Den statliga forskningsverksamheten (Framställning / redogörelse 1974:9)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

RIKSDAGENS REVISORER

1973-11-29

Till riksdagen

Den statliga forskningsverksamheten

I Sverige satsades år 1970 ca 2 500 milj. kronor på forskning och
utvecklingsarbete (FoU). Av detta belopp beräknas staten ha anvisat
drygt hälften, ca 1 400 milj. kronor. Omkring 3,6 procent av de statliga
driftutgiftema budgetåret 1970/71 avsåg FoU-ändamål. Med hänsyn
till att så betydande belopp går till FoU-verksamhet har riksdagens revisorer
låtit undersöka utbytet av de statliga finansiella bidragen till
forskningen och de rutiner som tillämpas vid den fortlöpande bevakningen
av forskningsmedlens användning. Som ett led i undersökningen
har även gjorts en mera allmän kartläggning av förhållandena för den
statligt finansierade forskningen.

Utredningsarbetet, som påbörjades under år 1970, bygger i huvudsak
på en större enkät till FoU-organ med anslagsfördelande och forskningsutförande
uppgifter, på en serie intervjuer med forskare och forskningsadministratörer
samt på litteratur i ämnet.

Under utredningsarbetet har frågor om planering, redovisning, bevakning,
utbyte och värdering av forskningsinsatser samt organisationen av
den statligt finansierade forskningen berörts. Till följd av forskningsområdets
storlek och komplexitet har undersökningen måst begränsas
till en mera översiktlig analys av förhållandena på området. Undersökningens
resultat har redovisats i en granskningspromemoria, Den statliga
forskningsverksamheten (nr 8/1972), som på sedvanligt sätt remissbehandlats.
Promemorian, inkomna remissyttranden och övriga avgivna
yttranden i ärendet finns tillgängliga på revisorernas kansli.

Genom den sålunda utförda granskningen har revisorerna velat skaffa
sig en total överblick över den statliga forskningsverksamheten. Med
hänsyn till att resultatet av revisionsarbetet även skall vara en informationskälla
för riksdagen har i granskningspromemorian väsentligt utrymme
getts åt en beskrivning av verksamheten på området.

Som tidigare angetts har undersökningen måst begränsas till en översiktlig
analys. Rent allmänt har den dock gett vid handen att den
svenska forskningen såväl kvalitativt som beträffande produktiviteten
ligger fullt i nivå med forskningen i andra, jämförbara länder och att
det ej finns anledning att från förvaltningsrevisionen synpunkt rikta
några allvarligare anmärkningar mot den svenska FoU-verksamheten.

På grundval av de iakttagelser som gjorts vid undersökningen har i
granskningspromemorian lagts fram en råd förslag till förbättringar och

1 Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 9

1974:9

åtgärder, syftande till en ökad effektivitet inom skilda delar av forskningsområdet.
Med hänsyn till förslagens antal och det stora intresse
som i allmänhet visats dem från berörda remissinstansers sida är det inte
praktiskt möjligt att nu gå in på samtliga förslag. Därtill kommer att
vissa av dem avser frågor av mera detaljartad karaktär. Revisorerna tar
därför i det följande upp endast de mera genomgripande förslagen till
bedömning, medan övriga ges en mera summarisk behandling.

Ett frågekomplex av stor räckvidd som aktualiserats genom den företagna
granskningen gäller möjligheterna att utforma en övergripande
forskningspolitik, innefattande bestämning av forskningsmål m. m. Av
betydelse i sammanhanget är även vilka organ som på den politiska
nivån — främst i riksdagen — bör handlägga frågor rörande forskning.

Den nuvarande svenska forskningspolitiken brukar betecknas som
sektoriell, d.v.s. satsningen på forskning och utvecklingsarbete inom
varje samhällssektor avvägs i första hand mot annan verksamhet inom
samma sektor. Även när det gäller grundforskning görs en avvägning
mot anslag till andra samhällsaktiviteter inom samma område, såsom
högre utbildning, forskarutbildning och andra kulturaktiviteter.

