Förslag till riksdagen1986/87: 7 (Framställning / redogörelse 1986/87:7)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1986/87: 7

Riksdagens revisorers förslag om
kronofogdemyndigheternas utnyttjande av
personalresurserna m. m.

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av kronofogdemyndigheternas
(KFM) utnyttjande av personalresurserna m. m. I skrivelsen
föreslår revisorerna sammanfattningsvis

— resursförstärkningar på vissa delar av KFM:s verksamhetsområde,

— åtgärder för förbättringar och förenklingar vid KFM:s hantering av olika
mål,

— översyn av taxesättningen på KFM-området och

— översyn av budgetredovisningen för KFM.

Vidare anmäler revisorerna sin syn på KFM:s organisation m. m.
Revisorerna slutför därmed sin granskning av exekutionsväsendet. Tidigare
har revisorerna i skrivelse till riksdagen den 26 april 1984 — i samband
med en redovisning av en allmän syn på KFM:s ställning och verksamhet

— behandlat KFM:s handläggning av allmänna mål (A-mål), (Försl.
1983/84:24, SkU 1984/85: 3, rskr. 1984/85: 32). I föreliggande del av granskningen
har enskilda mål (E-mål) och ärenden tagits upp. Vidare har KFM:s
personalresurser ställts i relation till arbetsvolymen. Även ekonomi- och
taxefrågor har behandlats.

Den avslutande granskningen har redovisats i granskningsrapporten
(1985/86:7) Kronofogdemyndigheternas utnyttjande av personalresurserna,
som i sedvanlig ordning remissbehandlats. Sammanfattningar av rapporten
och av de över rapporten inhämtade yttrandena är i bilaga fogade
till denna skrivelse.

1 Genomförd granskning

I sin skrivelse år 1984 redovisade revisorerna sin syn på KFM:s ställning i
stort i organisationen för debitering och indrivning av skatter och andra
allmänna avgifter. Vidare behandlades KFM:s allmänna förutsättningar
för verksamheten och resultatet av indrivningsverksamheten. Denna
granskning av KFM var sålunda av mer allmän karaktär och har nu följts
upp med en granskning av hur KFM allmänt utnyttjar sina personalresurser.
Härvid behandlas KFM:s arbetsuppgifter, deras organisation och
tilldelade resurser, hur verksamheten avseende enskilda mål bedrivs,
verksamhetens resultat och kostnader, taxefrågor samt arbetsvolymen.

Förs.
1986/87:7

I Riksdagen 1986187. 2 sami. Nr 7

För att få ett underlag för bedömningen har utförts dels en enkätunder- Förs. 1986/87: 7
sökning hos landets samtliga KFM, dels en intervjuundersökning hos ett
urval av KFM beträffande arbetet med enskilda mål och exekutiv försäljning
av fast egendom samt insatserna vid tillsynen i konkurser.

Enkätundersökningen genomfördes så att myndigheterna fick lämna
uppgifter från slumpvis utvalda mål ur diarierna för utsökningsmål, återtagningsmål,
mål angående exekutiv försäljning av fastigheter och ärenden
om tillsyn i konkurser. En sammanfattning av undersökningen finns intagen
i bilaga 1 till rapporten.

I intervjuundersökningen behandlades hanteringen av E-mål angående
utmätning i lön och införsel. Vidare togs upp frågor rörande exekutiv
försäljning av fastigheter och fartyg samt tillsynen i konkurser. En sammanfattning
av undersökningen återfinns i bilaga 2 till rapporten.

I revisorernas granskningsrapport understryks vikten av att en mera
permanent lösning av KFM:s organisation och distriktsindelning vinns.

Därvid bör revisorernas tidigare förslag om en knytning av KFM till den
regionala/lokala skatteförvaltningen prövas. Vidare är personalresurserna
vid KFM mycket ojämnt fördelade i förhållande till arbetsbördan mätt i
antalet gäldenärer och arbetspoäng. Som åtgärd för att råda bot på detta
föreslås att de mest arbetstyngda KFM, främst de i storstadsområdena,
snarast får personalförstärkning. Dessutom bör besparingseffekterna av
REX-systemet inom KFM utvärderas och personalstatistiken för KFM
förbättras genom anslutning till statens personaladminstrativa informationssystem
(PI).

Vidare föreslås vissa förbättringar och förenklingar vid handläggningen
av allmänna och enskilda mål. När det gäller E-målen bör sålunda bagatellfordringar
inte belasta KFM, vilket bl. a. kan undvikas genom att t. ex.
fordringar till lägre belopp än summan av avgiften vid lagsökning och
utsökning ej skall tas upp till behandling vid KFM. Dessutom bör målen
vara bättre utredda före anhängiggörandet vid KFM. Kravet bör bevisligen
ha delgetts gäldenären med hot om överlämnande av fordran till KFM om
betalning ej sker.

En gemensam norm för existensminimum/förbehållsbelopp bör också
utarbetas. Vidare bör försäkringskassans krav på betalning av underhållsbidrag
handläggas som allmänt mål.

Samtidigt aktualiseras ånyo revisorernas förslag till förenklingar när det
gäller A-målen till den del de icke redan genomförts. Här avses bl. a.
utvidgning av förfarandet med påminnelser innan målen lämnas till KFM
för åtgärd, nya regler om avskrivning och avkortning av fordringar,
branschkoder för företag som införs i skatteregister och REX-registret.

I vad gäller taxesättningen för enskilda mål vid KFM föreslås också
förändringar. Högre grad av kostnadstäckning skall eftersträvas för alla
åtgärder avseende enskilda mål. Hur taxehöjningar skall genomföras för
att detta skall uppnås bör särskilt utredas. I övrigt föreslås införandet av en
ansökningsavgift, att KFM skall kunna lämna förhandsbesked mot avgift,
att utsökningsavgiften skall differentieras samt att den övre beloppsgränsen
för försäljningsavgiften vid exekutiv auktion höjs eller slopas.

Budgetredovisningen för KFM bör ändras så att avgiftsintäkterna redo- 2

visas som uppbördsmedel under anslaget och den avgiftsbelagda verksam- Förs. 1986/87: 7
heten vid KFM särredovisas.

Över rapporten har yttranden avgetts av riksskatteverket (RSV), Svea
hovrätt, riksförsäkringsverket (RFV), riksrevisionsverket (RRV), sju länsstyrelser,
elva kronofogdemyndigheter, TCO-S, SACO/SR (JUSEK), Föreningen
Sveriges Kronofogdar samt Svenska Inkassoföreningen.

2 Revisorernas överväganden

2.1 Allmänt

I sin tidigare omnämnda skrivelse till riksdagen tog revisorerna upp frågan
om KFM:s organisation och ställning i förhållande till rådande resp. en
tänkt organisation för uttagande av skatter och avgifter. Sedermera har
riksdagen beslutat om en ny organisation för beskattningsområdet, innebärande
bl. a. att självständiga regionala skattemyndigheter inrättas. Vidare
har regeringen till riksdagen nyligen avgett en proposition (1986/87:52)
angående de principiella riktlinjerna för en ny organisation på exekutionsväsendets
område. Förslaget innebär bl. a. att en kronofogdemyndighet
bildas i varje län med bibehållandet i övrigt av den nuvarande organisationen.
Förändringen skall träda i kraft den 1 juli 1988.

Såvitt revisorerna kan bedöma kommer revisorernas tidigare uttalade
synpunkter på KFM:s organisation att uppfyllas på den centrala nivån och
eljest kunna tillgodoses inom ramen för den skisserade organisationen. 1
det följande kommer revisorerna endast att understryka vikten av att man
vid den slutliga utformningen av organisationen tillgodoser revisorernas
särskilda synpunkter om åtgärder för att underlätta samarbetet mellan
lokala skattemyndigheter och KFM.

Till kronofogdemyndigheterna inkom år 1985 sammanlagt ca 1560000
mål, fördelade på 1 115000 A-mål och 445 000 E-mål. Verksamheten kostade
samhället netto ca 480 milj. kr. Enligt granskningsrapporten har
arbetsbelastningen vid KFM under senare år totalt sett sakta ökat trots att
olika åtgärder som syftat till en minskad tillströmning vidtagits.

Revisorerna kan med underlag från granskningen konstatera att handläggningstiderna
för enskilda mål är alltför långa. De översteg i ca 85 % av
målen en månad, hos de större myndigheterna två månader. Avsikten med
den nya utsökningsbalken var att utmätning skall ske så snart som möjligt
och att den dittills gällande tidsfristen, en månad, inte skulle förlängas.

Självfallet kan handläggningstiderna förkortas, om arbetsbelastningen
minskas genom en begränsning av måltillströmningen.

Det finns även andra faktorer som i väsentlig mån styr myndigheternas
arbetsbelastning och behovet av kvalificerad personal i olika befattningar.

Bland sådana faktorer bör nämnas kvaliteten på de inkomna målen, dvs.
om korrekta uppgifter finns rörande rätt till verkställighet, var gäldenären
skall efterforskas, ändamålet med krav på insatser från KFM:s sida (t. ex.
om syftet enbart är att få en grund för att avstå från vidare åtgärder mot
gäldenären) och möjligheter till samarbete med andra statliga myndigheter. 3

Vid den fortsatta granskningen har revisorerna, främst i fråga om E-må- Förs. 1986/87: 7
len, tagit upp frågor om förenklingar och om begränsningen av KFM:s
hantering av mål och ärenden. Väckta förslag har vid remissbehandlingen
fått växlande mottagande.

Revisorerna går närmare in på de områden där fortsatta förenklingar och
begränsningar av KFM:s verksamhet bör ske för att bättre utbyte av den
skall uppnås.

2.2 KFM:s organisation och resurser

Revisorerna ser alltså med stor tillfredsställelse på att frågan om KFM:s
organisation genom regeringens proposition kommer närmare en lösning.

Vi vill samtidigt betona betydelsen av att åtgärder vidtas så att ett utvidgat
samarbete mellan KFM och skatteförvaltningen kan komma till stånd,
såsom revisorerna tidigare uttalat sig för. Därmed främjas de enskilda
medborgarnas krav på en rättvis och enhetlig tillämpning av regelsystemet
samt god service, särskilt i vad gäller reglering av skatteskulder. Bland
förändringar som under senare tid genomförts i samma syfte kan nämnas
följande. Skattemyndigheterna har genom utsökningsregisterlagen fått
ökad möjlighet till information från KFM:s ADB-system REX. Vidare
förekommer på många håll samråd i organiserade former med representanter
för KFM och skattemyndigheterna. Därmed har antalet utsiktslösa
indrivningsuppdrag till KFM kunnat minskas, t. ex. indrivningsmål avseende
skönstaxerade personer.

Revisorerna vill således framhålla vikten av att alla möjligheter till ett
närmare samarbete mellan KFM och skattemyndigheterna, fortfarande
som självständiga myndigheter, tillvaratas och vill särskilt, i likhet med
vad som från många håll framhållits vid remissbehandlingen av revisorernas
rapport, peka på de positiva effekter som kan nås om KFM och
skattemyndigheterna samlokaliseras.

I granskningsrapporten framhålls vidare att en personell förstärkning
snarast bör ges de mest arbetstyngda KFM, främst de i storstadsområdena.
Denna uppfattning baseras på att arbetsbelastningen, beräknad länsvis
efter antalet gäldenärer per årsarbetare, är mycket olika. Det är främst
storstadslänen som har den största arbetsbelastningen och även de lägsta
indrivningsresultaten. I dessa län bör de KFM som har den största arbetsbelastningen
snarast förstärkas.

Huvuddelen av remissorganen såsom riksskatteverket (RSV), flertalet
kronofogdemyndigheter, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län
samt de olika intresseorganisationerna är positiva till sådana förstärkningar.
Man framhåller bl. a. att de årliga, av budgetskäl ålagda besparingarna
eliminerat effekterna av hittills gjorda omfördelningar. Nedskärningarna
har främst drabbat fältverksamheten, då myndigheterna måste ha viss
grundbemanning för att sköta den kontorsmässiga hanteringen av målen.

De otillräckliga personalresurserna och de långa handläggningstiderna för
enskilda mål vid KFM i storstadsområdena uppges medföra ett allvarligt
hot mot rättssäkerheten. Borgenärerna börjar ta lagen i egna händer, t. ex.

återtar själva på ett otillbörligt sätt avbetalningsgods. Vidare anförs att 4

personalomsättningen på sina håll är betydande och att en mer marknads- Förs. 1986/87: 7
anpassad lönesättning torde vara nödvändig för att minska denna. I ett
remissvar från en storstadsmyndighet har redovisats mycket positiva resultat
av tillfälliga förstärkningar på den exekutiva sidan. Andra remissorgan
framhåller den stora positiva betydelse som de senaste årens tillskott
av ekonomer haft för KFM:s effektivitet.

Revisorerna anser att en förstärkning av personalresurserna för de mest
belastade KFM måste genomföras förhållandevis omgående för att tillgodose
både de enskildas rättssäkerhetskrav och det allmännas intressen av
bättre indrivningsresultat för skatter och avgifter. Den ojämna arbetsbelastningen
medför stora olikheter i den exekutiva verksamhetens effektivitet
olika KFM emellan. Därav följer att gäldenärerna behandlas olika
beroende på vilket distrikt de tillhör. Utan en personalförstärkning är det
svårt att uppnå förbättrad gäldenärskontakt som är ett viktigt medel för att
nå ökad effektivitet i KFM:s arbete. En förstärkning bör kunna genomföras
utan att en förestående ändring av KFM:s organisation därmed föregrips.
Både personaltillskott till KFM totalt och omfördelningar kan behöva
tillgripas. Resursförstärkningarna bör ställas till RSV:s förfogande för
fördelning mellan KFM.

Vid granskningen konstaterades att personalstatistiken för KFM gav
osäkra uppgifter om de faktiska personalresurserna. Statistiken skulle
kunna förbättras avsevärt genom utnyttjande av det på lönesystemet
SLÖR baserade statliga personaladministrativa informationssystemet PI.

Remissinstanserna är positiva till detta eller har ingen erinran mot en sådan
åtgärd. Enligt RSV har ett utnyttjande av Pl-systemet diskuterats inom
verket men inför en ny organisation av KFM har RSV avvaktat med
tecknandet av abonnemang på Pl-uppgifter. Revisorerna förutsätter att
denna fråga löses i och med att den nya organisationen tar form.

Ett ADB-baserat redovisningssystem för exekutionsväsendet (REX) används
sedan år 1984 av alla KFM för allmänna mål. Även alla enskilda mål
registreras numera och handläggs delvis med hjälp av REX. Vad REX-systemet
och dess tillämpning i praktiken betytt från besparingssynpunkt har
aktualiserats vid granskningen. Regeringen har i regleringsbrevet år 1982
gett RSV i uppdrag att redovisa hur en förkalkylerad besparing motsvarande
375 årsarbetskrafter avseende allmänna mål skulle fördelas på samtliga
KFM. Någon sådan detaljerad redovisning har dock ej gjorts. Frågan bör
därför följas upp och en efterkalkyl redovisas.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan delar denna mening.
RSV anser sig dock ha fullföljt regeringsuppdraget med en summarisk
redovisning i sin rapport 1983-04-25 om Kronofogdemyndigheternas
arbetsorganisation (s. 20) och i yttrande över länsstyrelsernas anslagsframställningar
för budgetåret 1986/87. RSV och riksrevisionsverket (RRV)
framhåller därutöver att en uppföljning av effekterna av införandet av
REX-systemet, bl. a. avseende besparingarna, kommer att belysas i en
pågående förvaltningsrevision avseende KFM.

Revisorerna anser att, även om en viss redovisning lämnats, regeringen
vid lämplig tidpunkt bör lämna riksdagen en samlad redogörelse för effekterna
av tillämpningen av REX-systemet inom KFM. 5

I övrigt har flera remissinstanser i sina yttranden, mest utförligt krono- Förs. 1986/87: 7
fogdemyndigheten i Stockholm, redovisat hur KFM arbetar för att effektivisera
sin verksamhet genom att med förebyggande åtgärder minska eller
förhindra ett ökat tillflöde av mål. Åtgärder i detta syfte är information om
KFM:s verksamhet till allmänhet, skolungdom, gäldenärer och sökanden.

Sådant informationsmaterial har tagits fram centralt av RSV. Bland verksamhetsmålen
nämns också att aktivt verka för ekonomisk rehabilitering
av gäldenärerna för att sätta stopp för en ständig rundgång där restförd
skuld betalas men fortlöpande följs av nya restföringar beroende på att
pengarna inte räckt till för betalning av både den tidigare skulden och
löpande skatter och avgifter.

