AVGIVEN VID RIKSDAGEN (Framställning / redogörelse 1955:Mo)

MILITIEOMBUDSMANNENS

ÄMBETSBERÄTTELSE

AVGIVEN VID RIKSDAGEN

ÅR 1955

STOCKHOLM 1955

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

547730

* [f?l\ i ''! 5/ 1 * I I ’

</ i '''' I i ] i

Innehållsförteckning

Allmän redogörelse för militieombudsmansämbetets förvaltning .......................... 7

Redogörelse för åtal och disciplinära åtgärder

1. Åtal mot kapten för våld mot en honom underlydande värnpliktig............... 15

2 och 3. Åtal mot kapten dels för tjänstefel för det han brustit i grannlagenhet i sitt
uppträdande mot en värnpliktig och dels för tjänstefel och oskickligt beteende för det
kaptenen utan behörighet därtill hållit förhör med den värnpliktige och därunder i
olika hänseenden förfarit olämpligt. Annan kapten åtalad för tjänstefel med anledning
av vissa olämpliga åtgöranden under ett med den värnpliktige därefter hållet militär -

förhör ........................................................................ 24

4. Åtal mot löjtnant för missfirmelse mot en korpral............................... 54

5. Åtal mot sergeant för missfirmelse mot en honom underlydande värnpliktig ävensom

för tjänstefel genom användande i strid med gällande föreskrift av tilltalsordet »du»

till meniga................................................................... 66

6. Regementschef disciplinärt bestraffad för det gällande säkerhetsföreskrifter vid skjutning
med raketgevär blivit åsidosatta........................................... 76

7. Löjtnant disciplinärt bestraffad för åsidosättande av gällande säkerhetsföreskrifter vid

transport av sprängmedel...................................................... 85

Redogörelse för vissa ärenden, som icke föranlett åtal eller disciplinär åtgärd

1. Frågor dels angående tillämpning av straffbestämmelsen rörande övergivande av post
— 26 kap. 13 § strafflagen — då vaktpost somnat under posttjänstgöring, dels ock om

straffmätningen vid ådömande av ansvar för övergivande av post under fredstid..... 92

2. Fråga om innebörden av det i straffbestämmelsen rörande onykterhet i tjänsten —

26 kap. 14 § strafflagen — förekommande uttrycket »under tjänsteutövning»....... 96

3. Missvisande avfattning av straffbeslut i disciplinmål i fråga om angivandet av den

gärning bestraffningen avsett..................................''................. 99

4. Tid för förvarsarrest må avräknas å straff endast i den mån förvarsarresten fortbestått

enligt domstols beslut och således icke till den de] förvarsarresttiden ligger före domstolens
beslut................................................................. 101

5. Fråga angående den tidpunkt från vilken en inkallad värnpliktig är underkastad ansvar

såsom krigsman............................................................... 102

6. Fråga bland annat om betydelsen av uttrycket »polispersonal, anställd vid krigsmakten»

i kungörelsen den 19 november 1948 om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen
krigsmakten och krigsman..................................................... 105

7. Upptagande av nöjdförklaring med avseende å arreststraff kan lagligen icke ifråga komma

i fall då straffet ålagts genom domstols dom eller beslut................ 108

8. Felaktigt förfarande vid upptagande av nöjdförklaring med avseende å arreststraff

samt vid handläggning av ansökan om uppskov med verkställighet av straffet....... 110

9. Fråga om innebörden av det i stadgandet angående sammanläggning av särskilda
arreststraff —■ 9 § första stycket disciplinlagen — ingående uttrycket »förekomma p å

en gång till verkställighet»................................................... 116

10. Bestraffningsberättigad befattningshavare har felaktigt dels förordnat om verk ställighet

av arreststraff, oaktat samtidigt till verkställighet förelegat dom, varigenom
den som ålagts arreststraffet dömts till fängelse, dels ock vid verkställighet av arreststraffet
ändrat i straffbeslutet meddelad föreskrift att straffet skulle verkställas med
tjänstgöring.................................................................. 118

11. Bristfälliga anteckningar i arrestantkort angående den gärning bestraffningen avsett

och därav föranledd fråga om skyldighet för auditör att lämna anvisningar beträffande
förandet av arrestantkort och andra rättsvårdsblanketter.......................... 121

12. Fråga om ändrade bestämmelser angående förvaring av vissa rättsvårdsblanketter . . 124

13. Fråga om särskilda bestämmelser till förebyggande av förväxling mellan olika typer

av pansarskott vid utbildning i materielkännedom............................... 126

14. Fråga om ändrade bestämmelser rörande viss säkerhetsanordning till förhindrande

av vådaskott vid användning av kulsprutepistoler under vakttjänst................. 131

15. Åtgärder för avhjälpande av vid viss övningsplats uppkomna olägenheter för ortsbefolkningen
i samband med där bedrivna skjutövningar......................... 135

16. Fråga angående författningsenligheten av utfärdad order om sjukredovisning i vissa

fall av flygtekniker........................................................... 139

17. Försummelse av regementsläkare att iakttaga gällande föreskrifter rörande redovisning

av s. k. behandlings- och kontrollfall........................................... 147

18. Försvarsområdesbefälhavare har i strid med gällande föreskrifter nyttjat sin tjänstebil

för färder från försvarsområdets expedition till bostaden och åter................... 151

19. Vid handläggning av upphandlingsärende har förfarits felaktigt bland annat därigenom

att, innan ärendet slutförts, upplysning lämnats anbudsgivare om innehållet i skriftligt
anbud som avgivits av annan anbudsgivare..................................... 158

20. Fråga om lagligheten av uppställt förbehåll att handling berörande visst tjänsteförhållande
skulle behandlas såsom förtrolig och endast delgivas vissa befattningshavare 163

21. Fråga om författningsenligheten av viss inom flygförvaltningen utan tillstånd av
Kungl. Maj:t vidtagen organisationsändring ävensom av därefter inom ämbetsverket

tillämpad ordning för vissa ärendens handläggning............................... 165

22. Vissa frågor rörande värnpliktigs rätt till traktamente vid resor i samband med tjänstledighet
och övningsuppehåll................................................... 181

23. Sedan ett antal värnpliktiga till följd av felbehandling i samband med läkarbesiktning
ådragit sig hudskador och vid utredning befunnits att det inträffade icke föranletts av
försummelse av någon under militieombudsmannens tillsyn stående befattningshavare
utan orsakats av fel som begåtts av annan vid läkarbesiktningen tjänstgörande, har
militieombudsmannen för prövning av framställda skadeståndsanspråk överlämnat
utredningen till försvarets civilförvaltning, som därefter tillerkänt de skadade ersättning

av allmänna medel............................................................ 183

24. Värnpliktig, som skadats vid militär övning till följd av att gällande säkerhetsföre skrifter

icke iakttagits, har —- sedan det befunnits att tillräckliga skäl för beivrande
av det begångna felet icke förelågo ■—- efter framställning från militieombudsmannen
erhållit ersättning av allmänna medel........................................... 188

25. Åtgärder beträffande ett i en träbyggnad inrett militärhäkte i syfte att minska brandrisken
och möjliggöra hastig utrymning vid eldfara................................ 189

Redogörelse för framställningar till Konungen

1. Vissa spörsmål om straffbeläggande av värnpliktigs underlåtenhet att förvara och

taga del av order och andra försändelser från militär myndighet.................... 191

2. Vissa spörsmål om fullföljd av talan mot hovrätts dom eller beslut varigenom disciplinstraff
ålagts............................................................... 192

3. Fråga om sådan lagändring att mål rörande vissa förseelser mot värnpliktslagen icke

skola anses såsom militära mål................................................ 193

Yttrande till Konungen över framställning från överbefälhavaren om utfärdande av bestämmelser
angående disciplinärt ansvar för vissa civila befattningshavare vid försvaret m. m. 202
Yttrande till Konungen över framställning från justitieombudsmannen om ändring i 13 §

förundersökningskungörelsen ...................................................... 209

Sakregister till militieombudsmannens åren 1950—1955 avgivna ämbetsberättelser ........ 211

Jämlikt § 100 regeringsformen och 12 § i den för riksdagens militieombudsman
gällande instruktionen får jag härmed avlämna redogörelse för
förvaltningen av militieombudsmansämbetet under år 1954.

Härvid vill jag till en början meddela, att jag åtnjutit semester under tiden
den 17—den 31 maj, den 19 juli—den 18 augusti och den 11—den 17
november 1954. Jämlikt 17 § första stycket i förenämnda instruktion har
militieombudsmansämbetet under ifrågavarande tid föreståtts av den för
mig utsedde ställföreträdaren, hovrättsrådet Karl Hugo Henkow.

Inspektionsresor ha av mig företagits till Södermanlands, Kopparbergs,
Malmöhus, Kalmar och Kronobergs län. Under dessa resor ha besökts:

Södermanlands flygflottilj;
rådhusrätten i Nyköping;
landsfogden i Södermanlands län;
stadsfiskalen i Nyköping;

Falu försvarsområde;

Dalregementet;

Kopparbergs inskrivningsområde;
rådhusrätten i Falun;
landsfogden i Kopparbergs län;
stadsfiskalen i Falun;

Malmö försvarsområde;

Skånska luftvärnskåren;

Malmö marina bevakningsområde;

Öresunds sjövärnsflottilj;
hovrätten över Skåne och Blekinge;
rådhusrätten i Malmö;
statsåklagaren i Malmö;

Södra skånska infanteriregementets förläggningar i Ystad och Revingehed;
Malmöhus södra inskrivningsområde;
rådhusrätten i Ystad;
stadsfiskalen i Ystad;

Kalmar—Växjö försvarsområde;

Kalmar flygflottilj;
rådhusrätten i Kalmar;
stadsfiskalen i Kalmar;

Kronobergs regemente;

Kronobergs inskrivningsområde;
arméns intendenturförråd i Växjö;
krigsmaterielverkets lokalförvaltning i Räppe;
rådhusrätten i Växjö; samt
stadsfiskalen i Växjö.

Därjämte har jag i Stockholms län för inspektion besökt:

Signalregementet;

Hårsfjärdens örlogsdepå; samt
marinens underofficersskola.

Vidare har jag företagit inspektion av försvarets fabriksverk och därvid
besökt:

försvarets fabriksstyrelse;

Åkers krutbruk;

annnunitionsfabriken i Karlsborg;

Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna;
centrala torpedverkstaden i Motala; samt
tvätt- och reparationsanstalten i Stockholm.

Dessutom har jag under tiden den 29 september—den 2 oktober 1954 närvarit
vid arméfälttjänstövningen i Dalarna.

Under tid då jag åtnjutit ledighet har tjänstförrättande militieombudsraannen
Henkow företagit en inspektionsresa till Västernorrlands och Västerbottens
län, varvid han besökt;

Västernorrlands regemente;

Västernorrlands inskrivningsområde;

Norrlands trängregemente;
garnisonssjukhuset i Sollefteå;
arméhundväsendet;

arméhundskolan med arméhundgården;

försvarets fabriksverks tvätt- och reparationsanstalt i Långsele;
Ångermanlands mellersta domsagas häradsrätt;
landsfiskalen i Sollefteå distrikt;

Umeå—Storumans försvarsområde;

Västerbottens regemente;

Västerbottens inskrivningsområde;

Norrlands dragonregemente;

arméns drivmedelsanläggning i Brattby;

försvarets fabriksverks tvätt- och reparationsanstalt i Umeå;
hovrätten för övre Norrland;
rådhusrätten i Umeå; samt
stadsfiskalen i Umeå.

Tjänster rättande militieombudsmannen har därjämte i Stockholm med
omnejd för inspektion besökt:

Stockholms försvarsområde;

Stockholms tygstation;
signalverkstaden i Sundbyberg; samt
Södertörns flygflottilj.

Vidare har tjänstförrättande militieombudsmannen inspekterat den till
försvarets fabriksverk hörande ammunitionsfabriken Zakrisdal i Karlstad.

Vid inspektionerna av truppförband och andra militära enheter har uppmärksamhet
särskilt ägnats rättsvården därstädes, beskaffenheten och vården
av byggnader med tillhörande anordningar och deras lämplighet för
avsett ändamål, förläggningsförhållanden, mathållning, sjukvård, personalvårdsverksamhet,
vården av intendentur- och tygmateriel, anordningar i
samband med förekommande verkstadsdrift samt planläggningen av luftskydd.
Besök ha avlagts i militärhäktena vid förbanden. Granskningen av
de judiciella handlingarna har omfattat disciplinmålsprotokoll, tillrättavisningsförteckningar
och andra handlingar som ha avseende å den militära
straff- och processlagstiftningen samt därtill anknytande föreskrifter. Vid
besök å militärsjukhusen ha sjukredovisningshandlingarna granskats.
Granskning har vid inspektionerna tillika skett av handlingar rörande
upphandling och redovisning av materiel av olika slag ävensom av räkenskaper
för marketenterier, varjämte förskottsmedel inventerats. Vidare ha
å mobiliseringsavdelningar och inskrivningsexpeditioner granskats där förvarade
personalredovisnings- och mobiliseringshandlingar.

Vid de inspektioner som under året företagits inom försvarets centrala
förvaltning och tillhörande anläggningar har uppmärksamhet ägnats åt
organisatoriska och förvaltningsmässiga förhållanden, varjämte i förekommande
fall även frågor av teknisk art upptagits.

Besöken hos domstolar och åklagarmyndigheter ha avsett inspektion av
handläggningen av militära mål. Därvid har bland annat undersökts i vad
mån kravet på skyndsamhet vid behandling av målen beaktats.

Vid inspektionerna har militieombudsmannen i regel biträtts av byråchefen
och byrådirektören vid militieombudsmansexpeditionen samt en intendentur-
och en tygsakkunnig officer. Därjämte ha i förekommande fall vid
inspektionerna anlitats — utöver vad under tidigare år varit förhållandet —-för granskning av personalredovisnings- och mobiliseringshandlingar en härutinnan
sakkunnig officer samt för granskning främst av verkstadsdrift och
särskild maskinell utrustning en civilmilitär befattningshavare med teknisk
utbildning på ifrågavarande område.

På sätt militieombudsmannens ämbetsberättelse till 1954 års riksdag
utvisar kvar stodo vid början av år 1954 från år 1953 balanserade ären -

den till ett antal av ............................................ 99

Under år 1954 ha tillkommit ärenden till följande antal:

enligt allmänna diariet ... ...................................... 657

enligt hemliga diariet därutöver .................................. 22

Sammanlagda antalet ärenden, som förelegat under år 1954, har
alltså utgjort ......................... ........................ 77g

De ärenden, som tillkommit under år 1954, ha utgjorts av:

ärenden inkomna från myndighet ................................

ärenden uppkomna genom klagomål eller andra framställningar från

enskilda .....................................................

ärenden uppkomna vid inspektioner eller eljest i samband med militie ombudsmannen

åliggande granskning............................

ärenden berörande militieombudsmansämbetets organisation och förvaltning
m. ..................................................

101

538

Summa 679

Av de från år 1953 balanserade 99 ärendena hade 4 ärenden inkommit
från myndighet, 20 ärenden uppkommit genom klagomål eller andra framställningar
från enskilda samt 75 ärenden uppkommit vid inspektioner eller
eljest i samband med militieombudsmannen åliggande granskning.

Till behandling under år 1954 ha alltså förelegat 22 ärenden som inkommit
från myndighet, 121 ärenden som uppkommit genom klagomål eller
andra framställningar från enskilda, 613 ärenden som uppkommit vid inspektioner
eller eljest i samband med militieombudsmannen åliggande
granskning samt 22 ärenden berörande militieombudsmansämbetets organisation
och förvaltning m. m., tillhopa 778 ärenden.

Av dessa 778 ärenden ha

till annan myndighet överlämnats ................................

utan åtgärd avskrivits ..........................................

på grund av återkallelse avskrivits................................

efter vederbörandes hörande eller eljest verkställd utredning avskrivits
..........................................................

på grund av att klagande erhållit gottgörelse eller rättelse eljest vunnits
blivit avskrivna ..........................................

föranlett åtal (varav 3 icke avslutats) ............................

föranlett disciplinär åtgärd (varav 1 icke avslutats) ................

föranlett erinran om begånget fel eller annat påpekande1............

föranlett framställning eller yttrande till Konungen (varav 8 icke avslutats)
......................................................

föranlett annan åtgärd ..........................................

och voro vid 1954 års utgång

under utredning ................................................

på prövning beroende (förutom ovannämnda 3 + 1 + 8 icke avslutade
ärenden) ..................................................

Summa 778

1 Det har befunnits lämpligt att i förevarande uppställning till eti särskild grupp sammanföra
de ärenden som föranlett erinran om begånget fel eller annat påpekande (förut redovisade
bland ärendena under rubriken »föranlett annan åtgärd»).

277

202

Av hela antalet under år 1954 till behandling föreliggande ärenden (778)
ha sålunda under året slutbehandlats 686 och till år 1955 balanserats 92.

Av åtalen och de disciplinära åtgärderna, avseende sammanlagt nio per -

soner,

voro vid 1954 års början ännu icke slutligt avgjorda................ 0

tillkommo under år 1954 ........................................ 9

Summa 9

Av dessa åtal och disciplinära åtgärder

blevo under år 1954 slutligt avgjorda.............................. 5

voro vid 1954 års utgång ännu icke slutligt avgjorda................ 4

Summa 9

Beträffande förvaltningen av militieombudsmansämbetet under år 1954
får jag i övrigt hänvisa till ämbetets diarier och registratur, vilka jämte
protokollen över inspektioner och hållna förhör komma att överlämnas till
vederbörande utskott.

Såsom bilagor till denna allmänna redogörelse fogas, förutom en sammanställning
(återgiven å s. 13) över ärenden uppkomna genom klagomål
eller andra framställningar från enskilda,

redogörelse för åtal och disciplinära åtgärder,

redogörelse för vissa ärenden, som icke föranlett åtal eller disciplinär åtgärd,

redogörelse för framställningar till Konungen samt

redogörelse för yttranden till Konungen.

Redogörelsen för åtal och disciplinära åtgärder omfattar endast de fall
vilka, såvitt vid redogörelsens färdigställande var känt, blivit avgjorda i
första instans. Förutom dessa fall har under år 1954 förordnats om åtal
mot en regementsläkare för tjänstefel samt föranstaltats om disciplinär åtgärd
mot en major, likaledes för tjänstefel.

I redogörelsen för vissa ärenden, som icke föranlett åtal eller disciplinär
åtgärd, ha i huvudsak medtagits sådana ärenden vilka på grund av de däri
föreliggande spörsmålen ansetts ha intresse utöver de enskilda fallen.

Det sakregister, som var fogat vid den till 1954 års riksdag avgivna ämbetsberättelsen,
har nu utökats till att avse jämväl de ärenden för vilka redogjorts
i innevarande års berättelse.

Stockholm den 10 januari 1955.

ERIK WILHELMSSON

N. Erik Åqvist

Sammanställning

över ärenden uppkomna genom klagomål eller andra
framställningar från enskilda

	Antalet un-	Därav un-
	der 1954 fö-	der 1954
	religgande	inkomna
	ärenden	ärenden
Framställningarna ha avsett: Missfirmelse eller annat olämpligt uppträdande ..................	lfi	13
Utövandet av militär rättsvård..................................	17	13
Vid försvarsväsendet anställd personals antagande och entledigande....................................	7	5
3	2
	9	6
	7	6
Värnpliktsförhållanden samt värnpliktigas tjänstgöring och avlöning	34	31
Bristande säkerhetsåtgärder till förekommande av olycksfall ......	2	2
Militär hälso- och sjukvård; ersättning för sjukdom och olycksfall..	17	15
Tillämpning av tryckfrihetsförordningen och därmed sammanhäng-	1	i
Intrång i rättsförhållanden berörande enskild utom försvarsväsen-	8	7
Summa	121	101
Klagandena ha varit: Vid försvarsväsendet anställd personal Officerare och vederlikar......................................	7	6
Underofficerare och vederlikar ................................	8	7
Underbefäl och vederlikar samt meniga ........................	10	7
Civila befattningshavare ......................................	13	8
Värnpliktiga (och hemvärnspersonal) ............................	68	59
Enskilda personer utom försvarsväsendet..........................	13	12
Enskilda organisationer..........................................	2	2
Summa	121	101

il i t ''U i i i

" l . i* *i

•>;-J /f i i 1 ii/

Redogörelse för åtal och disciplinära åtgärder

1. Åtal mot kapten för våld mot en honom underlydande värnpliktig

I en den 27 februari 1954 till militieombudsmannen inkommen skrift
anmälde värnpliktige nr 3717-17-53 L. M. Henriksson att han den 19 i samma
månad, då han tjänstgjorde som signalmatros å jagaren Sundsvall, blivit
under i skriften närmare angivna omständigheter utsatt för våld av fartygschefen
kaptenen G. Liljeblad.

Utredning i saken verkställdes på militieombudsmannens föranstaltande
genom militäråklagarens i Stockholm försorg. Därvid ägde förhör rum
med Henriksson och Liljeblad ävensom värnpliktiga nr 554-3-53 Quarfordt
och nr 3094-17-53 Larsson samt signalstyrmannen L. R. Hedberg. De hörda
uppgåvo i huvudsak följande.

Henriksson: Han tillhörde Göteborgs örlogsstation och inryckte till första
tjänstgöring som värnpliktig i juli 1953. I oktober samma år kommenderades
han till en signalistkurs vid marinens signalskola, örlogsberga. Under
kursen tjänstgjorde Henriksson den 18—den 20 februari 1954 som signalmatros
ombord på jagaren Sundsvall, vilket fartyg jämte fregatten Ehrensköld
och radarskolfartyget Prins Carl under nämnda dagar deltog i en övning
till havs. Den 19 februari klockan 1800—2000 fullgjorde Henriksson
signalvakt på Sundsvalls styrbordssida med uppgift att hålla utkik efter de
båda andra i övningen ingående fartygen och, om dessa blevo synliga på
Sundsvalls styrbordssida, mottaga och avsända meddelanden till dem medelst
morsesignalering. På styrbordssidan hade Henriksson ensam vakt,
medan på babordssidan två eller möjligen tre av Henrikssons kamrater
fullgjorde liknande vakt. Under större delen av vaktpasset i fråga förekom
icke någon signalering på Sundsvalls styrbordssida, enär de båda andra
fartygen befunno sig på Sundsvalls babordssida. Vädret var vid tillfället
kallt, 15—20 minusgrader, med snål blåst från styrbordssidan. Vid 1830-tiden började Henriksson att frysa kraftigt. Enär de båda andra fartygen
vid tillfället befunno sig på Sundsvalls babordssida, vilket Henriksson kunde
se från sin vaktplats på styrbordssidan, ansåg sig Henriksson för tillfället
icke ha någon uppgift att fylla utan satte sig ned på vaktplatsen i
skydd av bryggvingen och därmed i lä för blåsten. I sittande ställning kunde
Henriksson icke ha utkik över farvattnet på fartygets styrbordssida, men
han kunde från sin sittplats fullt tydligt iakttaga de båda andra fartygen,
som uppehöllo sig på Sundsvalls babordssida. Därest de andra fartygen gått
in på Sundsvalls styrbordssida, hade Henriksson endast haft att resa sig och

fullgöra sin tjänst. Då Henriksson suttit en halv eller möjligen en minut,
anlände Liljeblad. Så snart Henriksson fick se Liljeblad, reste han sig upp.
Liljeblad frågade Henriksson om Henriksson hade vakt på styrbordssidan,
vilket Henriksson besvarade jakande samtidigt som han intog enskild ställning.
Utan att yttra något mera tilldelade Liljeblad därefter Henriksson ett
knytnävsslag i mellangärdet. Av slaget fick Henriksson svåra smärtor samt
svårt för att andas. Obehagen lättade efter en stund. Henriksson kände sig
dock till följd av slaget illamående under minst två timmars tid. Därefter
hade Henriksson icke haft några smärtor eller andra besvär av slaget. Enligt
vad Henriksson kunde erinra sig yttrade Liljeblad efter slaget icke något
utan avlägsnade sig från den plats, där Henriksson uppehöll sig. — Henriksson
ämnade icke föra talan om enskilt anspråk mot Liljeblad.

Quarfordt: Han kommenderades liksom Henriksson i oktober 1953 till
signalistkurs vid marinens signalskola och blev där tilldelad samma utbildningsgrupp
som Henriksson. Under övningen den 18—den 20 februari 1954
tjänstgjorde även Quarfordt ombord på jagaren Sundsvall. Troligen den 19
februari någon gång efter mörkrets inbrott, sannolikt vid 19-tiden, uppehöllo
sig Quarfordt, Henriksson och Larsson på fartygets signalbrygga med
uPP§ift a^t hålla utkik på de två andra i övningen ingående fartygen, Ehrensköld
och Prins Carl, för att mottaga och eventuellt avsända signalmeddelanden.
Quarfordt och Henriksson hade att hålla utkik på fartygets styrbordssida
och Larsson på babordssidan. Det var mycket kallt och blåsigt. De
båda andra fartygen befunno sig vid tillfället på Sundsvalls babordssida.
Henriksson, som därvid icke hade någon speciell uppgift, satte sig på ett
trappsteg i lä för blåsten men utan att lämna den plats där Henriksson
skulle uppehålla sig i och för signalutkiken. Quarfordt uppehöll sig strax
intill Henriksson vid rökgastelegrafen och var sysselsatt med denna. I sittande
ställning hade Henriksson från den plats där han befann sig icke någon
möjlighet att iakttaga eventuella fartyg på Sundsvalls styrbordssida.
När Henriksson suttit i högst två minuter, kom Liljeblad till platsen och
frågade vem som var signalutkik på styrbordssidan. Henriksson reste sig
därvid omedelbart upp och svarade: »Det är jag.» Liljeblad yttrade: »Då
skall ni för helvete inte sitta där» samt tilldelade med troligen höger hand
Henriksson ett slag i magtrakten och lämnade därpå, utan att yttra något
mera, platsen. Av slaget »vek sig» Henriksson och det syntes av hans beteende
att han hade smärtor i magen. Quarfordt hörde Henriksson en god stund
efteråt klaga över illamående.

Larsson: Troligen den 19 februari 1954 vid något tillfälle efter mörkrets
inbrott hade Larsson samt Henriksson och Quarfordt signalvakt ombord på
jagaren Sundsvall, som jämte fartygen Ehrensköld och Prins Carl deltog i
en övning till havs. Larsson hade till uppgift att hålla utkik på farvattnet
på Sundsvalls babordssida under det att Henriksson och Quarfordt hade
samma uppgift på fartygets styrbordssida. Det var ganska kallt och Larsson
gick av och an på signalbryggan invid fartygets babordssida. Därvid lade
han märke till att Henriksson satte sig ned i skydd för blåsten. Kort därefter

kom Liljeblad upp på signalbryggan. Han tilltalade Henriksson, men vad
som därvid yttrades kunde Larsson icke uppfatta. Plötsligt tilldelade Liljeblad
Henriksson ett slag i magtrakten. Av slaget »vek Henriksson ihop sig».
Larsson, som hela tiden var i rörelse, lade icke märke till vad som därefter
inträffade men han såg att Liljeblad lämnade platsen. En stund senare hörde
Larsson att Henriksson klagade över illamående.

Hedberg: Han tjänstgjorde såsom instruktör vid marinens signalskola.
Den 19 februari 1954 var en grupp om åtta värnpliktiga kommenderade till
en övning ombord på jagaren Sundsvall. Vid något tillfälle omkring klockan
1830 hade tre av dessa värnpliktiga tjänstgöring såsom signalutkikar på
signalbryggan. Även Hedberg uppehöll sig huvudsakligen på denna brygga
men hade vid tillfället av någon anledning, han kunde numera icke minnas
vilken, gått ned till fartygets styrhytt. Då Hedberg lämnade signalbryggan,
uppehöllo sig alla de tre värnpliktiga på sina respektive platser och på sådant
sätt att de kunde ha fullgod utkik. Då Hedberg uppehållit sig i styrhytten
tre till fem minuter, blev han genom talrör kallad till bryggan och
gick dit direkt. Han lade då märke till att Henriksson, vilken uppehöll sig
strax invid en lejdare som ledde mellan de båda däcken, stod lätt hophukad
och höll båda armarna för magen. Hedberg, som trodde att Henriksson var
sjösjuk, frågade honom om så var fallet. Henriksson svarade: »Kapten har
burit sig oförskämt åt mot mig.» Hedberg gav då Henriksson tillstånd att
gå ned från signalbryggan för att vila, men Henriksson föredrog att stanna
kvar. Därefter gick Hedberg direkt till Liljeblad och anmälde sig för denne.
Liljeblad meddelade då Hedberg, att en av utkikarna suttit och sovit. Något
vidare yttrades icke mellan Liljeblad och Hedberg vid tillfället. Hedberg
frågade därefter Henriksson om denne suttit och sovit, då Liljeblad kom upp
på signalbryggan. Henriksson förnekade att så varit förhållandet.

Liljeblad: Han tjänstgjorde som fartygschef på jagaren Sundsvall, som
ifrågavarande tid tillsammans med fartygen Ehrensköld och Prins Carl befann
sig till sjöss på övning. Henriksson var avdelad såsom utkik på styrbordssidan.
Det ålåge utkik icke blott att ha uppsikt på anropningssignaler
från andra fartyg utan även att i övrigt avspana vattenområdet på sin sida
av fartyget och inrapportera allt anmärkningsvärt, såsom ljus, flytande föremål
eller flygplan. Henrikssons uppgift var således icke begränsad till att
hålla utkik på endast de två andra i övningen deltagande fartygen. Liljeblad
uppehöll sig vid ifrågavarande tillfälle på förkanten av bryggan. Henrikssons
plats var på bryggvingen om styrbord, där han skulle stå i en
signalplattform. Liljeblad upptäckte plötsligt om styrbord ett ljus, som
ej var inrapporterat. Han ropade då på utkiken men fick icke något svar.
Enär det hände att utkiken ibland var sysselsatt med rökgastelegrafen, som
hade sådan placering att fartygschefen icke kunde se den från sin plats,
väntade Liljeblad en kort stund och ropade därefter ännu en gång på utkiken
men fortfarande utan att få svar. Liljeblad begav sig nu till utkikens
plats och fann Henriksson sitta där och sova. Då Liljeblad tilltalade Henriksson
med ordet »utkik», rörde sig Henriksson ej. Liljeblad tog därpå i

2—547730. Mitilieombudsmannens ämbetsberältelsc

Henrikssons päls och ruskade honom lätt. Henriksson vaknade då och reste
sig upp. Liljeblad frågade: »Sitter ni och sover?» Henriksson svarade: »Nej,
jag bara satte mig ner för det är så kallt.» Liljeblad fann icke någon mening
i att diskutera med Henriksson om denne sovit eller ej och funderade
ett ögonblick på om han skulle rapportera Henriksson. Emellertid ansåg
Liljeblad att, eftersom Henriksson var under utbildning, det kanske var
lämpligare med en ordentlig överhalning, varefter saken skulle vara ur
världen. Vad Liljeblad därefter yttrade till Henriksson kunde han icke i
detalj erinra sig men innebörden var den att Henriksson icke var ombord
på fartyget för att sitta och sova, att om Henriksson icke kunde hålla sig
vaken och sköta sin tjänst Liljeblad skulle se till att Henriksson kom i land
från fartyget samt att, om det inträffade upprepades, Liljeblad skulle rapportera
Henriksson till dennes skolchef. Liljeblad använde icke svordomar
eller okvädinsord mot Henriksson vid sitt samtal med denne och tilldelade
icke heller Henriksson något slag. Efter samtalet lämnade Liljeblad Henriksson
och frågade på babordssidan av bryggan efter förste signalmannen,
vilken var ansvarig för att utsatta utkikar skötte sin tjänst. Sedan Liljeblad
fått veta, att förste signalmannen befann sig på undre bryggan, tillkallade
Liljeblad denne genom talrör samt meddelade honom att styrbordsutkiken
icke skött sin tjänst och gav order att förste signalmannen i fortsättningen
skulle uppehålla sig på övre bryggan för att se till att utlcikstjänsten
fungerade ordentligt. — Liljeblad ansåge Henrikssons uppgifter
om att Liljeblad skulle ha slagit Henriksson vara »ren lögn» och Henrikssons
anmälan tillkommen i rent repressaliesyfte i anledning av den rejäla
utskällning Liljeblad givit Henriksson vid tillfället. Härjämte ville Liljeblad
ifrågasätta riktigheten av Larssons uppgift att denne skulle ha sett
Liljeblad tilldela Henriksson ett slag, enär Larsson icke torde ha kunnat se
vad som förekom mellan Liljeblad och Henriksson från den plats där Larsson
uppehöll sig, under förutsättning att Quarfordt —- såsom denne uppgivit
— just då befann sig vid rökgastelegrafen. Vidare kunde nämnas att
Liljeblad, när han närmade sig för att se efter var styrbords utkik uppehöll
sig, först tittade vid rökgastelegrafen utan att där finna någon. Om Quarfordt
befann sig vid rökgastelegrafen, när Liljeblad ropade på utkiken,
borde Quarfordt ha hört Liljeblad och svarat. Det vore därför sannolikt att
Quarfordt icke uppehöll sig på den plats han uppgivit. Då Liljeblad, sedan
han talat med Henriksson, gick över till babords utkik för att fråga efter
förste signalmannen, befunno sig de båda övriga utkikarna vid babords utkiksplattform.
I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i en den 15 maj 1954 dagtecknad, till militäråklagaren
i Stockholm överlämnad åtalsinstruktion följande.

Av utredningen framgår, att Liljeblad vid omförmälda tillfälle den 19
februari 1954 i anledning av Henrikssons beteende i tjänsten tilldelat denne
ett slag i magen. Med hänsyn till vad som framkommit därom att Henriks -

son till följd av slaget vek sig, måste slaget ha varit kraftigt. Genom sitt
berörda förfarande har Liljeblad gjort sig skyldig till våld mot krigsman.

Vad Liljeblad sålunda låtit komma sig till last är av beskaffenhet att
icke böra undgå beivran. Liljeblad skall därför ställas under åtal vid Stockholms
rådhusrätt jämlikt 26 kap. 7 § strafflagen för våld mot krigsman.

Militieombudsmannen uppdrog fördenskull åt militäråklagaren att i enlighet
med sålunda meddelad instruktion vid Stockholms rådhusrätt väcka
och utföra åtal mot Liljeblad.

* *

Biträdande stadsfiskalen D. Halldin påstod vid Stockholms rådhusrätt ansvar
å Liljeblad i enlighet med åtalsinstruktionen.

Rådhusrätten meddelade dom i målet den 1 juli 1954- och dömde därvid
Liljeblad jämlikt 26 kap. 7 § strafflagen för våld mot krigsman till disciplinbot
för tolv dagar med tio kronor 65 öre för dag.

Domskälen angåvos av rådhusrätten sålunda.

Liljeblad har förnekat, att han begått den av åklagaren påstådda gärningen,
samt uppgivit: Jagaren Sundsvall tillhörde skolavdelningen och
tjänstgjorde såsom övningsfartyg för, bland annat, marinens skolor på
Berga. Ifrågavarande dag hade en grupp elever från signalskolan under befäl
av styrmannen Hedberg befunnit sig ombord på jagaren, som tillsammans
med de två andra i skolavdelningen ingående fartygen Prins Carl och
Ehrensköld varit ute på ett radarsvep ned mot Gotska Sandön. Hedberg
hade tjänstgjort såsom förste signalman, indelat eleverna i vakter och satt
dem in i deras uppgifter. De hade under övningen haft till åliggande att i
stället för jagarens egen personal ombesörja signal- och utkikstjänsten.
Som eleverna haft egna instruktörer med sig från signalskolan, hade Liljeblad
icke haft annan befattning med dem än att han tillsett, att eleverna
inlemmats i tjänsten ombord så att allt fungerade på samma sätt som när
fartygets egen personal var i tjänst. Eleverna hade förut vid skolan erhållit
fullständig utbildning i signaltjänst och utkikstjänst. — Liljeblad hade
uppehållit sig på manöverbryggan klockan 1800—2000 och så gott som hela
tiden suttit i fartygschefens stol, placerad på styrbordssidan av torpedsiktet.
Klockan mellan 1900 och 2000 hade Liljeblad från sin plats i stolen
plötsligt styrbord om fartyget upptäckt ett ljus, som icke blivit inrapporterat.
Liljeblad hade vänt sig om mot styrbords akterkant av bryggan och
ropat »utkik» men icke fått något svar. Då han sett att styrbords signalplattform
var tom, hade han tänkt att utkiken gått till röktelegrafen. Efter
30 sekunder hade Liljeblad ånyo vänt sig om och ropat »utkik». Han hade
icke heller nu fått något svar eller sett utkiken på dess plats. I anledning
därav hade Liljeblad lämnat sin stol och gått akter över för att leta efter

utkiken. Han hade i förbifarten kastat en blick mot röktelegrafen men icke
sett någon man där. Han hade därför gått ända fram till signalplattformen
och då hade han funnit en man, som visade sig vara Henriksson, sittande
där. Enär Liljeblad tidigare ropat på utkiken två gånger utan att få svar,
hade Liljeblad misstänkt att Henriksson sov. Därför hade Liljeblad på en
halv meters avstånd med låg röst yttrat »utkik» för att med ledning av om
Henriksson reagerade eller icke kunna bedöma om han sov. Henriksson
hade icke svarat något utan suttit kvar i samma ställning. Liljeblad hade
därpå fattat tag i Henrikssons kavaj mitt för maggropen omedelbart under
revbenen och lyft honom helt upp samt ruskat honom kraftigt ett tag. Liljeblad
hade samtidigt frågat om det var Henriksson som var utkik, vilken
fråga Henriksson besvarat jakande. Liljeblad hade då yttrat: »Ja, då ska
ni inte sitta här och sova.» Därpå hade Liljeblad släppt Henriksson. Liljeblad
hade funderat på om han skulle rapportera saken. Henriksson hade ju
begått ett så betydande fel att han kunde räkna med att få arrest. Beträffande
sådan personal, som hölle på att utbildas, brukade man emellertid
icke tillgripa en så allvarlig åtgärd som rapport med åtföljande bestraffning
utan nöja sig med att giva vederbörande en ordentlig åthutning, vilket
vanligen hjälpte. Liljeblad hade därför bestämt sig för att icke anmäla Henriksson
utan i stället varnat honom i följande ordalag: »Om ni inte håller
er vaken, ska jag se till att ni kommer i land och rapportera saken för skolchefen.
»

I målet ha hörts dels på åklagarens begäran Henriksson såsom målsägande
i anledning av åtalet samt värnpliktiga Larsson och Quarfordt ävensom
ovannämnde Hedberg dels ock på Liljeblads hemställan fänriken A. G.
Ström, styrmannen C. A. Piehl, högbåtsmannen K. G. S. Persson och furiren
L. H. Jacobsson, de sistnämnda sju såsom vittnen. De av åklagaren åberopade
personerna ha berättat i huvudsak följande.

Henriksson: Han hade vid ifrågavarande tid gått på en signalkurs på
Berga, och för att få se hur det gick till i praktiken hade han tillsammans
med en grupp kamrater fått följa med på en övning på jagaren Sundsvall.
Sedan de kommit ombord, hade de indelats i vakter. Henriksson samt Larsson,
Quarfordt och en värnpliktig vid namn Johansson hade den 19 februari
klockan 1800—2000 tjänstgjort såsom signalvakter på manöverbryggan, två
på vardera sidan. De hade icke fått annan order än att de skulle sköta signaleringen,
det vill säga mottaga och sända signalmeddelanden, mellan å
ena sidan Sundsvall samt å andra sidan de båda övriga i övningen deltagande
fartygen Prins Carl och Ehrensköld. När den i målet omförmälda händelsen
ägde rum, hade Henriksson varit signalvakt på styrbordssidan jämte
Johansson, vilken emellertid då tillfälligt befunnit sig under däck. Larsson
och Quarfordt hade tjänstgjort såsom babords signal vakter. Signalvakterna
hade fått order att stå på signalplattformarna eller i varje fall uppehålla
sig på sådan plats att de kunde se Prins Carl och Ehrensköld, vilka då gingo
babord om Sundsvall. Det hade varit rätt kallt och på grund av fartygets
fart hade det känts som om det blåste snålt. Henriksson, som varit iklädd

bussarong och ytterkavaj samt pälsmössa, hade frusit. Han hade därför satt
sig ned på styrbords signalplattform, varigenom han fått lä för blåsten. Han
hade suttit möjligen något nedhukad men så att han kunnat hålla uppsikt
över Prins Carl och Ehrensköld och observera om fartygen gingo över på
styrbordssidan. När Henriksson suttit en—två minuter, hade Liljeblad kommit
fram till Henriksson. Liljeblad hade kommit »framifrån manöverbryggan»,
och Henriksson hade varseblivit honom på ett par meters avstånd.
Henriksson hade dessförinnan icke lagt märke till Liljeblad på bryggan och
icke hört honom ropa på utkiken. Henriksson trodde, att han skulle ha hört
om Liljeblad ropat från fartygschefens stol. När Liljeblad kom fram till
Henriksson, hade han frågat om det var Henriksson som hade signalvakt
på styrbordssidan. Henriksson hade rest sig upp och svarat ja. Utan att,
såvitt Henriksson hört, yttra något vidare hade Liljeblad därpå med knuten
hand tilldelat Henriksson en törn, som träffat i maggropen under revbenen
så att Henriksson åkt bakåt mot relingen. Liljeblad hade icke, såsom han
uppgivit, fattat tag i Henrikssons kläder och ruskat honom. Henriksson var
alldeles säker på att Liljeblad tilldelat honom ett slag. Henriksson hade
icke sovit utan suttit och tittat på Quarfordt när Liljeblad kom.

Larsson: Han hade vid tillfället gått på babordssidan av manöverbryggan.
Henriksson och Quarfordt hade uppehållit sig på styrbordssidan. Henriksson
hade satt sig ned akterut på bryggan och kurat ihop sig, och Quarfordt
hade stått vid röktelegrafen mellan Larsson och Henriksson. När Larsson
vid ett tillfälle befann sig längst akterut på bryggan och händelsevis tittade
över till andra sidan av densamma, hade han sett att Liljeblad kom fram
till Henriksson samt att denne reste sig upp och då fick ett slag i magtrakten
av Liljeblad. Larsson, som känt sig obehaglig till mods, hade genast gått
för över på bryggan och därför icke iakttagit vad som därefter skedde. Liljeblad
hade kommit upp till bryggan från den på akterkant befintliga lejdaren.
Henriksson hade icke suttit så länge, innan Liljeblad kom. Det hade
icke funnits någon belysning på den plats där Henriksson satt, men det
hade icke varit alldeles mörkt där utan endast litet skumt. Larsson hade
icke sett att Liljeblad fattat tag i Henrikssons kläder och ruskat honom,
och Larsson trodde heller knappast att det tillgått så. Larsson hade sett
att Henriksson fick ett slag av Liljeblad och att slaget träffade i magen. Henriksson
hade vikit ihop sig och sedan fallit något tillbaka. Larsson och Henriksson
hade strax före händelsen bytt sida med varandra såsom signalvakter
på bryggan, och Larsson trodde därför icke att Henriksson hunnit somna
innan Liljeblad kom. Henriksson hade senare efter vaktens slut talat
om för Larsson, att han hade ont efter slaget.

Quarfordt: Vid i målet ifrågakomna tillfälle hade Quarfordt stått vid röktelegrafen,
och Larsson hade befunnit sig bakom på babordssidan. Henriksson
hade suttit i lä på styrbords signalplattform. Liljeblad hade kommit
och frågat vem som hade signalutkik på styrbordssidan. Henriksson hade
rest sig och sagt: »Det är jag.» Därpå hade Liljeblad yttrat: »Då ska ni för
fan inte sitta där och sova» samt slagit till Henriksson i magen. Henriks -

son hade varit sittande högst två minuter, när Liljeblad kom, samt hade
rökt och pratat med Quarfordt. Deras samtal hade avbrutits av Liljeblads
ankomst. Liljeblad hade kommit nerifrån däck uppför lejdaren till bryggan.
Han hade gått förbi Quarfordt och Henriksson och därpå framställt
den ovan nämnda frågan. Quarfordt hade sett icke bara själva slaget i magen
utan även den armrörelse hos Liljeblad som åstadkommit slaget. Han
hade fått den uppfattningen att slaget skett med knuten hand. Liljeblad
hade icke fattat tag i Henrikssons kläder och ruskat honom. Detta vore åtminstone
Quarfordts uppfattning. Han kunde icke säga om det varit ett
kraftigt slag.

Hedberg: Eleverna från Berga hade genomgått utbildning i signaltjänst och
utkikstjänst. Under övningen på Sundsvall hade de övertagit den utkiksuppgift,
som eljest skulle åvilat fartygets egen personal. Fyra stycken hade tjänstgjort
på bryggan under varje vakt, två på styrbordssidan och två på babordssidan.
Ehuru tyngdpunkten i deras åligganden varit att hålla förbindelse
med Prins Carl och Ehrensköld, hade deras uppdrag att vara utkikar därigenom
icke inskränkts. Hedberg hade framhållit för dem vikten av att hålla
utkik och att rapportera allt som hände. Det hade icke varit tillåtet för utkikarna
att sitta ner på bryggan eller att röka där, och eleverna hade haft
detta klart för sig. Den ifrågavarande kvällen hade det varit bistert kallt.
Hedberg hade lämnat bryggan och gått ner i styrhytten för att värma sig
ett tag. Efter fem minuter hade Hedberg blivit uppkallad på bryggan av
Liljeblad. När Hedberg kom upp dit, hade han fått syn på Henriksson som
stod något hopkurad vid centralsiktet och höll händerna för magen. Hedberg
hade fattat Henrikssons kroppsställning såsom symptom på sjösjuka.
När Hedberg gick förbi Henriksson, hade denne yttrat: »Kapten var oförskämd
mot mig.» Då Hedberg frågat på vilket sätt Liljeblad varit det, hade
Henriksson sagt: »Han slog till mig i magen.» Hedberg hade i tanke att
Henriksson kanske var sjösjuk och kände sig illamående sagt till honom, att
han fick gå ner från bryggan, om han tyckte att han behövde det. Därpå hade
Hedberg fortsatt fram till Liljeblad och anmält sig för denne. Liljeblad
hade då tillhållit Hedberg att kontrollera, att signalutkikarna skötte sin tjänst
och i samband därmed nämnt något om att en av signalutkikarna på styrbordssidan
suttit och sovit på sin post.

Ström har uppgivit bland annat: Han hade den 19 januari klockan 1800—
2000 tjänstgjort såsom vakthavande officer och uppehållit sig huvudsakligast
på framkanten av manöverbryggan. Ström kunde med säkerhet säga,
att Liljeblad under hela denna tid befunnit sig på bryggan. Anfallsövning
hade nämligen pågått. Vid ett tillfälle hade Liljeblad kommit fram till
Ström, som var förbindelseofficer, och yttrat: »Hör du, du får se till dessa
signalmän litet bättre, därför jag har hittat en som satt och sov vid signalplattformen.
»

Vittnesförhören med Piehl, Persson och Jacobsson liksom ock delvis förhöret
med Ström ha berört en på föranstaltande av Liljeblad den 27 april
1954 ombord å fartyget företagen rekonstruktion av händelseförloppet, av -

sedd att visa att Larsson icke kunnat från babordssidan av bryggan se något
av detsamma. Därvid har förutsatts att Larsson befunnit sig på någon
punkt antingen i mellanrummet mellan babords signalplattform och babords
ammunitionsställ eller något litet stycke rakt för om detta mellanrum. Vid
det förhållandet att Larsson icke kunnat bestämt angiva var på bryggan
han befann sig vid tillfället och han sålunda kan ha uppehållit sig betydligt
mera midskepps och alltså närmare platsen för händelsen, än man
utgått ifrån vid rekonstruktionen, finner rådhusrätten densamma sakna
betydelse såsom bevis.

Såväl Liljeblad och Henriksson som vittnena Larsson, Quarfordt, Hedberg
och Ström ha av parterna ingående hörts rörande ljusförhållandena på
bryggan vid det tillfälle, varom i målet är fråga, för utrönande av möjligheten
för Larsson och Quarfordt att se vad som skedde mellan Liljeblad och
Henriksson. Vad vid förhören i denna del framkommit kan enligt rättens
mening icke anses vara av beskaffenhet att förringa värdet i bevishänseende
av Larssons och Quarfordts utsagor.

Då det gäller att bedöma detta värde, må först anmärkas att dessa utsagor
givit intryck av tillförlitlighet och sanningsenlighet. Detta gäller i synnerhet
Quarfordt, som i fråga om de betydelsefulla detaljerna yttrat sig
klart och bestämt. Enligt vad utredningen giver vid handen och såsom rätten
vid omedelbart i anslutning till huvudförhandlingen företagen syn på
stället kunnat konstatera måste Quarfordt, som stått vid röktelegrafen, ha
varit så nära Liljeblad och Henriksson, att han bort kunna utan svårighet
se vad som förekom mellan dem. De omständigheter, under vilka händelsen
ägt rum, ha för övrigt säkerligen varit ägnade att starkt inprägla densamma
i minnet icke blott hos Henriksson utan även hos Larsson och Quarfordt.
Liljeblad däremot har, enligt vad han nämnt, först någon vecka efter
övningens slut hört talas om att Henriksson gjort anmälan i saken. Det kan
knappast antagas, att det dessförinnan förefunnits anledning för Liljeblad
att söka draga sig till minnes de särskilda detaljerna i händelseförloppet.
Hans minne av detsamma måste därför förutsättas vara mindre klart än de
andra närvarandes. Detta framgår bland annat av den omständigheten, att
minnet tydligen svikit honom i vissa avseenden. Hans uppgift, att han omedelbart
före uppträdet suttit i fartygschefens stol och därifrån ropat på
utkiken, måste sålunda anses vederlagd genom vad Larsson och Quarfordt
sammanstämmande berättat. Det förefaller knappast troligt att Henriksson,
som måste ha kunnat från sin plats på signalplattformen se Liljeblad om
denne suttit i stolen, skulle i sådant fall ha vågat sätta sig ned och röka.
Varken Henriksson eller Larsson och Quarfordt ha, ehuru de i denna del
blivit hårt ansatta under korsförhör, tvekat i sina uttalanden, när det gällt
den avgörande frågan huruvida Liljeblad tilldelat Henriksson ett slag eller
gripit tag i hans kläder och ruskat honom. Rådhusrätten finner det därföi
mot Liljeblads nekande styrkt, alt han tilldelat Henriksson ett slag i magen.
Enligt Henrikssons uppgift, som vinner stöd av vad Hedberg i sitt vittnesmål
sagt sig ha iakttagit strax efter händelsen, har slaget varit så kraftigt

att Henriksson haft svårt att andas och blivit illamående. På grund av vad
sålunda anförts och då Henriksson vid tillfället var i tjänsteutövning är
Liljeblad förvunnen till ansvar i enlighet med åklagarens talan.

Henrikssons beteende att under utövandet av den för fartygets säkerhet
viktiga utkikstjänsten sätta sig ned måste med rätta för Liljeblad, som haft
ansvaret för fartyget, ha tett sig såsom upprörande och gjort att han haft
svårt att besinna sig. Rådhusrätten finner därför omständigheterna mildrande.

Rådhusrättens dom har vunnit laga kraft.

2 och 3. Åtal mot kapten dels för tjänstefel för det han brustit i grannlagenhet
i sitt uppträdande mot en värnpliktig och dels för tjänstefel och oskickligt
beteende för det kaptenen utan behörighet därtill hållit förhör med den värnpliktige
och därunder i olika hänseenden förfarit olämpligt. Annan kapten
åtalad för tjänstefel med anledning av vissa olämpliga åtgöranden under ett
med den värnpliktige därefter hållet militärförhör

I en till militieombudsmannen den 7 oktober 1953 inkommen skrift med
anmälan mot kaptenerna N.-H. Moberg och Å. Bucht anförde värnpliktige
vid livgardesskvadronen nr 1647-12-53 S. Eriksson: Vid en militär busstransport
den 26 augusti 1953 från Jönköping till Rosersberg tjänstgjorde
Eriksson, som då fullgjorde militärtjänstgöring vid infanteriskjutskolan,
såsom reservförare. I bussen frågade Eriksson kaptenen Moberg, vilken var
chef för transporten, om Eriksson kunde få sitta på det säte som fanns
längs med motorhuven. Moberg svarade emellertid, att där skulle han sitta
själv. På Mobergs order fick Eriksson sätta sig på motorhuven, där han
icke hade möjlighet att begagna sig av något ryggstöd. Eriksson ville framhålla
att det som regel vore förbjudet att använda motorhuven i en buss
som sittplats. Länder den fortsatta resan till Rosersberg fingo den ordinarie
föraren, värnpliktige nr 1621-4-53 Sandberg, och Eriksson bytas om att sitta
på motorhuven. I Norrköping frågade Eriksson åter om han kunde få sitta
på sätet, nu med framhållande av att han hade ont i ryggen. Moberg svarade
att han själv skulle sitta bekvämt, varefter han helt demonstrativt sträckte
ut benen längs med sätet som hade plats för åtminstone tre personer. Mellan
Södertälje och Stockholm förde Sandberg bussen. Sedan Södertälje passerats,
kom en personbil och lade sig bakom bussen. Personbilen körde ungefär
en kilometer utan att visa några tecken till att vilja köra om. Plötsligt
rot Moberg till att Sandberg skulle sakta ned farten så att personbilen kunde
köra förbi. Samtidigt knuffade han till Eriksson och tillsade denne att
vinka förbi personbilen. Eriksson svarade därvid, att vägen vore så bred att
bilen nog komme förbi ändå, om den ville köra om. Eriksson ansåg icke att
han hade någon skyldighet att vinka fram bilen, då den icke givit något tec -

ken eller någon signal som tydde på att den ville köra om. Då bussen vid 23-tiden kom fram till Holmboda i närheten av Rosersberg, gav Moberg order
till Eriksson samt skyddsteknikerna värnpliktiga nr 1545-8-51 Wallin och nr
380-11-47 Svensson att komma med upp på hans expedition. Moberg tog där
fram papper och penna, varefter han började utfråga Eriksson vilket förband
denne tillhörde. Då Eriksson svarade att han tillhörde livgardesskvadronen
frågade Moberg vad det var för ett förband; »är det möjligen ett första
förband som man lägger om sår, eller vad är det?» Eriksson besvarade ej
denna fråga. Därefter frågade Moberg varför Eriksson ej vinkat förbi personbilen,
varvid Eriksson svarade att vägbanan varit så bred att omkörning
kunnat ske ändå. Eriksson blev sedan av Moberg utfrågad om sitt civila yrke,
därvid Eriksson omtalade att han gjort litet av varje, bland annat varit
bilmontör, och att han före inryckningen till militärtjänst kört långtradare
varvid hans längsta körning varit c:a 70 mil. Sedan blev Eriksson ännu en
gång tillfrågad varför han ej vinkat fram personbilen. Eriksson svarade på
samma sätt som tidigare. Moberg utfrågade därefter Eriksson hur länge
denne arbetat på de olika platserna. Sedan Eriksson omtalat detta, upprepade
Moberg sin fråga om orsakerna till att Eriksson ej vinkat fram personbilen.
Då Eriksson emellertid tyckt att Moberg började bliva tjatig, svarade
Eriksson: »Om andra bilar kan komma förbi så kan väl han för hellskotta
också komma förbi.» Eriksson ålades att under hela förhöret stå i enskild
ställning; när han tröttnade fick han omedelbart en tillsägelse att stå ordentligt.
Då Eriksson kände till att militärförhören vid infanteriskjutskolan
brukade ledas av kaptenen Bucht på dennes expedition, blev Eriksson mycket
förvånad över att bliva förhörd av Moberg. — Några dagar senare blev
Eriksson kallad till förhör hos Bucht. Närvarande voro därvid — förutom
Bucht och Eriksson — Moberg, Wallin och Svensson samt värnpliktige nr
1039-12-53 Andersson. Bucht läste upp den av Moberg i saken avgivna rapporten,
varefter Bucht frågade om den var riktig, vilket Eriksson besvarade
jakande. Bucht började då »ryta och gapa åt Eriksson och var arg som ett
bi». Bucht frågade vad Eriksson menade med sitt uppträdande och sade att
om Bucht varit i Mobergs kläder skulle han ha satt in Eriksson i buren direkt.
När förhöret var slut, stannade Eriksson och Andersson kvar, varvid
Eriksson frågade Bucht om han kunde anmäla Moberg. Därvid svarade
Bucht att Eriksson kunde skriva tio rapporter om han ville; de skulle i alla
fall bara hamna i papperskorgen. Även vid förhöret inför Bucht måste
Eriksson stå i enskild ställning. Då Eriksson kände sig djupt kränkt över
det sätt, på vilket han blivit behandlad, yrkade han att militieombudsmannen
måtte verkställa undersökning i saken.

Vid skriften var fogad avskrift av en av Stockholms rådhusrätt den 30
september 1953 meddelad dom, genom vilken Eriksson ådömts arrest fyra
dagar för lydnadsbrott och tjänstefel, bestående däri att Eriksson dels underlåtit
att efterkomma den av Moberg meddelade ordern att giva tecken till
omkörning åt personbilen, dels ock vid det av Moberg sedermera hållna förhöret
fällt yttrandet: »Om andra bilar kan komma förbi så kan väl han

för hellskotta också komma förbi.» Vidare hade vid skriften fogats avskrift
av en till Svea hovrätt ställd vadeinlaga, vari Eriksson överklagade nyssberörda
dom.

Sedan skriften med därvid fogade handlingar översänts till militäråklagaren
i Stockholm med anhållan om fullständig utredning, inkom från denne
ett av kriminalstatspolisen i Stockholm upprättat förundersökningsprotokoll,
innefattande redogörelse för förhör med — förutom Eriksson, Moberg
och Bucht — Sandberg, Wallin, Svensson och Andersson.

Eriksson förklarade sig vid förhöret till alla delar vidhålla vad han uppgivit
i anmälningsskriften med den ändringen att Moberg icke beordrade
Eriksson att sitta på motorhuven utan endast sade till Eriksson, att denne
icke finge sitta på det längsgående sätet framtill i bussen; såvitt Eriksson
kunde se, fanns i övrigt ingen annan ledig sittplats än på motorhuven.

Vid förhören med de övriga hörda personerna förekom följande.

1. Busstransporten från Jönköping till Holmboda

Moberg uppgav: Arméns skyddsskola, där Moberg vore placerad som lärare,
hade under tiden den 19—den 26 augusti 1953 haft övningar i trakten
av Jönköping. Den 25 eller den 26 augusti fick Moberg meddelande om att
han skulle vara transportchef för skyddsteknikerna under färden hem till
Holmboda och att en buss skulle ställas till förfogande för transporten.
Moberg begav sig till Smålands artilleriregementes kaserngård i Jönköping
och fick där tag på den buss, varmed transporten skulle verkställas. Vid
avfärden från kasernområdet befunno sig både Sandberg och Eriksson i
bussen. Moberg visste icke hur många passagerare bussen rymde, men han
kände till att vid färden till Jönköping med samma buss transporterats åtminstone
lika många personer som skulle medfölja på uppresan. Moberg
frågade före avresan en lärare vid infanteriskjutskolan, kaptenen U. Lundgren,
var transportchefen hade sin plats. Lundgren svarade att transportchefens
plats vore på sätet längst fram i bussen till vänster om motorhuven.
Detta svar tolkade Moberg så, att han ensam ägde rätt att disponera hela
sätet. Före avresan satte sig Eriksson, utan att först fråga om detta ginge
för sig, på det nyssnämnda sätet, varvid Moberg tillsade Eriksson att denne
icke finge sitta där, emedan sätet vore avsett för transportofficeren. När
bussen därefter stannade vid transportcentralen, begärde Eriksson att få
uträtta något ärende i Jönköping, vilken begäran Moberg villfor samtidigt
som han gav Eriksson order om att tillstöta bussen på viss angiven plats i
Huskvarna. Moberg tog själv plats på det ifrågavarande sätet och lade även
upp sin ryggsäck på detta. När bussen stannade i Huskvarna, steg Moberg
av för att ringa ett telefonsamtal. När han steg på bussen igen, befann sig
Eriksson redan i bussen, men Moberg kunde icke erinra sig var Eriksson
tagit plats. Bussen fördes av Sandberg från Huskvarna till Gränna, där
Sandberg avlöstes av Eriksson som förare. Det vore möjligt, att Sandberg då
tog plats på motorhuven, men detta kunde Moberg icke erinra sig. Moberg
ville minnas, att Sandberg sedan försvann bak i bussen, där han uppehöll

sig till dess bussen anlände till Linköping. Såvitt Moberg kunde erinra sig
fördes bussen av Eriksson mellan Gränna och Linköping och under återstoden
av färden av Sandberg. Vid något tillfälle sedan bussen passerat Linköping
frågade Eriksson, som då förmodligen satt på motorhuven, Moberg
om han finge sitta på sätet bredvid denne. Moberg svarade nekande. Moberg
kunde icke minnas vare sig om han därvid yttrade något om att han skulle
sitta bekvämt eller om han i samband därmed lade upp ena benet på sätet.
Han ville däremot minnas, att han vid flera tillfällen tidigare under resan
lagt upp ena benet på sätet. Såvitt Moberg kunde erinra sig nämnde Eriksson
ingenting om att han hade ont i ryggen, och Eriksson lämnade ej heller
i övrigt någon motivering för sin önskan att få sitta på sätet. Enligt vad
Moberg kunde minnas var detta enda gången under bussfärden som Eriksson
uttryckligen begärde att få sitta på sätet. Under den fortsatta resan
fram till Södertälje inträffade intet anmärkningsvärt. I Södertälje förde
Sandberg bussen mot rött ljus. Moberg förebrådde Sandberg därför och
frågade honom, om han vore trött och ville ha avlösning. Sandberg svarade,
att han icke vore trött och att han kunde fortsätta körningen. På grund
av det inträffade var Moberg rädd för att en olycka skulle kunna inträffa
och på grund därav följde han mera uppmärksamt än tidigare Sandbergs
sätt att föra bussen. Efter det bussen passerat Södertälje och en stund
framförts på Södertäljevägen mot Stockholm observerade Moberg en stor
personbil, som framfördes efter bussen och närmade sig denna tills den
befann sig på ungefär 50 meters avstånd från bussen. Detta avstånd höll
bilen på en sträcka av ungefär en kilometer, varunder bussen framfördes
med en hastighet av cirka 60 kilometer i timmen. Bilen avgav med säkerhet
ingen ljudsignal, och Moberg kunde icke heller minnas att bilföraren
signalerade med strålkastarna till tecken på att han ville köra om. Enligt
Mobergs uppfattning medförde ett långsamtgående fordon på en rikshuvudväg
som Södertäljevägen risk för trafikstockningar, vilket i sin tur inbjöde
till farliga omkörningar. För att förhindra att en sådan situation skulle uppstå,
ingrep Moberg i körningen för att låta personbilen passera. Moberg, som
innehaft körkort sedan år 1946, ville framhålla att han ansåge sig ha synnerligen
god körvana, enär han dels genomgått arméns motorskola och en
militär motorskola i Amerika och dels vid Upplands regemente utbildat tre
värnpliktskullar i bilkörning och motortjänst. För att låta personbilen passera
gav Moberg Sandberg order att minska hastigheten till 30 kilometer i
timmen. Samtidigt knuffade han Eriksson lätt i ryggen och gav denne order
att vinka förbi personbilen. Eriksson svarade att det icke vore hans skyldighet
att vinka förbi bilar. Moberg sade då till Eriksson: »Det är er förbannade
skyldighet att vinka förbi bilen, när jag ger order om det.» Eriksson
svarade: »Vägen är tillräckligt bred ändå.» Orsaken till att Moberg ga\
Eriksson order att vinka förbi bilen var att Moberg beordrat Sandberg att
minska bussens hastighet, varför han ansåg att Sandberg var fullt upptagen
med att verkställa denna order och att hålla uppsikt på vägbanan. Moberg
sade icke någonting till Eriksson i anledning av dennes vägran att

vinka fram bilen. — Enligt Mobergs uppfattning vore motorhuven mindre
lämplig såsom sittplats. Att Moberg trots detta lät Eriksson sitta på motorhuven
berodde på att han trodde att Eriksson ville sitta där för att prata
med Sandberg, emedan dessa icke kände någon av skyddsteknikerna. Av
denna anledning hade Moberg icke tillsagt Eriksson, att denne icke finge
sitta på motorhuven. Vidare vore det en fördel för föraren att ha någon att
prata med, då det därigenom vore lättare för denne att hålla sig vaken.

Vid senare förhör uppgav Moberg rörande utrymmet i bussen: Den ifrågavarande
transporten skedde med militära bussen nr 51243, vilken vid
företagen besiktning konstaterats rymma 37 sittplatser. Utom Moberg själv
och de båda förarna deltogo 27 skyddstekniker i bussresan. Det fanns alltså
gott om sittplatser i bussen, varför varken Eriksson eller Sandberg behövde
sitta på motorhuven. Moberg ville minnas, att det under färden till Linköping
fanns en plats ledig längst fram i bussen bakom förarsätet.

Moberg ingav därjämte ett styrkebesked avseende »Skyddsteknikerskolan
1953», upptagande 32 värnpliktiga; i beskedet hade namnen å fem av
de värnpliktiga överstrukits.

Sandberg uppgav bland annat: Den 26 augusti 1953 blevo Eriksson och
Sandberg, vilka båda tjänstgjorde i garaget vid infanteriskjutskolan och
därför vore väl bekanta, beordrade att från Jönköping till Holmboda köra
en militärbuss med 30 skyddstekniker under befäl av Moberg, vilken Sandberg
icke tidigare kände. Vid 15-tiden på eftermiddagen körde Sandberg
fram bussen till angiven plats i Jönköping, där Moberg och de 30 skyddsteknikerna
stego på. Varje plats i bussen blev upptagen så när som på ett
treinanssäte till vänster om förarplatsen, där endast Moberg tagit plats. Som
tidigare avtalats steg Eriksson på bussen först i Huskvarna. I samband med
att Sandberg stannade bussen i Huskvarna, steg Moberg av för att uträtta
något ärende. Under Mobergs bortovaro kom Eriksson in i bussen. På det
treinanssäte, där Moberg suttit, hade denne lagt sin ryggsäck. Eriksson
lyfte nu undan ryggsäcken och placerade denna på motorhuven, varefter
han satte sig på den sålunda ledigblivna platsen, som var längst fram på
tremanssätet. Kort efter det Eriksson satt sig, kom Moberg åter in i bussen.
Han beordrade då omedelbart Eriksson att sätta tillbaka ryggsäcken på
sätet och själv flytta på sig. Var Eriksson skulle taga plats nämnde icke
Moberg. Eriksson steg omedelbart upp från sätet, under det Moberg själv
ställde tillbaka sin ryggsäck där. Eriksson satte sig därefter på motorhuven,
som var den enda då tillgängliga sittplatsen. Eriksson, som icke uttalade
några protester mot detta, satt kvar på motorhuven fram till Gränna,
där förarbyte ägde rum och Sandberg tog plats på motorhuven. Bussen fördes
därefter av Eriksson till någon plats strax norr om Norrköping, då
förarbyte åter ägde rum. Efter sistnämnda förarbyte satte sig Eriksson åter
på motorhuven. Efter en kort stund började Eriksson klaga över att han
satt varmt och obekvämt och hade ont i ryggen. Han vände sig därför till
Moberg och bad att få sitta på sätet. Moberg sade då: »Jag skall sitta
bekvämt» och lade samtidigt upp sitt vänstra ben på sätet. Eriksson gen -

rnälde ingenting till detta utan satt kvar på motorhuven. Om Eriksson vid
ytterligare något tillfälle bad Moberg att få sitta på sätet, kunde Sandberg
icke erinra sig. Sandberg ansåge att Moberg brustit i aktningen för underordnad
genom att på angivet sätt själv upptaga tre sittplatser medan reservföraren,
som väl behövt sitta bekvämt under den tid han var passfri, tvingats
sitta på motorhuven.

Vid ett genom militieombudsmannens försorg hållet kompletterande förhör
med Eriksson uppgav denne: Han hade ingen anledning ifrågasätta
riktigheten av Mobergs uppgifter att bussen rymde 37 sittplatser och att 27
skyddstekniker deltogo i bussresan från Jönköping. Emellertid ville Eriksson
framhålla att med bussen transporterades en myckenhet bagage —
ryggsäckar, en del ganska stora lådor och annat — som inkräktat på sittplatsutrymmet
i bussen. I varje fall hade Eriksson — utan att närmare undersöka
saken — fått den uppfattningen att alla sittplatser varit upptagna
och därför funnit sig nödsakad att taga plats på motorhuven, då han icke
fått sitta på det av Moberg upptagna sätet.

Vidare hölls genom militieombudsmannens försorg förhör med kaptenen
U. Lundgren och värnpliktige nr 3731-1-48 Julander, vilka därvid uppgåvo
följande.

Lundgren: Det var han som organiserade hemtransporten efter de ifrågavarande
övningarna i trakten av Jönköping. Han gav därvid order om vilka
bussar som skulle användas och om truppens fördelning på bussarna. Vidare
gav han order till manskapet om att det främre sätet i varje buss vore
reserverat för transportchefen. Enligt Lundgrens uppfattning kunde Eriksson
icke ha undgått att höra denna order. Lundgren meddelade sedan Moberg
att främre sätet i bussen för skyddsteknikerna reserverats för denne.
Lundgrens mening var att Moberg skulle sitta ensam på det ifrågavarande
sätet; då Moberg under färden skulle tjänstgöra som transportchef hade han
behov av att sitta ensam där.

Julander: Han tjänstgjorde under hösten 1953 som elev vid arméns
skyddsskola och deltog i den ifrågavarande busstransporten från Jönköping
till Rosersberg. Han hade numera intet klart minne av de närmare omständigheterna
i samband med bussfärden men erinrade sig att såväl den ordinarie
föraren som reservföraren suttit på motorhuven. Troligen uppehöll
sig dock den ordinarie föraren under någon del av färden baktill i bussen.
Enligt Julanders uppfattning rådde icke någon trängsel i bussen. En del
passagerare halvlågo på sätena. Julander, som hade plats långt fram i bussen
— på första eller andra sätet bakom förarplatsen — satt under en del
av färden ensam på sätet, som vore avsett för två personer. Enligt Julanders
mening hade förarna icke behövt sitta på motorhuven. Julander hade
intet minne av i vad mån bagage forslats med hussen.

2. Mobergs förhör med Eriksson

Moberg uppgav: När bussen anlänt till Holmboda, gav Moberg order till
Eriksson att följa med upp på skyddsskolans expedition. Även Wallin och

Svensson beordrades att gå upp på expeditionen. På expeditionen tog Moberg
plats vid skrivbordet, medan Eriksson fick ställa sig vid ena kortändan
av bordet. Förhöret inleddes med att Moberg frågade Eriksson vilket förband
denne tillhörde, en fråga som Eriksson icke besvarade. Moberg framhöll
då för Eriksson att dennes uniform vore försedd med kavalleriets truppslagsbeteckning
och emblemet för Stockholms stabskompani. Härefter frågade
Moberg om Eriksson vore förlagd vid infanteriskjutskolan och i så
fall vilket förband han tillhörde. Eriksson uppgav så småningom, att han
tillhörde kasernkompaniet, och då Moberg frågade honom varför han inte
sagt detta genast, svarade Eriksson att han inte visste vad förband vore.
Moberg frågade då Eriksson med ironiskt tonfall, om denne icke visste vad
första förband vore. Eriksson svarade, att han visste detta men att han
icke hört ordet förband användas i militära sammanhang. Moberg fortsatte
därefter förhöret med att fråga Eriksson vad denne svarat på Mobergs order
att vinka förbi bilen. Eriksson svarade ingenting därpå. Moberg frågade
då Eriksson, om denne sagt att han icke hade någon skyldighet att vinka
förbi bilen därför att vägen ändå var tillräckligt bred. Eriksson medgav då,
att han svarat att vägen var tillräckligt bred, men förnekade, att han sagt
sig icke ha någon skyldighet att vinka förbi bilen. Moberg lämnade då denna
sak och frågade i stället Eriksson om denne hade körkort. Eriksson bejakade
detta och visade på Mobergs begäran fram sitt körkort. Moberg frågade
sedan Eriksson, om denne kände till vägtrafikförordningens föreskrifter
angående omkörning. Eriksson svarade, att det stod så mycket i förordningen.
Moberg frågade då Eriksson, om han kunde nämna någon föreskrift
angående omkörning. Eriksson uppgav, att han icke kunde detta men att
han i praktiken kunde tillämpa bestämmelserna. Moberg frågade vidare
Eriksson om denne kände till att man skulle visa hänsyn i trafiken, vartill
Eriksson genmälde att han hade ett svagt minne av detta. I samband med
att Moberg förhörde sig angående Erikssons kunskaper i vägtrafikförordningen,
frågade Moberg också Eriksson om denne ofta kört bil i det civila.
Eriksson uppgav att han vid ett tillfälle kört långtradare en sträcka av 70
mil, men i övrigt fick Moberg av Erikssons svar den uppfattningen att Eriksson
mest medföljt långtradare såsom lastkarl. Därefter frågade Moberg
ånyo Eriksson vad denne svarat på Mobergs order i bussen. Eriksson förnekade
fortfarande, alt han yttrat att det icke var hans skyldighet att vinka
förbi bilen. På Mobergs fråga om Eriksson visste vad som menades med eu
order svarade Eriksson, att han visste detta. Moberg frågade då Eriksson,
om denne kände till att han vore skyldig att lyda order. Eriksson svarade
att han visste detta, därvid han tilläde att lydnadsplikten gällde endast om
givna order vore rimliga. På Mobergs fråga om Eriksson ansåge att ordern
att vinka förbi bilen varit orimlig uppgav Eriksson att han icke ansåge
detta. Moberg frågade då för tredje gången Eriksson vad denne svarat på
Mobergs order. Eriksson medgav fortfarande, afl han svarat att vägen var
tillräckligt bred, men förnekade, att han sagt att det icke var hans skyldig -

het att vinka förbi bilen, därvid han vidare yttrade: »Jag tänkte som så att
alla andra djävla bilar kommer förbi.» Moberg sade därefter till Eriksson,
att denne kunde åka hem och lägga sig, varefter Eriksson lämnade expeditionen.
Förhöret pågick under 20—30 minuter och under hela tiden fick
Eriksson stå i enskild ställning. Vid åtminstone ett tillfälle under forhoret
intog Eriksson ledig ställning, och Moberg sade då till Eriksson att stå i
enskild ställning. Moberg var under förhöret synnerligen irriterad, emedan
Eriksson svarat som han gjort på Mobergs order och detta åhörts av de
under Mobergs befäl ställda skyddsteknikerna. Moberg lät dock icke detta
inverka på tonfallet under förhöret utan talade milt och faderligt till Eriksson.

Wallin uppgav: Efter bussens ankomst till Holmboda vid 2330-tiden sade
Moberg till Wallin och Svensson att gå upp på kompaniexpeditionen, dit
Moberg efter en stund kom tillsammans med Eriksson. Moberg sade åt
Wallin och Svensson att sätta sig på en säng och höra på. Själv tog Moberg
plats i en stol bakom skrivbordet och beordrade Eriksson att ställa sig vid
sidan av bordet. Moberg gav order till Eriksson att stå i enskild ställning
och igångsatte förhöret. I början av detta fragade Moberg, vilket förband
Eriksson tillhörde, varpå Eriksson svarade att han icke visste detta. Moberg
frågade då Eriksson, om denne visste vad första förband vore för något och
Eriksson svarade då, att han visste detta. Moberg sade då: »Hur kan ni då
stå och säga att ni inte vet vad förband är.» Moberg frågade vidare Eriksson
om denne uppfattat ordern att vinka fram personbilen, vilket Eriksson
bejakade. Moberg frågade sedan Eriksson om denne åtlytt ordern, vilket
Eriksson besvarade nekande. Moberg frågade Eriksson om anledningen
härtill, varpå Eriksson svarade, att enligt hans uppfattning väg- och siktförhållandena
varit sådana att bilen mycket väl kunnat köra förbi utan att
Eriksson givit något tecken härtill. Moberg framställde denna fråga med
olika variationer ett flertal gånger och på ett sådant sätt, att det verkade
som om han ville få Eriksson att tappa fattningen. Till slut tappade också
Eriksson fattningen och svarade någonting, varvid han använde en svordom.
Förhöret pågick omkring en halvtimme. Då Eriksson vid något tillfälle under
förhöret försökte intaga ledig ställning, gav Moberg honom order att
stå i enskild ställning.

Svensson uppgav: Vid ankomsten till Holmboda tillsades Svensson och
Wallin att gå upp på kompaniexpeditionen, dit Moberg efter en stund kom
tillsammans med Eriksson. Svensson och Wallin fingo av Moberg order att
sätta sig i en säng för att höra på. Moberg tog plats i en stol bakom bordet
och Eriksson fick order att ställa sig vid bordets kortända. Förhöret pågick
omkring en halvtimme och under hela denna tid fick Eriksson stå i enskild
ställning. Moberg ledde förhöret på sådant sätt, att det verkade som om han
ville få Eriksson att tappa självbehärskningen.

Sedan Moberg delgivits Wallins och Svenssons uppgifter att det verkat
som om Moberg velat att Eriksson skulle förlora självbehärskningen, upp -

gav Moberg: Innan han de två sista gångerna frågade Eriksson vad denne
svarat på ordern, framställde Moberg ett antal andra frågor och inflikade
därefter frågan vad Eriksson svarade på ordern. Orsaken härtill vore att
Moberg genom att överraskande framställa sistnämnda fråga ville få Eriksson
att glömma sig och erkänna, att han sagt att han icke hade någon skyldighet
att vinka förbi bilen. Moberg ville framhålla, att han icke ansåge sig
ha hållit ett förhör med Eriksson utan endast ett vanligt samtal i vittnens
närvaro. Orsaken till samtalet var att Moberg önskade ha sakförhållandet
klart för sig innan han skrev rapport på Eriksson och att Moberg ville ha
klart för sig om Eriksson haft något bärande skäl för sitt beteende, i vilket
senare fall Moberg kanske underlåtit att rapportera Eriksson.

3. Det av Bucht hållna militärförhöret med Eriksson

Bucht uppgav: Han uppehölle en arvodesbefattning vid infanteriskjutskolan
och vore där placerad såsom chef för kasernkompaniet, dagmajor och
stallofficer. I egenskap av dagmajor vore Bucht ständig förhörsledare vid
skjutskolan. Troligen vid ett sammanträffande den 27 augusti 1953 hade
Moberg omtalat för Bucht, att han ingivit rapport på en av de värnpliktiga
som tillhörde kasernkompaniet. Bucht hade antagligen samma dag utsatt
förhöret att äga rum den 29 augusti. När förhöret skulle taga sin början
på Buchts tjänsterum närvoro — förutom Bucht och Eriksson -— Moberg,
Sandberg och Andersson. Wallin och Svensson fingo tills vidare vänta på
kompaniexpeditionen. Förhöret inleddes med att Bucht läste upp Mobergs
rapport, varefter Eriksson tillfrågades om innehållet i densamma vore riktigt.
Eriksson fick därefter med egna ord berätta, hur det hela enligt hans
mening tillgått. Erikssons berättelse nedtecknades efter hand av Bucht,
som då och då under förhöret ställde kompletterande frågor till Eriksson.
Bucht kunde icke erinra sig om han, efter att ha läst upp Mobergs rapport,
fällde ett yttrande av innebörd att det vore tur för Eriksson att det varit
Moberg som varit transportchef i bussen, därför att, om Bucht varit i Mobergs
ställe, Bucht skulle ha burat in Eriksson direkt. Han ville icke förneka
att han fällt ett dylikt yttrande, men han hölle det för osannolikt. Under
det Eriksson berättade om bussresan frågade han Bucht antingen om
Moberg hade rätt att taga upp platser på sätet med väskor och ryggsäck eller
också om Moberg hade rätt att lägga upp benet på sätet. Bucht svarade då
Eriksson, att denna sak icke vore föremål för utredning utan att de skulle
hålla sig till Mobergs rapport. Bucht yttrade vidare: »Har Eriksson något
att anmärka på kapten Moberg, får ni inkomma med en anmälan, som blir
föremål för särskild utredning.» Bucht förnekade bestämt, att han sagt till
Eriksson att en eventuell rapport komme att kastas i papperskorgen. Som
van förhörsledare skulle Bucht aldrig tänka sig möjligheten av att fälla
ett dylikt yttrande, enär han vore fullt medveten om vilka konsekvenser ett
sådant yttrande kunde medföra. Förhöret pågick omkring 45 minuter—1

timme. Eriksson fick stå under hela tiden, men Bucht sade icke vid något
tillfälle till Eriksson att denne skulle stå i enskild ställning.