Denna utformning av forskningspolitiken har fått organisatoriska
följdverkningar. Inom riksdagen och hos Kungl. Maj:t handläggs sålunda
forskningsfrågor i skilda utskott respektive i skilda departement.
Inom riksdagen behandlar främst utbildnings-, försvars-, närings- och
jordbruksutskotten frågor om forskning. Hos Kungl. Maj:t finns en
motsvarande fördelning. Förutom utbildningsdepartementet sysslar
främst försvars-, industri- och jordbruksdepartementen med hithörande
frågor.

Det synes inte finnas anledning, i vart fall för närvarande, att frångå
den sektoriella modellen för utformningen av forskningspolitiken. Dock
bör övervägas om inte en mera övergripande planläggning bör genomföras
på forskningsområdet och om inte den praktiska verksamheten
även bör innefatta beslut som griper över forskningssektorerna. För att
också riksdagen skall kunna erhålla översiktlig information i forskningsfrågor
och möjlighet till långsiktig planering på detta område, torde
dess kansliorganisation böra förstärkas.

Revisorerna tar först upp frågorna om den långsiktiga forskningsplaneringen
och om förstärkningen av riksdagens kansliorganisation.

Inom olika delar av samhället skiftar behovet av forskning och utvecklingsarbete,
och behovsbilden blir därför splittrad och föga konkret.
Det finns skilda orsaker till detta förhållande. Sålunda saknar en stor
del av forskningsresultaten marknadsmässig efterfrågan, vilket särskilt
torde gälla grundforskningen som främst har s. k. inomvetenskaplig betydelse.
Vidare är den efterfrågan på forskning som finns i regel riktad
mot kortsiktiga forskningsresultat, medan den övervägande delen av den

1974:9

totala forskningen är sådan som kan beräknas komma till nytta först
på längre sikt, varför de vanliga efterfrågemekanismerna inte fungerar.

Det är därför nödvändigt att särskild uppmärksamhet ägnas åt målfrågorna
och det sätt på vilket forsknings- och utvecklingsarbetet planeras.
Som huvudled i planeringsarbetet kan räknas en medveten och
aktiv kartläggning av behoven av forskning inklusive omgivningsstudier,
fastställande av forskningsmål, frågor om målprioritering och verksamhetsplanering,
d.v.s. den egentliga genomförandeplaneringen vid olika
FoU-organ.

När det gäller kartläggningen av forskningsbehovet framgår det av
den företagna utredningen att övergripande behovsinventeringar och
omgivningsstudier hittills bedrivits endast i begränsad omfattning. Har
sådana förekommit hänför de sig främst till försvarssektorn. Behovsinventeringar
har utförts av forskningsberedningen och av olika forskningsråd
samt på den forskningsutförande nivån.

De insatser som gjorts på förevarande område, främst från forskningsberedningens
sida, har otvivelaktigt varit mycket värdefulla när
det gällt att ge svensk forskning en aktuell inriktning. Några omgivningsstudier
och behovsinventeringar av övergripande natur, avseende
FoU-arbetet i dess helhet, har dock inte genomförts. Ej heller har motsvarande
åtgärder vidtagits i syfte att få fram underlag för en mera
översiktlig kartläggning av forskningsbehoven i linje med vad som t. ex.
har diskuterats av arbetsgruppen för framtidsforskning (SOU 1972: 59).

En mera systematisk kartläggning av de svenska forskningsbehoven
med de allmänna samhällsmålen som utgångspunkt bör göras. Kartläggningen
torde böra avse alla delar av samhället och grundas på
en rullande plan för samhällets verksamhet. Arbetet bör göras med vissa
års mellanrum och ta sikte såväl på samhället i dess helhet som på särskilda
samhällssektorer och myndighetsområden. Det måste starkt strykas
under att det inom varje forskningsområde bör lämnas tillräckligt
utrymme åt den s. k. fria grundforskningen.

