Förs. 1984/85:23 (Framställning / redogörelse 1984/85:23)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förs. 1984/85:23

Förslag
1984/85:23

Riksdagens revisorers förslag angående fördelningen av ansvaret för
vägtrafiksäkerheten m. m.

1985-02-20
Till riksdagen

1 Sammanfattning

Riksdagens revisorer har i granskningen av fördelningen av ansvaret för
vägtrafiksäkerheten dels kartlagt de olika aktörerna i trafiksäkerhetsarbetet
på central, regional och lokal nivå, deras arbetsuppgifter och tillämpade
samarbetsformer, dels belyst frågor kring övergripande samordning och
styrning av arbetet på trafiksäkerhetsområdet.

Revisorerna föreslår
att trafiksäkerhetsverkets samordningsfunktion måste slås fast klarare i
verkets instruktion. Av denna bör framgå att det vid verket skall finnas
ett råd för samordning och planering,
att detta råd för samordning och planering omgående bör inrättas vid
trafiksäkerhetsverket och komma i arbete,
att ett planeringssystem för trafiksäkerhetsarbetet successivt bör utvecklas
av rådet,

att förekommande dubbelarbete skall avvecklas i takt med att trafiksäkerhetsarbetet
samordnas,
att rådet bör få tillgång till erforderliga kansliresurser,
att statistikbehovet och statistikproduktionen på trafiksäkerhetsområdet
bör ses över enligt angivna riktlinjer,
att behov av och kostnader för en dokumentationsrutin närmare bör utredas
av statens väg- och trafikinstitut och transportforskningsberedningen,

att kostnader och effekter som är hänförliga till trafiksäkerhetsarbetet bör
anges i större utsträckning än hittills.

En sammanfattning av granskningsrapporten och remissutfallet är som
bilaga fogad till denna skrivelse. Rapporten har godkänts av revisorerna i
plenum den 8 november 1984.

1 Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 23

Förs. 1984/85:23

2 Genomförd granskning

Vid bildandet av trafiksäkerhetsverket år 1968 underströk chefen för
kommunikationsdepartementet det angelägna i att ett enda centralt organ
under regeringen ansvarade för säkerhetsarbetet inom vägtrafiken. Detta
organ skulle ges sådana resurser att det kunde ha en ledande och samordnande
funktion på trafiksäkerhetsområdet.

Samhällets trafiksäkerhetsarbete är emellertid idag fördelat på ett stort
antal myndigheter och organisationer. En i granskningsärendet gjord kartläggning
av verksamheten har visat att på central nivå är sammanlagt elva
departement och ett 30-tal myndigheter mer eller mindre engagerade i
arbete för ökad trafiksäkerhet. Även på det regionala och det lokala planet
har många myndigheter trafiksäkerhetsuppgifter. Därutöver görs trafiksäkerhetsfrämjande
insatser såväl centralt som regionalt och lokalt av ett
30-tal organisationer m. fl. enskilda organ. En mängd mer eller mindre
tillfälliga arbetsgrupper i skilda frågor finns inrättade.

Utformningen av trafiksäkerhetsverkets samordnande funktion och förutsättningarna
för en effektiv samordning har övervägts i olika sammanhang
sedan i början av 70-talet. Riksdagen fattade våren 1982 (prop.
1981/82:81, TU 19 och 26, rskr 231) ett principbeslut om att ett råd för
samordning och planering skulle inrättas vid verket och att verkets analyskontor
skulle byggas ut till en analys- och planeringsenhet. Principbeslutet
har dock ännu inte realiserats.

Främst genom en enkät, som sänts ut till och också besvarats av drygt 60
centrala myndigheter och organisationer, har revisorerna inhämtat de olika
aktörernas synpunkter på trafiksäkerhetsarbetet. Av enkätsvaren framgår
bl. a att det övervägande antalet tillfrågade anser att samordningen behöver
förbättras. Enligt mångas mening bör detta ske inom ramen för trafiksäkerhetsverkets
samordningsansvar. Behovet av planering betonas i flera
enkätsvar. En rad exempel på bristande samordning och oklara ansvarsförhållanden
har förts fram av aktörerna.

Vid granskningen har uppmärksammats bl. a. följande förhållanden som
är ägnade att försvåra en effektiv samordning och styrning av trafiksäkerhetsarbetet.
Statsmakternas övergripande mål för samhällets trafiksäkerhetsarbete
är oprecisa och utgör en dålig utgångspunkt för samordningsarbetet.
Mera konkreta operationella mål har i regel ej ställts upp av myndigheterna.
Samordningsuppgiften är vagt formulerad i trafiksäkerhetsverkets
instruktion och har också hittills tolkats passivt av verket. Det är oklart var
i verkets organisation funktionen att samordna är placerad. Trafiksäkerhetsverkets
resurser, avdelade för samordningsverksamhet, är otillräckliga.
Kunskapen om sambandet mellan trafiksäkerhetsåtgärders kostnader
och effekter är bristfällig.

En viktig förutsättning för en bättre styrning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet
är att detta stöds av en ändamålsenlig och i sina grundele -

Förs. 1984/85:23

ment enhetligt uppbyggd statistik. I granskningsärendet har statens vägoch
trafikinstitut (VTI) på uppdrag av revisorerna utarbetat en studie av
nuvarande olika former för insamling av trafikolycksdata. Mot bakgrunden
av tidigare statistikutredningars ännu ej genomförda förslag har VTI i sin
studie förordat vissa samordnings- och utvecklingslinjer för statistikproduktionen.

De förslag som redovisats i granskningsrapporten framgår av bilagan till
denna skrivelse.

Under granskningens senare skede har arbetet bedrivits i nära kontakt
med utredningen (K 1984:01) om förbättrad samordning av trafiksäkerhetsarbetet.
Denna utredning tillkallades i februari 1984 av regeringen på
riksdagens begäran med anledning av en motion om sammanslagning av
trafiksäkerhetsverkets och vägverkets verksamhetsområden (motion
1982/83: 1963, TU 1983/84:2, rskr 21). Enligt kommittédirektiven borde
prövas såväl om en bättre samordning kunde åstadkommas genom förändringar
inom den nuvarande organisatoriska strukturen som om större organisatoriska
förändringar krävdes. I direktiven pekades på vikten av att
utredaren fortlöpande höll sig underrättad om den hos riksdagens revisorer
pågående undersökningen.

Samrådet har tagit sig uttryck i ett utbyte av erfarenheter bl. a. i fråga om
resultaten av revisorernas skriftliga enkät och de till viss del kompletterande
muntliga intervjuer som regeringsutredningen hållit senare.

Utredningen avgav i januari 1985 sitt betänkande Samordnad trafiksäkerhet
(Ds K 1985: 1). I betänkandet konstateras att det under utredningsarbetet
inte kommit fram någon opinion för att låta vägverket ta över
trafiksäkerhetsverkets nuvarande uppgifter. Det har inte heller gått att
finna några belägg för att en sådan sammanslagning skulle innebära några
egentliga besparingar på statsbudgeten. Skall trafiksäkerhetsverket finnas
kvar med oförändrat verksamhetsområde är det enligt betänkandet närmast
självklart att detta verk också skall ha ansvaret för samordningen av
trafiksäkerhetsarbetet. 1 syfte att bättre än i dag framhäva trafiksäkerhetsverkets
funktion som samordnare föreslår utredningen vissa ändringar i
verkets instruktion. Vidare föreslås att rådet för samordning och planering
nu knyts till trafiksäkerhetsverket och att ett stabsorgan, benämnt planeringsenheten,
inrättas vid verket, huvudsakligen inom ramen för nuvarande
personalresurser.

De förslag som utredningen under sina överväganden kommit fram till är
i allt väsentligt samstämmiga med revisionsrapportens principiella förslag
och riktlinjer. Regeringsutredningen har dock vidareutvecklat vissa förslag
mera i detalj, bl. a. i vad gäller rådets sammansättning och planeringsenhetens
personal och arbetsuppgifter. Frågor rörande statistiken över vägtrafikolyckor
har inte behandlats av utredningen på annat sätt än genom en
hänvisning till föreslagna handlingslinjer i revisorernas rapport.

tl Riksdagen 1984185. 2 saini. Nr 23

Förs. 1984/85:23

3 Revisorernas överväganden

3.1 Samordningen av trafiksäkerhetsarbetet

Revisorerna har kunnat konstatera att verksamheten för att höja säkerheten
inom vägtrafiken rör många samhällssektorer. Den är fördelad på ett
stort antal myndigheter och organisationer, av vilka de flesta inte har
trafiksäkerhetsarbete som huvudsaklig uppgift. Mängden engagerade organ
kan i sig sägas medverka till att ge trafiksäkerhetsarbetet genomslagskraft.
Några motiv har inte heller framkommit för att skilja ut trafiksäkerhetsfrågorna
ur deras funktionella samband med t. ex. skolundervisning,
trafikövervakning, väghållning och fysisk samhällsplanering. Revisorerna
vill emellertid med kraft stryka under vikten av att de samlade resurserna
tas till vara på bästa sätt och att dubbelarbete undviks. Detta förutsätter en
fortlöpande och aktiv samordning av de olika organens trafiksäkerhetsfrämjande
insatser. Ansvaret för den sektorövergripande samordningen
åvilar trafiksäkerhetsverket.