Sandberg uppgav: Han hade på begäran av Eriksson kallats att såsom
vittne närvara vid militärförhöret. Då förhöret skulle äga rum begav sig
Sandberg till Buchts tjänsterum, där förutom Bucht då uppehöllo sig Moberg,
Eriksson, Andersson, Wallin och Svensson. Förhöret började med att
Bucht läste upp Mobergs rapport. Därefter uppmanades Eriksson att lämna
en muntlig redogörelse i saken, varpå Bucht övergick till att i detalj fråga
ut Eriksson om vad som passerat. Undan för undan dikterade Bucht vad
som skulle föras till protokollet. Därvid förbigick Bucht emellertid EriKSsons
uppgift att Moberg under resan ensam upptagit tre sittplatser och
dessutom vid ett tillfälle lagt upp sitt ena ben på sätet. Eriksson bad att få
detta fört till protokollet. Bucht vägrade emellertid att gå med därpå under
motivering att det icke hörde till saken. I detta sammanhang nämnde
Bucht, att Eriksson kunde skriva en rapport och anmäla Moberg. Bucht
tillfogade: »Men det är inte lönt, för den kommer i alla fall att hamna i
papperskorgen.» Vid något tillfälle under förhöret — Sandberg kunde icke
minnas när och under vilka omständigheter yttrandet fälldes — sade Bucht
med hög och arg röst till Eriksson: »Om jag varit i kapten Mobergs ställe,
så skulle jag ha burat in er direkt.» Förhöret med Eriksson pågick omkring
1 timme och 15 minuter. Under hela denna tid stod Eriksson i enskild
ställning. Enligt vad Sandberg ville erinra sig skedde detta på Buchts uttryckliga
order.

Andersson berättade: Han tjänstgjorde såsom förhörsvittne vid det ifrågavarande
militärförhöret. När förhöret skulle börja voro utom Andersson
följande personer närvarande, nämligen Bucht, Moberg, Eriksson, Wallin
och Svensson. Andersson hade för sig att Eriksson före förhöret bad att få
tillkalla ett eget förhörsvittne. Andersson vore i alla fall säker på att Sandberg
efter kallelse kom in i förhörslokalen och övervar förhöret. Förhöret
inleddes med att Bucht uppläste Mobergs anmälan, varefter Bucht med
hög röst skrek till Eriksson: »Om jag hade varit i kapten Mobergs ställe,
hade jag utan tvekan burat in er omedelbart.» Eriksson fick härefter berätta
hur det hela enligt hans mening tillgått. Härefter började Bucht diktera
ned Erikssons berättelse samtidigt som Andersson nedtecknade denna.
När de kom till det skede i det av Eriksson skildrade händelseförloppet då
Moberg skulle ha lagt upp ena benet på sätet, hoppade Bucht vid sin diktamen
till protokollet över denna episod. Eriksson avbröt då Bucht och begärde
att även detta skulle intagas i protokollet. Bucht yttrade då något om
att detta icke hörde till saken och att förhöret endast gällde vad som intagits
i Mobergs anmälan. Eriksson frågade då Bucht, om han finge ingiva
en anmälan mot Moberg. Bucht svarade något om att Eriksson finge ingiva
hur många rapporter denne ville, för de skulle i alla fall hamna i papperskorgen.
Bucht fällde yttrandet med vanlig samtalsröst. Bucht dikterade
härefter Erikssons berättelse till slut, varefter Wallin och Svensson hördes.
Förhöret pågick omkring 1 1/2- 2 timmar, och under hela denna lid var

3—547 730. Militieombudsmannens ämbeIsberättelse

Eriksson tvungen att stå i enskild ställning. Andersson kunde icke erinra
sig, om Eriksson under förhöret försökte intaga ledig ställning.

Wallin uppgav: Han var icke närvarande i förhörsrummet från första
början utan kom in då Bucht började förhöra Eriksson. Wallin erinrade
sig att Eriksson vid ett tillfälle sade något om att han tänkte anmäla Moberg,
men han kunde icke minnas vad Bucht svarade därpå. Ej heller kunde
Wallin minnas om Bucht yttrade att sådana anmälningar komme att
kastas i papperskorgen. Wallin mindes däremot, att Bucht sade något om
att Moberg varit nästan menlöst snäll och att Bucht i Mobergs ställe skulle
omedelbart ha satt in Eriksson i förvarsarrest. Vid sistnämnda yttrande
höjde Bucht rösten. Wallin mindes icke hur länge förhöret pågick men
däremot att Eriksson fick stå under största delen av förhöret.

Svensson uppgav: Vid militärförhöret fällde Bucht till Eriksson ungefär
följande yttrande: »Det är tur för er att kapten Moberg är så snäll, att han
nästan är menlös. Hade jag varit som kapten Moberg, hade jag satt in er
i buren direkt.» Svensson mindes också att Eriksson frågade om han finge
skriva rapport på Moberg, därvid Bucht svarade att Eriksson finge skriva
så många rapporter han ville. Svensson kunde icke erinra sig om Bucht
sade att han skulle kasta rapporterna i papperskorgen.

Moberg uppgav: Efter det Mobergs anmälan lästs upp, fick Eriksson berätta
hur saken enligt hans mening förhöll sig. Eriksson berättade därvid,
att han haft ont i ryggen och att det varit därför som han bett Moberg att
få sitta på sätet. Han nämnde i detta sammanhang, att han tänkte rapportera
Moberg. Bucht sade då till Eriksson, att han finge göra detta men att
de icke skulle diskutera denna sak vid förhöret, som endast gällde Mobergs
rapport. Bucht sade till Eriksson, att denne finge skicka in så många
rapporter som helst. Såvitt Moberg kunde erinra sig sade Bucht icke att
Erikssons rapporter skulle hamna i papperskorgen. Vid något tillfälle under
förhöret nämnde Bucht något om att det var tur för Eriksson att Moberg
var nästan menlöst snäll, ty Moberg hade kunnat bura in Eriksson
direkt vid hemkomsten. Bucht frågade vidare Eriksson, om denne vågat
svara Bucht på samma sätt som han svarat Moberg, varvid Eriksson svarade
att han icke skulle ha vågat göra detla. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i en den 3 mars 1954 dagtecknad, till militäråklagaren
i Stockholm överlämnad åtalsinstruktion följande.

Genom den verkställda utredningen är ådagalagt att vid en den 26 augusti
1953 företagen militär busstransport från Jönköping till Rosersberg, vid vilken
Moberg tjänstgjorde som transportchef och Eriksson som reservförare,
Moberg vid resans början vägrat Eriksson att taga plats å det längst fram i
bussen belägna, för tre personer avsedda sätet, vilket tagits i besittning och
under resan nyttjats av Moberg ensam, samt att vid ett tillfälle under bussresan,
då Eriksson med framhållande av att han sutte obekvämt och hade
ont i ryggen framställt förnyad begäran att få sitta på det av Moberg upp -

tagna sätet, Moberg -vidhållit sin vägran samt tillagt: »Jag skall sitta bekvämt»,
därvid han lagt upp ena benet på sätet. Eriksson och den ordinarie
föraren Sandberg ha uppgivit att de under hela bussresan ömsevis suttit på
motorhuven och att enligt deras uppfattning alla andra sittplatser än det
av Moberg använda sätet varit upptagna. Av utredningen i övrigt får emellertid
anses framgå att möjlighet förelegat för Eriksson och Sandberg att
under körfri tid bereda sig plats å något av de längre bak i bussen belägna
sätena. Vidare är utrett att före avresan från Jönköping av kaptenen U.
Lundgren, vilken organiserat busstransporten, givits order om att det främre
sätet vore reserverat för transportchefen. Med hänsyn till nu anförda förhållanden
kan väl anmärkning icke i och för sig göras däremot att Moberg
vägrat Eriksson att sitta å det ifrågavarande sätet. Ei-ikssons på angivet
skäl framställda begäran härom borde emellertid ha föranlett Moberg att
upplysa Eriksson om att sätet vore reserverat för Moberg såsom transportchef
och att Eriksson därför hade att söka sig sittplats annorstädes i bussen.
Genom att Moberg i stället såsom skäl för sin berörda vägran yttrat till
Eriksson att Moberg själv skulle sitta bekvämt, samtidigt som han lagt
upp ena benet på sätet, har Moberg åsidosatt vad i tjänstereglementet för
krigsmakten föreskrives därom att chef skall förhålla sig grannlaga mot
underställda. Det oförstånd Moberg sålunda visat i utövandet av sin tjänst
finner jag — med beaktande jämväl av vad Moberg låtit komma sig till last
gentemot Eriksson i andra i det följande angivna hänseenden — vara av
beskaffenhet att böra för Moberg föranleda ansvar för tjänstefel jämlikt
25 kap. 4 § strafflagen.

Vidare är utrett att, då bussen vid 23-tiden samma dag ankommit till
skyddsskolans förläggning i Holmboda, Moberg beordrat Eriksson att infinna
sig på skolexpeditionen och där i närvaro av skyddsteknikerna Wallin
och Svensson såsom vittnen under ungefär en halv timmes tid förhört Eriksson
med anledning av att denne vid ett tillfälle under bussresan underlåtit
efterkomma en av Moberg meddelad order att giva tecken till omkörning åt
en bakomvarande personbil. Mobergs invändning att vad därunder förekommit
icke innefattat ett förhör med Eriksson utan vore att anse endast
som ett vanligt samtal i vittnens närvaro kan uppenbarligen icke förtjäna
avseende.

I mom. 421 i tjänstereglementet för krigsmakten stadgas följande. Chef
är skyldig att ingripa, då underlydande åsidosätter sin tjänsteplikt eller förgår
sig mot allmän ordning. Den, som ingriper, skall därvid efter befogenhet
meddela sådana föreskrifter eller vidtaga sådana åtgärder, som påkallas
av förseelsen. Anser han förseelsen fordra tillrättavisning eller bestraffning
och äger han icke själv förordna därom, skall han ofördröj ligen skriftligen
eller muntligen anmäla förhållandet till den chef, som närmast äger tillrättavisningsrätt
över den felande. Anser denne förseelsen icke kunna sonas
med tillrättavisning och äger han icke själv bestraffningsrätt, skall han föra
anmälan vidare till den, som äger sådan rätt. — Rörande förfarandet då anmälan
om brott av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas

som militärt mål inkommit till bestraffningsberättigad befattningshavare
äro bestämmelser meddelade i militära rättegångslagen. I 22 § tredje stycket
nämnda lag föreskrives att, om målet icke hänskjutes till åklagare och förundersökning
angående brottet ej ändock inletts av civil myndighet, utredning
om brottet skall ske vid militärförhör; finnes tillrättavisning vara tillfyllest,
gäller vad i 67 § stadgas. Enligt 24 § skall militärförhör hållas av
den bestraffningsberättigade befattningshavaren eller den han i allmänhet
eller för visst fall förordnat. I 67 § stadgas vidare att, innan någon meddelar
tillrättavisning, han skall vid förhör med den felande lämna denne
tillfälle att förklara sig.

Av det anförda framgår att i militära rättegångslagen angivits på vilka
grunder militär befattningshavare äger hålla förhör rörande brott av beskaffenhet
att fråga om ansvar därför skall handläggas såsom militärt mål.
Utredningen i målet giver vid handen att Moberg, som varken haft bestraffnings-
eller tillrättavisningsrätt över Eriksson, icke ägt att på någon dylik
grund hålla förhöret med denne. För beivrande av det lydnadsbrott, vartill
Eriksson enligt Mobergs uppfattning gjort sig skyldig, har Moberg därför
icke ägt vidtaga annan åtgärd än att utan dessförinnan hållet förhör i saken
anmäla förhållandet till Erikssons kompanichef. Genom att hålla det ifrågavarande
förhöret med Eriksson har Moberg överskridit sin behörighet
och härigenom ådragit sig ansvar jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen för tjänstefel.

Den verkställda utredningen giver vidare vid handen att befogade anmärkningar
kunna riktas mot Moberg även med hänsyn till de förhållanden
under vilka förhöret med Eriksson ägt rum. Redan därigenom att Moberg
hållit det halvtimmeslånga förhöret nattetid efter en för Eriksson tröttande
bussresa måste Moberg anses ha brustit i tillbörlig hänsyn gentemot underlydande.
Därtill kommer att Eriksson under hela förhöret enligt Mobergs
order måst stå i enskild ställning; när Eriksson tröttnat i denna ställning
har han tillsagts att åter intaga enskild ställning. Det framgår att förhöret
även på annat sätt skett under former som varit pressande för Eriksson.
Sålunda har Moberg genom att under förhöret ofta upprepa frågan rörande
anledningen till att Eriksson icke enligt Mobergs order givit tecken till omkörning
åt personbilen slutligen fått Eriksson att förlora självbehärskningen
och fälla yttrandet; »Om andra bilar kan komma förbi så kan väl han för
hellskotta också komma förbi.» Wallin och Svensson ha uppgivit att enligt
deras mening förhöret letts på sådant sätt att det verkat som om Moberg
velat få Eriksson att förlora självbehärskningen. Genom att hålla förhöret
under omständigheter som nu angivits har Moberg visat oförstånd i tjänsten
och därigenom ytterligare ådragit sig ansvar för tjänstefel jämlikt nyss angivna
lagrum. Vidare har Moberg enligt vad han själv vidgått vid ett tillfälle
under förhöret, då Eriksson icke kunnat besvara en av Moberg framställd
fråga vilket förband han tillhörde, med hånfullt tonfall frågat Eriksson om
denne icke visste vad ett första förband vore. Vad Moberg i sistnämnda hänseende
låtit komma sig till last får med hänsyn till omständigheterna anses

innefatta sådan missaktning mot underlydande krigsman som enligt 26 kap.
9 § strafflagen är att hänföra till oskickligt beteende.

Beträffande det av Bucht den 29 augusti 1953 hållna militärförhöret med
Eriksson får genom den verkställda utredningen anses ådagalagt, dels att
Eriksson måst stå i enskild ställning under förhöret, vilket pågått över en
timme, dels att Bucht, sedan han läst upp Mobergs rapport mot Eriksson,
med hög röst fällt ett yttrande till denne av innebörd att Bucht i Mobergs
ställe skulle ha burat in Eriksson omedelbart, och dels att Bucht vid
ett senare tillfälle under förhöret såsom svar på en av Eriksson framställd
fråga om denne finge anmäla Moberg för dennes uppträdande i bussen yttrat
att Eriksson finge ingiva hur många rapporter han ville, »för de kommer
i alla fall att hamna i papperskorgen».

Enligt 3 § militära rättsvårdskungörelsen skall militärförhör ledas på ett
sådant sätt, att den hörde får tillfälle att fritt och otvunget omtala allt som
kan vara av betydelse i målet. I anslutning till en redogörelse för bestämmelserna
i nämnda författningsrum anföres i Handbok i militär rättsvård
(s. 69—70) följande: »För att förhöret skall kunna ge bästa möjliga underlag
för ett straffrättsligt bedömande bör förhörsledaren sträva efter att under
förhöret lätta på de militära formerna så långt detta är möjligt. Förhörsledaren
skall framför allt undvika att ge uttryck för en mera påtaglig befälsföring.
» För att den hörde skall få en känsla av att kunna tala fritt utan
iakttagande av militära former bör krav på enskild ställning icke ifrågakomma
vid ett militärförhör. I varje fall vid förhör av längre varaktighet bör
sittplats beredas den hörde. Buchts åtgärd att låta Eriksson stå i enskild
ställning under det ifrågavarande långvariga förhöret måste anses synnerligen
olämplig. Med hänsyn till militärförhörets syfte att giva en tillförlitlig
grund för ett kommande beslut måste vidare såsom ett oeftergivligt krav
uppställas att förhöret ledes oväldigt och förutsättningslöst. Även i detta
hänseende har Bucht betänkligt brustit genom de yttranden han enligt vad
ovan sagts under förhöret fällt till Eriksson. Bucht har såväl härigenom
som genom att låta Eriksson stå i enskild ställning under förhöret visat
oförstånd i tjänsten av beskaffenhet att jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen föranleda
ansvar för tjänstefel.

Vad Moberg och Bucht enligt det anförda låtit komma sig till last bör icke
undgå beivran.

I enlighet med vad ovan upptagits skola Moberg och Bucht vid Stockholms
rådhusrätt ställas under åtal, Moberg jämlikt 25 kap. 4 § och 26 kap. 9 §
strafflagen för tjänstefel och oskickligt beteende samt Bucht jämlikt 25 kap.
4 § strafflagen för tjänstefel.

Militieoinbudsmannen uppdrog fördenskull åt militäråklagaren i Stockholm
att i enlighet med sålunda meddelad instruktion vid Stockholms rådhusrätt
väcka och utföra åtal mot Moberg och Bucht.

:* *

Biträdande stadsfiskalen D. Halldin påstod vid Stockholms rådhusrätt
ansvar å Moberg och Bucht i enlighet med åtalsinstruktionen.

Eriksson yrkade skadestånd av vardera av Moberg och Bucht med 50 kronor
för det psykiska lidande som genom respektive förhör tillskyndats
Eriksson.

Rådhusrätten avgjorde målet den 7 maj 1954 och dömde därvid genom
skilda domar envar av Moberg och Bucht, med tillämpning av 4 kap. 1 §
strafflagen ävensom disciplinlagen, jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen för tjänstefel,
Moberg till disciplinbot för aderton dagar med nio kronor 35 öre för
dag och Bucht till arrest fem dagar, vilket sistnämnda straff ej skulle verkställas
förrän domen i denna del vunnit laga kraft. Erikssons skadeståndstalan
lämnades utan bifall.

I fråga om åtalet mot Moberg upptog rådhusrätten vid angivande av domskälen
under »Åtalspunkt 1» vad i första stycket av åtalsinstruktionen lagts
Moberg till last och under »Åtalspunkt 2» Mobergs i övriga delar av åtalsinstruktionen
berörda förfaranden, och anförde rådhusrätten därvid följande.

Åtalspunkt 1

Moberg, som vitsordat att han vid tillfället var transportchef, har gjort
gällande, att han upplyst Eriksson om att ifrågavarande säte i bussen var
reserverat, samt förklarat, att han icke såvitt han kunde minnas yttrat att
han skulle sitta bekvämt och därvid lagt upp ena benet på sätet. Moberg har
vidare andragit: Innan resan anträddes, hade Moberg av kaptenen Lundgren
inhämtat, att denne skulle ansvara för ilastningen av truppen, att två förare
skulle tjänstgöra å bussen samt att Lundgren beordrat att omförmälda
säte skulle reserveras för transportchefen. I Jönköping hade Moberg
lämnat Eriksson, som var den ene föraren, tillstånd att uträtta något ärende
samt att invänta bussen i Huskvarna. Från Jönköping till Huskvarna hade
bussen förts av värnpliktige Sandberg. Moberg hade i Huskvarna stigit ur
bussen för att göra viss anmälan, och då han återkommit till bussen hade
Eriksson suttit å den för Moberg avsedda platsen. Moberg hade då yttrat:
»Var snäll och flytta på er, det här sätet är reserverat.» Moberg hade trott
att Eriksson visste att Moberg var transportchef. Eriksson hade rest sig
upp och spontant satt sig på motorhuven med ryggen vänd mot Moberg
och ansiktet vänt mot föraren. I Gränna hade Eriksson avlöst Sandberg såsom
förare, varvid Sandberg satt sig på ett bakom bilförarens plats befintligt
säte som var ledigt. I Linköping hade Eriksson avlösts av Sandberg varefter
Eriksson spontant satt sig på motorhuven. Omkring en halvtimme
efter det bilen passerat Norrköping, hade Eriksson i pockande ton frågat:
»Får jag sitta där?», varmed Eriksson avsett en plats på det för Moberg
reserverade sätet. Moberg hade svarat: »Nej.» Eriksson hade icke sagt något
om att han hade ont i ryggen. Sedan Eriksson under en rast i Nyköping

stigit ur bussen, hade han åter tagit plats på motorhuven på förut angivet
sätt. Moberg hade trott, att Eriksson av någon anledning — möjligen för
att kunna samtala med Sandberg — ville sitta på motorhuven. På grund
därav och då Moberg varit av den uppfattningen att Eriksson sett att det
funnits lediga platser i bussen hade Moberg icke hänvisat honom till någon
sådan plats utan låtit honom sitta kvar på motorhuven. Moberg hade vid
flera tillfällen under resan lagt upp ena benet på sätet men icke i samband
med att Eriksson framställde nämnda förfrågan. Eriksson hade endast vid ett
tillfälle begärt att få sitta på sätet. Detta hade visserligen varit avsett för
tre personer, men på detsamma hade endast funnits utrymme för två personer
och en ryggsäck. Att Moberg behövt förfoga över hela sätet hade berott
på att han måst ha möjlighet dels att lägga upp kartor och färdhandlingar,
dels att iakttaga färdvägen och förarens åtgärder och dels att ändra
kroppsställning för att lättare kunna hålla sig vaken.

I denna del ha hörts Eriksson såsom målsägande samt såsom vittnen på
åklagarens begäran Sandberg och på begäran av Moberg Lundgren. De
hörda personerna ha i huvudsak uppgivit följande.

Eriksson: Han hade erhållit order att medfölja bussen från Jönköping
för att tura om med Sandberg att köra densamma. Eriksson visste icke
under färden vem som var transportchef och det hade icke före avresan
varit tal om någon fördelning av platserna i bussen. Eriksson hade fört
bussen till viss plats i Jönköping och därefter av Moberg erhållit tillstånd
att uträtta ett ärende och sedan från Huskvarna medfölja bussen. Då Eriksson
i Huskvarna steg in i bussen, hade på sätet längst fram till vänster legat
en ryggsäck. Det hade icke suttit någon på sätet, och Eriksson, som icke
visste vem som disponerade detsamma, hade flyttat ryggsäcken till motorhuven
och satt sig på den plats där ryggsäcken legat. Strax därefter hade
Moberg kommit in i hussen. Eriksson mindes icke vad Moberg yttrat, men
Eriksson hade i vart fall fått lägga tillbaka ryggsäcken på den plats, varifrån
han flyttat den, varefter Eriksson satt sig på motorhuven. Han hade
icke sett någon annan ledig sittplats. Senare hade Eriksson frågat Moberg
om Eriksson kunde få sitta på någon av platserna på sätet, emedan han
hade ont i ryggen. Moberg hade svarat: »Nej, här skall jag sitta.» Vid ett
senare tillfälle hade Eriksson ånyo frågat om han kunde få sitta på sätet,
emedan han hade ont i ryggen. Därvid hade Moberg svarat: »Jag vill sitta
bekvämt» samt lutat sig mot en sidvägg och lagt upp ena benet på sätet.
Moberg hade även vid flera andra tillfällen under resan lagt upp ena benet
på sätet. Även om Moberg upplyst om att han var transportchef, skulle
Eriksson ha begärt att få sitta på sätet.

Sandberg: Vittnet, som tjänstgjort som förare under färden, hade fört
bussen från Jönköping till Holmboda med undantag för sträckan från Gränna
till troligen Linköping, på vilken sistnämnda sträcka Eriksson fört bussen.
Då vittnet icke körde, hade vittnet till en början suttit på motorhuven
och därefter på eu närmast bakom förarplatsen befintlig plats samt slutligen
lagt sig på golvet. Vittnet trodde att den sittplats, varpå han suttit, va -

rit ledig under återstoden av resan. Det hade funnits bagage i bussen men
troligen icke mycket bagage. Såvitt vittnet kunde minnas hade icke någon
före eller under resan upplyst vittnet om att Moberg var transportchef.
Eriksson hade först satt sig på sätet längst fram till vänster i bussen men
hade måst flytta sig därifrån. Sedan hade Eriksson begärt att få sitta på
samma säte, emedan han hade ont i ryggen. Vittnet kunde icke säga huruvida
Erikssons yttrande att han hade ont i ryggen varit riktat till Moberg
eller till vittnet. Moberg hade svarat nekande och sagt att han ville sitta bekvämt
varjämte han lagt upp benen på sätet. Huruvida Eriksson framställt
nämnda fråga mer än en gång kunde vittnet icke minnas.

Lundgren: Vittnet hade organiserat transporten och övervakat ilastningen
i bussen. Under det ilastningen pågått, hade vittnet givit order om att
främre vänstra sätet i bussen skulle reserveras för transportledaren samt
meddelat att Moberg var transportledare. Därvid hade vittnet stått inne i
bussen vid dörren och Eriksson hade befunnit sig vid förarsätet, varför han
enligt vittnets uppfattning icke kunde ha undgått att uppfatta yttrandet.
Vittnet hade riktat yttrandet till dem som voro inne i bussen, och så gott
som hela truppen hade befunnit sig i bussen. När ilastningen varit avslutad,
hade det funnits lediga platser kvar.

Det är upplyst att Moberg vid resans början vägrat Eriksson att sitta
på ifrågavarande säte samt att, då Eriksson vid ett senare tillfälle under
resan begärt att få sitta på sätet, Moberg vidhållit sin vägran. Moberg har
vidgått, att han vid det senare tillfället underlåtit att upplysa Eriksson om
att Moberg disponerade sätet i egenskap av transportchef. Emellertid har
Mobergs påstående, att han vid först omförmälda tillfälle till Eriksson yttrat
att sätet var reserverat, icke blivit vederlagt. Med hänsyn härtill och
då Moberg haft anledning antaga att Eriksson förstått att Moberg var transportchef
kan det icke läggas Moberg till last såsom tjänstefel att han icke,
då Eriksson ånyo begärde att få sitta på sätet, upplyst denne om att Moberg
disponerade sätet i nämnda egenskap. Genom vad Sandberg och Eriksson
uppgivit finner rådhusrätten styrkt, att Moberg vid sistnämnda tillfälle
tillagt: »Jag vill sitta bekvämt» samt därvid lagt upp ena benet på
sätet. Härigenom har Moberg åsidosatt vad i mom. 50 i tjänstereglementet
för krigsmakten föreskrives därom att chef skall förhålla sig grannlaga mot
underställda. Rådhusrätten finner att Moberg genom det oförstånd han sålunda
visat vid utövandet av sin tjänst gjort sig förfallen till ansvar för
tjänstefel.

Åtalspunkt 2

Moberg har vidgått, att han i Holmboda kallat Eriksson Ull expeditionen
och samtalat med honom, men bestritt ansvar i anledning därav under
påstående att han icke hållit förhör med Eriksson. Moberg har vitsordat,
att samtalet ägt rum nattetid, att Moberg vid ett tillfälle under samtalet
uppmanat Eriksson att stå i enskild ställning och att Eriksson stått i sådan
ställning, men Moberg har bestritt, att han visat oförstånd genom att

hålla samtalet nattetid och genom att låta Eriksson stå i enskild ställning
under detta. Moberg har förnekat, att han framställt frågor på sådant sätt
att Eriksson förlorat självbehärskningen och att han otillbörligt utsatt Eriksson
för uttröttning. Moberg har vidgått, att han frågat Eriksson om denne
icke visste vad första förband vore, men har förnekat att frågan framställts
i hånfull ton eller eljest under sådana omständigheter att han därigenom
gjort sig skyldig till oskickligt beteende. Härjämte har Moberg i huvudsak
uppgivit: Under resan hade han tillsagt Eriksson att avtorka bakrutan i
bussen. Eriksson hade ifrågasatt nödvändigheten därav men dock efterkommit
tillsägelsen. Sedan bussen passerat Södertälje, hade en personbil
under någon stund framförts efter bussen och Moberg hade för att låta bilen
passera beordrat Sandberg att minska bussens hastighet och Eriksson att
»vinka förbi» bilen. Eriksson hade då svarat: »Det är inte min skyldighet
att vinka förbi bilar.» Moberg hade genmält, att det vore Erikssons skyldighet
att utföra ordern. Under ordväxlingen hade bilen passerat. Strax efter
det bussen klockan omkring 2300 ankommit till Holmboda, hade Moberg
beordrat Eriksson att infinna sig på skyddsskolans expedition. Moberg, som
funnit Erikssons omförmälda beteende egendomligt och övervägde att göra
anmälan, hade velat undersöka om Eriksson kunde lämna någon rimlig
förklaring till sitt beteende och därjämte önskat få reda på Erikssons nummer
och fullständiga namn samt vilket förband han tillhörde. Moberg hade ansett
det vara mindre lämpligt att fråga Eriksson därom inför truppen och »för att
Eriksson skulle tänka på vad han sade» hade Moberg anmodat jämväl värnpliktiga
Wallin och Svensson att infinna sig på expeditionen. Därstädes hade
Eriksson på frågor uppgivit sitt nummer och sitt namn. Då Moberg därefter
frågat Eriksson om vilket förband han tillhörde, hade Eriksson icke svarat. Sedan
frågan upprepats och Eriksson alltjämt icke svarat, hade Moberg under
påpekande att Eriksson hade Stockholms stabskompanis emblem på axelklaffarna
frågat om han tillhörde detta kompani. Eriksson hade då svarat nekande
och efter ytterligare frågor hade han sagt sig icke veta vad förband
vore. För att få någon anknytning hade Moberg frågat Eriksson om denne
visste vad första förband vore, vilket han förklarat sig känna till. Moberg
hade yttrat: »Då vet ni åtminstone någon betydelse på förband», varefter
Moberg redogjort för vad som avsåges med ett militärt förband. Moberg
hade framställt sistnämnda fråga icke — såsom han under förundersökningen
av misstag uppgivit — med ironiskt tonfall utan med skeptiskt
tonfall. Därefter hade Moberg tillsport Eriksson om anledningen till att denne
ej åtlytt ordern att vinka förbi personbilen. Eriksson hade svarat, att
»vägen var tillräckligt bred ändå». På fråga hade Eriksson sagt sig ha ett
svagt minne av bestämmelsen om skyldighet för en bilförare att visa hänsyn i
trafiken. På ytterligare av Moberg framställda frågor rörande Erikssons erfarenhet
av bilkörning i dennes civila arbete hade Eriksson svarat svävande.
Anledningen till att Moberg framställt frågor i sistnämnda hänseende hade
varit att Moberg, som erhållit tillstånd av Lundgren att efter framkomsten
till Holmboda i en kronan tillhörig bil färdas till Uppsala, ämnat anlita

Eriksson såsom förare. Tillspord om han visste vad som menades med en
order hade Eriksson förklarat sig förstå innebörden därav samt tillagt att
order skulle åtlydas »om de var rimliga». Moberg hade ytterligare två gånger
frågat Eriksson om anledningen till att han icke åtlytt ordern att vinka förbi
bilen, och sista gången hade Eriksson svarat: »Om alla andra djävla bilar
kommer förbi kommer väl för hellskotta den här bilen förbi.» Att Moberg
upprepat berörda fråga hade berott därpå att han, som trott att Eriksson
glömt vad han under resan svarat på ordern, räknat med att Eriksson skulle
erinra sig svaret. Moberg hade framställt frågorna med låg, mild och faderlig
röst och Eriksson hade fått tid att tänka över svaren. Samtalet med
Eriksson hade pågått mellan 20 och 30 minuter. Moberg, som icke haft bestraffningsrätt
eller tillrättavisningsrätt över Eriksson, hade ägt kännedom
om att han icke var berättigad att hålla förhör med Eriksson angående
brott.

I förevarande del ha hörts Eriksson i egenskap av målsägande samt på
åklagarens begäran Wallin och Svensson. De hörda personerna ha i huvudsak
berättat följande.

Eriksson: Bussen hade ankommit till Holmboda den 26 augusti klockan
mellan 23 och 24. Då bussen stannat, hade Moberg sagt att han skulle ha
två man till sitt förfogande, varjämte han tillsagt Eriksson att medfölja
honom. Moberg och Eriksson samt två skyddstekniker hade därefter begivit
sig till expeditionen. Moberg hade satt sig vid ett bord samt tagit fram
papper och penna. Eriksson hade fått ställa sig i enskild ställning vid bordet.
Moberg hade först frågat varför Eriksson icke vinkat förbi bilen vilket
han givit order om, varvid Eriksson svarat att »vägbanan var så bred att
bilen kom förbi om han ville». Moberg hade vidare frågat om Eriksson innehade
körkort och hur lång sträcka han kort. Eriksson hade troligen i början
ställt sig i enskild ställning men då han sedan slappnat av hade Moberg
yttrat: »Stå i enskild ställning när du talar.» Eriksson hade då efterkommit
tillsägelsen och sedan stått i enskild ställning. Som Eriksson fått
en sten i ena skon hade han »ledat» på foten, varvid Moberg yttrat: »Har
ni svårt för att stå still?» Moberg hade vidare frågat Eriksson vilket förband
denne tillhörde. Eriksson hade icke lämnat något svar, enär han ej
förstått fragan. Då hade Moberg tillsport Eriksson om han ej visste vad
första förband vore. Detta hade varit ett »retligt yttrande». Eriksson hade
sagt sig känna till första förband och beskrivit ett sådant. Vid flera tillfällen
under förhöret hade Moberg »stuckit emellan» med frågan: »Varför
vinkade ni inte förbi bilen?», och Eriksson hade lämnat samma svar som
förut uppgivits, dock att han slutligen svarat: »Om de andra bilarna kan
komma förbi så kan väl han för hellskotta också komma förbi.» Anledningen
till att han använt uttrycket »hellskotta» hade varit att han icke kunnat
behärska sig när Moberg »ideligen frågade om saker och ting som han
frågat om förut» och »som inte hade med sammanhanget att göra». Under
förhöret hade Moberg fört anteckningar. Förhöret hade pågått »en halvtimme,
tre kvart eller någonting». När Eriksson efter förhöret återkommit

till bussen, hade i vart fall klockan varit omkring 2345 eller 2350. Ifrågavarande
dag hade Eriksson stigit upp troligen klockan 6 och icke sovit under
dagen. Under förhöret hade Eriksson varit trött och uppskakad. Moberg
hade förefallit att vara förargad på Eriksson.

Wallin: Vid framkomsten till Holmboda hade Moberg beordrat vittnet
och Svensson att infinna sig på skolexpeditionen. Där hade vittnet och
Svensson suttit på en säng under det att Moberg förhört Eriksson. Denne
hade under förhöret, som troligen pågått ungefär en halvtimme, stått i
enskild ställning »så mycket som man kunde göra under så lång tid». Moberg
hade — troligen sedan förhöret pågått en stund — tillsagt Eriksson att
stå i enskild ställning. Moberg hade till en början frågat Eriksson om dennes
namn och vilket förband han tillhörde. På sistnämnda fråga hade
Eriksson troligen svarat, att han tillhörde kasernkompaniet, och Moberg
hade då troligen sagt att detta icke var något förband. Moberg hade vidare
frågat Eriksson om han visste vad förband vore, varvid Eriksson svarat,
att han icke visste det. Då hade Moberg frågat om Eriksson visste vad ett
första förband vore, vilket Eriksson sagt sig veta. Vittnet tyckte sig knappast
kunna säga att Moberg lade in något särskilt tonfall när han framställde
sist omförmälda fråga. Några gånger under förhöret hade Moberg tillsport
Eriksson om anledningen till att denne icke lytt en order från Moberg
att vinka fram en bil som befunnit sig bakom bussen, och vittnet hade
nog fått den uppfattningen att frågan framställts på sådant sätt att det
verkat som om Moberg ville få Eriksson att tappa fattningen. Vid något av
dessa tillfällen hade Eriksson svarat att »när alla andra bilar kom förbi
så tyckte jag att den där djädra kraken också kunde komina förbi». Vittnet
hade fått det intrycket att Moberg så småningom under förhöret blivit
irriterad, till exempel vid Erikssons sistnämnda yttrande. Moberg hade fört
anteckningar under förhöret.

Svensson: Vid bussens ankomst till Holmboda klockan mellan 2300 och
2330 hade vittnet och Wallin beordrats till skolexpeditionen. Ingendera av
dem hade vetat vad saken gällde. Å expeditionen hade Moberg hållit förhör
med Eriksson under ungefär en halvtimme. Eriksson hade under förhöiet
stått i enskild ställning, men denna hade varit sådan som man rimligtvis
kunde åstadkomma under så lång tid. Då Eriksson vid ett tillfälle slappnat
av, hade Moberg tillsagt honom att stå i enskild ställning. Moberg hade
börjat med vissa inledande frågor för att fastställa Erikssons namn och
nummer och vilket förband han tillhörde. Eriksson hade till en början
verkat åtskilligt nervös, och då Moberg frågat om han visste vad som menades
med ett förband bade Eriksson svarat: »Nej, det vet jag inte.» Moberg
hade fortsatt med frågan: »Vet ni vad som menas med första förband?»
Eriksson hade svarat: »Ja, det vet jag, det är sådant som man lägger
på sår.» Vittnet ansåge att sistnämnda fråga varit ägnad att få Eriksson
att komma något ur balans. Om vittnet sjäiv hade varit i en liknande
situation och fält den frågan, hade vittnet givetvis uppfattat den som en
personlig pik och som någonting som icke hade något att skaffa med själva

förhöret. Moberg hade framställt frågorna i lugn och saklig ton men samtidigt
naturligtvis korthugget och militärt men icke genom att höja rösten
eller eljest verka på något vis otillbörligt barsk. Eriksson hade fått skälig
betänketid att svara. Moberg hade åtskilliga gånger frågat Eriksson varför
denne icke lytt order, och Eriksson hade svarat att »vi hade ingen skyldighet
att vinka förbi andra bilar». Vid ett tillfälle när Moberg återkommit
med samma fråga, hade Eriksson yttrat: »Det har jag svarat på förut», och
när Moberg senare ånyo framställde frågan hade Eriksson förlorat behärskningen
och sagt, att han tyckt att »när alla andra bilar kunde komma
förbi, så kunde väl den djävla kraken också komma förbi» eller något liknande.

Av utredningen framgår att, då bussen vid 23-tiden omförmälda dag
ankommit till Holmboda, Moberg beordrat Eriksson samt Wallin och
Svensson att infinna sig på skyddsskolans expedition samt därefter under
omkring en halvtimme i närvaro av Wallin och Svensson såsom vittnen hört
Eiiksson i anledning av att denne underlåtit efterkomma en av Moberg
meddelad order att giva tecken till omkörning åt en bakomvarande bil.
Rådhusrätten finner uppenbart att vad vid tillfället förekommit innefattat
ett förhör med Eriksson. Då Moberg såsom han själv medgivit icke varit
behörig att hålla förhör, har Moberg i denna del gjort sig skyldig till
tjänstefel.

Vidare är utrett att Eriksson vid förhörets början ställt sig i enskild
ställning och att, då han vid ett tillfälle slappnat av, Moberg tillsagt honom
att åter intaga enskild ställning samt att Eriksson därefter under återstoden
av förhöret stått i sådan ställning. Av Erikssons, Svenssons och Wallins
berättelser finner rådhusrätten framgå att Moberg genom att ofta
upprepa frågan rörande anledningen till att Eriksson icke efterkommit Mobergs
oider att vinka fram bilen fått Eriksson att förlora självbehärskningen.
Genom att hålla förhöret nattetid efter en för Eriksson tröttande resa
samt leda detsamma på angivet sätt har Moberg visat sådant oförstånd i
tjänsten att han blivit förfallen till ansvar för tjänstefel.

Enligt vad Moberg medgivit har han under förhöret, då Eriksson icke
kunde besvara frågan vilket förband han tillhörde, frågat Eriksson om
denne icke visste vad första förband vore. Det har icke visats att yttrandet
fällts i sådan ton och under sådana omständigheter att Eriksson haft anledning
uppfatta det som för honom personligen kränkande eller nedsättande.
Emellertid har yttrandet varit opåkallat och olämpligt och Moberg
har genom att yttra sig på angivet sätt visat oförstånd.

Moberg har bestritt skadeståndsskyldighet under påstående att psykiskt
lidande ej tillfogats Eriksson.

Det får antagas, att Eriksson lidit visst psykiskt obehag genom förhöret.
Det obehag han må ha utstått är emellertid icke av beskaffenhet att för
honom lagligen medföra rätt till ekonomisk gottgörelse.

Beträffande åtalet mot Bucht angåvos domskälen av rådhusrätten sålunda.

Bucht har vitsordat, att han hållit ifrågavarande förhör, men har förnekat,
att han låtit Eriksson stå i enskild ställning under förhöret. Bucht
har erkänt, att han fällt ett yttrande till Eriksson av innebörd, att Bucht
i Mobergs ställe skulle ha burat in Eriksson omedelbart. Bucht har sagt
sig icke kunna minnas om han yttrat, att Eriksson finge ingiva hur många
rapporter mot Moberg han ville »för de kommer i alla fall att hamna i papperskorgen»,
samt har tillagt att, om han fällt sistnämnda yttrande, han
avsett och även framhållit att anmälan skulle hamna i papperskorgen om
den ingåves i det ifrågavarande sammanhanget, vilket gällde förhör angående
av Eriksson begångna brott. Bucht har vidare andragit: Han tjänstgjorde
såsom chef för kasernkompaniet vid infanteriskjutskolan och vore
ständig förhörsledare vid skjulskolan. Mobergs anmälan mot Eriksson hade
avsett bland annat lydnadsbrott under en busstransport den 26 augusti 1953
mellan Jönköping och Holmboda. Innan förhöret började, hade Bucht tillsagt
Eriksson att ställa sig vid ett bord vid vilket Bucht satt. Sedan anmälningen
upplästs, hade Bucht anmodat Eriksson att berätta vad som hänt.
Då Eriksson börjat berätta vad som inträffat i Jönköping, hade Bucht avbrutit
honom och anmodat honom börja med vad som hänt på Söder tälj evägen.
Eriksson hade haft svårt att koncentrera sig, varför Bucht flera
gånger måst avbryta honom. När Eriksson erkänt att han gjort sig skyldig
till lydnadsbrott, hade Bucht yttrat att han i Mobergs ställe skulle ha burat
in Eriksson omedelbart. Detta yttrande hade han fällt icke såsom förhörsledare
utan i egenskap av kompanichef för Eriksson, enär Bucht varit ledsen
över att en värnpliktig som tillhörde Buchts kompani burit sig illa åt. På
Buchts fråga, huruvida Eriksson skulle handlat på sätt skett om Bucht givit
ordern, hade Eriksson svarat nekande. Eriksson hade frågat om han
hade rättighet att ingiva en anmälan mot Moberg med anledning av dennes
beteende i bussen. Härtill hade Bucht genmält: »Ni får lämna in 100 anmälningar
men inte i detta sammanhang.» Det vore möjligt att Bucht till
förtydligande av sitt yttrande sagt, att om det skedde i sammanhang med
förhöret komrne anmälningen att hamna i papperskorgen. Förhöret med
Eriksson hade pågått ungefär 20 minuter. Därunder hade Eriksson stått i
enskild ställning under tre till fyra minuter. Bucht hade troligen tillsagt Eriksson
att stå ordentligt, enär denne vid ett tillfälle stödde händerna mot bordet.
Från sin plats vid bordet hade Bucht icke kunnat se Erikssons fotvinkel.
Han hade icke tilltalat Eriksson i häftig ton. Sedan förhöret med Eriksson
avslutats hade Bucht låtit Eriksson sätta sig, varefter Bucht hållit förhör
med Moberg, Wallin, Svensson och Sandberg.

I målet ha hörts, Eriksson såsom målsägande samt på åklagarens begäran
såsom vittnen Sandberg och värnpliktige nr 1039-12-53 Andersson. De
hörda personerna ha uppgivit bland annat följande.

Eriksson: Han hade på kallelse infunnit sig hos Bucht å dennes expedition,
varest förutom Bucht uppehållit sig Moberg, Andersson och två
skyddstekniker. Sedan Bucht läst upp Mobergs anmälan, hade Eriksson begärt
att få tillkalla ett vittne, vilken begäran bifallits. Eriksson hade där -

efter hämtat Sandberg, vilket tagit en tid av omkring tio minuter. Eriksson
hade fått ställa sig framför Bucht och hade intagit enskild ställning.
Huruvida Eriksson självmant intagit sådan ställning eller blivit tillsagd
av Bucht att göra detta kunde Eriksson icke erinra sig. Sedan Mobergs anmälan
ånyo upplästs, hade förhöret med Eriksson börjat. Eriksson hade
stått i enskild ställning under förhöret men hade för sig att han efter en
stund slappnat av och att Bucht påmint honom om den enskilda ställningen.
Eriksson kunde icke erinra sig huru länge förhöret pågått. Han
hade icke blivit särskilt trött, men det hade varit krävande att stå stilla så
länge som skett. Han hade icke stött med händerna på bordet. »Mellan
början och hälften av förhöret» hade Bucht yttrat, att om han varit i
Mobergs ställe skulle han ha burat in Eriksson. Bucht hade därvid höjt
rösten en aning. I mitten eller i slutet av förhöret hade Eriksson frågat
Bucht, om Eriksson icke kunde skicka in en rapport på Moberg. Bucht hade
svarat, att Eriksson kunde skicka in hur inånga anmälningar som helst,
de komme ändå att hamna i papperskorgen. Eriksson kunde icke påminna
sig att Bucht sagt något om att en sådan anmälan icke hörde till det ärende
förhöret avsåg utan finge tagas upp i annat sammanhang. Vad Eriksson
yttrat i samband med att han framställde frågan om en anmälan mot Moberg
kunde han icke erinra sig, dock hade han troligen yttrat att han ansett
sig illa behandlad av Moberg emedan han måst sitta på motorhuven i bussen,
varvid Bucht sagt att »det har inte med saken att göra». Eriksson hade
icke haft för avsikt att vid förhörstillfället ingiva en anmälan mot Moberg
utan han hade ämnat vid ett senare tillfälle ingiva en sådan anmälan, och
Eriksson hade uttryckt sig på sådant sätt att Bucht måste ha insett detta.

I en till militieombudsmannen ingiven anmälan har Eriksson uppgivit
att han efter förhöret frågat Bucht om Eriksson kunde anmäla Moberg. Inför
rätten tillspord härom har Eriksson förklarat att denna uppgift väl
vore den rätta.

Andersson: Vittnet hade varit närvarande vid förhöret såsom förhörsvittne
och protokollförare. Enligt vittnets uppskattning hade förhöret med
Eriksson pågått ungefär en timme, dock att under denna tid förhöret avbrutits
under cirka en kvart medan Eriksson hämtade Sandberg. Eriksson
hade under förhöret stått i enskild ställning. Vittnet hade gjort den reflexionen
att Eriksson måste ha blivit trött av att stå så länge. Vittnet trodde
att Bucht en gång under förhöret sagt till Eriksson att stå i enskild ställning,
och vittnet hade för sig att det skett i samband med att Eriksson »rättade
benet till vänster litet», men vittnet »kunde inte säga precis säkert».
Ungefär vid mitten av förhöret hade Bucht sagt att, om han varit i Mobergs
ställe, han skulle ha burat in Eriksson omedelbart. Bucht hade kanske varit
litet upphetsad när han fällde detta yttrande. Eriksson hade frågat Bucht
om Eriksson fick skriva en anmälan mot Moberg. Därvid hade Bucht svarat
ungefär att om Eriksson skickade in hur många anmälningar som helst
så skulle de ändå hamna i papperskorgen. Vittnet hade för sig att Bucht i
samband därmed sagt, att »det har inte med den här saken att göra» eller

något sådant. Förhöret med Eriksson hade då varit slut. Av Erikssons fråga
hade vittnet icke fått den uppfattningen att det varit Erikssons avsikt att
under förhöret göra en anmälan mot Moberg. Buchts svar hade givit intryck
av att även en anmälan som inkonnne vid ett senare tillfälle skulle
komma att hamna i papperskorgen, ehuru vittnet för sin del med sin kännedom
om Bucht icke trodde att så skulle ske.

Sandberg: Förhöret med Eriksson hade pågått minst en timme. Under
förhöret hade Eriksson stått, men vittnet mindes icke om Eriksson stått i
enskild ställning eller ej. I början av förhöret hade Bucht yttrat att, om han
varit i Mobergs ställe, han skulle satt Eriksson i buren. Yttrandet hade fällts
med litet högre röst och i hårdare ton än tidigare yttranden. Eriksson hade
frågat Bucht om han fick skriva en anmälan mot Moberg. Då hade Bucht
svarat att Eriksson skulle få skriva hur många anmälningar han ville, »för
de skulle i alla fall hamna i papperskorgen». Vittnet hade fattat Buchts
sistnämnda yttrande så att det icke skulle vara lönt för Eriksson att skriva
någon rapport, »för det skulle i alla fall inte bli någonting». Eriksson hade
nämnt att hans anmälan skulle avse att Moberg upptagit ett säte i bussen,
men Eriksson hade blivit avbruten av Bucht som sagt att del tillhörde en
annan sak. Under förhöret hade Bucht brusat upp ibland onödigt mycket.

Genom vad Eriksson och Andersson uppgivit finner rådhusrätten ådagalagt
att Eriksson stått i enskild ställning under förhöret, och av Anderssons
och Sandbergs vittnesmål framgår att förhöret pågått åtminstone inemot en
timme. Genom Buchts av utredningens styrkta erkännande är visat att han
i anledning av Mobergs anmälan mot Eriksson till denne yttrat, att han i
Mobergs ställe skulle ha burat in Eriksson omedelbart. Av Erikssons, Anderssons
och Sandbergs uppgifter framgår att yttrandet fällts med höjd
röst. Buchts invändning att han fällt detta yttrande såsom kompanichef för
Eriksson och icke i egenskap av förhörsledare finner rådhusrätten icke förtjäna
avseende. Vidare är genom vad Eriksson samt Andersson och Sandberg
uppgivit styrkt att Bucht under förhöret såsom svar på en av Eriksson
framställd fråga om denne finge ingiva anmälan mot Moberg yttrat att
Eriksson finge ingiva hur många rapporter han ville, »för de kommer i alla
fall att hamna i papperskorgen». Av sistnämnda yttrande har icke framgått
att det -— enligt vad Erikssons, Anderssons och Sandbergs uppgifter giva
vid handen — gällde allenast om åsyftade anmälan ingåves under förhöret,
och Eriksson måste uppenbarligen ha bibringats den uppfattningen att det
vore meningslöst för honom att över huvud ingiva en anmälan mot Moberg.
Rådhusrätten finner att Bucht såväl genom att låta Eriksson under förhöret
stå i enskild ställning som genom att fälla ovan angivna yttranden visat
sådant oförstånd i tjänsten att han ådragit sig ansvar för tjänstefel. Bucht
har i sådan grad åsidosatt vad som ålegat honom i egenskap av förhörsledare
att han icke kan undgå arrest.

Bucht har bestritt skadeståndsskyldighet under påstående att psykiskt lidande
ej tillfogats Eriksson.

Det får antagas, att Eriksson lidit visst psykiskt obehag genom förhöret.

Det obehag han må ha utstått är emellertid icke av beskaffenhet att för
honom lagligen medföra rätt till ekonomisk gottgörelse.

Envar av Moberg och Bucht fullföljde talan mot rådhusrättens angående
honom meddelade dom. Därvid yrkade Moberg frikännande eller i vart fall
straffnedsättning och Bucht frikännande eller i vart fall straffets bestämmande
till disciplinbot.

Svea hovrätt avgjorde målet den 28 oktober 1954 och dömde därvid, med
ändring i vissa hänseenden av rådhusrättens domar, Moberg jämlikt 25 kap.
4 § strafflagen för tjänstefel till disciplinbot för åtta dagar med nio kronor
35 öre för dag och Bucht jämlikt av rådhusrätten åberopade lagrum till
disciplinbot, likaledes för åtta dagar, med fyra kronor 45 öre för dag.

I hovrättens dom angående Moberg angåvos domskälen sålunda.

Åtalspunkt 1

Såsom rådhusrätten funnit får i målet anses styrkt, att Moberg i samband
med att han för andra gången förvägrade Eriksson att sitta på det för Moberg
i dennes egenskap av transportchef reserverade sätet i bussen, yttrat
att Moberg ville sitta bekvämt och därvid lagt upp ena benet på sätet. För
att kunna rätt fullgöra sina åligganden såsom transportchef har Moberg
uppenbarligen varit beroende av att kunna disponera över det ifrågavarande
sätet, bland annat för vinnande av bekväm sittställning. På grund härav
och med hänsyn till omständigheterna i övrigt — särskilt de, att Moberg tidigare
under färden tillsagt Eriksson att han icke finge taga plats på sätet,
och att annan lämplig sittplats stod till Erikssons förfogande — kan Moberg
icke anses ha genom sitt berörda yttrande och vad i samband därmed förekommit
brustit i tillbörlig hänsyn mot Eriksson eller eljest åsidosatt vad
han såsom chef haft att iakttaga i sitt uppträdande mot denne. Hovrätten
finner förty Moberg icke kunna fällas till ansvar i denna del av målet.

Åtalspunkt 2

Med hänsyn till omständigheterna kan det icke anses ha varit opåkallat,
att Moberg omedelbart efter resans slut trots den sena timmen kallat Eriksson
till sig för att genom förhör med denne övertyga sig om dennes identitet.
Det kan ej heller anses otillbörligt att Eriksson därvid uppmanats lämna en
kort förklaring till att han vägrat lyda Mobergs order. Moberg har emellertid
vid förhöret gått utöver vad omständigheterna sålunda tillåtit och förhöret
har därigenom blivit att jämställa med sådant förhör som är förbehållet
bestraffningsberättigad befälhavare. Moberg har således i detta hänseende
gjort sig skyldig till oförstånd i tjänsten.

Däremot anser hovrätten varken Mobergs fråga, om Eriksson icke visste
vad första förband vore, eller någon annan av rådhusrätten åberopad, med
förhöret förknippad särskild omständighet vara av beskaffenhet att skäli -

gen böra för Moberg — som enligt det föregående funnits skyldig till tjänstefel
för det han hållit ifrågavarande förhör — medföra ytterligare ansvar för
tjänstefel.

I domen angående Bucht upptog hovrätten följande domskäl.

Enligt Erikssons och vittnet Anderssons uppgifter har Eriksson under
förhöret intagit enskild ställning. Eriksson har emellertid icke kunnat erinra
sig huruvida detta berott på tillsägelse av Bucht, och Eriksson har ej heller
kunnat bestämt påstå att Bucht vid ett tillfälle under förhöret påmint
honom om den enskilda ställningen. Bucht har uppgivit, att han innan förhöret
började tillsagt Eriksson att ställa sig vid ett bord vid vilket Bucht
satt, att Bucht troligen vid ett tillfälle, då Eriksson stödde armarna mot bordet,
tillsagts denne att stå ordentligt, samt att Eriksson stått i enskild ställning
under tre till fyra minuter.

Av Anderssons och Sandbergs vittnesmål får anses framgå, att förhöret
pågått ungefär en timme, dock med avbrott av omkring en kvart, medan
Eriksson hämtade Sandberg. Eriksson har förklarat, att han icke blivit särskilt
trött under förhöret ehuru det varit krävande att stå stilla så länge.

Med hänsyn till vad sålunda upptagits finner hovrätten i denna del Bucht
icke vara förvunnen till sådant förhållande som kan för honom medföra
ansvar för tjänstefel.

Vad angår Buchts påtalade yttranden vid förhöret kan det icke anses
strida mot Buchts plikter som förhörsledare att framhålla, att Erikssons
lydnadsbrott kunnat medföra att Eriksson omedelbart tagits i förvarsarrest.
Bucht får vidare anses ha haft giltiga skäl att avvisa Erikssons fråga, om
denne finge anmäla Moberg för olämpligt uppträdande i bussen, såsom
förhöret ovidkommande och även eljest olämplig. Bucht har emellertid i
båda dessa hänseenden bort uttrycka sig så att förtroendet till hans oväld
som förhörsledare icke därigenom rubbades eller annat missförstånd uppstod.
Ifrågavarande yttranden äro ur denna synpunkt så olämpliga, att Bucht
genom dem visat oförstånd av beskaffenhet att Bucht icke kan undgå ansvar
för tjänstefel. Vad Bucht sålunda förbrutit kan med hänsyn till omständigheterna
icke anses förskylla svårare straff än disciplinbot.

Militieombudsmannen fann sig — med hänsyn till vad i den för honom
gällande instruktionen föreskrives därom att i mål, som blivit vid underrätt
anhängiggjort, åtal bör fullföljas till högsta domstolen allenast när
synnerliga skäl därtill äro — icke böra fullfölja talan mot hovrättens ifrågavarande
domar.

Moberg fullföljde talan mot den angående honom meddelade domen, varemot
domen angående Bucht vann laga kraft.

I sin revisionsinlaga yrkade Moberg att han måtte helt frikännas från ansvar
samt anförde till stöd härför: Hovrätten hade icke tillräckligt beaktat
Mobergs syften med det s. k. förhöret, vilket Moberg för övrigt hellre ville

4—547730. Mililieombudsmunnens ämbctsberättelse

rubricera som ett samtal i vittnens närvaro. I målet vore nämligen upplyst
att Moberg erhållit löfte att omedelbart efter framkomsten till truppens förläggningsort
få disponera en av bilförarna för sin egen vidaretransport till
Uppsala. Givet vore att Moberg därvidlag haft att välja mellan den ordinarie
föraren och reservföraren Eriksson, vilken i avsevärt mindre utsträckning
än den ordinarie föraren anlitats för själva busstransporten. Moberg, som
vore en erfaren motorofficer, hade haft särskild anledning att under samtalet
efterforska huruvida Eriksson kunde anses ha blivit placerad på rätt
plats, då han tagits i anspråk såsom bilförare, delta mot bakgrunden av vad
som passerat vid transportens anträdande och därefter. I betraktande av
vad sålunda framhållits hade Moberg svårt att inse att hans handlingssätt
kunde vara kriminaliserat enligt svensk lag. Men även om vad i förevarande
hänseende lades Moberg till last i och för sig vore kriminaliserat, måste
emellertid enligt Mobergs mening hans fel rubriceras såsom ringa. Såvitt
Moberg kunde finna gåve åtalsinstruktionen vid handen, att militieombudsmannen
funnit varje speciell åtalspunkt vara i och för sig bagatellartad och
att det vore endast mängden av åtalspunkter som föranlett åtalet. När nu
hovrätten med undantag endast för den enstaka åtalspunkt varom nu vore
fråga frikänt Moberg från ansvar, syntes det vara obilligt att låta vad som
här till äventyrs kunde ligga Moberg till last föranleda straffansvar. ■— I
revisionsinlagan anförde Moberg såsom skäl för meddelande av prövningstillstånd
att det kunde finnas särskild anledning att på ett auktoritativt sätt
fastställdes att hans nu ifrågavarande förfarande icke vore att anse såsom
ett militärförhör; sådant förhör vore ju obestridligt förbehållet bestraffningsberättigad
befattningshavare eller den han i allmänhet eller för visst fall
därtill förordnade. I

I genmäle till högsta domstolen å Mobergs revisionsinlaga anförde militieombudsmannen
—• med bestridande av Mobergs yrkande att bliva frikänd
från ansvar — bland annat följande.

Vad Moberg i revisionsinlagan i första hand åberopat såsom grund för
sitt yrkande att bliva frikänd från ansvar måste uppenbarligen innebära,
att han numera vill göra gällande att den väsentliga anledningen till att han
på sätt som skett tagit Eriksson i förhör varit att han velat därigenom få
utrönt huruvida Eriksson hade erforderliga kvalifikationer för att anlitas
som bilförare. Ett sådant påstående vinner på intet sätt stöd av utredningen
i målet, av vilken tvärtom oförtydbart framgår att förhöret anställdes i avsikt
att få Eriksson att vidgå det lydnadsbrott som av Moberg därefter anmäldes
för beivrande. I detta sammanhang kan anmärkas att, såvitt framgår
av protokollen över de förhör som höllos med Moberg under förundersökningen
i målet, denne icke på något sätt då antydde att anledningen till
förhöret skulle ha varit den nu uppgivna. Icke heller då Moberg hördes inför
rådhusrätten har han uppgivit att förhöret skulle ha föranletts av önskan
att inhämta närmare upplysningar rörande Erikssons kompetens såsom
bilförare. Moberg uppgav då i förevarande hänseende icke annat än att

anledningen till att han till Eriksson även ställde frågor rörande dennes erfarenhet
av bilkörning varit att Moberg ämnat anlita Eriksson såsom bilförare
vid den fortsatta resan till Uppsala. Såvitt framgår av hovrättens akt
i målet har Moberg icke heller inför hovrätten gjort gällande någon sådan
grund för straffrihet som nu framförts i revisionsinlagan.

Moberg har vidare i revisionsinlagan givit uttryck åt det antagandet att
militieombudsmannen skulle ha funnit varje speciell åtalspunkt vara i och
för sig bagatellartad. I fråga om de förfaranden av Moberg, som i underrätternas
domar behandlats under åtalspunkt 2, har hans nämnda antagande
intet fog för sig. Tvärtom håller jag bestämt före att, såsom rådhusrätten
funnit, Moberg förskyllt ansvar icke endast för det han utan att vara därtill
behörig hållit det ifrågavarande förhöret med Eriksson utan även i de hänseenden
i övrigt som angivits under nyssnämnda åtalspunkt i rådhusrättens
dom, och jag anser mig böra i detta sammanhang meddela att jag avstått
från att även för min del fullfölja talan mot hovrättens dom endast med
hänsyn till den i instruktionen för militieombudsmannen upptagna föreskriften
att i mål, som blivit vid underrätt anhängiggjort, åtal bör fullföljas
hos högsta domstolen allenast när synnerliga skäl därtill äro.

Såsom skäl för sitt yrkande om prövningstillstånd har Moberg anfört att
särskild anledning kunde finnas att på ett auktoritativt sätt få fastställt att
hans nu ifrågavarande förfarande icke vore att anse som ett militärförhör.
Hovrätten har i denna del av domen till en början uttalat, att det med hänsyn
till omständigheterna icke kunde anses opåkallat att Moberg genom förhör
med Eriksson övertygat sig om dennes identitet och att det icke heller
kunde anses otillbörligt att Eriksson därvid uppmanats lämna en kort förklaring
till att han vägrat lyda Mobergs order. Hovrätten uttalar vidare, att
Moberg emellertid vid förhöret gått utöver vad omständigheterna sålunda
tillåtit och att förhöret därigenom blivit att jämställa med sådant förhör
som är förbehållet bestraffningsberättigad chef. Det vill synas som om Moberg
av denna hovrättens formulering drager den slutsatsen att det varit
tillåtet för honom att hålla förhör i saken, under förutsättning dock att vid
förhöret icke upptoges utredning av sådan omfattning att förhöret bleve att
jämställa med bestraffningsberättigad chef förbehållet förhör. En sådan
uppfattning är ingalunda förenlig med gällande lagbestämmelser, och det
torde väl knappast böra antagas att hovrätten avsett att domskälen skulle
givas en dylik tydning. Enligt min mening synes emellertid hovrättens utformning
av domskälen kunna i viss mån vara ägnad att leda till en sådan
misstolkning, särskilt i betraktande av att hovrätten förklarat att Moberg
haft rätt att inom viss angiven gräns anställa »förhör» med Eriksson och,
vid fastställandet av att denna gräns överskridits, hänvisat till att det av
Moberg hållna förhöret varit att jämställa med sådant förhör som blivit
förbehållet bestraffningsberättigad chef. Då det icke torde kunna anses uteslutet
att även i andra fall än det föreliggande domen kan giva anledning
till samma eller liknande missuppfattning om innebörden av hithörande
lagbestämmelser synes - för den händelse prövningstillstånd meddelas Mo -

berg — jämväl frågan om domskälens avfaitning i nu angivna del böra upptagas
till övervägande. Med hänsyn härtill anser jag mig böra i detta sammanhang
jämväl något beröra innebörden av de nu åsyftade lagbestämmelserna.

Såsom i åtalsinstruktionen framhållits har ordningen för anmälan och
hållande av förhör rörande brott av beskaffenhet att fråga om ansvar därför
skall handläggas såsom militärt mål närmare reglerats i militära rättegångslagen
och vissa därtill anknytande föreskrifter i tjänstereglementet
för krigsmakten. Sålunda stadgas i nämnda tjänstereglemente mom. 421,
att chef är skyldig att ingripa då underlydande åsidosätter sin tjänsteplikt
eller förgår sig mot allmän ordning. Den som ingriper skall därvid efter befogenhet
meddela sådana föreskrifter eller vidtaga sådana åtgärder, som påkallas
av förseelsen. Anser han förseelsen fordra tillrättavisning eller bestraffning
och äger han icke själv förordna därom, skall han ofördröjligen
skriftligen eller muntligen anmäla förhållandet till den chef, som närmast
äger tillrättavisningsrätt över den felande. Anser denne förseelsen icke kunna
sonas med tillrättavisning och äger han icke själv bestraffningsrätt, skall
han föra anmälan vidare till den, som äger sådan rätt. Rörande förfarandet
då anmälan om brott av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas
som militärt mål inkommit till bestraffningsberättigad befattningshavare
föreskrives i 22 § tredje stycket nämnda lag att, om målet icke hänskjutes
till åklagare och förundersökning angående brottet ej ändock inletts
av civil myndighet, utredning om brottet skall ske vid militärförhör;
finnes tillrättavisning vara tillfyllest, gäller vad i 67 § stadgas. Enligt 24 §
skall militärförhör hållas av den bestraffningsberättigade befattningshavaren
eller den han i allmänhet eller för visst fall förordnat. I 67 § stadgas
vidare att, innan någon meddelar tillrättavisning, han skall vid förhör med
den felande lämna denne tillfälle att förklara sig.

I § 1 av den i samband med militära rättegångslagens ikraftträdande upphävda
militära bestraffningsförordningen föreskrevs att, då anmälan om
brott skett hos kompanichef eller motsvarande befälhavare, denne borde
därest så funnes påkallat inhämta de upplysningar rörande brottet och den
angivnes person, som av honom kunde införskaffas, och därom avgiva skriftlig
rapport till den bestraffningsberättigade befälhavaren. I betänkandet angående
revision av det militära rättegångsväsendet (SOU 1946: 91 s. 64)
framhölls att nämnda föreskrift i militära bestraffningsförordningen i stor
utsträckning tillämpats så att kompanichefer och motsvarande befälhavare
hölle s. k. förberedande förhör (kompaniförhör), syftande till att redan i
detta skede åstadkomma såvitt möjligt fullständig utredning i målen. Det
framhölls vidare att detta haft till följd att förhören inför den högre befattningshavare
som fått sig anförtrodd uppgiften såsom förhörsledare, s. k.
majorsförhör, ofta kommit att inskränkas till upptagande av förklaringar
av den angivne och andra i målet hörda personer att de vidhölle sina vid
det förberedande förhöret lämnade uppgifter. I betänkandet anfördes vidare
(s. 74), att denna metod alltemellanåt haft till följd att vid det förberedan -

de förhöret förelupna missförstånd och andra felaktigheter i protokollet
icke uppmärksammats och tillrättalagts vid det senare förhöret. Förhörets
uppdelande i ett förberedande och ett slutligt förhör överensstämde även
eljest föga med rationella förhörsmetoder. Kompanichefens eller motsvarande
befälhavares befattning med utredningen borde därför inskränkas
till att han efter mottagandet av angivelsen i en skriftlig rapport sammanfattade
de upplysningar i saken, som utan anställande av förhör vore för
honom tillgängliga. I den proposition, varigenom förslag till militär rättegångslag
förelädes riksdagen, anfördes att i remissyttranden över betänkandet
ingen erinran framställts mot det i betänkandet framförda förslaget
att slopa det s. k. kompaniförhöret. Departementschefen uttalade att den
dåvarande dualismen mellan det s. k. kompaniförhöret och det s. k. majorsförhöret
borde upphöra (prop. nr 216/1948 s. 132 och 133).

Av det nu anförda torde framgå att det enligt gällande bestämmelser icke
är tillåtet för militär befattningshavare att vid sidan av föreskrifterna i 24
och 67 §§ militära rättegångslagen hålla förhör för utredning angående brott
av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas såsom militärt
mål. En annan sak är att militär chef i samband med att han ingriper för
att rätta förment fel eller försummelse av en underställd äger avfordra denne
upplysningar som erfordras för bedömande av huruvida det överhuvudtaget
kan finnas fog för att genom en anmälan föra saken vidare och vad i
sådan händelse bör läggas den felande till last såsom straffvärt. Det kan
sålunda, om t. ex. under en marsch i plutonsförband en värnpliktig »sackar
efter», givetvis icke vara plutonchefen betaget att hos den värnpliktige förhöra
sig rörande anledningen därtill. Därvid kan måhända bliva utrönt att
den värnpliktige på grund av hastigt påkommen sjukdom är ur stånd att
följa förbandet, och någon anmälan mot den värnpliktige kommer då icke
i fråga. Likaså är det givetvis tillåtet för en regementsdagunderofficer, som
under inspektion av kasernvakt upptäcker att en post lämnat det honom
anvisade poststället, att — innan han bestämmer sig för att göra anmälan
i saken — förhöra sig hos posten rörande anledningen till att poststället
lämnats. Emellertid är det tydligt, att den rätt att inhämta upplysningar
som sålunda enligt sakens natur föreligger är begränsad till de situationer
där så är påkallat för ett riktigt bedömande av om anmälan bör ske och vad
denna bör avse. Därest i nu åsyftade fall rätt medgåves för chef att utöver
vad nu angivits avfordra den underställde en redogörelse rörande omständigheterna
kring förseelsen, avsedd att upptagas i en tilltänkt anmälan,
skulle detta innebära att på en omväg återinfördes en ordning med förberedande
förhör, som enligt klara uttalanden i samband med tillkomsten av
militära rättegångslagen skulle anses utmönstrad genom de nya bestämmelserna.

Av utredningen i målet framgår att Moberg i det hänseende varom nu är
fråga gått vida utöver vad som enligt det ovan sagda är tillåtet.

Målet angående Moberg är beroende på högsta domstolens prövning.

4. Åtal mot löjtnant för missfirmelse mot en korpral

I en den 26 februari 1954 till militieombudsmannen inkommen skrift anförde
korpralen vid Göta pansarlivgarde nr 350613-623 J. 1. Andersson:
Han var under tiden den 27 januari—den 24 februari 1954 kommenderad
till särskild vinterutbildning med pansartruppernas och pansarinfanteriets
sammandragna instruktörsskolor i Vännäs. Sedan den 2 februari 1954
var förutom instruktörsskolorna jämväl en plutonchef sskola ur Södra skånska
infanteriregementet förlagd i Vännäs. Den 23 februari omkring klockan
2000 stod Andersson, enär den ordinarie toaletten var avstängd, i begrepp
att kasta vatten utanför förläggningsbaracken. Innan han hunnit uträtta
detta, kom löjtnanten vid nyssnämnda regemente A. Wingårdh fram till
Andersson och frågade om anledningen till dennes förfaringssätt. Då Andersson
på ett enligt hans mening fullt korrekt sätt upplyste Wingårdh
därom, kallade denne, sedan han först påtalat att ett dylikt förfarande ej
var nyttigt för virket i baracken, Andersson för »djäkla svin» och slog med
handflatan till Andersson över munnen. Korpralen vid Göta pansarlivgarde
nr 56-8-53 Näslund och korpralen vid Södra skånska infanteriregementet nr
1098-9-51 Adlerborn voro vittnen till det inträffade.

Sedan landsfiskalen i Enköpings distrikt och stadsfiskalen i Ystad anmodats
verkställa utredning angående de närmare omständigheterna vid det
i skriften omförmälda tillfället, verkställdes genom dessas försorg förundersökning,
innefattande förhör med — förutom Andersson och Wingårdh —
Näslund, Adlerborn och löjtnanten C. G. Nordström, vilka därvid uppgåvo
bland annat följande.

Andersson: Han var förlagd i instruktörsskolans barack. Hans avsikt

var icke att kasta vatten på baracken. Det fanns en utomhustoalett 50—
100 meter från baracken, men han tyckte det var besvärligt att gå dit. Just
som han kom till barackens ena långsida fick han se två män — av vilka
den ene, enligt vad Andersson senare erfor, var Wingårdh — komma gående
på en väg några tiotal meter från baracken. Männen gingo först förbi
den plats, där Andersson befann sig. Wingårdh skilde sig sedan från den
andre mannen, som gick in i en av plutonchefsskolan disponerad barack,
medan Wingårdh gick i riktning mot Andersson. Wingårdh ropade på avstånd
en fråga till Andersson vad denne höll på med. Andersson svarade
att han avsåg att kasta vatten. Wingårdh frågade då om Andersson tyckte
det var lämpligt att uträtta naturbehov på denna plats, vilken fråga Andersson
icke besvarade. Wingårdh berättade därefter att de värnpliktiga på en
förläggningsplats i Dalarna på vintern 1940 burit sig lika svinaktigt åt och
att man kort därefter måst riva baracken vars virke förstörts. Under samtalet
kom Andersson att stå på reglementsenligt avstånd från Wingårdh.
Därefter fällde Wingårdh till Andersson yttrandet att denne vore ett »djäkla
svin» och omedelbart därefter slog han med ena flata handen till Andersson
på munnen, av vilket slag uppkom ringa ömhet. Wingårdh uppmanade där -

efter Andersson att begiva sig till sin barack. Innan de skildes åt, anhöll Andersson
att få veta Wingårdhs namn. Detta föranledde intet annat svar av
Wingårdh än att denne ånyo anmodade Andersson att gå till sin barack. Just
då kom Anderssons kamrat Näslund ut på trappan till baracken. Andersson
gick då fram till Näslund, under det Wingårdh gick till den av plutonchefsskolan
disponerade baracken. Sedan Andersson för Näslund omtalat vad
som förekommit gick Näslund, som vid tillfället tjänstgjorde som vakt, efter
sitt vapen, varefter de gjorde sällskap till plutonchefsskolans barack. Utanför
denna sammanträffade de med en person, som de uppmanade att säga
till Wingårdh att komma ut så att de finge tala med honom. Kort därefter
kom Wingårdh ut. När Näslund frågade efter Wingårdhs namn svarade
denne, att han var dagofficer. Wingårdh uppgav däremot icke sitt namn
utan började i stället förhöra Näslund om var denne hade sitt poslställe,
vilken patrullväg han hade och om anledningen till att Näslund bar permissionsmundering.
Sedan Näslund besvarat dessa frågor begärde han åler att
få veta Wingårdhs namn. Denne frågade då om det icke var tillräckligt att
han uppgivit att han var dagofficer. Då Näslund vidhöll sin begäran att få
veta Wingårdhs namn, uppgav Wingårdh detta. När de därefter skildes åt,
uppgav Wingårdh att han skulle låta höra av sig. Adlerborn uppehöll sig
hela tiden i närheten och måste ha hört hela samtalet. Andersson ansåge
att Wingårdh uppträtt i högsta grad olämpligt.

Wingårdh: Han deltog under tiden den 19 februari—den 13 mars 1954
tillsammans med plutonchefsskolan ur Södra skånska infanteriregementet
i särskild utbildning i Vännäs. Inom lägerområdet funnos två baracker, av
vilka den ena disponerades av plutonchefsskolan och den andra av instruktörsskolan
som var sammandragen ur olika förband tillhörande pansarinfanteriet
och pansartrupperna. Barackerna voro belägna på ett avstånd av
25—30 meter från varandra med ingång på ena kortsidan, över ingången fanns
belysningsanordning. I utrymmet mellan barackerna lågo trä- och vedstaplar.
Den 23 februari 1954 tjänstgjorde Wingårdh som dagofficer med uppgift
att tillse ordningen i matsal och förläggning. När Wingårdh nämnda dag
i denna sin egenskap var närvarande vid middagsmålet, lade Wingårdh
genast märke till att vissa av eleverna ur instruktörsskolan voro mycket
ovårdade, smutsiga och långhåriga. Då en del av dessa elever dessutom hade
päls, mössa eller annat ytterplagg på sig under måltiden, ingrep Wingårdh
och rättade till detta förhållande. Wingårdhs order därom åtlyddes endast
långsamt, och i en del fall måste ordern upprepas. När Wingårdh sedan
gick omkring i matsalen hörde han någon yttra »djävla skåning» och »det
skall han inte ha gjort för intet». Då Wingårdh vid 20-tiden samma dag
tillsammans med Nordström begav sig till förläggningen för ordergivning
och kontroll av sjukskrivna, passerade han instruktörsskolans barack. Just
då han passerade ingången till denna, öppnades dörren och en halvklädd
person med påtagligt vacklande gång blev synlig i dörröppningen. Denne
gick utför trappan och runt barackhörnet samt försvann i mörkret mellan
de båda barackerna. Wingårdh, som förmodade att en muckfest pågick i

baracken med anledning av att det var sista dagen instruktörsskolan var
kvar i Vännäs, beslutade sig för att närmare undersöka personens förehavanden.
Nordström avlägsnade sig däremot och gick in i den andra baracken.
Därefter syntes ingen annan till än posten Adlerborn, som stod omkring
30 meter från Wingårdh under lampan vid ingången till den av plutonchefsskolan
disponerade baracken. Adlerborn var delvis skymd av en lastbil. Wingårdh
begav sig in i mörkret mellan barackerna och stannade vid en vedstapel,
som var ungefär en meter hög och två meter lång. På grund avmörkret
kunde Wingårdh icke upptäcka någon och skulle just vända, då
han på omkring två meters avstånd hörde ett ljud; det lät som en hostning
eller dylikt. Wingårdh upptäckte då en person, som stod invid barackväggen.
Wingårdh frågade, vad personen hade för sig, och denne svarade
att han höll på att kasta vatten. Wingårdh beslöt sig då för att tala personen
till rätta och sade i normal samtalston: »Ni är inte den ende som
gör så här. En gång gör ingenting, men när det göres hundratals gånger
kan det gå som det gick för ett förband som låg i Dalarna och bar sig åt
på samma sätt. När våren kom, blev man tvungen att riva baracken på grund
av stanken. Gör inte om det här svineriet. In med er i baracken.» Wingårdh
vände därefter och gick ut på vägen. Då personen icke följde efter, stannade
Wingårdh kvar och såg in i mörkret, dock utan att se någon. Efter en
stund kom personen fram och gick upp på trappan. Därvid tilläde Wingårdh:
»Gör inte om detta förbaskade svineri.» Personen sade under samtalets gång
ingenting, och de voro aldrig närmare varandra än en och en halv meter.
Wingårdh förnekade, att han slagit personen på munnen med ena flata
handen. Ej heller hade han fällt yttrandet »djäkla svin». Wingårdh frågade
icke efter personens namn och visste därför icke då vem denne var och kunde
på grund av mörkret icke se hur personen såg ut. Wingårdh ansåg att
saken med det inträffade var utagerad och gick in i plutonchefsskolans
barack för att visitera förläggningen. När den andre personen gick uppför
trappan till sin barack såg Wingårdh, att han påtagligt vacklade, och det
såg ut som om han förtärt sprit. Wingårdh var dock aldrig så nära personen,
att han kunde känna någon spritlukt från dennes andedräkt. Huruvida
någon muckfest försiggått i baracken, undersökte icke Wingårdh. Medan
Wingårdh befann sig i plutonchefsskolans barack, rusade en permissionsklädd
korpral med en kulsprutepistol in genom dörren och betedde sig
egendomligt. Då han fick syn på Wingårdh, talade han om för denne att
någon önskade tala med Wingårdh utanför baracken. Wingårdh meddelade
korpralen, att han skulle komma ut inom fem minuter. Sedan Wingårdh
avslutat sin visitation, gick han tillsammans med Nordström ut från baracken.
Utanför baracken stodo två soldater i permissionsmunderingar med
kulsprutepistol och en halvklädd soldat samt Adlerborn. Wingårdh frågade
vem som ville tala med honom, och därvid sade den korpral som tidigare
uppsökt Wingårdh i baracken: »Med vad rätt ingriper löjtnanten mot våra
kamrater?» Wingårdh omtalade då, att han var dagofficer och att detta
var skälet för hans ingripande. Korpralen anslog en mycket arrogant ton

och sade: »Man kan kanske även få veta vad löjtnantens nummer och namn
är?» Wingårdh svarade då, att han i egenskap av dagofficer var skyldig
tillse att utfärdade bestämmelser och förbud efterlevdes och att detta var
en sak som knappast rörde korpralen. Wingårdh omtalade även sitt namn
och frågade vidare om korpralen ville veta någonting annat. Denne frågade
då om våld förekommit vid Wingårdhs ingripande. Wingårdh förnekade
detta. Under hela samtalet hade en halvklädd soldat, som Wingårdh förmodade
vara densamme som han tidigare ertappat i mörkret mellan barackerna,
stått bredvid. Wingårdh kände dock ej igen denne, då han nu för
första gången kunde urskilja hans ansiktsdrag i lampskenet. Personen stod
under hela samtalet tyst och något vacklande i enskild ställning. Samtalet
avslutades med att den korpral, som tidigare uppsökt Wingårdh i baracken,
något generad sade: »Löjtnanten förstår ju, att man vill skydda sina
kamrater mot bestraffningar.» Wingårdh frågade den halvklädde soldaten
efter hans namn, som denne tveksamt uppgav vara Andersson. Wingårdh
frågade därefter om någon hade ytterligare frågor, och då så ej var fallet
skildes Wingårdh från männen. Wingårdh vände sig därpå till Adlerborn
och förebrådde honom för att han ej ingripit mot den person som kastat
vatten mot barackväggen. Adlerborn försvarade sig då med att det var så
mörkt att han icke sett vederbörande, långt mindre uppmärksammat vad
han haft för sig. Då Wingårdh senare på kvällen passerade Adlerborn, medan
denne stod på poststället framför plutonchefsskolans barack, var Adlerborn
inbegripen i ett längre samtal med Andersson.

