Förslag till riksdagen1987/88:18 (Framställning / redogörelse 1987/88:18)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1987/88:18

Riksdagens revisorers förslag angående
kostnaderna vid statens invandrarverks
flyktingförläggningar

; . ,'':ii j r; i i r j ; ■ i. V

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av kostnaderna vid
statens invandrarverks (SIV) flyktingförläggningar. Denna granskning har
genomförts som en andra etapp i granskningsärendet Flyktinginvandringen
till Sverige m.m. (förs. 1986/87:18). Revisorerna har vid granskningen
kartlagt och analyserat kostnadsutfallet budgetåren 1985/86 och 1986/87 vid
de 23 förläggningar som SIV drev i egen regi budgetåret 1986/87.

Revisorernas granskning har visat att det nu föreligger en betydande
besparingspotential inom förläggningsverksamheten. Granskningen har gett
vid handen att det torde vara möjligt att åstadkomma årliga besparingar på
flera tiotals miljoner kronor. Detta skulle kunna uppnås genom en mera
effektiv och kostnadsinriktad styrning av verksamheten.

Revisorerna föreslår
att de ekonomiadministrativa styrfunktionerna vid SIV skall förstärkas,
att framförhållningen vid anskaffning av nya förläggningsplatser m m.

skall höjas,

att flyktingar och asylsökande i ökad utsträckning skall kunna medverka i
olika sysslor inom förläggningarna samt
att kontrollen vid prövning av bidrag till flyktingar och asylsökande som
vistas på SIV:s förläggningar skall effektiviseras.

En sammanfattning av granskningsrapporten (1987/88:4) Kostnaderna vid
statens invandrarverks flyktingförläggningar och av remissutfallet är som
bilaga fogad till denna skrivelse.

1 Genomförd granskning

Vid sin granskning av flyktinginvandringen till Sverige m.m. (rapport
1986/87:1, förs. 1986/87:18) uppmärksammade riksdagens revisorer även
kostnadsbilden vid SIV:s flyktingförläggningar. Revisorerna fann kostnadsnivån
och kostnadsspridningen vara sådana att en närmare granskning av
kostnaderna för förläggningsverksamheten var påkallad.

Den nu genomförda granskningen har visat att de genomsnittliga dygnskostnaderna
vid SIV:s flyktingförläggningar under budgetåret 1986/87
minskat med mer än 15 % i förhållande till föregående budgetår. Genomsnittskostnaden
var 270 kr. per dygn och flykting jämfört med 320 kr.
budgetåret dessförinnan. Vid vissa förläggningar har de genomsnittliga

Förs.

1987/88:18

1 Riksdagen 1987188. 2 sand. Nr 18

dygnskostnaderna sjunkit med mer än 50 %. Även kostnadsspridningen har Förs. 1987/88:18
minskat. Budgetåret 1985/86 pendlade de genomsnittliga dygnskostnaderna
mellan 250 kr. och 650 kr. Under budgetåret 1986/87 var motsvarande värden
202 kr. resp. 385 kr. Trots att kostnadsutvecklingen det senaste året gått i rätt
riktning uppgår dock förläggningskostnaderna alltjämt till betydande belopp.
Vid den förläggning som hade de lägsta kostnaderna uppgick månadskostnaden
per flykting till ca 6 000 kr. och vid den förläggning som hade de
högsta kostnaderna var månadskostnaden ca 12 000 kr. Den genomsnittliga
månadskostnaden beräknad på samtliga förläggningar var ca 8 100 kr.

Detta belopp fördelar sig genomsnittligt på olika ändamål enligt följande.

Löner och tolkkostnader 2 375 kr.

Administration i övrigt ~ « 660 kr.

Undervisning 1 420 kr.

Sjukvård 740 kr.

Hyror för flyktingbostäder, resorm. m. 1 475 kr.

Dagpenning, personlig utrustning 2 250 kr.

Övrigt 180 kr.

Totalt 8 100 kr.

Av den nu genomförda granskningen framgår att kostnadsspridningen
visserligen minskat men att förläggningskostnaderna fortfarande ändå är
nästan dubbelt så höga vid den dyraste förläggningen som vid den förläggning
som haft de lägsta kostnaderna. Skillnaderna mellan förläggningarna framgår
ännu tydligare om jämförelsen i stället inriktas på kostnadernas
fördelning på olika ändamål. Spridningen av de på detta sätt fördelade
förläggningskostnaderna är uppseendeväckande. Den största spännvidden
mellan högsta och lägsta värde -1:13- föreligger i fråga om kostnaderna för
undervisning av flyktingar. De, med hänsyn till de redovisade kostnadernas
storlek, mest betydelsefulla skillnaderna föreligger dock i fråga om löner för
de anställda vid förläggningarna, där spännvidden varit 1:4, samt i fråga om
de båda utgiftsslagen förvaltning, flyktingar resp. förvaltningskostnader,
administration, där den noterade spännvidden mellan högsta och lägsta
värden varit resp. 1:5 och 1:6. Spridningen av de på olika ändamål fördelade
kostnaderna framgår närmare av den sammanställning som redovisas i
bilaga, s. 11.

De vid granskningen framtagna uppgifterna om kostnadernas storlek och
fördelning utgör viktiga indikationer på inom vilka områden det föreligger en
besparingspotential och där en bättre ekonomiadministrativ styrning av

verksamheten erfordras.

2 Revisorernas överväganden

Förs. 1987/88:18

2.1 Allmänt

Revisorernas i april 1987 till riksdagen överlämnade rapport över granskningen
av flyktinginvandringen till Sverige m.m. utgjorde en lägesbeskrivning
av aktuella problem förknippade med flyktinginvandringen. Granskningen
hade inriktats på fyra huvudområden, nämligen tyngdpunkten i den
svenska flyktingpolitiken, kostnaderna för verksamheten vid de statliga
flyktingförläggningarna, flyktinginvandringens återverkan på kommunerna
samt inresekontrollen. Revisorerna anmälde därvid att mot bakgrunden av
de iakttagelser som gjorts beträffande kostnadsnivån och kostnadsspridningen
vid de statliga flyktingförläggningarna skulle en närmare granskning av
dessa kostnader genomföras som en andra etapp i granskningsärendet.

Vid remissbehandlingen av den nu företagna granskningen av kostnaderna
vid SIV:s flyktingförläggningar har båda remissinstanserna - SIV och
Svenska kommunförbundet - strukit under att en av de faktorer som mest
påverkar de totala förläggningskostnaderna är obalansen mellan flyktinginvandringens
omfattning och kommunernas mottagningskapacitet. SIV har
även framhållit betydelsen av åtgärder mot vad verket kallar irreguljär
migration. De åtgärder som enligt SIV kan vidtas är

- förebyggande av förstörande och undangömmande av identitetshandlingar,

- förstärkande av den otillräckliga gränskontrollen och

- förbättrad information om invandringspolitiken, regelsystemet och dess
tillämpning, både i Sverige och utomlands.

Revisorerna kan konstatera att remissinstanserna genom sina yttranden i
denna del har knutit an till och aktualiserat vissa av de frågeställningar som
tidigare utförligt redovisats i revisorernas förutnämnda rapport om flyktinginvandringen
till Sverige m.m.

