Förslag till riksdagen1985/86:8 (Framställning / redogörelse 1985/86:8)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1985/86:8

5rs.

fartygsbränsle 1985/86:8

Riksdagens revisorers förslag om skatt på Förs

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av systemet för beskattning
av brännolja (motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja) för
fartygsdrift. För nämnda bränsle medges befrielse från allmän energiskatt
och s. k. särskild avgift, såvida fartyget inte används för fritidsändamål
eller annat privat ändamål. Den som, utan att vara registrerad som skattskyldig
enligt lagen om allmän energiskatt, vill köpa brännolja utan skatt
och särskild avgift har att avge försäkran om att bränslet skall användas för
skatte- och avgiftsbefriat ändamål.

Revisorernas granskning har sammanfattningsvis visat att nuvarande
beskattningssystem inte medger någon effektiv kontroll och att ordningen
med manuellt hanterade försäkringar om bränslets användning är administrativt
tungrodd. Mot den bakgrunden föreslås

att förutsättningarna utreds för att ersätta nuvarande system för beskattning
av brännolja för fartygsdrift med en ordning som genom anknytning
till befintliga eller kommande fartygsregister förbättrar kontrollmöjligheterna
och förenklar skatteadministrationen.

I ärendet har sammanställts en granskningsrapport som remissbehandlats.
En sammanfattning av rapporten och remissutfallet är som bilaga
fogad till denna skrivelse.

1 Genomförd granskning

På brännolja (motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja) för användning
i fartyg utgår allmän energiskatt och s.k. särskild avgift om fartyget används
för fritidsändamål eller annat privat ändamål. Den sammanlagda
skatte- och avgiftsbelastningen utgör 529 kr. per kubikmeter. Vid annan
användning, dvs. i yrkesmässiga sammanhang, får fartyg framföras med
skatte- och avgiftsfri brännolja.

Den som inte är registrerad som skattskyldig hos riksskatteverket får
enligt gällande bestämmelser köpa skatte- och avgiftsfritt bränsle endast
mot att han avger en försäkran om att bränslet skall användas för skatteoch
avgiftsbefriat ändamål. En sådan försäkran skall avges vid varje köptillfälle
eller för högst ett kalenderår.

Fram till utgången av april månad 1983 var brännolja för drift av fartyg
befriad från allmän energiskatt, oavsett fartygstyp och transportändamål.

Nämnda år beslutade emellertid riksdagen att fritidsanvändning eller an- 1

1 Riksdagen 1985186. 2 sami. Nr 8

nan privat användning av fartyg inte längre skulle berättiga till skattebe- Förs. 1985/86:8
frielse (prop. 1982/83:99. SkU 1982/83:37, rskr 1982/83:234). Vid påföljande
riksmöte infördes motsvarande begränsningsregel i fråga om den
särskilda avgiften.

I granskningsrapporten redovisas beskattningssystemet så som det praktiskt
hanteras i distributionskedjan. Vidare redogörs för gällande bestämmelser
om fartygsregistrering såväl som för ett i oktober 1984 avlämnat
förslag till ett nytt register för båtar. För närvarande gäller enligt sjölagen
att i princip alla skepp - dvs. fartyg med en största längd av minst tolv
meter och en största bredd av minst fyra meter - skall vara införda i
skeppsregistret. Vidare gäller att i princip alla yrkesmässigt nyttjade båtar
om minst sex meters längd skall vara införda i båtregistret. Härtill ges vissa
möjligheter till frivillig registrering av andra båtar, t. ex. fritidsbåtar. I
skepps- och båtregistren skall finnas en mängd olika uppgifter om fartyget
och dess ägare m. m. Bl. a. skall finnas särskilda identifieringsuppgifter,
dvs. fartygets registerbeteckning och uppgift om fartygets art, som ger
besked om användningssättet. Av artbeteckningen framgår i regel t. ex. om
fartyget är avsett för fritidsbruk. Enligt det nya förslaget till båtregister
skall i princip alla båtar om minst fem meters längd eller med en minsta
motorstyrka om 13 kW registreras.

I granskningsärendet har huvudvikten lagts vid en närmare analys av
beskattningssystemets funktion från kontrollsynpunkt och från administrativ
synpunkt. I förstnämnda avseendet konstaterar granskningsrapporten
sammanfattningsvis att det i dag inte förekommer någon egentlig kontroll
över användningen av skatte- och avgiftsfritt försåld brännolja för fartygsdrift.
Systemet bygger helt och hållet på tilltro till att de som avger
försäkringar om bränslets användning verkligen är berättigade till förmånen
och att de lever upp till sina "på heder och samvete” avgivna deklarationer.
Med andra ord, uttalas det, torde mindre nogräknade förbrukare
utan större risk för upptäckt kunna använda skatte- och avgiftsfritt bränsle
för skattepliktigt ändamål, t. ex. för att köra dieseldriven bil, traktor eller
motorredskap eller för uppvärmningsändamål alternativt för fartygsdrift i
fritidssammanhang. Vid tillkomsten av nu gällande regler uttalade skatteutskottet
att systemet med s. k. igenkänningssignaler (registerbeteckningar)
för fartyg i yrkesmässigt bruk torde bidra till att underlätta kontrollen.
Denna kontrollmöjlighet torde inte ha utnyttjats.

