Förs. 1984/85:7 (Framställning / redogörelse 1984/85:7)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förs. 1984/85:7

Förslag
1984/85:7

Riksdagens revisorers förslag angående nämnden för fartygskreditgarantier 1984-11-08

Till riksdagen

1 Sammanfattning

Riksdagens revisorer har granskat den roll nämnden för fartygskreditgarantier
(FK.N) har när det gäller statligt stöd till svenska varvs- och
rederiföretag. Granskningen har inriktats på de institutionella formerna för
stödverksamheten. FKN:s bevakning av utvecklingen inom sitt verksamhetsområde
samt handläggning och uppföljning av enskilda stödärenden.

Riksdagens revisorer föreslår
att organisationsformen för stöd till varv och rederier skall ses över i
samband med statsmakternas överväganden om stödets fortsatta inriktning.
Målet för en sådan översyn bör vara att besluten i stödärenden
samlas till en myndighet,
att FKN:s information om praxis i stödärenden skall intensifieras,
utt redovisningen till riksdagen om utvecklingen för de statliga fartygskreditgarantierna
och om de därmed förenade riskerna skall byggas ut
samt

utt arbetet med att utveckla ett datorbaserat informationssystem till stöd
för riskbevakning och löpande ärendehandläggning inom FKN:s ansvarsområde
skall påskyndas.

2 Genomförd granskning

2.1 Bakgrund

Riksdagens revisorer har mot bakgrunden av dels stödverksamhetens
omfattning och organisation, dels att viss kritik riktats mot handläggningen
av statligt stöd till varv och rederier granskat FKN:s roll i denna verksamhet.
Granskningen har omfattat tre huvudområden. Dessa är de institutionella
formerna för stödverksamheten. FKN:s bevakning av utvecklingen
inom sitt verksamhetsområde samt handläggning och uppföljning av enskilda
stödärenden.

Som ett led i granskningen har upprättats en rapport med titeln Nämn1
Riksilugeii 1984185. 2 sami. Nr 7

Förs. 1984/85:7

den för fartygskreditgarantier (1983/84:5). Yttranden över rapporten har
avgetts av elva remissinstanser. En sammanfattning av rapporten och
remissvaren är som bilaga fogad till denna skrivelse.

2.2 Granskningsresultatet

Ett tiotal organ deltar i olika utsträckning vid administrationen av det
statliga stödet till varv och rederier. Mellan fyra av dem - riksgäldskontoret
(RGK), FKN, AB Svensk Exportkredit (SEK) och Svenska Skeppshypotekskassan
råder ett nära funktionellt samband vid stödadministrationen.
I fråga om fartygskreditgarantier delas beslutsansvaret mellan
FKN och RGK. FKN beslutar om garantiutfästelse medan RGK avgör om
statlig garanti skall utfärdas. Vid statsgaranterande lån med statlig räntesubvention
tillkommer SEK som beslutar om räntestöd vid fartygsexport
och som jämsides med Skeppshypotekskassan svarar för finansieringen av
ifrågavarande lån. Denna beslutsordning innebär risk för dubbelarbete och
den ökar osäkerheten hos de stödsökande om det slutliga utfallet av
ärendena. Detta förhållande uppges bl.a. ha försvårat företagens kundkontakter.
Den påtalade osäkerheten förstärks ytterligare av det förhållandet
att de stödsökande uppfattar rådande praxis i stödärenden som oklar.

Granskningen har också visat på vissa brister i informationen till bl.a.
riksdagen om utvecklingen för de statliga fartygskreditgarantierna och om
de med garantigivningen förenade riskerna. Dessa brister avser såväl stödverksamheten
i stort som uppföljningen av enskilda ärenden.

Handläggningstiderna för ärenden om kreditgarantier har under senare
år minskat och de kan numera bedömas vara i stort sett godtagbara.
Ärendebalansens utveckling har också varit positiv.

De i granskningsrapporten framförda förslagen framgår av bilagan till
denna skrivelse.

3 Revisorernas överväganden

3.1 Allmänt

Den svenska varvsindustrin har under det senaste decenniet genomgått
radikala förändringar. Årsproduktionen har minskat från 2 å 2,5 milj.
bruttoregisterton till knappt 300000 bruttoregisterton. Sysselsättningen
har minskat från ca 25000 till ca 13000 anställda och flera varv har lagts
ned. Produktionen vid varven har samtidigt varit föremål för en genomgripande
omläggning.

Denna utveckling har varit förenad med svåra omställningsproblem och
staten har därför genom olika åtgärder medverkat till att underlätta den
strukturella anpassningen inom varvsindustrin. Staten har genom ett omfattande
finansiellt stöd bidragit till en rekonstruktion av varvsnäringen.

Förs. 1984/85:7

Samtliga storvarv är numera samlade till ett statligt ägt varvsföretag,
Svenska Varv AB. Det statliga stödet till varv och rederier har även i
övrigt uppgått till avsevärda belopp under senare år. Stöd har lämnats i
form av bidrag, lån och garantier. Under perioden 1977/78-1983/84 har
totalt ca 20 miljarder kr. anvisats över statsbudgeten för olika stödinsatser.
Till detta belopp kommer per den 30 juni 1984 utelöpande kreditgarantier
på totalt ca 25 miljarder kr. och kvarstående avskrivningslån på sammanlagt
774 milj. kr.

Riksdagen beslutade under våren 1983 om en begränsning av varvsstödet
(prop. 147, NU 55, rskr 383 och 384). Kvarvarande stödformer gäller
längst t.o. m. utgången av år 1986. Riksdagen skall dessförinnan åter ta
ställning till den fortsatta stödverksamheten.

Riksdagens revisorer har med denna återblick velat erinra om de genomgripande
förändringar som ägt rum inom denna sektor av näringslivet
under senare år.

3.2 De institutionella formerna för stödverksamheten

Riksdagens revisorer har kunnat konstatera att en alltmer omfattande
organisation byggts upp kring stödet till varv och rederier. Ett tiotal
institutioner är i dag på olika sätt engagerade i stödverksamheten. I flertalet
fall är ansvars- och arbetsfördelningen klart avgränsad. Ett betydelsefullt
undantag utgör emellertid handläggningen av statsgaranterade lån
med statligt räntestöd. Handläggningen av denna typ av ärenden, som
numera helt dominerar FKN:s befattning med statliga garantier, är uppdelad
mellan FKN, RGK och SEK respektive Skeppshypotekskassan. Dessa
organ svarar för skilda moment i beslutsprocessen och en ansökan om ett
statsgaranterat lån kommer på detta sätt även i normalfallet att handläggas
av inte mindre än tre olika beslutsinstanser. FKN beslutar enligt denna
ordning om garantiutfästelse och om räntestöd vid svenska redares beställningar
vid svenskt varv, medan SEK beslutar om räntestöd vid fartygsexport
och tillsammans med Skeppshypotekskassan om finansiering. Först
därefter tar RGK ställning till om den av FKN utlovade garantin kan
utfärdas. Vid sidan av dessa normalrutiner kan både FKN och RGK
hänskjuta ett ärende till regeringen för avgörande. FKN:s beslut kan i
vissa fall överklagas hos regeringen och RGK:s beslut kan överklagas hos
riksdagens besvärsnämnd.