Revisorerna finner de synpunkter och förslag som remissinstanserna nu
framfört angående dessa frågor vara ett värdefullt komplement till den
lägesbeskrivning som lämnats i den tidigare rapporten. Revisorernas skrivelse
i ärendet har ännu inte färdigbehandlats av riksdagen.

2.2 Ekonomiadministrativ styrning

Revisorerna vill inledningsvis erinra om att sedan SIV den 1 januari 1985
övertog ansvaret för den statliga flyktingmottagningen har kraven på
ytterligare platser på de statliga flyktingförläggningarna ökat kraftigt.
Förläggningsverksamheten bestod den 1 januari 1985 av 5 förläggningar
(exkl. s.k. slussar) med ca 800 platser. Den 1 mars 1988 administrerade SIV
28 egna förläggningar med totalt ca 6 000 platser. Därutöver hade SIV ansvar
för ytterligare 3 förläggningar och 16 slussar, med ett sammanlagt platsantal
på 3 500, som drivs i privat regi.

Utbyggnaden, som tidvis skett under stark tidspress, har inneburit stora
påfrestningar för SIV som för att lösa de akuta förläggningsproblemen varit
nödsakat att prioritera andra administrativa funktioner än planering, budgetering
och kostnadsuppföljning.

1 * Riksdagen 1987/88. 2 sami. Nr 18

Enligt revisorernas uppfattning har dessa omständigheter i inte oväsentlig Förs. 1987/88:18
grad bidragit till de genomsnittligt höga kostnaderna per flykting och till den
stora kostnadsspridningen mellan olika förläggningar.

Av de uppgifter SIV lämnat om kostnadsutfallet vid de statliga flyktingförläggningarna
budgetåret 1985/86 framgår att den genomsnittliga månadskostnaden
per flykting detta år varit 10 000 kr. Dessa månadskostnader hade
vid de olika förläggningarna pendlat mellan 7 500 kr. och 18 500 kr.

Revisorerna har med tillfredsställelse kunnat notera att den genomsnittliga
kostnadsnivån påföljande budgetår sjunkit med drygt 15 %. Vid några
förläggningar har kostnadsnivån sjunkit med mer än 50 %. Samtidigt har
kostnadsspridningen mellan olika förläggningar minskat med över 25 %.

SIV har i sitt yttrande till revisorerna förutskickat en fortsatt sänkning av
kostnadsnivån även under innevarande budgetår. Enligt verket beror den
positiva kostnadsutvecklingen bl.a. på att kostnadsmedvetandet hos personalen
ökat samt att kostnadskontrollen liksom budgeteringsmetoderna och
budgetuppföljningsarbetet förbättrats. SIV pekar också på det förhållandet
att SIV saknade tidigare praktisk erfarenhet från förläggningsverksamhet
när verket övertog ansvaret för flyktingmottagningen. SIV har därefter
successivt skaffat sig erfarenheter inom olika delar av verksamheten vilket,
enligt SIV, ökat effektiviteten och verkat kostnadsbesparande. Dessutom
har beläggningsgraden på SIV:s förläggningar varit hög sedan hösten 1986.

SIV medger dock att omfattningen av kostnadskontrollen varierat med de
tillgängliga personalresurserna hos SIV centralt. De medel som tilldelats
verket för den centrala administrationens arbete har enligt SIV:s mening
varit otillräckliga med hänsyn till verksamhetens kraftiga tillväxt. Detta har
också påverkat SIV:s möjligheter att avsätta resurser för ekonomistyrningen.

Revisorerna finner att de åtgärder för att effektivisera ekonomistyrningen
som SIV redovisat i sitt remissyttrande ligger i linje med de förslag om en
mera effektiv och kostnadsinriktad ekonomiadministrativ styrning av förläggningsverksamheten
som framförts i revisorernas rapport. Revisorerna
har också kunnat notera att kostnadsutvecklingen, enligt vad som framgått
av SIV:s redovisning, i stort sett gått i rätt riktning. Det finns dock anledning
att uppmärksamma verkets varning för att man framdeles kan nödgas ta i
anspråk objekt som kräver större kostnader för att ställas i ordning än
tidigare objekt. Därigenom skulle den nuvarande positiva kostnadsutvecklingen
kunna brytas. Detta stryker enligt revisorernas mening under behovet
av en bättre framförhållning vid upphandling av förläggningsplatser. Till
denna fråga återkommer revisorerna i det följande.

Revisorerna har kunnat konstatera att kostnadsspridningen mellan SIV:s
olika förläggningar alltjämt är mycket stor. De vid granskningen påtalade
skillnaderna mellan förläggningarna sedan kostnaderna fördelats på olika
ändamål framstår som uppseendeväckande.

Revisorerna har förståelse för att upphandlingssituationen kan skifta från
tid till annan, bl.a. genom de stora och svårförutsägbara svängningarna i
antalet flyktingar och asylsökande som kräver förläggningsplats, och att
detta får genomslag även på kostnadsnivån. Nu redovisade skillnader är
emellertid inte acceptabla och de ger anledning att framhålla behovet av en i

fortsatt utveckling och förstärkning av de ekonomiadministrativa styrfunk- Förs. 1987/88:18
tionerna. Revisorerna vill särskilt betona vikten av att verksamheten
planeras på sådant sätt och att kostnadsuppföljningen får en sådan utformning
att rationella val mellan olika handlingsalternativ underlättas.

De vid granskningen framtagna uppgifterna om kostnadernas fördelning
utgör viktiga indikationer på inom vilka områden åtgärder behöver vidtas.

Vid en sådan förstärkning bör kravet på en ökad professionalism inom
förläggningsverksamheten betonas. Detta bör enligt revisorernas mening
kunna uppnås såväl genom att knyta särskild expertis till verket som genom
en intensifierad och målinriktad utbildning av lämplig personal inom verket.

2.3 Förläggningsverksamheten

Bättre framförhållning

Revisorernas analys av kostnadsspridningen mellan olika förläggningar har
pekat på möjligheterna att spara flera tiotals miljoner kronor genom att
omförhandla villkoren för de dyraste förläggningarna eller genom att helt
avveckla dessa förläggningar. En viktig förutsättning för att kunna genomföra
detta är att man har tillgång till en reserv av andra tänkbara och från
ekonomisk synpunkt mera konkurrenskraftiga förläggningar.

SIV instämmer i att en bättre framförhållning, t.ex. genom en reserv av
tänkbara förläggningar, skulle vara till fördel från ekonomisk synpunkt. Den
skulle också förkorta igångsättningstiden för nya objekt och underlätta
samordningen med polismyndigheterna samt med kommuner och landsting.

En bättre framförhållning skulle även ha positiva effekter på personalplaneringen.
En viktig orsak till att framförhållningen ändå varit låg har enligt SIV
varit att verket undervärderat antalet asylsökande.