Revisorerna finnér det mycket väsentligt att KFM:s arbete också inriktas
mot förbättrad information och aktiva insatser för ekonomisk rehabilitering.
Därmed torde antalet mål hos KFM på ett verksamt sätt komma att
minskas och antalet fall med långvariga gäldenärsförhållanden kunna begränsas.
Det bör ankomma på regeringen att närmare undersöka dessa
möjligheter.

2.3 Handläggningen av allmänna och enskilda mål

2.3.1 Allmänna mål

Revisorerna har i sin tidigare nämnda skrivelse till riksdagen tagit upp
vissa frågor angående KFM:s handläggning av allmänna mål. I den fortsatta
granskningen har vissa av dessa förslag alltjämt varit aktuella och gjorts
till föremål för förnyad remissbehandling. De bakomliggande skälen har
främst varit att anvisa vägar att ytterligare effektivisera handläggningen av
olika ärenden hos KFM. Inom flera av dessa ärendegrupper har sedermera
effektivitetshöjande åtgärder planerats eller vidtagits. Revisorerna har därför
inte funnit skäl att föra andra än följande frågor vidare, nämligen
tidpunkten för avskrivning av skatte- och avgiftsfordringar, ökad användning
av påminnelseförfarande innan åtgärder begärs hos KFM samt förbättring
och i förekommande fall införande av branschkoder i skatteregister
och REX-registret.

Förslaget att avskrivningsåtgärder skall kunna vidtas innan mål förs till
indrivning har lagts fram i syfte att begränsa arbetsbelastningen vid KFM.

Kan det konstateras att förutsättningar för betalning helt saknas bör sådan
åtgärd kunna vidtas innan ärendet överlämnas till KFM från vederbörande
myndighet, främst uppbördsmyndighet.

Förslaget har avstyrkts tämligen genomgående vid remissbehandlingen.

RSV hänvisar till sitt yttrande över tidigare förslag i denna fråga, där
verket framhållit att taxering bör åsättas oavsett den skattskyldiges betalningsförmåga.
Därmed kan verket inte förorda ett system med avskrivning
innan mål förs till indrivning. Från andra remissorgan anförs som motiv för
avstyrkan bl. a. att avskrivning (passiv indrivning) av fordran måste grundas
på en exekutionsrättslig bedömning av tillgångssituationen hos gäldenären.
Den bedömningen har KFM speciellt goda förutsättningar att göra
eftersom det är där som den samlade och aktuella bilden av gäldenärens
ekonomiska förhållanden och betalningsförmåga finns. 6

Revisorerna har stor förståelse för dessa synpunkter. Vi har också Förs. 1986/87:7
noterat de rationaliseringsmöjligheter det nu allmänt införda REX-systemet
ger och att härigenom avskrivningsfunktionen utan större arbetsbelastning
även framdeles kan ligga hos KFM. A andra sidan kan det finnas
skäl för att ha en möjlighet för t. ex. skattemyndigheten att vid speciella
omständigheter underlåta att överlämna ett ärende till KFM för åtgärd då
det kan ske utan förlust för det allmänna och utan att rättssäkerheten
påverkas. Revisorerna finner för närvarande inte skäl att lägga fram något
förslag i ämnet men vill understryka vikten av att möjligheterna att genomföra
rationaliseringar på området noga bör följas av regeringen.

Det påminnelseförfarande avseende obetald preliminär B-skatt och
kvarstående skatt innan skatten överlämnades för indrivning som infördes
år 1983 vid länsstyrelserna har medfört en betydlig avlastning för KFM.

Revisorerna har ansett att man skall pröva att införa påminnelseförfarandet
för ytterligare grupper av allmänna mål. De remissorgan som yttrat sig
om förslaget att pröva en utvidgning är positiva härtill. Man framhåller
dock att den minskning av arbetsbördan detta medför hos KFM uppvägs
av ökning i arbetsbelastningen för skatteförvaltningen. Totalt sett borde
dock åtgärderna medföra minskad arbetsvolym.

Enligt revisorernas mening bör påminnelseförfarandet utvecklas och
tillämpas på andra A-måls-fordringar.

Förbättring av branschkoder för företag i skatteregistren och införandet
av sådana koder i REX syftar till att göra det möjligt att med skatte- och
indrivningsstatistik belysa förhållandena i olika branscher. Förslaget har
fått positivt gensvar från remissorganen. Ett par anför emellertid att de
koder som nu finns i skatteregistret haren otillfredsställande kvalitet, men
att kvaliteten förbättras fortlöpande. Man pekar också på svårigheterna att
åsätta rätt kod och att hålla kodningen aktuell. Det torde gälla både
skatteregistret och REX.

Revisorerna anser det angeläget att förbättringsarbetet avseende
branschkodningen förs vidare, så att en mera tillförlitlig skatte- och indrivningsstatistik
till belysning av förhållanden för olika branscher kan sammanställas.

2.3.2 Enskilda mål

Såsom nämnts inledningsvis har ett av huvudsyftena med förevarande
granskning varit att studera handläggningen av enskilda mål och ärenden.

Genom särskilda undersökningar har belysts hur enskilda mål handläggs
hos KFM, handläggningstider, arbetsresultat m. m. Undersökningsresultaten
har bildat underlag för olika förslag i syfte att minska arbetsbelastningen
på KFM och effektivisera verksamheten. I det följande tar revisorerna
upp vissa åtgärder som kan förenkla och därmed effektivisera KFM:s
verksamhet. Åtgärderna kan dock ej genomföras utan att ytterligare utredningar
görs.

För närvarande inleds handläggningen av E-målen med att myndigheten
sänder ut meddelande om sökt åtgärd. Detta förfarande synes kunna 7

ersättas med att sökanden sänder betalningsanmaning till gäldenären med Förs. 1986/87: 7
information om att målet vid utebliven betalning överlämnas till KFM.

Beviset sänds med till KFM vid ingivande av ansökan. Flertalet remissorgan
är emellertid negativa till att införa förfarandet. Bland de synpunkter
som anförs mot förslaget kan nämnas att det anses olämpligt att åsamka
borgenärerna ytterligare kostnader och tidsutdräkt med osäkert resultat.

RSV — som tillstyrker — anför att den föreslagna ordningen innebär visst
merarbete för borgenärerna men att detta vore en rimlig belastning för dem
att vägas mot lättnaderna för KFM. KFM:s första krav måste dock finnas
kvar. Ett par länsstyrelser tillstyrker också att förslaget prövas.

Revisorerna anser att KFM skall kunna fordra att sökanden i samband
med ansökan i någon form visar att gäldenären nyligen fått ett krav, t. ex. i
form av ett bevis om att rekommenderat brev avsänts. En viss begränsning
av antalet mål torde därmed kunna uppnås även om KFM:s första krav
måste behållas. Frågan bör utredas vidare.

KFM bör vidare mot avgift kunna lämna förhandsbesked beträffande
gäldenärer till presumtiv sökande så att denne kan bedöma om det lönar sig
med en ansökan till KFM. Ett sådant förfarande har vid remissbehandlingen
i huvudsak mottagits positivt.

RSV anser för sin del att det normalt är till fyllest att borgenären får
tillgång till de uppgifter från utsökningsregistret som offentlighetsprincipen
i dag medger. Ett besked av kreditvärderingsliknande karaktär framstår
som alltför skönsmässigt.

De flesta remissorganen har förutsatt att förhandsbesked skulle kunna
bestå av ett utdrag ur REX-registret utan särskilt av myndigheten avgivet
omdöme. Kronofogdemyndigheterna och intresseorganisationerna är nära
nog odelat positiva till detta. Andra remissorgan framhåller att möjligheten
att erhålla förhandsbesked i form av registerutdrag har funnits under ett
antal år. Förslaget skulle innebära att systemet kodifieras och avgiftsbeläggs.
Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län skulle sannolikt antalet enskilda
mål begränsas med ca en tredjedel om samtliga sökande utnyttjade förhandsbesked.
De svårigheter som anförs i remissvaren har främst att göra
med sekretessbestämmelserna och formen för avgiftsbetalningen.

Data- och offentlighetskommittén (dir. 1984:48) har nyligen avgett ett
betänkande (SOU 1986:46) enligt vilket kommittén avstyrker att uppgifter
ur utsökningsregistret (REX) skall få försäljas direkt till allmänheten.

Revisorerna anser med utgångspunkt i det informationsbehov som ovan
redovisats att det är angeläget att frågan om avgiftsbelagt förhandsbesked
ur utsökningsregistret snarast prövas. Prövningen bör omfatta både vad
som lämpligen kan ingå i förhandsbeskedet med hänsyn till dess syfte och
till sekretessreglerna samt hur avgiftsbeläggningen skall regleras. Självfallet
skall den omfrågade delges uppgifterna liksom nu gäller den information
som ges av kreditupplysningsbyråer. Genomförs förslaget torde ändringar
behöva vidtas, bl. a. i utsökningsregisterlagen (1986:617), sekretesslagen
(1980: 100), kreditupplysningslagen (1973: 1173) och förordningen (1981:

1185) om utsökningsavgifter. Revisorerna förordar att frågan utreds.

Det belopp, förbehållsbelopp, som kan förbehållas en gäldenär vid exekutiv
åtgärd är för närvarande olika om KFM utmäter i lön eller beslutar 8

om införsel. Därutöver beräknas förbehållsbelopp för utgivande av under- Förs. 1986/87: 7
hållsbidrag enligt andra normer. Skattemyndigheternas existensminimum,
som fastställs enligt reglerna i uppbördslagen, skiljer sig från de andra
förbehållsbeloppen. Därtill kommer kommunernas socialhjälpsnormer utformade
med hänsyn till bestämmelserna i socialtjänstlagen (skälig levnadsnivå)
och till allmänna råd från socialstyrelsen.

Fråga har nu väckts om gemensamma normer för förbehållsbeloppen.

Av de remissorgan som yttrat sig över förslaget tillstyrker alla med något
undantag att en gemensam förbehållsnorm införs för KFM, skattemyndigheterna
och beräkningarna av underhållsbidrag. Det anses innebära en
önskvärd förenkling. RSV hänvisar bl. a. till ett riksdagsuttalande i frågan
(SkU 1983/84:50) enligt vilket utskottet förutsatte att en utredning om
existensminimireglerna skulle komma till stånd. Vidare har regeringen fått
ett uppdrag av riksdagen (SoU 1985/86:29) att utreda föräldrabalkens
förbehållsbelopp. Riksförsäkringsverket, som tidigare gjort framställningar
till regeringen om fastställande av ett enhetligt förbehållsbelopp, understryker
att reglerna om förbehållsbelopp snarast bör ses över. I yttrandena
kommer dock tveksamhet till synes i vad gäller socialhjälpsnormens samordning
med andra förbehållsbelopp/existensminimiregler. Bland svårigheterna
nämns att socialhjälpsnormen beslutas av varje kommun för sig.

Revisorerna anser att det bör finnas en gemensam förbehållsnorm vid
KFM, skattemyndigheterna och för beräkning av underhållsbidragen. Därvid
bör också socialtjänstlagens bestämmelser om ”skälig levnadsnivå”
beaktas. Det uppdrag regeringen fått av riksdagen att utreda reglerna för
skattemässigt existensminimum (SoU 1983/84:50 rskr. 1983/84:395) och
förbehållsbelopp enligt föräldrabalken (SoU 1985/86: 29, rskr. 1985/86: 354)
bör således samordnas och kompletteras med utredningsuppdrag innefattande
reglerna avseende förbehållsbelopp vid KFM. Enligt revisorernas
mening bör således åtgärder vidtas så att en samordning uppnås.

I granskningsrapporten har också aktualiserats frågan om att behandla
ärenden som avser försäkringskassornas krav på underhållsbidrag sorn
allmänna mål. Frågan har tidigare tagits upp av ensamförälderkommittén
(SOU 1983:5) och av riksdagens revisorer (förs. 1985/86:17) i ärendet
angående statens utgifter för bidragsförskott m. m. Enligt riksdagens tillkännagivande
till regeringen (SoU 1985/86:29, rskr. 1985/86: 354) hör frågan
till vad som närmare bör utredas.

De flesta remissorgan är positiva till förslaget. De anser bl. a. att handläggningen
av dessa mål därmed skulle bli mera rationell.

Revisorerna har noterat att det ligger inom skatteindrivningsutredningens
uppdrag (dir. 1980: 89) att bl. a. närmare pröva vad som skall räknas
som allmänna mål. Revisorerna förutsätter att frågan kommer att behandlas
vid utredningens fortsatta arbete.

I vad gäller utmätningsförfarandet har en fråga väckts om en förbättring
av reglerna för löneutmätning. Med nuvarande regler medför beslut om
utmätning förmånsrätt först vid löneutbetalningstillfället. Det är således
utan betydelse för förmånsrätten när målet kommer in till KFM. Om det
finns många sökanden kan det på varje mål fördelade beloppet då bli så
litet att någon utmätning inte kan genomföras. Detta medför att en gäl- 9

11 Riksdagen 1986187. 2 sami. Nr 7

denar med många fordringsägare kan komma i ett gynnsammare läge än en Förs. 1986/87: 7
med färre.

RSV, riksförsäkringsverket, ca en tredjedel av kronofogdemyndigheterna
och alla intresseorganisationerna är positiva till utredning för förbättring
av löneutmätningsinstitutet. Viss kritik framförs mot det i dess nuvarande
form. Hanteringen på KFM och inkassobyråerna anses dyrbar i
förhållande till influtna belopp. Som tvångsmedel är det effektivt endast
mot de svagaste gäldenärskategorierna, dvs. löntagare och pensionärer,
medan det är verkningslöst mot t. ex. företagare.

Revisorerna anser för sin del att möjligheterna att tekniskt förbättra
reglerna för löneutmätning bör utredas.

2.4 Taxefrågor

Enligt budgethandboken för statliga myndigheter skall myndighet i samband
med budgetarbetet ompröva avgiftsbeläggningen av varor och tjänster
samt se över principerna för avgiftssättningen. Myndighet har underrättelse-
och samrådsskyldighet med RRV i fråga om avgifterna inom dess
område. Enligt utsökningsbalken (17 kap. 2§) skall i utsökningsmål tas ut
ersättning för statens kostnader för förfarandet hos KFM i den omfattning
regeringen bestämmer. Riksdagen har till regeringen delegerat rätten att
bestämma KFM:s utsökningsavgifter samt tillsynsavgift när konkurs avskrivs.
Tillsynsavgift avseende konkurs bestäms i övriga fall av tillsynsmyndigheten.
Vid verkställighet av krav på underhållsbidrag skall dock
ingen avgift utgå. Nu gällande bestämmelser om utsökningsavgifter finns i
förordningen (SFS 1981: 1185) om utsökningsavgifter.

För många myndigheter har statsmakterna formulerat ett ekonomiskt
mål för avgiftsbelagd verksamhet, varvid anges hur stor andel av kostnaderna
för verksamheten som skall täckas av intäkter. I de fall en verksamhet
är av allmänt rättsvårdande slag och således inte primärt skall betjäna
enskilda har det ansetts motiverat att göra avvikelser från kraven på full
kostnadstäckning. Klara riktlinjer för vilken kostnadstäckning som skall
krävas saknas för flertalet av avgifterna vid KFM.

För t. ex. ersättningen till KFM från allmänna pensionsfonden skall
emellertid full kostnadstäckning gälla. Av propositionen (1980/81:8) om
utsökningsbalken framgår att staten skall stå för en del av KFM:s kostnader,
för vad som benämns hithörande rättsvård. Hur stor den andelen av
kostnaderna skall beräknas till anges dock ej.

RRV följer vid sin taxegranskning principen att avgifterna bör sättas så
att full kostnadstäckning uppnås även i de fall denna princip ej uttalat skall
gälla, detta under förutsättning att därmed huvudmålet för verksamheten
inte äventyras.

Utsökningsavgiften består av grundavgift, försäljningsavgift och särskild
avgift.

Grundavgiften som senast ändrades år 1982 uppgår till 250 kr. Begärs
endast utmätning i överskjutande skatt debiteras dock halva beloppet.

Grundavgift utgår vidare inte i vissa mål, t. ex. vid utsökning avseende 10

underhållsbidrag. En höjning av grundavgiften har aviserats i 1986 års Förs. 1986/87: 7
budgetproposition men ännu inte beslutats eller genomförts.

Grundavgiften har tidigare varit anpassad till kostnaderna för KFM:s
eget arbete med målen. I revisorernas granskningsrapport konstateras att
avgifterna skulle behöva höjas med ca 200% för att full kostnadstäckning
för hanteringen av enskilda mål skall uppnås totalt sett. Det skulle tillämpat
på grundavgiften innebära en höjning från 250 till 750 kr. Vid den
senaste höjningen angavs att avgiften då återställdes till samma reala
storlek som vid föregående höjning som baserats på kostnadstäckningsprincipen.
Grundavgiften beräknades år 1981 med hänsyn till kostnadsutvecklingen
böra utgå med 250—300 kr. För att avgiften skall behålla sitt
realvärde från nämnda tipunkt skulle den år 1986 behöva räknas upp till
375—400 kr., dvs. med nära 50%. Detta skulle innebära en årlig inkomstökning
för statsverket om ca 40 milj. kr.