Vid granskningen har framkommit att oljebolagen uppfattar systemet
med försäkringar som byråkratiskt och tungrott. Mycket tid får läggas ned
på att kräva in försäkringar, särskilt inför varje nytt kalenderår. Kontrollen
av att det finns försäkringar som svarar mot skatte- och avgiftsfria leveranser
samt åtgärder med anledning av felaktigheter är tidsödande och betungande.
Som särskilt besvärligt uppfattas systemet vid tredjepartsförhållanden,
dvs. då oljebolaget levererar bränsle till förbrukare via återförsäljare
eller annan mellanhand, eftersom bolaget då oftast saknar kännedom om
den siutlige konsumenten.

Bland innehavarna till s. k. båtstationer är systemet en källa till irritation.
Personalen anser det vara obehagligt att tvingas utföra ett slags
myndighetsuppgift då det gäller att avgöra om en kund skall betala skatt 2

och avgift på inköpt bränsle eller ej. Man tvingas hantera blanketter i en Förs. 1985/86: 8
ofta stressig situation och för de mest obetydliga volymer.

Tidigare utgjorde leveranserna till fiskeförsäljningsföreningarna ett bekymmer
för oljebolagen. Då skulle nämligen varje föreningsmedlem avkrävas
en försäkran. Det visade sig emellertid i det närmaste ogörligt att få
systemet att fungera. I det läget beslöt riksskatteverket medge ett enklare
förfarande. Numera räcker det sålunda med att föreningen tillställer oljebolaget
en kollektiv försäkran för all till föreningen levererad brännolja,
samtidigt som föreningen själv infordrar och förvarar individuella försäkringar
från sina medlemmar. I rapporten konstateras i detta sammanhang
att förfarandet torde strida mot förarbetena till gällande regler. I propositionen
(1982/83:99) uttalade nämligen statsrådet att, när skattefriheten
slopades för fritidsbåtar, systemet med individuella försäkringar skulle
kunna tillämpas i avsedd utsträckning för övriga fartyg.

Sammanfattningsvis sägs i granskningsrapporten att systemet med försäkringar
synes skapa merarbete och försvåra distributionen av fartygsbränsle,
samtidigt som värdet med systemet är tvivelaktigt.

Enligt de regler som gäller i dag är det det faktiska användningssättet vid
varje enskilt tillfälle som avgör om fartygsbränsle i form av brännolja skall
beskattas och avgiftsbeläggas eller ej. Denna gränsdragning, sägs i rapporten,
är omöjlig från kontrollsynpunkt. En bestämmelse, vars efterlevnad
inte kan kontrolleras, bör utmönstras.

I granskningsrapporten har skisserats ett alternativ till nu tilllämpade,
mindre lyckade gränsdragningsprincip. Den tänkta ordningen skulle innebära
att ett fartygs inregistrerade användningssätt, så som det har dokumenterats
i befintliga fartygsregister, skall avgöra frågan om skatteplikt
eller skattebefrielse. Med bibehållande av nuvarande huvudprincip, enligt
vilken fritidsbruk eller annat privatbruk skall beskattas, skulle endast
fartyg vars inregistrerade artbeteckning utvisar yrkesmässigt bruk få tankas
och drivas med skatte- och avgiftsfritt bränsle.

Fördelarna med denna ordning är enligt rapporten följande. För det
första kan inget tvivel behöva uppstå huruvida skatte- och avgiftsbefrielse i
visst fall skall komma i fråga. För det andra bortfaller den i praktiken
omöjliga uppgiften att kontrollera i vilket syfte en fartygsresa företas. För
det tredje finns möjligheter att sammanställa ADB-listor om varje enskilt
fartygs inköp av skatte- och avgiftsfritt bränsle.

I granskningsrapporten redovisas en förhållandevis noggrann genomgång
av distributionsvägarna för marinbränsle och den skatteadministrativa
hanteringen i distributionssystemet. Syftet med genomgången har
varit bl. a. att undersöka förutsättningarna för att slopa kravet på försäkringar
om bränslets användning som villkor för köp av skatte- och avgiftsfritt
bränsle. Analysen synes visa att sådana förutsättningar föreligger eller
kan tillskapas med vissa mindre modifieringar, bl. a. i fråga om registrering
som skattskyldiga av vissa mellanhänder.

2 Revisorernas överväganden

Förs. 1985/86:8

Enligt de bestämmelser som riksdagen fastställde år 1983 är det endast
yrkesmässig fartygsdrift som berättigar till befrielse från allmän energiskatt
och s.k. särskild avgift på brännolja. Den valda gränsdragningen
innebär att det faktiska ändamålet med varje enskild fartygsresa skall
avgöra frågan om skatte- och avgiftsbefrielse. Denna avgränsning är, sägs
det i rapporten, omöjlig från kontrollsynpunkt. Någon kontroll av att det
privata nyttjandet sker med beskattat bränsle förekommer inte, planeras
inte och torde heller inte vara praktiskt möjlig.

Riksskatteverket instämmer i sitt yttrande över granskningsrapporten i
rapportens beskrivning av vilka svagheter som vidlåder nuvarande regler.