Revisorerna är väl medvetna om svårigheterna att ställa hållbara prognoser
över antalet nya asylsökande. Detta hänger i alltför hög grad samman
med oförutsebara förhållanden. Detta problem har revisorerna utförligt
behandlat i sin rapport om flyktinginvandringen till Sverige. Enligt revisorernas
mening är det just på grund av svårigheterna att förutse tillströmningen
av asylsökande som höga krav måste ställas på framförhållningen i förläggningsverksamheten
och på flyktingmottagningen i allmänhet.

Upphandlingen av förläggningsplatser är ett av de områden där SIV bör
pröva möjligheterna att utnyttja utomstående experter. Inom resebranschen
finns i dag värdefulla kunskaper och erfarenheter kring massinkvartering.

Dessa skulle sannolikt kunna bli till gagn även för SIV i den bekymmersamma
förläggningssituation som nu råder.

Val av förläggningsform

Inkvarteringen vid SIV:s förläggningar sker i allmänhet i lägenheter. Det har
i revisorernas rapport satts i fråga om inte systemet med lägenheter borde
omprövas till förmån även för andra former av provisoriska bostäder. Om
dessa förläggningar kunde läggas i eller nära de kommuner som avtalat om
att ta emot flyktingar och asylsökande skulle ökade förutsättningar skapas 5

för att tidigarelägga de olika åtgärder som syftar till att förbereda den Förs. 1987/88:18

fortsatta vistelsen i Sverige. Man skulle på detta sätt inte bara minska
behovet av platser på SIV.s förläggningar utan även lösa en del av
sysselsättnings- och aktiveringsproblemen ute på förläggningarna. Förslaget
aktualiserades vid de överläggningar med SIV som förekom under granskningen.

Remissinstanserna har i sina yttranden till revisorerna dock varit tveksamma
till detta förslag. Svenska kommunförbundet är tveksamt till att
materiellt sett enklare förläggningar skulle introduceras när den genomsnittliga
tiden för förläggningsvistelsen ökar så markant. SIV:s ställningstagande i
denna del synes hänga samman med att SIV utgått från att revisorernas
förslag innebär att lägenhetsinkvarteringen skulle avvecklas helt. Verket har
nämligen begränsat sitt yttrande till dels en förklaring om att SIV vidhåller
sin uppfattning att självhushållningsprincipen - dvs. de inkvarterade lagar sin
mat själva - är den mest ändamålsenliga, dels vissa synpunkter på de
kvantitativa kraven på kollektiva anordningar (kök, toaletter m.m.) vid
inkvartering i paviljonger och på avskrivningstidens betydelse för kostnaderna
vid inkvartering i paviljonger.

Verket har i sitt yttrande till revisorerna således inte berört att det tidigare
presenterat ett förslag om att SIV skulle få bedriva en försöksverksamhet
med s.k. kommunala mottagningscentra. Förslaget, som återges i 1988 års
budgetproposition (bil. 12), innebär att kommunerna skulle inrätta genomgångsbostäder
för flyktingar. Dessa bostäder skulle, enligt förslaget, kunna
förläggas till nedlagda ålderdomshem, sjukhem, ombyggda skollokaler osv.
Genomgångsbostäderna föreslås bli sammanförda till mottagningscentra.

Vid dessa skulle flyktingarna kunna tas emot direkt från en mottagningssluss
eller en förläggning. Försöket syftar till att tidigarelägga det kommunala
mottagandet. Enligt SIV:s bedömning skulle ett införande av sådana
kommunala mottagningscentra kunna minska behovet av förläggningsplatser
från 10 000 till 7 750 under budgetåret 1988/89. SIV beräknar att detta
system skulle innebära en besparing av inte mindre än 250 milj. kr. på
förläggningsverksamheten (anslag D 5 Överföring och mottagning av
flyktingar m.m.). Av framställningen i budgetpropositionen framgår emellertid
inte i vad mån belastningen i stället ökar på övriga anslag på
statsbudgeten.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1988/89, daterad den 27 augusti
1987, anför SIV följande om förslagets kostnadsmässiga effekter.

Förläggningsvistelse är dyrare än kommunalt mottagande. Varje åtgärd som
medför att behovet av förläggningsplatser minskar är därför ekonomiskt
motiverad. Därtill kommer att en kvalitetshöjning av mottagandet kan
väntas medföra att den tid under vilken flyktingen är bidragsberoende
minskar, vilket innebär en ytterligare besparing för den offentliga sektorn.

Förslaget skulle således innebära att den totala belastningen på den
offentliga sektorn minskar.

Det föredragande statsrådet har i 1988 års budgetproposition anmält att
han avser föreslå regeringen att uppdra åt SIV att bedriva försöksverksamhet
i begränsad omfattning under nästa budgetår. .

Genom det förslag om kommunala mottagningscentra som aktualiserats i
1988 års budgetproposition har emellertid revisorernas synpunkter på
förläggningsformen ändå blivit beaktade. Revisorerna anser sig därför inte
ha anledning att nu driva frågan vidare i denna del. Revisorerna förutsätter
dock att riksdagen kommer att få ta del av en mera fullständig redovisning av
de med förslaget förenade kostnaderna innan beslut fattas om att det
planerade systemet med kommunala mottagningscentra skall tillämpas i
större omfattning.

Flyktingarnas medverkan i förläggningsarbetet

Den genomsnittliga vistelsetiden vid SIV:s förläggningar, som under budgetåret
1986/87 uppgick till 4,5 månader, är nu uppe i ca 8-9 månader. Den
totala vistelsetiden på förläggning (inkl. slussar) är för närvarande i
genomsnitt 11-12 månader. Förläggningsvistelsen bör enligt riksdagens
beslut inte överstiga 2-4 veckor. En av orsakerna till de långa förläggningstiderna
är svårigheterna för kommunerna att ta emot ett ständigt ökande antal
flyktingar och asylsökande på grund av bostadsbristen.

De långa vistelsetiderna på förläggningarna är inte enbart ett ekonomiskt
problem. De har i ökande omfattning blivit också ett socialt problem.
Sysslolösheten under de långa väntetiderna har i många fall verkat passiviserande
och socialt nedbrytande, vilket i olika avseenden påverkat förläggningsmiljön.
Påfrestningarna har givetvis förstärkts av ovissheten om
utgången i asylärendet. SIV har i sitt remissyttrande bl.a. pekat på att ett
relativt stort antal platser på förläggningarna inte kunnat utnyttjas på grund
av psykisk sjukdom eller instabilitet, suicidrisk och asocialitet. Passiviseringen
kan också komma att försvåra den fortsatta integreringen av flyktingarna i
det svenska samhället.

Remissorganen är i princip positiva till att flyktingarna medverkar i
förläggningsarbetet. SIV anser visserligen inte att det därigenom skulle vara
möjligt att uppnå några kostnadsbesparingar i själva förläggningsarbetet,
men framhåller att flyktingarnas medverkan ändå bör vara ägnad att sänka
kostnaderna för det allmänna genom att främja den fortsatta integreringen i
samhället. Vidare skulle man enligt SIV på detta sätt kunna uppnå en högre
effektivitet genom att de övergripande målen för flyktingmottagandet
främjas.