Remissorganen har i denna del uppvisat en splittrad bild. Över hälften av
dem ställer sig negativa till en grundavgift som ger full kostnadstäckning.

En uppräkning motsvarande förändringarna i prisnivån ter sig däremot
naturlig för flertalet. Enligt en beräkning av kronofogdemyndigheten i
Göteborg avseende år 1984 täckte en avgift på 250 kr. ca en tredjedel av
kostnaden för ett enskilt mål. För år 1986 beräknades täckningsgraden
uppgå till en fjärdedel av totalkostnaden. Bland kronofogdarna i Göteborgs
distrikt är meningarna delade om vilken kostnadstäckningsgrad som skall
eftersträvas. Detta har bl. a. avspeglats i att de avger förslag om två olika
system för avgifter. Inget remissorgan är negativt till att frågan om avgifternas
täckningsgrad utreds. RSV och RRV förordar en utredning.

Revisorerna finner det angeläget att man genom en utredning prövar
vilka riktlinjer som skall gälla vid taxesättningen för KFM:s tjänster samt
att en taxeöversyn genomförs. Vid denna översyn bör man, såsom RRV
anfört i sitt yttrande, även granska andra hithörande frågor, såsom avgift
för förhandsbesked, ansökningsavgift och differentierad grundavgift samt
frågan om avgiften vid exekutiv försäljning av fast egendom m. m. I det
följande berörs några av dem.

Bakom förslaget om en ansökningsavgift ligger en strävan att reducera
antalet ”onödiga” utsökningsmål, dvs. främst mål där det från början med
stor säkerhet kan bedömas vara utsiktslöst att erhålla betalning. Med
differentierad grundavgift avses att flera avgiftsnivåer skall införas så att
avgiften kan anpassas till ett måls beskaffenhet, det sökta beloppets storlek
och vilka åtgärder från KFM:s sida som krävs i målet.

De flesta av remissorganen avstyrker införande av ansökningsavgift och
en differentierad utsökningsavgift. RSV m.fl. framhåller att avgiftssystemet
bör vara så utformat att det förorsakar så litet administrativt arbete
som möjligt för myndigheten och inte komplicerar arbetet på sökandesidan.
Nuvarande avgiftssystem fyller dessa krav. Tidigare togs i regel
avgifterna ut i förskott. Man har numera av administrativa skäl övergett
detta system. Med nuvarande taxesystem kan grundavgiften krävas in i
förskott, vilket dock förekommer endast i undantagsfall. RSV och Svea
hovrätt tillstyrker att avgifternas konstruktion och storlek utreds.

Kronofogdemyndigheten i Göteborg konstaterar att den avgiftsfilosofi 11

som ligger till grund för nuvarande taxesystem vid KFM innebär att alla Förs. 1986/87: 7
mål skall behandlas lika (eftersom grundavgiften med ett undantag är lika
stor). Detta medför att avgiften inte har någon styreffekt gentemot allmänheten.
De större borgenärerna verkar vara förhållandevis okänsliga för
avgifternas storlek. Bättre styrande effekter borde kunna uppnås med en
annan avgiftskonstruktion, för vilken två alternativa lösningar anges i
myndighetens remissyttrande.

Revisorerna anser att frågan om ansökningsavgift är mindre aktuell om
den föreslagna ordningen med avgiftsbelagt förhandsbesked införs. Frågan
om ansökningsavgift och differentierad utsökningsavgift bör emellertid
prövas som alternativ i den föreslagna taxeutredningen.

Vidare har satts i fråga att den övre beloppsgränsen för KFM:s försäljningsavgift
vid exekutiv försäljning av fast egendom, m. m. bör höjas eller
slopas. Vid försäljning av fast egendom, skepp eller luftfartyg uppgår
avgiften till 1% av egendomens värde, dock minst 200 kr. och högst 4000
kr. Att KFM för försäljning av ett fartyg för flera miljoner kronor med den
stora arbetsbörda detta ofta innebär inte kan ta ut en högre försäljningsavgift
än 4000 kr. anses inte rimligt.

Vid remissbehandlingen har de flesta uttalat sig för ett slopande av
beloppsgränsen. Några anser att gränsen skall finnas kvar men höjas.

RSV, Svea hovrätt och RRV anser att försäljningsavgiftens storlek hör till
de frågor som bör utredas.

Revisorerna anser att försäljningsavgiftens övre beloppsgräns bör höjas
så att avgiften i genomsnitt ger täckning för KFM:s självkostnader vid
exekutiv försäljning. Frågan bör närmare utredas tillsammans med de
andra taxefrågorna.

I avvaktan på de förändringar som en kommande utredning kan ge
anledning till bör de avgifter på KFM-området som här behandlats räknas
upp så att de återfår sitt tidigare realvärde.

2.5 Budgetredovisningen

Statens utgifter för exekutionsväsendet redovisas i propositionerna till
riksdagen under olika anslag. Utgifterna uppgick budgetåret 1984/85 till
totalt ca 580 milj. kr., av vilket belopp ca 552 milj. kr. var upptaget på
anslaget Kronofogdemyndigheterna. Därvid hade avdrag gjorts för uppbördsmedel,
ca 9 milj. kr., i ersättning från allmänna pensionsfonden.

Andra inkomster från KFM:s verksamhet redovisades under olika inkomsttitlar
på statsbudgetens inkomstsida. Det gäller inkomster av utsökningsavgifter,
tillsynsavgifter och expeditionsavgifter om sammanlagt ca
100 milj. kr. De enskilda mål och de ärenden som nämnda avgifter främst
hänför sig till kan, mycket grovt räknat, ha medfört kostnader vid KFM
om ca 290 milj. kr. Räknat på detta sätt var kostnadstäckningen för
enskilda mål och ärenden ca 35 %.

Vid granskningen har satts i fråga om inte redovisningen för KFM:s
förvaltningsanslag bör ändras så att alla avgiftsintäkter för KFM:s verksamhet
redovisas som uppbördsmedel under anslaget. Vidare synes den
avgiftsbelagda verksamheten vid KFM om möjligt böra särredovisas. 12

Flertalet av de remissorgan som yttrat sig i frågan är positiva. RSV anför Förs. 1986/87: 7
bl. a. att verket i olika sammanhang påpekat det ologiska i att influtna
avgifter inte avräknas mot de kostnader som den avgiftsbelagda verksamheten
medför. 1 den nya kontoplanen som kommer att gälla för den sammanhållna
skatteförvaltningen kommer särredovisning att ske så långt det
är möjligt. RRV anser att frågorna om den avgiftsbelagda verksamhetens
redovisning bör behandlas i samband med en taxeöversyn. Statsmakternas
behov av ekonomisk styrning och uppföljning bör beaktas vid valet av
redovisningsmodell.

Kronofogdemyndigheten i Uppsala framhåller att det är svårt att i budgetredovisningen
särredovisa den avgiftsbelagda verksamheten, beroende
på svårigheterna att beräkna resursåtgången i de enskilda målen.

Revisorerna finner det angeläget att redovisningen under KFM:s förvaltningsanslag
ändras så att uppgifter om alla intäkter av KFM:s verksamhet
ges under anslaget samt att den avgiftsbelagda verksamheten vid
KFM om möjligt särredovisas. Därmed ges möjligheter att mera löpande
bevaka statsverkets faktiska kostnader (netto) för verksamheten. Frågan
om hur redovisningen skall utformas bör närmare utredas.

3 Anmälan och hemställan

Revisorerna får för riksdagen anmäla vad revisorerna anfört angående
kronofogdemyndigheternas organisation.

Vidare hemställer revisorerna

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört beträffande

a) personella förstärkningar vid vissa kronofogdemyndigheter (under
2.2),

b) personalstatistiken (under 2.2),

c) det ADB-baserade redovisningssystemet för exekutionsväsendet
(REX) (under 2.2),

d) information om kronofogdemyndigheternas verksamhet och aktiv
medverkan vid gäldenärs ekonomiska rehabilitering (under 2.2),

e) utvidgning av användningen av påminnelseförfarande i allmänna
mål (under 2.3.1),

f) användandet av branschkoder (under 2.3.1),

g) behandling som allmänt mål av försäkringskassas krav på betalning
av underhållsbidrag (under 2.3.2),

h) uppräkning av avgifter på kronofogdemyndigheternas område
(under 2.4),

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och därefter redovisning
till riksdagen beträffande

a) krav på bevis i enskilda mål av sökande att betalningsanmaning
avsänts till gäldenär (under 2.3.2),

b) förhandsbesked av kronofogdemyndighet om möjlighet till verkställighet
av exekutiv åtgärd (under 2.3.2),

c) samordning av olika myndigheters förbehållsbelopp (under Förs. 1986/87:7
2.3.2),

d) reglerna för löneutmätning (under 2.3.2),

e) taxesättningen på exekutionsväsendets område (under 2.4),

f) budgetredovisningen för kronofogdemyndigheterna (under 2.5).

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit

revisorerna Wiggo Komstedt (m), John Johnsson (s), Börje Stensson (fp),

Kjell Nilsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Bertil Jonasson (c), Birgitta
Rydle (m), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Rune Jonsson (s), Sten-Ove
Sundström (s), Ulla-Britt Åbark (s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Bo Willart, revisionsdirektören Karl-Olov
Hedler (föredragande) och kronofogden Ulla Ahlqvist.

Stockholm den 27 november 1986
På riksdagens revisorers vägnar

Wiggo Komstedt

Karl-Olov Hedler

Sammanfattning av rapport 1985/86: 7 om
kronofogdemyndigheternas utnyttjande av
personalresurserna och de remissyttranden
som har avgetts över den

1 Rapporten

1.1 Granskningens genomförande

I skrivelse till riksdagen den 26 april 1984 (Förs. 1983/84: 24) anmälde
revisorerna påbörjad granskning av exekutionsväsendet, initierad av dåvarande
civilutskottet. I skrivelsen redovisas revisorernas syn på kronfogdemyndigheternas
(KFM) ställning i stort i organisationen för debitering och
indrivning av skatter och andra allmänna avgifter. Vidare behandlas
KFM:s allmänna förutsättningar för verksamheten och resultatet av indrivningsverksamheten.
Härefter har riksdagen på förslag av regeringen
under riksmötet 1985/86 (prop. 1985/86:55, BoU 1985/86:11, rskr.
1985/86:82) beslutat om riktlinjerna för en ny skatteadministration, innebärande
bl. a. inrättande av regionala skattemyndigheter. Reformen avses
träda i kraft den 1 januari 1987. Några principiella ställningstaganden har
dock inte gjorts angående KFM:s framtida organisation eller beträffande
KFM-.s organisatoriska anknytning till den nya skatteorganisationen.

Det är mot denna bakgrund revisorerna avslutat sin granskning av
KFM:s verksamhet.

För att få ett underlag för bedömningen har utförts dels en enkätundersökning
hos landets samtliga KFM, dels en intervjuundersökning hos ett
urval av KFM beträffande arbetet med enskilda mål och exekutiv försäljning
av fast egendom samt insatserna vid tillsynen i konkurser.

Enkätundersökningen genomfördes så att myndigheterna fick lämna
uppgifter från slumpvis utvalda mål ur diarierna för utsökningsmål, återtagningsmål,
mål angående exekutiv försäljning av fastigheter och tillsyn i
konkurser. Undersökningen avsåg åren 1983 och 1984.

1.2 Bakgrund

Kronofogdemyndigheterna (KFM) har till uppgift att handlägga mål -allmänna och enskilda — angående verkställighet av domar och beslut.
KFM handlägger också ärenden om bl. a. konkurstillsyn och lönegaranti.
De grundläggande reglerna för den exekutiva verksamheten finns i utsökningsbalken
(UB 1981:774) och i utsökningsförordningen (UF 1981:981).

Landet är indelat i 81 kronofogdedistrikt. Många distrikt har en eller
flera stationeringar utanför distriktets huvudort (för närvarande ca 80 st.).

KFM har två huvudmän, riksskatteverket (RSV) och länsstyrelsen i
resp. län. Riksskatteverket är centralmyndighet för administrationen av

Förs. 1986/87:7

Bilaga

exekutionsväsendet. Länsstyrelsen svarar för anslagsframställning, löneutbetalning
och andra personaladministrativa uppgifter samt utövar via sin
skatteavdelnings uppbördsenhet tillsyn.

För administrationen av exekutionsväsendet finns grundläggande föreskrifter
i kronofogdemyndighetsinstruktionen (1981: 1184). Verksamheten
vid KFM regleras därutöver i de normalarbetsordningar och normalbeslutsordningar
som fastställs av RSV.

1.3 Allmänna mål (A-mål)

Allmänna mål definieras i UB 1 kap. 6 § som mål om uttagande av fordringar
på böter, vitén, skatter, tullavgifter och liknande medel som tillkommer
staten och som får utsökas utan föregående dom samt, efter regeringens
föreskrift, annan liknande fordran som tillkommer stat eller kommun.

KFM har i A-målen inte bara en renodlad exekutiv funktion, utan
upprätthåller också viktiga borgenärsfunktioner för det allmännas räkning.
KFM kan exempelvis medge uppskov med betalning, träffa överenskommelse
om avbetalningsplan och ansöka om gäldenärens försättande i konkurs.

Den totala balansen för A-mål vid KFM uppgick vid utgången av år 1985
till ca 16,5 miljarder kronor. Nära hälften, 7,2 miljarder kronor, var avskrivet,
dvs. KFM hade försökt driva in pengarna men misslyckats och därför
bokfört att de inte skulle vara föremål för aktiv indrivning. Om anledning
uppkommer kan beloppen aktualiseras igen, t. ex. om gäldenären får
överskjutande skatt.

De dominerande medelsslagen var kvarstående och tillkommande skatt,
vilka utgjorde nära hälften av de aktuella fordringarna. Därnäst kom mervärdeskatt
(17%) och arbetsgivaravgifter (13%).

A-målen är såväl belopps- som antalsmässigt myndigheternas största
målgrupp.

KFM:s hantering av allmänna mål har som nämnts tidigare behandlats
av revisorerna.

1.4 Enskilda mål (E-mål)

1.4.1 Inledning

Enskilda mål definieras i utsökningsbalken som mål som inte är A-mål. De
har i regel en privaträttslig bakgrund. Ursprunget kan vara en skuld till en
bank eller en kontokortsskuld för vilken tingsrätten utfärdat betalningsföreläggande
eller lagsökningsutslag. Enskilda mål grundas ofta på en dom
eller ett beslut av domstol. Även stat och kommun kan vara borgenär i
E-mål.

Handläggningen av allmänna och enskilda mål avseende betalningskrav
samordnas som regel. De exekutiva åtgärder som riktas mot gäldenären
kan samtidigt avse både allmänna och enskilda fordringsanspråk.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

1.4.2 Utsökningsmål

Utsökningsmål (UD-mål) är den överlägset största gruppen av enskilda
mål. År 1985 inkom 417700 UD-mål till kronofogdemyndigheterna. Motsvarande
antal för år 1984 var 401 900. Utsökningsmålen består huvudsakligen
av mål i vilka sökanden gör ett betalningsanspråk gällande. De kan
också avse annan verkställighet, t. ex. avhysning i samband med hyresförhållandes
upphörande eller verkställande av föreläggande att upphöra med
viss verksamhet.

Enligt revisorernas undersökning grundas i 87 % av fallen ansökningarna
på ett utslag i lagsökningsmål eller ett betalningsföreläggande som exekutionstitel.
Undersökningen visar att 2/3 av målen avser skuldbelopp som
understiger 5000 kr. och att dessa mål svarade för endast 15% av den
totala gäldenärsskulden. Ca 2/3 av det totala skuldbeloppet i riket återfanns
i mål där sökt belopp översteg 10000 kr./mål.

Gäldenärerna var i över 90% av UD-målen fysiska personer. De förekom
vanligen redan tidigare i KFM:s register. Ca 65 % av dem var registrerade
för ett eller flera allmänna mål, ca 84% var eller hade tidigare varit
gäldenärer i ett eller fler andra E-mål.

De sökande borgenärerna var aktiebolag eller andra juridiska personer i
74% av målen, kommunala förvaltningar och bolag i 13% samt statliga
myndigheter i 9 % av målen. Fysiska personer var sökande i bara ca 4 % av
målen.

Revisorernas undersökning avseende inkomna mål 1984 visade att underrättelse
om målet med krav på betalning sänts ut i 90% av målen.
Denna medförde betalning i ca 7 % av fallen.