Den genomförda granskningen har gett vid handen att samordningsarbetet
ännu inte bedrivs aktivt och systematiskt, trots att frågan om en
förbättrad samordning varit föremål för överväganden under en längre
tidsperiod. Revisorerna vill erinra om att revisorerna redan år 1974 i
skrivelse till regeringen föreslog att ett särskilt planeringssekretariat skulle
inrättas vid trafiksäkerhetsverket. I granskningsrapporten har nu påtalats
dels att väsentliga samordningsproblem finns, dels att de av riksdagen
våren 1982 godkända principförslagen om att stärka samordnings- och
planeringsfunktionen hos trafiksäkerhetsverket ej realiserats.

Samtliga remissinstanser har anslutit sig till uppfattningen i rapporten att
den sektorövergripande samordningen av trafiksäkerhetsarbetet behöver
förbättras. Så gott som enhälligt har rapportens förslag tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Den tveksamma attityd som i några fall visats förslagen
har i huvudsak gällt frågan om ansvarig samordningsmyndighet. Därvid
har anförts att regeringsutredningens överväganden borde avvaktas
innan slutlig ställning togs. Som framgått ovan har utredningen dock inte
funnit skäl att föreslå några förändringar i nuvarande fördelning av trafiksäkerhetsarbetet
eller i fråga om trafiksäkerhetsverkets verksamhetsområde.

Mot denna bakgrund vill revisorerna nu ställa kravet att rådet för samordning
och planering omgående inrättas vid trafiksäkerhetsverket och
kommer i arbete med uppgiften att ge det för myndigheter och organisationer
gemensamma trafiksäkerhetsarbetet en fastare form. I sitt remissvar
har vägverket uttryckt farhågor för att ett råd skulle komma att innebära
ökad byråkrati. Revisorerna menar, i likhet med vad som uttalats i regeringsutredningens
betänkande, att byråkratin snarare kan minskas. Rådet
ger smidiga kontaktvägar och konkreta problem kan här få sin praktiska

Förs. 1984/85:23

lösning genom samverkan mellan de olika specialistorgan som finns företrädda.

När det gäller rådets sammansättning har regeringsutredningen i sitt
betänkande föreslagit att i detta bör ingå företrädare för följande myndigheter
utöver trafiksäkerhetsverket, nämligen rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen,
vägverket, transportforskningsberedningen och skolöverstyrelsen.
Därutöver bör Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet delta
samt Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF). Revisorerna
vill framhålla att det vid vissa tillfallen kan vara angeläget att även
knyta representanter för andra myndigheter och organisationer till rådet.

I fråga om inriktningen av verksamheten vid rådet för samordning och
planering vill revisorerna anlägga följande principiella synpunkter.

För att få en utgångspunkt för sitt arbete bör rådet genomföra en probleminventering
bland de myndigheter och organisationer som verkar
inom trafiksäkerhetsområdet. De påpekanden som gjorts i svaren på revisorernas
enkät och som redovisats i rapporten bör också kunna tas till
vara. Utifrån konstaterade problem bör rådet bestämma vilka åtgärder
som skall prioriteras för att nå de av statsmakterna uppställda målen för
trafiksäkerhetsarbetet. Dessa innebär att antalet dödade och skadade i
trafiken fortlöpande skall minskas, att risken att dödas och skadas i trafiken
kontinuerligt skall minskas för varje grupp av trafikanter samt att
denna risk bör minskas i högre grad för de oskyddade trafikanterna än för
de skyddade. Barns och handikappades säkerhet skall därvid särskilt beaktas.

Revisorerna anser för sin del att en precisering av de allmänt formulerade
målen och en ökad användning av målstyrning inom trafiksäkerhetsområdet
skulle främja såväl samordningen som möjligheterna att delegera,
decentralisera och kontrollera verksamheten. Rådet bör därför inleda ett
arbete med att formulera konkreta operationella mål för trafiksäkerhetsarbetet.

En viktig uppgift för rådet är vidare enligt revisorernas mening att
klarare definiera de olika aktörernas roller i trafiksäkerhetsarbetet. Under
granskningen har genom revisorernas enkät förts fram en rad exempel där
lämpligheten av nuvarande arbetsfördelning ifrågasatts. Oklara gränser
och förekommande dubbelarbete kan motivera förslag till omprövning av
huvudmannaskap eller till överföring av vissa arbetsuppgifter från en myndighet
till en annan.

Revisorerna anser det därtill angeläget att rådet prövar möjligheterna att
utarbeta organisatoriska modeller för samordningen på regional och lokal
nivå. Rapportens förslag i denna del har fått uttryckligt stöd av länsstyrelsen
i Östergötlands län.

För att arbetet med samordningen skall ges önskvärd stadga förordar
revisorerna, som föreslagits i rapporten, att trafiksäkerhetsverket skall
ansvara för att det inom rådet upprättas ett gemensamt flerårigt planerings -

Förs. 1984/85:23

dokument för de myndigheter och organisationer som tar de! i trafiksäkerhetsarbetet.
Bl. a. kan här den av staten bekostade informationsverksamheten
samt trafiksäkerhetsverkets och NTF:s uppgifter i denna närmare
konkretiseras. I den rullande planen bör kommande olika aktiviteter redovisas,
för det närmaste budgetåret i mera detaljerad form. Dokumentet
skall tillställas kommunikationsdepartementet för kännedom. Problem av
större vikt om vilka enighet ej kan nås i rådet hänskjuts till departementets
avgörande. Planeringssamverkan byggs lämpligen upp successivt. Erfarenheterna
får utvisa i vilken utsträckning frivilligorganisationerna kan
omfattas av planeringsprocessen.

Planeringsdokumentet bör enligt revisorernas mening även kunna bidra
till att förbättra trafiksäkerhetsverkets anslagsframställning. Granskningen
har visat att denna i sin nuvarande utformning ger en oklar bild av myndighetens
verksamhet, uppsatta mål och prioriteringar samt de resultat
som uppnåtts.

I granskningsrapporten har konstaterats att transportforskningsberedningen
i princip har samma samordnande funktion inom forskningsområdet
som trafiksäkerhetsverket har för trafiksäkerhetsarbetet. Enligt rapporten
är det angeläget att trafiksäkerhetsverkets råd för samordning och
planering och transportforskningsberedningens särskilda programgrupp
för trafiksäkerhet arbetar parallellt så att forskningens resultat i samordnad
form kan föras ut i praktiskt handlande. Beredningen har i sitt remissyttrande
instämt i rapportens uppfattning och uttalat att det krävs både
långsiktiga verksamhetsplaner och långsiktiga forskningsprogram för att
trafiksäkerhetsarbetet skall kunna bedrivas rationellt. Arbetet med att ta
fram dessa dokument bör synkroniseras och ske genom en dialog mellan
avnämare och forskare. Revisorerna delar detta synsätt.

Regeringsutredningen har i sitt betänkande fört ett resonemang som i allt
väsentligt leder till samma slutsatser beträffande rådets uppgifter som
revisorerna dragit.

Rådet behöver tillgång till kvalificerade kansliresurser för att kunna lösa
sig förelagda uppgifter. Granskningen har gjort klart att de resurser för
samordningsverksamhet som idag finns avdelade hos trafiksäkerhetsverket
är helt otillräckliga. Riksdagens principbeslut våren 1982 om en utbyggnad
av verkets analyskontor till en analys- och planeringsenhet har
inte lett till någon åtgärd. Revisorerna vill framhålla nödvändigheten av att
denna utbyggnad nu genomförs. I den nya enhetens ledning måste sitta
högt kompetenta personer som har möjlighet att med kraft utveckla och
driva samordningsarbetet. Regeringsutredningen har nu i detalj visat hur
en personalförstärkning hos planeringsenheten kan genomföras inom ramen
för trafiksäkerhetsverkets nuvarande resurser. Revisorerna vill peka
på att samordningsfunktionen ytterligare bör kunna stärkas genom att.
som anförts i granskningsrapporten, de myndigheter och organ som finns
företrädda i rådet åläggs berednings- och föredragningsansvar för frågor
inom sina respektive områden.