SIV har i detta sammanhang erinrat om statsmakternas bestämda avsikt att
i framtiden ha korta förläggningstider. Därigenom skulle enligt SIV:s
bedömning möjligheterna för flyktingarna och de asylsökande att medverka i
förläggningsarbetet minska avsevärt.

Revisorerna vill betona vikten av att de nu oacceptabelt långa förläggningstiderna
minskas. Som nyss nämnts bör förläggningsvistelsen enligt
riksdagens beslut inte överstiga 2-4 veckor. Möjligheterna att inom en
närmare framtid uppnå detta mål framstår emellertid i dag som ytterst
begränsade. De prognoser över behovet av förläggningsplatser som redovisats
i bl.a. SIV:s remissyttrande, årets budgetproposition och riksrevisionsverkets
nyligen framlagda rapport om flyktingmottagningen pekar i stället på
en mycket kraftig ökning av beläggningen under detta år och därmed också

Förs. 1987/88:18

av förläggningstiderna. Revisorerna finner det mot denna bakgrund vara
angeläget att betona att den kortsiktiga, operativa planeringen måste utgå
från de faktiska förutsättningarna för verksamheten. Revisorerna vill
samtidigt framhålla att det är betydelsefullt att även under förhållandevis
korta förläggningstider bereda de inkvarterade en meningsfull sysselsättning.

Revisorerna vill här sätta i fråga om inte den bedömning SIV gjort
angående möjligheterna att i kostnadsbesparande syfte ta till vara de
inkvarterades arbetskapacitet varit alltför pessimistisk.

Revisorerna anser det vara angeläget att det problem som sysslolösheten
under de långa förläggningsvistelserna utgör snarast får en lösning. Jämsides
med insatserna för att förkorta vistelsetiderna krävs enligt revisorernas
mening således också åtgärder för att ge flyktingarna och de asylsökande
någon form av meningsfull sysselsättning under väntetiden, t.ex. genom att
ta till vara deras arbetskapacitet inom vissa delar av förläggningsverksamheten.

2.4 Övrigt

Utplacering av flyktingar

SIV har i sitt remissyttrande anmält att en PM utarbetats om hur utplaceringen
av enskilda flyktingar skall handläggas. Frågan har tagits upp av
utredningen (A 1987:07) om översyn av organisationen av statens invandrarverk
i skrivelse till regeringen den 1 februari 1988, Principförslag till ny
organisation av statens invandrarverk. Av detta principförslag framgår att
det fortsatta utredningsarbetet kommer att ytterligare behandla denna fråga.
Revisorerna anser att frågan om ansvaret för utplacering av flyktingar på
detta sätt kommer att bli tillräckligt belyst och därigenom få sin lösning.
Revisorerna avstår därför från att föra denna fråga vidare.

Kontroll vid utbetalning av vissa bidrag

Vid ekonomiskt bistånd till flyktingar och asylsökande som vistas på SIV:s
förläggningar skall hänsyn tas till sökandens innehav av olika tillgångar.
Detta undersöks i allmänhet inte närmare. Normalt nöjer man sig med de
uppgifter som de sökande själva lämnat. Kvaliteten på dessa uppgifter skiftar
och någon form av verifiering av uppgifterna har därför framstått som
motiverad.

De asylsökande skall i samband med att polismyndigheten prövar frågan
om direktavvisning bl.a. lämna uppgift om tillgängliga medel. Vid ankomst
till s.k. slussar och andra förläggningar skall dessutom uppgift lämnas om
befintlig beklädnadsutrustning. I revisorernas rapport har föreslagits att
kopior på dessa uppgifter bör kunna fogas till den akt som följer den
asylsökande under förläggningstiden för att sedermera kunna utnyttjas vid
prövningen av de uppgifter som lämnas vid ansökan om bidrag. SIV befarar
att detta förfaringssätt skulle kräva extra arbetsinsatser med därav följande
kostnader samtidigt som effekten av de föreslagna åtgärderna sannolikt
skulle bli begränsad.

Förs. 1987/88:18

Enligt uppgifter som revisorerna senare inhämtat från rikspolisstyrelsen
utarbetas för närvarande ett förtryckt formulär benämnt Föredragnings-PM
m.m. i ärende enligt utlänningslagen. Detta formulär skall i framtiden
utnyttjas av polismyndigheterna bl.a. vid prövning om en asylsökande skall
direktavvisas. Formuläret skall upprättas i fyra exemplar och innehålla
uppgift om bl.a. tillgängliga medel. Två exemplar av denna handling sänds
till SIV och ett exemplar överlämnas till den asylsökande. Genom denna
förändring av rutinerna kommer det enligt revisorernas bedömning att bli
fullt möjligt att utan nämnvärd ökning av kostnaderna för statsverket låta ett
av dessa tre exemplar framdeles få ingå i underlaget vid prövning av
biståndsfrågan för dem som är inkvarterade vid SIV:s förläggningar.

3 Hemställan

Riksdagens revisorer hemställer

beträffande kostnaderna vid statens invandrarverks förläggningar
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om

a) en mera effektiv och kostnadsinriktad styrning av statens
invandrarverks förläggningsverksamhet,

b) en ökad framförhållning vid anskaffning av förläggningsplatser
m.m.,

c) flyktingars och asylsökandes medverkan i förläggningsarbetet,

d) effektivare kontroll vid utbetalning av bidrag till dem som vistas
på statens invandrarverks förläggningar.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Wiggo Komstedt (m), John Johnsson (s), Börje Stensson (fp),
Kjell Nilsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Bertil Jonasson (c). Birgitta Rydle
(m), Torsten Karlsson (s), Olle Aulin (m), Rune Jonsson (s), Olle Grahn (fp)
och Maja Bäckström (s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Rolf Jensen och revisionsdirektören Lars-G. Dahlbom
(föredragande).

Stockholm den 13 april 1988
På riksdagens revisorers vägnar

Wiggo Komstedt

Lars-G. Dahlbom

Förs. 1987/88:18

Sammanfattning av rapport 1987/88:4 om
kostnaderna vid statens invandrarverks
förläggningar och de remissyttranden som avgetts
över den

1 Rapporten
1.1 Bakgrund och syfte

Statens invandrarverk (SIV) övertog den 1 januari 1985 ansvaret för
flyktingmottagningen från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Förläggningsverksamheten
bestod då av sammanlagt fem förläggningsenheter med ca 800
platser. Verksamheten har därefter expanderat mycket snabbt. Den 1 juli
1987 omfattade förläggningsorganisationen ca 8 000 platser fördelade på 26
utredningsförläggningar och på 12 s.k. slussar, där asylsökande inkvarteras i
avvaktan på att plats kan beredas på en utredningsförläggning.

Utbyggnaden av förläggningsorganisationen har tidvis skett under stark
tidspress, vilket i olika avseenden präglat SIV:s planering av verksamheten.
När SIV övertog ansvaret för flyktingförläggningarna saknade det centrala
verket dessutom tidigare erfarenhet från sådan förläggningsverksamhet.