Svenska Petroleum Institutet anser att rapporten ger en utmärkt beskrivning
av de olägenheter som följer med nuvarande beskattningsystem.

Sveriges Fiskares Riksförbund stödjer rapportens bedömning att nuvarande
system bör förenklas och göras mer kontrollerbart. Endast en remissinstans,
nämligen Stockholms Läns Fiskförsäljning Ek. För., anser nuvarande
ordning acceptabel från kontrollsynpunkt. Från föreningens sida förekommer
ingen försäljning till fritidsbåtar. Vidare sägs att det eventuella
olagliga utnyttjande som kan förekomma bland fiskare med dieseldriven bil
eller fritidsbåt säkert inte är av någon större omfattning.

Enligt revisorernas uppfattning har granskningen på ett övertygande sätt
påvisat bristerna i kontrollhänseende hos nuvarande beskattningsregler.

Även om det inte finns skäl att tro att missbruket är av någon större
omfattning får inte ett beskattningssystem, som fallet synes vara här, vara
så utformat att det praktiskt taget utesluter möjligheten av en effektiv
kontroll.

En stor del av det administrativa arbetet i samband med den allmänna
energiskatten och den särskilda avgiften för oljeprodukter och kol åligger
de skattskyldiga själva, dvs. främst oljebolagen samt större förbrukare och
återförsäljare men också i vissa fall icke skattskyldiga återförsäljare.

De administrativa uppgifterna omfattar moment som skatteberäkning,
uppbörd och kontroll. Vid granskningen har framkommit att oljebolagen
uppfattar systemet som byråkratiskt och tidsödande. Innehavare av båtstationer
i skärgården har uttryckt starkt missnöje över att tvingas utföra
vad de uppfattar som myndighetsuppgifter i samband med brännoljeförsäljningen.
Sammanfattningsvis synes systemet med försäkringar enligt
granskningsrapporten skapa merarbete och försvåra bränsledistributionen.

Flertalet remissinstanser, bl. a. riksskatteverket, delar rapportens slutsats
om behovet av förbättringar. Revisorerna konstaterar med tillfredsställelse
att det bland inblandade parter finns en gemensam syn på problemen
och en vilja att få förenklingar till stånd.

I granskningsrapporten föreslås en ny ordning som anknyter till befintliga
ADB-baserade register över skepp och båtar. Enligt förslaget skall —
med bibehållande av principen om att fritidsbruk och annat privatbruk
skall beskattas — endast fartyg, vars inregistrerade s. k. artbeteckning
anger annat användningssätt än privatbruk, få framföras med skatte- och
avgiftsfri brännolja. 4

De åsyftade fartygsregistren har närmare beskrivits i granskningsrappor- Förs. 1985/86: 8
ten. Enligt där redovisade, muntligt inhämtade uppgifter torde registren
fylla höga krav på fullständighet i den meningen att registreringspliktiga
fartyg också är registrerade. Registrerade uppgifters tillförlitlighet och
aktualitet torde också vara tillfredsställande. Artregistreringen bedömdes
vara så utformad och av sådan kvalitet att det med hjälp av denna vore
möjligt att med acceptabel precision skilja fartyg för yrkesmässigt bruk
från skepp och båtar för fritidsändamål.

I avgivna remissyttranden framträder en delvis annan bild i fråga om
artuppgifterna i fartygsregistren. Sjöfartsregistret hävdar bl. a. att flera
artbeteckningar kan hänföras under såväl privat som yrkesmässig drift.

Riksskatteverket uttalar att förslaget i granskningsrapporten om att göra
skattefriheten beroende av fartygets huvudsakliga användning sådan den
kommer till uttryck i fartygsregistrens artbeteckning, står och faller med
uppgifternas tillförlitlighet. Verket ifrågasätter att nuvarande rutiner inom
sjöfartsregistret för kontroll av uppgifterna är sådana att artbeteckningarna
kan läggas till grund för beskattningsändamål. Även om problemet med
tillförlitligheten löses krävs enligt verket ytterligare överväganden innan
lagstiftningen kan ändras. Också Sveriges Fiskares Riksförbund uttalar
tvivel rörande artbeteckningarnas tillförlitlighet. Enligt förbundet ägs ett
betydande antal mindre båtar med distriktsbeteckning av icke yrkesfiskare
och används för fritidsändamål.

Revisorerna vill för sin del uttala följande. Under remissbehandlingen av
granskningsrapporten har ingen kritik riktats mot förslaget som sådant att
knyta förmånen av skatte- och avgiftsbefrielse till fartygsregistren så som
närmare har utvecklats i rapporten. Däremot förefaller det uppenbart att
artangivelserna i fartygsregistren i dag inte har den precision som måste
krävas i sammanhanget. Svagheterna härvidlag tycks inte bara vara av det
slag som antyds i granskningsrapporten, nämligen att användningssättet
beträffande ett fartyg kan ändras utan att artbeteckningen ändras på motsv:
rande sätt. Dessutom förekommer det uppenbarligen fel av mer systematisk
art, fel som innebär att fartyg för fritidsbruk inte åsatts en artbeteckning
där termen ”fritids-” ingår utan i stället en beteckning som inte
alls ger någon ledning för bedömning av om fartyget används yrkesmässigt
eller ej. Revisorerna anser att båda typerna av fel kan och bör rättas till.

