Förslag till riksdagen1986/87:6 (Framställning / redogörelse 1986/87:6)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1986/87:6

Riksdagens revisorers förslag om dimensioneringen
avSMHI:snätavvattenföringsstationerm. m. 1986/87-6

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av frågor kring
dimensioneringen av Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts
(SMHI) nät av vattenföringsstationer. Revisorerna har i granskningen belyst
behoven av vattenföringsdata som observationsnätet skall tillgodose, resurser
för framtagande av information om vattenföring och finansieringsfrågor.
Revisorerna föreslår

att det, med hänsyn till alla olika samhälleliga krav på ökad information om
vattenföringen i vattendragen, klarare definieras vilket kunskapsunderlag
som SMHI i egenskap av central myndighet för ärenden om Sveriges
hydrologi skall tillhandahålla,
att budgetbehandlingen samordnas mellan de departement som ställer upp
målen för SMHI:s hydrologiska verksamhet. Därvid bör särskilt beaktas att
de medel som erfordras för att SMHI skall kunna fullgöra sin myndighetsuppgift
anslås direkt till SMHI och inte via andra statliga myndigheter,
att investeringsmedel för byggande av nya vattenföringsstationer beviljas
SMHI i ordinarie budgetbehandling och inte efter handläggning inom
arbetsmarknadsverket,
arrvid denna budgetbehandling beaktas även behov av driftsmedel till följd
av investeringarna.

En sammanfattning av granskningsrapporten och remissutfallet är som
bilaga fogad till denna skrivelse.

1 Genomförd granskning

Vid ett besök hos SMHI, under en av riksdagens revisorers årliga länsresor,
blev revisorerna uppmärksammade på att det fanns ett samhälleligt behov av
en utbyggnad av SMHI:s stationsnät för uppgifter om vattenföring, dvs.
mätdata om flödet av vatten i vattendragen. Resurser för utbyggnad
saknades hos SMHI. En del stationer hade under senare år kunnat byggas
genom utnyttjande av arbetsmarknadsmedel för sysselsättningsskapande
åtgärder och då ej alltid där SMHI ansett det vara mest angeläget. Till följd
av besparingar och nedskärningar av anslag för driften måste SMHI
emellertid i framtiden avstå från dessa investeringar med extra medel.

Med anledning av de påtalade förhållandena gjordes en förstudie som
allmänt visade på en obalans mellan samhällets krav på vattenföringsdata och
SMHI:s möjligheter att tillgodose dessa. Revisorerna beslöt därför att

1 Riksdagen 1986/87. 2 sami. Nr 6

närmare granska främst olika myndigheters behov av SMHI:s information
om vattenföring och frågor om finansiering.

Som ett led i granskningsarbetet har, i enlighet med nämnda intentioner,
genomförts en enkät som omfattat statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i
Kristianstads län, Kronobergs län, Södermanlands län, Västmanlands län,
Kopparbergs län och Norrbottens län samt Karlskoga och Trollhättans
kommuner.

Granskningen har i korthet visat att behoven av vattenföringsdata, bl. a.
för miljövårdens intressen, inte är tillgodosedda med nuvarande stationsnät.
Regeringens till riksdagen lämnade förslag till ny plan- och bygglag samt lag
om hushållning med naturresurser m.m. innebär också krav på ökad
vattenföringsinformation.

Finansieringen av SMHI:s verksamhet sker dels med bidrag direkt över
statsbudgeten, dels med ersättning för uppdrag. Bidraget avser att täcka
institutets myndighetsuppgifter.

En väsentlig iakttagelse under granskningen är att statsmakterna inte
konkret uttryckt vad som innefattas i SMHI:s myndighetsuppgift i vad avser
att tillhandahålla hydrologisk information. Därför är det oklart vilket
observationsunderlag och vilka resurser som SMHI behöver för myndighetsuppgiften.
Det är vidare oklart om viss information skall finansieras via
SMHI:s anslag eller genom ersättning från andra myndigheter. Av granskningen
har framgått att SMHI inte anser sig ha resurser inom myndighetsanslaget
för att kunna svara mot samhällets ökade behov. Enkätmyndigheterna
å sin sida hävdar att SMHI:s avgifter inom uppdragsverksamheten är för
höga, vilket gör att vattendata inte kan utnyttjas i önskad omfattning.

Senare års investeringar i vattenföringsstationer har i realiteten finansierats
via arbetsmarknadsmedel. Lämpligheten av denna finansieringsmetod
har särskilt granskats. Handlingar hos arbetsmarknadsverket angående
investeringarna har infordrats och studerats. Undersökningen har styrkt att
den administrativa processen är onödigt omständlig då det rör sig om
förhållandevis små projekt med liten sysselsättningseffekt.

Slutligen har vid granskningen uppmärksammats att vattenfrågor handläggs
i flera departement. SMHI lyder under kommunikationsdepartementet,
som således har budgetansvaret, medan det politiska ansvaret för frågor
om vatten och vattenplanering ligger hos främst jordbruks- och bostadsdepartementen.

I granskningsrapporten begärs en klar definition av vilket kunskapsunderlag
som SMHI skall tillhandahålla andra myndigheter i egenskap av central
myndighet för ärenden om Sveriges hydrologi. Genom en samordnad
budgetbehandling mellan berörda departement bör erforderliga medel för
den fastställda uppgiften anslås direkt till SMHI och inte via andra statliga
myndigheter för köp av SMHI:s tjänster. SMHI föreslås också få investeringsmedel
i ordinarie budgetbehandling i stället för som hittills efter
handläggning inom arbetsmarknadsverket.

Rapporten har remissbehandlats. Remissinstanserna är över lag positiva
till rapportens förslag.

Förs. 1986/87:6

2 Revisorernas överväganden

Förs. 1986/87:6

2.1 Inledning

Enligt sin instruktion (1981:1102) skall SMHI bl.a. inhämta tillförlitlig
kännedom om Sveriges hydrologi med hänsyn till andra myndigheters,
näringslivets och försvarets behov. SMHI skall anordna och övervaka
hydrologiska observationer och mätningar samt granska, bearbeta och
bevara insamlat material.

