Förs. 1984/85:13 (Framställning / redogörelse 1984/85:13)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förs. 1984/85:13

Förslag
1984/85:13

Riksdagens revisorers förslag angående effektivitetsproblem vid utlokaliseringen
av statliga civila myndigheter

1984-12-13
Till riksdagen

1 Sammanfattning

Riksdagens revisorer har granskat ett antal från Stockholmsområdet
utlokaliserade centrala myndigheter. Syftet med granskningen har varit att
få belyst hur myndigheternas möjligheter att effektivt fullgöra sina uppgifter
påverkats av omlokaliseringen.

Omlokaliseringen fick i vissa avseenden positiva effekter för myndigheternas
verksamhet. Det har emellertid visat sig att många av de förutsedda
problemen underskattats. Detta gäller såväl kostnadssidan som varaktigheten
av problemen.

Revisorerna anser att de erfarenheter och synpunkter som framkommit
genom granskningen skall beaktas i det fortsatta arbetet på decentralisering
och eventuell omlokalisering av statlig verksamhet.

En sammanfattning av granskningsrapporten och remissutfallet lämnas i
bilaga till denna skrivelse.

2 Genomförd granskning

En omfattande omlokalisering av statliga centrala myndigheter från
Stockholmsområdet till ett antal orter ute i landet utfördes under tiden
1973-1982. Omlokaliseringarna grundade sig på två riksdagsbeslut från
resp. år 1971 och 1973 (prop. 1971:29, InU 15, rskr 196; prop. 1973:55,
InLI 22, rskr 220). Utflyttningen från Stockholm berörde 43 myndigheter
och omfattade drygt 10 000 tjänster. Antalet anställda (omräknat till heltidspersoner)
uppgick år 1983 enligt statistiska centralbyråns statistik över
statsanställda till närmare 10 600. Sammanlagt 16 orter fick ta emot de
utlokaliserade myndigheterna.

Den av revisorerna genomförda granskningen har inriktats på utlokaliseringens
inverkan på myndigheternas möjligheter att rationellt kunna
sköta sina ålagda uppgifter. Den baserar sig på uppgifter från 15 myndigheter.
Tre myndigheter, nämligen statens provningsanstalt (SP), statens löne1
Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 13

Förs. 1984/85:13

och pensionsverk (SPV) och skogsvetenskapliga fakulteten (SF) vid Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU), f.d. skogshögskolan, har ägnats en utförligare
studie.

De kommunal- och regionalekonomiska effekterna av utlokaliseringarna
har inte omfattats av granskningen.

1 rapporten har framhållits att det vid många omlokaliserade myndigheter
uppstod ett slags ”nytänkande” som stimulerat arbetet. Till denna
positiva psykologiska miljö medverkade de många, mestadels unga nyanställda,
liksom att man arbetar i ändamålsenliga förvaltningshus, laboratoriebyggnader
etc. Många av de problem som var förknippade med utlokaliseringen
visade sig emellertid ha underskattats. Detta gäller såväl kostnadskonsekvenserna
som problemens varaktighet.

De nya lokalerna och den oftast nya utrustningen innebar i de liesta fall
väsentliga förbättringar för de utflyttade myndigheterna. De stora investeringarna
i byggnader och utrustning medförde dock att myndigheterna fick
väsentligt ökade kapital- och hyreskostnader. Anmärkas bör emellertid att
denna förnyelse varit nödvändig för några av myndigheterna även om de
stannat kvar i Stockholmsregionen. Förhållandet att praktiskt taget all
utrustning förnyades vid omlokaliseringstillfället har fört med sig att en
stor del av den också måste ersättas under de närmaste åren.

Att upprätta nya och behålla gamla kontakter har försvårats efter utlokaliseringen.
Några myndigheter förlädes till orter långt bort från samarbetspartner
och kunder. Andra myndigheter fick en geografiskt ogynnsam
placering i förhållande till sin regionala och lokala organisation. De för de
utlokaliserade myndigheterna så betydelsefulla kontakterna med bl. a.
myndigheter och topporganisationer i Stockholm har blivit svårare att
upprätthålla efter utlokaliseringen. Myndigheternas utlokalisering till nya
orter har inneburit antingen förlorade kontakter eller höjda resekostnader.

Beträffande den skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet
visar granskningen att uppdelningen av f.d. skogshögskolans
verksamhet på tre orter innebär betydande problem och ökade kostnader.
Bland problemen märks svårigheten att upprätthålla samverkan mellan
utbildning och forskning inom den egna fakulteten. För fakultetens Umeådel
är det svårt att hålla tillräckliga kontakter med skilda samarbetspartner
i södra och mellersta Sverige.

Utredningsresultatet gav anledning till följande två förslag i granskningsrapporten.

