Berättelse från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tidenmaj 1974—januari 1975 (26:e sessionen).

Framställning / redogörelse 1975/76:4

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

1975-06-12

Till riksdagen

Berättelse från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tiden
maj 1974—januari 1975 (26:e sessionen).

Härmed får den svenska delegationen hos Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling överlämna efterföljande redogörelse för de
tre församlingsmöten i Strasbourg (maj 1974, september 1974 och januari
1975), som ägde rum under församlingens 26:e årssession. Till
redogörelsen är fogad en förteckning över församlingens samtliga rekommendationer,
resolutioner och andra beslut under samma tidrymd.

På delegationens vägnar:

GUNNAR HEDLUND

/ Ragnar Dromberg

1 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 4

1975/76:4

Berättelse från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tiden
maj 1974—januari 1975 (26:e sessionen).

Europarådets parlamentariska församlings 26:e årssession var stadgeenligt
fördelad på tre delsessioner. Den första av dessa ägde rum under
tiden 6—10 maj 1974, den andra under tiden 24—30 september 1974
och den tredje under tiden 21—29 januari 1975. Alla de tre församlingsmötena
hölls vid Europarådets högkvarter i Strasbourg.

Församlingens ständiga utskott beslöt sommaren 1974 att församlingen
i sina relationer utåt i fortsättningen skall begagna beteckningen ”Europarådets
parlamentariska församling” i stället för ”Europarådets rådgivande
församling”, vilket senare är församlingens officiella namn,
dock utan att tills vidare föreslå någon ändring därav i Europarådets
stadga och andra reglementen.

Vid församlingens majmöte 1974 omvaldes italienaren Giuseppe
Vedovato (kristl, dem.) som församlingspresident för ytterligare ett år.

Samtidigt utsåg församlingen till ny generalsekreterare för Europarådet
på en tid av fem år, räknat från septembermötet, den västtyske
dittillsvarande församlingsledamoten Georg Kahn-Ackermann (soc.
dem.). Det är därmed första gången som en tysk och en socialdemokrat
bekläder denna post.

Majmötet präglades i övrigt i hög grad av Europarådets 25-årsjubileum,
som firades med ceremonier och festligheter, till vilka även medlemsländernas
utrikesministrar, talmän o. a. inbjudits. I detta sammanhang
hade även en särskild rundabordskonferens anordnats över ämnet
”Europarådsförsamlingen och de nationella parlamenten”, med deltagande
av talmän och generalsekreterare i medlemsländernas parlament
och ordförandena i de nationella delegationerna.

Den allmänpolitiska debatten vid majmötet kretsade kring ämnet
”det europeiska och atlantiska samarbetet efter 25 år” och präglades av
viss pessimism och villrådighet, accentuerad av det då ännu oavgjorda
franska presidentvalet, av förbundskansler Brandts dramatiska avgång
under tiden för majmötet liksom av nyinförda ekonomiska krisåtgärder
i Italien och Danmark. I debatten betonades bl. a. nödvändigheten av
västlig sammanhållning vid den europeiska säkerhetskonferensen, särskilt
beträffande kraven på rörelsefrihet för människor, idéer och information
över gränserna.

Diktaturens undanröjande i Portugal i slutet av april 1974 uppmärksammades
vid majmötet genom en extradebatt, som resulterade i en resolution
vari bl. a. en förhoppning uttalades om Portugals framtida an -

1975/76:4

slutning till Europarådet och en vädjan till medlemsstaterna om ekonomiskt
bistånd till Portugal.

I en ekonomiskt-social debatt diskuterades vid majmötet dels frågan
om anställdas medinflytande i beslutsprocessen inom företagen, dels
frågan om humanisering av arbetsvillkor och arbetsmiljö i industrisamhället.

Vidare hölls vid majmötet bl. a. en debatt om de aktuella energiproblemen
och en debatt om utvecklingsbiståndet.

Som rapportör från ministerkommittén framträdde vid majmötet kommitténs
nytillträdande ordförande, den cypriotiske utrikesministern Ioannis
Christophides.

Vid församlingens septembermöte 1974 dominerades förhandlingarna
av några i samband med händelseutvecklingen i södra Europa högaktuella
frågor, nämligen situationen på Cypern efter statskuppen och
den turkiska invasionen på ön, frågan om Greklands eventuella återinträde
i Europarådet, sedan diktaturregimen fallit och åtgärder vidtagits
för parlamentsval, samt läget i Portugal, där den demokratiska återuppbyggnadsprocessen
efter vårens statsvälvning uppvisat en del oroande
inslag. Under samma möte hölls även en debatt om situationen i Spanien.
— Som gästtalare i debatten om Portugal framträdde den portugisiske
utrikesministern Mario Soares och i debatten om Greklands återinträde
den grekiske försvarsministern Evangelos Averoff i egenskap av
fungerande utrikesminister.

Vid septembermötet hölls även en debatt om kvinnans ställning, dels
ur juridisk synpunkt, dels ur social (i det senare fallet med anknytning
till frågan om kvinnors möjligheter att fritt välja mellan yrkesarbete
och arbete i hemmet). Rapporten i sistnämnda ämne framkallade emellertid
så stora meningsmotsättningar att ärendet återförvisades till socialutskottet.
■—- Som gästtalare i denna debatt framträdde den franska
statssekreteraren för kvinnofrågor, madame Francoise Giroud.

Den nye generalsekreteraren Georg Kahn-Ackermann gjorde vid
septembermötet sin debut i denna egenskap och avgav en allmän deklaration
om Europarådets framtida kurs.

Församlingen gästades vid septembermötet också av en parlamentarikerdelegation
från Japan, och med anknytning till en debatt rörande
OECD:s verksamhet och dess atomenergiorgan anordnades en diskussion
om relationerna mellan Europa och Japan.

Som rapportör från ministerkommittén framträdde vid septembermötet
den biträdande västtyske utrikesministern Karl Moersch.

Vid januarimötet 1975 tog grekiska parlamentariker åter säte i församlingen.

Vid detta möte avhandlades bl. a. en rad miljövårdsfrågor (i debatten
härom framträdde Norges miljövårdsminister fru Gro Harlem Brundt -

1975/76:4

land som gästtalare), frågor rörande FAO och 1974 års världslivsmedelskonferens
(härunder framträdde FAO:s generaldirektör A. H. Boerma
som gästtalare), allmänekonomiska frågor, radio- och TV-frågor, den
fortgående tidningsdöden, byggnadsminnesvården, den fortsatt bekymmersamma
situationen på Cypern och framstegen vid den europeiska
säkerhets- och samarbetskonferensen. — I sistnämnda debatt framträdde
som gästtalare den jugoslaviske utrikes- och vice premiärministern
Milos Minie. Detta var första gången som en östeuropeisk statsman
talat inför detta forum.

Också utvecklingen i Portugal, som visade särskilt oroande tendenser
just vid tiden för församlingens januarimöte, kom att spela en betydande
roll under mötet, trots att frågan inte stod på dagordningen eller
kom upp till egentlig debatt i församlingen.

Det vid höstmötet återremitterade ärendet rörande kvinnors dubbla
roller i hem och förvärvsliv återkom vid januarimötet i delvis annan
skepnad och handlade denna gång mera om jämlikhet mellan kvinnor
och män.

Vid januarimötet diskuterades vidare bl. a. en av riksdagsledamoten
Anita Gradin utarbetad rapport om åtgärder att komma till rätta med
socialutgifternas uppgång samtidigt som andelen yrkesverksamma i samhället
minskar till följd av förskjutningar i befolkningens ålderssammansättning.

Som rapportör från ministerkommittén framträdde vid januarimötet
den biträdande franske utrikesministern Bernard Destremau.

I anslutning till januarimötet 1975 hölls under en halvdag ett gemensamt
möte mellan Europarådsförsamlingen och EG:s parlament (Europaparlamentet)
för att dryfta inflationsproblemet och dess politiska
konsekvenser.

Svensk representation

Under den aktuella perioden företräddes riksdagen i församlingen
och dess organ av följande valda ombud och suppleanter:

Ombud:

Jur. dr Gunnar Hedlund (c), den svenska delegationens ordförande
Rektor Stig Alemyr (s)

Hemmansägare Uno Hedström (s)

Direktör Gösta Bohman (m)

Ingenjör Nils Erik Wååg (s)

Direktör Bengt Sjönell (c)

Suppleanter:

Redaktör Per Ahlmark (fp)

Departementssekreterare Anita Gradin (s)

Fil. kand. Lennart Pettersson (s)

1975/76:4

Direktör Bertil Lidgård (m)

Skolsköterska Frida Berglund (s)

Yrkesvalslärare Karin Söder (c)

Ombuden och suppleanterna är fördelade på församlingens samtliga
fjorton utskott, vilka sammanträder såväl mellan som under försam -lingsmötena och bereder huvuddelen av församlingens ärenden. Ett av
dessa utskott, nämligen det ständiga utskottet, har fullmakt att i vissa
frågor agera på församlingens vägnar mellan dess plenarmöten. På
grundval av utskottens förslag eller betänkanden antar den parlamentariska
(rådgivande) församlingen antingen rekommendationer till ministerkommittén
eller resolutioner samt utlåtanden och s. k. direktiv.

De svenska ombuden och suppleanterna har under den period som
redogörelsen omfattar varit fördelade på församlingens utskott på följande
sätt:

	Ordinarie	Suppleanter
Ständiga utskottet	Bohman	Ahlmark
	Alemyr	Hedström
Politiska utskottet	Alemyr	Gradin
	Sjönell	Ahlmark
Utskottet för ekonomi och ut-	Alemyr	Pettersson
veckling	Bohman	Sjönell
Social- och hälsovårdsutskottet	Berglund	Pettersson
	• Söder	Sjönell
Juridiska utskottet	Hedlund	Lidgård
	Hedström	Berglund
Kultur- och utbildningsutskot-	Lidgård	Söder
tet	Wååg	Gradin
Utskottet för vetenskap och	Ahlmark	Sjönell
teknologi	Pettersson	Wååg
Utskottet för regionplanering	Wååg	Hedström
och kommunala frågor	Sjönell	Lidgård
Utskottet för procedurfrågor	Lidgård	Hedström
Jordbruksutskottet	Hedström	Söder
Utskottet för europeiska icke-	Ahlmark	Gradin
medlemsländer
Utskottet för förbindelser med	Söder	Alemyr
de nationella parlamenten och allmänheten
Utskottet för befolknings- och	Gradin	Ahlmark
flyktingfrågor
Budgetutskottet	Pettersson	Hedlund

Vid majmötet omvaldes herr Alemyr som ordförande i utskottet för
ekonomi och utvecklingsfrågor.

