens bakteriologiska laboratorium (SBL), vägverket, skolöverstyrelsen
(SÖ), domänverket, statskontoret och statistiska centralbyrån
(SCB). I urvalet har ingått såväl avgiftsfinansierade myndigheter och anslagsmyndigheter
som affärsverk. Utredningen har kompletterats med en
genomgång av regler och former för avyttring av överskottsmateriel inom
privat verksamhet.

Genom en enkät inhämtades även upplysningar om myndigheternas
tolkning och tillämpning av de olika bestämmelser som reglerar försäljningen
av överskottsmateriel samt myndigheternas synpunkter på dessa
regler.

Granskningen har visat att de redovisade intäkterna från försäljning av
överskottsmateriel i några fall varit anmärkningsvärt begränsade i förhållande
till verksamhetens omfattning. Enligt FFV/A har det föreskrivna
samrådsförfarande! vid försäljning inte alltid fungerat. Två av de tre myndigheter
som redovisat mera betydande intäkter från överskottsförsäljningen
har ombesörjt merparten av försäljningen i egen regi trots att
FFV/A inte lämnat något medgivande till detta. Vid granskningen av
rutinerna för inventarieregistrering och för beslut om avyttring har uppmärksammats
att det hos några myndigheter förelegat sådana svagheter i
den interna kontrollen att åtgärder varit påkallade.

Vid granskningen har även övervägts åtgärder för att öka återanvändningen
av kontorsinventarier inom statsförvaltningen.

2 Revisorernas överväganden

2.1 Översyn av reglerna vid försäljning av
överskottsmateriel

Myndigheternas försäljning av överskottsmateriel regleras i första hand

genom försäljningskungörelsen (1973:1210). Enligt denna kungörelse skall 2

affärsmässighet tillämpas vid försäljning av övertalig eller kasserad materiel
och inventarier. Försäljningen skall ske genom FFV/A. När det gäller
materiel eller inventarier av ringa värde eller när det annars bedöms
ändamålsenligt och ekonomiskt fördelaktigt för statsverket får en myndighet
dock, efter samråd med FFV/A, besluta om avyttring i annan ordning.

Granskningen har visat att myndigheterna inte alltid iakttar det föreskrivna
samrådsförfarande!. Myndigheterna och FFV/A har i vissa fall haft
en olika tolkning av försäljningskungörelsens bestämmelser på denna
punkt. Några myndigheter har ombesörjt merparten av försäljningen av
överskottsmateriel i egen regi. Anledningen till detta har varit att myndigheterna
ansett sig härigenom få ett bättre ekonomiskt utbyte av försäljningen.

Vid granskningen har en översyn av reglerna för försäljning av överskottsmateriel
aktualiserats. Syftet med en sådan översyn skulle vara att
utreda förutsättningarna för att låta försäljningskungörelsens krav på affärsmässighet
ansluta sig till vad som gäller om affärsmässighet och marknadsmässiga
villkor vid upphandling enligt upphandlingsförordningen
(1986:366). I enlighet med detta har i revisorernas rapport också föreslagits
att skyldigheten att utnyttja FFV/A som försäljningskanal vid försäljning
av överskottsmateriel skall upphävas. När det gäller avyttring av
tillgångar av större värde har dock föreslagits att anbud alltid infordras från
FFV/A, som därvid skulle delta i anbudsgivningen på lika villkor som
andra företag.

Samtliga remissinstanser har ställt sig klart positiva till utredningens
förslag om att reglerna för avyttring av överskottsmateriel skall ses över
och att skyldigheten att utnyttja FFV/A skall upphöra. RRV har dock
invändningar mot delförslaget att myndigheterna alltid skall infordra anbud
från FFV/A vid försäljning av tillgångar av större värde. Verket anser att
FFV/A skall konkurrera på lika villkor med andra intressenter.

Enligt revisorernas mening bör kraven på affärsmässighet och marknadsmässiga
villkor vid avyttring av överskottsmateriel m.m. kunna anpassas
till vad som gäller vid statlig upphandling enligt upphandlingsförordningen
och RRV:s föreskrifter (1986:612) till denna. Det saknas med
hänsyn till transaktionernas väsentlighet och relativa risk anledning att ha
längre gående kontrollåtgärder vid avyttring av överskottsmateriel än vid
nyanskaffning. FFV/A:s särställning vid försäljning av statligt överskottsmateriel
kan således inte motiveras från kontrollsynpunkt. Skyldigheten
att utnyttja FFV/A bör därför kunna upphävas. Revisorerna anser i likhet
med RRV att FFV/A därvid skall konkurrera på lika villkor med andra
intressenter.