Revisorerna finner den tillämpade beslutsordningen vid handläggning av
ärenden om statsgaranterande lån med räntestöd liksom den därvid gällande
besvärsordningen vara väl omständlig. Av såväl revisorernas granskningsrapport
som av remissyttrandena över denna framgår att rådande
uppdelning av beslutsansvaret leder till både dubbelarbete och till ökad
osäkerhet hos de stödsökande om det slutliga utfallet av ansökningsärendena.
Det splittrade ansvaret för stödverksamheten kan på så sätt
tl Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 7

Förs. 1984/85:7

t. o. m. få den effekten att syftet med stödåtgärderna urholkas. Revisorerna
anser mot denna bakgrund och med hänvisning till vad revisorerna i det
föregående anfört om utvecklingen under senare år pä stödområdet att det
är motiverat att nu åter se över organisationsformen för stödet till varv och
rederier. Stödorganisationens uppbyggnad och stödets utformning hänger
givetvis nära samman. Det nuvarande stödet till varv och rederier är
endast temporärt. Revisorerna föreslår därför att den nu förordade översynen
skall samordnas med utredningsarbetet inför statsmakternas beslut
om stödets framtida utformning och inriktning. Mälet för denna översyn
skall vara att undersöka möjligheterna att samla besluten i samtliga stödärenden
till en myndighet. Därvid skall i första hand klarläggas om besluten
i de ärendetyper där i dag olika myndigheter delar beslutsansvaret kan
läggas till en ensamt ansvarig myndighet. På så sätt skulle bättre förutsättningar
skapas för att undanröja den dokumenterade osäkerhet som nu
råder hos de stödsökande om den slutliga utgången av de stödärenden som
handläggs av flera beslutsinstanser. Samtidigt förbättras genom en sådan
organisatorisk reform också förutsättningarna att komma till rätta med det
alltjämt kvarstående dubbelarbetet i stödhanteringen.

3.3 Information om praxis i stödärenden

Revisorerna har uppmärksammat att det jämsides med den påtalade
osäkerhet om det slutliga utfallet av vissa stödärenden som är hänförlig till
det delade beslutsansvaret vid vissa ärenden också föreligger en betydande
oklarhet bland de stödsökande om den praxis som tillämpas vid handläggningen
av stödärenden. FKN bedriver redan viss informationsverksamhet
på detta område, men denna bedöms av remissinstanserna i övrigt som
otillräcklig. Kraven på förbättrad information avser dels allmän information
i form av en mer systematiserad sammanställning över aktuella tilllämpningsanvisningar
och över s.k. praxisbildande stödfall, dels information
i de enskilda fallen i form av underhandsbesked.

Riksdagens revisorer finner i likhet med flertalet remissinstanser att en
sammanställning över tillämpningsanvisningar och praxisskapande stödfall
snarast bör ställas samman. Den skillnad som föreligger mellan FKN och
övriga remissorgan vid bedömningen av den hitintills bedrivna informationsverksamheten
stryker enligt revisorernas mening under behovet av en
närmare samverkan på detta område mellan FKN och de grupper som
denna information är avsedd för.

När det gäller behovet av underhandsbesked till de stödsökande vid
enskilda stödärenden gör revisorerna följande bedömning. Såväl den föreslagna
organisationsöversynen som den förordade uppstramningen av informationsverksamheten
vid FKN innebär en avsevärd förbättring av informationsläget.
Redan genom dessa åtgärder kan de påtalade olägenheterna
i form av osäkerhet och oklarhet om rådande praxis och om åren -

Förs. 1984/85:7

denas slutbehandling inte i oväsentlig grad undanröjas. Ytterligare förbättringar
i informationen mellan FKN och övriga parter i denna stödverksamhet
är givetvis angelägna. Revisorerna är emellertid inte beredda att nu
förorda en ordning med underhandsbesked om detta skulle innebära att
beslut om sådana för staten formellt bindande förpliktelser fortsättningsvis
kom att grundas på ett mindre fullständigt bedömningsmaterial. Frågan om
underhandsbesked bör tas upp vid den av revisorerna förordade organisationsöversynen.

3.4 Redovisning av fartygskreditgarantier m. m.

Omfattningen av de statliga kreditgarantierna till varv och rederier redovisas
för riksdagen två gånger per år i dels finansplanen, dels den reviderade
finansplanen. Dessa kreditgarantier uppgick den 30 juni 1984 till ca 25
miljarder kr. I denna redovisning till riksdagen ingår emellertid inte någon
bedömning av de risker som är förenade med garantiverksamheten.

I 1983 års varvsproposition (1982/83:147) har dock lämnats en redovisning
över det beräknade säkerhetsunderskottet (skillnaden mellan fartygets
marknadsvärde och garanterat lånebelopp) för vissa av de utfärdade
fartygskreditgarantierna räknat per den 30 juni 1982. Det framräknade
säkerhetsunderskottet angavs i propositionen till 2000-2300 milj. kr.
Denna redovisning var emellertid inte fullständig. Det totala säkerhetsunderskottet
avseende garantier för lån till varv och rederier vid denna
tidpunkt hade av FKN beräknats uppgå till inte mindre än 5400-6300
milj. kr. Skillnaden beror på att i det högre beloppet ingår även säkerhetsunderskott
hänförliga till fartyg ägda av företag inom Svenska Varv-koncernen
och av vissa rederier som bedömts som säkra betalare. Riksdagens
revisorer anser att det med hänsyn till garantibeloppens storlek och till
rådande förhållanden på fartygsmarknaden är synnerligen angeläget att
riksdagen jämsides med uppgifterna om garantiverksamhetens omfattning
får en regelbunden och mera rättvisande redovisning av de risker som är
förenade med den statliga kreditgarantigivningen.

3.5 FKN:s bevakning av utvecklingen inom sitt verksamhetsområde

Omfattningen av de statliga fartygskreditgarantierna förutsätter en effektiv,
kontinuerlig och systematisk uppföljning av såväl enskilda ärenden
som av verksamheten totalt.

Med nuvarande registeruppläggning är emellertid den erforderliga uppföljningen
av tidigare beslutade stödärenden och övergripande analyser av
risk- och säkerhetsförhållanden både tids- och resurskrävande. FKN har
därför tvingats prioritera handläggningen av nya stödärenden, som är mera
akuta, framför den långsiktiga utrednings- och uppföljningsverksamheten.