Vidare bör frågan om forskningens förnyelse, d.v.s. anpassningen av
forskningen till uppkomna behov av kunskap, bevakningen av nya
forskningsinriktningar och stödet till nya forskare, ägnas ökad uppmärksamhet.
Som ett led i en behovsinventering bör därför också ingå att de
anslagsfördelande organen gör en översyn av pågående fleråriga forskningsprojekt
i syfte att få fram underlag för en utmönstring av mindre
angelägna projekt till förmån för nya som bedöms mera utvecklingsbara
och angelägna. Frågan om forskningens förnyelse bör beaktas även vid
fördelningen av resurserna på forskningsområdet.

Ett annat viktigt led i forskningsplaneringen är fastställandet av forskningsmål
och av prioriteringsordningen mellan dessa. I granskningspromemorian
har framhållits att det för närvarande inte sätts upp övergripande
mål för den statliga forskningen av innebörd att viss andel av de

lf Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 9

1974:9

samlade resurserna skall ägnas åt grundforskning respektive totalt åt
forsknings- och utvecklingsarbete, att viss bestämd andel av forskningsbehovet
skall täckas med inhemsk forskning och övrig med import av
kunskap eller resultat av internationellt forskningssamarbete etc. Omfattningen
och inriktningen av grundforskningen torde sålunda i stor
utsträckning styras av resurserna till den högre utbildningen vid universitet
och högskolor samt av forskningsrådsanslag. De sistnämndas fördelning
styrs i stor utsträckning av inom vetenskapliga mål. Någon övergripande
och enhetlig planering för den verksamhet som bedrivs av de
s. k. grundforskningsråden finns inte, även om vissa ansatser i sådan
riktning gjorts inom forskningsrådens samarbetsdelegation. Målen för
den tillämpade forskning och för det utvecklingsarbete som finansieras
med statliga medel återigen betingas i princip av de allmänna målen
för respektive samhällssektorer, medan avvägningen av satsningen på
FoU-verksamhet mot satsningen på annan verksamhet görs för varje
sådan särskild sektor.

Med hänsyn till den stora betydelse som FoU-arbetet har för samhällsutvecklingen
synes det motiverat att ökad uppmärksamhet ägnas åt
bestämningen av det långsiktiga målet för detta arbete dels genom att
faktaunderlag ställs samman för målsättningsarbetet, dels genom att
försök görs att fastställa de målområden som det statliga finansiella
FoU-stödet skall koncentreras till. Vid bedömandet av forskningsmålen
bör frågorna om den långsiktiga planläggningen av forskningsresursernas
anskaffande och om användningen av dessa resurser klarläggas. I
detta sammanhang skulle det också kunna vara lämpligt att försöka
fastställa kostnadsramar för det statliga forskningsstödet. Sådana ramar
skulle då göras dels för FoU-insatsen totalt, dels för grundforskningen.
Härigenom skulle de anslagsfördelande organens planeringsarbete underlättas.

Mot bakgrunden av nu anförda omständigheter kan det sättas i fråga
om inte riksdagens ledamöter skulle behöva tillgång till bättre information
om utvecklingen på forskningsområdet än den som för närvarande
ges. Detta gäller särskilt ledamöterna i de riksdagsorgan som handlägger
forskningsfrågor.

En tillförlitlig helhetsbild av statens satsning på forskning och utveckling
är önskvärd, bl. a. vid de tillfällen då man skall avväga den statliga
satsningen på grundforskning mot andra statliga investeringar och
statlig konsumtion, tillgodose intressen på skilda grundforskningsområden
eller anslå medel till olika storprojekt.

Medan Kungl. Majit har forskningsberedningen som rådgivande organ
och informationskanal i forskningsfrågor, saknar riksdagen en direkt
motsvarighet till denna. Sällskapet Riksdagsmän och Forskare har
en mera informell karaktär. Ett forum med fastare organisation för närmare
samarbete och tätare informationsutbyte mellan riksdagen och