Näslund: Han var i likhet med Andersson kommenderad till särskild vinterutbildning
i Vännäs och var förlagd i samma barack som Andersson.
Den 23 februari 1954 omkring klockan 2000, då han skulle lämna baracken
och kommit ut på trappan som var belägen vid ingångsdörren på ena gaveln,
hörde han någon som ropade »djäkla svin». Han tittade då åt det håll, varifrån
ropet hördes, och fick då se två uniformsklädda personer. Då Näslund
icke var reglementsenligt klädd, stannade han kvar på trappan. Det
var rätt mörkt ute, men Näslund kunde i den ene av männen igenkänna
Andersson. Näslund hörde att Andersson bad att få reda på den andres
namn och att Andersson kallade denne för »löjtnanten». Löjtnanten vägrade
emellertid att uppgiva sitt namn och uppmanade i stället Andersson
att gå in i baracken. Andersson upprepade flera gånger sin begäran att få
veta namnet på löjtnanten, som emellertid icke uppgav detta. Därefter
skildes Andersson och löjtnanten, vilken gick till plutonchefsskolans barack.
Andersson gick fram till Näslund och omtalade att han blivit slagen
av löjtnanten. Detta hade Näslund icke sett på grund av mörkret. Då Andersson
var tveksam om hur han skulle förfara, beslöt Näslund att hjälpa
honom. Näslund, som gick vakt, hämtade därför sitt vapen och begav sig
till plutonchefsskolans barack. Inne i baracken anträffade han en löjtnant,
som medgav att han tidigare samtalat med Andersson. På Näslunds begäran
kom löjtnanten med ut på gården. Under tiden hade även Andersson kommit
tillstädes. När Näslund frågade efter löjtnantens namn, svarade denne

att han var dagofficer, varefter han gav en del motfrågor till Näslund om
postens uppgift med mera. Sedan Näslund fyra gånger frågat efter löjtnantens
namn uppgav denne att han hette Wingårdh. Under hela samtalet var
Adlerborn närvarande. Sedan Wingårdh uppgivit sitt namn, skildes man åt.

Adlerborn: Barackerna, som voro omkring 40 meter långa, lågo med långsidorna
i norr och söder och på ett avstånd av 20 meter från varandra. Ingångarna
till barackerna voro på södra kortsidorna. Den 23 februari 1954
klockan omkring 1945 uppehöll sig Adlerborn, som var kommenderad som
post i lägret med uppgift bland annat att övervaka yttre ordningen och
säkerheten i lägret, vid sydvästra hörnet av plutonchefsskolans barack. Omkring
tre meter från nämnda hörn hade parkerats en lastbil, som skymde
ingången till instruktörsskolans barack. Adlerborn fick se två officerare,
av vilka den ene var Wingårdh, komma gående mot plutonchefsskolans
barack. När Wingårdh, som vid tillfället tjänstgjorde som dagofficer, kom
mitt för instruktörsskolans barack, stannade han och anropade en man
som uppehöll sig på östra sidan av baracken. Adlerborn hörde, att Wingårdh
sade till mannen som stod vid baracken: »Det är inte nyttigt för
trävirket i baracken.» Vad Wingårdh åsyftade därmed visste icke Adlerborn.
Han hörde även Wingårdh berätta en historia, som skulle ha tilldragit
sig i Dalarna vid något tillfälle under beredskapsåren. De värnpliktiga
hade där kastat vatten på en barack med påföljd att den sedermera på
sommaren måst rivas på grund av den lukt som uppstått. Adlerborn hörde
även, att Wingårdh tillsade mannen att sluta upp med vad han höll på med
och begiva sig till sin barack. Av detta yttrande slöt Adlerborn sig till, att
det var en värnpliktig Wingårdh samtalade med. Under det Wingårdh berättade
nämnda historia, stod Adlerborn på cirka 20 meters avstånd från
Wingårdh. Wingårdh begav sig därefter från den man, han samtalat med.
Då han gått några steg, vände han helt om och gick tillbaka till mannen.
Wingårdh gav med sin högra hand mannen en knuff i bröstet. Av knuffen
vacklade mannen ett steg bakåt. Samtidigt som Wingårdh utdelade knuffen
sade han »djäkla svin». Därefter begav sig Wingårdh till plutonchefsskolans
barack och gick in där. Adlerborn stod kvar på den plats, där han
förut uppehållit sig. Strax därefter kom Näslund springande mot plutonchefsskolans
barack och gick in där. Den man, som Wingårdh samtalat
med, begav sig under tiden in i sin barack. Efter en kort stund kom Näslund
ut från plutonchefsskolans barack. Strax efter kom även Wingårdh ut
därifrån. Näslund anhöll att få veta anledningen till att Wingårdh burit sig
åt så mot hans kamrat. Wingårdh svarade icke på Näslunds anhållan utan
frågade i stället varför icke Näslund var reglementsenligt klädd då han
skulle tjänstgöra som post. Vidare tillfrågades Näslund av Wingårdh: »Var
är gossen?» Näslund begav sig då till instruktörsskolans barack och kom
strax därefter tillbaka i sällskap med Andersson. Därefter anhöll Näslund
två gånger att få veta Wingårdhs namn. Wingårdh uppgav icke sitt namn
men sade att han var dagofficer. Näslund sade då, att han visste Wingårdhs
namn. Wingårdh gick därefter från platsen; Näslund och Andersson gingo

Lill sin barack. — Under den tid Wingårdh och Andersson stodo och samtalade
invid instruktörsskolans barack såg icke Adlerborn till någon annan
person i närheten och kunde därför icke uttala sig om, huruvida Näslund
hörde deras samtal. Adlerborn såg Näslund först då denne sprang förbi honom
in i plutonchefsskolans barack.

Nordström: Barackerna, som voro omkring 50 meter långa och 20 meter
breda, lågo på ett avstånd av 25—30 meter från varandra. Den 23 februari
1954 tjänstgjorde Wingårdh som dagofficer. Vid 20-tiden voro Nordström
och Wingårdh på väg till plutonchefsskolans barack för visitation med
mera. När de kommo mitt för instruktörsskolans barack, observerade Nordström
att en halvklädd soldat kom ut från baracken och försvann i mörkret
mellan barackerna. Wingårdh sade da ungefär: »Det där tycker jag
inte ser bra ut. Jag går dit bort och tittar efter, och du kan fortsätta.»
Nordström gick omedelbart till plutonchefsskolans barack och såg därför
icke vad som sedermera tilldrog sig mellan barackerna. Vid tillfället rådde
mörker. Då Nordström uppehållit sig i baracken en stund, kom en permissionsklädd
korpral ur instruktörsskolan inrusande i baracken. Han var
beväpnad med kulsprutepistol. Korpralen frågade Nordström om det var
han som förgripit sig på en av eleverna ur instruktörsskolan. Nordström
förnekade detta. Korpralen sade då: »Men det var någon som gick in i
baracken.» Nordström sade att det möjligen kunde vara Wingårdh. Korpralen
vände sig då till Wingårdh, som även kommit till baracken, och sade
till honom att det var någon som ville tala med Wingårdh utanför baracken.
Efter fem minuter voro Nordström och Wingårdh färdiga med visitationen
och gingo ut ur baracken. Utanför stod då den korpral, som
tidigare varit inne i baracken, samt en halvklädd soldat. Wingårdh frågade
ungefär: »Vad var det korpralen ville?» Korpralen sade då att han ville veta
om Wingårdh brukat våld mot hans kamrat och att han ansåg sig som
vaktchef vara skyldig att höra båda parter. Wingårdh svarade att, om
korpralen ville veta något om detta, han kunde fråga den halvklädde soldaten
som stod bredvid. Samtidigt frågade Wingårdh efter namnet på den
halvklädde soldaten. Denne svarade motvilligt och uppgav, att han hette Andersson.
Korpralen frågade även efter Wingårdhs namn, vilket han fick
veta. Wingårdh talade även om, att han var dagofficer. Under hela samtalet
mellan korpralen och Wingårdh stod Andersson tyst och talade icke om att
våld skulle ha förekommit från Wingårdhs sida. I övrigt förekom ingenting
av vikt utan samtalet avslutades och var och en gick åt sitt håll. Huruvida
korpralen var spritpåverkad kunde Nordström icke yttra sig om. Ej heller
visste han, om Andersson druckit sprit. Under hela samtalet uppträdde
korpralen arrogant. Han verkade att vara exalterad. Andersson var tyst
hela tiden och stod ordentligt. Wingårdh var hela tiden behärskad och
uppträdde fullt korrekt.

Den 12 maj 1954 hölls av militieombudsmannen å Södra skånska infanteriregementet
— i samband med inspektion av regementet — ytterligare
förhör i saken med Adlerborn och Wingårdh. Adlerborn vidhöll därvid

sina tidigare lämnade uppgifter samt uppgav vidare. Han hade tjänstgjort
på livkompaniet vid regementet sedan augusti 1953. Under hela denna tid
hade Wingårdh tjänstgjort på kompaniet såsom chef för en annan pluton
än den Adlerborn tillhörde. Adlerborn, som kände Wingårdh väl, tyckte
bra om denne. Vid det ifrågavarande tillfället den 23 februari 1954 såg
Adleiboin, att Wingårdh och en annan officer kommo gående på vägen
söder om barackerna i riktning mot plutonchefsskolans barack. Adlerborn
stod då vid sydvästra hörnet av sistnämnda barack. Samtidigt iakttog Adlerborn
en man utan rock uppehålla sig vid östra långsidan av den andra baracken.
När Wingårdh och den andre officeren befunno sig ungefär i höjd
med insti uktörsskolans barack, stannade Wingårdh och gick fram till mannen
utan rock. Sedan Wingårdh fällt yttrandet om att det icke vore nyttigt
för trävirket i baracken och berättat om baracken i Dalarna, anmodade
han mannen att sluta upp med sitt förehavande och gå in i baracken. Wingårdh
gick därefter mot plutonchefsskolans barack men vände snart och
gick åter mot mannen. Adlerborn, som fortfarande stod kvar vid sydvästra
hörnet av plutonchefsskolans barack, såg tydligt att Wingårdh med sin
högra hand gav den andre en knuff som träffade högt upp på bröstet eller
möjligen på hakan. Mannen tog ett steg tillbaka vid knuffen. Vidare hörde
Adlerborn tydligt att Wingårdh samtidigt yttrade »djäkla svins». Adlerborn
var alldeles säker på att Wingårdh fällde detta yttrande. Han blev
förvånad över att Wingårdh yttrade sig så och fäste sig särskilt därvid. Vid
tillfället stod Adlerborn på ett avstånd av omkring 15—20 meter från Wingårdh
och den andre. Å platsen var så pass upplyst att Adlerborn tydligt såg
vad som inträffade. — Sedan ur förundersökningshandlingarna upplästs
vad Wingårdh enligt dessa uppgivit rörande vad som förekommit mellan
honom och Andersson förklarade Adlerborn att Wingårdhs uppgifter vore
oriktiga och att varje missuppfattning från Adlerborns sida var utesluten.

Wingårdh vidhöll vid förhöret sina tidigare i saken lämnade uppgifter
samt uppgav vidare: Han kunde icke angiva någon förklaring till att Adlerborn
yttrat sig på sätt som skett. Det förefölle emellertid Wingårdh anmärkningsvärt
att Adlerborn, som uppehöll sig ungefär 25 meter från Wingårdh
och Andersson, skulle ha hört vad Wingårdh yttrat vid tillfället. Med hänsyn
till att det var ganska mörkt och då sikten för Adlerborn bort vara
skymd av den lastbil, som stått parkerad söder om plutonchefsskolans barack,
vore det även förvånansvärt att Adlerborn kunnat se vad som inträffade.
Själv kunde Wingårdh på grund av mörkret icke urskilja ansiktsdragen
på Andersson. — Adlerborn framhöll i anledning av vad Wingårdh
sålunda uppgivit, att området mellan barackerna vid tillfället var belyst,
forutom av lyktorna vid barackernas ingångsdörrar, av ljuset från fönstren
på barackernas långsidor, och att han vid tillfället stod mellan plutonchefsskolans
barack och den söder därom parkerade lastbilen, varför hans
sikt icke var skymd av denna.

Den 9 juni 1954 inkom från Wingårdh en skrift däri han — med vidhållande
att han varken utdelat något slag mot Andersson eller kallat denne

för »djäkla svin» — närmare yttrade sig om de uppgifter som i saken lämnats
av Andersson, Näslund och Adlerborn.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i en den 11 juni 1954 dagtecknad, till stadsfiskalen
i Ystad överlämnad åtalsinstruktion följande.

På grund av vad Andersson, Näslund och Adlerborn uppgivit och vad i
övrigt i ärendet förekommit får anses ådagalagt att Wingårdh vid omförmälda
tillfälle den 23 februari 1954, i samband med att han i egenskap av
dagofficer ingripit mot Andersson med anledning därav att denne stått i begrepp
att kasta vatten vid en inom lägerområdet i Vännäs befintlig förläggningsbarack,
med sin högra flata hand tilldelat Andersson ett lätt slag
över munnen samtidigt som han till Andersson fällt yttrandet »djäkla svin».

Genom nämnda förfaranden har Wingårdh gjort sig skyldig till missfirmelse
mot Andersson i anledning av dennes förhållande i tjänsten och är
följaktligen förfallen till ansvar enligt 26 kap. 8 § strafflagen för missfirmelse
mot krigsman.

Vad sålunda ligger Wingårdh till last är av beskaffenhet att icke böra
undgå beivran. Wingårdh skall därför vid rådhusrätten i Ystad ställas under
åtal för det han i angivna hänseenden gjort sig skyldig till missfirmelse
mot krigsman.

Militieombudsmannen uppdrog fördenskull åt stadsfiskalen att i enlighet
med sålunda meddelad instruktion vid rådhusrätten i Ystad väcka och
utföra åtal mot Wingårdh.

* sjs

Tillförordnade stadsfiskalen S. A. Ismark påstod vid rådhusrätten i Ystad
ansvar å Wingårdh i enlighet med åtalsinstruktionen.

Rådhusrätten meddelade dom i målet den 9 september 195i och ogillade
därvid åtalet.

Från domen, som innefattade rådmannen Rydes och t.f. rådmannen Villius’
sammanstämmande mening, var ordföranden borgmästaren Johansson
skiljaktig på sätt framgår av hans i det följande återgivna yttrande.

I den av pluraliteten beslutade domen angåvos domskälen sålunda.

Wingårdh har bestritt åtalet samt uppgivit: Beträffande den grupp, som
utgjorts av pansarinstruktörsskolan och som Andersson tillhört, hade förelegat
vissa brister i fråga om disciplin och hygien. Wingårdh hade såsom
dagofficer erhållit instruktioner att söka förbättra förhållandena. Under
middagen ifrågavarande dag hade gruppen uppträtt dåligt, och Wingårdh
hade fått ingripa. Han hade därvid uppfattat till honom riktade glåpord som
»djäkla skåning», varför han förstått att gruppen varit avogt inställd till

honom. På kvällen hade Wingårdh tillsammans med löjtnanten Nordström
passerat den barack i vilken instruktörsskolan var förlagd — pansarbaracken.
Cirka 25 meter därifrån läge en annan barack, som disponerades av
befälsskolan från regementet — regemenlsbaracken. Barackerna låge i nordsydlig
riktning. Ingångarna vore belägna på södra kortsidorna, över ingångarna
funnes belysning. Wingårdh hade sett en man —- Andersson —
komma ut på pansarbarackens trappa. Andersson, som varit halvklädd och
haft en vacklande gång, hade fortsatt runt barackens hörn och försvunnit
i mörkret mellan de båda barackerna. Wingårdh hade lämnat Nordström
och följt efter Andersson. Han hade gått 3—4 meter norrut från pansarbarackens
sydöstra hörn längs barackens östra långsida och därefter stannat
utan att se någon. Det hade varit mörkt. Ljuset över ingången hade
varit skymt av själva baracken, och några fönster i barackens norra del
omkring 15 meter därifrån hade varit endast svagt upplysta. Wingårdh hade
därefter hört ett »naturljud» och då upptäckt Andersson på cirka två meters
avstånd. Denne stod i närheten av baracken. Wingårdh hade sagt till
honom att komma fram och sedan frågat honom vad han hade för sig. Andersson
hade svarat, att han hölle på att kasta vatten. Wingårdh, som varken
kunde urskilja Anderssons utseende eller hans klädsel, hade för att
tala honom till rätta omtalat en historia om några värnpliktiga i Dalarna,
vilka kastat vatten vid en barackvägg med resultat att baracken senare
måste rivas på grund av stanken. Wingårdh hade tillagt: »Ni förstår ju att
det är ett förbaskat svineri. Ge er i väg in.» Möjligen hade Wingårdh använt
uttrycket »djäkla svineri». Wingårdh hade icke slagit Andersson. Han
hade däremot möjligen gjort gester med armarna under samtalet. Wingårdh
hade sedan begivit sig ned till en väg, som ginge ett tiotal meter söder om baracken,
och stannat mitt framför ingången. Han hade sett Andersson gå tillbaka
mot ingången, samtidigt som en annan person -— korpralen Näslund ■—
skymtat innanför dörren till baracken. Wingårdh hade åter tillsagt Andersson
att icke göra om »det förbaskade svineriet». Näslund hade öppnat barackdörren
men hejdat sig när han fick syn på Wingårdh. Wingårdh hade därefter gått
in i regementsbaracken. Medan han uppehöll sig där hade Näslund, som uppträtt
högljutt, arrogant och nonchalant, sagt till Wingårdh att någon ville
tala med honom utanför baracken. Wingårdh hade gått ut, åtföljd av Nordström.
Utanför baracken hade befunnit sig Näslund och Andersson. Korpralen
Adlerborn, som tjänstgjort som post, hade även uppehållit sig i närheten.
Näslund hade bland annat frågat, om Wingårdh hade slagit till Andersson.
Wingårdh hade därvid vänt sig till Andersson och låtit frågan gå vidare till
honom. Andersson, som hela tiden hållit sig tyst och stilla, hade svarat
nekande på frågan. Sedan Näslund och Andersson därefter avlägsnat sig,
hade Wingårdh frågat Adlerborn varför denne icke ingripit mot Andersson.
I Adlerborns postinstruktion inginge nämligen att han skulle patrullera.
Innebörden av Adlerborns svar vore att han icke hade sett Andersson från
sin plats i närheten av ingången till regementsbaracken. Wingårdh hade
också konstaterat, att man från nämnda plats på grund av mörkret icke

kunde urskilja någonting på det ställe invid pansarbaracken där Andersson
och Wingårdh tidigare uppehållit sig. Mellan de båda barackerna hade
funnits träd som ytterligare försämrat sikten.

Andersson har hörts såsom målsägande på åklagarens begäran och därvid
berättat: Han hade gått ut för att kasta vatten. Wingårdh hade kommit
fram och frågat honom vad han gjorde. Andersson hade svarat, att han hade
tänkt kasta vatten. Det hade varit mörkt på platsen, men det hade legat
snö på marken. Wingårdh hade berättat en historia om ett förband i Dalarna
där man kastat vatten intill en barack, vilken senare måste rivas på
grund av röta. Wingårdh hade därefter tilltalat Andersson med orden
»djäkla svin», varefter han givit Andersson ett slag med flata handen. Slaget
hade träffat över munnen. Andersson hade därefter begärt att få veta
Wingårdhs namn men ej fått något svar. Wingårdh hade sagt till honom
att ge sig in och hade sedan avlägsnat sig. Andersson hade ej fått någon
ytterligare tillsägelse. Han hade icke sett Wingårdh nere på vägen efter
episoden. Han hade gått tillbaka mot barackens ingång, där han träffat Näslund
mellan trappan och hörnet av baracken. Han hade berättat vad som
förevarit för Näslund, varefter båda uppsökt Wingårdh vid regementsbaracken.
Näslund hade därvid frågat om Wingårdh slagit Andersson. Wingårdh
hade bestritt detta och sedan låtit frågan gå vidare till Andersson,
som svarat jakande.

I målet ha såsom vittnen hörts Näslund och Adlerborn på åklagarens begäran
och Nordström på Wingårdhs hemställan.

Näslund har berättat: Han hade tjänstgjort som vakt och gått ut från
pansarbaracken för att förrätta naturbehov. När han kom ut på trappan,
hade han hört en klatsch och orden »djäkla svin». Han hade sett Wingårdh
och Andersson stå mellan barackerna och närmast pansarbaracken. Det
hade icke varit mörkare än att han kunnat se dem. Han hade hejdat sig på
trappan och strax därefter åter gått in. Andersson hade återvänt till baracken
och berättat vad som hänt. Näslund hade blivit upprörd och förargad
över saken och hade ansett det vara sin skyldighet som vakt att göra
en undersökning. I sällskap med Andersson hade han uppsökt Wingårdh
vid regementsbaracken och frågat Wingårdh, om denne kallat Andersson
»djäkla svin». Wingårdh hade icke svarat. Näslund hade därefter frågat,
om Wingårdh givit Andersson en örfil. Wingårdh hade icke svarat utan
vänt sig till Andersson. Andersson hade antagligen svarat, att det vore riktigt
att han fått ett slag. Näslund vore emellertid icke säker härpå. Kanske
hade Andersson icke alls besvarat frågan.

Adlerborn har uppgivit: Han hade tjänstgjort som post och vid tillfället
uppehållit sig mellan en parkerad lastbil och ingången till regementsbaracken.
Då fönstren på barackernas långsidor varit upplysta och då det legat
snö på marken, hade det ej varit så mörkt. Han hade sett Andersson stå
invid pansarbaracken 3—4 meter från det sydöstra hörnet och ungefär
10—12 meter från Adlerborn. Wingårdh hade kommit fram till Andersson
och tilltalat honom. Det hade icke varit så ljust att Adlerborn, som kände

Wingårdh väl, kunnat igenkänna honom på utseendet, men han hade känt
igen rösten. Wingårdh hade berättat en historia om värnpliktiga i Dalarna,
vilka kastat vatten vid en barack som sedan måste rivas. Adlerborn hade
uppfattat historien så gott som ord för ord. Det hade sedan verkat som om
Wingårdh ämnat gå men därefter ändrat sig. Han hade måttat ett slag i
ansiktshöjd eller övre brösthöjd mot Andersson, kallat honom »djäkla svin»
samt sagt till honom att »ge sig in i baracken igen». Sedan hade Näslund
och Andersson kommit till regementsbaracken, där de sammanträffat med
Wingårdh. Näslund, som verkat betydligt mera upprörd än Andersson, hade
bett Wingårdh om en förklaring till varför han slagit Andersson, på vilket
Wingårdh icke svarat. Andersson hade, såvitt Adlerborn kunde erinra
sig, icke yttrat någonting under detta samtal.

Nordström har berättat: Han hade haft sällskap med Wingårdh, när Andersson
kom ut från pansarbaracken. Nordströms uppfattning vore, att det
varit mörkt mellan barackerna. När Andersson kommit utanför ljuskretsen
från lampan över barackingången, hade han försvunnit i mörkret. Avståndet
mellan den plats, där Adlerborn stått, och pansarbarackens sydöstra
hörn vore 30—35 meter. Mellan barackerna funnes träd. I regementsbaracken
hade det varit livlig stämning och radiomusik. På grund av de rådande
förhållandena måste det ha varit svårt för Adlerborn att med syn och hörsel
uppfatta vad som hände invid den andra baracken. Under det att den
ifrågavarande händelsen utspelades, hade Nordström befunnit sig inne i
regementsbaracken. Han hade varit närvarande, när Näslund därefter frågat
Wingårdh om denne förgripit sig på Andersson. Wingårdh hade låtit frågan
gå vidare till Andersson, vilken emellertid icke lämnat något utpräglat
och distinkt svar på densamma.

Vad först beträffar frågan om det yttrande Wingårdh fällt har Näslund
och Adlerborn, närmare hörda på denna punkt, förklarat att Wingårdh icke
sagt »svineri» eller något liknande samt att de, om så hade varit fallet,
icke skulle ha reagerat så starkt som de gjort. Näslund har yttrat alt orden
»djäkla svin» hade uttalats i höjd samtalston samt kort och distinkt, »som
ett piskrapp». Adlerborn har förklarat, att Wingårdh brukade tala högt
och tydligt, att han hade gjort så också vid detta tillfälle samt att, om Wingårdh
sagt »svineri», han måste ha uttalat de båda sista stavelserna oerhört
lågt.

Wingårdh har uppgivit att avståndet mellan de båda barackerna vore cirka
25 meter, att han stegat detta avstånd på platsen samt att avståndet mellan
den plats där Adlerborn uppehållit sig och den där Wingårdh och Andersson
först befunnit sig följaktligen måste ha varit minst lika långt. Wingårdhs
uppgift vinner stöd av Nordströms vittnesmål. Rådhusrätten anser
Wingårdhs och Nordströms uppgifter härvidlag böra förtjäna vitsord framför
Adlerborns, vilken icke företagit någon uppmätning av sträckan och
som under förundersökningen uppgivit avståndet från honom till de båda
andra först till »cirka 20 meter» och senare till »omkring 15—20 meter»,
för att inför rådhusrätten förklara att det vore 10—12 meter.

Även om Adlerborn är säker på att Wingårdh sagt »djäkla svin», är det
icke uteslutet att Adlerborn på grund av avståndet misstagit sig och att
Wingårdh i själva verket sagt »djäkla svineri». Det är icke heller uteslutet,
att Näslund misstagit sig på samma sätt, särskilt med hänsyn till att Näslund
sagt sig komma ut från baracken under det att samtalet mellan Wingårdh
och Andersson pågick samt till att Näslunds vittnesmål varit mindre
övertygande på andra väsentliga punkter.

Rådhusrätten finner på grund härav samt omständigheterna i övrigt det
icke tillförlitligen styrkt att Wingårdh yttrat sig på sätt åklagaren påstått.

Vad därefter angår frågan, huruvida Wingårdh tilldelat Andersson något
slag, beaktar rådhusrätten att varken Näslund eller Adlerborn sett något
slag träffa Andersson. Näslund har, närmare hörd härom, yttrat att han
icke direkt kunde säga att han hört en klatsch men att han hört något ljud
som var likt en klatsch. Visserligen har Adlerborn påstått att han sett Wingårdh
måtta ett slag mot Andersson, men han har också förklarat att Wingårdh
brukade »vara livlig med gester». Rådhusrätten beaktar därjämte,
att Adlerborn under förundersökningen uppgivit att det varit en knuff i
bröstet som Wingårdh givit Andersson. Härtill kommer att det måste anses
osannolikt att Wingårdh, som enligt vad som omvittnats i målet brukar
uppträda lugnt och behärskat, efter det han uppenbarligen sökt tala
Andersson till rätta med historien från Dalarna tilldelat honom ett slag.

Med hänsyn till vad sålunda upptagits finner rådhusrätten det icke styrkt
att Wingårdh tilldelat Andersson ett slag.

Borgmästaren Johansson anförde:

På grund av vad Andersson, Näslund och Adlerborn uppgivit i sina i denna
del samstämmiga berättelser finner jag styrkt, att Wingårdh till Andersson
fällt yttrandet »djäkla svin».

I frågan, huruvida Wingårdh tilldelat Andersson ett slag, har visserligen
Näslund yttrat, att han hört något ljud som var likt en klatsch, och Adlerborn
omvittnat, att han sett Wingårdh måtta ett slag mot Andersson. Adlerborn
har emellertid också förklarat, att Wingårdh brukade »vara livlig
med gester». Vidare har varken Näslund eller Adlerborn sett något slag träffa
Andersson. Med hänsyn härtill ävensom till omständigheterna i övrigt
finner jag det icke tillförlitligen styrkt, att Wingårdh tilldelat Andersson
ett slag.

Jag prövar förty rättvist på det sätt bifalla åtalet att jag dömer Wingårdh,
för det han till Andersson fällt yttrandet »djäkla svin», jämlikt 26 kap. 8 §
strafflagen för missfirmelse mot krigsman till disciplinbot för fem dagar
med fem kronor 75 öre för dag. I

I skrivelse den 24 september 1954 till stadsfiskalen i Ystad anmodade
militieombudsmannen stadsfiskalen att hos hovrätten över Skåne och Blekinge
vädja mot rådhusrättens dom och därvid yrka bifall till den mot
Wingårdh förda talan. Beträffande grunderna för vadetalan anförde militieombudsmannen
följande.

Rådhusrätten har i sin dom funnit det icke vara tillförlitligen styrkt att

5—547730. Militieombudsmarmens ämbetsberuttelse

Wingårdh till Andersson fällt yttrandet »djäkla svin». Enligt min mening
får emellertid genom utredningen i målet anses till fullo bevisat att Wingårdh
fällt ett dylikt yttrande till Andersson. Såväl Andersson som vittnena
Näslund och Adlerborn ha vid förhör inför rådhusrätten varit fullt säkra
på att Wingårdh yttrat sig på angivet sätt. Näslund och Adlerborn ha som
stöd för att Wingårdh icke, såsom han själv påstått, i stället sagt »svineri»
framhållit att de i så fall icke skulle ha reagerat så starkt som de gjort.
Näslund har tillagt att orden »djäkla svin» uttalats i höjd samtalston samt
kort och distinkt, »som ett piskrapp». Vad rådhusrätten i domskälen anfört
om avståndet mellan barackerna synes icke vara av beskaffenhet att förringa
tilltron till Adlerborns vittnesmål. Avgörande synes i stället vara att
Adlerborn bestämt förklarat att Wingårdh vid tillfället talat högt och tydligt
och att han klart uppfattat vad Wingårdh yttrat till Andersson. Även
om, såsom Wingårdh gjort gällande, Adlerborn därvid befunnit sig på ett
avstånd av omkring 25 meter från Wingårdh och Andersson, uteslutes härigenom
ingalunda att Adlerborn tydligt uppfattat vad som med hög röst
yttrats av Wingårdh. Med hänsyn till den säkerhet varmed Andersson, Näslund
och Adlerborn sammanstämmande uttalat sig i saken finnes ingen anledning
att icke sätta tilltro till deras uppgifter. Rådhusrättens antagande
att såväl Näslund som Adlerborn misstagit sig beträffande yttrandets innehåll
synes verklighetsfrämmande.

Därest det enligt vad ovan anförts får anses bevisat att Anderssons uppgift
om vad Wingårdh yttrat vid tillfället varit riktig och Wingårdhs invändning
sanningslös, torde anledning föreligga att sätta tilltro jämväl till
Anderssons uppgift att Wingårdh i samband med ifrågavarande yttrande
tilldelat Andersson ett lätt slag över munnen, vilken uppgift vinner stöd
av Näslunds och Adlerborns vittnesmål.

Målet är beroende på hovrättens prövning.

5. Åtal mot sergeant för missfirmelse mot en honom underlydande värnpliktig
ävensom för tjänstefel genom användande i strid med gällande föreskrift
av tilltalsordet »du» till meniga I

I en den 4 november 1953 till militieombudsmannen inkommen skrift
anmälde vid infanteriskjutskolan tjänstgörande värnpliktige nr 909-13-52
A. Berg, att sergeanten G. Ludvigsson den 5 september 1953 skulle ha till
Berg fällt vissa närmare angivna, för denne kränkande yttranden.

Sedan skriften översänts till chefen för infanteriskjutskolan med begäran
om yttrande från Ludvigsson med anledning av innehållet i skriften, inkom
den 18 november 1953 sådant yttrande. I yttrandet bestred Ludvigsson till
alla delar vad Berg lagt honom till last.

I anledning härav verkställdes ytterligare utredning i saken. Därvid hör -

des — förutom Berg och Ludvigsson — värnpliktiga nr 6182-1-52 Franzén,
nr 904-1-52 ödegård och nr 1317-7-52 Hisinger samt överfuriren A. Karlsson.
De sålunda hörda personerna uppgåvo, såvitt nu är fråga, i huvudsak följande.

Berg: Under sin första tjänstgöring som värnpliktig var Berg till en början
placerad på Svea livgarde men överfördes i juni 1953 till infanteriskjutskolan
i Rosersberg, där Berg blev tilldelad tredje kompaniet. Ludvigsson
tjänstgjorde som kompaniadjutant vid detta kompani. Den 5 september 1953
erhöllo Berg, Franzén, ödegård och Hisinger order av Ludvigsson att sopa en
barack. Sedan detta arbete utförts, återvände Berg och hans kamrater till
logementet. Någon stund därefter fingo de genom en dagkorpral order att
infinna sig hos Ludvigsson på kompaniexpeditionen. Av vad som där förekom
från Ludvigssons sida förstod Berg att Ludvigsson avsett att Berg och
hans kamrater, sedan de utfört arbetet, skulle ha anmält detta för Ludvigsson
på kompaniexpeditionen. Någon order härom hade Ludvigsson dock
icke givit. Då Berg vid tillfället kom in på kompaniexpeditionen, mötte Ludvigsson
honom genast med yttrandet att han var den lataste och mest osympatiska
beväring som fanns. Ludvigsson frågade därefter Berg, om denne
visste varför han blivit förflyttad från Svea livgarde. På detta svarade Berg,
att han icke visste anledningen till förflyttningen. Därefter yttrade Ludvigsson:
»Du har blivit förflyttad från Svea livgarde, för där skall bara samhällsvärdiga
medborgare tjänstgöra.» Berg frågade då Ludvigsson om denne
med sitt yttrande avsåg att Berg var asocial, vartill Ludvigsson svarade:
»Jag använder inga utländska ord.» Under det Ludvigsson därefter med
handen pekade mot Berg yttrade han till de övriga närvarande på expeditionen
ungefär följande: »Där ser ni den värsta beväring jag någonsin har
haft. Förresten, jag har haft en som var likadan och han blev rånmördare.
» Förutom Ludvigsson och Berg samt Franzén, ödegård och Hisinger befann
sig Karlsson vid tillfället på kompaniexpeditionen. Berg förmodade
att Ludvigssons uppfattning, att han icke blivit åtlydd, var anledningen till
Ludvigssons nedsättande yttranden till Berg vid tillfället. — Under hela
den tid Berg stod under Ludvigssons befäl använde Ludvigsson konsekvent
tilltalsordet »du» såväl till Berg som till andra Ludvigsson underställda
värnpliktiga med undantag för tillfällen då Ludvigsson hade att göra med
flera av manskapet på en gång eller då någon Ludvigssons överordnad var
närvarande. Vid tillfället den 5 september använde Ludvigsson emellertid,
ehuru andra personer voro närvarande på kompaniexpeditionen, hela tiden
tilltalsordet »du» till Berg. — Berg hade icke något yrkande att få ersättning
av Ludvigsson för vad denne låtit komma sig till last gentemot Berg.

Franzén: I samband med att en del värnpliktiga vid tredje kompaniet
skulle rycka ut den 5 september 1953 blevo Franzén, Berg, Ödegård och
Hisinger beordrade att stå till Ludvigssons förfogande för utförande av diverse
arbeten vid kompaniet. Franzén kunde numera icke erinra sig vad som
föranledde att han och de andra tre av Ludvigsson blevo kallade till kompaniexpeditionen
vid det av Berg åsyftade tillfället. Däremot mindes Från -

zén att Ludvigsson av någon anledning tilltalade Berg på ett sätt, som väckte
anstöt hos såväl Franzén som hans kamrater. Ludvigsson yttrade därvid
till Berg ungefär följande: »Du är den mest osympatiska beväring jag bär
haft med att göra under min militära bana, ja, jag hade ju en som var värre
förstås, han vart rånmördare sedan.» Därefter gjorde Ludvigsson gällande
att Berg icke var en »värdig samhällsmedborgare». Berg frågade om Ludvigsson
därmed avsåg att Berg var asocial. Ludvigsson svarade att han icke
använde utländska ord. Under samtalet tilltalade Ludvigsson upprepade
gånger Berg med »du». Franzén hade även vid andra tillfällen hört Ludvigsson
till Berg använda tilltalsordet »du», ehuru då omväxlande med efternamnet,
och på sådant sätt brukade Ludvigsson tilltala även Franzén och
andra värnpliktiga.

ödegård: Han erinrade sig att han en dag i början av september 1953 —
samma dag som åtskilliga av de värnpliktiga vid infanteriskjutskolan skulle
rycka ut — befann sig inne på tredje kompaniets expedition, då Berg kom
in på expeditionen. Ödegård, Berg, Franzén och Hisinger, vilka alla fyra
voro förlagda på samma logement, tjänstgjorde vid ifrågavarande tid såsom
handräckningsmanskap åt Ludvigsson. Då Berg vid tillfället i fråga
kom in på expeditionen, befunno sig där — förutom ödegård — jämväl
Ludvigsson samt Franzén och Hisinger. ödegård hade icke något minne av
alt Karlsson befann sig på expeditionen vid ifrågavarande tillfälle. Att Ödegård,
Berg, Franzén och Hisinger vid tillfället kommo att samtidigt uppehålla
sig på expeditionen var en ren tillfällighet. De hade såsom handräckningsmanskap
åt Ludvigsson att utföra olika uppdrag och återvände dessemellan
till expeditionen för att där avvakta Ludvigssons vidare order. Då
Berg vid tillfället kom in på expeditionen — troligen efter att på order av
Ludvigsson ha fullgjort något uppdrag — började Ludvigsson tala till Berg,
och ödegård fick den uppfattningen att Ludvigsson förebrådde Berg för att
denne icke tillfredsställande utfört någon order. Under samtalet yttrade
Ludvigsson ungefär följande: »Berg är den värsta värnpliktig jag någonsin
har haft att göra med, till och med värre än en som blev rånmördare sedan.
» Vidare yttrade Ludvigsson till Berg något om att Berg icke var en
samhällsvärdig medborgare. Ödegård erinrade sig också att Ludvigsson vid
tillfället kallade Berg för den mest osympatiska beväring som fanns ävensom
att Berg frågade Ludvigsson om denne menade att Berg var asocial,
varvid Ludvigsson svarade att han icke talade utländska. Under samtalet
duade Ludvigsson upprepade gånger Berg. Närmare än vad Ödegård nu
angivit kunde han numera ej komma ihåg vad Ludvigsson yttrade till Berg
vid tillfället. Sedan de värnpliktiga lämnat kompaniexpeditionen, diskuterade
de Ludvigssons sätt att uttrycka sig mot Berg. De tyckte alla att Ludvigssons
uttryck voro kränkande och nedsättande för Berg. — Det förekom
flera gånger under ödegårds tjänstgöring vid infanteriskjutskolan att Ludvigsson
i tjänsten tilltalade Ödegård med »du».

Hisinger: Hisinger, Berg, Franzén och Ödegård, som vid ifrågavarande
tid stodo till Ludvigssons förfogande såsom handräckningsmanskap, kom -

mo vid något tillfälle in på kompaniexpeditionen — där Ludvigsson då
uppehöll sig — troligen för att anmäla att de slutfört ett uppdrag. Därvid
hörde Hisinger att Ludvigsson tillrättavisade Berg för något. Ludvigsson
talade med hög röst, vilket han brukade göra, men Hisinger kunde numera
icke i alla delar erinra sig ordalydelsen av vad Ludvigsson yttrade till Berg.
Hisinger mindes emellertid, att Ludvigsson vid tillfället kallade Berg för
den lataste och mest osympatiska beväring som fanns samt yttrade att Berg
icke var någon värdig samhällsmedlem. Vidare erinrade sig Hisinger med
säkerhet att Ludvigsson upprepade gånger tilltalade Berg med »du».

Karlsson: Under den första veckan i september 1953 uppehöll sig Karlsson,
som vid denna tid tillhörde tredje kompaniet, dagligen i huvudsak
på kompaniexpeditionen och sysslade där med uppgörande av redovisningar
för uppbörder som Karlsson omhänderhaft under en då just avslutad
fälttjänstövning, i vilken tredje kompaniet deltagit. Berg hade också
sin tjänstgöring i stort sett förlagd till kompaniexpeditionen. Även Franzén,
ödegård och Hisinger, vilka alla tre voro ställda till Ludvigssons och
Karlssons förfogande för handräcknings tjänst, uppehöllo sig alltemellanåt
på expeditionen. Under den första veckan i september, då Karlsson såsom
nämnts dagligen uppehöll sig på expeditionen, åhörde Karlsson vid flera
tillfällen meningsbyten och ordväxlingar mellan Ludvigsson och Berg. De
yttranden, som Ludvigsson vid sådana tillfällen fällde, gingo ut på att
Berg icke tillfredsställande utfört order som han erhållit av Ludvigsson.
Såvitt Karlsson hörde förekom det icke vid något av dessa tillfällen att
Ludvigsson gentemot Berg använde några kränkande eller förolämpande
uttryck, och Karlsson hade icke något minne av att Ludvigsson i hans
närvaro till Berg fällt några yttranden av den innebörd de värnpliktiga angivit.
Icke heller hade Karlsson hört Ludvigsson tilltala Berg eller någon
annan värnpliktig med »du».

Ludvigsson: Berg, Franzén, ödegård och Hisinger hade vid Svea livgarde
deltagit i utbildning till fältpoliser men såsom olämpliga blivit skilda
från denna utbildning. Under tjänstgöringen vid infanteriskjutskolan visade
sig Berg hela tiden vara ytterligt opålitlig. Han fullföljde aldrig
honom förelagda uppgifter på sätt som var avsett samtidigt som han alltid
ställde sig så att det var omöjligt att komma åt honom för hans försummelser.
— Den 5 september 1953 gav Ludvigsson på morgonen order till
Berg, Franzén, ödegård och Hisinger att utföra vissa städningsarbeten i
en barack. Enligt gällande och för envar av manskapet kända bestämmelser
ålåge det en soldat, som fått ett uppdrag av sitt befäl, att — om detta uppdrag
bleve slutfört före tjänstetidens slut för dagen — anmäla sig för den
som givit uppdraget för att av denne mottaga vidare order om vad som
skulle utföras under den återstående tjänstgöringstiden. I enlighet härmed
ålåg det Berg och hans kamrater att sedan de avslutat städningsarbetet
anmäla sig hos Ludvigsson på kompaniexpeditionen. Då så icke skedde,
ehuru lång tid förflutit, gick Ludvigsson ut till baracken för att se efter
om arbetet var utfört. Han fann därvid alt arbetet visserligen var utfört

men på ett icke tillfredsställande sätt. Ludvigsson fäste sig särskilt vid att
tvättrummet i baracken var mycket dåligt rengjort men sag också att städningen
i baracken i övrigt var i flera avseenden bristfällig. Ludvigsson
sände nu en värnpliktig till Bergs och dennes kamraters förläggning med
order från Ludvigsson att de omedelbart skulle inställa sig på kompaniexpeditionen.
Strax därefter infunno sig också Berg, Franzén, Ödegård
och Hisinger på expeditionen. Där uppehöll sig då, förutom Ludvigsson,
endast Karlsson. Ludvigsson var vid tillfället irriterad över att de värnpliktiga,
enligt vad Ludvigsson strax dessförinnan iakttagit, icke utfört sitt
arbete på ett tillfredsställande sätt och Ludvigsson var dessutom vid tillfället
trött, då han varit i tjänst och icke ur kläderna hela den förflutna
natten. Vid de värnpliktigas ankomst förebrådde Ludvigsson dem, men
framförallt Berg vilken beordrats som chef för de andra vid städningen,
för att arbetet var dåligt utfört och för att de icke i enlighet med gällande
bestämmelser anmält sig för Ludvigsson när arbetet var färdigt. I omedelbar
anslutning härtill beordrade Ludvigsson dem att återvända till baracken
och uträtta det arbete som återstod för att ordern skulle bliva riktigt utförd.
Ludvigsson kunde nu icke ordagrant erinra sig de uttalanden han gjorde
vid sina förebråelser till de värnpliktiga och särskilt till Berg, men Ludvigsson
erinrade sig att han fällde uttryck av innebörd att, enär det arbete
de fått sig förelagt icke var utfört på riktigt sätt, detta uppenbarligen var
beroende på lättja då någon svårighet att utföra arbetet icke förefanns.
Som andra värnpliktiga funnos närvarande och Ludvigsson dessutom vore
ytterst mån om att iakttaga ett korrekt uppträdande mot varje underlydande,
formulerade Ludvigsson sin tillsägelse på ett sådant sätt att den ej
kunde verka sårande. Ludvigsson framhöll att orsaken till arbetets slarviga
utförande vore att söka i Bergs lättja och att Berg borde taga sig tillvara
för framtiden. Vidare yttrade Ludvigsson helt allmänt utan att särskilt
rikta sig till Berg att den som icke utförde vad han fick sig ålagt och som
icke gjorde sitt bästa under sin militärtjänstgöring knappast kunde vara en
fullgod samhällsmedlem. Ludvigsson riktade icke därutöver några speciella
förebråelser gentemot Berg. Det var endast i början av samtalet, omedelbart
efter det Berg och hans kamrater kommit in på expeditionen, som
Ludvigsson främst vände sig till Berg i dennes egenskap av chef för arbetslaget.
Då Ludvigsson fällde det nämnda yttrandet om att den som icke
gjorde sitt bästa under sin militärtjänstgöring knappast kunde vara en
fullgod samhällsmedlem, blev Berg synbarligen uppbragt och frågade i skrikande
ton Ludvigsson om denne menade att Berg var asocial. Ludvigsson
svarade: »Det har det aldrig varit fråga om.» Ludvigsson ville bestämt bestrida
att han vid det ifrågavarande tillfället använt uttrycket »rånmördare»,
något som vore orimligt även med hänsyn till att Ludvigsson aldrig
under sitt befäl haft någon värnpliktig som Ludvigsson veterligen haft att göra
med något rånmord. Likaledes bestrede Ludvigsson bestämt att han gentemot
Berg gjort något uttalande om att Berg var den lataste och mest osympatiska
beväring som fanns. Vid tillfället var det, enligt vad Ludvigsson be -

stämt erinrade sig, icke heller tal om av vilken anledning Berg blivit överförd
från Svea livgarde till infanteriskjutskolan. Varken vid tillfället i fråga
eller eljest hade det förekommit att Ludvigsson tilltalat Berg eller någon
annan under Ludvigssons befäl stående värnpliktig med »du», ett tilltalsord
som Ludvigsson av princip ansåge vara under alla omständigheter
förkastligt. Ludvigsson bestrede därför på det bestämdaste att hans uppträdande
gentemot Berg på något sätt varit kränkande för denne.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i en den 1 april 1954 dagtecknad, till militäråklagaren
i Stockholm överlämnad åtalsinstruktion följande.

I tjänstereglementet för krigsmakten föreskrives beträffande chefs skyldigheter
bland annat följande: Chef skall i sitt uppträdande vara ett gott
föredöme. Han skall förhålla sig värdigt och grannlaga mot underställda
samt söka vinna deras förtroende och aktning. Bättelse och kritik skall
meddelas på grannlaga sätt, så att den felandes värdighet och anseende icke
nedsättas.

Av utredningen framgår, att Ludvigsson vid sitt i ärendet ifrågakomna
samtal med Berg den 5 september 1953 — i närvaro av andra värnpliktiga
— till Berg dels fällt ett uttalande av innebörd att denne icke vore en värdig
samhällsmedlem och dels vidare yttrat, att Berg vore den mest osympatiska
beväring Ludvigsson haft att göra med under sin militära tjänstetid,
samt därefter tillagt ungefärligen följande: »ja, jag hade ju förstås en
som blev rånmördare».

Genom vad sålunda förekommit har Ludvigsson i sådan grad åsidosatt
sina ovanberörda skyldigheter att han ådragit sig ansvar jämlikt 26 kap.
8 § strafflagen för missfirmelse mot Berg.

Utrett är vidare att Ludvigsson, alltsedan Berg och övriga i ärendet hörda
värnpliktiga på sommaren 1953 började sin tjänstgöring vid infanteriskjutskolan,
till såväl Berg som andra Ludvigsson underställda värnpliktiga,
i varje fall Franzén och ödegård, använt tilltalsordet »du», vilket
såvitt gäller Berg även skedde vid det förut omnämnda tillfället. I mom.
373 i tjänstereglementet för krigsmakten föreskrives att menig skall i
tjänsten tilltalas med nummer och (eller) tillnamn eller med t. ex. soldat,
volontär, livgardist, artillerist, sjöman, flygsoldat, varjämte till undvikande
av titels upprepande tilltalsordet »Ni» må användas. Begagnandet av tilltalsordet
»du» står uppenbart i strid med nu angivna stadgande. En sådan
tilllalsform lär för de meniga te sig såsom ett påfallande motsatsförhållande
till vad av dem kräves i deras uppträdande gentemot överordnade
och är med hänsyn härtill ägnad att fattas såsom ett påtagligt uttryck för
ringaktning mot dem som bliva föremål för tilltal i sådan form. I allt fall
gör den chef, som använder tilltalsordet »du» till meniga, sig skyldig till
tjänstefel. Ludvigsson bör icke undgå att i förevarande sammanhang bliva
ställd till ansvar jämväl för vad han i nu angivna hänseende låtit komma
sig till last.

Ludvigsson skall därför vid Stockholms rådhusrätt ställas under åtal
jämlikt 26 kap. 8 § och 25 kap. 4 § strafflagen för missfirmelse mot krigsman
och för tjänstefel.

Militieombudsmannen uppdrog fördenskull åt militäråklagaren att i enlighet
med sålunda meddelad instruktion vid Stockholms rådhusrätt väcka
och utföra åtal mot Ludvigsson.

❖ *

Tillförordnade andre stadsfiskalsassistenten C. Zeime påstod vid Stockholms
rådhusrätt ansvar å Ludvigsson i enlighet med åtalsinstruktionen.

Rådhusrätten meddelade dom i målet den 21 maj 195k och dömde därvid
Ludvigsson, med tillämpning av 4 kap. 1 § strafflagen ävensom disciplinlagen,
jämlikt 25 kap. 4 § och 26 kap. 8 § strafflagen för tjänstefel och
missfirmelse mot krigsman till disciplinbot för tjugo dagar med fem kronor
5 öre för dag.

Domskälen angåvos av rådhusrätten sålunda.

Ludvigsson har förnekat gärningarna samt uppgivit: Han hade tjänstgjort
såsom kompaniadjutant vid tredje kompaniet vid infanteriskjutskolan
från oktober 1952. I början av juni 1953 hade till kompaniet överförts
fyra värnpliktiga från fältpoliskompaniet vid Svea livgarde, nämligen Berg,
Franzén, ödegård och Hisinger. De hade fått lämna fältpolisskolan, emedan
de visat sig opålitliga och icke skött sig. Efter ankomsten till infanteriskjutskolan
hade de för utbildning i motor- och infanteritjänst placerats på motorplutonen.
Lördagen den 5 september 1953 hade huvuddelen av de värnpliktiga
vid skolan ryckt ut efter avslutad tjänstgöring. Några dagar tidigare
hade de ovannämnda fyra värnpliktiga, vilka skulle kvarbliva i tjänst, tilldelats
kasernkompaniet för fullgörande av handräckningsuppdrag som hade
samband med utryckningen. På morgonen den 5 september hade Ludvigsson
beordrat dem att med Berg såsom chef städa i en förläggningsbarack.
När Ludvigsson senare på dagen inspekterat baracken, hade han funnit att
städningen, särskilt i ett tvättrum, varit dåligt utförd. Genom dagkorpralen
hade han beordrat städarna att infinna sig på kompaniexpeditionen. Efter
en stund hade de fyra värnpliktiga med Berg i spetsen inställt sig på expeditionen,
där förutom Ludvigsson befunnit sig överfuriren Karlsson. Berg
hade vid inträdet på expeditionen icke, såsom det ålegat honom, gjort anmälan
för Ludvigsson. När Ludvigsson frågat om anledningen därtill, hade
Berg icke svarat. Ludvigsson hade därefter frågat Berg, varför denne icke
såsom chef för städgruppen anmält till Ludvigsson när arbetet varit färdigt.
Icke heller på denna fråga hade Ludvigsson fått något svar. Därpå hade
Ludvigsson utan att vända sig till någon särskild man i gruppen anmärkt
att arbetet icke utförts på sätt som varit avsett och att detta måste ha be -

rott på lättja, varpå Ludvigsson tillagt: »Var och en som ej gör sin plikt och
ej utför honom ålagt arbete på ett tillfredsställande sätt är icke en fullgod
samhällsmedlem.» Berg hade då »skrikande» frågat, om Ludvigsson ansåge
honom vara asocial. Ludvigsson hade svarat, att det icke alls var fråga om
något sådant. Berg hade tidigare visat sig opålitlig och utfört givna order
på ett otillfredsställande sätt. I anledning därav hade Ludvigsson i samband
med att han anmärkt på städningsarbetet sagt till Berg att taga sig i
akt för framtiden och bemöda sig om ett bättre uppförande. Samtalet hade
slutat med att Ludvigsson givit städgruppen order att göra om arbetet. Städningen
hade sedermera efter inspektion av Karlsson godkänts. Samtalet
på expeditionen hade varat endast någon minut. Det hade ägt rum på morgonen,
vilket Ludvigsson visste bestämt, emedan han slutat sin tjänst vid
1030-tiden ifrågavarande dag. Ludvigsson hade visserligen varit trött och
kanske en aning irriterad, emedan han varit i arbete hela den föregående
natten, men han hade uppträtt lugnt och sansat mot de värnpliktiga. Han
hade icke yttrat, att Berg vore den mest osympatiska beväring han haft att
göra med och hade icke använt ordet rånmördare. Han hade icke tilltalat
Berg eller någon av de andra värnpliktiga med »du». Han hade för övrigt
aldrig i tjänsten använt detta tilltalsord till honom underställda värnpliktiga.

På hemställan av åklagaren ha i målet hörts dels Berg såsom målsägande
dels ock Franzén och ödegård såsom vittnen. Vidare har Karlsson hörts
på föranstaltande av rätten. De ha berättat i huvudsak följande.

Berg: Den 4 september 1953 hade Berg, Franzén och ödegård fått order av
Ludvigsson att städa i en barack. Det hade varit dagen före utryckningen
av huvudstyrkan av värnpliktiga vid infanteriskjutskolan. Ordern om städning
hade givits vid 16-tiden och arbetet hade varit färdigt klockan mellan
1700 och 1715. Hisinger hade ifrågavarande dag tjänstgjort såsom dagkorpral.
Sedan arbetet avslutats, hade de lämnat in redskapen och begivit
sig till förläggningen. Efter en stund hade Hisinger kommit dit och beordrat
Berg, Franzén och Ödegård att infinna sig på kompaniexpeditionen. Då de
tre i sällskap med Hisinger inställt sig på expeditionen, varest befunnit sig
Ludvigsson, Karlsson och en värnpliktig skrivare vid namn Runelund, hade
Ludvigsson i det han direkt utpekat Berg yttrat: »Du är den mest osympatiska
och lataste beväring som jag haft att göra med någon gång. Ja, det
var förresten en som blev rånmördare också.» Därefter hade Ludvigsson
frågat Berg, varför denne blivit förflyttad från Svea livgarde. Då Berg svarat
att han icke visste det, hade Ludvigsson yttrat: »På det kompaniet finns
endast plats för sådana, som är värdiga samhällsmedlemmar och som sköter
sig.» Berg hade frågat, om Ludvigsson menade att Berg vore asocial,
vartill Ludvigsson svarat att han icke använde »utrikiska ord». Ludvigsson
hade talat med ljudlig stämma och pekat på Berg samt intagit »en överlägsen
attityd». Berg hade känt sig kränkt av Ludvigssons yttrande. Vid tillfället
hade Ludvigsson till Berg använt uteslutande tilltalsordet »du». Ludvigsson
hade icke anmärkt på städningsarbetets utförande, utan anledningen
till att Berg och hans kamrater kallats till expeditionen hade varit att de

skulle få order om något annat arbete. Uppehållet på expeditionen hade varat
15—20 minuter. Berg hade hört Ludvigsson tilltala andra värnpliktiga
med »du», särskilt när överordnade icke voro närvarande.

Franzén: Under fredagen den 4 september 1953 — dagen före utryckningen
för huvuddelen av de värnpliktiga — hade Franzén sysslat med
olika handräckningsarbeten vid infanteriskjutskolan. I samband med något
av dessa arbeten, vilket utförts av Franzén, ödegård och Berg med den
sistnämnde såsom chef, hade Hisinger, som var dagkorpral, vid 16-tiden
kommit och uppsökt dem i deras logement och tillsagt dem att infinna sig
på kompaniexpeditionen. De hade gått dit i samlad trupp. Inkomna på expeditionen,
varest Ludvigsson suttit vid sitt skrivbord samt Runelund och
möjligen Karlsson befunnit sig, hade Franzén och ödegård ställt upp sig
bredvid varandra bakom Berg, varefter Berg anmält gruppen för Ludvigsson.
Ludvigsson hade börjat tala med Berg om något städningsarbete och
han hade använt »ganska grova ord». Franzén kunde icke erinra sig allt
vad Ludvigsson sagt men mindes att denne yttrat, att Berg vore »den mest
lata och osympatiska och på alla sätt värsta beväring han haft att göra med
under sin tjänstetid», varjämte han tillagt, »att han haft en, som var värre
förstås, men han blev rånmördare». Berg hade frågat: »Menar sergeanten,
att jag är asocial?» Ludvigsson hade svarat, att han icke använde utländska
ord. Ludvigsson hade någon gång under sitt anförande förklarat, att Berg
icke vore en värdig samhällsmedlem. Han hade tilltalat Berg med dennes
efternamn eller med tilltalsordet »du». Ludvigsson hade vid flerfaldiga tillfällen
använt detta tilltalsord till andra värnpliktiga och även till Franzén.
Emellanåt hade han i stället tilltalat vederbörande med ordet »beväringen».
Besöket på expeditionen, som efter vad Franzén trodde sig minnas ägt rum
vid arbetstidens slut, hade varat 5—10 minuter.

Ödegård: Huvudstyrkan av de värnpliktiga vid infanteriskjutskolan hade
ryckt ut lördagen den 5 september. Fredagen den 4 september hade Ödegård,
Franzén och Berg utfört »diverse småjobb». De hade bland annat städat
ett toalettrum. På eftermiddagen klockan mellan 1530 och 1600 hade
de, troligen på kallelse av Hisinger som var dagkorpral, inställt sig på kompaniexpeditionen.
Därstädes hade befunnit sig Ludvigsson, Hisinger, Karlsson
och Runelund. Ludvigsson hade stått vid sitt skrivbord, ödegård, Franzén
och Berg hade ställt upp sig på linje framför Ludvigsson. Denne hade
vänt sig till Berg med vissa anmärkningar innebärande att »Berg icke var
mycket att ha». Ludvigsson hade bland annat yttrat, att »Berg var den värsta
beväring som Ludvigsson haft att göra med, till och med värre än en som blev
rånmördare». Berg hade frågat: »Menar sergeanten, att jag är asocial?» Ludvigsson
hade svarat: »Ja, det kan man säga, men jag talar inte utrikiska.»
Ödegård hade fäst sig vid uttrycken rånmördare och asocial — vid det sistnämnda
ordet emedan han icke hört det förut. Ludvigsson hade icke använt
uttrycket »värdig samhällsmedborgare». Ludvigsson hade tilltalat Berg
med »du». Vid ett tidigare tillfälle hade han tilltalat Ödegård på samma

sätt och Ödegård hade också hört Ludvigsson använda detta tilltalsord till
andra värnpliktiga. Besöket på expeditionen hade varat 5 10 minuter.

Karlsson: Lördagen den 5 september 1953, då Karlsson suttit på kompaniexpeditionen
sysselsatt med upprättandet av redovisning över marketenterikassan,
hade Berg, Hisinger, Franzén och Ödegård kommit in på expeditionen.
De hade »stått och tittat», och Ludvigsson hade då frågat Berg om
denne icke visste hur han skulle uppträda inne på expeditionen. Ludvigsson
hade vidare förebrått Berg för att denne icke ombesörjt beordrad städning
i en barack på tillfredsställande sätt och för att han, innan städningen
varit färdig, lämnat arbetet och gått till sin förläggning. I samband härmed
hade Ludvigsson yttrat, att Bergs uppträdande vittnade om bristande intresse
och lättja i tjänsten. Sådana uttryck som rånmördare och asocial hade
Ludvigsson icke använt. Karlsson kunde icke heller påminna sig, att Ludvigsson
sagt något om »värdig samhällsmedlem». Karlsson hade särskilt
fäst sig vid att de värnpliktiga visat nonchalans vid sitt inträde på expeditionen
och att Berg ställt sig oförstående, då Ludvigsson riktat anmärkningen
mot städningens utförande. Karlsson hade icke hört Ludvigsson använda
tilltalsordet »du» till de värnpliktiga vid detta tillfälle. Han vore säker på
att Ludvigsson icke gjort detta, enär ett sådant tilltal absolut skulle ha fäst
sig i Karlssons minne. Karlsson hade för övrigt aldrig hört Ludvigsson använda
tilltalsordet »du» till värnpliktiga i tjänsten. Besöket på expeditionen
hade ägt rum vid 0930-tiden. Samtalet hade slutat med att Berg och hans
kamrater beordrats att göra om städningsarbetet.

Ludvigsson och Karlsson ha bestämt påstått, att besöket på kompaniexpeditionen
skett på morgonen den 5 september. Berg, I-ranzén och ödegård ha
med samma bestämdhet hävdat, att händelsen ägt rum på eftermiddagen
nästföregående dag. Enligt Ödegård hade han samt Berg och Franzén talat
med varandra om händelsen omedelbart efter det att de lämnat expeditionen
och flera gånger senare, vilket måste ha varit ägnat att i deras minnen inpiägla
såväl tidpunkten som händelseförloppet och ordalydelsen av de fällda yttrandena.
De ha uppenbarligen särskilt fäst sig vid orden rånmördare och
asocial, vilka i sådant sammanhang varom här är fråga måste för dem ha
framstått såsom anmärkningsvärda. Ludvigsson har uppgivit att han först
i november 1953, sedan han fått kännedom om att Berg gjort anmälan mot
honom till militieombudsmannen, funnit sig föranlåten att söka i minnet
rekonstruera vad som skett vid det av Berg asyftade besöket på expeditionen.
Karlsson har enligt egen uppgift icke förrän i februari 1954 hort talas
om Bergs anmälan och har dessförinnan icke haft anledning att söka draga
sig till minnes vad som förekommit. Med hänsyn till nu anförda omständigheter
finner rådhusrätten såväl beträffande tidpunkten för händelsen
som angående de yttranden, vilka fällts vid tillfället i fråga, större tilltro böra
fästas vid de berättelser, som avgivits av Berg, Franzén och ödegård, än
vid Ludvigssons och Karlssons uppgifter. Vid övervägande av bevisningen
finner rådhusrätten förty styrkt att Ludvigsson till Berg vid det av åklagaren
avsedda besöket på expeditionen, vilket ägt rum den 4 september

1953, till Berg fällt yttranden av i huvudsak det innehåll åklagaren påstått.
Härigenom har Ludvigsson gjort sig förfallen till ansvar för missfirmelse
mot krigsman.

Det måste vidare genom Bergs, Franzéns och ödegårds uppgifter anses
styrkt att, såsom åklagaren gjort gällande, Ludvigsson i tjänsten tilltalat
Berg och andra värnpliktiga med tilltalsordet »du». I mom. 373 i tjänstereglementet
för krigsmakten föreskrives, att menig skall i tjänsten tilltalas
med nummer och (eller) tillnamn eller med soldat, varjämte till undvikande
av titels upprepande tilltalsordet »Ni» må användas. Genom att begagna
tilltalsordet »du» har Ludvigsson handlat i strid mot sagda bestämmelse.
För vad han sålunda låtit komma sig till last finner rådhusrätten Ludvigsson
icke kunna undgå ansvar för tjänstefel.

Rådhusrättens dom har vunnit laga kraft.

6. Regementschef disciplinärt bestraffad för det gällande säkerhetsföreskrifter
vid skjutning med raketgevär blivit åsidosatta

I en artikel i Aftontidningen den 21 februari 1953 med rubrik »11 man
besköts med granater» uppgavs följande: Vid Kortedala i Göteborg blev ett
arbetslag på elva man i går av misstag beskjutna med övningsgranater. Två
projektiler föll ned invid arbetslagets arbetsplats dock utan att skada någon.
Arbetarna höll på med att gräva en avloppsledningsgrav. Skotten hade avlossats
från en artilleripjäs tillhörig A 2. Arbetarna grävde upp en av projektilerna,
som vägde 1,5 kilo, och förvarar övningsgranaten nu som en relik
i sin arbetsbyscha.

Sedan militieombudsinannen hos chefen för Göta artilleriregemente,
översten S. Tarras-Wahlberg, anhållit om upplysningar med anledning av
innehållet i tidningsartikeln, inkom Tarras-Wahlberg den 14 mars 1953 med
viss utredning, som verkställts vid regementet i anledning av det inträffade
olyckstillbudet, ävensom med eget yttrande och yttrande från chefen för
regementets utbildningsavdelning, majoren G. Molander.

Av den sålunda överlämnade utredningen framgick bland annat följande:
Den 20 februari 1953 ägde skjutning med övningsammunition (övningspansarraketer)
till raketgevär rum å den inom regementets övningsområde
helägna fältskjutningsbanan F 7 b. I skjutningen deltogo tolv värnpliktiga
ur luftvärnsskolan vid regementet, fördelade på två avdelningar om sex
man. Vardera avdelningen stod under befäl av en sergeant. Skjutavståndet
var 100 meter och målområdets gränser voro utmärkta med skärmar. Två
man, en ur vardera avdelningen, voro samtidigt framme på skjutplatsen,
kontrollerade av vederbörande avdelningschef. Skotten avgåvos av en skytt
i sänder. Personal, som ej var upptagen av själva skjutningen, tjänstgjorde
som ammunitionsbärare. — Den ene av avdelningscheferna iakttog under

skjutningens gång två skott, som slogo ned 65—75 meter hitom målet och
därifrån studsade framåt. Han hade dock en bestämd uppfattning av att
samtliga studsar »fastnade i berget» (kulfånget). Den andre avdelningschefen
märkte icke något onormalt beträffande de skott han kontrollerade och
antog att samtliga dessa träffat kulfånget. Av de båda skyttar, som avlossade
de nyssnämnda två skotten, förklarade den ene att han var väl instruerad
om hur han skulle sikta, att han kunde se nedslaget och hur raketen
studsade i backen efter nedslaget men att han icke märkte något anmärkningsvärt.
Den andre skytten uppgav att han var teoretiskt väl insatt i
avfyringstekniken, att han var något nervös vid avfyringen, att vapnet i
skottögonblicket drogs ned med minusskott som följd samt att han på grund
av att skölden på vapnet skymde hade svårt att se själva nedslaget. En
annan av de värnpliktiga, som tjänstgjorde som eldobservatör, såg att ett
nedslag kom något hitom målet men kunde icke erinra sig ha iakttagit någon
onormalt lång studs. — Båda avdelningscheferna uppgåvo att anbefallda
säkerhetsanordningar för skjutning å regementets övningsområde voro vidtagna
vid tillfället.

Molander anförde i sitt yttrande: Vid den ifrågavarande fältskjutningsbanan
F 7 b utgjordes kulfånget av en delvis skogklädd höjd. Detta kulfång
vore fullt betryggande, om elden avgåves utan grov felriktning mot fastställt
målområde. Skott, som fölle c:a 50 meter eller mer hitom målområdets
hitre gräns, kunde giva upphov till rikoschetter, som passerade förbi eller
över kulfånget. Den rikoschett, som förorsakade olyckstillbudet, hade med
största sannolikhet uppstått genom något av de korta skott, som observerats.
Enligt vad som angåves i säkerhetsinstruktionen för armén kunde icke
några av hithörande säkerhetsbestämmelser trygga mot grovt felriktade
skott. De i detta fall avgörande frågorna vore huruvida de nämnda korta
skotten vore att betrakta som grovt felriktade i säkerhetsinstruktionens mening
och vidare om uppenbar vårdslöshet förelåge från skyttens sida. Vid
skjutning med eldhandvapen på den ifrågavarande banan vore skott som
fölle c:a 50 meter eller mer hitom målområdets hitre gräns att anse som förorsakade
av grov felriktning. När det däremot gällde skjutning med raketgevär
behövde enligt Molanders mening så icke vara fallet. Det hade uppgivits,
att för mången skytt avfyringen av ett raketgevär utgjorde en psykisk
påfrestning. Det vanligaste avfyringsfelct vore att handen gjorde eu
vinkelrörelse nedåt med förkortning av skottvidden som följd. Då alla säkerhetsbestämmelser
vidtagits och då med hänsyn till vapnets natur grov
felriktning icke kunde anses föreligga, kunde enligt Molanders uppfattning
icke någon göras ansvarig för olyckstillbudet.

Tarras-Wahlberg förklarade sig för egen del instämma i vad Molander i
sitt yttrande anfört samt uttalade att tjänstefel icke syntes föreligga. Härjämte
meddelade Tarras-Wahlberg att han, i avvaktan på omprövning av
säkerhetsföreskrifterna, tills vidare förbjudit skjutning med raketgevär inom
ifrågavarande område.

Sedan mililieombudsmannen härefter hos chefen för armén anhållit om

yttrande i ärendet, anförde på dennes uppdrag chefen för arméstabens sektion
I, översten B. Brusewitz, i skrivelse till militieombudsmannen den 1
juli 1953 bland annat följande: Den av regementschefen förebragta utredningen
syntes visa, att felriktade skott avskjutits i två fall, att med största
sannolikhet dessa två skott gått över masken och förorsakat de långa rikoschetterna
samt att skjutbanan icke vidare komme att användas av regementet
för skjutning med eldvapen av något slag bland annat av det skälet att
bebyggelsen trängde allt närmare banan. Liknande negativa erfarenheter
hade tidigare icke rapporterats från något håll trots skjutning av sammanlagt
över 50 000 skott, varför passeringen vid Göta artilleriregemente icke
gåve anledning till att ändra nuvarande säkerhetsbestämmelser. Å en vid
skrivelsen fogad, i arméförvaltningens tvgavdelning upprättad skiss hade utlagts
enligt hithörande föreskrifter i säkerhetsinstruktionen för armén beräknat
riskområde för skjutning med raketgevär å ifrågavarande fältskjutningsbana
F 7 b. Av skissen framginge att rikoschetterna fallit inom detta
riskområde.

Med anledning av vad i den sist återgivna skrivelsen uppgivits därom att
de omförmälda två rikoschetterna fallit inom det med tillämpning av föreskrifter
i säkerhetsinstruktionen beräknade riskområdet för sådan skjutning
med raketgevär som den ifrågavarande beslöt militieombudsmannen att låta
verkställa ytterligare utrédning i ärendet för utrönande av huruvida det i
förevarandc fall varit tillåtligt att räkna med mindre riskområde än det
sålunda angivna. I samband därmed antecknades beträffande de nyss åsyftade
föreskrifterna och andra hithörande förhållanden sammanfattningsvis
följande: Enligt säkerhetsinstruktionen för armén (Säkl), 1952 års upplaga
—- genom generalorder den 20 februari 1952 fastställd att gälla från och med
den 1 maj samma år — skall vid skjutning med eldvapen och vissa andra
motsvarande övningar bestämmas ett riskområde, som under alla förhållanden
skall vara avstängt för allmänheten. Riskområdet —- som sträcker sig
utanför skjutområdet, d. v. s. det område mot vilket projektiler skjutas (laddade
vapen riktas), och den i skjutområdet ingående uppställningsplatsen
för målen, målområdet — bestämmes enligt vissa i säkerhetsinstruktionen
angivna grunder med hänsynstagande till vapnets spridning i längd och sida
samt risker för studs och splitter, därvid för olika vapen eller grupper av
vapen gälla olika beräkningsgrunder. Vidare skall bestämmande av riskområde
ske med utgångspunkt från något av tre olika riskfall, vilka i fallande
svårhetsgrad betecknas riskfall I—III. Tillämpligt riskfall bestämmes
med hänsyn till skjutområdets beskaffenhet (vatten eller is, hårdfrusen
ängs- eller myrmark, annan mark), vapnets kaliber och projektilens konstruktion.
Vid skjutning med raketgevär vare sig därvid användes stridsammunition
eller övningsammunition skall vid tillämpning av nu angivna
föreskrifter i säkerhetsinstruktionen riskområdet, som i detta fall i stort sett
får formen av eu cirkelsektor, i sin längdsträckning bestämmas så att avståndet
från vapnet till riskområdets bortre begränsningslinje, d. v. s. cir -

kelperiferin, utgör 1 550 meter. Det är härvidlag utan betydelse vilket riskfall
som föreligger. Enligt den oinförmälda skissen, som i övrigt uppgjorts
med tillämpning av riskfall III, bär riskområdets bredd i höjd med de två
rikoschetternas nedslagsplatser skolat utgöra omkring 350 meter, och framgår
vidare av skissen att rikoschetterna slagit ned, den ena omkring 500
meter från vapnets plats och omkring 75 meter innanför riskområdets vänstra
begränsningslinje från vapnet räknat och den andra omkring 600 meter
från vapnet och omkring 150 meter innanför riskområdets högra begränsningslinje.

Vidare antecknades att i mom. 242 säkerhetsinstruktionen föreskrives
hland annat: Om projektilfångets beskaffenhet så medger, får i säkerhetsinstruktionen
fastställt riskområde efter utredning i varje särskilt fall
minskas enligt följande. Vid skjutning med vapen med kalibrar uppgående
till högst 12 mm fastställes minskningen på permanent skjutplats av regementschef.
Beträffande vapen med kalibrar överstigande 12 mm fastställes
minskningen av militärbefälhavare, som för utredningen anlitar sakkunnig
personal, godkänd av chefen för armén. Erfordras därutöver särskild teknisk
personal, kan framställning härom göras till arméförvaltningens tygavdelning.
— Enligt mom. 243 avses med projektilfång (kulfång) ett terrängområde,
som uppfångar samtliga projektiler vid viss skjutning, varjämte
i detta stadgande -— sedan där framhållits att det är vanskligt att
avgöra vad som är betryggande projektilfång och att ett projektilfångs
skyddande egenskaper ofta överskattas — lämnas vissa anvisningar till ledning
för bedömande av huruvida ett såsom projektilfång avsett terrängområde
skall kunna anses vara för ändamålet betryggande.

Härjämte anmärktes, att raketgevärets kaliber är 8 cm.

Jämväl enligt tidigare gällande säkerhetsbestämmelser — 1943 års upplaga
av säkerhetsinstruktionen för armén — skulle vid skjutning med olika
slag av eldvapen och vissa andra motsvarande övningar bestämmas ett riskområde,
i den äldre instruktionen benämnt »farligt område», och funnos
enligt i denna instruktion genom generalorder den 20 oktober 1950 infört
tillägg även för skjutning med raketgevär särskilda föreskrifter i sådant
hänseende av i stort sett enahanda innehåll som de nu gällande. Enligt den
äldre instruktionen förelåg möjlighet att med hänsyn till förekomsten av
betryggande projektilfång minska det farliga området såvitt gällde områdets
bortre begränsning, och föreskrevs härom (mom. 314) att i fråga om
vapen med kalibrar uppgående till högst 12 mm övningsledaren för varje
gång bestämde den minskning som i nämnda hänseende var möjlig men att
beträffande vapen med större kalibrar än nu nämnts undersökning för varje
fall måste ske av sakkunnig personal, godkänd av chefen för armén. I

I skrivelse den 9 juli 1953 till Tarras-Wahlberg anhöll militieombudsmannen
-—- under hänvisning till mom. 242 i 1952 års säkerhetsinstruktion —
om upplysning rörande vad som blivit föreskrivet angående riskområde
vid skjutning med raketgevär å ifrågavarande skjutplats F 7 b ävensom

besked om vid vilken tid och i vilken ordning föreskrifter i angivet hänseende
blivit fastställda.

I skrivelse, som inkom till militieombudsmannen den 18 augusti 1953, anförde
Tarras-Wahlberg: Under de två år utbildning med raketgevär bedrivits
vid regementet hade skjutningarna oftast ägt rum på Remmene skjutfält.
Skjutning med raketgevär hade dock ett antal gånger förekommit på regementets
övningsfält i form av demonstrationsskjutningar under utbildningsåret
1951—1952. Från det raketgevärsutbildning upptogs vid regementet,
hade det utbildats en praxis att skjutning med övningsaminunition till raketgevär
fått äga rum på fältskjutningsbanorna mot de naturliga kulfången,
som bedömts fullt betryggande. — Någon framställning från regementet enligt
1943 års säkerhetsinstruktion till central myndighet angående raketgevärsskjutning
inom övningsområdet hade tyvärr icke gjorts såvitt TarrasWahlberg
kunde finna. Den överarbetning av säkerhetsbestämmelserna vid
regementet, som föranleddes av tillkomsten av 1952 års säkerhetsinstruklion,
blev på grund av arbetets omfattning och den relativa knappheten på
tillgängligt befäl färdigställd först vid de värnpliktigas inryckning våren
1953 och bestämmelserna fastställdes på regementsorder den 10 april 1953.
Av allt att döma hade i det aktuella fallet för skjutningen gällande säkerhetsbestämmelser
enligt mom. 242 i 1952 års säkerhetsinstruktion icke uppmärksammats.
Utbildningsbefälet syntes dock icke böra lastas härför, då
de följt gällande praxis vid utförande av demonstrationsskjutning med raketgevär.
Ansvaret åvilade regementschefen som icke genom utbildningsavdelningen
utövat erforderlig kontroll av att säkerhetsbestämmelserna blivit
följda och som icke tidigare förbjudit skjutning med raketgevär, främst med
tanke på att befintligt kulfång skulle vara otillräckligt.

För att möjliggöra ett bedömande av de risker som varit förenade med
användande på sätt som skett av ifrågakomna skjutbana F 7 b vid skjutning
med raketgevär anhöll militieombudsmannen därefter hos chefen för armén
att denne ville, efter att ha verkställt den utredning som härutinnan vidare
kunde erfordras, avgiva yttrande innefattande besked huruvida med
avseende å ifrågavarande skjutbana projektilfångets beskaffenhet eller andra
förhållanden skulle — vid en tillämpning av bestämmelserna i mom. 242 i
1952 års säkerhetsinstruktion (mom. 314 i 1943 års säkerhetsinstruktion)
— ha medgivit minskning av i instruktionen fastställt riskområde (farligt
område) för skjutning med övningsaminunition till raketgevär. Vidare begärdes,
om så varit fallet, jämväl upplysning dels rörande vilken omfattning
som bort givas ett sådant mindre riskområde (farligt område) dels ock
huruvida i ärendet ifrågakomna båda projektiler fallit inom eller utom gränserna
för ett sålunda minskat område.

I skrivelse den 22 december 1953 anförde, på uppdrag av chefen för armén,
tjänstförrättande chefen för arméstabens sektion I, majoren B. Berg, följande:
I ärendet gjord utredning gåve vid handen, att det ifrågavarande projektilfångets
beskaffenhet icke medgåve en minskning av i säkerhetsinstruktionen
fastställt riskområde för skjutning med övningsaminunition till ra -

ketgevär. Ej heller syntes andra förhållanden ha kunnat föranleda en sådan
minskning. I övrigt hänvisades till en skrivelsen bifogad särskild promemoria.