FKN har själv uppmärksammat dessa problem och i en skrivelse till
regeringen har nämnden föreslagit vissa åtgärder för att utveckla ett datori -

Förs. 1984/85:7

serat informationssystem. Ett sådant system skulle i framtiden kunna ligga
till grund för en säkrare bedömning av de risker som är förenade med
statliga garantiåtaganden och med andra stöd till varv och rederier. Det
föreslagna informationssystemet skulle på så vis också kunna underlätta
den av revisorerna efterlysta redovisningen av säkerhetsunderskott och
riskexponering i garantiverksamheten. Det skulle även kunna skapa förutsättningar
för en bättre framförhållning vid bevakningen av enskilda stödärenden.

Revisorerna konstaterar att formerna för uppföljning av äldre stödärenden
och för bevakning av statens risk vid stödgivningen mäste effektiviseras.
Det av FKN föreslagna datorbaserade informationssystemet synes
kunna bli till värdefull hjälp för att på längre sikt lösa de med riskbevakningen
förknippade problemen. Revisorerna anser därför att studierna
avseende möjligheterna att utveckla ett sådant informationssystem skall
påskyndas. Det bör dock strykas under att i avvaktan på att detta system
kan utnyttjas i avsedd omfattning måste även nu tillämpade rutiner ses
över. Revisorerna vill samtidigt framhålla att en förbättring av informationssystemet
är en gemensam angelägenhet för de organ som deltar i
stödbesluten och att det således ankommer på samtliga parter att aktivt
samverka vid uppbyggnaden av detta informationssystem.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer revisorerna att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna föreslagit angående

1. en översyn av organisationsformen för stöd till varv och rederier,

2. en förbättring av FKN:s information till de stödsökande om
praxis i stödärenden,

3. en utökad redovisning till riksdagen om de statliga fartygskreditgarantiernas
utveckling och de därmed förenade riskerna samt

4. arbetet med att utveckla ett datorbaserat informationssystem vid
FKN.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. 1 beslutet har deltagit
revisorerna Sture Palm (s). Bertil Jonasson (c). Hagar Normark (s). Ralf
Lindström (s). Wiggo Komstedt (m). John Johnsson (s). Kjell Nilsson (s).
Birgitta Rydle (m). Stig Josefson (c), Wivi-Anne Radesjö (s). Stig Alftin (s)
och Olle Aulin (m).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Rolf Jensen och revisionsdirektören Lars-G.
Dahlbom (föredragande).

På riksdagens revisorers vägnar

STURE PALM

Lars-G. Dahlbom

Förs. 1984/85:7

Bilaga

RIKSDAGENS REVISORER

1984-10-24 Dnr 1981:27

Sammanfattning av rapport 1983/84:5 om nämnden för fartygskreditgarantier
och de remissyttranden som avgetts över den

1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

Nämnden för fartygskredilgarantier (FKN) är central förvaltningsmyndighet
för frågor om statligt stöd till svenska varvs- och rederiföretag.
FKN skall till industri- och kommunikationsdepartementen fortlöpande
rapportera om förhållanden av betydelse för stödgivningen.

Det statliga stödet till varv och rederier har under senare år uppgått till
avsevärda belopp. Under budgetåren 1977/78-1982/8.1 har utbetalats ca 20
miljarder kr. i stöd. Kreditgarantierna uppgick den 10 juni 1981 till ca 25
miljarder kr. De statliga stödåtgärderna administreras av ett tiotal institutioner.
Stödet utgår i form av garantier, räntestöd. lån (inkl. avskrivningslån)
samt stöd grundat på inlevererad sjömansskatt.

Riksdagens revisorer har mot bakgrunden av dels stödverksamhetens
omfattning och organisation, dels att viss kritik riktats mot handläggningen
av stödärenden granskat FKN:s roll i denna stödverkamhet. Granskningen
har inriktats på tre huvudområden. Dessa är de institutionella formerna för
stödverksamheten. FKN:s bevakning av utvecklingen inom sitt verksamhetsområde
samt handläggning och uppföljning av enskilda stödärenden.

1.2 De institutionella formerna för stödverksamheten

Ett tiotal olika organ deltar i administrationen av det statliga stödet till
varv och rederier. Bland de myndigheter som deltar i stödverksamheten
kan i första hand nämnas FKN. riksgäldskontoret (RGK). lånenämnden
för den mindre skeppsfarten och nämnden för rederistöd. Kammarkollegiet
och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län medverkar vid utbetalning
och förvaltning av stödmedel. Vid sidan av de statliga institutionerna
kan framhållas AB Svensk Exportkredit (SEK) och Svenska Skeppshypotekskassan
vilka för närvarande svarar för all finansiering av statssubventionerade
krediter med statlig garanti.

Det icke-permanenta stödet, som under senare år uppgått till mer än
809^ av det totala stödet, har handlagts inom regeringskansliet. FKN och

Förs. 1984/85:7

RGK kan i vissa fall hänskjuta ärenden till regeringen för prövning. I de fall
det föreligger besvärsrätt kan FKN:s beslut överklagas hos regeringen.
RGK:s beslut kan överklagas hos riksdagens besvärsnämnd.

De stödformer som handläggs av statens lånenämnd för den mindre
skeppsfarten och nämnden för rederistöd är klart avgränsade från övriga
stödformer. Detta är också förhållandet med de avskrivningslån som handläggs
av FKN. Några samordningsproblem har inte heller rapporterats.

Mellan FKN, RGK, SEK och Skeppshypotekskassan föreligger däremot
ett nära funktionellt samband vid handläggning av ärenden om kreditgarantier
och räntestöd. FKN och RGK beslutar om garanti kan utgå.
Arbetsfördelningen mellan FKN och RGK i garantiärenden kan i korthet
sägas vara att FKN bedömer ärendena från ekonomisk synpunkt och
sysselsättningssynpunkt medan RGK framför allt bevakar att villkoren för
de lån som skall garanteras är godtagbara från statens synpunkt och att
erforderliga säkerheter finns. FKN beslutar om garantiutfästelse. RGK
beslutar om utfärdande av den slutliga garantin. Beslut om statlig räntesubvention
vid svenska redares beställningar vid svenskt varv fattas av FKN.
Motsvarande räntestöd vid fartygsexport beslutas av SEK. SEK och
Skeppshypotekskassan svarar för finansieringen av de statsgaranterade
lånen.

En ansökan om statsgaranterat lån med statlig räntesubvention kommer
på detta sätt att handläggas av tre olika beslutsinstanser. Denna beslutsordning
innebär viss risk för dubbelarbete. Den skapar också viss osäkerhet
hos sökande som tidigare fått garantiutfästelse om slutlig garanti kommer
att utfärdas. För att motverka riskerna för dubbelarbete har FKN och
RGK i mars 1984 träffat ett preliminärt avtal som innebär att FKN i
framtiden successivt skall följa upp besluten om utfästelse fram till den
tidpunkt RGK skall utfärda själva garantin.