1975/76: 4

Herr Alemyr valdes vid samma tillfälle till en av de tio vicepresidentposterna
i församlingen på ett år.

Flera av församlingens utskott har tillsatt halvpermanenta eller mer
tillfälliga underutskott. Följande svenska ombud har under den tid redogörelsen
omfattar (eller viss tid därav) varit ledamöter av sådana underutskott:
fru Söder av sociala utskottets underutskott beträffande den
europeiska socialförsäkringskoden, herr Lidgård av juridiska utskottets
underutskott rörande strafflag och kriminologi samt av kulturutskottets
underutskott beträffande historiska och konstnärliga minnesmärken,
herr Pettersson av vetenskapsutskottets underutskott beträffande databehandling
och av den blandade europeiska kommittén för vetenskapligt
samarbete, herr Sjönell av regionplane- och kommunalutskottets underutskott
för Europapriset och Europatankens utbredning, herr Hedström
av samma utskotts underutskott för miljövårdsfrågor samt av jordbruksutskottets
underutskott för förbindelser med FAO och fru Gradin av
befolknings- och flyktingutskottets underutskott för anordnande av ett
symposium rörande den ändrade befolkningsstrukturen i Europa.

I det följande ges en kortfattad redogörelse efter ämnesområden för
de viktigare ärendenas behandling liksom för det svenska agerandet i
olika frågor.

Politiska frågor

Med anledning av Europarådets 25-årsjubileum hade ämnet för den
allmänpolitiska debatten vid majmötet 1974 benämnts ”Det europeiska
och atlantiska samarbetet efter 25 år”. — Rapporten i ämnet, som utarbetats
av den schweiziske delegaten Walther Hofer (lib.), präglades av en
rätt påtaglig pessimism, ej beträffande Europarådets existensberättigande
eller framtid men väl beträffande det europeiska enhetsverket i övrigt
(EG:s kris, föranledd bl. a. av vinterns oljeförsörjnings- och energikris,
det brittiska kravet på omförhandlingar av EG-avtalet, den italienska
importkrisen, president Pompidous död, påfrestningarna i valutasamarbetet
m. m.) och med anledning av de ansträngda relationerna med USA.
I rapporten gjordes även gällande att de europeiska demokratierna upplevde
en period av interna kriser, att flertalet länder hade små eller
obefintliga regeringsmajoriteter och att detta resulterat i en trovärdighetsförlust
för de demokratiska institutionerna och uppträdandet av ett
nytt slags ”samhällssjukdom”. Bekymmer uttrycktes även över en fastlåsning
av östpositionerna vid den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen
(ESSK) och över riskerna för uppgörelser (”collusion”)
mellan USA och Sovjetunionen över Västeuropas huvud. Särskilt riskerade
innehållet i Genéve-konferensens tredje ”förhandlingskorg”, avseende
den kulturella och mänskliga rörelsefriheten över gränserna, att
bli bortspelat. — I den rekommendation (nr 729) som församlingen an -

1975/76: 4

tog i ämnet erinrades inledningsvis om Europarådets pionjärroll under
25 år och dess fortsatt viktiga uppgifter i framtiden. Vidare uttalades
bekymmer över det utdragna dödläget i det europeiska enhetsarbetet,
över riskerna för en upplösning av EG och över symtomen på kris inom
de parlamentariska demokratierna, som i det långa loppet skulle kunna
hota den interna politiska stabiliteten och anstränga de internationella
relationerna. Det hette beträffande ESSK att de östliga påtryckningar
som syftade till en avslutning redan under sommaren 1974 inte finge
tillåtas urvattna de västliga förhandlingsmålen, som väsentligast avsåg
större rörelsefrihet för människor, idéer och informationer över Europas
gränser. — Ministerkommittén uppmanades att ”studera orsakerna
till den kris som f. n. sveper fram över de demokratiska institutionerna
och föreslå åtgärder häremot”, att aktivera samarbetet med de nordamerikanska
staterna och att erbjuda Europarådets hjälp för att genomföra
samarbetsplaner mellan randstaterna vid Medelhavet. Ministerkommittén
uppfordrades vidare att överväga nya initiativ för samarbete
med Östeuropas stater och därvid a) inta gemensamma positioner
vid den europeiska säkerhetskonferensen och ”samtidigt betona att
de tre förhandlingskorgarna inte kan skiljas från varandra”, b) ”avvisa
upprättandet av nya och permanenta organisationer, såvida inte utvecklingen
och resultaten av konferensen ger ett berättigande för sådana
institutioner”, och c) ”till att börja med erbjuda de östeuropeiska stater
som så önskar tillfälle att på vissa tekniska samarbetsområden medverka
i Europarådets mellanstatliga arbetsprogram”. — Också församlingsdebatten
i ärendet präglades av viss pessimism, osäkerhet och distraktion.
Härtill bidrog givetvis även förbundskansler Brandts dramatiska
avgång, som blev känd på majmötets andra dag, det då ännu oavgjorda
presidentvalet i Frankrike, de italienska och danska ekonomiska kriserna
liksom också det med spänning emotsedda generalsekreterarvalet,
som förrättades mitt under den politiska debatten och som kom att
innebära ett slags misstroendevotum för den sittande generalsekreteraren,
vilken kandiderat till återval.

Den löftesrika demokratiska statsvälvningen i Portugal, som hade
inletts endast ett tiotal dagar före majsessionens början, blev föremål
för församlingens uppmärksamhet dels genom ett sympatiuttalande från
församlingspresidentens sida vid mötets upptakt, dels genom en av ordföranden
i socialistgruppen, österrikaren Karl Czernetz, och 35 andra
ledamöter av samma grupp (däribland fru Gradin och fru Berglund
samt herrar Pettersson och Hedström) väckt motion, som snabbehandlades.
— I den resolution (nr 563) som på grundval härav antogs av församlingen
och som i allt väsentligt överensstämde med motionsyrkandena
välkomnades den portugisiska diktaturens undanröjande liksom initiativen
att återställa demokratin och att få slut på kolonialkrigen, censurens
avskaffande och den politiska polisens upplösning samt kungörandet att

1975/76:4

en civil regering skulle bildas och demokratiska val utlysas. Vidare underströks
betydelsen av att de afrikanska territoriernas framtid reglerades i
enlighet med FN-principen om självbestämmande och avkolonialisering
och uttalades en förhoppning om Portugals framtida anslutning till Europarådet.
Till sist vädjades till medlemsländerna att ”ge ekonomiskt bistånd
till Portugal med hänsyn till att olösta ekonomiska problem skulle
kunna sätta den nyvunna friheten i fara”. — I debatten härom uttalade
sig från svensk sida herr Ahlmark, som i likhet med alla övriga talare uttryckte
sin stora glädje — blandad med oro för ev. bakslag — över händelserna
i Portugal, ”det enda land i Europa som efter andra världskriget
omvandlats från en diktaturregim till något som kan utvecklas till en
genuin demokrati... Man kan föreställa sig den fruktan som ledarna
i Spanien, Tjeckoslovakien, Grekland och Sovjetunionen känner när de
läser om Portugal i dessa dagar.”

I den frågestund som följde på den cypriotiske utrikesministern Christophides’
framläggande av verksamhetsberättelsen från ministerkommittén
ställde herr Ahlmark en fråga om vilka åtgärder kommittén vidtagit
med anledning av januarimötets rekommendation (nr 722) om den
judiska befolkningsgruppens situation i Sovjetunionen. — Christophides
begränsade sig i sitt svar till att omtala att ett brev från ministerkommittén
till församlingspresidenten ”i detta delikata spörsmål är på väg”
och uttalade sin förväntan att medlemsregeringarna ”agerar och fortsätter
att agera med de medel de anser lämpligast för att underlätta
dessa judars situation”. — Härpå replikerade herr Ahlmark, att han
kände till att ministerkommittén studerat frågan på ett positivt sätt
men att han ändå ansåg att parlamentarikerna borde direktinformeras
om ministerkommitténs ställningstagande i detalj i en så viktig fråga
som denna. Utvecklingen för de sovjetiska judarna var oroande, emigrationssiffrorna
hade drastiskt gått ned och antalet utreseansökningar
var nu tre gånger så många som antalet beviljade utresevisa. Borde
inte Europarådet mot denna bakgrund även agera som institution i ministerkommitténs
namn och inte bara överlåta åt medlemsregeringarna
att reagera bilateralt? — Denna fråga lämnades obesvarad av Christophides.

Under sommaren 1974 inträffade slag i slag en serie dramatiska händelser
i sydöstra Europa: den kortvariga och därefter omintetgjorda
statskuppen mot Makariosregimen på Cypern, avlägsnandet av militärdiktaturen
i Grekland och den turkiska invasionen av norra Cypern.

