Förslag till riksdagen1987/88:13
Framställning / redogörelse 1987/88:13
Förslag till riksdagen
1987/88:13
Riksdagens förvaltningsstyrelses förslag till lag om pörs
ersättning m.m. till riksdagens ledamöter 1987/88:13
Förslaget
Förvaltningsstyrelsen lägger fram ett förslag till en ny lag om ersättning m.m.
till riksdagens ledamöter. Förslaget bygger på en översyn av den gällande
ersättningsstadgan från 1971. Översynen har utförts av en av förvaltningstyrelsen
tillsatt kommitté, bestående av riksdagsledamöterna John Johnsson
(s), ordf., Rolf Clarkson (m), Martin Olsson (c), Karin Ahrland (fp) och
Tommy Franzén (vpk). Kommittén har biträtts av förvaltningsdirektör
Gunnar Grenfors, kanslichef Lennart Persson, avdelningschef Börje Gustafsson,
föredragande Staffan Hansson och byrådirektör Harriet Ekman.
Kommitténs tidigare förslag resulterade våren 1987 i en lag (1987:110) om
ändring i ersättningsstadgan. Ändringarna berör de inledande bestämmelserna,
arvode, traktamentsbestämmelser, ersättning för kostnader och
reseförmåner (1-11 och 13 §§).
Kommittén har i mars 1988 lagt fram förslag beträffande övriga delar av
stadgan, främst pensionsbestämmelserna. Förvaltningsstyrelsen ställer sig
bakom förslaget.
Den viktigaste nyheten i förslaget är att visstidspension och avgångsvederlag
föreslås ersatta med en rätt till inkomstgaranti. Garantin innebär att en
ledamot som tjänstgjort minst tolv riksdagsår är berättigad att vid sin avgång
få 66 % av det gällande ledamotsarvodet. Garantin minskas om den
avgångne ledamoten uppbär förvärvsinkomster. Minskningen utgör 65 % av
förvärvsinkomsten minskat med två basbelopp. För ledamöter som tjänstgjort
kortare tid än tolv år eller som inte fyllt 40 år är garantin begränsad till
storleken eller tidsmässigt.
Förslaget beträffande ålders- och familjepension innebär endast smärre
ändringar. Ålderspensionen höjs med tre procentenheter från 13 till 16 % av
ledamotsarvodet.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988. De nuvarande
bestämmelserna om visstidspension och familjepension efter den som
uppbar visstidspension skall fortfarande gälla för den som den 1 juli 1988
antingen är ledamot eller tjänstgjort som ersättare minst tre år, om han inte
senast den 15 oktober 1988 skriftligen förklarar att han önskar omfattas av
bestämmelserna om inkomstgaranti.
Lagförslaget är intaget som bilaga 1.
1 Riksdagen 1987/88. 2 sami. Nr 13
Gällande bestämmelser om pensionsförmåner m. m. Förs. 1987/88:13
Egenpension för ledamot
Egenpensionsförmåner enligt ersättningsstadgan utgörs av ålders-, sjuk- och
visstidspension. Pensionsåldern inträder vid utgången av det riksdagsår
under vilket ledamoten fyller 65 år. Pensionsunderlaget utgörs vid varje
tidpunkt av det arvode för månad som utgår till en ledamot.
För hel pension fordras tolv riksdagsår. Endast år före uppnådd pensionsålder
tillgodoräknas. I fråga om sjukpension inräknas, utöver antalet
uppnådda riksdagsår, även de år som återstår till pensionsåldern.
Ålderspension utgår vid uppnådd pensionsålder eller vid den senare
tidpunkt då mandatet upphör. För den som lämnat riksdagen före pensionsåldern
föreligger dock rätt till ålderspension endast om han uppnått minst sex
riksdagsår. Pensionen är en nettopension som utgår utöver andra pensionsförmåner,
t.ex. folkpension och ATP. Beloppet utgör vid full pension 13 %
av ledamotsarvodet.
Sjukpension utgår till ledamot som före pensionsåldern frånträder sitt
uppdrag på grund av sjukdom, som är varaktig eller kan antas bli bestående
avsevärd tid. Hel sjukpension utgår med 65 % av ledamotsarvodet.
Visstidspension utgår till avgående ledamot som fyllt 50 år och som
tjänstgjort minst sex år. Hel visstidspension - 65 % av det gällande
ledamotsarvodet - betalas till den som innehaft sitt mandat i minst tolv år.
Pensionen reduceras efter en given skala till halva beloppet för den som varit
ledamot i sex år.
Sjukpension och visstidspension minskas med utgående pensionsförmåner
och, under vissa förutsättningar, sjukpenningförmåner från den allmänna
försäkringen.
Familjepension
Ersättningsstadgan innehåller också bestämmelser om rätt till familjepension
efter den som vid sin död var riksdagsledamot eller berättigad till
egenpension. Familjepensionen utgår till efterlevande make under förutsättning
att äktenskapet ingåtts senast den dag då ledamoten fyllt 60 år, samt till
efterlevande barn som ej fyllt 19 år.
Hel familjepension utgör för månad 5 % av pensionsunderlaget för en
förmånsberättigad och 10 % för två eller flera. Make erhåller alltid 5 %.
Mellan flera barn delas lika.
Änka som ej erhåller änkepension enligt tilläggspensioneringen inom den
allmänna försäkringen erhåller särskild änkepension med högst 21 % av
pensionsunderlaget.
Även familjepensionen är en nettopension som utgår utöver andra
pensionsförmåner.
Avgångsersättning
Den som inte är berättigad till pension men som tjänstgjort i minst tre år har
rätt till avgångsersättning. Ersättningen är sex månadsarvoden för den som
varit ledamot i tre men inte sex år och i övriga fall tolv månadsarvoden.