I rapporten om FKN har föreslagits att organisationsformerna för stödet
till varv och rederier skall ses över. Målet för en sådan översyn bör bl.a.
vara att besluten i stödärendena samlas till en myndighet. Det nyss
nämnda avtalet mellan FKN och RGK framstår som ett steg i denna
riktning. Frågan om stödverksamhetens organisation bör tas upp i samband
med att statsmakterna tar ställning till stödets framtida utformning
och inriktning. Genom att nuvarande stödformer endast är temporära
måste ett sådant beslut fattas senast före utgången av år 1986. Vid denna
översyn bör man också pröva om det behövs skilda statliga garantisystem
för fartygskrediter och för exportkrediter.

1.3 FKN:s bevakning av utvecklingen inom sitt verksamhetsområde

De statliga kreditgarantierna till varv och rederier har under senare år
ökat snabbt. De uppgick den 30 juni 1983 till ca 25 miljarder kr.

Förs. 1984/85:7

Med hänsyn lill garantibeloppens storlek och rådande förhållanden på
fartygsmarknaden är det angeläget att riksdagen regelbundet informeras
om garantiverksamhetens utveckling. Av den redovisning som numera
årligen lämnas till riksdagen framgår garantivolymens utveckling. Utvecklingen
avseende föreliggande säkerhetsunderskott (skillnaden mellan garanterade
lån och värdet på lämnade panter) och statens riskexponering
belyses däremot inte. En bedömning av riskmomenten förekommer emellertid
redan i viss utsträckning på verksnivå. bl.a. vid EKN och FKN. Av
bl.a. resurs- och tidsskäl har FKN inte kunnat bevaka denna utveckling
kontinuerligt.

I 1983 års varvsproposition redovisades en bedömning av värdet av
statens säkerheter i kreditgarantisystemet per den 30 juni 1982 i förhållande
till det garanterade lånebeloppet. Marknadsvärdet på panterna underskred
enligt dessa beräkningar lånebeloppet med 2 (HK)—2 300 milj. kr.
Riskanalysen hade utförts vid FKN. Det framräknade beloppet angavs
med vissa reservationer hänförliga till svårigheterna att bestämma fartygsvärdena
och till att en analys av betalningsförmågan hos samtliga de
rederier som äger fartygen (primärt betalningsansvar) eller de varv som
levererat dem (borgensansvar) inte hade varit möjlig att genomföra.

Den allvarligaste invändningen mot det redovisade beloppet torde emellertid
vara att säkerhetsunderskott hänförliga till vissa fartyg som då tillhörde
företag inom Svenska Varv-koncernen eller som ägdes av rederier
bedömda som säkra betalare inte ingick i redovisningen. En fullständig
redovisning hade dock ställts samman av FKN:s kansli. Det totala säkerhetsunderskottet
uppgick enligt dessa beräkningar till 5400-6300 milj. kr.
Analysen av statens riskexponering borde rimligtvis ha utgått från det
kända totalvärdet på säkerhetsunderskottet. Att vissa befarade förluster
kan komma att belasta Svenska Varv-koncernen i stället för kreditgarantisystemet
är ur statsfinansiell synpunkt av underordnad betydelse. Det
väsentliga i informationen är den riskexponering som staten totalt sett är
utsatt för.

1 rapporten har förordats att riksdagen får en mera fullständig och
regelbunden redovisning av statens risker vid garantigivningen. Man bör
därför i anslutning till den översyn av verksamheten med statliga garantier
som RRV nyligen genomfört också låta utreda hur information kan lämnas
om föreliggande säkerhetsunderskott och riskexponering i den statliga
garantigivningen. Detta arbete bör bedrivas i nära samarbete med berörda
myndigheter.

Granskningen har gett vid handen att formerna för uppföljning av äldre
stödärenden och för bevakning av statens risk vid stödgivningen måste
effektiviseras. Med nuvarande registeruppläggning är en allmän uppföljning
av tidigare beslutade stödärenden och övergripande analyser av riskoch
säkerhetsförhållanden både tids- och resurskrävande. FKN har under
dessa omständigheter tvingats prioritera handläggningen av nya stödären -

Förs. 1984/85:7

den, som är mera akuta, framför den långsiktiga utrednings- och uppföljningsverksamheten.

FKN har själv uppmärksammat dessa problem och föreslagit vissa åtgärder
för att utveckla ett datoriserat informationssystem. Ett sådant system
förväntas kunna underlätta bedömningen av de risker som är förenade
med statliga garantiåtaganden och med andra stöd till varv och rederier.

I granskningsrapporten har redovisats den bedömningen att det av FKN
föreslagna datorbaserade informationssystemet synes kunna bli till värdefull
hjälp för att på längre sikt lösa de med riskbevakningen förknippade
problemen. Det är därför motiverat att studierna avseende möjligheterna
att utveckla ett sådant informationssystem påskyndas. Det stryks dock
under att i avvaktan på att detta system kan utnyttjas i avsedd omfattning
måste även nu tillämpade rutiner ses över.

1.4 Handläggning och uppföljning av enskilda stödärenden

Granskningen av FKN har omfattat en kartläggning av handläggningstiderna
för ärenden om kreditgarantier. Den företagna kartläggningen visar
att den sammanlagda tiden för handläggning och expediering av garantiutfastelser
har kunnat förkortas avsevärt genom att FKN numera ensamt
beslutar om utfästelser. Den analys som företagits av ärendebalansens
utveckling visar också på en klart positiv utveckling under de senaste åren.

Vid de intervjuer som företagits med personalen vid FKN har bl.a.
föreslagits att man skall utnyttja rådande möjligheter att delegera ärenden
om amorteringsanstånd och om ägarbyten till nämndens utskott eller till
chefen för nämndens kansli. Ett annat förslag syftar till ökad flexibilitet i
arbetet och snabbare handläggningstid genom att ärendena skulle fördelas
på handläggarna tidigare. Båda förslagen bör, enligt vad som anförts i
granskningsrapporten, övervägas. Det senare förslaget, jämte vissa andra
förslag som aktualiserats av personalen vid granskningen, kan lämpligen
tas upp inom ramen för den löpande rationaliseringsverksamhet som det
åligger vaije myndighet att bedriva.