1974:9

forskningen synes önskvärt. Detta kan uppnås på flera sätt. I granskningspromemorian
har såsom en tänkbar lösning bl. a. föreslagits att
det hos riksdagen inrättas en motsvarighet till forskningsberedningen,
d.v.s. ett rådgivande organ bestående av visst antal representanter för
riksdagen, forskningen och näringslivet.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att erinra om att Europarådet
och OECD i olika sammanhang har strukit under betydelsen av
ett närmare samarbete mellan forskning och folkrepresentation och att
dessa båda organ arrangerat flera konferenser på temat ”Science and
Parliament”. De rekommendationer från Europarådets rådgivande församling
som föranletts av dessa konferenser innefattar bl. a. förslag om
inrättande av nationella samarbetsorgan mellan folkrepresentationen
och forskningen (rekommendationer nr 400, år 1964, och nr 678, år
1972). Rekommendationerna har också följts av ett flertal länder.

Vid remissbehandlingen av granskningspromemorian har ej anförts
något som talar mot tanken på att den sektoriella forskningspolitiken
bör kompletteras med beslut av mera övergripande natur. Vissa remissinstanser,
främst företrädare för myndigheter på den forskningsutförande
nivån såsom vissa universitet, har dock visat viss tveksamhet inför en
sådan lösning, bl. a. av oro för att den fria grundforskningen vid en
sådan utveckling ej skulle kunna hävda sig tillräckligt bra gentemot intressen
från andra forskningssektorer.

Revisorerna förordar att de forskningspolitiska besluten grundas på
förslag som utarbetats i enlighet med ovan skisserade riktlinjer. Någon
risk för att den fria grundforskningen, d.v.s. den forskning som bedrivs
utan någon bestämd tillämpning i sikte, härvid kommer att sättas på undantag
till förmån för mera kortsiktiga intressen torde inte föreligga.
Den fria grundforskningen måste alltid ha sin givna plats vid planläggningen
av FoU-verksamhet.

Som underlag för de här avsedda långsiktiga besluten bör ligga en av
Kungl. Maj:t årligen avgiven särskild berättelse över forskningsutvecklingen,
sedd från såväl nationell som internationell synpunkt. Berättelsen
bör innehålla redogörelser för slutförd, pågående och planerad FoUverksamhet
samt, i den utsträckning det är möjligt, en bedömning av
utbytet av den statliga satsningen på forskningsområdet. Den bör baseras
på årliga redovisningar från de anslagsfördelande och forskningsutförande
organen.

Revisorerna anser också att hos utbildningsutskottet bör inrättas ett
forskningssekretariat, vars personal skall ha skyldighet att följa, förbereda
och föredra forskningsfrågor i utbildningsutskottet och i andra
utskott som handlägger forskningsfrågor. Chef för forskningssekretariatet
bör vara en tjänsteman med god teoretisk utbildning och stora erfarenheter
från forskningsområdet. Syftet med detta förslag skulle vara att

1974:9

ge såväl riksdagens vederbörande utskott som riksdagen i dess helhet
möjlighet till information om och insyn i den aktuella forskningssituationen.
Förutsättningar skulle vidare skapas för en viss redovisning
av den statligt finansierade forskningens resultat. En sådan information
och redovisning skulle även vara av allmänt intresse.

Enligt revisorernas mening bör riksdagen överväga om det föreslagna
forskningssekretariatet kan behöva kompletteras med en motsvarighet
till den Kungl. Maj:t underställda forskningsberedningen.

I det följande behandlas vissa i granskningspromemorian framlagda
förslag av generell natur, avseende redovisning och värdering av forskningsinsatser
samt möjligheterna att mäta avkastningen av den svenska
FoU -verksamheten.

Ett av syftena med förevarande granskningsprojekt har varit att undersöka
de rutiner som tillämpas vid den fortlöpande bevakningen av de
statliga forskningsmedlens användning. En förutsättning för att bevakningsåtgärder
skall kunna genomföras är att det finns tillförlitliga redovisningsrutiner
som grund för bevakningen. Redovisningen av forskningsverksamhet
omfattar rapportering av forskningsprestationer och av
förbrukade forskningsresurser. Dess form bestäms bl. a. av sättet för
verksamhetens finansiering. Av betydelse i sammanhanget är således om
de olika forskningsorganen får anslag direkt över riksstaten, om de får
anslag indirekt per projekt via särskilda anslagsfördelande organ (forskningsråd
och motsvarande organ) eller om de får anslag som bidrag till
FoU-verksamhet i form av s. k. kollektiv forskning. I sistnämnda fall
utgår stödet med viss del av respektive institutions totala forskningskostnader,
såsom när det gäller det statliga stödet till de s. k. branschforskningsinstituten.

