Förs. 1982/83:10 (Framställning / redogörelse 1982/83:10)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förs. 1982/83:10

Förslag
1982/83:10

om säkerhet och beredskap i riksdagen

Till riksdagen

Förslagets huvudsakliga innehåll

I förslaget underställs riksdagen vissa frågor om dess egen säkerhet i
fredstid och beredskap för ofärdstider.

Riksdagen föreslås godkänna vissa riktlinjer för behandling av säkerhetsoch
beredskapsfrågor. Riktlinjerna är av policykaraktär. Ansvaret inom
riksdagen för dess säkerhetsskydd och för beredskapsåtgärder som inte
ankommer på krigsdelegationens presidium föreslås åvila förvaltningskontoret.

Vidare anmäls överväganden beträffande organisation av förvaltningskontorets
centrala funktion för frågor om säkerhet och beredskap samt rörande
organisation för bevakning av riksdagens lokaler. Bevakningen förutsätts
liksom hittills ske med hjälp av både egna anställda och personal från
be vakningsbolag.

Slutligen redovisas överväganden beträffande vissa övriga frågor angående
säkerhet och beredskap. Härvid behandlas särskilt vilka regler som bör
gälla för tillträde till riksdagens lokaler. Under normalt fredstillstånd avses
gälla i princip samma regler som hittills.

1. Inledning

Våren 1980 bildades vid riksdagen en grupp - bestående av talmannen,
ordföranden i försvarsutskottet, riksdagsdirektören och förvaltningsdirektören
- för att bereda frågor om riksdagens beredskapsplanering. Beredningsgruppen
uppdrog åt en arbetsgrupp att närmare utreda frågorna kring
riksdagens beredskap och säkerhet.

Arbetsgruppen som tog sig namnet Arbetsgruppen för beredskapsfrågor
(AGB) överlämnade i en skrivelse den 1 februari 1982 sin rapport angående
riksdagens säkerhet och beredskap till beredningsgruppen (bilaga 1).

Enligt AGB:s skrivelse ger rapporten en grov helhetsbild av den
verksamhet som behövs på området. AGB föreslog

- att instruktionen för riksdagens förvaltningskontor ändras så att det av 2 §
framgår att en av uppgifterna för kontoret är att handlägga frågor angående
säkerhet och beredskap hos riksdagen,

- att förvaltningskontoret snarast tillförs en organisatorisk enhet för

1 Riksdagen 1982/83. 2 sami. Nr 10

Förs. 1982/83:10

säkerhets- och beredskapsfrågor med den ställning samt de uppgifter och
resurser som AGB förordar,

-att riksdagens bevakningstjänst organiseras på det sätt som AGB
förordar,

- att övriga uttalanden och synpunkter i rapporten får utgöra underlag och
riktlinjer för fortsatt arbete angående riksdagens säkerhet och beredskap.

Beredningsgruppen beslöt att med tillstyrkan överlämna arbetsgruppens
förslag till förvaltningskontoret för beredning och ställningstagande. Riksdagens
förvaltningsstyrelse beslöt den 21 april 1982 att beredningsarbetet
beträffande säkerhetsfrågorna m. m. skulle fortsätta inom förvaltningskontoret
så att förslag kunde presenteras för förvaltningsstyrelsen under hösten
1982. Förslag skulle därefter kunna läggas fram för riksdagen.
Arbetsgruppens rapport har remissbehandlats. Yttranden har lämnats

-socialdemokraternas, moderata samlingspartiets, centerns, folkpartiets
och vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupper

- riksdagens pressekreterare

- konstitutionsutskottets beredningsdelegation samt justitieutskottets, kulturutskottets
och jordbruksutskottets kanslier

- förvaltningskontorets följande enheter eller motsvarande nämligen intendenturenheten,
riksdagsbiblioteket, ADB-verksamheten, visningstjänsten
och redaktionen för tidningen Från Riksdag & Departement

- riksdagstjänstemännens fackliga organisationer, nämligen SACO/SRföreningen,
ST-föreningen och Statsanställdas förbunds avdelning 2203
(SF)

-Föreningen Riksdagsjournalisterna, som bifogat yttranden från en rad
massmediaföretag

- Bildleverantörernas förening
-Tidningarnas Telegrambyrå

- riksdagens byggnadskommitté.

2. Förvaltningsstyrelsens överväganden

2.1 Behandling av säkerhets- och beredskapsfrågor i riksdagen

2.1.1 Arbetsgruppens förslag

Enligt AGB kännetecknas den svenska riksdagen av stor öppenhet mot
allmänheten och mot representanter för massmedierna. Denna öppenhet
förutsätts bestå. Kontroll av in- och utpassering liksom andra säkerhetsåtgärder
måste emellertid vidtas redan under allmänt fredstillstånd.

Säkerhetsåtgärder bör enligt AGB avse dels skydd för riksdagens
verksamhet (integritet), dels personskydd för riksdagens ledamöter och
tjänstemän, dels skydd för lokaler, utrustning och sekretessbelagda uppgif -

Förs. 1982/83:10

ter. Vidare bör finnas planer och resurser för att snabbt kunna skärpa
säkerhetsåtgärderna.

Beredskapsåtgärder för riksdagens verksamhet under krigsfara,
omedelbar krigsfara och krig består enligt AGB främst av planering men
också av vissa förberedelser för att tillgodose de viktigaste behoven av
personal, materiel och tjänster. Härigenom skapas grundförutsättningar för
de beslut och åtgärder som kan krävas i ett aktuellt läge. Planering och
förberedelser i beredskapssyfte bör bedrivas med målet att riksdagen även
under svåra förhållanden skall kunna utöva sin verksamhet med största
möjliga säkerhet och kontinuitet. Beslut som ankommer på riksdagen skall
vid varje tillfälle kunna fattas i laga ordning och utan obehörig påverkan.
AGB räknar med att krigsdelegationen kommer att överta riksdagens
uppgifter vid omedelbar krigsfara. Särskilt beträffande krigsdelegationen
förutsätts beredskapsplaneringen anpassas till motsvarande planering för
regeringen.

AGB uttalar att frågor om riksdagens säkerhet och beredskap bör ha en
naturlig plats i bestämmelser, avtal, planering och utbildning för riksdagens
verksamhet. Arbetsgruppen anser det vara av grundläggande betydelse att
riksdagens förvaltningskontor arbetar med sådana frågor. Kontorets ansvar
och befogenheter i denna del bör enligt AGB framgå av dess instruktion.
AGB föreslår ändring i denna.

Arbetsgruppen anser att allmänheten redan i fredstid bör informeras om
att landet i orostider kommer att ledas från platser där statsmakterna är
skyddade och har handlingsfrihet.

2.1.2 Remissyttranden

Beträffande ambitionsnivå och policyför riksdagens säkerhet
och beredskap uttalar sig alla fem partigrupperna. Den socialdemokratiska
riksdagsgruppen förklarar sig medveten om den konflikt som kan uppstå
mellan å ena sidan behovet av ett tillförlitligt säkerhetsskydd och å andra
sidan allmänhetens, riksdagsledamöternas och tjänstemännens krav på en
öppen arbetsplats. Gruppen fortsätter: ”När det gäller riksdagens verksamhet
och materiella tillgångar kan dessa givetvis skyddas med en effektiv
säkerhetsorganisation. När det gäller de enskilda riksdagsledamöternas
personliga skydd får det inte överdrivas under själva vistelsen i riksdagshuset.
Ledamöterna vistas mer ute i samhället under fullgörandet av sitt
förtroendeuppdrag.” Beträffande beredskapsplaneringen framhålls vikten
av att ledamöternas bostadsservice också omfattas av sådan planering.
Riksdagsgruppen anser liksom AGB att det finns ett klart behov av
bestämmelser rörande säkerhetsskyddet inom den inre riksdagsförvaltningen.
Gruppen vill dock vidga behovet till att även omfatta de anställda i
partikanslierna och hos riksdagens entreprenörer.

Moderata samlingspartiets riksdagsgrupp anser att AGB:s uttalanden om

Förs. 1982/83:10

bevakningen inte strider mot dess programförklaring att riksdagens öppenhet
mot allmänheten och mot representanter för massmedierna skall bestå.
Riksdagsgruppen biträder därför AGB:s förslag.

Centerns riksdagsgrupp anser det vara viktigt att riksdagen även i
framtiden under fredstid präglas av största möjliga öppenhet. Besökande,
uppvaktningar, journalister, personer från partierna och folkrörelserna
måste precis som nu tillåtas röra sig på ett sådant sätt att man kan klara de
kontakter som är nödvändiga för deras arbete.

Folkpartiets riksdagsgrupp understryker att utformningen av säkerhetssystemet
måste beakta önskemålet att bevara riksdagens karaktär av öppenhet
och lättheten att nå kontakt med riksdagsmän och förvaltning. Detta
önskemål skall enligt riksdagsgruppen inte behöva stå i strid med åtgärder
som behövs för att ge ett tillfredsställande skydd mot allvarliga incidenter.

Vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp anser det vara viktigt att slå
vakt om den öppenhet som präglar riksdagen och de folkvaldas kontakt med
allmänhet och press. De åtgärder som AGB föreslår menar riksdagsgruppen
allmänt stör denna öppenhet. De kommer enligt dess mening att bidra till att
öka avståndet mellan riksdagen och väljarna. Generellt sett är det åtgärder
som krånglar till det för människor med fullt legitima syften - utan att ändå
utgöra skydd mot den som verkligen vill ställa till skada av något slag. De
föreslagna åtgärderna tycks, uttalar gruppen, bidra till ett slags spänning och
krångel som kan leda till eller provocera fram konfrontationer, händelser och
aktioner som minskar riksdagens säkerhet. Nuvarande säkerhetsanordningar
har enligt gruppen varit fullt tillräckliga. Vad gäller säkerheten i fredstid, i
det normala arbetet, bör AGB:s förslag och den grundinställning det
uttrycker inte ligga till grund för den praktik som skall utvecklas i det nya
riksdagshuset, slutar riksdagsgruppen.

Riksdagens pressekreterare understryker att frågor om tillträde till
riksdagshuset för journalister, organisation för riksdagens bevakning och
andra frågor som behandlas i hans yttrande inte kan ses som isolerade
spörsmål rörande säkerhet och beredskap. De åtgärder som AGB diskuterat
kan få stort inflytande på bl. a. riksdagens utåtriktade information. Inte
minst med tanke på det s. k. politikerföraktet bör åtgärder som innebär en
ökad slutenhet och ett ökat avstånd till press och allmänhet undvikas eller i
alla fall övervägas mycket noga.

Principen om riksdagens öppenhet understryks också i yttrandena från
konstitutionsutskottets beredningsdelegation och justitieutskottets kansli.

Ansvaret inom riksdagen för dess säkerhetsskydd och
beredskapsplanering berörs endast av konstitutionsutskottets beredningsdelegation.
Den framhåller att förvaltningskontoret inte har något
generellt bemyndigande av riksdagen att utfärda föreskrifter av det slag som
det nu är fråga om. Om förvaltningskontoret skall få rätt att meddela
säkerhetsföreskrifter måste beslut härom fattas av riksdagen. I annat fall får

Förs. 1982/83:10

säkerhetsföreskrifterna sorn sådana antas av riksdagen. Med hänsyn till det
intresse föreskrifter av detta slag har för allmänheten anser delegationen det
sistnämnda alternativet vara att föredra, i vart fall när det gäller föreskrifternas
allmänna del. Därigenom garanteras att frågorna blir föremål för en
allsidig genomgång och debatt.

2.1.3 Överväganden

De principer för behandling av frågor om riksdagens säkerhet och
beredskap som AGB förordat har inte mött några invändningar i remissyttrandena.
I många av dessa understryks behovet av att riksdagen även i
fortsättningen visar stor öppenhet mot allmänheten och mot representanter
för massmedierna. Invändningar om att öppenheten inte får tillräckligt
genomslag i sakfrågor där AGB tar ställning behandlas under 2.3 och
2.4.

Förvaltningsstyrelsen delar uppfattningen att riksdagens stora öppenhet
mot allmänheten och mot representanter för massmedierna bör bestå.
Ofrånkomliga säkerhetsåtgärder bör utformas så att de i minsta möjliga
utsträckning försvårar den mångsidiga politiska verksamhet som bedrivs i
riksdagens lokaler. Säkerhetsföreskrifter, bevakning och andra åtgärder
under normalt fredstillstånd bör utformas med denna utgångspunkt. Detta
utesluter inte en beredskap att förstärka säkerhetsskyddet om det uppkommer
ett påtagligt hot. Planeringen för sådana situationer liksom för
beredskapstillstånd, omedelbar krigsfara och krig bör bedrivas förutseende
och i huvudsak med den ambition som återfinns i inledningsavsnittet av
AGB:s rapport. De egentliga beredskapsförberedelserna medför i vissa fall
behov av en detaljerad planläggning vars aktualitet ständigt måste bevakas.
På andra områden bör det vara tillräckligt med en mer översiktlig planering
som utgångspunkt för improvisationer i ett genomförandeskede.

Föreskrifter för säkerhetsskyddet måste åtminstone delvis gälla alla som
arbetar eller har bostad i riksdagens lokaler.

Riksdagen föreslås godkänna de riktlinjer som förvaltningsstyrelsen nu
har angivit, att vara vägledande i arbetet för riksdagens säkerhet och
beredskap.

Förvaltningsstyrelsen finner det naturligt att förvaltningskontoret
har ett ansvar för riksdagens säkerhetsskydd och för beredskapsåtgärder
som inte krigsdelegationens presidium skall svara för. Detta ansvar bör
framgå av kontorets instruktion. Ansvaret måste enligt styrelsens uppfattning
vara förenat med rätt att meddela föreskrifter rörande säkerhet och
beredskap. Sådana föreskrifter måste självfallet bygga på den inriktning för
behandling av säkerhets- och beredskapsfrågor som riksdagen har godkänt.
Behovet av detaljreglering jämte kravet på snabba beslut i vissa lägen talar
för att regler och deras hantering bör ligga inom förvaltningsstyrelsens
beslutsområde.

Förs. 1982/83:10

Konstitutionsutskottets beredningsdelegation har påpekat att en rätt att
meddela föreskrifter för säkerhetsskydd endast kan tilläggas förvaltningskontoret
genom riksdagsbeslut.

Enligt instruktionen för förvaltningskontoret (2 § andra stycket) skall
kontoret utöver vissa angivna uppgifter utföra de uppgifter som åvilar eller
åläggs det enligt särskilda bestämmelser eller riksdagsbeslut. Eftersom den
pågående utredningen om förvaltningskontorets organisation kan väntas
utmynna i förslag under år 1983 om andra ändringar i instruktionen förordar
förvaltningsstyrelsen att ifrågavarande ansvar och rätt att meddela föreskrifter
nu tilläggs kontoret genom särskilt riksdagsbeslut. Instruktionsändringarna
kan i så fall beslutas senare och i ett sammanhang.

2.2 Organisation av förvaltningskontorets centrala funktion
för säkerhetsfrågor m. m.

2.2.1 Arbetsgruppens förslag

AGB föreslår att förvaltningskontoret snarast tillförs en organisatorisk
enhet för säkerhets- och beredskapsfrågor med den ställning samt de
uppgifter och resurser som AGB förordar. Förslaget bygger på en
rekommendation av rikspolisstyrelsen (bilaga 2).

Enligt AGB bör den föreslagna enheten vara fristående under förvaltningsdirektören.
Chefen för enheten bör vara riksdagens säkerhetschef.

Säkerhetsenheten bör enligt AGB handlägga alla frågor om säkerhetsskydd
för den inre riksdagsförvaltningen och vid behov lämna stöd i sådana
frågor till riksdagens verk. Enheten föreslås också vara sammanhållande
resurs för planläggning rörande riksdagens beredskap. Som sådan avses den
svara för förvaltningskontorets arbete med beredskapsfrågor och samarbeta
med sekreteraren i riksdagens krigsdelegation i frågor som särskilt gäller
delegationen. Den förutsätts handlägga frågor beträffande riksdagens
driftvärn. AGB räknar med att utbildning och information om säkerhet och
beredskap blir viktiga frågor för den nya enheten.

Enligt AGB får riksdagen med den föreslagna nya enheten tillräckliga
resurser för att bedriva en förutseende verksamhet rörande säkerhet och
beredskap. På kort sikt anser AGB att det krävs betydande insatser för att
höja nuvarande nivå samt för att anpassa säkerhet och beredskap till de
förutsättningar som kommer att gälla efter riksdagens återflyttning till
Helgeandsholmen.

För den nya enheten räknar AGB med fyra centralt placerade tjänster. Tre
av dessa motsvaras av befintliga och vakanta tjänster inom förvaltningskontoret.
Under säkerhetschefen bör enligt AGB finnas tjänster för två
kvalificerade handlägggare som biträder chefen. En av dessa bör vara
säkerhetschefens ställföreträdare. Av de två handläggarna avses en främst
handlägga frågor om säkerhetsskydd och vara chef för riksdagens bevak -

Förs. 1982/83:10

ningstjänst. Den andra handläggaren förutsätts främst ägna sig åt frågor om
riksdagens beredskap. Den fjärde tjänsten avses för kvalificerade biträdesgöromål.

2.2.2 Remissyttranden

Den centrala funktionen för arbete med frågor om säkerhet och beredskap
berörs endast i ett fåtal remissyttranden. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen
anknyter till behovet av säkerhetsskydd och menar att efter en
uppbyggnadsperiod kan en enhet med fyra mycket kvalificerade handläggartjänster
skapa en otymplig byråkrati. Vänsterpartiet kommunisternas
riksdagsgrupp finner det vara en överdrift att inrätta en särskild säkerhetsenhet
bestående av fyra till sex personer. En arbetsledare för den
vakthavande personalen kan enligt gruppens mening ha ställning som
säkerhetschef och däremot svarande utbildning. Förvaltningskontorets
intendenturenhet framhåller att det behövs ett smidigt, enkelt och väl
fungerande samarbete mellan den föreslagna enheten och främst intendenturenheten.
Vidare hävdas att den fjärde centralt placerade tjänstens
innehåll bör ytterligare studeras och avvägas. SF föreslår att en enhet för
säkerhets- och beredskapsfrågor tillförs förvaltningskontoret enligt AGB:s
förslag och att de högre tjänsternas antal anpassas till behovet efter antalet
egna anställda i bevakningstjänst.