Vid granskningen har även frågan om försäljningsform tagits upp. I
utredningen har förutsatts att avyttringen i första hand skulle ske genom
ett anbudsförfarande. Remissinstanserna har aktualiserat alternativa förfaranden
såsom auktioner, långsiktiga samarbetsavtal och inbyten vid återanskaffning.
Revisorerna är emellertid inte beredda att nu ta närmare
ställning till olika tänkbara former för försäljningen. Denna fråga bör i
stället behandlas vid den översyn av försäljningsförfarandet som revisorerna
förutsätter skall komma till stånd. Revisorernas principiella inställning

Förs. 1987/88:23

är emellertid den att myndigheterna själva bör få avgöra denna fråga efter
en samlad bedömning av vad som på längre sikt kan anses vara mest
ändamålsenligt och ekonomiskt fördelaktigt både för myndigheten och för
statsverket som helhet.

2.2 Myndigheternas disposition av intäkter från
överskottsförsäljning

Regler för redovisning och disposition av medel som influtit vid försäljning
av överskottsmateriel återfinns beträffande omsättningstillgångar i försäljningskungörelsen
och beträffande anläggningstillgångar i förordningen
(1982:49) om myndigheters medelsredovisning m. m. vid försäljning av
anläggningstillgångar. Försäljningsbeloppen skall redovisas i årsbokslutet
enligt föreskrifterna i bokföringsförordningen (1979:1212).

De i sammanhanget aktuella reglerna innebär i huvudsak följande. Medel
som flyter in vid försäljningen skall redovisas som inkomst under
vederbörligt anslag om inte annat föreskrivits. Affärsverk och myndigheter
som bedriver uppdragsverksamhet, redovisad över ett 1 000-kronorsanslag,
får dock i regel själva förfoga över influtna medel utom när det gäller
anläggningstillgångar som utgör del av myndighetens förräntningspliktiga
statskapital. I övriga fall skall frågan om dispositionen av de medel som
erhållits vid försäljningen i särskild ordning underställas regeringens prövning.
Detta behöver dock inte ske om försäljningsbeloppet understiger
20000 kr.

I revisorernas rapport har föreslagits att möjligheten att låta myndigheterna
i ökad utsträckning själva få disponera intäkterna vid försäljning av
överskottsmateriel skall utredas. Syftet med förslaget är att detta skulle
öka myndigheternas incitament till effektivitet och affärsmässighet vid
hanteringen av överskottsmateriel. Remissorganen har gett förslaget sitt
stöd. Rikspolisstyrelsen anser förslaget välmotiverat och finner i likhet
med SCB att det skulle medverka till ökad effektivitet och affärsmässighet.
FFV/A har anfört liknande synpunkter. Det är företagets erfarenhet att ett
bättre engagemang uppnås om medel tillfaller myndigheterna direkt.

Enligt revisorernas bedömning skulle myndigheterna stimuleras till ökad
effektivitet och affärsmässighet vid hanteringen av överskottsmateriel om
myndigheterna i större utsträckning själva fick disponera över försäljningsintäkterna.
Ett sådant engagemang torde vara en viktig förutsättning för att
man skall kunna ta till vara de konkurrensfördelar som upphävandet av
skyldigheten att utnyttja FFV/A vid överskottsförsäljning medför. Revisorerna
anser därför, i likhet med vad som föreslagits i revisorernas rapport,
att denna fråga bör utredas. Man kan därvid överväga dels en höjning av
det maximibelopp (för närvarande 20000 kr.) som anger inom vilken gräns
myndigheterna får disponera försäljningsintäkterna, dels att myndigheterna
får disponera en viss del av de intäkter som överskrider det gällande
maximibeloppet.

2.3 Registrering av inventarier

Regler för myndigheternas registrering av inventarier återfinns i riksrevisionsverkets
cirkulär 1986-10-01 med föreskrifter och allmänna råd om

Förs. 1987/88:23

registrering av inventarier. Inventarieregistreringens främsta syfte är att Förs. 1987/88:23
möjliggöra kontroll av inventariebeståndet.