Förutom till ledamöter med tjänstgöringstid understigande sex år innebär
systemet att avgångsersättning blir aktuell då 50-årsvillkoret inte är uppfyllt.
Talmannens pensionsförmåner
Talmannen erhåller utöver pension enligt ersättningsstadgan ett så stort
belopp att de sammanlagda förmånerna motsvarar pensionen till statsministern.
På samma sätt får efterlevande till talmannen familjepensionsförmåner
som motsvarar dem som tillkommer efterlevande till statsministern.
Ersättares pensionsförmåner
Vid tillämpningen av bestämmelserna om egenpension, familjepension och
avgångsvederlag jämställs en ersättare med en ledamot.
Jämförbara pensionssystem inom det statliga och
kommunala området
Sorn en jämförelse med riksdagens ersättningsregler kan nämnas bestämmelserna
för pensionering av statsråd och statligt anställda med förordnandepension
samt förtroendevalda i kommuner och landsting.
Statsråd, verkschefer m.fl. (tjänster med förordnande
för bestämd tid)
Förordnandepension utgår om tjänsten innehafts sex år. Full pension
motsvarar 65 % av lönen och utgår om tjänsten antingen innehafts i
oavbruten följd i minst tolv år och 55 års ålder uppnåtts när förordnandet
upphör eller då tjänstgöringstiden överstiger 18 år. Kravet på att 55 års ålder
skall ha uppnåtts gäller dock inte statsråd. Om tjänsten innehafts i oavbruten
följd men mindre än tolv år minskas pensionen med 1/160 för varje fjärdedels
år tjänstgöringen understiger tolv år, dock med högst 15 %.
Om 55 års ålder inte uppnåtts och tjänstgöringstiden är mindre än 18 år
men mer än tolv år minskas pensionen med 1/6 för varje hel och påbörjad
femårsperiod, som återstår till 55 års ålder, dock med högst 50 %.
Regeringen/förvaltningsstyrelsen kan besluta om undantag från de nämnda
bestämmelserna.
Den som efter pensionstillfället går över i annan statlig anställning får
löneavdrag med pensionsbeloppet upp till 65 % därav. Andra inkomster av
anställning eller förvärvsarbete som pensionstagaren får för tid före 65 års
ålder reducerar pensionen med 65 % av sådana inkomster minskat med två
basbelopp.
Är pensionen reducerad, avkortas minskningen i motsvarande grad.
På det statliga området finns bestämmelser i avlöningsavtalet (AST) som
innebär att lönen minskas när pension utgår.
Förs. 1987/88:13
3
Förtroendevalda i kommuner och landsting
Förs. 1987/88:13
I allmänhet gäller följande regler.
Pension utgår i form av visstidspension under tiden från avgången till
utgången av månaden före den då den förtroendevalde fyller 65 år med 65 %
av pensionsunderlaget multiplicerat med den för visstidspensionen gällande
tjänstetidsfaktorn.
Tjänstetidsfaktorn utgör 1/144 för varje månads tjänstgöring, dvs. full
visstidspension (144/144) uppnås efter tolv års tjänst.
Har pensionstagaren efter avgången inkomst på grund av anställning,
offentligt uppdrag eller annat förvärvsarbete skall visstidspensionen minskas
med 75 % av sådan inkomst multiplicerad med tjänstetidsfaktorn. Från
minskningen undantas ett basbelopp.
Vid avgång före mandatperiods utgång krävs enligt huvudregeln att
uppdraget innehafts i minst 36 kalendermånader. Undantagsvis kan dock
antalet månader för vilka pension uppbärs komma att beräknas redan efter
en månads tjänstgöring.
Förvaltningsstyrelsens överväganden
De motiv som anfördes vid införandet av bestämmelserna om visstidspension
och avgångsersättning har bärkraft även i dag. Det ligger i sakens natur att
uppdraget som riksdagsledamot är behäftat med osäkerhet. Det måste anses
rimligt att de som tar på sig detta viktiga samhällsupprag får en trygghet i
händelse av att de av det ena eller andra skälet lämnar uppdraget. Ett system
som ger ett rimligt mått av trygghet är viktigt bl.a. av rekryteringsskäl och
med hänsyn till behovet för ett parti att förändra personuppsättningen i
riksdagen.
Den nuvarande ordningen har emellertid brister i främst två avseenden.
Femtioårsgränsen skiljer på ett drastiskt sätt mellan pensionsberättigade
och övriga. Några avtrappningsregler finns inte. Däremot finns en allmän
dispensregel som dock i praxis fått en snäv tillämpning. Gränsen 50 år
innebär att den som kommit in i riksdagen vid unga år och kanske tillhört den
i 20-25 år, men som av någon anledning lämnar mandatet före 50 års ålder,
inte åtnjuter annan inkomsttrygghet än avgångsersättningen.
Ersättningsstadgan innehåller inte några regler om samordning med
inkomst som den pensionsberättigade har vid sidan av pensionen. I AST
finns emellertid regler som innebär att lönen reduceras då pension utgår.
Någon motsvarande reglering finns inte för den som går över till kommunal
tjänst, till ett statligt bolag eller till enskild tjänst. Detta har i praktiken
medfört att de som efter pensioneringen fått arbeten som inte omfattas av
AST fått en betydligt bättre situation totalt sett än de som fått en statlig
tjänst.
För avgångsersättningen saknas samordningsbestämmelser även i AST.
Detta har medfört att en ledamot som lämnat riksdagen för att gå över till en
högre statlig tjänst stundom kan vara berättigad till avgångsersättning trots
att den omställningssituation som avgångsersättningen avser att ge ekonomisk
täckning för inte har förelegat.