SMHI:s hydrologiska verksamhet är till största delen uppdragsfinansierad.
Resterande del, den s. k. allmänna verksamheten, finansieras med bidrag
direkt över statsbudgeten.

Inriktningen av den allmänna hydrologiska verksamheten bestämdes
genom riksdagsbeslut våren 1981 (prop. 1980/81:149, TU 27, rskr. 334)
angående bl. a. omorganisation (1982-07-01) av SMHI. Enligt denna inriktning
skall SMHI som myndighetsuppgift arbeta med översiktlig rikstäckande
och regional vatteninformation, utredningar och undersökningar av riksintresse
samt basinformation. Den senare skall i huvudsak utgöras av
bearbetade data från de hydrologiska observationsnäten.

Till uppdragsverksamheten hänförs speciella uppgifter som SMHI utför
för olika avnämare eller grupper av avnämare. Därmed avses bl.a. uppgifter
åt kommuner utöver den grundläggande regionala information som ryms
inom den allmänna verksamheten.

Riksdagen har våren 1985 godkänt ändrade riktlinjer för SMHI:s prissättning
i uppdragsverksamheten (prop. 1984/85:100 bil. 8, TU 17, rskr. 207).
Dessa innebär att SMHI skall sträva efter att successivt uppnå full kostnadstäckning,
dvs. uppdragsverksamheten skall inte som hittills i princip enbart
bära särkostnaderna utan även sin andel av kostnaderna för observationsnät,
telekommunikationer, datalagring och databearbetning.

2.2 Samhällets behov av vattenföringsdata

Den genomförda granskningen har enligt revisorerna gjort klart att många
olika samhällsaktiviteter är beroende av kännedom om flödesförhållanden i
vattendragen. Såsom exempel på användningsområden för SMHI:s vattenföringsuppgifter
har de i granskningsenkäten tillfrågade myndigheterna särskilt
fört fram miljövårdsforskning, tillsyn enligt miljöskyddslagen och
vattenlagen, vattenplanering, recipientkontroll, bedömning av flödessituationen
- dvs. risker för översvämning eller torka - samt konstbevattning i
jordbruket.

Allmänt har revisorerna funnit att anspråken på att utnyttja landets
vattentillgångar för skilda ändamål har ökat på senare tid, liksom intresset att
bevara och skydda vattenresurserna. Man har vidare alltmer kommit till
insikt om att olika slags markanvändningar påverkar vattnet och att markoch
vattenanvändningen därför måste behandlas samlat i den fysiska
planeringen.

Detta nya synsätt har kommit till uttryck i de propositioner om ny plan- och
bygglag (prop. 1985/86:1) samt om lag om hushållning med naturresurser
m.m. (prop. 1985/86:3) som upprättats inom bostadsdepartementet och lagts

1* Riksdagen 1986/87. 2 sami. Nr 6

fram för riksdagen. Häri föreslås att vattenfrågor mer aktivt än i dag skall
föras in i samhällsplaneringen. Uppgifter om vattnen och vattenanvändningen
skall ingå i kommunernas översiktsplaner. Länsstyrelsen skall vara skyldig
att ställa samman underlagsmaterial, bl.a. för vattenplanering, från olika
statliga myndigheter och att tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt bl.a.
kommunerna.

Revisorerna har vid granskningen inhämtat att flera statliga utredningar på
senare tid, däribland den s. k. vattenplaneringsutredningen år 1980, framhållit
nödvändigheten av en kraftig förtätning av nätet av vattenföringsstationer.
Enligt rapporten har flertalet enkätmyndigheter anmärkt att informationen
rörande vattenföring i många fall är otillräcklig för deras behov eller att den i
en del fall till och med helt saknas. Efterfrågan på SMHI:s vattenföringsuppgifter
kommer enligt mångas mening sannolikt att öka om vattenfrågorna
skall behandlas enligt nämnda propositionsförslag.

Behovet av en utbyggnad av observationsnätet har strukits under vid
remissbehandlingen av rapporten. SMHI betonar att behovet är särskilt
markant i Dalarna och Hälsingland som hösten 1985 svårt drabbades av
översvämningar. Att det föreligger påtaglig brist på vattenföringsstationer i
Gävleborgs län bekräftas av länsstyrelsen.

Statens planverk har i sitt remissvar meddelat att man för närvarande
utarbetar en handbok för översiktlig fysisk planering enligt kommande planoch
bygglag. Under arbetet härmed har verket funnit att kunskaper om
vattenresursernas storlek och om vattnets beskaffenhet är av grundläggande
betydelse för vattenplanering. Dock har planverkets erfarenheter hittills
visat på svårigheter att få fram ett underlag från SMHI som är lämpat att
använda i kommunal planering. Detta har enligt verket berott på att
datainsamlingen inte är tillräckligt täckande.

Enligt kommentarer i remissyttrandet från statens naturvårdsverk borde
det övergripande målet för den hydrologiska informationstjänsten inte
enbart vara att tillhandahålla uppgifter av mer eller mindre översiktlig
karaktär - vilka fås genom rutinmässig datainsamling från stationerna - utan
även att kunna ge informationsunderlag för i princip vilken punkt som helst i
ett vattenområde. Länsstyrelsen i Södermanlands län pekar på att vattenföringsuppgifter
kan tas fram genom tillämpning av en vid SMHI utvecklad
datateknisk beräkningsmodell. Sådana beräknade uppgifter kan utgöra ett
värdefullt komplement till data från direkta observationer.

Revisorerna kan konstatera - mot bakgrunden av vad som ovan redovisats
- att det med hänsyn till olika intressen såsom miljövård, hushållning med
naturresurser och fysisk planering finns ett samhälleligt krav på SMHI att i
ökad utsträckning ta fram kunskap om vattenföringen i våra vattendrag.