Skall det vara någon mening med artuppgifterna måste dessa - alldeles
oavsett den nya tänkta användningen - vara aktuella. Dessutom förefaller
det revisorerna meningslöst att begreppet ”fritids-” utnyttjas för att beteckna
fartygs art om det inte sker konsekvent. Revisorerna vill i sammanhanget
nämna att det under hand inhämtats att också sjöfartsverkets fartygssektion
är betjänt av artbeteckningar som utvisar om ett fartyg nyttjas
yrkesmässigt eller ej.

Ett förslag till nytt båtregister bereds för närvarande inom jordbruksdepartementet.
Revisorerna vill peka på att detta register föreslås innehålla
uppgift om användningen, dvs. ”om båten används yrkesmässigt till befordran
av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning eller till
uthyrning till allmänheten”. Kommer det nya båtregistret till stånd med
bibehållande av den citerade bestämmelsen tillgodoses revisorernas öns- 5

kemål beträffande båtregistreringen. I en sådan situation bör enligt reviso- Förs. 1985/86: 8
rernas mening skeppsregistret rustas upp på motsvarande sätt.

Sveriges Fiskares Riksförbund hävdar, som tidigare nämnts, att ett
betydande antal mindre fiskefartyg med distriktsbeteckning ägs av icke
yrkesfiskare och huvudsakligen används för fritidsändamål (dessa fartyg
har en artbeteckning som inte utvisar sistnämnda användningssätt). Förbundet
anser att om ett nytt system skall få avsedd effekt — att undanta
fritidsfartyg från skattelättnader — bör innehav av licens för yrkesfiske
utgöra förutsättning för tilldelning av skatte- och avgiftsfri brännolja.

Revisorerna har med anledning av yttrandet inhämtat kompletterande
upplysningar från fiskeristyrelsen. Styrelsen har bekräftat att innehav av
distriktsbeteckning inte utgör garanti för att ett fiskefartyg används yrkesmässigt.
Enligt styrelsen återfinns det stora flertalet yrkesfiskare i styrelsens
licensregister. Utanför står dock ett mindre antal fiskare, vars verksamhet
inte omfattas av kvoteringsbestämmelser eller statligt stöd.

Revisorerna vill för sin del peka på att fiskeristyrelsens register över
licensierade yrkesfiskare bör vara en utmärkt källa för arbetet med att
skilja ut yrkesmässigt nyttjade fartyg från fiskefartyg för fritidsbruk. Det
fåtal yrkesfiskare som står utanför licensregistret borde utan större besvär
kunna ”fångas in” genom särskild utredning.

Sammanfattningsvis anser revisorerna att de brister i fartygsregistren
som redovisats i några av remissyttrandena inte är av den art och omfattning
att de inte kan rättas till. Därför föreslår revisorerna att de närmare
förutsättningarna utreds för att ändra bestämmelserna så, att endast fartyg,
vars inregistrerade artbeteckning utvisar annat användningssätt än fritidsbruk,
skall få tankas och drivas med skatte- och avgiftsfri brännolja.

Kan den skisserade anknytningen till befintliga — eller kommande -fartygsregister genomföras uppnås en rad fördelar, såsom revisorerna ser
saken. För det första bortfaller den i praktiken omöjliga uppgiften att
kontrollera i vilket syfte en fartygsresa företas. För det andra behöver
tvivel aldrig uppstå huruvida skatte- och avgiftsbefrielse i ett visst fall skall
komma i fråga. För det tredje finns möjligheter att — om så önskas -framställa ADB-lagrade uppgifter om vaije enskilt fartygs inköp av skatteoch
avgiftsfritt bränsle. Det kan exempelvis vara intressant att stickprovsvis
jämföra ett fartygs skatte- och avgiftsfria inköp mot ägarens inkomstoch
skatteförhållanden.

I granskningsrapporten redovisas en relativt detaljerad genomgång av
kedjan för distribution av fartygsbränsle inkl. den skatteadministrativa
hanteringen i de olika leden. Syftet med genomgången har varit att utröna
förutsättningarna för att med bibehållen elier helst förbättrad säkerhet
kunna slopa systemet med försäkringar om bränslets användning. Enligt
rapporten kan så ske under förutsättning av smärre modifieringar beträffande
vissa kategorier av återförsäljare och deras kunder. Sålunda föreslås
att så många fiskeförsäljningsföreningar som möjligt registreras som skattskyldiga
hos riksskatteverket. Beträffande s.k. mindre bunkeråterförsäljare
bör, enligt rapporten, övervägas om inte också dessa kan registreras
som skattskyldiga. I fråga om båtstationerna bör en ordning övervägas

som innebär att båtstationernas kunder alltid måste köpa brännolja inkl. 6

skatt och avgift. De kunder som bedriver yrkesmässig verksamhet har då Förs. 1985/86: 8
att hos riksskatteverket begära restitution av erlagd skatt och avgift. Med
denna ordning skulle båtstationernas personal avlastas uppgiften att fungera
som något slags skattekontrollörer, vilket enligt inhämtade uppgifter
vållar stark irritation.