2.2.3 Överväganden

Med hänsyn till den ökade betydelsen av säkerhets- och beredskapsfrågorna,
främst inom planeringsområdet, ansluter sig förvaltningsstyreisen till
AGB:s förslag om inrättande av en särskild enhet för sådana frågor även om
betänkligheter mot förslaget har framförts i några remissyttranden. Den
centrala funktionen bör i huvudsak ha de uppgifter som AGB har
förordat.

Med hänvisning till den pågående utredningen om förvaltningskontorets
organisation anser förvaltningsstyrelsen att funktionen t. v. bör inpassas i
denna organisation som en enhet direkt underställd förvaltningsdirektören.
Någon ändring av instruktionen för kontoret behöver inte göras nu.

Under 1982 har inrättats en ny tjänst för säkerhetschef hos riksdagen.
Innehavaren av tjänsten har tillträtt denna den 1 september 1982. För denne
bör finnas en ställföreträdande chef samt dessutom någon eller några tjänster
med centrala funktioner. De närmare övervägandena om antalet tjänster,
liksom tjänsternas innehåll, bör få göras av förvaltningsstyrelsen i annat
sammanhang. Alltjämt finns inom intendenturenheten tre vakanta tjänster
för arbetsledning inom säkerhetsområdet.

Det är viktigt att den nya funktionen smälter in i det löpande riksdagsarbetet
och betraktas som det service- och beredningsorgan som det avses
vara.

Förs. 1982/83:10

Förvaltningsstyrelsen vill peka på vikten av att samarbetsformerna i
förhållande till främst intendenturenheten noga övervägs och i någon form
dokumenteras. Detta eftersom intendenturenheten svarar för en mängd
frågor med nära säkerhetsanknytning som fordrar ett smidigt, enkelt och väl
fungerande samarbete mellan de båda enheterna.

Den föreslagna säkerhetsenheten kommer också att bli en viktig samrådspartner
för andra enheter. Det kan exempelvis gälla personalfrågor eller
upphandlingsfrågor där säkerhetsaspekten gör sig gällande.

2.3 Organisation för bevakning av riksdagens lokaler

2.3.1 Arbetsgruppens förslag

Bevakningen av riksdagens lokaler ombesörjs f. n. av såväl egen personal
som personal till ett varierande antal från ett bevakningsbolag.

Rikspolisstyrelsen har anfört argument för att riksdagens bevakning helt
överlåts till ett bevakningsbolag. Enligt myndigheten skulle härigenom
vinnas ökad effektivitet i bevakningen samt möjligheter till flexibel
personalstyrka, förstärkningar med kort varsel och samordning av personella
och tekniska resurser med andra stora och närliggande bevakningsobjekt.
AGB anser att rikspolisstyrelsen sammantaget har redovisat starka skäl för
att riksdagen skall gå över till bevakning helt med hjälp av bevakningsbolag.
Svagheter och svårigheter som finns i nuvarande system skulle kunna
undanröjas eller minska genom en sådan övergång.

AGB anser att riksdagens öppenhet måste beaktas när det gäller
organisationen för bevakning. Samtidigt finns enligt AGB behov av större
säkerhet vid passerkontrollen, högre beredskap vid incidenter av olika slag
och flexibilitet i bevakningstjänsten med hänsyn till riksdagens arbetsrytm.
Enligt AGB:s mening kan alla dessa krav tillgodoses om riksdagen för all
bevakning anlitar ett resursstarkt bevakningsbolag men också själv utövar en
fast ledning av bevakningstjänsten.

Eftersom många fler än de som har sina arbetsplatser i riksdagens lokaler
har legitim anledning att besöka dessa föreslår AGB att personalkontrollen
underlättas i de mest utnyttjade ingångarna genom att riksdagen där håller
egna arbetsledare med särskilt stor personkännedom och goda kunskaper om
pågående aktiviteter.

AGB understryker att riksdagen själv skall leda bevakningstjänsten
genom sin säkerhetsenhet. De fyra till sex tjänstemän för arbetsledning i
vissa ingångar som AGB räknar med föreslås administrativt tillhöra
säkerhetsenheten.

Förs. 1982/83:10

2.3.2 Remissyttranden

De flesta remissyttranden som behandlar frågan om organisationen för
bevakning pekar på vikten av att servicen inte försämras i förhållande till den
nuvarande. Det framhålls att det är viktigt att den som möter besökande har
stor personkännedom och goda kunskaper om pågående aktiviteter i
riksdagshuset.

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen är medveten om att ojämnheten
i behovet av bevakningspersonal är ett problem men menar att servicen mot
besökare bör kunna skötas av riksdagens egen personal. Ökade speciella
behov bör kunna klaras av specialutbildad personal från bevakningsbolag.

Centerns riksdagsgrupp understryker betydelsen av att egna tjänstemän
också i framtiden sköter passerkontrollen i de mest frekventerade ingångarna
till riksdagens lokaler.

Vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp ser i AGB:s rapport inte
något bärande skäl för att bevakningen helt skall handhas av personal i ett
bevakningsbolag. Den nu fast anställda bevakningspersonalen visar enligt
riksdagsgruppen ett mycket gott omdöme vid passerkontrollen. Om ett bolag
anlitas har riksdagen enligt gruppen ingen kontroll över att man får personal
som har möjlighet att utveckla de personkontakter som riksdagens fast
anställda har. Riksdagsgruppen vill ha all bevakningspersonal direkt anställd
av riksdagen. Detta är enligt gruppens mening bättre för riksdagens
öppenhet men också effektivare från säkerhetssynpunkt.

Justitieutskottets kansli framhåller att AGB :s motivering för att gå över till
bevakning helt med hjälp av bevakningsbolag inte gör ett övertygande
intryck. Det har inte visats att nuvarande ordning är behäftad med särskilt
påtagliga svagheter och svårigheter.

Jordbruksutskottets kansli förordar att kontrollen av in- och utpassering i
största möjliga utsträckning utförs av riksdagens egen personal. De som
fullgör dessa funktioner är i viss mån ”riksdagens ansikte” mot allmänheten.
Liknande synpunkter framförs av riksdagens pressekreterare.

Intendenturenheten anför att bevakningsorganisationen bör bemannas
med egen personal i full utsträckning i de entréer som är representativa för
riksdagen och utnyttjas kontinuerligt. Personal från bevakningsbolag kan,
enligt enhetens mening, anlitas för bevakningstjänst med speciella uppgifter
och oregelbunden verksamhet (bevakningscentral, läktare jämte entré,
nattbevakning, ronderingar och tillfälliga behov) samt som personalreserv.
På så sätt skulle egen personal vara i de stora entréerna under dygnets
”aktiva” tid.

Det som här har redovisats som intendenturenhetens synpunkter är en
sammanställning av synpunkter som kommit fram efter genomgång med
nuvarande bevakningspersonal. Intendenturenhetens chef anför som egna
synpunkter att han i stort delar den uppfattning som har anförts och anser att

Förs. 1982/83:10

synpunkterna beträffande personalsammansättningen är väl avvägda och
motiverade. Den avvägning som i yttrandet har gjorts mellan egen
bevakningspersonal och inhyrt bevakningsbolag bygger på den erfarenhet
som vunnits under de senaste fem sex åren vid Sergels torg. Enhetschefen
fortsätter: ”Jag är självfallet medveten om den inriktning mot egen
personalbemanning för bevakningstjänsten som RFK och SF för några år
sedan arbetade efter. De erfarenheter som därefter gjorts talar emellertid
emot en i alla stycken egen bemanning främst av följande skäl:

o Stora olikheter i bevakningstjänstens uppgifter, omfattning och tidsutläggning.

o Olika krav på utbildning och inriktning av personalen beroende på
tjänstens art.

o Personalbehov för ersättning vid sjukdom och annan ledighet (överanställning).

o Ojämn inbördes arbetspassindelning.

0 Svårigheter vid personalutbyten mellan personella och tekniska bevakningsuppgifter.

Det praktiska bevakningsarbetet på platsen efter återflyttningen får på sikt
lämna ytterligare erfarenheter beträffande fördelningen mellan egen och
anlitad personal i bevakningstjänst.”

Riksdagens SACOISR-förening menar att starka skäl talar för att riksdagen

1 möjligaste mån håller sig med egen bevakningspersonal, detta både från
säkerhetssynpunkt och för att man inte alltför ofta skall behöva byta folk på
viktiga bevakningspunkter. Föreningen pekar också på att egen personal
förväntas bli bättre förtrogen med riksdagens speciella arbetsförhållanden
och känna en samhörighet och ett ansvar på ett annat sätt än en anställd i ett
bevakningsföretag.

SF föreslår att all bevakningspersonal skall anställas direkt av riksdagen
och att den ges en grundlig utbildning för den speciella slags bevakning som
krävs i riksdagen. SF anser att en blandning med egen personal och
vaktbolagspersonal inte är lämplig då det kan uppstå misshälligheter mellan
dessa grupper på sätt som enligt SF skedde när riksdagen flyttade till
riksdagshuset vid Sergels torg. Enligt SF torde kostnaderna för anlitande av
bevakningsbolag bli betydligt större än för bevakning med egen personal.

2.3.3 Överväganden

Inom förvaltningskontorets intendenturenhet finns en bevakningsfunktion
med tolv tjänster för bevakning vid de olika portarna till riksdagens
lokaler. För bemanning av larmcentral, bevakning på vissa platser och under
nätter, lördagar och söndagar samt visst annat stöd anlitar riksdagen ett
bevakningsbolag. I ett flertal remissyttranden förordas att den nuvarande
ordningen för bevakning behålls i så stor utsträckning som möjligt. Från

Förs. 1982/83:10

många håll betonas att riksdagens öppenhet och service är viktiga att behålla
på samma höga nivå som f. n.

Förvaltningsstyrelsen anser mot denna bakgrund att riksdagen efter
återflyttningen till Helgeandsholmen bör bemanna de av riksdagsledamöter
och tjänstemän mest använda portarna med egen personal. Från bevakningsbolag
anlitas personal för bevakningscentral, läktare jämte entré, nattbevakning,
ronderingar och tillfälliga behov, t. ex. för att ersätta riksdagsanställd
bevakningspersonal vid sjukdom eller semester.

Förvaltningsstyrelsens förslag innebär att man i stort sett behåller
nuvarande ordning. Erfarenheterna av denna är goda och samarbetet mellan
riksdagens och bevakningsbolagets personal fungerar väl. Portarna i
riksdagshuset mot Riksgatan och porten till ledamotshuset bör enligt
förslaget bemannas helt med egen personal. När riksmöte inte pågår, för
nattbevakning och tillfälliga behov t. ex. i samband med sjukdom skall dock
bevakningsbolag kunna anlitas även i dessa portar.

Styrelsen understryker att bevakningstjänsten i sin helhet bör ledas av
riksdagens centrala funktion för säkerhetsfrågor, som självfallet bör beakta
möjligheterna till samordning med närliggande bevakningsobjekt.

Personalen vid det bevakningsbolag som riksdagen efter upphandling
anlitar - och som bolaget med ledning av riksdagens krav avser att helt eller
delvis placera vid riksdagen - bör ges särskild utbildning om riksdagens
arbetssätt m. m. Det skall förutsättas att personal från bolaget som
motsvarar riksdagens krav tjänstgör hos denna med stor kontinuitet.

2.4 Övriga synpunkter

2.4.1 Arbetsgruppens förslag

AGB föreslår att övriga uttalanden och synpunkter i rapporten Riksdagens
säkerhet och beredskap får utgöra underlag och riktlinjer för det
fortsatta arbetet. I denna del har AGB beträffande normalt fredstillstånd
berört bl. a.

o regler för tillträde till riksdagens lokaler
o hantering av hemliga handlingar

o resurser för brandsläckning och första hjälpen vid olycksfall m. m.
o resurser för larm om brand m. m.

Beträffande planering för verksamheten under beredskapstillstånd har
AGB lämnat synpunkter på bl. a.

o personalplaneringen

o beredskapen hos riksdagens service- och stödfunktioner
o riksdagens driftvärn.

Förs. 1982/83:10

AGB har också uttalat sig om planeringen för snabbt uppkommande lägen
med krigsfara och om planeringen för verksamheten vid omedelbar krigsfara
eller krig. Vidare har AGB något kommenterat verksamheten under
beredskapstillstånd och vid omedelbar krigsfara eller krig. I särskilda avsnitt
har behandlats personalfrågor samt lokaler och materiel.

Beträffande tillträde till riksdagens lokaler har AGB övervägt
vilka huvudregler som bör gälla. Enligt nuvarande regler medges fritt
tillträde till riksdagens lokaler för riksdagens ledamöter och anställda samt
alla andra som permanent har sin arbetsplats där. Tillträde i övrigt medges
alla som är igenkända av bevakningspersonalen eller uppger ett godtagbart
ärende, t. ex. att delta i sammanträde med kommitté eller att ha ett avtalat
sammanträffande med ledamot eller tjänsteman i riksdagen. Vidare medges
tillträde för den som åberopar svensk yrkeslegitimation som journalist.

Det sammanlagda antalet journalister som utnyttjar sina möjligheter att
komma in i riksdagens lokaler har enligt AGB uppskattats till 300-400.
Särskilt många vistas där samtidigt i samband med regeringsombildningar
och liknande händelser. Äver. känsliga utrymmen har då blivit överhopade
och mer eller mindre blockerade av fotografer och andra journalister. Detta
anser AGB vara negativt från säkerhetssynpunkt.

AGB har övervägt om riksdagen borde begränsa den allmänna tillträdesrätten
för journalister till det 50-tal som nu har och vid återflyttningen till
Helgeandsholmen får arbetsplatser i riksdagens lokaler. Arbetsgruppen
förordar emellertid inte en sådan begränsning under normalt fredstillstånd.
AGB pekar i stället på möjligheten att begränsa den allmänna tillträdesrätten
för journalister med ett ”ackrediteringssystem” av det slag som finns i
flera andra länders parlament. Arbetsgruppen förordar att ett sådant system
införs.

I övrigt räknar AGB med att tillträde till riksdagens lokaler under normalt
fredstillstånd skall medges efter i huvudsak samma principer som nu gäller.
Arbetsgruppen rekommenderar att den som tillhör riksdagen och anordnar
ett sammanträde i vilket även utomstående deltar skall vara skyldig att lämna
förteckning över dem som skall delta i sammanträdet.

Beträffande riksdagens lokaler på Helgeandsholmen nämner
AGB bl. a. att talmans- och statsrådskorridorerna liksom vid Sergels torg
inte kommer att vara tillgängliga för envar. För intervjuer med talman och
statsråd bör enligt arbetsgruppens mening utses några rum som är väl belägna
i förhållande till talmannens korridor och statsrådskorridoren men inte
tillhör någon av dessa. I fråga om allmänhetens läktare uttalar AGB att en
metalldetektor enligt arbetsgruppens mening skulle effektivisera och förenkla
kontrollen före inpassering till läktaren.

Förs. 1982/83:10

2.4.2 Remissyttranden

AGB:s synpunkter påtillträdesbestämmelserna har tagits upp i
många remissyttranden. Beträffande journalisternas tillträde till riksdagshuset
anser centerns och folkpartiets riksdagsgrupper att det är viktigt att
massmediernas representanter ges goda möjligheter att utföra sitt arbete.
Vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp anser att ett ackrediteringssystem
för journalister inte är behövligt och att det skulle skapa betydande
praktiska svårigheter. Även riksdagens pressekreterare och justitieutskottets
kansli vänder sig mot förslaget om ett ackrediteringssystem. Pressekreteraren
diskuterar olika möjligheter att utforma ett sådant system och gör också
internationella jämförelser. Utskottskansliet förordar individuell prövning
hellre än ackreditering även vid ett skärpt läge. Föreningen Riksdagsjournalisterna
motsätter sig ett ackrediteringssystem. Enligt föreningens mening
skulle ett sådant påtagligt försvåra journalistiskt arbete i riksdagen.
Bildleverantörernas förening rekommenderar att tillträde medges var och en
som visar upp svensk yrkeslegitimation som journalist eller pressfotograf.
Föreningen förklarar sig förstå att under beredskapstillstånd måste gälla
skärpta säkerhetsbestämmelser även för journalister och fotografer. TT
hävdar att om ackrediteringssystemet blir verklighet måste så gott som alla
100 journalister på TT i Stockholm söka ackreditering.

När det gäller övriga synpunkter på tillträdesbestämmelserna anser den
socialdemokratiska riksdagsgruppen och justitieutskottets kansli att det är
praktiskt omöjligt att i förväg skriftligen uppge alla deltagare i ett sammanträde
i riksdagens lokaler. Enligt riksdagsgruppen borde det räcka att
entréerna har kännedom om vilka sammanträden eller besöksgrupper som
väntas och vart de skall. Moderata samlingspartiets riksdagsgrupp anmäler
samma svårigheter och vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp hävdar
att riksdagen måste ha ett meddelarskydd som innebär att personer med vissa
informationer till någon riksdagsledamot, till en arbetsgrupp i en riksdagsgrupp,
till någon i ett gruppkansli osv. skall kunna komma till sammanträde
utan att det förs anteckning om att den eller den har besökt det eller det
partiet. Detta har enligt riksdagsgruppen att göra såväl med den personliga
integriteten som med riksdagens möjligheter till förtrolig information.

I det följande kommer också att redovisas några remissynpunkter
beträffande de nya lokalerna efter återflyttningen till Helgeandsholmen.
Ytterligare några synpunkter kommer att nämnas i samband med förvaltningsstyrelsens
överväganden.

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen ställer sig tveksam till tanken på
att använda en metalldetektor för att förenkla kontrollen vid inpassering till
allmänhetens läktare. Vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp anser
en sådan användning obehövlig. Justitieutskottets kansli ifrågasätter om inte
användning av metalldetektor kräver lagstiftning. Även lämpligheten
ifrågasätts. Byggnadskommittén anmäler att frågan har behandlats i kom -

Förs. 1982/83:10

mittén och dess säkerhetsgrupp och därvid avvisats som permanent
installation. Åtgärden har inte heller medtagits i projekteringen.