2.3 SMHI:s uppgift att förse samhället med hydrologisk
information

I granskningsrapporten har anförts kritik mot att det inte konkret uttryckts
vad som innefattas i myndighetsuppgiften ”översiktlig rikstäckande och
regional vatteninformation, utredningar och undersökningar av riksintresse
samt basinformation”. Inte heller synes samlat ha bedömts vilken täthets -

Förs. 1986/87:6

grad eller omfattning observationer och mätningar bör ha. Enligt rapporten
kan glesa observationsnät ge en översiktlig information med skenbart intryck
av tillförlitlighet.

Revisorerna anser, som framhållits i rapporten, att riktlinjerna för den
anslagsfinansierade hydrologiska verksamheten är alltför oprecisa och ger
dålig ledning för tolkningen av myndighetsuppgiften. Denna uppfattning
stöds av samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan. Planverket har
föreslagit att metodförsök bör göras i någon eller några kommuner med att
utnyttja SMHI:s befintliga vattenföringsdata i planeringen. De erfarenheter
som därvid vinns bör vara av intresse vid en närmare bestämning av SMHI:s
allmänna informationstjänst. Revisorerna anser för sin del att verkets förslag
är väl värt att ta till vara.

Den vaga beskrivningen av myndighetsuppgiften gör det, enligt revisorernas
mening, också svårt att rätt dimensionera SMHI:s materiella och
personella resurser. Genom granskningen har inhämtats att SMHI vid
omorganisationen år 1982 inte fick något resurstillskott för vatteninformationstjänsten
trots konstateranden att tjänsten var eftersatt. Efter denna,
som revisorerna ser det, i princip nollbasbudgetering av verksamheten har
SMHI fått vidkännas årliga besparingar som ytterligare minskat möjligheterna
att producera tillräcklig information om vattenföringen. Revisorerna vill i
sammanhanget erinra om att SMHI, enligt utförda studier av bl. a. statskontoret,
på senare år haft en positiv produktivitetsutveckling.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har i sitt remissvar utvecklat åsikten att det
från samhällsekonomisk synpunkt är av vikt att förutsättningar finns inom
SMHI:s allmänna verksamhet för en fullgod prognos- och varningstjänst i
syfte att undvika kostsamma översvämningskatastrofer. Revisorerna delar
detta synsätt och påminner om senare års översvämningar.

Revisorerna har i föregående avsnitt konstaterat att samhället ställer krav
på ökad vattenföringsinformation. Mot denna bakgrund och av ovan anförda
skäl anser revisorerna det vara synnerligen angeläget att det klart definieras
vilket kunskapsunderlag som SMHI skall tillhandahålla i egenskap av central
myndighet för ärenden om Sveriges hydrologi.

2.4 Vissa finansieringsfrågor

Granskningen har fäst revisorernas uppmärksamhet på vissa problem i fråga
om finansieringen av SMHI:s vattenföringsinformation. De av statsmakterna
anslagna medlen till SMHI finansierar som nämnts endast en opreciserad
miniminivå. Andra myndigheter är därför ofta hänvisade till SMHI:s
uppdragsverksamhet för att få fram vattenföringsuppgifter som de behöver.

Enligt vad revisorerna erfarit via svaren på enkäten i granskningsärendet
bedömer myndigheterna SMHI:s avgifter i uppdragsverksamheten som
höga. Kostnaderna sägs hindra myndigheter med krympande ekonomiska
resurser att använda vattenföringsdata. Revisorerna vill peka på att avgifterna
framöver kommer att sättas än högre i och med den successiva övergången
till full kostnadstäckning i uppdragsverksamheten.

I propositionerna angående ny plan- och bygglag samt naturresurslag
föreslås, som tidigare framgått, att länsstyrelserna skall vara skyldiga att

Förs. 1986/87:6

tillhandahålla bl.a kommunerna statliga myndigheters planeringsunderlag. I
granskningsrapporten har påtalats som anmärkningsvärt att frågan om
finansieringen av kunskapsunderlag från SMHI inte behandlas i propositionerna.
Det är därför enligt rapporten olöst om uppgiften för SMHI att ta fram
underlag för vattenplanering skall anses höra till SMHI:s allmänna verksamhet
eller till uppdragsverksamheten. I det förra fallet skall kostnaderna för
underlaget finansieras över SMHI:s anslag. I det senare fallet åligger det
t. ex. länsstyrelserna att köpa SMHI:s tjänster. Som en jämförelse har
nämnts att de uppgifter om vattnen och vattenanvändningen som tas fram vid
t.ex. naturvårdsverket, fiskeristyrelsen och lantbruksstyrelsen lämnas ut
kostnadsfritt. I rapporten föreslås att SMHI:s myndighetsuppgift skall
bestämmas så att erforderliga grunddata utan kostnad kan ställas till andra
statliga myndigheters förfogande.

Förslaget har fått ett mycket positivt mottagande av remissinstanserna.
Planverket ser det som angeläget att myndigheterna fortlöpande tillhandahåller
vissa för planeringen grundläggande data utan att kostnadsansvaret
ligger på avnämarna. Härigenom undviker man att viktiga uppgifter inte
kommer till användning för att kostnaderna för dem är för höga. Med
anledning av vattenflödesuppgifternas betydelse för vattenfrågornas behandling
i den fysiska planeringen och också för miljövården måste SMHI,
hävdar planverket, tilldelas resurser inom ramen för myndighetsanslaget för
att kunna samla in, bearbeta och leverera viktiga vattendata.

Flera länsstyrelser, både i enkätsvar under granskningen och i remissvar
över rapporten, har framhållit det orationella i att länsstyrelsen skall äska
särskilda planeringsmedel för att ersätta SMHI:s kostnader.