I mål med mindre skuldbelopp begränsas tillgångsundersökningen ofta
till en registerkontroll. Man eftersöker i olika register om gäldenären har
några tillgångar.

Av undersökningen framgår att de vanligaste registren där kontroll vidtagits
är fastighetsregister och bilregister. Det är också i dessa register
KFM oftast finner egendom. Vid bilregisterkontroll har egendom återfunnits
i över 1/3 av kontrollerna och i fastighetsregistret i ca 13% av kontrollerna.
Det framstår dock som anmärkningsvärt att den återfunna egendomen
utmätts endast undantagsvis beträffande bilregistret (4% av återfunnen
egendom). Där fastighetsinnehav upptäckts har utmätning genomförts
i 12% av fallen. Register varav likvida medel framgår kontrolleras inte lika
frekvent. Postgiro/bank har kontrollerats i 1/4 av målen. Egendom har inte
återfunnits i mer än 4% av kontrollerna.

Personliga kontakter mellan KFM och gäldenär - öga mot öga eller via
telefon - har enligt undersökningen förekommit i följande omfattning.
Telefonkontakter har tagits i 18% av målen. I 10% av målen besökte
gäldenären myndigheten och i 20% av målen besökte myndigheten gäldenären.
I genomsnitt ledde dessa kontakter till att 5% av målen fullbetalades.
Upprättande av förteckning över svarandens tillgångar blev följden
av kontakterna i 13% av målen. Kontakterna ledde till att 30% av målen
kunde avslutas med förklaring att gäldenären saknade utmätningsbara
tillgångar.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

t2 Riksdagen 1986/87. 2 sami. Nr 7

Förrättning utanför KFM:s lokaler har genomförts i 19% av målen. De
större myndigheterna fick lov att anlita låssmed i 8%, medan de mindre
behövde anlita låssmed i endast 3 % av fallen.

Kostnaderna i ett mål kan bli avsevärda. Ett färskt exempel från verkligheten
avseende en fordran om 9 kr. resulterade i ett slutkrav om 734 kr.
varav 115 kr. var inkassokostnad, 360 kr. lagsökningskostnad samt 250 kr.
kostnad hos KFM.

Av undersökningen framgår att gäldenären saknade utmätningsbara tillgångar
i nära hälften av antalet mål, oftare i storstadsdistrikt än i distrikt
med förhållandevis få mål. Indrivningsresultatet (fullbetald skuld) var också
bättre i de mindre distrikten (27%) än i storstadsdistrikten (15%).

RSV har beräknat att det under år 1985 totalt sökta beloppet var ca 3,8
miljarder kronor, varav ca 13% drevs in.

Den vanligaste handläggningstiden för UD-mål var 4-5 månader (medianvärdet).

1.4.3 Återtagningsmål

Återtagningsmål är handräckningsmål för återtagande av vara som sålts på
kredit med återtagandeförbehåll enligt konsumentkreditlagen (1977:981)
eller lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. Antalet
inkomna återtagningsmål har minskat från 33000 år 1976 till ca 9000
år 1985.

Revisorernas undersökning visar att gäldenärerna vanligen är fysiska
personer mellan 24 och 44 år. Gäldenärerna förekommer ofta även i andra
mål hos kronofogdemyndigheten. I 81 % av målen hade gäldenären ett eller
flera andra E-mål och i 67 % av målen ett eller flera A-mål. Borgenärerna
använde sig av inkassoföretag som ombud i ca 51 % av dessa mål.

KFM sände ut underrättelse till svaranden om målet i 87 % av målen.
Mer än en underrättelse hade sänts i 38% av målen. Underrättelserna
resulterade i att varan återlämnades i 5 % av målen efter den första underrättelsen
och i 6% av målen efter den andra.

Gäldenären befanns vara okänd eller avflyttad i 9 % av förrättningarna.
För de större KFM, med över 8000 E-mål (UD-mål), var andelen 14%.

Handläggningstiden för huvuddelen av återtagningsmålen understeg fem
månader (medianvärde 3—4 månader).

1.4.4 Avhysning

KFM verkställer också domar och beslut om att någon skall avflytta från
en lägenhet eller en lokal, s. k. avhysningsmål.

År 1985 inkom 15813 sådana mål, varav 4 985 verkställdes. Detta innebär
en svag ökning av antalet mål från 1980 (13 465 inkomna).

Sökanden var i drygt 77 % av fallen ett allmännyttigt eller kommunalt
bostadsföretag. Ansökan grundade sig i 94% av målen på lagsökningseller
handräckningsutslag.

1 flera av dessa mål var inte ansökan begränsad till att avse avhysning,
utan sökanden hade även begärt utmätning. I 29% av målen var utmätning

Förs. 1986/87:7

Bilaga

av överskjutande skatt begärd och i 48 % var utmätning av annan egendom
begärd.

Även för denna måltyp var svarandena vanligen kända hos KFM sedan
tidigare. I 54% av målen hade gäldenärerna A-mål hos KFM och i 79%
andra E-mål. De som tidigare varit föremål för åtgärder hos KFM, 66%
hos större myndigheter och 57 % hos mindre myndigheter, hade vanligen
befunnits sakna utmätningsbara tillgångar (73%).

KFM:s åtgärder i de aktuella målen resulterade i 39% av målen att
avhysning verkställdes. Begäran om avhysning återkallades i 53%. Här
framgår en avsevärd skillnad mellan stora myndigheter som fick 48 % av
ansökningarna återkallade och små myndigheter med 62 % av ansökningarna
återkallade.

Svaranden var okänd eller avflyttad vid i genomsnitt 33 % av förrättningarna
(37 % hos större, 34 % hos mellanstora och 25 % hos mindre myndigheter).

Den vanligaste handläggningstiden för avhysningsmål var enligt undersökningen
2—3 månader (medianvärdet).

1.5 Löneexekution

När KFM får kännedom om att gäldenären har anställning, pension, får
ersättning från försäkringskassan eller liknande inkomst kan verkställighet
ske genom att arbetsgivaren vid utbetalning av lönen håller inne visst
belopp och sänder det till KFM för att reglera skulden.

Löneexekution förekommer i två former, införsel och löneutmätning.
Införsel kan beslutas för de flesta allmänna mål och för fordran på underhållsbidrag
enligt föräldrabalken och giftermålsbalken. För övriga fordringar
vari ingår flertalet enskilda mål tillämpas löneutmätning.

Intervjuundersökningen visade att löneutmätning är mycket effektiv
från resultatsynpunkt. Vid skuldbelopp över 10000 kr. avtar dock effektiviteten.

I mål om införsel för underhållsbidrag (ID-mål) är försäkringskassan
sökande i mellan 90-98 % av målen på grund av utgivet bidragsförskott.

1.6 Tillsyn i konkurs

Sedan den 1 januari 1980 har 25 av landets KFM ansvaret för tillsynen av
konkurser. Tillsynsmyndigheterna (TSM) har att utöva en formell och
materiell tillsyn av förvaltningen i konkurs. Konkurstillsynen styrs främst
av konkurslagen (KonkL 1921:225). Enligt 59 § har TSM att vaka över att
förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med
KonkL och andra författningar. TSM skall särskilt se till att avvecklingen
av konkursen inte fördröjs i onödan.

Antalet konkurser har ökat under de senaste åren. År 1985 inkom totalt
7507 konkursuppdrag till TSM. Av dessa var 6743 mindre konkurser och
764 ordinära konkurser. Detta innebar en ökning från 1983 med 1 258 eller
med 20%. Samtidigt som denna ökning kan konstateras har en förskjutning
skett från ordinära mot mindre konkurser.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

TSM:s utåtriktade verksamhet framgår av följande åtgärdsuppgifter. Vid
boets omhändertagande tog TSM kontakt med förvaltaren i 37 % av konkurserna.
Endast i 4 % av dem företog TSM besök hos konkursgäldenären.
Kontakter per telefon togs i 36% av fallen. I över hälften av konkurserna
åtgick för dessa kontakter mindre än 1 timme, i 28 % av dem mellan 1 och 3
timmar. 3-10 timmar togs i anspråk i 6% av konkurserna, medan tid över
10 timmar gick åt i ett fåtal fall.

TSM:s kontaktverksamhet i övrigt (utom vid boets omhändertagande)
har tagit mindre än 1 timme i anspråk i 50 % av konkurserna, mellan 1 och 3
timmar i 36%, 3—10 timmar i 9% samt mer än 10 timmar i 2%.

Av den intervjuundersökning som revisorerna utfört framgick att flertalet
TSM ansåg att tillsynsverksamheten främst bedrivs i borgenärernas
intresse. Tyngdpunkten i TSM:s arbete anses böra läggas på den materiella
granskningen av förvaltningen, med ett aktivt engagemang i denna.

TSM menade att tillsynsfunktionen helst bör skiljas organisatoriskt från
all övrig verksamhet hos KFM, men inte brytas ut och föras till en särskild
myndighet. Samhällets vinster av TSM:s verksamhet ansågs främst vara
att det skapats enhetligare praxis och rutiner på området.

1.7 Redovisningssystem för exekutionsväsendet (REX)

Sedan år 1984 är samtliga KFM anslutna till redovisningssystemet för
exekutionsväsendet (REX). REX utvecklades från början för de allmänna
målen. Numera handläggs även de enskilda målen delvis med stöd av
REX. För REX-systemet beräknades en inbesparing vid KFM av totalt
375 årsarbetskrafter i vad avser allmänna mål.

Inom RSV har utarbetats en rapport angående den fortsatta utvecklingen
av REX (RSV-rapport 1986:1), vari föreslås en utökad användning av
REX-systemet för E-mål. I rapporten beräknas genomförandet ge en resursvinst
totalt för riket om 75 årsarbetskrafter. Med hänsyn till vissa
lokala förhållanden m. m. beräknas dock resursvinsten inte kunna tas ut
helt utan tillgodogöras endast i den utsträckningen att 65 årsarbetskrafter
kan frigöras.

1.8 Taxesättning

Ersättning för KFM:s kostnader tas ut genom utsökningsavgift enligt förordning
(1981:1185) om utsökningsavgifter (UaF).

Utsökningsavgiften kan bestå av grundavgift, försäljningsavgift och särskild
avgift. Utsökningsavgift utgår för vaije typ av verkställighetsåtgärd
som begärts. Om t. ex. både avhysning och utmätning begärs utgår två
avgifter.

Grundavgiften uppgick i maj 1986 till 250 kr. per mål utom i mål där
sökanden endast begärt verkställighet i överskjutande skatt, då grundavgiften
endast uppgår till 125 kr.

Grundavgiften har ursprungligen fastställts efter principen att KFM:s
handläggningskostnader för E-målen skall täckas. År 1980 ansågs avgiften
böra uppgå till mellan 250 och 300 kr. för att detta skulle uppnås.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

Försäljningsavgift utgår när kronofogdemyndigheten säljer egendom
exekutivt. Vid försäljning av lös egendom är den för närvarande 3% av
köpeskillingen dock högst 2000 kr. Vid försäljning av fast egendom, registrerat
skepp eller luftfartyg uppgår avgiften till 1 % av det värde som
åsatts egendomen, dock minst 200 kr. och högst 4000 kr.

Den särskilda avgiften skall täcka kostnader som uppkommer för KFM
genom att utomstående anlitas för t. ex. vård, beskrivning och värdering av
egendom. Vissa av KFM:s utgifter får dock inte påverka avgiften. Således
skall ingen särskild avgift utgå för täckande av statens kostnader för resor,
delgivning, vittne m. m.

Statens kostnader för tillsyn i konkurs skall täckas av tillsynsavgift.
Denna skall fastställas för vaije särskilt fall. I mindre konkurser är tillsynsavgiften
dock fastställd till 300 kr. Riksskatteverket har utfärdat vissa
rekommendationer till ledning för beräkningen av tillsynsavgift i övriga
fall.

Expeditionsavgifter enligt expeditionskungörelsen (1964:618) tas också
ut vid KFM.

1.9 KFM:s personal

Personalen vid KFM uttryckt i antalet tjänster för olika personalkategorier
år 1976 och 1984 redovisas i följande tabell.

Antalet tjänster vid KFM den 1 juli 1976 och den 1 juli 1984

År 1976 År 1984	Skillnad 1984 mot 1976
antal antal %	antal	%

Kronodirektörer, kronofogdar, kronofogdesekreterare	204	271	9	+ 67	+	33
Kronokommissarier	150	308	10	+ 158	+	105
Kronoassistenter	1 152	1000	33	-152	-	13
Byrådirektörer, byråsekreterare	6	72	2	+ 66	+ 1 100
Kontorspersonal m. m.	1 181	1386	46	+205	+	17
Summa	2 693	3037	100	+344	+	13

Källa: SOU 1977:42 och RSV

Enligt budgetpropositioner och regleringsbrev förstärktes KFM med
totalt 288 tjänster under perioden 1978/79-1984/85. Enligt RSV har besparingskraven
under perioden 1982/83-1984/85 medfört att antalet besatta
tjänster vid KFM minskats med 220. Enligt dessa uppgifter skulle alltså
nettotillskottet uppgå till 68 tjänster under den aktuella perioden.

Antalet tjänster är dock ett förhållandevis osäkert mått vid beräkningen
av myndigheternas personalresurser. Att utgå från antalet årsarbetskrafter
torde vara säkrare.

Det finns olika anledningar till differenserna mellan antalet tjänster
enligt tjänsteförteckningen och antalet årsarbetskrafter. Den största anledningen
till differenserna torde dock vara att tjänster, som enligt regeringens
besparingsdirektiv bestämts skola utgå, vakantsatts men ännu inte
dragits in.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

1.10 Arbetsvolymen och arbetsbelastningen vid KFM

RSV har ett särskilt poängsystem som används för att beräkna arbetsvolymen
vid KFM. Systemet baseras på antalet mål och ärenden. De enskilda
målen har högre vikt än de allmänna.

Ett annat sätt att beräkna arbetsmängden är att fastställa antalet förekommande
gäldenärer. Detta kan vara minst lika relevant som att beräkna
antal mål eller arbetspoäng, eftersom arbetet med en gäldenär med ett mål
inte skiljer sig så mycket från arbetet med en gäldenär med flera mål.
Uppgifter om arbetspoäng och antal gäldenärer vid KFM år 1984 redovisas
länsvis i följande tabell.

Antalet arbetspoäng, gäldenärer och årsarbetskrafter samt antalet arbetspoäng och
gäldenärer per årsarbetskraft vid KFM per län budgetåret 1984/85

Län		Arb. poäng 1 000-tal	Gälde- närer1	Antal årsarb. krafter 1984/85	10-tal arb.poäng per års-arb. kraft	Gälde-närer per års-arb. kraft
AB	Stockholms	1261	113 784	609	207	187
C	Uppsala	140	13600	65	215	209
D	Södermanlands	147	11030	70	211	158
E	Östergötlands	216	16402	106	204	155
F	Jönköpings	152	10618	82	185	129
G	Kronobergs	95	8035	50	191	161
H	Kalmar	144	8861	78	185	114
1	Gotlands	35	2654	20	176	133
K	Blekinge	80	5934	48	166	124
L	Kristianstads	193	12114	101	192	120
M	Malmöhus	583	44043	277	210	159
N	Hallands	128	9136	59	217	155
0	Göteborgs o. Bohus	532	47757	247	216	193
P	Älvsborgs	239	18216	108	221	169
R	Skaraborgs	138	9041	76	182	119
S	Yärmlands	166	12456	95	175	131
T	Örebro	136	10394	70	194	148
U	Västmanlands	131	11 152	77	170	145
W	Kopparbergs	156	12510	86	181	145
X	Gävleborgs	161	11837	91	177	130
Y	Västernorrlands	147	10391	87	169	119
Z	Jämtlands	85	5682	45	189	126
AC	Västerbottens	101	7019	56	180	125
BD	Norrbottens	146	10756	104	141	103
	Totalt	5312	423422	2707	196	156

1 Medeltal för antalet per den 30 september och 31 december 1984 samt den 28
februari 1985.

Källa: RSV

Enligt denna tabell och uppgifter från RSV för år 1984 är antalet gäldenärer
störst i storstadsområdena, inte bara i absoluta tal utan också i
relativa tal. Av det totala antalet gäldenärer fanns år 1984 sammantaget
49% vid KFM i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus
län, medan bara 36% av rikets folkmängd fanns i dessa län. Av KFM:s
totala personalresurser fanns 42 % i de tre storstadslänen. I Stockholms län
var 7,3% av invånarna gäldenärer hos KFM, i Göteborgs och Bohus län
6,7% och i Malmöhus län 5,9%. För landet i övrigt var i genomsnitt 4,1 %
av invånarna gäldenärer. I Stockholms län var andelen gäldenärer alltså

Förs. 1986/87:7

Bilaga

nära dubbelt så stor som genomsnittet för KFM i landet utanför de tre
storstäderna.