Under förutsättning att problemet med artbeteckningarna kan lösas tillstyrker
riksskatteverket att kravet på försäkran vid köp från vid verket
registrerade återförsäljare slopas. För ett slopande av samma krav vid köp
från icke registrerade säljare talar enligt riksskatteverket bl. a. att privata
subjekt avlastas skatteadministrativa uppgifter (vilket i och för sig är
önskvärt). Mot ett slopande talar å andra sidan att riksskatieverkets egen
administration ökar i takt med ett växande antal restitutionsärenden. Denna
verkan kan dock lindras om flera återförsäljare registreras hos riksskatteverket
som skattskyldiga. En sådan registrering är enligt verket möjlig i
fråga om fiskeförsäljningsföreningar, skeppsmäklare och bunkeråterförsäljare.
Men härtill kan komma att krävas att antalet återbetalningar per
tidsperiod begränsas och/eller att nedre beloppsgränser för återbetalning
införs.

Stockholms Läns Fiskförsäljning Ek. För. anser att nuvarande ordning
med en kollektiv årsförsäkran, utfärdad av föreningen för all levererad
olja, fungerar väl. Försäljning sker enligt föreningen uteslutande till yrkesfiskare.
Användningen av skattefri brännolja i dieselbilar eller fritidsbåtar
är säkerligen inte av någon stor omfattning. Att begära in individuella
försäkringar från medlemmar och andra kunder skulle innebära onödig
byråkrati. Föreningen avvisar också tanken på att registrera fiskeförsäljningsföreningar
och av dem begära in uppgifter om levererade volymer.

Det skulle bli mycket arbetskrävande att samla in kontantnotor från försäljningen
till den stora kundkategori som utgörs av fiskare som inte är
medlemmar i föreningen.

Revisorerna noterar med tillfredsställelse att riksskatteverket inte har
något emot att slopa kravet på försäkran vid köp från vid riksskatteverket
registrerade återförsäljare. De negativa följder som riksskatteverket anger ,
om samma åtgärd vidtas beträffande köp från icke registrerade säljare
förefaller till stor del kunna undgås om - som verket självt anger — flera
återförsäljare registreras som skattskyldiga samt om eventuellt vissa begränsningar
vidtas i fråga om antalet återbetalningar och minsta återbetalningspliktiga
belopp.

1 fråga om yttrandet från Stockholms Läns Fiskförsäljning Ek. För. kan
revisorerna förstå att föreningen anser nuvarande praxis med kollektiv
försäkran administrativt smidig. Revisorerna har emellertid svårt att föreställa
sig hur en förening för hundratals kunders räkning kan göra utfästelser
om hur den skatte- och avgiftsfria brännoljan kommer att användas,
särskilt som — vilket framgår av yttrandet - en stor del av leveranserna
går till yrkesfiskare som inte är medlemmar i föreningen. Dessutom vill
revisorerna ånyo peka på att nuvarande ordning med kollektiva försäkringar
synes strida mot förarbetena till gällande bestämmelser. Även om eventuellt
förekommande missbruk som föreningen hävdar säkert inte är av
någon större omfattning kan det inte accepteras att nuvarande ordning i 7

praktiken utesluter nästan varje möjlighet till kontroll. Revisorerna föror- Förs. 1985/86: 8
dar därför att så många fiskeförsäljningsföreningar som möjligt liksom
vissa andra av riksskatteverket nämnda återförsäljare registreras som
skattskyldiga.

De s.k. båtstationernas ställning i det skatteadministrativa sammanhanget
är ett bekymmer. Att nuvarande ordning inte är tillfredsställande
framgår klart av granskningen. I rapporten har föreslagits att båtstationerna
— som de själva önskar — skall sluta med att sälja skatte- och
avgiftsfri brännolja över huvud taget och att kunderna i förekommande fall
skall hänvisas till riksskatteverket för restitution.

Revisorerna har för sin del förståelse för att t. ex. yrkesfiskare, som är
hänvisade till privata oljehandlare för sina leveranser, hamnar i ett sämre
läge än de som utnyttjar fiskeförsäljningsföreningarnas tjänster. Det bör
därför i det fortsatta utredningsarbetet övervägas om man bör välja det
alternativ som föreslagits i granskningsrapporten eller det alternativ som
riksskatteverket aktualiserat, nämligen att låta även icke registrerade oljehandlare
sälja skatte- och avgiftsfritt mot bevis om yrkesmässighet och
sedan begära återbetalning hos riksskatteverket.

3 Hemställan

Riksdagens revisorer hemställer

beträffande skatt på fartygsbränsle
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om en ändrad ordning för beskattning av brännolja för
fartygsdrift.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Allan Akerlind (m), John Johnsson (s). Börje Stensson (fp),
Kjell Nilsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Bertil Jonasson (c). Yngve Nyquist
(s), Wiggo Komstedt (m), Stig Gustafsson (s). Anita Johansson (s).
Birgitta Rydle (m) och Olle Grahn (fp).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichef Göran
Hagbergh, byråchef Rolf Jensen och byrådirektör Gunnar Järnebeck (föredragande).