Av den ifrågavarande promemorian framgick till en början att besök ägt
rum å platsen för olyckstillbudet för att erforderlig grund skulle erhållas
för svar på de av militieombudsmannen framställda frågorna. I besöket hade
deltagit kaptenen Granström vid arméstabens utrustningsavdelning, kaptenen
Lindahl vid arméförvaltningens tygavdelning, majoren Bexelius såsom
representant för fortifikationsförvaltningen samt kaptenerna Bobäck och
Möllerström såsom representanter för regementets utbildningsavdelning.
Promemorian innehöll vidare följande: Målområdet och den bortom detta
liggande terrängen kunde indelas i två olika terrängtyper. A. En vänster del,
som utgjordes av ett motlut som icke överstege 20° och som icke utgjorde
något projektilfång utan medgåve studs. Inom området funnes flata stenar
som kunde underlätta och eventuellt öka studsrisken. Skogsbeklädnaden i
den högre liggande delen av området kunde icke heller räknas som projektilfång.
B. En höger del, som icke heller kunde anses vara ett godtagbart
projektilfång med hänsyn till risken för studs åt sidan. Dock kunde riskområdets
djup i skottriktningen här begränsas till höj dkammen bortom målområdet.
Den högra delen hade icke utnyttjats, sannolikt beroende på att
risken för studs åt höger långt över fältskjutningsområdets gräns bland annat
innebure risk för förefintlig bostadsbebyggelse. Bortom den vänstra delen av
området hade terrängen tidigare varit känd för att bestå av ödemark. Vid
tiden för övningen hade den dock börjat planeras med vägar och avlopp
m. m. Representanterna för regementet meddelade att vid skjutning med
raketgevär inom den vänstra delen av området kvarvarande delar av raketerna
efter studs ofta återfunnes på höjden ovanför målområdet. En bedömning
rörande verkan från kort skott visade att ett sådant sannolikt
skulle ha fastnat i skogen ovanför och bortom målområdet. De aktuella projektilerna
som studsat och fallit i närheten av vägarbetena bedömdes ha
fallit ned omkring 20 meter utanför övningsområdets gräns. Marken, som
utgjordes av gräsbevuxen lermark, var vid skjuttillfället frusen (omkring
10 cm tjäle) och ytlagret var uppblött efter blidväder (sedan den 16 februari).
Regn föll den 20 februari på eftermiddagen. Så som skjutplats och målplats
valts vid skjutning mot den vänstra delen av målområdet den 20 februari
förelåg risk för studs från målområdet, varför det icke kunde anses
möjligt att räkna med någon inskränkning i riskområdet. Militieombudsmannens
fråga huruvida förhållandena medgivit minskning av i säkerhetsinstruktionen
angivet riskområde måste därför besvaras nekande.

Sedan tillfälle beretts Tarras-Wahlberg att taga del av den i ärendet verkställda
utredningen och i samband därmed till honom framställts vissa frågor
rörande i vilken utsträckning den omförmälda fältskjutningsbanan använts
för skjutningar med raketgevär, anförde Tarras-Wahlberg i en den
2 februari 1954 till militieombudsmannen inkommen skrivelse bland annat
följande: Skjutning med raketgevär å fältsk jutningsbanan F 7 b ägde rum

ti -it/(77.t«. Mililieombudsmnnnens ämbetsberältelse

första gången den 21 januari 1952. På samma bana hade sedermera raketgevärsskjutning
förekommit vid fem tillfällen och härvid hade lossats sammanlagt
omkring 125 skott. — I den promemoria, vartill hänvisades i det
från chefen för armén sist inkomna yttrandet, hade anförts, bland annat,
att representanterna för regementet meddelat att vid skjutning med raketgevär
inom den vänstra delen av ifrågavarande område kvarvarande delar
av raketerna efter studs ofta återfunnits på »höjden ovanför målområdet».
Detta uttryck vore att förstå så att raketerna — övningsraketer studsade
alltid efter nedslaget — hamnat i målområdet men högre än målet. Uttrycket
»ovanför målområdet» innebure alltså icke att raketerna kommit utanför
projektilfånget. I själva verket hade aldrig tidigare vid några skjutningar
några raketer återfunnits utanför projektilfånget. — Vid den i ärendet ifrågavarande
skjutningen den 20 februari 1953 var — såsom också framginge
av omförmälda promemoria — marken frusen, ehuru ytlagret var uppblött
efter blidväder. Delta speciella förhållande måste förklara anledningen till
att raketerna vid korta skott studsat längre än tidigare förekommit. Vad
emellertid själva olycksskotten beträffade kunde ifrågasättas huruvida resonemanget
om projektilfånget vore relevant, då enligt samstämmiga uppgifter
de sannolika olycksskotten skjutits på ett sådant sätt att de träffat
marken närmare skytten än målet och därvid med hänsyn till de speciella
markförhållandena vid skjuttillfället fått en studsande bana som gått över
projektilfånget. — Såsom Tarras-Wahlberg i en tidigare skrivelse framhållit
hade målområdet och projektilfångets tekniska beskaffenhet icke såvitt gällde
skjutning med raketgevär blivit föremål för sådan utredning, som åsyftades
i mom. 242 i 1952 års säkerhetsinstruktion. Anledningen till att detta
moment i säkerhetsinstruktionen icke uppmärksammats i samband med införande
av raketgevärsskjutning vid regementet torde ha varit dels att den
i momentet förekommande angivelsen av kaliber överstigande 12 mm förknippats
med egentliga eldhandvapen och dels att tilldelningen av raketgevärsammunition
var så obetydlig första åren att raketgevärsskjutning förekom
endast som demonstrationsskjutning. När tilldelningen av raketgevärsammunition
senare ökade, hade redan den praxis uppstått att raketgevärsskjutning
var tillåten på fältskjutningsbanorna, där sedan åratal skjutning med
eldhandvapen ägt rum utan olyckstillbud. Det vore alltid vanskligt att avgöra
vad som vore betryggande projektilfång. Olyckstillbudet hade klarlagt,
att en felbedömning skett. Den överarbetning av för regementets övningsområde
gällande säkerhetsbestämmelser som blev följden dels av 1952 års
säkerhetsinstruktions tillkomst och dels av den under planering varande
nya stadsbebyggelsen norr om regementets övningsområde, där det tidigare
som ödemark betraktade terrängområdet skulle bebyggas, pågick vid tiden
för ifrågavarande skjutning. — Sammanfattningsvis kunde alltså anföras,
att några studsar av raketgevärsprojektiler utanför regementets område ej
kunnat konstateras före skjutningen den 20 februari 1953, att skjutning med
raketgevär inom regementets övningsområde i Göteborg omedelbart förbjöds
i samband med olyckstillbudet och att ett sådant förbud i vilket fall som

helst hade varit gällande därest den överarbetning av säkerhetsbestämmelserna
för skjutning inom regementets område som pågick hade hunnit avslutas
till angiven tidpunkt. — Någon ändrad uppfattning beträffande ansvarsförhållandena
hade Tarras-Wahlberg icke att anföra.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 15 mars 1954 till chefen för armén
följande.

Såsom ovan angivits föreskrives i säkerhetsinstruktionen för armén att
vid skjutning med raketgevär — liksom med andra eldvapen — skall fastställas
ett riskområde, vars gränser enligt i instruktionen närmare angivna
grunder bestämmas med hänsynstagande till vapnets spridning i längd
och sida samt risker för studs och splitter. Detta område skall under alla
förhållanden vara avstängt för allmänheten. Särskilda bestämmelser om
riskområdets omfattning vid skjutning med raketgevär infördes i oktober
1950 i då gällande säkerhetsinstruktion — 1943 års upplaga — och upptogos
därefter, med i stort sett enahanda innehåll, i den från och med maj
1952 gällande nya upplagan av instruktionen. Enligt föreskrift i såväl den
tidigare som den nu gällande upplagan må, om betryggande projektilfång
finnes, i säkerhetsinstruktionen anbefallt riskområde minskas efter utredning
I varje särskilt fall, därvid dock i fråga om vapen med kalibrar överstigande
12 mm såsom förutsättning för att minskning skall få ske gällei
att utredningen verkställes av sakkunnig personal, godkänd av chefen föl
armén. Enligt en i 1952 års instruktion införd föreskrift, vartill motsvarighet
tidigare icke fanns, skall numera minskningen även fastställas av vederbörande
militärbefälhavare.

I ärendet är utrett, att å den ifrågavarande fältskjutningsbanan F 7 b inom
Göta artilleriregementes övningsområde skjutning med raketgevär ägt rum
vid sex olika tillfällen, första gången den 21 januari 1952 och senast den 20
februari 1953, därvid lossats sammanlagt omkring 125 skott, samt att skotten
skjutits mot ett såsom projektilfång utnyttjat motlut i terrängen utan
att vare sig med tillämpning av säkerhetsinstruktionens därom meddelade
bestämmelser eller eljest därjämte något särskilt riskområde blivit bestämt
för dessa skjutningar. Den undersökning, som i samband med utredningen
i förevarande ärende av sakkunnig personal verkställts å skjutplatsen, har
givit vid handen att terrängförhållandena därstädes icke ha sådana skyddande
egenskaper såsom projektilfång att i fråga om skjutning med övningsammunition
till raketgevär någon som helst inskränkning av i säkerhetsinstruktionen
föreskrivet riskområde är möjlig. Rörande det olyckstillbud,
som inträffade vid skjutningen den 20 februari 1953, har framkommit,
hland annat, att de för olyckstillbudet utsatta personerna uppehöllo sig på
ett avstånd från vapnet i avfyringsriktningen räknat av endast omkring
500 -000 meter, ehuru minsta tillåtna säkerhetsavstånd i denna riktning
enligt säkerhetsinstruktionen skolat utgöra 1 550 meter. Med hänsyn till nu
nämnda och andra i ärendet upplysta omständigheter är det uppenbart, att

den ifrågavarande fältskjutningsbanans utnyttjande på sätt som skett för
skjutning med raketgevär inneburit icke obetydliga risker för olyckshändelser.

Genom vad sålunda och övrigt i ärendet förekommit måste anses ådagalagt
att frågan, huruvida och i vad mån minskning kunnat ske av det i säkerhetsinslruktionen
anbefallda riskområdet för skjutningar av ifrågavarande
slag, vid regementet icke ägnats den omsorg som vederbort. Tillika
är utrett, att säkerhetsinstruktionens föreskrifter blivit åsidosatta jämväl
såtillvida att den minskning av föreskrivet riskområde, som skett genom
att terrängen bakom målplatsen godtagits såsom betryggande projektilfång,
vidtagits utan att dessförinnan vare sig verkställts utredning genom
sakkunnig, av chefen för armén godkänd personal eller, såvitt gäller skjutningar
i tiden efter ikraftträdandet av den nu gällande instruktionen, hos
militärbefälhavaren därjämte utverkats fastställelse av åtgärden att på nu
angivet sätt minska riskområdet.

Tarras-Wahlberg är, enligt vad han själv vidgått, genom att han låtit
skjutningar med raketgevär äga rum på sätt som skett i sin egenskap av
chef för regementet ansvarig för de försummelser som förekommit i ovan
angivna hänseenden.

I ärendet har av Tarras-Wahlberg framhållits, att några studsar av raketgevär
sprojektiler utanför regementets övningsområde — olyckstillbudet
föranleddes av rikoschettnedslag omkring 20 meter utanför övningsområdets
gräns — ej kunnat konstateras före skjutningen den 20 februari 1953.
Med anledning härav torde böra erinras att föreskrifterna i säkerhetsinstruktionen
ha till syfte, bland annat, att förebygga riskerna för att för
allmänheten farliga situationer skola uppkomma. Att risker i sådant hänseende
förelågo icke endast vid nu angivna tillfälle utan även eljest då den
ifrågavarande fältskjutningsbanan togs i anspråk för skjutning med raketgevär,
torde tydligt framgå av vad i ärendet förekommit. Tarras-Wahlberg
har vidare funnit sig böra fästa uppmärksamheten på att orsaken till att
de skott, varom i ärendet närmast är fråga, gått över projektilfånget uppenbarligen
varit att, enligt vad samstämmigt uppgivits, skotten riktats så att
de träffat marken närmare skytten än målet. Vad sålunda framhållits torde
giva anledning att hänvisa till vad chefen för regementets utbildningsavdelning,
majoren Molander, uppgivit därom att avfyringen av ett raketgevär
för mången skytt utgjorde en psykisk påfrestning och att det vanligaste
avfyringsfelet vore att handen gjorde en vinkelrörelse nedåt med förkortning
av skottvidden som följd. Ett sådant avfyringsfel borde enligt Molanders
mening icke böra betecknas såsom grov felriktning, för vilken skytten
kunde göras ansvarig. Av detta Molanders uttalande torde framgå, att
sådan felriktning av skott, som i förevarande fall må ha förekommit, måste
vara att hänföra till risker, vartill särskild hänsyn bör tagas vid anordnande
av skjutningar med raketgevär.

Genom de försummelser, som enligt vad ovan angivits ligger TarrasWahlberg
till last, har denne ådragit sig ansvar jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen
för tjänstefel, som är av beskaffenhet att icke böra undgå beivran. Enär
Tarras-Wahlberg vidgått att ansvar åligger honom i de hänseenden varom
är fråga och de förelupna felen icke synas böra föranleda annan påföljd
än som kan åläggas i disciplinär ordning, får jag jämlikt 83 § militära rättegångslagen
underställa Eder frågan huruvida Ni vill avgöra saken.

* *

Chefen för armén anmälde i skrivelse den 3 april 1954 att han genom beslut
den 2 i samma månad ålagt Tarras-Wahlberg för tjänstefel disciplinbot
för fyra dagar med tjugotvå kronor 50 öre för dag.

Beslutet har vunnit laga kraft.

7. Löjtnant disciplinärt bestraffad för åsidosättande av gällande säkerhetsföreskrifter
vid transport av sprängmedel I

I en till militieombudsmannen den 12 februari 1954 inkommen skrift anfördes
följande: Vid upprepade tillfällen hade av befäl vid fjärde kompaniet
av Upplands regemente gällande bestämmelser angående transport av
spräng- och tändmedel blivit åsidosatta. Sålunda hade bland annat den 10
februari 1954 15 kilogram nitrolit i färdigapterade laddningar om ett kilogram
transporterats i en traktordragen kärra från kasernen till Södra Norby.
I samma kärra hade i en låda även funnits ett parti nitrolit om 25 kilogram.
Denna nitrolit hade dock icke varit apterad. Vid tillfället hade varit
halt väglag.

Sedan militieombudsmannen med anledning härav i skrivelse till chefen
för Upplands regemente, översten C. A. Grewell, anhållit om utredning och
yttrande, inkom Grewell den 1 mars 1954 med protokoll över i saken hållna
förhör ävensom med eget yttrande. Vid förhören uppgavs bland annat
följande.

Chefen för fjärde kompaniet kaptenen A. Jervant: Enligt mom. 1251 säkerhetsinstruktionen
för armén finge skarpa tändmedel under övningar icke
anbringas på sprängladdningar annat än i samband med sprängning. Jervant
visste av erfarenhet från de övningar i sprängtjänst, vilka han följt, med
bestämdhet att allt befäl vid fjärde kompaniet kände till att sprängladdningar,
vilka apterats med sprängmedel, således icke finge transporteras på fordon.
Han hade icke för kompaniet utfärdat några särskilda säkerhetsföreskrifter
beträffande aptering av sprängmedel eller transport av sprängladdningar,
enär enligt vad nu angivits klara bestämmelser härutinnan funnes.

Den plutonchef vid kompaniet, löjtnanten P. Lehman, vilken den 9 februari
förberedde målanordningarna för den ifrågavarande övningen och följande
dag under övningen även tjänstgjorde såsom övningsledare, hade mot bättre
vetande frångått gällande säkerhetsbestämmelser. Lehman vore synnerligen
ambitiös och mån om att under den tid, som stode till buds för en viss
utbildning, nå bästa möjliga resultat. Det hade sannolikt varit av denna
orsak som Lehman icke velat taga en del av själva övnings tiden i anspråk
för att härunder iordningställa laddningarna. I stället hade han låtit värnpliktiga
vicekorpraler, vilka varit sjukredovisade såsom delvis tjänstbara,
utföra detta arbete före övningens början.

Lehman: Han kände väl till att enligt föreskrift i mom. 1251 säkerhetsinstruktionen
för armén skarpa tändmedel under övningar icke finge anbringas
på laddningar annat än i samband med sprängning. Vid en övning,
som ägde rum den 9 februari och leddes av Jervant, användes nitrolitladdningar
för att markera artillerield. På order av Lehman apterades dessa
laddningar under eftermiddagen den 8 februari hemma i kasernen. Arbetet
härmed utfördes under ledning av en överfurir. På morgonen den 9 februari
transporterades de sålunda färdigapterade laddningarna i en med traktor
dragen kärra till övningsplatsen vid Södra Norby. Under den 10 februari
ledde Lehman själv en liknande övning som den vilken föregående dag ägde
rum under ledning av Jervant. Även för denna övning apterades på order
av Lehman nitrolitladdningar hemma i kasernen under eftermiddagen före
övningen, likaledes under ledning av en överfurir. Dessa laddningar uttransporterades
på morgonen den 10 februari, även då i en traktordragen kärra,
till övningsterrängen vid Södra Norby. Anledningen till att Lehman vid ifrågavarande
båda tillfällen beordrade att laddningarna skulle på sätt som
skedde apteras före utforslingen till övningsplatsen var att Lehman därigenom
ville vinna tid för övningarnas genomförande. Den ringa tillgången på
befäl hade talat för att apteringen utfördes före själva övningarna. Om apteringen
av laddningarna skulle ha skett först i samband med sprängningen,
hade ett befäl under övningstid blivit bundet för ledning av detta arbete
i stället för att, såsom nu blev möjligt, kunna användas för tjänst såsom
instruktör. Lehman bedömde att de risker, som voro förenade med transporten
av de apterade laddningarna, vore så ytterst ringa — för att icke säga
obefintliga — att han ansåge sig böra taga dessa risker. Därigenom undginges
vidare de risker, som varit förbundna med apteringsarbetets utförande
på övningsplatsen under där rådande brådska och med påhavda handskar
eller med bara och frusna fingrar. Väglaget var icke halt under
någondera av dagarna den 9 och den 10 februari. Temperaturen var dessa
dagar minst 8—10 minusgrader. Någon särskild risk för att traktorn med
vidhängande kärra skulle slira ansåge Lehman därför icke ha förefunnits.

Enligt det översända protokollet hade i saken hörts jämväl de båda förenämnda
överfurirerna samt annan för apteringsarbetet anlitad personal
ävensom de vid transporterna tjänstgörande traktorförarna. De sålunda hörda
hade sammanstämmande uppgivit att det på grund av rådande kyla icke

var halt väglag någon av de dagar då transporterna utfördes. Av förhörsprotokollet
framgick vidare att, efter det apteringsarbetet utförts och till
dess transporterna skedde, laddningarna förvarades i det i förutvarande
ridstallet inrymda kompaniförrådet.

I det av Grewell avgivna yttrandet anfördes bland annat: I mom. 1251
säkerhetsinstruktionen för armén angåves otvetydigt att sprängladdningar
icke finge forslas apterade. I säkerhetsinstruktionen hänvisades i vissa sammanhang
till »Instruktion för förvaring och transport av ammunition».
Denna instruktion hade ännu ej tilldelats regementet. Däremot hade i november
1953 »Provisoriska bestämmelser för förvaring och transport av ammunition
vid armén» från arméförvaltningens tygavdelning tillställts regementet.
Sistnämnda bestämmelser gällde emellertid icke forsling av med
sprängpatroner apterade sprängladdningar; redan genom föreskriften i
mom. 1251 säkerhetsinstruktionen vore transport av sålunda apterade
sprängladdningar förbjuden. I de nämnda provisoriska bestämmelserna hänvisades
till bland annat kommerskollegii kungörelse den 17 november 1949
med tilläggsbestämmelser till förordningen om explosiva varor. Denna kungörelse
hade icke tilldelats regementet. — Av utredningen framginge, att
föreskriften i mom. 1251 säkerhetsinstruktionen överträtts. Det skedda åsidosättandet
av denna föreskrift hade dock varit av engångsnatur. Några
nämnvärda risker — utöver dem som alltid måste vara förenade med handhavandet
av sprängämnen -— syntes icke ha tagits av den personal, som anbefallt
och utfört transporterna i fråga. Detta förhållande kunde visserligen
ej utgöra ett försvar för åsidosättandet av gällande säkerhetsföreskrifter.
En förklaring till Lehmans förfarande funne Grewell dock i det förhållandet
att denne kunnige och ambitiöse officer bedömt det mindre riskabelt att
under rådande väderleksförhållanden transportera materielen på angivet
sätt än att — enligt bestämmelserna — verkställa aptering på sprängplatsen.
Fjärde kompaniet vore en för infanteriet centralt organiserad befälsskola
K i stormpionjärtjänst där eleverna vore vicekorpraler.

Sedan viss begärd komplettering av utredningen inkommit, hölls den 13
april 1954 å militieombudsmansexpeditionen ytterligare förhör med Lehman,
därvid denne uppgav följande: Han blev fänrik år 1948 och löjtnant år 1950.
Under våren troligen år 1951 — möjligen år 1952 — genomgick han en två
månaders kurs i fältarbetstjänst vid ingenjörtruppskolan å Svea ingenjörkår.
Undervisningen vid skolan avsåg huvudsakligen törfaringssätten vid
utförande av sprängning, och — såvitt Lehman erinrade sig förekom
icke någon undervisning rörande tillvägagångssättet vid transport av sprängmedel.
— Vid de i ärendet ifrågakomna två övningarna den 9 och den 10
februari 1954 beordrade Lehman på eget initiativ att nitrolitladdningarna
skulle apteras inom kasernen på eftermiddagen före respektive övning. \ id
apteringen tillginge reglementsmässigt så att till eu början elt antal nitrolitpatroner
— nitrolitpatronerna vore cylinderformade och hade en ungefärlig
vikt av 55 gram — buntades samman till eu laddning som omlindades
med isolerband, varjämte lika många sprängpatroner som de sålunda iord -

ningställda laddningarna apterades med krutstubin, d. v. s. stubin infördes
i sprängpatronerna som tillknepos med tång. Därefter uppvecklades i ena
änden på den i laddningens mitt befintliga nitrolitpatronen det hölje av
vaxat papper, vari nitroliten vore inslagen, och ett hål gjordes i det pulverformiga
sprängmedlet med en blyertspenna eller en pinne. Härpå infördes
sprängpatronen med isittande stubin i hålet i nitroliten, varefter det uppvikta
pappershöljet vecklades om stubinen och omknötes med ett snöre för
att sprängpatronen skulle hållas kvar. Till övningen den 9 februari iordningställdes
omkring 10 buntladdningar, envar bestående av 3 nitrolitpatroner,
och till övningen den 10 februari 10—12 buntladdningar, envar vägande
ungefär ett kilogram och alltså bestående av omkring 18 nitrolitpatroner.
Vid tiden för de i ärendet ifrågakomna övningarna kände Lehman, såsom
han förut uppgivit, väl till föreskriften i mom. 1251 i säkerhetsinstruktionen
för armén, att skarpa tändmedel icke fingo under övningar anbringas på
sprängladdningarna annat än i samband med sprängning, och utgick från
att med hänsyn härtill varken apteringen av sprängladdningarna inom kasernen
eller deras transporterande till övningsplatsen i apterat skick var
tillåten. Vid tidigare liknande övningar, i vilka Lehman deltagit, hade såväl
apteringen av krutstubin i sprängpatronerna som apteringen av sprängpatronerna
i sprängladdningarna skett först å övningsplatsen. Däremot hade
själva buntandet av laddningarna ibland skett inom kasernen före övningen.
Lehman ansåge sig själv ensam ansvarig för det åsidosättande av säkerhetsföreskrifterna
som skett i samband med ifrågavarande båda övningar den
9 och den 10 februari. Anledningen till att Lehman gått till väga på sätt han
visste icke vara tillåtet vore, såsom Lehman förut även framhållit, att han
ansett den tillgängliga övningstiden icke medgiva att apteringsarbetena utfördes
först på övningsplatsen samt bedömt de risker som vore förenade med
det valda tillvägagångssättet såsom praktiskt taget obefintliga. Därest dessa
arbeten skulle ha utförts på övningsplatsen, skulle Lehman sannolikt ha
ordnat arbetet så att han härför avdelat två värnpliktiga under uppsikt av
en överfurir. Sålunda utfört skulle arbetet med buntning av laddningarna
samt apterande dels av krutstubin i 10 sprängpatroner och dels av sprängpatronerna
i sprängladdningarna ha tagit en tid av omkring en timme i anspråk.
Av denna tid skulle större delen, 35—40 minuter, ha åtgått för apterandet
av sprängpatronerna i sprängladdningarna. Lehman övervägde före
övningarna att låta verkställa i vart fall sistnämnda apteringsmoment först
å övningsplatsen men ansåg den till buds stående övningstiden icke medgiva
att ens detta arbete utfördes å övningsplatsen. Av de båda apteringsmomenten
— krutstubinens apterande i sprängpatronen och sprängpatronens apterande
i sprängladdningen — vore det förra enligt Lehinans åsikt mera
riskfyllt än det senare. Vid det förra momentet gällde att iakttaga dels att
stubinen icke sluekes ned alltför långt i sprängpatronen — vilket oaktat
tändsatsen täcktes av ett skyddsmembran kunde innebära vissa risker —-samt dels och framför allt att, då sprängpatronens hylsa skulle knipas till
om stubinen, tången icke ansattes för långt ned på hylsan så att tändsatsen

bleve klämd. Apterandet av sprängpatronen med tillhörande stubin i sprängladdningen
vore däremot enligt Lehmans uppfattning icke förenat med
några som helst risker under förutsättning att det hål i nitrolitpatronen,
vari sprängpatronen skulle föras in, gjorts på rätt sätt så att man icke vid
införandet, därvid greppet hölles om stubinen, måste tvinga in sprängpatronen.
— Transporten av de apterade sprängladdningarna från kasernen till
övningsplatsen i Södra Norby ägde såväl den 9 som den 10 februari rum
mellan klockan 7 och 8 på morgonen. Färden gick därvid i båda fallen från
kasernen på den enskilda vägen ut till huvudvägen mellan Uppsala och
Stockholm, därefter denna söderut till norra infarten till Ulleråkers sjukhus,
därifrån på avtagsvägen — allmän väg — mot Gottsunda och Lurbo,
vilken följdes till avtagsvägen — även denna allmän väg — mot Södra
Norby och övningsplatsen, varefter färden gick sistnämnda väg fram till
övningsplatsen. Den enskilda vägen från kasernen till huvudvägen Uppsala
—Stockholm vore allmänt befaren men med ringa trafikintensitet. Trafikintensiteten
vore tämligen ringa på vägen från den tidigare nämnda norra
infarten till Ulleråkers sjukhus mot Gottsunda och Lurbo samt ringa på
vägen från sistnämnda väg fram till övningsplatsen. Vid den tid på morgonen,
då transporterna såsom nyss nämnts ägde rum, vore omfattningen av
trafiken på samtliga vid transporterna befarna vägar mindre än fallet vore
inemot 9-tiden på morgonen. Bebyggelsen utmed huvudvägen Uppsala—
Stockholm vore på den sträcka transporterna gått fram gles, då vägen här
omgåves av kronopark. Kring vägskälet vid den omförmälda norra infarten
till Ulleråkers sjukhus låge dock en del byggnader. Jämväl i övrigt vore
bebyggelsen längs den använda färdvägen gles med undantag för vägsträckan
inom Södra Norby samhälle. Bebyggelsen inom samhället utgjordes av
villor. — Under transporterna förvarades de apterade sprängladdningarna
i lådor som vore emballerade i filt. Med hänsyn till att —- som tidigare
nämnts — sprängpatronerna instuckits i den i mitten av respektive sprängladdningar
befintliga nitrolitpatronen och sålunda varit skyddade av hela
sprängladdningen för tryck utifrån, ansåge Lehman att det vore praktiskt
taget uteslutet att en aldrig så kraftig stöt i samband med exempelvis en
dikeskörning eller annan trafikolycka kunde föranleda att sprängpatronen
tändes. Den enda egentliga fara, som enligt Lehmans åsikt varit förknippad
med ifrågavarande transporter, hade varit risken för att i samband med någon
trafikolycka brand skulle ha uppstått. — Såsom tidigare nämnts utgick
Lehman vid tiden för transporterna i fråga från att föreskriften i
mom. 1251 i säkerhetsinstruktionen innefattade förbud mot transport av
med sprängpatroner apterade sprängladdningar. Lehman kände icke till
innehållet i de från arméförvaltningens tygavdelning i november 1953 utsända
»Provisoriska bestämmelser för förvaring och transport av ammunition
vid armén».

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 5 maj 1954 till chefen för Upplands
regemente följande.

Enligt föreskrift i mom. 1251 säkerhetsinstruktionen för armén få skarpa
tändmedel under övningar icke anbringas på sprängladdningar annat än i
samband med sprängning. Såsom av Eder i ärendet framhållits innefattar
denna föreskrift ett otvetydigt förbud mot att, på sätt som skedde vid ifrågavarande
båda tillfällen, redan inom kasernen verkställa apteringen av tändpatronerna
i nitrolitladdningarna och därefter transportera de apterade
laddningarna från kasernen till övningsplatsen vid Södra Norby. Att de sålunda
skedda transporterna av laddningarna icke voro tillåtna framgår även
av de i Edert yttrande omnämnda av arméförvaltningen meddelade provisoriska
bestämmelserna för transport av ammunition och de av kommerskollegium
till förordningen om explosiva varor utfärdade tilläggsbestämmelserna,
vartill hänvisas i de nyssnämnda provisoriska föreskrifterna. Enligt
dessa av nu nämnda myndigheter meddelade bestämmelser förutsättes nämligen
att under alla förhållanden sprängpatroner, vare sig de äro apterade
— med stubin eller annat tändmedel — eller ej, skola vid transport förvaras
avskilda från samtidigt medförda sprängmedel. I Edert yttrande har Ni
anmärkt, att nämnda av kommerskollegium utfärdade bestämmelser icke
tillställts regementet. Då dessa bestämmelser innehålla ingående föreskrifter
om vad som i olika fall erfordras för att under samtidig transport av
sprängpatroner och sprängladdningar dessa skola anses vara på betryggande
sätt avskilda från varandra, torde det böra snarast tillses att regementet
erhåller tillgång till kommerskollegii ifrågavarande bestämmelser.

Lehman har vidgått att han, med kännedom om nyssnämnda i säkerhetsinstruktionen
meddelade förbud mot att anbringa skarpa tändmedel på
sprängladdningar annat än i samband med sprängning, vid ifrågavarande
tillfällen beordrat att nitrolitladdningarna skulle inom kasernen i förväg
apteras med sprängpatroner och därefter i sålunda apterat skick transporteras
från kasernen till övningsplatsen. För det åsidosättande av gällande
säkerhetsföreskrifter som sålunda förekommit är Lehman, enligt vad han
även vidgått, ensam ansvarig. Såsom förklaring till sina ifrågavarande åtgöranden
har Lehman uppgivit att han genom att anbefalla att icke endast
apteringen av stubinerna i sprängpatronerna utan även sprängpatronernas
aptering i nitrolitladdningarna skulle utföras i förväg inom kasernen och
icke först å övningsplatsen avsett att därigenom i möjligaste mån skulle
vinnas tid för genomförande av de övningar, varunder laddningarna skulle
användas, och att han bedömt de risker, som voro förbundna med forslingen
av de apterade laddningarna, såsom praktiskt taget obefintliga. Det har
icke tillkommit Lehman att låta sina åtgöranden i förevarande hänseende
bliva beroende av hur han själv bedömde graden av de risker, som ansetts
böra föranleda ett undantagslöst förbud mot ett sådant förfarande som det
av Lehman vidtagna, och hans ifrågavarande åtgöranden äro därför på intet

sätt försvarliga. Särskilt måste det betecknas såsom i hög grad anmärkningsvärt,
att Lehman ansett sig kunna bortse även från föreliggande risker för
uppkomsten av brand, exempelvis i samband med någon under transporterna
inträffad trafikolycka. Att en på sådant sätt skedd antändning av nitrolitpartierna
kunnat få omfattande och svårartade verkningar, torde vara
ovedersägligt.

Genom vad Lehman låtit komma sig till last har han visat oförstånd i
tjänsten av beskaffenhet att jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen föranleda ansvar
för tjänstefel. Enär Lehman vidgått de begångna felen och vad som förekommit
icke synes böra medföra annan påföljd än som kan åläggas i disciplinär
ordning, får jag jämlikt 83 § militära rättegångslagen underställa
Eder frågan huruvida Ni vill avgöra saken.

* *

❖

Regementschefen anmälde i skrivelse den 13 maj 1954 att han genom beslut
samma dag ålagt Lehman för tjänstefel disciplinbot för åtta dagar med
fem kronor 75 öre för dag.

Beslutet har vunnit laga kraft.

Redogörelse för vissa ärenden, som icke föranlett åtal eller

disciplinär åtgärd

1. Frågor dels angående tillämpning av straffbestämmelsen rörande övergivande
av post — 26 kap. 13 § strafflagen — då vaktpost somnat under posttjänstgöring,
dels ock om straffmätningen vid ådömande av ansvar för
övergivande av post under fredstid

Vid granskning av arrestantkort från Bergslagens artilleriregemente för
september 1953 uppmärksammades att regementschefen, översten T. Berggren,
genom ett den 10 september 1953 meddelat, av auditören I. Hessius
kontrasignerat beslut ålagt värnpliktige nr 130-3-53 Malmqvist arrest tre
dagar för tjänstefel, som angivits bestå däri att Malmqvist den 3 september
1953, då han var beordrad som post, lagt sig att sova under sin tjänstgöring.

Av handlingarna i målet inhämtades följande. I en den 4 september 1953
avgiven rapport anmälde sergeanten I. Carlsson att Malmqvist, som varit
beordrad såsom post vid förläggningen den 3 september 1953 mellan klockan
0645 och 0900, vid troppens återkomst sovit i ett tält. Vid militärförhör
berättade Malmqvist: Han hade den 3 september varit beordrad som
post vid första batteriets luftvärnstropps förläggning vid Karlsborg med
att bevaka troppens två tält, lastbil och pjäser, medan troppen i
övrigt varit på studiebesök i Karlsborgs fästning. Vaktpasset hade börjat
klockan 0645 och skulle sluta klockan 0900. Något postställe hade icke blivit
honom anvisat. Omkring klockan 0730 hade han inne i ett av tälten ätit
frukost, som avhämtats av en soldat i troppen, därvid han sparat ett par
smörgåsar och varm choklad i avsikt att förtära detta längre fram på dagen.
Omkring klockan 0745 hade han gått ut och uppehållit sig utanför tältet
till omkring klockan 0830, då han åter gått in i tältet och förtärt återstoden
av frukosten. Han hade därefter lagt sig i tältet, där han somnat. Han hade
blivit väckt klockan 0900 av en överfurir. Anledningen till att han somnat
hade varit att han sedan den 1 september varit förkyld och känt sig febrig
samt att han förtärt ett antal magnecyltabletter; han hade dock icke sjukanmält
sig. Han ville vidare framhålla att han gått post även mellan klockan
0200 och 0400 samma morgon. Han hade icke haft någon tanke på att
det vore felaktigt, när han var beordrad som post, att gå in i tältet och äta.
— Carlsson uppgav vid militärförhöret att posten ägde rätt intaga sin frukost
i tältet men givetvis icke finge lägga sig och sova.

Sedan upplysning infordrats rörande anledningen till att Malmqvists
förfarande bedömts såsom tjänstefel och icke såsom övergivande av post,
inkom Berggren med yttrande från Hessius och eget yttrande. Hessius an -

förde i sitt yttrande: Intet i Malmqvists berättelse stödde uppfattningen att
denne lagt sig för att sova. Malmqvist hade i stället, uppenbarligen med
hänsyn till föregående nattlig tjänstgöring och möjligtvis som en följd av
förtärandet av magnecyltabletter, råkat falla i sömn. De i 26 kap. 13 § strafflagen
använda ordalagen »eller annorledes satt sig ur stånd att fullgöra
tjänsten» rimmade enligt Hessius’ mening icke helt med den sålunda föreliggande
situationen. Den rätt förlåtliga försummelse, Malmqvist låtit komma
sig till last, hade därför bedömts enligt den mildare straffbestämmelsen
i 26 kap. 18 § strafflagen. Därest Hessius varit av uppfattningen, att förseelsen
bort bedömas som övergivande av post, skulle han för sin del ha
påyrkat ett betydligt strängare straff. — Berggren anförde i sitt yttrande:
Vid det straffrättsliga bedömandet av den ifrågavarande förseelsen vore i
första hand att beakta 26 kap. 13 § strafflagen. Då Berggren funnit det
ytterst tveksamt om nämnda lagrum rätteligen kunde tillämpas i förevarande
fall, hade i stället tillämpats 18 § samma kapitel. Vid tillämpning
av 26 kap. 13 § kunde ogärna så lindrigt straff som tre dagars arrest förekomma,
och Berggren hade icke ansett att Malmqvists förseelse förskyllt
strängare straff.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit
anförde militieombudsmannen i skrivelse den 23 mars 1954 till Berggren
följande.

Enligt 26 kap. 13 § strafflagen skall krigsman, vilken tjänstgör såsom
chef för avdelning av krigsmakten eller fullgör vakttjänst eller likartad
uppgift, dömas för övergivande av post om han antingen obehörigen lämnar
sin post eller om han finnes ha genom förtäring av starka drycker eller
annorledes satt sig ur stånd att fullgöra tjänsten. Rörande innebörden av
uttrycket »annorledes satt sig ur stånd att fullgöra tjänsten» anfördes i
betänkandet med förslag till strafflagstiftning för krigsmakten (SOU 1946:
83 s. 108—109): Att lämna sin post hade tydligen närmast lokal innebörd.
Någon skillnad med avseende å verkningarna förelåge emellertid icke, om
någon i stället för att avlägsna sig från sin post satte sig ur stånd att fullgöra
tjänsten. Detta hade därför upptagits såsom en andra gärningsform.
Ett exempel därpå vore att en vakt somnat på sin post, förutsatt naturligtvis
att det cj skett av ren utmattning på grund av tjänsten, eftersom i
sådant fall uppsåtligt brott icke förelåge.

En vaktpost, som insomnat under sin posttjänstgöring, ådrager sig enligt
det anförda ansvar för övergivande av post under förutsättning att icke
insomnandet skett utan uppsåt. För att posten skall undgå ansvar för övergivande
av post fordras att insomnandet icke varit förbundet ens med s. k.
eventuellt uppsåt. Dylikt uppsåt får anses vara för handen då posten försatt
sig i en situation som inneburit risk för att han skulle komma att insomna
och det tillika med hänsyn till omständigheterna kan förutsättas att,
även om han varit viss om ett sådant resultat av sitt handlande, han likväl
icke skulle ha avstått därifrån. Då det givetvis är svårt att styrka förefint -

ligheten av direkt uppsåt hos den som insomnat på sin post, får frågan
huruvida eventuellt uppsåt kan anses föreligga ofta avgörande betydelse vid
bedömandet av förevarande situationer. I de flesta fall torde, om vaktposten
noggrant ställer sig till efterrättelse vad som i vederbörlig instruktion
föreskrivits rörande hans skyldigheter under vaktpasset, därigenom vara
förebyggt att posten under sitt pass ofrivilligt faller i sömn. Sålunda är det
uppenbart att en vaktpost, som skall fullgöra sin posttjänstgöring stående
eller patrullerande, icke riskerar att somna å sin post, så länge han intager
den stående ställningen eller fullgör patrulleringen. I de fall, då vaktpost
insomnar under posttjänstgöring, torde situationen merendels vara den att
posten intagit en för honom bekvämare ställning än han enligt uttrycklig
föreskrift eller sakens natur bort intaga: en patrullerande gevärspost sätter
sig eller lägger sig ned på marken för att vila, en korridorpost intager liggande
ställning på bänken i korridoren, en telefonpost gör det bekvämt för
sig genom att luta sig över det bord, där han sittande fullgör sin posttjänst,
o. s. v. Givet är att en post, som intager någon dylik ur bevakningssynpunkt
olämplig ställning, därigenom gör sig skyldig till tjänstefel. Därest emellertid
posten som en följd av den vilsamma ställning han intagit faller i sömn,
torde han så gott som undantagslöst i stället böra bestraffas för övergivande
av post, eftersom eventuellt uppsåt i förhållande till insomnandet i
sådant fall regelmässigt får anses vara för handen. Posten har här försatt
sig i en situation som enligt vad han haft anledning räkna med inneburit
risk för att han skulle falla i sömn. Och ett antagande att posten, om han
med visshet räknat med att detta komme att inträffa, skulle ha avhållit
sig från den bekväma ställningen torde regelmässigt kunna anses vederlagt
av föreliggande omständigheter. Då i motiven till 26 kap. 13 § strafflagen
uttalas att straff enligt lagrummet icke kan drabba post som somnat av ren
utmattning på grund av tjänsten, torde därmed avses undantagssituationer
som sällan äro för handen: t. ex. att posten av sjukdom, tidigare onormalt
pressande tjänstgöring eller annan liknande anledning är så uttröttad att
det med hänsyn till omständigheterna icke rimligen kan läggas honom till
last att han faller i sömn.

Därest i förevarande fall situationen varit den som angives i straffbeslutet,
nämligen att Malmqvist under sin posttjänstgöring lagt sig i tältet att
sova, föreligger givetvis ingen tvekan om att uppsåtskravet är uppfyllt. Av
de avgivna yttrandena framgår emellertid att meningen icke varit att den
i straffbeslutet intagna gärningsbeskrivningen skulle ha en dylik innebörd.
Det torde icke heller finnas stöd för antagande att Malmqvist verkligen lagt
sig i avsikt att sova. Sannolikt förhåller det sig i stället så att Malmqvist mer
eller mindre ofrivilligt råkat falla i sömn, sedan han lagt sig i tältet. Den
direkta anledningen till att Malmqvist somnat är givetvis hans åtgärd att
intaga liggande ställning i tältet. Särskilt som Malmqvist enligt vad han
själv uppgivit känt sig dålig och varit trött efter tidigare posttjänstgöring,
bör det för honom ha framstått som i hög grad sannolikt att han skulle
somna, om han lade sig i tältet. Då Malmqvist medvetet tagit denna risk,

böra förutsättningarna för uppsåtligt brott anses vara för banden. Vad
Malmqvist låtit komma sig till last hade i enlighet härmed - - då straffbestämmelsen
i 26 kap. 18 § strafflagen är subsidiär i förhållande till 26 kap.
13 § — bort bedömas som övergivande av post.

Emellertid bör bemärkas att spörsmålet huruvida den som somnat under
posttjänstgöring skall straffas för övergivande av post eller för tjänstefel
väsentligen är en rubriceringsfråga, vars lösande i ena eller andra riktningen
icke i och för sig behöver inverka på straffmätningen. I de i ärendet
avgivna yttrandena har givits uttryck för uppfattningen att ett så lindrigt
straff som tre dagars arrest knappast kunde ifrågakomma vid tillämpning
av straffbestämmelsen för övergivande av post. I anledning härav får jag
framhålla följande. Enligt 26 kap. 13 § strafflagen är straffet för övergivande
av post under fredstid disciplinstraff eller fängelse; för brott som
förövats under beredskapstillstånd eller då riket var i krig gälla däremot
skärpta straffskalor. Före införandet av den nya strafflagstiftningen gällde
strängare straffbestämmelser beträffande övergivande av post. Normalstraffet
för övergivande av post under fredstid var då enligt 123 och 124 §§
strafflagen för krigsmakten fängelse i högst sex månader; endast om omständigheterna
voro synnerligen mildrande kunde dömas till disciplinstraff,
därvid emellertid straffet icke fick understiga sträng arrest i tre dagar,
skärpt arrest i fem dagar eller vaktarrest i tio dagar. Att märka är dock att
de ifrågavarande bestämmelserna i strafflagen för krigsmakten stadgade
straff allenast för den som obehörigen lämnat sin post eller under vakttjänstgöring
funnits överlastad av starka drycker, varemot där saknadesmotsvarighet
till straffbestämmelsen i 26 kap. 13 § strafflagen avseende
den som annorledes satt sig ur stånd att fullgöra tjänsten. Detta medförde
bland annat att den som i fredstid insomnat på poststället skulle bestraffas
enligt de generella tjänstebrottsbestämmelserna. Införandet av 26 kap. 13 §
strafflagen innebar alltså i förhållande till vad tidigare gällt dels en utvidgning
av vad som under fredstid var att anse som övergivande av post och
dels en mildring av strafflatituden. — I motiven till 26 kap. 13 § strafflagen
anfördes bland annat: Straffbestämmelser av det slag varom här vore fråga
hade uppenbarligen sin största betydelse under beredskapstillstånd och i
krigstid. Under vanliga fredsförhållanden skilde sig gärningarna till karaktären
icke från andra tjänstebrott och det vore därför i och för sig intet
hinder att de bestraffades enligt de generella tjänstebrottsbestämmelserna.
Under beredskaps- och krigstid utgjorde däremot ifrågavarande förfaranden
ett allvarligare brott, vilket icke erhölle en tillfredsställande bedömning såsom
tjänstefel. Då sålunda särskilda bestämmelser under alla förhållanden
bleve nödvändiga, syntes det ur psykologisk synpunkt vara fördelaktigt att
dessa finge tillämpning även i fredstid, ehuru givetvis med beaktande av den
ringare straffvärdhet, som hithörande brott då hade. Härigenom inskärptes
betydelsen av vakttjänst och likartade uppgifter redan på ett stadium då
krigsmaktens verksamhet huvudsakligen vore inriktad på utbildning och
övning. Straffet för övergivande av post under fredstid hade föreslagits till

disciplinstraff eller fängelse. Eftersom vakttjänsten under nämnda tid ofta
bedreves i utbildningssyfte, syntes disciplinstraff i allmänhet utgöra ett tillräckligt
straff. Straffbestämmelsen omfattade emellertid även personer i
särskilt ansvarsfull ställning, och dessutom kunde givetvis av brottet uppkomma
skada. Med tanke främst på sådana fall hade fängelse ansetts böra
bibehållas i straffsatsen.

Av det anförda framgår att 26 kap. 13 § strafflagen i sig inrymmer jämväl
mera bagatellartade förfaranden av ringa straffvärdhet, vilka under
fredsförhållanden icke skilja sig till karaktären från andra tjänsteförseelser
och vilkas hänförande till nämnda lagrum betingats huvudsakligen av
psykologiska skäl. Då Malmqvists förseelse uppenbarligen ansetts bagatellartad
och begången under mildrande omständigheter, hade hinder icke mött
att för förseelsen utmäta det i straffbeslutet bestämda straffet, även om
förseelsen bedömts såsom övergivande av post.

Jag låter bero vid de uttalanden som innefattas i det anförda.

Hessius skulle genom Berggrens försorg erhålla del av skrivelsen.

2. Fråga om innebörden av det i straffbestämmelsen rörande onykterhet
i tjänsten — 26 kap. 14 § strafflagen — förekommande uttrycket
»under tjänsteutövning»

Genom domar i militära mål dömde Stockholms rådhusrätt (rådmannen
Annerfors, t.f. rådmannen Askergren och t.f. assessorn Wetterlundh) den
4 augusti 1954 värnpliktige nr 1674-10-53 Törner samt den 11 i samma månad
värnpliktiga nr 1381-5-53 Söder och nr 1138-14-52 Andersson för, bland
andra gärningar, onykterhet i tjänsten jämlikt 26 kap. 14 § strafflagen,
bestående däri att de värnpliktiga under tjänstgöring i samband med kryssaren
Tre Kronors besök i Leningrad i juli 1954 uppträtt så berusade av
starka drycker att de varit ur stånd att fullgöra sin tjänst. Straffen bestämdes
till arrest i sammanlagt tjugotvå dagar för Törner, tjugo dagar för Söder
och aderton dagar för Andersson. Av handlingarna i målen inhämtas bland
annat att Törner, Söder och Andersson, enligt vad de själva vidgått, av spritförtäring
under landpermission i Leningrad blivit så höggradigt berusade
att de icke haft något minne av vad som under tiden närmast därefter tilldrog
sig, samt att fartygschefen i den anmälan, varmed han till åklagaren
hänsköt ifrågavarande mål rörande Törner, Söder och Andersson, anmärkte
att enligt punkten 6 i kustflottans order nr 28 den 8 juli 1954 under fartygets
uppehåll i Leningrad all fartygets personal skulle anses ständigt vara
i tjänst och sålunda beredd att utföra uppdrag även på annan tid än tjänstetid.
Såvitt av handlingarna framgår har i målen icke påståtts och än
mindre visats att för någon av Törner, Söder eller Andersson vid ombordkomsten
förefunnits något särskilt tjänsteåliggande, om vars utförande de
då haft att påräkna order.

Rådhusrätten (rådmännen Källander och Evers samt tf. assessorn Hallström)
meddelade den 3 september 1954 dom i ett annat av rådhusrätten
upptagit militärt mål, vari dels värnpliktige nr 341015-663 Pettersson
— vilken genom beslut av vederbörande bestraffningsberättigade chef jämlikt
26 kap. 15 § strafflagen ålagts arrest för fylleri i samband med kustflottans
omförmälda besök i Leningrad — yrkade upphävande av nämnda
beslut, enär Pettersson vid tillfället icke var så påverkad av starka drycker
att han förskyllt straff för fylleri, och dels vederbörande åklagare enligt
ingiven ansökan om stämning å Pettersson yrkade att rådhusrätten med
ändring av omförmälda straffbeslut måtte döma Pettersson jämlikt 26 kap.
14 § strafflagen för onykterhet i tjänsten. Till stöd för sitt yrkande framhöll
åklagaren att Pettersson efter åtnjuten landpermission vid ombordkomsten
å fartyget, därvid han jämlikt kustflottans omnämnda order nr 28
var i tjänsteutövning, var så påverkad av starka drycker att hans förmåga
att fullgöra tjänsten måste antagas ha varit nedsatt. I sin den 3 september
1954 meddelade dom anförde rådhusrätten bland annat: Rådhusrätten funne
icke styrkt att Pettersson vid tillfället var så berusad av starka drycker
att det framgått av hans åtbörder och tal, och han kunde vid sådant förhållande
icke dömas för fylleri enligt 26 kap. 15 § strafflagen. Även om Pettersson,
såsom han vidgått, var så påverkad av starka drycker att hans
tjänstgöringsförmåga var nedsatt, hade icke visats att Pettersson, sedan han
efter besöket i land kommit ombord, ålagts någon tjänstgöring under återstoden
av permissionstiden. Den av åklagaren åberopade ordern funne rådhusrätten
icke föranleda därtill att Pettersson, ehuru han icke haft någon
tjänst att utföra, kunde anses ha varit i tjänsteutövning. Rådhusrätten funne
förty Pettersson icke heller kunna fällas till ansvar för onykterhet i
tjänsten, i följd varav rådhusrätten upphävde det ifrågavarande straffbeslutet
och lämnade åklagarens talan utan bifall. — I en till rådhusrätten
ingiven, till Svea hovrätt ställd vadeinlaga yrkade biträdande stadsfiskalen
D. Halldin att hovrätten måtte med ändring av rådhusrättens dom fälla Pettersson
till ansvar för onykterhet i tjänsten jämlikt 26 kap. 14 § strafflagen.
Såsom grund för påståendet att Pettersson vid ifrågavarande tillfälle varit
under sådan tjänsteutövning, som avses i 26 kap. 14 § strafflagen, åberopade
Halldin dels vissa uttalanden i betänkandet med förslag till strafflagstiftning
för krigsmakten avgivet den 16 november 1946 (SOU 1946:83 s.
110) och dels ett uttalande i straffrättskommitténs betänkande den 30
september 1940 med förslag till vissa ändringar i strafflagen för krigsmakten
(SOU 1940: 25 s. 12). Enligt Halldins förmenande gåve nu nämnda uttalanden
vid handen att i uttrycket »under tjänsteutövning» i 26 kap. 14 §
strafflagen vore att inrymma även deltagande i sjöexpedition med flottans
fartyg (i tidigare lagbestämmelser benämnt »sjötåg»). I vadeinlagan hänvisades
vidare till den förut återgivna bestämmelsen i punkten 6 i kustflottans
order den 8 juli 1954. — I en till rådhusrätten ingiven, den 14 september
dagtecknad skrivelse anförde t.f. statsåklagaren E. Vinberg att han
vid granskning av handlingarna så bedömt målet, att han funnit rådhusrät7—547730.
MHiticombudsmannens ämbetsberättelse

tens dom lagligen grundad och anledning till fulllöljdstalan mot domen ej
föreligga och att Vinberg förty, med övertagande av åklagarsysslan i målet,
återkallade vadetalan däri.

Sedan från de rådhusrättens ledamöter som deltagit i förenämnda den 4
och den 11 augusti 1954 meddelade domar infordrats yttrande rörande de
skäl som föranlett att de tilltalade ansetts vara i tjänsteutövning vid ifrågavarande
gärningars begående, angåvos i ett den 18 september 1954 från
ledamöterna inkommet yttrande såsom skäl för att så ansetts vara förhållandet
och i följd därav 26 kap. 14 § strafflagen tillämpats enahanda grunder
som av Halldin åberopats till stöd för det av honom framställda men
sedermera återkallade yrkandet om ändring av den av rådhusrätten i annan
sammansättning den 3 september 1954 meddelade domen i målet angående
Pettersson.

I anslutning till en redogörelse för vad sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 8 oktober 1954 till rådhusrätten följande.

Det uttalande i 1946 års betänkande, vartill hänvisats i Halldins vadeinlaga
liksom ock i rådhusrättens förenämnda yttrande, giver enligt min mening
icke belägg för den ståndpunkt i föreliggande fråga som legat till grund
för avgörandet i de av rådhusrätten den 4 och den 11 augusti 1954 meddelade
domarna. Tvärtom synes uttalandet i fråga närmast giva vid handen att
med uttrycket »under tjänsteutövning» i 26 kap. 14 § strafflagen avses faktiskt
utförande av vad som hör till tjänsten och att därunder icke kan inbegripas
något, som ej utgör egentlig tjänstgöring, i vidare mån än förehavandet
i fråga äger rum under omedelbar uppsikt av befäl, såsom färd under
militärbefäl eller utspisning under tillsyn av befäl. Hänvisningen till straffrättskommitténs
år 1940 avgivna betänkande torde lika litet kunna åberopas
till stöd för den ståndpunkt, som kommit till uttryck i de nyssnämnda
domarna. Åberopandet av detta uttalande bygger på en bokstavstolkning
som icke torde vara förenlig med allmänt tillämpade grundsatser om restriktivitet
då det gäller att tolkningsvis vidga gränserna för ett straffbuds tilllämpningsområde.
Vidare har det ifrågavarande uttalandet icke alls avseende
å den i detta sammanhang föreliggande frågan, nämligen gränsdragningen
mellan det genom 1948 års militära strafflagstiftning införda brottsbegreppet
onykterhet i tjänsten enligt 26 kap. 14 § strafflagen och fylleri
av krigsman utom tjänsten, numera — såvitt i förevarande fall är fråga —
straffbelagt enligt 26 kap. 15 § strafflagen och tidigare upptaget i 96 § strafflagen
för krigsmakten. I det sammanhang uttalandet tillkom hade detsamma
närmast endast processuell betydelse såsom avseende frågan huruvida
ett fylleribrott skulle beivras i vanlig rättegångsväg eller i den ordning som
gällde för mål tillhörande krigsdomstols prövning.

Det ligger vidare i öppen dag att då det gäller tillämpning av straffbestämmelsen
i 26 kap. 14 § eu sådan föreskrift som upptagits under punkten 6 i
kustflottans order av den 8 juli 1954 icke kan få den verkan att i fall där ve -

derbörande vid det aktuella tillfället faktiskt icke varit i tjänsteutövning det
likväl skall anses att så varit förhållandet. En annan sak är att i sådana situationer,
där det verkligen är att räkna med att vederbörande sedan han
efter fritid återvänt ombord kommer att få sig ålagd någon särskild av
tjänstens krav betingad arbetsuppgift, ordern kan få betydelse såsom innefattande
en erinran om att vederbörande, med hänsyn till dylik förestående
tjänstgöringsskyldighet, under fritiden har att iakttaga den återhållsamhet
som är påkallad för undgående av ansvar för onykterhet i tjänsten.

I enlighet med vad ovan angivits hade rådhusrätten i sina den 4 och den
11 augusti 1954 meddelade domar bort ålägga straff icke, såsom skett, jämlikt
26 kap. 14 § för onykterhet i tjänsten utan med tillämpning av 15 § samma
kapitel för fylleri. I dessa mål har alltså situationen varit den att de lagförda
för de ifrågavarande gärningarna förskyllt straff enligt annat lagrum
än det i domarna åberopade. Om så ej varit förhållandet, hade den av rådhusrätten
hävdade ståndpunkten kunnat leda till att straff blivit ålagt jämlikt
26 kap. 14 § i fall där förutsättningar för åläggande av straff överhuvudtaget
ej varit för handen. Härvidlag kan hänvisas till den situation som förelåg
i det genom rådhusrättens dom den 3 september 1954 avgjorda målet;
i detta mål fann rådhusrätten icke styrkt att den lagförde varit spritpåverkad
i sådan grad att han förskyllt ansvar för fylleri jämlikt 26 kap. 15 §
strafflagen, i följd varav rådhusrätten — ehuru den lagförde vidgått att
han var så påverkad att hans tjänstgöringsförmåga var nedsatt — vid det
förhållandet att han vid ifrågakomna tillfälle ej var i tjänsteutövning icke
heller ådömde ansvar jämlikt 26 kap. 14 §. Av sistnämnda mål framgår med
all tydlighet att det är av synnerlig vikt att riktiga normer tillämpas vid avgränsningen
av de fall som äro straffbara såsom onykterhet i tjänsten enligt
26 kap. 14 § strafflagen.

Jag låter bero vid de uttalanden som innefattas i det ovan anförda.

Avskrift av skrivelsen tillställdes chefen för kustflottan ävensom åklagarmyndigheten
i Stockholm.

3. Missvisande avfattning av straffbeslut i disciplinmål i fråga om angivandet
av den gärning bestraffningen avsett

Genom beslut den 18 maj 1954 av chefen för Vaxholms kustartilleriregemente,
översten B. Lindeberg, ålades värnpliktige nr 435-1-53 Rosén jämlikt
26 kap. 11 § strafflagen för undanhållande disciplinstraff av arrest fyra
dagar. Förseelsen angavs i straffbeslutet bestå i att Rosén den 6 maj 1954,
då kompaniförbud varit för honom gällande, utan lov varit borta från kompanikvarteret
klockan 1900—2030. Av handlingarna i disciplinmålet framgick
att Rosén avlägsnat sig från kompanikvarteret för att åse eu fotbollsmatch
på norra idrottsplatsen. Ifrågavarande idrottsplats är enligt inhämtad

100

upplysning belägen utanför regementets kasernområde. — Straffbeslutet
var kontrasignerat av auditören S. Tidstrand.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 17 juli 1954 till Lindeberg
följande.

Enligt 11 § rättsvårdskungörelsen skall, då bestraffningsberättigad befattningshavare
ålägger disciplinstraff, i beslutet angivas den gärning bestraffningen
avser, tiden för gärningens begående och, där så erfordras, övriga
omständigheter för dess kännetecknande ävensom brottsbeteckningen
och tillämpat lagrum.

I samband med min granskningsverksamhet med avseende å handläggningen
av disciplinmål har jag i ett flertal fall uppmärksammat att straffbeslut
i sådana mål innehållit missvisande eller ofullständiga beskrivningar
av de brottsliga gärningarna. Vad sålunda förekommit har tidigare föranlett
uttalanden från min sida (se ämbetsberättelsen 1951 s. 83—84 och 202
—203). På sina håll synes emellertid oklarhet alltjämt råda i nu nämnda
hänseende. Med anledning av vad i det ovan omförmälda målet förekommit
får jag anföra följande.

I förevarande fall har bestraffning ålagts med åberopande av 26 kap. 11 §
strafflagen för undanhållande, därvid emellertid den gärning bestraffningen
avsett angivits med att vederbörande »då kompaniförbud varit för honom
gällande utan lov varit borta från kompanikvarteret». Då krigsman,
som ålagts tillrättavisning i form av förbud att lämna kompanilokalerna,
uppsåtligen överträder det meddelade förbudet, följer icke därav utan vidare
att han är förvunnen till ansvar för undanhållande. För sådant ansvar
förutsättes nämligen att vederbörande avvikit eller uteblivit från den avdelning
av krigsmakten, vid vilken han skall tjänstgöra eller vistas. Om den
som ålagts ett till kompaniförläggningen anknutet utegångsförbud väl lämnat
kompanilokalerna men icke kasernområdet, kan han icke anses ha lämnat
sin avdelning och han har därför ådragit sig straff allenast enligt 26 kap.
18 § strafflagen för tjänstefel. — En tidigare från auditörshåll framförd
synpunkt att i sist avsedda fall vederbörandes »avdelning» till följd av tillrättavisningen
skulle kunna sägas ha blivit begränsad till kompanilokalerna
måste nämligen betecknas såsom felaktig och jag finner icke anledning
antaga att denna synpunkt legat till grund för nu ifrågakomna straffbesluts
utformning. — Den i förevarande fall använda gärningsbeskrivningen antyder
således närmast att vederbörande gjort sig skyldig till tjänstefel. Av
handlingarna framgår emellertid att han rätteligen dömts för undanhållande.
Gärningen borde därför i enlighet med vad som anförts ha beskrivits på
ett sätt som riktigt anslutit till den i 26 kap. 11 § strafflagen angivna brottsbestämningen.
(Se vidare militieombudsmannens ämbetsberättelse 1951 s.
181—183.)

Tidstrand skulle genom Lindebergs försorg erhålla del av skrivelsen.

101

4. Tid för förvarsarrest må avräknas å straff endast i den mån förvarsarresten
fortbestått enligt domstols beslut och således icke till den del
förvarsarresttiden ligger före domstolens beslut

I samband med granskning av arrestantkort från Livregementets husarer
för september 1953 uppmärksammades att Skövde tingslags häradsrätt under
ordförandeskap av häradshövdingen O. Odencrants genom dom den 21
september 1953 dömt värnpliktige nr 2523-7-51 Pehrsson för rymning till
arrest aderton dagar samt förordnat att vid verkställighet av straffet skulle
avräknas den tid Pehrsson varit intagen i förvarsarrest. I domen hade antecknats
att Pehrsson sedan den 12 september 1953 varit intagen i förvarsarrest.
Av handlingarna i målet framgick att häradsrätten genom beslut den
16 september 1953 förordnat att förvarsarresten skulle bestå. Enligt beslut
av regementschefen hade det Pehrsson ålagda straffet, efter avräkning av
den tid denne varit tagen i förvarsarrest, verkställts under tiden den 21—
den 30 september 1953.

Sedan i skrivelse till Odencrants framhållits att med hänsyn till stadgandet
i 86 § andra stycket militära rättegångslagen möjlighet till avräkning å
straff syntes föreligga allenast beträffande den förvarsarresttid som infölle
efter det domstolen meddelat beslut om att ålagd förvarsarrest skulle bestå,
anförde Odencrants i avgivet yttrande: Otvivelaktigt vore att Pehrsson å sitt
straff fått avräkna för stor del av förvarsarresttiden. Rätteligen skulle Pehrsson
icke ha fått avräkna större del därav än som infallit efter häradsrättens
beslut den 16 september 1953. Vid den ifrågavarande tiden hade Odencrants
varit hårt betungad av arbete och icke i erforderlig grad genomläst
motiven till de aktuella lagbestämmelserna. Odencrants ville även framhålla
att det rent materiellt sett kunde anses ha varit tillfredsställande att
Pehrsson fått avräkna så mycket av förvarsarresttiden som skett genom häradsrättens
dom.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 9 mars 1954 till Odencrants
följande.

Såsom jag framhållit i min tidigare skrivelse till Eder stadgas i 4 kap.
12 § strafflagen att, därest den som är för brott tilltalad varit för något
brott varom i målet rannsakats i häkte hållen och han i målet dömes till
frihetsstraff på viss tid eller till böter, domstolen må, om med hänsyn till
omständigheterna så prövas skäligt, förordna att straffet skall anses till viss
del eller helt och hållet verkställt genom den dömdes hållande i häkte; frihetsstraff
som omedelbart ådömes må dock ej anses verkställt till större del
än som svarar mot häktningsliden. Enligt vad som framhållits i militicombudsmannens
ämbetsberättelse 1951 s. 81 äro berörda bestämmelser om avräkning
av häktningstid tillämpliga även å arreststraff. I 86 § andra stycket
militära rättegångslagen föreskrives att, om i mål, där någon är tagen i
förvarsarrest, rätten förordnar att arresten skall bestå, det skall anses som
om den arresterade vore häktad. Under förarbetena till den militära rätte -

102

gångslagen framhöll departementschefen (prop. nr 216/1948 s. 143) att
stadgandet i 86 § andra stycket syftade till att förbättra den arresterades
ställning bland annat i det hänseendet, att förvarsarresttiden åtminstone
delvis skulle kunna avräknas från straffet. Stadgandets avfattning i förening
med vad departementschefen sålunda yttrat rörande syftet med bestämmelsen
torde klart giva vid handen att densamma inrymmer möjlighet
till avräkning endast för tid som förvarsarresten fortbestått enligt domstolens
därom meddelade beslut och således icke för någon del av den förvarsarresttid
som ligger före domstolens nämnda beslut.

Ehuru enligt det anförda häradsrätten förfarit felaktigt därigenom att i
domen förordnats om avräkning av hela den tid Pehrsson i målet varit
tagen i förvarsarrest, låter jag emellertid bero vid vad i saken förekommit
och företager ej vidare åtgärd.

5. Fråga angående den tidpunkt från vilken en inkallad värnpliktig
är underkastad ansvar såsom krigsman

Vid militieombudsmannens inspektion den 20 april 1954 av rådhusrättens
i Falnn handläggning av militära mål antecknades bland annat följande.

Genom beslut den 6 september 1952 ålade chefen för Dalregementet jämlikt
26 kap. 15 § strafflagen värnpliktige nr 546-59-41 Olsson arrest sex dagar
för fylleri, bestående däri att han onsdagen den 3 september 1952 inom
kasernområdet uppträtt berusad av starka drycker, så att det framgått av
hans åtbörder och tal. Av handlingarna i disciplinmålet framgick att Olsson
inkallats för fullgörande av repetitionsövning med inryckningsdag den
3 september 1952 och att han nämnda dag under tiden klockan 1100—1315
efter förordnande av kaserndagunderofficeren varit tagen i förvar för fylleri.
Sedan Olsson hos rådhusrätten anfört besvär över regementschefens beslut
med yrkande att det ålagda arreststraffet måtte ändras till böter, handlades
målet, vid förhör inför rådhusrätten den 2 oktober 1952, varefter målet
avgjordes av rådhusrätten genom beslut samma dag. I rådhusrättens protokoll
i målet antecknades att enligt en av åklagaren lämnad upplysning,
som vitsordades av Olsson, denne tidigare fått en order att inställa sig till
militärtjänstgöring vid Rommehed men att denna order sedermera ändrats
till att avse inställelse senast klockan 1200 den 3 september 1952 å Dalregementet
i Falun. Enligt vad som antecknats i rådhusrättens beslut uppgav
Olsson vid förhöret följande: Han hade anlänt till Falun vid 10-tiden
den 3 september.'' Därefter hade han tillsammans med några kamrater begivit
sig i riktning mot regementet. Under vägen till regementet hade Olsson
förtärt omkring 25 centiliter brännvin ur en halvlitersflaska, som han medfört
hemifrån. Resten av innehållet i flaskan hade han bjudit sina kamrater
på. Spritförtäringen hade ägt rum inne i skogen vid sidan av vägen i Stadsparken.
Vid framkomsten till kasernvakten vid regementet vid 11-tiden

103

hade Olsson uppsökt en vicekorpral, som skulle vägleda de värnpliktiga till
deras respektive kompanier. Vicekorpralen hade även anvisat Olsson dennes
kompani. Sedan detta skett, hade Olsson gått fram till några värnpliktskamrater,
som han sedan tidigare varit bekant med och som uppehållit
sig å kaserngården utanför kasernvakten. Därvid hade Olsson möjligen
kommit att gestikulera med armarna och kanske varit något högljudd. Dagunderofficeren
hade då kommit fram och beordrat Olsson att medfölja till
kasernvakten, där han tagits i förvar. Detta hade varit vid 11-tiden på dagen.
Sedan åklagaren yrkat fastställelse av regementschefens beslut, yttrade
rådhusrätten i sitt ifrågavarande beslut: »Rådhusrätten, som icke finner
utrett att Olsson vid ifrågavarande tillfälle varit att anse som krigsman,
prövar skäligt upphäva regementschefens beslut att ålägga Olsson disciplinstraff
av arrest i sex dagar.»

Sedan från rådhusrätten begärts upplysning rörande de skäl som föranlett
till att Olsson vid gärningens begående icke ansetts vara krigsman,
anförde rådhusrätten i avgivet yttrande: Olsson var enligt den order,
som gällde för honom, skyldig att inställa sig senast klockan 1200 den
3 september 1952 å Dalregementet. Olsson, som under vägen till regementet
förtärt brännvin i sådan myckenhet att han uppenbarligen blivit
berusad, hade — iförd civila kläder — anlänt till kasernvakten vid regementet
vid 11-tiden nämnda dag. Han hade uppsökt en vicekorpral, som
skulle vägleda de värnpliktiga till deras kompanier. Vicekorpralen hade även
anvisat Olsson dennes kompani. Olsson hade därefter, utan att ha uppsökt
kompaniet, genom sitt uppträdande å kaserngården föranlett, att dagunderofficeren
beordrat honom medfölja till kasernvakten, där han tagits i förvar.
Rådhusrätten funne det tveksamt, huruvida Olsson varit tjänstgöringsskyldig
innan han anmält sig å sitt kompani. Rådhusrätten ansåge, att vad som
anförts i militieombudsmannens ämbetsberättelse 1949 s. 155 fortfarande
gällde, ehuru de lagbestämmelser, varom vore fråga, sedan dess erhållit ändrad
lydelse. Å angivet ställe hade militieombudsmannen framhållit att tjänstgöringen
knappast kunde anses ha börjat förrän den värnpliktige anmält
sig för vederbörande chef eller på annat sätt mottagits vid förbandet ävensom
att den omständigheten allenast att den värnpliktige inkommit å kasernområdet
härvidlag icke syntes kunna tillmätas någon avgörande belydelse.
Rådhusrätten förmenade att den vicekorpral, som anvisade de värnpliktiga
deras kompanier, icke vore att anse som Olssons chef. Ej heller
kunde Olsson enligt rådhusrättens mening genom sin anmälan hos vicekorpralen
anses ha mottagits vid förbandet. Vicekorpralen fungerade endast
som någon slags trafikdelare. Först då Olsson anmält sig å kompaniet,
hade han mottagits vid förbandet. Rådhusrätten hade givetvis även beaktat
vad som anförts under 26 kap. 21 § i den av Rcgner och Henkow utgivna
kommentaren till den militära strafflagstiftningen. Något som undanröjde
rådhusrättens tveksamhet hade rådhusrätten icke kunnat finna där. På
grund av sakens tveksamma beskaffenhet ansåge rådhusrätten, att den
mildaste tolkningen borde ifrågakomma och förklarade sig därför icke finna

104

utrett, att Olsson vid ifrågavarande tillfälle varit att anse som krigsman.
Rådhusrätten komme självfallet att, om militieombudsmannen ansågc rådhusrättens
uppfattning felaktig eller ohållbar, för framtiden noga rätta sig
efter militieombudsmannens mening. Rådhusrätten hemställde att ärendet
icke måtte föranleda någon militieombudsmannens vidare åtgärd.

Från rådhusrättens akt antecknades att rådhusrättens ifrågavarande beslut
innefattade borgmästaren Geetes och rådmannen Hallerts sammanstämmande
mening, medan rådmannen Fogelberg var skiljaktig och ville fastställa
regementschefens beslut.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
tjänstförrättande militieombudsmannen Henkow i skrivelse den 17
augusti 1954 till rådhusrätten följande.

Enligt 26 kap. 21 § strafflagen hänföras till krigsmän, bland andra,
värnpliktiga under den tid de i sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga.
Frågan från vilken tidpunkt en inkallad värnpliktig är underkastad ansvar såsom
krigsman blir sålunda beroende av innehållet i den inkallelseorder han
mottagit; den värnpliktige är att anse som krigsman från och med den tidpunkt
då hans tjänstgöringsskyldighet enligt inkallelseordern inträder.

När i en inkallelseorder angivits ett bestämt klockslag för inställelsen,
börjar tydligen den inkallades tjänstgöringsskyldighet vid nämnda klockslag.
Detta torde regelmässigt få anses gälla även om den värnpliktige till
äventyrs inställt sig vid sitt förband vid en tidigare tidpunkt. Stundom förekommer
det att i inkallelseorder tiden för inställelsen bestämmes så att
den inkallade skall inställa sig angiven dag »med första tåglägenhet». I dylika
fall får tjänstgöringsskyldigheten anses börja vid den tidpunkt då den
inkallade, efter att med avsett tåg ha ankommit till bestämmelsestationen,
utan onödigt dröjsmål bör ha kunnat hinna till inställelseplatsen. Ofta innehåller
emellertid en inkallelseorder icke närmare besked om tiden för inställelsen
än att den inkallade skall inställa sig viss dag eller angiven dag
senast vid visst klockslag. I sådana fall innebär inkallelseordern givetvis
att den inkallade kan inställa sig under den i ordern angivna dagen när som
helst före klockan 2400 respektive före det i ordern utsatta klockslaget. Eu
inkallad har på detta sätt viss möjlighet att välja tidpunkt för sin inställelse,
men om han inställer sig före den tidpunkt då han enligt ordern varit
skyldig att senast inställa sig, kan han självklart icke vara befriad från
tjänstgöringsskyldighet intill sistnämnda tidpunkt. Då den inkallade inställt
sig enligt sin inkallelseorder, måste tjänstgöringsskyldigheten anses ha inträtt
i och med inställelsen, oavsett att denna enligt ordern kunnat ske senare.

Vad rådhusrätten i sitt yttrande anfört i anslutning till ett uttalande av
militieombudsmannen i 1949 års ämbetsberättelse giver mig anledning framhålla
följande. Såsom rådhusrätten påpekat har ifrågavarande uttalande avseende
å äldre lagstiftning. Enligt 1 § i 1914 års strafflag för krigsmakten
hänfördes värnpliktiga till krigsmän under den tid de fullgjorde dem ålig -

105

gande tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten. Detta innebar -— till skillnad
mot vad som nu gäller — att den faktiska tjänstgöringen var avgörande;
den som inkallats till tjänstgöring men uteblivit ansågs icke såsom krigsman
under utevaron. Nämnda uttalande tager mot bakgrund härav sikte på
frågan när den faktiska tjänstgöringen skulle anses ha börjat för en inkallad
värnpliktig. Detta är uppenbarligen ett annat spörsmål än den med den
nya lagstiftningen uppkomna frågan om tidpunkten för tjänstgöringsskyldighetens
inträde.

I förevarande fall är upplyst att Olsson enligt den inkallelseorder han
mottagit skulle inställa sig å Dalregementet den 3 september 1952 senast
klockan 1200 och att han inställt sig där redan vid 11-tiden. 1 enlighet med
vad ovan anförts har Olsson alltså vid sistnämnda tidpunkt blivit att anse
som krigsman. Såvitt nu är i fråga har därför icke förelegat något hinder att
döma Olsson till ansvar för fylleri jämlikt 26 kap. 15 § strafflagen.

Ehuru rådhusrättens avgörande av ifrågavarande mål sålunda är felaktigt,
låter jag med hänsyn till omständigheterna bero vid mitt i det föregående
gjorda uttalande.

6. Fråga bland annat om betydelsen av uttrycket »polispersonal, anställd
vid krigsmakten» i kungörelsen den 19 november 1948 om innebörden
i rättsligt hänseende av begreppen krigsmakten och krigsman I

I en till militieombudsmannen inkommen skrivelse anförde landsfiskalen
i Bodens distrikt S. Er stam bland annat följande: Han hade vid olika
tillfällen haft anledning anställa åtal för tjänsteförsummelser begångna av
i Bodens fästning tjänstgörande fortvaktmästare. Det hade vid handläggningen
av dessa mål varit föremål för tvekan huru ifrågavarande befattningshavares
ställning i rättsligt hänseende skulle bedömas. Fortvaktmästarna,
som vore civilanställda och hade bevakningsuppgifter vid vissa militära
anläggningar inom befästningsområdet, antoges av militär myndighet
och vore placerade i tjänst med lönegradsbeteckning Ce enligt statens
allmänna avlöningsreglemente. Befattningen som fortvaktmästare funnes
icke särskilt angiven bland de i tjänstereglementet för krigsmakten förtecknade
civilmilitära tjänsterna. Ej heller vore den upptagen bland sådana vid
krigsmakten förekommande befattningar, vilkas innehavare jämlikt kungörelsen
den 19 november 1948 om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen
krigsmakten och krigsman vore att anse såsom krigsmän. Brottsligt
förfarande från fortvaktmästares sida syntes sålunda icke med stöd av
nu angivna bestämmelser kunna handläggas i den för militära mål stadgade
ordningen. Emellertid erhölle normalt fortvaktmästarna förordnande att
under tjänstgöring som vaktchef vara extra polismän. Därmed uppstode
frågan huruvida de bleve att hänföra till »polispersonal, anställd vid krigsmakten»
och därigenom jämlikt 2 S förenämnda kungörelse att anse så -

106

som krigsmän. Frågans besvarande vore av intresse såväl för bedömningen
huruvida 26 kapitlet strafflagen vore tillämpligt på ifrågavarande personalkategori
som för valet av påföljd vid exempelvis ett tjänstefel. Då kungörelsens
lydelse i ifrågakomna avseenden enligt Erstams förmenande icke
gåve tillfredsställande ledning, syntes ett klarläggande önskvärt.

Erstam tillhandahöll härjämte två av Luleå tingslags häradsrätt meddelade
domar, i vilka häradsrätten dömt fortvaktmästare till ansvar såsom
krigsmän.

De i Erstams skrivelse åsyftade fortvaktmästarna äro enligt gällande personalförteckning
extra ordinarie befattningshavare — nio till antalet — i
lönegrad Ce 10 vid Bodens artilleriregemente. Tjänstebenämningen är vaktmästare.

Enligt av kommendanten i Bodens fästning utfärdade garnisonsföreskrifter
skall såsom vaktchef i fortvakt tjänstgöra överfurir, furir eller fortvaktmästare.
Fortvaktmästare förordnas av länsstyrelsen att under tjänstgöring
som vaktchef vara extra polisman.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 21 juni 1954 till landsfogden
i Norrbottens län följande.

Enligt 2 § kungörelsen den 19 november 1948 om innebörden i rättsligt
hänseende av begreppen krigsmakten och krigsman, vilken trädde i kraft
den 1 januari 1949, skola såsom krigsmän anses, bland andra, de som äro
att hänföra till »polispersonal, anställd vid krigsmakten».

Beträffande till en början spörsmålet huruvida ifrågavarande fortvaktmästare
äro att hänföra till nu angivna personalkategori och därmed att anse
som krigsmän må anföras följande.

Enligt 6 § strafflagen för krigsmakten i detta lagrums sist gällande avfattning
lydde under nämnda lag — förutom de som enligt 1 § samma lag voro
att hänföra till krigsmän — åtskilliga andra särskilt angivna, utanför det
dåvarande krigsmannabegreppet fallande personalgrupper, däribland »försvarsväsendets
polispersonal». I en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria som låg till grund för den lagändring (prop. nr 30/1938) varigenom
lagrummet fick nu angivna lydelse framhölls att försvarsväsendets
polispersonal enligt för det dåvarande fastställda stater
utgjordes av polispersonalen i Boden och å Karlsborg samt marinens
poliskår. Den sålunda åsyftade personalen utgjordes av poliskommissarier,
polisöverkonstaplar och poliskonstaplar. Enär enligt vad nu angivits polispersonal
fanns endast vid armén och marinen, föreslogs i promemorian att
i 6 § strafflagen för krigsmakten skulle såsom lydande under lagen upptagas
»polispersonalen vid armén och marinen». I det genom propositionen
framlagda lagförslaget upptogs emellertid det ifrågavarande stadgandet med
den lydelse det vid lagändringen erhöll eller »försvarsväsendets polispersonal».

I det betänkande som låg till grund för 1948 års militära strafflagstift -

107

ning — genom denna lagstiftning ändrades innebörden av begreppet krigsman
sålunda att därunder skulle inordnas alla de personalgrupper som
skulle vara underkastade den nya lagstiftningen — uppdrogos riktlinjerna
för det tilltänkta innehållet i den administrativa lagstiftning, varigenom
såvitt gällde civilmilitär och civil personal gränserna för tillämpandet av
krigsmannabegreppet skulle närmare bestämmas (SOU 1946:83 s. 130). I
det hänseende varom nu är fråga uttalades i betänkandet att liksom dittills
till kategorien krigsmän syntes böra hänföras »till försvarsväsendets polispersonal
hörande polisöverkonstaplar och poliskonstaplar». Försvarsväsendets
polispersonal utgjordes vid denna tid av ett antal polisöverkonstaplar
och poliskonstaplar, placerade till tjänstgöring till en mindre del
hos platsbefälet i Karlsborg och i övrigt inom marinens poliskår. I ett inom
justitiedepartementet upprättat utkast till förenämnda kungörelse den 19
november 1948 föreslogs i nu ifrågavarande hänseende avfattningen: »polisöverkonstaplar
och poliskonstaplar, som äro anställda vid krigsmakten».
Vid remissbehandlingen av utkastet föreslog flygförvaltningen — under
hänvisning till att beslut dåmera fattats om en flottilj polisorganisation vid
flygvapnet — att ifrågavarande stadgande skulle erhålla i kungörelsen sedermera
använd avfattning eller »polispersonal, anställd vid krigsmakten».