Att utnyttja särskilda välbelägna rum för intervjuer med talman och
statsråd förefaller Föreningen Riksdagsjournalisterna vara mycket opraktiskt
för i första hand statsråden. Oavsett var och hur talmannens kontakter med
partiledarna kommer att äga rum vid regeringsbildningar måste journalister
och fotografer nära kunna följa händelseutvecklingen, framhåller föreningen,
som vidhåller ett tidigare krav på att journalister med giltig legitimation
utan angivande av ärende skall få tillträde till statsrådskorridoren. Presssekreteraren
ser också nackdelar med särskilda intervjurum. Enligt TT torde
det inte vara möjligt att försöka hänvisa alla intervjuer med partiledare till
särskilda rum i närheten av statsrådskorridoren. Byggnadskommittén
upplyser att sammanträdesrum för ändamålet finns tillgängliga i omedelbar
anslutning till talmännens korridor och statsrådskorridoren.

2.4.3 Överväganden

AGB har i rapporten lämnat förslag och synpunkter i ett antal delfrågor
om säkerhet och beredskap i olika lägen. I en rad frågor har synpunkterna
karaktär av exempel på vad en beredskapsplanering kan behöva omfatta.
Förvaltningsstyrelsen tar i detta sammanhang främst ställning i frågor av
principiell betydelse. Övriga förslag och synpunkter av AGB och i
remissyttrandena bör få ingå i underlaget för fortsatt arbete inom riksdagsförvaltningen.

Riksdagen måste självfallet ha regler för t i 111 r ä d e till sina lokaler. Vem
som vill kan inte medges tillträde. Reglerna måste vara i linje med principen
om riksdagens öppenhet. De måste också vara entydiga och tillämpliga på
sådant sätt att de inte skapar onödig byråkrati eller berättigad irritation.

För normalt fredstillstånd förordar förvaltningsstyrelsen att tillträde till
riksdagen medges den som har sin arbetsplats där eller eljest är igenkänd som
behörig samt den som uppger sig vilja träffa en bestämd ledamot eller
tjänsteman. Besöksmottagaren kontaktas för kontroll att besökaren kan tas
emot. Om sådan bekräftelse inte går att få skall besökaren normalt följas till
besöksmottagaren.

Den som visar svensk yrkeslegitimation som journalist eller pressfotograf
bör alltid medges tillträde till riksdagens lokaler under kontorstid samt andra
tider i anslutning till sammanträden med kammaren eller något utskott.
Detsamma bör gälla i samband med andra särskilda aktiviteter av intresse för
massmedierna såsom presskonferenser och vissa partimöten. Representanter
för de massmedier som har sin arbetsplats i riksdagshuset har dessutom i
princip obegränsad rätt till tillträde även vid andra tidpunkter. För övriga bör
den ovan redovisade ordningen ge fullgoda möjligheter till bevakning av
riksdagsarbetet. Det finns enligt förvaltningsstyrelsens mening inte tillräck -

Förs. 1982/83:10

liga skäl att införa ett ackrediteringssystem för journalister eller att planera
för ett sådant system.

Utländska journalister bör medges tillträde till riksdagens lokaler enligt
regler som förvaltningsstyrelsen beslutar efter samråd med utrikesdepartementet.

Särskilda skäl kan självfallet föranleda att en journalist eller en annan
person inte skall medges tillträde, t. ex. att vederbörande uppträder hotfullt
eller är berusad.

Legitimation bör kunna avkrävas om det finns särskild anledning, t. ex.
om någon som inte är igenkänd anför skäl för särbehandling vid inpasseringen.

En besökare vars enda ärende är att ta del av någon offentlig handling får
inte avkrävas legitimation. Som överbibliotekarien har påpekat finns
möjlighet att ge riksdagsbibliotekets läsesalsexpedition en roll som förmedlare
av allmänna handlingar mellan allmänheten och riksdagsförvaltningen.

Med tämligen generösa tillträdesbestämmelser ökar i stället behovet av
viss beredskap att ingripa vid inträffad händelse och av att reservera några
utrymmen hos riksdagen för internt bruk.

Vid behov av skärpta säkerhetsåtgärder bör dessa i första hand gälla den
individuella prövningen av dem som önskar tillträde samt extra skydd av
vissa personer inom riksdagen och bevakning på utsatta platser där.

AGB har uttalat att den som tillhör riksdagen och anordnar ett
sammanträde i vilket även utomstående skall delta bör vara skyldig att lämna
förteckning över dem som skall delta i sammanträdet. Vänsterpartiet
kommunisternas riksdagsgrupp har principiella invändningar mot uttalandet
medan socialdemokraterna och moderata samlingspartiets riksdagsgrupper,
liksom justitieutskottets kansli, har invändningar av praktisk natur. Förvaltningsstyrelsen
har förståelse för båda slagen av invändningar och räknar inte
med någon skyldighet att lämna förteckning av ifrågavarande slag. Däremot
bör bevakningsfunktionen varje gång underrättas om var och när ett
sammanträde eller annan sammankomst med kommitté, partigrupp e. d.
skall äga rum samt om det beräknade antalet utomstående deltagare. Vidare
bör alltid anges en person med arbetsplats i riksdagens lokaler som ansvarar
för sammankomsten. Denna person svarar därefter för att de som skall delta
visas till rätt lokal och att de också lämnar huset där sammankomsten äger
rum.

Förvaltningsstyrelsen anser liksom AGB och överbibliotekarien att
registreringen av hemliga handlingar inte bör centraliseras inom
riksdagsförvaltningen. Som AGB uttalar bör däremot säkerhetsfunktionen
utöva tillsyn av hur sådana handlingar hanteras inom riksdagen.

AGB:s förslag om resurser för brandsläckning och första
hjälpen vid olycksfall m. m. tillstyrks av socialdemokraternas riksdagsgrupp
och SF. Även förvaltningsstyrelsen är positiv till dessa förslag.

Förs. 1982/83:10

Socialdemokraternas riksdagsgrupp anser att partikansliernas
funktion bör integreras i riksdagens allmänna beredskapsplanering.
Gruppen menar att nyckelbefattningar bör utses även vid partikanslierna och
att tjänstemän vid dessa bör kunna rekryteras till driftvärnet. Förvaltningsstyrelsen
har inte något att invända i denna del.

Beträffande personalfrågor anser förvaltningsstyrelsen till skillnad
från vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp att personalkontroll bör
ske beträffande vissa befattningar hos riksdagen. Styrelsen vill liksom AGB
understryka betydelsen av utbildning och information.

Avsnittet i AGB:s rapport om riksdagens lokaler på Helgeandsholmen
utgör i huvudsak en redogörelse för förhållanden som redan
har beslutats inom ramen för återflyttningsprojektet. I några avseenden
lämnar dock arbetsgruppen egna synpunkter. För intervjuer med talman och
statsråd bör enligt AGB:s mening utses några rum som är väl belägna i
förhållande till talmännens korridor och statsrådskorridoren men inte tillhör
någon av dessa. I tre remissyttranden förekommer tveksamhet beträffande
sådana rum. Lämpliga rum finns emellertid tillgängliga. De bör enligt
förvaltningsstyrelsens mening kunna användas bl. a. för angivet ändamål.
Därmed inte sagt att talmän och statsråd skall vara förhindrade att ge
intervjuer i rum som tillhör talmanskorridoren eller statsrådskorridoren. De
särskilda rummen är alltså en extra tillgång som vid behov - t. ex. ett läge
med krav på särskild uppmärksamhet i säkerhetshänseende - kan användas
för intervjuer.

AGB har beräknat antalet bevakade ingångar för daglig personpassage till
riksdagens lokaler till fem. Därvid har förutsatts att entrén mot Riksplan
normalt inte utnyttjas för passage. Med anledning av några kommentarer
från justitieutskottets kansli och Bildleverantörernas förening vill förvaltningsstyrelsen
påpeka att det från säkerhetssynpunkt och av ekonomiska skäl
är angeläget att nedbringa antalet passager som behöver bevakas. F. n.
beräknas att entrén mot Riksplan normalt inte kommer att vara öppen.
Självfallet skall den kunna hållas öppen vid särskilda tillfällen.

Ett uttalande av AGB att en metalldetektor skulle effektivisera och
förenkla kontrollen före inpassering till allmänhetens läktare har uppmärksammats
i några remissyttranden. Någon permanent installation är inte
planerad. Den metalldetektor som finns installerad som en passage vid
foajén till allmänhetens läktare i Finlands riksdag är tillslagen endast vid vissa
tillfällen men kan tänkas ha en återhållande effekt när det gäller att medföra
skjutvapen. Förvaltningsstyrelsen vill inte utesluta att senare bedömningar
kan tala för att anskaffa tekniska hjälpmedel av detta slag, vid behov efter
lagstiftning om dess avsedda användning.

Förs. 1982/83:10

3. Hemställan

Riksdagens förvaltningsstyrelse hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för behandling av
säkerhets- och beredskapsfrågor hos riksdagen som förvaltningsstyrelsen
har förordat,

2. att riksdagen godkänner vad förvaltningsstyreisen har anfört
om uppgifterna för riksdagens förvaltningskontor,

3. att riksdagen tar del av vad förvaltningsstyrelsen har anfört om
dels organisationen av förvaltningskontorets centrala funktion
för säkerhetsfrågor m. m., dels organisationen för bevakning av
riksdagens lokaler, dels övriga synpunkter i den rapport som
har överlämnats av en särskild beredningsgrupp.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknad ordförande,
deltagit ledamöterna Alf Wennerfors, Stig Olsson, Martin Olsson, John
Johnsson, Rolf Clarkson, Björn Molin, Tommy Franzén och Lilly Bergander
samt personalföreträdarna Anders Forsberg, Lennart Hedlund och Jan
Bjurström.

Stockholm den 8 december 1982

RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSSTYRELSE
På styrelsens vägnar

INGEMUND BENGTSSON

/Gunnar Grenfors

Reservationer

1. beträffande särskild säkerhetsenhet och anlitande av bevakningsföretag

Tommy Franzén (vpk) anser att förslaget

dels under avsnittet 2.2.3 (s. 7) bort ha följande lydelse:

AGB:s förslag om inrättande av en särskild enhet kritiseras i åtskilliga
remissyttranden. Förvaltningsstyrelsen ansluter sig till denna kritik. Säkerhets-
och beredskapsfrågorna bör liksom hittills hanteras inom ramen för
intendenturenheten. Det saknas skäl att utöver den befintliga organisationen
skapa nya resurser enbart för säkerhets- och beredskapsfrågorna.

2 Riksdagen 1982/83. 2 sami. Nr 10

Förs. 1982/83:10

dels under avsnittet 2.3.3 (s. 11) fr. o. m. det stycke som börjar
”Förvaltningsstyrelsen anser” bort ha följande lydelse:

Bevakningen av riksdagens hus bör ombesörjas av egen personal. Så var
förhållandet före flyttningen till Sergels torg och man bör nu, så som
Statsanställdas förbunds avdelning vid riksdagen föreslår, återgå till den
ordningen. Riksdagen bör inte för sin bevakning vara beroende av ett företag
utan i princip lita till egna resurser. Därigenom kan riksdagen lättare styra
utvecklingen. Det kan exempelvis gälla i samarbetsfrågor och beträffande
utbildningsinsatser. Det kan inte uteslutas att riksdagen i speciella fall -exceptionella situationer eller vid mera omfattande sjukdom bland de egna
anställda - kan behöva förstärkning utifrån. För att gardera dessa undantagsfall
kan man tänka sig att riksdagen har ett begränsat samarbete med ett
bevakningsföretag.

2. beträffande anlitande av bevakningsföretag

Lennart Hedlund anser att förslaget under avsnittet 2.3.3 (s. 11) fr. o. m.
det stycke som börjar ”Förvaltningsstyrelsen anser” bort ha följande
lydelse:

Bevakningen av riksdagshuset bör skötas av egen personal. Så var fallet
under riksdagens tidigare tid på Helgeandsholmen, och vi bör nu återgå till
den ordningen. Ett undantag kan dock göras i fråga om bevakningen av
läktaren, där det bör vara möjligt att anlita ett bevakningsföretag.

Att ha egen personal på den viktiga bevakningsfunktionen medför
betydande fördelar. Personalen kan utbildas med hänsyn till riksdagens
speciella behov. Personalkännedomen ökar också känslan för att servicen
blir bättre. Om riksdagen själv håller i rekryteringen av all personal ökar
också möjligheten att driva en enhetlig personalpolitik. Den här redovisade
inställningen har också en principiellt viktig aspekt, nämligen att man bör ha
samma avtal för samtliga som arbetar för riksdagsförvaltningen. Att klyva en
personalkategori så att olika regelkomplex blir tillämpliga för skilda delar av
personalen är olyckligt.

Förs. 1982/83:10 19

Innehåll

1. Inledning 1

2. Förvaltningsstyrelsens överväganden 2

2.1 Behandling av säkerhets- och beredskapsfrågor hos riksdagen
2

2.1.1 Arbetsgruppens förslag 2

2.1.2 Remissyttranden 3

2.1.3 Överväganden 5

2.2 Organisation av förvaltningskontorets centrala funktion

för säkerhetsfrågor m.m 6

2.2.1 Arbetsgruppens förslag 6

2.2.2 Remissyttranden 7

2.2.3 Överväganden 7

2.3 Organisation för bevakning av riksdagens lokaler 8

2.3.1 Arbetsgruppens förslag 8

2.3.2 Remissyttranden 9

2.3.3 Överväganden 10

2.4 Övriga synpunkter 11

2.4.1 Arbetsgruppens förslag 11

2.4.2 Remissyttranden 13

2.4.3 Överväganden 14

3. Hemställan 17

Reservationer 17

Bilaga 1 Rapport i februari 1982 av arbetsgruppen för beredskapsfrågor,
Riksdagens säkerhet och beredskap (ej bilagor).. 20

Bilaga 2 Promemoria den 25 november 1981 av rikspolisstyrelsen,

Förslag till säkerhetsskydd för riksdagen (ej bilagor) .... 48

Förs. 1982/83:10

Bilaga 1

Arbetsgruppen för
beredskapsfrågor (AGB)

1982-02-01

Beredningsgruppen för
beredskapsfrågor

Arbetsgruppen för beredskapsfrågor (AGB) överlämnar härmed rapporten
Riksdagens säkerhet och beredskap. Med rapporten ger AGB en grov
helhetsbild av den verksamhet som behövs på området. Vidare lämnas vissa
förslag. AGB hemställer att beredningsgruppen tillstyrker förslagen och
överlämnar rapporten till riksdagens förvaltningskontor.

Under del av tiden för AGB:s hittillsvarande verksamhet har Lars
Bergquist och Herbert Johansson medverkat.

Även om AGB:s förslag angående resurser inom RFK för frågor om
säkerhet och beredskap godtas finns det övergångsvis behov av fortsatt
arbete inom AGB. Gruppen är därför beredd att finnas kvar tills vidare.

Börje Gustafsson

Åke Enlund Olle Etzén

Staffan Hansson Eivor Larsson

Styrbjörn Lindow

Förs. 1982/83:10

Innehåll

Sammanfattning 22

1. Inledning 23

2. Allmänt fredstillstånd 26

2.1 Åtgärder för säkerheten under allmänt fredstillstånd ... 26

2.2 Planering för verksamhet under beredskapstillstånd.... 31

2.3 Planering för snabbt uppkommande lägen med krigsfara 33

2.4 Planering för verksamheten vid omedelbar krigsfara/

krig 35

3. Beredskapstillstånd 37

4. Omedelbar krigsfara/krig 38

5. Ansvar och organisation 39

6. Personalfrågor 41

7. Lokaler och materiel 44

7.1 Byggnadernas yttre situation 44

7.2 Byggnadernas inre disposition 45

7.3 Materiel 47

8. Arbetsgruppens förslag 47

Bilagor

1. PM 1980-04-23 om säkerhet och beredskap i riksdagen

2. PM 1981-03-26 om expertuppdrag angående riksdagens säkerhetsfrågor 3.

PM 1981-11-25 om förslag till säkerhetsskydd för riksdagen

4. Förteckning av nyckelbefattningar i den inre riksdagsförvaltningen

5. Enkät om beredskapsplanering inom inre riksdagsförvaltningen

1 Biläggs ej.

Förs. 1982/83:10

Sammanfattning

I rapportens inledande avsnitt tar AGB bl. a. upp ambitionsnivå och
policy rörande riksdagens säkerhet och beredskap. Den svenska riksdagens
öppenhet mot allmänheten och mot representanter för massmedierna
förutsätts bestå. Kontroll av in- och utpassering liksom andra säkerhetsåtgärder
måste emellertid vidtas redan under allmänt fredstillstånd. Under
beredskapstillstånd blir det nödvändigt att skärpa åtgärderna för riksdagens
skydd. Vid omedelbar krigsfara eller krig prioriteras skyddet för riksdagens
krigsdelegation.

För riksdagens säkerhetsskydd bör finnas föreskrifter som skall följas av
envar. Föreskrifterna måste vara beslutade i sådan ordning att auktoriteten
och nödvändigheten inte ifrågasätts. Efterlevnaden måste kontrolleras.

Riksdagens planering och förberedelser i beredskapssyfte bör enligt AGB
bedrivas med målet att riksdagen även under svåra förhållanden skall kunna
utöva sin verksamhet med största möjliga säkerhet och kontinuitet. Beslut
som ankommer på riksdagen skall vid varje tillfälle kunna fattas i laga
ordning och utan obehörig påverkan. För beredskapstillstånd dominerar
behovet av uthållighet. I planeringen för omedelbar krigsfara och krig
prioriteras beredskap, samband och skydd. AGB förutsätter att krigsdelegationen
övertar riksdagens uppgifter vid omedelbar krigsfara. Särskilt för
krigsdelegationen måste beredskapsplaneringen anpassas till motsvarande
planering för regeringen och regeringskansliet.

AGB anser att frågor om riksdagens säkerhet och beredskap bör ha en
naturlig plats i bestämmelser, avtal, planering och utbildning för riksdagens
verksamhet.