Den på revisorernas uppdrag företagna granskningen har även omfattat
rutinerna för inventarieregistrering. Enligt utredarens bedömning har rutinerna
varit fullt tillfredsställande vid endast två av de sju granskade myndigheterna.
Vid fem av myndigheterna har registren inte varit kopplade till
redovisningen och vid tre av dessa myndigheter har registren dessutom
saknat beloppsangivelse. Det har inte heller företagits några årsvisa avstämningar
av inventarieregistren mot redovisningen. Den särskilde utredaren
anser att det i de påtalade fallen förelegat svagheter i den interna
kontrollen. Enligt utredarens bedömning bör även statliga myndigheter
tillämpa rutiner för registrering av inventarierna som i någon form är
kopplade till redovisningsrutinerna.

Av de remissinstanser som tagit upp denna fråga är endast SCB positiv
till förslaget att koppla rutinerna för registrering av inventarier till redovisningsrutinerna.
Man har vid verket redan infört en liknande ordning och en
fortsatt integrering av rutinerna planeras. SBL ställer sig tveksamt till en
sådan koppling eftersom inventarierna efter avskrivningstidens utgång inte
längre är intressanta redovisningsmässigt. Rikspolisstyrelsen framhåller
bristen på datorstöd och övriga resursfrågor som de främsta hindren för
genomförandet av en sådan rutin. Statskontoret anser att förslaget bör
kritiskt övervägas närmare eftersom det för många myndigheter skulle
innebära ändrad budgetteknik och ändrat anslagssystem.

Revisorerna anser att de påtalade bristerna i den interna kontrollen i
fråga om registreringen av inventarier inger viss oro. En fungerande inventarieregistrering
är en förutsättning för att myndigheterna skall kunna ges
ökad frihet vid hanteringen av överskottsmateriel. Revisorerna föreslår
därför att formerna för registrering av inventarier skall ses över. Revisorerna
är däremot inte beredda att på grundval av tillgängligt utredningsmaterial
ta ställning till förslaget att genom en koppling av rutinerna för
inventarieregistrering med redovisningsrutinerna höja kvaliteten på den
interna kontrollen på detta område. Förslaget bör i stället tas upp vid den
allmänna översyn av inventarieregistreringen som revisorerna föreslår
skall komma till stånd.

2.4 Återanvändning av inventarier

Finansutskottet har med anledning av en motion i frågan tidigare uttalat sig
för att statliga myndigheter bör försöka utnyttja befintliga inventarier så
långt det är praktiskt möjligt innan man beslutar sig för att köpa nya.

Frågan om återanvändning av inventarier har tagits upp i revisorernas
rapport på så sätt att ett ökat informationsutbyte mellan myndigheterna om
övertalig materiel övervägts. Detta informationsutbyte skulle eventuellt
kunna ske genom ett informationsblad för vilket FFV/A skulle få ansvaret.

Remissinstanserna har till övervägande del varit positiva till förslaget
om ett förbättrat informationsutbyte. Statskontoret menar dock att förslaget
inte förefaller vara samordnat med förslaget om hur försäljning skall gå
till. FFV/A stöder idén men företaget befarar samtidigt att genomförandet 5

kan bli komplicerat och att det föreslagna informationsutbytet kan uppfat- Förs. 1987/88:23
tas som mycket byråkratiskt av myndigheterna. RRV har som ett alternativ
till ett särskilt informationsblad föreslagit att Tidning för Leveranser till
Staten, bilaga till Post- och Inrikes Tidningar, skulle utnyttjas. SCB föreslår
att en databas med aktuell information skapas. SCB uppger sig ha
positiva erfarenheter från området, vilka borde kunna utnyttjas vid uppbyggandet
av en sådan databas.