För att underlätta FKN:s arbete med att följa upp enskilda stödärenden
föreslås i rapporten att FKN i ökad utsträckning bör utnyttja den allmänna
uppgiftsskyldighet som mottagare av stöd har. Det kan övervägas om inte
stödet i fler fall än tidigare skall förenas med skyldighet för stödmottagarna
att till FKN regelbundet lämna uppgift av betydelse för bevakning av det
enskilda stödärendet. Som exempel på ytterligare information som skulle
kunna inhämtas från mottagarna av statligt stöd på detta sätt kan nämnas
redovisning över varvens eller rederiernas ekonomiska ställning eller över
fartygens tekniska standard. Uppgifterna bör utarbetas eller bestyrkas av
oberoende instans.

Företrädare för varv och rederier har påtalat den osäkerhet om praxis
som förelegat vid handläggningen av vissa stödärenden. Denna osäkerhet

Förs. 1984/85:7

är hänförlig både till FKN:s beslut om utfästelse om garanti och till RGK:s
beslut om att utfärda garanti. Det anses ha varit svårt att under hand få
klara besked om praxis i stödärendena vilket uppges ha försvårat företagens
kundkontakter.

Granskningen har visat att ökad information om praxis är önskvärd.
Olika vägar bör därvid prövas. Som ett led i detta arbete bör nu gällande
tillämpningsanvisningar och alltjämt aktuella praxisbildande stödfall ställas
samman till ledning för såväl de stödsökande som för handläggare vid
FKN. FKN:s utåtriktade informationsverksamhet rörande praxis i stödärenden
bör kunna ökas även i övrigt.

Beslut om garantiutfastelse kan i regel fattas först sedan kontrakt skrivits.
Beslut om att utfärda garanti lämnas först sedan fartyget börjat
byggas eller skall levereras. Det är en kostsam process för de stödsökandes
del som föregår besluten i dessa frågor. För att bl. a. underlätta
varvens kundkontakter bör därför övervägas om inte FKN på ett tidigare
stadium i varvens förhandlingsprocess om fartygsbyggnadskontrakt kan ge
underhandsbesked om garanti.

FKN leds av en styrelse som består av en ordförande, två vice ordförande
och elva andra ledamöter. Personliga ersättare förekommer i flertalet
fall.

I styrelsen (ordinarie ledamöter) ingår representanter för departementen
(3), riksbanken (1), riksgäldskontoret (1) och svenska kreditinstitutioner i
övrigt (6). Styrelsens ordförande är för närvarande generaldirektören för
statens industriverk. De anställda inom de stödberättigade näringarna företräds
genom en representant för Metallindustriarbetareförbundet. Slutligen
ingår i styrelsen chefen för FKN:s kansli. Varven och rederierna har
däremot inga representanter i FKN:s styrelse.

Antalet ledamöter i FKN:s styrelse uppgår till inte mindre än 14 jämte
ersättare. En minskning av antalet ledamöter bör därför övervägas. Det
kan sättas i fråga om det är erforderligt med tre företrädare från regeringskansliet
(kommunikations-, finans- och industridepartementen). Affärsbankerna
har under de senaste åren inte längre deltagit i finansieringen av
statsstödda fartygskrediter. Omfattningen av deras nuvarande representation
i styrelsen bör därför prövas.

Vid övervägandena om FKN:s styrelses framtida storlek och sammansättning
bör frågan om inte varven och rederierna skall vara representerade
i styrelsen tas upp.

1.5 Förslag

1 granskningsrapporten framförda förslag kan sammanfattningsvis redovisas
på följande sätt.

- Organisationsformen för stöd till varv och rederier bör ses över inför

statsmakternas beslut om stödets fortsatta inriktning. Målet för en så -

Förs. 1984/85:7

dan översyn bör bl. a. vara att besluten i stödärendena samlas till en
myndighet.

- Jämsides med redovisningen av garantibeloppens storlek bör riksdagen
också informeras om föreliggande säkerhetsunderskott avseende utfärdade
garantier.

- Studierna avseende möjligheterna att utveckla ett datorbaserat informationssystem
till stöd för riskbevakning och löpande ärendehandläggning

bör påskyndas.

- Lämpligheten att i ökad utsträckning utnyttja rådande delegeringsmöjligheter
vid ärenden angående yttranden till RGK om amorteringsanstånd
och ägarbyten bör övervägas.

- Möjligheterna att uppnå en snabbare handläggning genom ändrade principer
för den interna ärendefördelningen bör prövas.

- Stöd bör i ökad utsträckning förenas med skyldighet för stödmottagarna
att till FKN regelbundet lämna vissa uppgifter om förhållanden av
betydelse för uppföljning av stödärendet.

- Utfärdade tillämpningsanvisningar och s.k. praxisbildande stödfall bör
ställas samman till ledning för såväl stödsökande som för handläggare
vid FKN.

- FKN:s utåtriktade informationsverksamhet rörande praxis i stödärenden
bör ökas även i övrigt. Denna verksamhet skulle exempelvis kunna
fa formen av

— fler informationsinriktade företagsbesök

- intensifierad medverkan vid konferenser, redarträffar och andra aktiviteter
som berör FKN:s verksamhetsområde.

- Möjligheterna bör övervägas om inte FKN på ett tidigare stadium i
varvens förhandlingsprocess om fartygsbyggnadskontrakt borde kunna
ge underhandsbesked om garanti bedöms kunna lämnas.

- En minskning av antalet ledamöter i FKN:s styrelse bör övervägas.
Samtidigt bör frågan om inte varven och rederierna skall vara representerade
i styrelsen tas upp.

2 Remissyttranden

Remissyttranden över rapporten 1983/84:5 Nämnden för fartygskreditgarantier
har avgetts av sammanlagt tio myndigheter och organ. Dessa är
riksgäldskontoret (RGK), lånenämnden för den mindre skeppsfarten,
nämnden för fartygskreditgarantier (FKN), Landsorganisationen i Sverige
(LO), AB Svensk Exportkredit (SEK), Svenska Bankföreningen. Svenska
Skeppshypotekskassan (SHK), Sveriges Redareförening, Sveriges Varvsindustriförening
och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Nämnden
för rederistöd. Centralorganisationen SACO/SR och Svenska arbetsgivareföreningen
har beretts tillfälle yttra sig men de har avstått. Chefen för
exportkreditnämnden har inkommit med ett särskilt yttrande i ärendet.

Förs. 1984/85:7

2.1 Allmänna synpunkter på rapporten

Den av revisorerna framlagda rapporten om FKN har mött ett klart
positivt gensvar från flertalet remissinstanser. Sveriges Redareförening
finnér rapporten särskilt värdefull för föreningen och dess medlemmar
bl. a. därför att de på detta sätt för första gången presenteras en helhetsbild
av verksamheten inom FKN. Sveriges Varvsindustriförening finner rapporten
vara en bra utgångspunkt för en vidare diskussion om förenklad
handläggning och beslutsgång i stödärenden.