I avsnitt 2 behandlas bl. a. vissa åtgärder för säkerheten under allmänt
fredstillstånd. AGB hävdar här att riksdagens förvaltningskontor bör
tillföras en enhet för säkerhets- och beredskapsfrågor samt uttalar sig om
enhetens uppgifter. Vidare behandlas vilka regler som bör gälla för tillträde
till riksdagens lokaler. Beträffande journalister förordas ett ackrediteringssystem.

Den mest angelägna åtgärden för att trygga riksdagens kapacitet under
beredskapstillstånd är enligt AGB att sörja för tillgång på personal.

Avsnitt 3 gäller beredskapstillstånd. Riksdagen bör då skärpa sina
säkerhetsåtgärder, vidta åtgärder som möjliggör långvarig verksamhet under
krigsfara samt förbereda verksamhet som skall bedrivas vid omedelbar
krigsfara och krig. AGB ger exempel på åtgärder och förberedelser.

I avsnitt 4 lämnas några synpunkter på verksamheten vid omedelbar
krigsfara/krig. AGB uttalar att riksdagen får anses vara mycket sårbar innan
krigsdelegationen har trätt till och förflyttat sig till säkrare plats än riksdagens
ordinarie lokaler.

Avsnitt 5 tar upp frågor om ansvar och organisation. Den nya enheten för
frågor om säkerhet och beredskap föreslås få fyra centralt placerade tjänster

Förs. 1982/83:10

med arbetsuppgifter som anges för var och en. Chefen för enheten skall som
riksdagens säkerhetschef direkt under förvaltningsdirektören leda och
ansvara för säkerhetsskyddet samt svara för planeringen för riksdagens
beredskap.

AGB går i detta avsnitt närmare in på organisationen för bevakning av
riksdagens lokaler. Enligt arbetsgruppens mening bör riksdagen i huvudsak
följa rikspolisstyrelsens råd att övergå till bevakning helt med hjälp av
bevakningsbolag. AGB understryker att riksdagen själv skall leda bevakningstjänsten
genom sin säkerhetsenhet. Egna tjänstemän med arbetsledande
funktioner, tillhörande säkerhetsenheten, bör underlätta passerkontrollen
i de mest utnyttjade ingångarna till riksdagens lokaler.

1 avsnitt 6 behandlas personalfrågor. Personbedömning från säkerhetssynpunkt
måste göras även hos riksdagen. Information och utbildning är
betydelsefulla inslag i verksamheten för riksdagens säkerhet och beredskap.

Avsnitt 7 behandlar lokaler och materiel. Här beskrivs yttre situation och
inre disposition av riksdagens byggnader på Helgeandsholmen och i Gamla
stan.

I avsnitt 8 anger AGB sina förslag.

RIKSDAGENS SÄKERHET OCH BEREDSKAP

1. Inledning

Frågor om riksdagens säkerhet och beredskap diskuterades på tjänstemannaplanet
i flera omgångar under 1970-talet. Ett av resultaten var att man
år 1976 inrättade ett driftvärn för riksdagen.

Efter en studiedag om beredskapsfrågor den 10 mars 1980 och efterföljande
diskussioner bildades våren 1980 en beredningsgrupp - bestående av
talmannen, ordföranden i försvarsutskottet, riksdagsdirektören och förvaltningsdirektören
- för att bereda frågor om riksdagens beredskapsplanering.
Till sin hjälp fick beredningsgruppen en arbetsgrupp under ordförandeskap
av byråchefen vid förvaltningskontorets administrativa enhet. Till grund för
inrättandet av beredningsgruppen och arbetsgruppen låg en PM 1980-04-23
(bilaga 1).

Beredningsgruppen har under 1980 och 1981 haft tre sammanträden samt
dessutom vid tre tillfällen haft sammankomster för information om den
militärpolitiska situationen i Europa m. m. Till dessa sammankomster har
även inbjudits vice talmännen och kanslichefen i utrikesutskottet. Information
har lämnats av tjänstemän från utrikesdepartementet, försvarsdepartementet
och försvarsstaben.

Arbetsgruppen för beredskapsfrågor (AGB) hade sitt första sammanträde
i juni 1980. T. o. m. december 1981 har hållits 21 sammanträden.

Förs. 1982/83:10

AGB:s arbete har i huvudsak planerats och utförts av dess ledamöter.
Principiellt viktiga frågor har underställts beredningsgruppen. Administrativa
beslut har fattats av riksdagens förvaltningskontor (RFK), dvs. av
förvaltningsdirektören, direktionen eller förvaltningsstyrelsen.

Rikspolisstyrelsen har på anmodan av talmannen genomfört och redovisat
ett uppdrag om riksdagens fredstida säkerhetsfrågor. AGB har under arbetet
fått värdefullt stöd också av bl. a. försvarsdepartementets samordningsavdelning
(Fö/Sam). Kontakt har hållits med bl. a. riksdagens verk. AGB har
gjort ett studiebesök i Finlands riksdag.

Information om arbetet har lämnats bl. a. i riksdagens personaltidning
RD-nytt samt till fackliga företrädare i den inre riksdagsförvaltningen.

Arbetsområdet för beredningen och arbetsgruppen berör såväl allmänt
fredstillstånd som beredskapstillstånd (krigsfara) och omedelbar krigsfara/
krig. Följande bild åskådliggör sambandet mellan åtgärder och planering för
olika tillstånd. AGB har stannat för att utforma denna rapport med
uppdelning på ett avsnitt för varje sådant tillstånd och därefter i skilda avsnitt
ytterligare behandla ansvarsförhållanden och organisation, personalfrågor
samt frågor om lokaler och materiel. Sist i rapporten finns de förslag som
AGB nu för fram.

Riksdagens säkerh

Allmänt
fredstillstånd -

Beredskaps tillstånd (krigsfara) -

Omedelbar
krigsfara/
krig

Inledningsvis finns anledning att beröra ambitionsnivå och policy rörande
riksdagens säkerhet och beredskap.

Den svenska riksdagen kännetecknas av stor öppenhet mot allmänheten
och mot representanter för massmedierna. Denna öppenhet förutsätts bestå.
Kontroll av in- och utpassering liksom andra säkerhetsåtgärder måste
emellertid vidtas redan under allmänt fredstillstånd. Landets högsta beslutande
organ måste kunna skyddas mot terrorister, kuppmakare och
våldsverkare samt mot stöld, brand och andra olyckor.

Skyddsåtgärder bör avse dels skydd för riksdagens verksamhet (integritet),

och beredskap
Åtgärder för säkerhet

Planering för verksamheten under beredskapstillstånd Planering

för verksamheten vid snabbt uppkommande
lägen med krigsfara
Planering för verksamheten vid omedelbar
krigsfara/krig

Skärpta säkerhetsåtgärder
Åtgärder för verksamheten

Förberedelser för verksamheten vid omedelbar krigsfara/krig Krigsdelegationens

verksamhet
Övrig verksamhet

Förs. 1982/83:10

dels personskydd för riksdagens ledamöter och tjänstemän, dels skydd för
lokaler, utrustning och sekretessbelagda uppgifter. Vidare bör finnas planer
och resurser för att snabbt kunna skärpa säkerhetsåtgärderna.

Under beredskapstillstånd blir det nödvändigt att skärpa åtgärderna för
riksdagens skydd. Vid omedelbar krigsfara eller krig prioriteras skyddet för
riksdagens krigsdelegation.

Beredskapsåtgärder för riksdagens verksamhet under krigsfara, omedelbar
krigsfara och krig består främst av planering men också av vissa åtgärder
för att tillgodose de viktigaste behoven av personal, materiel och tjänster.
Härigenom skapas grundförutsättningar för de beslut och åtgärder som kan
krävas i ett aktuellt läge. Förordningen (1977:55) om vissa statliga
myndigheters beredskap gäller inte för riksdagen men bör kunna användas
som hjälpmedel i arbetet med planering m. m.

Planering och förberedelser bör bedrivas med målet att riksdagen även
under svåra förhållanden skall kunna utöva sin verksamhet med största
möjliga säkerhet och kontinuitet. Beslut som ankommer på riksdagen skall
vid varje tillfälle kunna fattas i laga ordning och utan obehörig påverkan. För
beredskapstillstånd dominerar behovet av uthållighet. I planeringen för
omedelbar krigsfara och krig prioriteras beredskap, samband och skydd.
AGB förutsätter att krigsdelegationen övertar riksdagens uppgifter vid
omedelbar krigsfara. Särskilt beträffande krigsdelegationen måste beredskapsplaneringen
anpassas till motsvarande planering för regeringskansliet.
Det bör vara en strävan att hålla riksdagens beredskap på samma nivå som
regeringskansliets.

Frågor om riksdagens säkerhet och beredskap bör ha en naturlig plats i
bestämmelser, avtal, planering och utbildning för riksdagens verksamhet.
Samverkan inom riksdagsförvaltningen (riksdagen och dess verk) bör
eftersträvas och fortlöpande kontakt upprätthållas.

Att riksdagen vidtar åtgärder för sin säkerhet och beredskap bör vara väl
känt. Likaså huvuddragen av dessa åtgärder.

Om statsmakternas säkerhet och handlingsfrihet inte kan garanteras i
Stockholmsområdet måste riksdagen och regeringen flytta till i förväg
beredda säkrare arbetsplatser. Dessa flyttningar förutsätts tidsmässigt
samordnade. För att de inte skall orsaka missförstånd - kanske rentav panik -hos allmänheten bör redan i fred ha informerats om att landet i orostider
kommer att ledas från platser där statsmakterna är skyddade och har
handlingsfrihet.

Enligt sekretesslagen (1980:100) föreligger sekretess i fråga om vissa
förhållanden och planer som gäller riksdagens beredskap, skydd och
uthållighet.

Förs. 1982/83:10

Denna rapport innehåller enligt AGB:s uppfattning inte några sekretessbelagda
uppgifter.

2. Allmänt fredstillstånd

Under allmänt fredstillstånd måste riksdagen dels sörja för skydd mot vad
som kan hota riksdagens säkerhet under sådant tillstånd, dels planera och
vidta åtgärder för lägen som kräver högre beredskap samt för omedelbar
krigsfara och krig.

2.1 Åtgärder för säkerheten under allmänt fredstillstånd

Frågor rörande riksdagens bevakning och andra säkerhetsfrågor handläggs
f. n. inom riksdagens förvaltningskontor (RFK) av dess intendenturenhet.
Chefen för enheten fungerar som riksdagens säkerhetschef. En tjänst
för biträdande säkerhetschef- tillika chef för driftvärnet-och två tjänster för
arbetsledning är f. n. vakanta.

Av RFK:s instruktion framgår inte att kontoret svarar för frågor om
säkerhet eller beredskap. Några bestämmelser om säkerhetsskydd hos
riksdagen finns inte. Enligt arbetsordningen för RFK kan sådana bestämmelser
meddelas av förvaltningsdirektören.

Rikspolisstyrelsen (RPS) har den 18 december 1981 lämnat talmannen en
promemoria med förslag till säkerhetsskydd för riksdagen. Till grund för
uppdraget till RPS låg AGB:s PM 1981-03-26 (utformad för ett expertuppdrag,
bilaga 2). Promemorian från RPS bifogas som bilaga 3.

I promemorian från RPS påpekas inledningsvis att riksdagens lokaler efter
återflyttningen till Helgeandsholmen kommer att vara försedda med bra
skyddsanordningar. Minst lika viktigt är emellertid enligt RPS att riksdagen
har en ändamålsenlig och modernt uppbyggd säkerhetsorganisation samt väl
avvägda bestämmelser och rutiner vad gäller säkerhetsskyddet. Vid upprättandet
av särskilda föreskrifter angående säkerhetsskydd för riksdagen bör
man, uttalar RPS, söka finna en lämplig avvägning mellan å ena sidan den
naturliga strävan att vara ett ”öppet hus” och å andra sidan ett tillförlitligt
säkerhetsskydd. RPS pekar på att ett säkerhetsmedvetande som har vidgats
genom anpassad information bidrar till att stärka säkerhetsskyddet.

RPS lämnar vissa förslag till organisatoriska ändringar. Enligt RPS bör
inom RFK frågor om säkerhetsskydd och beredskap handläggas av en
fristående enhet under förvaltningsdirektören. Enheten bör ledas av en
säkerhetschef. För säkerhetschefen behövs en ställföreträdare som tillika är
bevakningschef. Personalstyrkan i övrigt vid enheten anpassas till arbetsuppgifternas
art och volym. RPS uppskattar det totala personalbehovet vid
enheten till 4-6 befattningshavare. RPS lämnar också synpunkter på
arbetsuppgifterna för enheten och på lokalerna för denna.

AGB delar uppfattningen att RFK bör tillföras en organisatorisk enhet för

Förs. 1982/83:10

säkerhets- och beredskapsfrågor. AGB anser att enheten bör vara fristående
under förvaltningsdirektören. Chefen för enheten bör vara riksdagens
säkerhetschef och ha sådana kvalifikationer att frågor om säkerhet och
beredskap i stor utsträckning kan delegeras från förvaltningsdirektören.

Säkerhetsenheten bör handlägga alla frågor om säkerhetsskydd för den
inre riksdagsförvaltningen samt vid behov lämna stöd i sådana frågor till
riksdagens verk. I fråga av exempelvis personaladministrativ natur eller som
gäller upphandling kan - beroende på säkerhetsaspektens tyngd och
praktiska överväganden - annan enhet inom förvaltningskontoret ha
huvudansvaret. I sådana fall bereds frågan i samråd mellan enheterna.

Säkerhetsenheten bör också vara riksdagens sammanhållande resurs för
planläggning rörande riksdagens beredskap. Som sådan skall den svara för
RFK:s arbete med beredskapsfrågor och samarbeta med sekreteraren i
riksdagens krigsdelegation i frågor som särskilt gäller delegationen. Enheten
bör handlägga frågor beträffande riksdagens driftvärn.

Liksom motsvarande enheter hos andra myndigheter skall säkerhetsenheten
vid behov hävda säkerhets-, kris- och krigsaspekterna i förhållande till
fredsekonomiska och andra synpunkter. Den skall ge RFK kapacitet att
samarbeta med regeringskansliet och myndigheter inom totalförsvaret samt
att därvid företräda riksdagsförvaltningens intressen.

Utbildning och information om säkerhet och beredskap blir viktiga frågor
för den nya enheten.

RPS uttalar beträffande säkerhetsenheten att det bör övervägas att till den
överföra all registrering av hemliga handlingar som berör försvarssekretessen.
AGB har för sin del funnit att övervägande skäl talar mot att centralisera
all registrering av detta slags handlingar inom den inre riksdagsförvaltningen.
Däremot förutsätter AGB att säkerhetsenheten får ansvar för utbildning,
rådgivning och kontroll beträffande registrering, förvaring och hantering av
alla handlingar som omfattas av utrikes- eller försvarssekretess. Vidare bör
en enhet -1, ex. ett utskottskansli - som sällan får hemlig handling och därför
t. ex. inte har godtagbara förvaringsmöjligheter vid behov kunna få praktiskt
stöd av säkerhetsenheten.

Med den nya enheten för frågor om säkerhet och beredskap får riksdagen
tillräckliga resurser för att bedriva en förutseende verksamhet på dessa
viktiga områden. På kort sikt krävs betydande insatser för att höja nuvarande
nivå samt för att anpassa säkerhet och beredskap till de förutsättningar som
kommer att gälla efter riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen.
Beträffande tjänster för säkerhetsenheten återkommer AGB med förslag i
avsnitt 5.

RPS går i promemorian också in på organisationen för bevakning av
riksdagens lokaler. F. n. ombesörjs denna av såväl egen personal som
personal från ett bevakningsbolag. Att två olika personalkategorier fullgör
samma uppgift kan enligt RPS lätt leda till konfliktsituationer. Med
hänvisning också till ojämnheterna i behovet av bevakningspersonal vid olika

Förs. 1982/83:10

tidpunkter föreslår RPS att riksdagens bevakning helt överlåts till ett
bevakningsbolag. Ökad effektivitet i bevakningen samt möjligheter till
flexibel personalstyrka, förstärkningar med kort varsel och samordning av
personella och tekniska resurser med andra stora och närliggande bevakningsobjekt
framförs som ytterligare argument för förslaget.

Riksdagens bevakning kan ombesörjas på principiellt tre olika sätt:

- helt med egen personal

- helt med hjälp av bevakningsbolag

- med viss egen personal och hjälp av bevakningsbolag (nuvarande system).

AGB anser att RPS sammantaget har redovisat starka skäl för att
riksdagen skall gå över till bevakning helt med hjälp av bevakningsbolag.
Svagheter och svårigheter som finns i nuvarande system skulle kunna
undanröjas eller minska genom en sådan övergång. AGB:s förslag - under
beaktande av alla förekommande krav - behandlas ingående i avsnitt 5.

Behovet av säkerhetsskyddsföreskrifter för riksdagen behandlar RPS i ett
särskilt avsnitt av promemorian. Styrelsen påpekar att säkerhetsskyddsförordningen
(1981:421) inte äger tillämpning på riksdagen. RPS föreslår att
RFK uppställer mål för säkerhetsskyddet vid riksdagen, meddelar allmänna
bestämmelser om säkerhetsskyddet och utfärdar särskilda föreskrifter
därom. I promemorian lämnas också förslag till mål, allmänna bestämmelser
och särskilda föreskrifter. Förslaget angående särskilda föreskrifter behandlar
ämnesområdena sekretesskydd, tillträdesskydd, infiltrationsskydd, information
och kontroll. AGB anser att det finns ett klart behov av bestämmelser
rörande säkerhetsskyddet inom den inre riksdagsförvaltningen. Instruktionen
för RFK bör kompletteras så att det framgår att kontoret skall handlägga
frågor om riksdagens säkerhet och beredskap. Allmänna bestämmelser för
riksdagens säkerhetsskydd bör snarast utarbetas med ledning av RPS:s
förslag och därefter fastställas av RFK. Särskilda föreskrifter bör utarbetas
efterhand som riksdagen får resurser för sådant arbete.