Av vad nu anförts framgår oförtydbart, att med uttrycket »polispersonal,
anställd vid krigsmakten» avses allenast den polispersonal vid krigsmakten
som i sådan egenskap finnes upptagen i gällande personalförteckningar. Att
vederbörande under anställning vid krigsmakten mer eller mindre tillfälligt
tjänstgör med förordnande som polisman kan därför icke i och för sig
medföra att vederbörande blir att anse som krigsman.

De i Erstams skrivelse åsyftade fortvaktmästarna äro alltså icke under
sin tjänstgöring, oavsett att de därvid inneha förordnande såsom polismän,
att anse som krigsmän, och mål om ansvar för av fortvaktmästare under
tjänstgöring som polisman förövat brott skall således icke av denna anledning
anses såsom militärt brottmål.

Vad härefter angår frågan huruvida mål angående ansvar för sådant
brott av annan anledning skall anses som militärt brottmål är att märka,
att såsom militärt brottmål skall — enligt 3 § första stycket punkten 4 militära
rättegångslagen —- anses mål om ansvar för brott varigenom någon
som ej är krigsman men innehar tjänst vid krigsmakten åsidosatt sin tjänsteplikt.
Med uttrycket »innehar tjänst vid krigsmakten» avses att vederbörande
innehar befattning, varmed följer ämbetsansvar (se militieombudsmannens
ämbetsberättelse 1951 s. 192).

Den, som tjänstgör som polisman, är — även om han innehar endast
underordnad befattning — enligt stadgad praxis underkastad ämbetsansvar.
Under alla förhållanden torde således för fortvaktmästare meddelat
förordnande såsom polisman medföra att han därigenom fått sig ålagt ämbetsansvar.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst rörande arten av
fortvaktmästares i garnisonsföreskrifterna angivna tjänsteuppgifter synes,
även om i något fall förordnande såsom polisman icke skulle ha förelegat,

108

vederbörande likväl böra anses i sin tjänsteutövning vara underkastad ämbetsansvar.
Det kan i detta sammanhang särskilt framhållas att, om i stället
för fortvaktmästare militär befattningshavare anlitas såsom vaktchef
inom befästningsområdet, uppgiften icke får anförtros lägre befattningshavare
än överfurir eller furir.

Av vad nu anförts framgår att mål om ansvar för av fortvaktmästare under
tjänstgöring förövat brott, varigenom han åsidosatt sin tjänsteplikt, är
att anse som militärt brottmål jämlikt 3 § första stycket punkten 4 militära
rättegångslagen.

Med mina sålunda gjorda uttalanden torde de av Erstam väckta spörsmålen
vara besvarade.

Erstam skulle genom landsfogdens försorg erhålla del av militieombudsmannens
skrivelse. Avskrift av skrivelsen tillställdes domhavanden i Luleå
domsaga för kännedom.

7. Upptagande av nöjdförklaring med avseende å arreststraff kan lagligen
icke ifrågakomma i fall då straffet ålagts genom domstols

dom eller beslut

Vid militieombudsmannens inspektion den 8 oktober 1953 av livgardesskvadronen
och Stockholms stabskompani — vilket sistnämnda förband
i vissa hänseenden är underställt sekundchefen för livgardesskvadronen —
antecknades bland annat följande.

Genom dom den 6 maj 1953 dömde Stockholms rådhusrätt värnpliktige
nr 1477-10-52 Hellman för våld mot krigsman till arrest tjugofem dagar
samt förpliktade Hellman att utgiva skadestånd till målsägande. I domen
förordnade rådhusrätten att domen, i vad den avsåge straffet, icke skulle
gå i verkställighet förrän densamma i denna del vunnit laga kraft. Ä det
till målet hörande kontrollkortet var antecknat att Hellman den 8 maj
1953 inför rättsvårdsunderofficeren vid livgardesskvadronen fanjunkaren
Lindqvist avgivit nöjdförklaring i målet. Av handlingarna i målet framgick
vidare att det ådömda straffet — enligt en av sekundchefen, majoren
A. Grafström, utfärdad strafforder-arrest — verkställts under tiden den 8
maj—den 2 juni 1953.

Med anledning härav begärdes upplysning från Grafström rörande anledningen
till att, oaktat rådhusrätten förordnat att straffverkställighet
icke finge ske förrän domen vunnit laga kraft, nöjdförklaring upptagits i
målet och straffet befordrats till verkställighet innan domen vunnit laga
kraft.

I avgivet yttrande anförde Grafström: Den 8 maj 1953 hade Hellman hos
Lindqvist begärt att få avgiva nöjdförklaring och omedelbart avtjäna det
av rådhusrätten ålagda arreststraffet. Som skäl för denna begäran hade
Hellman framhållit att han redan den 13 juni 1953 skulle utrycka från

109

sin värnpliktstjänstgöring. Han hade samtidigt meddelat att han erhållit
en civil anställning, som han skulle tillträda omedelbart efter utryckningen,
och framhållit att han sannolikt skulle förlora denna anställning om
han icke avtjänat straffet före utryckningsdagen. Vid Lindqvists föredragning
i ärendet hade Grafström på grund av de sålunda åberopade skälen
och med stöd av lagen den 21 december 1945 om verkställighet av frihetsstraff
m. m. ansett att, oaktat domen ej vunnit laga kraft, hinder ej mötte
att låta Hellman avgiva nöjdförklaring och att därefter genast befordra
straffet till verkställighet.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 15 februari 1954 till Grafström
följande.

Bestämmelserna i den av Eder åberopade lagen om verkställighet av frihetsstraff
in. m. avse endast straffarbete, fängelse, ungdomsfängelse, förvaring
och internering och äro alltså icke tillämpliga beträffande det Hellman
ålagda arreststraffet. Rörande verkställighet av arreststraff stadgas i
militära rättegångslagen. I 55 § nämnda lag äro meddelade bestämmelser
som innebära möjlighet för den, som ålagts arrest, att genom en i viss ordning
avgiven nöjdförklaring ernå verkställighet av arreststraffet innan
straffbeslutet vunnit laga kraft. Nöjdförklaringen innebär att den dömde
avstår från talan mot beslutet såvitt angår det ålagda straffet och medgiver
att detta må verkställas. Nämnda bestämmelser avse emellertid endast verkställighet
av arreststraff som ålagts genom beslut i disciplinmål. Beträffande
disciplinstraff som ålagts genom domstols dom eller beslut stadgas
i 91 § militära rättegångslagen att, där domstolen ej annorlunda förordnat,
verkställighet skall ske utan hinder av att domen eller beslutet ej vunnit
laga kraft. I motiven till nämnda lagrum anförde departementschefen
följande (prop. nr 216/1948 s. 195): Syftet med den föreslagna bestämmelsen
om en klagotid av allenast två dagar beträffande straffbeslut i disciplinmål
skulle tydligen i viss mån förfelas, om den straffskyldige sedan kunde
förhala verkställigheten av underrättens dom genom att fullfölja målet till
högre rätt. En sådan ordning skulle för övrigt ej sällan vara otillfredsställande
från disciplinär synpunkt även då fråga vore om åtal utan föregående
handläggning i disciplinmål. Med hänsyn till det sålunda anförda syntes
det även i fråga om domstols dom å arreststraff böra föreskrivas, att
den finge verkställas genast om detta ej uttryckligen förbjudits av domstolen.
Departementschefen förutsatte, att sådant förbud alltid komme att
meddelas om saken vore tveksam eller om dröjsmål med verkställigheten
uppenbarligen saknade betydelse ur disciplinär synpunkt. Därest verkställighetsfrågan
reglerades på nu angivet sätt, torde några stadganden om
nöjdförklaring icke vara behövliga. Om den dömde vid domstolen förklarade
att han genast ville undergå straffet, borde emellertid tydligen i allmänhet
något förbud mot omedelbar verkställighet ej meddelas.

Av det anförda framgår att upptagande av nöjdförklaring lagligen icke
kan ifrågakomma i fall, då arreststraff ålagts genom domstols dom eller be -

slut, och att det i stället lagts i domstolens hand att avgöra huruvida det
ålagda arreststraffet skall gå i verkställighet utan hinder av att domen eller
beslutet ej vunnit laga kraft. Därest i domen eller beslutet förordnande
givits om att arreststraffet ej må verkställas förrän domen eller beslutet
vunnit laga kraft, föreligger alltså icke möjlighet för den tilltalade att genom
nöjdförklaring ernå att straffet får börja avtjänas dessförinnan.

Ni har således förfarit felaktigt vid verkställande av det Hellman ålagda
straffet. Med hänsyn till omständigheterna låter jag emellertid bero vid
vad i saken förekommit.

8. Felaktigt förfarande vid upptagande av nöjdförklaring med avseende å
arreststraff samt vid handläggning av ansökan om uppskov med
verkställighet av straffet

I en den 30 december 1953 till militieombudsmannen inkommen skrift
anförde furiren vid Stockholms örlogsstation A. G. Nilsson bland annat följande:
Genom beslut den 22 december 1953 ålades Nilsson av chefen för
första ubåtsflottiljen, kommendörkaptenen av första graden E. Stare, tre
dagars arrest för undanhållande. Samma dag mellan klockan 1430 och 1500
blev Nilsson, som var inmönstrad såsom kock å undervattensbåten Sjölejonet,
kallad till fartygschefen, kaptenen S. Montelius. I närvaro av löjtnanten
T. Gebring uppläste Montelius straffbeslutet, varpå han frågade om
Nilsson hade för avsikt att överklaga beslutet samt förklarade att, om så
icke vore fallet, straffets verkställande skulle börja klockan 1900 samma
dag. Nilsson uppgav då att han ej hade något att erinra mot det ålagda
straffet och därför ej hade för avsikt att överklaga men anhöll att verkställigheten
måtte uppskjutas till dagarna mellan jul och nyår. Montelius meddelade
då att han ej hade befogenhet att medgiva anstånd, varpå han framlade
disciplinmålsprotokollet samt yttrade att, enär Nilsson ej skulle överklaga,
han bara hade att skriva på nöjdförklaring. Utan att äga någon kännedom
om vad som i stort menades med nöjdförklaring skrev Nilsson sitt
namn på protokollet, varvid Montelius yttrade något av innebörd att därest
han medgivit anstånd med verkställigheten det skulle blivit påstötning från
militieombudsmannen. Den 22 december klockan 1900 intogs Nilsson i örlogsstationens
häkte och frigavs därifrån den 25 december, juldagen, klockan
1900. -— Nilsson hade vid sedermera gjorda förfrågningar erfarit att
den som ålagts arreststraff borde i samband med att straffbeslutet delgåves
honom underrättas om möjligheten att avgiva nöjdförklaring och att grunden
till att så borde ske vore att det för den straffskyldige kunde innebära
en viss förmån att straffverkställigheten påbörjades före klagotidens utgång
och att han ej på grund av bristande kännedom om huru härmed förhölle
sig borde gå miste om denna förmån. Montelius’ förfaringssätt vid upptagandet
av den nöjdförklaring, som Nilsson föranletts att avgiva, hade alls

icke varit ägnat att för Nilsson klargöra att ändamålet med eu nöjdförklaring
vore det nyss angivna. Nilsson hade planerat att tillbringa julen på
helt annat sätt än att då vistas i stationens häkte och hade också blivit i
tillfälle härtill om nöjdförklaringen ej upptagits. På grund av mellankommande
helgdagar skulle nämligen klagotiden ha utgått först den 28 december
och Nilsson hade således, om han ej föranletts att avgiva nöjdförklaring,
utan vidare kunnat erhålla det anstånd med straffverkställigheten som han vid
tillfället begärde. Nilsson ansåge att vad som förekommit från vederbörande
befäls sida skett i syfte att skärpa det Nilsson ålagda straffet. Han
hemställde därför att militieombudsmannen måtte föranstalta om utredning
i ärendet och vidtaga de rättsliga åtgärder, vartill utredningen kunde
föranleda.

Efter anmodan inkom Stare den 16 februari 1954 med yttrande av Montelius
ävensom med eget yttrande jämte ett däri åberopat intyg av styrmannen
L. Näslund.

Montelius anförde i sitt yttrande bland annat följande: I samband med
att straffbeslutel överlämnades till Montelius för delgivning med Nilsson erhöll
Montelius genom intendenten vid första ubåtsflottiljen tillsägelse att
Montelius vore av Stare bemyndigad att jämväl upptaga eventuell nöjdförklaring.
Därefter kallade Montelius till sig Nilsson och uppläste, i närvaro
av löjtnanten Gebring såsom vittne, straffbeslutet för Nilsson. Montelius tillfrågade
därpå Nilsson, huruvida denne hade för avsikt att överklaga beslutet
eller om han ville låta sig nöja med beslutet, samt tilläde att i sistnämnda
fall verkställigheten av straffet skulle taga sin början klockan 1900
samma dag. Nilsson förklarade sig nöjd med beslutet men anhöll därefter
att straffets verkställande måtte uppskjutas till efter julhelgen. På av Montelius
då framställd fråga om anledningen till denna framställning uppgav
Nilsson alt han under helgen skulle laga mat åt några kamrater från fartyget,
med vilka han delade bostad. Detta skäl bedömde Montelius icke vara
bärande för ett uppskov med straffets verkställande och ansåg sig därför
överhuvudtaget ej böra vidarebefordra framställningen till flottiljchefen. Montelius
meddelade i följd därav Nilsson, att straffverkställigheten skulle påbörjas
i enlighet med vad förut sagts, och uppmanade därefter Nilsson
att underteckna den på disciplinmålsprotokollet tryckta texten till nöjdförklaring,
vilket Nilsson då också gjorde utan att framställa någon fråga om
vad innebörden härav vore. I samband med att Nilsson undertecknade nöjdförklaringen,
framhöll Montelius ännu en gång för Nilsson att straffets
verkställande icke kunde uppskjutas, och det vore möjligt att Montelius
därvid nämnde något om militieombudsmannen, men i sådant fall skedde
detta endast för atl framhålla del olagliga i clt dröjsmål med verkställande
av disciplinstraff. Nilsson hade, innan han underskrev nöjdförklaringen,
genom del honom förelagda protokollet angående bestraffningen fått upplysning
om alt han skolat inkomma med eventuell fullföljdsinlaga inom två
dagar, och han hade också av Montelius erhållit besked om att, därest
han ålnöjdes med straffbeslutet, straffverkställigheten skulle påbörjas sam -

112

nia dag. Det syntes rimligen ha kunnat förutsättas att Nilsson det oaktat
före undertecknandet genomläst vad han skrev under. Såsom motivering
till de i saken vidtagna åtgärderna ville Montelius ytterligare framhålla
följande. Med hänsyn till arten av Nilssons under rådande förläggningsförhållanden
begångna förseelse hade Montelius gjort muntlig framställning om
särskilt snabb behandling av ifrågavarande bestraffningsärende. Vidare torde
en nöjdförklaring ej vara avsedd som instrument för den felande att själv
inom vissa gränser bestämma tiden för straffets avtjänande. Däremot hade
vederbörande enligt lag beretts viss tidsfrist för att överväga huruvida han
skulle överklaga eller ej och för upprättande av fullföljdsinlaga. I föreliggande
fall hade Nilsson omedelbart avgivit nöjdförklaring. Hans därefter
gjorda framställning om anstånd med straffets avtjänande syntes ej kunna
upphäva nöjdförklaringen, då denna avsåge straffet såsom sådant och ej
tiden för straffets avtjänande.

Stare anförde bland annat: Montelius hade, på sätt denne uppgivit, av
Stare muntligen förordnats att upptaga eventuell nöjdförklaring. Varken av
Nilssons klagoskrift eller av Montelius’ yttrande syntes framgå att Nilsson
blivit påverkad att avgiva nöjdförklaring. Något fel hade icke heller begåtts
därigenom att Nilssons anhållan om straffets uppskjutande ej vidarebefordrats
till Stare. Dock ville Stare beklaga att så icke skett, enär han i
sådan händelse kunnat giva straffet en humanare prägel genom att för Nilsson
framhålla vad följden, i fråga om förläggandet av straffverkställighetstiden,
skulle ha blivit om Nilsson ej omedelbart undertecknade nöjdförklaringen.
Enligt uppgift av Näslund, vilken åtföljde Nilsson till häktet, hade
Nilsson under vägen dit yttrat att det visserligen varit avsett, att han under
julen skulle vara tillsammans i Stockholm med två av sina kamrater och
därvid laga mat åt dem, men att han likväl tyckte att han haft tur då han
nu finge avtjäna straffet under julen, enär han ämnade resa bort över nyårshelgen
och det därför skulle ha blivit olägligare för honom om straffverkställigheten
skulle ha förlagts till denna tid. Av den för besättningen å
Sjölejonet uppgjorda och av Stare under förra hälften av december fastställda
semesterplanen för julen och nyårshelgen framginge även afl Nilsson
enligt egen begäran erhållit ledighet från och med den 29 december till och
med den 3 januari. I betraktande härav syntes det anmärkningsvärt att Nilsson
i förevarande ärende gjort gällande att det skulle ha inneburit en förmån
för honom om verkställigheten av straffet ej påbörjats förrän den 29
december efter klagotidens utgång. För övrigt ville Stare såsom sin uppfattning
uttala att avsikten med bestämmelserna i 55 g militära rätlegångslagen
rörande klagotid och nöjdförklaring i första hand vore att erhålla en
från disciplinär synpunkt önskvärd, skyndsam handläggning av rättsvårdsärendena,
även om det i andra hand som en konsekvens av dessa bestämmelser
kunde ibland uppkomma vissa fördelar för den bestraffade såtillvida
att han genom att antingen avgiva nöjdförklaring eller underlåta detta hade
möjlighet att utöva inverkan på tiden för straffets verkställande. Nilsson
hade i anmälningsskriften uttalat, att enligt hans förmenande vad som före -

113

kommit från vederbörande befäls sida skett i syfte att skärpa det Nilsson
ålagda straffet. Enligt Stares mening vore det av Stare bestämda straffet av
tre dagars arrest en skäligen lindrig påföljd för en förseelse av ifrågavarande
slag. Om Nilsson med »vederbörande befäl» avsåge Stare, funnes icke
någon som helst grund för Nilssons nämnda uttalande. Såvitt Stare kunde
finna, hade även Montelius vidtagit sina åtgärder i saken med lagligt stöd.

I det vid Stares yttrande fogade intyget av Näslund redogjordes för vad
Nilsson yttrat till Näslund under det denne den 22 december 1953 åtföljde
Nilsson till militärhäktet å Skeppsholmen; och antecknades att Näslunds i
intyget härom lämnade uppgifter i alla delar riktigt återgivits i den i Stares
yttrande upptagna redogörelsen för Nilssons vid nämnda tillfälle gjorda uttalanden.

I samband med att tillfälle bereddes Nilsson att taga del av utredningen i
ärendet förklarade Nilsson att han icke ämnade föra talan om enskilt anspråk
och att han icke påfordrade att saken handlades vid domstol.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 12 mars 1954 till chefen för kustflottan
följande.

Enligt 54 § militära rättegångslagen må beslut i disciplinmål varigenom
arrest ålagts ej i andra fall än i 55 och 56 §§ sägs — om i sist nämnt lagrum
avsedda undantag är i förevarande ärende icke fråga — verkställas
innan den tid gått till ända, inom vilken den straffskyldige äger fullfölja
talan i ansvarsfrågan. Om talan fullföljes i nämnda hänseende skall — enligt
54 och 91 §§ — vidare anstå med verkställigheten, i varje fall till dess
den domstol, dit talan fullföljts, meddelat beslut i saken. Jämlikt 55 § må,
ändå att den tid ej gått till ända inom vilken den straffskyldige äger fullfölja
talan mot beslut som sägs i 54 §, beslutet verkställas, om den straffskyldige
i vittnes närvaro inför den bestraffningsberättigade eller annan som
denne förordnat avgiver förklaring att han avstår från talan mot beslutet
såvitt angår det ålagda straffet och medgiver att detta må verkställas (nöjdförklaring).
Enligt 43 § andra stycket skall, då klagan avser ålagt arreststraff,
klaganden inkomma med fullföljdsinlaga inom två dagar från den
dag då han erhöll del av straffbeslutet. Vid tillämpning av sistnämnda stadgande
skall, enligt lagen den 30 maj 1930 om lagstadgad tid, iakttagas att,
om slutdagen för talans fullföljd infaller å söndag eller annan allmän helgdag
eller å påskafton, midsommarafton eller julafton, fullföljdsinlagan må
ingivas å nästa söckendag.

Av det ovan återgivna stadgandet i 55 § militära rättegångslagen framgår
oförtydbart, att en för sitt ändamål godtagbar nöjdförklaring skall innefatta
icke endast ett tillkännagivande av den straffskyldige att han avstår från
talan mot beslutet i vad avser därigenom ålagt straff utan även ett medgivande
av denne att beslutet må verkställas utan avbidan å att fullföljdstiden
utgår. Detta innebär med andra ord att enbart ett tillkännagivande av den

8—547730. Mililieombudsmannens ämbetsberättelse

114

straffskyldige att han redan bestämt sig för att ej fullfölja talan mot straffbeslutet
icke får betraktas som en nöjdförklaring i lagens mening; han har
därjämte att själv bestämma om straffverkställigheten må taga sin början före
fullföljdstidens utgång eller ej, och endast under förutsättning att han uttryckligen
jämväl medgiver att straffet får omedelbart verkställas föreligger
eu nöjdförklaring med den verkan som angives i lagrummet. Att denna innebörd
av lagrummet, varom sålunda redan dess avfatlning tydligt giver besked,
också varit av lagstiftaren avsedd framgår av vad som uttalades vid
tillkomsten av hithörande bestämmelser (prop. nr 216/1948 s. 167).

Enligt vad av utredningen i ärendet framgår har Montelius felaktigt utgått
från att, sedan Nilsson på därom framställd fråga meddelat att det ej
vore hans avsikt att fullfölja talan mot det ifrågavarande straffbeslutet,
Nilsson därmed avgivit sådan nöjdförklaring, som Montelius på grund av
det honom av Stare meddelade förordnandet hade att upptaga. Montelius
har sålunda förbisett att, på sätt uttryckligen angives i 55 § militära rättegångslagen,
en nöjdförklaring — för att erhålla i lagrummet avsedd verkan
att straffet skall kunna verkställas utan hinder av att fullföljdstiden ännu
ej utgått — därjämte skall innehålla tillkännagivande av den straff skyldige
att han medgiver att straffet får verkställas. Vad i lagrummet föreskrives
därom att nöjdförklaringen skall innefatta tillkännagivande av den straffskyldige
i båda nu angivna hänseenden fanns därjämte ordagrant återgivet
i det å disciplinmålsprotokollet tryckta formuläret till nöjdförklaring, som
av Montelius förelädes Nilsson för underskrift. Nilsson har, enligt vad av
utredningen vidare framgår, innan han underskrev nöjdförklaringen, hos
Montelius anhållit att straffets verkställande måtte uppskjutas till efter
julhelgen. Då sista dagen för den i vanliga fall gällande fullföljdstiden inföll
på julaftonen och de tre följande dagarna voro helgdagar hade, om
nöjdförklaringen ej mellankommit, fullföljdstiden icke utgått förrän den
28 december och straffverkställigheten således lagligen icke kunnat påbörjas
förrän den 29 i samma månad. Nilssons nämnda anhållan borde därför.
om Montelius på sätt som vederbort varit insatt i de bestämmelser som voro
av betydelse för handläggningen av det föreliggande ärendet, ha föranlett
Montelius att i stället för att låta Nilsson underskriva nöjdförklaringen upplysa
denne om att, utan att någon särskild framställning därom behövde
göras, straffverkställigheten lagligen icke kunde taga sin början förrän
efter julhelgen.

Förutom det fel Montelius begått i fråga om upptagandet av nöjdförkiaringen
har denne jämväl i annat hänseende förfarit felaktigt. Nilssons förenämnda
anhållan om uppskov med straffverkställigheten föranledde icke
annan åtgärd från Montelius’ sida än att denne meddelade Nilsson att det
av Nilsson åberopade skälet för uppskov icke utgjorde laga grund för bifall
till framställningen. Jämlikt 10 § lagen om disciplinstraff för krigsmän,
jämförd med 40 och 45 §§ militära rättsvårdskungörelsen, tillkommer det
vissa där angivna befattningshavare, i regel den chef som utövar bestraffningsrätten
vid den ifrågavarande avdelningen, att enligt grunder som angi -

115

vas i 5 § andra stycket nämnda lag besluta om uppskov med eller avbrott i
verkställigheten av ålagt arreststraff. Montelius har icke varit behörig att,
på sätt som skett, själv pröva Nilssons ifrågavarande anhållan utan hade
under förhandenvarande förhållanden varit skyldig att omedelbart vidarebefordra
densamma till den chef som haft att bestämma om straffets verkställande
eller i vart fall lämna Nilsson besked om till vem denne rätteligen
hade att hänvända sig för att få sin framställning prövad. Montelius har —
med anledning av Nilssons uppgift därom att Montelius till Nilsson yttrat
att, om det begärda anståndet med verkställigheten medgåves, det kunde
förväntas att militieombudsmannen komme att ingripa — förklarat att, därest
han fällt ett sådant yttrande, detta hade skett endast för att framhäva det
olagliga i ett dröjsmål med verkställigheten. I anslutning till vad sålunda
förekommit vill jag framhålla att det, enligt vad jag uppmärksammat, inom
krigsmakten i flera fall inträffat att vederbörande chef inför en förestående
julhelg beviljat uppskov med eller avbrott i verkställigheten av ålagt arreststraff
med hänsynstagande till av den straffskyldige åberopade familjeskäl
eller andra därmed jämförliga omständigheter samt att jag icke i något fall
funnit mig ha något att erinra mot en sådan tillämpning av hithörande bestämmelser.

Av vad nu anförts framgår, att Montelius genom underlåtenhet att förskaffa
sig erforderlig kännedom om de föreskrifter, som han i ovanberörda
hänseenden haft att iakttaga, brustit i den omsorg han varit skyldig att
ägna fullgörandet av sina i ärendet ifrågakomna tjänsteåligganden. Med hänsyn
till omständigheterna — särskilt i betraktande av vad i ärendet obestritt
uppgivits därom att Nilsson då straffverkställigheten skulle taga sin början
uttalade sin tillfredsställelse över att verkställigheten komme att äga rum å
den härför bestämda tiden och icke under nyårshelgen då Nilsson skulle
begagna sig av beviljad ledighet för vistelse å annan ort — finner jag mig
emellertid kunna låta bero vid en erinran till Montelius om de begångna
felen med uttalande tillika av den förväntan att Montelius ägnar tillbörlig
omsorg åt de rättsvårdsärenden, varmed han framdeles kommer att taga
befattning.

Stare har i sitt i ärendet avgivna yttrande uttalat bland annat att, såvitt
Stare kunde finna, Montelius vidtagit sina åtgärder i saken med lagligt stöd.
Detta Stares uttalande finner jag anmärkningsvärt och i sin mån ägnat att
framkalla det antagandet att icke heller Stare på sätt som vederbort satt sig
in i innebörden av hithörande bestämmelser rörande den militära rättsvården.

Jag företager ej vidare åtgärd i ärendet.

Stare och Montelius skulle genom chefens för kustflottan försorg erhålla
del av skrivelsen. Avskrift av skrivelsen tillställdes Nilsson.

116

9. Fråga om innebörden av det i stadgandet angående sammanläggning avsärskilda
arreststraff — 9 § första stycket disciplinlagen — ingående uttrycket
»förekomma på en gång till verkställighet»

I samband med granskning av arrestantkort från Skaraborgs pansarregemente
för augusti 1953 uppmärksammades följande.

Genom dom den 13 juli 1953 ålade Skövde tingslags häradsrätt värnpliktige
nr 638-16-42 Karlsson-Wigart arrest tjugo dagar för rymning. Verkställigheten
av straffet påbörjades den 14 juli 1953 klockan 1700 och avslutades
— sedan efter ansökan av Karlsson-Wigart avbrott i verkställigheten
medgivits under tiden den 24—den 29 juli — den 8 augusti klockan 1700.
Av straffet verkställdes de tio första dagarna utan tjänstgöring och återstoden
med tjänstgöring. Genom beslut den 4 augusti 1953 ålades KarlssonWigart
vidare av tjänstförrättande regementschefen, majoren K. O. Smitt,
arrest åtta dagar för undanhållande, bestående däri att han den 27 juli 1953
strax efter klockan 0200 olovligen avvikit från regementet och ej återkommit
förrän klockan 1900. Nämnda beslut delgavs Karlsson-Wigart först den
12 augusti 1953, varefter straffet verkställdes under tiden den 15 augusti
klockan 1700—den 23 augusti klockan 1700.

I skrivelse till regementschefen, översten P. A. Ahlgren, anhölls om upplysning
rörande anledningen till att icke det den 4 augusti 1953 meddelade
straffbeslutet på sätt i 42 § militära rättegångslagen föreskrives ofördröj ligen
delgivits Karlsson-Wigart.

I ett av Ahlgren och auditören T. Ljungberg avgivet yttrande anfördes följande:
Såsom skäl för sin ansökan om avbrott i verkställigheten av det genom
häradsrättens dom ålagda arreststraffet hade Karlsson-Wigart anfört
att han måste ordna bostad för sin familj, vilken på grund av att den saknade
annan bostad varit nödsakad hyra rum på hotell. Då straffbeslutet den

4 augusti 1953 meddelats, hade av det gamla straffet återstått fyra dagar.
Karlsson-Wigart, som under avbrottet i straffverkställigheten icke lyckats
ordna sina bostads- och familjeförhållanden, hade ej önskat få det nya
straffet sammanlagt med det pågående. I anledning härav hade straffbeslutet
av den 4 augusti 1953 samma dag sänts till Ljungberg med förfrågan hur
med verkställigheten borde förfaras. Ljungberg hade återställt straffbeslutet
med besked att detta icke vunne laga kraft förrän klagotiden efter delgivning
utgått. Även om delgivning av straffbeslutet skulle ha skett den 4 eller den

5 augusti 1953 hade sammanläggning troligen ändå icke kunnat ske, då
Karlsson-Wigart i så fall sannolikt skulle ha överklagat straffbeslutet för
att hindra verkställighet i ett sammanhang. Karlsson-Wigart hade varit
i trängande behov av att ej vara bunden av arreststraff, då bland annat hans
äktenskaps bestånd varit i fara.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 6 mars 1954 till Ahlgren
följande.

I 9 § disciplinlagen föreskrives att, därest på en gång till verkställighet

117

förekomma flera domar eller beslut varigenom någon blivit fälld till särskilda
arreststraff, straffen skola sammanläggas med varandra, därvid sammanlagda
strafftiden icke må överstiga fyrtio dagar. Nämnda bestämmelse
har för den dömde betydelse icke endast därigenom att vid sammanläggningen
den del av strafftiden som överstiger fyrtio dagar bortfaller, utan
även därigenom att vad i 4 § disciplinlagen föreskrives om att arreststraff
skall verkställas med tjänstgöring i den mån det överstiger tio dagar efter
sammanläggningen blir tillämpligt å den sammanlagda strafftiden. Under
min verksamhet har jag i olika sammanhang uppmärksammat att tvekan
rått angående tolkningen av den ifrågavarande bestämmelsen i 9 § disciplinlagen.
Tveksamheten har avsett frågan huruvida sammanläggning skall
ske icke endast då två eller flera domar eller beslut samtidigt föreligga
till verkställighet i den meningen att verkställigheten ännu icke påbörjats
beträffande något av straffen utan även när ett tidigare straffbeslut redan
till någon del verkställts, då ett senare beslut är klart för verkställighet.
Innebörden av uttrycket »förekomma på en gång till verkställighet» har
icke berörts under förarbetena till disciplinlagen. Ett likartat uttryck förekom
emellertid även i en motsvarande bestämmelse om sammanläggning av
disciplinstraff i 1914 års strafflag för krigsmakten, vilken bestämmelse ursprungligen
var intagen i 42 § men i samband med 1938 års lagstiftning om
sammanträffande av brott överfördes till 36 §. Den ifrågavarande bestämmelsen
i strafflagen för krigsmakten ägde tillämpning icke blott då två
eller flera utslag samtidigt förelågo till verkställighet i den ovan först angivna
meningen, utan även då ett tidigare straffbeslut redan till någon
del verkställts, då ett senare straffbeslut kom den verkställande myndigheten
till handa (se bl. a. Svedelius och af Geijerstam: Strafflag för krigsmakten
och lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes s. 126—127).
Intet stöd finnes för antagande att vid tillkomsten av disciplinlagen avsetts
att det motsvarande uttrycket i 9 § nämnda lag skulle äga annan innebörd.
Emellertid måste iakttagas att såsom förutsättning för att sammanläggning
av arreststraff skall få ske gäller att det senare straffet är verkställbart innan
det tidigare straffet till fullo avtjänats. I allmänhet erfordras alltså att
tiden för talan mot det senare straffbeslutet utgått eller att den dömde genom
nöjdförklaring avstått från talan mot straffbeslulet, innan det tidigare
straffet är till fullo verkställt. Därest emellertid det senare arreststraffet
ålagts av domstol, utan att förordnande därvid givits om att straffet icke
må verkställas förrän domstolens straffbeslut vunnit laga kraft, torde förutsättningar
för sammanläggning vara för handen, därest författningsenligt
meddelande om straffbeslutet ankommit till den som befordrat det tidigare
straffbeslutet till verkställighet innan detta till fullo verkställts. Vid sammanläggning
skall givetvis från det gemensamma straffet avräknas vad den
dömde redan utstått av det tidigare straffet. Till belysning av hur straffsammanläggningen
bör ske må anföras följande exempel. Av ett utav domstol
ådöml arreststraff å trettio dagar bär den dömde avtjänat ljugo dagar,
därav de tio första utan tjänstgöring, då ett annat straffbeslut å femton da -

118

gars arrest blir verkställbart mot den dömde. Sammanläggning av straffen
skall ske, därvid det gemensamma straffet bestämmes till fyrtio dagar. Från
detta straff skall avräknas den tid, tjugo dagar, som redan avtjänats å det
första straffet. Den dömde har alltså att undergå ytterligare tjugo dagars
arrest, vilket straff skall avtjänas helt med tjänstgöring.

I förevarande fall är upplyst att vid meddelandet av straffbeslutet den

4 augusti 1953 av verkställigheten av det genom häradsrättens dom ålagda
arreststraffet återstod fyra dagar. Därest på sätt i 42 § militära rättegångslagen
föreskrives straffbeslutet den 4 augusti ofördröj ligen delgivits
Karlsson-Wigart hade, under förutsättning att denne icke överklagat beslutet,
sammanläggning av straffen kunnat ske. Detta skulle ha medfört att
verkställigheten av det genom beslutet den 4 augusti ålagda arreststraffet
skolat ske med tjänstgöring. Med hänsyn till vad Ni och Ljungberg anfört
om anledningen till dröjsmålet med verkställigheten av straffbeslutet finner
jag mig dock kunna låta bero vid vad i saken förekommit. Anmärkas må
emellertid att, därest det för Karlsson-Wigart varit förenat med allvarlig
olägenhet att fortsätta straffverkställigheten efter den 8 augusti 1953, möjlighet
synes ha förelegat att, sedan straffsammanläggning skett, med stöd av

5 § andra stycket disciplinlagen medgiva avbrott i det genom sammanläggningen
beslutade gemensamma straffet.

10. Bestraffningsberättigad befattningshavare har felaktigt dels förordnat
om verkställighet av arreststraff, oaktat samtidigt till verkställighet förelegat
dom, varigenom den som ålagts arreststraffet dömts till fängelse, dels ock
vid verkställighet av arreststraffet ändrat i straffbeslutet meddelad föreskrift
att straffet skulle verkställas med tjänstgöring

Vid militieombudsmannens inspektion den 19 mars 1953 av Bohusläns
regemente antecknades vid granskning av disciplinmålsprotokollen bland
annat följande.

Genom beslut den 17 januari 1952 ålades värnpliktige nr 1779-17-47 Wahlquist
av regementschefen, översten E. Sellin, arrest tolv dagar för undanhållande.
I beslutet föreskrevs att på grund av tjänstens krav arreststraffet
skulle verkställas med tjänstgöring. Straffet verkställdes under tiden den
28 januari—den 9 februari 1952. I disciplinmålsprotokollet var antecknat
följande: »Enär den omständigheten, som 17/1 -52 föranledde att straffet
skulle verkställas med tjänstgöring, nu icke finns, skall straffet verkställas
i vanlig ordning. Uddevalla 28/1 1952. Erik Sellin.»

Sedan från Sellin infordrats upplysning på vilken grund han ansett sig
kunna, på sätt som skett, ändra innehållet i det meddelade straffbeslutet,
anförde Sellin i avgivet yttrande: Då straffbeslutet delgivits Wahlquist den
18 januari 1952, skulle straffverkställigheten normalt ha kunnat påbörjas
den 21 januari. Sistnämnda dag hade emellertid Wahlquist avvikit från re -

119

gementet. Sedan Wahlquist efterspanats och genom polisens försorg införpassats
till regementet den 28 januari, hade straffet omedelbart börjat verkställas.
I straffbeslutet hade visserligen antecknats att straffet på grund av
tjänstens krav skulle verkställas med tjänstgöring. Då emellertid detta krav
icke förelåg den 28 januari och det funnits skälig anledning befara att Wahlquist
ånyo skulle avvika, hade bestämts att straffet skulle verkställas utan
tjänstgöring.

Med anledning härav anmärktes följande: I 4 § andra stycket disciplinlagen
föreskrives att arrestant deltager i tjänstgöring i den mån strafftiden
överstiger tio dagar samt att arrest i övrigt verkställes utan tjänstgöring,
där ej i straffbeslutet på grund av tjänstens krav eller eljest föreliggande
särskilda skäl annorlunda förordnats. Såsom framgår av lagtexten skall nu
avsett förordnande om arrestants deltagande i tjänstgöring meddelas i det
beslut, varigenom straffet ålägges. Någon möjlighet för den bestraffningsberättigade
chefen att, sedan straffbeslut med dylikt förordnande meddelats
(jfr militieombudsmannens ämbetsberättelse 1950 s. 224), föreskriva
ändring i vad sålunda förordnats om tjänstgöring under arresttiden har i
lagstiftningen icke förutsatts och föreligger därför icke, även om de skäl
som föranlett förordnandet på grund av ändrade tjänstgöringsförhållanden
eller av annan anledning ej längre äro för handen vid den tidpunkt då
straffet skall verkställas. Däremot kan, därest ett beslut om arreststraff
meddelats utan förordnande om arrestantens deltagande i tjänstgöring, enligt
särskild bestämmelse i 4 § andra stycket disciplinlagen förordnande
senare givas om att arrestanten skall under hela strafftiden eller vad därav
återstår deltaga i tjänstgöring, nämligen om arreststraffets verkställande
utan tjänstgöring skulle medföra fara för arrestantens hälsa. Dylikt förordnande
meddelas av den befattningshavare, som har att befordra straffet till
verkställighet. (Jfr vidare ämbetsberättelsen 1952 s. 178.)

I skrivelse till Sellin framhölls med stöd av det anförda att det den 28 januari
1952 meddelade beslutet, innebärande att — med frångående av vad
som förordnats i straffbeslutet den 17 januari 1952 — det Wahlquist ålagda
straffet skulle verkställas utan tjänstgöring under de första tio dagarna,
saknat stöd av lag samt begärdes upplysning rörande skälen till att icke i
stället möjligheten att taga Wahlquist i förvarsarrest utnyttjats. Sellin
anförde: Han hade på grund av feltolkning av 4 § andra stycket disciplinlagen
trott sig vara befogad att ändra straffbeslutet, då förhållandena avsevärt
ändrats. Enligt tidigare gällande lagstiftning hade det helt ankommit
på vederbörande befälhavare att avgöra om arrestant skulle deltaga i tjänstgöring.
Sellin insåge emellertid numera att enligt nämnda lagrum frågan
om tjänstgöringsskyldigheten skulle slutligt avgöras i straffbeslutet. Enär i
förevarande fall skäligen kunnat befaras att Wahlquist ånyo skulle avvika,
hade förordnande bort meddelas om att Wahlquist skulle tagas i förvarsarrest.

Av sedermera införskaffade handlingar i ärendet framgick att Wahlquist
genom dom den 7 december 1951, som vunnit laga kraft, dömts av rådhus -

120

rätten i Uddevalla för rymning till fängelse en månad, vilket straff icke
verkställts då ovannämnda den 17 januari 1952 meddelade straffbeslut förelåg
till verkställighet.

I skrivelse till Sellin begärdes yttrande rörande anledningen till att arreststraffet
av Sellin befordrats till verkställighet, därvid framhölls följande.
I 9 § disciplinlagen föreskreves att, därest på en gång skulle verkställas dels
dom eller beslut varigenom någon fällts till arrest dels ock dom eller beslut
varigenom han dömts till fängelse, vare sig det omedelbart ådömts eller
utgjorde förvandlingsstraff för böter, eller till straffarbete på viss tid, arreststraffet
skulle övergå till sådant frihetsstraff, därvid varje dags arrest skulle
anses svara mot en dags fängelse. Enligt 10 § nämnda lag skulle förordnande
om sammanläggning av arrest med fängelse eller straffarbete meddelas
av fångvårdsstyrelsen. I anslutning till nämnda föreskrifter stadgades i 40 §
militära rättsvårdskungörelsen att, därest på en gång skulle verkställas
dels dom eller beslut varigenom någon fällts till arrest dels ock dom eller
beslut varigenom han dömts till fängelse eller straffarbete på viss tid, den
som hade att befordra arreststraffet till verkställighet skulle hos fångvårdsstyrelsen
göra framställning om sammanläggning av straffen och därvid
foga dom eller beslut varigenom arreststraffet ålagts. Sellin syntes sålunda
icke ha ägt vidtaga annan åtgärd för verkställighet av det ifrågavarande
arreststraffet än att hos fångvårdsstyrelsen göra framställning om sammanläggning
av arreststraffet med det genom domen den 7 december 1951 ådömda
fängelsestraffet.

I avgivet yttrande anförde Sellin: Meddelande om att Wahlquist icke fullföljt
talan mot rådhusrättens dom den 7 december 1951 hade inkommit till
regementet den 29 december 1951. När det Wahlquist ålagda arreststraffet
skulle verkställas, hade icke observerats att domen vunnit laga kraft. På
grund av nämnda förbiseende hade Sellin förordnat om verkställighet av
arreststraffet i stället för att enligt 10 § disciplinlagen och 40 § militära
rättsvårdskungörelsen överlämna åt fångvårdsstyrelsen att sammanlägga
arreststraffet med det fängelsestraff, som ådömts genom rådhusrättens dom.
Wahlquist syntes till töljd härav ha fått avtjäna tolv dagars arrest i stället
för tolv dagars fängelse. För att förebygga ett upprepande av det gjorda
förbiseendet hade bestämts dels att varje meddelande om att dom, varigenom
straff ålagts, vunnit laga kraft skulle bifogas vederbörandes straffkort
och dels att före förordnande om verkställighet av arreststraff straffkortet
skulle kontrolleras. I

I beslut den 6 september 1954 yttrade militieoinbudsmannen: Av utredningen
framgår att Sellin förfarit felaktigt dels genom att förordna om verkställighet
av ifrågavarande Wahlquist ålagda arreststraff, oaktat samtidigt
till verkställighet förelegat dom varigenom Wahlquist dömts till fängelse,
dels ock genom att vid verkställighet av arreststraffet, oaktat i straffbeslutet
föreskrivits att straffet skulle verkställas med tjänstgöring, förordna att
straffet till den del detta icke översteg tio dagar skulle verkställas utan

121

tjänstgöring. Med hänsyn till omständigheterna finner jag mig emellertid
kunna låta bero vid den erinran som innefattas i det anförda med uttalande
tillika av den förväntan att Sellin i framdeles förekommande fall noga aktgiver
på de åligganden som ingå i utövandet av befogenheterna som bestraffningsberättigad
chef.

11. Bristfälliga anteckningar i arrestantkort angående den gärning bestraffningen
avsett och därav föranledd fråga om skyldighet för auditör att lämna
anvisningar beträffande förandet av arrestantkort och andra
rättsvårdsblanketter

Vid granskning av arrestantkort från Luleå luftvärnskår för maj 1954
anmärktes beträffande ett av korten — avseende en straffarrestant vilken
av rådhusrätten i Luleå den 19 maj 1954 dömts för bland annat missbruk
av förmanskap till arrest tio dagar -— att kortet icke innehöll tillfyllestgörande
anteckningar till upplysning om den gärning som föranlett att den
dömde ansetts straffskyldig i nyss angivna hänseende. Sedan arrestantkortet
återställts till kåren med begäran att å kortet skulle införas erforderliga
kompletteringar, översände tjänstförrättande kårchefen, majoren T.
Folin, med skrivelse den 8 juli 1954 rådhusrättens ifrågavarande dom med
förmälan att målet vore av den art att »något koncentrerat utdrag» ej kunde
göras.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 17 juli 1954 till kårchefen
följande.

I 53 § rättsvårdskungörelsen föreskrives, bland annat, att beträffande
varje straffarrestant samt i militärhäkte förvarad häktad person den som
har uppsikt över häktet skall låta enligt formulär som fastställes av försvarets
civilförvaltning upprätta arrestantkort i två exemplar, utvisande
arrestantens fullständiga namn och registreringsnummer, vem som beslutat
om frihetsberövandet, beslutets innehåll samt den tid förvaringen varat.
Enligt 54 § nämnda kungörelse skall inom viss angiven tid ett exemplar
av varje arrestantkort insändas till militieombudsmannen.

Civilförvaltningen har den 28 december 1948 utfärdat »Anvisningar för
förande av vissa rättsvårdsblanketter», varigenom fastställts formulär till
bland annat arrestantkort. I anvisningarna hänvisas beträffande arrestantkort
till 53 och 54 §§ rättsvårdskungörelsen samt föreskrives därjämte att
korten skola föras enligt blanketternas text.1 Enligt blanketten till arrestantkort
skall i särskilda under gemensam rubrik »Dom/Beslut» upptagna ut- 1

1 Enligt av civilförvaltningen den 10 augusti 1954 utfärdade bestämmelser angående förande
av vissa rättsvårdsblanketter äga anvisningarna av den 28 december 1948 icke längre giltighet
men hänvisas beträffande blanketternas ifyllande och användande fortfarande till föreskrifterna
i rättsvårdskungörelsen samt blanketternas uppställning och på dessa tryckta anvisningar. (Jfr
nedan s. 126.)

122

rymmen antecknas — förutom den myndighet som meddelat beslutet eller
domen och tiden därför — »gärning och tiden för dess begående», »lagrum»,
»brottsbeteckning» och »straff».

Å det förenämnda arrestantkortet har beträffande det förfarande av den
dömde varom här är fråga antecknats under rubriken »gärning och tiden
för dess begående»: natten till 9/8 1953 missbrukat sitt förmanskap mot
vpl 1773-19-52 Marklund 1. batt; och under rubriken »brottsbeteckning»:
missbruk av förmanskap.

Tydligt är att ett angivande av den brottsliga gärningen på sätt som
skett genom den förstnämnda av de nu återgivna anteckningarna icke är
tillfyllest för tillgodoseende av det syfte som måste ha legat till grund för
den i texten till blanketten inlagda föreskriften att i arrestantkortet skola
angivas såväl själva gärningen som den för densamma i lagen använda
brottsbeteckningen. Denna föreskrift lär icke kunna anses uppfylld om ej
gärningsbeskrivningen innehåller upplysning om de i händelseförloppet ingående
åtgöranden som enligt domstolens avgörande eller det i disciplinär
ordning meddelade straffbeslutet befunnits brottsliga. En i princip enahanda
innebörd av gärningsbeskrivning och brottsbeteckning synes ha
kommit till uttryck i 50 § rättsvårdskungörelsen, vari stadgas att i föreskriven
förteckning över meddelade tillrättavisningar skall införas bland
annat en kortfattad redogörelse för förseelsen med angivande av den beteckning
som förseelsen har i strafflagen. Att den nu ifrågavarande föreskriften
rörande arrestantkortens förande noggrant iakttages är av särskild
betydelse för den kontroll över rättsskipningen i militära mål som det åligger
militieombudsmannen att utöva.

Erfarenheterna från omförmälda av mig utövade kontrollverksamhet giva
vid handen att det, såsom uppenbarligen varit förhållandet även i förevarande
fall, alltemellanåt måste för en icke juridiskt utbildad befattningshavare
vara förenat med svårigheter att i arrestantkorten från föreliggande
domar riktigt återgiva vad som i domskälen — ofta i spridda sammanhang
— angivits vara avgörande för gärningens bedömande såsom brottslig. Det
är sålunda väl förklarligt att, särskilt då fråga är om domar med mera vidlyftiga
motiveringar, den för arrestantkortens förande anlitade befattningshavaren
icke alltid kan från domarna riktigt och fullständigt återgiva vad
som ansetts utgöra den i det föreliggande fallet brottsliga gärningen. I
många fall ha av sådan anledning tillkomna missvisande eller ofullständiga
anteckningar haft till följd att från domstolen av mig infordrats den
i målet föreliggande akten, varvid det först efter granskning av akten klarlagts
att fel blivit begånget icke, såsom anteckningarna i arrestantkortet
närmast givit vid handen, av domstolen utan vid avfattandet av de i arrestantkortet
införda anteckningarna angående den gärning som blivit föremål
för bestraffning. I andra fall ha såsom i nu förevarande ärende de ifrågavarande
anteckningarna varit så avfattade att de överhuvudtaget icke
innehållit någon vägledande upplysning i det hänseende varom här är fråga,
och har i sådana fall kortet i första hand fått återgå till förbandet med

123

begäran om komplettering. Sådana bristfälligheter i arrestantkorten som de
nu nämnda böra givetvis icke få förekomma och torde, såsom jag i olika
sammanhang haft anledning framhålla, icke heller behöva uppkomma om
såsom i det följande angives förefintlig möjlighet att vid arrestantkortens
uppläggande anlita sakkunnigt biträde i fall av behov utnyttjas.

Enligt 1 § d) i instruktionen för auditörer åligger det auditör att, då
befattningshavare hos vilken han förordnats det begär, biträda denne -—
förutom vid handläggningen av disciplinmål — jämväl vid behandling av
frågor om verkställighet eljest av straff samt sammanläggning av arreststraff
ävensom vid andra tillfällen, då tillgång till juridisk insikt kan vara
behövlig och annan person icke är skyldig att lämna erforderligt biträde.
Vidare åligger det enligt e) i samma stadgande auditör att utöva en allmän
kontroll över rättsärendena vid förband, där han tjänstgör, och att
med råd och anvisningar bistå de övriga befattningshavare på vilka handläggningen
av dessa ärenden ankommer. I ett av mig tidigare handlagt
ärende (ämbetsberättelsen 1951 s. 108 f.) har jag närmare utvecklat innebörden
av sistnämnda stadgande och därvid framhållit bland annat att
auditörens åliggande att utöva en allmän kontroll över rättsärendena vid
det förband, där han tjänstgör, även innebär skyldighet för honom att med
rådgivning tillhandagå de befattningshavare utan juridisk utbildning som
till stor del ha att ombesörja tillämpningen av det system av blankettformulär,
varå det expeditionella handhavandet av rättsärendena i betydande utsträckning
är grundat. Av de nu omnämnda bestämmelserna följer att det,
såvitt nu är fråga, åligger vederbörande auditör att — om och i den mån den
befattningshavare som närmast handhar förandet av arrestantkorten finner
anvisningar för kortets förande — lämna honom allt det biträde som erfordsvårigheter
möta att tillämpa i arrestantkortformuläret eller eljest givna
ras för att arbetsuppgifterna i fråga skola bliva utförda på sätt som icke giver
anledning till anmärkning. I enlighet härmed bör i alla förekommande
frågor, som vederbörande befattningshavare icke med visshet finner sig
kunna själv bemästra, denne från fall till fall anlita auditören för erhållande
av erforderliga anvisningar och det bör även, i varje fall om särskilda skäl
tala härför, kunna åläggas auditören att periodvis i efterhand för kontroll
genomgå upprättade arrestantkort jämte de handlingar som ligga till grund
för i korten införda anteckningar. Det torde för övrigt även böra anses att
auditören, om han själv finner anledning förmoda att blankettsystemet i
större eller mindre utsträckning icke fungerar tillfredsställande, är skyldig
att till fullgörande av den honom åliggande allmänna tillsynen över rättsärendena
utan anmodan verkställa sådana genomgångar.

Slutligen må anmärkas att av den från kåren i ärendet översända domen
framgår att anteckningarna i det ifrågavarande arrestantkortet äro felaktiga
även såtillvida att, ehuru den lagförde dömts för missbruk av förmanskap
i två särskilda fall, endast det ena av dessa fall blivit omnämnt i
arrestantkortet.

Med det anförda har jag velat fästa Eder uppmärksamhet på ovan berörda
förhållanden och företager ej vidare åtgärd i ärendet.

124

12. Fråga om ändrade bestämmelser angående förvaring av vissa
rättsvårdsblanketter

Vid militieombudsmannens inspektion av Jämtlands flygflottilj den 4
augusti 1952 uppmärksammades, att strafforder-arrest, strafforder-disciplinbot,
arrestantmeddelanden, disciplinbotsmeddelanden och delgivningskort-disciplinmål
voro förvarade, var för sig, i särskilda för dem använda
pärmar.

I anledning härav anmärkte militieombudsmannen i skrivelse till flottiljchefen,
att i de av försvarets civilförvaltning den 28 december 1948 utfärdade
anvisningarna för förande av vissa rättsvårdsblanketter vore föreskrivet
att strafforder-arrest, sedan straffet verkställts, skulle förvaras tillsammans
med övriga handlingar i målet samt framhöll att — oaktat några
föreskrifter därom icke givits — så lämpligen syntes böra förfaras jämväl
med övriga ifrågavarande handlingar.

I en sedermera till militieombudsmannen inkommen skrivelse anförde
flottiljchefen följande: I kungörelsen den 22 juni 1951 angående utgallring
av handlingar hos vissa av försvarets myndigheter (SFS nr 481/1951)
med vid kungörelsen fogad bilaga lämnades föreskrifter bland annat angående
gallring av rättsvårdshandlingar. Sålunda föreskreves där att strafforder-arrest
och strafforder-disciplinbot skulle utgallras efter fem år samt
arrestantmeddelanden, disciplinbotsmeddelanden och delgivningskort-disciplinmål
efter ett år. Protokoll i disciplin- och ersättningsmål berördes ej av
gallringsföreskrifterna och borde med anledning därav bindas in. Angelägenheten
av att så skedde underströkes särskilt i anvisningar från krigsarkivet
nr 2 mom. 12. Vid flottiljen inbundes ifrågavarande handlingar efter varje
års slut. I anvisningar från krigsarkivet nr 1 mom. 3 föreskreves att bundna
volymer, som innehölle både gallringsbara och icke gallringsbara handlingar,
ej borde sönderbrytas; om starka skäl likväl talade för att ur sådana
band skära ut gallringsbara handlingar, måste krigsarkivariens tillstånd
därtill inhämtas. Vid flottiljen hade före den 1 juli 1951 nu ifrågavarande
handlingar förvarats tillsammans med övriga handlingar i målet,
allt i enlighet med de av civilförvaltningen den 28 december 1948 utfärdade
anvisningarna. Därefter hade skett övergång till förvaring var för sig. Denna
åtgärd hade befunnits vara naturlig och praktisk med hänsyn till att
kungörelsens bestämmelser angående gallring skulle kunna effektueras.
Med anledning av det anförda syntes det vara opraktiskt, för att icke säga
ogenomförbart, att förvara ifrågavarande gallringsbara handlingar tillsammans
med övriga handlingar i målet. Flottiljchefen anhölle om upplysning
huru för framtiden skulle förfaras: om de av civilförvaltningen utfärdade
anvisningarna eller om kungörelsens bestämmelser angående gallring skulle
följas.

Sedan militieombudsmannen hos krigsarkivet anhållit om yttrande i ärendet,
anförde krigsarkivet i avgivet yttrande: Det vore självfallet ur ord -

125

ningssynpunkt ett önskemål att de berörda handlingarna förvarades tillsammans
med protokollen. Det vore detta som de av civilförvaltningen utfärdade
föreskrifterna avsåge att reglera. Sedan dess hade emellertid Kungl.
Maj :t genom kungörelsen angående utgallring av handlingar hos vissa av
försvarets myndigheter föreskrivit, att en del rättsvårdshandlingar skulle
utgallras efter särskilt angivna tidsfrister. Att binda in de gallringsbara
handlingarna tillsammans med protokollen syntes strida mot all förnuftig
ordning. Under sådana förhållanden måste nödvändigtvis en uppdelning av
handlingarna ske vid bindningstillfället. Civilförvaltningens föreskrifter
kunde, sedan gallringsbestämmelserna utfärdats, av naturliga skäl ej gälla
längre än till den tidpunkt då handlingarna skulle bindas. Då vid Jämtlands
flygflottilj, enligt vad flottilj chefen upplyst i sitt yttrande, protokollen i
disciplin- och ersättningsmål bundes efter varje års slut, måste därvid de
gallringsbara handlingarna placeras i särskilda pärmar i avvaktan på att
bliva gallrade i enlighet med Kungl. Maj :ts föreskrifter. Ur expeditionell
synpunkt lämpligt syntes vara, att gallringsarbetet därvid samtidigt underlättades
genom att olika pärmar användes för de handlingar som skulle
gallras efter ett år och för dem som skulle gallras efter fem år.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 12 februari 1954 till civilförvaltningen
följande.

I de ovannämnda av civilförvaltningen den 28 december 1948 utfärdade
anvisningarna för förande av vissa rättsvårdsblanketter är föreskrivet att,
sedan straffet verkställts, strafforder-arrest skall förvaras vid expeditionen
hos den chef, som befordrat straffet till verkställighet, tillsammans med
övriga handlingar i målet. Beträffande övriga ifrågavarande handlingar innehålla
anvisningarna icke några föreskrifter om huru förvaring skall ske.
I allmänhet synes vid förbanden förfaras så att samtliga ifrågavarande
handlingar förvaras tillsammans med disciplinmålsprotokollet, en ordning
som tett sig naturlig och ur praktisk synpunkt lämplig. Det kan emellertid
ifrågasättas om en dylik utan hänsynstagande till gallringskungörelsens
föreskrifter tillkommen ordning numera är ändamålsenlig. I varje fall synes,
såsom krigsarkivet framhållit, nödvändigt att då inbindning sker av
disciplinmålsprotokoll de gallringsbara handlingarna placeras i särskilda
pärmar. Möjligen bör för underlättande av gallringsarbetet den ordningen
tillämpas att de gallringsbara handlingarna redan från början förvaras för
sig.

Då vad ovan anförts synes giva anledning till övervägande huruvida icke
den av civilförvaltningen meddelade föreskriften rörande förvaring av strafforder-arrest
bör ändras och under hänsynstagande till gallringskungörelsens
föreskrifter bestämmelser utfärdas rörande förvaringen av samtliga
ifrågavarande handlingar, får jag hemställa att civilförvaltningen ville taga

126

förevarande spörsmål under övervägande och till mig inkomma med yttrande
i saken.

Civilförvaltningen anförde i skrivelse den 27 juli 1954 till militieombudsmannen
följande: De anvisningar för förande och förvaring av rättsvårdsblanketter
som meddelats av civilförvaltningen den 28 december 1948 hade,
såsom militieombudsmannen framhållit, med tillkomsten av gallringskungörelsen
blivit inaktuella. På grund därav komme civilförvaltningen att
upphäva nämnda anvisningar och meddela nya erforderliga bestämmelser
i ämnet.

Dylika bestämmelser ha av civilförvaltningen utfärdats den 10 augusti
1954 (Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret avd. A nr 53, tjänstemeddelanden
rörande sjöförsvaret avd. A nr 40 och ekonomiska föreskrifter
för flygvapnet avd. C nr 44). Genom bestämmelserna föreskrives bland annat,
att ovannämnda anvisningar av den 28 december 1948 icke längre äga
giltighet och att med hänsyn till bestämmelserna i gallringskungörelsen
de gallringsbara handlingarna i regel böra förvaras för sig.

Militieombudsmannen fann efter vad sålunda förekommit icke anledning
företaga vidare åtgärd i ärendet.

13. Fråga om särskilda bestämmelser till förebyggande av förväxling mellan
olika typer av pansarskott vid utbildning i materielkännedom

Vid en skjutolycka, som inträffade den 15 september 1953 i samband med
att furiren vid Norrlands trängregemente K. R. Sundström vid undervisning
i materielkännedom för en grupp värnpliktiga demonstrerade ett övningspansarskott,
tillfogades Sundström så svåra skador att han samma dag avled.

Utredning i saken verkställdes av landsfogden i Västernorrlands län.

Av utredningen, som på begäran tillställdes militieombudsmannen, framgick
att olyckan förorsakats av att det av Sundström vid demonstrationen
använda vapnet av misstag förutsatts vara ett redan avskjutet och icke, såsom
i verkligheten förhöll sig, ett laddat övningspansarskott.

Enligt vad i ärendet upplysts förekomma följande olika typer av pansarskott,
här benämnda på sätt därom gällde vid ifrågavarande tid, nämligen:
Pansarskott m/46 utgöres av en sprängladdad granat, pansarspränggranat,
som i sin bana styres av på granatens skaft fästade fenor, och ett eldrör,
innehållande drivladdning. Vapnet apteras genom att det till granaten
hörande tändröret lägges in i granaten, varefter granaten sättes in i det i eldrörets
främre del befintliga skaftet till granaten. Pansarspränggranaten är märkt

127

med gul ring och eldröret med »Eldstråle -> » i röd färg. Detta vapen är avsett
för strid. Övningspansarskott m/46 skiljer sig från pansarskott
m/46 därutinnan att granat och tändrör utgöras av attrapper av trä; granatattrappen
är märkt med brun ring och tändrörsattrappen är helt brunmålad.
Övningspansarskotten äro avsedda att skjutas ett flertal gånger med mellanliggande
revidering och omladdning. Blint pansarskott m/46 är
alltigenom en attrapp, helt grönfärgad, och är avsett för stridsmässig hantering
under övningar. Åskådnings pansars kött m/46 utgöres av
ett oladdat eldrör och projektil av trä; åskådningspansarskottet är märkt
som pansarskott m/46 men dessutom med en grön rand, vari med svarta bokstäver
står »Åskådnings-». Detta blinda pansarskott är avsett för utbildning
i materielkännedom (studium av vapnets delar och funktion).

Såväl pansarskott m/46 som övningspansarskott m/46 levererades —
intill den 1 januari 1954 — med en röd pappersbanderoll om siktet. Båda
dessa typer äro så konstruerade att skjutning kan ske först sedan siktet
fällts upp. Siktet är i nedfällt läge låst vid granatskaftet med en sprint med
ring (transportsäkring) och kan icke fällas upp förrän säkringssprinten avlägsnats.
Banderollen är så anbragt att den bryts när siktet fälles upp. Av
arméledningen har uppgivits, att det förelegat brist på blinda pansarskott
— vilket gällt båda de förenämnda typerna av blinda pansarskott — och
att till följd därav avskjutna övningspansarskott vid förbanden måst tagas
i anspråk för sådana övningsändamål, vartill de blinda pansarskotten vore
avsedda. I en del fall hade därvid, sedan övningspansarskottet avskjutits,
icke blott projektilattrappen åter angjorts vid eldröret utan även säkringssprinten
satts tillbaka på sin plats. Om så skett, hade den enda yttre
skillnaden mellan ett avskjutet och ett icke avskjutet övningspansarskott
varit att det förstnämnda saknat banderoll; därest banderollen avlägsnats
från ett icke avskjutet pansarskott hade således icke funnits någon skillnad.
Utbildad personal kunde dock genom att se in i eldröret bakifrån lätt
konstatera huruvida där funnes någon drivladdning och således avgöra om
pansarskottet vore avskjutet eller ej, och banderollen hade varit avsedd endast
såsom en extra varning att iakttaga försiktighet. Därest banderollen av
någon anledning kommit bort, borde detta alltså icke ha givit anledning till
att betrakta vapnet såsom oladdat.

Beträffande de omständigheter som föranledde att det av Sundström för
de värnpliktiga demonstrerade, med drivladdning försedda övningspansarskottet
förväxlades med ett redan avskjutet övningspansarskott framkom
vid landsfogdens utredning i huvudsak följande: Enligt meddelade föreskrifter
förvarades laddade övningspansarskott i trängregementets ammunitionsförråd,
dit även avskjutna övningspansarskott inlämnades omedelbart
efter den övning under vilken skotten förbrukats. Med anledning av den förut
omnämnda bristen på blinda åskådningspansarskott överfördes den 29
augusti 195.1 från ammunitionsförrådet till regementets inom samma lokal
belägna övningsförråd ett avskjutet övningspansarskott — det enda som då

128

förvarades i ammunitionsförrådet — för att vid kommande övningar användas
i stället för åskådningspansarskott, varjämte troligen samma dag för
enahanda ändamål i övningsförrådet inlades ytterligare tjugo avskjutna
övningspansarskott vilka till låns erhållits från Västernorrlands regemente.
I samband med att dessa tjugoen avskjutna övningspansarskott sålunda intogos
i övningsförrådet kontrollerades att samtliga verkligen voro avskjutna,
varvid enligt uppgift av den överfurir, som verkställde kontrollen, befanns
att minst två av vapnen voro försedda med säkringssprint med tillhörande
ring. Den 14 september 1953 —- således dagen innan den ifrågavarande
olyckshändelsen inträffade —• uttogos för att användas vid övningar,
som samma den 14 september ägde rum under ledning av sergeanten
I. Sohlin, från övningsförrådet bland annat två avskjutna övningspansarskott
och från ammunitionsförrådet ett icke avskjutet övningspansarskott
jämte viss annan materiel. På övningsplatsen iakttogs av såväl Sohlin som
andra i övningen deltagande personer att den röda banderollen på det dit
medförda, icke avskjutna pansarskottet var söndersliten men till en början
dock hängde kvar vid eldröret. Sedan banderollen därefter helt lossnat från
vapnet i samband med att detta från en lastbil flyttades ned på marken,
klämdes banderollen fast under siktramen på vapnet. Det nu nämnda icke
avskjutna pansarskottet avfyrades ej under övningen. Då senare samma dag
den från övningsförrådet och ammunitionsförrådet uttagna materielen skulle
av en av Sohlin därtill beordrad värnpliktig vicekorpral återlämnas till respektive
förråd, skedde en förväxling såtillvida att det icke avskjutna pansarskottet
inlämnades till övningsförrådet och icke såsom bort ske till ammunitionsförrådet,
dit i stället lämnades ett av de från övningsförrådet tidigare
uttagna avskjutna pansarskotten. Vad i ärendet utretts rörande omständigheterna
vid återinlänmingen av materielen giver vid handen att den under
siktramen till det icke avskjutna pansarskottet tidigare instuckna sönderrivna
banderollen då icke längre till någon del satt kvar. Den å ammunitionsförrådet
tjänstgörande förrådsmannen, vilken hade till åliggande bland
annat att kontrollera huruvida från förrådet uttagna ammunitionseffekter
återlämnades i förbrukat eller oförbrukat skick, verkställde sådan kontroll
beträffande det nyssnämnda till ammunitionsförrådet inlämnade övningspansarskottet
och, då han därvid fann att eldröret var tomt och skottet således
förbrukat, införde han föreskriven anteckning därom i redovisningsliggaren.
Vid materielinlämningen till övningsförrådet skedde däremot icke
någon motsvarande kontroll beträffande de båda övningspansarskott, som
emottogos i detta förråd. Någon sådan kontroll var icke föreskriven i vad
gällde inlämningar till övningsförrådet, och den personal som tjänstgjorde
därstädes hade icke heller för dylik kontroll erforderlig utbildning. Under
nu angivna omständigheter kom alltså det från ammunitionsförrådet utlämnade
och vid återlämnandet alltjämt icke avskjutna övningspansarskottet
att av misstag inlämnas till övningsförrådet i stället för det avskjutna
övningspansarskott, som emottogs i ammunitionsförrådet. På morgonen
den 15 september avhämtades från övningsförrådet av en fänrik med

129

biträde av värnpliktiga såsom handräckningsmanskap förutom annan materiel
tolv övningspansarskott, vilka alla då förutsattes vara avskjutna och
voro avsedda att användas vid den undervisning i materielkännedom som
senare på dagen skulle äga rum under Sundströms ledning. Ett av de sålunda
uttagna övningspansarskotten utgjordes emellertid enligt vad det senare
visade sig av det laddade övningspansarskott, som på sätt nyss angivits
föregående dag av misstag intagits i övningsförrådet i stället för i ammunitionsförrådet.
Sundström utdelade till den av honom ledda övningsgruppen
elva av de ifrågavarande övningspansarskotten och behöll själv det återstående
för att av honom demonstreras för de värnpliktiga, som därvid hade att
med användande av de till dem utlämnade vapnen följa de olika momenten
i demonstrationen. Sedan undervisningen pågått en kort stund och en av de
värnpliktiga därunder visat tecken på villrådighet med anledning av att det
av honom omhänderhavda vapnet i motsats till de övriga var försett med en
vid vapnet angjord säkringsring, bytte Sundström vapen med denne. Sundström
fortsatte därefter demonstrationen med användande av det vapen han
på nu nämnt sätt omhändertagit, varunder han i samband med att han visade
huru vapnet osäkrades fällde upp siktramen. Strax därefter brann
skottet av, varvid Sundström tillfogades de skador varav han avled.

På grundval av den verkställda utredningen beslöt landsfogden den 12
mars 1954, att Sohlin med anledning av att han försummat att utöva erforderlig
tillsyn beträffande handhavandet och återställande till vederbörligt
förråd av det den 14 september 1953 från ammunitionsförrådet uttagna,
icke avskjutna övningspansarskottet skulle ställas under åtal vid Ångermanlands
mellersta domsagas häradsrätt för tjänstefel samt vållande till annans
död.1

I en av arméförvaltningens tygavdelning den 23 december 1953 utfärdad
teknisk order, nr VaB/118 B, har meddelats dels att till förekommande av
att, såsom skett, laddat pansarskott förväxlades med oladdat sådant, pansarskott
som utlämnas till trupp efter den 1 januari 1954 icke komma att
vara försedda med banderoll, och dels att, i syfte att de olika typerna av
pansarskott därigenom skola bliva bättre definierade, från sist angivna
tidpunkt införts ett nytt benämningssystem, vilket i princip ansluter sig till
det som användes för eldhandvapen. De nyinförda benämningarna äro följande:
skarpt pansarskott m/46 pansarspränggranat m/46 (tidigare: pansarskott
m/46); skarpt pansarskott m/46 övningsprojektil m/46 (tidigare:
övningspansarskott m/46) och skarpt pansarskott m/46 pansarspränggranat
m/50 (tidigare: pansarskott m/46—50). Genom samma order den 23
december 1953 har det vidare ålagts tygpersonal att vid utlämning till trupp
av pansarskott tillhörande redan levererade partier taga bort banderollen
från eldröret.

Vidare har i ärendet upplysts, att vid Norrlands trängregemente sådana

1 Genom dom den 18 maj 1954 frikände häradsrätten Soldin från ansvar i målet. Domen
vann laga kraft.

9—547730. Mililieombudsmannens ämbetsberättelse

130

avskjutna pansarskott som användas i stället för blind övningsmateriel kort
efter händelsen den 15 september 1953 blivit märkta på samma sätt som
sådan materiel och att det därjämte föreskrivits att avskjutna pansarskott
icke få utlämnas från eller inlämnas till övningsförrådet förrän de olika
delarna av pansarskottet tagits isär på sådant sätt att det kan konstateras
att skottet icke innehåller någon laddning.

Enligt uppgift som under utredningen införskaffats från vederbörande
hos arméledningen ha icke utfärdats några centrala föreskrifter om huru
avskjutna pansarskott, som användas vid utbildning, skola vara märkta.

I anslutning till en redogörelse för vad sålunda blivit i ärendet utrett
anförde militieombudsmannen i skrivelse den 3 maj 1954 till chefen för
armén följande.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit synes det mig kunna ifrågasättas
huruvida icke, därest till följd av bristande tillgång på blinda pansarskott
jämväl i fortsättningen avskjutna skarpa pansarskott komma att
användas för sådana övningsändamål, vartill blinda pansarskott äro avsedda,
behov föreligger att genom centralt utfärdade föreskrifter om märkning
av de avskjutna pansarskotten på liknande sätt som den blinda materielen
eller på annat betryggande sätt förebygga risker för förväxlingar mellan
laddade och icke laddade pansarskott. Jag har därför äran hemställa att Ni
ville taga nu berörda fråga under övervägande och anhåller tillika att få
emotse besked huruvida Ni funnit åtgärd i saken påkallad.

* *

På uppdrag av chefen för armén anförde tjänstförrättande chefen för
sektion I vid arméstaben, majoren O. Rudqvist, i skrivelse den 6 juli 1954
till militieombudsmannen följande: Sedan tillgången på blinda pansarskott
numera blivit tillräcklig, komme framdeles avskjutna skarpa pansarskott
icke att behöva tagas i anspråk vid utbildningen. För att ytterligare minska
möjligheterna till förväxling av olika slag av pansarskott vid utbildning
hade vidare — förutom införandet av de ändrade benämningarna å pansarskotten
— utfärdats en arméorder med ändring av säkerhetsinstruktionens
bestämmelser för pansarskott. Ändringarna komme att upptagas i blivande
ändringstryck till säkerhetsinstruktionen.

Enligt den sålunda utfärdade arméordern — arméorder nr 423 den 29 juni
1954 (Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret avd. D nr 95) -— har i
mom. 966 i säkerhetsinstruktionen införts följande: »Skarpt pansarskott
får användas för undervisning men därvid endast visas. För detaljundervisning
i materielkännedom får endast användas blinda pansarskott (blint
pansarskott m/46 övningsprojektil rn/46 och åskådningspansarskott m/46
övningsprojektil m/46).»

Militieombudsmannen fann efter vad sålunda förekommit icke anledning
företaga vidare åtgärd i ärendet.

131

14. Fråga om ändrade bestämmelser rörande viss säkerhetsanordning till förhindrande
av vådaskott vid användning av kulsprutepistoler
under vakttjänst

I ett av militieombudsmannen under år 1953 avslutat ärende (1954 års
ämbetsberättelse s. 104 ff.) upptog militieombudsmannen — i anledning
av inträffade olyckshändelser med kulsprutepistoler — frågan om särskilda
säkerhetsanordningar till förhindrande av vådaskott vid användning av
kulsprutepistol m/45 under vakttjänst. Därvid fann militieombudsmannen
anledning att för yttrande underställa överbefälhavaren vissa under utredningen
i ärendet uppkomna spörsmål. I skrivelse till militieombudsmannen
den 3 juli 1953 anförde överbefälhavaren bland annat följande: Det hade
ansetts lämpligast att, som komplement till de ordinarie säkringarna, förse
vapnet med en snabbt löstagbar säkring — s. k. säkringslucka. Med denna
anordning syntes vapnets säkringar för oavsiktligt eldöppnande vara tillfyllest.
Efter tillkomsten av säkringsluckan syntes en nedgång i olycksfrekvensen
ha skett. Överbefälhavaren ansåge någon ytterligare åtgärd att på
teknisk väg begränsa vaktvapnens verkan för det dåvarande icke vara påkallad.

I senaste upplagan av Säkerhetsinstruktion för armén, fastställd genom
generalorder den 20 februari 1952, föreskrives under mom. 233 följande:
»Vid vakttjänst med kulsprutepistol får endast kulsprutepistol m/45 med
säkringslucka användas.»

Bestämmelser av samma innebörd ha meddelats jämväl i fråga om marinen
och flygvapnet (se 1954 års ämbetsberättelse s. 112).

Av mom. 353 i Soldalinstruktion för armén Materiel (Sold I Mtrl), 1953
års upplaga, framgår bland annat följande: Den omförmälda för kulsprutepistol
m/45 konstruerade säkringsluckan har i ena änden en fästklack och
i den andra en fjädrande låsregel. Luckan, som är rödfärgad, anbringas på
laddat vapen i utkastarhålet med låsregeln vänd mot mynningen. I låsregelns
ögla finnes en rem, som fästes vid varbygeln. Då vapnet skall användas,
avlägsnas säkringsluckan genom ett ryck i remmen, riktat snett
bakåt så att låsregeln släpper sitt grepp om lådväggen.

Vid Livregementets grcnadjärer inträffade den 14 februari 1954 i samband
med vakttjänst en skjutolycka med en kulsprutepistol m/45, därvid
en värnpliktig vicekorpral skadades. Utredning rörande händelsen verkställdes
av militäråklagaren i Örebro. Enligt beslut den 8 mars 1954 fann åklagaren
vad i ärendet förekommit ej föranleda någon hans vidare åtgärd. I
beslutet anfördes, att enligt vad utredningen givit vid handen vakttjänsten
fullgjorts i överensstämmelse med i behörig ordning och enligt givna föreskrifter
utfärdade instruktioner, samt att med stöd av vad i ärendet framkommit
händelsen finge anses ha inträffat mer av våda än av vållande.

På därom av militieombudsmannen i skrivelse den 24 februari 1954 fram -

132

ställd begäran överlämnade åklagaren till militieombudsinannen den i ärendet
föreliggande utredningen.

Av utredningen framgick bland annat följande: Vid tillfället tjänstgjorde
i vakten värnpliktiga vicekorpralerna nr 660-3-53 B. Hjalmarsson och nr
747-3-53 B. G. Gunnarsson, den förre såsom vaktchef och den senare såsom
ställföreträdande vaktchef, samt sex meniga värnpliktiga såsom vaktmanskap.
Samtliga voro utrustade med kulsprutepistol m/45 med säkringslucka.
Vaktlokalerna bestodo av två rum, benämnda vaktrum och manskapsrum.
I manskapsrummet funnos vid den mot dörren till vaktrummet vettande
väggen uppställda tre sängar, envar med över- och underbädd. I vaktrummet
var bland annat placerat ett vapenställ, där vaktchefen och ställföreträdande
vaktchefen förvarade sina kulsprutepistoler. Vid olyckstillfället kom
Hjalmarsson från vaktrummet in i manskapsrummet för att efterhöra om
Gunnarsson befann sig där. Hjalmarsson bar därvid på bröstet en kulsprutepistol
hängande i remmen runt halsen. Då Hjalmarsson kom in i manskapsrummet
tog han av sig kulsprutepistolen. Därvid avgick ett skott från
densamma och träffade Gunnarsson, som befann sig i halvliggande ställning
på övre bädden i en av sängarna. Kulan gick in under hakan på vänstra
sidan av halsen och ut strax ovanför högra mungipan samt slog ut några
tänder på Gunnarsson. Gunnarsson avfördes så snart sig göra lät till sjukhus.

Hjalmarsson berättade närmare rörande händelseförloppet bland annat
följande: Han begav sig kort före olyckan ut från vaktlokalen för att tala
med den utanför stående vaktposten om en tjänsteangelägenhet. Då han
lämnade vaktrummet tog han en kulsprutepistol — Gunnarssons — ur det
där befintliga vapenstället. Vid återkomsten till vaktrummet fann han icke
Gunnarsson där, varför han gick in i manskapsrummet för att söka honom.
Då Hjalmarsson kom in i manskapsrummet, fick han se Gunnarsson
halvligga på övre bädden i en av sängarna. Hjalmarsson stannade strax
innanför dörren till manskapsrummet och tog av sig kulsprutepistolen. Därvid
gick ett skott av och träffade Gunnarsson. Enligt Hjalmarssons åsikt
hade sannolikt vid något tillfälle, då Hjalmarsson eller Gunnarsson satt
ifrån sig kulsprutepistolen i vapenstället, handtaget till slutstycket hakat
upp sig i stället och därigenom förts ur säkringsspåret så att slutstycket
kommit i osäkrat läge. Då Hjalmarsson sedan tagit av sig kulsprutepistolen
hade han troligen med vänster hands fingrar kommit under remmen till
säkringsluckan, vilken därvid lossnat. Remmen som var fäst vid varbygeln
hade vid tillfället varit virad runt handtaget till slutstycket. Samtidigt som
Hjalmarsson tog av sig kulsprutepistolen kom han oavsiktligt att med höger
hands fingrar vidröra avtryckaren. Hjalmarsson mindes att i samma ögonblick
som skottet gick, säkringsluckan föll ur sitt läge och blev hängande
i remmen. En annan möjlighet vore enligt Hjalmarssons förmenande att slutstyckets
handtag fastnat i någon del av den utrustning Hjalmarsson bar på
sig, och därigenom konnnit i osäkrat läge, varpå avfyring sketl på sätl

133

Hjalmarsson nyss antagit. Hjalmarsson ansåge att det inträffade varit en
ren olyckshändelse.