Med anledning av denna händelseutveckling, som även ledde till en
stark spänning i förhållandet mellan Grekland och Turkiet, båda medlemmar
av NATO, sammankallades församlingens ständiga utskott till
ett extrasammanträde den 29 juli, varvid beslöts (i rekommendation nr
734) att hemställa om ett skyndsamt möte (inom den s. k. blandade
kommittén) med medlemsstaternas utrikesministrar för att dryfta Cy -

1975/76: 4

pernkonflikten. — Samtidigt antogs en resolution (nr 573), vari bl. a.
uttalades förhoppning om en snar vapenvila liksom en rättvis, varaktig
och fredlig lösning av Cypernproblemet. Det framhölls vidare att båda
de cypriotiska befolkningsgrupperna måste delta i alla förhandlingar om
öns framtid och att Cyperns suveränitet, territoriella integritet och säkerhet
ånyo måste garanteras. Vidare uttrycktes en förhoppning att
Grekland i sinom tid skulle kunna återinträda i Europarådet och att
likaså Cypern snart skulle kunna delta i församlingens arbete med en
delegation representerande såväl de grek- som de turkcypriotiska befolkningsgrupperna.
— Något gemensamt möte med ministerkommittén,
såsom ständiga utskottet hade begärt, kom emellertid inte till stånd.
Ministerkommitténs ställföreträdare sammanträdde den 21—22 augusti
och beslöt då bl. a. uppdra åt Europarådets specielle flyktingrepresentant
att utarbeta ett biståndsprogram för den drabbade befolkningen på
Cypern. — Den 5 september beslöt församlingens s. k. byrå att utse
en arbetsgrupp med uppdrag att besöka Nikosia, Ankara, Athén och
London och därefter avge rapport. — Strax före församlingens septembermöte
sammanträffade ledarna för de grek- resp. turkcypriotiska
befolkningsgrupperna, Rauf Denktash och Tassos Papadopoulos, med
församlingsbyrån och det politiska utskottet.

Inför församlingsmötet i september förelåg i Cypernfrågan två rapporter,
den ena från politiska utskottet och den andra från befolkningsoch
flyktingutskottet. — Den förra hade utarbetats och presenterades
av den österrikiske delegaten Franz Karasek (ÖVP), som framhöll att
det på det humanitära planet var nödvändigt att göra det yttersta för
att bispringa Cyperns drabbade befolkning. På det politiska området
däremot borde utanförstående, däribland även Europarådet, hålla sig
utanför själva förhandlingarna. ”Det är nödvändigt”, sade Karasek
bl. a., ”att cyprioterna lär sig att leva med varandra, de måste acceptera
och inte minst önska den stat som blev upprättad år 1960... De
måste lära sig att agera själva, att styra sig själva och inte vara beroende
av beskyddare, ty beskyddare, både stora och små, har alla sina
egna intressen i sådana situationer.” Han hade vid ett besök på Cypern
också kunnat konstatera att cyprioterna själva liksom deras ledare
var fast beslutna att ta hand om förhandlingarna om lösningen av
öns politiska framtid. Det cypriotiska folket borde därför på allt sätt
uppmuntras att fortsätta sina försök att nå fram till ett avtal om sin
politiska framtid. Karasek uttryckte bekymmer över närvaron av främmande
militära styrkor på ön som icke kommit dit i kraft av något
internationellt avtal. Deras närvaro stod i bjärt motsats till Cyperns
ställning som oavhängig och självständig stat. — I rapporten om humanitär
hjälp till den nödlidande befolkningen på Cypern framhölls att
situationen på kort sikt var katastrofal (brist på bostäder, vatten och
livsmedel) och att befolkningen omedelbart måste bispringas. Men

lf Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 4

1975/76:4

också på medellång och längre sikt var situationen dyster, i det att
jordbruk och vattenförsörjning på många ställen paralyserats, och härvidlag
krävdes mera långsiktiga hjälpinsatser. — På grundval av dessa
rapporter i Cypernärendet antog församlingen tre beslut: en rekommendation
(nr 736) om det omedelbara behovet av humanitärt bistånd
och om underlättande av direkta samtal mellan ledarna för de grekoch
turkcypriotiska befolkningsgrupperna för att åstadkomma en politisk
lösning; en rekommendation (nr 737), i vilken ministerkommittén
ombeds dels uppfordra medlemsländerna att för det omedelbara biståndsbehovet
lämna betydande bidrag till den av ministerkommittén
upprättade nödfonden för Cypern, dels att själv (i samarbete med
Europarådets specielle flyktingrepresentant) utarbeta en biståndsplan
på medellång och längre sikt avseende återuppbyggnadsarbetet på Cypern,
dels anmoda den specielle flyktingrepresentanten att ställa Europarådets
”Resettlement Fund” till förfogande för långa lån till låg ränta
åt den cypriotiska befolkningen; samt en resolution (nr 574), vari bl. a.
uttrycktes förhoppningen att garantistaterna för Ziirich- och Londonöverenskommelsema
om Cypern måtte underlätta genomförandet av
direkta samtal mellan ledarna för de grek- och turkcypriotiska befolkningsgrupperna.
— I omröstningen avstod de svenska ombuden i frågan
om humanitärt bistånd till Cypern, icke därför att man motsatte sig
sådant bistånd utan därför att befolknings- och flyktingutskottet inte
kunnat finna någon tillfredsställande kanal för sådant bistånd på
längre sikt. En röstförklaring härom avgavs av fru Gradin.

Till grund för septembermötets debatt om situationen i Grekland
låg dels ett anförande av den grekiske försvars- och fungerande utrikesministern
Evangelos Averoff, dels en rapport från utskottet för europeiska
icke-medlemsländer, dels ett utlåtande och ett resolutionsutkast
från politiska utskottet. Till bakgrunden hörde även att ministerkommittén
några dagar tidigare uttalat sig till förmån för Greklands återinträde
i Europarådet. (Sistnämnda uttalande hade på sina håll i församlingen
väckt irritation, och ett par socialdemokratiska talare påpekade
med viss skärpa att församlingen kände sig åsidosatt genom det
tillvägagångssätt som använts. Församlingen borde i förväg konsulteras
när det gällde en så viktig fråga som att bedöma huruvida ett
land är kvalificerat för inträde i Europarådet.) — I sitt anförande betecknade
Averoff det som en stor ära att få ”kungöra slutet på en
diktatur och pånyttfödelsen av en demokrati” och tackade församlingen
för att den bringat så mycket ”hopp och motståndsvilja till det
grekiska folket” under de mörka åren. — I debatten om Grekland
gjordes från svensk sida inlägg dels av herr Ahlmark, dels av herr
Alemyr. Den förre betecknade mötet som historiskt, i det att Europarådet
för första gången i sin tillvaro kunde hälsa en tidigare medlemsstat
välkommen tillbaka i demokratiernas krets. Den senare, som

1975/76: 4

talade på de svenska socialdemokraternas vägnar, erinrade om den
svenska regeringens och parlamentarikerdelegationens aktiva insatser
då det gällde Greklands uteslutning ur Europarådet. Så mycket mer
glädjande var det för dem att nu kunna se fram emot den dag i en
nära framtid då grekiska parlamentariker åter finge säte och stämma
i församlingen. — I Greklandsfrågan antog församlingen en resolution
(nr 578), i vilken man konstaterade att den nya grekiska regeringen
vidtagit en rad åtgärder i syfte att återupprätta ett rättssamhälle med
demokratiska institutioner och kungjort att fria parlamentsval skulle
hållas i november. I resolutionen uttrycktes vidare övertygelsen att
Grekland snart skulle komma att uppfylla de återstående stadgeenliga
kraven för inträde i Europarådet, i synnerhet då fria val till parlamentet.
Det noterades i detta sammanhang också att församlingens ständiga
utskott skulle inkallas så snart valen hållits för att då avge sitt utlåtande
om Greklands återinträde. (Ett positivt sådant utlåtande, nr
69, avgavs också efter sammanträde med ständiga utskottet den 27 november
1974.)

Debatten vid septembermötet om situationen i Portugal skulle i första
hand ha utgått från en av den brittiske delegaten John Mendelson
(Labour) utarbetad rapport, godkänd av utskottet för europeiska ickemedlemsländer.
Den kom nu att överskuggas av meddelanden om allvarliga
oroligheter i Lissabon dagen förut (den 27 september) och av
den portugisiske utrikesministern Mario Soares’ närvaro i församlingen.
Denne, som direkt från FN:s generalförsamling i New York kommit
till Strasbourg för att redogöra för utvecklingen i Portugal, fann det
svårt att ge någon klar bild av det senaste läget. Med ledning av ett
telefonsamtal med Lissabon ansåg han sig dock kunna säga att Caetanotrogna
element just hade gjort ett misslyckat försök att omintetgöra
den demokratiska statsvälvningen från den 25 april. De väpnade
styrkorna hade tydligen behållit sin kontroll av situationen, och demokratiseringsprogrammet
avsågs bli fullföljt som planerat. Centrala
element i detta program var självbestämmanderätt för de portugisiska
kolonierna, fria demokratiska val till en konstituerande församling i
mars 1975 liksom en stabilisering och utveckling av landets ekonomi.
De väpnade styrkornas rörelse hade erkänt den tidigare förbjudna
strejkrätten liksom tanke- och yttrandefriheten, press- och församlingsfriheten
och rätten att bilda politiska partier. Soares tilläde att den portugisiska
regeringen ansåg att det skulle bli möjligt för landet att bli
medlem av Europarådet så snart fria parlamentsval hade hållits. I
avvaktan härpå hoppades han att landet skulle medges observatörsstatus
vid rådet. Soares framförde även den portugisiska regeringens önskan
att ansluta sig till den europeiska kulturkonventionen. — Församlingen
antog i Portugalfrågan en rekommendation (nr 740), vari den
livliga förhoppningen uttalades att demokratiseringsprocessen i Portu -

1975/76: 4

gal måtte fortsätta på ett smidigt och obehindrat sätt. Vidare riktades
till alla demokratiska länder i Europa en allvarlig vädjan ”att skyndsamt
förse Portugal med allt tänkbart ekonomiskt, teknologiskt och tekniskt
bistånd för att underlätta dess återvändo till demokratiska och
stabila institutioner”. Därutöver uppmanades ministerkommittén att
utan dröjsmål ta kontakt med de portugisiska myndigheterna för att
ta reda på i vilka Europarådsverksamheter som Portugal kunde vilja
delta på provisorisk bas, intill dess att landet blir kvalificerat för fullt
medlemskap i Europarådet.