— De generella besparingskraven bör övergångsvis sättas lägre för myndigheter
som genom omlokaliseringen fått sin verksamhet splittrad på
flera orter.

Förs. 1984/85:13

— De resultat som framkommit genom denna granskning bör beaktas i det
fortsatta arbetet med decentralisering och eventuell ny omlokalisering
av statlig verksamhet.

3 Revisorernas överväganden

Regionalpolitikens mål kan sammanfattningsvis sägas vara att skapa
förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landets olika
delar och att ge människor tillgång till arbete, service och en god miljö
oavsett var de bor i landet.

Som ett bland många medel att uppnå angivna mål genomfördes en
omfattande omlokalisering av statliga centrala myndigheter från Stockholmsområdet
till ett antal orter ute i landet. En utgångspunkt för det
arbete som delegationen för lokalisering av statlig verksamhet bedrev var
att de myndigheter som flyttade skulle fungera effektivt.

Då revisorerna enligt sin instruktion skall beakta grunderna för det
administrativa arbetets organisation och funktioner har granskningen avsett
att belysa de omlokaliserade myndigheternas möjligheter att effektivt
fullgöra sina uppgifter på de nya orterna.

En samlad utvärdering av de kommunal- och regionalekonomiska effekterna
har alltså inte gjorts vid den genomförda granskningen, då många av
de grundläggande politiska värderingar som ligger bakom beslutet om
omlokalisering svårligen låter sig översättas i ekonomiska termer.

Som en allmän bedömning vill revisorerna framhålla att omlokaliseringen
vid många myndigheter tycks ha lett till ett ifrågasättande av
etablerade organisationsformer och administrativa rutiner. Ett nytänkande
kom till stånd som verkade utvecklande på myndigheternas verksamhet.
Härtill bidrog i hög grad att många unga välutbildade tjänstemän nyanställdes
samt att man erhöll nya ändamålsenliga förvaltningshus, laboratoriebyggnader
och maskinutrustningar.

Många av de problem som var förknippade med utlokaliseringen visade
sig emellertid ha underskattats. Detta gäller såväl kostnadssidan som varaktigheten
av problemen. Enligt revisorernas mening kan iakttagna svårigheter
i många fall hänföras till det förhållandet att hela myndigheter överflyttades
till en ny miljö eller splittrades. Verksamheten gavs härigenom
inte möjlighet att på ett naturligt sätt successivt växa in i sin nya miljö.

Statens provningsanstalt utgör exempel på en uppdragsmyndighet som
vid omlokaliseringen från Stockholm till Borås fick starta med att bygga
upp en ny kundkrets. Omställningsprocessen blev ekonomiskt smärtsam.
Till detta bidrog även att myndigheten erhöll en utrustning som till vissa
delar var för avancerad för verksamheten i den nya kundmiljön.

Även av remissvaret från statens väg- och trafikinstitut framgår att

Förs. 1984/85:13

anpassningen på den nya lokaliseringsorten var förenad nied stora ekonomiska
problem. Härtill bidrog i inte ringa utsträckning de höga kostnaderna
för de nya lokalerna.

Skogsvetenskapliga fakulteten är exempel på en myndighet som har
samordningsproblem och som fått ökade kostnader som en följd av att
verksamheten är splittrad. Beträffande de samlade konsekvenserna av
splittrad verksamhet och de generella besparingskraven önskar revisorerna
peka på följande problem som redovisats såväl i remissvaret från
Sveriges lantbruksuniversitet som vid revisorernas besök på skogsvetenskapliga
fakulteten. Verksamheten vid fakulteten har blivit mer känslig för
resursförändringar. Detta hänger samman med att forskningen på en ort
för att bli effektiv kräver en viss minsta mängd personal och andra resurser.
Underskrids denna mängd blir den marginella negativa effekten av
en resursminskning mycket stor.

Revisorerna vill framhålla att riksdagens uttalande år 1982 (AU
1980/81:23, rskr 233) att det knappast är lämpligt att initiera en ny stor
lokaliseringsomgång på riksplanet har bekräftats genom granskningens
resultat. Om man vill uppnå en geografiskt jämnare fördelning av förvaltningen
är det enligt revisorernas mening viktigt att pröva andra vägar. En
väg är att decentralisera funktioner och verksamheter vid existerande
myndigheter. En annan väg är att ta till vara den större handlingsfrihet som
finns inför lokaliseringsbeslut om nya verksamheter. Ett aktivt förändringsarbete
efter dessa riktlinjer bör medverka till att stora och kostsamma
omställningsproblem undviks och att berörda verksamheter ges möjlighet
att på ett naturligt sätt växa in i miljö och arbetsuppgifter. Effektiviteten
kan därigenom främjas. Möjligheterna att decentralisera statlig verksamhet
övervägs för närvarande inom civildepartementet av en arbetsgrupp.