Vid utarbetande av säkerhetsskyddsföreskrifter för riksdagen finns som
förebilder och hjälpmedel - förutom den nämnda säkerhetsskyddsförordningen
samt av RPS och ÖB utfärdade föreskrifter, anvisningar och råd om
tillämpningen av förordningen (FA SÄK 1982) - särskilda föreskrifter om
säkerhetsskyddet i regeringskansliet m. m., utfärdade hösten 1981.

I detta sammanhang vill AGB anmäla att gruppen har övervägt vilka
huvudregler som bör gälla för tillträde till riksdagens lokaler under allmänt
fredstillstånd. Här bortses från allmänhetens läktare, dit envar som följer
vissa ordningsregler normalt i mån av plats har fritt tillträde när kammaren
sammanträder. Vidare bortses från riksdagsbiblioteket och tryckeriexpeditionen
samt från att vissa utrymmen, bl. a. kammarens plenisal, inte är
tillgängliga för alla som vistas i riksdagens lokaler.

Förs. 1982/83:10

Fritt tillträde till riksdagens lokaler har f. n. riksdagens ledamöter och
anställda samt alla andra som permanent har sin arbetsplats där. Arbetsplatser
hos riksdagen har bl. a.

- medarbetare vid partikanslier

- vissa anställda hos hyresvärden (Stockholms kommun)

- vissa anställda hos entreprenörer som postverket, televerket, SJ Resebyrå

samt anlitade bolag för bevakning och restaurang

- vissa medarbetare i Tidningarnas Telegrambyrå och svenska massmedier

(”riksdagsjournalisterna”).

Tillträde medges alla som är igenkända av bevakningspersonalen eller
uppger ett godtagbart ärende, t. ex. att delta i sammanträde med kommitté
eller att ha ett avtalat sammanträffande med ledamot eller tjänsteman i
riksdagen. Vidare medges tillträde för dem som åberopar svensk yrkeslegitimation
som journalist.

Av redogörelsen framgår att många som inte har arbetsplats i riksdagens
lokaler kan vistas där. En stor del av dessa kommer till riksdagen för att delta
i olika slag av sammanträden. Sammanträdeslokalernas belägenhet har
därför stor betydelse från säkerhetssynpunkt. AGB återkommer till denna
fråga i avsnitt 7.

Det sammanlagda antalet journalister som utnyttjar sina möjligheter att
komma in i riksdagens lokaler har uppskattats till 300-400. Särskilt många
vistas där samtidigt i samband med regeringsombildningar och liknande
händelser. Även känsliga utrymmen har då blivit överhopade och mer eller
mindre blockerade av fotografer och andra journalister. Detta är självfallet
negativt från säkerhetssynpunkt.

AGB har övervägt om riksdagen borde begränsa den allmänna tillträdesrätten
för journalister till det 50-tal som nu har och vid återflyttningen till
Helgeandsholmen får arbetsplatser i riksdagens lokaler. Mot bakgrund av sin
principiella syn på behovet av öppenhet mot allmänheten vill AGB
emellertid inte förorda detta. En sådan begränsning bör däremot vara möjlig
om riksdagen måste skärpa sitt säkerhetsskydd och som ett led i detta minska
utomståendes tillträde till lokalerna. Beredskapsanvisningar bör utarbetas
för detta läge.

För allmänt fredstillstånd vill AGB i stället rikta uppmärksamheten på den
möjlighet som finns att begränsa den allmänna tillträdesrätten för journalister
med ett ”ackrediteringssystem” av det slag som finns i flera andra
länders parlament. AGB har diskuterat ett system enligt vilket riksdagen
utfärdar tillträdeslegitimation för medarbetare i nyhetsmedier. Vid särskilt
anordnade presskonferenser skulle självfallet alla journalister äga tillträde.

AGB är medveten om att principiella eller praktiska skäl kan anses tala
mot ett ackrediteringssystem för journalister under allmänt fredstillstånd.
Gruppen stannar dock för att förorda att ett ackrediteringssystem införs. 1

Förs. 1982/83:10

övrigt räknar AGB med att tillträde till riksdagens lokaler under sådant
tillstånd skall medges efter i huvudsak samma principer som nu gäller. Varje
besökare skall uppge sitt ärende och legitimera sig om vederbörande inte är
igenkänd. (Bl. a. för den som kommer till riksdagen för att ta del av allmän
handling gäller särskilda regler.) Slentrian i inpasseringskontrollen måste
motarbetas. Uppgift om att man har överenskommit om sammanträffande
med en ledamot eller tjänsteman skall kontrolleras om besökaren inte är
igenkänd. Den som tillhör riksdagen och anordnar ett sammanträde i vilket
även utomstående skall delta bör vara skyldig att lämna förteckning över dem
som skall delta i sammanträdet. Tillträdesskyddet är liksom säkerhetsskyddet
i övrigt till stor del beroende av vilket säkerhetsskyddsmedvetande som
finns hos riksdagens ledamöter och övriga som arbetar i riksdagens
lokaler.

För att hålla ett säkerhetsskyddsmedvetande levande i fredstid behövs
återkommande utbildning och information.

AGB tar nu inte närmare ställning till systemet för kontroll av besökare.
Systemet kan t. ex. som hos Finlands riksdag innefatta att varje besökare
skall bära särskilt tillträdeskort väl synligt under vistelsen i riksdagens
lokaler.

Riksdagens säkerhetsskydd innefattar inte åtgärder till förebyggande av
ohälsa och olycksfall enligt arbetsmiljölagen (1977:1160). Rutiner och
resurser för åtgärder om det uppstår brand m. m. eller inträffar olycksfall
eller akuta sjukdomstillstånd tillhör emellertid riksdagens säkerhetsfrågor i
vid bemärkelse. Under beredskap och krig - liksom t. ex. vid omfattande
terroristaktioner i fredstid - kan samhällets ordinarie resurser för hjälp i
sådana situationer komma att efterfrågas från många håll samtidigt. Det är
därför önskvärt att riksdagen disponerar en egen personell resurs för
brandsläckning och första hjälpen. En sådan resurs får betydelse för
räddning av liv och egendom och bör vara organiserad redan under allmänt
fredstillstånd.

AGB har mot denna bakgrund övervägt om riksdagen borde inrätta ett
s. k. verkskydd. Rekryteringen till ett sådant bygger på civilförsvarsplikten
och sker i regel bland de anställda vid den aktuella arbetsplatsen. Verkskydd
ingår i civilförsvaret.

Riksdagens verksamhet vid omedelbar krigsfara eller krig kan inte
beräknas fortgå i vanlig omfattning och i ordinarie lokaler. Med hänsyn
härtill anser AGB att behovet av resurser för brandsläckning och första
hjälpen till skadade kan tillgodoses genom att riksdagen i fredstid dels
anordnar självskyddsutbildning som står öppen för all personal i riksdagen,
dels organiserar en frivillig rekryterad brand- och sjukvårdsgrupp bland
personalen. Gruppen bör anknytas till driftvärnet. Den kan förslagsvis bestå
av 10-15 personer. Åtgärder av detta slag ligger i linje med föreskrifter i
arbetsmiljölagen (jfr. 2 kap. 8 §).

Förs. 1982/83:10

Riksdagen har f. n. en bevakningscentral. En sådan central kommer att
finnas också i de lokaler som riksdagen disponerar efter återflyttningen till
Helgeandsholmen. Från bevakningscentralen övervakas entréer m. m.
genom TV-överföring. Till centralen kopplas larmanordningar i olika delar
av riksdagens lokaler. Inre bevakning utförs också med personella resurser.
Bevakningscentralen bör enligt AGB:s mening också fungera som larmcentral
vid brand och olycksfall.

Riksdagens signalanläggning kan utnyttjas för s. k. generalorder. Det
innebär att talmannen m. fl. har möjlighet att från några platser i
riksdagshuset lämna meddelanden som hörs överallt i riksdagens lokaler där
det finns anordning för akustisk signal om förestående votering i kammaren.
Sådana anordningar är placerade i alla utrymmen där riksdagsledamöter kan
befinna sig. I arbetsrum för ledamöter och tjänstemän är signalen monterad i
radiohögtalare. Om ”generalordern” används bryts radioprogram och
överföring från kammaren.

”Generalordern” bör enligt AGB:s mening utnyttjas vid akuta hot mot
riksdagens säkerhet samt när det finns behov att lämna viktiga och
brådskande meddelanden som hänger samman med riksdagens beredskap.

”Generalorderns” tekniska funktion bör självfallet provas regelbundet.
AGB anser att sådana prov lämpligen görs samtidigt med motsvarande prov
av civilförsvarets alarmeringsanläggningar, dvs. var tredje månad (varje
helgfri första måndag i december, mars, juni och september).

Anvisningar om åtgärder vid brand och liknande lägen bör införas i
riksdagens telefonkatalog.

2.2 Planering för verksamheten under beredskapstillstånd

Riksdagen måste vidta åtgärder för sin trygghet och säkra funktion i ett
beredskapsläge med risk för anfall mot landet. Ett sådant läge kan antas
innebära att landet är mer eller mindre avspärrat samt att det råder spänning
bland befolkningen och höjd beredskap inom totalförsvaret. AGB räknar
med att riksdagen skall fungera i stort sett som vanligt och i ordinarie lokaler.
Inpasseringskontroll och andra säkerhetsåtgärder skärps dock beroende på
läget.

Förhållandena under beredskapstillstånd torde för riksdagen innebära
bl. a.

att förnödenheter inte levereras i normal omfattning,
att ledamöter och tjänstemän i högre grad än vanligt efterfrågar information
och åtgärder rörande nationens, riksdagens samt eget och familjens
skydd,

att åtskilliga tjänstemän kallas till tjänstgöring inom totalförsvaret.

Vidare kan riksdagsarbetet påverkas av en ökad politisk enighet (samlingsregering)
och av att riksdagsärendena ändrar karaktär beroende på

Förs. 1982/83:10

försvarsansträngningarna.

Den mest angelägna åtgärden för att trygga riksdagens kapacitet under
beredskapstillstånd är att sörja för tillgång på personal. Riksdagsledamöterna
är genom bestämmelse i uppskovskungörelsen (1973:939) undantagna
från skyldighet att tjänstgöra vid försvarsmakten under beredskapstillstånd
och krig. Enligt samma kungörelse är RFK uppskovsmyndighet i fråga om
riksdagens personal.

Efter förslag av AGB och beredningsgruppen har RFK beslutat att ett
antal befattningar i den inre riksdagsförvaltningen skall betraktas som
nyckelbefattningar (bil. 4).

Med nyckelbefattning menas en chefs- eller specialistbefattning med
arbetsuppgifter som är så viktiga för riksdagens säkra funktion att det bör
säkerställas att kompetent person står till förfogande i befattningen även
under beredskapstillstånd. Utöver arbetsuppgifterna för de ca 85 nyckelbefattningarna
finns andra arbetsuppgifter som också är viktiga för riksdagens
särka funktion men som bör kunna utföras efter omdisponeringar bland
tillgänglig arbetskraft och andra åtgärder som vidtas beroende på behov och
möjligheter.

För nyckelbefattningar bör RFK minst en gång om året kontrollera att
innehavarna står till förfogande under beredskapstillstånd. I förekommande
fall undersöks förutsättningarna för undantag från skyldighet att tjänstgöra
vid försvarsmakten under beredskapstillstånd och krig (uppskov) eller för
motsvarande undantag från skyldighet att tjänstgöra inom annan del av
totalförsvaret.

En viktig fråga gäller tillgången på personal i lägen som kräver forcerat
arbete inom vissa enheter. Bestämmelser och avtal om arbetstid m. m. bör
efter hand anpassas till behovet av undantag för beredskapstillstånd och krig.
Det bör ankomma på RFK att bevaka att så sker, bl. a. genom att hålla
kontakt med motsvarande planeringsarbete inom regeringskansliet.

AGB har genom en enkät inhämtat synpunkter från chefer i den inre
riksdagsförvaltningen angående verksamheten under beredskapstillstånd
och vid omedelbar krigsfara (bilaga 5). Svaren (17 st) visar att man för
beredskapstillstånd fäster stor vikt vid att ha tillgång till lämplig personal.
Från några håll påpekas att övertidsbegränsningar och liknande fredsrestriktioner
skulle kunna bli hinder i verksamheten. Man pekar också på
beroendet av service- och stödfunktioner av olika slag. RFK räknar med att
utbetalning av löner m. m. kan behöva ske utan datorstöd. För omedelbar
krigsfara framkommer bl. a. behov av resurser för transporter och för
förstöring av vissa handlingar.

Enkätsvaren - liksom AGB:s underlag i övrigt - bör överlämnas till den
enhet för säkerhets- och beredskapsfrågor som AGB förutsätter skall
tillkomma. AGB anser att det bör undersökas om löneutbetalningen för den
aktiverade krigsdelegationen kan samordnas med den krigsorganiserade
departementsorganisationen. Frågor rörande beredskapen när det gäller

Förs. 1982/83:10

datorstöd behöver bearbetas i samma takt som riksdagen gör sig beroende av
sådant stöd.

Riksdagen är mycket beroende av vissa funktioner som inte sköts av egen
personal. Dessa funktioner bör säkerställas genom överenskommelser med
bl. a. televerket, postverket, SJ Resebyrå samt anlitade företag för
bevakning, riksdagstryck och restaurang. AGB har kontaktat dessa företag
m. m. och kan konstatera att deras beredskap för ofärdstider är ojämn. Det
bör ankomma på RFK att senast inför riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen
tillse att nödvändiga överenskommelser i beredskapssyfte
kommer med i nya avtal med ”riksdagens entreprenörer”.

Riksdagens driftvärn består av driftvärnsmän som är indelade i grupper.
Utbildning har skett bl. a. på särskilda kurser vid hemvärnets stridsskola.
Alltsedan starten 1976 har några kvinnliga tjänstemän följt aktiviteter inom
driftvärnet utan att vara formellt anslutna till driftvärnet eller till frivillig
försvarsorganisation.

AGB anser att riksdagen även i fortsättningen bör stödja driftvärnet och
uppmuntra deltagande i detta. Kvinnornas intresse kan - i avvaktan på ev.
ändrade regler för anslutning till driftvärnet - tas till vara bl. a. inom ramen
för den brand- och sjukvårdsgrupp som AGB har berört tidigare och
återkommer till i avsnitt 6.

Till beredskapsplanläggningen hör att tillse att vissa telefonförbindelser
ges särskilt skydd.

2.3 Planering för snabbt uppkommande lägen med krigsfara

I det säkerhetspolitiska underlaget för totalförsvarets planering ingår ett
krav att ta ökad hänsyn till risker för att ett eventuellt anfall mot Sverige sker
överraskande (överraskande inlett anfall).

Riksdagen måste liksom regeringskansliet ha planer och resurser för att
under allmänt fredstillstånd snabbt kunna vidta åtgärder med anledning av
en överraskande händelseutveckling som innebär krigsfara eller krig. Denna
ambition ställer krav på förtänksamhet beträffande

- underrättelser

- beredskap

- samverkan
-skydd.

Ett första krav är givetvis att riksdagen i någon form blir underrättad om
vad som sker. Utöver den nyhetsrapportering som är tillgänglig för envar
genom massmedierna bör riksdagen snabbt få tillförlitlig information om
händelser och indikationer som kan ha betydelse för dess säkerhet och
beredskap. Under AGB:s hittillsvarande verksamhet har behovet av
särskilda underrättelser tillgodosetts i huvudsak på följande tre sätt. Som
tidigare nämnts har beredningsgruppen m. fl. vid ett antal tillfällen fått

3 Riksdagen 1982/83. 2 sami. Nr 10

Förs. 1982/83:10

redogörelser för det säkerhetspolitiska läget i Europa m. m. Vidare har
talmannen och några riksdagstjänstemän tagit del av skriftliga underrättelseorienteringar
veckovis. Slutligen har AGB genom överenskommelse med
Fö/Sam tillförsäkrats omedelbar och fortlöpande information i händelse av
en oroande utveckling i Sveriges omvärld. Inom statsrådsberedningen och
Fö/Sam övervägs att organisera en rutin för särskild orientering i sådana
lägen åt de högsta beslutande organen i totalförsvarsfrågor. AGB räknar
med att riksdagen blir representerad vid sådana orienteringar.

En av de första åtgärderna för AGB blev att utarbeta ett provisoriskt
system för snabba beredskapshöjningar i riksdagen. Systemet godkändes av
beredningsgruppen i december 1980. Det innebär i sina huvuddrag att man
räknar med dels grundberedskap, dels höjd beredskap. För grundberedskap
finns aktuella förteckningar av personer i utrikesnämnden, krigsdelegationen,
beredningsgruppen och AGB, även med semesteradresser. Kontaktmän
ur AGB svarar för att information från bl. a. Fö/Sam förs vidare till
talmannen m. fl. Viss sambandsutrustning hålls i beredskap. Vid höjd
beredskap kan snabbt införas telefonjour med hjälp av tjänstemännen i
AGB. Ansvar och sätt för alarmering av bl. a. talmannen har reglerats.

Samverkan för beredskapen i detta avseende gäller främst underrättelser
(UD, Fö/Sam och försvarsstaben) men också riksdagens skydd (polismyndighet
och militär myndighet). Försvarsrådet har nyligen beslutat att
fr. o. m. 1982 inbjuda talmännen och riksdagsdirektören till rådets sammanträden.
Riksdagens ledning får härigenom del av samma information som
regeringskansliet och de centrala totalförsvarsmyndigheterna.

För riksdagens skydd disponeras under vissa förutsättningar det egna
driftvärnet. Vid beredskapstillstånd eller krig eller om regeringen så
förordnar intar detta, liksom hemvärnet i övrigt, s. k. hemvärnsberedskap.
Endast då och i samband med utbildning (övning) uppträder driftvärnets
personal med militär utrustning. AGB vill peka på möjligheten att anordna
övning för driftvärnet som led i en snabb beredskapshöjning.

Riksdagens organisation och åtgärder för säkerheten i fredstid bör även på
lång sikt innefatta en viss grundberedskap för att snabbt kunna höja
riksdagens beredskap och vidta nödvändiga åtgärder. Former för successiva
beredskapshöjningar bör finnas genomtänkta och dokumenterade. Därigenom
underlättas de beslut som måste fattas i ett aktuellt läge. Vidare ökar
säkerheten för att besluten utan dröjsmål delges berörd personal. Någon
automatik för beredskapshöjningar i riksdagen räknar AGB emellertid inte
med.