Flera av remissinstanserna har begränsat sina överväganden till vissa av
de aktualiserade frågeställningarna. I några av dessa fall har remissvaren
kompletterats med ett mera allmänt ställningstagande till övriga synpunkter
och förslag som framförts i rapporten. Lånenämnden för den
mindre sjöfarten har sålunda bedömt de framförda förslagen och övervägandena
vara väl grundade. SEK stöder helt revisorernas förslag. LO och
TCO gör en samlad bedömning av rapportens förslag utan att gå in på de
enskilda förslagspunkterna. TCO tillstyrker förslagen, vilka bedöms vara
naturliga i förhållande till den befintliga verksamheten. LO, som funnit
rapportens synpunkter på FKN:s effektivitet vara kritiska, konstaterar att
det är LO:s erfarenhet att FKN:s arbete kan effektiviseras.

2.2 De institutionella formerna för stödverksamheten

Förslaget att se över organisationsformen för stöd till varv och rederier
får starkt stöd av flertalet remissorgan. Särskilt har behovet av att samla
besluten i stödärenden till en myndighet strukits under.

SEK, som i likhet med SHK deltar i handläggningen av ärenden om
statsgaranterade lån med statlig räntesubvention, har framhållit att det är
av synnerlig vikt att beslutsfattandet i stödärenden samlas hos en myndighet.
SHK har med hänvisning till förekomsten av dubbelarbete samt oklarheter
för de sökande om vilken myndighet som de skall vända sig till
strukit under vikten av att, i enlighet med förslaget, ärendeberedning och
slutligt beslut om garanti samlas till en myndighet.

Sveriges Varvsindustriförening ansluter sig till förslaget om en översyn
av organisationsformen för stöd till varv och rederier. Av särskild vikt
anser föreningen det vara att ett samlat beslut delges varv och rederier
innehållande samtliga de villkor som ställs på köpare och säljare. Som nu
är fallet kan varv/rederi ända fram till tidpunkten för leverans eller lyft av
refinansieringslån ställas inför nya villkor vilka kan vara svåra eller omöjliga
att uppfylla. En sådan samordning bör självfallet också avse beslut i
frågor om amorteringsanstånd, säkerhetsförändringar och ägarbyten anser
Varvsindustriföreningen som även poängterar de positiva effekter en sådan
organisationsform skulle ha på handläggningstidernas längd.

Förs. 1984/85:7

Sveriges Redareförening framhåller i sitt yttrande att den fullt ut kan
bekräfta rapportens slutsatser att ärenden fördröjts och att osäkerhet skapats
genom att flera olika instanser administrerar aktuella stödåtgärder.
Redareföreningen delar helt revisorernas uppfattning att målet forén översyn
av organisationsformen för stöd till varv och rederier måste vara att
besluten i stödärenden samlas till en enda myndighet med fullt ansvar för
beslut, utfästelser och utfärdande av garantier samt för erforderlig uppföljning
och bevakning. Föreningen ifrågasätter om en översyn med en sådan
målsättning inte borde kunna genomföras tidigare än revisorerna föreslagit.
Olägenheterna med flera beslutande organ har enligt Redareföreningens
mening belysts så utförligt i revisorernas rapport att en översyn i denna
del knappast skulle behöva ta särskilt lång tid i anspråk.

Svenska Bankföreningen och TCO är positiva till förslaget att göra en
organisatorisk översyn av stödverksamheten enligt det framlagda förslaget.
Bankföreningen framhåller dock att stödet är avsett att vara av övergående
natur och varnar samtidigt för en institutionalisering och organisationsutbyggnad
som leder till att stödet permanentas. TCO betonar för sin
del vikten av att en organisatorisk översyn kopplas till den förestående
prövningen av den totala verksamhetens utformning och inriktning.

Riksgäldsfullmäktige avvisar förslaget om en översyn av organisationsformen
och anför att frågan om arbetsfördelningen mellan riksgäldskontoret
och FKN har grundligt utretts (Ds I 1979:03 Handläggningen av
varvsstöd m. m.) samt att förhållandena inte sedan dess har förändrats i så
stor utsträckning att ytterligare utredningar för närvarande kan motiveras i
denna del. Därtill kommer att samarbetet mellan riksgäldskontoret och
FKN fungerar bra. Enligt fullmäktige bör det i stället ankomma på riksgäldskontoret
och FKN att fortlöpande, på sätt som redan sker, granska
och förfina gränsdragningen mellan de båda myndigheternas ansvarsområden
i syfte att undvika eventuellt förekommande dubbelarbete.

FKN delar rapportens principiella inställning att en översyn kan vara av
intresse för att utröna om verksamheten ytterligare skulle kunna rationaliseras.
Nämnden kan dock inte helt ansluta sig till de anförda motiven för
en sådan översyn. Enligt FKN är risken för dubbelarbete mellan RGK och
FKN vid frågor om ny kreditgaranti numera måttlig. Däremot anser nämnden
att dubbelarbete är påtagligt då det gäller ändringar (amorteringsanstånd,
säkerhetsförändringar, ägarbyten etc.) i förhållanden som avser
redan utelöpande kreditgarantier. Den i rapporten relaterade osäkerhet
som kan föreligga hos sökande som fått utfästelse om garanti huruvida stöd
kommer att utgå anser nämnden vara omotiverad. Om förutsättningarna
för stödärendet inte väsentligt förändras från tidpunkten för utfästelsen till
tidpunkten för utfärdande av kreditgaranti utgår stöd i enlighet med utfästelsen.
FKN anser att om en översyn av stödverksamheten till varv och
rederier skall göras bör den utgå från att nuvarande grundprincip bibehålls
— innebärande att FKN utfärdar utfästelser om garantier och att RGK

Förs. 1984/85:7

utfärdar garantier. Därvid bör eftersträvas att så långt möjligt renodla den
organisatoriska uppläggningen och därmed minska risken för bl.a. dubbelarbete
och splittrat eller oklart ansvar. FKN :s styrelse var inte enig i denna
fråga. Minoriteten ansåg att en översyn av stödverksamheten borde omfatta
alternativet att beslutsfattandet i stödärenden samlas hos en myndighet.

Endast SEK och Sveriges Varvsindustriförening kommer in på frågan
om vilken myndighet som bör ha det samlade ansvaret för stödverksamheten.
SEK finner det mest praktiskt och effektivt att denna myndighet blir
RGK. Varvsindustriföreningen finner det i stället naturligt att ansvaret för
samordningen förläggs till FKN.