Den nuvarande redovisningen av FoU-verksamheten är i vissa avseenden
bristfällig. De redogörelser som inges av forskningsråden till
Kungl. Maj:t lämnar sålunda huvudsakligen upplysning om hur medlen
fördelats samt uppgifter om pågående och avslutade projekt. Resultatredovisning
i kvantitativa och kvalitativa termer, lämpade att ge underlag
för forskningspolitiska beslut och åtgärder, finns däremot inte. Redogörelserna
är dessutom oenhetliga beträffande innehåll, statistik m. m.,
vilket medför att totalsammanställningar över forskningsrådsmedlen
ej kan göras. Enhetliga bestämmelser för redogörelsernas utformning i
fråga om innehåll, statistik, ämnesklassificering m. m. bör därför införas.
Härigenom skulle deras informationsvärde och betydelse för bedömning
av forskningsutbytet och för planeringen av forskningsverksamheten väsentligt
ökas.

Informationen om den statliga forskningsverksamhetens kostnader är
mycket ofullständig i den statliga budgetredovisningen. Sammanfattande
uppgifter om de statliga satsningarna på FoU-verksamheten ingår ej
heller i den offentliga FoU-statistiken, vilket medfört att tillfredsställan -

1974:9

de underlag i stor utsträckning saknas för forskningspolitiska beslut och
för rapportering om den svenska FoU-verksamheten till internationella
organ. Redovisningen av utfallet av statens budget med fördelning på
ändamål bör därför ändras så att storleken av FoU-utgiftema kan utläsas.
Det synes också angeläget att en mera fullständig forskningsstatistik
för Sverige utarbetas, åtminstone för de år då internationell rapportering
skall göras. Statistiska centralbyrån har för innevarande budgetår
visserligen erhållit anslag för framställning av viss forskningsstatistik,
men anslaget täcker ej framställning av all erforderlig statistik.
Sålunda har anslag hittills ej anvisats för den viktiga del av forskningsstatistiken
som avser resursstatistik för universitet och högskolor. Medel
för budgetåret 1974/75 har ej heller äskats av statistiska centralbyrån.

Resultatredovisning bör utgöra en integrerad del i varje forskningsprocess.
Forskningsresultat som inte redovisas har ett mycket begränsat
värde. Det är först genom spridningen av forskningsresultat — överförande
av den nya kunskapen — som forskningen får verklig betydelse.
Såvitt framgår av utredningen saknas för närvarande såväl ett övergripande
system för spridning av vetenskaplig information som ett centralt
svenskt organ med erforderliga resurser för sådan verksamhet.

Det synes vidare angeläget att det ömsesidiga utbytet av FoU-resultat
mellan vårt land och andra länder ökas, vilket förutsätter att ett informationssystem
på nordisk, europeisk eller global nivå utarbetas. Nuvarande
svenska system och organisation för vetenskaplig information
och dokumentation bör därför ses över med sikte på förbättrad effektivitet
och mera enhetliga system. Översynen synes böra göras i samverkan
på nordisk eller vidare internationell nivå.

En fråga av större allmänt intresse avser möjligheten att värdera
forskningsresultat. Forskningsprestationer kan endast i undantagsfall mätas
eftersom prestationerna sällan går att konkretisera. För att få en uppfattning
om forskningsresultatens värde får man därför försöka göra bedömningar
av prestationernas värde i olika avseenden. Därvid kan såväl
det inomvetenskapliga som det utomvetenskapliga värdet vara av intresse.
Ofta önskar man med utgångspunkt i ett sådant värde bedöma
forskningsresultatet efter den utsträckning i vilken det uppsatta målet
har nåtts. För tillämpad forskning och för utvecklingsarbete på det tekniska
och naturvetenskapliga området är man ofta intresserad av det
ekonomiska utbytet i form av framtida avkastning. Andra mått på utbyte
som aktualiserats i programbudgetsammanhang är produktivitet och
effektivitet, vilket innebär att man ställer uppnådda prestationer och
resultat i relation till kostnaderna.