Stockholm den 7 november 1985
På riksdagens revisorers vägnar
Allan Åkerlind

Gunnar Järnebeck

RIKSDAGENS REVISORER

Förs. 1985/86:8
Dnr 1984: 26 Bj|

Sammanfattning av rapport 1984/85:4 om skatt på
fartygsbränsle och över rapporten avgivna
remissyttranden
1 Rapporten

Fartyg är den sammanfattande benämningen på dels skepp — som har en
största längd på minst tolv meter och en största bredd på minst fyra meter
— och dels båtar.

Motordrivna fartyg utnyttjar som bränsle vanligen brännolja (motorbrännolja,
eldningsolja, bunkerolja) eller bensin.

På brännolja utgår enligt huvudregeln dels allmän energiskatt med för
närvarande 411 kr. per m3, dels särskild avgift med 118 kr. per m3. Bensin
belastas av bensinskatt och särskild avgift med för närvarande totalt 2 kr.

33 öre per liter.

Fartygsbränsle i form av bensin beskattas fullt ut. För motorbrännolja
för fartygsdrift föreligger däremot rätt till skatte- och avgiftsbefrielse såvida
fartyget inte används för fritidsändamål eller annat privat ändamål.

Denna gränsdragning, som infördes år 1983, innebär, så som den är utformad,
att det är det faktiska användningssättet vid varje enskilt tillfälle som
avgör om fartyg skall få framföras med skatte- och avgiftsfri brännolja eller
ej Den

som vill köpa brännolja utan skatt och avgift har att avge försäkran
om att bränslet skall användas för ändamål som medför skatte- och avgiftsbefrielse.
Försäkringar kan avse ett enstaka inköpstillfälle eller ett kalenderår.
Skulle bränslet sedan helt eller delvis användas för annat ändamål
inträder skyldighet för förbrukaren att själv till riksskatteverket betala in
motsvarande skatt och avgift.

I enlighet med en av revisorerna godkänd förstudie i ämnet har olägenheterna
med det refererade beskattningssystemet närmare kartlagts. Syftet
med granskningen har varit att ge revisorerna underlag för en bedömning
av frågan om nuvarande system bör ersättas av en ordning som förbättrar
kontrollmöjligheterna och förenklar den skatteadministrativa hanteringen.

Granskningen kan sammanfattningsvis sägas ha bekräftat misstankarna
om att nuvarande beskattningssystem inte medger någon effektiv kontroll
och att systemet med manuellt hanterade försäkringar om bränslets användning
är tungrott och illa anpassat till moderna distributions- och
redovisningsrutiner.

Mot denna bakgrund har en i förstudien väckt idé utvecklats vidare,
nämligen tanken på att ersätta nuvarande princip för gränsdragning mellan
”yrkesmässighet” och ”fritidsändamål” vid bedömning av frågan om
skattefrihet och skatteplikt med en ordning som baseras på varje fartygs
inregistrerade användningssätt. I rapporten föreslås sålunda att endast
fartyg vars s. k. artbeteckning enligt skepps- och båtregistren anger annat 9

användningssätt än fritidsbruk skall få framföras med skatte- och avgiftsfri Förs. 1985/86: 8
brännolja. gjj

Denna ordning synes bättre än den nuvarande ägnad att förhindra missbruk
av skatte- och avgiftsfriheten. Dessutom torde anknytningen till
befintliga fartygsregister ge betydligt bättre möjligheter än i dag till kontroll,
nämligen genom en ADB-baserad registrering av skatte- och avgiftsfria
bränsleinköp med fördelning på fartyg och ägare. Därmed kan också
det omvittnat tungrodda och tidsödande systemet med manuellt hanterade
försäkringar — vars värde kan sättas i fråga — utmönstras. I det sammanhanget
föreslås vissa modifieringar i fråga om bl. a. registrering enligt lagen
om allmän energiskatt.

2 Remissyttrandena

Yttranden över rapporten (1984/85:4) Skatt på fartygsbränsle har lämnats
av riksskatteverket, Stockholms tingsrätt (sjöfartsregistret), Petroleumhandelns
Riksförbund, Stockholms Läns Fiskförsäljning Ek. För., Svenska
Petroleum Institutet och Sveriges Fiskares Riksförbund. Sveriges Redareförening
har beretts tillfälle men avstått från att yttra sig över rapporten.

2.1 Allmänt

Vissa principiella synpunkter på beskattningsområdet framförs av riksskatteverket.
Verket hänvisar till vad som uttalas i rapporten, nämligen att
grundprincipen är att all energi beskattas, att undantag gjorts för bl. a.
bränsle som förbrukas i fartyg samt att från detta undantag i sin tur gjorts
ett undantag för sjöfartsförbrukning för privata ändamål. Verket framhåller
att de nämnda undantagsreglerna inte är skatterättsligt betingade.

Därför skulle det vara principiellt riktigare att beskatta all sjöfart — och
annan samfärdsel — utan avdragsrätt. Eventuellt samhälleligt stöd borde
ges på annat sätt än via skattelagstiftningen. Riksskatteverket säger sig på
den korta tid som stått verket till buds inte ha kunnat presentera något
genomarbetat förslag som på detta område skulle åstadkomma den förenkling
av skattesystemet som i första hand är att föredra.