Revisorerna tar i det följande upp vissa i granskningsrapporten redovisade
mera avgränsade problem, som med olika styrka iakttagits vid
ett flertal myndigheter, och som bör beaktas i det vidare arbetet på omstrukturering
och eventuell omlokalisering av statlig verksamhet. De åsyftade
problemen återfinns främst inom det personaladministrativa området
och inom områdena samverkan och kontaktverksamhet.

I granskningsrapporten framhålls att möjligheterna att rekrytera viss
kvalificerad personal i nyckelbefattningar ofta kan vara sämre på de nya
orterna än i Stockholmsområdet. Detta förhållande bekräftades även vid
revisorernas besök i Kopparbergs län i juni 1984. En i revisorernas enkät
ofta nämnd orsak till högutbildades ovilja att flytta till en utlokaliserad
myndighet är att den i regel likaså högutbildade makan/maken har svårt att
få arbete på den nya orten.

Några remissmyndigheter tar upp problem som sammanhänger med den
föryngring av personalen som skedde vid utlokaliseringen. Ledighet av
familjeskäl har sålunda ökat betydligt. Att ersätta detta personalbortfall

Förs. 1984/85:13

med konsultinsatser eller tillfälliga anställningar kan vara svårt när samtidigt
ålagda besparingskrav skall uppfyllas.

Personalens låga medelålder medför vidare få pensionsavgångar och låg
personalomsättning. Till en låg personalomsättning bidrar också en mindre
orts begränsade arbetsmarknad. Den låga personalomsättningen kan medföra
svårigheter om ålagda besparingskrav framtvingar en neddragning av
verksamheten. Har dessutom kommunen byggt ut infrastrukturen för att
tillmötesgå krav från omlokaliserad verksamhet blir svårigheterna att genomföra
en neddragning av verksamheten ännu mer påtaglig. Resultatet
kan bli organisatoriska låsningar. Enligt revisorernas mening kan härigenom
en i sig önskvärd anpassning av verksamheten till en lägre nivå
kanske inte genomföras.

Av såväl granskningsrapporten som avgivna remissvar framgår att myndigheternas
möjligheter att samverka och hålla nära kontakt med verksamheter
av betydelse för de egna uppgifterna i vissa fall försvårats. Detta har
bl. a. lett till att behovet av arbetsresor ökat väsentligt. Statens jordbruksnämnd
anför att budgetåret 1982/83 var generaldirektören och cheferna för
fackenheterna på resande fot under i genomsnitt 90 dagar. Detta innebär
att närmare varannan arbetsdag tillbringades på annan plats än på tjänstestället.
Svårigheterna är, framhåller nämnden, till stor del en konsekvens
av att verksamheten i praktiken är splittrad på Jönköping och Stockholm.

När det gäller samordnings- och kontaktproblemen vill revisorerna särskilt
peka på de granskningsresultat som framkommit vid skogsvetenskapliga
fakulteten. I remissvaret från Sveriges lantbruksuniversitet har -liksom i granskningsrapporten — bl.a. följande problem framhållits som
besvärande.

- Intern samverkan inom fakulteten är svår att upprätthålla.

- Kostnaderna för driften, lärarresor. dubbel utrustning, dubblering av
vissa tjänster samt av gemensamma resurser såsom bibliotek, dataservice
och administration blir höga för både utbildning och forskning.

Av granskningsrapporten framgår att resor till sammankomster hittills i

mycket begränsad omfattning ersatts av telefonmöten som anses ha vissa
nackdelar. I 1971 års proposition angående omlokalisering av statlig verksamhet
gjordes den bedömningen att framtida, förbättrade kommunikationer,
inte minst inom teleområdet, skulle kunna lösa de kommunikationsproblem
som uppstår genom myndigheternas utlokalisering. Denna bedömning
synes emellertid enligt revisorernas uppfattning ännu inte ha
infriats. Ett bibehållande av vissa kontakter har fått betalas till priset av
inte helt obetydliga rese- och tidskostnader.

Myndigheternas utlokalisering till nya orter har alltså i vissa avseenden
inneburit bestående verksamhetsmässiga nackdelar. Dessa synes vara speciellt
påtagliga vid splittrade verksamheter.

Med anledning av de olika svårigheter som redovisats ovan har i granskningsrapporten
föreslagits att de generella besparingskraven övergångsvis

Förs. 1984/85:13

bör sättas lägre för myndigheter som genom omlokaliseringen fått sin
verksamhet splittrad på flera orter.