Gunnarsson uppgav bland annat följande: Vid uppställningen till vakttjänstgöringen
hade vaktpersonalen blivit föremål för visitation av dagofficeren,
i vilken visitation ingått bland annat tillsyn av att vapnen voro säkrade.
Gunnarsson hade icke använt vare sig sitt eller Hjalmarssons vapen
sedan han på natten verkställt avlösning av en vaktpost. Hjalmarssons vapen
var för övrigt icke laddat. Hur Gunnarssons vapen kommit att osäkras
kunde han icke uttala sig om, och han hade såvitt han visste icke själv
osäkrat vapnet. Icke heller i övrigt hade han någon uppfattning om anledningen
till olyckshändelsen och ansåge att ren olyckshändelse måste föreligga.
Efter händelsen och innan Gunnarsson ännu hunnit föras till sjukhuset,
hörde han Hjalmarsson yttra att »handsken måste ha fastnat».

Såväl Hjalmarsson som Gunnarsson uppgåvo att remmen varit virad om
slutstyckets handtag för att den icke skulle »hänga och slänga» och fastna
i något med påföljd att säkringsluckan lösgjordes.

Vid förhör med tre meniga ur vaktmanskapet, som vid olyckstillfället befunno
sig i manskapsrummet, uppgåvo dessa att de icke sett huruvida vapnet
vid olyckstillfället var osäkrat eller säkringsluckan lösgjord och icke
heller om Hjalmarsson vidrört avtryckaren.

I förundersökningsprotokollet hade i anslutning till en på platsen omedelbart
efter olyckan företagen undersökning, därvid närvarit stabschefen
ävensom dagofficeren vid regementet, antecknats bland annat följande:
Då Hjalmarsson tog av sig vapnet, råkade han troligen vidröra remmen till
säkringsluckan samtidigt med att han oavsiktligt kom åt avtryckaren.
Hur slutstycket dessförinnan kommit i osäkrat läge kunde icke med bestämdhet
fastställas. Troligen hade vapnet tidigare i samband med att det
tagits ur gevärsstället slagit emot detta och handtaget därvid glidit ur lådans
säkringsspår. Vapnet kunde också, medan det stått i stället, ha osäkrats
genom att det andra vapnet ställts dit och därvid stött till handtaget på
vapnet så att det glidit ur säkringsspåret.

Av tyghantverkare vid regementet verkställd undersökning utvisade, att
i vapnet icke fanns något fel som kunde ha varit orsak till olyckan.

I skrivelse den 16 februari 1954 till chefen för armén anförde tjänstförrättande
sekundchefen för Livregementets grenadjärer, överstelöjtnanten G.
L. Ferm, hland annat följande: Det inträffade syntes vara följden av en
serie olyckliga omständigheter. Emellertid torde olyckan icke ha kunnat inträffa,
om remmen till säkringsluckan varit löst hängande. Även om remmen
icke varit virad om handtaget till slutstycket, innebure remmens fästande
vid varbygeln stor risk för att säkringsluckan ofrivilligt kunde frigöras
genom att remmen under förflyttning fastnade i ett dörrhandtag eller
dylikt. Ferm ville därför föreslå att — med ändring av'' mom. 353 Sold I
Mtrl — bestämmelser snarast utfärdades av innebörd, alt fria delen av
remmen till säkringsluckan till kulsprutepistol m/45 icke finge fästas vid
varbygeln eller annan del på vapnet utan skulle hänga fritt. Remmen borde

134

jämväl avkortas till omkring 25 centimeters längd för att risk icke skulle
föreligga att den fastnade i något föremål. I avvaktan på att detta förslag
bleve prövat hade vid regementet anbefallts, att nämnda åtgärder tills vidare
skulle vidtagas.

Under hänvisning till den i ämbetsberättelsen 1954 s. 104 ff. lämnade redogörelsen
anhöll militieombudsmannen i skrivelse till överbefälhavaren den
18 mars 1954 om överbefälhavarens yttrande i det nu föreliggande ärendet.

På uppdrag av överbefälhavaren anförde tjänstförrättande chefen för
försvarsstaben, kommendören H. Henning, i skrivelse till militieombudsmannen
den 4 juni 1954 bland annat följande: Genom chefens för armén
försorg hade företagits utredning beträffande det av tjänstförrättande sekundchefen
väckta förslaget. Därvid hade övervägts att göra remmen till
säkringsluckan mycket kort, omkring 10 centimeter, för att eliminera riskerna
för att vid vapnets hanterande remmen skulle haka fast i något föremål.
Det hade emellertid bedömts vara ett bestämt önskemål att en vaktpost
skulle kunna rycka bort säkringsluckan utan att släppa fattningen om
varbygeln, när vapnet hölls i färdigställning. Längden på remmen måste
därför vara lika med avståndet mellan fästpunkten vid säkringsluckan och
varbygeln, vilket vore omkring 20 centimeter. Med denna längd kunde remmen
icke fastna i avtryckaren och ej heller fästas i varbygeln. Chefen för
armén hade sålunda funnit, att gällande säkerhetsbestämmelser för säkringsluckans
anbringande borde ändras så att remmen avkortades till omkring
20 centimeters längd och fästes endast vid säkringsluckan. Härigenom
syntes enligt arméchefens uppfattning rimliga krav på säkerheten vid
handhavande av kulsprutepistol under vakttjänst vara tillgodosedda. För
att eld skulle kunna avgivas måste nämligen soldaten vidtaga följande åtgärder:
1) fatta tag om remmen till säkringsluckan och rycka bort denna,
2) föra fram slutstycket genom att föra ned handtaget i sitt främre läge
i lådan och 3) göra avfyring. Arméchefen hade med hänsyn härtill genom
arméorder nr 338 den 18 maj 1954 (Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret,
avd. D nr 74) utfärdat ändrade bestämmelser i ämnet, vilka även
upptagits i särskilt ändringstryck till Sold I Mtrl. överbefälhavaren hade
icke haft något att erinra mot de ändrade bestämmelserna. Genom särskilda
skrivelser den 4 juni 1954 till cheferna för marinen och flygvapnet hade
dessa anmodats utfärda motsvarande bestämmelser.

Enligt den sålunda utfärdade arméordern skola — med ändring av mom.
353 Sold I Mtrl — följande bestämmelser gälla för användning av säkringslucka:
»Remmen till säkringslucka är c:a 20 cm lång. (Sträckes remmen
skall den fria änden räcka till i höjd med mynningen på vapnet.) Remmen
fästes endast vid säkringsluckan.»1

1 Bestämmelser av samma innehåll ha, såvitt angår marinen och flygvapnet, meddelats genom
marinorder nr 425 den 19 juni 1954 (Tjänstemeddelanden rörande sjöförsvaret, avd. D nr 50)
respektive i 1954 års upplaga av Soldatundervisning för flygvapnet (Flygsoldatens bok) s. 128.

135

Militieombudsmannen fann efter vad sålunda förekommit icke anledning
företaga vidare åtgärd i ärendet.

15. Åtgärder för avhjälpande av vid viss övningsplats uppkomna olägenheter
för ortsbefolkningen i samband med där bedrivna skjutövningar

I tidningen Expressen var den 23 juni 1953 införd en artikel under rubriken
»Byar i spärreld från fältskjutningarna». I artikeln uppgavs i huvudsak
följande: I femtio år hade de små byarna Nybro och Nisstägt i Stora Tuna
socken legat under spärreld från Dalregementets fältskjutningsterräng vid
Rommehed. Byfolket hade lärt sig att »ducka» för visslande gevärskulor.
De vore vana att plocka projektiler från tak och knutar och hade fått finna
sig i att uppskjuta brådskande sysslor på åker och äng när det började
knattra i skogen. Aldrig hade det varit så vanskligt att vara bonde i dessa
byar som nu, då också automatvapnen sprede skurar av skräck över de där
boende. Den 10 september 1952 hade lantbrukaren Herman Lundholm fallit
ned död på sin åker, träffad av ett skott från en kulsprutepistol. Nu ville
inte bönderna längre finna sig i situationen och i oktober 1952 hade hållits
ett »protestmöte», varvid fyra personer utsetts att underhandla med Dalregementet
beträffande följande från bybornas sida uppställda krav nämligen:
garanti för liv och lem; bättre samband mellan regemente och bybor för
uppnående av en överenskommelse om inställande helt och hållet av skarpa
skjutningar under de åtta till tio veckor om året då sådd och skördearbete
påginge; förbud mot skjutning med automatvapen i den smala fältskjutningskorridoren;
samt klara bestämmelser om ersättning för arbetstid som
ginge förlorad med anledning av skjutningarna. Under den påföljande vintern
hade byborna tagit kontakt med regementet och då fått löfte om att
ett sammanträde skulle utsättas för överläggningar mellan parterna. Byborna
väntade allt fortfarande på ett sådant möte. Ett tjugotal bönder vore
direkt berörda, och saken gällde också skogsarbetarna i det som kulfång
utnyttjade Nybroberget ävensom svamp- och bärplockarna. Träden på berget
visade sig ofta vara späckade med kulor, och många sågblad hade blivit
förstörda av kulorna i träden. Många friluftsmänniskor kunde vittna om
hur kusligt det vore när kulorna plötsligt började hagla. En av hemmansägarna
— denne bodde farligast till av alla — ville ha framhållet, att byborna
under alla förhållanden hade anspråk på att få skälig ersättning när
deras dyrbara arbetstid ginge förlorad till följd av skjutningarna. Själv hade
han ibland fått betalt men ibland icke någon ersättning alls. Eu sergeant
vid regementet, vilken tjänstgjorde såsom övningsledare då den förutnämnda
dödsolyckan inträffade, hade av vederbörande åklagare ställts under åtal
vid rådhusrätten i Falun för vållande till annans död.1 Viktigare för trygg 1

Sergeanten dömdes sedermera av rådhusrätten för tjänstefel (underlåtenhet att utsätta
säkerhetspost), varemot av åklagaren framställt yrkande om ansvar för vållande till annans död
ogillades.

136

heten i de i eldlinjen belägna byarna vore dock att det utlovade mötet mellan
representanter för bönderna och regementet komme till stånd.

Sedan militieombudsmannen i skrivelse till chefen för Dalregementet,
översten E. Drakenberg, anhållit att denne ville inkomma med upplysningar
med anledning av innehållet i omförmälda tidningsartikel, anförde Drakenberg
i en den 21 juli 1953 dagtecknad skrivelse följande: Sedan gannnalt
hade den skjututbildning, som av utrymmesskäl ej kunde äga rum å regementets
ordinarie övningsfält i Falun, förlagts till Rommehed. Att just
denna plats tagits i anspråk för detta ändamål betingades av att där stode
till förfogande dels det regementet tillhörande utbildningslägret och dels avkronan
ägd, för skjutning lämplig terräng. De områden, som regementet
disponerade å Rommehed för fält- och stridsskjutning, vore dock begränsade
och ur säkerhetssynpunkt helt otillräckliga. Vid skjutning måste ofta
enskild mark avlysas såväl på sidorna om som bortom regementets område.
Så hade med ortsbefolkningens goda minne skett under många decennier,
varvid markägare och övriga berörda, som därom gjort framställning, erhållit
ersättning för förlorad arbetsförtjänst m. in. Från markägarnas sida
hade, såvitt Drakenberg hade sig bekant, icke heller framförts någon invändning
mot avlysning av deras angränsande mark. Förfaringssättet hade tilllämpats
så länge att det måste anses ha vunnit hävd. Skulle regementet av
hänsyn till markägarna eller på grund av alltför höga omkostnader nödgas
förlägga ifrågavarande skjututbildning till annan plats, komme detta att
medföra motsvarande olägenheter för andra markägare, varjämte truppen
icke kunde erhålla den komfort och omvårdnad, som förläggning i ett permanent
övningsläger medgåve. Till följd av otillräckliga utrymmen i Falun
måste årligen under tiden från och med den 1 april till och med den 15
oktober utbildningsenheter förläggas till Rommehed. Under denna tid erfordrades
vissa dagar utrymme för fält- och stridsskjutning. Då årskontingenternas
numerär komme att stiga, kunde förläggning och utbildning å
Rommehed under ett antal år beräknas öka i omfattning. Framdeles kunde
också truppförläggning vintertid bliva aktuell, medförande behov även av
utrymmen för skjututbildning. Därtill komme de årligen pågående repetitionsövningarna
under månaderna april, augusti och september. Sistnämnda
månader måste regementet disponera stridsskjutningsterräng i Rommehed
för fält- och stridsskjutning flertalet dagar, därest utbildningen skulle bliva
effektiv. Icke inom någon del av de riskområden, som enligt säkerhetsinstruktionen
för armén vore föreskrivna vid sådana skjutningar som de ifrågavarande,
funnes några gårdar eller annan bebyggelse, vilket gällde såväl
de av kronan ägda och av regementet för skjutningarna disponerade områdena
som de områden i enskild ägo, vilka vid fält- och stridsskjutningar
av säkerhetsskäl måste avlysas. För användandet av fält- och stridsskjutningsterrängen
i Rommehed hade utfärdats såväl särskilda säkerhetsföreskrifter
som andra av förhållandena påkallade bestämmelser i enlighet med
vad som framginge av vid yttrandet fogade handlingar. Sedan genom det
tidningsurklipp, som fogats vid militieombudsmannens skrivelse, kommit

137

till Drakenbergs kännedom alt markägare å Rommehed önskade sammanträda
med representanter för regementet för att diskutera i samband med
skjutningarna aktuella frågor, hade Drakenberg gått i författning om att få
till stånd ett sådant sammanträde.

Efter anmodan av militieombudsmannen inkom Drakenberg den 8 december
1953 med redogörelse för vad vidare i saken förekommit och anförde
därvid: Ett första sammanträde med representanter för markägarna och regementet
hade hållits den 8 augusti 1953 under ordförandeskap av ombudsmannen
för vederbörande ortsavdelning av Riksförbundet landsbygdens folk,
hemmansägaren Gustav Söderlund. I sammanträdet hade i övrigt deltagit
såsom representanter för markägarna jordbrukarna Albin Karlsson och Erik
Gärdskog i Nybro och för regementet Drakenberg själv samt majoren S.
Widegren och tillsynsmannen å Rommeheds lägerplats fanjunkaren N. T.
Carlsson. Söderlund hade till eu början framfört det önskemålet att regementet
om möjligt icke skulle låta några som helst skjutningar äga rum
i Rommehedstrakten, därvid från regementets sida framhållits att det icke
funnes någon möjlighet att tillmötesgå ett sådant önskemål. Därefter hade
i stället framförts önskemål om en revidering av de bestämmelser som gällde
för skjutningarnas bedrivande och om åtgärder i övrigt för att bereda
allmänheten ökad säkerhet och förhindra sådana olyckstillbud, som vid olika
tillfällen förekommit. Därvid hade upptagits frågor om bland annat effektivare
varningsanordningar inom de områden som vore utsatta för eldgivning
och en mera enhetligt genomförd annonsering om tilltänkta skjutningar.
Vid sammanträdet hade därefter bestämts att — i anslutning till de vid överläggningarna
framförda önskemålen, i den mån de kunde från militär
synpunkt tillgodoses med beaktande tillika av de föreskrifter som gällde
enligt säkerhetsinstruktionen för armén — vid regementet skulle utarbetas
utkast till föreskrifter avsedda att ersätta gällande bestämmelser och anvisningar
för användande av skjutbanan och stridsskjutningsterrängen på
Rommehed och att ifrågavarande utkast skulle bliva föremål för fortsatt
diskussion vid ett ytterligare sammanträde. Vid det nu nämnda första sammanträdet
hade från markägarnas sida — med framhållande att enligt deras
åsikt väckta skadeståndskrav icke blivit bedömda efter enhetliga grunder
— även framförts önskemål om tillsättande av en permanent värderingsnämnd
bestående av opartisk ordförande samt ytterligare två ledamöter,
utsedda den ene av regementet och den andre av markägarna. Med anledning
härav hade bestämts, att vid det tilltänkta fortsatta sammanträdet
skulle från såväl markägarnas som regementets sida föreligga förslag å
ordförande och de ledamöter i övrigt som avsåges skola ingå i nämnden. Det
fortsatta sammanträdet hade, i enlighet med vad därom blivit bestämt, hållits
den 18 augusti 1953. Vid sistnämnda sammanträde hade förelegat och
till diskussion upptagits vid regementet utarbetade utkast till dels »Bestämmelser
för skjutning på skjutbanan och i stridsskjutningsterrängen på Rommehed»
och dels »Synpunkter för övningsledare vid anordnande av skjutningar
på Rommehed». Dessa föreskrifter och anvisningar, som i flera hän -

138

seenden innefattade ändringar av tidigare tillämpade bestämmelser, hade
i enlighet med utgången av överläggningarna därefter blivit utfärdade i orderform
(utbildningsorder nr 53/1953). Ändringarna hade inneburit bland
annat: Varningsanordningarna vid skjutbanan hade gjorts effektivare genom
att på båda sidor om banan uppsatts bommar, som under pågående
skjutning skulle vara fällda över vägen Nybro—Vestansjö. Vid fält- och
stridsskjutning skulle icke, såsom tidigare, mål få uppställas såväl öster
som väster om den genom stridsskjutningsterrängen flytande Grängshammarsån
utan endast väster om ån. Härigenom komme i fortsättningen enskilda
marker att i mindre utsträckning än tidigare behöva avlysas såsom
riskområden. Meddelanden om förestående skjutningar skulle anslås, förutom
å tidigare bestämda platser, jämväl i Nisstägt och å lägerplatsen i
Rommehed. Till de närmast berörda markägarna skulle därjämte i alla
förekommande fall viss tid i förväg utdelas skriftliga varningsmeddelanden.
Annons om förestående skjutning skulle införas i viss, en gång för alla bestämd
tidning och å viss för alla fall fastställd dag — onsdagen — i veckan
närmast före skjutningen. Ansvarsfördelningen olika chefer emellan i fråga
om annonsering, skjutvarningars utsändande, posters utsättande m. m. hade
ingående reglerats. De genom den förenämnda ordern fastställda nya föreskrifterna
tillämpades sedan september 1953. — Även annorledes än genom
de i nu angiven ordning utfärdade bestämmelserna hade åtgärder vidtagits i
syfte att minska de olägenheter för markägarna, som avlysning av brukad
mark medförde främst ur skördesynpunkt. Sålunda hade från regementets
sida utlovats att under vissa förutsättningar avbrott i pågående skjutningar
skulle göras och i fall av behov bistånd därunder lämnas av militär personal.
Vidare kunde nämnas, att vissa arbeten utförts å skjutbanan, såsom
ombyggnad av blinderingen och röjning av skymmande buskvegetation, varjämte
de varningsskyltar, som funnes uppsatta i gränserna till regementets
mark, blivit till antalet utökade och, i den mån så varit påkallat, även flyttade
så att de numera vore bättre synliga än tidigare. För reglerande av
skadeersättningar hade den av markägarna föreslagna värderingsnämnden
tillsatts med länsskogvaktaren Nils Hellby i Borlänge såsom ordförande samt
förenämnde Söderlund såsom representant för markägarna och fanjunkaren
Carlsson såsom representant för kronan. Slutligen kunde fastslås, att de
omförmälda sammanträdena med representanter för markägarna och för regementet
skapat bättre förståelse än tidigare mellan berörda parter.

Med anledning av vad sålunda förekommit beslöt militieombudsmannen
att i samband med förestående inspektion av Dalregementet vid besök å
platsen göra sig närmare underrättad om numera rådande förhållanden
inom de områden som berördes av ifrågavarande skjutövningar.

Efter besök vid regementet den 21 april 1954 begav sig militieombudsmannen,
åtföljd av bland andra utbildningsofficeren vid regementet överstelöjtnanten
G. Wetterhall, samma dag till Rommeheds lägerplats. Där sammankommo
med militieombudsmannen markägarnas representanter vid de

139

omförmälda tidigare sammanträdena Gustav Söderlund i Norr-Romme samt
Albin Karlsson och Erik Gärdskog i Nybro, varvid även tillsynsmannen å
lägerplatsen fanjunkaren Carlsson var tillstädes. Sedan en redogörelse lämnats
för vad som förekommit i det nu ifrågavarande ärendet, hemställde
militieombudsmannen till Söderlund, Albin Karlsson och Gärdskog att de
ville giva tillkänna huruvida de åtgärder i saken, som från regementets sida
vidtagits i anslutning till överläggningarna vid sammanträdena den 8 och
den 18 augusti 1953, enligt deras åsikt varit ägnade att tillfredsställande
avhjälpa tidigare påtalade olägenheter i samband med skjutningarna. De
uttalanden, som med anledning därav gjordes av envar av Söderlund, Albin
Karlsson och Gärdskog, inneburo sammanfattningsvis att de samtliga funne
de nya säkerhetsbestämmelserna och de anordningar i övrigt, som vidtagits
för minskande av riskerna för olyckshändelser och andra med skjutningarna
förbundna olägenheter för ortsbefolkningen, vara ur markägarnas synpunkt
i huvudsak tillfredsställande, att bättre förståelse och en mera
otvungen samverkan än tidigare numera kommit till stand mellan regementet
och markägarna i de hänseenden varom fråga vore samt att dessa uttalanden
finge anses såsom representativa för samtliga de markägare, vilkas
ägor berördes av skjutningarna.

Efter vad sålunda i ärendet förekommit fann militieombudsmannen icke
anledning vidtaga vidare åtgärd.

16. Fråga angående författningsenligheten av utfärdad order om sjukredovisning
i vissa fall av flygtekniker

Den 6 maj 1952 utfärdade chefen för flygvapnet en order av följande
lydelse:

Flygtekniker, som på grund av sjukdom varaktigt icke kunna fullgöra
till yrkesgrenen hörande arbetsuppgifter och enligt nu gällande bestämmelser
icke kunna sjukpensioneras, få icke placeras i för flygtekniker
icke avsedda befattningar utan skola sjukskrivas. Frågan om hur man på
längre sikt skall förfara med sådan personal (sjukpensionering in. in.) håller
på att utredas.

I skrivelse den 27 juni 1952 till försvarets civilförvaltning framhöll försvarsväsendets
underbefälsförbund bland annat, att ordern komrne att medföra
oförmånliga återverkningar för flygtekniker som vore delvis tjänstbara
eller som kunde utnyttjas i annan befattning vid flygvapnet än som
flygtekniker samt att det utfärdade förbudet mot omplacering av delvis
1 jänstbar flygteknikerpersonal finge anses stridande mot statens ekonomiska
intresse att rationellt utnyttja den anställda arbetskraften. I skriften
anhöll underbefälsförbundet om civilförvaltningens uttalande i frågan.

Sedan den ifrågakomna ordern samt underbefälsförbundets därav för -

140

anledda framställning till civilförvaltningen genom dagspressen kommit till
militieombudsmannens kännedom, anhöll militieombudsmannen i skrivelse
till civilförvaltningen den 23 augusti 1952 om upplysningar och yttrande i
saken.

Civilförvaltningen inkom den 24 februari 1953 med det begärda yttrandet,
vid vilket voro fogade dels avskrift av underbefälsförbundets framställning
och dels av chefen för flygvapnet och försvarets sjukvårdsstyrelse
till civilförvaltningen avgivna utlåtanden i saken.

Innan i det följande vidare redogöres för vad i saken förekommit må
här återgivas vissa författningsbestämmelser och föreskrifter i övrigt, till
vilka redogörelsen anknyter.

Enligt av försvarets sjukvårdsstyrelse utfärdade bestämmelser angående
sjukredovisning vid försvarsväsendet i fred (Sjukred F) gäller bland annat
följande: I tjänst varande personal är antingen friskredovisad eller sjukredovisad
(8 mom.). Med friskredovisad avses tjänstbar personal, däri även
ingå s. k. behandlings- och kontrollfall vilka sistnämnda utan att tjänstbarheten
är nedsatt dock äro i behov av viss behandling eller kontroll (9
inom.). Med sjukredovisad avses delvis tjänstbar och icke tjänstbar personal
(10 mom. första stycket). För all militär personal utom värnpliktiga
är begreppet icke tjänstbar identiskt med det i statens allmänna avlöningsreglemente
förekommande begreppet tjänstledighet till följd av sjukdom.
Begreppet delvis tjänstbar existerar icke jämlikt avlöningsreglementena.
Utan hinder härav må dock vid krigsmakten anställd personal — med undantag
av civila arbetare — vid behov betecknas som delvis tjänstbar och
erhålla inskränkning i tjänstgöringen enligt härför i Sjukred F angivna
bestämmelser (10 mom. andra stycket).

Av bestämmelser i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente och kungörelsen
med föreskrifter rörande tillämpning av 1947 års allmänna tjänsteoch
familjepensionsreglementen (i det följande benämnd tillämpningskungörelsen)
framgår bland annat följande: Ordinarie tjänsteman — med visst
undantag varom i förevarande ärende icke är fråga — är skyldig att avgå
från tjänsten och icke-ordinarie befattningshavare må ej bibehållas i sin
befattning bland annat därest vederbörande till följd av olycksfall i tjänsten
eller eljest till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte eller till följd av
nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst (6 § 2 mom. första stycket b) och c)
samt 5 moin. första stycket b) och c) tjänstepensionsreglementet). Tjänsteman,
varom nu är fråga, som av vederbörande läkare befunnits av orsak
som nyss nämnts vara för framtiden oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst, bör utan dröjsmål ingiva ansökning om avsked eller
entledigande samt, i förekommande fall, pensionsansökning (7 § 1 inom.
andra stycket tillämpningskungörelsen). Underlåter tjänstemannen att söka
a\sked eller entledigande, ändock att enligt vederbörande myndighets beprövande
förhållande föreligger som enligt 6 § 2 eller 5 mom. tjänstcpen -

141

sionsreglementet bör föranleda hans avgång, ankommer på myndigheten att
föranstalta om prövning av frågan om tjänstemannens rätt att komma i
åtnjutande av tjänstepension samt att, därest pensionsrätt prövats föreligga,
entlediga tjänstemannen eller göra hemställan om hans entledigande
it) § 2 mom. andra stycket tjänstepensionsreglementet). Har tjänsteman
träffats av olycksfall i tjänsten eller åtnjutit längre fortlöpande ledighet
till följd av sjukdom eller för svag hälsas vårdande och föreligger på grund
därav anledning ifrågasätta tjänstemannens förmåga att för framtiden på
tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, skall det, om tjänstemannen ej inkommer
med ansökning att komma i åtnjutande av tjänstepension, ankomma
på vederbörande myndighet att föranstalta om den utredning angående
tjänstemannens tjänstbarhet som finnes erforderlig samt att, om
utredningen därtill giver anledning, förfara på sätt i 9 § 2 mom. andra
stycket tjänstepensionsreglementet sägs. Sådan utredning skall verkställas
senast efter ett års ledighet för befattningshavaren samt — om utredningen
ej giver anledning till förfarande som i sistnämnda författningsrum sägs
— därefter minst en gång årligen så länge ledigheten varar (7 § 2 mom.
andra stycket tillämpningskungörelsen). — Finner i fall, där tjänsteman
befunnits till följd av olycksfall eller av annan anledning som i det föregående
nämnts för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta
sin tjänst, den myndighet som äger pröva frågan om tjänstemannens rätt
att komma i åtnjutande av pension anledning antaga att tjänstemannen
kan tjänstgöra i sådan annan befattning till vilken han må vara pliktig att
låta förflytta sig, skall frågan huruvida förflyttning lämpligen bör ske underställas
Kungi. Maj:ts prövning eller, där prövningen av nämnda fråga
enligt Kungl. Maj :ts beslut ankommer på myndigheten, av denna upptagas
till avgörande (6 § 2 mom. andra stycket och 5 mom. andra stycket tjänstepensionsreglementet)
.

Underbefälsförbundet anförde i sin framställning till civilförvaltningen
bland annat följande: Den av chefen för flygvapnet utfärdade ordern ville
förbundet beteckna såsom anmärkningsvärd mot bakgrunden av, bland annat,
gällande pensionsbestämmelser och allmänt iakttagen praxis beträffande
utnyttjandet av delvis tjänstbar personal. I flera fall hade ordern
redan haft oförmånliga återverkningar i fråga om flygtekniker som råkat
ut för sjukdom av annat än tillfällig natur. Sålunda kunde nämnas två fall
vid Blekinge flygflottilj, där delvis tjänstbara flygtekniker sjukredovisats
såsom icke tjänstbara. Det syntes kunna starkt ifrågasättas huruvida det
vore skäligt och lämpligt att utfärda generellt verkande order om att delvis
tjänstbara flygtekniker skulle sjukredovisas såsom icke tjänstbara. Det
syntes böra vara enbart läkarens sak att avgöra huruvida en beställningshavare
skulle sjukredovisas såsom icke tjänstbar eller delvis tjänstbar. —
Såsom ett absolut villkor för att sjukpensionering skulle kunna ifrågakomma
gällde att tjänstemannen av läkare bedömdes vara för framtiden
oförmögen att sköta sin tjänst. Det ringa antal sjukpensioneringar som fö -

142

rekomme torde tyda på att läkare mycket sällan ansåge sig kunna utfärda
intyg om arbetsoförmåga för framtiden; helt naturligt kunde läkare vid
flertalet fall av varaktig sjukdom ej med absolut säkerhet förutsäga det
fortsatta förloppet för 10- och 20-årsperioder. Inom en personalkader av
den storleksordning det här gällde måste man räkna med att ett antal
dylika varaktiga sjukdomsfall praktiskt taget alltid förelåge. Därest flygvapenchefens
order skulle gälla, komme detta att innebära att de delvis
tjänstbara beställningshavare — som läkare icke kunde bedöma vara för
framtiden oförmögna sköta tjänsten — alltid skulle åtnjuta sjukledighet
och därunder uppbära sjuklön. Sjukpensionering kunde ej komma i fråga,
enär läkare icke kunde intyga att beställningshavaren vore för all framtid
oförmögen sköta sin tjänst. Omplacering till annan tjänst kunde ej heller
förekomma, emedan chefen för flygvapnet givit order om att flygtekniker
icke finge placeras i annan befattning. En sådan ordning syntes böra betecknas
såsom orimlig ur synpunkten av statens ekonomiska intresse, ett
rationellt utnyttjande av arbetskraften och ett skäligt hänsynstagande till
den enskilde individen. Fall kunde mycket väl tänkas, där tillfrisknandet
toge fem—tio år, och där följden av ordern således skulle bliva att staten
under hela denna tid åsamkades extra lönekostnader för ersättare för den
sjuke flygteknikern, sjuklön för den sjuke beställningshavaren och löneutgifter
för bestridandet av de nödvändiga arbetsuppgifter, som den delvis
tjänstbare flygteknikern kunde ha utfört. Enligt förbundets mening måste
således det av chefen för flygvapnet utfärdade förbudet mot utnyttjande
av delvis tjänstbar flygtekniker i härför lämplig befattning vara stridande
emot statens ekonomiska intresse, vartill komme att förbudet kunde medföra
konsekvenser som ej vore förenliga med rimligt hänsynstagande till
den enskilde individen och hans belägenhet i händelse av iråkad varaktig
sjukdom, vilken endast delvis nedsatte hans arbetsförmåga.

I det av chefen för flygvapnet till civilförvaltningen avgivna yttrandet
androgs bland annat följande: Ordern gällde flygtekniker, vilka på grund
av sjukdom varaktigt icke kunde fullgöra de arbetsuppgifter som ålåge
dem, och vore sålunda icke tillämplig på dem som på grund av olycksfall,
akuta sjukdomstillstånd eller under konvalescens behövde lindring av
tjänsten under viss tid. En flygtekniker som för framtiden (varaktigt) beräknades
bliva oförmögen att tillfredsställande sköta sin teknikertjänst,
kunde icke medgivas lindrigare tjänst, då detta skulle innebära omplacering
till befattning med helt andra arbetsuppgifter än dem som nu ålåge
en flygtekniker. Samtliga flygtekniker vore avsedda för flygmaterielens
skötsel vid divisionerna och flottiljernas materielavdelningar. Det totala
antalet flygtekniker vid flygvapnet vore så snävt beräknat, att det icke
medgåve att en flygtekniker kunde avvaras och användas för arbetsuppgifter
som icke voro avsedda för flygtekniker såvida icke antalet flygteknikerbeställningar
vid flygvapnet ökades. En av de flygtekniker, vars sjukdom
aktualiserat ordern, hade numera begärt sjukpension. Detta hade tillstyrkts
av chefen för flygvapnet. Beslutet på denna framställning komme

143

att få prejudicerande verkan och bliva avgörande för vad chefen för flygvapnet
framdeles skulle åtgöra i denna sak. Beslutet komme därför att
avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtoges.

Sjukvårdsstyrelsen anförde i sitt yttrande till civilförvaltningen bland annat
följande: Bestämmelserna om sjukredovisning såsom delvis tjänstbar syftade
till att möjliggöra att sålunda rubricerad personal kunde utnyttjas i försvarets
tjänst i den omfattning som vederbörande befattningshavares hälsotillstånd
medgåve. Under sådan tjänstgöring syntes oavkortad lön böra utgå under
förutsättning att heltidstjänstgöring fullgjordes i den till arten men ej till
tiden begränsade verksamheten. Enligt sjukvårdsstyrelsens uppfattning syntes
en befattningshavare icke mot sin vilja kunna meddelas tjänstledighet
för sjukdom med därav följande ekonomiska konsekvenser och helt avstängas
från tjänstgöring, om möjlighet funnes att bereda vederbörande
annan och med hänsyn till föreliggande sjukdomstillstånd bättre lämpad
tjänstgöring. Frågan huruvida en tjänsteman skulle sjukredovisas syntes
vara helt beroende av ett medicinskt bedömande och ankomma på tjänsteläkaren.
Att på grundval av sjukredovisning tvinga en beställningshavare
att utnyttja tjänstledighet skulle i realiteten innebära tjänstgöringsförbud
eller avstängning från tjänstgöring. Författningsenligt kunde »tjänstgöringsförbud»
meddelas endast till förekommande av smittas spridning, och
»avstängning från tjänstgöring» kunde förekomma allenast om tjänsteman
vägrade underkasta sig ålagd läkarundersökning samt i vissa fall i samband
med rättsliga åtgärder. Ett sådant tjänstgöringsförbud i anledning av sjukdom,
vilket avsåges i chefens för flygvapnet order, måste anses obefogat.

Civilförvaltningen förklarade i sitt yttrande, att ämbetsverket anslöte sig
till vad sjukvårdsstyrelsen sålunda andragit och uttalade på anförda skäl
att ordern icke syntes stå i överensstämmelse med gällande föreskrifter.

Sedan militieombudsmannen i anledning av vad sålunda förekommit i
skrivelse till chefen för flygvapnet den 4 mars 1953 anhållit om yttrande i
saken, inkom sådant yttrande den 3 juni 1953. I yttrandet anfördes bland
annat följande: Ordern utgjorde icke något hinder för att flygtekniker, vilken
drabbats av sjukdom som nedsatte hans arbetsförmåga, erhölle lindring
av de arbetsuppgifter som åvilade honom såsom flygtekniker. En sådan
lindring av tjänsten kunde ifrågakomma vid såväl ett kortvarigt som ett
långvarigt sjukdomstillstånd. Ordern syntes ej heller utgöra hinder för att
en flygtekniker erhölle andra arbetsuppgifter än dem som normalt åvilade
honom, därest tjänsteläkaren bedömde att oförmågan att sköta teknikertjänsten
icke vore varaktig. Funne läkaren däremot, att en flygtekniker varaktigt
(för framtiden) icke komme att kunna sköta sin tjänst tillfredsställande,
finge vederbörande icke givas andra arbetsuppgifter utan skulle sjukredovisas.
Avsikten med ordern hade varit att den anställande myndigheten
(i förevarande fall flottiljchefen) skulle så snart som möjligt kunna
vidtaga de åtgärder som ankomme på myndigheten enligt 7 § 2 mom.
andra stycket tillämpningskungörelsen. Därest sjukredovisning skedde, kunde
vidare vikarie för vederbörande flygtekniker anställas. Detta hade stor

144

betydelse med hänsyn till att totala antalet flygtekniker vid flygvapnet vore
snävt begränsat och att behovet av kvalificerad arbetskraft för flygmaterielens
skötsel måste tillgodoses. — Sjukvårdsstyrelsen hade framhållit, att
frågan huruvida en tjänsteman skulle sjukredovisas borde vara helt beroende
av ett medicinskt bedömande och ankomma på vederbörande läkare.
Chefen för flygvapnet delade denna uppfattning och hade med sin order
icke avsett annat än att tjänsteläkaren skulle avgöra tjänstbarheten i ifrågavarande
fall. Detta syntes enligt chefens för flygvapnet mening också klart
framgå av ordern, eftersom villkoret för sjukredovisning skulle vara att
vederbörande på grund av sjukdom varaktigt icke kunde fullgöra sina arbetsuppgifter,
något som av naturliga skäl annan än läkare icke kunde bedöma.
— Slutligen kunde framhållas, att ordern haft till huvudsyfte att säkerställa
behovet av kvalificerad personal för flygplanens skötsel genom att
förhindra, att härför avsedd personal varaktigt användes för andra arbetsuppgifter.
Enligt chefens för flygvapnet uppfattning syntes en flygtekniker,
som av tjänsteläkaren förklarats för framtiden oförmögen att sköta sin
tjänst, i regel vara tvungen att avgå med sjukpension, eftersom möjligheterna
till förflyttning vore mycket små. Varje enskilt fall komme emellertid
att följas för att arbetskraft skulle kunna tillvaratagas, när förutsättningar
härtill funnes.

Sedan jämväl underbefälsförbundet beretts tillfälle att till militieombudsmannen
avgiva yttrande i saken, anförde förbundet i en den 8 juli 1953
inkommen skrift bland annat följande: Med hänsyn till vad chefen för flygvapnet
i sitt yttrande till militieombudsmannen uppgivit angående avsikten
med ordern ville förbundet framhålla att ordern dock i verkligheten föranlett
att flygtekniker sjukredovisats såsom icke tjänstbara även i fall där
vederbörande icke befunnits för framtiden oförmögna att tillfredsställande
sköta sin tjänst. Av vad i ärendet förekommit framginge vidare att ordern
grundats på en feltolkning av hithörande författningsbestämmelser sålunda
att 7 § 2 mom. andra stycket tillämpningskungörelsen oriktigt ansetts tilllämplig
jämväl i fall där vederbörande redan befunnits för framtiden oförmögen
att tillfredsställande fullgöra sina arbetsuppgifter. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 25 juli 1953 till chefen för flygvapnet
följande.

Genom ifrågavarande order av den 6 maj 1952 har anbefallts att flygtekniker,
som på grund av sjukdom varaktigt icke kunna fullgöra till yrkesgrenen
hörande arbetsuppgifter och enligt gällande bestämmelser icke kunna
sjukpensioneras, ej få placeras i för flygtekniker icke avsedda befattningar
utan skola sjukskrivas. Med sistnämnda föreskrift har uppenbarligen avsetts
att vederbörande skall med tillämpning av gällande sjukredovisningsföreskrifter
(Sjukred F) sjukredovisas såsom icke tjänstbar.

Ni har i ärendet anfört att ordern gällde flygtekniker, vilka på grund av

145

sjukdom varaktigt icke kunde fullgöra de arbetsuppgifter som ålåge
dem, och sålunda icke vore tillämplig på dem som på grund av olycksfall,
akuta sjukdomstillstånd eller under konvalescens behövde lindring av tjänsten
under viss tid. Ordern utgjorde alltså icke något hinder för att flygtekniker,
vilken drabbats av sjukdom som nedsatte hans arbetsförmåga, erhölle
lindring av de arbetsuppgifter som åvilade honom såsom flygtekniker.
En sådan lindring av tjänsten kunde ifrågakomma vid såväl ett kortvarigt
som ett långvarigt sjukdomstillstånd. Ordern syntes ej heller utgöra hinder
för att en flygtekniker erhölle andra arbetsuppgifter än dem som normalt
åvilade honom, därest tjänsteläkaren bedömde att oförmågan att sköta teknikertjänsten
icke vore varaktig. Funne läkaren däremot, att en flygtekniker
varaktigt (för framtiden) icke komme att kunna sköta sin tjänst
tillfredsställande, finge vederbörande icke givas andra arbetsuppgifter utan
skulle sjukredovisas. Avsikten med ordern hade varit att den anställande
myndigheten (i förevarande fall flottiljchefen) skulle så snart som möjligt
kunna vidtaga de åtgärder som ankomme på myndigheten enligt 7 § 2 mom.
andra stycket tillämpningskungörelsen.

Vad Ni sålunda andragit synes innebära att med ordern åsyftats allenast
sådana fall, där vederbörande enligt läkares bedömande befunnits vara
till följd av sjukdom för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt
sköta sin tjänst, och avsetts att möjliggöra ett vidtagande så snart som möjligt
av åtgärder för sådan flygteknikers pensionering. För syftet att pensioneringsfrågan
skall snabbt avgöras torde emellertid ordern i den utformning
den erhållit vara utan betydelse. Såsom framgår av de i det föregående
återgivna bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet är tjänsteman, som
befinnes till följd av sjukdom vara för framtiden oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst, skyldig att avgå från tjänsten och må ej
bibehållas i sin befattning. Om i sådant fall tjänstemannen underlåter att
söka avsked eller entledigande och beslut icke meddelas om tjänstemannens
förflyttning till annan befattning, åligger det jämlikt 9 § 2 mom. andra
stycket tjänstepensionsreglementet vederbörande myndighet att föranstalta
om prövning av tjänstemannens pensionsrätt samt entlediga tjänstemannen
eller göra hemställan om hans entledigande. Tillämpning av 7 § 2 mom.
andra stycket tillämpningskungörelsen blir härvidlag icke aktuell. Sistnämnda
författningsrum avser nämligen det fall, att tjänstemannens oförmåga
att för framtiden tillfredsställande sköta sin tjänst ännu icke konstaterats
men att vissa föreliggande omständigheter —- olycksfall i tjänsten
eller viss längre fortlöpande ledighet — giva anledning ifrågasätta att full
arbetsförmåga förefinnes, vid vilket förhållande myndigheten har att vidtaga
vissa särskilda i författningsrummet angivna åtgärder. Enär i ordern uttryckligen
angivits att densamma har avseende endast å fall av varaktig
arbetsoförmåga varmed enligt vad av Eder förklarats avses att vederbörande
befunnits för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt
sköta sin tjänst — ligger den i ordern anvisade åtgärden att vederbörande

1 0--/>477.‘iO. Mililicombudsmnnnens ämbelsberättelse

146

skall sjukredovisas såsom icke tjänstbar uppenbarligen utom ramen för de
åtgöranden som under angivna förutsättning skola vidtagas.

Den motsägelse, som innefattas däri att ordern förutsätter konstaterad
arbetsoförmåga för vidtagandet av åtgärd som är avsedd för fall av icke
konstaterad sådan oförmåga, måste vara ägnad att leda till en annan tolkning
än den av Eder angivna. Därest åt det i ordern förekommande uttrycket
»varaktigt» gives innebörden »för längre tid» i stället för som Ni angivit »för
framtiden» skulle den nyssnämnda motsägelsen icke vara för handen. En
sådan innebörd av ordern som sist nämnts skulle -— utan att något därmed
är sagt om att en dylik order skulle vara författningsenlig — också låta sig
väl förena med vad i ordern säges därom att den avser fall där vederbörande
enligt gällande bestämmelser icke kan sjukpensioneras. Denna tolkning synes
ordern också ha givits vid Blekinge flygflottilj i de av underbefälsförbundet
påtalade fallen, däri — såvitt handlingarna i ärendet giva vid handen

— icke konstaterats varaktig arbetsoförmåga i betydelsen av arbetsoförmåga
för framtiden.

I Edert till civilförvaltningen avgivna yttrande i saken har Ni uppgivit
att en av de flygtekniker, vars sjukdom aktualiserat Eder ifrågavarande
order, begärt sjukpension, vilket tillstyrkts av Eder, samt att beslutet på
denna framställning komrae att få prejudicerande verkan och bliva avgörande
för vad Ni framdeles komme att åtgöra i saken.

Med hänvisning till vad ovan anförts får jag hemställa, att Ni jämväl ville
taga under övervägande, huruvida ifrågavarande order av den 6 maj 1952

— överhuvudtaget eller i vart fall i dess nuvarande avfattning — bör bibehållas,
samt att Ni till mig inkommer med besked angående Eder prövning
av denna fråga.

* *

Chefen för flygvapnet anmälde i skrivelse den 23 december 1953, att han
— efter samråd med civilförvaltningen — samma dag upphävt den i ärendet
ifrågakomna ordern.

I anslutning till upphävandet av ordern anförde chefen för flygvapnet i
skrivelse till samtliga flottiljchefer (motsvarande).

Flygtekniker kan ifrågakomma för sjukpensionering endast om vederbörande
läkare funnit, att denne till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest
till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte eller till följd av nedsatt arbetsförmåga
är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt
sköta sin tjänst. Kan vederbörande läkare icke fastställa detta, skall flottiljchef
(motsvarande) på bästa sätt tillvarataga vederbörandes eventuellt
kvarvarande arbetsförmåga.

Militieombudsmannen fann efter vad sålunda förekommit icke anledning
företaga vidare åtgärd i ärendet.

147

17. Försummelse av regementsläkare att iakttaga gällande föreskrifter
rörande redovisning av s. k. behandlings- och kontrollfall

Vid militicombudsmannens inspektion av Skånska luftvärnskåren den
10 maj 1954 antecknades vid granskning av de å sjukvårdsexpeditionen
förvarade sjukredovisningshandlingarna bland annat att vid läkarbesiktning
den 29 april 1954 av värnpliktiga, vilka inryckt till första tjänstgöring,
i det utrymme å baksidan av respektive läkarkort, som avsetts för
anteckningar beträffande dylik läkarbesiktning, i fråga om tagna urinprov
införts beträffande värnpliktiga nr 1713-7-53 Nilsson »A-j-», nr
816-7-53 Andersson »H -j- Ao» och nr 340918-413 Dyberg »H+». (Med »A»
avses det s. k. Alméns prov för undersökning av förekomsten av socker
och med »H» det s. k. Hellers prov för utrönande av förekomsten av äggvita
i urinen.) I inspektionsprotokollet anmärktes att ifrågavarande värnpliktiga
icke — i enlighet med vad i försvarets sjukvårdsstyrelses memorandum
den 4 november 1953 för vid förband tjänstgörande läkare (Tjänstemeddelanden
från försvarets sjukvårdsstyrelse nr 8/1953) föreskrives
i sista stycket under rubriken »Förande av sjukredovisningshandlingar» -—
blivit redovisade såsom behandlings- och kontrollfall. Vidare uppmärksammades
att de å läkarkorten för ifrågavarande värnpliktiga antecknade resultaten
av nämnda undersökningar icke bestyrkts med läkarens underskrift.

Efter anmodan överlämnade kårchefen med en till militieombudsmannen
den 26 juli 1954 inkommen skrivelse ett av regementsläkaren G. H.
Enbom avgivet yttrande, vari anfördes: Vid den ifrågavarande läkarbesiktningen
av de nyinryckta värnpliktiga hade givetvis upptäckts en del oklara
fall, som blivit föremål för efterföljande detaljgranskning. Enbom hade
följdriktigt tagit dessa »äggvitefall» under bedömande och lagt hithörande
handlingar i ett särskilt fack, varur de framlagits vid inspektionen. Detta
särskiljande hade skett enligt bestämmelser i tjänstemeddelande nr 11
den 18 november 1948, dnr 612: 4, från dåvarande försvarets sjukvårdsförvaltning,
vari angives att vid pos. Heller vederbörande skola uppföras å
en särskild lista, varifrån de icke få avföras förrän fullständig utredning
verkställts. I nämnda tjänstemeddelande föreskreves vidare att vederbörande
läkare icke finge med sin namnunderskrift bestyrka undersökningsresultaten
förrän samtliga rubricerade undersökningar verkställts och resultaten
införts å kortet. Bortsett från det helt orätta i att underteckna
läkarintyg in blanco hade det visat sig direkt olämpligt att underskriva
icke helt ifyllda formulär. Sålunda förekomme det alltemellanåt att en nyligen
inryckt värnpliktig bortkommenderades till annat förband innan för
hans del erforderliga fortsatta undersökningar blivit slutförda, därvid hans
då alltjämt ofullständigt ifyllda läkarkort samtidigt översändes till det
nya förbandet, varifrån framställning därefter måste göras om komplettering
av kortet. Enbom ansåge sig ha i samtliga ifrågavarande fall för -

148

farit med den största omsorg och eftertanke och helt i överensstämmelse
med utfärdade föreskrifter.

Militieombudsmannen anförde i skrivelse den 11 september 1954 till
chefen för Skånska luflvärnskåren följande.

De grundläggande föreskrifterna beträffande sjukredovisningen vid förbanden
återfinnas i »Bestämmelser angående sjukredovisning vid försvarsväsendet
i fred (Sjukred F)», utfärdade av försvarets sjukvårdsstyrelse
den 15 december 1950 att tillämpas från och med år 1951, då tidigare gällande
Sjukred F av år 1945 upphörde att gälla (Tjänstemeddelanden från
försvarets sjukvårdsstyrelse nr 8/1950). Enligt dessa bestämmelser utgör
det s. k. läkarkortet — sådant kort upplägges enligt fastställt formulär
för envar till sjukvård inom försvarsväsendet berättigad person — huvudhandling
för sjukredovisningen vid förband och andra enheter inom krigsmakten.
Läkarkortets framsida är i huvudsak avsett för anteckningar om
undersökningar och i anslutning därtill vidtagna åtgärder som förekomma
under det den behandlade fullgör tjänstgöring vid krigsmakten. Kortets
baksida är huvudsakligen avsett för anteckningar om vad som förekommit
dels vid läkarundersökning i samband med vederbörandes inskrivning
såsom värnpliktig och dels vid den läkarbesiktning av värnpliktig,
som enligt 126 § inskrivningsförordningen skall äga rum

omedelbart efter vederbörandes inryckning till första tjänstgöring eller
motsvarande tjänstgöring (de för nu omförmälda anteckningar avsedda
utrymmena å kortets baksida ha rubricerats som »Avd 1» respektive
»Avd 5 och 6»). I fråga om redovisning av s. k. behandlings- och kontrollfall
gäller enligt Sjukred F bland annat följande. Med behandlings- och
kontrollfall avses fall där vederbörande utan att tjänstbarheten är nedsatt
dock är i behov av viss behandling eller kontroll. Sjukanmäld eller
sjukredovisad, som efter undersökning förklaras tjänstbar men i behov
av viss behandling eller kontroll, redovisas såsom tjänstbart behandlingsoch
kontrollfall genom införande (å kortets framsida) av kodbeteckningen
B i den för angivande av tjänstbarhet avsedda kolumnen, varjämte i
kolumnen för angivande av diagnos m. in. antecknas anledningen till att
vederbörande redovisas såsom behandlings- och kontrollfall. Ä läkarexpeditionen
skola läkarkorten förvaras beträffande friskredovisad personal i
»friskpärm» och såvitt gäller sjukredovisad personal — varmed avses icke
tjänstbar eller endast delvis tjänstbar personal — samt tjänstbara behandlings-
och kontrollfall i »läkarens pärm». A det för truppbefälets orienterande
avsedda s. k. sjukkortet skall i kolumnen för tjänstbarhet införas
motsvarande anteckning som i kolumnen för tjänstbarhet å läkarkortet.
Särskild vikt bör läggas vid antecknande å sjukkort av tid för återbesök
beträffande tjänstbara behandlings- och kontrollfall. Anteckningar å läkarkorten
skola införas av läkaren själv, medan anteckningar å sjukkorten
efter läkarens diktamen verkställas av dennes biträde.

149

De nu återgivna bestämmelserna i Sjukred F angående redovisningen av
behandlings- och kontrollfall äga tillämpning jämväl då behov av fortsatt
undersökning yppas i samband med sådan allmän läkarbesiktning av nyinryckta
värnpliktiga, som enligt 126 § inskrivningsförordningen skall äga
rum. Att så är förhållandet framgår oförtydbart av andra bestämmelser i
Sjukred F, däribland den under »Begreppsförklaringar» upptagna föreskriften
att vad som sägs om sjukvisitation i tillämpliga delar även har avseende
å sjukmönstring och annan läkarmottagning. I nu berörda hänseende
kan vidare hänvisas till det i militieombudsmannens ämbetsberättelse 1952
s. 59 ff. redovisade ärendet. Att bestämmelserna i Sjukred F angående behandlings-
och kontrollfall äro tillämpliga även i sådana situationer som de
nu ifrågavarande har av sjukvårdsstyrelsen uttryckligen inskärpts i meddelanden
som tillställts vederbörande förbandsläkare, senast i styrelsens memorandum
den 4 november 1953 för vid förband tjänstgörande läkare
(Tjänstemeddelanden från försvarets sjukvårdsstyrelse nr 8/1953). Detta
memorandum innehåller i sista stycket under rubriken »Förande av sjukredovisningshandlingar»
en erinran om att som behandlings- och kontrollfall
skola redovisas »alla icke sjukredovisade beträffande vilka fortsatta undersökningar
befinnas erforderliga, t. ex. efter läkarundersökning i samband
med inryckning till tjänstgöring», och i anslutning till den nu citerade texten
tillägges följande: »Beträffande förande därjämte i vissa fall av särskild
lista över dessa sistnämnda föreskrives i sjukvårdsstyrelsens meddelande
den 18 november 1948 (Dnr 612: 4; Tsjv nr 11) näst sista stycket.»

Sistnämnda den 18 november 1948 utgivna meddelande innehåller i hithörande
hänseenden bland annat följande: Försvarets sjukvårdsförvaltning
vill i detta sammanhang erinra om nödvändigheten att vid upprättande
av läkarkortets avdelningar 5 och 6 vederbörande läkare icke undertecknar
formuläret förrän samtliga rubricerade undersökningar verkställts
och införts å kortet. När så skett skall kortet granskas av läkaren,
som därefter med sin namnteckning bestyrker undersökningsresultatet. I
de fall, där fortsatta undersökningar erfordras (t. ex. vid pos. Heller, patologisk
SR o. s. v.), uppföras vederbörande å en särskild lista från
vilken de icke få avföras förrän fullständig utredning verkställts och erforderliga
terapeutiska och andra åtgärder vidtagits.

Enbom har i sitt yttrande uttalat, att han i samtliga ifrågavarande fall
förfarit helt i överensstämmelse med utfärdade föreskrifter. Av den ovan
lämnade redogörelsen för tillämpliga bestämmelser framgår, att detta Enboms
uttalande är oriktigt och att han tvärtom i nu omhandlade fall uppenbart
åsidosatt vad han haft att iakttaga vid förandet av de handlingar som
ingå i sjukredovisningen vid förbandet. I enlighet med de återgivna föreskrifterna
i Sjukred F hade det ålegat Enbom att, så snart det i förevarande
fall konstaterades att tagna urinprov utfallit positivt och alt med anledning
därav fortsatta undersökningar voro påkallade, å de undersöktas
läkarkort liksom å deras sjukkort redovisa dem såsom behandlings- och
kontrollfall. I enlighet med vad förut angivits skulle detta ha skett sålunda

150

att dels å läkarkortet införts i den för angivande av tjänstbarhet avsedda
kolumnen å kortets framsida kodbeteckningen B och i kolumnen
för angivande av diagnos m. in. å samma sida av kortet anteckning om att
vederbörande redovisats såsom B-fall med anledning av utfallet av det i
samband med inryckningsundersökningen tagna urinprovet och dels å
sjukkortet i kolumnen för tjänstbarhet införts motsvarande anteckning
som i kolumnen för tjänstbarhet å läkarkortet. Även den tid som bestämts
för återbesök i och för den fortsatta undersökningen skulle ha framgått
av såväl läkarkortet som sjukkortet. I de fall där undersökningen icke
blivit slutförd i och med det i andra hand tagna provet skulle motsvarande
anteckningar ha verkställts å båda korten i anslutning till envar av de
undersökningar som utöver den först verkställda funnits påkallade, till dess
vederbörande efter avslutade prov blivit antingen avförd från sjukredovisningen
eller ock sjukredovisats såsom icke tjänstbar eller endast delvis
tjänstbar. Att den sålunda föreskrivna ordningen för redovisning av behandlings-
och kontrollfall noggrant iakttages är av särskild betydelse icke
minst med hänsyn till att vederbörande under den tid som åtgår för de fortsatta
undersökningarna är redovisad såsom tjänstbar och således har att
deltaga i förekommande tjänstgöring. Under sådana förhållanden är det
givetvis av vikt att, då den undersökte inställer sig för fortsatt undersökning
eller av annan anledning under mellantiden söker vederbörande sjukvisiterande
läkare vilken i många fall kan vara en annan än den som handhaft
den först företagna undersökningen, läkaren genom vederbörandes vid sjukvisitationen
föreliggande läkarkort får för sig klarlagt att fråga är om ett
behandlings- och kontrollfall, som kräver aktgivande på vad som förekommit
vid tidigare verkställd undersökning. (Såsom exempel på fall där skada
eller annan olägenhet föranletts av att läkarkortet icke innehållit upplysningar
i nu angivna hänseende må hänvisas till de i ämbetsberättelsen 1952
s. 51—58 och 59—75 redovisade ärendena.) Av betydelse är givetvis även
att till orientering för truppbefälet sjukkortet innehåller föreskriven uppgift
om att vederbörande blivit redovisad såsom behandlings- och kontrollfall
ävensom att truppbefälet av sjukkortet kan inhämta upplysning om
tiden för anbefallt återbesök hos läkaren.

Enboms yttrande i ärendet giver vid handen att han felaktigt antagit att
förandet av den särskilda lista, som omförmäles i sjukvårdsstyrelsens förenämnda
tjänstemeddelande av den 18 november 1948, skulle fritaga från
skyldighet att tillämpa i Sjukred F föreskriven ordning för redovisning av
behandlings- och kontrollfall å läkarkort och sjukkort. Detta Enboms misstag
är så mycket mera anmärkningsvärt som i sjukvårdsstyrelsens memorandum
till förbandsläkarna den 4 november 1953 blivit klart utsagt, att
nyssnämnda särskilda lista icke är avsedd att ersätta i Sjukred F föreskriven
redovisning av behandlings- och kontrollfallen å läkarkort och sjukkort.
På sätt framgår av vad förut anförts har sålunda sjukvårdsstyrelsen i
detta memorandum — sedan där framhållits att såsom behandlings- och
kontrollfall skall utan undantag redovisas sådan personal beträffande vilken

151

fortsatta undersökningar befinnas erforderliga, därvid såsom exempel uttryckligen
angivits efterundersökningar i anslutning till läkarbesiktning vid
vederbörandes inryckning till tjänstgöring — fortsättningsvis erinrat om
att »därjämte» skall föras den i tjänstemeddelandet den 18 november 1948
anbefallda särskilda listan.

Slutligen må framhållas att, därest Enbom ställt sig till efterrättelse ovan
angivna föreskrifter i Sjukred F om redovisningen av behandlings- och kontrollfall,
för honom icke förelegat någon anledning att på sätt som skett avvakta
slutresultatet av de fortsatta urinproven innan han å läkarkortets baksida
med sin namnunderskrift bestyrkt de undersökningsresultat som framkommit
i samband med ifrågavarande den 29 april 1954 företagna läkarbesiktning.
Vid en riktig och ändamålsenlig tillämpning av hithörande bestämmelser
bör nämligen i det för dylika läkarbesiktningar avsedda utrymmet
å läkarkortets baksida endast antecknas de ursprungliga resultaten av de
prov som företagits i samband med läkarbesiktningen (exempelvis »H + »;
»A -f »), medan den fortsatta utvecklingen av fallet, sådant det framstår vid
företagna efterundersökningar och då slutresultatet föreligger, skall kunna
följas med ledning av anteckningar härom som efter hand införas å kortets
framsida i enlighet med vad förut angivits.

Ehuru Enbom således på sätt ovan framhållits förfarit felaktigt vid handhavandet
av sjukredovisningen vid förbandet, låter jag bero vid den anmärkning
som innefattas i det anförda.

Enbom skulle genom kårchefens försorg erhålla del av skrivelsen.

18. Försvarsområdesbefälhavare har i strid med gällande föreskrifter nyttjat
sin tjänstebil för färder från försvarsområdets expedition till bostaden

och åter

Vid t jänstförr ättande militieombudsinannen Henkows inspektion av
Örebro försvarsområde den 12 maj 1953 uppmärksammades, att i flera hänseenden
brister förelågo beträffande motorfordonsböckernas förande. I skrivelse
den 10 juni 1953 till försvarsområdesbefälhavaren begärdes med anledning
härav yttrande med upplysningar till bestyrkande av att användningen
av motorfordonen vid försvarsområdet skett med iakttagande av
härom gällande föreskrifter.

Sedan tjänstförrättande försvarsområdesbefälhavaren, majoren S. Hornfelt,
inkommit med vissa upplysningar i angivna hänseende, verkställdes på
militieombudsmannens begäran ytterligare utredning i saken av militärbefälhavaren
för femte militärområdet.

I den 8 och den 24 augusti 1953 dagtecknade yttranden till militärhefälhavaren
anförde försvarsområdesbefälhavaren, översten G. Mårtenson, följande:
Han hade vid vissa tillfällen företagit resor med sin tjänstebil mellan
försvarsområdesexpeditionen och bostaden. Resorna hade varit föranledda

152

av strävan att vinna tid och i regel stått i direkt samband med hans tjänsteresor
i länet. Det sammanlagda antalet dylika resor kunde han icke uppgiva;
antalet hade växlat under olika tidsperioder beroende av varierande arbetslägen.
Sålunda hade före den 24 augusti 1953 under eu tid av omkring två
månader icke några dylika resor företagits, medan under vissa tidigare månader
antalet resor kunnat uppgå till ett tjugotal.

I yttrandena angav Mårtenson vidare under vilka närmare omständigheter
— sammanfattade under nedannämnda tre grupper av fall — han nyttjat
tjänstebilen för färder mellan tjänstgöringsplats och bostad samt uppgav
därom följande:

1) När han efter den ordinarie dagstjänstgöringens slut på kvällarna rest
ut för att betjäna någon av de frivilliga försvarsorganisationerna och då
färdriktningen tangerat hans bostad, hade han redan vid lämnandet av expeditionen
kört bilen till bostaden, varifrån han efter måltid direkt fortsatt
till den plats där han skulle fullgöra sitt uppdrag. Därigenom hade han vunnit
tid, och färdvägen för de ifrågavarande tjänsteresorna hade icke förlängts.
På samma sätt hade han vid återkomst från nämnda förrättningar,
ofta sent på natten, ställt in bilen i sitt garage och följande morgon fortsatt
resan till tjänstelokalen.

2) Vid vissa tillfällen hade tjänsteresor av den art, varom nämnts under
punkt 1), krävt halvdag och kunnat påbörjas efter den ordinarie lunchrasten.
I sådana fall hade han, då färdvägen tangerat hans bostad, i likhet med
vad som nämnts under punkt 1) efter förmiddagstjänstens slut medtagit bilen
till bostaden, varifrån han efter lunch direkt kunnat fortsätta resan.

3) Det hade även förekommit, att han med tjänstebilen företagit resor
mellan expeditionen och bostaden utan att dessa haft samband med i de
föregående punkterna avsedda tjänsteresor. Detta hade varit fallet i brådskande
lägen, då det varit angeläget att snabbt återkomma till tjänstelokalen.
Att han vid sådana tillfällen tagit bilen i anspråk hade sammanhängt med
att han ansett det vara påkallat av tjänstens krav. Avståndet mellan tjänstelokalen
och bostaden vore tre kilometer. Såsom exempel å dylika resor ville
han nämna att, när han erhållit besök i tjänsteärenden av bland annat till
staden anländ personal ur de frivilliga försvarsorganisationerna i länet samt
tids- och övriga förhållanden så medgivit, han strävat att representera i sitt
hem, varvid stundom tjänstebilen använts för möjliggörande av snabb återfärd
till tjänstelokalen. Anledningen till att han icke verkställt dylik representation
— som han ansåge i mån av förmåga ingå i hans tjänsteplikt —
på mera närbeläget näringsställe, hade varit av ekonomisk art. — Han hade
varit angelägen att såsom försvarsområdesbefälhavare i största utsträckning
gynna, uppmuntra och stödja organisationer, som på något sätt vore anslutna
till försvaret. Han hade sålunda varit engagerad i ett tiotal organisationer,
vilkas sammanträden och förhandlingar stundom varit utsatta till
sådana tider att det icke varit möjligt att i anslutning till hans ordinarie
förmiddags- eller eftermiddagstjänsts slut hinna hem för att intaga måltid
och tillbaka till sammanträdesplatserna annat än billedes.

153

I samband med att begärd utredning tillställdes militieombudsmannen
anförde militärbefälhavaren, generalmajoren S. Salander: De under punkterna
1) och 2) angivna resorna hade utförts i tjänsten. Då Mårtensons avsikt
varit att vinna tid och statsverket genom berörda resor icke syntes ha
förorsakats några extra kostnader, borde enligt Salanders mening nämnda
resor kunna godtagas. För en sådan uppfattning talade även de under 4 § 3.
i kungörelsen den 21 november 1952 med tilläggsbestämmelser till allmänna
resereglementet intagna anvisningarna till reglementet. — De under punkten
3) angivna resorna kunde däremot knappast betraktas som resor i tjänsten.
Berörda resor hade emellertid otvivelaktigt tillkommit i tjänstens intiesse
för tidsvinst och syntes därför icke böra föranleda annan åtgärd än att Mårtenson
tillhölies att i fortsättningen undvika sådana resor. — Salander ville
framhålla att Mårtenson, som den 1 oktober 1953 efter uppnådd pensionsålder
frånträdde sin tjänst som försvarsområdesbefälhavare, under den tid
han stått under Salanders befäl visat sig vara en sällsynt rättrådig människa
med närmast ideell läggning. Mårtenson hade med stor energi fullgjort
sin tjänst som försvarsområdesbefälhavare och därvid bland annat med stora
personliga insatser och ekonomiska uppoffringar fullgjort en omfattande
representation gentemot civila myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer
i syfte att främja försvaret. Då hans ekonomiska förhållanden dessutom
vore mycket goda stode det för Salander uppenbart att det felaktiga
sätt, på vilket han använt tjänstebil för resor till och från bostaden, icke
orsakats av tanken på ekonomisk vinning utan av önskan att vinna tid och.
därigenom gagna tjänsten.

I skrivelse den 2 november 1953 till försvarets civilförvaltning anhöll militieombudsmannen
att civilförvaltningen ville, sedan ämbetsverket verkställt
den ytterligare utredning som för ändamålet kunde vara erforderlig, avgiva
yttrande beträffande frågan huruvida och i vad mån Mårtensons ovan berörda
förfarande kunde anses ha innefattat åsidosättande av vad han enligt
meddelade bestämmelser rörande användningen av tjänstebil eller eljest
haft att iakttaga i avseende å bilens nyttjande. I skrivelsen hemställdes tilllika
att, för den händelse civilförvaltningen skulle finna att Mårtenson
ådragit sig skyldighet att ersätta statsverket av bilens nyttjande föranledda
kostnader, civilförvaltningen ville jämväl verkställa den utredning som erfordrades
för ersättningsbeloppets bestämmande.

I yttrande den 29 april 1954 anförde civilförvaltningen: I kungörelsen den
24 september 1931 angående användningen av staten tillhöriga motorfordon,
vilken ägt giltighet intill den 1 juli 1952, stadgades att sådant motorfordon
finge användas allenast vid färd eller transport i tjänsten. Utan hinder
härav kunde dock dylikt fordon, mot ersättning enligt grunder som bestämdes
av vederbörande centrala myndighet, användas vid färd eller
transport utom tjänsten, där så påkallades med hänsyn till sjukdoms- eller
olycksfall eller av annan särskild omständighet. Enligt 1 § i den från och
med den 1 juli 1952 gällande kungörelsen den 5 maj 1952 om användningen
av staten tillhöriga motorfordon finge staten tillhörigt motorfordon ej utan
medgivande av vederbörande myndighet användas vid färd eller transport

154

utom tjänsten. Sådant medgivande finge, förutom då det påkallades med
hänsyn till sjukdoms- eller olycksfall, lämnas allenast under förutsättning
att statens intressen ej åsidosattes. I 2 § sistnämnda kungörelse stadgades
bland annat, att närmare bestämmelser rörande tillämpningen av kungörelsen
och om beräkning i förekommande fall av ersättning för användning av
staten tillhörigt motorfordon utom tjänsten utfärdades, efter samråd med
statens sakrevision, beträffande försvarets fabriksverk av försvarets fabriksstyrelse,
beträffande försvaret i övrigt av försvarets civilförvaltning och eljest
av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Några sådana närmare
bestämmelser hade ännu ej utfärdats vare sig för försvarets del eller
för något annat statligt förvaltningsområde. Visserligen hade enligt vad civilförvaltningen
inhämtat ett par myndigheter inkommit till statens sakrevision
med förslag till bestämmelser på detta område, men sakrevisionen
hade ännu ej tagit slutlig ställning till desamma. Vad anginge försvaret
utom såvitt avsåge fabriksverket hade arbetet med bestämmelserna sedan
länge pågått inom civilförvaltningen, som vid upprepade tillfällen haft överläggningar
i frågan med en av försvarsgrensförvaltningarna utsedd särskild
teknisk delegation, den s. k. fordonsdelegationen. Någon slutlig ställning i
frågan hade dock hittills icke ansetts kunna tagas. I förarbetena till den sistnämnda
kungörelsen hade lämnats vissa mera preciserade uttalanden rörande
de förhållanden, under vilka tjänstebil finge användas utom tjänsten.
Sålunda uttalade statens sakrevision i ett för Kungl. Maj :t den 11 december
1946 framlagt förslag om vidgad rätt att använda tjänstebil, att staten tillhandahölle
tjänstebil uteslutande för tillgodoseende av tjänstens krav på ett
dylikt transportmedel. En mera vidsträckt dispositionsrätt -— exempelvis för
regelbunden färd mellan bostaden och tjänstgöringsplatsen — skulle enligt
sakrevisionens mening innebära en extra löneförmån för vederbörande
tjänsteman. Vidare kunde i detta sammanhang erinras att i mom. 47 i instruktionen
för förvaltningen av arméns motormateriel föreskrivits, att
kronan tillhörigt eller av kronan förhyrt motorfordon finge användas endast
för tjänstebruk. För färd eller transport, påkallad med hänsyn till sjukdomseller
olycksfall eller annan särskild omständighet, finge dock dylika motorfordon
tillfälligtvis begagnas. I samma instruktion stadgades vidare, att
motorfordon icke skulle tagas i bruk i större utsträckning än tjänstens krav
betingade. Vidare hade särskilda föreskrifter om användning av tjänstebil
vid representation meddelats av överbefälhavaren i skrivelse till cheferna
för armén, marinen och flygvapnet den 7 september 1951. — I yttrandena
till militärbefälhavaren den 8 och den 24 augusti 1953 hade Mårtenson närmare
angivit under vilka omständigheter — sammanfattade under tre olika
grupper av hithörande fall — han nyttjat tjänstebil för färd mellan bostaden
och tjänstgöringsplatsen. De två första grupperna omfattade resor mellan
bostad och tjänsteställe i samband med särskilda uppdrag för frivilliga
försvarsorganisationers räkning, vilka tagit sin början dels efter den ordinarie
tjänstgöringens slut på kvällarna och dels även efter förmiddagstjänstens
slut. Att döma av de av Mårtenson lämnade uppgifterna hade båda

155

slagen av nu angivna resor mellan bostad och tjänsteställe haft direkt och
omedelbart samband med av honom företagna, av förenämnda uppdrag föranledda
tjänsteresor. Vid sådant förhållande ansåge civilförvaltningen, att
användande av tjänstebil vid resor av här avsedd natur icke innebure något
åsidosättande av vad Mårtenson haft att iakttaga i avseende å bilens
nyttjande. Som en tredje grupp hade Mårtenson angivit färder mellan expedition
och bostad utan samband med resor av nyss angivet slag. Han hade
därvid framhållit, att användandet av tjänstebil i här avsedda fall varit påkallat
av tjänstens krav. För egen del kunde civilförvaltningen dock svårligen
inse att dessa resor haft sådant samband med Mårtensons tjänst, som
måste utgöra en förutsättning för att tjänsteresa i egentlig mening kunde
anses föreligga. Mårtensons användande av tjänstebil på dylikt sätt torde
ej heller kunna anses ha påkallats av sådan annan särskild omständighet
(än sjukdoms- eller olycksfall), varom talades i kungörelsen den 24 september
1931. Vad anginge den tid de nu aktuella färderna företagits efter ikraftträdandet
av kungörelsen den 5 maj 1952 syntes, i anslutning till 1 § sagda
kungörelse, omständigheterna närmast tala för att Mårtensons berörda förfarande
måste anses ha innefattat ett åsidosättande av statens intressen. På
grund av det anförda och med hänsyn till vad Mårtenson vidgått i sina yttranden
måste han beträffande sist angivna färder med tjänstebil ha ådragit
sig skyldighet att ersätta statsverket av bilens nyttjande föranledda
kostnader.

I sitt yttrande anförde civilförvaltningen vidare: För förebringande av
den av militieombudsmannen begärda utredningen för ersättningsbeloppets
fastställande erfordrades uppenbarligen exakta uppgifter angående de resor,
Mårtenson under den aktuella tiden företagit i kronans bil mellan bostad
och tjänstgöringsplats och åter, antingen dessa resor stått i samband med
förrättningar eller de uteslutande avsett färd från bostad till arbetsplatsen
och åter. Då någon ledning härutinnan icke stått att vinna vid studium av
försvarsområdesstabens motorfordonsböcker och då icke heller Mårtenson
i de avgivna yttrandena kunnat lämna några exakta besked rörande omfattningen
av resorna, hade civilförvaltningen sett sig nödsakad att på andra
vägar söka ernå en åtminstone någorlunda sannolik bild av hur förhållandena
kunde ha gestaltat sig. För att finna viss ledning för bedömande av i
vilken högsta utsträckning Mårtenson kunde ha använt bilen för resor mellan
bostad och tjänstgöringsplats hade för den skull inom civilförvaltningen
med ledning av vederbörliga verifikationer och andra handlingar verkställts
en närmare utredning rörande av Mårtenson redovisade tjänsteresor
avseende tiden den 1 januari 1950—den 30 september 1953 ävensom angående
de tidsperioder Mårtenson under angivna tid åtnjutit semester eller ock tjänstledighet
på grund av sjukdom. På grundval av nämnda material hade uppgjorts
en tablå, vari förtecknats envar dag under nämnda tid som Mårtenson
företagit tjänsteresor eller åtnjutit ledighet. Sedan den sålunda förebragta
utredningen delgivits Mårtenson, hade denne däröver avgivit ett den
13 april 1954 dagtecknat yttrande till civilförvaltningen.

156

Vid civilförvaltningens yttrande var fogad nyssnämnda utredning ävensom
det av Mårtenson till civilförvaltningen avgivna yttrandet. I yttrandet anförde
Mårtenson: Från sitt tillträdande av befattningen som försvarsområdesbefälhavare
den 1 juli 1949 och fram till den 1 december 1951 innehade
han egen bil och färdades under nämnda tid i regel med denna mellan bostaden
och tjänstgöringsplatsen. Genom att han därunder kom in i viss dagsarbetstakt
reflekterade han senare icke närmare över det riktiga eller oriktiga
i att för resorna i stället använda sin tjänstebil. Resorna voro, som han
såg det, intimt förknippade med hans tjänstgöring och sparade tid för hans
verksamhet. Sedan han genom militieombudsmannens skrivelser i anslutning
till inspektionen av försvarsområdet gjorts uppmärksam på att resorna
möjligen icke kunde godtagas såsom tjänsteresor, funderade han mycket
ingående häröver samt läste hithörande författningar och bestämmelser mera
noggrant än tidigare. Efter denna grundliga penetrering fann han, att hans
tidigare uppfattning om resornas natur av tjänsteresor varit formellt oriktig
även om avsikten haft en ur tjänstgöringssynpunkt positiv karaktär. Samtidigt
som han uppriktigt beklagade denna sin tidigare inställning, vore
han beredd att bära ansvaret för sitt handlande och att ersätta statsverket
vad som komme att åläggas honom.

I yttrandet förklarade Mårtenson vidare att han med utgångspunkt från
att hans ifrågavarande nyttjande av bilen ägt rum under tiden den 1 december
1951—den 30 juni 1953 och med ledning av civilförvaltningens berörda
utredning ansåge sig kunna angiva antalet dagar, då han i regel använt
tjänstebil för färd mellan bostad och tjänstgöringsplats utan att samma
dag ha företagit i räkenskaperna redovisade tjänsteresor, till 296 samt antalet
dagar, då han väl företagit sådana tjänsteresor men använt tjänstebil
samma dag för resor mellan bostad och tjänstgöringsplats utan samband
med tjänsteresorna, till 35, sålunda sammanlagt 331 dagar.

I sitt yttrande anförde civilförvaltningen i anslutning härtill: Med hänsyn
till föreliggande omständigheter ställde det sig i hög grad vanskligt att
med bestämdhet säga att samtliga de av Mårtenson såsom »oriktiga» erkända
resorna innefattat åsidosättande av vad denne enligt meddelade bestämmelser
rörande användningen av tjänstebil haft att iakttaga i avseende
å bilens nyttjande. Något närmare klarläggande härutinnan hade dock ej
stått att vinna genom den förebragta utredningen, och det syntes för övrigt
knappast genomförbart alt förebringa sådan utredning. Även om civilförvaltningen
tunne det tveksamt, om det av Mårtenson uppgivna dagantalet
i sin helhet kunde läggas till grund för beräkning av den ersättning, som
denne borde vara skyldig ersätta statsverket eller om någon mindre reducering
av antalet dagar kunde vidtagas, hade dock civilförvaltningen med hänsyn
till att Mårtenson i sitt yttrande till civilförvaltningen klart vidgått, att
samtliga färder, som han under de uppgivna 331 dagarna företagit, varit
formellt oriktiga, vid bestämmandet av ersättningen funnit sig kunna utgå
från nämnda av Mårtenson vitsordade dagantal.

Enligt en vid yttrandet fogad tablå hade civilförvaltningen med utgångs -

157

punkt från det av Mårtenson vitsordade dagantalet beräknat den förlust som
genom berörda färder tillskyndats statsverket till 588 kronor 85 öre.

Sedan militieombudsmannen i skrivelse till Mårtenson den 2 juni 1954
med anledning av Mårtensons i yttrandet till civilförvaltningen gjorda åtagande
förklarat sig vilja — innan ärendet slutbehandlades — bereda honom
tillfälle att till statsverket gälda av civilförvaltningen beräknad ersättiiing,
inkom från Mårtenson bevis att han den 4 i samma månad till civilförvaltningen
inbetalat förenämnda belopp, 588 kronor 85 öre.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 19 juni 1954 till Mårtenson följande.

I ärendet är utrett, att Ni under tiden den 1 december 1951—den 30 juni
1953 såsom befälhavare för Örebro försvarsområde tämligen regelbundet
använt tjänstebil för färder från Eder tjänstgöringsplats till bostaden och
åter. Till den del dessa färder skett i anslutning till förrättningar som Ni
företagit och vilka avsett på Eder såsom försvarsområdesbefälhavare ankommande
planläggning och ledning av det frivilliga försvarsarbetet inom
försvarsområdet — således resor angivna under punkterna 1) och 2) —
finner jag, i likhet med civilförvaltningen, Edert användande av tjänstebil
icke ha inneburit åsidosättande av vad Ni haft att iakttaga i avseende å
bilens nyttjande. Beträffande däremot de färder mellan tjänstgöringsplats
och bostad som av Eder företagits utan samband med tjänsteförrättningar
av angiven art — således resor angivna under punkten 3) — finner jag, i
anslutning till vad civilförvaltningen därutinnan uttalat i sitt yttrande och
i enlighet med vad Ni numera själv vidgått, Edert användande av tjänstebil
icke ha stått i överensstämmelse med de rörande användningen av sådan
bil meddelade bestämmelserna. Genom att använda tjänstebilen för
färder av sist angiven beskaffenhet har Ni gjort Eder skyldig till tjänstefel
jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter får det anses, att det
tjänstefel som sålunda ligger Eder till last begåtts endast av ovarsamhet.
På grund härav och då Ni numera gottgjort statsverket den förlust Edert
ifrågavarande användande av tjänstebilen förorsakat, finner jag mig med
stöd av stadgandet i 4 § i den för mig gällande instruktionen kunna härutinnan
låta bero vid den erinran som innefattas i det anförda.