Enligt revisorernas bedömning torde det från ekonomisk synpunkt i
regel vara mest fördelaktigt för statsverket om myndigheterna själva får
besluta om formerna för avyttring av överskottsmateriel. Det är på denna
nivå man lättast kan överblicka de med försäljningstransaktionerna förenade
kostnaderna och intäkterna. Revisorerna anser att man därför bör vara
försiktig med generellt verkande åtgärder som kan komplicera försäljningsprocessen
och begränsa myndigheternas ansvar för överskottsförsäljningen.
Det föreslagna informationsutbytet mellan myndigheterna torde emellertid
i vissa situationer kunna stimulera intresset för återanvändning av
inventarier. Revisorerna föreslår därför att denna fråga får utredas ytterligare
i samband med den i det föregående föreslagna översynen av reglerna
för myndigheternas försäljning av överskottsmateriel. Därvid bör även de
vid remissbehandlingen aktualiserade förslagen om annonsering, databank
m. m. kunna övervägas.

3 Hemställan

Riksdagens revisorer hemställer

beträffande dispositionen av statliga myndigheters överskottsmateriel att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om

a) en översyn av reglerna för myndigheternas försäljning av överskottsmateriel
m.m. och skyldigheten att därvid utnyttja FFV Allmateriel
AB,

b) myndigheternas möjligheter att i ökad utsträckning själva få
disponera intäkterna vid försäljning av överskottsmateriel m. m.,

c) regler för myndigheternas registrering av inventarier.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Wiggo Komstedt (m), John Johnsson (s), Börje Stensson (fp),

Kjell Nilsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Bertil Jonasson (c), Stig
Gustafsson (s), BirgittaRydle (m), Anita Johansson (s), Torsten Karlsson (s),

Olle Aulin (m) och Olle Grahn (fp).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Rolf Jensen och revisionsdirektören Lars-G. Dahlbom
(föredragande).

Stockholm den 27 maj 1988
På riksdagens revisorers vägnar

Wiggo Komstedt

Lars-G. Dahlbom

Förs. 1987/88:23

Sammanfattning av rapport 1987/88:5 om
dispositionen av statliga myndigheters
överskottsmateriel och de remissyttranden som
avgetts över den.

1 Rapporten

Dispositionen av statliga myndigheters överskottsmateriel regleras i kungörelsen
(1973:1210) om försäljning av övertalig eller kasserad materiel
och inventarier (försäljningskungörelsen). Sådan försäljning skall i regel
ske genom det statliga företaget FFV Allmateriel AB (FFV/A).

FFV/A har i skrivelse till revisorerna anfört att myndigheterna inte alltid
följer denna kungörelse. Myndigheterna har i alltför stor omfattning lämnat
maskiner o. d. i utbyte till leverantörerna vid inköp av nya varor för att på
det sättet dryga ut anslagsmedlen. Myndigheterna har också haft en alltför
omfattande direkt försäljning av utrangerad materiel. FFV/A har anfört att
bolaget i många av dessa fall skulle ha kunnat få ut avsevärt högre priser.

Revisorerna beslutade mot denna bakgrund att en förstudie skulle göras
angående de statliga myndigheternas disposition av överskottsmateriel.

Frågan om ett bättre utnyttjande av statliga inventarier har tidigare
aktualiserats i finansutskottet genom en motion i ärendet. Utskottet uttalade
med anledning av motionen att statliga myndigheter bör försöka utnyttja
befintliga inventarier så långt det är praktiskt möjligt innan man beslutar
sig för att köpa nya. Utskottet avstyrkte motionen i fråga med hänvisning
till att revisorerna vid sin granskning av myndigheternas hantering av
överskottsmateriel skulle undersöka bl. a. den i motionen väckta frågan.

Revisorernas granskning har syftat till att klarlägga om försäljningen av
övertalig materiel bedrivs effektivt, affärsmässigt och i enlighet med gällande
bestämmelser. Utredningen har i första hand avsett inventarier.

Revisorerna uppdrog åt auktoriserade revisorn Lars Lundberg att närmare
utreda de statliga myndigheternas disposition av överskottsmateriel
enligt den arbetsplan revisorerna fastställt i ärendet. I den på revisorernas
uppdrag genomförda utredningen har rådande rättsläge vid avyttring av
statligt överskottsmateriel klarlagts och preciserats. I samband därmed har
undersökts dels hur myndigheterna tolkar gällande regler på detta område,
dels vilka rutiner myndigheterna faktiskt tillämpar vid försäljning av överskottsmateriel.

Granskningen har omfattat sju myndigheter. I urvalet ingår såväl avgiftsfinansierade
myndigheter och anslagsmyndigheter som affärsverk.