En förändring av den nuvarande ordningen bör självfallet syfta till att i
möjligaste mån undvika nackdelar som är förenade med en regel av det slag
som femtioårsgränsen utgör. Tryggheten bör göras bättre för personer under
denna ålder. En annan viktig utgångspunkt bör vara att inkomsttryggheten
skall vara densamma oavsett vilken samhällssektor som ledamoten går över
till sedan riksdagsuppdraget upphört. Systemet bör konstrueras som en
garanti från vilken avräknas viss del av andra inkomster som ledamoten
uppbär efter avgången.
Trygghetssystemet bör liksom i dag nivåmässigt relateras till den tid
ledamoten innehaft sitt uppdrag. De nuvarande tidsgränserna tre, sex och
tolv år bör i princip komma till användning även i framtiden. Systemet bör
bygga på ungefär samma principer som gäller för pensioner av motsvarande
slag till statsråd.
Det är önskvärt att systemet får en enhetlig konstruktion och således
omfattar både de fall som i dag täcks av egenpension och de fall för vilka utgår
avgångsersättning. Det kan också vara lämpligt att man lämnar pensionssystemets
terminologi och i stället anknyter till ett enhetligt system med
inkomstgaranti. I systemet bör ligga att avräkning från garantin skall göras
för under garantitiden uppburna inkomster av annat slag.
Förvaltningsstyrelsens förslag
Inkomstgaranti
Styrelsen föreslår att ett system med inkomstgaranti införs som skall ersätta
det nuvarande systemet med visstidspension och avgångsersättning. Inkomstgarantin
skall för den ledamot som lämnar riksdagen efter en
sammanhängande tjänstgöringstid av minst sex år bestå till 65 års ålder, då
garantin avlöses av ålderspension. Om ledamoten inte fyllt 40 år vid
avgången från riksdagen begränsas garantitiden till fem år.
För ledamöter som lämnar riksdagen efter tre-fem års sammanhängande
tjänstgöringstid föreslås en garantitid av ett år.
Skyddet efter tolv års tjänstgöring
Förslaget innebär att inkomstgaranti utgår med 66 % av ledamotsarvodet för
ledamot som innehaft sitt uppdrag i minst tolv år. Det första året efter det en
ledamot lämnat riksdagen kan vara särskilt kritiskt, och man får räkna med
att det ofta tar en viss tid att ordna ett arbete. Inkomstgarantin under det
första året bör därför motsvara 80 % av ledamotsarvodet.
Skyddet efter sex års tjänstgöringstid
Garantins storlek bör - i likhet med vad som för närvarande gäller för
visstidspension - ställas i relation till antalet mandatår mellan sex och tolv år,
varvid även kan beaktas sådana riksdagsår som inte ligger i en följd. Halvt
garantibelopp, dvs. 33 % av ledamotsarvodet, bör utgå efter sex år.
Förs. 1987/88:13
5
Skalan bör därför se ut på följande sätt med tjänstgöringstiden som
utgångspunkt:
Minst 6 år 33 % av ledamotsarvodet
Minst 7 år 38,5 % av ledamotsarvodet
Minst 8 år 44 % av ledamotsarvodet
Minst 9 år 49,5 % av ledamotsarvodet
Minst 10 år 55 % av ledamotsarvodet
Minst 11 år 60,5 % av ledamotsarvodet
Minst 12 år 66 % av ledamotsarvodet
I varje fall för de lägre beloppen får man utgå från att den ersättningsberättigade
skaffar sig kompletterande försörjning. Inkomstgarantin under det
första året bör även för den som tjänstgjort minst sex år motsvara 80 % av
ledamotsarvodet.
Skyddet efter tre men ej sex års tjänstgöring
Som tidigare nämnts bör skyddsregeln inte gälla för dem som innehaft
riksdagsuppdraget kortare tid än tre år. Om uppdraget varat tre-fem år bör
inkomstgarantin gälla men med den begränsningen att garantitiden endast är
ett år. Garantins storlek bör i dessa fall vara 66 % av ledamotsarvodet.
Dessutom bör det dispensvägen finnas en möjlighet att utsträcka garantin -eventuellt nedsatt till ett lägre belopp - med högst ett år.
Begränsning av skyddet för den som vid avgången är under
40 år
Det kan ifrågasättas om inte inkomstgarantin bör reduceras eller bortfalla
om den garantiberättigade är relativt ung. Det är knappast rimligt utgå från
att en avgången ledamot som har kanske 30 år kvar till pensionsåldern skall
leva på en inkomstgaranti under hela denna tid. Å andra sidan kan det inte
förnekas att en ledamot som mycket ung kommer in i riksdagen kan ha
betydande omställningssvårigheter om han eller hon åtskilliga år senare,
kanske fler än tolv, lämnar riksdagen. För att underlätta denna omställning
till arbetslivet bör inkomstgarantin utgå under fem år. Antalet år bör vara
detsamma vid såväl hel som på grund av tjänstgöringstidens längd reducerad
garanti. Därutöver bör gälla att garantin alltid utgår med 80 % av pensionsunderlaget
under första året för den som tjänstgjort minst sex år.
Åldersgränsen för tidsbegränsad inkomstgaranti bör fastställas till 40 år.
För att inte reglerna skall fungera alltför stelbent bör riksdagens förvaltningskontor
även i dessa fall kunna genom dispens förlänga femårstiden med ett
år, om det efter denna tid visar sig att en ledamot kommit i försörjningssvårigheter
som har samband med frånvaron från arbetsmarknaden. Ett annat
skäl för dispens kan vara sjukdom. Garantibeloppet kan eventuellt sättas ner
under den förlängda garantitiden.
Avdrag på garantibeloppet för förvärvsinkomster m.m.