Förs. 1984/85:23

Trafiksäkerhetsverket skall enligt sin instruktion verka för lämplig samordning
av trafiksäkerhetsarbetet. I rapporten har framhållits att instruktionsbestämmelsen
ger verket ett svagt stöd när det gäller att ställa krav på
samordning hos andra myndigheter. Verket har också tolkat sin uppgift
alltför passivt. Revisorerna finner det därför viktigt att trafiksäkerhetsverkets
ansvar för den sektorövergripande samordningen av trafiksäkerhetsarbetet
slås fast klarare i instruktionen. Av denna bör vidare framgå att det
vid verket skall finnas ett råd för samordning och planering. Revisorerna
delar härvid den uppfattning som förts fram under remissbehandlingen att
uttryckliga instruktionsbestämmelser kan garantera kontinuitet i arbetet.

Under granskningen har uppmärksammats att samordningsfunktionens
ställning i trafiksäkerhetsverkets organisation är oklar. Revisorerna noterar
med tillfredsställelse att verket i sitt remissyttrande aviserat att
verkets arbetsordning kommer att omarbetas och att också den regionala
organisationens del i samordningen skall regleras.

3.2 Statistiken över vägtrafikolyckor

I granskningsärendet har statens väg- och trafikinstitut (VTI), som tidigare
nämnts, på revisorernas uppdrag utarbetat en studie av nuvarande
olika former för insamling av trafikolycksdata samt lämnat förslag till vissa
samordnings- och utvecklingslinjer för statistikproduktionen. Av denna
studie har framgått bl. a. följande.

Flera statliga myndigheter, kommuner och organisationer ställer samman
trafikolycksdata. Såväl statistiska centralbyrån (SCB), vägverket,
trafiksäkerhetsverket och rikspolisstyrelsen som kommunerna baserar sin
statistik på samma information, nämligen polisens statistikblankett för
olycksrapportering. Basinformationen bearbetar de olika myndigheterna
var och en för sig och med hänsyn främst till egna behov. Förutom att de
nuvarande rutinerna medför dubbelarbete har följande brister noterats i de
olycksstatistiska redovisningar som baseras på polisrapporterade olyckor.
Trafiksäkerhetsproblemet underskattas. Ett stort antal olyckor rapporteras
ej till polisen. Statistiken ger inget underlag för att belysa riskskillnader
mellan olika trafikantgrupper. Redovisningen i antalet döda, svårt skadade
och lindrigt skadade är alltför grov och odefinierad.

På grundval av VTI:s synpunkter och förslag förordar revisorerna en
analys av statistikbehovet på trafiksäkerhetsområdet och en översyn av
statistikproduktionens rutiner. Härvid är det angeläget att även forskningens
intressen beaktas. Eventuella förändringar måste rymmas inom huvudsakligen
oförändrade totala kostnadsramar. Att till en rimlig kostnad utveckla
ett statistiksystem som kan tillfredsställa alla önskemål om analyser
är enligt revisorernas mening inte möjligt. Specialundersökningar som
komplement till statistiken kommer alltjämt att behövas i och för fördjupade
analyser.

t2 Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 23

Förs. 1984/85:23

Mot bakgrunden av att statistiken över vägtrafikolyckor behandlats av
flera utredningar under senare år anser revisorerna att analys- och översynsarbetet
bör kunna begränsas, vilket också påpekats i vägverkets remissvar.
Revisorerna vill ange följande riktlinjer för det nämnda arbetet.

Som samordnare av forskningen på trafiksäkerhetsområdet bör transportforskningsberedningen
få i uppdrag att utifrån en kravanalys lämna
förslag till de definitioner och olycksdata som skall ingå i statistikens
grunduppgifter. Beredningens förslag bör behandlas i rådet för samordning
och planering. Syftet härmed skall vara att nå fram till handlingslinjer som
kan accepteras av berörda intressenter. En sådan åtgärd har under remissbehandlingen
av granskningsrapporten fått stöd av bl.a. transportforskningsberedningen
och SCB. Revisorerna delar SCB:s tillagda synpunkt att
arbetet med en samordning av definitioner, indelningsgrunder m. m. i
olycksstatistiken bör utföras i nära samråd med SCB, som har samordningsansvaret
för den officiella statistiken.

I SCB:s statistik ingår endast polisrapporterade trafikolyckor med personskada.
Vägverket har i sin vägdatabank en olycksregistrering som
omfattar av polisen rapporterade såväl personskade- som egendomsskadeolyckor
på det statliga vägnätet. Vägverket erhåller även statistikuppgifter
rörande olyckor inom kommunala väghållningsområden. Revisorerna
anser många skäl tala för att vägverkets databas successivt byggs ut till
att omfatta samtliga av polisen rapporterade trafikolyckor. Genom uttag
från denna databas skulle en stor del av de olika myndigheternas statistikbehov
kunna tillgodoses. SCB skulle t. ex. via något datamedium från
vägverket kunna erhålla den information som behövs för att producera den
officiella statistiken. Den skisserade utvecklingslinjen skulle även göra det
möjligt för SCB att utvidga sin statistik till att omfatta alla registrerade
trafikolyckor.

Revisorernas nämnda riktlinjer för att rationalisera och samordna statistikproduktionen
har bemötts klart positivt av såväl vägverket som SCB.
SCB har till sitt tillstyrkande fogat en rad synpunkter. Bl. a. har uttalats att
om all manuell behandling av olycksuppgifterna förs över till vägverket bör
SCB ha möjlighet att löpande kontrollera materialets kvalitet. Det är
viktigt att SCB också får tillgång till den registrerade grundinformationen
om trafikolyckorna för att få möjlighet till samkörningar med andra register,
som t.ex. körkortsregistret och bilregistret. Regelbundet återkommande
undersökningar bör göras för att belysa statistikens täckning och
representativitet.

Enligt revisorernas mening bör rådet för samordning och planering anförtros
uppgiften att närmare undersöka de konsekvenser i fråga om fördelning
av ansvar och kostnader som principförslaget om en samordnad
databas vid vägverket kan få. SCB:s ovan redovisade synpunkter bör
därvid beaktas.

I samhället finns idag även annan basinformation än polisrapporterade

Förs. 1984/85:23

olyckor, nämligen den information om trafikolyckor och trafikskadade
som samlas in av sjukvårdsmyndigheter och försäkringsbolag. Dessa informationskällor
används, enligt VTI, inte av någon myndighet som har
direkt ansvar för trafiksäkerhetsarbetet eller trafikolycksstatistiken, annat
än för begränsade undersökningar. Jämfört med vad som framgår av polisens
uppgifter redovisar sjukvården, uppger VTI, dubbelt så många inlagda
trafikskadade patienter.

Med anledning därav har i rapporten satts i fråga om inte SCB, som
ytterligare ett led i samordningssträvandena, bör kunna komplettera den
officiella statistiken med trafikolycksstatistik från andra informationskällor,
t. ex. sjukvården. Revisorerna ser det som positivt att SCB i sitt
remissvar har förklarat sig beredd att närmare undersöka möjligheterna att
utnyttja patientstatistiken och annan statistik för en förbättrad kartläggning
av trafikoffren.

Mycken verksamhet och forskning, direkt inriktad på att höja säkerheten
i trafiken, pågår i samhället. Därutöver genomförs inom trafiksektorn
många åtgärder vilka inte primärt avser att påverka trafiksäkerheten men
som indirekt får sådana effekter. Särskilt för de myndigheter och organ
som har till uppgift att styra och analysera trafiksäkerhetsarbetet borde det
vara angeläget att ha tillgång till en översiktlig redovisning av åtgärder och
faktorer som är av betydelse för trafiksäkerheten. VTI har föreslagit att
sådan kunskapsmassa fångas in genom en dokumentationsrutin för trafiksäkerhetsarbetet.
Revisorerna anser för sin del att behovet av denna dokumentationsrutin
bör närmare utredas av VTI och transportforskningsberedningen.
De eventuella förslag som de båda myndigheterna finner motiverade
att lägga fram skall innehålla noggranna kostnadsberäkningar. Förslagen
bör behandlas inom rådet för samordning och planering innan de
förs vidare till regeringen.

3.3 Trafiksäkerhetsarbetets kostnader och effekter

De årliga anslagsmedlen under rubriken Trafiksäkerhet på kommunikationshuvudtiteln
i statsbudgeten ger inte någon rättvisande uppfattning om
den statliga satsningen inom trafiksäkerhetsområdet. Betydande utgifter
bestrids genom anslag till exempelvis vägväsendet, utbildningsväsendet,
polisväsendet, byggnads väsendet samt till forskning. Även landsting,
kommuner och enskilda organisationer lägger stora resurser på trafiksäkerhetshöjande
åtgärder.