Granskningen har bekräftat FFV/A:s uppgifter om att det föreskrivna
samrådet vid överskottsförsäljning inte alltid fungerat. Som exempel kan
nämnas att två av de myndigheter som haft de största försäljningsintäkterna
från överskottsmateriel har ombesörjt försäljningen i egen regi. Anledningen
till detta är att myndigheterna härigenom anser sig ha fått ett bättre
ekonomiskt utbyte av försäljningen. Denna försäljning i egen regi har enligt
myndigheterna skett i samförstånd med FFV/A. FFV/A har på denna
punkt haft en annan tolkning av samrådsskyldigheten än dessa myndigheter.
FFV/A har aldrig gett något medgivande till myndigheterna om försälj -

Förs. 1987/88:23

Bilaga

ning i egen regi och företaget anser att vissa myndigheter inte följer
försäljningskungörelsen.

Utredningen har därför tagit upp frågan om hur ansvaret för överskottsförsäljningen
skall fördelas och hur denna verksamhet skall organiseras.
Vid denna organisatoriska analys av verksamheten har, i likhet med vad
som anförts i den tidigare omnämnda riksdagsmotionen, också undersökts
vilka möjligheter som finns till ett mera effektivt utnyttjande hos myndigheterna
av befintliga inventarier i den meningen att myndigheterna i ökad
utsträckning skulle överta utrangerade inventarier från varandra i stället
för att köpa nya.

Vid granskningen har olika vägar prövats för att stimulera myndigheternas
intresse för att hantera överskottsmateriel på det sätt som är mest
ändamålsenligt för statsverket. Det har därvid t. ex. satts i fråga om inte
intäkterna från sådan försäljning i ökad utsträckning skulle kunna komma
den säljande myndigheten till godo.

Utredningen har visat att de redovisade intäkterna från försäljning av
överskottsmateriel vid flera av de granskade myndigheterna varit ringa i
förhållande till verksamhetens omfattning.

Utredaren har pekat på vissa svagheter i den interna kontrollen som
hänger samman med att inventarieregistreringen inte varit kopplad till
redovisningsrutinerna och att årsvisa avstämningar av inventarieregistren
mot redovisningen inte utförts. I några fall har inventarieregistren dessutom
saknat föreskrivna beloppsangivelser.

Granskningen har även inkluderat en jämförelse av hur man förfar vid
försäljning av överskottsmateriel inom den privata företagssektorn.

Den särskilde utredaren har aktualiserat följande åtgärder för att uppnå
en ökad effektivisering och affärsmässighet vid hanteringen av statligt
överskottsmateriel.

- FFV Allmateriel AB:s verksamhet skall bedrivas på marknadsmässiga
villkor gentemot myndigheterna. Skyldigheten att utnyttja FFV Allmateriel
AB som försäljningskanal beträffande överskottsmateriel bör upphöra.

- Myndigheterna skall dock när det gäller avyttring av tillgångar av större
värde alltid infordra anbud från FFV Allmateriel AB, som därvid deltar i
anbudsgivningen på lika villkor med andra företag.

- Reglerna för myndigheternas försäljning av överskottsmateriel bör ses
över. Kraven på affärsmässighet och marknadsmässiga villkor bör ansluta
sig till vad som gäller vid upphandling enligt upphandlingsförordningen.
För tillgångar av ringa värde skall försäljning kunna ske utan
anbudsinfordran och kontakt med FFV Allmateriel AB. För tekniskt
komplicerad utrustning skall ”förhandlingsförsäljning” vara möjlig. I
övriga fall skall försäljningen äga rum genom anbudsförfarande.

- För att öka myndigheternas incitament till effektivitet och affärsmässighet
i hanteringen av överskottsmateriel bör utredas om inte myndigheterna
i ökad utsträckning själva skall få disponera intäkterna vid försäljning
av överskottsmateriel.

- Myndigheternas rutiner för registrering av inventarier bör kopplas till
myndigheternas redovisningsrutiner så att de generella kontrollsystem

Förs. 1987/88:23

Bilaga

som gäller för redovisningen får effekt även beträffande inventarieregistreringen.