Granskningsresultaten ger sammanfattningsvis anledning till
följande överväganden och förslag.

Flertalet remissmyndigheter anser att förslaget i rapporten om lägre
besparingskrav är lämpligt eftersom det generella besparingskravet ofta
gör det svårt att komma till rätta med vissa av de påtalade nackdelarna.
Revisorerna vill i denna fråga inskränka sig till att hänvisa till sitt förslag
till riksdagen angående besparingsåtgärder i statsförvaltningen (Förs.
1982/83:8). I förslaget anförde revisorerna att den generella besparingsmetoden
borde ersättas av ett system med selektiva besparingsåtgärder i
kombination med klara politiska ställningstaganden i prioriteringsfrågor.

Som framgår av budgetpropositionen 1984 bilaga 15 Civildepartementet
pågår ett brett upplagt arbete som skall syfta till en förändring av statsförvaltningens
organisation och arbetsformer. Anpassningar skall ske till
ändrade ekonomiska förhållanden och till den tekniska utvecklingen. Avsikten
är att ett samlat program för den offentliga sektorns utveckling inom
vissa områden skall kunna färdigställas under loppet av år 1985. De resursproblem
eller problem av mera strukturell art som påvisats vid vissa
utlokaliserade myndigheter kan härvid komma att fa speciella lösningar.

Revisorerna vill slutligen framhålla att många erfarenheter av omlokaliseringen
inte låter sig generaliseras, då effekterna nära hänger samman
med respektive myndighets speciella uppgifter och verksamhetsmiljö. Vill
man närmare bedöma möjligheterna för eller effekterna av en omlokalisering
måste analysen ofta göras verksamhet för verksamhet eller t.o.m. per
ärendegrupp. Vissa av de ovan redovisade problemen tycks dock vara av
mera generell karaktär.

Enligt såväl LO som SACO/SR visar revisorernas granskning att beslut
om omlokaliseringar måste baseras på noggranna värderingar av för- och
nackdelar. Revisorerna delar denna uppfattning och anser det därför vara
angeläget att de erfarenheter som framkommit genom granskningen beaktas
i det fortsatta arbetet på decentralisering och eventuell omlokalisering
av statlig verksamhet. Även i framtida beslut om decentralisering och
eventuell omlokalisering måste naturligtvis de kommunal- och regionalekonomiska
konsekvenserna vägas in.

4 Hemställan

Revisorerna anser det angeläget att de erfarenheter av omlokaliseringen
som framkommit genom granskningen tas till vara i det fortsatta arbetet på
decentralisering och eventuell omlokalisering av statlig verksamhet.

Förs. 1984/85:13

På grund härav föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna
anfört om effektivitetsproblem vid utlokaliseringen av statliga
civila myndigheter.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Sture Palm (s). Allan Åkerlind (m). Bertil Jonasson (c). Ralf
Lindström (s). Wiggo Komstedt (m). John Johnsson (s). Birgitta Rydle
(m). Stig Josefsson (c). Wivi-Anne Radesjö (s). Margit Sandéhn (s). Anita.
Johansson (s) och Bengt Silfverstrand (s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Rolf Jensen och revisionsdirektören Folke
Marsh (föredragande).

På riksdagens revisorers vägnar

STURE PALM

Folke Marsh

Förs. 1984/85:13

Bilaga

RIKSDAGENS REVISORER Dnr 1980: 58

1984-12-13

Sammanfattning av rapport 1983/84:8 om efTektivitetskonsekvenser
av utlokaliseringen av statliga civila myndigheter och de remissyttranden
som avgetts över den

1 Rapporten

En omfattande omlokalisering av statliga centrala myndigheter från
Stockholmsområdet till ett antal orter ute i landet utfördes under tiden
1973-1982 med tyngdpunkten förlagd till åren 1975-1978. Omlokaliseringarna
grundade sig på två riksdagsbeslut från respektive år 1971 och
1973. Utflyttningarna från Stockholm enligt dessa beslut berörde 43 myndigheter
och omfattade drygt 10 000 tjänster. Det var 16 orter som fick ta
emot de utlokaliserade myndigheterna.

Den av revisorerna genomförda granskningen avser utlokaliseringarnas
inverkan på myndigheternas möjligheter att rationellt sköta sina ålagda
uppgifter. Den baserar sig på uppgifter från 15 myndigheter. Tre myndigheter,
nämligen statens provningsanstalt (SP), statens löne- och pensionsverk
(SPV) och skogsvetenskapliga fakulteten (SF) vid Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU), f.d. skogshögskolan, har ägnats en utförligare studie.
Vissa befattningshavare vid dessa tre myndigheter tillställdes ett enkätformulär
med frågor om utlokaliseringens effekter på myndigheterna.