Riksdagens revisorer kom vid sin granskning av flyktinginvandringen till
Sverige m.m. (förs. 1986/87:18) att även uppmärksamma kostnaderna för
SIV:s flyktingförläggningar. Under budgetåret 1985/86 hade dygnskostnaderna
per flykting vid de olika förläggningarna pendlat mellan 250 och 650 kr.
Den genomsnittliga dygnskostnaden för samtliga förläggningar hade uppgått
till 320 kr., vilket motsvarar ca 10 000 kr. per månad. De sammanlagda
förläggningskostnaderna detta år uppgick till drygt 300 milj. kr. Revisorerna
fann kostnadsspridningen och kostnadsnivån vara sådana att en närmare
granskning var påkallad.

1.2 Granskningens omfattning och inriktning

Revisorernas granskning av förläggningsverksamheten har begränsats till de
23 flyktingförläggningar som administrerades av SIV budgetåret 1986/87.
Verksamheten vid s.k. slussar och andra genomgångsförläggningar, där de
asylsökande vistas i avvaktan på att plats kan erhållas vid någon av SIV:s
förläggningar har inte granskats. Dessa slussförläggningar drivs dessutom
inte i SIV:s regi. Inte heller de i privat regi drivna förläggningarna i
Sandviken och Säffle har granskats. Kostnaderna vid de 23 granskade
förläggningarna har uppgått till ca 330 milj. kr. vilket är drygt 60 % av de ca
540 milj. kr. som kostnaderna för verksamheten vid förläggningar och slussar
uppgick till totalt sett under budgetåret 1986/87. Till de angivna beloppen
kommer kostnaderna för förläggningsverksamheten vid SIV centralt.

Vid granskningen har de kostnadsbestämmande faktorerna för verksamheten
närmare analyserats. Tonvikten har därvid lagts på förhållandena
under budgetåret 1986/87. Även formerna för den ekonomiadministrativa
styrningen av verksamheten har behandlats.

Förs. 1987/88:18

Bilaga

1.3 Kostnaderna för SI V:s förläggningsverksamhet

De totala kostnaderna för SIV:s förläggningsverksamhet har stigit till nära
540 milj. kr. budgetåret 1986/87 jämfört med drygt 300 milj. kr. budgetåret
dessförinnan. Denna ökning hänger samman med den kraftiga expansionen
av förläggningsverksamheten. Den genomsnittliga kostnaden per förläggningsdygn
vid SIV:s förläggningar har i stället minskat. Jämsides med denna
sänkning av de genomsnittliga dygnskostnaderna har också kostnadsspridningen
mellan olika förläggningar minskat.

Granskningen har visat att de genomsnittliga dygnskostnaderna vid SIV:s
flyktingförläggningar under budgetåret 1986/87 minskat med mer än 15 % i
förhållande till föregående budgetår. Genomsnittskostnaden var 270 kr. per
dygn jämfört med 320 kr. budgetåret dessförinnan. Vid vissa förläggningar
har de genomsnittliga dygnskostnaderna sjunkit med mer än 50 %. Även
kostnadsspridningen har minskat. Budgetåret 1985/86 pendlade de genomsnittliga
dygnskostnaderna mellan 250 kr. och 650 kr. Under budgetåret
1986/87 var motsvarande värden 202 kr. resp. 385 kr.

Det kan alltså inledningsvis konstateras att kostnadsutvecklingen det
senaste året gått i rätt riktning. Inkvarteringskostnaderna uppgår dock
alltjämt till betydande belopp. Vid den förläggning som hade de lägsta
kostnaderna uppgick månadskostnaden per flykting till ca 6 000 kr. och vid
den förläggning som hade de högsta kostnaderna var månadskostnaden ca
12 000 kr. Den genomsnittliga månadskostnaden beräknad på samtliga
förläggningar var ca 8 100 kr.

Av det föregående framgår att kostnadsspridningen visserligen minskat
under budgetåret 1986/87 men att förläggningskostnaderna ändock är nästan
dubbelt så höga vid den dyraste förläggningen som vid den förläggning som
haft de lägsta kostnaderna. Skillnaden mellan förläggningarna blir väsentligt
större om jämförelsen i stället inriktas på kostnadernas fördelning på olika
ändamål. 1 följande sammanställning visas de högsta och lägsta värdena för
den på olika ändamål fördelade dygnskostnaden enligt vad som noterats vid
de 23 undersökta förläggningarna budgetåret 1986/87.

Ändamål	Lägsta värde	Högsta värde	Förhållandet mellan lägsta och högsta värde
Löner	37 kr.	145 kr.	1:3,9
Tolkkostnad	7 kr.	25 kr.	1:3,6
Förvaltn. kostn., adm.	12 kr.	72 kr.	1:6
Personlig utrustning, kontantbidrag	62 kr.	87 kr.	1:1.4
Barn- och fritidsverksamhet	2 kr.	7 kr.	1:3,5
Undervisning, flykting	3 kr.	38 kr.	1:12,7
Sjukvård	11 kr.	54 kr.	1:4,9
Förvaltning, flykting	22 kr.	107 kr.	1:4,9
Summa	156 kr.	535 kr.	1:3,4

Förs. 1987/88:18

Bilaga

1.4 Ekonomiadministrativ styrning

Vid en bedömning av kostnaderna vid SIV:s flyktingförläggningar måste
man ta hänsyn till de speciella omständigheter som förelegat vid uppbyggnaden
av verksamheten. Behovet av förläggningsplatser har ökat snabbt sedan
SIV i januari 1985 övertog ansvaret från AMS för flyktingförläggningarna.
Behovet av ytterligare förläggningsplatser uppgick under andra halvåret
1987 till ca 400 platser per månad. Detta motsvarar ungefär en ny medelstor
förläggning var fjortonde dag. Den tidspress som rått vid uppbyggnaden av
denna förläggningsverksamhet har haft till följd att andra funktioner än
planering, budgetering och kostnadskontroll prioriterats.

Verksamheten vid SIV:s förläggningar har emellertid pågått under en så
lång tid och fått en sådan omfattning att de ekonomiadministrativa aspekterna
på verksamheten måste ges ökad tyngd. Det föreligger nu en betydande
besparingspotential inom detta område.

Den stora kostnadsspridningen pekar på behovet av fastare kostnadsnormer
vid budgeteringen. De exempel som redovisats i revisorernas rapport,
där man utgått från kostnadernas medianvärden, har gett vid handen att en
anpassning till sådana normvärden vid de förläggningar som i dag har högre
kostnader på sikt skulle kunne ge årliga kostnadsminskningar på flera tiotals
miljoner kronor.

Detta förutsätter att verksamheten planeras på så lång sikt att det blir
möjligt att göra rationella val mellan olika förläggningsalternativ. Det krävs
också att den löpande redovisningen av kostnadsutfallet läggs upp på ett
sådant sätt att dessa val underlättas. Sambandet mellan verksamhetens mål
och kostnader måste framgå klarare, bl.a. vid val mellan alternativa
förläggningsformer.