Sålunda uttalar länsstyrelsen i Gävleborgs län i sitt remissyttrande att det
inte kan vara rimligt att en i lag ålagd skyldighet att tillhandahålla
planeringsunderlag innebär att länsstyrelserna med sina starkt beskurna
resurser skulle behöva köpa informationen från en annan statlig myndighet.
Det måste självklart anses ingå i SMHI:s allmänna verksamhet att utan
kostnad tillhandahålla länsstyrelserna erforderliga uppgifter. Länsstyrelsen
tillägger att beslutet om full kostnadstäckning på sikt i SMHI:s uppdragsverksamhet
inte bör få leda till för snäva ramar för SMHI:s myndighetsuppgifter.

Remissinstanserna instämmer alltså i de synpunkter som förts fram i
rapporten. Revisorerna anser att i de fall där samhället ställer krav på
vattendata från SMHI och där avnämarna är statliga organ bör tjänsterna
ingå i myndighetsuppgiften och således finansieras över SMHI:s anslag.

Som revisorerna tidigare påvisat avser samhällets behov av ökad hydrologisk
kunskap olika intresseområden. Frågor rörande t.ex.miljövård, hushållning
med naturresurser och fysisk planering hör till jordbruks- och bostadsdepartementens
ansvarsområden. SMHI är i budgetprövningen underordnat
kommunikationsdepartementet. Vid beräkningen av medlen till SMHI:s
myndighetsuppgift inom hydrologin är det enligt revisorernas mening av stor
vikt att budgetbehandlingen görs samordnat.

Ett annat finansieringsproblem som togs upp i granskningsrapporten rörde
svårigheten att klarlägga betalningsansvaret för de extra insatser som SMHI
gjorde i samband med översvämningarna hösten 1985 i Gävleborgs och

Förs. 1986/87:6

Kopparbergs län. Sedermera har riksdagen efter förslag i kompletteringspropositionen
våren 1986 godkänt att statens räddningsverk, som inrättats den 1
juli 1986, får disponera högst 750 000 kr. under budgetåret 1986/87 för att
bl. a. följa utvecklingen vid hot om naturolycka, t.ex. översvämningar (prop.
1985/86:150 bil. 3, FöU 11, rskr. 345). SMHI har också fått sina kostnader
täckta med medel från statens brandnämnd som nu ingår i räddningsverket.

2.5 Investeringar i vattenföringsstationer via
arbetsmarknadsmedel

Den utbyggnad av observationsnätet för vattenföringsuppgifter som ägt rum
på senare år har huvudsakligen finansierats i form av tidigareläggningar av
investeringar i sysselsättningsskapande syfte. Om sådana tidigarelagda
investeringar beslutar regeringen med stöd av den s. k. finansfullmakten från
riksdagen. Till grund för regeringens beslut ligger prioriteringar som
arbetsmarknadsstyrelsen - efter hörande av bl. a. regionala myndigheter -gjort av statliga investeringsobjekt inom den s.k. sysselsättningsreserven.
Därefter åligger det berörd länsarbetsnämnd att bestämma tidpunkt för
igångsättning.

SMHI har således kunnat få nya vattenföringsstationer byggda av arbetsmarknadspolitiska
skäl. Minskande resurser för driften har dock medfört att
SMHI numera måste avstå från en utbyggnad genom denna finansieringsmetod.

Vid granskningen har noterats att investeringskostnaden för en station
uppgår till ca 70 000 kr. Arbetet har utförts på entreprenad under SMHI som
huvudman och har under en kortare tid sysselsatt ett par personer. Det har i
rapporten satts i fråga om den administrativa hanteringen kring utnyttjandet
av finansfullmakten är motiverad för arbeten av sådan begränsad storlek.
Medel till investeringar borde i stället budgeteras direkt till SMHI.

Rapportens förslag har tillstyrkts av samtliga remissinstanser, således även
av arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Östergötlands län.

Revisorerna föreslår att investeringsmedel för vattenföringsstationer
beviljas SMHI i ordinarie budgetbehandling och inte efter handläggning
inom arbetsmarknadsverket. Vid budgetbehandlingen måste också enligt
revisorernas mening beaktas eventuella behov av medel för driften av de nya
stationerna.

3 Hemställan

Riksdagens revisorer hemställer

beträffande dimensioneringen av Sveriges meteorologiska och hydrologiska
instituts nät av vattenföringsstationer m. m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om

a) definition av SMHI:s myndighetsuppgift i fråga om hydrologisk
information,

b) samordnad budgetbehandling i vad avser anslag till denna myndighetsuppgift,

Förs. 1986/87:6

c) investeringsmedel m. m. för byggande av nya vattenföringsstationer.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Wiggo Komstedt (m), Kjell Nilsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s),
Stig Gustafsson (s), Anita Johansson (s), Torsten Karlsson (s), Olle Aulin
(m), Rune Jonsson (s), Olle Grahn (fp), Stig Josefson (c), Margareta Gard
(m) och Ulla Orring (fp).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Rolf Jensen och revisionsdirektören Kristina Lindegren
(föredragande).

Stockholm den 23 oktober 1986

På riksdagens revisorers vägnar

Wiggo Komstedt

Kristina Lindegren

Förs. 1986/87:6

Sammanfattning av rapport 1985/86:4 om
dimensioneringen av SMHI:s nät av
vattenföringsstationer och de remissyttranden
som avgetts över den

1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

En central uppgift för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
SMHI, är att inhämta tillförlitlig kännedom om Sveriges hydrologi med
hänsyn till andra myndigheters, näringslivets och försvarets behov.

Revisorernas granskning har rört dimensioneringen av SMHI:s nät av
vattenföringsstationer. Ärendet initierades vid ett besök hos SMHI under en
av revisorernas årliga länsresor. Granskningen har syftat till att belysa de
olika behov av vattenföringsdata som detta observationsnät skall tillgodose,
resurser för framtagande av information om vattenföring och frågor om
finansiering. Bl.a. har en enkät genomförts som riktats till vissa avnämare av
SMHI:s tjänster, nämligen statens naturvårdsverk, sex länsstyrelser och två
kommuner.