2.3 FKN:s bevakning av utvecklingen inom sitt verksamhetsområde

Förslaget om en mera fullständig och regelbunden redovisning av statens
risker vid garantier till varv och rederier får stöd eller lämnas utan
erinran av de remissorgan som tagit upp denna fråga. FKN och Sveriges
Varvsindustriförening har dock velat bemöta kritiken mot den riskanalys
per den 30 juni 1982 som redovisas i 1983 års varvsproposition och som
bidrog till kravet på en bättre redovisning av de risker som är förenade med
garantiverksamheten. FKN stryker inledningsvis under skillnaden mellan
säkerhetsunderskott i garantiverksamheten och faktisk riskexponering.
Vid en beräkning av den senare måste också hänsyn tas till gäldenärens
och borgensmännens förmåga att betala. Varvsindustriföreningen redovisar
samma synsätt. FKN har emellertid inte resurser att genomföra sådana
beräkningar. FKN vänder sig mot tanken att den risk som var hänförlig till
Svenska Varv-koncernens fartygsförsäljningar och kundfordringar skulle
ha ingått i den redovisade riskanalysen per den 30 juni 1982. FKN anför
om detta bl.a. följande.

Den risk som åvilar Svenska Varv-koncernen på grund av dess kundengagemang
- respektive reserver för att möta dessa risker - måste rimligen
ingå i den översyn av och kapitaltillskott till Svenska Varv, som regeringsoch
riksdagsbehandlades våren 1983.

Nämnden hävdar att en dubbelräkning av riskbelastningen på statliga
sektorn skulle uppkomma om också FKN skulle inkludera ifrågavarande
risker inom Svenska Varv-koncernen vid eventuelia beräkningar av statens
riskexponering.

FKN framhåller dock att nämnden delar rapportens principiella uppfattning
att det är angeläget att arbeta i riktning mot att en komplett riskanalys
blir möjlig inom kreditgarantisystemet.

Förslaget att studierna avseende möjligheterna att utveckla ett datorbaserat
informationssystem till stöd för riskbevakning och löpande ärendehandläggning
skall påskyndas behandlas enbart av FKN och Svenska
Bankföreningen. FKN ger förslaget sitt odelade stöd. Bankföreningen

Förs. 1984/85:7

anför beträffande FKN:s riskbevakning att nämnden bör ha en klar bild av
den aktuella situationen. Detta innebär krav på att följa inte bara säkerheternas
utveckling utan också kundernas/ägarnas allmänna ekonomiska situation
liksom intäkts- och kostnadsförhållandena för företagets olika fartyg.
Ett sådant underlag för en löpande riskbedömning bör i bearbetad
form finnas tillgänglig för FKN:s styrelse, regeringen och riksdagen. Denna
riskbevakning förutsätter enligt Bankföreningen att stödmottagarna
lämnar vissa uppgifter som underlag för FKN:s uppföljning av stödärenden.
Det är enligt Bankföreningens mening rimligt att ett stöd förenas med
skyldighet för mottagarna att lämna uppgifter av betydelse för bevakningen.
Bankföreningen ansluter sig därmed till rapportens förslag att stödet till
varv och rederier i ökad utsträckning bör förenas med skyldighet för
stödmottagarna att till FKN regelbundet lämna vissa uppgifter om förhållanden
av betydelse för uppföljning av stödärendet. FKN anför i denna
fråga att nämnden ”på senare tid aktiverat denna punkt betydligt”. Dessa
åtgärder får enligt FKN ses i ett bredare perspektiv sammanhängande med
möjligheterna att utveckla ett datorbaserat informationssystem.

Rapportens förslag om förbättrad information från FKN får starkt stöd
från remissorganen. FKN hävdar dock att förslagen i stor utsträckning
redan har genomförts. Detta gäller bl. a. förslaget att utfärdade tillämpningsanvisningar
och s.k. praxisbildande stödfall bör ställas samman till
ledning för såväl stödsökande som handläggare vid FKN. Denna uppfattning
om den egna informationsverksamheten står emellertid i kontrast till
vad övriga remissinstanser anfört. Redareföreningen har i anslutning till
kommande handläggning av stödärenden velat uttryckligen bekräfta att
klart behov föreligger inom näringen av en allmänt tillgänglig sammanställning
över handläggande myndighets anvisningar och den praxis som tillämpas.
Den osäkerhet som rått bland sökande företag i denna del har varit
klart ogynnsam och svårigheter har förelegat för föreningen att få klarlägganden
om praxis på viktiga punkter. Redareföreningen anser att den
olägenhet som härigenom skapats omgående bör undanröjas. Varvsindustriföreningen
anser det vara utomordentligt angeläget att tillämpningsanvisningar
och s.k. praxisbildande stödfall ställs samman till ledning för
såväl stödsökande som handläggare vid FKN. Även Bankföreningen anser
detta vara väsentligt och framhåller som exempel den informationsverksamhet
som bedrivs av SEK och exportkreditnämnden. SHK anser att det
är angeläget från kundernas synpunkt att av FKN utfärdade tillämpningsanvisningar
och praxis offentliggörs i större omfattning än vad som nu är
fallet. Lånenämnden för den mindre sjöfarten anför liknande synpunkter.

Beträffande den utåtriktade informationsverksamheten i övrigt framhåller
Redareföreningen de informativa kontakter som under senare år
förekommit mellan företrädare för FKN och föreningen, men finner att
kunskapen ute på fältet om normer för behandling av stödärenden otvivelaktigt
skulle berikas om handläggande myndighet avsätter mera tid för

Förs. 1984/85:7

utåtriktad information. Varvsindustriföreningen har för sin del funnit anledning
att mycket starkt framhålla behovet av information också till FKN.
Ett ökat ansvar för FKN innebär enligt föreningen även ökade krav på
nämndens kännedom om branschens villkor, t.ex. i fråga om marknadsutveckling,
konkurrenssituation och om de betingelser under vilka affärsförhandlingar
förs.

2.4 Handläggning av enskilda stödärenden m. m.

De remissinstanser som tagit upp frågan om tidsåtgången vid beslut i
stödärenden har i överensstämmelse med vad som redovisats i rapporten
kunnat konstatera att handläggningstiderna avsevärt förkortats under senare
år. Både Redareföreningen och Varvsindustriföreningen framhåller
dock att ytterligare framsteg bör kunna vinnas på detta område, bl. a.
genom en samordning av stödbehandlingen till en myndighet. LO anser
rent allmänt att FKN:s arbete kan effektiviseras.

FKN ställer sig positiv till förslaget att pröva dels lämpligheten av ökad
delegering inom FKN vid vissa ärenden, dels ändrade principer för den
interna ärendefördelningen. Nämnden anför att sådana överväganden nu
görs bl.a. i samband med nämndens översyn av arbetsordningen och inom
ramen för FKN:s kanslis interna rationaliserings- och utvecklingsarbete.
Också Redareföreningen ansluter sig till dessa förslag. Föreningen anser i
tillägg till förslaget om ökad delegering inom FKN att chefen för nämndens
kansli bör få beslutanderätt i vissa ärenden om ägarbyten avseende tidigare
beviljade garantier. FKN har i sitt yttrande över förslaget om en organisationsöversyn
varit inne på liknande tankegångar. Bankföreningen pekar på
att delegeringsmöjligheterna tidigare har utnyttjats framgångsrikt för att
nedbringa handläggningstiderna och föreningen anser det vara väsentligt
att även fortsättningsvis utnyttja dessa möjligheter.