Några allmängiltiga mått på resultatet av KFM:s arbete med både allmänna
och enskilda mål samt ärenden finns inte. Ett visst mått på resultatet
av verksamheten ger uppgifterna om andelen influtna restförda skatter.

1.11 KFM:s resurser

Exekutionsväsendet får sina resurser från flera källor. Kostnaderna för
RSV:s administration av exekutionsväsendet finansieras över RSV:s myndighetsanslag.
Detta uppgick för budgetåret 1984/85 till 14 milj. kr.

Medel i övrigt till KFM upptas på statsbudgeten, fr. o. m. budgetåret
1983/84 som förslagsanslag under finansdepartementets huvudtitel med
beteckningen B3 Kronofogdemyndigheterna. I budgetpropositionen redovisas
medelsresurserna dels för KFM totalt, dels för KFM länsvis med
uppdelning på förvaltningskostnader, därav lönekostnader och engångsutgifter,
samt på lokalkostnader och exekutiva förrättningskostnader. Som
uppbördsmedel redovisas ersättning från allmänna pensionsfonden för indrivning
av vissa arbetsgivaravgifter.

Resurserna för KFM exkl. RSV:s administrationskostnad uppgick för
budgetåret 1984/85 till drygt en halv miljard kronor.

I anslaget till KFM ingår av RSV centralt disponerade medel för KFM:s
ADB-kostnader, utbildning, blanketter m. m., för budgetåret 1984/85 ca 58
milj. kr.

Statens inkomster av utsöknings-, expeditions- och tillsynsavgifter som
för budgetåret 1984/85 uppgick till ca 100 milj. kr. redovisas inte under
anslaget utan under inkomsttitlar.

Statens totala kostnader netto för exekutionsväsendet kunde beräknas
till ca 480 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Huvuddelen av kostnaderna för
KFM var lönekostnader (ca 77 %).

1.12 Överväganden och förslag

1.12.1 Allmänna synpunkter

Enligt de undersökningar som revisorerna genomfört synes måltillströmningen
till KFM sakta stiga trots att på senare tid vissa åtgärder vidtagits
som syftat till en minskad tillströmning.

Den verksamhet som KFM bedriver är självfallet i hög grad beroende av
antalet uppdrag som kommer in från resp. uppdragsgivare. Men det finns
även andra faktorer som i väsentlig mån styr myndigheternas arbetsbelastning
och behovet av kvalificerad personal i olika befattningar. Bland
sådana faktorer bör nämnas kvaliteten på inkomna mål, dvs. om korrekta
uppgifter finns rörande rätt till verkställighet, var gäldenären skall efterforskas,
ändamålet med krav på insatser från KFM:s sida (t. ex. enbart
syftet att få en grund för avskrivning av fordran) och möjligheter till
samarbete med andra statliga myndigheter.

När det gäller att begränsa antalet uppdrag av A-målskaraktär har revi -

Förs. 1986/87:7

Bilaga

sorerna vid tidigare granskning pekat på möjligheterna att rationalisera
KFM:s verksamhet genom ett närmare samarbete, eventuellt en integration,
med de lokala skattemyndigheterna. Revisorerna pekade då också på
möjligheterna att uppbördsmyndigheten utfärdar särskilda krav (påminnelser)
innan skatt och annan avgift överlämnas till KFM och att sådana
krav skulle minska målbalansen hos KFM.

1.12.2 KFM:s personal och organisation

1 rapporten konstateras att KFM i storstadslänen och vissa andra län har
avsevärt större arbetsbörda per årsarbetare än i vissa glesbygdslän, mätt i
gäldenärer per årsarbetare upp till dubbelt så stor arbetsbörda. 1 flertalet
av de mest arbetstyngda länen är också indrivningsresultaten sämst, vilket
bl. a. torde kunna hänföras till förhållandevis få kontakter mellan KFM
och gäldenärerna.

De mest arbetstyngda KFM bör på grund härav snarast få personalförstärkningar,
både genom omfördelningar och personaltillskott. Detta bör
och kan genomföras utan att en ny, mer permanent organisation för KFM
föregrips. Hur stora förstärkningarna skall vara och var de skall sättas in
bör närmare prövas.

Beträffande den större frågan, en mera permanent lösning av utformningen
av KFM:s arbetsorganisation, är det angeläget att det översynsarbete
som tidigare gjorts får en fortsättning, varvid man särskilt bör pröva
det av revisorerna tidigare väckta förslaget om en närmare knytning av
KFM till en ny regional/lokal skatteförvaltning.

Personalstatistiken för KFM har varit mycket schematisk och bristfällig
bortsett från vissa punktinsatser som gjorts under de två senaste åren. Den
bör förbättras, t. ex. genom utnyttjande av statens personaladministrativa
informationssystem (PI), som bygger på lönesystemet SLÖR och administreras
av statens löne- och pensionsverk.

KFM-organisationen har under senare år varit föremål för dels generella
besparingar enligt ett modifierat huvudalternativ, dels besparingar motiverade
av de rationaliseringsvinster som införandet av REX-systemet beräknats
medföra. I rapporten redovisas att under perioden 1982/83—1985/86
har resurserna till KFM brutto minskats med ca 40 milj. kr. i förhållande
till prisuppräknade anslag, varav ca 11 milj. kr. enligt direktiven skulle
återföras till de mest arbetstyngda KFM-distrikten. RSV har angett att den
reella nettobesparingen under den nämnda perioden kan beräknas till ca
300 årsarbetskrafter, varav 100 kan hänföras till rationaliseringsvinster
genom REX. Enligt RSV har REX-besparingen drabbat de mest arbetstyngda
distrikten. Strävanden till en omfördelning av personalresurser till
dessa har alltså motverkats.

1.12.3 Handläggningen av A-mål, tidigare förslag

Som redovisats har revisorerna tidigare kommit med vissa förslag som
skulle kunna pressa ned målbalansen hos KFM. Av dessa torde följande,
som ännu inte medfört särskilda åtgärder, fortfarande ha aktualitet.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

— Samordnad granskning och kontroll skall göras i första instans i vad
gäller inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt.

— Skönstaxering skall grundas på utredning om den skattskyldiges inkomst-
och förmögenhetsförhållanden, bl. a. i samarbete med KFM,
inte på gissningsvisa uppskattningar.

— Betalningspåminnelser för ytterligare grupper av allmänna mål bör göras
innan de överlämnas till KFM för indrivning.

— Avskrivnings- och avkortningsåtgärder bör kunna vidtas innan mål förs
till KFM för indrivning.

— Skatteärenden för vilka anstånd är medgivna bör inte belasta restlängden.

— Branschkoder för företag bör införas i skatteregister och REX.

1.12.4 Handläggningen av E-mål

Det senare ledet i granskningen har, förutom på personalresurserna, inriktats
på KFM:s handläggning av främst enskilda mål. I samband därmed har
framkommit vissa förhållanden som inte kan anses tillfredsställande, bl. a.
det mindre goda resultatet i form av erhållen betalning och de långa
handläggningstiderna. Tidigare har förordats personalförstärkningar för de
mest arbetsbelastade myndigheterna, vilket i viss mån kan förväntas lindra
problemen. Andra åtgärder är att frigöra resurser hos KFM genom att
exempelvis minska måltillströmningen eller kräva förbättrat underlag från
sökandena i syfte att minska behovet av KFM:s utredningsinsatser.

Man bör tillse att vad som skulle kunna kallas onödiga mål inte kommer
in till KFM. Med onödiga mål avses då inte endast bagatellmål och mål där
borgenären genom ett enkelt krav om betalning vid äventyr av exekutiv
åtgärd skulle kunnat erhålla betalning, utan även mål där det redan från
början måste framstå som uppenbart att betalning inte kommer att kunna
utfås av den betalningsskyldige.

Som medel att begränsa tillströmningen av enskilda mål vid KFM föreslås
införandet av beloppsgränser, bevis om delgivning av krav och införandet
av förhandsbesked.

Beträffande beloppsgränser föreslås att fordringar vilkas grundbelopp
inkl. ränta understiger det sammanlagda beloppet av ansökningsavgiften
vid lagsökning eller betalningsföreläggande (f. n. 160 kr.) och grundavgiften
för utsökning (f. n. 250 kr.) inte skall upptas till behandling hos KFM.

Ansökan till KFM skall obligatoriskt åtföljas av bevis om att exekutionsurkunden
delgetts svaranden med krav på betalning vid äventyr att målet
annars överlämnas till KFM. Om målen redan är delgivna när de anhängiggörs
hos KFM behöver inte KFM sända ut underrättelser till svarandena
utan kan påbörja verkställighetsåtgärder direkt.

KFM skall mot avgift kunna lämna förhandsbesked till presumtiv sökande
huruvida det lönar sig att begära utmätning eller inte. Detta förenklade
förfarande bör kunna komma till användning för sökande som endast
önskar en grund för avskrivning av en fordran. Den kontroll KFM därvid
skulle behöva utföra torde kunna inskränka sig till om gäldenären är känd

Förs. 1986/87:7

Bilaga

hos KFM för tidigare A- eller E-mål eller ej. Om han är känd bör uppgift
kunna lämnas om gäldenären befunnits sakna tillgångar.

Andra förändringar som behöver vidtas avser förhållanden som har
betydelse för de löneexekutiva åtgärderna, införsel och utmätning av lön.
Dessa åtgärder har enligt vår intervjuundersökning framstått som mycket
effektiva, men de torde i vissa avseenden kunna förbättras.

Vid införsel och vid utmätning av lön skall KFM beräkna hur mycket
svaranden behöver behålla av sin lön för att kunna försörja sig och sin
familj, det s. k. förbehållsbeloppet. Detta förbehållsbelopp beräknas på
olika sätt, vilket medför att förbehållsbeloppet vanligen blir högre vid mål
om utmätning i lön än vid införsel.

Vid införsel har vanligen också andra myndigheter att beräkna ett visst
minsta belopp som gäldenären/svaranden behöver för att kunna livnära sig
och sin familj. Således skall vid t. ex. införsel för underhållsbidrag försäkringskassan
göra sin bedömning, som oftast ligger högre än KFM:s, och
den lokala skattemyndigheten har att göra sin bedömning enligt reglerna
om existensminimum i 41 § 2 mom. uppbördslagen (1953: 272) med anvisningar.
Vidare kan det inträffa att gäldenären efter dessa beslut får så låg
levnadsstandard att han blir berättigad till socialhjälp enligt socialtjänstlagen,
varvid hans lägsta godtagbara levnadsstandard bedöms enligt reglerna
i denna lag.

Det är otillfredsställande med så många olika förbehållsbelopp varför en
gemensam norm bör utarbetas för existensminimum/förbehållsbelopp/socialhjälp.

Av intervjuundersökningen framkom att det utmätningsbara beloppet,
om flera samtidiga sökande finns, kan bli så litet att det inte täcker
utsökningsavgiften, varvid någon utmätning inte kan ske.

Det är otillfredsställande att en gäldenär med många fordringsägare skall
hamna i ett förmånligare läge än en gäldenär med endast en fordringsägare.
Problemet synes kunna lösas genom att den borgenär som först ansöker
om utmätning får förmånsrätt i den utmätta lönen för hela sexmånadersperioden
eller att den tillåtna tiden för utmätning av lön knyts till ansökan
om utmätning, så att löneutmätning får ske i högst sex månader för varje
ansökan. Frågan bör utredas.

I mål om införsel för underhållsbidrag är det i de allra flesta fallen
försäkringskassan som är sökande. Mest rationellt synes det vara att
behandla även dessa statens fordringar som A-mål. varvid KFM får företräda
staten i en borgenärsroll.

1.12.5 Taxefrågor

Enligt RSV bör KFM:s verksamhet med E-mål i princip täckas av uttagna
avgifter. Utsökningsavgiften bör i princip således täcka kostnaderna för
utsökningsförfarandet. Avgifterna skulle behöva höjas med ca 200% för
att full kostnadstäckning för KFM:s befattning med E-mål m. m. skall
uppnås. Detta skulle för utsökningsavgifternas del innebära en höjning av
grundavgiften från nuvarande 250 kr. till 750 kr.

Anpassning av avgiften mot full kostnadstäckning bör ske successivt.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

Hur detta bör genomföras får utredas närmare. Man bör samtidigt undersöka
om avgiften kan differentieras med hänsyn till målets beskaffenhet,
sökta belopp och de åtgärder som krävs från KFM:s sida för att hantera
målet. 1 de fall förhandsbesked visat att skäl till fortsatta utsökningsåtgärder
föreligger bör utsökningsavgiften nedsättas med belopp motsvarande
erlagd avgift för förhandsbeskedet.

En ytterligare metod att reducera antalet ”onödiga” utsökningsmål är
att regelmässigt kräva att sökanden erlägger en ansökningsavgift för att
målet över huvud taget skall behandlas av KFM.

För mål som rör exekutiv försäljning av fast egendom och fartyg kan
ifrågasättas om inte den övre beloppsgränsen bör höjas eller slopas. Att
KFM för att sälja ett fartyg för flera miljoner kronor med den arbetsbörda
det ofta innebär inte kan ta ut en högre försäljningsavgift än 4000 kr.
förefaller inte rimligt.

1.12.6 Budgetredovisningen

Statens kostnader för exekutionsväsendet budgetåret 1984/85 beräknades
till ca 580 milj. kr. Efter avdrag för inkomster av utsöknings- och tillsynsavgifter
om nära 100 milj. kr. blev nettokostnaden ca 480 milj. kr.

Intäkterna av de utsöknings- och tillsynsavgifter som är att hänföra till
enskilda mål och ärenden redovisas i budgetpropositionerna inte under
anslagen till KFM. Summan av utsökningsavgifterna totalt redovisas som
inkomst av offentligrättsliga avgifter på konto 2532 på statsbudgetens
inkomstsida. Tillsynsavgifterna tas upp som uppbörd under anslaget F 5,
Vissa domstolskostnader m. m., anslagsposten 7 Kostnader för konkurser
m. m. Expeditionsavgifterna redovisas också på statsbudgetens inkomstsida.

Det synes otillfredsställande att kostnaderna och intäkterna för den
avgiftsbelagda verksamheten inte direkt kan erhållas ur redovisningen av
KFM:s förvaltningsanslag. Kostnaderna för den avgiftsbelagda verksamheten
och intäkterna av denna verksamhet bör redovisas under samma
anslag.

1.12.7 Förslag

På grundval av vad som redovisats i rapporten föreslås sammanfattningsvis
följande beträffande

KFM.s organisation

1. det pågående översynsarbetet beträffande en mera permanent lösning
av KFM-organisationen och distriktsindelningen bör snarast avslutas,
varvid revisorernas tidigare förslag om en närmare knytning av KFM
till den regionala/lokala skatteförvaltningen prövas,

2. de mest arbetstyngda KFM, mätt i antal gäldenärer per årsarbetskraft
bör, i avvaktan på en ny organisation för KFM, snarast få personalförstärkningar.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

KFM:s redovisning av personalförändringar

3. personalstatistiken för KFM bör förbättras, t. ex. genom utnyttjande
av det på SLÖR-systemet baserade Pl-systemet vid SPV,

4. vad REX-systemet i praktiken betyder från besparingssynpunkt bör
utredas (uppföljning och efterkalkyl),

Förbättringar och förenklingar vid handläggningen av A- och E-mål

5. av revisorerna i skrivelse till riksdagen (Förs. 1983/84: 24) förordade
åtgärder beträffande A-mål bör genomföras,

6. bevis om att betalningsanmaning delgetts svaranden med information
om att KFM annars verkställer beslutet skall åtfölja ansökan i enskilt
mål,

7. KFM skall mot avgift kunna lämna förhandsbesked till presumtiv
sökande för bedömning av lönsamheten av ansökan till KFM,

8. begränsning av måltillströmningen till KFM bör prövas genom införandet
av ett lägsta belopp för verkställighet motsvarande summan av
ansökningsavgiften till domstol för lagsökning m. m. och grundavgiften
för utsökning,

9. en gemensam norm utarbetas för beräkning av exekutions- och familjerättsligt
förbehållsbelopp, skatterättsligt existensminimum och socialhjälpsnorm,

10. möjlighet att tekniskt förbättra löneutmätningen bör utredas,

11. mål om underhållsbidrag med försäkringskassan som uppdragsgivare
bör handläggas som A-mål,

Taxesättning och budgetredovisning

12. full kostnadstäckning för KFM:s åtgärder för enskilda mål bör eftersträvas
och hur taxehöjningar skall genomföras för att detta skall
uppnås bör utredas särskilt,

13. ansökningsavgift och differentierad utsökningsavgift bör införas,

14. den övre beloppsgränsen för försäljningsavgiften vid exekutiv försäljning
av fast egendom m. m. höjs eller slopas,

15. anslagsredovisningen för KFM bör ändras så att avgiftsintäkterna
redovisas som uppbördsmedel under anslaget rörande KFM och att
den avgiftsbelagda verksamheten vid KFM om möjligt särredovisas.