1.5 Förläggningsverksamheten

Bättre framförhållning

SIV har under vissa perioder med ett starkt ökande antal asylsökande
tvingats förhandla om öppnandet av nya förläggningar under stark tidspress.
I sådana akuta situationer blir SIV:s förhandlingsposition svag och möjligheterna
att göra rationella val mellan alternativa förläggningar begränsade.
Den nu rådande bristen på tillgängliga förläggningsplatser driver i sig upp
kostnadsnivån och skulle kunna äventyra de kostnadsminskningar som
uppnåtts under senare år. I revisorernas rapport har därför föreslagits att SIV
bör närmare inventera beståndet av tänkbara nya förläggningar och träffa
preliminära avtal. Förberedelsearbetet bör i dessa fall ha drivits så långt,
t.ex. i fråga om personalplanering och byggnadsteknisk anpassning, att
verksamheten kan sättas i gång med förhållandevis kort varsel. En sådan
reserv skulle också öka möjligheterna för SIV:s ledning att vidta erforderliga
åtgärder för att förbättra kostnadsstrukturen inom förläggningsbeståndet.

Förs. 1987/88:18

Bilaga

Val av förläggningsform

Enligt SIV:s mål och riktlinjer för förläggningsverksamheten skall förläggningsvistelsen
så långt möjligt spegla den verklighet som möter ute i
samhället. Bl.a. av detta skäl har lägenhetsalternativet prioriterats vid val av
förläggningsform. I revisorernas rapport har satts i fråga om en inkvarteringsform,
där 5-6 främmande personer placeras ihop i en trerumslägenhet
är lämpligare från anpassningssynpunkt än andra billigare inkvarteringsformer.
Aven den tilltagande bostadsbristen talar för en omprövning av
systemet med lägenheter till förmån för andra former av provisoriska
bostäder. SIV skulle därigenom även ges ökade möjligheter att välja nya
förläggningsorter. De provisoriska förläggningarna skulle t.ex. kunna läggas
i eller nära de kommuner som avtalat om att ta emot flyktingar och
asylsökande.

På så vis skulle ökade förutsättningar skapas för SIV att tillsammans med
de kommuner som sedermera skall ta emot flyktingarna tidigarelägga de
olika åtgärder som syftar till att förbereda den fortsatta vistelsen i Sverige.
Därigenom skulle också en del av sysselsättnings- och aktiveringsproblemen
ute på förläggningarna kunna lösas.

Beläggningsgraden

Vid revisorernas granskning av kostnaderna för förläggningsverksamheten
har konstaterats att huvuddelen av dessa kostnader påverkas endast marginellt
av måttliga förändringar i antalet inkvarterade flyktingar. Beläggningsgraden
blir därför en viktig kostnadsbestämmande faktor vid beräkningen av
dygnskostnaden för en flykting. Beräkningar som utförs vid granskningen
har gett vid handen att förläggningskostnaderna skulle kunna sänkas med
cirka 2 milj. kr. för varje procentenhet beläggningsgraden kan ökas.

Den genomsnittliga beläggningsgraden var under budgetåret 1986/87
endast ca 80 %. Vid beräkning av beläggningsgraden har man utgått från ett
riktvärde över antalet platser som SIV bedömt det vara praktiskt möjligt att
utnyttja. Beläggningsgraden har därefter väsentligt ökat. Enligt en undersökning
som utfördes per den 1 oktober 1987 var beläggningen vid denna
tidpunkt drygt 98 %. Den snabba höjningen av beläggningsgraden till
genomsnittligt cirka 100 % ger anledning att sätta i fråga om inte det
framräknade riktvärdet är för lågt. Mot denna bakgrund synes det, enligt vad
som anförts i revisorernas rapport, nu föreligga skäl att ompröva de hitintills
tillämpade principerna för beräkning av antalet nettoplatser (normalbeläggning).

Flyktingarnas medverkan i förläggningsarbetet

Lönekostnaderna uppgår till cirka en tredjedel av de totala förläggningskostnaderna.
Vid granskningen har mot denna bakgrund förslag väckts angående
möjligheterna att ta till vara flyktingarnas och de asylsökandes arbetskapacitet
inom vissa delar av förläggningsverksamheten - t.ex. barn- och fritidsverksamhet
samt vård och underhåll av gemensamma utrymmen. Då
förslaget, utöver vissa besparingar, även torde innebära ökade möjligheter

Förs. 1987/88:18

Bilaga

att aktivera de inkvarterade under den förhållandevis långa förläggningsvistelsen
synes det enligt rapporten vara meningsfullt att ytterligare överväga
formerna för en sådan medverkan i förläggningsarbetet.

1.6 Övrigt
Utplacering av flyktingar

Frågor om utplacering av enskilda flyktingar handläggs för närvarande av
personalen på de olika förläggningarna i samråd med berörd personal på SIV
centralt. Detta innebär ett komplicerat nätverk där personalen vid närmare
30 olika förläggningar skall följa utplaceringsläget vid de ca 250 kommuner
som tecknat avtal med SIV om att ta emot flyktingar. I revisorernas rapport
har mot denna bakgrund satts i fråga om inte ansvaret för utplacering av
flyktingar till kommunerna bör föras över från de enskilda förläggningarna
till exempelvis de fyra huvudförläggningarna i Alvesta, Flen, Hallstahammar
och Landskrona.

Kontroll vid utbetalning av vissa bidrag

Av SIV:s anvisningar om ekonomiskt bistånd till flyktingar och asylsökande
som vistas på förläggning framgår klart att sådana bidrag endast skall utgå om
behov föreligger. Behovsprövningen är emellertid en grannlaga uppgift och
normalt nöjer man sig med de uppgifter som de sökande själva lämnat.
Kvaliteten på dessa uppgifter skiftar och någon form av verifiering av
uppgifterna framstår därför som motiverad.

De asylsökande skall i samband med att polismyndigheten i inreseorten
prövar frågan om direktavvisning bl.a. lämna uppgift om tillgängliga medel.
Vid ankomst till s.k. slussar och andra förläggningar skall desutom uppgift
lämnas om befintlig beklädnadsutrustning. Det har i rapporten övervägts om
inte kopior på dessa uppgifter bör kunna fogas till den akt som följer den
asylsökande under förläggningstiden för att sedermera kunna utnyttjas vid
prövningen av de uppgifter som lämnas vid ansökan om bidrag.

1.7 Förslagen

De iakttagelser som gjorts under granskningen av SIV:s förläggningsverksamhet
har lett fram till följande förslag.

- Åtgärder bör vidtagas för att effektivisera kostnadskontrollen.

- Formerna för kostnadsredovisningen skall anpassas till behovet av en
effektivare kostnadskontroll.

- Underlaget för planering och budgetering bör ses över.

- Framförhållningen inom förläggningsverksamheten bör ökas genom
uppbyggandet av en reserv av tänkbara nya förläggningar.

- Principerna för val av förläggningsform bör ses över.

- Åtgärder bör vidtas för att ytterligare höja beläggningsgraden på
förläggningarna.

- Möjligheterna att ta till vara flyktingarnas och de asylsökandes arbetska -

Förs. 1987/88:18

Bilaga

pacitet inom förläggningsverksamheten bör utredas.

- Ansvaret för utplacering av flyktingar bör föras över från de lokala
förläggningarna till de fyra regionala huvudförläggningarna.

- Bättre information vid prövning av vissa bidrag till flyktingar och
asylsökande som vistas på förläggningar.