Förslaget att överväga möjligheten om FKN inte på ett tidigare stadium i
varvens förhandlingsprocess om fartygsbyggnadskontrakt borde kunna ge
underhandsbesked om garanti bedöms kunna lämnas ses som angeläget av
flertalet remissinstanser. FKN hävdar visserligen att den redan nu lämnar
underhandsbesked i betydelsen informella besked om hur olika affärsuppläggningar
kan tänkas utfalla ur stödsynpunkt. Det är enligt nämndens
mening snarast regel att sökandena tar kontakt med nämndens kansli
under pågående förhandlingar för att få sådant besked. Nämnden har enligt
nuvarande ordning inte befogenhet att ge bindande underhandsbesked,
och den är tveksam till en ändring därvidlag under hänvisning till de
konsekvenser som nämnden bedömer detta skulle få för både de sökande
och FKN. Såväl Redareföreningen och Varvsindustriföreningen som de
båda finansinstituten SEK och SHK samt Svenska Bankföreningen anser
emellertid att nuvarande förhållanden är otillfredsställande och vill ha en
ändring till stånd.

Förs. 1984/85:7

Redareföreningen anför att den tidigare i olika sammanhang har påtalat
de negativa effekterna av det faktum att utfästelser om garantier icke är
bindande, utan kan ryggas vid ändrade förutsättningar, ett begrepp som
icke närmare preciserats. Icke minst bland utländska bankförbindelser är
en sådan icke bindande utfästelse av ringa värde och den osäkerhet som är
förbunden med utfästelsen kan givetvis också leda till att finansiärer kräver
tilläggssäkerheter eller reser andra krav som fördyrar den totala kostnaden
för krediter.

Varvsindustriföreningen betonar att det är av synnerligen stor vikt att
underhandsbesked om garanti kan lämnas. Denna kan om så erfordras
kompletteras med uppgift om de riktlinjer som gäller för att ett slutligt
godkännande skall kunna ges. Detta bör också gälla för större och mer
komplicerade fartygsaffärer som ej kan täckas av tillämpningsanvisningar
och praxis.

SEK föreslår i stället för underhandsbesked följande ordning:

1. Utfästelse om garanti skall kunna lämnas redan vid eller före inledande
av kontraktsförhandlingar. Denna utfästelse bör vara försedd med villkor
att garanti utfärdas på angivna villkor endast om förhållandena vid
garantins utfärdande är oförändrade.

2. Bindande garanti utfärdas då kontraktet träder i kraft.

På detta sätt skulle enligt SEK förhandlingsläget underlättas för både
säljare och köpare. Också den osäkerhet om praxis som förelegat vid
handläggning av vissa stödärenden skulle minskas därigenom.

SHK fäster uppmärksamheten på det förhållandet att de av FKN lämnade
utfästelserna inte är definitiva. Beställare av fartyg synes inte betrakta
utfästelser som trovärdiga eftersom garantiutfärdande i enlighet med förordningstext
kan vägras om förutsättningarna väsentligt ändrats. Vilka
dessa förändringar är preciseras inte. Bestämmelsen urholkar därför värdet
av garantiutfästelsen, hävdar SEK, som anser att det i vissa fall skulle
vara möjligt att lösa problemet genom att kräva tilläggssäkerheter som
villkor för utfärdande av garanti.

Bankföreningen anser att FKN:s princip att inte på förhand avge något
slag av bindande förhandsbesked är otillfredsställande. FKN borde på
detta område åtminstone i någon mån närma sig de system med under viss
tid bindande utfästelser som tillämpas av SEK och exportkreditnämnden.

Yttrandena över rapportens förslag angående sammansättningen av
FKN:s styrelse har i viss mån påverkats av att regeringen under remisstiden
beslutat att från den 1 juli 1984 minska antalet ordinarie ledamöter i
styrelsen från 14 till 10 och antalet ersättare från 9 till 4.

Remissinstanserna är positiva eller har inte haft något att erinra mot
förslaget om en minskning av antalet ledamöter i styrelsen. Däremot
föreligger olika uppfattningar om styrelsens sammansättning. Lånenämnden
för den mindre skeppsfarten anser att det är av betydelse att FKN:s

Förs. 1984/85:7

styrelse genom sin sammansättning har tillgång till expertis inom rederinäringen
i bransch-, marknads- och kreditfrågor. SHK framhåller att den
kompetens som finns hos rederinäringen bör komma FKN till del. Redareföreningen
anser det vara berättigat att en representant för föreningen
bereds plats i FKN:s styrelse. Svenska Bankföreningen hävdar att bankerna
bör vara representerade med en ordinarie ledamot även i en antalsmässigt
reducerad styrelse. LO anser emellertid det vara starkt tveksamt
att ge redarna, FKN:s förhandlingsmotpart, representation i styrelsen. Det
är i stället önskvärt att säkra huvudmannens, dvs. statens, kompetens i
FKN. SEK framhåller risken för jäv om representanter för mottagarna av
stöd deltar i besluten. Även Varvsindustriföreningen ställer sig avvisande
till tanken att varv och rederier skall vara representerade i FKN:s styrelse.
Föreningen menar att ett sådant arrangemang lätt skapar misstroende
gällande sekretess och opartiskhet.

Förs. 1984/85:7

Innehållsförteckning Sida

Re visare raas färslöf;

1 Sammanfattning I

2 Genomförd granskning 1

2.1 Bakgrund I

2.2 Granskningsresultatet 2

3 Revisorernas överväganden 2

3.1 Allmänt 2

3.2 De institutionella formerna för stödverksamheten 3

3.3 Information om praxis i stödärenden 4

3.4 Redovisning av fartygskreditgarantier m.m 5

3.5 FKN:s bevakning av utvecklingen inom sitt verksamhetsområde
5

4 Hemställan 6

Bilaga

1 Rapporten 7

1.1 Bakgrund och syfte 7

1.2 De institutionella formerna för stödverksamheten 7

1.3 FKN:s bevakning av utvecklingen inom sitt verksamhetsområde
8

1.4 Handläggning och uppföljning av enskilda stödärenden 10

1.5 Förslag II

2 Remissyttranden 12

2.1 Allmänna synpunkter på rapporten 13

2.2 De institutionella formerna för stödverksamheten 13

2.3 FKN:s bevakning av utvecklingen inom sitt verksamhetsområde
15

2.4 Handläggning av enskilda stödärenden m.m 17

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984