2 Remissyttrandena

Yttranden över rapporten (1985/86:7) Kronofogdemyndigheternas utnyttjande
av personalresurserna har efter remiss avgetts av riksskatteverket
(RSV), Svea hovrätt, riksförsäkringsverket (RFV), riksrevisionsverket
(RRV), länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län, kronofogde -

Förs. 1986/87: 7

Bilaga

myndigheterna i Stockholm, Täby, Uppsala, Norrköping, Landskrona,
Malmö, Göteborg, Kristinehamn, Sundsvall, Umeå och Gällivare distrikt,
Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen Sveriges kronofogdar (Kronofogdeföreningen)
samt Svenska inkassoföreningen (Inkassoföreningen).

Remisshandlingar sändes också för yttrande till Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och Landsorganisationen (LO). För TCO har TCO:s
statstjänstemannasektion (TCO-S) yttrat sig. LO har avböjt att yttra sig.
Centralorganisationen SACO/SR har som eget yttande bifogat yttrande
från JUSEK (Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer). Länsstyrelsen
i Jönköpings län har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheterna
i Eksjö, Jönköpings, och Värnamo distrikt.

2.1 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser diskuterar med intresse rapportens sammanställningar
av statistik och beskrivningar av verksamheten.

RRV anför i sitt remissvar att de sammanställningar av tillgängliga
uppgifter som rapporten innehåller kan tjäna som en utgångspunkt för en
analys av kronofogdemyndigheternas (KFM) utnyttjande av personalresurserna.
RRV redovisar i sitt svar även att verket för närvarande har två
revisionsprojekt som berör KFM. I det ena projektet granskas KFM:s
indrivning samt avskrivning av restförda skatter och avgifter. Granskningen
syftar bl. a. till att belysa hur indrivningsresultatet påverkas av skillnader
i gäldenärsstruktur, resurstilldelning och KFM:s agerande. Man
kommer att ta upp frågor om personalresurser, arbetsbelastning och organisation
samt vissa näraliggande frågor som resultat- och effektivitetsmått
på KFM:s verksamhet. Granskningen omfattar även RSV:s administration
av exekutionsväsendet. Parallellt med denna granskning bedrivs en revision
av KFM:s ADB-system (REX) i syfte att belysa frågor om rationaliseringsvinster,
ansvarsförhållanden och datakvalitet. De två projekten beräknas
kunna avrapporteras omkring kalenderårsskiftet 1986-1987.

RRV anför vidare bl. a. följande:

En nyckelfråga i rapporten är hur arbetsvolymen vid KFM har utvecklats
under de senaste åren. Beroende på tidsperspektivet har det både skett
en ökning och en minskning av den totala arbetsvolymen (mätt i arbetspoäng).
Mellan åren 1976 och 1984 ökade volymen med 25 % enligt arbetsstatistiken.
I själva verket avstannade ökningen 1982. Därefter har en
minskning skett med 9%. Den lilla ökning som hittills skett i antalet E-mål
har uppenbarligen inte uppvägt minskningen i antalet A-mål. RRV anser i
motsats till vad som sägs i rapporten att det inte råder någon osäkerhet om
att antalet A-mål har minskat, främst till följd av förfarandet med betalningspåminnelser
som infördes 1983.

Uppgifter om ”indrivningsresultatet” i E-mål har saknats hittills. Det är
därför värdefullt att sådana uppgifter redovisas i rapporten.

TCO-S, JUSEK och Kronofogdeföreningen tar upp att man i rapporten
(s. 25) funnit det anmärkningsvärt att de bilar som gäldenärema har enligt
bilregistret i så få fall utmäts. Enligt rapporten utmäts bara 5% av de
fordon som gäldenärerna har enligt bilregistret. Organisationerna påpekar
att bilarna ofta saknar utmätningsbart värde, behövs i gäldenärens närings -

Förs. 1986/87:7

Bilaga

Förs. 1986/87:7

Bilaga

2.2 KFM:s organisation (förslag nr 1)

Frågan om exekutionsväsendets organisation och distriktsindelning har
utretts sedan början på 1970-talet. Revisorerna föreslog i skrivelse till
riksdagen (1983/84:24), Riksdagens revisorers förslag angående vissa åtgärder
på beskattnings- och indrivningsområdet, att KFM organisatoriskt
bör ingå som en del av en ny regional/lokal skatteadministration, lokalt
samordnad både organisatoriskt och lokalmässigt. 1 föreliggande rapport
uttalas att det pågående översynsarbetet beträffande en mera permanent
lösning av KFM-organisationen och distriktsindelningen snarast bör avslutas,
varvid revisorernas tidigare förslag om en närmare knytning av KFM
till den regionala/lokala skatteförvaltningen bör prövas.

En majoritet av remissinstanserna instämmer i att organisationsfrågan
snarast måste få en lösning.

RSV uppger att man tidigare i skilda sammanhang understrukit att det är
synnerligen angeläget med en reformering av KFM:s organisation, bl. a.
för att komma till rätta med den ojämna fördelningen av resurserna i
förhållande till arbetsvolymerna. RSV anser att en sådan reform omedelbart
bör komma till stånd och att ytterligare provisoriska lösningar bör
undvikas. Organisationsfrågan har legat olöst under så lång tid att ytterligare
förseningar bl. a. innebär starka störningar på personalens arbetsmotivation.

RRV hänvisar till sina ovan redovisade revisionsprojekt (s. 29). Verket
är inte berett att ta slutlig ställning på denna punkt förrän dessa är slutförda.

Länsstyrelserna, kronofogdemyndigheterna och organisationerna framhåller
att KFM:s personal har tagit skada av det långdragna utredandet.

I den andra delen av förslag nr 1 ”en närmare knytning av KFM till den
regionala/lokala skatteförvaltningen” går åsikterna vitt isär.

RSV kommenterar inte förslaget. RRV vill avvakta resultatet av sin
pågående revision.

Länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorrlands
och Norrbottens län tillstyrker förslaget1.

Länsstyrelserna anser att en förvaltning som i sig inrymmer taxering,
debitering, uppbörd och indrivning genom olika samordningsåtgärder kan
uppnå högre effektivitet och ge bättre service än nuvarande system. Länsstyrelsen
i Västernorrlands län uppger att erfarenheter därifrån visar att en
samlokalisering av kronofogdemyndigheterna och de lokala skattemyndig -

verksamhet, behövs för arbetsresor, är leasade eller köpta med återtagningsförbehåll.

I det följande redovisas remissvaren på rapportens förslag i den ordning
som förslagen finns angivna på s. 78-79 i rapporten. Inom parentes anges
förslagets nummer.

1 I Västernorrlands län är man dock inte enig, (m)-ledamötema i länsstyrelsens
styrelse har reserverat sig.

heterna underlättar både samarbetet myndigheterna emellan och allmänhetens
kontakt med skatte- och kronofogdemyndigheterna.

Länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus län är mer tveksamma. I
Jönköping anser man inte att det för närvarande finns skäl för att inordna
kronofogdemyndigheterna i skatteförvaltningen i annan form än som redan
är fallet. I Malmö föreslår man att en utredning närmare skall analysera
olika organisatoriska alternativ för en integrering. Bl. a. bör konfliktsituationen
mellan det allmännas och den enskildes anspråk beaktas.

Samtliga kronofogdemyndigheter är emot en integrering med skattemyndigheten.
Man är enig om att KFM bör vara självständiga, fristående
myndigheter. Däremot välkomnar kronofogdemyndigheterna ett nära samarbete
med skattemyndigheterna.

Kronofogdemyndigheten i Täby anför som skäl mot integrering bl. a. att
KFM och lokal/regional skattemyndighet har helt skilda verksamhetsfält.
Man tangerar varandra på vissa punkter, men någon överlappning förekommer
inte. Skilda lagar, förordningar och föreskrifter styr de olika
verksamheterna. Utbildningen för personalen och kompetenskraven för de
olika tjänsterna är helt olika. Erfarenheter från andra länder visar att en
fristående exekutiv organisation är överlägsen både från indrivningssynpunkt
och från demokratisk synpunkt.

Kronofogdemyndigheten i Uppsala anför att den verkställande makten
måste hållas åtskild från de myndigheter som fattar de beslut som den skall
verkställa. KFM:s opartiskhet skulle bli omöjlig att hävda vid en integrering.
Redan i dag ifrågasätts opartiskheten på många håll av de enskilda
borgenärerna. De övriga kronofogdemyndigheterna framför liknande synpunkter.

De fackliga organisationerna och Kronofogdeföreningen avstyrker också
en integrering på liknande grunder. JUSEK framhåller därvid särskilt
risken för att uppgifterna att utöva tillsyn i konkurs och att sälja fastigheter
exekutivt skulle betraktas som utlöpare av skatteindrivningen. Tillsynsfunktionen
har blivit en fristående och självständig funktion, som syftar till
att ta till vara samtliga borgenärers intresse. I den nya konkurslag som är
att vänta inom kort kodifieras detta. Enligt JUSEK har detta kunnat
uppnås till stor del därför att KFM varit självständiga myndigheter med
möjlighet att renodla tillsynsfunktionen.

Inkassoföreningen avstyrker också förslaget. Föreningen anför att skatteförvaltningens
krav på gäldenärer utgörs av fordringar som i likhet med
enskilda fordringar bör handhas av en från skatteförvaltningen fristående
myndighet för att opartiskhet skall kunna garanteras.

2.3 Personalförstärkningar (förslag nr 2)

I rapporten uttalas att de mest arbetstyngda KFM, mätt i antal gäldenärer
per årsarbetskraft, i avvaktan på en ny organisation för KFM, snarast bör
få personalförstärkningar.

RSV redovisar i sitt remissvar att verket sedan budgetåret 1984/85 har
erhållit ett antal miljoner för fördelning till de mest arbetstyngda KFM.
Fördelningen av medlen har skett med antal inkommande gäldenärer per

Förs. 1986/87:7

Bilaga

årsarbetskraft som det väsentligaste måttet. Samtidigt har dock KFM varit
föremål för generella besparingar som inte kunnat motverkas genom
nämnda omfördelning. RSV anser att en jämnare resursfördelning måste
åstadkommas så snart som möjligt och att den absolut bästa metoden är att
omfördela befintliga resurser genom en omorganisation. Innan effekterna
av en sådan slagit igenom fullt ut kan det enligt RSV:s uppfattning finnas
behov av tillfälliga förstärkningar till särskilt utsatta områden.

RRV instämmer principiellt i bedömningen i rapporten att en omfördelning
av personalresurserna inom exekutionsväendet förefaller önskvärd i
syfte att åstadkomma ett bättre indrivningsresultat inom ramen för oförändrade
resurser. Beslut om en sådan omfördelning bör enligt RRV:s
mening bygga på tillförlitliga kriterier på arbetsbelastning, på kartläggning
av gäldenärsstrukturen i olika distrikt och på analyser av sambanden
mellan resurser och resultat. RRV hänvisar även beträffande detta förslag
till sina ovan (s. 29) redovisade revisionsprojekt och tar inte slutlig ställning.

Flera länsstyrelser och kronofogdemyndigheter redovisar i likhet med
RSV att de årliga nedskärningarna allvarligt har påverkat KFM:s möjligheter
att fullgöra sina uppgifter. Arbetsbelastningen upplevs på många håll
som mycket betungande. Ett annat problem som framhålls av flera länsstyrelser,
kronofogdemyndigheter och Kronofogdeföreningen är svårigheterna
att behålla utbildad och erfaren personal.

Kronofogdemyndigheten i Göteborg framhåller att nedskärningarna
främst får återverkningar för den offensiva verksamheten. Myndigheten
måste nämligen ha en viss grundbemanning för att klara den administrativa
hanteringen av målen in och ut från myndigheten. Varje nedskärning
drabbar följaktligen faltverksamheten, vilket i sin förlängning innebär ett
sämre resultat för staten och de övriga borgenärerna. Myndigheten uppger
vidare att KFM:s bristande resurser medför att borgenärerna själva i ökad
utsträckning tar över indrivningen med metoder som kan vara olagliga.
Inom branscher med försäljning och leasing av personbilar, lastbilar och
entreprenadmaskiner orsakar de stora kapitalkostnaderna att borgenärerna
inte anser sig kunna avvakta KFM:s handläggning utan försöker ta
saken i egna händer. Under sken av frivillighet tas godset tillbaka. Enligt
kronofogdemyndighetens i Göteborg uppfattning förekommer att klart
olagliga metoder används.

Kronofogdemyndigheten i Täby redovisar att i distriktet gjordes våren
1985 i samråd med RSV ett försök med insatser av inlånad personal från
andra delar av landet mot en begränsad grupp gäldenärer för att se vad
effekten skulle bli av en sådan kraftsamling. På två månader drev de sex
förrättningsmännen — trots ovana vid geografiska och andra förhållanden
— in 4 milj. kr. Kostnaden för insatsen var ca 400 000 kr., dvs. en tiondel av
indrivet belopp. Förfarandet upprepades våren 1986 med ungefär samma
resultat. Av detta drar kronofogdemyndigheten den slutsatsen att - i vart
fall i Täby distrikt — och troligen också i andra storstadsdistrikt med
liknande förhållanden en resurssatsning från statens sida ger en god och
säker utdelning.

Flertalet länsstyrelser och kronofogdemyndigheter välkomnar förstärk -

Förs. 1986/87:7

Bilaga

ningar. Hur fördelningen bör ske föreligger det delad uppfattning om. En
del anser att antalet gäldenärer eller arbetspoäng per årsarbetskraft bör
vara utslagsgivande. På andra håll framförs att hänsyn också skall tas till
andra faktorer såsom ytstorlek, stationeringar, folktäthet och de speciella
svårigheter som finns i de största städerna.

Kronfogdeföreningen anför att det i brist på entydiga mål för KFM:s
verksamhet är svårt att beräkna resursbehovet. Det är möjligt att antalet
gäldenärer kan tas som mått på arbetsbördan. Föreningen erinrar dock om
att de myndigheter som tidigare arbetat konsekvent med tillräcklig personal
har skapat en preventiv effekt som inte kunnat uppnås i vissa storstadsdistrikt.
Det här innebär att jämförelserna haltar betänkligt. På många håll
finns t. ex. många gäldenärer med okomplicerade förhållanden som kan
handläggas på jämförelsevis kort tid. Som delvis framgår av rapporten är
det svårt att få någon hållbar mätare. Föreningen instämmer dock i att de
stora distrikten är de mest utsatta resursmässigt.

De fackliga organisationerna, Kronofogdeföreningen, och Inkassoföreningen
tillstyrker förslaget. JU SEK framhåller att det är vanskligt att dra
långtgående slutsatser av de uppgifter om arbetsbelastningen som finns
tillgängliga. Beslut om hur resurser lämpligast skall tillföras exekutionsväsendet
måste föregås av ytterligare analyser och överväganden. Kronofogdeföreningen
framhåller att det inte är till fyllest med personalförstärkningar;
det krävs också marknadsmässig lönesättning. Både JUSEK och föreningen
förespråkar att antalet ekonomer vid KFM utökas.

2.4 Personalstatistik (förslag nr 3)

I rapporten föreslås att personalstatistiken för KFM förbättras, t. ex. genom
utnyttjande av det på SLÖR-systemet baserade Pl-systemet vid SPV.

RSV uppger att denna fråga har övervägts men att man hittills har
avvaktat aktuella organisationsförändringar.

Flertalet remissinstanser uttalar att de inte har någon erinran mot detta
förslag eller lämnar det utan kommentarer. Länsstyrelserna i Malmöhus
och Värmlands län samt kronofogdemyndigheterna i Landskrona, Sundsvall
och Umeå är positiva till förslaget, kronofogdemyndigheten i Sundsvall
dock med förbehållet att det inte får medföra väsentligt merarbete.

2.5 Exekutionsväsendets redovisningssystem (REX)
(förslag nr 4)

Samtliga kronofogdemyndigheter är sedan 1984 anslutna till det ADB-baserade
redovisningssystemet för exekutionsväsendet, REX. I rapporten
uttalas att vad REX-systemet i praktiken betyder från besparingssynpunkt
(uppföljning och efterkalkyl) bör utredas.

RSV uppger att regeringens uppdrag till verket att redovisa hur personalbesparingarna
från REX skulle fördelas på samtliga kronofogdedistrikt
fullgjorts i rapport 1983-04-25, Kronofogdemyndigheternas arbetsorganisation,
s. 20. Viss summarisk redovisning gjordes också i RSV:s yttrande
över länsstyrelsernas anslagsframställningar för budgetåret 1986/87. Ver -

Förs. 1986/87:7

Bilaga

ket hänvisar också till RRV:s pågående revision beträffande REX (se
ovan).