158

19. Vid handläggning av upphandlingsärende har förfarits felaktigt bland
annat därigenom att, innan ärendet slutförts, upplysning lämnats anbudsgivare
om innehållet i skriftligt anbud som avgivits av annan anbudsgivare

I en den 25 november 1953 till militieombudsmannen inkommen skrift
anförde disponenten E. Jarnebäck i Stockholm klagomål över det sätt på
vilket ett den 10 april 1953 avslutat ärende rörande upphandling av te handlagts
inom arméförvaltningens intendenturavdelning.

Vid skriften var fogad en den 13 augusti 1953 dagtecknad skrivelse från
chefen för intendenturavdelningens underhållsbyrå, översten P. Odensjö,
till Jarnebäck, vari efter framställning av Jarnebäck lämnades närmare
upplysningar rörande det i klagoskriften åsyftade upphandlingsärendet.
Av nämnda skrivelse och handlingar som sedermera införskaffades i förevarande
ärende framgick följande.

Intendenturavdelningen erhöll den 3 mars 1953 uppdrag av marinförvaltningen
att för dennas räkning inköpa tre poster te, nämligen posten
nr 1 å 600 kilogram i större lufttäta förpackningar, posten nr 2 å 2.000
burkar om 227 gram och posten nr 3 å 2.000 paket om 100 gram. Intendenturavdelningen
— varest upphandlingsärendet handlades av majoren
T. Molin i egenskap av chef för underhållsbyråns anskaffningssektion -—
infordrade i anledning härav per telefon skriftliga anbud från Nordfalks
Aktiebolag — i det följande benämnt Nordfalks —, Arvid Nordquist Handelsaktiebolag
— i det följande benämnt handelsaktiebolaget — och ytterligare
tre firmor, därvid angavs att anbuden skulle vara inkomna till intendenturavdelningen
senast den 20 mars 1953. Skriftliga anbud inkommo
före anbudstidens utgång från nämnda fem firmor, därvid Nordfalks representerades
av Jarnebäck. Då enligt Molins mening de avgivna anbuden
innefattade för höga priser eller på annan grund icke kunde godtagas, förkastade
Molin samtliga anbud. Molin infordrade härefter per telefon nya
anbud från Nordfalks och handelsaktiebolaget, vilka bedömdes vara de enda
av ifrågavarande firmor som kunde lämna anbud på godtagbara tesorter.
Sedan berörda två firmor vid telefonförhandlingar beretts tillfälle att
sänka de för respektive teposter begärda priserna, antog Molin den 10 april
1953 det anbud som slutligen avgivits av handelsaktiebolaget.

Rörande de närmare förhandlingarna med Nordfalks och handelsaktiebolaget
uppgavs i Odensjös skrivelse följande: Posten nr 1 erbjöds av
Nordfalks i den skriftliga offerten, dagtecknad den 17 mars 1953, till ett
pris av 7 kronor 28 öre per kilogram. Sedan medsänt prov å varan underkänts,
inkom den 9 april från Jarnebäck nytt prov, som godkändes. Priset
på te av sistnämnda kvalitet uppgavs av Jarnebäck den 8 april till 9 kronor
45 öre per kilogram men sänktes, sedan han underrättats om att priset
låg för högt, till 8 kronor 95 öre den 9 april och till 8 kronor 88 öre
den 10 april. Sistnämnda pris uppgavs av Jarnebäck vara det lägsta pris
Nordfalks kunde offerera. Handelsaktiebolaget hade i den skriftliga offerten,
dagtecknad den 14 mars, erbjudit posten till ett pris av 9 kronor 10

159

öro per kilogram, vilket pris emellertid den 10 april sänktes till 8 kronor
85 öre. — Beträffande posten nr 2 förelågo från början enligt de skriftliga
offerterna anbud på 11 kronor 67 öre per kilogram från Nordfalks och 12
kronor 30 öre per kilogram från handelsaktiebolaget. Då skillnaden i pris
på denna och övriga poster ansågs alltför stor, infordrades nya anbud.
Jarnebäck meddelade då, att priset 11 kronor 67 öre var det lägsta pris
Nordfalks kunde reflektera på, eftersom bolagets handelsvinst med detta
pris utgjorde endast fyra öre per burk. Handelsaktiebolaget lämnade däremot
möjligheten till prissänkning öppen, om utsikt till leverans av alla
tre posterna förelåg, och kunde slutligen den 10 april meddela priset 11
kronor 65 öre per kilogram som det lägsta möjliga. — Beträffande posten
nr 3 förelågo från början enligt de skriftliga offerterna anbud på 9 kronor
61 öre per kilogram från Nordfalks och 9 kronor 80 öre per kilogram från
handelsaktiebolaget. Då båda dessa priser ansågos för höga infordrades
nya anbud, därvid priserna den 8 april sänktes av Nordfalks till 9 kronor
50 öre och av handelsaktiebolaget till 9 kronor 60 öre. Medan det av Nordfalks
erbjudna priset förklarades vara det yttersta budet, nedsatte handelsaktiebolaget
den 10 april priset till 9 kronor 48 öre som lägsta bud.

I sin ifrågavarande skrift anförde Jarnebäck: Efter anbudstidens utgång
meddelade Molin till Jarnebäck, att denne kunde få sälja endast posten
nr 2. Emellertid efterhörde Molin senare vid telefonsamtal med Jarnebäck,
om denne kunde pruta på priset beträffande posten nr 1. Jarnebäck hade
vid tiden för telefonsamtalet ingivit nytt prov beträffande sistnämnda post
och erbjudit ett pris av 9 kronor 45 öre per kilogram. Molin sade vid telefonsamtalet,
att Jarnebäck måste gå ned i pris, och föreslog, att Jarnebäck
borde bjuda 8 kronor 95 öre per kilogram. Jarnebäck gick med på detta
pris, icke minst med tanke på att han skulle få sälja posten nr 2. En dag
senare ringde Molin åter upp Jarnebäck och meddelade, att en konkurrent
gått ned till samma pris som Jarnebäck beträffande posten nr 1 och föreslog
att Jarnebäck skulle sänka sitt pris ytterligare, förslagsvis några ören
under 8 kronor 90 öre. På Jarnebäcks fråga om en sänkning till 8 kronor
88 öre var tillräcklig lämnade Molin jakande svar. Samtidigt frågade Molin
om Jarnebäck kunde gå ned i pris på posten nr 2. Då emellertid Jarnebäck
tidigare fått besked att det av honom på denna post bjudna priset var
lägst, fann han ingen anledning att pruta på detta. Även beträffande posten
nr 3 skedde samma egendomliga prutningsförfarande. — Jarnebäck
ansåge att Molin förfarit felaktigt därigenom att han för Jarnebäck uppgivit
eu konkurrents priser och samtidigt föreslagit Jarnebäck vilka priser
denne skulle bjuda. Jarnebäck droge därav den slutsatsen att Molin förfarit
på samma säl! vid förhandlingarna med handelsaktiebolaget. Därest i
framtiden upphandlingar skulle ske på samma sätt inom intendenluravdelningen,
kunde denna aldrig räkna med att en säljare erbjöde sitt lägsta
pris vid första anbudet. 1 stället komme säljaren alt från början erbjuda
ett högre pris i avvaktan på auktionens gång. Huruvida intendenturavdelningen
därigenom gjorde den bästa affären vore kanske tveksamt. Säkert

160

vore att den säljare, som utsattes för ett dylikt förfarande, icke kände sig
korrekt behandlad.

Sedan från intendenturavdelningen infordrats yttrande i anledning av
klagoskriften, inkom intendenturavdelningen den 25 januari 1954 med yttrande
från Molin jämte eget yttrande i ärendet. Molin anförde i sitt yttrande:
Då Molin efter närmare sex års tjänst vid anskaffningssektionen —
varav fem år som dess chef — förvärvat god kännedom om temarknaden
och vid granskningen av de inkomna anbuden kunde konstatera, att dessa
innefattade för höga priser, förkastade Molin med stöd av 15 § tredje stycket
i 1952 års upphandlingskungörelse samtliga anbuden. I samband med
att Molin meddelade Nordfalks och handelsaktiebolaget att anbuden förkastats,
lät Molin nämnda firmor erhålla del av de erbjudna anbudspriserna.
Detta ansåge Molin vara riktigt, då handlingarna i ett avgjort upphandlingsärende
vore offentliga handlingar och anbudsgivare alltid hade möjlighet
och rätt att taga del av dylika. Jarnebäcks uppgift att Molin skulle
ha uppmanat honom att bjuda visst pris vore icke riktig. Molin hade i stället
uppmanat Jarnebäck att lämna uppgift på sina lägsta priser och därvid
samtidigt meddelat, att besked komme att lämnas så snart beslut om
upphandlingen fattats. När Nordfalks och handelsaktiebolaget slutligen
meddelade att de icke kunde sänka sina priser ytterligare, beslöt Molin
antaga det anbud, som innefattade de lägsta priserna, varvid hänsyn även
togs till kvaliteten. Molin ville framhålla att hans förfaringssätt vid upphandlingen
dikterats av hans kännedom om temarknaden, som vid tillfället
kännetecknades därav att stora lager funnos inom landet och av att importpriserna
voro relativt låga. Genom att utnyttja situationen på sätt som
skett hade Molin utan att åsidosätta anbudsgivarnas berättigade intressen
för marinförvaltningen åstadkommit en besparing på 245 kronor, samtidigt
som marinförvaltningen erhållit ett te av samma kvalitet och i samma
förpackningar, som tidigare anskaffats för dess räkning och som då
utföll till dess fulla belåtenhet. I marinförvaltningens anskaffningsuppdrag
hade angivits, att de rekvirerade tepartierna skulle beträffande kvalitet
och förpackning överensstämma med tepartier, som tidigare levererats
till marinförvaltningen.

Intendenturavdelningen anförde i sitt yttrande, att den ifrågavarande
upphandlingen skett på sådant sätt att statsverkets intressen blivit tillgodosedda
liksom kravet på affärsmässighet.

Vid intendenturavdelningens yttrande var fogad en i upphandlingsärendet
upprättad upphandlingsrapport.

I infordrat yttrande anförde statens sakrevision: Sakrevisionen hade vid
genomgång av ärendet icke funnit anledning till erinran mot de kvaliteter,
som upphandlats, eller mot de priser och villkor i övrigt, som uppnåtts vid
upphandlingen i fråga. Emellertid syntes ärendets formella handläggning
kunna giva anledning till erinran. Jarnebäck hade i sin skrift anfört bland
annat, att han ansåge det vara felaktigt av Molin att vid de efter förkastandet
av de första anbuden förda telefonförhandlingarna angiva medkon -

161

kurrentens priser för honom. Han hade dragit den slutsatsen, att Molin
gått till väga på samma sätt mot Jarnebäcks konkurrent. Enligt Molins yttrande
i ärendet syntes denne medgiva att han vid de telefonförhandlingar,
som förts sedan de ursprungliga anbuden blivit förkastade, uppgivit konkurrentens
pris för det andra företaget. Molin hade förklarat, att han ansåge
detta riktigt. Han syntes härvid stödja sig på att de ursprungliga anbuden
förkastats och att ärendet därmed blivit avgjort och handlingarna
offentliga. Enligt 34 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen) finge handlingar i
ärende angående upphandling icke utlämnas, innan avtal slutits eller ärendet
eljest slutförts, i vidare mån än för prövning av anbud funnes nödvändigt
eller begäran om anbuds utlämnande framställdes av anbudsgivaren.
I förevarande fall hade intendenturavdelningen fått marinförvaltningens
uppdrag att inköpa de ifrågavarande kvantiteterna te. Under sådana förhållanden
syntes det icke vara i överensstämmelse med innebörden av sistberörda
bestämmelse i sekretesslagen att anse ärendet såsom slutfört i och
med att Molin förkastade samtliga ursprungliga anbud i akt och mening att
upptaga förhandlingar med två av anbudsgivarna. Ifrågavarande ärende
torde enligt sakrevisionens uppfattning icke kunna anses avslutat, förrän
den åt intendenturavdelningen överlämnade upphandlingen verkställts.
Detta skedde i varje fall icke före den tidpunkt, då Molin accepterade handelsaktiebolagets
sist lämnade priser. — Intendenturavdelningen vore såsom
en av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter jämlikt 7 § upphandlingskungörelsen
berättigad att infordra anbud på sätt, som med hänsyn
till upphandlingens beskaffenhet och storlek samt kravet på affärsmässighet
i varje särskilt fall prövades lämpligt. Med stöd av denna bestämmelse
hade intendenturavdelningen ägt att i förevarande fall infordra
anbud och i övrigt genomföra upphandlingen under hand. Emellertid gällde
enligt 19 § nämnda kungörelse för det fall att anbud infordrades under
hand och värdet överstege 1.000 kronor, att myndighet skulle anteckna inkomna
anbud i förteckning, i särskild inköpsliggare eller på annat lämpligt
sätt. Detta vore en ordningsföreskrift, som tillkommit för att möjliggöra
kontroll över upphandlingar under hand. Enligt den av Åke Norrman
utgivna kommentaren till 1952 års upphandlingskungörelse (s. 48) innebure
föreskriften i 19 § bland annat, att anteckning skulle göras om samtliga
inkomna anbud och omfatta åtminstone anbudsgivarens namn (firma),
erbjudna priser, det antagna anbudet samt godsets art och myckenhet.
Den i ärendet ingivna upphandlingsrapporten torde icke fylla nu angivna
anspråk. Uppgifterna i rapporten syntes angiva, att de av Nordfalks
och handelsaktiebolaget avgivna anbuden vid de i kolumnen »Offert inkommen»
upptagna tidpunkterna — den 18 respektive den 14 mars 1953

- innefattat de i priskolumnen angivna priserna. Detta vore emellertid
icke fallet. I stället hade för nämnda företag upptagits de priser, som slutligen
erbjödos efter telefonförhandlingar. Att sådana ägt rum framginge
emellertid icke av upphandlingsrapporten men väl — enligt vad sakrevi 11—547730.

MUitieombudsmannens ämbctsberättelse

162

sionen inhämtat — av Molins blyertsanteckningar å de ursprungliga anbuden.
För de myndigheter, däribland sakrevisionen, som hade att övervaka
myndigheters underhandsupphandlingar, vore det av betydelse alt
bestämmelserna i 19 § beaktades på sådant sätt att de verkliga omständigheterna
i ett upphandlingsärende framginge av anbudsförteckning eller
annan liknande handling.

I skrivelse den 23 mars 1954 till intendenturavdelningen hemställdes att
denna i anledning av vad som anförts i sakrevisionens utlåtande ville till
militieombudsmannen inkomma med yttrande från Molin ävensom eget
yttrande, i vilket borde angivas huruvida Molins åtgärd att, sedan i upphandlingsärendet
avgivna anbud förkastats men innan upphandlingen
verkställts, behandla anbuden såsom offentliga handlingar överensstämde
med hos avdelningen tillämpad praxis.

Den 8 maj 1954 inkommo de begärda yttrandena. Molin anförde därvid:
Molin hade numera kommit till insikt om att upphandlingsärendet i formellt
hänseende icke handlagts fullt tillfredsställande. Anledningen till
den felaktiga handläggningen vore de speciella förhållanden, som vid tiden
för ärendets behandling rådde beträffande dels marknadsläget och
dels arbetsläget på underhållsbyrån. På grund av stor anhopning av ärenden
hade upphandlingen fördröjts och då Molin ansåg det angeläget att
påskynda slutförandet av denna, tillämpade han vid detta enstaka tillfälle
den felaktiga form för upphandlingen, som framgått i ärendet. — Upphandlingsrapporten
hade utformats såsom en sammanfattning, utvisande
slutläget i prissättningen. Med stöd av anbudshandlingarna och på dessa
förda anteckningar, kunde händelseförloppet i detalj följas. Molin hade
ansett att, om rapporten i detta fall upprättats dag för dag eller efter varje
ny prissättning, överskådligheten skulle ha minskats. Molin komme för
framtiden att noggrant beakta de av sakrevisionen gjorda erinringarna. —
Intendenturavdelningen anförde i sitt yttrande: Offentliggörande av inkomna
anbud innan upphandling slutförts överensstämde icke med hos intendenturavdelningen
tillämpad praxis. Avdelningen ansåge att föreskrifterna
i 3 § upphandlingskungörelsen och 34 § sekretesslagen vore tillämpliga
även då anbud infordrats under hand. I

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit anförde
militieombudsmannen i skrivelse den 24 juni 1954 till arméförvaltningens
intendenturavdelning följande.

Enligt 3 § upphandlingskungörelsen gäller i fråga om hemlighållande av
handling i ärende som avses i kungörelsen vad i sekretesslagen finnes stadgat;
den som har att taga befattning med ärende, vilket skall hemlighållas,
må ej för obehörig yppa omständighet, varom han under sin befattning med
ärendet vunnit kännedom. I 34 § första stycket sekretesslagen föreskrives
följande: Handlingar i ärenden angående förvärv, avyttrande eller upplåtelse
av egendom eller annat, som myndighet äger förvalta, eller angående

163

utförande av arbete för myndighets behov annorledes än genom dess egen
eller annan myndighets personal må icke, utan tillstånd av den myndighet som
handlägger ärendet, utlämnas innan avtal slutits eller ärendet eljest slutförts.
Angår ärendet upphandling eller utförande av arbete för statens räkning
eller försäljning av staten tillhörig lös egendom, skall likväl iakttagas,
att i stadgad ordning infordrade och inkomna anbud, så ock andra handlingar
som kunna tjäna till upplysning i vad män anbud i ärendet infordrats
eller avgivits eller som eljest avse dylika anbud, icke före nämnda tidpunkt
må utlämnas i vidare mån än för prövning av anbud finnes nödvändigt eller
begäran om anbuds utbekommande framställes av anbudsgivaren.

Av utredningen framgår att, sedan Molin förkastat samtliga de i upphandlingsärendet
avgivna skriftliga anbuden, Molin vid muntliga förhandlingar
som han inlett med Nordfalks och handelsaktiebolaget lämnat envar av
dessa upplysning om vad anbudshandlingarna innehöllo rörande pris som
erbjudits av konkurrenten. I likhet med vad statens sakrevision uttalat i
sitt i ärendet avgivna yttrande och i enlighet med vad Molin själv numera
vidgått finner jag att upphandlingsärendet icke varit att anse som avslutat
förrän vid den tidpunkt då köpeavtalet med handelsaktiebolaget kommit
till stånd och att Molin förty förfarit felaktigt genom att i strid med angivna
bestämmelser lämna upplysning om innehållet i de skriftliga anbuden.

På sätt framhållits i sakrevisionens yttrande har i upphandlingsärendet
förfarits felaktigt även därutinnan att den i 19 § upphandlingskungörelsen
intagna ordningsföreskriften om anteckning av inkomna anbud i förteckning,
i särskild inköpsliggare eller på annat lämpligt sätt icke blivit vederbörligen
iakttagen.

Med hänsyn till omständigheterna låter jag bero vid det uttalande som
innefattas i det anförda.

Molin skulle genom intendenturavdelningens försorg erhålla del av skrivelsen.

20. Fråga om lagligheten av uppställt förbehåll att handling berörande visst
tjänsteförhållande skulle behandlas såsom förtrolig och endast
delgivas vissa befattningshavare I

I ett efter anmälan av två värnpliktiga korpraler vid Norrlands dragonregemente
av militieombudsmannen upptaget ärende hemställde klagandena
— vilka uttagits för underofficersutbildning men, enligt deras förmenande
med orätt, blivit underkända i genomgången sådan utbildning — att utredning
måtte verkställas rörande de omständigheter som föranlett deras underkännande.
Under ärendets handläggning uppkom fråga om skyldighet att till
upplysning i ärendet tillhandahålla viss till regementet inkommen handling,
som dit överlämnats med förbehåll att handlingen skulle behandlas såsom
förtrolig. I nu berörda hänseende förekom följande.

164

I infordrat, till militieombudsmannen den 26 september 1953 inkommet
yttrande anförde regementschefen, översten C. J. Wachtmeister, bland annat:
Vissa konfidentiella yttranden rörande befälseleverna, som av chefen
för den till Livregementets husarer förlagda plutonchefsskolan, där det näst
sista skedet av underofficersutbildningen fullgjordes, översänts till utbildningsavdelningen
vid Norrlands dragonregemente, gåve klart vid handen
hur stor tveksamheten beträffande klagandena varit även vid plutonchefsskolan.
Wachtmeister ansåge sig icke böra återgiva dessa yttranden, vilka
tillställts regementet såsom förtroliga, utan att tillstånd därtill erhölles av
sekundchefen för Livregementets husarer. Wachtmeister avsåge icke heller
att utverka sådant tillstånd.

I skrivelse den 30 september 1953 till Wachtmeister anförde militieombudsmannen
med anledning av dennes ovan återgivna yttrande följande.

Enligt 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen äro till allmänna handlingar
att hänföra alla hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar,
vare sig de till myndigheten inkommit eller blivit där upprättade. I 5 § samma
kapitel föreskrives att handling skall anses inkommen till myndighet då
den avlämnats till myndigheten eller till befattningshavare, som har att mottaga
handlingen eller eljest taga befattning med mål eller ärende, till vilket
handlingen hänför sig. Enligt 1 kap. 1 § skall i den ordning i förordningen
vidare angives varje svensk medborgare äga fri tillgång till allmänna handlingar
och inskränkningar i denna rätt får ske allenast i de fall då enligt
särskild av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag allmänna handlingar
skola i enlighet med vissa i sistnämnda paragraf angivna grunder hållas
hemliga (närmare redogörelse för begreppet allmänna handlingar och sådana
handlingars offentlighet återfinnes i Instruktion för handhavandet
inom försvarsväsendet av hemliga handlingar — IHH — 1951 års upplaga
s. 7—9). De av Eder omnämnda från Livregementets husarer inkomna yttrandena
ha obestridligt avsett ärenden som skolat handläggas vid dragonregementet.
Vid sådant förhållande och då den omständigheten att yttrandena
må av den avsändande myndigheten ha belecknats såsom konfidentiella
icke lär vara av beskaffenhet att betaga handlingarna deras karaktär
av allmänna handlingar, är det ställningstagande från Eder sida som innefattas
i Edert nu ifrågavarande uttalande icke lagligen grundat.1 Tillstånd
från sekundchefen för husarregementet kan således icke uppställas såsom
villkor för handlingarnas utlämnande. På grund av vad sålunda anförts och
med hänvisning tillika till vad i 8 § i den för militieombudsmannen gällande
instruktionen föreskrives därom att militieombudsmannen äger tillgång till
alla domstolars, ämbetsverks samt ämbets- och tjänstemäns protokoll och
handlingar får jag härigenom anmoda Eder att omgående tillställa mig de
ifrågavarande, klagandena berörande yttrandena eller avskrifter därav.

1 Jfr ämbetsberiiUelsen 19f)4 s. 234 f.

165

Med skrivelse den 7 oktober 1953 översände Wachtmeister till militieombudsmannen
en handling, innefattande avskrift av dels en skrivelse från
chefen för kavalleriets plutonchefsskola i Skövde, ryttmästaren E. Sörensen,
till utbildningsofficeren vid Norrlands dragonregemente och dels i skrivelsen
åberopade yttranden av Sörensen i vad de berörde klagandena i förevarande
ärende. Sörensens skrivelse var av följande lydelse: »Härmed har jag äran
översända betygslista efter 4. skedets slut vid PCS. Samtidigt har jag i innerkuvertet
medskickat ett personligt omdöme om varje elev. Detta yttrande
anhåller jag behandlas med största förtrolighet och blott delgives skvch.
och lämpliga troppch.»

I samband med att den verkställda utredningen före ärendets avgörande
genom militieombudsmannens försorg tillhandahölls vederbörande klagande
med anmodan att inkomma med det vidare yttrande i ärendet, vartill klaganden
kunde finna anledning, bereddes klaganden tillfälle att taga del jämväl
av de yttranden av Sörensen, vartill hänvisades i dennes förenämnda
skrivelse.

21. Fråga om författningsenligheten av viss inom flygförvaltningen utan
tillstånd av Kungl. Maj:t vidtagen organisationsändring ävensom av därefter
inom ämbetsverket tillämpad ordning för vissa ärendens handläggning I

I en den 3 oktober 1953 till militieombudsmannen inkommen skrivelse anförde
dåvarande tillförordnade krigsrådet och chefen för flygförvaltningens
civilbyrå O. Edelsvärd bland annat följande: 1946 års militära förvaltningsutredning
hade den 16 oktober 1950 framlagt förslag till ny organisation av
försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning. Förslaget vore
efter remissbehandling föremål för Kungl. Maj:ts prövning. I skrivelse den
18 april 1951 hade flygförvaltningen hos Kungl. Maj :t anhållit om medgivande
att tills vidare på försök få vidtaga viss av förvaltningsutredningen
föreslagen organisationsändring inom flygförvaltningen. Denna framställning
hade ännu icke föranlett något Kungl. Maj :ts beslut. Det oaktat hade
genom beslut den 22 oktober 1951 eu sådan organisationsändring från och
med den 1 november 1951 företagits inom flygförvaltningen. Av Edelsvärd i
skrivelse den 31 oktober 1951 till Kungl. Maj :t anförda besvär över beslutet
hade ännu icke avgjorts av Kungl. Maj :t. Den utan medgivande av Kungl.
Maj:t sålunda verkställda organisationsändringen hade stått i strid mot
den av Kungl. Maj :t för flygförvaltningen fastställda instruktionen och inneburit
ett föregripande av statsmakternas ställningstagande till förvaltningsutredningens
förslag. Jämväl i övrigt hade vid handläggning av ärenden
inom flygförvaltningen instruktionens föreskrifter i ett flertal fall åsidosatts.
De inom flygförvaltningen vidtagna åtgärderna funne Edelsvärd vara
av den art att han icke ansåge sig kunna underlåta all bringa desamma till

166

militieombudsmannens kännedom. Edelsvärd finge sålunda anmäla vad som
förevarit för militieombudsmannens eventuella åtgärd.

I ärendet avgav flygförvaltningen infordrat yttrande. Därjämte inkom
souschefen vid flygförvaltningen, generalmajoren B. Jacobsson, med eget
yttrande. Vidare hördes Edelsvärd och Jacobsson var för sig i saken å militieombudsmansexpeditionen.

Sedan Kungl. Maj :t på grundval av förvaltningsutredningens förslag framlagt
proposition (nr 109) till 1954 års riksdag om genomförande från och
med den 1 juli 1954 av ny organisation av försvarets centrala tyg-, intendentur-
och civilförvaltning, fattade riksdagen den 22 maj 1954 beslut i enlighet
med vad i propositionen föreslagits.

Kungl. Maj :t godkände den 4 juni 1954 ovannämnda beslut den 22 oktober
1951 om organisationsändring inom flygförvaltningen samt fann de av
Edelsvärd över beslutet anförda besvären ej föranleda åtgärd.

Edelsvärd, som är byrådirektör i flygförvaltningen, har under tiden den
23 augusti 1948—den 30 juni 1954, sedan den 5 januari 1949 under vakans,
uppehållit befattningen såsom krigsråd och chef för flygförvaltningens civilbyrå.

Föreskrifter rörande flygförvaltningens före den 1 juli 1954 gällande
organisation och verksamhet återfinnas i Kungl. Maj :ts den 17 december
1943 (SFS nr 891) för flygförvaltningen utfärdade instruktion.1 Enligt 3 §
instruktionen skola de bestämmelser som, utöver vad instruktionen innehåller
eller eljest stadgas, erfordras med avseende å arbetet inom flygförvaltningen
meddelas i av ämbetsverket fastställd arbetsordning. Sådan arbetsordning
har utfärdats den 31 mars 1944.

Av vad instruktionen innehåller må nämnas följande: Flygförvaltningen
utövar under Kungl. Maj :t i tekniskt och ekonomiskt avseende högsta ledningen
av och uppsikten över flygvapnet (1 §). Chef för flygförvaltningen är
chefen för flygvapnet. Vid flygförvaltningen finnes jämväl en souschef, vilken
har att utöva den omedelbara ledningen av ämbetsverket (5 och 13 §§).
Verksamheten inom flygförvaltningen bedrives å, förutom en expedition,
två avdelningar och två byråer, nämligen materielavdelningen, intendenturavdelningen,
flygfältsbyrån och civilbyrån (6 §). Å envar av avdelningarna
och byråerna handläggas vissa i instruktionen närmare angivna ärenden
("18 § 1—5 mom.). Fördelningen i övrigt av till flygförvaltningens handläggning
hörande grupper av ärenden bestämmes i arbetsordningen. Då tvekan
yppas till vilken avdelnings handläggning ett ärende rätteligen hör så
ock då särskilda omständigheter påkalla avvikelse från meddelade föreskrifter
rörande ärendenas fördelning, bestämmer souschefen på vilken avdelning
ärendet skall handläggas (18 § 6 mom.). Ledamöter av flygförvaltningen
äro avdelningscheferna, ställföreträdande chefen för materielavdelningen
samt cheferna för flygfältsbyrån och civilbyrån (11 § första styc- 1

1 Från och '' med den 1 juli 1954 gäller Kungl. Maj:ts provisoriska instruktion för flygförvaltningen
denjil8 juni 1954.

167

ket). Chef för civilbyrån är ett krigsråd (10 §). Där så finnes lämpligt, äger
souschefen förordna viss befattningshavare att i ledamots ställe handlägga
visst ärende eller viss grupp av ärenden. Den sålunda förordnade ingår, vad
sådant ärende beträffar, såsom ledamot av ämbetsverket (11 § tredje stycket).
Avdelningschef åligger öva inseende över den honom underställda
avdelningen och leda arbetet inom densamma samt att handlägga de ärenden
eller grupper av ärenden som enligt instruktionen eller eljest meddelade
föreskrifter ankomma på honom (14 §). Vad i instruktionen sägs om avdelning
och avdelningschef gäller i tillämpliga delar även flygfältsbyrån och
civilbyrån respektive cheferna för nämnda byråer (10 a §). Souschefen äger,
bortsett från vissa i 22 och 23 §§ instruktionen avsedda ärenden, rätt att
ensam besluta i de till flygförvaltningens handläggning hörande ärendena
(24 § 1 mom.). Vissa närmare angivna ärenden må dock avgöras av souschefen
allenast i närvaro av den eller de avdelningschefer ärendet berör och
chefen för civilbyrån (24 § 2 mom.). Därest ärende utan att tillhöra civilbyrån
angår bland annat tjänstetillsättning, förordnande, avsked eller entledigande
av civil personal vid flygförvaltningen, skall chefen för eller annan
därtill utsedd befattningshavare vid civilbyrån genom samråd eller närvaro
vid föredragningen deltaga i ärendets behandling (27 §). Envar som i
egenskap av föredragande eller eljest enligt föreskrift i instruktionen är närvarande
vid avgörandet av flygförvaltningens mål och ärenden åligger, därest
ämbetsverkets beslut icke överensstämmer med hans mening, att låta till
protokollet anteckna sin skiljaktiga mening (30 §).

Beträffande flygförvaltningens organisation samt ärendenas fördelning må
ytterligare anmärkas: Göromålen å materielavdelningen handläggas å avdelningens
centralplanering och centrala expedition samt å i avdelningen
ingående inspektionskontor och byråer (3 § arbetsordningen). Inom civilbyrån
fördelas göromålen å ett kansli, ett kameralkontor och ett personalkontor
(6 § arbetsordningen).

I förevarande sammanhang må vidare nämnas att, jämlikt 56 § arbetsordningen,
bestämmelser vilka souschefen utfärdar meddelas genom »Order
inom FF».

1946 års militära förvaltningsutrednings den 16 oktober 1950 framlagda
betänkande (SOU 1950: 36 och 37) innefattade bland annat förslag om avskaffande
av försvarsgrensförvaltningarnas civilbyråer och inrättande inom
förvaltningarna av särskilda stabsorgan, för flygförvaltningens vidkommande
en centralplanering, en materielinspektion, en centralexpedition och en
juridisk sektion. De sålunda föreslagna stabsorganen kunde — grovt schematiserat
— sägas motsvara: centralplaneringen och materielinspektionen de
i materielavdelningen ingående enheterna centralplanering och inspektionskontor,
centralexpeditionen den i materielavdelningen ingående centralexpeditionen
och det i civilbyrån ingående personalkontoret, samt den juridiska
sektionen civilbyrån med undantag av personalkontoret.

I underdånig skrivelse den 18 april 1951 hemställde flygförvaltningen med

168

Jacobsson såsom beslutande att Kungl. Maj :t måtte, räknat från och med
den 1 juli 1951, medgiva ämbetsverket att tills vidare på försök organisera
en centralplanering och en centralexpedition i huvudsaklig överensstämmelse
med förvaltningsutredningens förslag. Flygförvaltningen anförde därvid
bland annat följande: Den avsedda omorganisationen syntes tills vidare
icke behöva föranleda någon ändring i instruktionen för flygförvaltningen.
Jämlikt 11 § nämnda instruktion ägde souschefen, där så funnes lämpligt,
förordna viss befattningshavare att i ledamots ställe handlägga visst ärende
eller viss grupp av ärenden, varvid den sålunda förordnade, vad sådant
ärende beträffade, inginge såsom ledamot av ämbetsverket. I fråga om ärendenas
fördelning inom flygförvaltningen ägde vidare souschefen jämlikt 18 §
6 mom. instruktionen, där särskilda omständigheter påkallade avvikelse från
meddelade föreskrifter rörande ärendenas fördelning, bestämma på vilken
avdelning ärende skulle handläggas. Sistnämnda stadgande torde även kunna
anses indirekt medgiva, att en organisationsenhet direkt underställdes
souschefen.

Från beslutet om skrivelsens avlåtande var Edelsvärd skiljaktig och fann
sig på anförda skäl icke kunna biträda flygförvaltningens beslut.

Den 28 juni 1951 avgav flygförvaltningen utlåtande till Kungl. Maj :t över
förvaltningsutredningens förslag, därvid ämbetsverket bland annat tillstyrkte
den av utredningen föreslagna organisationen med stabsorgan. Edelsvärd
anmälde härvid avvikande mening och hävdade att i en kommande utformning
av flygförvaltningen alltjämt borde ingå eu civilbyrå, förslagsvis benämnd
administrativ byrå, till vilken samtliga erforderliga civil-administrativa
serviceorgan borde sammanföras.

I sin egenskap av souschef utfärdade Jacobsson den 22 oktober 1951
»Order inom FF nr 241» rörande viss organisalionsändring inom flygförvaltningen.
Enligt ordern skulle med stöd av 11 § och 18 § 6 mom. instruktionen
för flygförvaltningen den i inaterielavdelningen ingående centralplaneringen
och det i civilbyrån ingående personalkontoret från och med
den 1 november 1951 tills vidare försöksvis direkt underställas souschefen.
Härjämte skulle med centralplaneringen och personalkontoret införlivas
vissa i inaterielavdelningen ingående organ. För centralplaneringen
och personalkontoret skulle vidare, oberoende av vad i instruktionen för
flygförvaltningen eller dess arbetsordning stadgades, gälla vid ordern fogade
provisoriska arbetsordningar, innehållande bland annat att personalkontoret
skulle från och med den 1 juli 1952 förvalta flygförvaltningens
omkostnadsanslag.

Med skrivelse den 23 oktober 1951 översände Jacobsson till chefen för
försvarsdepartementet de provisoriska arbetsordningarna för centralplaneringen
och personalkontoret under förmälan alt dessa organ från och
med den 1 november 1951 tills vidare försöksvis direkt underställts souschefen.

I underdånig besvärsskrivelse den 31 oktober 1951 påtalade Edelsvärd
den beslutade organisationsändringen samt hemställde, att Kungl. Maj:t

169

måtte med omedelbar verkan undanröja densamma. I skrivelsen anförde
Edelsvärd bland annat följande: Organisationsändringen angåves i ordern
ske med stöd av 11 § och 18 § 6 mom. instruktionen för flygförvaltningen.
Dessa bestämmelser vore emellertid uppenbarligen icke tillämpliga i förevarande
fall. 11 § avsåge de fall då ledamot av skilda orsaker funnes böra
befrias från handläggning av visst ärende eller viss grupp av ärenden. Jämlikt
18 § 6 mom., som avsåge enstaka ärende, bestämde souschefen på vilken
avdelning ärende skulle handläggas då tvekan yppades, till vilken avdelnings
handläggning ett ärende rätteligen hörde, så ock där särskilda
omständigheter påkallade avvikelse från meddelade föreskrifter rörande
ärendenas fördelning. I förevarande fall hade för övrigt tvekan icke yppats
till vilken avdelnings handläggning ifrågavarande ärenden hörde.
Några särskilda omständigheter torde icke föreligga som påkallade avvikelse
från meddelade föreskrifter rörande ärendenas fördelning.

över Edelsvärds besvär avgav flygförvaltningen utlåtande till Kungl.
Maj:t den 30 november 1951 och anförde därvid bland annat följande: Att
den beslutade omorganisationen icke korresponderade med vissa bestämmelser
i gällande instruktion, torde vara ofrånkomligt. Eftersom organisationen
tills vidare genomförts på försök, funne flygförvaltningen icke anledning
att för närvarande föreslå Kungl. Maj :t de ändringar av instruktionen,
som bleve erforderliga, om stabsorganen ansåges böra bibehållas. Enligt
inom ämbetsverket tillämpad praxis hade interna omorganisationer i
regel först prövats under viss tid, innan instruktionsändringar begärts. Ej
heller funne flygförvaltningen den av Edelsvärd hävdade snäva tolkningen
av 11 § och 18 § 6 mom. instruktionen vara riktig. 11 § måste anses medgiva
souschefen befogenhet att vidtaga en sådan åtgärd som den nu beslutade
stabsorganisationen. Om vidare sådana särskilda omständigheter,
varom stadgades i 18 § 6 inom., skulle föreligga, vilka påkallade avvikelse
från meddelade föreskrifter rörande ärendenas fördelning, kunde detta
förhållande bäst bedömas av souschefen.

Flygförvaltningens utlåtande bemöttes av Edelsvärd i skrivelse till
Kungl. Maj :t den 4 december 1951.

I underdånig skrivelse den 14 december 1951, däri flygförvaltningen avgav
vissa av ändrade förhållanden betingade förslag till ändringar i vad
förvaltningsutredningen förordat, erinrade flygförvaltningen om sin skrivelse
till Kungl. Maj :t den 18 april 1951 med begäran att få organisera en
centralplanering och en centralexpedition i huvudsaklig överensstämmelse
med den av förvaltningsutredningen föreslagna organisationen. Mot flygförvaltningens
beslut reserverade sig Edelsvärd och framlade i sin reservation
bland annat förslag till organisation av en administrativ byrå.

Genom skrivelse den 30 oktober 1953 infordrade chefen för försvarsdepartementet
— för att erhålla erforderligt underlag att bedöma detaljorganisation
och personalbehov vid en blivande reform av försvarets centrala
förvaltning — förslag härom från berörda förvaltningar, däribland
flygförvaltningen. Till ledning vid förslagens avgivande överlämnades där -

170

vid vissa direktiv samt en promemoria angående grundlinjerna för en förvaltningsreform
jämte tablåer, utvisande den tilltänkta inre organisationen
i huvuddrag. Myndigheterna anmodades att vid utarbetande av ifrågavarande
förslag, för så vitt ej annat följde av de allmänna riktlinjerna, så
långt möjligt beakta vad förvaltningsutredningen förordat. Enligt den tilltänkta
organisationen av flygförvaltningen skulle, såvitt nu är i fråga, i
verket ingå en centralbyrå och en administrativ byrå. Dessa byråer motsvarade
i stort sett, centralbyrån de av förvaltningsutredningen föreslagna
stabsorganen centralplanering, materielinspektion och centralexpedition
samt administrativa byrån den av utredningen förordade juridiska sektionen.

I skrivelse den 13 november 1953 — däri flygförvaltningen till chefen
för försvarsdepartementet inkom med vissa synpunkter beträffande flygförvaltningens
huvudorganisation — förordade flygförvaltningen på anförda
skäl inrättandet såsom fristående stabsorgan av centralplaneringen,
materielinspektionen och centralexpeditionen, varjämte flygförvaltningen
sade sig icke vilja motsätta sig att den av förvaltningsutredningen föreslagna
juridiska sektionen utbyttes mot en byrå. Från flygförvaltningens i
nu nämnda skrivelse uttryckta beslut var Edelsvärd skiljaktig och framförde
därvid i anslutning till de av honom tidigare reservationsvis gjorda
uttalandena den meningen, alt till en administrativ byrå borde sammanföras
samtliga civil-administrativa arbetsuppgifter. I skrivelse den 15 december
1953 till chefen för försvarsdepartementet — i vilken skrivelse flygförvaltningen
bland annat föreslog vissa organisatoriska avvikelser från
de riktlinjer som angivits i departementschefens skrivelse den 30 oktober
1953 — underströk flygförvaltningen ånyo sina önskemål att uppdela civilförvaltningstjänsten
mellan centralplanering, centralexpedition och administrativ
byrå. Även vid beslutet'' om denna skrivelse uttalade Edelsvärd
skiljaktig mening.

Kungl. Maj :ts av riksdagen godtagna förslag till ny organisation av försvarets
centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning innebar för flygförvaltningens
vidkommande bland annat att inom ämbetsverket skulle
inrättas — förutom en fristående materielinspektion — en fristående centralplanering
och en administrativ byrå med däri ingående personalkontor,
men däremot icke någon fristående centralexpedition. Departementschefen
anförde härom bland annat följande (se prop. s. 132 och 360—361):
»Jag delar i huvudsak förvaltningsutredningens uppfattning om civilförvaltningstjänstens
uppgifter inom de materielförvaltande ämbetsverken.
Beträffande dess organisation intar jag däremot en från utredningen i princip
avvikande ståndpunkt. Jag anser nämligen i likhet med ett flertal remissmyndigheter
att vissa fördelar bör vara förenade med att civilförvaltningstjänstens
olika grenar icke delas upp på stabsorgan utan inom respektive
ämbetsverk sammanförs till en byrå, som lämpligen bör benämnas
administrativ byrå. Jag förordar därför att administrativa byråer inrättas
i armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen och marinförvalt -

171

ningen.--— Flygförvaltningen, som under flera år prövat ett system

med stabsorgan i huvudsaklig överensstämmelse med förvaltningsutredningens
förslag, önskar bibehålla denna organisationsform, enligt vilken civilförvaltningstjänsten
är uppdelad på centralplanering, centralexpedition
och den nuvarande civilbyrån. Förvaltningsutredningens förslag upptar
dock ingen civilbyrå utan en juridisk sektion. Då erfarenheterna av denna
organisation sägs vara goda och flygförvaltningen uttryckt bestämda önskemål
att få behålla den, föreligger utan tvivel visst fog för att låta ämbetsverket
bibehålla den redan tillämpade organisationen. Jag anser emellertid,
att även inom flygförvaltningen bör finnas en byrå för civilförvaltningsuppgifter.
Även beträffande detta verk gör sig nämligen gällande en synpunkt,
som jag tillmäter stor betydelse, nämligen att det av flera skäl framstår
såsom önskvärt, alt den främste företrädaren för det administrativa
arbetet inom de materielförvaltande ämbetsverken erhåller ställning som
byråchef och ledamot. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att
en administrativ byrå ingår även i flygförvaltningen.--- — Till den ad ministrativa

byrån bör enligt min mening sammanföras de uppgifter, som
enligt förvaltningsutredningens förslag skulle falla på juridiska sektionen
och centralexpeditionen.»

I sin den 3 oktober 1953 till militieombudsmannen inkomna skrivelse anförde
Edelsvärd till närmare utveckling av sin anmälan bland annat följande:
Förvaltningsutredningen hade föreslagit avskaffande av försvarsgrensförvaltningarnas
civilbyråer och inrättande av vissa stabsorgan inom
respektive förvaltningar. Förslaget i fråga hade under remissbehandlingen
blivit föremål för meningsbrytningar. Av remissmyndigheterna hade allenast
flygförvaltningen (dock med Edelsvärds reservation) direkt uttalat sig
för ett genomförande av förvaltningsutredningens förslag i hithörande delar.
Med hänsyn till angivna förhållande syntes skäl ha förelegat för flygförvaltningen
att — i likhet med vad som varit förhållandet inom andra
berörda myndigheter — avvakta statsmakternas blivande beslut i frågan.
Så hade emellertid icke skett. Flygförvaltningen hade sålunda redan i underdånig
skrivelse den 18 april 1951 — två månader innan ämbetsverket avgav
utlåtande till Kungl. Maj:t över förvaltningsutredningens förslag — hemställt
att tills vidare på försök få organisera en centralplanering och en
centralexpedition i huvudsaklig överensstämmelse med vad förvaltningsutredningen
föreslagit. I sin till flygförvaltningens beslut den 18 april 1951
avgivna reservation hade Edelsvärd uttalat, bland annat, att ett genomförande
av en tänkt stabsorganisation för flygförvaltningens vidkommande
innebure ett klart föregripande av det beslut, som statsmakterna hade att
lalta i frågan. Jacobssons genom »Order inom FF nr 241» den 22 oktober
1951 meddelade beslut hade i huvudsak inneburit ett inrättande av de stabsorgan
varom flygförvaltningen i skrivelsen den 18 april 1951 gjort framställning.
Beslutet hade innefattat ett klart föregripande — organisatoriskt
såväl som i personalhänseende — av det ställningstagande vartill statsmak -

172

terna kunde komma vid prövningen av förvaltningsutredningens betänkande
och i anslutning därtill avgivna utlåtanden samt vore stridande mot den för
flygförvaltningen gällande instruktionen. Att beslutet angivits gälla »tills
vidare försöksvis» gjorde icke beslutet mindre instruktionsstridigt. En organisationsändring,
som innefattade avsteg från den av Kung]. Maj:t fastställda
instruktionen för flygförvaltningen, erfordrade uppenbarligen Kungl.
Maj :ts medgivande även om ändringen angåves ske försöksvis. Instruktionen
eller annan av Kungl. Maj :t meddelad föreskrift medgåve nämligen icke
ämbetsverket att efter eget skön besluta dylika ändringar på försök. Att ett
dylikt medgivande erfordrades vore ju helt naturligt med hänsyn till att ett
ämbetsverk eljest under angivande av att en organisationsändring allenast
skedde på försök skulle ha möjlighet att efter eget gottfinnande vidtaga mer
eller mindre omfattande ändringar i den av Kungl. Maj :t och riksdagen för
verket fastställda organisationen. En organisationsändring, som angåves ske
på försök, kunde därjämte komma att gälla under avsevärd tid och därigenom
få permanent karaktär. Att organisationsändring, som innebure avsteg
från instruktion, krävde Kungl. Maj:ts medgivande torde vara en allmän
regel inom statsförvaltningen. Den sålunda vidtagna organisationsändringen,
som inneburit intrång i praktiskt taget alla de civilbvrån (chefen
för civilbyrån) jämlikt gällande instruktion åvilande arbetsuppgifterna,
hade medfört att chefen för civilbyrån berövats viktiga arbetsuppgifter och
insynen över det administrativa arbetsfältet. Beslutet syntes ha förestavats
av intresset att till varje pris oavsett gällande instruktionsbestämmelser i
görligaste mån söka genomföra den ordning för organisationen av civilförvaltningstjänsten,
som föreslagits av förvaltningsutredningen. Att bestämmanderätten
ankomme å Kungl. Maj :t och riksdagen syntes trots av Edelsvärd
vid upprepade tillfällen framförda erinringar icke ha tillmätts betydelse.
Under den tid förvaltningsutredningens förslag varit föremål för övervägande
inom flygförvaltningen hade Jacobsson icke vid något tillfälle funnit
anledning att med Edelsvärd diskutera frågan om civilförvaltningstjänstens
lämpliga organisation inom verket. Detta funne Edelsvärd högst anmärkningsvärt,
enär Edelsvärd såsom chef för civilbyrån ju hade att företräda
just denna ärendegrupp. Edelsvärd hade sålunda varit hänvisad att
i form av skriftliga reservationer framföra sina synpunkter i ärendet.

Edelsvärd anförde vidare i ärendet bland annat följande: Genomförandet
av beslutet den 22 oktober 1951 om organisationsändring inom flygförvaltningen
hade inneburit icke blott att ett flertal, i Edelsvärds anmälan förtecknade
ärenden som skulle ha handlagts å civilbyrån kommit att handläggas
å i civilbyrån ej ingående organisationsenhet utan även att åtskilliga
av dessa ärenden avgjorts av flygförvaltningen utan att på sätt föreskreves
i 27 § instruktionen representant för civilbyrån deltagit i ärendenas
handläggning. När ifrågavarande ärenden efter organisationsändringens genomförande
kommit att handläggas på det ur civilbyrån utbrutna personalkontoret,
hade nämligen därmed aktualiserats vad i 27 § instruktionen stadgades
därom att befattningshavare vid civilbyrån skulle deltaga i behand -

173

''ingen av vissa ärenden som icke tillhöra civilbyrån. Vad nu sagts skulle
ha gällt även därest organisationsändringen skett med Kungl. Maj :ts medgivande.

Flygförvaltningen har i ärendet anfört bland annat följande: Den från
och med den 1 november 1951 försöksvis tillämpade organisationen hade
tillkommit efter samråd under hand mellan Jacobsson och dåvarande statssekreteraren
i försvarsdepartementet G. A. Widell, varjämte innan organisationen
sattes i funktion chefen för försvarsdepartementet i skrivelse den
23 oktober 1951 i vederbörlig ordning underrättats. Under den tid, som försöksorganisationen
tillämpats, hade försvarsdepartementet genom kontakter
med flygförvaltningen varit väl underrättat om de former, i vilka arbetet
bedrivits inom ämbetsverket. Förvaltningsutredningens förslag till omorganisation
av försvarsgrensförvaltningarna hade huvudsakligen byggt på
den i stort sett moderna organisation, som flygförvaltningen redan hade.
Det hade varit angeläget att även på civilförvaltningstjänstens område få den
organisation, som passade ihop med flygförvaltningens arbetsformer och
som föreslagits av förvaltningsutredningen. Vägledande för flygförvaltningen
hade således varit den praktiska nyttan. Ämbetsverket hade dock vid
varje åtgärd funnit stöd i instruktionen. Flygförvaltningen hade känt ett
stort ansvar att taga initiativ till förbättringar och effektiviseringar. Dylika
initiativ måste åligga verksledningarna, eftersom det givetvis icke vore möjligt
för statsmakterna att kontinuerligt hålla organisationsutredningar i
gång. I detta sammanhang ville flygförvaltningen nämna, att chefen för försvarsdepartementet
i propositioner till såväl 1952 som 1953 års riksdag gjort
uttalanden av innehåll, att uppskovet med genomförandet av omorganisationen
av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter icke borde hindra, alt
ändringar i den bestående organisationen provisoriskt vidtoges, i den män
så ansåges påkallat för underlättande av en övergång till den nya förvaltningsorganisation,
som kunde bliva beslutad, eller eljest i rationaliseringssyfte.
Redan dessförinnan hade Kungl. Maj:t i nådigt brev den 28 september
1951 uttalat angelägenheten av att de av förvaltningsutredningen framlagda
förslagen om ändringar i försvarsgrensförvaltningarnas interna organisation
vunne beaktande i och för åstadkommande av besparingar och mera
rationella arbetsformer. Dylikt uttalande av Kungl. Maj:t hade flygförvaltningen
givetvis att beakta vid sidan av den av Kungl. Maj:t fastställda instruktionen.
Flygförvaltningen kunde icke underlåta att framhålla, att värdet
av de vidtagna provisoriska åtgärderna vitsordades av den överväldigande
delen av ämbetsverkets ledning. Flygförvaltningen ansåge viktigt konstatera
att ämbetsverket, sedan instruktionen fastställdes år 1943, vuxit
ut över instruktionens ram. Betydande organisationsenheter hade tillkommit
genom Kungl. Maj :ts beslut i särskild ordning. Instruktionens bestämmelser
om ledamotskap etc. gåve eu otillräcklig bild av arbetsformerna. Eu översyn
av instruktionen, syftande till att återge den reella situationen, vore
givetvis påkallad och kunde förväntas i samband med statsmakternas beslut
om försvarsgrensförvaltningarnas nya organisation.

174

Jacobsson anförde i ärendet bland annat följande: Vid det samråd, som
ägt rum mellan Jacobsson och statssekreteraren Widell, hade Widell till
en början meddelat att departementet skulle söka åvägabringa beslut av
Kungl. Maj :t om att den av flygförvaltningen i skrivelsen den 18 april 1951
begärda organisationsändringen skulle genomföras från och med den 1
juli 1951. Eftersom något sådant beslut emellertid icke kommit till stånd,
hade vid ytterligare samråd i ärendet mellan Jacobsson och Widell den
senare sagt sig skola verka för att organisationsändringen skulle kunna
verkställas från och med den 1 oktober 1951. Då så icke heller blivit fallet,
hade Jacobsson ånyo samrått med Widell i saken. Sedan Widell i samband
därmed tagit upp frågan med departementschefen, hade Widell meddelat
Jacobsson att departementschefen ansett sig med hänsyn till den
förestående omorganisationen av försvarets centrala förvaltning icke vilja
medverka till den begärda ändringen av flygförvaltningens organisation.
Jacobsson, som ansett organisationsändring inom flygförvaltningen erforderlig,
hade för Widell förklarat att han komme att själv vidtaga sådan
ändring och att han skulle skriftligen underrätta departementet därom.
Härtill hade Widell svarat ungefär: »Ja, gör det då.» Någon erinran från
departementets sida i anledning av att organisationsändringen företagits
hade icke försports. Därest Jacobssons beslut om ändring av organisationen
varit felaktigt, ansåge sig Jacobsson emellertid ensam ansvarig härför.
Vid avlåtandet av flygförvaltningens skrivelse av den 18 april 1951
hade Jacobsson varit på det klara med att det borde föreligga medgivande
från Kungl. Maj :t till genomförandet av den begärda organisationsändringen.
När sådant medgivande uteblev, hade Jacobsson funnit sig nödsakad
att med utnyttjande av flygförvaltningens instruktion själv genomföra
en organisationsändring. Jacobsson hade avsett att, sedan personalkontoret
från och med den 1 november 1951 utbrutits ur civilbyrån och
direkt underställts souschefen, i 27 § instruktionen åsyftat samråd med
civilbyrån icke skulle äga rum i fråga om de personalkontorets ärenden
som anginge tjänstetillsättning, förordnande, avsked eller entledigande av
civil personal vid flygförvaltningen. Det hade nämligen varit Jacobssons
uppfattning dels att någon anledning till samråd med civilbyrån i ifrågavarande
ärenden icke förelegat enär civilbyråns expertis på berörda ämnesområden
funnes samlad på det utbrutna personalkontoret, som även
inrymde juridiskt utbildad personal, och dels att med hänsyn till det stora
antalet hithörande ärenden det skulle ställt sig ogörligt från arbetssynpunkt
för personalkontoret att i varje sådant ärende taga samråd med civilbyrån.
Jacobsson vitsordade att åtskilliga av de i Edelsvärds anmälan
förtecknade ärendena anginge tjänstetillsättning, förordnande, avsked eller
entledigande av civil personal vid flygförvaltningen och ville icke gentemot
vad Edelsvärd uppgivit göra gällande att i 27 § instruktionen föreskrivet
samråd med civilbyrån ägt rum i dessa ärenden. Beträffande andra i 27 §
instruktionen åsyftade ärenden än nu berörts hade Jacobsson icke avsett
att utbrytningen av personalkontoret skulle medföra bortfallande av det

175

föreskrivna samrådet med civilbyrån, och Jacobsson hade den uppfattningen
att sådant samråd också ägt rum. Det vore dock möjligt att samrådsskyldighelen
kunnat förbises i något enstaka ärende. Jacobsson ville i detta
sammanhang nämna att — även där instruktionen så icke föreskreve
— samråd i flygförvaltningens olika ärenden alltid ägt rum med varje
instans med vilken samråd i förekommande fall ansetts behövligt. Vid samråd
med civilbyrån hade kontakt tagits med Edelsvärd, därest samråd med
denne bedömts erforderligt, och eljest med någon av Jacobsson särskilt
utsedd befattningshavare vid byrån. Det i 27 § instruktionen förekommande
uttrycket »annan därtill utsedd befattningshavare vid civilbyrån»
kunde nämligen icke anses innebära någon rätt för chefen för civilbyrån
att utse befattningshavaren i fråga. — Visserligen delade ej Edelsvärd den
uppfattning, som låge bakom Jacobssons och flygförvaltningens beslut i
fråga om ämbetsverkets organisation. Han hade dock skyldighet att följa
dem, så länge de vore i kraft. Emellertid hade han genom åtgärder och hållning
motarbetat den försöksorganisation som flygförvaltningen sanktionerat.
Edelsvärd hade påtalat bristande kontakt mellan Jacobsson och honom
före flygförvaltningens fattande av beslut i vissa av honom angivna fall.
Sin uppfattning i organisationsfrågan hade Edelsvärd emellertid på ett tidigt
stadium flerfaldiga gånger uttalat. Jacobssons tid hade varit för upptagen
för att användas till fruktlösa diskussioner med en ledamot, vars
inställning varit ensidig och tydligen grundad på en strävan att till var jo
pris motarbeta åtgärder, vilka kunde tänkas hota existensen av en civilbyrå.
Jacobsson kunde däremot icke underlåta att glädja sig åt den framstegsanda
och samarbetsvilja, som flygförvaltningens ledning i övrigt ådagalagt.
Den genomförda försöksorganisationen hade otvivelaktigt minskat
civilbyråns arbetsområde. Jacobsson ansåge att de administrativa organen,
centralplaneringen och personalkontoret, icke krävde juridisk expertis utan
endast för arbetets art väl lämpade personer. Trots att försvarets civilförvaltning
omhänderhade en väsentlig del av det juridiska administrationsarbetet
för försvaret, ansåge Jacobsson att juridisk personal även framgent
vore oundgänglig inom flygförvaltningen. Jacobsson hade dock den uppfattningen,
att sådan sakkunskap borde koncentreras till en juridisk sektion i
enlighet med förvaltningsutredningens förslag. Chefsjuristen vid flygförvaltningen
skulle hävda sin ställning icke genom den honom underställda organisationens
storlek utan genom silt speciella kunnande.

Edelsvärd anförde till bemötande av vad flygförvaltningen och Jacobsson
yttrat i ärendet vidare bland annat: Det hade framhållits att den från
och med den 1 november 1951 försöksvis tillämpade organisationen tillkommit
efter samråd under hand mellan Jacobsson och dåvarande statssekreteraren
i försvarsdepartementet, varjämte innan organisationen sattes
i funktion chefen för försvarsdepartementet i skrivelse den 23 oktober
1951 underrättats. Härtill funne Edelsvärd sig böra genmäla alt beslut om
organisationsändringar, som innebure avsteg från den för flygförvaltningen
gällande instruktionen, skulle fattas i samma ordning som instruktio -

176

nen fastställts, d. v. s. efter beslut i konselj. Det torde därför vara uppenbart
att ett undcrhandssamråd med en statssekreterare icke gåve stöd för
souschefen att fatta mot instruktionen stridande beslut. Lika litet gåve den
av Jacobsson i skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 23 oktober
1951 gjorda anmälan stöd för de av Jacobsson vidtagna instruktionsslridiga
åtgärderna. Flygförvaltningen framhölle att ämbetsverket vid varje
åtgärd funnit stöd i instruktionen. Detta uttalande syntes så orimligt att
detsamma icke tarvade ytterligare bemötande. Edelsvärd funne sig dock
böra erinra om att i själva verket icke ens flygförvaltningen ansett sig
ha stöd i instruktionen för de vidtagna åtgärderna. Sålunda meddelades i
»Order inom FF nr 241» den 22 oktober 1951 att oberoende av vad i instruktionen
för flygförvaltningen eller dess arbetsordning stadgades provisoriska''
arbetsordningar för centralplaneringen och personalkontoret tills
vidare skulle gälla. Vidare uttalade ämbetsverket i sitt underdåniga utlåtande
den 30 november 1951 att det vore ofrånkomligt att den beslutade
omorganisationen icke korresponderade med vissa bestämmelser i gällande
instruktion. Flygförvaltningen anförde i sitt yttrande vidare att det varit
angeläget att även på civilförvaltningstjänstens område få den organisation,
som passade ihop med flygförvaltningens arbetsformer och som föreslagits
av förvaltningsutredningen. Vägledande för flygförvaltningen hade
enligt ämbetsverket varit den praktiska nyttan. Härtill funne Edelsvärd
sig böra genmäla följande. Förvaltningsutredningen hade bland annat föreslagit
avskaffande av försvarsgrensförvaltningarnas civilbyråer och inrättandet
av vissa stabsorgan inom förvaltningarna. Av remissmyndigheterna
hade endast flygförvaltningen (dock med Edelsvärds reservation)
direkt uttalat sig för ett genomförande av förvaltningsutredningens förslag
i hithörande delar. En remissmyndighets uppfattning i frågan hade emellertid
betydelse allenast i den mån myndighetens åsikt delades av de beslutande
organen och finge under inga omständigheter tagas till intäkt för
att företaga instruktionsstridiga föregripande åtgärder utan att vederbörligt
tillstånd därtill meddelats. I förevarande fall hade flygförvaltningen
utan därtill erhållet medgivande företagit föregripande åtgärder i en omfattning
som torde sakna motstycke. Att statsmakterna vid sitt ställningstagande
till förvaltningsutredningens förslag i anslutning till de flesta remissmyndigheternas
förslag kunde komma att besluta ett bibehållande av
civilbyråorganisationen inom försvarsgrensförvaltningarna syntes flygförvaltningen
icke ha tillmätt någon betydelse. Genom sina föregripande åtgärder
syntes flygförvaltningen ha strävat efter att ställa de beslutande
organen inför ett fullbordat faktum. Några särskilda förhållanden, som
motiverade en särorganisation inom flygförvaltningen och som på den
grund kunde åberopas som försvar för de instruktionsstridiga föregripande
åtgärderna, förefunnes icke. Enligt Edelsvärds uppfattning syntes försvarsgrensförvaltningarna
vara bäst betjänta av att de administrativa arbetsuppgifterna
sammanhöllos inom en civilbyråorganisation (administrativ byrå).
Flygförvaltningen uttalade, att ämbetsverket känt ett stort ansvar att taga

177

initiativ till förbättringar och effektiviseringar. Dylika initiativ måste enligt
flygförvaltningen åligga verksledningarna, eftersom det icke vore möjligt
för statsmakterna att kontinuerligt hålla organisationsutredningar i
gång. Detta uttalande vore givetvis i princip riktigt. Vad avsåge utformningen
av civilförvaltningstjänsten inom försvarsgrensförvaltningarna —
liksom andra spörsmål som behandlats av förvaltningsulredningen — vore
situationen emellertid annorlunda. Förvaltningsutredningen hade ju i dessa
organisationsfrågor avgivit förslag, som enligt utredningens mening innefattade
förbättringar och effektiviseringar. Vederbörande remissmyndigheter
hade sedermera beretts tillfälle att i utlåtanden uttala vad som i utredningsförslaget
enligt myndigheternas uppfattning kunde anses medföra
en rationalisering av verksamheten. På grundval av det sålunda föreliggande
materialet hade de beslutande organen — Kungl. Maj :t och riksdagen
— att efter prövning fastställa den organisationsform som bäst gagnade försvaret.
I avvaktan på de beslutande organens ställningstagande i frågan
ankomme det på berörda myndigheter -— så soin vore allmän regel inom
statsförvaltningen — att vänta och se och icke efter eget skön vidtaga föregripande
åtgärder i syfte att därigenom söka ernå av myndighet önskad
organisation. Beträffande av flygförvaltningen åberopade uttalanden av
Kungl. Maj:t i nådigt brev den 28 september 1951 respektive av föredragande
departementschefen i propositioner till 1952 och 1953 års riksdagar
skulle desamma givetvis vinna beaktande. Nämnda uttalanden gåve
emellertid icke stöd för att myndighet efter eget skön skulle ha rätt att
vidtaga instruktionsstridiga åtgärder utan förutsatte att dylika frågor underställdes
Kungl. Maj :ts prövning. Flygförvaltningen framhölle, att betydande
organisationsenheter tillkommit genom Kungl. Maj :ts beslut. Dessa
organisationsändringar med därav betingad ökning av antalet tjänstemän
vore emellertid icke något skäl för att beskära civilbyråns (chefens för
civilbyrån) arbetsuppgifter. — Jacobsson hade uttalat att Edelsvärd genom
åtgärder och hållning motarbetat den försöksorganisation, som flygförvaltningen
sanktionerat. Vidare hade Jacobsson icke funnit sig kunna underlåta
att glädja sig åt den frainstegsanda och samarbetsvilja, som flygförvaltningens
ledning i övrigt ådagalagt. Härtill funne Edelsvärd sig böra
genmäla att det enligt hans uppfattning vore en angelägenhet av vikt för
civilbyrån (chefen för civilbyrån) att verka för att av Kungl. Maj :t meddelade
föreskrifter avseende flygförvaltningens verksamhetsområde noggrant
iakltoges. I förevarande ärende, där flygförvaltningen och Jacobsson enligt
Edelsvärds mening företagit ett flertal instruktionsstridiga åtgärder, vore det
ju helt naturligt att Edelsvärd vidtagit de åtgärder som stode till buds för
att söka ernå rättelse. Detta finge icke anses vara att motarbeta utan snarare
att tillrättalägga. Vad beträffade Edelsvärds uppfattning att civilförvaltningstjänsten
borde inrymmas i cn civilbyrå (administrativ byrå) syntes
det icke rimligtvis böra lända Edelsvärd till men att han i denna fråga hade
en annan uppfattning än Jacobsson. Det kunde väl nämligen icke med fog
göras gällande, att ett förordande av byråorganisationen finge anses utgöra
12—547730. Mil it i eo n i budsman nen s um bet sberättelse

178

ett indicium på bristande framsteg-sanda och samarbetsvilja. Edelsvärd
funne sig här böra erinra om att byråorganisationen förordats av de flesta
remissmyndigheterna. Vidare borde nämnas att det jämlikt SO § instruktionen
för flygförvaltningen ålåge envar, som i egenskap av föredragande
eller eljest vore närvarande vid avgörandet av flygförvaltningens mål och
ärenden, att, därest ämbetsverkets beslut icke överensstämde med hans
mening, låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. Det syntes
Edelsvärd vara ett synnerligt intresse att den sålunda i instruktionerna för
ämbetsverken fastställda reservationsrätten och reservationsskyldigheten
icke finge föranleda att en reservant som med fasthet hävdade sin uppfattning
i ett ärende därigenom ansåges ådagalägga bristande samarbetsvilja.
Jacobsson hade vidare uttalat att hans tid varit för upptagen för att användas
till fruktlösa diskussioner med Edelsvärd. Härtill funne Edelsvärd sig
böra genmäla att frågan om den framtida organisationen av civilförvaltningstjänsten
inom flygförvaltningen väl måste betraktas som ett så pass
viktigt ärende att Jacobsson bort avsätta åtminstone någon tid för att diskutera
organisationsfrågan och därmed sammanhängande problem med
chefen för civilbyrån. Edelsvärd funne icke heller skäl föreligga att tala om
fruktlösa diskussioner när ingen som helst diskussion förekommit.

I anslutning till en redogörelse för vad i ärendet sålunda förekommit
anförde tjänstförrättande militieombudsmannen Henkow i skrivelse den
2 augusti 1954 till flygförvaltningen följande.

Av den i det föregående återgivna utredningen framgår att Jacobsson i
egenskap av souschef den 22 oktober 1951 beslutat, dels att från och med
den 1 november 1951 den i materielavdelningen ingående centralplaneringen
och det i civilbyrån ingående personalkontoret tills vidare försöksvis
skulle direkt underställas souschefen, dels att i samband därmed vissa
andra organ skulle införlivas med centralplaneringen eller personalkontoret,
dels ock att särskilda, beslutet bifogade provisoriska arbetsordningar
för centralplaneringen och personalkontoret tills vidare skulle gälla.

I den av Kungl. Maj :t fastställda instruktionen för flygförvaltningen
stadgas emellertid beträffande organisationen bland annat att verksamheten
inom förvaltningen skall bedrivas å, förutom en expedition, två avdelningar
och två byråer, nämligen materielavdelningen, intendenturavdelningen,
flygfältsbyrån och civilbyrån. Det är uppenbart att den av Jacobsson beslutade
organisationsändringen står i strid mot detta stadgande, och den har
följaktligen icke lagligen kunnat genomföras utan särskilt bemyndigande.

Jacobsson har i beslutet angivit att detta meddelades med stöd av 11 §
och 18 § 6 mom. instruktionen. Den förstnämnda bestämmelsen ingår visserligen
i den del av instruktionen, vari organisationen behandlas, och berättigar
souschefen att förordna viss befattningshavare att i ledamots ställe
handlägga visst ärende eller viss grupp av ärenden. Men att souschefen
härigenom erhållit rätt att utan vidare vidtaga organisationsändringar, vare

sig på försök eller eljest, kan icke antagas. Bestämmelsen torde ha till
syfte att åstadkomma smidighet vid tillämpningen av instruktionens organisatoriska
föreskrifter. Om exempelvis det för arbetets jämna gång visar
sig behövligt att avdelningschef befrias från handläggningen av ett vidlyftigt
ärende eller flera med varandra sammanhängande ärenden, är det av
värde att annan befattningshavare kan förordnas att i stället ombesörja
handläggningen; självklart skall sådant förordnande helst meddelas i samförstånd
med avdelningschefen men i vart fall bör det ske med hans vetskap.
I sakens natur ligger att en bestämmelse av detta slag icke får utnyttjas
på sådant sätt att gällande organisation sättes ur spel i vidare mån
än förordnandet av viss befattningshavare i och för sig föranleder. Och tydligt
är då, att bestämmelsen icke kan åberopas som stöd för en direkt
avsedd ändring av organisationen. Enligt 18 § 6 mom. äger souschefen i
vissa särskilt angivna fall bestämma på vilken avdelning ett ärende skalf
handläggas. Stadgandet tager såvitt nu är i fråga sikte på särpräglade förhållanden,
då arbetsfördelningen mellan befintliga avdelningar tillfälligtvis
bör kunna jämkas utan att gällande föreskrifter ändras. Någon befogenhet
för souschefen att i samband med en organisationsändring omfördela
ärendena mellan befintliga och nytillkomna organ ger stadgandet icke. I
den mån instruktionens bestämmelser om ärendenas fördelning icke lägga
hinder i vägen kan visserligen erforderlig omfördelning ske genom ändring
av arbetsordningen. Att märka är emellertid att ett beslut i detta hänseende,
även om det betecknas som ett provisorium, icke får meddelas av
souschefen i denna hans egenskap. Enligt 3 § instruktionen skall nämligen
arbetsordningen fastställas av flygförvaltningen. På grund av 24 § 2 mom.
b) tillkommer i sådant fall beslutanderätten souschefen men allenast i närvaro
av den eller de avdelningschefer ärendet berör och chefen för civilbvrån.
Förevarande beslut har dock icke varit begränsat på sådant sätt att
det kunnat meddelas såsom en ändring av arbetsordningen. Det kan t. ex.
framhållas att ärenden som angå flygförvaltningens omkostnadsanslag genom
beslutet tillförts det utbrutna personalkontoret, oaktat dylika ärenden
enligt 18 § 4 mom. a) skola handläggas å civilbyrån.

I enlighet med det sålunda anförda har Jacobsson icke kunnat grunda
beslutet den 22 oktober 1951 på de däri åberopade instruktionsbestämmelserna.
I skrivelse den 18 april 1951 hemställde också flygförvaltningen med
Jacobsson såsom beslutande hos Kungl. Maj :t om medgivande för flygförvaltningen
att från och med den 1 juli 1951 tills vidare få på försök organisera
en centralplanering och en centralexpedilion i huvudsaklig överensstämmelse
med den av 1946 års militära förvaltningsutredning föreslagna
omfattningen. Jacobsson synes alltså vid detta tillfälle ha insett att en organisationsändring
av i stort sett samma innebörd som den i beslutet den
22 oktober 1951 avsedda icke kunde genomföras enbart med stöd av instruktionens
bestämmelser utan krävde tillstånd av Kungl. Maj:t. Ostridigt
är emellertid, att Kungl. Maj:t icke före beslutets meddelande träffat
slutligt avgörande i anledning av nämnda framställning. I förevarande ären -

ISO

de har Jacobsson åberopat att den beslutade försöksorganisationen tillkommit
efter samråd mellan honom och dåvarande statssekreteraren i försvarsdepartementet
samt att, innan organisationen sattes i funktion, chefen för
försvarsdepartementet skriftligen underrättats. Vad som än må ha förekommit
i detta avseende kan emellertid icke ha varit av beskaffenhet att
göra ett eljest erforderligt tillstånd av Kungl. Maj :t obehövligt.

Av utredningen framgår vidare att efter försöksorganisationens genomförande
ett flertal inom personalkontoret handlagda ärenden huvudsakligen
angående tjänstetillsättning, förordnande, avsked eller entledigande av
civil personal avgjorts av flygförvaltningen utan att representant för civilbyrån
deltagit i ärendenas behandling. I vissa av dessa ärenden har beslutanderätten
utövats av översten L. Thunberg i egenskap av tillförordnad
souschef men i övriga av Jacobsson.

En följd av beslutet den 22 oktober 1951 har givetvis blivit att ärenden,
vilkas handläggning enligt instruktion och arbetsordning ankommit på civilbyrån,
i stället handlagts inom personalkontoret. Någon anledning att
på grund av organisationsändringen eftersätta instruktionens föreskrifter
om civilbyråns deltagande i ärendens behandling har däremot icke förelegat.
Enligt 27 § instruktionen skall sådant deltagande äga rum, då ärende,
utan att tillhöra civilbyrån, angår bland annat tjänstetillsättning, förordnande,
avsked eller entledigande av civil personal. I och med personalkontorets
utbrytande från civilbyrån har alltså uppkommit förutsättning för
att personalkontorets ärenden av berörda slag skolat behandlas under medverkan
från civilbyråns sida.

Enligt nyssnämnda stadgande i 27 § instruktionen skall civilbyråns deltagande
i ärendes behandling ske genom samråd med eller närvaro, vid
föredragningen, av chefen för civilbyrån eller annan därtill utsedd befattningshavare
vid byrån. Det har icke påståtts att vare sig chefen för civilbyrån
eller annan befattningshavare vid byrån i enlighet härmed deltagit
i behandlingen av ifrågavarande ärenden. Jacobsson har emellertid förklarat
att föreskrifterna om civilbyråns deltagande i behandlingen av vissa
ärenden icke alltid eftersatts. I sådana fall då Jacobsson ansett medverkan
av civilbyrån vara erforderlig hade nämligen samråd ägt rum med Edelsvärd
eller någon av Jacobsson särskilt utsedd befattningshavare vid byrån.

Med anledning härav må framhållas, att då Kungl. Maj :t föreskrivit att
samrådsförfarande skall tillämpas, det uppenbarligen icke tillkommer souschefen
att avgöra om samråd är behövligt. Endast i den mån föreskrifter
saknas kan det anses vara överlämnat åt souschefens eget bedömande att
förfara på sätt han finner lämpligt.

Det samråd, som enligt Jacobssons uppgift förekommit med särskilt utsedd
befattningshavare, står emellertid icke i överensstämmelse med instruktionens
föreskrifter. Enligt 10 a och 14 §§ åligger det chefen för civilbyrån
att öva inseende över den honom underställda byrån och att leda
arbetet inom densamma. Med hänsyn härtill synes föreskriften att samråd
skall äga rum med chefen för civilbyrån eller annan därtill utsedd befatt -

181

ningshavare vid byrån böra givas den tolkningen att, om chefen för civilbyrån
icke själv står till förfogande, samrådet skall ske med en befattningshavare
som utsetts av denne och alltså icke av souschefen. Det måste
principiellt anses olämpligt att en högre chef i samarbetet med underordnade
tjänstemän förbigår den som med självständigt ansvar utövar det närmaste
chefskapet över dessa. Icke heller i övrigt torde det föreligga någon
anledning att vid flygförvaltningen i förevarande avseende skulle gälla en
annan ordning än den som uttryckligen stadgats för marinförvaltningen
(19 § instruktionen för marinförvaltningen den 17 december 1943).

På grund av vad sålunda anförts finner jag, att Jacobsson gjort sig skyldig
till tjänstefel dels genom att mot gällande föreskrifter om flygförvaltningens
organisation och ärendenas fördelning meddela beslutet den 22 oktober
1951 och dels genom att vid olika tillfällen därefter åsidosätta instruktionsbestämmelserna
om civilbyråns deltagande i ärendens behandling.
Även Thunberg har vid vissa tillfällen förbrutit sig i sistnämnda hänseende
och följaktligen begått tjänstefel.

Vad Jacobsson låtit komma sig till last utgör ett anmärkningsvärt eftersättande
av föreskrifter som det varit hans tjänsteplikt att iakttaga. I första
hand torde emellertid Jacobsson därmed ha avsett att gagna tjänsten, låt
vara att det mindre goda samarbete, som ostridigt rått mellan Jacobsson
och Edelsvärd, säkerligen också påverkat Jacobssons handlingssätt. Frånsett
att detta i viss mån varit ägnat att skärpa motsatsförhållandet mellan
Jacobsson och Edelsvärd, har såvitt av utredningen framgår någon skada
icke uppkommit av Jacobssons tjänstefel. Vad särskilt angår beslutet den
22 oktober 1951 är härvid att märka att Kungl. Maj :t den 4 juni 1954 dels
godkänt beslutet och dels funnit de besvär, som Edelsvärd den 31 oktober
1951 anfört med yrkande att beslutet måtte med omedelbar verkan undanröjas,
icke föranleda åtgärd. Thunbergs fel synes vara att förklara såsom
en tillämpning av Jacobssons oriktiga praxis.

Med hänsyn till sålunda anmärkta omständigheter anser jag mig kunna
låta bero vid den erinran mot Jacobsson och Thunberg som innefattas i det
sagda.

Jacobsson och Thunberg skulle genom flygförvaltningens försorg erhålla
del av skrivelsen. Avskrift av skrivelsen tillställdes Edelsvärd.

22. Vissa frågor rörande värnpliktigs rätt till traktamente vid resor i
samband med tjänstledighet och övningsuppehåll I

I en till militieombudsmannen den 13 mars 1954 inkommen skrift anförde
värnpliktige nr 584-4-53 B. G. Andersson följande: Han fullgjorde
honom såsom vapenfri värnpliktig åliggande tjänstgöring vid den av Uppsala
universitets skogsförvaltning anordnade arbetsförläggningen i Bysala i
Västmanlands län. Under ledighet i anslutning till senast inträffade julhelg

hade han besökt sin hemort i Kisa i Östergötlands län. Ehuru restiderna
uppgått, för resan till hemorten till 14 1/2 timmar (från klockan 1630 den
19 december 1953 till klockan 0700 påföljande dag) och för återresan till
drygt 12 timmar (från klockan 0715 den 10 januari 1954 till klockan 1930
samma dag), hade han icke utfått traktamentsersättning för någondera av
resorna. Vid förfrågan hos arbetsledare!! vid förläggningen hade denne förklarat
att, då enligt centralt utfärdade bestämmelser ledighet skolat beviljas
endast för tiden den 22 december 1953—den 6 januari 1954, någon rätt
till traktamentsersättning icke syntes förefinnas i fall där, såsom här vore
förhållandet, med hänsyn till intjänad kompensationsledighct hemresan och
återresan medgivits skola få ske å dagar som infallit före respektive efter
den ordinarie ledigheten. Enahanda besked hade lämnats även ett par andra
värnpliktiga som varit i samma belägenhet som Andersson. Han hemställde,
att militieombudsmannen ville föranstalta om utredning i saken.

Sedan infordrat yttrande inkommit från Uppsala universitets skogsförvaltning,
hemställde militieombudsmannen i skrivelse den 24 mars 1954 till
försvarets civilförvaltning, med överlämnande av handlingarna i ärendet,
att civilförvaltningen ville avgiva utlåtande i saken.