De kommunal- och regionalekonomiska effekterna av utkjkaliseringarna
omfattas inte av granskningen.

Allmänt kan sägas att vid många omlokaliserade myndigheter uppstod
ett slags ”nytänkande” som stimulerat arbetet. Till denna positiva psykologiska
miljö medverkade de många, mestadels unga nyanställda, liksom
att man arbetar i ändamålsenliga förvaltningshus, laboratoriebyggnader
etc. Många av de problem som var förknippade med utlokaliseringen
visade sig emellertid ha underskattats. Detta gäller såväl kostnadssidan
som varaktigheten av problemen.

De nya lokalerna och den oftast nya utrustningen innebar i de flesta fall
väsentliga förbättringar för de utflyttade myndigheterna. De stora investeringarna
i byggnader och utrustning medförde dock att myndigheterna fick
väsentligt ökade kapital- och hyreskostnader. Förhållandet att praktiskt
taget all utrustning förnyades vid omlokaliseringstillfället har fört med sig
att en stor del av den också måste ersättas under de närmaste åren. Detta
kommer att medföra en ökad finansiell belastning, särskilt för vissa uppdragsmyndigheter.

Förs. 1984/85:13

Åren närmast före utlokaliseringen präglades av en mycket stor personalomsättning.
Endast en ringa del av den personal som fanns vid myndigheterna
vid tiden för utlokaliseringsbeslutet följde med till den nya orten.
Detta orsakade förlust av kunskaper och erfarenheter inom myndigheternas
verksamhetsområden. Stora resurser fick läggas ned på att utbilda den
nya personalen. Under de första åren efter utlokaliseringen minskade
därför effektiviteten kraftigt.

För de flesta typer av tjänster har de utlokaliserade myndigheterna just
nu inga påtagliga rekryteringsproblem. Möjligheterna att rekrytera viss,
kvalificerad personal är däremot ofta sämre på de nya orterna än de var i
Stockholm. En i enkäten ofta nämnd orsak till högutbildades ovilja att
flytta till en utlokaliserad myndighet är att den i regel likaså högutbildade
makan/maken har svårt att få arbete i den ort i vilken myndigheten är
belägen.

Att upprätta och upprätthålla de kontakter som är önskvärda för en
myndighets verksamhet har försvårats efter utlokaliseringen. Några myndigheter
förlädes till orter långt bort från samarbetspartner och kunder.
Andra myndigheter fick en geografiskt ogynnsam placering i förhållande
till sin regionala och lokala organisation.

De för de utlokaliserade myndigheterna så betydelsefulla kontakterna
med myndigheter, topporganisationer osv. i Stockholm har blivit svårare
att upprätthålla efter utlokaliseringen.

Resorna i tjänsten har för de utlokaliserade myndigheternas befattningshavare
blivit ett större problem än tidigare, av två skäl. För det första har
en ny, viktig grupp resor tillkommit — resorna till Stockholm. För det
andra har resor till många andra orter blivit mer komplicerade än tidigare
bl. a. genom att direktförbindelse ofta saknas.

Myndigheternas utlokalisering till nya orter har inneburit antingen förlorade
kontakter eller ett ökat antal resor. Ett bibehållande av vissa kontakter
har fått betalas till priset av inte helt obetydliga rese- och tidskostnader.

Några av de utlokaliserade myndigheterna lämnade övergångsvis eller
på obestämd tid kvar en enhet i Stockholm. Det ansågs vara nödvändigt för
verksamheten, men det kunde å andra sidan bli oekonomiskt.

Specialgranskningen har omfattat tre typer av myndigheter. Erfarenheten
visar

att en myndighet med utpräglade administrativa, fortlöpande och återkommande
göromål lättare kan anpassa sig på en ort utanför Storstockholm
(exempel statens löne- och pensionsverk),

att för konkurrensutsatta uppdragsmyndigheter det vid en omlokalisering
vanligen blir fråga om att åtminstone delvis byta kundkrets, en process
som lätt blir ekonomiskt smärtsam (exempel statens provningsanstalt)
samt

att myndigheter med vetenskaplig inriktning har få lämpliga lokalise -

Förs. 1984/85:13

ringsorter därför att dessa myndigheter är mycket beroende av närhet till
en vetenskaplig miljö av samma art som den i vilken de verkar (exempel
skogsvetenskapliga fakulteten).

Speciella iakttagelser gjordes vid skogsvetenskapliga fakulteten.
Uppdelningen av f.d. skogshögskolans verksamhet på tre orter har medfört
betydande problem och ökade kostnader för verksamheten. Bland
problemen märks svårigheten att upprätthålla samverkan mellan utbildning
och forskning inom den egna fakulteten. För fakultetens Umeådel är
det svårt att hålla tillräckliga kontakter med skilda samarbetspartner i
södra och mellersta Sverige.