För närvarande förekommer på grundforskningsområdet, såväl på den
forskningsutförande som på den anslagsfördelande nivån, genomgående
värdering av uppnådda resultat med hänsyn till resultatens vetenskapliga

1974:9

värde. Värderingen knyts nästan helt till den enskilde vetenskapsmannens
prestationer. Sålunda görs en kontinuerlig värdering av hans arbete
dels under hans utbildning, dels när han under sin fortsatta karriär lägger
fram vetenskapliga resultat eller skall komma i fråga för befordran inom
den akademiska karriären.

Värderingen grundas sålunda väsentligen på vad utomstående forskare
anser om det utförda arbetet, och som normer tjänar i allmänhet samma
kriterier som vid bedömning av ansökan om forskningsanslag eller vad
som finns stadgat för meritvärdering vid tjänstetillsättning.

Grundforskningsresultat värderas nästan uteslutande efter inomvetenskapliga
kriterier, d.v.s. efter det kunnande det kan ha tillfört forskarna,
vad det kan ha betytt för metodutveckling etc. Att beräkna det ekonomiska
utbytet av grundforskning är i regel inte möjligt. Någon systematisk
ekonomisk värdering av forskningsresultat förekommer ej på universitetsområdet.
Den ökade andelen s. k. storprojekt har medfört ett
ökat behov av värdering av forskningsprojekt och forskargrupper.

Inom den tillämpade forskningen förekommer vid sidan av den vetenskapliga
värderingen en mera uttalad ekonomisk värdering av forskningsresultaten
med utgångspunkt bl. a. i nytto/kostnadsprincipen.
Exempel härpå är undersökningar som syftar till att fastställa om forskningsresultaten
leder till tillverknings- och försäljningsbara produkter,
d.v.s. marknadstest.

Möjligheterna att värdera FoU-arbete är dock allmänt sett små, och
lämpliga instrument för värdering saknas för närvarande i stor utsträckning.
Försök till utbyggnad och förbättringar av värderingstekniken förekommer
dock på olika håll, varvid förbättringar i såväl den inomvetenskapliga
som den utomvetenskapliga värderingstekniken eftersträvas.

Med hänsyn till den allt större konkurrensen om medel för forskning
av olika slag synes det angeläget att snarast möjligt få fram metoder att
med större säkerhet mäta utbytet av vunna resultat på forskningsområdet
och dessutom förbättra nu tillämpade värderingsmetoder. Detta
utvecklingsarbete torde böra utföras under ledning av de anslagsfördelande
organen på respektive forskningsområden, för närvarande
främst forskningsråden och deras samarbetsorgan samt styrelsen för
teknisk utveckling. Det är därvid angeläget att de nordiska och internationella
erfarenheterna av forskningsvärdering tas till vara liksom erfarenheterna
av forskningsvärdering inom landet vid forskningsinstitut
och andra forskningsorgan, bl. a. i programbudgetsammanhang.

För storprojekt synes det särskilt angeläget att värdera både beräknat
utbyte och kompetensen hos den involverade forskargruppen. Med nuvarande
system för prövning av anslagsbehov handläggs storprojekten
ofta i särskild ordning utan att direkt avvägas mot de mindre projekt
som direkt och indirekt kan komma att beröras vid konkurrensen om
forskningsmedlen.

1974:9

Det finns i detta sammanhang anledning att också beröra frågan om
möjligheten att mäta avkastningen av den svenska FoU-verksamheten.
Något mått i monetära termer på avkastningen vare sig beträffande
FoU-verksamheten totalt eller beträffande den statsfinansierade forskningsverksamheten
finns inte.