2 Remissyttrandena

Yttranden över rapporten har avgetts av statens invandrarverk (SIV) och
Svenska kommunförbundet.

2.1 Allmänt

Såväl SIV som Svenska kommunförbundet har i sina remissyttranden
betonat att det helt överskuggande problemet för flyktingmottagandet är
bristen på kommunplatser. Obalansen mellan flyktinginvandringen och
kommunernas mottagningskapacitet leder till att allt fler flyktingar måste
stanna kvar på de statliga flyktingförläggningarna allt längre tid. Denna
obalans blir därigemom en av de faktorer som mest påverkar de totala
förläggningskostnaderna. Båda remissinstanserna har angett den rådande
bostadsbristen som det viktigaste hindret för kommunerna att öka flyktingmottagningen.
SIV påpekar att kommunerna har ansvaret för bostadsförsörjningen.
Verket ger uttryck för den bedömningen att åtgärder för att
stimulera kommunerna att ytterligare fullgöra detta ansvar skulle vara ett
statsfinansiellt lönsamt sätt att minska kostnaderna för förläggningsverksamheten.
Kommunförbundet framhåller för sin del att ett ökat bostadsbyggande
kan ge märkbara effekter först efter några år.

För att det skall bli möjligt att uppnå balans mellan antalet flyktingar och
asylsökande å ena sidan och antalet nya platser i den kommunala flyktingmottagningen
å den andra, framhåller SIV att åtgärder måste vidtas även mot
vad som kallas irreguljär migration. De åtgärder som enligt SIV kan vidtas är

- förebyggande av förstörande och undangömmande av identitetshandlingar,

- förstärkande av den otillräckliga gränskontrollen och

- förbättrad information om invandringspolitiken samt om det rådande
regelsystemet och dess tillämpning, både i Sverige och utomlands.

SIV pekar också på det förhållandet att de stora totala kostnaderna för
förläggningsverksamheten i Sverige minskar utrymmet för att förverkliga
målet att tyngdpunkten på våra flyktingpolitiska insatser skall ligga utomlands.
För närvarande är förhållandet utpräglat det motsatta. Enligt SIV är
de sammanlagda statliga kostnaderna för flyktingmottagandet i Sverige nu
betydligt högre än totalkostnaderna för FN:s flyktingkommissaries verksamhet
i olika delar av världen.

Dessa problemställningar har tidigare redovisats i revisorernas rapport om
flyktinginvandringen till Sverige m.m. (rapport 1986/87:1). De har därför
inte på nytt tagits upp i föreliggande rapport.

När det gäller frågor som behandlats i den nu aktuella rapporten om
kostnaderna vid SIV:s flyktingförläggningar har Svenska kommunförbundet
begränsat sitt yttrande till de förslag som enligt Kommunförbundets mening

Förs. 1987/88:18

Bilaga

direkt och konkret berör kommunernas relationer till flyktingförläggningarna.

2.2 Ekonomiadministrativ styrning

SIV vidgår i väsentliga drag vad som anförts i revisorernas rapport om
behovet av en mera effektiv och kostnadsinriktad ekonomiadministrativ
styrning av förläggningsverksamheten. SIV har framhållit att resurserna för
ekonomistyrningen påverkats av att statsmakterna, enligt verkets mening,
tilldelat SIV otillräckliga medel för den centrala administrationens arbete.
Kostnadskontrollen har enligt vad SIV anför getts stor vikt vid resursfördelningen.

SIV har gjort den bedömningen att verket nu på ett helt annat sätt än
tidigare bemästrar situationen. Detta har uppnåtts bl.a. genom att SIV
successivt skaffat sig erfarenheter inom olika delar av förläggningsverksamheten,
som när den övertogs från arbetsmarknadsstyrelsen i januari 1985 var
en helt ny verksamhet för SIV. Dessa erfarenheter har enligt SIV ökat
effektiviteten och verkat kostnadsbesparande, vilket också framgår av de
sjunkande dygnskostnaderna vid SIV:s förläggningar. Denna utveckling
väntas, enligt vad SIV anför, fortsätta även under innevarande budgetår.

Andra omständigheter som, enligt vad SIV anför, har effektiviserat
ekonomistyrningen är bl.a. att kostnadskontrollen och budgeteringsmetoderna
liksom budgetuppföljningsarbetet successivt förbättrats. Verket har
genom att ökade resurser avsatts för budgeteringsarbetet under det senaste
budgetåret kunnat intensifiera detta arbete.

Beträffande förslaget om en översyn av underlaget för planering och
budgetering av förläggningsverksamheten anger SIV att verket inför budgetåret
1988/89 tillämpar en ny budgetmodell. Denna hoppas verket skall
komma att tillgodose kraven på en effektivare kostnadskontroll och ökad
handlingsfrihet vilket också skulle stimulera och bidra till ett ökat kostnadsmedvetande
och en ökad rättvisa mellan förläggningarna.

Den nya budgetmodellen bygger på att det som komplement till förläggningarnas
totalbudget även upprättas en intern särbudget, på SIV benämnd
rambudget, över sådana utgifter som kan påverkas på förläggningsnivå och
där förläggningarna själva i princip föreslår medelsdispositionen.

SIV informerar om att den ansvariga personalen på SIV centralt och
förläggningscheferna gemensamt dels i december 1987, dels i februari 1988
behandlat budgetutfallet för föregående budgetår, budgetläget för innevarande
budgetår samt planeringen av budgetarbetet för nästkommande
budgetår. Därmed borde enligt SIV de synpunkter som anförts i rapporten
om det aktuella behovet av information för planering och ledning av
verksamheten vara tillgodosedda.

SIV har anmält att man företagit eller beslutat om vissa förändringar i
redovisningen av kostnaderna för förläggningsverksamheten. Genom redan
vidtagna åtgärder kommer det att bli möjligt att mera noggrant fördela t.ex.
hyreskostnaderna på olika verksamhetsgrenar. Investeringskostnader som
uppstår i samband med att förläggningsverksamheten utökas eller förändras
vid existerande förläggningar kommer att kunna särskiljas från driftskostna -

Förs. 1987/88:18

Bilaga

derna. I anslutning till den pågående utredningen om SIV:s framtida
organisation utreder verket även om kostnader för t.ex. personal i högre grad
än hittills bör belasta verksamhetsgrenar. Om ett sådant beslut fattas skulle
det, enligt SIV, för förläggningsverksamheten innebära att huvudbokskontot
för personal tas bort och samtliga personalkostnader fördelas på den
verksamhet som var och en är anställd för.

2.3 Förläggningsverksamheten

Bättre framförhållning

SIV instämmer i att en bättre framförhållning, t.ex. genom en reserv av
tänkbara förläggningar, skulle vara till fördel i olika avseenden. Verkets
förhandlingsposition skulle sålunda stärkas vid upphandling av förläggningstjänster
samtidigt som igångsättningstiden skulle kunna minskas med 2-3
månader genom att övriga berörda myndigheter kunde kontaktas i god tid
och genom att ritningar för ombyggnad skulle vara klara. Preliminära avtal
om förläggningsobjekt skulle även kunna underlätta personalplaneringen -rekryteringsprocessen tar nu 3—4 månader i anspråk.