Situationen i Spanien hade i Europarådsförsamlingen tidigare dryftats
bl. a. år 1964 och aktualiserades till församlingens septembermöte
tio år senare av en rapport från utskottet för icke-europeiska medlemsländer
och ett yttrande däröver från politiska utskottet. Enligt rapporten
kunde f. n. ingen möjlighet för spanskt medlemskap i Europarådet
skönjas. Ändå uttalades i denna en försiktig optimism beträffande den
framtida utvecklingen. En rad reformer hade kungjorts i februari men
frågan var om det rörde sig om mera än en ansiktslyftning i syfte att
lugna finansvärlden och särskilt då de utländska investerarna. Likväl
kunde man hysa vissa förhoppningar att både interna faktorer (såsom
utvecklingen inom kyrkan, fackföreningarna och arbetarrörelsen) och
externa faktorer (såsom händelserna i Portugal och den internationella
ekonomin) skulle bidra till att främja en gradvis demokratisering i
Spanien. — Med anledning av denna rapport antog församlingen en
resolution (nr 575), där det beklagades att Spanien alltjämt långtifrån
uppfyllde villkoren för medlemskap i Europarådet, att censuren alltjämt
är sträng, att politiska motståndare utsätts för hårda repressalier,
att demokratiska partier och fackföreningar icke tillåts, att inga fria
val hållits sedan inbördeskriget etc. I resolutionen uttalades förhoppningen
att Spanien måtte genomföra en demokratisk representationsreform
och tillmötesgå legitima krav från landets regioner om ökad
självstyrelse.

Vid septembermötet framlade den österrikiske delegaten Karasek
(ÖVP) på det politiska utskottets vägnar en rapport om de resultat som
dittills uppnåtts vid den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen
(ESSK). Enligt det politiska utskottets mening borde konferensen
fullföljas i enlighet med samtliga de mandat som den givits vid den
förberedande fasen i Helsingfors. Det fanns därför inget skäl att brådstörtat
bringa den till en avslutning. Det återstod ännu en rad oavgjorda
spörsmål, däribland frågan om något permanent organ borde
upprättas efter konferensens slut. Därvidlag föreföll västländerna vilja
ge företräde åt det danska förslaget att utvecklingen inom det europeiska
säkerhets- och samarbetsområdet lämpligen kunde upptas till
ny granskning tre år efter konferensens slut. — Församlingen antog i
denna fråga en rekommendation (nr 739), vari bl. a. insisterades på att

1975/76:4

återstående oklarheter i vissa säkerhetsfrågor liksom beträffande de
mänskliga kontakterna mellan Öst och Väst skulle undanröjas vid konferensen.
I rekommendationen vände man sig också mot tanken att
i anslutning till ESSK upprätta ”några ytterligare internationella organisationer
för vilka konferensresultaten icke ger någon specifik motivering”.
Likaså framhölls att man borde undersöka möjligheten av att
använda sig av Europarådet för att koordinera konferensens uppföljning
på sådana områden som kultursamarbetet. — Församlingen
antog vidare ett direktiv (nr 346) rörande samordning av de västliga
ståndpunkterna i samband med speciella parlamentarikerkonferenser
rörande europeiskt samarbete och säkerhet (en sådan parlamentarikerkonferens
hade utlysts av Interparlamentariska unionen att äga rum i
Belgrad under tiden 31 januari—6 februari 1975). I samma beslut instruerades
politiska utskottet att undersöka möjligheten av att hålla en
rundabordskonferens med politiker från Öst och Väst rörande det
framtida öst-väst-samarbetet. — I debatten om ESSK deltog från
svensk sida herr Bohman, som bl. a. erinrade om den värdefulla roll
som de mindre, neutrala staterna spelat i ESSK-arbetet och framhöll att
de små nationernas intressen inte — som en del fruktat — blivit
åsidosatta till följd av avspänningen och samarbetet mellan de båda
supermakterna. Herr Bohman betonade också Europarådets betydelse
som värnare om de mänskliga rättigheterna och påminde om dess brännmärkande
av terror och oförrätter i Grekland, Chile, Sovjetunionen
etc.

Vid församlingens januarimöte 1975 diskuterades ånyo utvecklingen
av den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESSK), även
denna gång på grundval av en rapport av österrikaren Karasek. — Under
debatten härom framträdde som gästtalare den jugoslaviske utrikesoch
vice premiärministern Milos Minie. Det var första gången som en
regeringsledamot från ett östeuropeiskt land talade inför detta forum.
Minics anförande handlade dock mera om den jugoslaviska utrikespolitikens
målsättningar än om ESSK-problematiken. — I den resolution
(nr 588) som antogs uttalades bl. a. förhoppningen att den jugoslaviske
utrikesministerns framträdande inför församlingen skulle utgöra inledningen
till en serie av konstruktiva öst-väst-dialoger om frågor rörande
säkerhet och samarbete i Europa.

Församlingen diskuterade redan år 1972 de aktuella koncentrationsoch
nedläggningstendenserna inom tidningsvärlden på grundval av en
första rapport därom av bl. a. herr Kaj Björk. Ärendet återkom på dagordningen
för januarimötet 1975, denna gång på grundval av en rapport
av engelsmannen Sir John Rodgers. — Under mellantiden hade
även en expertutredning år 1974 slutförts om orsakerna till och olika
sätt att motverka den i stora delar av Europa fortgående tidningsdöden.
Vidare hade Europarådets ministerkommitté i december 1974 antagit

1975/76: 4

en resolution (nr 43), vari en rad rekommendationer riktades till medlemsregeringarna
beträffande lämpliga åtgärder till stöd för pressen
och därmed informationsfriheten. — Vid sitt januarimöte 1975 antog
församlingen i sin tur en rekommendationstext (nr 747), vari ministerkommitténs
förslag understöddes. Vidare påyrkades bl. a. en ”europeisk
modellstatut” för tidningsredaktioner till skydd mot otillbörlig
ägar- eller fackföreningskontroll av tidningars innehåll samt upprättandet
av ett informationscentrum inom Europarådet för att kontinuerligt
följa koncentrationstendenserna inom tidningsvärlden och för att främja
ett samarbete mellan Europarådet och pressens organisationer och
sammanslutningar.

Vid januarimötet 1975 hölls även en debatt om det fortsatt bekymmersamma
läget på Cypern, pä grundval av en rapport som utarbetats
av den österrikiske delegaten Franz Karasek (ÖVP) efter ett besök
i Nikosia i december 1974 av en arbetsgrupp från församlingen. (Samma
arbetsgrupp skulle i mars 1975 besöka även Athén och Ankara.)
Bl. a. med hänsyn till att inga grekiska delegater haft tillfälle delta i
politiska utskottets arbete under tiden för rapportens tillkomst (Grekland
återintog sina platser i församlingen först under januarimötet)
enades man om att återremittera ärendet till utskottet. — Vid samma
tillfälle behandlades ånyo även Cypern-flyktingarnas problem liksom
behovet av humanitär hjälp till dem och iståndsättningen av Cyperns
näringsliv. I en rekommendation (nr 756) uppmanades medlemsstaterna
ånyo (liksom vid höstmötet 1974) att under åren 1975—78 till Europarådets
specielle flyktingrepresentant lämna årliga bidrag motsvarande
minst en tiondel av medlemsavgiften i Europarådet samt att dessutom
lämna generösa bidrag till Europarådets nödhjälpsfond där så inte redan
skett. Ministerkommittén uppfordras i samma rekommendation att
skyndsamt utarbeta en plan för iståndsättning av Cyperns ekonomi.

Situationen i Portugal kom vid januarimötet icke upp till någon full
debatt, trots att flera initiativ togs härtill. Sålunda hade bl. a. herrar
Bohman, Lidgård, Alemyr, Hedström och Wååg samt fruarna Söder
och Gradin någon månad tidigare inlämnat en motion om bistånd till
Portugal, i förhoppningen att denna skulle snabbehandlas av vederbörande
utskott för att ärendet skulle kunna dryftas under januarimötet.
Församlingspresidiet önskade dock ingen Portugaldebatt vid detta
tillfälle, varför frågan förhalades. Under tiden för församlingens januarimöte
inträffade emellertid djupt oroande händelser i Portugal (i samband
med en partikongress i Oporto), och under församlingsmötets
slutskede inlämnades tvenne motioner om läget i Portugal, den ena
borgerlig och den andra socialistisk, vari starka farhågor för demokratins,
frihetens och de mänskliga rättigheternas överlevnad i Portugal
kom till uttryck. Den ena av dessa motioner var försedd med en

1975/76: 4

formlig begäran om frågans skyndsamma behandling. Dessförinnan
hade dessutom en s. k. skriftlig deklaration om läget i Portugal anslagits,
som samlade ett nittiotal underskrifter, däribland av fru Gradin och
herrar Alemyr och Lidgård. — Under den interpellationsdebatt, som
föranleddes av verksamhetsberättelsen från ministerkommittén, ställde
herr Lidgård för övrigt frågan på vilket sätt ministerkommittén reagerat
på församlingsrekommendationen nr 740 från höstmötet att i
skyndsam ordning bispringa Portugal med ali tänkbar ekonomisk och
teknisk hjälp för att underlätta återgången till demokratiska och stabila
institutioner. I det svar som lämnades härpå av den biträdande franske
utrikesministern Destremau erinrade denne bl. a. om att generalsekreteraren
fått i uppdrag se till att Portugals regering blev medveten om
de Europarådsfaciliteter som Portugal i avvaktan på medlemskap i rådet
kunde utnyttja. Två högre tjänstemän hade i konsekvens härmed fått i
uppdrag besöka Lissabon för att dryfta möjligheterna. — I annat sammanhang
meddelades även att församlingspresidiet bemyndigat ordföranden
och rapportören i utskottet för europeiska icke-medlemsländer
att besöka Portugal i syfte att utarbeta en berättelse om läget i Portugal
för ett kommande församlingsmöte. — Under januarimötets näst sista
dag läste församlingspresidenten upp ett meddelande, enligt vilket presidiet
funnit att det med hänsyn till den politiska situationen i Portugal
vore bäst att undvika en debatt i ärendet i församlingen. I stället hade
föreslagits att presidenten skulle avlåta ett brev till den portugisiske regeringschefen
och utrikesministern, i vilket man framförde församlingens
oro och hemställde att de portugisiska myndigheterna måtte göra sitt
yttersta för att åter normalisera situationen och garantera de grundläggande
fri- och rättigheterna. Till brevet skulle alla de ovannämnda
meningsyttringarna fogas. Dessutom skulle ett pressmeddelande om dessa
åtgärder utfärdas liksom om det förestående besöket i Portugal av representanter
för församlingens utskott för icke-medlemsländer. — Detta
förslag från presidiets sida godkändes av församlingen.