Storleken av kostnaderna för de totala samhälleliga insatserna på trafiksäkerhetsområdet
är svåra att ange. Avsaknaden av kostnadsuppgifter
beror i många fall på svårigheterna att i en flermålsverksamhet särskilja
kostnaderna för den del av verksamheten som avser ökad trafiksäkerhet.

I den enkät som genomförts under granskningen har flera av de tillfrågade
efterlyst en bättre utvärdering av vidtagna åtgärders effekter. Också
sådana effekter kan vara svåra att isolera och mäta.

Förs. 1984/85:23

Enligt revisorernas mening kräver en bättre samordning och styrning av
trafiksäkerhetsarbetet en ökad kunskap om sambandet mellan kostnader
och effekter. Revisorerna anser att rådet för samordning och planering
därför bör se till att i trafiksäkerhetsarbetet deltagande myndigheter i
större utsträckning än hittills försöker ange sina kostnader för detta arbete
och i möjligaste mån även de effekter som uppnåtts.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer revisorerna att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna

1. att trafiksäkerhetsverkets samordningsfunktion måste slås fast
klarare i verkets instruktion. Av denna bör framgå att det vid
verket skall finnas ett råd för samordning och planering,

2. att detta råd för samordning och planering omgående bör inrättas
vid trafiksäkerhetsverket och komma i arbete,

3. att ett planeringssystem för trafiksäkerhetsarbetet successivt bör
utvecklas av rådet,

4. att förekommande dubbelarbete skall avvecklas i takt med att
trafiksäkerhetsarbetet samordnas,

5. att rådet bör få tillgång till erforderliga kansliresurser,

6. att statistikbehovet och statistikproduktionen på trafiksäkerhetsområdet
bör ses över enligt angivna riktlinjer,

7. att behov av och kostnader för en dokumentationsrutin närmare
bör utredas av statens väg- och trafikinstitut och transportforskningsberedningen,

8. att kostnader och effekter som är hänförliga till trafiksäkerhetsarbetet
bör anges i större utsträckning än hittills.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. 1 beslutet har deltagit
revisorerna Sture Palm (s), Allan Åkerlind (m), Bertil Jonasson (c), Hagar
Normark (s), Kjell Nilsson (s), Birgitta Rydle (m), Wivi-Anne Radesjö (s),
Yngve Nyquist (s), Margareta Gard (m), Lars Ahlmark (m) och Stig Alftin
(s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Rolf Jensen och revisionsdirektören Kristina
Lindegren (föredragande).

På riksdagens revisorers vägnar

STURE PALM

Kristina Lindegren

Förs. 1984/85:23

Bilaga

RIKSDAGENS REVISORER

1985-02-20 Dnr 1981:30

Sammanfattning av rapport 1984/85:1 om fördelningen av ansvaret
för vägtrafiksäkerheten och de remissyttranden som avgetts över den
1 Rapporten

1.1 Bakgrund och syfte

Trafiksäkerhetsverket (TSV) bildades år 1968. Vid verkets tillkomst
underströks det angelägna i att ett enda centralt organ under regeringen
ansvarade för säkerhetsarbetet inom vägtrafiken och att detta organ gavs
sådana resurser att det kunde ha en ledande och samordnande funktion på
trafiksäkerhetsområdet.

Syftet att trafiksäkerhetsarbetet så långt möjligt borde läggas på ett enda
organ kan knappast sägas ha uppnåtts. Samhällets trafiksäkerhetsarbete är
idag fördelat på ett stort antal myndigheter och organisationer. Någon
samlad bild av hur verksamheten bedrivs har dock inte funnits tillgänglig.

Utformningen av TSV:s samordningsfunktion och förutsättningarna för
en effektiv samordning har övervägts i skilda sammanhang, senast i den
s.k. trafiksäkerhetsutredningen. En proposition (1981/82:81) om riktlinjer
för det framtida trafiksäkerhetsarbetet m. m., på grundval av denna utrednings
betänkanden. behandlades och godkändes av riksdagen våren 1982
(TU 19 och 26. rskr 231).

Genom riksdagens beslut slogs målen för trafiksäkerhetsarbetet på nationell
nivå fast, nämligen att fortlöpande minska dels det totala antalet
dödade och skadade i trafiken, dels risken att dödas och skadas för varje
trafikantkategori. Som ett tredje mål angavs att denna risk skulle minskas i
högre grad för de oskyddade trafikanterna än för de skyddade. Riksdagen
godkände ett principförslag i propositionen om att stärka TSV:s externa
samordningsfunktion genom inrättande av ett råd för samordning och
planering hos verket samt utbyggnad av verkets analyskontor till en analys-
och planeringsenhet. Enligt riksdagsbeslutet skulle vidare en del av
TSV:s informationsverksamhet, den s.k. pläderande informationen, och
medel härför under budgetåren 1982/83-1984/85 föras över till Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande, NTF. Det förutsattes att resurser
för utbyggnaden av TSV:s analyskontor kunde erhållas genom personalbesparingen
på informationssidan.

Principbeslutet om inrättandet av rådet för samordning och planering

Förs. 1984/85:23

och utbyggnaden av analyskontoret har inte realiserats. Samordningsfunktionen
har således ännu inte fått sin form.

Mot denna bakgrund har revisorerna beslutat granska fördelningen av
ansvaret för vägtrafiksäkerheten. Syftet med granskningen har varit att
dels kartlägga de olika aktörerna i trafiksäkerhetsarbetet på central, regional
och lokal nivå, deras arbetsuppgifter och tillämpade samarbetsformer,
dels belysa frågor kring övergripande samordning och styrning av arbetet
på trafiksäkerhetsområdet.

1.2 Trafiksäkerhetsarbetets organisation

Verksamheten för att höja säkerheten inom vägtrafiken är mångfasetterad.
Den rör områden som trafikpolitik, lagstiftning, samhällsplanering
och lokaliseringspolitik, vägbyggnad och trafikmiljö, utbildning av trafikanter,
information, övervakning, nödhjälp och sjukvård, teknisk förbättring
och kontroll av fordon samt forskning.

Den kartläggning av aktörerna på trafiksäkerhetsområdet som genomförts
och som redovisats i en omfattande bilaga till rapporten har gett
följande resultat.

På central nivå är sammanlagt elva departement och ett 30-tal myndigheter
mer eller mindre engagerade i trafiksäkerhetsarbetet. Departementen
är kommunikationsdepartementet samt justitie-, försvars-, social-, finans-,
utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads-, industri- och civildepartementen.
Bland centrala myndigheter och organ kan nämnas - förutom
TSV — vägverket, transportforskningsberedningen, statens väg- och
trafikinstitut, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, socialstyrelsen, barnmiljörådet,
konsumentverket, skolöverstyrelsen, statens naturvårdsverk,
arbetarskyddsstyrelsen, statens planverk, styrelsen för teknisk utveckling,
statens provningsanstalt och statistiska centralbyrån. Också AB Svensk
Bilprovning och NTF har viktiga samhällsuppgifter på trafiksäkerhetsområdet.

Trafiksäkerhetsuppgifter på det regionala planet har bl. a. länsstyrelser,
andra statliga länsorgan och länens trafiksäkerhetsförbund. Lokala organ
är bl. a. kommunernas trafiknämnder, trafiksäkerhetsnämnder och trafiksäkerhetsråd
samt polismyndigheter.

Insatser för ökad trafiksäkerhet görs såväl centralt som regionalt och
lokalt av 30 organisationer m.fl. enskilda organ, bl.a. motor- och yrkesförarorganisationer,
frivilliga försvarsorganisationer, trafikskoleförbund,
försäkringsbolag, massmedia och bilindustri.

En mängd mer eller mindre tillfälliga arbetsgrupper i skilda frågor har
inrättats. Åtskilliga aktörer deltar i någon form av arbetsgrupp, oftast i
flera. TSV:s personal medverkar i ett 60-tal externa samråds- och arbetsgrupper
med anknytning till trafiksäkerhet. TSV har också bildat ett 20-tal
egna grupper i vilka ingår företrädare för andra myndigheter, organisationer
etc.

Förs. 1984/85: 23

Sammanfattningsvis kan sägas att granskningen snarare har visat på
komplexiteten i verksamheten än den har gett en klar uppfattning om
ansvars- och uppgiftsfördelningen.