SIV är, trots de nämnda fördelarna, osäkert om man på detta sätt kan
sänka kostnaderna för förläggningsverksamheterna. SIV påpekar också att
det nu återstår få objekt som kan komma i fråga för preliminära avtal om
nuvarande kvalitetsnormer skall tillämpas. Enligt SIV kan det dock inte
uteslutas att standardsänkningar måste accepteras för att över huvud taget få
fram tillräckligt med inkvarteringsplatser. Verket kommer nu att ytterligare
studera denna fråga.

Val av förläggningsform

Både SIV och Svenska kommunförbundet är tveksamma inför förslaget om
en omprövning av principerna för val av förläggningsform till förmån för
andra former av provisoriskt boende än i lägenheter. De två remissinstanserna
synes därvid ha utgått från att avsikten skulle vara att lägenhetsalternativet
avvecklas. Remissinstanserna har inte diskuterat hur andra förläggningsformer
kan utnyttjas som komplement i förläggningsverksamheten, t.ex.
inför utplaceringen i kommunerna.

Beläggningsgraden

Enligt SIV:s bedömning kan den genomsnittliga beläggningen inte nämnvärt
höjas utöver det nu tillämpade normvärdet på 80 % av det totala antalet
bäddplatser. Verket anser detta värde vara en rimlig generell riktpunkt för
beräkning av antalet beläggningsbara platser. Verket påpekar dock att
förhållandena varierar från förläggning till förläggning beroende på lägenhetssammansättning,
utflyttningstakt etc. Dessutom kan förhållandena
variera från tid till annan vid samma förläggning beroende på ombyggnadsarbeten
m.m. SIV anför att verket därför nu arbetar med att ta fram ett nytt
system med rikttal anpassade till den aktuella situationen vid var och en av
SIV:s förläggningar.

Förs. 1987/88:18

Bilaga

Flyktingarnas medverkan i förläggningsarbetet

Såväl SIV som Svenska kommunförbundet ställer sig positiva till förslaget att
flyktingarnas arbetskapacitet skall utnyttjas i förläggningsarbetet. Enligt
Kommunförbundet skulle man därigenom kunna motverka en passivisering
under den långa väntan på kommunplatser. Även SIV framhåller de sociala
aspekterna i frågan.

Verket menar att på sikt bör flyktingarnas medverkan i förläggningsarbetet
vara ägnad att sänka kostnaderna för det allmänna genom att främja den
fortsatta integreringen i samhället. Även effektiviteten i förläggningsarbetet
bör kunna höjas genom att de övergripande målen för flyktingmottagandet
främjas. Däremot anser SIV det inte bli möjligt att uppnå några kostnadsbesparingar
i själva förläggningsarbetet genom att ta till vara flyktingarnas och
de asylsökandes arbetskapacitet. En sådan medverkan är tidsödande och
ställer stora krav på personalen på förläggningarna. Det kommer därför,
enligt SIV:s bedömning, inte att skapas några möjligheter att minska
personalstyrkan på detta sätt.

SIV erinrar om att begränsade försök också har gjorts inom barn- och
fritidsverksamhet samt vård och underhåll av gemensamma utrymmen men
att det visat sig svårt att nå större resultat. Enskilda flyktingar och
asylsökande undviker att ta ansvar som kan bringa dem i konflikt med andra
på förläggningen, t.ex. ansvar för att stänga gemensamma lokaler för dagen.
Vistelsetiderna är varierande. Förändringarna i flyktinggrupperna gör det
svårt att få kontinuitet, även om vistelsetiderna för närvarande är långa.

Enligt invandrarverkets erfarenheter är det svårt men ändå möjligt att få
flyktingar och asylsökande att aktivare delta i arbetet på förläggningarna.
För att uppnå detta kommer verket redan under innevarande budgetår att
inleda en studie av frågan. Verket kommer därvid även att uppmärksamma
kostnadsaspekterna när det gäller olika insatser för att aktivera flyktingarna
och de asylsökande i förläggningsarbetet.

2.4 Övrigt

Utplacering av flyktingar

SIV anmäler att frågan om var i verkets organisation utplaceringen av
enskilda flyktingar skall handläggas för närvarande utreds i samband med
den organisationsöversyn som pågår inom verket. SIV avvaktar därför
resultatet av detta utredningsarbete.

Svenska kommunförbundet instämmer i att många kommuner i dag
uppfattar det som besvärande att dagligen uppvaktas från ett flertal
förläggningar med förfrågan om kommunplatser. Kommunförbundet framhåller
att det också finns en stor skepsis mot att centralisera kommunkontakterna.
Enligt förbundets mening är kommunerna i de flesta fall angelägna om
direktkontakter med berörd förläggning bl.a. i syfte att på ett tidigt stadium
försöka förebygga en situation som kan leda till en omfattande vidareflyttning
från uttagningskommunen till andra orter.

Förs. 1987/88:18

Bilaga

Kontroll vid utbetalning av vissa bidrag

SIV delar den i revisorernas rapport framförda uppfattningen att de
uppgifter om innehavda tillgångar som skall ligga till grund för verkets beslut
om ekonomiskt bistånd till flyktingar och asylsökande är av skiftande
kvalitet. Verket betonar dock att den ordning som föreslagits i rapporten,
nämligen att polisens uppgifter från tidigare utredningar om innehavda
tillgångar skulle användas som kontrolluppgift, sannolikt skulle ha en
tämligen begränsad effekt. Det är, enligt SIV:s bedömning, nämligen mycket
sällan som de asylsökande uppger att de har tillgångar av betydelse.

SIV menar att det påtalade problemet skulle kunna undanröjas om man i
stället återinförde en ordning med lån i stället för bidrag. Skulden skulle
sedermera kunna avskrivas vid betalningsoförmåga. SIV erinrar om att enligt
jämlikhetsmålet för invandrarpolitiken, som även gäller nyanlända flyktingar
med tillstånd att stanna i Sverige, skall man eftersträva samma rätt till
bistånd för flyktingar som för svenska medborgare. En avvägning måste
därför ske mellan olika intressen.

Förs. 1987/88:18

1 . - • ■ [(fftBTT
Bilaga

/■ > t

Innehållsförteckning

Förs. 1987/88:18

1 Genomförd granskning 1

2 Revisorernas överväganden 3

2.1 Allmänt 3

2.2 Ekonomiadministrativ styrning 3

2.3 Förläggningsverksamheten 5

2.4 Övrigt 8

3 Hemställan 9

Bilaga

1 Rapporten 10

1.1 Bakgrund och syfte 10

1.2 Granskningens omfattning och inriktning 10

1.3 Kostnaderna för SIV:sförläggningsverksamhet 11

1.4 Ekonomiadministrativ styrning 12

1.5 Förläggningsverksamheten 12

1.6 Övrigt 14

1.7 Förslagen 14

2 Remissyttrandena 15

2.1 Allmänt 15

2.2 Ekonomiadministrativ styrning 16

2.3 Förläggningsverksamheten 17

2.4 Övrigt 18

gotab Stockholm 1988 14994