Idén med inkomstgarantin är att garantibeloppet minskar om den ersättningsberättigade
uppbär förvärvsinkomster eller pensionsförmåner. De
Förs. 1987/88:13
6
regler om minskning av förordnandepension som gäller för statsråd,
verkschefer m.m. bör i princip kunna tjäna som förebild för hur minskningen
av inkomstgarantin skall ske.
Främst bör inkomster som är pensionsgrundande enligt 11 kap. 2 och 3 §§
lagen om allmän försäkring påverka inkomstgarantin. I sådana inkomster
ingår inkomster av anställning och av annat förvärvsarbete ävensom
socialförsäkringsersättningar och andra ersättningar som har karaktär av
ersättning för uteblivna arbetsinkomster. Vidare bör inkomster från anställning
eller uppdrag utomlands, som inte beskattas här i riket, räknas med vid
minskningen.
Pensions- och livränteförmåner på grund av tidigare förvärvsarbete bör
också påverka inkomstgarantin. Detta gäller inte bara förtidspensionsförmåner
från den allmänna försäkringen utan även pensionsförmåner som utgår
på grund av statlig eller kommunal tjänst eller från pensionsförsäkringar
m.m. som betalats av en arbets- eller uppdragsgivare.
Av administrativa skäl bör inte inkomstbelopp som är så små att de inte
medräknas i den pensionsgrundande inkomsten (under 1 000 kr. per år från
en och samma arbetsgivare) påverka inkomstgarantin.
Inkomster av kapital skall inte påverka inkomstgarantin.
Förtidspensionsförmåner från den allmänna försäkringen bör reducera
inkomstgarantin med hela pensionsbeloppet. Eljest skulle en inkomstgaranti
framstå som ett ekonomiskt fördelaktigare alternativ än sjukpension i de fall
förutsättningarna för rätt till sådan pension föreligger.
I övrigt föreslås att avdragsreglerna konstrueras på följande sätt.
Den som inte har annan inkomst får 66 % av ledamotsarvodet dvs. i dagens
läge 11 953 kr./månad eller 143 436 kr./år.
Inkomstgarantin reduceras med ett belopp som motsvarar 65 % av
förvärvsinkomsten minskat med två basbelopp.
Det sagda innebär att en avgången ledamot med tolv tjänstgöringsår som
tjänar 79 385 kr. får uppbära hela garantin 143 436 kr. Han disponerar alltså
sammanlagt 222 821 kr. Om ledamoten däremot tjänar 150 000 kr. reduceras
garantin med 65 % av 150 000—51 600 = 45 900.
Garantin utgör i detta exempel alltså 143 436 - 45 900 = 97 536. Ledamoten
får sammanlagt en inkomst av 150 000 + 97 536 = 247 536. Om
ledamoten har lägre garantibelopp på grund av kortare tid än tolv år
reduceras minskningen i motsvarande mån. Efter nio års tjänstgöring blir
sålunda minskningen 9/12 av 45 900 eller 34 425 kr. Hur inkomstgarantin
utfaller i olika inkomstlägen framgår av bilaga 2.
Vid en inkomst av 300 055 kr. för den som har tolv års tjänstgöring
bortfaller garantin i sin helhet.
Förtidspensionsförmåner från den allmänna försäkringen beräknas och
utbetalas liksom inkomstgarantin per månad och kan lätt avräknas. Övriga
inkomster bör däremot beräknas kalenderårsvis och därefter fördelas jämnt
över årets månader. Inkomsten kan vara ojämnt fördelad över året och i
många fall, t.ex. när inkomst av rörelse eller jordbruk finns, kan inkomsten
fastställas först efter bokslut. Basbeloppsavdraget beräknas också lättast på
årsinkomsten. Det torde därför vid den praktiska hanteringen av bestämmelserna
vara ofrånkomligt att man arbetar med en form av preliminär garanti
Förs. 1987/88:13
7
som grundar sig på den garantiberättigades uppgifter om beräknad årsinkomst.
Ett sådant system tillämpas såväl inom sjukförsäkringen som vid
preliminärskatteberäkningen. Sedan inkomståret gått till ända kan en slutlig
avräkning göras. För att systemet inte skall bli alltför ohanterligt bör man
därvid bortse från differenser som framstår som obetydliga.
I vissa fall kommer inkomstgarantin endast att utgå under en del av året,
t.ex. under november och december efter ett val. En särregel föreslås för
sådana situationer för att undvika att hela årsinkomsten påverkar inkomstgarantin.
Närmare bestämmelser om administrativa rutiner beträffande inkomstgarantin
kan tas in i de tillämpningsbestämmelser till den nya lagen som
förvaltningskontoret utfärdar.
Efterlevandeskyddet vid inkomstgaranti
Efter mönster för vad som gäller vid visstidspension föreslås att i inkomstgarantisystemet
ingår ett efterlevandeskydd för barn under 19 år. Förutsättningarna
bör vara att inkomstgarantin baserar sig på minst sex riksdagsår och
att garantin fortfarande gäller vid dödsfallet. Eftersom visstidspension
endast utgår till den som fyllt 50 år, men en inkomstgaranti för längre tid än
ett år inte är knuten till någon åldersgräns, bör skyddet tillkomma efterlevande
make först efter en skälighetsprövning av försörjningssituationen. I första
hand bör make som saknar eller har små egna inkomster utöver pensionsförmåner
från den allmänna försäkringen komma i fråga för en skälighetsprövning.
Ett beslut om efterlevandeskydd till make bör kunna omprövas. Skäl
för omprövning kan vara att make ingår ett nytt äktenskap eller att
inkomstförhållandena varaktigt ändras i icke obetydlig omfattning.
Sjuk- och ålderspension
Förvaltningsstyrelsen föreslår också vissa materiella ändringar i bestämmelserna
om ålderspension.