Vissa indikatorer på forskningsutbytet, såsom antalet innovationer,
inkomster av patent, antal patent uttagna i främmande länder och exporten
inom FoU-intensiva produktgrupper, pekar på att Sverige hade
en efter sina resurser relativt god ställning i början av 1960-talet. Intrycket
av hög kvalitet i FoU-verksamheten förstärks av det faktum att
Sverige i mitten av 1960-talet hade ett i förhållande till folkmängden
litet antal kvalificerade tekniker och forskare.

Andra grova sammanfattande mått på forskningsprestationer i form
av statistik över antalet producerade artiklar i vetenskapliga tidskrifter
saknas dock både för artiklar med svenskt ursprung och för artiklar

tillkomna som resultat av statliga finansiella insatser.

Som tidigare nämnts pågår för närvarande arbete med att för särskilda
forskningsprojekt och forskningsområden ta fram mått på FoU-utbytet.
Det synes angeläget att underlaget för resultatbedömningen av de
svenska forskningsinsatserna förbättras. Detta gäller både de totala och
de statligt finansierade forskningsinsatserna.

Revisorernas nu framförda förslag, vilka grundar sig på de i gransk ningspromemorian

redovisade utredningsresultaten, har i stort sett läm nats

utan erinran vid remissbehandlingen. När det gäller utvärderingen
av forskningsresultat har dock viss negativ kritik riktats mot promemorian,
men vikten av att få fram normer och användbara system för värdering
av forskningsresultat synes vara så stor att frågan bör utredas
vidare. Revisorerna föreslår därför att förslagen överlämnas till Kungl.
Maj:t för utredning eller, om ytterligare utredning ej anses erforderlig,
för åtgärd.

Övriga i samband med granskningen aktualiserade frågor berör uteslutande
verksamheten vid forskningsråden eller forskningsverksamheten
på universitetsområdet. Då forskningsrådens verksamhet, åtminstone
så vitt gäller råden inom utbildningsdepartementets förvaltningsområde,
för närvarande utreds av särskilda av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga,
forskningsrådsutredningen, finner revisorerna att det material som
i denna del redovisats i granskningspromemorian och de förslag till åtgärder
som förordats däri bör överlämnas till Kungl. Maj:t för att av
forskningsrådsutredningen beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande.
Vad som framkommit vid remissbehandlingen ger ej revisorerna anledning
att frångå i promemorian framlagda förslag. Frågan om vilken
myndighet som skall svara för den tekniska grundforskningen saknar
revisorerna möjlighet att rätt bedöma. Dock bör tillses att denna del
av forskningen ej lämnas utan lämplig anslagsgivare.

1974:9

Revisorerna vill i detta sammanhang meddela, att de beslutat att såsom
ett särskilt granskningsärende ta upp frågan om formerna för kontrollen
av vissa forskningsmedels användning, närmast bestämmelserna
för kontrollen av medel anslagna av forskningsråd och liknande organ.
Granskningspromemoria i ärendet beräknas föreligga under år 1973.

När det gäller forskningsfrågorna inom universitetssektom berörs
dessa i mycket stor utsträckning av den organisation som kan komma
att gälla sedan statsmakterna tagit ställning till resultatet av det utredningsarbete
som bedrivits på förevarande område. De förslag som väckts
av 1968 års utbildningsutredning påverkar enligt revisorernas mening i
så stor utsträckning de förhållanden under vilka universitetsforskningen
skall arbeta, att det kan sättas i fråga om inte förutsättningarna för
denna forskning bör utredas mot bakgrund av utredningens förslag. Den
i granskningspromemorian redovisade undersökningen ger samtidigt vid
handen, att åtskilliga med universitetsforskningen sammanhängande
problem behöver klarläggas oavsett de beslut som utbildningsutredningens
arbete kan leda till.

Enligt revisorernas mening bör därför universitetsforskningens problem
närmare utredas. I samband därmed bör de i granskningspromemorian
framlagda förslagen beaktas. Självfallet bör även de vid remissbehandlingen
framkomna synpunkterna komma under övervägande.
Revisorerna har dock ej funnit att vad som framkommit vid remissbehandlingen
bör föranleda ändrade ställningstaganden till förslagen i
granskningspromemorian.