Sveriges lantbruksuniversitet (inkl. skogsvetenskapliga fakulteten) är i
likhet med andra myndigheter ålagt krav på generella besparingar. För att
SLU skall kunna spara utan att samtidigt inskränka sin verksamhet eller
sänka kvaliteten på den, måste SLU utföra rationaliseringar. De rationaliseringar
som skulle ge de effektivaste besparingarna kan emellertid inte
göras av SLU på grund av att man är bunden av regionalpolitiska hänsynstaganden.

De utredningsresultat som i sammanfattning nyss redovisats gav anledning
till följande förslag.

- De generella besparingskraven bör övergångsvis sättas lägre för myndigheter
som genom omlokaliseringen fått sin verksamhet splittrad på
flera orter.

- De resultat som framkommit genom denna granskning bör beaktas i det
fortsatta arbetet med decentralisering och eventuellt ny omlokalisering
av statlig verksamhet.

2 Remissyttrandena

Yttranden över rapporten (1983/84:8) Effektivitetskonsekvenser av utlokaliseringen
av statliga civila myndigheter har lämnats av statens vägoch
trafikinstitut, statens jordbruksnämnd, statens provningsanstalt, domänverket,
statens löne- och pensionsverk, statens institut för personaladministration
och personalutbildning. Sveriges lantbruksuniversitet. Centralorganisationen
SACO/SR och Landsorganisationen i Sverige.

Bland dem som bereddes tillfälle att yttra sig över rapporten var Tjänstemännens
centralorganisation som dock i en skrivelse meddelade att man
avstod därifrån.

2.1 Allmänna synpunkter

I flertalet remissvar framhålls att den bild av utlokaliseringens konsekvenser
som ges i rapporten i huvudsak är riktig. I yttrandena uppehåller
man sig därför mest vid kompletterande upplysningar och kommentarer.

Förs. 1984/85:13

Landsorganisationen i Sverige (LO) har emellertid synpunkter på
granskningsärendets ämnesavgränsning. LO erinrar om att beslutsfattarna
vid tiden för utlokaliseringsbesluten var på det klara med att flertalet
myndigheter skulle få vidkännas vissa nackdelar, som till stor del skulle
vara av övergående natur. Dessa nackdelar förväntades dock komma att
kompenseras av de positiva kommunal- och regionalekonomiska effekter
som också förutsågs. Totalt sett väntade man att utlokaliseringarna skulle
bli till gagn för samhällets utveckling.

Enligt LO:s uppfattning måste en utvärdering av utlokaliseringarnas
effekter utgå från det bredare samhällsekonomiska betraktelsesätt som låg
till grund för utlokaliseringen. LO anser därför att det fortsatta arbetet med
decentralisering och eventuellt omlokalisering av statlig verksamhet bör
grundas på en utvärdering av både de kommunal- och regionalekonomiska
konsekvenserna och myndigheternas kostnads- och effektivitetsutveckling.

Centralorganisationen SACO/SR anser att rapporten visat att det behövs
en mycket noggrann värdering av för- och nackdelar och ett mycket
nära samarbete med de fackliga organisationerna inför beslut om omlokalisering
av statliga myndigheter.

Statens institut för personaladministration och utbildning (SIPU) framhåller
att den provkarta på hinder som utredningen redovisar har mer eller
mindre nära samband med omlokaliseringarna. Under alla förhållanden
speglar den svårigheter som möter myndigheter i förvandling.

2.2 Möjligheterna att behålla och rekrytera personal

I flera remissvar tas rekryterings- och anställningsproblem upp. Statens
provningsanstalt (SP) påminner om att man inledningsvis hade ett stort
rekryteringsbehov till anläggningen i Borås. 1 huvudsak kunde detta behov
utan alltför stora svårigheter täckas genom rekrytering från västra och
södra regionerna. När nu ca 6—8 år efter omlokaliseringen personalomsättningen
ökar, är det i första hand personer med en speciell kompetens som
lämnar organisationen. Ofta är SP starkt beroende av dessa personer och
behöver snabbt få in nya personer med ungefär motsvarande kompetens.
Det har visat sig vara svårt att lyckas med dessa rekryteringsfrågor. Många
hinder, bl. a. lönemässiga, finns för att rekrytera kvalificerad personal till
Borås. SP säger sig under de senaste åren fått erfara dessa problem och
betonar dem därför starkt.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) framhåller att rekryteringen till
forskarutbildning vid skogsvetenskapliga fakulteten har varit och fortfarande
är låg. Ett undantag utgör möjligheten att rekrytera jägmästare till
forskarutbildning i de mera tillämpade och tekniskt inriktade ämnena i
Umeå och Garpenberg. Anledningen till att de biologiskt inriktade ämnesområdena
i Uppsala har fatt svårare att rekrytera jägmästare till forskarut -

Förs. 1984/85:13

bildning är att utbildningen till jägmästare bedrivs huvudsakligen i Umeå
och Garpenberg. Enligt SLU har den nära kontakten med Uppsala universitet
samtidigt dock inneburit bättre förutsättningar att rekrytera naturvetare
till forskarutbildning.