AGB förordar att det nu gällande provisoriska systemet för beredskapshöjningar
behålls tills vidare. När en särskild enhet för säkerhets- och
beredskapsfrågor har börjat sitt arbete bör den få en viktig plats i systemet
och även kunna vidareutveckla detta.

Förs. 1982/83:10

2.4 Planering för verksamheten vid omedelbar krigsfara!krig

I regeringsformens 13 kapitel ges en rad grundläggande bestämmelser om
riksdagens och regeringens verksamhet vid krig och krigsfara.

Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall en inom riksdagen utsedd
krigsdelegation träda i riksdagens ställe, om förhållandena kräver det (RF 13
kap. 2 §).

AGB tar i denna rapport inte upp sådana lägen som att riksdagen
sammanträder på annan ort än Stockholm eller att sammanträde sker på
ockuperat område. I detta avsnitt behandlas planeringen i fred för det fall att
krigsdelegationen ersätter riksdagen. AGB förutsätter att så sker om det blir
omedelbar krigsfara. Redan i fredstid bör skapas bästa möjliga praktiska
förutsättningar för krigsdelegationen att verka på det sätt som grundlagen
förutsätter.

Riksdagens krigsdelegation består av talmannen som ordförande och av
femtio andra ledamöter. Ledamöterna väljs för hel valperiod. Det åligger
krigsdelegationens ordförande och vice ordförande att förbereda delegationens
verksamhet (RO 8 kap. 12 § jämte tilläggsbestämmelse). Kammarsekreteraren
är sekreterare i delegationen (tilläggsbestämmelse till RO 9 kap.
1 §). Krigsdelegationen finns alltså redan i fred. AGB anser att en
förteckning över krigsdelegationen bör finnas införd i riksdagens katalog
med uppgifter om ledamöter och riksdagsorgan.

Ansvaret för krigsdelegationens förberedelser är skilt från det ansvar som
RFK har för annan beredskapsplanläggning. I en rad avseenden krävs dock
en praktisk samordning. AGB behandlar i fråga om krigsdelegationen endast
vissa frågor om information m. m. Frågor om delegationens arbetsformer
m. m. tas inte upp här. Verksamheten sedan delegationen har lämnat
riksdagshuset behandlas inte heller i denna rapport. En helhetsbild av
planeringen för krigsdelegationens verksamhet bör av sekretesskäl finnas
endast hos mycket få personer.

Riksdagens krigsdelegation utses på förslag av valberedningen, som i sin
tur får förslag av de olika partigrupperna. Det är därför angeläget att
valberedningen och partigrupperna är väl medvetna om delegationens
uppgifter och har någon kännedom om dess arbetsbetingelser. Grundläggande
information av samma slag som lämnas till delegationens ledamöter
bör alltså lämnas även till valberedningen och partigrupperna (partikanslierna).

Krigsdelegationens ledamöter bör vara väl medvetna om sitt uppdrag. Det
bör övervägas att i början av varje ny valperiod anordna några timmars
utbildning för ledamöterna. Sådan utbildning kan planeras och genomföras i
samarbete med regeringskansliet och försvarshögskolan.

Krigsdelegationens presidium och några av dess tjänstemän bör ges
återkommande information om den säkerhetspolitiska utvecklingen och om
totalförsvarets beredskap. De bör om möjligt delta i övningar och

Förs. 1982/83:10

genomgångar som rör beredskapen för rikets högsta ledning. Fö/Sam avser
att fortlöpande inbjuda representanter för riksdagens ledning att delta i
orienteringar, studier och övningar tillsammans med representanter för
regeringen och regeringskansliet. Härtill kommer deltagandet i försvarsrådets
sammanträden.

Som led i en grundberedskap för riksdagens krigsdelegation bör även i
fortsättningen insamlas semesteradresser till delegationens ledamöter och
tjänstemän. Det bör sörjas för att kontaktvägarna till utrikesnämnden samt
till statsrådsberedningen och Fö/Sam hålls öppna under alla förhållanden.
Genom bevakning och andra säkerhetsåtgärder i fredstid samt genom att
behålla och stödja sitt driftvärn kan riksdagen skapa ett grundläggande skydd
för krigsdelegationen så länge den befinner sig i riksdagens lokaler. Med
hjälp av polis och bevakningsbolag kan skyddet förstärkas. Vid utflyttning till
särskild uppehållsplats kan tillkomma skydd genom försvarsmaktens försorg.

Bl. a. följande slag av planering torde krävas för krigsdelegationens
verksamhet men behandlas här inte närmare:

- planering för alarmering, samling och skydd av krigsdelegationen när dess
ledamöter och tjänstemän i utgångsläget inte befinner sig i riksdagens
lokaler

- planering för utflyttning till särskild uppehållsplats.

Planeringen i fredstid för det fall att krigsdelegationen övertar riksdagens
uppgifter bör inte inskränka sig till krigsdelegationens angelägenheter. Man
bör räkna med att vissa åtgärder behöver vidtas i riksdagens lokaler även
sedan krigsdelegationen har lämnat dessa. En stor del av riksdagens
verksamhet skall avvecklas och det bör ske på ett planmässigt sätt.

Om riksdagens verksamhet i ordinarie former har avbrutits och krigsdelegationen
har lämnat riksdagshuset bör tillgänglig personal till en början
utnyttjas för undanförsel av arkivalier m. m. En i förväg utsedd grupp -informationsgrupp - bör i det längsta stanna kvar i riksdagens lokaler för att
leda verksamheten där, kunna ge information till allmänheten och om
möjligt organisera en långvarig bevakning av lokalerna, m. m. En sådan
grupp består förslagsvis av tre riksdagsledamöter och tre tjänstemän.

Ledamöter och personal som inte tas i anspråk för krigsdelegationen eller i
informationsgruppen lämnar tillfälligt sina uppgifter i riksdagen. Ledamöterna
förutsätts bege sig till sina hemorter för att där ingå i ledningen av
regional eller lokal samhällsverksamhet. I samarbete med bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen
bör redan i fredstid undersökas hur övertalig personal kan
utlånas för andra samhällsviktiga uppgifter.

Planeringen för det fall att krigsdelegationen övertar riksdagens uppgifter
bör också gälla åtgärder för att återgå till riksdagsverksamhet i ordinarie
former. När det på grund av bestämmelserna i regeringsformen inte längre
finns förutsättningar för delegationens verksamhet måste en snabb återgång

Förs. 1982/83:10

vara praktiskt möjlig. Planeringen bör syfta till att hålla sådana praktiska
möjligheter öppna.

3. Beredskapstillstånd

Beredskapstillstånd inträder i den ordning som stadgas i lagen (1960:513)
om beredskapstillstånd. Under beredskapstillstånd bör riksdagen

- skärpa sina säkerhetsåtgärder

- vidta åtgärder som möjliggör långvarig verksamhet under krigsfara

- förbereda sådan verksamhet som skall bedrivas vid omedelbar krigsfara
och krig.

Under beredskapstillstånd torde ett ökat allmänt intresse för frågor som
säkerhet och beredskap påverka verksamheten även i riksdagens organisation.

Skärpta säkerhetsåtgärder består i första hand i att förstärka åtgärder som
vidtas redan under allmänt fredstillstånd. Både allmänheten och journalisterna
måste underkasta sig andra regler än under normalt fredstillstånd. Det
ligger nära till hands att räkna med en skärpt kontroll av inpasseringen till
riksdagens lokaler och av bagage som medförs av den som har tillträdesrätt.
Detta kan ske bl. a. genom att utöka bevakningen vid portarna och skärpa
den inre bevakningen. Eventuellt hålls färre portar öppna än normalt.
Fredstida krav på legitimation kan tillämpas hårdare. Delar av riksdagens
lokaler kan sättas under särskild bevakning.

Den inre bevakning som finns under allmänt fredstillstånd kan skärpas
bl. a. genom ökad rondering.

I samråd med RPS bör personskyddet för riksdagens talman förstärkas
under beredskapstillstånd.

Om beredskapstillstånd inträder bör RFK snarast göra en genomgång av
läget i fråga om nyckelpersoner och tjänstemän på skyddsklassade tjänster.
Eventuellt eftersläpande åtgärder vidtas omgående. AGB återkommer till
personalkontrollen i avsnitt 6.

Ansvariga för viktiga förnödenheter som finns i endast små lager bör i
detta läge undersöka förutsättningarna att göra kompletterande anskaffningar
så att man får en kontrollerad lagerhållning. De bör också förbereda och
vid behov införa restriktioner för förbrukningen.

AGB förutsätter att i detta läge krigsdelegationens planer ses över och vid
behov kompletteras. I beredskapshöjande syfte ges ytterligare information
till delegationens ledamöter och tjänstemän. Vissa övningar anordnas,
troligen gemensamt med regeringskansliet. I sådana övningar deltar i första
hand delegationens presidium och chefstjänstemän.

Riksdagens driftvärn bör under beredskapstillstånd se över sina verksamhetsplaner,
larmlistor m. m. och intensifiera sin utbildning. Man får räkna
med att ytterligare tjänstemän önskar ansluta sig till driftvärnet och behöver

Förs. 1982/83:10

introduktionsutbildning. Kompletterande materialanskaffning kan bli aktuell.

Både för säkerhet och beredskap gäller under beredskapstillstånd att det
ställs stora krav på underrättelser och samverkan. Med hjälp av regeringskansliet
och berörda myndigheter måste riksdagen hålla sig underrättad om
läget och få underlag för att bedöma risken för omedelbar krigsfara eller krig.
För att kunna följa lägets utveckling bör riksdagen vara representerad vid de
fortlöpande lägesorienteringar som planeras för regeringskansliets behov.

Det system som tillämpas för snabba beredskapshöjningar under allmänt
fredstillstånd bör vara användbart för handlingsberedskapen även under
beredskapstillstånd. Det bör i vart fall användas till dess ett nytt system har
utarbetats.

Prov med riksdagens ”generalorder” bör under beredskapstillstånd ske
oftare än under allmänt fredstillstånd, förslagsvis en gång i veckan.

4. Omedelbar krigsfara/krig

Att det råder omedelbar krigsfara eller att riket är i krig konstateras av
regeringen. Omedelbar krigsfara kan men måste inte tillkännages genom
s. k. beredskapslarm.

Som tidigare har nämnts förutsätter AGB att krigsdelegationen övertar
riksdagens beslutsfunktioner i ett läge med omedelbar krigsfara. Varje
dröjsmål torde innebära stor risk. Beslut om övertagande i ett sådant läge
skall enligt regeringsformen 13 kap. 2 § fattas av utrikesnämndens ledamöter
i förening med statsministern. Ett sådan beslut måste antas bli samordnat
med beslut om motsvarande åtgärder för regeringen och regeringskansliet.

Riksdagen får anses vara mycket sårbar innan krigsdelegationen har trätt
till och förflyttat sig till säkrare plats än riksdagens ordinarie lokaler. För
planeringen gäller olika förutsättningar beroende på om riksmöte pågår eller
inte. Ett allmänt krav är att delegationen skall stå i förbindelse med
regeringen och ha liknande skydd som denna.

Planeringen för krigsdelegationens aktivering och fortgående verksamhet
behandlas inte närmare i denna rapport.

I ett läge då krigsdelegationen har övertagit riksdagens beslutsfunktioner
och lämnar riksdagshuset måste verksamheten där inriktas på att stödja
delegationens avfärd och att ge information till ledamöter och tjänstemän
som inte tillhör denna. Man måste också räkna med ett vidare behov av
information. Det kan förutsättas att allmänheten och representanter för
massmedierna ställer frågor om vad som händer. För att möta ett sannolikt
informationsbehov och motverka misstolkningar (propaganda) av typ ”nu
flyr riksdagen” bör den tidigare nämnda informationsgruppen träda i
verksamhet. Som förut har nämnts bör allmänheten dessutom långt tidigare
ha informerats om planerna att i kritiska lägen flytta regering och riksdag från

Förs. 1982/83:10

ordinarie lokaler.

Sedan krigsdelegationen har lämnat riksdagens ordinarie lokaler inriktas
verksamheten där på undanförsel av vissa arkivalier, värdeföremål m. m.
samt på bevakning mot plundring och förstörelse. Delar av driftvärnet liksom
av brand- och sjukvårdsgruppen kan få viktiga uppgifter. Informationsgruppen
kan i detta läge eventuellt få till uppgift att svara för viss kommunikation
med krigsdelegationen. Gruppen bör ges ett gott skydd och goda sambandsmedel
för att i det längsta kunna vara riksdagens ansikte i Stockholm.

5. Ansvar och organisation

AGB anser att det har grundläggande betydelse för riksdagens säkerhet
och beredskap att RFK arbetar med frågor härom. Ansvar och befogenheter
i sådana frågor bör framgå av förvaltningskontorets instruktion.

12 § instruktionen för RFK finns punktvis uppräknade ett antal uppgifter
för kontoret. AGB föreslår att uppräkningen kompletteras med en ny punkt
av följande lydelse: ”Handlägga frågor angående säkerhet och beredskap
hos riksdagen.”

I avsnitt 2 har AGB under 2.1 uttalat sig för att RFK tillförs en enhet för
säkerhets- och beredskapsfrågor samt att enheten blir fristående under
förvaltningsdirektören. Det gäller här i många avseenden en stabsfunktion.
AGB tar inte ställning till enhetens benämning (t. ex. säkerhetsenheten eller
säkerhetsdetaljen), som bör slutligt bestämmas inom ramen för resultaten av
den pågående utredningen för översyn av RFK:s organisation. Uppgifterna
för enheten har AGB beskrivit i avsnitt 2.

För den nya enheten räknar AGB med fyra centralt placerade tjänster. Tre
av dessa motsvaras av tre befintliga och vakanta tjänster. Härtill kommer
vissa tjänster för arbetsledare vilkas uppgifter framgår av det följande. Med
dessa resurser för enheten får RFK en tillräckligt stark organisation för
frågor om säkerhet och beredskap.

Chefen för enheten - riksdagens säkerhetschef - bör svara för beredning av
frågor om riksdagens säkerhet och beredskap som skall avgöras av
förvaltningsdirektören, direktionen eller förvaltningsstyrelsen. Säkerhetschefen
skall direkt under förvaltningsdirektören leda och ansvara för
säkerhetsskyddet inom riksdagen samt svara för planering för riksdagens
beredskap och samarbeta med riksdagsdirektören i frågor som särskilt gäller
riksdagens krigsdelegation. Vidare skall säkerhetschefen leda säkerhetsenhetens
arbete, utöva myndighetens chefskap för driftvärnet samt svara för
kontakter och samarbete rörande säkerhet och beredskap med bl. a.
riksdagens verk, regeringskansliet och myndigheter inom totalförsvaret.

Under säkerhetschefen bör finnas tjänster för två kvalificerade handläggare
som biträder chefen. En av dessa bör vara säkerhetschefens ställföreträdare.

En av de båda handläggarna bör främst handlägga frågor om säkerhets -

Förs. 1982/83:10

skydd och därmed bl. a. vara chef för riksdagens bevakningstjänst och som
sådan samarbeta med kammarkansliet och riksdagens internationella
sekretariat. Till tjänsten bör höra att utarbeta förslag till föreskrifter om
säkerhetsskydd samt förbereda och medverka i utbildning, information och
kontroller angående säkerhetsskyddets praktiska tillämpning.

Den andra handläggaren bör främst ägna sig åt frågor om riksdagens
beredskap. På detta område behöver tas fram underlag för beslut i olika
lägen och beredas frågor som bl. a. gäller personal, lokaler och materiel.
Innehavaren av tjänsten bör vara första kontaktman med regeringskansliet i
det system för underrättelser och beredskap som tillämpas samt vid behov
biträda krigsdelegationens sekreterare i samband med övningar, utbildning
och information.

Den fjärde tjänsten inom enheten bör avses för kvalificerade biträdesgöromål.
Förutom att svara för administrativa göromål för enheten bör
innehavaren t. ex. föra protokoll vid inventeringar av hemliga handlingar
samt medverka vid utbildning och i arbete med legitimations- och magnetkort,
nycklar m. m. såvitt sådant arbete sker inom säkerhetsenheten.

En av handläggarna under säkerhetschefen bör vara förbandschef för
driftvärnet. Alla tjänstemän vid enheten bör medverka vid beredskapshöjningar,
t. ex. genom att ingå i joursystem.

I avsnitt 2 har AGB berört frågan om organisationen för bevakning av
riksdagens lokaler. RPS har enligt arbetsgruppens mening redovisat starka
skäl för att riksdagen skall gå över till bevakning helt med hjälp av
bevakningsbolag.

Den riksdagens öppenhet som AGB har berört i avsnitt 1 måste beaktas
när det gäller organisationen för bevakning. Samtidigt finns behov av större
säkerhet vid passerkontrollen, högre beredskap vid incidenter av olika slag
och flexibilitet i bevakningstjänsten med hänsyn till riksdagens arbetsrytm.
Enligt AGB:s mening kan alla dessa krav tillgodoses om riksdagen för all
bevakning anlitar ett resursstarkt bevakningsbolag men också själv utövar en
fast ledning av bevakningstjänsten.

Riksdagen måste kunna ta emot besökare till enskilda riksdagsledamöter
och underlätta för ledamöterna att delta i sammanträden med nämnder och
kommittér i vilka de är utsedda som sina partiers representanter. Många fler
än de som har sina arbetsplatser i riksdagens lokaler har alltså legitim
anledning att besöka dessa. I de mest utnyttjade ingångarna bör därför
passerkontrollen underlättas genom att riksdagen håller egna arbetsledare
med särskilt stor personkännedom och goda kunskaper om pågående
aktiviteter i riksdagens lokaler. AGB tänker i första hand på huvudingångarna
längs med Riksgatan och i andra hand på ingången till ledamotsbyggnaden.

AGB understryker att riksdagen själv skall leda bevakningstjänsten
genom sin säkerhetsenhet. De 4—6 tjänstemän för arbetsledning i nämnda
ingångar som AGB räknar med bör administrativt tillhöra säkerhetsenheten.