I syfte att statliga myndigheter bättre skall ta vara på i statens ägo redan
befintliga inventarier - så långt det är praktiskt möjligt - innan man
beslutar sig för nyanskaffning bör ett ökat informationsutbyte mellan myndigheterna
övervägas. Detta utbyte kan eventuellt ske genom ett informationsblad
i vilket tas in uppgift om inventarier som myndigheterna önskar
avyttra. I informationsbladet bör endast tas med inventarier/materiel där
försäljningspriset inte är alltför obetydligt. För att förbättra marknadsinformationen
skulle informationsbladet även kunna spridas till andra intressenter
än statliga myndigheter. Ansvaret för informationen bör läggas på
FFV Allmateriel AB.

2 Remissyttrandena

Yttranden över rapporten har avgetts av rikspolisstyrelsen, statens bakteriologiska
laboratorium (SBL), vägverket, skolöverstyrelsen (SÖ), domänverket,
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statistiska centralbyrån
(SCB) och FFV Allmateriel AB (FFV/A).

2.1 Allmänna synpunkter på rapporten

Rapporten har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Vissa av
dessa har begränsat sina yttranden till att mera allmänt ansluta sig till de
bedömningar och förslag som angetts i rapporten.

Domänverket framhåller att det i allt väsentligt instämmer i utredarens
överväganden och slutsatser och tillstyrker de föreslagna åtgärderna. SÖ
har inte haft någon erinran mot de framlagda förslagen. Vägverket tillstyrker
förslaget att skyldigheten att utnyttja FFV/A skall upphöra och instämmer
även i övriga förslag till åtgärder som lämnas i rapporten. SBL, som
ställer sig tveksamt till förslaget att koppla registreringen av inventarier till
redovisningsrutinerna, finner i övrigt de föreslagna rutinerna bra.

RRV har begränsat sitt yttrande till aspekterna kring själva försäljningsförfarandet.

2.2 Skyldigheten att utnyttja FFV/A vid försäljning av
överskottsmateriel

Remissorganen instämmer i eller har lämnat utan erinran förslaget att
FFV/A:s verksamhet skall bedrivas på marknadsmässiga villkor gentemot
myndigheterna och att skyldigheten att utnyttja FFV/A som försäljningskanal
beträffande överskottsmateriel bör upphöra.

FFV/A stöder helt principen att dess verksamhet skall bedrivas på
marknadsmässiga villkor gentemot myndigheterna. Företaget tillämpar redan
i dag denna princip. FFV/A framhåller att trots att företaget aldrig
lämnat något medgivande till myndigheterna om försäljning i egen regi har
företagets policy ändå varit att inte bedriva sin verksamhet mot bakgrun -

Förs. 1987/88:23

Bilaga

den av den monopolsituation som FFV/A anser att försäljningskungörelsen
(1973:1210) fastslår.

Enligt RRV bör ett upphörande av skyldigheten att utnyttja FFV/A som
försäljningskanal ge myndigheterna större möjligheter att utnyttja den
konkurrens som finns och bl. a. därmed iaktta ökad affärsmässighet.

Domänverket har framhållit som en särskilt angelägen åtgärd att skyldigheten
att utnyttja FFV/A upphör. Verket har som bakgrund till sitt ställningstagande
anfört följande.

Domänverket har i takt med en ökad decentralisering av verksamheten i
stort och ett alltmer delegerat resultatansvar kommit att i linjeorganisationens
löpande verksamhet integrera såväl bedömningar och beslut om
övertalig materiel och kassationer som beslut om hur avyttring skall ske
och praktisk hantering av densamma.

Domänverkets bedömning är att man härigenom på bästa sätt tillvaratar
såväl den enskilda resultatenhetens som verkets och statens intresse.

Både rikspolisstyrelsen och SÖ, som inte har något att erinra mot förslaget
att skyldigheten att utnyttja FFV/A upphör, har framhållit att möjligheten
att vid behov utnyttja företaget bör kvarstå för de myndigheter som saknar
resurser att själva ombesörja försäljningen.