Sammanfattningsvis vill revisorerna understryka vikten av att en mera
aktiv planering av den statliga satsningen på forskning och utvecklingsarbete
kommer till stånd på den resursbeviljande nivån. Sådan
planering bör grundas på systematiska kartläggningar av forskningsbehoven
med de allmänna samhällsmålen som utgångspunkt. Kartläggningarna
bör omfatta övergripande behovsinventeringar och omgivningsstudier.
På grundval härav bör de långsiktiga målen för den statliga
FoU-verksamheten fastställas. Vid forskningsplaneringen bör vidare
uppmärksamhet ägnas åt forskningens förnyelse. Som underlag för här
avsedda beslut bör ligga en av Kungl. Maj:t årligen till riksdagen avgiven
särskild berättelse över utvecklingen på forskningsområdet.

Revisorerna föreslår därför att riksdagen som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad nu av revisorerna anförts angående den långsiktiga
planeringen av den statliga forsknings- och utvecklingsverksamheten.

Revisorerna anser vidare att det hos riksdagen bör inrättas ett organ,
som kan ge såväl riksdagen som dess utskott information om och insyn
i den aktuella forskningssituationen. Detta organ, ett forskningssekretariat,
skulle också bevaka redovisningen av den statligt finansierade
forskningens resultat och biträda vid beredning och föredragning inom

1974:9

riksdagen av forskningsfrågor. En sådan information och redovisning
skulle även vara av allmänt intresse.

Revisorerna föreslår därför att det till riksdagens utbildningsutskott
knyts ett särskilt forskningssekretariat med de uppgifter som ovan angetts
samt att riksdagen bör överväga att komplettera det föreslagna
forskningssekretariatet med en motsvarighet till den Kungl. Maj:t underställda
forskningsberedningen.

Enligt revisorernas mening är den redovisning av den statliga FoUverksamheten
som för närvarande tillämpas på den resursbeviljande nivån
i viss mån bristfällig. Informationen om den statliga forskningsverksamhetens
kostnader måste dessutom betecknas som mycket ofullständig.
Med hänsyn härtill torde enhetliga bestämmelser böra införas
för utformningen av de anslagsfördelande organens redogörelser till
Kungl. Maj:t. Vidare synes en fullständig statistik rörande kostnaderna
för den statliga forskningsverksamheten böra utarbetas.

Revisorerna anser också att organisationen för vetenskaplig information
och dokumentation bör ses över, varvid syftet bör vara att nå
bättre effektivitet och få till stånd mera enhetliga system på de olika
forskningsområdena. Översynen bör göras i samverkan på nordisk eller
vidare internationell nivå.

Med hänsyn till den allt större konkurrensen om medel för forskning
av olika slag synes det angeläget att snarast möjligt få fram metoder
som gör det möjligt att med större säkerhet mäta utbytet av vunna
resultat på forskningsområdet och att förbättra nu tillämpade värderingsmetoder.
Utvecklingsarbetet torde böra utföras under ledning av
de anslagsfördelande organen på respektive forskningsområden.

Revisorerna föreslår att nu berörda förslag överlämnas till Kungl.
Maj:t för utredning eller, om ytterligare utredning ej anses erforderlig,
för åtgärd.

1974:9

i så stor utsträckning de förhållanden under vilka universitetsforskningen
skall arbeta, att det kan sättas i fråga om inte förutsättningarna
för denna forskning bör utredas mot bakgrund av utredningens förslag.
Den i granskningspromemorian redovisade undersökningen ger samtidigt
vid handen, att åtskilbga med universitetsforskningen sammanhängande
problem behöver klarläggas oavsett de beslut som utbildningsutredningens
arbete kan leda till.

Revisorerna föreslår därför slutligen att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär utredning av universitetsforskningens problem.

På riksdagens revisorers vägnar

NANCY ERIKSSON

/ Per Dahlberg

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 730042