Förs. 1982/83:10

Åtskilliga av nuvarande 12 tjänster för bevakningsman är vakanta eller har
innehavare som kommer att pensioneras under de närmaste åren. Innehavare
som inte kommer i fråga för arbetsledande uppgifter hos riksdagen eller
erbjuds anställning hos bevakningsbolaget bör kunna ges andra arbetsuppgifter
hos riksdagen.

Riksdagen bör genomföra ny upphandling av bevakningstjänsten i god tid
inför återflyttningen 1983 till Helgeandsholmen. Tidsförhållandena härvidlag
har kommenterats av RPS. Anbudsinfordran bör innefatta en noggrann
beskrivning av riksdagens krav och bevakningens omfattning. Inom ramen
för det avtal som kan komma att träffas skall kunna ske minskning eller
ökning av bevakningsinsatsen efter överenskommelse parterna emellan, dvs.
mellan riksdagens bevakningschef och den förman för riksdagsbevakningen
som AGB förutsätter att bevakningsbolaget håller.

6. Personalfrågor

I tidigare avsnitt har AGB bl. a. berört frågor om

- personalkontroll

- åtgärder beträffande nyckelbefattningar

- bestämmelser och avtal om arbetstid m. m.

- utbildning

- information.

Personalkontroll företas som ett led i personbedömning från säkerhetssynpunkt.
Syftet är att förhindra att den som inte bedöms vara pålitlig eller
som i andra avseenden är olämplig från säkerhetssynpunkt får del av
sekretessbelagda uppgifter. Personalkontroll innebär inhämtande av upplysningar
ur polisregister och utförs enligt bestämmelser i personalkontrollkungörelsen
(1969:446), som anger att RFK får företa personalkontroll.

Personalkontroll får företas endast i fråga om tjänst som är hänförd till
skyddsklass. Tjänst hänförs till skyddsklass 1 ellerskyddsklass2. Skyddsklass
1 omfattar tjänster som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet.
Skyddsklass 2 omfattar övriga tjänster som är av betydelse för rikets
säkerhet.

RFK har efter förslag av AGB och beredningsgruppen den 9 december
1981 beslutat om hänförande av vissa tjänster i bl. a. den inre riksdagsförvaltningen
till skyddsklass.

Behovet av personbedömning från säkerhetssynpunkt hänför sig dels till
att tjänsteman kan ha ordinarie arbetsuppgifter som medför tillgång till
uppgifter som omfattas av utrikes- eller försvarssekretess (t. ex. tjänsteman i
riksdagsutskott eller tjänsteman hos RFK med uppgift angående riksdagens
säkerhet och beredskap), dels till att tjänsteman kan avses utföra särskilda
uppgifter för riksdagen under omedelbar krigsfara och krig (gäller främst
uppgifter för krigsdelegationen). I åtskilliga fall finns för en och samma

4 Riksdagen 1982/83. 2 sami. Nr 10

Förs. 1982/83:10

tjänsteman flera skäl för personalkontroll.

Det bör observeras att skyddsklassad tjänst inte får tillsättas med annan än
svensk medborgare. RFK äger enligt sin instruktion (2 §) föreskriva eller för
särskilt fall besluta att endast den som är svensk medborgare får inneha eller
utöva tjänst inom riksdagen.

Fråga om att hänföra tjänst till skyddsklass eller om att ändra skyddsklass
för tjänst bör beredas inom den enhet för bl. a. säkerhetsfrågor som AGB
föreslår skall inrättas. Personbedömning från säkerhetssynpunkt i samband
med tillsättning av skyddsklassad tjänst är en åtgärd som måste vara inbyggd i
de personaladministrativa rutinerna. Den bör därför ske i samråd mellan
säkerhetsenheten och annan enhet inom RFK.

Behovet av åtgärder beträffande nyckelbefattningar har redovisats i avsnitt

I avsnitt 2 har AGB uttalat att bestämmelser och avtal om arbetstid m. m.
efter hand bör anpassas till behovet av undantag för beredskapstillstånd och
krig samt att det bör ankomma på RFK att bevaka att så sker. AGB vill här
fästa uppmärksamheten på att statens avtalsverk den 31 mars 1981 har träffat
ett avtal med statstjänstemännens personalorganisationer som försöksvis
t. o. m. år 1982 reglerar frågor om jourtid, beredskap och arbetstid under
bl. a. höjd försvarsberedskap.

Utbildning och information är betydelsefulla inslag i verksamheten för
riksdagens säkerhet och beredskap. I avsnitt 2 har AGB berört viss
utbildning och information för och om riksdagens krigsdelegation. Härutöver
vill AGB peka på värdet - bl. a. för krigsdelegationen - av att
riksdagens ledamöter och tjänstemän deltar i kurser som anordnas av
försvarshögskolan. Ledamöter inbjuds regelmässigt till högskolans chefskurser.
För bl. a. riksdagens tjänstemän anordnas vartannat år en specialkurs
om två veckor.

Personal som är krigsplacerad hos krigsdelegationen kan i vissa fall behöva
specialutbildning för verksamhet under särskilda förhållanden. Utbildning
om folkrättens regler kan behöva anordnas för både ledamöter och
tjänstemän.

Driftvärnets utbildning gäller dess bevaknings- och försvarsuppgifter.
Utbildningen stöds av försvarsområdesförbandet och bedrivs i viss utsträckning
på särskilda övningsplatser och tillsammans med andra driftvärn. Ett
samarbete i utbildningsfrågor med riksbankens driftvärn är enligt AGB:s
mening önskvärt. Utbildning för driftvärnet i riksdagens lokaler kan gälla
bl. a. säkerhetsskyddet, ABC-skydd, sjukvårdstjänst, folkrättens huvudregler
samt reglementskunskap och taktik med hänsyn till riksdagens speciella
förhållanden och lokaler.

Driftvärnet bör då och då övas att med kort varsel förstärka kontrollen av
in- och utpassering och bevaka vissa platser i riksdagens lokaler. Sådan
övning bör företrädesvis ske vid tidpunkt då den inte upplevs som hindrande
för riksdagens verksamhet. Samråd om tidpunkt m. m. bör ske med

Förs. 1982/83:10

riksdagsdirektören.

I avsnitt 2 har AGB förordat att riksdagen organiserar en frivilligt
rekryterad brand- och sjukvårdsgrupp som knyts till driftvärnet. Utbildning
för en sådan grupp bör kunna ske i samverkan med brandförsvaret,
civilförsvaret och Svenska röda korset. Tiden för grundutbildning kan
uppskattas till sammanlagt tio dagar. För repetitionsutbildning bör räknas
minst en dag varje år. All utbildning bör ingå i arbetstiden.

I avsnitt 2 har AGB också förordat att riksdagen låter anordna
självskyddsutbildning som står öppen för all personal hos riksdagen. Även
riksdagens ledamöter bör få delta i sådan utbildning. Utbildningen bör ske i
riksdagens lokaler och på arbetstid.

Självskyddsutbildning om sammanlagt 14 timmar anordnas för bl. a.
myndigheter och företag av Sveriges Civilförsvarsförbund, Svenska röda
korset och Svenska Brandförsvarsföreningen. Fyra timmar avser personligt
skydd (bl. a. mot ABC-stridsmedel) medan sex timmar gäller olycksfallsvård
och fyra timmar handlar om brandförsvar. AGB räknar med att självskyddsutbildning
för riksdagens behov bör ha ungefär denna omfattning och
nämnda innehåll. Om möjligt bör utbildningen anpassas något till riksdagens
förhållanden.

Om självskyddsutbildning anordnas bör deltagande vara obligatoriskt för
skyddsombud och driftvärnsmän. Självskyddsutbildningen bör utgöra introduktionsutbildning
för medlem i brand- och sjukvårdsgruppen.

Övning att utrymma riksdagens lokaler vid brand m. m. bör anordnas
minst en gång per valperiod. Alla som arbetar i riksdagens lokaler bör ha god
kännedom om möjligheterna att ta sig ut ur lokalerna med anlitande av
nödutgångar m. m.

Riksdagens egna arbetsledare för passerkontrollen i vissa ingångar bör ges
särskild utbildning om föreskrifter och rutiner för tillträdesskydd m. m.
Bevakningsbolagets personal skall förutsättas tjänstgöra hos riksdagen med
stor kontinuitet och bör genomgå introduktionsutbildning av samma slag
som ges nyanställda tjänstemän hos riksdagen.

Särskild säkerhetsskyddsutbildning bör anordnas av RFK för personal som
har tjänst i skyddsklass. För säkerhetschefen och andra chefer finns kurser
som anordnas av RPS och ÖB i samråd.

Information om säkerhetsskyddet måste ske i ökad utsträckning hos
riksdagen. Information bör ges till alla ledamöter och tjänstemän. Den kan
t. ex. ges på stormöten för personal, i RD-nytt, i särskilda informationsblad
och i anslutning till introduktionsutbildning och annan utbildning. Det är
nödvändigt att var och en känner till bestämmelserna om säkerhetsskydd.
Den som bryter mot föreskrift om säkerhetsskydd bör bl. a. kunna kallas till
samtal med talmannen, förvaltningsdirektören eller säkerhetschefen.

Förs. 1982/83:10

7. Lokaler och materiel

Riksdagens återflyttning hösten 1983 till ombyggda lokaler på Helgeandsholmen
och i Gamla stan innebär att verksamheten kommer att bedrivas i
fyra separata byggnader: gamla riksdagshuset, gamla riksbanken (plenisalsbyggnaden),
gamla kanslihuset (ledamotsbyggnaden) samt den byggnad som
f. n. inrymmer budgetdepartementet (kvarteret Cephalus). Byggnaderna
ansluts till varandra med passager, förbindelsegångar och kulvertar.

Det utgrävda utrymmet under Riksplan disponeras till nästan halva ytan
(södra delen) av ett medeltidsmuseum. Återstoden av ytan disponeras av
riksdagen till godsterminal, skyddsrum samt vissa uppställningsplatser för
service- och handikappfordon. Museet, som byggnadstekniskt är avskilt från
riksdagens del av underbyggnaden, inrymmer två skyddsrum avsedda för
riksdagen. Dessa skyddsrum får i fredstid utnyttjas av museet som
visningshallar.

7.1 Byggnadernas yttre situation

Byggnadernas geografiska läge innebär från säkerhetssynpunkt en generell
fördel genom möjligheterna att i allvarliga och utsatta lägen genomföra
en effektiv avspärrning och kontroll av hela Helgeandsholmen och därmed
riksbyggnaderna.

Avståndet till annan bebyggelse är för riksbyggnaderna tillfredsställande
stort. För riksdagens byggnader och lokaler i Gamla stan (ledamotsbyggnaden
och kv. Cephalus) är avståndet till omgivande byggnader däremot litet.
Denna bebyggelse inrymmer dock i huvudsak lokaler för statlig förvaltning.

Området runt riksbyggnaderna kännetecknas inte av samma rörlighet och
aktivitet från allmänhetens sida som platser och gator runt nuvarande
byggnader vid Sergels torg.

Den omständigheten att riksdagen kommer att inrymmas i fyra olika
byggnader innebär från allmän kommunikations- och servicesynpunkt ingen
fördel. Dock kan detta förhållande medge att en säkerhetsmässig separering
kan erhållas på ett enkelt sätt i lägen då sådana åtgärder erfordras.

Vid Sergels torg hyr riksdagen lokaler i byggnader som också inrymmer ett
flertal andra hyresgäster - butiker, restauranger, teatrar, bibliotek, kulturlokaler,
parkeringsgarage m. m. - alla med självklara krav på stor
tillgänglighet till såväl försäljningslokaler som förråd och lager. Många
hyresgäster har nödutgångar som mynnar ut i riksdagens korridorsystem.
Byggnaderna på Helgeandsholmen samt ledamotsbyggnaden kommer att
behärskas i sin helhet av riksdagen. Lokalerna i kv. Cephalus ianspråktas av
riksdagen utom våningen i gatuplanet samt de båda översta våningsplanen,
som t. v. upplåts för andra ändamål.

För byggnaderna på Helgeandsholmen samt ledamotsbyggnaden kommer

Förs. 1982/83:10

dessutom ett fullgott skalskydd att anordnas.

Antalet bevakade ingångar för daglig personpassage beräknas uppgå till
fem. Häri ingår allmänhetens entré för inpassering vissa tider till kammarens
åhörarläktare. Enligt AGB:s mening bör entrén mot Riksplan normalt inte
utnyttjas för passage. Härtill kan nämnas att riksdagsbiblioteket och
tryckeriexpeditionen får separata ingångar för allmänhetens besök resp. köp
av riksdagstryck. Dessa ingångar medger inte passage till riksdagens lokaler i
övrigt. I godsterminalen under Riksplan kommer att erfordras en gemensam
funktion för bevakning/godsmottagning.

Antalet låsta och larmade nödutgångar och passager i skalskyddet är
mindre i Helgeandsholmsprojektet än vid Sergels torg.

7.2 Byggnadernas inre disposition

Bevakningssystemet utgörs, förutom av den personella bevakningen, av
en teknisk bevakningsfunktion. Denna består av en bevakningscentral med
en datorstyrd centralenhet med anslutningar till bevakningskameror (TV),
larminstallationer av olika slag samt monitorer och dokumentationsutrustning.
Funktionen kan kompletteras med andra typer av kontroll- och
övervakningsutrustning.

Tillträde till vissa lokalgrupper och passage genom vissa förbindelsegångar
kommer att regleras med hjälp av magnetkort. Omfattningen av sådan
reglering kan anpassas efter behov inom vissa gränser.

Byggnadernas inre lokaldisposition kännetecknas allmänt sett av stor
öppenhet och tillgänglighet. En orsak till detta är inte minst kravet på att man
vid voteringar snabbt och enkelt skall kunna nå kammarens plenisal från alla
delar av byggnaderna. Öppenheten blir dock, efter erfarenheter från Sergels
torg, begränsad enligt följande:

o Talmans- och statsrådskorridorerna är avspärrade och kan endast nås med
hjälp av magnetkort.
o Riksdagsbibliotekets och tryckeriexpeditionens lokaler är inifrån tillgängliga
endast med hjälp av magnetkort. Detta är nödvändigt eftersom
lokalerna också är tillgängliga för allmänheten utifrån,
o Kulverten mellan kv. Cephalus och ledamotsbyggnaden är försedd med en
ständigt låst dörr/grind eftersom det råder en lägre säkerhetsnivå inom kv.
Cephalus. Spärren kan passeras med hjälp av magnetkort.
o Förbindelsegången över stallkanalen är försedd med dörrar. Under tiden
då dessa är stängda kan de passeras med hjälp av magnetkort.

Beträffande övrig inre lokaldisposition som har särskild anknytning till
säkerhetsproblematiken kan följande noteras:

o Plenisalen med foajé är så placerad att foajén inte utgör ett naturligt
gångstråk eller fungerar som samlingsplats för dem som fast arbetar eller

Förs. 1982/83:10

tillfälligt vistas i riksdagshuset. Foajén får karaktären av ett avskilt
utrymme för ledamöterna. Behovet av bevakning och kontroll mot
obehörig verksamhet inom detta område torde därför bli mindre än vid
Sergels torg.

o Sammanträdesrummen är spridda i hela projektet. Motsvarigheten till
den sammanträdespool som f. n. finns på plan H-5 vid Sergels torg saknas.
Antalet sammanträdesrum på Helgeandsholmen överensstämmer i stort
med antalet vid Sergels torg. Med hänsyn till den stora sammanträdesaktivitet
som råder innebär den spridda lösningen svårigheter från säkerhetssynpunkt.

o Restauranglokalernas funktionella goda läge i närheten av plenisalen och
med goda kommunikationer till denna innebär omvänt ett säkerhetsproblem
eftersom restaurangen i stor utsträckning torde utnyttjas av tillfälliga
besökare, främst sammanträdesdeltagare. Problemet är inte nytt utan
finns f. n. vid Sergels torg.

I detta sammanhang kan noteras att riksdagens sammanträdeslokaler
endast upplåts för sammanträden med statliga kommittéer m. m. och då
under förutsättning att någon riksdagsledamot deltar. Denna bestämmelse
sammanhänger med omständigheten att ledamöterna måste ha möjlighet att
vara tillgängliga när voteringar inträffar i kammaren.

o Massmediernas lokaler är belägna i plenisalsbyggnaden i två egna
våningsplan. Problemen med nuvarande generösa tillträdesbestämmelser
för journalister har berörts i avsnitt 2. För intervjuer med talman och
statsråd bör enligt AGB:s mening utses några rum som är väl belägna i
förhållande till talmännens korridor och statsrådskorridoren men inte
tillhör någon av dessa,
o Allmänhetens läktare nås genom en separat entré och genom hissar och
trappa som är helt avskilda från riksdagens övriga kommunikationssystem.
I entrén (på gatuplanet) finns garderob och förvaringsboxar för
väskor och andra effekter som inte tillåts medföras in på läktaren.
Nuvarande olägenheter vid Sergels torg med gemensamma hissar och
trappa för allmänheten och riksdagsledamöter/anställda har alltså eliminerats.

Enligt AGB:s mening skulle en metalldetektor effektivisera och
förenkla kontrollen före inpassering till allmänhetens läktare,
o Utformningen av entréerna i resp. byggnad har självfallet fått anpassas
efter byggnadens arkitektur och förutsättningar.

En strävan har genomgående varit att få entréer med slussfunktion, dvs.
en möjlighet att stänga till ett bakre dörrparti för att förhindra obehöriga
att ta sig in i byggnaden om bevakningspersonalens anvisningar inte
åtlyds. Denna strävan förverkligas godtagbart. Dock måste konstateras
att arbetsförhållandena för bevakningspersonalen i gamla riksdagshusets
ingång mot Riksgatan blir besvärlig. Entréhallens förutsättningar för

Förs. 1982/83:10

rationell och säker bevakningstjänst är tyvärr olämpliga.

AGB anser liksom RPS att säkerhetsenheten om möjligt bör få
arbetsrum som ligger avskilt.