Riksskatteverket tar också upp den i granskningsrapporten avvisade
tanken på att återgå till att medge skattefrihet för all fartygsdrift. Tungt
vägande administrativa skäl talar mot en sådan lösning, hävdar verket, och
hänvisar härvidlag till vad som anförs i rapporten.

Ett komplicerande förhållande som sammanhänger med tanken på att
skattebelägga all sjöfart aktualiseras av Svenska Petroleum Institutet. Enligt
institutet består omkring 75 % av leveranserna till sjöfarten av bunkers
för utrikes sjöfart. En beskattning av dessa ter sig helt orealistisk, eftersom
bunkerinköpen i så fall till största delen skulle flyttas till utlandet. Ej heller
en skattebeläggning av den inrikes sjöfarten är enligt institutet genomförbar,
bl. a. eftersom det visat sig omöjligt att avgränsa inrikes bunkers från
utrikes.

2.2 Synpunkter på nuvarande beskattningssystem Förs. 1985/86:8

När riksskatteverket, trots principiella invändningar, finner det nödvändigt
att behålla undantagsregler för fartygsbränsle, anser verket det så mycket
mer angeläget att reglerna kan göras så klara och enkla som möjligt, såväl i
administrativt hänseende som från kontrollsynpunkt. Verket instämmer i
rapportens beskrivning av vilka svagheter som vidlåder nuvarande regler
och delar slutsatsen att det är angeläget att åstadkomma en förbättring.

Svenska Petroleum Institutet anser att rapporten ger ”en god sammanfattning”
av beskattningsreglerna och den praktiska hanteringen av beskattningssystemet.
Rapporten ger också ”en utmärkt beskrivning” av de
olägenheter som följer med nuvarande beskattningssystem. Vidare anser
institutet framlagda förslag ”synnerligen välgrundade”. Om de genomfördes
skulle möjligheterna till effektiv kontroll starkt förbättras och nuvarande
administrativa krångel väsentligt reduceras.

Petroleumhandelns Riksförbund anser att den nuvarande hanteringen av
försäkran för skattefri försäljning av motorbrännolja är ”tidsödande, kostnadskrävande
och osmidig”. Sveriges Fiskares Riksförbund säger sig dela
bedömningen att nuvarande system bör ersättas av en mer lätthanterlig
och kontrollerbar ordning.

Som enda remissinstans anser Stockholms Läns Fiskförsäljning Ek. För.
att nuvarande ordning fungerar tillfredsställande.

2.3 Förslaget om anknytning av skatte- och
avgiftsfrihetsvillkoret till fartygsregistren

Riksskatteverket erinrar om att det nu är ändamålet vid varje enskilt
förbrukningstillfäile som avgör om skattefrihet föreligger eller ej. Icke
desto mindre torde det enligt verkets mening ha varit lagstiftarens avsikt
att ”typiska fritidsbåtar inte skall få framföras med obeskattat bränsle”.

Det bör därför kunna godtas att reglerna ändras på ett sätt som i praktiken
medför att skattebördan på det hela taget får bäras av samma subjekt som
för närvarande, om förändringen innebär förbättringar i vad gäller kontrolloch
administrationsarbetet.

Men, fortsätter riksskatteverket, den föreslagna anknytningen till
skepps- och båtregistren fungerar bara om artbeteckningarna i registren är
tillförlitliga. Verket ifrågasätter att så är fallet. Det är för verket okänt vilka
villkor som ställs för att ett fartyg skall åsättas en ”yrkesmässig” artbeteckning
och erinrar om att registren har upprättats för helt andra ändamål
än att fungera som kontrollinstrument i beskattningssammanhang.

Sjöfart sregistret kan genom sitt yttrande sägas bekräfta riksskatteverkets
farhågor. Artbeteckningarna tjänar andra syften än att utgöra grund
för bedömning av ”yrkesmässigheten”. Enligt sjöfart sregi stret kan vidare
flera artbeteckningar hänföras under såväl yrkesmässig som privat användning.
Därför krävs i många fall ytterligare utredning för att avgöra hur
ett registrerat fartyg används. Sådan kompletterande utredning kan bl. a.
grundas på distriktsbeteckning för fartyg eller på uppgifter i skeppsakt
rörande stämpelskatteplikt. Inget av nämnda utredningskomplement är
dock invändningsfritt.

Sveriges Fiskares Riksförbund hävdar i sitt yttrande att ett betydande
antal fiskefartyg med distriktsbeteekning — och därmed en artbeteckning
som indikerar yrkesmässig användning — huvudsakligen används i fritidssammanhang.
Av detta skäl bör för fiskefartygens del fiskeristyrelsens
s. k. licensregister utgöra grund för bedömning av vilka fiskefartyg som
skall få drivas med skatte- och avgiftsfri brännolja.

Utöver skepsis rörande artbeteckningarnas tillförlitlighet uttalar riksskatteverket
viss tveksamhet beträffande en mer principiell fråga, nämligen
om granskningen av uppgifter av betydelse i skattesammanhang kan
åläggas en myndighet med helt andra uppgifter, dvs. sjöfartsregistret.