Centralorganisationen SACO/SR anser att en alltför begränsad lokal
arbetsmarknad för de långtidsutbildade verkar hämmande på rekryteringsmöjligheterna.
Problemen förstärks genom att makan/maken ofta också är
långtidsutbildad och förvärvsarbetande.

Att det i rapporten angivna stora behovet av nyrekrytering vid utlokaliseringen
i flera fall har skapat en sned ålderssammansättning bland de
anställda betecknas av SACO/SR som en intressant iakttagelse. SACO/SR
anser att denna omständighet i kombination med en i övrigt smal arbetsmarknad
medför begränsade utvecklings- och karriärmöjligheter för de
anställda i de utlokaliserade myndigheterna.

Statens jordbruksnämnd och statens löne- och pensionsverk (SPV) har
tagit upp ett speciellt personalproblem som hänger samman med att de
utlokaliserade myndigheterna har ung personal bland de många nyrekryterade
och att många av dessa är kvinnor.

Sålunda innebar jordbruksnämndens flyttning till Jönköping att nämnden
fick yngre personal, vilket r sin tur har medfört att ca 10% av de
anställda (f.n. 16 personer) har varit och är graviditetslediga. Eftersom
nämnden måste betala lön för dessa personer även under deras frånvaro
medför detta antingen en avsevärd reduktion av arbetsstyrkan eller, i de
fall vikarie måste förordnas, dubbla lönekostnader.

SPV nämner att den låga genomsnittsåldern hos verkets personal för
med sig att det är vanligt med olika slag av frånvaro på grund av familjeskäl.
t.ex. vård av sjuka barn. Detta skapar ett resursbortfall som inte
sällan är svårersättligt genom de långa upplärningstider som ofta krävs.
SPV säger att den unga personalen och den stora andelen kvinnor också
har medfört ett oproportionellt stort antal ledigheter på grund av havandeskap.
Detta utgör — speciellt i besparingstider — även ett besvärande
ekonomiskt problem på grund av de uppkomna dubbla lönekostnaderna.
Det vore enligt SPV:s mening inte orimligt om de statliga myndigheterna
fick åtminstone viss kompensation för sådan frånvaro. Konsekvenserna
blir annars, som i SPV:s fall, mycket besvärande.

SPV framhåller att den låga personalomsättningen, som är en följd av
dels ung personal med få pensionsavgångar, dels den begränsade arbetsmarknaden
i Sundsvall, skapar speciella problem vid den personalavveckling
som i sin tur är en konsekvens av besparingskraven. Om verket inte
hade flyttats, skulle dessa problem med all säkerhet ha varit mindre. Det
vore enligt verkets mening önskvärt att statsmakterna beaktade detta
speciella fenomen.

Förs. 1984/85:13

2.3 Möjligheterna till kontakter och resor i tjänsten

Statens jordbruksnämnd fäster uppmärksamheten på att kontakterna
med Stockholm dominerar dess verksamhet. Nämnden framhåller att under
budgetåret 1982/83 kostade dess tjänstemäns resor mellan Jönköping
och Stockholm 480000 kr., vilket utgör 71 % av nämndens hela kostnad för
tjänstemännens resor (resande inspektörer ej medräknade). Generaldirektören
och cheferna för fackenheterna var på resande fot i genomsnitt 90
dagar. Motsvarande siffra för de ställföreträdande cheferna på fackenheterna
var 52 dagar.

Sveriges lantbruksuniversitet erinrar om de många lärarresorna mellan
skogsvetenskapliga fakultetens tre orter (Umeå, Uppsala och Garpenberg)
och de kostnader de åstadkommer.

2.4 Några exempel på uppdragsmyndigheters erfarenheter av utlokaliseringen Statens

väg- och trafikinstitut (VTI) instämmer i de slutsatser som dras i
rapporten, med det tillägget att konkurrensutsatta myndigheter på 10-15
års sikt, efter det att verksamheten och organisationen anpassats efter en
delvis ny kundkrets, blir relativt oberoende av lokaliseringsort. VTI:s
erfarenhet är dock att den process som föregår denna anpassning är förenad
med stora ekonomiska problem. Politikernas kunskap om och förståelse
för att problem i samband med en omlokalisering kräver mycket
långsiktiga, främst ekonomiska, åtgärder är därför viktig, enligt VTI.