Pensionsåldern inträder enligt ersättningsstadgans bestämmelser vid utgången
av det riksdagsår då ledamoten fyller 65 år, och rätt till ålderspension
föreligger fr.o.m. denna tidpunkt eller fr.o.m. den senare tidpunkt då
ledamoten lämnar riksdagen. Pensionsåldern utgör i sin tur slutpunkten för
den tjänstgöringstid som får medräknas i kvalifikationstiderna för rätt till hel
eller reducerad pension.
Såväl rättviseskäl som administrativa skäl talar för att ålderspensionen från
riksdagen skall kunna utgå från samma tidpunkt som ålderspensionen från
den allmänna försäkringen, dvs. fr.o.m. den månad varunder 65-årsdagen
infaller och förslag läggs fram härom. Däremot bör liksom hittills slutpunkten
för kvalifikationstiden för ålderspension ligga vid utgången av det
riksdagsår varunder ledamoten fyller 65 år. Begreppet pensionsålder har
därför utmönstrats ur författningstexten vilket medför redaktionella ändringar
i bestämmelserna om sjukpension.
Ålderspensionen enligt ersättningsstadgan är till skillnad från vad som
gäller på det statliga området i övrigt konstruerad som ett tillskott till
pensionsförmånerna från den allmänna försäkringen. Pensionsbeloppet
Förs. 1987/88:13
8
utgör sedan år 1976 13 % av ledamotsarvodet. Riksdagspensionen är inte
värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet utan följer ledamotsarvodets
utveckling. Denna konstruktion har inneburit att riksdagspensionen inte på
samma sätt som de allmänna pensionsförmånerna och statstjänstemannens
pensioner höjts i takt med den allmänna prisutvecklingen. Förslag läggs fram
om en höjning av ålderspensionen med tre procentenheter till 16 % av
ledamotsarvodet.
Samtidigt görs ett förtydligande i författningstexten så att det klarare
framgår att pensionsunderlaget motsvarar det vid varje pensionsutbetalningstillfälle
gällande ledamotsarvodet.
För rätt till ålderspension bör generellt gälla en minsta kvalifikationstid av
sex år.
Familjepension
Förvaltningsstyrelsen föreslår att rätten till särskild änkepension slopas,
eftersom denna pensionsförmån inte längre har aktualitet.
Talmannens pensionsförmåner
Några materiella ändringar beträffande pensionsförmånerna till talmannen
och talmannens efterlevande föreslås inte. Däremot föreslås ett förtydligande
av vilka bestämmelser som gäller.
Ersättningsstadgans bestämmelser i övriga delar
Som inledningsvis nämnts har bestämmelserna om arvoden och andra
ersättningar till ledamöter vid fullgörandet av riksdagsuppdraget nyligen
varit föremål för översyn, och bestämmelserna har ändrats genom lagen
(1987:110) om ändring i ersättningsstadgan (förs. 1986/87:11, KU 28, rskr.
150). Bestämmelserna föreslås intagna i oförändrat skick i den nya lagen
liksom bestämmelserna i 25-27 §§ gällande stadga. Hänvisningen i 25 § till
reglementet (1962:698) angående statens grupplivförsäkring har slopats,
eftersom reglementet kommer att upphävas inom kort.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988 då ersättningsstadgan skall
upphöra att gälla. Äldre bestämmelser om pension måste dock fortfarande
kunna gälla för redan intjänade pensionsrätter. Däremot bör de som är
ledamöter av riksdagen vid ikraftträdandet få rätt att välja om de vill stå kvar
i det gamla systemet med visstidspension eller omfattas av det nya systemet
med inkomstgaranti. Detsamma bör gälla de som tjänstgjort som ersättare
under minst tre år. Den som väljer att omfattas av bestämmelsen om
inkomstgaranti skall avge en skriftlig förklaring härom till förvaltningskontoret
senast den 15 oktober 1988.
Förbättringen av ålderspensionen bör komma även dem till godo som i dag
får en ålderspension som beräknas med utgångspunkt i en högsta pensionsnivå
om 13% av ledamotsarvodet.
Förs. 1987/88:13
9
Hemställan
Förs. 1987/88:13
Förvaltningsstyrelsen hemställer att riksdagen antar det i bilaga 1 framlagda
förslaget till lag om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.
I handläggningen av detta ärende har deltagit förutom undertecknad
ordförande, riksdagsledamöterna Oskar Lindkvist (s), Sten Svensson (m),
Marianne Stålberg (s), Martin Olsson (c), John Johnsson (s), Blenda
Littmarck (m), Birgit Friggebo (fp) och Tommy Franzén (vpk).
Reservation
Tommy Franzén (vpk) reserverade sig mot förslaget om en åldersgräns på 40
år för tidsbegränsad inkomstgaranti och föreslog att åldersgränsen skulle
vara 45 år.
Särskilt yttrande
Sten Svensson (m) anför:
Systemet med inkomstgaranti är oprövat och verkningarna när det gäller
rekryteringen av nya ledamöter är svåra att bedöma. Särskilt gäller det för
rekrytering från den enskilda sektorn. Det är angeläget att frågan om
systemets verkningar i nämnda hänseenden följs med uppmärksamhet.
Konstitutionsutskottet bör bevaka denna fråga och ta de initiativ som
utvecklingen kan ge anledning till.
Stockholm den 23 mars 1988
Riksdagens förvaltningskontor
Ingemund Bengtsson
/Gunnar Grenfors
10
Förslag till
Lag om ersättning m. m. till riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § En ledamot av riksdagen är berättigad till ekonomiska förmåner enligt
denna lag. Förmånerna utgår inte för tid då en ledamot är statsråd. Ej heller
utgår förmånerna för tid då en ledamot av annat skäl än offentligt uppdrag
eller sjukdom och annat laga förfall beviljats ledighet under minst en månad i
följd.