Ekonomiska frågor

Vid majmötet 1974 diskuterade församlingen energikrisen ur olika
synvinklar och antog i ärendet dels en rekommendation (nr 731), dels en
rekommendation (nr 566). — I den förra uppmanades ministerkommittén
att i medlemsländerna söka åstadkomma sådana regler för husbyggande
att värme sparas samt att utreda möjligheten av att införa sommartid
året runt. I den senare beklagades — mot bakgrund av föregående
vinters oljekris — att de västeuropeiska länderna ”ännu en gång missat
tillfället att definiera en gemensam energipolitik” och hävdades att ”bilaterala
lösningar ytterst är självförstörande och står i strid med den
internationella handelns, det monetära samarbetets och liberaliseringens
anda”. I den operativa delen uppfordrades i-länderna bl. a. att utan
dröjsmål definiera och samordna sin energipolitik och att skydda sina

1975/76:4

legitima intressen vis-å-vis både de oljeexporterande länderna och de
multinationella oljebolagen, att inom OECD:s oljekommitté anamma
en solidaritetsordning för fördelningen av tillgängliga oljelager i händelse
av kris och att på såväl nationell som internationell nivå vidta
åtgärder för att motverka energislöseriet. Både oljeimporterande och
oljeexporterande länder uppmanades bl. a. att låta ”en anda av solidaritet
ersätta det nuvarande konfrontationsklimatet” samt att fullfölja en
politik av konstruktivt samarbete och komma överens om en prissättningsmekanism
för råolja som återspeglar dess sanna värde i förhållande
till andra energikällor. Vidare uppmanades i-länderna att kombinera
och påskynda sina forskningsansträngningar beträffande andra energikällor
än olja, speciellt kärnenergin, och utvecklingen av olika system
för anrikning av uran och att i detta sammanhang ägna särskild uppmärksamhet
åt säkerhets- och miljöaspekterna. — I energidebatten deltog
från svensk sida herr Sjönell, som särskilt pekade på nödvändigheten
av att radioaktivt avfall från kärnreaktorer omhändertas och lagras
på ett sådant betryggande sätt att varken naturkatastrofer, olyckshändelser
eller krigshandlingar kan åstadkomma dess oavsiktliga spridning.
Flertalet hittills byggda reaktorer är ytterligt sårbara i krigstid
och kan sprängas t. o. m. av konventionella bomber av den typ som
användes under andra världskriget eller av sprängladdningar som adapteras
av sabotörer. Herr Sjönell erinrade om IAEA-chefen Sigvard
Eklunds uttalande att ”ofattbara följder skulle uppstå om kärnreaktorer
utsattes för krigshandlingar” och framhöll att Europarådet borde ta
ett omedelbart initiativ i detta sammanhang, förslagsvis genom att redan
under år 1974 sammankalla en konferens i syfte att redigera en
internationell konvention som uttryckligen förbjuder krigshandlingar
riktade mot kärnreaktorer. — Energidebatten, som sträckte sig över
majmötets båda sista dagar, avslutades av herr Alemyr i dennes egenskap
av ekonomiska utskottets ordförande.

(Säkerhetsaspekter på kärnenergin behandlades även under församlingens
septembermöte. Denna frågas behandling refereras under avsnittet
”Övriga frågor”.)

Ett annat avsnitt av den ekonomiska debatten under majmötet ägnades
åt frågan om anställdas inedinflytande i beslutsprocessen inom företagen
(”participation”). Utgångspunkt för denna debatt var en rapport,
som på det ekonomiska utskottets vägnar utarbetats under ledning av
den schweiziske delegaten Walter Renschler (soc.dem.), samt ett yttrande
häröver från det juridiska utskottet. Den förra rapporten gav bl. a.
en systematisk översikt över medinflytandefrågans läge i Europarådets
olika medlemsländer och av de internationella fackliga resp. arbetsgivarorganisationernas
inställning till denna fråga. — Församlingen antog
i detta ärende en resolution (nr 564), i vars ingress välkomnades att
lagstiftning om medinflytande införts i många medlemsländer men

1975/76:4

samtidigt beklagades att denna lagstiftning i de flesta fall är ganska begränsad
till sin omfattning i det att den endast förutser ett ”samrådsmaskineri”.
Vidare uttrycktes förhoppningen att enighet skall nås om den
”europeiska bolagsstatut”, som föreslagits av Europakommissionen, speciellt
om dess regler rörande anställdas medinflytande, och att man måtte
överväga att tillämpa sådana regler även på ”Europabolag” med verksamhet
i länder som har frihandelsavtal med EG. I resolutionens operativa
del uppmanades medlemsstaternas regeringar att bedriva en politik
som är ”ägnad att främja lagstiftning om anställdas medverkan
i beslutsprocessen på olika nivåer, i nära samråd med fackliga och arbetsgivarorganisationer”
samt att överväga att basera sådan lagstiftning
på ett antal i resolutionen uppräknade grundprinciper, däribland att
företagsnämnd regelbundet bör hållas fullt informerad om företagets
verksamhet och finansiella resultat och läge, att företagsnämnder i varje
fall inrättas inom alla företag med mer än 50 anställda, att nämndledamöternas
flertal består av valda ombud för de anställda och att nämnderna
ges möjlighet att ”utöva verkligt inflytande på beslut av vitalt
intresse för dem och att sådana beslut inte begränsas till rent sociala
eller hälsoproblem”. Vidare sägs bl. a. att företag av viss storlek —
och i varje fall sådana med mer än 1 000 anställda — förutom verkställande
styrelse (”executive board”) bör ha en övervakande styrelse
eller nämnd (”supervisory board”), till minst en tredjedel bestående av
ombud för de anställda. — Herr Bohman hade före debatten i ämnet
ingett tre ändringsförslag till den av utskottet framlagda resolutionstexten
men blev förhindrad själv delta i debatten, där ändringsförslagen
i stället presenterades av herr Lidgård. Ändringsförslagen syftade bl. a.
till att i resolutionen införa avtal eller överenskommelser som alternativ
till den förordade lagstiftningen på området, men detta yrkande avslogs i
voteringen sedan rapportören Renschler yppat tvivel på möjligheterna
att hos arbetsmarknadsorganisationerna finna tillräckligt gehör för rekommendationer
om frivilligöverenskommelser. — Lidgård hade i sitt
anförande bl. a. erinrat om att arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna
i Sverige överenskommit om att lösa sina ömsesidiga problem
i ett fritt avtalssystem, med undvikande av inblandning från statens
sida. Europarådet borde undvika att framlägga rekommendationer som
kunde strida antingen mot etablerade processer i olika länder för lösning
av löne- och andra arbetsmarknadsproblem eller mot de olika
ländernas skilda rättssystem på detta område. Dess rekommendationer
borde därför inte vara alltför preciserade eller rigida, annars löpte man
risk att motarbeta det egna syftet. — Även i detta ärende avslutades
debatten av herr Alemyr i dennes egenskap av utskottsordförande. Alemyr
sade sig bl. a. vara fullt medveten om det omöjliga i att komma
fram till en resolution som kunde accepteras av alla medlemsländer,
eftersom bolags- och andra lagar skiljer sig från land till land, men att
det i detta fall rörde sig om ledande principer för det fortsatta arbetet.

1975/76: 4

— Medinflytandedebatten hade i dagordningen sammankopplats med
en debatt om humanisering av arbetsvillkoren i industrisamhället (jfr
under avsnittet ”Sociala frågor”).

Ett särskilt avsnitt av församlingsdebatten under majmötet ägnades
åt utvecklingsbiståndet, och församlingen antog i detta ämne dels en
allmän resolution (nr 567) om utvecklingssamarbetet (på grundval av
bl. a. OECD:s utvecklingskommittés — DAC — årsrapport för 1973),
dels en resolution (nr 569) om FAO:s indikativa världsplan, dels en rekommendation
(nr 732) och en resolution (nr 568) om det seminarium
(det femte i ordningen) rörande internationell frivilligtjänst, som hållits
i Strasbourg i november 1973.

Den årligen återkommande församlingsdebatten om OECD:s verksamhetsberättelse
(denna gång avseende år 1973) ägde rum vid församlingens
septembermöte men var då sammanflätad med en debatt om
relationerna mellan Europa och Japan, med anledning av en japansk
parlamentarikerdelegations närvaro. Beslut i OECD-ärendet togs först
vid ständiga utskottets möte i november (resolutionen nr 580). I denna
resolution uppmanades OECD bl. a. att låta utge en studie över de
multinationella företagens roll, som ställts i utsikt sedan år 1971.