1.3 Samordningen av trafiksäkerhetsarbetet

Under granskningen har, främst genom en enkät, inhämtats de olika
aktörernas synpunkter på trafiksäkerhetsarbetet. Av enkätsvaren har bl. a.
framgått att det övervägande antalet tillfrågade anser att samordningen
behöver förbättras. Behovet av planering understryks i flera enkätsvar. En
rad exempel på bristande samordning och oklara ansvarsförhållanden har
förts fram av aktörerna. Exemplen berör alla de verksamhetsområden vari
trafiksäkerhetsarbetet ofta struktureras, nämligen väg och trafikmiljö, fordon.
trafikant (utbildning, information etc.), forskning samt statistik. Bl. a.
har de nuvarande skilda organisatoriska lösningarna för hantering av bilavgas-
resp. bullerfrågor påtalats liksom bristen på samordning när det gäller
säkerhetsföreskrifter för bilar. Ansvarsfördelningen mellan TSV och NTF
i fråga om trafiksäkerhetsinformationen har kritiserats. NTF:s nuvarande
roll som dels ansvarig för samhällets pläderande information, dels samordnare
av det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet har ansetts vara oklar. Förslag
har också lämnats om en bättre användning av trafiksäkerhetsarbetets
resurser än t. ex. till informationskampanjer vilkas trafiksäkerhetshöjande
effekt har ansetts kunna ifrågasättas.

I rapporten har konstaterats dels att väsentliga samordningsproblem
finns, dels att de av riksdagen godkända principförslagen om att stärka
samordnings- och planeringsfunktionen hos TSV ännu ej genomförts. Mot
denna bakgrund ställs i rapporten kravet att det nämnda rådet för samordning
och planering snarast möjligt inrättas vid TSV och kommer i arbete
med uppgiften att ge det för myndigheter och organisationer gemensamma
trafiksäkerhetsarbetet en fastare form.

Angående rådets sammansättning uttalas att i detta bör finnas företrädare
för huvudintressenterna inom trafiksäkerhetsområdet. Som exempel på
myndigheter vilka bör ingå kan anges vägverket, rikspolisstyrelsen, skolöverstyrelsen,
socialstyrelsen, planverket, statens väg- och trafikinstitut,
transportforskningsberedningen och statistiska centralbyrån. Även NTF,
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet samt trafikförsäkringsföretagen
bör vara representerade i rådet.

TSV skall enligt sin instruktion verka för lämplig samordning av trafiksäkerhetsarbetet.
Av uppgifter inhämtade under granskningen har framgått
att TSV har gett instruktionsbestämmelsen en något passiv tolkning, nämligen
att denna innebär att TSV enligt ordalydelsen skall verka för samordning
men inte genomföra den. Vid granskningen har också noterats att
samordningsfunktionen inte finns redovisad vare sig i verkets arbetsordning
eller i dess anslagsframställningar.

Förs. 1984/85:23

I rapporten hävdas att TSV:s instruktion ger verket ett svagt stöd när det
gäller att ställa krav på samordning hos andra myndigheter. TSV:s samordnande
funktion måste därför slås fast klarare i instruktionen. Av denna
skall framgå att det vid verket skall finnas ett råd för samordning och
planering. I anslutning härtill bör TSV även se över samordningsfunktionens
ställning i verkets organisation.

En rad principiella synpunkter har lämnats i rapporten i fråga om inriktningen
av verksamheten vid rådet för samordning och planering. I rådets
arbete bör ingå att inventera problem, prioritera åtgärder, formulera mer
konkreta operationella mål än de av statsmakterna uppställda, definiera de
olika aktörernas roller och - i fall av oklara gränser - föreslå ansvarsförändringar
samt utarbeta organisatoriska modeller för samordningen på
regional och lokal nivå.

I rapporten föreslås vidare att under TSV:s ledning upprättas ett gemensamt
planeringsdokument för de myndigheter och organisationer som deltar
i trafiksäkerhetsarbetet. NTF:s roll som ansvarig för den pläderande
informationen bör här närmare konkretiseras. Dokumentet skall tillställas
kommunikationsdepartementet som också har att avgöra problem av större
vikt om vilka enighet ej kan nås i rådet. Planeringssamverkan byggs
lämpligen upp successivt. Erfarenheterna får utvisa i vilken utsträckning
frivilligorganisationerna kan omfattas av planeringsprocessen.

Granskningen har gett vid handen att de resurser som nu finns hos
TSV:s analyskontor är helt otillräckliga för att verket skall kunna bistå
rådet i dess arbete. Principbeslutet om en utbyggnad av analyskontoret till
en analys- och planeringsenhet har, som tidigare nämnts, inte lett till någon
åtgärd. I rapporten anförs att rådet behöver ha tillgång till ett kansli i vars
ledning måste sitta högt kompetenta personer som har möjlighet att med
kraft utveckla och driva samordningsarbetet. Resursförstärkningen hos
TSV bör emellertid, enligt rapporten, kunna begränsas genom att de myndigheter
och organ som finns företrädda i rådet åläggs berednings- och
föredragningsansvar för frågor inom sina resp. områden. Härutöver kan
konsulter behöva anlitas, speciellt i inledningsskedet.

1.4 Statistiken över vägtrafikolyckor

En viktig förutsättning för en bättre styrning och samordning av trafiksäkerhetsarbetet
är att detta stöds av en ändamålsenlig och i sina grundelement
enhetligt uppbyggd statistik.

Revisorerna har därför i granskningsärendet på konsultbasis anlitat statens
väg- och trafikinstitut (VTI) som haft i uppdrag att dels genomföra en
studie av nuvarande olika former för insamling av trafikolycksdata, dels
lämna förslag till praktiskt och ekonomiskt möjliga samordnings- och utvecklingslinjer.

Som framgått av VTI:s utredning sammanställer flera statliga myndighe -

Förs. 1984/85:23

ter, kommuner och organisationer trafiksäkerhetsdata. Såväl statistiska
centralbyrån (SCB), vägverket, TSV, rikspolisstyrelsen som kommunerna
baserar sin statistik på samma information, nämligen polisens statistikblankett
för olycksrapportering. De olika myndigheterna bearbetar i huvudsak
basinformationen med hänsyn till egna behov. SCB:s redovisning
omfattar endast polisrapporterade trafikolyckor med personskada medan
vägverket behandlar samtliga polisrapporterade trafikolyckor, dvs. även
egendomsskadeolyckor.

Förutom att de nuvarande rutinerna medför dubbelarbete har följande
brister noterats i de olycksstatistiska redovisningar som baseras på polisrapporterade
olyckor.

Trafiksäkerhetsproblemet underskattas. Undersökningar har visat att
ett stort antal olyckor ej rapporteras till polisen. I vad gäller personskadeolyckor
är rapporteringsfrekvensen endast ca 50 procent. Statistiken ger
inget underlag för att belysa riskskillnader mellan olika trafikantgrupper.
Redovisningen i antalet döda, svårt skadade och lindrigt skadade är alltför
grov och odefinierad.

I samhället finns idag även annan basinformation än polisrapporterade
olyckor, nämligen den information om trafikolyckor och trafikskadade
som samlas in av sjukvårdsmyndigheter och försäkringsbolag. Dessa informationskällor
används, enligt VTI, inte av någon myndighet som har
direkt ansvar för trafiksäkerhetsarbetet eller trafikolycksstatistiken, annat
än för begränsade undersökningar. Sjukvården redovisar — i förhållande
till motsvarande uppgifter från polisen - dubbelt så många inlagda trafikskadade
patienter.

Med ledning av synpunkter från VTI har i granskningsrapporten förordats
att en översyn görs av samhällets statistikbehov och statistikproduktionens
rutiner. Vid översynen är det, ange läget att även forskningens
intressen beaktas i den utsträckning som är möjligt, huvudsakligen inom
oförändrade totala kostnadsramar.

I rapporten föreslås att transportforskningsberedningen, som forskningsstödjande
myndighet, får ett särskilt utredningsuppdrag att utifrån en
kravanalys lämna förslag tilt de definitioner och olycksdata som skall ingå i
statistikens grunduppgifter. Förslaget bör enligt rapporten behandlas i
TSV:s råd för samordning och planering. Syftet härmed skall vara att nå
fram till handlingslinjer som kan accepteras av berörda parter.

Av VTI:s utredning har framgått att vägverket i sin vägdatabank har en
olycksregistrering som omfattar samtliga polisrapporterade olyckor på det
statliga vägnätet. Vägverket erhåller även statistikuppgifter rörande olyckor
inom kommunala väghållningsområden. Som en naturlig rationaliseringsåtgärd
förordas i rapporten att vägverkets databas byggs ut till att
omfatta samtliga av polisen rapporterade trafikolyckor. Genom uttag från
denna databas skulle en stor del av de olika myndigheternas statistikbehov
kunna tillgodoses. SCB skulle t. ex. via något datamedium från vägverket

Förs. 1984/85:23

kunna erhålla den information som behövs för att producera den officiella
statistiken. Den skisserade utvecklingslinjen skulle även göra det möjligt
för SCB att utvidga sin statistik till att omfatta alla registrerade trafikolyckor.