1.2 Samhällets behov av vattenföringsdata

Påpekanden om brister i informationen om vattenföring har under de senaste
åren gjorts i utredningar under jordbruksdepartementet. Särskilt i mellersta
och södra Sverige har stationsnätet för vattenföringsuppgifter ansetts vara
underdimensionerat. Nätet hade nämligen fram till 1970-talets början
dimensionerats huvudsakligen med hänsyn till vattenkraftens intressen och
var därför bäst utvecklat i Norrland. Enligt interna utredningar inom SMHI
behöver nuvarande nät om ca 380 vattenföringsstationer byggas ut med ca 70
stationer.

Av den i granskningen genomförda enkäten framgår att stort behov finns
av vattenföringsuppgifter från SMHI för bl. a. miljövårdsforskning, tillsyn
enligt miljöskyddslagen och vattenlagen, vattenplanering, recipientkontroll,
bedömning av flödessituationen - dvs. risker för översvämning eller torka -samt konstbevattning i jordbruket.

Så gott som samstämmigt framförs i enkätsvaren att nuvarande behov inte
är helt tillgodosedda. Sålunda anför t. ex. naturvårdsverket att stationsnätet
för vattenföring är för glest i de områden där föroreningssituationen är mest
besvärande och där uppgifter om vattenföring krävs för beräkningar av
transporter av olika ämnen i vatten. I Kronobergs län, anger länsstyrelsen,
tillgodoses behovet av vattenföringsdata inte på långt när av nuvarande
stationsnät. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län är det viktigt att behovet
bedöms utifrån ett långsiktigt perspektiv, då flödesserier om trettio år i
många fall är erforderliga för att man skall få en acceptabel bild över
flödesförhållandena. Av samma mening är Karlskoga kommun som också
anför att en förtätning av SMHI:s nät av vattenföringsstationer skulle bidra

Förs. 1986/87:6

Bilaga

till säkrare beräkningar för kommunens planering.

Härtill kommer att bostadsministern i propositioner om ny plan- och
bygglag samt lag om hushållning med naturresurser m.m. föreslår att
vattenfrågor mer aktivt än i dag skall föras in i samhällsplaneringen.
Uppgifter om vattnen och vattenanvändningen skall ingå i kommunernas
översiktsplaner. Länsstyrelsen skall vara skyldig att ställa samman och
tillhandahålla olika statliga myndigheters underlagsmaterial för vattenplanering.
Enligt synpunkter i enkätsvaren kommer ett genomförande av lagförslagen
att göra efterfrågan på vattenföringsdata ännu större.

I rapporten konstateras sammanfattningsvis att samhället ställer krav på
SMHI att i ökad utsträckning ta fram kunskap om vattenföringen i våra
vattendrag med hänsyn till olika intressen såsom miljövård, hushållning med
naturresurser och fysisk planering.

1.3 SMHIrs uppgift att förse samhället med hydrologisk
information

SMHI har inom hydrologin både s. k. allmän verksamhet och - till en
övervägande del - uppdragsverksamhet.

Inför en omorganisation av SMHI den 1 juli 1982 behandlade riksdagen
våren 1981 bl. a. frågor om den anslagsfinansierade allmänna verksamheten
och om behovet av resurser.

Beslutet om inriktningen av den allmänna hydrologiska verksamheten
innebär att SMHI som myndighetsuppgift skall arbeta med översiktlig
rikstäckande och regional vatteninformation, utredningar och undersökningar
av riksintresse samt basinformation. Den senare skall i huvudsak
utgöras av bearbetade data från de hydrologiska observationsnäten.

Vid granskningen har noterats att den närmare innebörden av dessa
övergripande riktlinjer inte angavs.

I samband med omorganisationen fick SMHI inte några ökade resurser i
form av personal eller stationer. Eftersom det konstaterats att vatteninformationstjänsten
var eftersatt gjordes å andra sidan inte några minskningar i
denna verksamhet.

Enligt granskningsrapporten synes inte samlat ha bedömts vilken dimension
observationsnätet för vattenföring borde ha för att ge underlag för den
allmänna vatteninformationen.

Efter beslutet om omorganisation har SMHI fått vidkännas årliga besparingar
som lett till att personal tillgänglig för arbete inom de hydrologiska
stationsnäten minskat. Det är enligt SMHI ej längre möjligt att bygga fler
vattenföringsstationer om man inte samtidigt får medel för driften.

I rapporten påtalas att statsmakterna inte konkret uttryckt vad som
innefattas i SMHI:s myndighetsuppgift att arbeta med översiktlig rikstäckande
och regional vatteninformation. Därmed är det inte klarlagt vilket
observations- och mätunderlag och vilka resurser som erfordras för att SMHI
skall kunna fullgöra myndighetsuppgiften.

Förs. 1986/87:6

Bilaga

1.4 Vissa finansieringsfrågor

Avgifterna i uppdragsverksamheten täcker för närvarande i princip särkostnaderna.
Enligt riksdagsbeslut våren 1985 om ändrade riktlinjer för prissättningen
skall SMHI sträva efter att successivt uppnå full kostnadstäckning.
Därmed avses att kunderna skall betala även en andel av de gemensamma
kostnaderna för den allmänna verksamheten och uppdragsverksamheten.

Genom enkäten har erfarits att SMHI:s avgifter redan i dag bedöms som
höga. När vattendata inte finns framtagna inom den allmänna verksamheten
är andra myndigheter hänvisade till att köpa SMHI:s tjänster. Kostnaderna
gör emellertid att man antingen helt avstår från att inhämta uppgifter om
vattenföring eller söker sådana uppgifter från annat håll. Bl. a. uppger ett par
länsstyrelser att naturvårdsverket ibland redan upphandlat vattenföringsdata
från SMHI som länsstyrelsen har behov av. I sådana fall brukar dessa data
kunna erhållas kostnadsfritt från naturvårdsverket. Vidare har kraftverksföretag
bistått med flödesuppgifter utan kostnad.