För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller samma
bestämmelser som för ledamot med de undantag som anges i 2 och 7 §§.
2 § Bestämmelserna i 3-12 §§ tillämpas från och med den dag då ledamoten
tar plats i riksdagen till och med utgången av den månad då uppdraget att
vara ledamot upphör.
För den som ersätter annan ledamot än talmannen eller ett statsråd
tillämpas 3-12 §§ endast för tjänstgöringstiden.
Riksdagens förvaltningskontor får, då särskilda skäl föreligger, besluta att
bestämmelserna i 3-12 §§ helt eller delvis skall tillämpas för ersättare även
för tid utöver tjänstgöringstiden.
Pension enligt denna lag utgår från och med den dag då rätten att uppbära
pension inträder till och med den dag då en månad förflutit efter pensionstagarens
död eller, om pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med
utgången av den månad varunder rätten upphört. Egenpension enligt denna
lag får inte utgå samtidigt med arvode eller inkomstgaranti.
Arvode
3 § Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som motsvarar den
genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid statliga myndigheter
och som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Riksdagens förvaltningskontor
beräknar årligen arvodet för tiden den 1 oktober-den 30 september.
Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar lönen till statsministern.
Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall arvodet
anses som inkomst av anställning och ledamot anses som arbetstagare.
4 § Tilläggsarvode betalas för månad till vice talman med tolv procent, till
ordförande i utskott med åtta procent och till vice ordförande i utskott med
fyra procent av ledamotsarvodet.
5 § Sjukpenning och föräldrapenning över garantinivån, som tillkommer
ledamot, uppbärs i den ordning som anges i 3 kap. 16 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring (arbetsgivarinträde).
6 § Beviljas en ledamot ledighet under mer än femton dagar i följd av annat
skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom och annat laga förfall, görs avdrag
från arvodet med två tredjedelar från och med den sextonde dagen.
Traktamente
7 § En ledamot som är bosatt utanför ett område, som begränsas av en cirkel
med 70 kilometers radie och med riksdagshuset som medelpunkt, får för tid
då riksmöte pågår, med undantag för uppehåll i samband med jul och nyår,
Förs. 1987/88:13
Bilaga 1
11
traktamente beräknat efter sammanlagda lägsta beloppen för dag och natt
enligt det allmänna reseavtal som tillämpas för statliga tjänstemän. Detsamma
gäller vid sammanträde eller annan förrättning för riksdagen i Stockholm
under tid då riksmöte inte pågår.
Om en ersättare, som inte kan beredas bostad i riksdagens hus, har
kostnader för övernattning som överstiger nattraktamentet, kan förvaltningskontoret
bevilja särskild ersättning härför.
8 § Annan ledamot som är bosatt utanför ett område, som begränsas av en
cirkel med 15 kilometers radie och med riksdagshuset som medelpunkt, kan
av riksdagens förvaltningskontor tillerkännas traktamente med högst det
belopp som följer av 7 §.
9 § Om en ledamot varit frånvarande mer än femton dagar i följd upphör
traktamentet för dag från och med den första dagen. Detsamma gäller om en
ledamot under frånvaro uppbär annat dagtraktamente.
Vid frånvaro mer än femton dagar i följd minskas traktamentet för natt till
hälften från och med den sextonde dagen.
Efter frånvaro mer än nittio dagar i följd utgår inte längre något
traktamente.
Kostnadsersättning
10 § Till en ledamot betalas kostnadsersättning för månad. Kostnadsersättning
utgör för år räknat för ledamot som är berättigad till traktamente 70
procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för
annan ledamot ett basbelopp.
Efter frånvaro mer än nittio dagar i följd upphör kostnadsersättningen.
Talmannen är inte berättigad till kostnadsersättning.
Reseförmåner
11 § Ledamot får anlita inrikes järnvägar och statliga busslinjer på riksdagens
bekostnad. Detsamma gäller för resor med reguljära flyglinjer, om resan
avser utövandet av uppdraget som riksdagsledamot.
12 § Riksdagens förvaltningskontor kan bestämma, enligt 29 §, att ledamot
på riksdagens bekostnad får anlita annat färdmedel än som anges i 11 § och
att ledamot äger åtnjuta traktamente vid resa med anledning av uppdraget
som riksdagsledamot.
Egenpension
13 § Egenpensionsförmåner är ålders- och sjukpension.
Pensionsunderlaget utgörs vid varje tidpunkt av det arvode för månad som
utgår till en ledamot.
Talmannen erhåller förordnandepension med tillämpning av förordningen
om tjänstepensionsrätt för statsråd (SAVFS 1987:6 B4). Vad som sägs i
förordningen (1984:1041) om förordnandepension m.m. om regeringen skall
i stället gälla riksdagens förvaltningskontor.
Utgår inte förordnandepension erhåller talmannen egenpension eller
inkomstgaranti enligt denna lag. Den tid varunder talmansuppdraget innehafts
jämställs därvid med tid som ledamot.
Förs. 1987/88:13
14 § För hel pension fordras att ledamoten fullgjort tolv riksdagsår senast vid
utgången av det riksdagsår varunder han fyller 65 år.
12
Då fråga är om sjukpension, inräknas utöver antalet uppnådda riksdagsår
även de år som återstår fram till utgången av det riksdagsår varunder
ledamoten fyller 65 år.
15 § Ledamot äger rätt till ålderspension om han fullgjort minst sex
riksdagsår senast vid utgången av det riksdagsår varunder han fyller 65 år.
Om särskilda skäl föreligger får riksdagens förvaltningskontor bevilja
ålderspension till en ledamot som inte uppfyller de villkor som föreskrivs i
första stycket.