RRV hänvisar till sin revision av REX-systemet.

Det är få av de övriga remissinstanserna som tagit upp detta förslag.
Några länsstyrelser och kronofogdemyndigheter tillstyrker eller lämnar
det utan erinran. Några hänvisar till de utredningar som pågår.

Kronofogdemyndigheten i Göteborg framhåller REX stora betydelse för
KFM och att det är angeläget att utvecklingen av datastöd för hantering av
de enskilda målen ges hög prioritet.

Aven kronofogdemyndigheterna i Landskrona och Kristinehamn framför
önskemål om förbättringar av REX.

2.6 Allmänna mål (förslag nr 5)

I ett tidigare förslag till riksdagen föreslog revisorerna vissa åtgärder för att
pressa ned målbalansen hos KFM. (Förs. 1983/84: 24).

I rapporten tas följande förslag upp såsom fortfarande aktuella:

— Samordnad granskning och kontroll skall göras i första instans i vad
gäller inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt.

— Skönstaxering skall grundas på utredning om den skattskyldiges inkomst-
och förmögenhetsförhållanden, bl. a. i samarbete med KFM,
inte på gissningsvisa uppskattningar.

— Betalningspåminnelser för ytterligare grupper av allmänna mål bör göras
innan de överlämnas till KFM för indrivning.

- Avskrivnings- och avkortningsåtgärder bör kunna vidtas innan mål förs
till KFM för indrivning.

- Skatteärenden för vilka anstånd är medgivna bör inte belasta restlängden.

- Branschkoder för företag bör införas i skatteregister och REX.

RSV redovisar i sitt svar att verket planerar att införa nya anståndsrutiner
fr. o. m. den 1 januari 1987. Bevakningen sker hos lokal skattemyndighet.
Skatten restförs först efter det att anståndstiden gått ut och om
skatten trots påminnelse inte betalats. Vad RSV anför beträffande avskrivning
redovisas nedan. I övrigt kommenterar RSV inte rapporten i denna
del.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, kronofogdemyndigheterna i Stockholm,
Täby, Malmö, Sundsvall och Gällivare samt Kronofogdeföreningen tillstyrker
förslaget om samordnad granskning och kontroll. Länsstyrelserna
i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län uppger i
sina svar att av vad som hittills har framkommit har den samordnande
uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter fungerat mycket bra.

Länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län, Värmlands,
Västernorrlands och Norrbottens län, kronofogdemyndigheterna i
Stockholm, Sundsvall och Umeå samt Kronofogdeföreningen m.fl. tar
upp frågan om skönstaxering. På flera håll beskrivs samarbetsformer för
att åstadkomma materiellt riktiga taxeringar. Några myndigheter har invändningar
mot den bild av tillämpningen av skönstaxering som ges i det
tidigare förslaget (1983/84:24 se ovan) och anser att förhållandena är
betydligt bättre.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

Kronofogdeföreningen (FSK) anför följande:

Skönstaxeringarna är ett stort problem för KFM. Vid upprepade tillfällen
kan KFM iaktta att taxeringar synes materiellt tvivelaktiga och försöker
förmå den skattskyldige att deklarera. Ibland har KFM försökt få till
stånd en positiv revision. Detta lyckas sällan. Dessutom dröjer det i många
fall lång tid innan skattesidan har tid att göra något. I skattedomstolarna är
handläggningstiden lång. Det skulle kanske vara av värde att se över
skattedomstolarnas handläggning i avbidan på de förbättringar som kan
komma av förslaget om förenklad taxering. Vidare bör det primärt åligga
skattemyndigheterna att förmå folk att deklarera och ta initiativ till besvär
för att åstadkomma korrekta taxeringar. FSK anser att det saknas anledning
för KFM att klä skott för kritik som rätteligen skall riktas mot
skattemyndigheterna.

De remissorgan som har kommenterat förslagen beträffande betalningspåminnelser,
avkortning och branschkoder är positiva. Länsstyrelsen i
Värmlands län framhåller att ett ökat påminnelseförfarande medför ett
merarbete för skatteförvaltningen. Enligt länsstyrelsens bedömning torde
dock den samlade arbetsbördan för skatteadministration och KFM bli
mindre. Beträffande branschkoder framhåller länsstyrelsen i Norrbottens
län att dessa är värdefulla som information men att man bör ha klart för sig
svårigheterna att åsätta rätt kod och att hålla kodningen aktuell.

På en punkt har förslagen beträffande allmänna mål mött motstånd.
RSV, kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Täby, Malmö, Sundsvall
och Gällivare samt Kronofogdeföreningen avstyrker att avskrivning skall
kunna ske innan målet kommer till KFM för indrivning.

Med avskrivning av restförd skatt avses att ett belopp genom en intern
bokföringsåtgärd förs från ett konto (aktuella skulder) till ett annat konto
(avskrivna skulder) i KFM:s räkenskaper. Det avskrivna beloppet finns
kvar i räkenskaperna, men är inte föremål för aktiva åtgärder. Om anledning
uppkommer kan det aktualiseras, t. ex. om gäldenären får överskjutande
skatt.

RSV anför beträffande avskrivning att verket i remissyttrande 1984-03-15 (dnr 81/84-15) över rapporten (1983/84:4) Kronofogdemyndigheternas
verksamhet och beskattningssystemen har framfört att taxering bör åsättas
oavsett den skattskyldiges betalningsförmåga. Därmed kan RSV inte förorda
ett system med avskrivning innan målen förs till KFM för indrivning.
RSV anförde vidare i samma yttrande att de föreslagna förbättrade avskrivningsmöjligheterna
dock bör införas.

Kronofogdemyndigheterna anför att avskrivning grundas på en exekutionsrättslig
bedömning av gäldenärens möjlighet att betala och därför bör
utföras av KFM.

2.7 Bevis om betalningsanmaning (förslag nr 6)

I rapporten föreslås att vid ansökan i enskilt mål skall bifogas bevis om att
betalningsanmaning delgetts svaranden med information om att vid utebliven
betalning verkställs beslutet av KFM. Syftet med förslaget är både att
begränsa antalet mål och att KFM inte skall behöva underrätta gäldenären
utan kunna vidta verkställighetsåtgärder direkt.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

RSV anför följande om förslaget:

Förslaget att ansökan till KFM skall åtföljas av ett delgivningsbevis
betyder visst merarbete för borgenärerna men RSV anser att detta är en
rimlig belastning för dem med hänsyn till den lättnad det kan bedömas
innebära för KFM. Man kan härvid också i någon mån jämföra med
effekterna av det påminnelseförfarande som i uppbördsledet förekommer
för vissa allmänna fordringar och som medfört minskat målinflöde hos
KFM. Många skulder - särskilt mindre - betalas efter påminnelsekravet
och behöver således inte gå till indrivning. KFM:s första krav har emellertid
inte slopats. RSV anser inte en sådan förändring riktig vad gäller
enskildas fordringar. Av integritetsskäl och rättssäkerhetsskäl bör gäldenärer
underrättas när uppgifter om vederbörande förs in i KFM:s register.
Det är dessutom mycket rationellt med ett krav från KFM. Många gäldenärer
betalar först när det ”bränns”. Krav direkt från KFM ger därför
alltid god betalningspåtryckande effekt.

Svea hovrätt avstyrker förslaget med motiveringen att det är olämpligt
att åsamka borgenärer ytterligare kostnad och tidsutdräkt genom den
föreslagna ordningen. Särskilt för en enskild person vore det svårt att
ombesörja delgivning.

Länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens län tillstyrker förslaget,
medan länsstyrelsen i Jönköpings län avstyrker det.

Flertalet kronofogdemyndigheter avstyrker det liksom TCO-S, JUSEK,
Kronofogdeföreningen och Inkassoföreningen.

Skäl som anförs mot förslaget är att det är betungande för sökande och
skulle fördröja handläggningen. Liksom RSV anser flertalet att oavsett om
sökanden delgett gäldenären så måste KFM sända en underrättelse till
gäldenären. Föreskrift om underrättelse finns i utsökningsbalken. Enligt
planerna för införande av de enskilda målen i REX kommer arbetet med
underrättelser att ske maskinellt och inte att tynga KFM.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm framhåller att underrättelsen inte
bara är ett varsel om förrättning utan också innehåller uppgifter om skuldens
exakta storlek, hur betalning kan erläggas och om KFM:s handläggare
m. m.

2.8 Förhandsbesked {förslag nr 7)

I rapporten föreslås att KFM mot avgift skall kunna lämna förhandsbesked
till presumtiv sökande för bedömning av lönsamheten av ansökan till
KFM. Det anges att detta förenklade förfarande bör kunna komma till
användning för sökande som endast önskar en grund för avskrivning.

Detta förslag har mött stort gensvar hos remissorganen. Vad man har
tagit ställning till är dock i huvudsak ett förhandsbesked som består av ett
utdrag ur REX. Endast RSV, TCO-S och kronofogdemyndigheten i Gällivare
uttalar sig om ett omdöme om gäldenären.

RSV anför att det normalt torde vara till fyllest att borgenären får
tillgång till de uppgifter från utsökningsregistret som offentlighetsprincipen
i dag medger. I den mån borgenärerna vill ha ytterligare åtgärder vidtagna
bör det vara i form av full verkställighet. Den föreslagna formen av närmast
kreditvärderingsliknande karaktär framstår som alltför skönsmässig
för att fylla någon egentlig funktion.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

Länsstyrelsen i Malmöhus län uppskattar att förslaget, om det genomförs,
skulle minska antalet enskilda mål med en tredjedel.

Samtliga kronofogdemyndigheter utom två är positiva till förslaget.
Kronofogdemyndigheterna i Stockholm och Kristinehamn är tveksamma
till om förslaget är förenligt med bestämmelserna i utsökningsregisterlagen
(1986:617) och sekretesslagen (1980: 100). Flera myndigheter framhåller
att det redan förekommer att presumtiva sökanden erhåller utdrag ur REX.
Stämpelbeläggningen av dessa utdrag upplevs dock som betungande.

Kronofogdemyndigheten i Malmö framhåller att möjlighet bör ges att
minska måltillströmningen till myndigheten, så att arbetssituationen och
effektiviteten kan förbättras. Det bör klart framgå av lagstiftningen att
förhandsbesked kan ges av KFM för att undvika onödiga ansökningar om
verkställighet. Myndigheten förordar därför att en särskild utredning snarast
kommer till stånd.

TCO-S, JUSEK och Kronofogdeföreningen tillstyrker förslaget. Inkassoföreningen
föreslår att det utreds.

2.9 Lägsta belopp (förslag nr 8)

I rapporten föreslås att en begränsning av måltillströmningen till KFM
prövas genom införandet av ett lägsta belopp för verkställighet motsvarande
summan av ansökningsavgiften till domstol för lagsökning m. m. och
grundavgiften för utsökning.

RSV redovisar i sitt svar att upp till 15 % av de enskilda utsökningsmålen
skulle falla bort om förslaget genomfördes. Verket anför vidare:

Förslaget måste emellertid förutsätta att beloppsgränsen också avser
domstolarnas befattning med mål. Det kan nämligen knappast accepteras
att domstolarna alltjämt skulle medverka till att ”tillverka” exekutionstitlar
för mindre belopp men att dessa inte skulle kunna användas fullt ut.

Enligt RSV:s mening kan en diskussion att förvägra vissa rättsinnehavare
att få sina anspråk prövade och tillgodosedda med statsmakternas
hjälp inte föras med utgångspunkt i KFM:s arbetssituation. Flera grundläggande
rättsprinciper torde kunna anföras mot en sådan ordning. Här kan
bara påpekas att uppfattningen om en fordran är stor eller liten helt är
beroende på vilken borgenär som bedömer saken.

Enligt RSV:s mening är den föreslagna ordningen således en tveksam
metod för att få ner måltillströmningen. En annan sak är att KFM:s
resursläge i nuvarande besparingssituation måste få betyda att man satsar
mindre resurser på verkställighet av mindre belopp.

Svea hovrätt avstyrker också förslaget. Hovrätten anför att enligt dess
uppfattning står det i strid med svensk rättstradition att beröva enskilda
borgenärer möjligheten att med lagliga medel driva in fordringar understigande
ett visst belopp. Tillströmningen av mål avseende små belopp synes
kunna begränsas genom ändringar i avgiftssystemet.

Kronofogdemyndigheterna och intresseorganisationerna är antingen
tveksamma eller klart negativa till förslaget på liknande grunder som RSV
och hovrätten anfört. Man hänvisar även till uttalande av riksdagens
lagutskott (LU 1980/81:23 och 1985/86:23). Kronofogdemyndigheten i
Umeå anför att om förslaget genomförs bör det avse även allmänna mål.

Inkassoföre ningen anför att en stor del av de ärenden föreningens med -

Förs. 1986/87:7

Bilaga

lemmar nu inger till K.FM inte skulle bli verkställda om förslaget genomfördes.
Exempel på sådana enskilda ärenden är renhållningsavgifter, sotningsavgifter,
parkeringsavgifter (kontrollavgifter), avgifter för läkarbesök
och provtagningar, prenumerationer, budkostnader, olika servicetjänster i
bostäder, räntor, inkassokostnader m.m. Många av dessa tjänster är
borgenären skyldig att fortsätta att tillhandahålla trots utebliven betalning.
Samtliga dessa slag av avgifter kan gäldenären enligt föreningens uppfattning
betala även om han befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Det är
i regel endast glömska, nonchalans eller ovilja som avhållit honom från att
betala.

2.10 Gemensam norm (förslag nr 9)

I rapporten föreslås att en gemensam norm utarbetas för beräkning av
exekutions- och familjerättsligt förbehållsbelopp, skatterättsligt existensminimum
och socialhjälp.

Vid införsel och vid utmätning av lön skall KFM beräkna hur mycket
svaranden behöver behålla av sin lön för att kunna försörja sig och sin
familj, det s.k. förbehållsbeloppet. Förbehållsbeloppet är högre vid löneutmätning
än vid införsel. Även andra myndigheter gör beräkningar av hur
mycket en person behöver för att livnära sig och sin familj, t. ex. vid
beräkning av existensminimum för skatteavdrag, underhållsbidrag och
socialhjälp.

RSV, Svea hovrätt, RFV, RRV och Kronofogdeföreningen tillstyrker
förslaget. Det tillstyrks också av flertalet av de länsstyrelser och kronofogdemyndigheter
som kommenterat det. Den allmänna uppfattningen är att
en gemensam norm skulle underlätta handläggningen och öka allmänhetens
förståelse för myndigheternas beslut.

Kronofogdemyndigheterna i Malmö och Gällivare samt JUSEK tillstyrker
förslaget men ställer sig frågande till möjligheterna att samordna socialhjälpsnormen
och förbehållsbeloppen med hänsyn till den kommunala
självbestämmanderätten.

2.11 Löneutmätning (förslag nr 10)

I rapporten föreslås att möjligheterna att tekniskt förbättra löneutmätningen
utreds. Det uttalas att löneutmätning är mycket effektiv från resultatsynpunkt.
Rapporten diskuterar ett par vägar för att öka möjligheterna att
använda löneutmätning, såsom att ge den borgenär som först ansöker om
utmätning förmånsrätt alternativt att tillåta löneutmätning i sex månader
för varje ansökan. Rapporten framlägger dock inget konkret förslag i
denna del.

RSV, RRV och flera kronofogdemyndigheter, TCO-S, JUSEK, Kronofogdeföreningen
och Inkassoföreningen tillstyrker en utredning.

Kronofogdemyndigheten i Göteborg, JUSEK och Kronofogdeföreningen
instämmer inte i rapportens påstående att löneutmätning är effektivt.
De uppger att utmätning i lön i många fall är tidsödande och tar mycket av
KFM:s resurser i anspråk och lämnar ett magert resultat.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

Kronofogdeföreningen framhåller att som tvångsmedel är institutet
verksamt endast mot den svagaste gäldenärskategorin, dvs. löntagare och
pensionärer. Mot gäldenärer med stora skulder eller egen rörelse är institutet
verkningslöst.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm tillstyrker en utredning av en teknisk
förbättring av löneutmätningsförfarandet men avstyrker att de materiella
reglerna ändras. Myndigheten framhåller att utsökningsbalken trädde i
kraft den 1 januari 1982 efter åtskilliga års utredningsarbete och remissbehandling.
Myndigheten anser inte att de nuvarande bestämmelserna visat
sådana brister att en utredning för omarbetning är påkallad.

Kronofogdemyndigheten i Malmö har inget att erinra mot en utredning
men ställer sig tveksam till de exempel på förbättringar som ges i rapporten.

Kronofogdemyndigheterna i Göteborg och Kristinehamn samt Kronofogdeföreningen
föreslår att löneutmätning och införsel sammanförs till ett
institut.