Enligt SMHI har man i vissa fall svårt att ta ut avgifter för sina tjänster. Så
är särskilt fallet i vad gäller den hydrologiska prognos- och varningstjänsten
om avnämarintresset inte kan knytas till ett bestämt företag utan är mer
regionalt inriktat. Extra insatser under de svåra översvämningarna i september
1985 i Dalarna och Hälsingland medförde sålunda ett anslagsöverskridande.

Under granskningen har uppmärksammats att frågan om finansiering av
erforderligt kunskapsunderlag från SMHI för vattenplanering anmärkningsvärt
nog inte behandlas i propositionerna angående ny plan- och bygglag
samt naturresurslag. Inte heller konkretiseras närmare de krav som från
naturresurs- och miljövårdssynpunkt kan komma att ställas på SMHI. Det är
därför olöst om uppgiften för SMHI att ta fram underlag för vattenplanering
skall anses höra till SMHI:s allmänna verksamhet eller till uppdragsverksamheten.

I flera svar på enkäten framhålls det orationella i att länsstyrelsen skall
äska särskilda planeringsmedel för att ersätta en central myndighets kostnader.

Granskningen har således visat att det är oklart hur vissa tjänster, som
samhället vill att SMHI skall tillhandahålla, skall finansieras. Detta torde
bero på att statsmakterna inte närmare definierat innehållet i myndighetsuppgiften.

1.5 Vattenfrågornas behandling i regeringskansliet

Av granskningen har framgått att vattenfrågor i högre eller lägre grad berör
sju departement. Utan tvekan ligger det tyngsta politiska ansvaret på
jordbruks- och bostadsdepartementen. De samhälleliga behov av ökad
hydrologisk kunskap, bl. a. om vattenföringen i vattendragen, som uttryckts
på senare tid avser huvudsakligen intressen som miljövård, hushållning med
naturresurser och fysisk planering. Dessa frågor hör till jordbruks- och
bostadsdepartementens ansvarsområden. SMHI lyder under kommunikationsdepartementet,
som således handlägger frågor om SMHI:s budget för
hydrologisk verksamhet.

Förs. 1986/87:6

Bilaga

Enligt rapporten kräver nämnda uppdelning av vattenfrågorna en ökad
samordning i budgetbehandlingen.

1.6 Investeringar i vattenföringsstationer via
arbetsmarknadsmedel

Nästan samtliga, eller drygt 60, nya vattenföringsstationer har under åren
1977-1984 finansierats via arbetsmarknadsstyrelsen, AMS. Huvuddelen av
byggnadsprojekten har genomförts i form av tidigareläggningar av investeringar
i sysselsättningsskapande syfte. Om sådana tidigarelagda investeringar
beslutar regeringen med stöd av den s. k. finansfullmakten från riksdagen
och efter handläggning inom arbetsmarknadsverket.

På grund av minskande resurser för driften tvingas SMHI dock numera
avstå från en vidare utbyggnad av stationsnätet genom sådana extra medel.

I granskningsärendet, som till en del initierats av dessa påtalade förhållanden,
har kunnat konstateras att investeringskostnaden för en ny vattenföringsstation
uppgår till 60 000-75 000 kr. Arbetet har utförts på entreprenad
under SMHI som huvudman och har sysselsatt ett par personer under en
kortare tid.

Såväl kostnaderna för som sysselsättningseffekterna av tidigarelagda
investeringar via AMS i nya vattenföringsstationer är alltså skäligen små. Det
har därför i rapporten satts i fråga om finansfullmakten skall utnyttjas för
arbeten av sådan begränsad storlek.

1.7 Förslagen

De iakttagelser som gjorts under granskningen har gett anledning till
följande förslag.

• Med hänsyn till alla olika samhälleliga krav på ökad information om
vattenföringen i vattendragen måste klarare definieras vilket kunskapsunderlag
som SMHI i egenskap av central myndighet för ärenden om
Sveriges hydrologi skall tillhandahålla.

• Då målen för SMHI:s hydrologiska verksamhet ställs upp av flera
departement bör en samordnad budgetbehandling komma till stånd.
Därvid bör särskilt beaktas att de medel som erfordras för att SMHI skall
kunna fullgöra sin myndighetsuppgift anslås direkt till SMHI och ej via
andra statliga myndigheter.

• Investeringsmedel för byggande av nya vattenföringsstationer bör beviljas
SMHI i ordinarie budgetbehandling och ej efter handläggning inom
arbetsmarknadsverket. Vid budgetbehandlingen bör även beaktas eventuella
behov av driftsmedel.

2 Remissyttrandena

Yttranden över rapporten har lämnats av nio myndigheter och organ. Dessa
är SMHI, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens
planverk, länsstyrelserna i Gävleborgs län, Södermanlands län och Ostergötlands
län, länsarbetsnämnden i Östergötlands län och Svenska kommunför -

Förs. 1986/87:6

Bilaga

bundet. Till länsstyrelsens i Östergötlands län remissvar har fogats ett
yttrande från Motala Ströms Vattenvårdsförbund.

2.1 Allmänna synpunkter på rapporten

Rapporten har fått ett klart positivt mottagande av remissinstanserna.
Revisorernas förslag tillstyrks till alla delar. Dock har AMS och länsarbetsnämnden
i Östergötlands län begränsat sina yttranden till det egna ansvarsområdet.

SMHI framhåller att rapporten på ett korrekt och utförligt sätt skildrar
situationen i fråga om observationsnätet för vattenföringsuppgifter. Åtgärderna
som föreslås bedöms som angelägna och bör snarast realiseras. De
skulle underlätta SMHI:s planering och genomförande av verksamheten
samt minska byråkratin och rundgången av medel i statsförvaltningen.