Vid församlingens januarimöte 1975 framlade den franske delegaten
Jean Valleix (UDR) på det ekonomiska utskottets vägnar en rapport
om de ekonomiska problemen i Europa. Rapporten var ursprungligen
avsedd att behandla utvecklingen inom de multilaterala handelsförhandlingarna.
Med anledning av den allvarliga ekonomiska och monetära
utvecklingen under år 1974 kom rapporten i stället snarare att handla
om det internationella ekonomiska ”icke-samarbetet”, där oljekrisen ju
ingick som en av de grundläggande faktorerna. Till följd av krisen befann
sig dock de drabbade staterna i en situation av utifrån påtvingad
solidaritet, ett förhållande som väl illustrerades av den intensiva diplomatiska
aktiviteten i slutet av år 1974. Ställda inför en svår inflation
hade de europeiska staterna emellertid i de flesta fall reagerat isolerat.
I rapporten föreslogs införandet av kollektiv ekonomisk säkerhet i de
internationella relationerna samt en rättfärdig fördelning av tillväxtens
frukter mellan alla världens länder. Multilateralt samarbete borde utvecklas
till att gå längre än vad fallet är i dag. Regeringarna borde ha
modet att förklara för allmänheten att behovet av en internationell
resursomfördelning kommer att innebära en begränsning av den ekonomiska
tillväxten som i sin tur kan komma att förutsätta en förändring
av samhället i riktning mot större ekonomisk jämlikhet. — Europarådet
utgjorde enligt rapporten ett speciellt lämpligt forum för att
uppnå avtal om icke-diskriminering av invandrad arbetskraft, omskolning
och sociallagstiftning. Reformer av det internationella valutasystemet
borde stödjas liksom upprättandet av multilaterala arrangemang

1975/76:4

inom EEC och IMF för att finansiera betalningsbalansunderskott. Ensidiga
handelsrestriktioner och konstlade exportstimulansåtgärder borde
undvikas i enlighet med OECD:s råds deklaration härom den 30
maj 1974. Energipolitiken borde koordineras mellan medlemsländerna
— genom lämpliga internationella kanaler — för att i betydande mån
minska beroendet av oljeimporten. GATT-förhandlingarna borde icke
minst ta sikte på en väsentlig reducering av de icke-tariffära handelshindren.
— Församlingen antog en resolution (nr 589) i linje med
rapportens förslag.

Sociala frågor

I anslutning till en parallell debatt om anställdas medinflytande i
beslutsprocessen inom näringslivet (jfr under avsnittet ”Ekonomiska
frågor”) hölls vid majmötet 1974 en debatt om åtgärder för att humanisera
arbetsvillkoren och arbetsmiljön i industrisamhället. Detta skedde
på grundval av en. rapport från församlingens sociala utskott, utarbetad
under ledning av den schweiziske delegaten Didier Wyler (soc.
dem.). — Ärendet hade i januari 1973 väckts genom en motion av fröken
Bergegren o. a. — Församlingen antog i ärendet en resolution (nr
565), i vars inledning det bl. a. hette att åtgärder måste vidtas för att förbättra
den psykiska och fysiska välfärden för individuella arbetare genom
att ändra vissa arbetsvillkor som negativt påverkar deras hälsa
och attityd till arbetet, att vissa arbetsmetoder radikalt måste ändras
eller t. o. m. avskaffas samt att sociala framsteg i framtiden i allt högre
grad kommer att vara avhängiga av individens intresse för och tillfredsställelse
av sitt arbete. I resolutionens ”kläm” uppmanades alla berörda
parter att aktivt befrämja arbetsvillkorens humanisering, särskilt genom
att förbjuda farliga och förlegade arbetsmetoder och eliminera
yrkesrisker via lagstiftning eller kollektivavtal, i enlighet med de principer
som uppräknas i en till resolutionen fogad lång förteckning över
åtgärder syftande till arbetsvillkorens och arbetsmiljöns humanisering.

(Debatten vid församlingens septembermöte om kvinnans ställning
ur social och arbetsmarknadssynpunkt refereras under avsnittet ”Övriga
frågor”.)

Fru Gradin framlade vid församlingens januarimöte 1975 på befolkningsutskottets
vägnar en rapport (3518) om de ekonomiska och
sociala konsekvenserna av förskjutningen mot högre åldrar inom de
europeiska befolkningarna. De sjunkande födelsetalen, den ökande livslängden
och den sänkta pensionsåldern kommer att medföra en ökning
av befolkningens icke-aktiva del också under de närmaste 15—20 åren.
Samtidigt väntas socialförsäkringskostnaderna väsentligt stiga. De socialpolitiska
åtgärder som vidtagits under de båda senaste årtiondena
har burits av en ekonomisk högkonjunktur, som dock numera har bru -

1975/76: 4

tits, och det är risk för att den sociala sektorn drabbas särskilt hårt av
konjunkturnedgången. I rapporten föreslogs en rad åtgärder för att
avvärja denna risk. Den aktiva befolkningsandelen kan ökas bl. a. genom
att underlätta kvinnors sysselsättning i förvärvslivet och genom att
göra det möjligt för äldre friska personer att fortsätta arbeta efter den
normala pensionsåldern om de så önskar. En generell sänkning av pensionsåldern,
som kan få svåra ekonomiska återverkningar, bör undvikas;
däremot bör en flexibel pensionsålder från 60 år eller ett system
med reducerad arbetstid från 55 år införas. Samma pensionsvillkor föreslås
råda för både män och kvinnor. För att komma till rätta med de
stigande sjukhuskostnadema för åldringsvård föreslås en utbyggnad av
hemvården i kombination med geriatriska kliniker. Vidare påyrkas
en mera selektiv socialpolitik till förmån för de befolkningssektorer
som mest behöver hjälp. I många länder behöver dessutom beskattningssystemet
revideras för att ge lättnader åt låginkomsttagare och omvänt.
— Församlingen antog på grundval av nämnda rapport en resolution
(nr 585), som upptar bl. a. ovannämnda synpunkter och till vilken
är fogad en utförlig förteckning över lämpliga åtgärder i sammanhanget.
Samtidigt antog församlingen en ytterligare resolution (nr
586) med förslag om att anordna ett symposium om de stigande socialkostnaderna
med deltagande av särskilt intresserade parlamentariker
och experter på området. (Till ordförande i organisationskommittén
för detta symposium, som avses äga rum i Berlin den 11—13 november
1975, har befolkningsutskottet utsett fru Gradin.) — Församlingsdebatten
härom inleddes och avslutades av fru Gradin i egenskap av
rapportör.

Juridiska och mänskliga rättighetsfrågor

På grundval av en rapport från ett möte (i Paris den 18—19 april
1974) mellan församlingens juridiska utskott och justitieombudsmän eller
motsvarande befattningshavare från ett antal medlemsländer antog
församlingen vid sitt januarimöte 1975 en rekommendation (nr 757),
som utmynnar i en uppmaning till de medlemsländer som ännu inte
infört ett JO-ämbete eller motsvarande att överväga möjligheten därav.
— Ett av nämnda Parismötes syften hade också varit att dryfta det
eventuella inrättandet av en ”europeisk ombudsman”, vilket påyrkats i
en motion av herr Wiklund i början av år 1972 och vars ändamål
närmast skulle vara att biträda klagande hos den europeiska kommissionen
för de mänskliga rättigheterna. Som närmare framgår av rapporten,
hade denna tanke emellertid inte befunnits vara någon adekvat
lösning på de rättshjälpsproblem som motiverat motionen i fråga. Denna
frågeställning omnämndes dock icke i själva rekommendationstexten.

I samband med församlingens majmöte 1973 hade från svensk sida

1975/76: 4

initierats en motion rörande dödsstraffets avskaffande, och till rapportör
i ärendet hade juridiska utskottet sedermera utsett herr Lidgård. Rapporten
i fråga var avsedd att föreläggas församlingens januarimöte 1975,
men vid ett möte med utskottet under församlingssessionens andra dag
hade ämnet befunnits så kontroversiellt att en majoritet av de närvarande
ledamöterna beslutat att icke framlägga någon rapport överhuvudtaget.
Då ärendet ändå stod upptaget på församlingens dagordning,
kom saken där att gälla huruvida utskottets beslut kunde godtas,
dvs. om frågan utan egentlig sakdiskussion skulle avföras ur församlingens
ärenderegister. I enlighet med procedurreglerna tilläts därvid
endast en talare ”för” och en talare ”emot” ärendets bortdragande. I
den senare egenskapen kom rapportören Lidgård till tals. Denne erinrade
bl. a. om att utskottet långtifrån varit enigt och i själva verket
tagit sitt beslut endast med nio ja- mot sju nej-röster (15 utskottsledamöter
hade varit frånvarande) och att majoriteten sålunda varit mindre
än antalet ledamöter som undertecknat den ursprungliga motionen.
Hur kontroversiell frågan än vore, kunde detta svårligen andragas som
skäl för att helt omintetgöra en debatt av frågan i församlingen. Motståndarna
hade menat att tiden inte vore lämplig att diskutera dödsstraffets
avskaffande, men med det resonemang som dessa hade fört
bleve tiden nog aldrig riktigt mogen. ”Om vi uppriktigt önskar arbeta
för en humanitär utveckling av vårt samhälle, måste vi ta en debatt om
avskaffandet av det grymma och förnedrande dödsstraffet. Om vi skall
göra oss förtjänta den respekt som Europarådet är i behov av, får vi
inte fly undan en debatt av denna allvarliga fråga”, framhöll herr
Lidgård, som också erinrade om att riksdagen i den nya svenska författningen
enhälligt antagit ett förbud mot varje sådan lagtolkning som
skulle ge grund för utmätning av dödsstraff. — På begäran av en ledamot,
som uppenbarligen fruktade att flertalet av de närvarande (detta
skedde kort före avslutningen av församlingens januarisession, då ett
stort antal ledamöter redan rest hem) var positivt inställda till dödsstraffets
avskaffande, konstaterade ordföranden efter räkning att församlingen
inte längre var beslutsför, varför en omröstning i frågan
finge anstå till ett följande möte. (Vid församlingens aprilmöte 1975
beslöt församlingen med betydande majoritet att ärendet skulle kvarstå i
ärenderegistret. När frågan kommer upp till sakbehandling i församlingen
är dock ovisst.)

(En debatt under församlingens septembermöte rörande kvinnans
ställning ur juridisk synpunkt refereras under avsnittet ”Övriga frågor”.
)

Miljövårdsfrågor

En större miljövårdsdebatt anordnades vid församlingens januarimöte
1975. Under denna framträdde Norges miljövårdsminister fru Gro

1975/76:4

Harlem Brundtland som gästtalare. Hon redogjorde bl. a. för resultaten
av den miljöministerkonferens som organiserats av OECD (den 13—14
november 1974 i Paris) liksom för vissa norska åtgärder på detta område.