Ålderspension utgår från och med den månad varunder ledamoten fyller
65 år eller från och med månaden efter den senare tidpunkt då uppdraget att
vara ledamot upphör.
Hel ålderspension utgör för månad 16 procent av pensionsunderlaget. För
ledamot som är född före år 1914 ökas procenttalet med 2,6 för varje år han är
född före år 1914.
Uppgår antalet riksdagsår inte till tolv utgår så stor del av hel ålderspension
som svarar mot antalet riksdagsår.
16 § Sjukpension utgår till en ledamot som frånträder sitt uppdrag på grund
av sjukdom som är varaktig eller kan antagas bli bestående avsevärd tid.
Sjukpension utgår längst till och med månaden före den månad varunder
ledamoten fyller 65 år.
Hel sjukpension utgör för månad 65 procent av pensionsunderlaget.
Bestämmelserna i 15 § femte stycket äger motsvarande tillämpning på
sjukpension.
17 § Från sjukpension avdrages vad ledamoten är berättigad att uppbära i
form av sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
sjukpenning dock endast om den börjat utgå vid pensionstillfället.
Utgår ej hel pension minskas avdrag i motsvarande mån som pensionen.
Familjepension
18 § Familjepension utgår efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen
eller berättigad till egenpension enligt 15 eller 16 §. Den tillkommer
efterlevande make, under förutsättning att äktenskapet ingåtts senast den
dag ledamoten fyllt 60 år, samt efterlevande barn som inte fyllt 19 år.
Riksdagens förvaltningskontor kan bevilja skälig pension till frånskild
make ävensom till efterlevande make oaktat äktenskapet ingåtts senare än
som sagts i första stycket.
Familjepension utgår till efterlevande till talmannen med tillämpning av
förordningen om tjänstepensionsrätt för statsråd (SAVFS 1987:6 B4).
19 § Hel familjepension utgör för månad för en förmånsberättigad (make
eller barn) fem procent av pensionsunderlaget och för två eller flera
förmånsberättigade tio procent av pensionsunderlaget.
Om ledamoten var född före år 1914, skall för varje år han var född före
detta år de angivna procenttalen ökas med 1,04 för änka och med 0,26 för
varje barn. Ökning skall dock ske med 1,04 för ett barn, om ledamoten inte
efterlämnade änka.
Om mer än en förmånsberättigad finns, fördelas familjepensionen så att
make alltid erhåller vad som skolat utgå till en förmånsberättigad. Mellan
flera barn delas lika.
Förs. 1987/88:13
13
20 § Bestämmelserna i 13 § andra stycket, 14 § första stycket samt 15 § femte
stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om familjepension.
Vid fastställande av pension efter den som vid sin död var ledamot av
riksdagen eller uppbar sjukpension äger även 14 § andra stycket motsvarande
tillämpning.
21 § Rätten till familjepension upphör för make vid ingående av nytt
äktenskap.
Inkomstgaranti
22 § En ledamot som lämnar riksdagen efter minst tre års sammanhängande
tjänstgöring är från och med den tidpunkt arvodet upphör berättigad till
inkomstgaranti enligt denna lag. Garantin gäller, med de begränsningar som
framgår av andra och tredje styckena, till ingången av den månad varunder
den ersättningsberättigade fyller 65 år. Om ledamoten åter tar plats i
riksdagen upphör garantin så länge uppdraget att vara ledamot består.
För en ledamot som tjänstgjort kortare sammanhängande tid än sex år
gäller inkomstgarantin ett år.
För en ledamot som tjänstgjort minst sex år men inte uppnått 40 års ålder
då han lämnar riksdagen gäller inkomstgarantin i fem år.
Om särskilda skäl föreligger får riksdagens förvaltningskontor förlänga
den tid under vilken garantin utgår enligt andra eller tredje stycket med högst
ett år eller medge att även tjänstgöringstid som inte är sammanhängande får
tillgodoräknas. Vid ett sådant beslut kan garantin bestämmas till ett lägre
belopp.
23 § Hel inkomstgaranti utgör för månad under det första garantiåret för den
som har en sammanhängande tjänstgöringstid av minst sex år 80 procent av
pensionsunderlaget enligt 13 § andra stycket och eljest 66 procent därav. För
tid därefter utgår inkomstgarantin med följande andelar av pensionsunderlaget
i förhållande till ledamotens tjänstgöringstid i riksdagen.
66 procent efter minst 12 år
60.5 procent efter minst 11 år men ej 12 år
55 procent efter minst 10 år men ej 11 år
49.5 procent efter minst 9 år men ej 10 år
44 procent efter minst 8 år men ej 9 år
38.5 procent efter minst 7 år men ej 8 år
33 procent efter minst 6 år men ej 7 år
24 § Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten uppbär i form av
sjukbidrag och förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
under den tid inkomstgarantin utgår.
Inkomstgarantin minskas dessutom med följande inkomster.
1. Inkomst som är pensionsgrundande enligt 11 kap. 2 och 3 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
2. Sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte
beskattas i Sverige. - h ,
3. Kompletterande delpension.
4. Pension och livränta i andra fall än som avses i första stycket.
Minskningen på grund av inkomster som avses i andra stycket beräknas
som en tolftedel av skillnaden mellan å ena sidan 65 procent av inkomsten
beräknad per kalenderår och å andra sidan ett belopp som svarar mot två
gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
gäller för det år inkomstgarantin avser. Om inkomstgarantin inte utgår under
hela kalenderåret skall vid minskningen endast medräknas inkomster och
Förs. 1987/88:13
14
delar av basbelopp som hänför sig till tid då inkomstgarantin utgår.
Minskningen fördelas därvid på det antal kalendermånader under vilka
garantin utgår.