En utredning bör, enligt rapporten, tillsättas inom TSV:s råd för samordning
och planering, så snart detta kommit i arbete, med uppgift att närmare
utreda ansvarsförhållanden och ekonomiska konsekvenser av förslaget om
en samordnad databas vid vägverket.

I rapporten ifrågasätts om inte SCB, som ytterligare ett led i samordningssträvandena,
bör kunna komplettera den officiella statistiken med
trafiksäkerhetsstatistik från andra informationskällor, t. ex. sjukvården.

VTI har i sin konsultutredning föreslagit att en dokumentationsrutin för
trafiksäkerhetsarbetet införs. Enligt VTI genomförs inom trafiksektorn
många åtgärder vilka inte primärt avser att påverka trafiksäkerheten men
som indirekt får sådana effekter. Särskilt för de myndigheter och organ
som har till uppgift att styra och analysera trafiksäkerhetsarbetet borde det
vara angeläget att genom dokumentationsrutinen fånga in sådan kunskapsmassa.
I granskningsrapporten förordas att denna idé inom rådets ram
närmare utvecklas av VTI och transportforskningsberedningen. De förslag
som de båda myndigheterna finner motiverade att lägga fram skall även
innehålla en kostnadskalkyl.

1.5 Övriga granskningsresultat

Under granskningen har genom enkäten inhämtats synpunkter från de
olika aktörerna i fråga om vilka åtgärder de anser särskilt angelägna för att
fa till stånd en ökad trafiksäkerhet. Avgivna svar har till en del visat att
beroende på intresseområde läggs tyngden vid olika trafiksäkerhetsproblem.

I enkäten har även efterfrågats aktörernas kostnader för gjorda trafiksäkerhetsinsatser.
Enkätsvaren har bl. a. gett belägg för de svårigheter som
kan finnas att i en flermålsverksamhet särskilja kostnaderna för den del av
verksamheten som avser ökad trafiksäkerhet.

Flera av de tillfrågade har i samband med redovisningen av synpunkter
på samordning m. m. efterlyst en bättre utvärdering av vidtagna åtgärders
effekter. Också sådana effekter kan vara svåra att isolera och mäta.

Enligt rapporten kräver emellertid en effektivare samordning och styrning
av trafiksäkerhetsarbetet en ökad kunskap om sambandet mellan
kostnader och effekter. Rådet för samordning och planering bör därför se
till att i trafiksäkerhetsarbetet deltagande myndigheter i större utsträckning
än hittills försöker ange de kostnader och effekter som är hänförliga
till detta arbete.

Förs. 1984/85:23

1.6 Förslagen

I granskningsrapporten framförda förslag i syfte att förbättra samordning
och styrning inom trafiksäkerhetsområdet kan sammanfattas på följande
sätt.

- Rådet för samordning och planering bör snarast inrättas och komma i
arbete.

- TSV:s samordningsfunktion måste slås fast klarare i verkets instruktion.
Av denna skall framgå att det vid verket skall finnas ett råd för
samordning och planering.

- Ett planerings- och styrsystem för trafiksäkerhetsarbetet bör successivt
utvecklas av rådet.

- I takt med att trafiksäkerhetsarbetet samordnas skall förekommande
dubbelarbete avvecklas.

- TSV:s resurser för samordning bör förstärkas.

- En översyn enligt de principer som anges i rapporten bör göras av
samhällets statistikbehov och statistikproduktionens rutiner.

- Behov av och kostnader för en dokumentationsrutin bör närmare utredas
av statens väg- och trafikinstitut och transportforskningsberedningen.

- Kostnader och effekter som är hänförliga till trafiksäkerhetsarbetet bör
anges i större utsträckning än hittills.

2 Remissyttrandena

Yttranden över rapporten 1984/85: 1 Fördelningen av ansvaret för vägtrafiksäkerheten
har efter remiss lämnats av sammanlagt 15 myndigheter
och organ. Dessa är rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren genom chefen för
armén, socialstyrelsen, vägverket, trafiksäkerhetsverket, transportforskningsberedningen,
statens väg- och trafikinstitut, skolöverstyrelsen, statistiska
centralbyrån, länsstyrelsen i Östergötlands län som bilagt yttrande
från Östergötlands trafiksäkerhetsförbund, länsstyrelsen i Värmlands län.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet och Försäkringsbranschens trafiksäkerhetskommitté.

2.1 Allmänna synpunkter på rapporten

Rapporten har i allt väsentligt fått ett klart positivt mottagande bland
remissinstanserna. Sålunda noterår t. ex. socialstyrelsen att rapporten innehåller
en värdefull redovisning av såväl omfattningen av de olika organens
trafiksäkerhetsarbete som förekommande brister i samordningen av
arbetet. Enligt Försäkringsbranschens trafiksäkerhets kommitté ger rap -

Förs. 1984/85:23

portens beskrivning en god bild av hur mångfasetterad verksamheten på
trafiksäkerhetsområdet är och måste vara.

Samtliga hörda myndigheter och organisationer ansluter sig till uppfattningen
i rapporten att den övergripande samordningen av trafiksäkerhetsarbetet
behöver förbättras.

Ett generellt tillstyrkande till revisorernas förslag lämnas av rikspolisstyrelsen,
överbefälhavaren genom chefen för armén, socialstyrelsen, statens
väg- och trafikinstitut och NTF. Försäkringsbranschens trafiksäkerhetskommitté
bedömer förslagen vara väl avpassade mot bakgrund av de
brister som påvisats. Liknande synpunkter framför Östergötlands trafiksäkerhetsförbund.

Några remissinstanser har ställt sig positiva till förslagen i rapporten
med det tillägget att ett definitivt ställningstagande måste anstå i avvaktan
på resultatet av arbetet inom den av regeringen tillkallade utredningen (K
1984:01) om förbättrad samordning av trafiksäkerhetsarbetet. De förslag
som revisorerna lägger fram är enligt Landstingsförbundet väsentliga att
väga in i den helhetsbedömning som regeringens utredning har att göra.
Åsikter av samma innebörd har Svenska kommunförbundet. Länsstyrelsen
i Värmlands län tillstyrker de framlagda förslagen under förutsättning att
regeringsutredningen inte resulterar i en förändring av trafiksäkerhetsverkets
verksamhetsområde.

Vägverket erinrar om sin tidigare uttalade mening till riksdagens trafikutskott
(TU 1983/84: 2) att vägverket och trafiksäkerhetsverket borde slås
samman. Verket stöder dock i övrigt flera av rapportens förslag i syfte att
förbättra samordningen på trafiksäkerhetsområdet och stärka den för samordning
ansvariga myndighetens ställning.

Statistiska centralbyrån har begränsat sitt yttrande till att i huvudsak
avse förslagen om statistik över vägtrafikolyckor.

2.2 Synpunkter på framlagda förslag

2.2.1 Förslaget om rådet för samordning och planering

Remissutfallet ger ett klart stöd för förslaget att rådet för samordning
och planering snarast möjligt bör inrättas vid trafiksäkerhetsverket och
komma i arbete. Endast två instanser har uttalat vissa tvivel om behovet
av ett sådant råd.

Trafiksäkerhetsverket och NTF ansluter sig helt till förslaget. Angelägenheten
av att rådets arbete påbörjas utan tidsutdräkt understryks bl. a.
av rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen i Östergötlands län. Socialstyrelsen,
statistiska centralbyrån och Försäkringsbranschens trafiksäkerhetskommitté
har förklarat sig beredda att aktivt medverka i ett råd hos
trafiksäkerhetsverket.

Rådets betydelse som samordnings- och kontaktorgan tas upp av bl. a.
skolöverstyrelsen i vad gäller trafiksäkerhetsarbetet bland barn och ung -

Förs. 1984/85:23

dom. Chefen för armén finnér det viktigt att i rådet ingår representanter för
försvarsmakten med den unika möjligheten att nå samtliga ynglingar i
värnpliktsåldern. Genom medverkan i rådet anser sig statistiska centralbyrån
kunna få en kontinuerlig och värdefull kontakt med de främsta
användarna av olycksstatistiken och med övriga producenter.

Enligt statens väg- och trafikinstitut bör i rådet ingå företrädare för
departement och myndigheter med direkt åtgärdsansvar inom vägtrafiken.
Övriga myndigheter behöver nödvändigtvis inte vara representerade utan
kan knytas till rådet vid behov.