På grundval av en rapport av den franske delegaten Claude Delorme
antog församlingen en rekommendation (nr 752) om europeisk miljöpolitik,
vari bl. a. yppas oro för de avfallsproblem som är förknippade
med utbyggnaden av kärnkraften. Medlemsstaterna uppmanas att ge
prioritet åt forskning om begränsning av den termiska pollutionen och
utnyttjande av överskottsvärme, att ägna ökad uppmärksamhet åt de
nukleära avfallsproblemen och att utveckla alternativa energikällor som
är mindre skadliga för miljön (se även under avsnittet ”Övriga frågor”).
I rekommendationen uppfordras medlemsstaterna vidare bl. a. att utan
dröjsmål underteckna den europeiska konventionen om skydd mot nedsmutsning
av internationella vattendrag. — I en rekommendation (nr

753) om ansvarighet för skador på miljön, baserad på en rapport (dok.
3515) från det juridiska utskottet, uppmanas ministerkommittén att företa
ett genomgripande studium av det civilrättsliga, straffrättsliga och
administrativa ansvaret för skadeverkningar på miljön. Medlemsstater
som ännu inte gjort så uppfordras att ratificera de internationella avtal
som rör havsnedsmutsning genom olje- och avfallsutsläpp liksom
den europeiska överenskommelsen om begränsning av bruket av vissa
ämnen i tvätt- och rengöringsmedel. — En tredje rekommendation (nr

754) avsåg resultaten av ett europeiskt symposium om sötvattensskydd,
som hållits i Strasbourg den 23—25 oktober 1974. — Församlingen antog
vidare en resolution (nr 587) om problem förknippade med undanskaffandet
av fast avfall från städer och industrier. I denna resolution
underströks bl. a. att man bör tillämpa principen att nedsmutsaren skall
stå för kostnaden (”the polluter pays principle”), alldeles särskilt vad
gäller industrier som åstadkommer giftigt avfall.

Kulturfrågor

Vid församlingens septembermöte behandlades en av den brittiske
delegaten Lord Duncan-Sandys presenterad rapport angående insatser
från Europarådets sida för den europeiska byggnadsvården efter avslutandet
av den kampanj som förs under det europeiska byggnadsvårdsåret
1975. I kulturutskottets rapport hävdades att dessa aktiviteter borde
förbli en permanent del av Europarådets arbetsprogram. — Församlingen
antog dels en rekommendation (nr 742), dels en resolution (nr
579) i denna anda.

I en rapport om 25 år av europeiskt kultursamarbete, som till församlingens
januarimöte 1975 framlades av österrikaren Franz Karasek,
uttalades viss besvikelse icke minst beträffande rådet för kulturellt samarbete
(Council for Cultural Co-operation, CCC) som sades ha svikit

1975/76: 4

de förväntningar man ställt på rådet när det inrättades. Detta berodde
uppenbarligen på en brist på fasta samarbetsformer, och för att komma
ut ur det nuvarande dödläget måste CCC ges ett politiskt ledarskap,
i det att kultur- och utbildningsministrarna själva involveras i dess
verksamhet, och CCC läggas under kultur- och utbildningsdepartementens
tekniska bevakning. Endast dessa kunde fastställa och prioritera
uppgifterna på det europeiska planet. Till de verksamhetsområden som
borde prioriteras hörde frågor som permanent utbildning, lika tillgång
till utbildning och kultur liksom idrott åt alla. Dessvärre ägde ingen
verklig dialog rum mellan församlingens kulturutskott och regeringsexperterna.
Därför borde en gemensam kommitté upprättas för att råda
bot på denna brist. Vidare borde — i linje med en församlingsrekommendation
från år 1973 (nr 704) — speciella möten på utbildnings- och
kulturministernivå anordnas för att bl. a. fastställa CCC:s handlingsprogram.
— Församlingen antog en rekommendationstext (nr 746) i
linje med dessa förslag i rapporten.

Vid församlingens januarimöte 1975 ägde vidare en debatt rum om
radio- och TV-frågor, på grundval av en av den västtyske delegaten
Olaf Schwencke (soc.dem.) framlagd rapport. Rapporten och dess förslag
knöt an tili en rad symposier, däribland ett i Munchen (den 24—26
juni 1974), varvid kulturutskottet uppmanats att utarbeta ett slags
modellregler för radio/TV i syfte att värna om yttrandefriheten.
Sedan dess hade händelser i Frankrike, Italien och Storbritannien demonstrerat
behovet av klara regler beträffande dessa mediers roll och
skötsel i det moderna samhället. — Rapporten gav upphov till fyra församlingsbeslut:
en rekommendation (nr 748) om nationella radioföretags
roll och ledning, som bl. a. upptar de nämnda modellreglerna; en rekommendation
(nr 749) om europeisk radio/TV, i vilken man bl. a. påyrkar
en mera aktiv programutbytespolitik mellan de europeiska länderna
liksom en bättre och seriösare bevakning i radio/TV av de europeiska
organisationernas verksamhet samt inrättande i Strasbourg av ett centrum
för framställning av basmaterial för sådana sändningar; en resolution
(nr 584) om radio- och TV-utsändningar av parlamentsdebatter; ett
direktiv (nr 347), i vilket församlingen uppdrar åt kultur- och utbildningsutskottet
att anordna ytterligare möten mellan parlamentariker och
experter i syfte att på annat sätt följa upp Miinchen-symposiets rekommendationer.

På grundval av en rapport om bevarandet av Europas byggnadsarv,
framlagd av Lord Duncan-Sandys, antog församlingen vid sitt januarimöte
en rekommendation (nr 750) som anknöt till proklamerandet av
år 1975 som det europeiska byggnadsvårdsåret. I rekommendationen
uppmanades ministerkommittén bl. a. att till år 1976 sammankalla en
ministerkonferens i syfte att studera resultaten av 1975 års byggnadsvårdskampanj
och att överväga de åtgärder som behövs för att fullfölja

1975/76: 4

kampanjens syften under kommande år. Vidare påyrkades utgivning i
stor upplaga under 1976 av en illustrerad publikation med samma tema
och så utformad att den både stimulerar till nationella och kommunala
åtgärder och stärker allmänhetens intresse för dessa frågor.

Jordbruksfrågor

Vid januarimötet 1975 diskuterade församlingen resultaten av den
världslivsmedelskonferens, som hade ägt rum i Rom den 5—16 november
1974, och antogs en resolution (nr 583), i vilken bl. a. fullt stöd
uttalades för det blivande världslivsmedelsrådet och den nya internationella
jordbruksutvecklingsfonden. — I debatten härom gjordes från
svensk sida ett inlägg av herr Hedström, som bl. a. erinrade om de stora
åtaganden om livsmedelsbistånd som Sverige gjort och om förhållandet
att inemot en tredjedel av Sveriges offentliga utvecklingsbistånd går till
landsbygdsutvecklingsändamål.

Vid samma tillfälle behandlade församlingen FAO:s åttonde tvåårsberättelse
och antog i anslutning därtill en resolution (nr 582), i vilken
bl. a. framförs förslag om ökad forskning rörande icke-kemiska växtskyddsmetoder.

På grundval av en rapport om s. k. organiskt eller biodynamisk
jordbruk antog församlingen en rekommendation (nr 745), i vilken
medlemsländerna bl. a. uppmanades att inrätta ett antal modelljordbruk
för försöksverksamhet med biodynamisk odling samt att införa
kontroll av försäljningen av sådana produkter liksom bruket av sådana
produktbeteckningar.

Övriga frågor

Kvinnans ställning ur juridisk och social synpunkt diskuterades vid
församlingens septembermöte på grundval av tvenne rapporter från respektive
fackutskott. Frågan hade speciell aktualitet inför det internationella
kvinnoåret 1975. Den förra rapporten tog sikte på den diskriminering
av kvinnor som alltjämt förekommer i medlemsländerna, vare sig
denna är lagfäst eller enbart praktiserad. Trots många internationella
konventioner och långtgående lagreformer dröjde mycken könsdiskriminering
och orättvisor kvar. Detta gällde i vissa länder bl. a. vid ingående
av äktenskap med man av annat medborgarskap (liksom beträffande
barnen i sådana äktenskap), principen om lika lön för likvärdigt arbete,
frågan om sociala förmåner för hemmafruar, frågan om föräldrars bestämmanderätt
över sina minderåriga barn etc. I den rekommendation
(nr 741) som på grundval av rapporten i fråga antogs av församlingen
uppfordrades medlemsstaterna att ratificera de internationella konventioner
som förbjuder könsdiskriminering (1957 års FN-konvention om gifta
kvinnors nationalitet och europeiska socialstadgan). — Socialutskottets
rapport om ”det ekonomiska och sociala värdet av modems arbete i

1975/76:4

hemmet”, som dryftades vid samma tillfälle, åstadkom däremot stora
meningsmotsättningar och blev på förslag från svensk och norsk sida
slutligen återremitterad till utskottet för omarbetning. — I diskussionen
härom uttalade sig från svensk sida fru Gradin och fru Söder. Fru
Gradin erinrade om kvinnans nuvarande situation i Sverige, där flertalet
gifta kvinnor är yrkesarbetande och föräldrarna delar det sociala och
ekonomiska ansvaret för familjen. Fru Gradin angrep rapportens traditionella
syn på kvinnan som huvudansvarig för skötseln av hem
och barn och efterlyste en konklusion som gick ut på lika rättigheter
för män och kvinnor i samhället och på principen om ”partnership”
inom familjen. Det i rapporten omtalade fria valet för kvinnan mellan
förvärvsarbete eller arbete i hemmet bleve annars en chimär. Fru
Söder pekade på liknande brister och ensidigheter i rapporten och anslöt
sig till ett yrkande från norsk sida att den måtte återförvisas till
utskottet.