2.12 Underhållsbidrag (förslag nr 11)

I rapporten föreslås att mål om underhållsbidrag med försäkringskassan
som uppdragsgivare bör handläggas som allmänt mål. För närvarande
handläggs mål om underhållsbidrag som enskilt mål men följer särskilda
regler då införsel för underhållsbidrag har förmånsrätt före andra fordringar.

RSV uppger att verket i tidigare sammanhang förordat en utredning av
denna fråga och lämnat en översiktlig redovisning av tänkbara rutiner vid
krav- och indrivningsverksamhet. Den framlagda rapporten kan enligt
RSV:s uppfattning inte utgöra underlag för slutligt ställningstagande.

RFV hänvisar till att verket tidigare har tillstyrkt att frågan utreds men
samtidigt påpekat att nära nog samtliga föreslagna åtgärder till rationalisering
av handläggningen kan ske med bibehållande av nuvarande målordning.
Verket poängterar särskilt vikten av en grundläggande social helhetssyn
på verksamheten.

RRV tillstyrker förslaget liksom länsstyrelsen i Värmlands län, flera
kronofogdemyndigheter, JUSEK och Kronofogdeföreningen. Länsstyrelsen
i Jönköpings län och ett par kronofogdemyndigheter är tveksamma till
förslaget.

Skäl som anförs för att målen handläggs som allmänt mål är att det skulle
medge en rationellare handläggning, att KFM skulle få andra möjligheter
att bevaka målen, t. ex. att medge uppskov och avbetalning, samt att lagen
(1985: 146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skulle
kunna göras tillämplig.

Skäl som anförs mot att handlägga försäkringskassans mål som allmänt
mål är att fordran på underhållsbidrag inte är offentligrättslig även om
staten är borgenär, att det skulle uppstå samordningsproblem mellan dessa
mål och mål med enskilda bidragsberättigade samt att rationaliseringseffekterna
kan uppnås på annat sätt.

Förs. 1986/87: 7

Bilaga

Kronfogdemyndigheten i Göteborg föreslår att den speciella förmånsrätten
för underhållsbidrag tas bort. Kronofogdeföreningen framför liknande
tankar.

2.13 Kostnadstäckning (förslag nr 12)

I rapporten föreslås att full kostnadstäckning för KFM:s åtgärder för
enskilda mål bör eftersträvas. Hur taxehöjningar skall genomföras för att
uppnå detta bör utredas särskilt.

RSV tillstyrker att frågan utreds samt anför att frågorna om utsökningsavgiftens
storlek och konstruktion är komplicerade och bör behandlas i ett
vidare perspektiv. Man kan över huvud taget inte ta ställning till bl. a.
differentierade avgifter förrän efter en djupare diskussion än vad som finns
i rapporten.

RRV tillstyrker förslaget om en taxeöversyn. I samband härmed bör
även frågor om förhandsbesked, lägsta belopp, ansökningsavgift, differentierade
avgifter och försäljningsavgift vid fastighetsförsäljning tas upp.

Inställningen till detta förslag är i övrigt mycket blandad. Några länsstyrelser
och kronofogdemyndigheter tillstyrker förslaget och anser att den
som anlitar KFM skall betala vad det kostar samt att detta är en effektiv
metod att påverka antalet mål. Speciellt kronofogdemyndigheten i Göteborg
har utförligt utvecklat denna ståndpunkt1.

Andra länsstyrelser och kronofogdemyndigheter är mer tveksamma.
Kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Uppsala och Norrköping hänvisar
till att enskild part inte behöver betala domstolens kostnader. Kronofogdemyndigheten
i Malmö anför att full kostnadstäckning skulle drabba
de som har det sämst ställt.

Kronofogdemyndigheten i Gällivare framhåller rättssäkerhetskravet att
ingen av kostnadsskäl skall behöva avstå från sin rätt. Kronofogdemyndigheterna
i Uppsala och Norrköping anför att man snarare borde överväga
om inte avgiften kan slopas helt och kostnaderna för exekutionsväsendet
ses som en del i statens totala kostnadsansvar för ett fungerande
rättssamhälle. Detta skulle förenkla de administrativa rutinerna på KFM
högst avsevärt. Gäldenären skulle snabbare bli kvitt sin skuld och KFM
kunna prioritera sina åtgärder i målen utan att behöva ta hänsyn till att
borgenärerna har erlagt en avgift som berättigar till en viss minimiinsats
från myndigheternas sida.

TCO-S och JUSEK är negativa till förslaget. De framhåller bl. a. att
KFM är ett rättsvårdande organ.

Inkassoföreningen tillstyrker att frågan utreds. Föreningen anser att för
en sådan utredning bör en rad förutsättningar gälla, varav kan nämnas att
avgifterna inte bör vara högre än vad som svarar mot att täcka kostnaderna
för en effektivt och rationellt skött samt välutrustad verksamhet och att
resultatet av KFM:s åtgärder leder till betydligt bättre resultat och kortare

1 Beträffande frågor om taxesättning redovisas i myndighetens svar en avvikande
mening från tre avdelningschefer, vilka inte anser att principen om full kostnadstäckning
skall gälla.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

handläggningstider. Föreningen anser att man även bör utreda om avgift
kan tas ut för allmänna mål.

De som är tveksamma till full kostnadstäckning framhåller allmänt att
grundavgiften bör höjas.

2.14 Utsökningsavgifter {förslag nr 13)

I rapporten föreslås att ansökningsavgift och differentierad utsökningsavgift
införs. Motivet till förslaget beträffande ansökningsavgift är att man
genom att regelmässigt kräva att sökanden erlägger ansökningsavgift innan
målet behandlas kan reducera antalet onödiga mål, då sökandens benägenhet
att begära utmätning minskar om han måste betala avgift i förskott.
Differentierad avgift motiveras med att det inte är rimligt att samma
avgifter skall utgå för ett mål som kanske slutar med utmätning av fartyg
och som rör stora belopp som för ett mål där åtgärden inskränker sig till
löneutmätning.

RSV anför i denna del följande:

En grundläggande princip vid taxesättning bör vara att avgiftsuttagen
förorsakar tillämpande myndighet så litet administrativt arbete som möjligt
och är enkla att tillämpa. Nuvarande konstruktion med grundavgift, försäljningsavgift
och särskild avgift är enkel. Avgifterna tas som regel ut när
KFM redovisar målet. Erfarenhetsmässigt vet man att många olika avgifter,
förskottsbetalningar och liknande — även med ADB-stöd - kräver
betydande resurser och desutom komplicerar arbetet för sökandesidan.

Som en metod att reducera ”onödiga” utsökningsmål föreslås att sökanden
skall erlägga en ansökningsavgift i förskott för att målet skall behandlas
av KFM. RSV har tidigare erfarenhet av avgifter som erläggs i förskott
och har funnit att i vart fall för KFM:s del denna ordning har varit mycket
resurskrävande.

Svea hovrätt och RRV anser att förslaget bör utredas.

Länsstyrelsernas och kronofogdemyndigheternas inställning är blandad.
Flera framför synpunkter liknande RSV:s och varnar för att systemet kan
bli komplicerat och administrativt tungrott. Till dessa hör länsstyrelsen i
Jönköpings län samt kronofogdemyndigheterna i Täby, Landskrona,
Malmö, Sundsvall, Umeå och Gällivare.

Andra anser att förslaget innebär en möjlighet att genom olika avgifter
styra handläggningen till åtgärder som är så effektiva och föga resurskrävande
som möjligt.

Kronofogdemyndigheterna i Uppsala och Norrköping framför att det är
tilltalande med en differentierad avgift då mål med små skuldbelopp inte
får samma behandling som de med högre belopp.

Kronofogdemyndigheten i Göteborg har utförligt redovisat sina synpunkter
i denna del. Myndigheten anser att arbetsinsatsen och resultatet
av indrivningen bör påverka avgiftens storlek. Därigenom skulle insatserna
kunna styras mot åtgärder som är automatiserade (t. ex. utmätning i
överskjutande skatt) samt så att kostsam hantering läggs över på gäldenären
alternativt betalas av honom, t. ex. genom en transaktionsavgift för
varje betalning.

JUSEK och Kronofogdeföreningen är tveksamma till differentierad avgift.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

2.15 Avgift för fastighetsförsäljning m. m. (förslag nr 14)

I rapporten föreslås att den övre beloppsgränsen för försäljningsavgiften
vid exekutiv försäljning av fast egendom m.m. höjs eller slopas. Avgift
utgår vid försäljning av fast egendom samt av registrerade skepp och
luftfartyg med 1 % av det värde som åsatts egendomen i målet, dock lägst
200 kr. och högst 4000 kr.

RSV är positiv till förslaget. Beloppsgränsen bör höjas men inte tas bort
helt.

Svea hovrätt och RRV tillstyrker att frågan utreds.

Länsstyrelserna har inte kommenterat förslaget.

Flertalet kronofogdemyndigheter och organisationer är positiva. De flesta
förordar att gränsen tas bort helt, några att den höjs.

2.16 Budgetredovisningen (förslag nr 15)

I rapporten föreslås att anslagsredovisningen för KFM ändras så att avgiftsintäkterna
redovisas som uppbördsmedel under anslaget rörande
KFM och att den avgiftsbelagda verksamheten vid KFM om möjligt särredovisas.

RSV uppger att verket i olika sammanhang påpekat det ologiska i att
influtna avgifter inte avräknas mot de kostnader som den avgiftsbelagda
verksamheten medför. Enligt verket borde influtna försäljningsavgifter
avräknas mot kostnaderna för den exekutiva försäljningen, influtna utsökningsavgifter
avräknas mot kostnaderna för indrivning i berörda mål
samt till domstolsverket influtna tillsynsavgifter avräknas mot kostnaden
för konkurstillsynen. RSV uppger att särredovisning av ovannämnda kostnader
kommer, så långt möjligt, att ske i den nya kontoplan som skapats
som följd av förändringar i samband med den sammanhållna skatteförvaltningen.

RRV anser att de frågor om den avgiftsbelagda verksamhetens redovisning
som rapporten nämner bör inkluderas i en taxeöversyn. Vid översynen
bör enligt RRV:s uppfattning statsmakternas behov av ekonomisk
styrning och uppföljning av KFM:s kostnader och intäkter vara vägledande
för valet av redovisningsmodell.

Det är få av remissorganen som kommenterat detta förslag. Kronofogdemyndigheterna
i Malmö och Gällivare samt TCO-S är positiva till det.

Kronofogdemyndigheten i Uppsala är ensam om att vara negativ till
förslaget. Enligt myndigheten är det förenat med mycket stora svårigheter
att exakt beräkna resursåtgången i de enskilda målen. Därmed saknas
förutsättningarna att kunna ställa kostnaderna för den avgiftsbelagda verksamheten
i relation till avgiftsintäkterna av samma verksamhet.

2.17 Förslag från remissorganen

En del av remissorganen har kommit med egna förslag eller påpekanden
som kan vara intressanta att föra vidare. En del av dessa förslag redovisas
ovan under 2.5 och 2.11—2.13, andra nedan.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

Tillsynsavgifter i konkurs

Kronofogdeföreningen tar upp tillsynsavgifterna i konkurs. Föreningen
anser att ur tillgångskonkurserna bör avgifterna tas ut av förvaltarna och
direkt överföras till särskilt konto hos tillsynsmyndigheten. KFM skulle få
ett självständigt ansvar för dessa medel, som bör användas till betalning av
externtjänster och till personal m. m. Föreningen har bifogat ett PM med
exempel på avgiftsberäkning.

Summarisk betalningsprocess

Flera remissorgan, bl. a. RSV, kronofogdemyndigheterna i Täby, Malmö
och Göteborg, tar upp ett tidigare förslag om summarisk betalningsprocess.
Förslaget innebär att den summariska betalningsprocessen skall ligga
på KFM och inte som nu på tingsrätten.

Ersättning för borgenärs kostnad hos KFM

lnkassoföreningen anser att frågan om borgenärens ersättning för s. k.
processkostnader i verkställighetsmål bör utredas.

Arbetsgivarinträde

Kronofogdemyndigheten i Norrköping anser att reglerna om arbetsgivarinträde
vid sjukdom och föräldraledighet bör ses över. Myndigheten anser
att KFM bör kompenseras med belopp motsvarande den lön som utgår till
anställda för vilka arbetsgivarinträde sker.

Registerkontroll

Två remissorgan — JU SEK och Kronofogdeföreningen — tar upp ett
gammalt önskemål om direktförbindelse med olika register. De framhåller i
sina remissvar att kontrollen av olika register — t. ex. bilregistret och
fastighetsregistret — måste göras manuellt av KFM. Därmed har kontrollen
blivit mycket resurskrävande både för KFM och för bilregistret resp.
inskrivningsmyndigheten då KFM måste ringa eller skriva för varje registerförfrågan.

Skatteåterbäring

Kronfogdemyndigheten i Göteborg föreslår att ansökan om utmätning i
överskjutande skatt skall få ligga kvar i REX i tre år för att förenkla arbetet
med registrering av målen samt att förtida återbetalning av överskjutande
skatt sker i två eller tre omgångar och inte såsom nu kontinuerligt.

Informationsmaterial m.m.

Kronofogdemyndigheten i Stockholm har bifogat informationsmaterial riktat
till allmänheten, till nystartade företag, till skolungdom osv.

Förs. 1986/87:7

Bilaga

Ekonomisk rehabilitering

JUSEK och Kronofogdeföreningen understryker i sina remissvar betydelsen
av KFM:s medverkan till att ekonomiskt rehabilitera gäldenären och få
honom ut ur den onda cirkel det innebär att ständigt få nya restföringar. En
sådan rehabilitering fordrar insatser av flera myndigheter och organ. KFM
kan genom sin ställning medverka till att gäldenären deklarerar och överklagar
oriktiga skönstaxeringar. Kronofogdemyndigheten i Stockholm har
i ett ”mål/medeldokument” beskrivit detta arbetssätt. 1 dokumentet understryks
vikten av att gäldenärens verksamhet saneras så att han inte
återkommer med nya skulder — ekonomisk rehabilitering och sanering.

Förs. 1986/87: 7

Bilaga

Innehållsförteckning Förs. 1986/87:7

Revisorernas förslag

1 Genomförd granskning 1

2 Revisorernas överväganden 3

2.1 Allmänt 3

2.2 KFM:s organisation och resurser 4

2.3 Handläggningen av allmänna och enskilda mål 6

2.3.1 Allmänna mål 6

2.3.2 Enskilda mål 7

2.4 Taxefrågor 10

2.5 Budgetredovisningen 12

3 Anmälan och hemställan 13

Bilaga

1 Rapporten 15

1.1 Granskningens genomförande 15

1.2 Bakgrund 15

1.3 Allmänna mål (A-mål) 16

1.4 Enskilda mål (E-mål) 16

1.4.1 Inledning 16

1.4.2 Utsökningsmål 17

1.4.3 Atertagningsmål 18

1.4.4 Avhysning 18

1.5 Löneexekution 19

1.6 Tillsyn i konkurs 19

1.7 Redovisningssystem för exekutionsväsendet (REX) 20

1.8 Taxesättning 20

1.9 KFM:s personal 21

1.10 Arbetsvolymen och arbetsbelastningen vid KFM 22

1.11 KFM:s resurser 23

1.12 Överväganden och förslag 23

1.12.1 Allmänna synpunkter 23

1.12.2 KFM:s personal och organisation 24

1.12.3 Handläggningen av A-mål, tidigare förslag 24

1.12.4 Handläggningen av E-mål 25

1.12.5 Taxefrågor 26

1.12.6 Budgetredovisningen 27

1.12.7 Förslag 27

2 Remissyttrandena 28

2.1 Allmänna synpunkter 29

2.2 KFM:s organisation (förslag nr I) 30

2.3 Personalförstärkningar (förslag nr 2) 31

2.4 Personalstatistik (förslag nr 3) 33

2.5 Exekutionsväsendets redovisningssystem (REX) (förslag nr

4) 33

2.6 Allmänna mål (förslag nr 5) 34

2.7 Bevis om betalningsanmaning (förslag nr 6) 35

2.8 Förhandsbesked (förslag nr 7) 36

2.9 Lägsta belopp (förslag nr 8) 37

2.10 Gemensam norm (förslag nr 9) 38

2.11 Löneutmätning (förslag nr 10) 38

2.12 Underhållsbidrag (förslag nr II) 39

2.13 Kostnadstäckning (förslag nr 12) 40

2.14 Utsökningsavgifter (förslag nr 13) 41 -

2.15 Avgift för fastighetsförsäljning m. m. (förslag nr 14)

Budgetredovisningen (förslag nr 15)

Förslag från remissorganen

42 Förs. 1986/87:7

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986