Förslaget att myndigheterna alltid skulle infordra anbud från FFV/A vid
försäljning av tillgångar av större värde behandlas särskilt av rikspolisstyrelsen,
RRV och FFV/A. Rikspolisstyrelsen vill att försäljning även skall
kunna ske genom ett auktionsförfarande och att möjligheten att sälja
genom FFV/A utan särskilt anbudsförfarande skall kvarstå. FFV/A stöder
ett anbudsförfarande som bygger på förhandlingar om långsiktiga samarbeten.
RRV invänder mot förslaget att myndigheterna skall vara skyldiga att
alltid infordra anbud från FFV/A vid avyttring av tillgångar av större
värde. RRV anser att FFV/A skall konkurrera på lika villkor med andra
intressenter vid myndigheternas avyttring av överskottsmateriel. Med det
nämnda obligatoriet skulle dessutom svårigheter kunna uppstå för den
enskilda myndigheten att bedöma vad som är tillgångar av större värde.

Rikspolisstyrelsen har framhållit det angelägna i att myndigheterna formellt
också ges möjlighet att i samband med återanskaffning lämna utrangerad
materiel i utbyte.

2.3 Översyn av reglerna vid försäljning av
överskottsmateriel

Förslaget att reglerna för myndigheternas överskottsförsäljning skall ses
över och att kraven på affärsmässighet och marknadsmässiga villkor vid
försäljning skall ansluta sig till vad som gäller vid upphandling enligt
upphandlingsförordningen (1986:366) får stöd eller lämnas utan erinran av
remissorganen.

RRV anser att kraven på affärsmässighet och marknadsmässiga villkor
bör anpassas till vad som gäller vid statlig upphandling enligt upphandlingsförordningen
och RRV:s föreskrifter till denna (1986:612). Enligt
RRV:s mening bör de beskrivna upphandlingsformerna i nämnda förord -

Förs. 1987/88:23

Bilaga

ning med föreskrifter även kunna tillämpas vid försäljning av myndigheternas
överskottsmateriel.

Statskontoret framhåller att man vid en sådan översyn särskilt bör
uppmärksamma att man bl. a. vid bedömning av beloppsgränser och lönsamhet
måste ställa alla kostnader för en försäljning (även personalkostnader)
mot intäkten och att inbyten bör underlättas eftersom de i många fall
kan vara klart lönsamma. SÖ anser det vara synnerligen angeläget att den
föreslagna översynen av reglerna kommer till stånd. Styrelsen efterlyser
klara och entydiga regler samt klargörande definitioner av de olika begrepp
som tillämpas i regelverket på detta område.

2.4 Myndigheternas disposition av intäkter från
överskottsförsäljning

De remissinstanser som yttrat sig över förslaget att myndigheterna i ökad
utsträckning själva skulle få disponera intäkterna vid försäljning av överskottsmateriel
är samtliga positiva till förslaget.

Rikspolisstyrelsen finner förslaget välmotiverat och gör den bedömningen
att det samtidigt skulle öka myndigheternas incitament till effektivitet
och affärsmässighet. Även SCB anser att möjligheten att få behålla intäkter
av försäljning av överskottsmateriel kan vara ett incitament för högre
effektivitet. FFV/A anför att enligt företagets erfarenhet kan ett bättre
engagemang uppnås om medel tillfaller myndigheterna direkt.

2.5 Registrering av inventarier

Förslaget att myndigheternas rutiner för registrering av inventarier bör
kopplas till myndigheternas redovisningsrutiner så att de generella kontrollsystem
som gäller för redovisningen får effekt även beträffande inventarieregistreringen
har behandlats av rikspolisstyrelsen, SBL, statskontoret
och SCB.

Förslaget tillstyrks av SCB. Verket anför att det redan i dag har ett eget
för- och eftersystem till system S och nu planerar en översyn av inventarieregistreringen.
Därvid kommer behovet av ytterligare integrering med
redovisningssystemet att tas upp. Övriga remissinstanser ställer sig avvaktande
till förslaget. Rikspolisstyrelsen anför att förslaget att myndigheternas
rutiner för registrering av inventarier bör kopplas till myndigheternas
redovisningsrutiner har utretts under många år. Enligt styrelsens uppfattning
är det bristen på datorstöd och övriga resursfrågor under de senaste
åren som har försvårat genomförandet av en sådan rutin. SBL erinrar om
att deras rutiner för registrering av inventarier för närvarande inte är
kopplade till redovisningsrutinerna på annat sätt än genom en manuell
avstämning. SBL ställer sig tveksamt till den föreslagna kopplingen eftersom
inventarierna efter avskrivningstidens utgång inte längre är redovisningsmässigt
intressanta. SBL framhåller också det förhållandet att avskrivningstiden
varierar för olika typer av inventarier. Statskontoret anser
att förslaget bör noga övervägas eftersom det för många myndigheter
innebär både ändrad budgetteknik och ändrat anslagssystem.