En av de två remissinstanserna som ifrågasatt inrättandet av rådet är
vägverket. Verket befarar att rådet skulle komma att innebära en ökad
byråkrati. Det borde enligt vägverket åligga den för samordning ansvariga
myndigheten att ta de kontakter som erfordras. Också transportforskningsberedningen
menar att behovet av ett råd för samordning och planering
inte kan anses uppenbart. Om ett sådant råd inrättas, vill dock beredningen
vara representerad i detta.

2.2.2 Förslaget om att trafiksäkerhetsverkets samordningsfunktion mäste
slås fast klarare i verkets instruktion m.m.

Trafiksäkerhetsverket delar uppfattningen att den samordnande funktionen
är vagt formulerad i verkets instruktion. Samordningsfunktionen måste
därför få en annan utformning och kanske även skrivas in i andra
myndigheters instruktioner. Möjligen bör uppgiften att samordna uttryckas
i en särskild förordning. Verket aviserar att verkets arbetsordning
därefter kommer att omarbetas så att också den regionala organisationens
del i samordningen kan regleras.

Chefen för armén anser allmänt att trafiksäkerhetsverkets roll av samordnare
inom myndighetsområdet bör framhållas och stärkas. En klarare
instruktionsbestämmelse kan enligt Försäkringsbranschens trafiksäkerhetskommitté
garantera kontinuitet i arbetet. Också NTF tillstyrker uttryckligen
förslaget.

1 konsekvens med tidigare nämnda uttalanden förordar vägverket att det
av den samordnande myndighetens instruktion klart skall framgå att den
myndigheten har samordningsansvaret.

2.2.3 Förslaget om att ett planerings- och styrsystem för trafiksäkerlietsarbetet
bör successivt utvecklas av rådet

I rapporten lämnade principiella synpunkter i fråga om inriktningen av
verksamheten vid rådet för samordning och planering, bl. a. ett förslag om
upprättande av ett gemensamt planeringsdokument, har gett anledning till
följande kommentarer.

Skolöverstyrelsen framhåller att trafiksäkerhetsarbetet bör utgå från en
gemensam grundsyn. Med ett råd som utformar gemensamma mål kan
detta enligt styrelsen bli möjligt. Såväl socialstyrelsen som NTF har sär -

Förs. 1984/85:23

skilt uttalat att de är beredda att delta i utvecklandet av ett planerings- och
styrsystem enligt de riktlinjer som angetts i revisorernas rapport. Trafiksäkerhetsverket
har inte några invändningar mot de principiella synpunkter
som anförts om inriktningen av rådets verksamhet, men anser att dessa
frågor i första hand bör tas till övervägande inom rådet.

De två remissinstanser som betvivlat behovet av ett särskilt råd, nämligen
vägverket och transportforskningsberedningen, är däremot klart positiva
till att ett planerings- och styrsystem för trafiksäkerhetsarbetet utarbetas.
Transportforskningsberedningen erinrar om att beredningen i princip
har samma samordnande funktion inom forskningsområdet som trafiksäkerhetsverket
har för trafiksäkerhetsarbetet. Långsiktiga program utgör
enligt beredningens uppfattning viktiga instrument för att få till stånd mera
samordnade insatser. Beredningen menar att det krävs både långsiktiga
verksamhetsplaner och långsiktiga forskningsprogram för att trafiksäkerhetsarbetet
skall kunna bedrivas rationellt. Arbetet med att ta fram dessa
dokument bör synkroniseras och ske genom en dialog mellan avnämare
och forskare. Om rådet för samordning och planering inrättas bör det enligt
beredningen, som föreslagits i rapporten, få i uppgift att utarbeta ett
gemensamt planeringsdokument. Beredningen bör då också vara representerad
i rådet.

Ett par av rapportens förslag till speciella arbetsuppgifter för rådet har
tagits upp i remissvaren. Länsstyrelsen i Östergötlands län faster stor vikt
vid att frågor om utarbetande av organisatoriska modeller för samordning
på regional och lokal nivå övervägs inom rådet. Därvid bör länsstyrelsens
roll beaktas, bl. a. som samordnande organ på den statliga sidan. Svenska
kommunförbundet understryker att en viktig uppgift för rådet är att utreda
utvecklingsmöjligheterna för informationsverksamheten och trafiksäkerhetsverkets
respektive NTF:s roll i denna.

2.2.4 Förslaget om att förekommande dubbelarbete skall avvecklas i takt
med att trafiksäkerhetsarbetet samordnas

Detta förslag har endast kommenterats i tre remissvar.

Socialstyrelsen framhåller att samordningen inte får leda till att de olika
myndigheternas och organisationernas specialiteter och särart utplånas.
Huvudsyftet med samordningen bör vara en samplanering för att undvika
dubbelarbete och för att finna de bästa kanalerna vid genomförandet av en
viss åtgärd. Härigenom kan uppnås såväl bättre effektivitet i arbetet som
besparingar.

Vägverket och NTF har pekat på arbetsuppgifter hos trafiksäkerhetsverket
som, för att undvika dubbelarbete, med fördel skulle kunna utföras av
vägverket och NTF, nämligen uppgifter rörande vägmärken, hastighetsbegränsningar
m. m. respektive information.

Förs. 1984/85:23

2.2.5 Förslaget om förstärkning av trafiksäkerhetsverkets resurser för
samordning

De sju remissinstanser som särskilt yttrat sig över förslagspunkten har
samtliga betonat vikten av att trafiksäkerhetsverkets analyskontor tillförs
resurser i form av kompetent personal som med kraft kan utveckla och
driva samordningsarbetet.

Enligt statens väg- och trafikinstitut och Svenska kommunförbundet är
tillgången till kansliresurser av avgörande betydelse för att rådet skall
kunna åstadkomma några resultat. Också vägverket hävdar att samordningen
knappast kan fungera på ett tillfredsställande sätt om inte den
samordnande myndigheten har tillgång till kvalificerade kansliresurser.

Transportforskningsberedningen anför att viktiga uppgifter för det utbyggda
analyskontoret blir att med utgångspunkt i bl. a. ett förbättrat
statistik- och informationssystem följa trafiksäkerhetsutvecklingen, utföra
erforderliga analyser och föreslå lämpliga insatser. Dessa uppgifter motiverar,
enligt beredningen, att enheten förfogar över egen högt kvalificerad
personal med kompetens i bl. a. statistik och ekonomi.

Trafiksäkerhetsverk^ upplyser att två tjänster inom verkets analyskontor
för närvarande hålls vakanta för att underlätta inrättandet av rådets
kansliorganisation.

2.2.6 Förslaget om viss översyn av statistikbehov och statistikproduktionens
rutiner

Ingen remissinstans har ifrågasatt behovet av en förbättrad statistik över
vägtrafikolyckor.

Vägverket är positivt till föreslagen översyn men anser att denna kan
begränsas bl. a. mot bakgrunden av att två stora utredningar behandlat
detta problemområde under de senaste tio åren.

Förslagen rörande statistiken bör i första hand övervägas inom rådet för
samordning och planering menar socialstyrelsen och trafiksäkerhetsverket.
Frågan om en förbättrad trafikolycksstatistik är, enligt trafiksäkerhetsverket,
så grundläggande för planeringen, målformuleringen och kostnadsberäkningarna
för trafiksäkerhetsarbetet att denna fråga bör ges högsta
prioritet när rådet startar sitt arbete.

Även rikspolisstyrelsen uttalar att en av det tilltänkta rådets viktigaste
uppgifter bör vara att se över olycksstatistiken. Både när det gäller planeringen
av och utvecklandet av metoder för polisens trafikövervakande
verksamhet är man beroende av ett statistikunderlag som inte avviker från
verkligheten i allt för hög grad.

För NTF som statistikkonsument är det angeläget, framhålls det, att få
ett så säkert och snabbt statistikunderlag att aktiviteter av olika slag kan
ges rätt inriktning, utformning och omfattning. NTF har påtalat att tillgänglig
statistik rörande de oskyddade trafikantgrupperna, nämligen barn samt
vuxna fotgängare och cyklister, är bristfällig. Behovet av en bättre kun -

Förs. 1984/85:23

skap om inträffade trafikolyckor bland barn tas också upp av skolöverstyrelsen.

Mot bakgrund av egna erfarenheter från ett orationellt arbete med statistikuppgifter
understryker länsstyrelsen i Östergötlands län att rådets
översyn bör genomföras skyndsamt.

Rapportens förslag om att transportforskningsberedningen bör få i uppdrag
att för rådets räkning utreda vilka definitioner och olycksdata som
skall ingå i statistikens grunduppgifter har föranlett följande uttalanden.