Ärendet återkom på dagordningen vid församlingens januarimöte
1975, efter att i väsentlig mån och under aktiv svensk medverkan ha
omarbetats. Rapporten hade nu även fått ett nytt namn, nämligen ”Föräldrarnas
situation och ansvar i den moderna familjen och samhällets
stöd därvidlag”. Som den nya titeln antyder, rörde det sig denna gång
mera om kvinnans jämlikhet med mannen och de båda föräldrarnas
gemensamma ansvar för barnens tillsyn och familjens ekonomi etc.
— I den av församlingen antagna rekommendationen i frågan (nr 751)
uppmanades medlemsstaterna (via ministerkommittén) att genom familje-,
social-, arbets- och utbildningslagstiftning föra en politik ”sorn
främjar och så långt möjligt tryggar jämlikheten mellan män och kvinnor
och ett genuint ''partnership’ dem emellan, så att föräldrar får möjlighet
att välja mellan att stanna i hemmet eller att ta lönad anställning,
utan att detta i någotdera fallet inkräktar på deras små barns uppfostran
eller på deras sociala förmåner”. Till rekommendationen hade
fogats en förteckning över minimiåtgärder som borde vidtas i detta
sammanhang. — I debatten härom, som denna gång var mera konciliant
än vid höstmötet, yttrade sig från svensk sida fru Gradin, som i den avslutande
omröstningen dock avstod, då hon inte fann förslagen tillräckligt
utarbetade eller långtgående. -— Församlingen antog samtidigt
(på svenskt förslag i utskottet) ett direktiv (nr 348), i vilket det
uppdrogs åt socialutskottet att vidarestudera frågan om lika rättigheter
och ansvar för män och kvinnor inom familje- och förvärvslivet och att
därvid beakta de erfarenheter som vinns i samband med Internationella
kvinnoåret.

Vid församlingens septembermöte förelåg till behandling två verksamhetsberättelser
från OECD.s kärnenergiorgan (Nuclear Energy
Agency, NEA), vari bl. a. riskerna för olyckor vid kärnkraftverk analy -

1975/76: 4

seras. I ett betänkande från utskottet för vetenskap och teknik över
NEA-berättelserna utgjorde dessa säkerhetsaspekter huvudfrågan, som
dock på olika punkter besvarades med lugnande besked. En mera kritisk
syn på NEA-rapporterna återfanns i ett yttrande från det ekonomiska
utskottet, som yrkade på väsentligt ökade forskningsinsatser från
regeringarnas sida för att utreda de säkerhets-, hälso- och miljörisker
som är förknippade med kärnreaktorer. Den begränsade erfarenhet på
området man hittills vunnit skulle knappast vara tillräcklig för den utbyggnad
som planeras äga rum under de närmaste årtiondena. I det
senare yttrandet togs också problemet om förvaring av radioaktivt avfall
upp liksom spörsmålet om kärnenergin i relation till utvecklingsbiståndet
och frågan om ”tillväxtens gränser”. — På grundval härav
antog församlingen en rekommendation (nr 738), i vilken bl. a. förhoppningen
uttrycktes att OECD eller NEA skall komma med mera detaljerad
information om de ekonomiska, teknologiska, miljö- och säkerhetsmässiga
aspekterna av de olika systemen för kärnenergiproduktion.
Vidare uppfordrades medlemsregeringarna att verka för en omprövning
inom NEA:s ram av problemet med hanteringen av radioaktivt avfall
samt att skyndsamt skaffa sig vidgad kännedom om den fria världens
tillgångar på råvaror för klyvbart kärnbränsle (naturligt uran och torium).
Slutligen uppmanades de medlemsregeringar som inte redan gjort
detta att ratificera 1960 års Paris-konvention om tredjepartsansvar inom
kärnenergiområdet.

Vid septembermötet behandlades även en rapport om datorer som
hjälpmedel i det parlamentariska arbetet, som var baserad på en utredning
om i vilken utsträckning automatisk databehandling tagits i bruk vid
medlemsstaternas parlament. — I en resolution (nr 576) med anledning
härav beslöts bl. a. att låta organisera en rundabordskonferens
mellan ADB- och dokumentationsexperter inom parlament, andra statsorgan
och internationella organisationer i avsikt att få fram riktlinjer
för ett informationscentrum (”clearing house”) om ADB med anknytning
till Europarådsförsamlingen. Det beslöts vidare att denna rundabordskonferens
skulle följas av periodiskt återkommande symposier
mellan parlamentariker och ADB-experter, och de nationella parlamenten
uppmanades att bygga upp datainformationssystem, vilka i sinom
tid kan infogas i ett europeiskt informationsnät.

En förteckning över samtliga de beslut i form av rekommendationer,
resolutioner etc., som fattats av församlingen och dess ständiga utskott
under den period som föreliggande berättelse avser, bifogas.

Utförligare redogörelser för debatterna och besluten har kontinuerligt
utarbetats för vart och ett av församlingsmötena och utgetts i stencilform
och finns liksom övrig dokumentation med anknytning till församlingsmötena
att tillgå vid riksdagens internationella sekretariat.

1975/76: 4

Bilaga

Beslut fattade av Europarådets parlamentariska församling och dess
ständiga utskott under 26:e årssessionen (maj 1974—januari 1975)

Rekommendationer

nr 729 om Europarådets allmänna politik: Efter 25 år av europeiskt
och atlantiskt samarbete

730 om humanisering av arbetsvillkoren i industrisamhället

731 om energiproblemet

732 om 5:e seminariet rörande internationell frivilligtjänst (Strasbourg
den 5—9 november 1973)

733 om skyddet av fabrikations- och affärshemligheter
(beslutad av ständiga utskottet)

734 om situationen på Cypern och i östra Medelhavsområdet
(beslutad av ständiga utskottet)

735 om ansökan beträffande konsultativ status från internationella
vänortsorganisationen (United Towns Organisation/Fédération
mondiale des villes jumelées)

(beslutad av ständiga utskottet)

736 om situationen på Cypern

737 om humanitärt bistånd till nödlidande befolkningsgrupper på
Cypern

738 om första och andra verksamhetsberättelsen från OECD:s
kärnenergiorgan (Nuclear Energy Agency, NEA)

739 om den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen —
utsikter och följder för Europa

740 om situationen i Portugal

741 om kvinnans juridiska ställning

742 om Europarådets framtida verksamhet inom byggnadsvården
efter 1975

743 om 19:e verksamhetsberättelsen från FN:s flyktingskommissarie
(UNHCR)

744 om 18 :e verksamhetsberättelsen från Europarådets särskilda
ombud för flyktingar och överbefolkning

(beslutad av ständiga utskottet)

745 om metoder och tendenser inom organiskt jordbruk i Europa

746 om det 25-åriga europeiska kultursamarbetet

747 om presskoncentrationer

748 om radio/TV:s roll och skötsel

749 om europeisk radio/TV

1975/76: 4

750 om vården av Europas byggnadsarv

751 om föräldrars situation och ansvar i den moderna familjen
och samhällets stöd

752 om miljöpolitiken i Europa

753 om ansvarighet för skador på miljön

754 om resultaten av det europeiska symposiet angående sötvattensskydd
(Strasbourg den 23—25 oktober 1974)

755 om besluten från europeiska kommunkonferensen vid dess
10:e möte (Strasbourg den 16—20 september 1974)

756 om humanitärt bistånd till hemsökta befolkningsgrupper på
Cypern och reaktiveringen av landets ekonomi

757 om slutsatserna från mötet mellan församlingens juridiska utskott
och ombudsmän eller motsvarande befattningshavare i
Europarådets medlemsstater (Paris den 18—19 april 1974)

Resolutioner

nr 563 om situationen i Portugal

564 om anställdas deltagande i beslutsprocessen inom företag

565 om humanisering av arbetsvillkoren i industrisamhället

566 om energiproblemet

567 om utvecklingssamarbetet

568 om 5:e seminariet rörande internationell frivilligtjänst (Strasbourg
den 5—9 november 1973)

569 om FAO:s indikativa världsplan

570 om samarbete rörande de europeiska alpregionema
(beslutad av ständiga utskottet)

571 om skydd för fabrikations- och affärshemligheter
(beslutad av ständiga utskottet)

572 om ett symposium angående de demokratiska institutionernas
framtid i Europa

(beslutad av ständiga utskottet)

573 om situationen på Cypern och i östra Medelhavsområdet
(beslutad av ständiga utskottet)

574 om situationen på Cypern

575 om situationen i Spanien

576 om användande av datorer i det parlamentariska arbetet

577 om modernisering av församlingens procedurregler

578 om situationen i Grekland

579 om Europarådets framtida verksamhet inom byggnadsvården
efter 1975

580 till svar på OECD:s verksamhetsberättelse för år 1973
(beslutad av ständiga utskottet)

581 om rundabordskonferensen med talmän i de nationella parla -

1975/76: 4

mentén den 7 maj 1974

582 till svar på 8:e årsrapporten från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
(FAO)

583 om Världslivsmedelskonferensen (Rom den 5—16 november
1974)

584 om radio/TV-utsändning av parlamentsdebatter

585 om de ekonomiska och sociala följderna av befolkningens
åldrande i Europa

586 om anordnandet av ett symposium angående de ekonomiska
och sociala följderna av befolkningens åldrande i Europa

587 om problem sammanhängande med undanskaffandet av det
fasta avfallet från städer och industrier

588 om säkerheten och samarbetet i Europa (Europarådets allmänna
politik)

589 om Europas ekonomiska problem

Utlåtanden

nr 65 om budgetprogrammet för rådgivande församlingens verksamhet
under år 1975

66 om utkastet till mellanstatligt arbetsprogram inom Europarådet
för tiden 1975—76

67 om utkastet till europeisk konvention om skyddet mot nedsmutsning
av internationella vattendrag

(antaget av ständiga utskottet)

68 om Europarådets budget för år 1975
(antaget av ständiga utskottet)

69 om Greklands återinträde i Europarådet
(antaget av ständiga utskottet)

Direktiv

nr 343 om anställdas deltagande i beslutsprocessen inom företag

344 om 5:e verksamhetsberättelsen från Internationella centret för
jordbruksforskning inom Medelhavsområdet

(antaget av ständiga utskottet)

345 om situationen på Cypern

346 om den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen

347 om uppföljningen av symposiet rörande radio/TV:s roll och

skötseln därav i ett demokratiskt samhälle

348 om lika rättigheter för män och kvinnor

349 om det europeiska huvudvägsnätet och tunneln under engelska

kanalen

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 750042