Sjöfartsregistret erinrar om vissa praktiska begränsningar avseende tillgången
till registeruppgifter. Vid sjöfartsregistret tillgänglig datautrustning
kan sålunda inte producera andra förteckningar över fartygen än fullständiga
registerutdrag. Manuellt framställda utdrag med mer begränsat innehåll
kan inte utföras med nuvarande resurser. Sådana förteckningar kan däremot
erhållas från DAFA efter framställning till domstolsverket. På motsvarande
sätt kan också framställas datalistor med samma innehåll som
registerutdrag från sjöfartsregistret. Det finns dessutom möjlighet att efter
tillstånd från domstolsverket ansluta terminalutrustning för uppgiftspresentation.

Svenska Petroleum Institutet betonar att förteckningar från sjöfartsregistret
måste komma med bestämda intervall och några dagar innan intagna
ändringar träder i kraft.

2.4 Förslaget om att slopa kravet på försäkran om bränslets
användning

Enligt riksskatteverket är ett grundläggande villköf för att kravet på försäkran
skall kunna slopas att artbeteckningarna i fartygsregistren är tillförlitliga.
Kan befarade problem rörande artbeteckningarna lösas tillstyrker
riksskatteverket att kravet på försäkran slopas vid köp från säljare som är
registrerade som skattskyldiga hos verket. För att slopa kravet på försäkran
vid köp även från icke registrerade säljare talar enligt verket bl. a. att
detta skulle innebära minskad administration hos oljebolagen m.fl. Riksskatteverket
är i princip positivt inställt till att privata subjekt avlastas
skatteadministrativt arbete som egentligen bara är av värde för myndigheterna.
Mot att slopa kravet på försäkran talar att administrationen hos
riksskatteverket ökar genom ett växande antal restitutionsärenden. Denna
effekt kan dock lindras om flera säljare registreras som skattskyldiga hos
riksskatteverket. Detta är i och för sig möjligt i fråga om fiskeförsäljningsföreningar,
skeppsmäklare och bunkeråterförsäljare. Men härutöver kan
av praktiska skäl krävas begränsningar i fråga om antalet återbetalningar
per tidsenhet och/eller minsta återbetalningspliktiga belopp.

Svenska Petroleum Institutet är odelat positivt till tanken på att slopa
kravet på försäkran om bränslets användning. Även Petroleumhandelns
Riksförbund ser positivt på förslaget. Enligt riksförbundet bör åtgärder
vidtas ”i enlighet med i rapporten framförda tankegångar, så att våra
medlemmar befrias från de pålagor nuvarande rutiner innebär”. Sveriges

Fiskares Riksförbund säger mer allmänt att nuvarande ordning bör förenk- Förs. 1985/86: 8
las till ett mer lätthanterligt och kontrollerbart system. Stockholms Läns ^.j

Fiskförsäljning Ek. För. anser som tidigare nämnts att nuvarande system
med s. k. stående kollektiv årsförsäkran fungerar väl.

2.5 Övriga synpunkter

Riksskatteverket erinrar om det nya förslaget till båtregister och anser det
viktigt att kontrollnivån på detta register blir acceptabel om förslaget
genomförs. Vidare betonas vikten av att riksskatteverket får ta aktiv del i
det fortsatta utredningarbete som kan bli följden av revisorernas förslag.

Riksskatteverket nämner avslutningsvis att ett alternativ till i granskningsrapporten
diskuterade förslag kan vara att låta även icke hos riksskatteverket
registrerade säljare avyttra bränsle utan påföring av skatt och
avgift mot bevis om ”yrkesmässighet” och sedan i förekommande fall
begära restitution hos riksskatteverket.

Sveriges Fiskares Riksförbund påpekar att fiskeförsäljningsföreningar
som inte blir registrerade som skattskyldiga hos riksskatteverket kommer
att hamna i ett sämre läge än för närvarande, eftersom deras medlemmar
enligt i rapporten förda tankegångar skulle behöva begära restitution hos
riksskatteverket. Enligt förbundet är det därför angeläget att så många
fiskeförsäljningsföreningar som möjligt registreras. Vidare bör på platser
där ingen förening finns även privata oljehandlare kunna registreras som
skattskyldiga för att inte kunder som är yrkesfiskare skall diskrimineras.

Stockholms Läns Fiskförsäljning Ek. För. har motsatt åsikt. Förslaget
om att registrera fiskeförsäljningsföreningar är enligt yttrandet orealistiskt.

Det skulle nämligen bl. a. krävas alldeles för mycket arbete för att få fram
tankningsvolymer för den stora kundgrupp som utgörs av icke medlemmar
som betalar kontant.

Innehållsförteckning Förs- 1985/86:8

sida

Revisorernas förslag

1 Genomförd granskning 1

2 Revisorernas överväganden 4

3 Hemställan 8

Bilaga

1 Rapporten 9

2 Remissyttrandena 10

2.1 Allmänt 10

2.2 Synpunkter på nuvarande beskattningssystem 11

2.3 Förslaget om anknytning av skatte- och avgiftsfrihetsvillkoret

till fartygsregistren 11

2.4 Förslaget om att slopa kravet på försäkran om bränslets användning
12

2.5 Övriga synpunkter 13

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985