Transportforskningsberedningen meddelar att dess programgrupp för
trafiksäkerhet för närvarande arbetar med att ta fram underlag för långsiktiga
forskningsprogram. Det anses troligt att utveckling av ett statistiksystem
kommer att tillhöra de prioriterade områdena. Beredningen är i så fall
beredd att initiera och stödja en översyn av området samt lägga fram
förslag till statistiksystemets utformning, rutiner m. m.

Försäkringsbranschens trafiksäkerhetskommitté vill fästa uppmärksamhet
på att man utöver en basinformation också behöver en djupare kunskap
om händelseförloppen i olyckor. Detta är en aspekt som enligt kommittén
mycket väl kan beaktas i det utredningsuppdrag som transportforskningsberedningen
föreslås få.

Ett fastställande av definitioner, indelningsgrunder m.m. i olycksstatistiken
är mycket angeläget framhåller statistiska centralbyrån (SCB) och
förordar att transportforskningsberedningens uppdrag fullgörs i nära samarbete
med centralbyrån.

Vägverket är däremot av den uppfattningen att, i den mån en översyn
erfordras av definitioner och olycksdata i statistikens grunduppgifter, det
är lämpligt att denna översyn handhas av den för samordning ansvariga
myndigheten.

I rapporten angivna riktlinjer för översynen har särskilt kommenterats
enligt följande.

Revisorernas förslag att rationalisera och samordna produktionen av
den på polisrapporter grundade trafikolycksstatistiken genom en utbyggnad
av vägverkets vägdatabank får ett klart stöd av vägverket, SCB och
Svenska kommunförbundet. Vägverket bedömer att det från effektivitetssynpunkt
kan motiveras att verket svarar för all insamling, granskning och
dataregistrering av trafikolycksuppgifter. SCB anför dock att om all manuell
behandling av olycksuppgifterna överförs till vägverket bör SCB ha
möjlighet att löpande kontrollera materialets kvalitet.

Förslaget om att den officiella statistikproduktionen skall utföras av
SCB genom överföring av information om de polisrapporterade olyckorna
från vägverkets databas mottas positivt av såväl vägverket som SCB. SCB
tillägger att det är viktigt att SCB också får tillgång till den registrerade
grundinformationen om trafikolyckorna för att få möjlighet till samkörningar
med andra register, som t. ex. körkortsregistret och bilregistret.

SCB tillstyrker vidare att den officiella statistiken över trafikolyckor

Förs. 1984/85:23

utvidgas till att omfatta olyckor som medfört både personskada och/eller
egendomsskada, om ett allmänt behov av detta framkommer i den föreslagna
översynen av statistikbehovet.Polisrapporteringen av olyckor som
enbart lett till egendomsskada är betydligt sämre än av olyckor som medfört
personskador. SCB förordar därför att regelbundet återkommande
undersökningar görs för att belysa statistikens täckning och representativitet.

Landstingsförbundet bekräftar uppgifterna i rapporten att hälso- och
sjukvården har unik tillgång till basdata vilka inte utnyttjats i den officiella
statistiken. Med en förbättrad och mer samlad basinformation som utgångspunkt
är det möjligt för landstingen, anför förbundet, att på olika sätt
medverka i trafiksäkerhetsarbetet, framför allt när det gäller bedömningen
av olyckornas medicinska och sociala effekter för befolkningen.

Vägverket och länsstyrelsen i Östergötlands län instämmer i rapportens
förslag att den officiella statistiken bör kunna kompletteras med sjukvårdsstatistik
över skadade personer och eventuellt även med försäkringsanmälda
olyckor. Dessutom är enligt vägverket trafikdata angelägna för att
man skall kunna beräkna olycksrisker. SCB har i remissvaret förklarat sig
beredd att närmare undersöka möjligheterna att utnyttja patientstatistiken
och annan statistik för en förbättrad kartläggning av trafikoffren.

2.2.7 Förslaget om en dokumentationsrntin

Försäkringsbranschens trafiksäkerlietskommitté finnér idén med en do kumentationsrutin

för trafiksäkerhetsarbetet tilltalande liksom förslaget att
man bör låta statens väg- och trafikinstitut och transportforskningsberedningen
vidareutveckla denna idé.

Även socialstyrelsen har med tillstyrkan uttalat sig om förslagspunkten.
En central dokumentationsbank skulle enligt styrelsen sannolikt höja kvaliteten
och effektiviteten på trafiksäkerhetsarbetet eftersom faktasökandet
skulle underlättas. Styrelsen efterlyser en publikation i vilken forskare
kunde publicera sina arbeten och där fortlöpande information kunde lämnas
om aktuella trafiksäkerhetsfrågor. En sådan publikation borde förslagsvis
utges av statens väg- och trafikinstitut.

Vägverket däremot anser att det knappast finns behov av en utredning
om en dokumentationsrutin. Det bör åligga varje myndighet och organisation
att följa upp effekterna av och kostnaderna för sitt trafiksäkerhetsarbete
och att på förfrågan redovisa dessa.

2.2.8 Förslaget om en bättre redovisning av trafiksäkerhetsarbetets kostnader
och effekter

Såväl vägverket som Försäkringsbranschens trafiksäkerhetskommitté
delar uttryckligen rapportens slutsats att kostnader och effekter som är
hänförliga till trafiksäkerhetsarbetet bör anges i större utsträckning än
hittills. Trafiksäkerhetskommittén ansluter sig till förslaget att rådet för

Förs. 1984/85:23

samordning och planering bör ta sig an denna uppgift och tillse att man
successivt vinner ökad kunskap om olika trafiksäkerhetsinsatsers kostnader
och effekter. Vägverket erinrar om att verket för sin del alltsedan
början av 70-talet byggt upp ett planeringssystem som baseras på samhällsekonomiska
effekter av olika åtgärder.

2.3 Övriga synpunkter

I det följande återges ett par av de synpunkter som framkommit under
remissbehandlingen och som saknar direkt anknytning till i rapporten
framlagda förslag.

Socialstyrelsen pekar på att frågan om utbildning av personal och funktionärer,
vilka medverkar vid beslut om och genomförande av trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder, inte har beaktats. Trafiksäkerhetsverkets råd för
samordning och planering borde enligt styrelsen utreda denna fråga.

NTF vill påkalla ytterligare en ändring i trafiksäkerhetsverkets instruktion,
nämligen i vad gäller verkets åliggande att informera allmänheten i
trafiksäkerhetsfrågor. Denna föreskrift bör formuleras så att de begränsningar
i verkets informationsuppgift som numera föreligger enligt statsmakternas
beslut klart framgår. NTF ser det som en angelägen åtgärd att
ansvarsfördelningen mellan verket och NTF i fråga om trafiksäkerhetsinformationen
på detta sätt läggs fast.

Förs. 1984/85:23

Innehållsförteckning Sida

Revisorernas förslag

1 Sammanfattning 1

2 Genomförd granskning 2

3 Revisorernas överväganden 4

3.1 Samordningen av trafiksäkerhetsarbetet 4

3.2 Statistiken över vägtrafikolyckor 7

3.3 Trafiksäkerhetsarbetets kostnader och effekter 9

4 Hemställan 10

Bilaga

1 Rapporten 11

1.1 Bakgrund och syfte 11

1.2 Trafiksäkerhetsarbetets organisation 12

1.3 Samordningen av trafiksäkerhetsarbetet 13

1.4 Statistiken över vägtrafikolyckor 14

1.5 Övriga granskningsresultat 16

1.6 Förslagen 17

2 Remissyttrandena 17

2.1 Allmänna synpunkter på rapporten 17

2.2 Synpunkter på framlagda förslag 18

2.2.1 Förslaget om rådet för samordning och planering 18

2.2.2 Förslaget om att trafiksäkerhetsverkets samordningsfunktion
måste slås fast klarare i verkets instruktion

m. m 19

2.2.3 Förslaget om att ett planerings- och styrsystem för trafiksäkerhetsarbetet
bör successivt utvecklas av rådet .... 19

2.2.4 Förslaget om att förekommande dubbelarbete skall avvecklas
i takt med att trafiksäkerhetsarbetet samordnas 20

2.2.5 Förslaget om förstärkning av trafiksäkerhetsverkets resurser
för samordning 21

2.2.6 Förslaget om viss översyn av statistikbehov och statistikproduktionens
rutiner 21

2.2.7 Förslaget om en dokumentationsrutin 23

2.2.8 Förslaget om en bättre redovisning av trafiksäkerhetsarbetets
kostnader och effekter 23

2.3 Övriga synpunkter 24

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985