Om hel inkomstgaranti inte utgår avkortas minskningen i motsvarande
mån.
25 § Ett efterlevandeskydd utgår efter den som vid sin död var berättigad till
inkomstgaranti i annat fall än som avses i 22 § andra stycket. Skyddet
tillkommer efterlevande barn som inte fyllt 19 år. Om särskilda omständigheter
föreligger kan riksdagens förvaltningskontor bevilja efterlevandeskydd
även till efterlevande make.
Efterlevandeskyddet utgör för månad för en förmånsberättigad fem
procent av pensionsunderlaget och för två eller flera förmånstagare sammantaget
tio procent av pensionsunderlaget. Beloppet fördelas lika mellan flera
förmånstagare.
Utgår inte hel inkomstgaranti reduceras efterlevandeskyddet i motsvarande
mån.
Ett beslut om efterlevandeskydd till make kan omprövas.
26 § Den som vill komma i åtnjutande av inkomstgaranti eller efterlevandeskydd
skall göra ansökan hos riksdagens förvaltningskontor. Inkomstgaranti
kan inte utgå för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.
Efterlevandeskydd kan inte utgå för längre tid tillbaka än två år före
ansökningsmånaden.
Grupplivförsäkring
27 § § Ledamöterna är grupplivförsäkrade på riksdagens bekostnad.
Representationsbidrag
28 § Representationsbidrag utgår till talmannen med samma belopp som
utgår till statsministern. Till vice talman utgår representationsbidrag med en
sjättedel därav.
Tillämpningsföreskrifter m. m.
29 § Riksdagens förvaltningskontor meddelar tillämpningsföreskrifter till
denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 då ersättningsstadgan
(1971:1197) för riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla.
2. Den som vid lagens ikraftträdande är eller tidigare har varit ledamot
eller ersättare för ledamot skall fortfarande omfattas av äldre bestämmelser
om pension, dock att ålderspension som utges med tillämpning av bestämmelserna
i 14-17 §§ ersättningsstadgan (1971:1197) skall beräknas till det
högre belopp som följer av bestämmelserna i 15 § nya lagen.
3. Den nya lagens bestämmelser om inkomstgaranti tillämpas för den som
den 1 juli 1988 var ledamot eller tjänstgjort som ersättare under minst tre år,
om han senast den 15 oktober 1988 avgett en skriftlig förklaring till
riksdagens förvaltningskontor att han önskar omfattas av bestämmelserna
om inkomstgaranti i stället för den gamla lagens bestämmelser om visstidspension
och avgångsvederlag.
Förs. 1987/88:13
15
Förs. 1987/88:13
Inkomstgaranti Bjlaga 2
Riksdagsarvodet oktober 1987 = 18 lil:- gäller som underlag för beräkningen av garantier.
a Hel inkomst-garanti | b Inkomst av | c 65 % av | d Avdrag med | e Återstående | f g Inkomstgaranti Inkomstgaranti | |
12 riksdagsår | 50 000 | 32 500 | 51 600 | c-d 0 | a-e | b + f |
66 % av 18 lil | 75 000 | 48 750 | 51 600 | 0 | 143 436 | 218 436 |
= 11 953 kr/mån | 100 000 | 65 000 | 51 600 | 13 400 | 130 036 | 230 036 |
125 000 | 81 250 | 51 600 | 29 650 | 113 786 | 238 786 | |
12x11 953 | 150 000 | 97 500 | 51 600 | 45 900 | 97 536 | 247 536 |
= 143 436 | 175 000 | 113 750 | 51 600 | 62 150 | 81 286 | 256 286 |
| 200 000 | 130 000 | 51 600 | 78 400 | 65 036 | 265 036 |
| 225 000 | 146 250 | 51 600 | 94 650 | 48 786 | 273 786 |
| 250 000 | 162 500 | 51 600 | 110 900 | 32 536 | 282 536 |
| 275 000 | 178 750 | 51 600 | 127 150 | 16 286 | 291 286 |
| 300 000 | 195 000 | 51 600 | 143 400 | 36 | 300 036 |
| 300 055 | 195 036 | 51 600 | 143 436 | 0 | 300 055 |
a | b | c | d | e | f | g |
Inkomstgaranti | Inkomst av | 65 % av | Avdrag med | Återstående | Inkomstgaranti | Inkomstgaranti |
|
|
|
| c - d x tjfaktor | a-e | b + f |
9 riksdagsår 79 385 66 % av 18 lil 100 000 = 11 953 x 0,75 125 000 (tjänstetidsfaktor) 150 000 . 175 000 12 x 8 965 = 225 000 | 51 600 | 51 600 | tjfaktor 0,75 10 050 | 107 580 | 186 965 |
tjfaktor 0,50
6 riksdagsår | 79 385 | 51 600 | 51 600 | 0 | 71 712 | 151 097 |
66 % av 18 lil | 100 000 | 65 000 | 51 600 | 6 700 | 65 012 | 165 012 |
= 11 953x0,5 | 125 000 | 81 250 | 51 600 | 14 825 | 56 887 | 181 887 |
(tjänstetidsfaktor) | 150 000 | 97 500 | 51 600 | 22 950 | 48 762 | 198 762 |
= 5 976 kr/mån | 175 000 | 113 750 | 51 600 | 31 075 | 40 637 | 215 637 |
200 000 | 130 000 | 51 600 | 39 200 | 32 512 | 232 512 | |
12 x 5 976 = | 225 000 | 146 250 | 51 600 | 47 325 | 24 387 | 249 387 |
71 712 kr/år | 250 000 | 162 500 | 51 600 | 55 450 | 16 262 | 266 262 |
| 300 035 | 195 023 | 51 600 | 71 712 | 0 | 300 035 |
gotab Stockholm 1988 14908
16