Förs. 1987/88:23

Bilaga

2.6 Återanvändning av inventarier

Förslaget om ökat informationsutbyte mellan myndigheterna i syfte att
främja återanvändningen av befintliga inventarier i statens ägo har tagits
upp av flera av remissorganen.

RRV har i likhet med vad som föreslagits i rapporten den uppfattningen
att befintliga inventarier bör utnyttjas av statsförvaltningen så långt det är
ändamålsenligt och praktiskt möjligt. En god information vid myndigheters
avyttring av inventarier bör öka möjligheterna till ett sådant utökat nyttjande
av inventarierna inom statsförvaltningen. Ett informationsblad som
FFV/A ansvarar för skulle kunna tjäna ett sådant syfte. Ett annat alternativ
kan enligt RRV vara att utnyttja en befintlig informationskanal, nämligen
Tidning för Leveranser till Staten, bilaga till Post- och Inrikes Tidningar, där
myndigheternas anbudsinfordran vid upphandling annonseras. RRV anser
att man därigenom skulle vinna fördelen med en samlad information om
såväl myndigheternas upphandlingar som deras försäljningar av överskottsmateriel
m. m.

SCB tillstyrker det framlagda förslaget och kompletterar detta med ett
förslag om att skapa en databas med aktuell information. Verket framhåller
att det här har positiva erfarenheter som borde kunna utnyttjas vid uppbyggnad
av en sådan databas.

Rikspolisstyrelsen anser att förslaget om ett ökat informationsutbyte
mellan myndigheterna, t. ex. genom ett informationsblad som ges ut av
FFV/A, bör kunna genomföras utan större personalinsatser. FFV/A däremot
befarar att informationsutbytet mellan myndigheterna om överskottsmateriel
kommer att bli svårt att genomföra och att det kan uppfattas
som mycket byråkratiskt. Företaget är därför tveksamt till utredningens
övervägande i denna del, men det är ändå berett att mot ersättning ta fram
ett informationsblad enligt utredningens förslag. Enligt statskontoret förefaller
synpunkterna om ett informationsblad inte vara samordnade med
rapportens synpunkter på hur försäljning bör gå till. Statskontoret anser
därför att frågan om ett informationsblad bör prövas i samband med att
reglerna om försäljning ses över.

2.7 Övrigt

I rapporten har frågan om försäljning av överskottsmateriel till personalen
berörts. FFV/A har i sitt remissyttrande särskilt tagit upp denna fråga.
FFV/A anser att sådan försäljning är positiv från personalpolitisk synpunkt,
men framhåller att förfarandet från företagsekonomisk synpunkt
inte är tillfredsställande.

FFV/A har i sitt yttrande sammanfattningsvis anfört att företaget tillsammans
med många myndigheter har utvecklat en praxis vad avser avyttring
av övertalig materiel och att det är dess förhoppning att denna praxis,
som bygger på för bägge parter företagsekonomiska principer, inte bryts
upp. FFV/A anser att om kungörelsen om övertalig eller kasserad materiel
och inventarier avvecklas bör staten i någon form fastställa att denna
praxis inte upphör.

Förs. 1987/88:23

Bilaga

Innehållsförteckning

Förs. 1987/88:23

Revisorernas förslag

1 Genomförd granskning 1

2 Revisorernas överväganden 2

2.1 Översyn av reglerna vid försäljning av överskottsmateriel 2

2.2 Myndigheternas disposition av intäkter från överskottsförsäljning
4

2.3 Registrering av inventarier 4

2.4 Återanvändning av inventarier 5

3 Hemställan 6

Bilaga

1 Rapporten 8

2 Remissyttrandena 10

2.1 Allmänna synpunkter på rapporten 10

2.2 Skyldigheten att utnyttja FFV/A vid försäljning av överskottsmateriel
10

2.3 Översyn av reglerna vid försäljning av överskottsmateriel 11

2.4 Myndigheternas disposition av intäkter från överskottsförsäljning
12

2.5 Registrering av inventarier 12

2.6 Återanvändning av inventarier 13

2.7 Övrigt 13

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988