2.2 Samhällets behov av vattenföringsdataoch SMHI:s
myndighetsuppgift

Enligt rapporten har statsmakterna inte konkret uttryckt vad som innefattas i
SMHI:s myndighetsuppgift att arbeta med översiktlig rikstäckande och
regional vatteninformation. Därför är det ovisst vilket observationsunderlag
och vilka resurser som SMHI behöver för myndighetsuppgiften. Särskilt med
hänsyn till olika samhälleliga krav på ökad information om vattenföringen i
vattendragen begärs i rapporten att det klart skall bestämmas vilket
kunskapsunderlag som SMHI skall tillhandahålla i egenskap av central
myndighet för ärenden om Sveriges hydrologi.

Behovet av en utbyggnad av nätet av mätstationer för vattenföringsdata
har strukits under av flera remissinstanser.

SMHI betonar att behovet är särskilt markant i de under hösten 1985 svårt
drabbade översvämningsområdena i Dalarna och Hälsingland. Att stationstätheten
är mycket låg i Gävleborgs län säger sig länsstyrelsen ha påtalat i
olika sammanhang. Erfarenheterna från en vattenvårdsplanering inom länet
är att tillgången på tillförlitligt material om bl. a. vattenresursernas storlek är
begränsad utom i vissa större reglerade vattendrag. I sitt remissvar utvecklar
styrelsen åsikten att det är av vikt från samhällsekonomisk synpunkt att
förutsättningar finns inom SMHI:s allmänna verksamhet för en fullgod
prognos- och varningstjänst i syfte att undvika kostsamma översvämningskatastrofer.
Allmänt anför länsstyrelsen att det torde vara helt klart att
kunskaperna om flödesvariationerna i vattendragen är otillräckliga och att
SMHI:s nät av vattenföringsstationer är underdimensionerat i stora delar av
landet.

En komplettering av nätet förordas även av länsstyrelsen i Östergötlands
län som menar att vattenföringsstationerna i länet är alltför få för att ge
underlag för ett ändamålsenligt arbete med t. ex. planering, tillsyn och
miljöövervakning. Motala Ströms Vattenvårdsförbund, som hörts av länsstyrelsen,
anser det vara rimligt att basinformation, såsom vattenföringsuppgifter,
hålls tillgänglig hos centralmyndigheten för hydrologi, SMHI.

Förs. 1986/87:6

Bilaga

Länsstyrelsen i Södermanlands län pekar på att vattenföringsuppgifter kan
tas fram vid SMHI med hjälp av datatekniska beräkningsmodeller. Dessa
beräknade uppgifter kan vara ett värdefullt komplement till uppgifter från de
direkta observationerna.

Planverket ansluter sig till uppfattningen i rapporten att behovet av data
om vatten kommer att öka. Förslagen till plan- och bygglag (PBL) och
naturresurslag (NRL) förutsätter att vattenfrågor behandlas i den kommunala
fysiska planeringen. Planverket meddelar att verket för närvarande
utarbetar en handbok för översiktlig fysisk planering enligt PBL. Verket har
härvid konstaterat att av grundläggande betydelse för vattenplanering är
kunskaper om vattenresursernas storlek och om vattnets beskaffenhet. I
remissyttrandet erinras om att verket tidigare under hand framfört till
riksdagens revisorer att man funnit det vara förenat med vissa problem att få
fram ett underlag från SMHI som är lämpat att använda i kommunal
planering. Detta har berott på att datainsamlingen i en del fall inte är
tillräckligt täckande.

Enligt planverkets mening är således en utbyggnad av stationsnätet
nödvändig. Verket anser vidare att metodförsök bör göras i någon eller några
kommuner med att utnyttja SMHI:s vattenföringsdata i planeringen. De
erfarenheter som därvid vinns bör vara av intresse vid en närmare avgränsning
av vilka uppgifter SMHI skall tillhandahålla i egenskap av central
myndighet för hydrologi.

Den kunskapsöverföring om vattendata som förutsätts i de föreslagna
lagarna, PBL och NRL, leder enligt styrelsen för Svenska kommunförbundet
till att SMHI måste ges utökade ekonomiska resurser. SMHI bör i samband
härmed se till att bättre definiera och strukturera olika intressenters behov.

I naturvårdsverkets tillstyrkande remissvar görs den kommentaren att en
utbyggnad av SMHI:s stationsnät inte är ett ändamål i sig utan måste ses i ett
något större sammanhang. På sikt gäller det frågan om en nyorientering av
den hydrologiska informationstjänsten som i dag enligt verket lämnar en del i
övrigt att önska. Det övergripande målet för den hydrologiska informationstjänsten
är, anför verket, inte enbart att tillhandahålla uppgifter av mer eller
mindre översiktlig karaktär - vilka fås genom rutinmässig datainsamling från
stationerna - utan även att kunna ge informationsunderlag för i princip vilken
punkt som helst i ett vattenområde. Informationen på den senare nivån är det
stora problemet i vattenplaneringssammanhang i vad gäller resurstilldelning,
kompetens, kommunikation m.m.

2.3 Vissa finansieringsfrågor

Förslaget om att budgetbehandlingen bör samordnas mellan de departement
som sätter målen för SMHI:s hydrologiska verksamhet i syfte att medel skall
anslås direkt till SMHI och ej via andra statliga myndigheter för köp av
SMHI:s tjänster har av remissinstanserna noterats med särskild tillfredsställelse.

Planverket anmärker att underlagsmaterial i den fysiska planeringen
hittills i stort sett har kunnat erhållas utan kostnader för kommunerna.
Vidgningen av den kommunala planeringen till områden inom vilka affärs -

Förs. 1986/87:6

Bilaga

drivande myndigheter skall lämna planeringsunderlag aktualiserar frågan
om fördelningen av kostnaderna. Denna fråga har - som påvisats i
revisorernas rapport - inte behandlats i PBL- och NRL-förslagen. Planverket
ser det som angeläget att myndigheterna fortlöpande tillhandahåller vissa för
planeringen grundläggande data utan att kostnadsansvaret ligger på avnämarna.
Härigenom undviker man att viktiga uppgifter inte kommer till
användning för att kostnaderna för dem är för höga. Med anledning av
vattenflödesuppgifternas betydelse för vattenfrågornas behandling i den
fysiska planeringen och också för miljövården måste SMHI, hävdar planverket,
tilldelas resurser inom ramen för myndighetsanslaget för att kunna samla
in, bearbeta och leverera viktiga vattendata.