Statens provningsanstalt (SP) framhåller att omlokaliseringen har haft
såväl positiva som negativa effekter. Det väsentliga för SP var de stora
nyinvesteringar som gjordes i samband med omlokaliseringen. Dessa investeringar
lade grunden för SP:s framtida verksamhet, oavsett valet av
lokaliseringsort.

2.5 Skogsvetenskapliga fakultetens uppdelning på tre orter

Här avses den del av skogsvetenskapliga fakulteten som motsvarar den
förutvarande skogshögskolan.

„ Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) uppehåller sig i sitt remissvar bl. a.
vid olägenheterna att ha verksamheten vid skogsvetenskapliga fakulteten
splittrad på tre orter. Fakultetens verksamhet har därför blivit mer känslig
för resursförändringar, hävdas i svaret. Forskning kräver, för att bli effektiv,
en viss minsta mängd personal och andra resurser. Detta gäller för var
och en av de tre orterna, vilket gör att man lätt får för små enheter.
Härigenom blir den marginella effekten - positiv eller negativ - av resursförändringar
mycket stor i organisationen.

I SLU:s yttrande sägs det vidare att splittringen på tre orter gör det

Förs. 1984/85:13

nödvändigt med dubblerad kompetens i vissa ämnen. Skogsforskningen är
till sin natur tvärvetenskaplig. Erfarenheter har visat att man t.ex. inte bör
försöka lösa ett skogstekniskt problem utan att samtidigt beakta de biologiska
konsekvenserna. Vidare behöver tillämpade skogsämnen som t.ex.
skogsskötsel stöd från mer grundläggande ämnen, i det aktuella fallet t.ex.
växtfysiologi, marklära och växtekologi. Kompetens i matematik och statistik
behövs som stöd för merparten av den forskning som bedrivs vid
fakulteten. Härav följer att kompetens i t.ex. matematik och statistik
måste finnas på alla tre lokaliseringsorterna.

SLU betonar att man kan skilja på den kompetens som skapar ny
kunskap inom ett ämnesområde (huvudkompetens) och den som i första
hand utnyttjas som stöd i annan verksamhet (stödkompetens). Ett ämne
som har sin huvudkompetens på en ort kan behöva byggas ut med stödkompetens
på de andra orterna. Detta leder till ökade kostnader för skogsvetenskapliga
fakulteten.

2.6 Lättnader i de av regeringen anbefallda besparingskraven

Några remissmyndigheter tar upp förslaget i rapporten om att de generella
besparingskraven övergångsvis bör sättas lägre för myndigheter som
genom omlokaliseringen fått sin verksamhet splittrad på flera orter. Statens
jordbruksnämnd konstaterar att utlokaliseringen för nämndens del
alltjämt medför både arbetsmässiga svårigheter och ökade kostnader. Detta
är till stor del en konsekvens av att nämndens verksamhet i praktiken är
splittrad på Jönköping och Stockholm, heter det vidare i svaret. De generella
besparingskraven gör det också svårt att komma till rätta med problemen.
Nämnden instämmer därför i rapportens förslag om nedsättning i
besparingskraven och önskar själv bli omfattad av en sådan nedsättning.

Statens löne- och pensionsverk (SPV) vill särskilt understryka behovet
av att sätta de generella besparingskraven lägre under en övergångstid för
de myndigheter som fått sin verksamhet splittrad på flera orter. SPV
menar att det finns även andra skäl för detta, exempelvis sådana ökade
kostnader för resor och kvalificerad utbildning som fordras för att verket
skall kunna nå och bibehålla nödvändig kompetens.

Sveriges lantbruksuniversitet anser att de kostnader som orsakats av
skogsvetenskapliga fakultetens splittring på flera orter inte kommer att
minska ens på längre sikt, varför ordet ”övergångsvis” i rapportens förslag
inte är motiverat.

Förs. 1984/85:13

Innehållsförteckning Sida

Revisorernas förslag

1 Sammanfattning 1

2 Genomförd granskning 1

3 Revisorernas överväganden 3

4 Hemställan 6

Bilaga

1 Rapporten 8

2 Remissyttrandena 10

2.1 Allmänna synpunkter 10

2.2 Möjligheterna att behålla och rekrytera personal 11

2.3 Möjligheterna till kontakter och resor i tjänsten 13

2.4 Några exempel på uppdragsmyndigheters erfarenheter

av utlokaliseringen 13

2.5 Skogsvetenskapliga fakultetens uppdelning på tre orter ... 13

2.6 Lättnader i de av regeringen anbefallda besparingskraven .. 14

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984