7.3 Materiel

Personlig utrustning för riksdagens driftvärn finns tillgänglig. Riksdagens
tillgång på övrig materiel för att möta beredskaps- och kris/krigssituationer
begränsar sig till viss sambandsmateriel.

Behov föreligger beträffande följande materielgrupper m. m.:

sjukvårdsmateriel

brandskyddsmateriel

mörkläggningsmateriel

emballage för utrymning m. m.

transportmateriel och transportresurser

förvaringsskåp för sekretesskyddade handlingar

skyddsrumsutrustning

kompletterande utrustning för vissa anläggningar
vissa kontorsmaskiner.

Ytterligare materielbehov samt beräkningar av materielens omfattning,
fördelning, lagring, omsättning m. m. kommer att framgå av det fortsatta
planläggningsarbetet.

8. Arbetsgruppens förslag

AGB föreslår

1. att instruktionen för riksdagens förvaltningskontor ändras så att det av 2 §
framgår att en av uppgifterna för kontoret är att handlägga frågor
angående säkerhet och beredskap hos riksdagen,

2. att förvaltningskontoret snarast tillförs en organisatorisk enhet för
säkerhets- och beredskapsfrågor med den ställning samt de uppgifter och
resurser som AGB förordar,

3. att riksdagens bevakningstjänst organiseras på det sätt som AGB
förordar,

4. att övriga uttalanden och synpunkter i rapporten får utgöra underlag och
riktlinjer för fortsatt arbete angående riksdagens säkerhet och beredskap.

Förs. 1982/83:10

Bilaga 2

RIKSPOLISSTYRELSEN PROMEMORIA

Säkerhetsavdelningen

STOCKHOLM 1981-11-25 SH 1089-81

pint T. Rimér, AW

Förslag till säkerhetsskydd för riksdagen

(4 bilagor)1

1. Inledning

Olika säkerhetsfrågor har under senaste decenniet fått ökad uppmärksamhet.
Riskerna för att allmänna institutioner kan komma att utsättas för
angrepp med syfte att skada liv och egendom har ökat.

Sverige har hittills i stort sett skonats från större angrepp riktade mot
svenska intressen. Det kan dock vara endast en tidsfråga när även vårt land
drabbas. Denna förändring av den s. k. hotbilden har aktualiserat ett
förstärkt säkerhetsskydd av allmänna institutioner och i första hand de som
har nära relationer till rikets säkerhet. Detta har i sin tur fört med sig ett ökat
antal bestämmelser till stöd för att myndigheter organiserar och genomför ett
gott säkerhetsskydd. De olika departementen inom ”Södra Klaraprojektet”
har t. ex. säkerhetsskyddats på ett sätt som står i proportion till skyddsintresset.
Samtliga departement har successivt erhållit ett tillfredsställande
säkerhetsskydd.

Riksdagen har självfallet genom sin centrala funktion i samhället ett
alldeles särskilt utsatt läge från säkerhetssynpunkt. Därför är det synnerligen
angeläget att riksdagen har ett fullgott skydd. Detta kommer förhoppningsvis
att helt tillgodoses när riksdagen flyttar in i ny- och ombyggda lokaler på
Helgeandsholmen. Ett omfattande arbete har nedlagts för att upprätta ett
säkerhetsprogram för ”Helgeandsholmsprojektet”.

Det räcker emellertid inte att själva lokalerna rent fysiskt har ett bra
skydd. Minst lika viktigt är att riksdagen har en ändamålsenlig och modernt
uppbyggd säkerhetsorganisation samt väl avvägda bestämmelser och rutiner
vad gäller säkerhetsskyddet.

Rikspolisstyrelsen är dock medveten om riksdagens naturliga strävan att
vara ett ”öppet hus”, där allmänheten och massmedia skall kunna följa
riksdagsdebatter, uppvakta enskilda riksdagsmän osv. utan alltför rigorösa
och besvärande säkerhetsbestämmelser. Vid upprättandet av särskilda
föreskrifter angående säkerhetsskydd för riksdagen bör strävan därför vara
att finna en lämplig avvägning mellan denna berättigade öppenhet och ett
tillförlitligt säkerhetsskydd. Erfarenheten visar att alltför betungande och
tekniskt komplicerade säkerhetsskyddsrutiner i praktiken sällan eller aldrig
följs. För att uppnå målet, att fastställda säkerhetsskyddsföreskrifter

1 Biläggs ej.

Förs. 1982/83:10

tillämpas korrekt, måste dessutom förståelse erhållas från de som dagligen
verkar i riksdagshuset. Ett vidgat säkerhetsmedvetande genom anpassad
information bidrar således till att stärka säkerhetsskyddet. I detta sammanhang
kan tilläggas att för att uppnå en hög skyddsnivå erfordras en viss
restriktivitet vad gäller upplåtande/uthyrning av kongresslokaler till intressenter
utanför riksdagen. Öppenheten kan här inte råda oinskränkt.

2. Organisatoriska ändringar

Riksdagens förvaltningskontors organisation framgår av bilaga 1. I dag
sorterar säkerhetsfrågorna under intendenturenheten. Detta kan inte
bedömas som tillfredsställande, enär säkerhetsskyddet markant skiljer sig
från de övriga arbetsuppgifterna inom enheten. Därför föreslås att säkerhetsskyddet
separeras till en fristående enhet under förvaltningsdirektören.
Enheten - nedan benämnd säkerhetsenheten - leds av en säkerhetschef.

Säkerhetschefen skall ha tillsyn över säkerhetsskyddet och i denna sin
egenskap vara direkt underställd förvaltningsdirektören. För säkerhetschefen
skall finnas en ställföreträdare med tillika befattning som bevakningschef.
Personalstyrkan i övrigt vid enheten måste anpassas såväl till den
funktion säkerhetsenheten får i sin nya utformning som till arbetsuppgifternas
art och volym. Uppskattningsvis kan den totala personalstyrkan vid
enheten uppgå till 4-6 befattningshavare.

Säkerhetsenheten bör handlägga samtliga frågor inom säkerhetsskyddsområdet
(se 2 § Allmänna bestämmelser, s. 4). Enheten kan även vara
riksdagens sammanhållande resurs för beredskapsplanläggning samt i frågor
som berör riksdagens driftvärn. Att överföra all registrering av hemliga
handlingar som berör försvarssekretessen till säkerhetsenheten bör övervägas.

Vid placeringen av säkerhetsenhetens arbetslokaler i riksdagshuset bör
vissa kriterier beaktas. Enhetens lokaler skall om möjligt vara belägna så att
det går lätt att separera dem från övriga lokaler. Normalt är en säkerhetsenhets
lokaler belägna högt upp i ett hus och/eller i änden av en korridor. För
att erhålla ett tillfredsställande fysiskt skydd bör lokalerna vara skyddade
genom någon form av larm.

För närvarande ombesörjs riksdagsbevakningen av såväl egen personal (14
tjänster) som personal från ett bevakningsbolag (varierande antal tjänster).
Att två olika personalkategorier fullgör samma uppgift kan lätt leda till
konfliktsituationer. Riksdagens arbetsformer föranleder dessutom viss
ryckighet i behovet av bevakningspersonal. Problem att tilldela meningsfulla
arbetsuppgifter för den egna personalen uppstår under bl. a. riksdagens
sommaruppehåll. Med hänsyn härtill föreslås att bevakningen helt överlåts
till ett bevakningsbolag. Under säkerhetschefen skall bevakningsbolaget
ombesörja all bevakning med därtill hörande arbetsuppgifter. Detta är
rationellt och ytterligare fördelar kan uppnås. Effektiviteten bör helt

Förs. 1982/83:10

naturligt kunna ökas genom nyttjandet av specialutbildad personal med
modern och adekvat utrustning. Köper riksdagen dessa tjänster från ett
resursstarkt bevakningsbolag, kan förstärkningar alltid erhållas när så
erfordras - även med kort varsel. Vakanser vid förfall på grund av sjukdom
uppstår sällan, enär bevakningsbolag normalt har personalresurser i reserv.
Dessutom finns möjligheter till samordning av personella och tekniska
resurser med andra stora bevakningsobjekt i området, t. ex. vissa departement.

För ett stort bevakningsobjekt som riksdagen är det en betydande fördel
att ha tillgång till en flexibel personalstyrka. Om riksdagen köper tjänster av
ett bolag kan säkerhetsenheten alltid försäkra sig om, att vid varje tillfälle ha
exakt den personalstyrka som förhållandena kräver. Detta gäller såväl
antalsmässigt som kvalitetsmässigt - all riksdagens bevakningspersonal bör
vara personalkontrollerad. Hur personalkrävande bevakningen kommer att
bli när riksdagen tar de nya lokalerna i besittning beror på vilken skyddsnivå
man eftersträvar. Uppskattningsvis torde antalet komma att uppgå till kring
25-30 bevakningsmän (inkl. huvudbevakningscentralen). Under riksdagsuppehåll
uppskattas styrkan kunna reduceras till hälften.

Riksdagen föreslås begära in anbud från olika bevakningsbolag minst sex
månader innan bevakningen skall starta. Inom en månad skall anbudsgivarna
inkomma med offert. Riksdagens förvaltningskontor kan behöva tre
månader för att bearbeta förslagen, inhämta kompletterande information
och fatta beslut om vilket bolag som skall anlitas. Bolaget har därefter två
månaders förberedelsetid innan uppdraget startas. Kontaktman i denna
fråga är naturligen riksdagens säkerhetschef.

3. Riksdagens säkerhetsskyddsföreskHfter

Säkerhetsskyddsförordningen (1981:421) äger inte tillämpning på riksdagen.
Som konsekvens därav gäller inte heller överbefälhavarens och
rikspolisstyrelsens föreskrifter och anvisningar för verkställigheten av
förordningen (FA SÄK 1982). Däremot skall nämnda myndigheter på
begäran i särskilda fall lämna råd om säkerhetsskydd till bl. a. riksdagen.

Som en första fas i denna rådgivning föreslår rikspolisstyrelsen att
riksdagens förvaltningsstyrelse uppställer säkerhetsskyddets mål, föreskriver
vissa allmänna bestämmelser om säkerhetsskydd samt utfärdar särskilda
föreskrifter därom.

3.1 Mål

Säkerhetsskyddets syfte är att obehörig inte skall få tillträde till riksdagens
lokaler, att skydda hemliga eller andra känsliga uppgifter och att skydda de
personer som arbetar eller bor inom riksdagens lokaler. Detta förslag till
säkerhetsskydd är avsett att helt kunna genomföras först när riksdagen flyttat

Förs. 1982/83:10

till Gamla riksdagshuset med tillhörande byggnader (riksbyggnaderna eller
det s. k. Helgeandsholmsprojektet).

3.2 Allmänna bestämmelser

1 § Dessa föreskrifter gäller säkerhetsskyddet i riksdagen, hos kommittéer,
särskilda utredare m. fl. som verkar inom eller på uppdrag av riksdagen.

2 § Säkerhetsskyddet omfattar

- skydd mot att obehörig får kännedom om innehållet i en handling eller
uppgift av annat slag som rör totaltförsVaret eller rikets säkerhet i övrigt
och som enligt sekretesslagen omfattas av sekretess (sekretesskydd)

- skydd mot att obehörig får tillträde till riksdagens lokaler (tillträdesskydd) -

skydd mot att den som inte bedöms pålitlig från säkerhetssynpunkt ges
arbetsuppgifter rörande totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt
(infiltrationsskydd)

- information till de anställda om sekretess-, tillträdes- och infiltrationsskydd -

kontroll av riksdagens säkerhetsskydd

3 § Säkerhetschefen, direkt underställd förvaltningsdirektören, leder och
ansvarar för säkerhetsskyddet inom riksdagen. Säkerhetsenhetens organisation
framgår av bilaga 2.

4 § Inom varje enhet (e. d.) skall finnas en säkerhetsman som i säkerhetsfrågor
är knuten till säkerhetsenheten. Säkerhetsman utses av säkerhetschefen
efter förslag från respektive enhet. För säkerhetsman finns ert särskild
instruktion. En förteckning över säkerhetsmän skall finnas vid säkerhetsenheten.

5 § Handläggning av ekonomiska- och avtalsfrågor rörande skyddet, bevakning
e. d. skall ske enligt förvaltningsdirektörens direktiv.

6 § Särskilda regler gäller under ett beredskapstillstånd och när en viss
beredskapsgrad gäller för riksdagen eller del av riksdagen.

7 § Frågor som kan vara av betydelse från säkerhetssynpunkt skall delges
säkerhetschefen.

8 § Ansvaret för att all personal erhåller information om säkerhetsskydd
åvilar säkerhetschefen.

9 § Särskilda bestämmelser om tillträdesskydd för lokaler som disponeras av
särskilda utredare, kommittéer etc. upprättas när så erfordras.

Förslaget till allmänna bestämmelser får inte betraktas som fullständigt.

Förs. 1982/83:10

3.3 Särskilda föreskrifter

Nedan har säkerhetsskyddet uppdelats i fem ämnesområden. Inom varje
ämnesområde anges vad som bör regleras i särskilda föreskrifter. Att i detta
skede detaljreglera riksdagens särskilda föreskrifter synes ogörligt - dels
krävs en fastställd säkerhetsskyddsorganisation, dels ingående kunskaper
om riksdagens lokala förhållanden (arbetsrutiner, lokaliteter, ansvarsförhållanden
m. m.). För att i rapporten exemplifiera en tänkbar uppställning av en
särskild föreskrift har förslag lämnats vad gäller registrering resp. förvaring
av allmänna handlingar (bilaga 3). Förslaget är inte fullständigt. Även under
besöks- respektive behörighetsavsnittet har vissa anmärkningar gjorts.

3.3.1 Sekretesskydd

Inom sekretesskyddsdelen bör följande regleras i särskilda föreskrifter.

- vad som är allmän handling

- vad som är hemlig handling

- vad som är kvalificerat hemlig handling

- befattning med sekretessbelagd handling

- begränsningar i hanterandet av sekretessbelagd handling

- framställning av handlingar/dokument

- registrering och hantering av allmänna handlingar (se bilaga 3)

- hemligbeteckning

- förvaring av allmänna handlingar, koder, nycklar etc. (se bilaga 3)

- befordran

- mottagande

- kvittering

- arkivering

- förstöring

- muntlig information

- förlust

- erinran om sekretess

3.3.2 Tillträdesskydd

Inom detta avsnitt bör följande regleras i särskilda föreskrifter

- befintliga personalresurser för bevakningen (bevakningsbolag, egen
personal eller blandat)

- bevakningens syfte

- område för bevakningen

- bevakningsinstruktioner (se bilaga 4)

- samordning

- förstärkningar/reserver

- kontakter/relationer med säkerhetschefen

Förs. 1982/83:10

- uppmärksamhet mot obehörig

- viss kontroll av skalskydd efter arbetstidens slut

- tjänstekort/behörighet

- legitimation

- behörighetsförteckning

Under behörighetsavsnittet skall noga regleras hur och vilka som har
tillträde till lokalerna eller delar därav. Tillträdesrätten bör uppdelas i vad
som gäller under tjänstetid och utom tjänstetid. Tillträdesrätten för tillfälligt
anställda, lokalvårdare, driftpersonal, fastighetstjänst, servicepersonal
m. fl. bör särskilt beaktas. Särskilda behörighetslistor måste upprättas för
bevakningspersonalens behov - ett arbete som lämpligen utförs genom
säkerhetschefens försorg.

- förlust av tjänstekort e. d.

- olika rätt till arbete eller vistelse i lokalerna

- särskild tillträdesrätt

- besökare

Samtliga besök bör föranmälas om inte besökaren är behörig att komma
in. Bevakningspersonalen på det ställe där en besökare inpasserar skall
snabbt kunna avgöra om inpassering får ske. Rutiner för hur besök av olika
omfattning skall äga rum, om särskilda besöksmottagare skall utses på de
olika enheterna etc. bör utarbetas.

- nyttjande av läktaren

- visning för studiegrupper

- massmedias närvaro

- presskonferenser

- större sammanträden/kongresser

- utdelning och förvaring av koder och nycklar, passagekort m. m.

3.3.3 Infiltrationsskydd

Följande bör regleras i särskilda föreskrifter

- pålitlighet från säkerhetssynpunkt

- referensinhämtning

- skyddsklassindelning

- personalkontroll

- omkontroll

- säkerhetssamtal

3.3.4 Information

Vad gäller information bör följande beaktas.

Förs. 1982/83:10

Alla verksamma inom riksdagen skall vara orienterade om de särskilda
föreskrifterna om säkerhetsskydd. Huvudvikten bör läggas på tillträdesskyddsdelen.

Tjänstemän som väntas få befattning med hemliga uppgifter måste vara väl
informerade om de särskilda föreskrifterna om säkerhetsskydd.

Det åvilar säkerhetschefen att tillse att nyanställda tjänstemän snarast
erhåller nödvändig information om säkerhetsskyddet vid riksdagens
Ansvarig för att denna information lämnas är enhetschef (motsvarande).

Förnyad information skall ges med lämpliga tidsmellanrum.

3.3.5 Kontroll

Inom riksdagen skall åtgärder vidtas för att genomföra fortlöpande
kontroller att de särskilda föreskrifterna om säkerhetsskydd följs och att den
fastställda skyddsnivån bibehålls.

Brister eller fel i säkerhetsskyddet skall avhjälpas snarast,

Hemliga handlingar skall inventeras med lämpliga tidsmellanrum eller när
särskild anledning föreligger,

Kvalificerat hemliga handlingar skall inventeras minst en gång per år.

Nycklar till förvaringsutrymmen för hemliga handlingar och förseglade
kuvert med koder till kombinationslås skall inventeras minst en gång per
år.

Passagekort och nycklar till riksdagens lokaler skall inventeras minst en
gång per år.

Protokoll skall upprättas vid samtliga inventeringar.

3.4 Övrigt

Det är av största vikt att säkerhetschefens arbetsuppgifter utförligt
regleras i en arbetsordning samt att ansvarsförhållandet till förvaltningsdirektören,
berörda enhetschefer m- fl- noga klargörs.

Till de särskilda föreskrifterna bÖF fogas kartor, illustrationer e. d.

T. Rimér
polisintendent

Ola Selin
kriminalinspektör

GOTAB 73017 Stockholm 1982