Behovet av vattendata inom miljövården och introduktionen av vattenfrågor
inom hushållningen med naturresurser och den fysiska planeringen
kräver, enligt planverket, att - som föreslagits i rapporten - en samordning
sker mellan berörda departement vid budgetbehandlingen för SMHI.

Införandet av PBL och NRL kommer att medföra att länsstyrelserna skall
tillhandahålla kunskapsunderlag bl.a. i fråga om vattenresursernas storlek.
Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län kan det inte vara rimligt att en i lag ålagd
informationsskyldighet innebär att länsstyrelserna med sina starkt beskurna
resurser skulle behöva köpa informationen från en annan statlig myndighet.
Det måste självklart anses ingå i SMHI:s allmänna verksamhet att ta fram
sådan information. Länsstyrelsen tillägger att beslutet om full kostnadstäckning
på sikt i SMHI :s uppdragsverksamhet inte bör få leda till för snäva ramar
för SMHI:s myndighetsuppgifter. Detta skulle enbart innebära en orationell
cirkelgång av medel mellan olika statliga myndigheter samtidigt som SMHI:s
kompetens inte kan nyttjas fullt ut av kostnadsskäl. Ingendera av dessa
konsekvenser kan vara önskvärda från samhällets sida.

Liknande synpunkter förs fram av länsstyrelsen i Östergötlands län som
betecknar utredningens förslag att SMHI skall tillhandahålla hydrologiska
uppgifter kostnadsfritt till andra statliga myndigheter som väsentligt. Det
kan, menar styrelsen, inte vara rationellt att t. ex. planeringsmedel anslås till
länsstyrelsen som i sin tur använder dessa för att ersätta SMHI.

En förutsättning för att kommunerna skall kunna redovisa vattentillgång
m. m. i översiktsplaner är enligt styrelsen för Svenska kommunförbundet att
den information som finns hos länsstyrelser och centrala verk ställs till
kommunernas förfogande utan kostnad.

Naturvårdsverket finner det viktigt att myndigheter och forskare kan
erhålla hydrologiska data från SMHI kostnadsfritt eller till självkostnadspris
förutsatt att användningen inte konkurrerar med SMHI:s uppdragsverksamhet.

2.4 Investeringar i vattenföringsstationer via
arbetsmarknadsmedel

Sorn framgått inledningsvis har remissinstanserna odelat ställt sig bakom
revisorernas förslag om att investeringsmedel till vattenföringsstationer bör
beviljas SMHI i ordinarie budgetbehandling och inte efter handläggning
inom arbetsmarknadsverket. Särskilda kommentarer har lämnats av främst

Förs. 1986/87:6

Bilaga

de hörda arbetsmarknadsmyndigheterna.

AMS anser att den utbyggnad av vattenföringsstationer som bedrivits som
beredskapsarbete i allmänhet har varit väl anpassad till behovet av sysselsättning
för berörda arbetssökande. Styrelsen vill emellertid understryka att
beredskapsarbete inte får utgöras av sådana uppgifter som kan bedömas
tillhöra huvudmannens inom ordinarie anslag bedrivna verksamhet utan
måste avse en reell utökning av verksamheten under budgetåret. AMS
tillstyrker för sin del förslaget att investeringsmedel för byggande av nya
vattenföringsstationer beviljas SMHI i ordinarie budgetbehandling.

Med hänsyn till att sysselsättningsresursen bör omfatta objekt med stor
sysselsättningseffekt vill länsarbetsnämnden i Östergötlands län förorda det
förslag till finansiering av ifrågavarande investeringar som läggs fram i
rapporten.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som uttryckligen stödjer rapportens
förslag, tar upp frågan om inte en viss ytterligare avgift skulle kunna tas ut i
varje mål som prövas av vattendomstolarna. Denna avgift kunde bidra till att
finansiera utbyggnaden av stationsnätet eller driften av stationerna.

2.5 Övriga synpunkter

Naturvårdsverket anser det vara angeläget att SMHI kan bearbeta data från
det hydrologiska nätet på ett sådant sätt att önskad information kan erhållas
direkt från SMHI. Informationen skall vara aktuell, lättfattlig och lättåtkomlig.
Verket visar genom exempel på publicerade uppgifter att delgivningen av
vatteninformation - särskilt vattenföringsinformation - i flera avseenden är
eftersatt.

Förs. 1986/87:6

Bilaga

Innehållsförteckning

Förs. 1986/87:6

Revisorernas förslag

1 Genomförd granskning 1

2 Revisorernas överväganden 3

2.1 Inledning 3

2.2 Samhällets behov av vattenföringsdata 3

2.3 SMHI:s uppgift att förse samhället med hydrologisk

information 4

2.4 Vissa finansieringsfrågor 5

2.5 Investeringar i vattenföringsstationer via arbetsmarknadsmedel
7

3 Hemställan 7

Bilaga

1 Rapporten 9

1.1 Bakgrund och syfte 9

1.2 Samhällets behov av vattenföringsdata 9

1.3 SMHI:s uppgift att förse samhället med hydrologisk

information 10

1.4 Vissa finansieringsfrågor 10

1.5 Vattenfrågornas behandling i regeringskansliet 11

1.6 Investeringar i vattenföringsstationer via arbetsmarknadsmedel
12

1.7 Förslagen 12

2 Remissyttrandena 12

2.1 Allmänna synpunkter på rapporten 13

2.2 Samhällets behov av vattenföringsdata och SMHI:s myndighetsuppgift
13

2.3 Vissa finansieringsfrågor 14

2.4 Investeringar i vattenföringsstationer via arbetsmarknadsmedel
15

2.5 Övriga synpunkter 16

gotab Stockholm 1986 11578