I skrivelse den 23 april 1954 anförde civilförvaltningen: Enligt inhämtad
uppgift hade övningsuppehåll för de värnpliktiga vid arbetsförläggningen
i Bysala i Västmanlands län varit anbefallt under tiden den 22 december
1953—den 6 januari 1954. Såsom kompensation för utfört arbete hade Andersson
erhållit viss ytterligare ledighet, vilket möjliggjort för honom att
redan den 19 december 1953 klockan 1630 anträda resan till sin hemort
Kisa i Östergötlands län, dit han anlände påföljande dag klockan 0700 och
att först den 10 januari 1954 avresa från hemmet klockan 0715 med återkomst
till Bysala samma dag klockan 1930. Resorna hade av Andersson
företagits med anlitande av militärbiljett, vilken utan kostnad tillhandahållits
honom av arbetsbefälet. Såsom framginge av handlingarna i ärendet hade
Andersson emellertid ej kommit i åtnjutande av traktamente för resorna.
Enligt det i ärendet av Uppsala universitets skogsförvaltning avgivna yttrandet
skulle Andersson ha förvägrats traktamente för den 19 december
1953 på grund av att han erhållit fri förplägnad med samtliga måltider
sagda dag före avresan klockan 1630 och för återresan den 10 januari 1954,
»då han ej reste tillbaka på sista tjänstledighetsdagen», varmed torde ha
åsyftats sista dagen för övningsuppehållet den 6 januari 1954. — I 21 § kungörelsen
om värnpliktsavlöning hade meddelats bestämmelser om det antal
fria resor, vartill värnpliktig vore berättigad vid övningsuppehåll och tjänstledighet.
Till värnpliktig, som vore berättigad till fri resa, utginge enligt
författningsrummet traktamente med motsvarande tillämpning av i 8 § 1
mom. kungörelsen angivna grunder. Enligt sistnämnda författningsrum utginge,
därest för resa tagits i anspråk minst 8 timmar, traktamente enligt
för motsvarande personal på aktiv stat gällande bestämmelser i allmänna
resereglementet, dock att traktamentet i förekommande fall skulle minskas
med värdet av under resan tillhandahållen förplägnad samt att traktamente

183

för natt utginge endast om utgift för nattkvarter förekommit. Den omständigheten,
att i förstnämnda författningsrum åsyftad resa vid övningsuppehåll
på grund av ledighet eller permission i anslutning till övningsuppehållet
företagits före respektive efter den för övningsuppehållet bestämda tiden,
inverkade enligt civilförvaltningens mening icke på vederbörandes rätt
till förmåner i samband med resorna. Med hänsyn till innehållet i åberopade
8 § 1 mom. kungörelsen om värnpliktsavlöning utgjorde icke heller den
omständigheten, att en till här avsedd fri resa berättigad värnpliktig före
avresan tillhandahållits samtliga honom tillkommande måltider (sålunda
även middagsmål), hinder att till honom utbetala det traktamente (för dag
eller natt), till vilket han eljest kunde vara berättigad. — Av det anförda
följde att Andersson, under förutsättning att rätt för honom förelegat att
åtnjuta fria resor vid ifrågavarande övningsuppehåll, varit berättigad uppbära,
för hemresan den 19 december halvt dagtraktamente med 8 kronor
och — om utgift för nattkvarter förekommit — nattraktamente för den
20 december med 11 kronor samt för återresan den 10 januari dagtraktamente
med 16 kronor. Civilförvaltningen hade i särskild skrivelse till chefen
för Upplands regemente anhållit, att regementschefen måtte föranstalta om
utbetalning av de traktamenten, som i enlighet med vad sålunda anförts
författningsenligt kunde tillkomma Andersson ävensom de övriga i hans
förevarande skrift avsedda värnpliktiga, vilka av liknande skäl som Andersson
förvägrats erhålla traktamente för resor som de under ifrågavarande
övningsuppehåll företagit till och från sina hem.

Sedan militieombudsmannen vid prövning av i ärendet föreliggande spörsmål
funnit hithörande författningsbestämmelser böra tillämpas på sätt angivits
i civilförvaltningens utlåtande och från kassamyndigheten vid Upplands
regemente ingått meddelande att i förevarande fall traktamenten blivit
utbetalade i enlighet med de i utlåtandet lämnade anvisningarna, skulle
enligt beslut den 10 juli 1954 Anderssons framställning icke föranleda vidare
åtgärd från militieombudsmannens sida.

23. Sedan ett antal värnpliktiga till följd av felbehandling i samband med
läkarbesiktning ådragit sig hudskador och vid utredning befunnits att det
inträffade icke föranletts av försummelse av någon under militieombudsmannens
tillsyn stående befattningshavare utan orsakats av fel som begåtts av annan
vid läkarbesiktningen tjänstgörande, har militieombudsmannen för prövning
av framställda skadeståndsanspråk överlämnat utredningen till försvarets
civilförvaltning, som därefter tillerkänt de skadade ersättning

av allmänna medel I

I eu artikel i tidningen Expressen den 7 augusti 1952 uppgavs att vid en å
Upplands regemente verkställd läkarundersökning av en kontingent nyinryckta
värnpliktiga till följd av misstag från sjukvårdspersonalens sida an -

184

vänts salpetersyra i stället för eter för desinfektion i samband med punklioner,
som skett för tagande av blodprov. Ett fyrtiotal värnpliktiga hade behandlats
på detta sätt innan misstaget upptäcktes och hade därigenom ådragit
sig kraftiga brännblåsor i armbågsvecken.

I skrivelse den 8 augusti 1952 till chefen för Upplands regemente anhöll
militieombudsmannen med översändande av nämnda tidningsartikel om
upplysning huruvida mål angående den däri omförmälda händelsen hänskjutits
till åklagaren.

Med anledning härav anförde regementschefen, översten C. A. Grewell, i
skrivelse den 9 augusti 1952: Från förbandet hade icke gjorts sådan anmälan
till polismyndighet, varom förmäldes i kungl. kungörelsen den 15 januari
1937 angående anmälan till polismyndighet rörande vissa vid behandling å
sjukvårdsinrättning uppkomna skador m. m. Enligt 1 § i denna kungörelse
skulle, om någon vid behandling å sjukvårdsinrättning tillfogats skada eller
sjukdom av allvarlig beskaffenhet eller det förelåge anledning befara
att sådan skada eller sjukdom på grund av behandlingen senare komme att
uppstå, sjukvårdsinrättningens styresman ofördröj ligen göra anmälan därom
till medicinalstyrelsen och polismyndigheten i orten, där det ej vore uppenbart
att vårdslöshet eller försummelse vid behandlingen icke förelåge.
I förevarande fall hade skadorna av regementsläkaren bedömts icke vara av
sålunda angiven art. Sedan rapport angående ifrågavarande händelse avgivits
till militärbefälhavaren för fjärde militärområdet och stabsläkaren därstädes
meddelat att anmälan skulle insändas till försvarets sjukvårdsstyrelse, hade
Grewell omgående dit insänt en vid det nu avgivna yttrandet fogad, den 12
juni 1952 dagtecknad redogörelse för den utredning som verkställts i saken.
Samtliga de skador som de värnpliktiga ådragit sig vore numera fullständigt
läkta utan att men uppkommit och Grewell ansåge att regementsläkaren
bedömt läget riktigt.

I omförmälda av Grewell, med kontrasignation av regementsläkaren S.
Söderholm, avgivna redogörelse anfördes i huvudsak följande: I samband
med läkarbesiktning av nyinryckta värnpliktiga hade å regementets sjukavdelning
den 28 maj 1952 tagits blodprov för bestämmande av sänkningsreaktion.
Därvid hade en flaska med eter, som skulle användas för desinfektion
av huden i höger armbågsveck där blodprovet togs, förväxlats med en
annan flaska innehållande tjugofemprocentig salpetersyra. Vid blodprovstagningen
— sjukvårdspersonalen hade därunder varit uppdelad i två skilda
grupper envar under ledning av en sjuksköterska —• hade så tillgått att den
som stått i tur att undersökas först haft att hänvända sig till ett av biträdena
i gruppen — en sjukvårdare eller ett kvinnligt sjukvårdsbiträde -— som
tvättat huden i armbågsvecket med en i desinfektionsvätskan doppad cellstoffsudd
varefter sjuksköterskan tagit blodprovet genom punktion av armbågsvenen
och därpå tryckt den vid tvättningen använda cellstoffsudden
mot injektionsstället. Ett annat kvinnligt sjukvårdsbiträde, som assisterat
de båda blodtagningsgrupperna, hade haft till åliggande dels att innan provtagningen
påbörjades från en i behandlingsrummet förvarad flaska fylla på

185

eter i de flaskor som användes under provtagningen och dels att efter hand
i laboratoriet sterilisera injektionsspetsarna. Därjämte hade det ålegat henne
att för under dagen utförda urinundersökningar tillhandahålla salpetersyra
från en i laboratoriet förvarad flaska. Sedan blodprov tagits å ett fyrtiotal
värnpliktiga hade en del av dem — de som varit först i turordning vid de
redan tagna proven — återkommit och för sjuksköterskorna påvisat att huden
vid injektionsstället var missfärgad samt uppgivit att där också kändes
en viss irritation i huden. Det hade förefallit sköterskorna som om något
frätande ämne kommit i beröring med huden, varför de genast avbrutit den
pågående blodprovstagningen. Av sköterskorna hade därefter snabbt kunnat
konstateras att sjukvårdsbiträdet vid påfyllningen av desintektionsf läskor na
förväxlat etern och den tjugofemprocentiga salpetersyran. Sköterskorna hade
då omedelbart föranstaltat om att det angripna hudpartiet å samtliga, som
dittills varit föremål för huddesinfektion, blev ordentligt tvåltvättat. Därvid
hade för de flestas vidkommande hudrodnaden försvunnit och funnits kvar
endast å dem, som varit allra först i turordningen då huddesinfektionen
skedde. Hudskadorna hade därefter inspekterats av de på eftermiddagen
tjänstgörande läkarna, varvid i samtliga fall penicillinsalveförband pålagts.
På morgonen påföljande dag hade de som då fortfarande haft hudaffektioner
— till antalet omkring femton — undersökts av regementsläkaren. De
flesta av dem hade förefallit ha lätta förstagradsförbränningar och endast
några hade haft andragradsförbränningar.1 Alla hade erhållit bestämd uppmaning
att varje morgon och afton underkasta sig omläggningar å sjukhuset
och i en del fall hade vederbörande sjukredovisats såsom delvis tjänstbar
för erhållande av lindrigare tjänstgöring. På morgonen den 9 juni hade
regementsläkaren undersökt alla värnpliktiga -— nio man — som fortfarande
hade ännu icke läkta hudskador. Samtliga dessa företedde då eller
hade tidigare haft andragradsskador, varav en del voro läkta och andra stadda
i god läkning med friska granulationer. Endast i ett fall hade skadan icke
varit på något sätt läkt, vilket berott på att vederbörande haft infektion i
såret. Den flaska, från vilken eter påfyllts, hade alltid förvarats i ett skåp
i behandlingsrummet. Den i laboratoriet förvarade flaskan, från vilken salpetersyra
påfyllts, vore av fastställd speciell modell av delvis refflat glas och
skilde sig därigenom från andra flaskor. Tydliga påskrifter om innehållet
funnes å såväl eter- som salpetersyreflaskorna. Det sjukvårdsbiträde, som
haft hand om påfyllningen, hade tjänstgjort å sjukavdelningen sedan den
17 april 1952. Hon hade, innan blodprovstagningen påbörjades, av tjänstgörande
polikliniksköterskan noggrant instruerats om skillnaden mellan de
olika flaskorna och därvid erhållit särskild anvisning om från vilken flaska
eter skulle fyllas i de mindre flaskorna, vilka även varit försedda med tydliga
etiketter. Det oaktat hade sjukvårdsbiträdet fyllt på de vid blodprovstagningen
använda flaskorna med t jugofemprocentig salpetersyra. Flaskor 1

Enligt vad som inhämtats indelas brännskador vanligen i tre grader, alltefter hudförändringens
art: första graden avseende fall där endast en rodnad av huden uppkommit, andra graden
omfattande fall där biåsbildning uppstått och tredje graden inrymmande skador med fullständig
förstöring av hudens samtliga lager.

186

na hade vid påfyllningen varit till hälften fyllda med eter och desinfektionen
hade alltså utförts med användande av en blandning av lika delar eter
och salpetersyra av nu angiven styrka. Biträdet hade vidgått att hon blivit
ordentligt instruerad och att hon även förstått instruktionerna. Huru hon
det oaktat kunnat förväxla flaskorna, vilka dessutom förvarades i olika rum,
hade hon ej kunnat förklara. Hon vore mycket pålitlig och duktig i arbetet
och det skedda syntes kunna betraktas som en ren olyckshändelse, föranledd
av en tankelapsus.

Med skrivelse den 13 augusti 1952 till militieombudsmannen från förste
byråläkaren hos försvarets sjukvårdsstyrelse A. Svensson överlämnades på
begäran, jämte åtskilliga hithörande författningsföreskrifter, avskrift av en
av chefen för militärapoteket avgiven rapport över av denne den 11 och den
12 juli 1952 verkställd inspektion av läkemedelstjänsten vid Upplands regemente
och vissa andra förband.

I nämnda rapport anfördes att vid särskild kontroll, som verkställts
med anledning av ifrågavarande å sjukhuset vid Upplands regemente skedda
förväxling av eter och salpetersyra, befunnits att sjukhusets förråd av
salpetersyra förvarats i överensstämmelse med därom meddelade bestämmelser
(mom. 154, jämfört med mom. 152, i föreskrifter för sjukvårdsmaterieltjänsten,
utfärdade den 15 juni 1945 av dåvarande försvarets sjukvårdsförvaltning)
.

I skrivelse den 15 augusti 1952 till stadsfiskalen i Uppsala anhöll militieombudsmannen,
med överlämnande av i ärendet föreliggande handlingar,
att genom dennes försorg måtte verkställas fullständig utredning till utrönande
av huruvida vid regementet tjänstgörande läkare eller sjukvårdspersonal
i befattning varmed ämbetsansvar vore förenat låtit komma sig
till last fel eller försummelse med avseende å den skedda förväxlingen
mellan eter och salpetersyra.

Från stadsfiskalen i Uppsala inkom den 24 oktober 1952 protokoll över
förhör som hållits med dels läkare och annan sjukvårdspersonal vid regementets
sjukhus och dels tjugoen av de värnpliktiga som vid blodprovstagningen
fått injektionsstället behandlat med den med salpetersyra uppblandade
desinfektionsvätskan. Vid protokollet fanns fogat bland annat ett
av medicinalstyrelsen den 11 september 1952 i saken avgivet yttrande.

Av vad som enligt undersökningsprotokollet framkom vid förhören med
läkarna och övrig sjukvårdspersonal bestyrktes i allt väsentligt de uppgifter
som lämnats i den förenämnda av Grewell till sjukvårdsstyrelsen avgivna
redogörelsen. Genom förhören blev således utrett bland annat, a t t
vid den av ett kvinnligt sjukvårdsbiträde verkställda påfyllningen av de
tiaskor med desinfektion svätska som användes vid blodprovstagningen till
löljd av misstag från hennes sida i stället för eter påfylldes — i den ena
flaskan till ungefär lika del och i den andra flaskan till något mera än hälften
— tjugofemprocentig salpetersyra, att sjukvårdsbiträdet dessförinnan
av en av sjuksköterskorna erhållit tillfyllestgörande instruktioner för att
kunna från varandra åtskilja den flaska med eter, från vilken påfyllningen

187

skulle ske, och de i ett annat rum inom sjukhuset förvarade flaskorna med
salpetersyra och att sjukvårdsbiträdet alliså borde ha kunnat riktigt fullgöra
henne meddelat uppdrag att ombesörja påfyllningen av de vid blodprovstagningen
använda eterflaskorna. -—- Av de tjugoen värnpliktiga, vilka
enligt vad ovan angivits blivit hörda i ärendet, förklarade sex att de icke
hade anspråk på skadestånd med anledning av de vid tiden för förhören mer
eller mindre helt överståndna besvär som åsamkats dem till följd av de hudskador
de ådragit sig i samband med blodprovstagningen, medan de återstående
femton förmälde att de för sveda och värk samt i åtskilliga fall även
för kvarstående ärr eller i allt fall missfärgning av huden vid injektionsstället
ansåge sig berättigade till skadestånd, som för olika fall angåvos till belopp
från 50 kronor till 250 kronor, varjämte i ett par fall vederbörande förbehöll
sig rätt att framdeles fordra ytterligare skadestånd.

I förenämnda den 11 september 1952 avgivna yttrande uttalade medicinalstyrelsen
att styrelsen efter tagen del av Grewells till försvarets sjukvårdsstyrelse
avgivna redogörelse för omständigheterna i samband med
ifrågavarande händelse icke kunde finna att de vid tillfället tjänstgörande
sjuksköterskorna kunde lastas för det skedda. Vid sådant förhållande och
då det ifrågavarande sjukvårdsbiträdet icke lydde under medicinalstyrelsen,
återställdes ärendet till försvarets sjukvårdsstyrelse.

Till militieombudsmannen överlämnades därefter den 3 november 1952
avskrift av en från försvarets sjukvårdsstyrelse till chefen för Upplands
regemente avlåten skrivelse av den 25 oktober 1952, vari sjukvårdsstyrelsen
_ efter att ha återgivit medicinalstyrelsens ovannämnda yttrande av
den 11 september 1952 — vidare anförde att med hänsyn till vad i Grewells
omförmälda redogörelse andragits och i övrigt blivit upplyst sjukvårdsstyrelsen
ville framhålla vikten av att all sjukvårdspersonal erinrades om att
vid sin tjänsteutövning städse iakttaga nödig aktsamhet och omsorg samt
att styrelsen härmed läte bero vid vad i ärendet förevarit.

Militieombudsmannen utlät sig i beslut den 23 december 1952: Enär genom
den förebragta utredningen blivit ådagalagt att den förväxling av eter
och salpetersyra, som ägt rum vid den ifrågavarande blodprovstagningen,
icke föranletts av fel eller försummelse av någon befattningshavare som
står under min tillsyn, föranleder vad i saken förekommit ej vidare åtgärd
från min sida än att med anledning av de anspråk på ersättning, som under
utredningen blivit framställda, handlingarna i ärendet skola för kännedom
överlämnas till advokatfiskalen hos försvarets civilförvaltning.

❖ #

Sedan i enlighet med militieombudsmannens omförmälda beslut handlingarna
i ärendet överlämnats till advokatfiskalen hos försvarets civilförvaltning,
meddelades i en den 2 augusti 1954 till militieombudsmannen

188

från dåmera juridiska byrån inom civilförvaltningen inkommen skrivelse
att ämbetsverket tillerkänt de förut omnämnda femton värnpliktiga, vilka
framställt anspråk på skadestånd, ersättning som för olika angivna fall
bestämts till lägst 50 kronor och högst 150 kronor.

24. Värnpliktig, som skadats vid militär övning till följd av att gällande
säkerhetsföreskrifter icke iakttagits, har — sedan det befunnits att tillräckliga
skäl för beivrande av det begångna felet icke förelågo — efter framställning
från militieombudsmannen erhållit ersättning av allmänna medel

I en den 17 november 1953 till militieombudsmannen inkommen skrift
anförde värnpliktige nr 769-45-40 Å. öström: Han hade, under det han fullgjorde
repetitionsövning vid Stockholms luftvärnsregemente, natten till den
26 april 1953 deltagit i en stridsövning, vari — förutom personal från regementet
-— vissa hemvärnsförband medverkat. Därunder hade en av hemvärnsmännen
— en adertonårig yngling — med åsidosättande av meddelade
säkerhetsföreskrifter inlåtit sig i handgeinäng med Öström och, i samband
med att han ryckte till sig öströms gevär, därmed avlossat ett löst
skott som träffat öström i bröstet och svårt skadat ena lungan. Efter utredning
i saken hade enligt beslut den 21 augusti 1953 vederbörande militäråklagare
funnit vad som förekommit icke vara av beskaffenhet att föranleda
någon åklagarmyndighetens åtgärd. Enligt öströms förmenande framginge
av utredningen att hemvärnsmannens nämnda åsidosättande av gällande säkerhetsföreskrifter
varit att tillskriva försummelse av befälet för hemvärnsmännen
att giva underlydande personal del av säkerhetsföreskrifterna
samt utöva tillsyn över att de efterlevdes. Med hänsyn härtill och då Öström
ansåge sig berättigad till skadestånd dels för sveda och värk och dels för vad
han — utöver från riksförsäkringsanstalten uppburen ersättning — under
sjukdomstiden gått förlustig i arbetsinkomst, hemställde öström att saken
måtte av militieombudsmannen upptagas till förnyad prövning.

Med anledning av öströms framställning verkställdes på föranstaltande
av militieombudsmannen ytterligare utredning i saken, därvid å militieombudsmansexpeditionen
förhör anställdes med, bland andra, den i öströms
skrift omnämnde hemvärnsmannen. Genom den sålunda verkställda utredningen
och vad i övrigt förekommit bestyrktes att den omnämnde hemvärnsmannen
i strid med för övningen gällande säkerhetsföreskrifter inlåtit sig i
handgemäng med Öström och att därvid ett skott avgått från öströms gevär
med påföljd att denne ådragit sig omförmälda skada. Däremot gav utredningen
icke stöd för att det under övningen tjänstgörande befälet skulle, såsom
öström gjort gällande, ha försummat att på sätt som vederbort giva
underlydande personal del av säkerhetsföreskrifterna, utan innefattade utredningen
fasthellre viss grund för antagande att jämväl den ifrågavarande
hemvärnsmannen blivit före övningen instruerad om att handgemäng icke

189

iick förekomma men i fortsättningen icke hållit klart för sig vad befälet
härutinnan meddelat. Vad sålunda förekommit fann militieombudsmannen
— med beaktande jämväl av vissa föreliggande särskilda omständigheter —
icke innefatta tillräckliga skäl för att ställa hemvärnsmannen till ansvar för
det inträffade.

I en härefter av militieombudsmannen den 23 mars 1954 till advokatfiskalen
hos försvarets civilförvaltning avlåten skrivelse anhöll militieombudsmannen,
med överlämnande av handlingarna i ärendet, att advokatfiskalen
ville till övervägande upptaga frågan om åtgärder för att — med
hänsyn till i ärendet framkomna särskilda omständigheter — bereda öström
skadestånd av kronan med anledning av ifrågakomna händelse.

Från försvarets civilförvaltning meddelades i en den 9 augusti 1954 till
militieombudsmannen inkommen skrivelse att ämbetsverket -—- efter hörande
av försvarets skaderegleringsnämnd — beslutat att av billighetsskäl tillerkänna
Öström en ersättning i ett för allt av 3 009 kronor.

Ärendet var härmed av militieombudsmannen avslutat.

25. Åtgärder beträffande ett i en träbyggnad inrett militärhäkte i syfte att
minska brandrisken och möjliggöra hastig utrymning vid eldfara

Vid militieombudsmannens inspektion den 7 april 1954 av Hårsfjärdens
örlogsdepå antecknades bland annat följande.

Enligt vad som uppgavs hade depåchefen övervägt att hos vederbörande
myndighet, som bestämde rörande fastighetsärenden inom depån, göra framställning
om utförande av vissa ombyggnadsarbeten i de lokaler s,om vore
tagna i anspråk såsom militärhäkte. Planen, som innebure bland annat att
de av arrestvakten nu disponerade lokalerna skulle utnyttjas för andra ändamål,
avsåges skola genomföras sålunda att efter ombyggnaden den nuvarande
i militärhäktet förlagda särskilda arrestvakten skulle indragas och
erforderlig bevakning av häktet i stället ombesörjas av depåvakten, som vore
förlagd i en fristående vaktbyggnad vid hamnen framför kanslihuset. Det
anmärktes av militieombudsmannen att, om den inom häktet förlagda arrestvakten
indroges och dess uppgifter övertoges av den på plats utom häktet
förlagda depåvakten, möjligheterna att i händelse av brand snabbt utrymma
de till häktet hörande inom en träbyggnad belägna arrestrummen
därigenom äventyrades; och beslöt militieombudsmannen att beträffande
förevarande fråga inhämta yttrande från fortifikationsförvaltningen.

1 ett den 13 augusti 1954 avgivet yttrande meddelade fortifikationsförvaltningen
att den omförmälda planen på en ombyggnad av häktet icke komme
att genomföras samt att ämbetsverket, med hänsyn till förefintlig brandfara,
dels beställt automatisk brandalarmanordning för byggnaden och dels läm -

190

nät Stockholms örlogsvarv föreskrifter angående vissa ytterligare säkerhetsåtgärder
för arrestlokalernas utrymning i händelse av brand.

På därom framställd förfrågan upplyste fortifikationsförvaltningen vidare
i skrivelse den 2 november 1954, att den automatiska brandalarmanläas .

.. o o

ningen ävensom en centralt dirigerad mekanism för öppnande på en gång''
av samtliga celldörrar beräknades vara installerade i byggnaden senast den
15 november 1954.

Med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst företog militieombudsmannen
ej vidare åtgärd i ärendet.

191

Redogörelse för framställningar till Konungen

1. Vissa spörsmål om straffbeläggande av värnpliktigs underlåtenhet
att förvara och taga del av order och andra försändelser
från militär myndighet

Ämbetsberättelsen till 1951 års riksdag innehåller (s. 218 ff.) redogörelse
för en av tjänstförrättande militieombudsmannen Henkow den 29 april 1950
till Konungen avlåten skrivelse, vari upptogs fråga om straffbeläggande av
värnpliktigs underlåtenhet att behörigen förvara mottagen order om tjänstgöring
enligt 28 § värnpliktslagen. I skrivelsen anfördes bland annat följande.

I 38 § värnpliktslagen stadgades att värnpliktig skulle dömas till dagsböter
därest han om rekommenderad postförsändelse mottagit avi, av vilken
framginge att försändelsen avsänts av militär myndighet, men underläte
utan laga förfall att avhämta försändelsen, eller om han, då försändelse
från militär myndighet tillhandahölles honom, vägrade att utkvittera eller
mottaga densamma. Genom denna bestämmelse vore alltså sörjt för att en
värnpliktig icke utan att ådraga sig straffansvar kunde förhindra att exempelvis
en krigsplaceringsorder komme honom tillhanda. Däremot syntes den
icke täcka det fall, att ordern väl mottagits men icke behörigen tillvaratagits.
Icke inkallade värnpliktiga torde ej heller ha sådan tjänsteplikt i förevarande
avseende att tjänstefelsansvar kunde ifrågakomma. Förutsatt att
brott mot 8 kap. strafflagen ej förelåge vore således en värnpliktig icke
straffbar för underlåtenhet att förvara en av honom mottagen order beträffande
krigstjänstgöring. Något skäl varför ett sådant fall i ansvarshänseende
icke skulle vara likställt med det att den värnpliktige underlåtit att
utkvittera ordern torde icke kunna andragas. På grund härav borde den
föreliggande luckan lämpligen utfyllas genom ett tilläggsstadgande i 38 §
värnpliktslagen. Detta syntes förslagsvis kunna givas det innehållet, att till
samma straff som i paragrafen är sagt skulle dömas, där värnpliktig underläte
att behörigen förvara mottagen order med avseende å tjänstgöring enligt
28 §.

I proposition till riksdagen den 27 mars 1953 (nr 220) med förslag till
lag om ändring i värnpliktslagen hemställde Kungl. Maj:t bland annat, i
anslutning till vad tjänstförrättande militieombudsmannen i ämnet anfört,
att i 38 § värnpliktslagen skulle införas ett tillägg av det av tjänstförrättande
militieombudsmannen föreslagna innehållet.

I utlåtande nr 41/1953 i anledning av propositionen yttrade andra lagutskottet
såvitt nu är fråga bland annat följande: Straffbestämmelserna rörande
undanhållande och rymning innebure för de värnpliktiga en maning

192

att vinnlägga sig om vad som fordrades för att de skulle kunna fullgöra sin
inställelseskyldighet. Det syntes utskottet tveksamt, huruvida effekten i
detta avseende skulle nämnvärt förstärkas genom att underlåten förvaring
av order särskilt straffbelädes. Härtill komme, att en dylik bestämmelse
skulle medföra att värnpliktig, som icke förvarat sin order men ägde kännedom
om dess innehåll och lojalt fullgjorde sin inställelseskyldighet, skulle
kunna straffas. Denna konsekvens vore, särskilt med hänsyn till att de värnpliktiga
i allmänhet icke hade möjlighet att förvara handlingar på ett fullt
betryggande sätt, ägnad att inge betänkligheter. Man syntes även böra räkna
med att en dylik straffbestämmelse kunde medföra den ogynnsamma effekten
att värnpliktiga, vilkas order förkommit, i medvetande om att försumlighet
i fråga om förvaring av ordern vore straffbelagd underläte att anmäla
förlusten hos vederbörande myndighet. Med hänsyn till det anförda
ansåge sig utskottet icke kunna biträda förslaget i denna del. — I nära
samband med det nu behandlade spörsmålet stode frågan om skyldighet för
värnpliktig att taga del av innehållet i en honom tillställd order. Det vore
enligt utskottets mening lämpligt och följdriktigt om värnpliktslagen, som
stadgade skyldighet för en värnpliktig att taga emot en militärförsändelse,
jämväl ålade den värnpliktige att taga del av försändelsens innehåll. Utskottet
förordade därför en föreskrift härom. Då bestämmelsen hörde nära samman
med föreskrifterna i 38 § värnpliktslagen, torde den böra utformas
såsom ett tillägg till denna paragraf.

Vad utskottet sålunda föreslagit har vunnit beaktande genom lagen den
30 december 1953 (SFS nr 766) om ändring i värnpliktslagen. Lagändringen,
som trätt i kraft den 1 februari 1954, innebär såvitt nu är fråga införandet
av ett tillägg till 38 § värnpliktslagen av innehåll att den däri angivna påföljden
drabbar jämväl värnpliktig som underlåter att taga del av militär
försändelses innehåll.

2. Vissa spörsmål om fullföljd av talan mot hovrätts dom eller beslut
varigenom disciplinstraff ålagts

Ämbetsberättelsen till 1953 års riksdag innehåller (s. 254 ff.) redogörelse
för en av militieombudsmannen den 10 november 1952 till Konungen avlåten
skrivelse angående vissa spörsmål om fullföljd av talan mot hovrätts
dom eller beslut, varigenom disciplinstraff ålagts. I skrivelsen anfördes
bland annat följande.

Fråga hade uppkommit huruvida, då hovrätt dömt tilltalad till arreststraff
för brott varå straffarbete eller avsättning ej kunde följa, vid fullföljd
till högsta domstolen prövningstillstånd finge meddelas den tilltalade
endast enligt första punkten i 54 kap. 10 § rättegångsbalken (s. k. prejudikat-
och intressedispens) eller även jämlikt andra punkten i samma lag -

193

rum (s. k. ändringsdispens). I 6 § militära rättegångslagen stadgades visserligen,
att med avseende å rättegången i militära mål skulle i tillämpliga
delar, där ej i nämnda lag eller eljest vore särskilt stadgat, gälla vad om rättegång
i allmänhet vore föreskrivet, därvid disciplinstraff skulle anses lika
med böter. Frågan på vilka grunder prövningstillstånd finge meddelas i fall
då tilltalad av hovrätt dömts till böter för brott varå straffarbete eller avsättning
ej kunde följa hade emellertid — enligt 54 kap. 12 § rättegångsbalken
— gjorts beroende av dagsböternas antal eller, i fråga om penningböter,
bötesbeloppets storlek. Regeln i 6 § militära rättegångslagen om
disciplinstraffs jämställande med böter gåve därför uppenbarligen ingen
ledning för spörsmålets bedömande. Icke heller förarbetena till sistnämnda
lagrum lämnade någon vägledning härvidlag. Den oklarhet, som i förevarande
hänseende utmärkte regeln om disciplinstraffs likställande med böter
hade också, enligt utredning som militieombudsmannen verkställt, hos hovrätterna
föranlett osäkerhet om vilken fullföljdshänvisning som skulle meddelas
i fall då tilltalad av hovrätt dömts till arreststraff för brott varå straffarbete
eller avsättning ej kunde följa, och vid hovrätterna hade förfarits
olika vid meddelande av fullföljdshänvisningar i dylika fall. Med hänsyn
härtill syntes, vilket också förordats av samtliga hovrätter i yttranden till
militieombudsmannen, en lagändring i förtydligande syfte böra ske. Ehuru
någon tvekan icke kunde råda därom att den som dömts till disciplinbot
borde erhålla prövningstillstånd allenast enligt första punkten i 10 § syntes
mest följdriktigt att den ifrågasatta lagändringen finge omfatta även disciplinbot.

Vad militieombudsmannen sålunda föreslagit har vunnit beaktande genom
en med anledning av proposition nr 16 till 1954 års riksdag utfärdad
lag den 26 februari 1954 (SFS nr 65), varigenom förordnades att i militära
rättegångslagen skulle — med tillämpning från och med den 1 april 1954 —
införas en ny paragraf, betecknad 93 a §, av nedan angiven lydelse.

Ej må i anledning av talan mot hovrätts dom eller beslut, varigenom
disciplinstraff ålagts, prövningstillstånd meddelas enligt 54 kap. 10 § 2 rättegångsbalken,
med mindre talan avser brott, varå straffarbete eller avsättning
kan följa.

3. Fråga om sådan lagändring att mål rörande vissa förseelser mot värnpliktslagen
icke skola anses såsom militära mål

Militieombudsmannen avlät den 9 juni 1954 följande framställning till
Konungen.

»Med skrivelse den 31 mars 1954 översände centrala värnpliktsbyrån till
mig ett inom byrån upprättat utkast till bestämmelser rörande meddelanden
från militära myndigheter till åklagarmyndigheter om vissa förseelser
enligt värnpliktslagen. Uppdrag att utfärda sådana bestämmelser hade gi 13—5b7730.

Militieombudsmannens ämbetsberättelse

194

vits byrån i kungl. brev den 29 januari 1954 (Tjänstemeddelanden rörande
lantförsvaret, avd. A nr 17), vari med anledning av vissa genom lag den
30 december 1953 vidtagna ändringar i värnpliktslagen meddelats provisoriska
bestämmelser med avvikelser från föreskrifterna i inskrivningsförordningen
den 30 december 1941. I skrivelsen, varvid jämväl fogats en till
utkastet ansluten promemoria ävensom särskilda anvisningar beträffande
tillämpningen av de i utkastet upptagna bestämmelserna, anhölls om uttalande
huruvida de sålunda utarbetade bestämmelserna överensstämde med
gällande rättsnormer.

I skrivelse den 29 april 1954 till centrala värnpliktsbyrån upptog jag till
behandling det av byrån berörda spörsmålet. Inledningsvis lämnades i denna
min skrivelse en sammanfattande redogörelse för de stadganden i värnpliktslagen
som i förevarande sammanhang äro av intresse ävensom för
innebörden av de genom lagen den 30 december 1953 i dessa stadganden
vidtagna ändringarna, och framhölls därvid följande: Enligt 36 § värnpliktslagen
skall värnpliktig, som är skyldig inställa sig personligen vid inskrivningsförrättning
men utan laga förfall utebliver därifrån, straffas med
böter, första året femton kronor och varje år han ånyo beträdes därmed
femtio kronor. Har den värnpliktige laga förfall för sin utevaro men underlåter
han att, så snart ske kan, anmäla förfallet hos inskrivningsnämnden
eller inskrivningschefen, skall han böta tio kronor. Inställer sig den värnpliktige
vid inskrivningsförrättning för annan ort än den varest han är
kyrkobokförd eller vid annan förrättning än den till vilken han eljest kallats
men försummar han att därvid avlämna sin order om inställelse vid inskrivningsförrättning
eller prästbetyg skall han, där han till följd därav
icke kan under förrättningen emottagas, böta första gången tio kronor och
varje följande gång femtio kronor. I 37 § föreskrives att, om inskriven
värnpliktig, som ej är inkallad till tjänstgöring eller inmönstrad till sjöfart,
underlåter att vid adressförändring vidtaga åtgärd som i 34 § första
stycket avses och därav vållas att till honom från militär myndighet avsänd
postförsändelse återgår till avsändaren såsom obeställbar, han skall,
där han ej haft laga förfall, böta tio kronor. I 34 § första stycket stadgas
att inskriven värnpliktig, som ej är inkallad till tjänstgöring eller inmönstrad
till sjöfart, är skyldig att, så snart hans postadress ändras, vidtaga sådan
åtgärd att postförsändelse från militär myndighet utan dröjsmål kan
komma honom till handa. Enligt 39 § första stycket skall den som ulan
laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet, varom i 35 § förmäles, böta
tio kronor. Enligt 39 § andra stycket må på anmälan av förbandschef eller
inskrivningschef den försumlige tillika av länsstyrelsen i det län, där han är
kyrkobokförd, vid vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet. I 35 § föreskrives
att värnpliktig är skyldig att på anfordran lämna militär myndighet
erforderliga upplysningar rörande personliga förhållanden av militärt intresse
och att på sätt Konungen bestämmer ofördröj ligen och senast inom
åtta dagar besvara sådan myndighets skriftliga förfrågan därom. Enligt
tidigare gällande ordning ankom det på länsstyrelserna att ålägga och ut -

195

taga böter för förseelser mot 36, 37 och 39 §§. Enligt 43 § skulle över förseelser
av ifrågavarande slag länsvis upprättas förteckningar, vilka skulle
insändas till länsstyrelsen. I paragrafen gåvos vidare närmare bestämmelser
om förfarandet vid åläggande och indrivning av böterna. De genom lagen
den 30 december 1953 vidtagna ändringarna i värnpliktslagen inneburo
bland annat att 43 § skulle upphöra att gälla. Härigenom kommo länsstyrelserna
att befrias från nämnda bestraffningsärenden, vilka i stället skulle
i vanlig ordning handläggas av judiciell myndighet. Den nya lagstiftningen
innebar vidare att 38 § värnpliktslagen erhöll ändrad lydelse. I nämnda
lagrum i dess förutvarande lydelse var föreskrivet att värnpliktig skulle
dömas till dagsböter, därest han om rekommenderad postförsändelse mottagit
avi, av vilken framgick att försändelsen avsänts av militär myndighet,
men underlät utan laga förfall att avhämta försändelsen, eller om
han, då försändelse från militär myndighet tillhandahölls honom, vägrade
att utkvittera eller mottaga densamma. Ändringen innebar tillägg till paragrafen
av innehåll att den däri angivna påföljden drabbar jämväl värnpliktig
som underlåter att taga del av försändelsens innehåll. Genom den
nya lagstiftningen upphävdes vidare 44 § värnpliktslagen, som innehöll bestämmelse
om att åtal för förseelse, varom förmäles i 38 §, ävensom mål
om utdömande av försuttet vite enligt 39 § andra stycket skulle anhängiggöras
vid allmän domstol. Bestämmelsen att mål om utdömande av försuttet
vite skulle anhängiggöras vid allmän domstol upptogs i stället i 39 §. Den
nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 februari 1954. — I de genom ovannämnda
kungl. brev utfärdade provisoriska bestämmelserna, vilka gälla
tills vidare från och med den 1 februari 1954, föreskrives i fråga om åtgärder
av militär myndighet för beivrande av förseelser, som avses i 36, 37 och
39 §§ värnpliktslagen, att meddelanden om begången förseelse i den ordning
chefen för centrala värnpliktsbyrån bestämmer skola sändas till allmänne
åklagaren i den ort, där den värnpliktige har sitt hemvist, och att, därest
anledning förekommer till ändring av eller tillägg till meddelande som sålunda
tillställts åklagare, meddelande därom skall tillställas samme åklagare;
beträffande ärende som före utgången av januari 1954 anhängiggjorts
hos länsstyrelse skall dock tidigare gällande — i inskrivningsförordningen
närmare reglerad — ordning tillämpas även efter nämnda tidpunkt.

I den förenämnda inom centrala värnpliktsbyrån uppgjorda promemorian
anfördes bland annat följande: De ifrågavarande ändringarna i värnpliktslagen
innebure bland annat att ärenden jämlikt 36 och 37 §§ samt 39 §
första stycket värnpliktslagen, som tidigare handlagts i administrativ ordning,
skulle överflyttas till judiciell myndighet med utnyttjande så långl
möjligt av institutet strafföreläggande. Ärenden rörande förseelser mot 38 §
och mål om utdömande av försuttet vite enligt 39 § tredje stycket skulle
liksom tidigare anhängiggöras vid allmän domstol. Jämlikt kungl. brev den
29 januari 1954 skulle meddelanden angående begångna förseelser jämlikt
36, 37 och 39 §§ sändas till allmänne åklagaren i den ort, där vederbörande
värnpliktige hade sill hemvist, i den ordning chefen för centrala värnplikts -

190

byrån bestämde. Om anledning till ändring av eller tillägg till meddelande
som sålunda tillställts åklagare förekomme, skulle meddelande därom
tillställas samme åklagare. De bestämmelser värnpliktsbyrån hade att utfärda
skulle alltså omfatta berörda militära myndigheters handläggning av
ifrågavarande ärenden och borde enligt byråns mening även innefatta föreskrift
om användande av lämplig blankett för rapporteringen. Någon principiell
skillnad mellan ärenden, som i första hand skulle föranleda strafförelägganden
och dem som skulle anhängiggöras inför domstol, syntes ur militär
myndighets synpunkt icke föreligga. För att åstadkomma förenkling genom
ett enhetligt förfaringssätt borde förseelser mot 38 § och 39 § tredje
stycket meddelas åklagarmyndighet på samma sätt som förseelser mot 36
och 37 §§ samt 39 § första stycket. Bestämmelser härom borde utfärdas av
chefen för centrala värnpliktsbyrån på uppdrag av överbefälhavaren.

I de vid promemorian fogade utkasten hade närmare reglerats förfarandet
vid militär myndighets handläggning av ifrågavarande ärenden, därvid
— i enlighet med vad i promemorian förutsatts böra ske — bestämmelser
meddelats jämväl rörande förseelser mot 38 § värnpliktslagen.

I anslutning till den ovan återgivna redogörelsen för hithörande bestämmelser
anförde jag i min skrivelse till centrala värnpliktsbyrån fortsättningsvis:
Enligt militära rättegångslagen gälla beträffande förfarandet i
militära mål vissa från de allmänna rättegångsreglerna avvikande bestämmelser.
Hit höra bland annat särskilda föreskrifter om laga domstol i militära
mål, innebärande att behörigheten för de allmänna domstolar, som ha
att upptaga sådana mål, i fall då fråga är om ansvarstalan bestämmes —
icke enligt den för vanliga brottmål gällande huvudregeln att målet skall
upptagas av domstolen i den ort där brottet begåtts — utan med tillämpning
av den principen att målet skall, utan hänsyn till var brottet kan anses
vara förövat, i första hand upptagas av den domstol, som har att handlägga
mål från den avdelning av krigsmakten till vilken den felande hör eller där
han vid brottets förövande tjänstgjorde. Som en följd härav tillkommer
jämlikt den för åtalsbehörigheten i militära mål grundläggande bestämmelsen
sådan behörighet endast åklagare vid domstol, som enligt vad nyss
angivits äger upptaga målet. Vidare gälla särskilda föreskrifter angående
anmälan och utredning i militära mål. Rörande skiljaktigheter i övrigt mellan
handläggningen av militära och allmänna brottmål må nämnas att i
kungörelsen den 21 juni 1946 ang. översändande av domar i vissa brottmål
m. m. givits särskilda bestämmelser rörande expediering av domar och beslut
i militära brottmål. — De i ovannämnda kungl. brev meddelade föreskrifterna
om åtgärder av militär myndighet för beivrande av förseelser, som avses
i 36, 37 och 39 §§ värnpliktslagen, bygga uppenbarligen på förutsättningen
att mål angående förseelser av berörd art icke äro att anse som militära
brottmål. I förevarande av centrala värnpliktsbyrån uppgjorda utkast har
förutsatts att icke heller mål angående förseelser mot 38 § värnpliktslagen
äro att hänföra till militära brottmål. Det spörsmål som närmast möter blir

197

huruvida det kan anses med gällande bestämmelser förenligt alt, på sätt
sålunda skett, såsom utgångspunkt antaga att mål angående förseelser varom
här är fråga skola behandlas icke som militära utan som allmänna brottmål.
Härvidlag må framhållas följande. Enligt 3 § första stycket militära
rättegångslagen anses såsom militära brottmål — förutom mål om ansvar
för vissa av krigsman förövade brott som omförmälas i strafflagen — bland
annat mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt
sin tjänsteplikt. Med krigsman avses enligt 2 § militära rättegångslägen
bland annat den som är underkastad ansvar såsom krigsman enligt 26 kap.
21 § strafflagen. I första stycket sistnämnda lagrum stadgas att krigsmän
enligt nämnda lag äro de vilka såsom officerare, underofficerare eller manskap
äro anställda vid krigsmakten, värnpliktiga samt hemvärnsmän och
hemvärnsrekryter, samtliga under den tid de i sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga.
Enligt andra stycket samma lagrum skola de som avses
i första stycket, förutom under tid då tjänstgöringsskyldighet föreligger,
anses såsom krigsmän bland annat såvitt angår fullgörandet av dem åliggande
anmälningsskyldighet eller annan särskild tjänsteplikt. Rörande innebörden
av sistnämnda stadgande i vad angår värnpliktiga anfördes i förarbetena
till 1948 års militära strafflagstiftning (SOU 1946:83 s. 137): Även
värnpliktiga kunde under vissa omständigheter ha tjänsteplikter då de eljest
icke vore tjänstgöringsskyldiga. Vid hempermittering på obestämd tid kunde
det åligga värnpliktig att vårda persedlar som anförtrotts honom samt
att lämna sådan adressuppgift att inställelseorder kunde nå honom. Sistnämnda
skyldighet åvilade värnpliktig även då han ej vore inkallad. Beträffande
de värnpliktigas straffansvar torde det icke finnas skäl att avvika
från vad som borde gälla för annan personal. De värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet
vore för fredstid noggrant fastslagen i värnpliktslagen, och
de militära myndigheternas rätt att ålägga en värnpliktig något vore alltså
begränsad i enlighet därmed. Skyldigheten att göra adressanmälan vore föreskriven
i 34 § värnpliktslagen. Särskilt ansvar för överträdelse av denna
föreskrift funnes stadgat i 37 och 38 §§. Om viss annan uppgiftsskyldighet
innehölle 35 och 39 §§ bestämmelser. Den som ej inställde sig vid inskrivningsförrättning
straffades enligt 36 §. I samtliga dessa fall, som icke avsåges
i de speciella straffstadgandena i 26 kap. i förslaget, vore jämväl tillämpningen
av den generella tjänstefelsbestämmelsen i 26 kap. 18 § utesluten på
grund av dess subsidiära natur.

I 3 § tredje stycket militära rättegångslagen — anfördes vidare i min skrivelse
till centrala värnpliktsbyrån — stadgas att såsom militärt brottmål
icke skall anses mål som enligt vad särskilt är stadgat skall upptagas av
annan civil myndighet än domstol. Nämnda stycke tillädes på förslag avlagrådet
som härutinnan anförde (prop. nr 216/1948 s. 236) följande: Såsom
militära brottmål skulle bland annat behandlas mål om ansvar i andra
fall än de i paragrafen förut nämnda för brott varigenom krigsman åsidosatt
sin tjänsteplikt. Sådant åsidosättande kunde ske bland annat genom
underlåtenhet alt fullgöra i värnpliktslagen reglerad anmälningsplikt. Brot -

198

tet skulle enligt nämnda lag bestraffas med böter, vilka ådömdes av länsstyrelsen.
Jämlikt 26 kap. 21 § andra stycket strafflagen sådan denna bestämmelse
skulle lyda enligt förslaget till ny strafflagstiftning för krigsmakten
skulle försummelse av dylik anmälningsskyldighet anses såsom
brott av krigsman. Mål som nu sagts borde uppenbarligen ej hänföras till
militära brottmål enligt militära rättegångslagen. Med hänsyn till avfattningen
av 3 § i förslaget till militär rättegångslag vore det emellertid nödvändigt
att genom ett uttryckligt stadgande fastslå att i administrativ ordning
handlagda brottmål icke fölle under förslaget. Detta syntes kunna ske
genom att paragrafen kompletterades med en bestämmelse att såsom militärt
brottmål icke ansåges mål som, enligt vad särskilt vore stadgat, skulle
upptagas av annan civil myndighet än domstol.

I anslutning till nu återgivna delar av min ifrågavarande skrivelse till
centrala värnpliktsbyrån androg jag i skrivelsen vidare: Av det anförda
framgår att genom införandet av den nya militära strafflagstiftningen en
värnpliktigs underlåtenhet att fullgöra skyldighet varom förmäles i 36—
39 §§ värnpliktslagen, även om tjänstgöringsskyldighet i övrigt ej förelåg, i
princip blev att anse som åsidosättande av tjänsteplikt såsom krigsman.
Genom bestämmelsen i 3 § tredje stycket militära rättegångslagen att såsom
militärt brottmål icke anses mål som enligt vad särskilt är stadgat skall
upptagas av annan civil myndighet än domstol blevo emellertid mål om
förseelser som avses i 36, 37 och 39 §§ värnpliktslagen, vilka mål enligt
43 § nämnda lag skulle handläggas av länsstyrelse, undantagna från militära
rättegångslagens tillämpningsområde. Då enligt vad tidigare anförts
den genom lagen den 30 december 1953 vidtagna ändringen i värnpliktslagen
innebär bland annat att länsstyrelsernas befattning med ärenden angående
värnpliktsböter upphört, är den nämnda undantagsbestämmelsen i 3 §
tredje stycket militära rättegångslagen icke längre tillämplig å mål av nu
nämnd art. Emellertid framgår av den proposition (nr 220/1953), varigenom
förslag till den ifrågavarande lagändringen förelädes riksdagen, och
vad i övrigt förekom vid lagändringens genomförande att meningen uppenbarligen
icke varit att mål angående förseelser, som avses i 36, 37 och 39 §§
värnpliktslagen, i fortsättningen skulle bliva att behandla såsom militära
brottmål. Såsom skäl för lagändringen anfördes i propositionen att som ett
led i rationaliseringen av länsstyrelsernas arbete dessa borde befrias från
att handha ärenden angående dylika förseelser och att dessa ärenden i
stället borde i vanlig ordning handläggas av judiciell myndighet med utnyttjande
i den omfattning så kunde ske av institutet strafföreläggande.
Att mål angående ifrågavarande förseelser icke avsetts skola handläggas
som militära brottmål har även bekräftats genom kungl. brevet den 29
januari 1954. — Med anledning därav att enligt såväl nämnda kungl. brev
som det ifrågavarande utkastet meddelandena om begångna förseelser
enligt 36, 37 och 39 §§ värnpliktslagen skola sändas till allmänne åklagaren
i den ort, där den värnpliktige har sitt hemvist, må erinras att, såsom redan
antytts, enligt 19 kap. 1 § rättegångsbalken laga domstol i brottmål är rät -

199

ten i den ort, där brottet förövades. Endast under viss, i tredje stycket av
samma lagrum angiven förutsättning kan i stället åtal upptagas av rätten
i den ort där den misstänkte har sitt hemvist, nämligen om sistnämnda
domstol med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter
finner det lämpligt. Emellertid torde kunna antagas att de förseelser,
om vilka här är fråga, i övervägande antalet fall få anses förövade
i den ort, där den värnpliktige har sitt hemvist. I de fall då så undantagsvis
icke är förhållandet kommer det givetvis att åligga den åklagare, som
mottagit meddelande om förseelse av ifrågavarande art, att överlämna målet
till åklagare i den ort där brottet är att anse som förövat eller hos denne
med stöd av 19 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken göra framställning
om att få utföra åtal i målet vid domstolen i vederbörandes hemort. I enlighet
med vad nu framhållits torde praktiska skäl tala för att sådant meddelande
varom nu är fråga tillställes åklagare i den ort där den värnpliktige
har sitt hemvist. Med hänsyn till vad sålunda anförts synes -— om än enligt
hithörande lagstadganden formellt saknas utrymme för sådana bestämmelser
som i utkastet upptagits beträffande lagföringen av förseelser mot
36, 37 och 39 §§ värnpliktslagen — hinder likväl icke böra anses föreligga
mot att för dessa fall utfärda bestämmelser av i utkastet angivet innehåll.
— I värnpliktsbyråns utkast ha upptagits bestämmelser även beträffande
förseelser mot 38 § värnpliktslagen. Såsom av det anförda framgår blevo
jämväl mål angående sådana förseelser med införandet av den nya militära
straff- och processlagstiftningen att anse som militära mål. Till skillnad
mot vad som var fallet med förseelser enligt 36, 37 och 39 §§ hade länsstyrelserna
icke att taga befattning med förseelser mot 38 §, vilka i stället
skulle åtalas vid allmän domstol. Då på grund härav undantagsbestämmelsen
i 3 § tredje stycket militära rättegångslagen icke blev tillämplig å mål
angående förseelser mot 38 §, ha dylika mål sedan tillkomsten av militära
rättegångslagen rätteligen varit att anse som militära brottmål och alltså underkastade
de i nämnda lag och för övrigt utfärdade särskilda bestämmelserna
angående dylika mål, innebärande bland annat att det bort ankomma på
vederbörande militäråklagare att taga befattning med målen, att anteckningar
rörande förseelserna skolat göras å ett hos vederbörande militära
myndighet fört kontrollkort och att ådömt straff skolat antecknas i militärt
straffregister. Att mål angående förseelser mot 38 § värnpliktslagen
i enlighet med vad nu angivits skolat efter införandet av militära rättegångslagen
handläggas såsom militära brottmål synes emellertid icke ha
blivit uppmärksammat i rättstillämpningen, och mål rörande sådana förseelser
torde därför liksom tidigare allt fortfarande ha av åklagare och
domstolar handlagts såsom vanliga brottmål. Ett sådant avsteg från de i
militära rättegångslagen givna bestämmelserna torde fortsättningsvis icke
böra utan lagändring godtagas, vilket skulle bliva fallet om de i det föreliggande
utkastet upptagna bestämmelserna i vad de avse förseelser mot
38 § värnpliktslagen bleve utan vidare genomförda. Det bör härvidlag framhållas
all, till skillnad mot de i 36, 37 och 39 §§ värnpliktslagen avsedda

200

fallen, vad som förekommit vid den förenämnda ändringen av värnpliktslagen
icke beträffande de fall som avses i 38 § utgör något stöd för en
avvikelse från den i militära rättegångslagen givna bestämningen av militära
brottmål och att kungl. brevet den 29 januari 1954 för övrigt icke
heller innefattar något uppdrag åt värnpliktsbyrån att reglera i 38 § avsedda
fall. Då emellertid från praktisk synpunkt allt talar för alt mål rörande
förseelser mot sistnämnda lagbud icke behandlas i den för militära
brottmål föreskrivna ordningen, avser jag att hos Kungl. Maj :t göra framställning
om sådan omredigering av hithörande lagbestämmelser — i första
hand 3 § militära rättegångslagen — att mål av nu berörd art icke bliva
att hänföra till militära brottmål. Av det ovan anförda framgår att enligt
min mening de i utkastet upptagna föreskrifter, som avse förseelser mot
38 § värnpliktslagen, icke böra utfärdas utan att sådan ändring av gällande
lagbestämmelser som nyss angivits kommer till stånd. —- Slutligen vill
jag nämna, att det är min avsikt att — till undanröjande av den förut anmärkta
bristande överensstämmelsen mellan tillämplig lagtext och vad som
uppenbart avsetts med de tidigare berörda ändringarna i värnpliktslagen —
i samband med nyss åsyftade framställning till Kungl. Maj :t även hemställa
om sådan ytterligare jämkning av hithörande lagbestämmelser att därmed
också tydligt blir angivet att icke heller mål rörande förseelser enligt
36, 37 och 39 §§ värnpliktslagen äro att hänföra till militära brottmål.

I min ovan återgivna skrivelse till centrala värnpliktsbyrån torde i allt
väsentligt redan ha framlagts de skäl som enligt mitt förmenande tala för
behovet av lagändringar i de hänseenden som angivits i skrivelsen. Av vad
däri anförts framgår, hurusom vid tillkomsten av förut omförmälda i värnpliktslagen
nyligen införda ändringar förutsatts att mål angående förseelser
mot 36, 37 och 39 §§ nämnda lag — enligt särskilda bestämmelser handlades
sådana mål tidigare av administrativ myndighet — i fortsättningen
skola behandlas i den ordning som gäller för vanliga brottmål. Därvid har
emellertid, såsom även närmare angivits i skrivelsen, icke beaktats att,
sedan nyssnämnda särbestämmelser upphört att gälla, av vissa stadganden
i 3 § militära rättegångslagen och 26 kap. 21 § andra stycket strafflagen
följer att dylika förseelser undantagslöst skola behandlas i den för militära
mål stadgade ordningen. Att en sådan bristande överensstämmelse mellan
å ena sidan uttryckliga och för det militära rättegångsförfarandet grundläggande
bestämmelser samt å andra sidan den klart tillkännagivna avsikten
med de ifrågavarande ändringarna i värnpliktslagen snarast bör tillrättaläggas
genom härför erforderliga lagändringar synes mig ligga i öppen
dag. I detta sammanhang kan också framhållas, att jag endast med
tvekan ansett mig kunna i skrivelsen till centrala värnpliktsbyrån uttala
att — om än enligt hithörande lagstadganden formellt saknades utrymme
för en lagföring av förseelser mot 36, 37 och 39 §§ värnpliktslagen i den
för vanliga brottmål gällande ordningen — hinder likväl icke syntes böra
föreligga mot att utfärda de i kungl. brevet den 29 januari 1954 anbefallda
och för en lagföring i sådan ordning avsedda tillämpningsföreskrifterna.

201

Av den i min förenämnda skrivelse lämnade redogörelsen framgår vidare,
att i omförmälda av centrala värnpliktsbyrån uppgjorda utkast tillika
upptagits bestämmelser rörande lagförandet av förseelser som avses i 38 §
värnpliktslagen och att dessa bestämmelser utformats med utgångspunkt
från att det också i nu avsedda fall vore fråga om mål som skola handläggas
i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen. Delta antagande
saknar, såsom i skrivelsen framhållits, stöd i tillämpliga lagstadganden, av
vilka tvärtom otvetydigt framgår att efter införandet av den nya militära
straff- och processlagstiftningen här ifrågavarande mål skola handläggas
såsom militära brottmål. Enligt vad i skrivelsen vidare framhållits synes
emellertid detta icke ha blivit uppmärksammat i rättstillämpningen utan
torde liksom tidigare dylika mål allt fortfarande ha av åklagare och domstolar
handlagts såsom vanliga brottmål. Såsom i skrivelsen uttalats torde
från praktisk synpunkt allt tala för att — i enlighet med sålunda tillämpad
men med gällande lagbestämmelser ej förenlig praxis — mål rörande förseelser
mot 38 § värnpliktslagen icke behandlas i den för militära brottmål
stadgade ordningen. Enligt min uppfattning bör således även i nu angivna
hänseende en lagändring komma till stånd. Om så icke sker, torde ett sådant
avsteg från uttryckliga lagbestämmelser, som den i praxis tillämpade
ordningen innebär, uppenbarligen icke kunna i fortsättningen godtagas.

Genomförandet av sådana lagändringar som de nu ifrågasatta synes
lämpligen kunna ske sålunda att dels i 3 § militära rättegångslagen — i
stället för det förut berörda stadgandet i lagrummets tredje stycke — införes
ett tillägg av innebörd att såsom militärt brottmål icke skall anses
mål som enligt vad särskilt är stadgat skall handläggas i annan än för
sådana mål föreskriven ordning och dels i värnpliktslagen upptages särskild
föreskrift därom att mål angående förseelser, som avses i 36—39 §§
sistnämnda lag, skola handläggas i den för brottmål i allmänhet gällande
ordningen.

Med stöd av 13 § i den för riksdagens militieombudsman utfärdade instruktionen
får jag härmed hemställa att Eders Kungl. Maj:t ville taga
under övervägande av mig nu framförda spörsmål.»

•202

Yttrande till Konungen över framställning från överbefälhavaren om

utfärdande av bestämmelser angående disciplinärt ansvar för vissa
civila befattningshavare vid försvaret m. m.

Militieombudsmannen avgav den 12 juli 1954 följande yttrande till Konungen.

»Genom remiss den 23 februari 1954 har Eders Kungl. Maj :t berett mig
tillfälle att avgiva yttrande över en av överbefälhavaren i underdånig skrivelse
den 3 i samma månad gjord framställning om utfärdande av bestämmelser
angående disciplinärt ansvar för vissa civila befattningshavare vid försvaret
in. m.

I överbefälhavarens skrivelse anföres bland annat följande: Enligt de instruktioner,
som utfärdats för åtskilliga högre militära staber och en del
andra militära myndigheter — exempelvis försvarsstaben, försvarsgrensledningarna,
militärbefälhavarna, marindistriktscheferna och försvarsområdesbefälhavarna
— ägde vederbörande chef vissa befogenheter att bestraffa hos
myndigheten anställda civila befattningshavare. Motsvarande befogenheter
hade däremot icke tilldelats chefer för regementen, örlogsstationer och flygflottiljer
eller chefer för vissa skolor och andra inrättningar inom försvaret.
Detta hade känts såsom en brist. Militär och civil personal vid förbanden
arbetade ofta sida vid sida och fullgjorde många gånger i stort sett samma
arbetsuppgifter. Förseelser av ungefär samma typ — exempelvis slarv
med nycklar, materiel eller handlingar — hade kunnat disciplinärt bestraffas
när de begåtts av militär personal, d. v. s. personal underkastad för
krigsman stadgat ansvar, men icke när de begåtts av civila befattningshavare.
Särskilt otillfredsställande hade detta förhållande tett sig, när såväl
militär som civil personal medverkat till en och samma förseelse. Det hade
också vid några tillfällen förekommit, att civila befattningshavare utan ämbetsansvar
vid förbanden underlåtit att efterkomma posts tillsägelse utan
att någon påföljd härför kunnat drabba dem, något som helt naturligt icke
varit till gagn för disciplinens upprätthållande. — Även i ett annat hänseende
hade missnöje försports med det rådande tillståndet i fråga om möjligheterna
att bestraffa civil personal vid försvaret i disciplinär väg. Enligt
instruktionerna för de centrala ämbetsverken inom försvaret ägde verket
beträffande såväl ordinarie som icke ordinarie personal att vid tjänstefel
efter omständigheterna tilldela befattningshavaren varning, döma honom till
mistning av lön för visst antal dagar, döma honom till suspension för viss
tid eller ock — därest han icke hade fullmakt — skilja honom från tjänsten.
Däremot hade enligt instruktionerna för de förut åsyftade högre militära
myndigheter, som — jämte de centrala ämbetsverken inom försvaret —

203

lått sig tillagda disciplinära befogenheter gentemot civila befattningshavare,
vederbörande chef beträffande den icke ordinarie personalen endast två påföljdsformer
till sitt förfogande, nämligen varning och skiljande från tjänsten.
Fall hade förekommit där varning ansetts utgöra en alltför lindrig påföljd
för en förseelse begången av en icke ordinarie befattningshavare men
där chefen i valet mellan att låta påföljden stanna vid varning eller skilja
befattningshavaren från tjänsten funnit sig böra stanna vid varning. För sådana
fall vore det uppenbarligen rimligt att möjlighet funnes att tillgripa
mistning av lön eller suspension, vilket givetvis gällde även förenämnda
lägre chefer som för närvarande helt saknade disciplinära befogenheter
gentemot civila befattningshavare. —• Den disciplinära bestraffningsmakten
över den civila personalen inom försvaret borde utbyggas i anslutning till
vad nu sagts. I syfte att trygga den enskildes behov av rättsskydd syntes
det vara lämpligt att i detta sammanhang —- när bestraffningsmakten alltså
utvidgades nedåt att ytterligare gälla för ett stort antal lägre chefer — giva
föreskrifter om auditörs medverkan även vid disciplinärförfarande avseende
civil personal. — De nya bestämmelserna syntes böra givas formen av en
kungörelse gällande för de militära myndigheter, som kunde ifrågakomma
i detta sammanhang, men däremot icke för de centrala förvaltningsmyndigheterna
och vissa andra för försvaret gemensamma institutioner. I de nu
gällande instruktionerna för de omförmälda högre militära myndigheterna
borde i stället för de däri förekommande bestraffningsreglerna införas en
hänvisning till kungörelsen.

Vid överbefälhavarens skrivelse har fogats dels förslag till den ifrågasatta
kungörelsen och till i samband därmed erforderliga författningsändringar
samt specialmotivering till de särskilda paragraferna i kungörelsen dels ock
yttranden från försvarsgrenscheferna i anledning av samråd som med dessa
ägt rum inom försvarsstaben under ärendets handläggning därstädes.

Jämte det överbefälhavaren i sin skrivelse hemställt att bestämmelser angående
disciplinärt ansvar för civila befattningshavare vid försvaret måtte
utfärdas i enlighet med de riktlinjer som ovan angivits har överbefälhavaren
på anförda skäl anhållit att Eders Kungl. Maj :t ville överväga att låta
undersöka huruvida möjligheter förelåge att i fråga om påföljderna vid förseelse
få till stånd viss ändring av kollektivavtalet rörande försvarets arbelarpcrsonal.

Det kan uppenbarligen icke vara tillfredsställande att, på sätt framhålles
i överbefälhavarens skrivelse, det helt saknas möjligheter att med disciplinära
åtgärder ingripa mot civila befattningshavare vid regementen, örlogsstationer,
flygflottiljer och vissa andra enheter inom motsvarande skikt av
försvarsorganisationen. Än mera påtaglig blir givetvis denna brist då det
gäller sådan civil personal, som icke är underkastad ämbetsansvar och således
icke heller kan ställas till ansvar inför domstol för fel och försummelser
i tjänsten. Lika uppenbart är att det icke kan vara lämpligt att, i
fall då vissa högre militära myndigheter tillagts disciplinära befogenheter

204

gentemot civil personal, dessa befogenheter i fråga om viss personalgrupp
— icke ordinarie befattningshavare — ej inrymma de eljest vanligen förekommande
påföljdsformerna mistning av lön för viss tid och suspension
utan endast varning och skiljande från tjänsten. Såsom även framhållits i
överbefälhavarens skrivelse stå samtliga dessa fyra påföljdsformer i princip
till förfogande gentemot civila befattningshavare som tjänstgöra vid försvarets
centrala förvaltningsmyndigheter och vissa andra för försvaret gemensamma
institutioner.

Ett genomförande av överbefälhavarens förslag skulle innebära en utjämning
av nu angivna olikformigheter sålunda att inom försvarsväsendet
tjänstgörande civila befattningshavare skulle överlag bliva underkastade
disciplinärt ansvar i samma utsträckning som redan gäller för befattningshavare
vid de centrala förvaltningsmyndigheterna inom försvaret. Härmed
skulle även i förevarande hänseende i stort sett likformighet vinnas mellan
civila befattningshavare inom försvarsväsendet och inom statsförvaltningen
i övrigt. Mot förslagets utformning synes mig emellertid kunna riktas erinringar
som, om förslaget skulle sättas i kraft på sätt som avsetts, borde i
en del hänseenden föranleda jämkningar i förslaget. Därtill kommer att av
skäl, som närmare beröras i det följande, enligt min mening en lösning av
de föreliggande frågorna överhuvudtaget icke bör genomföras i den ordning
som föreslagits. En mera tillfredsställande lösning synes nämligen,
utan att därav förorsakas någon tidsutdräkt av betydelse, kunna ernås genom
att frågorna upptagas i anslutning till visst annat författningskomplex
som är under utarbetande. I

I januari 1951 tillkom ett av därtill anlitad utredningsman inom justitiedepartementet
utarbetat förslag till allmän verksstadga (SOU 1951:12).
Med den tilltänkta verksstadgan avsågs i första hand att från gällande verksinstruktioner
till en enhetlig författning sammanföra de stadganden, som
behandla för alla eller flertalet ämbetsverk gemensamma ämnen, däribland
reglerna om disciplinär bestraffning. Sedan yttranden över förslaget inkommit
från ett flertal myndigheter och organisationer, ha enligt uppdrag av
Eders Kungl. Maj :t besvärssakkunniga den 27 mars 1954 avgivit yttrande i
ärendet.

I besvärssakkunnigas yttrande anföres bland annat följande: Då de sakkunniga
vägt de skäl, som av remissinstanserna anförts för och emot antagandet
av en verksstadga, hade de sakkunniga icke kunnat finna annat
än att utfärdandet av en sådan skulle innebära en mycket påtaglig rationalisering
och förenkling. Såsom skäl för att icke vid tiden för förslagets
remissbehandling företaga någon åtgärd med anledning av förslaget hade
från åtskilliga håll anförts att inom andra kommittéer utredningsarbete påginge,
som kunde påverka verksstadgans innehåll. Särskilt hade nämnts
1949 års tjänsteförteckningskommitté och 1948 års förhandlingsrättskommitté.
Båda dessa kommittéer hade numera slutfört sitt arbete. Tjänsteförteckningskommitténs
sista förslag hade behandlats vid 1953 års riksdag. Det

205

syntes vidare vara avgjort, att lagstiftningsåtgärder icke komrae att vidtagas
på grundval av förhandlingsrättskommitténs förslag till lag om offentliga
tjänstemän. De sakkunniga hade funnit det ifrågavarande förslaget till
verksstadga lämpligt avvägt och väl lämpat att läggas till grund för en författning
i ämnet och ville därför förorda att en stadga nu utfärdades av
ungefärligen den omfattning som förslaget utvisade. Stadgan borde utfärdas
så fort som möjligt och kunna sättas i kraft från och med den 1 januari 1955
samtidigt med införandet av nya regler om besvärstiden i administrativa
mål.

Vidare anföres i besvärssakkunnigas yttrande bland annat: Ett spörsmål,
som redan nu hade viss aktualitet och vid en framtida utbyggnad av
stadgan finge stor betydelse, gällde omfattningen av stadgans tillämpningsområde.
Utredningsmannen uttalade på denna punkt att de verk, som närmast
åsyftades med förslaget, vore de centrala ämbetsverken men att de i
förslaget upptagna bestämmelserna reglerade ämnen av så allmän betydelse
för statsförvaltningen att de i ej ringa utsträckning borde kunna göras tilllämpliga
även på andra verk och myndigheter. Härvidlag hade utredningsmannen
anvisat den lösningen, att det finge bliva beroende av en prövning
i de olika statsdepartementen, om och i vilken utsträckning verksstadgan
skulle tillämpas för ett visst statsorgan. Vid själva författningsförslagets
utformande syntes emellertid utredningsmannen ha haft endast de centrala
verken i sikte. Enligt de sakkunnigas mening syntes det dock utan större
svårighet låta sig göra att i begränsade delar giva verksstadgan sådan den
redan nu borde utformas allmängiltighet, varigenom ett påtagligt behov
skulle tillgodoses. Sålunda kunde de avsnitt, som behandlade reglerna om
tjänstetillsättning och avsked samt befattningshavarnas ställning i övrigt
ävensom åtal och disciplinstraff, givas allmängiltig karaktär. Då de sakkunniga
funnit önskvärt, att Kungl. Maj:t gåves möjlighet att redan från
början göra vissa delar av stadgan tillämpliga å även andra myndigheter
än centrala verk, hade de sakkunniga, där så kunnat ske utan mera genomgripande
förändringar i den föreslagna författningstexten, beträffande vissa
paragrafer förordat en del jämkningar i uttryckssätten, varigenom hinder
mot att bestämmelserna i fråga kunde givas mera allmän räckvidd inom förvaltningen
undanröjdes. Genom dessa åtgärder hade de sakkunniga velat
förbereda en utvidgning av stadgans tillämpningsområde. I den mån dessa
möjligheter utnyttjades redan då verksstadgan trädde i kraft, löste sig också
frågan om det instruktionsmässiga sambandet mellan centralt verk och dess
lokalförvaltning. Såsom utredningsmannen avsett kunde sålunda förordnas
att stadgan i vissa delar skulle vara tillämplig jämväl å centralt verks lokalförvaltning.

I anslutning till de i utredningsmannens förslag upptagna bestämmelserna
om åtal och disciplinär bestraffning anföra besvärssakkunniga bland annat
följande: De sakkunniga ville till eu början understryka behovet av att hela
disciplinärstraffrätten bleve föremål för en genomgripande översyn. Frågan
syntes dock ha nära sammanhang med spörsmålet om de offentliga tjänste -

206

männens ställning överhuvud. Mera definitiva avgöranden beträffande det
disciplinära ansvaret kunde därför svårligen träffas, förrän större klarhet
uppnåtts på tjänstemannarättens område i övrigt. Vid en genomgång av de
olika detaljanmärkningar, som framställts mot förslaget i förevarande del,
hade besvärssakkunniga dock funnit svårigheterna knappast vara större än
att de åtminstone provisoriskt kunde bemästras utan mera ingående nya
utredningar. Även om de sakkunniga sålunda funnit att det föreliggande
förslaget kunde tagas till utgångspunkt för lagstiftning, hade det likväl stått
klart att avsevärda förändringar erfordrades däri. Den omarbetning de sakkunniga
företagit innefattade dock icke något principiellt nytt utan åsyftade
i huvudsak blott en förenkling av bestämmelserna. Reglerna i förevarande
avsnitt vore av så allmän räckvidd att de kunde givas tillämplighet å befattningshavarna
i gemen.

I detta sammanhang kan vara anledning särskilt framhålla vissa av besvärssakkunniga
på hithörande område föreslagna omläggningar. Sålunda
är i de sakkunnigas utkast avgränsningen av de gärningar, för vilka disciplinärt
ansvar skall kunna ifrågakomma, genomförd på ett sätt som i flera
hänseenden avviker från nu gällande ordning. I nuvarande verksinstruklioner
göres härvidlag i regel viss skillnad mellan ordinarie och icke ordinarie
personal. Så är även förhållandet beträffande det av överbefälhavaren
framlagda kungörelseförslaget, varom i förevarande ärende är fråga. I besvärssakkunnigas
förslag göres icke någon sådan åtskillnad. De sakkunniga
ha härvid även utmönstrat den -— med förebild från gällande verksinstruktioner
— i utredningsmannens förslag upptagna och även i överbefälhavarens
nu ifrågavarande kungörelseförslag förekommande bestämmelsen att
icke ordinarie befattningshavare, som visat sig olämplig att utöva sin befattning,
skall på grund härav kunna disciplinärt bestraffas i den ordning
som eljest gäller härutinnan. Besvärssakkunniga framhålla att olämplighet
rimligtvis icke kan vara straffbarhetsgrund och att genom reglerna i 15 §
statens allmänna avlöningsreglemente fullt tillfredsställande möjligheter
finnas att avlägsna olämplig sådan befattningshavare ur tjänsten. Beträffande
utformningen av de disciplinära straffpåföljderna föreslå besvärssakkunniga
den ändringen att den nuvarande strafformen mistning av lön för viss
tid ersättes med en påföljd av samma typ som det militära disciplinstraffet
disciplinbot. Enligt den sålunda föreslagna bestämmelsen skall den felande
ådömas löneavdrag under högst 30 dagar, innebärande att han under det
antal dagar som blir bestämt äger uppbära allenast lön med A-avdrag. Av
skäl som närmare angivas i besvärssakkunnigas yttrande skulle även en
sådan ändring av nuvarande bestämmelser uppenbarligen vara till fördel.

Enligt vad som framgår av det ovan anförda synes kunna förutsättas att
frågan om utfärdande av en allmän verksstadga kommer att bliva avgjord
inom den närmaste tiden. Av det anförda framgår jämväl att bestämmelserna
i den föreslagna verksstadgan reglera ämnen av så allmän betydelse för
statsförvaltningen att de i ej ringa utsträckning kunna göras tillämpliga

207

icke endast å de centrala ämbetsverken utan även å andra verk och myndigheter.
Detta gäller enligt vad besvärssakkunniga särskilt framhållit icke
minst bestämmelserna om åtal och disciplinärt ansvar. Enligt den tilltänkta
ordningen skulle det bliva beroende av en prövning i de olika statsdepartementen,
om och i vilken utsträckning verksstadgan skall tillämpas för eit
visst statsorgan.

Enligt min mening bör självfallet den genom överbefälhavarens förslag
väckta frågan om kompletterande bestämmelser rörande disciplinär bestraffning
av civila befattningshavare inom försvarsväsendet icke utbrytas från
sitt sammanhang med motsvarande spörsmål inom statsförvaltningen i övrigt.
Innan bestämmelser i ämnet meddelas, synes därför böra avvaktas den
slutgiltiga prövningen av det framlagda förslaget till allmän verksstadga.
Om en sådan stadga blir utfärdad, bör i den ordning som nyss angivits upptagas
till prövning dels å vilka andra myndigheter inom försvarsväsendet än
de centrala ämbetsverken stadgans bestämmelser rörande disciplinärt ansvar
skola göras tillämpliga och dels huruvida för därvidlag ifrågakommande
myndigheter några ytterligare eller från stadgans bestraffningsregler
avvikande bestämmelser kunna vara av omständigheterna påkallade.

Vad först angår frågan vilka militära myndigheter som skola få sig tillagd
bestraffningsrätt över underlydande civil personal synes mig hinder icke
böra möta att i stort sett följa vad därutinnan föreslagits i det av överbefälhavaren
framlagda förslaget. Enligt min mening torde dock skäl föreligga
att, såsom chefen för armén i sitt yttrande förordat, tillägga även chefen för
centrala värnpliktsbyrån samt rikshemvärnschefen sådan bestraffningsrätt.
Enligt överbefälhavarens förslag skola de militära cheferna utöva bestraffningsrätten
under medverkan av hos dem tjänstgörande auditör i huvudsak
i enlighet med vad därom gäller beträffande militära disciplinmål. Att ett
sådant förbehåll även upptages i blivande bestämmelser i ämnet synes mig
vara av vikt särskilt i betraktande därav att såsom överbefälhavaren framhållit
bestraffningsrätten enligt förslaget kommer att utvidgas nedåt att gälla
för ett stort antal lägre chefer. Utan en dylik i rättssäkerhetens intresse påkallad
garanti skulle det enligt mitt förmenande kunna dragas i tvivelsinål
huruvida i enlighet med förslaget befogenhet borde tilläggas de åsyftade
lägre cheferna att använda även de svårare straffpåföljderna suspension och
skiljande från tjänsten.

Enligt i överbefälhavarens förslag upptagna besvärsregler skall fullföljd
av talan mot meddelade beslut om disciplinär bestraffning i alla förekommande
fall ske direkt hos regeringsrätten. Med hänsyn till vad nyss anmärkts
därom att bestraffningsrätt avses skola tilläggas även ett stort antal lägre
militära chefer torde en dylik ordning knappast kunna anses tillfredsställande.
Det synes mig därför — vare sig förslaget kommer under bedömande
såsom särbestämmelser i anslutning till en utfärdad allmän verksstadga eller
i annan ordning — kunna ifrågasättas huruvida icke i de föreslagna besvärsreglerna
bör vidtagas en jämkning av innebörd all i fall då besvären avse av
vissa lägre chefer meddelade beslut fullföljden i första hand skall ske till nå -

208

gon för försvarsväsendet gemensam högre myndighet. En sådan bestämmelse
skulle måhända lämpligen kunna utformas enligt den principen att besvär
över beslut, som meddelats av försvarsgrenschef underställd myndighet,
skall i första hand upptagas av försvarets civilförvaltning.

Det av överbefälhavaren framlagda förslaget innehåller vidare bestämmelser
om rätt för vederbörande chef att, vid ingripande med åtgärder för åtal
eller disciplinär bestraffning, interimistiskt avstänga den felande från utövning
av tjänsten. Bestämmelser av liknande innebörd återfinnas även i
förslaget till verksstadga. Det må framhållas att de sålunda föreslagna bestämmelserna
inrymma längre gående befogenheter än som enligt mom. 432
i tjänstereglementet för krigsmakten i förevarande hänseende tillagts vederbörande
chef. Efter ett genomförande av de föreslagna bestämmelserna skulle
alltså dennes befogenheter i fråga om avstängning från tjänstgöring bliva
mera begränsade beträffande befattningshavare, som i egenskap av krigsmän
äro underkastade hans bestraffningsrätt, än gentemot honom underlydande
civil personal. En utjämning av den åtskillnad som sålunda skulle uppkomma
de olika personalkategorierna emellan synes böra ske, i första hand genom
omredigering av det nämnda stadgandet i tjänstereglementet för krigsmakten.
Även i andra hänseenden synes i likformighetens intresse finnas anledning
att i förevarande sammanhang undersöka vissa spörsmål som beröra
ordningen för entledigande av sådana till krigsmän hänförliga befattningshavare,
som tillsatts genom konstitutorial eller tillhöra kategorien extra
ordinarie personal. Härvidlag må hänvisas till en av försvarsväsendets underbefälsförbund
till Eders Kungl. Maj :t ingiven framställning av den 4
juli 1949.»

209

Yttrande till Konungen över framställning från justitieombudsmannen
om ändring i 13 § förundersökningskungörelsen

Militieombudsmannen avgav den 2 november 1954 följande yttrande till
Konungen.

»Genom remiss den 24 september 1954 har Eders Kungl. Maj :t berett
mig tillfälle att avgiva yttrande över en den 22 december 1953 dagtecknad
skrivelse från riksdagens justitieombudsman, vari denne hemställt att Eders
Kungl. Maj :t måtte taga under övervägande huruvida icke sista stycket
av 13 § förundersökningskungörelsen borde ändras sålunda, att avskrift av
de hos distriktsåklagarna förda anteckningarna angående de personer vilka
av dem anhållits såsom misstänkta för brott skall inom en månad efter
utgången av varje kvartal insändas till vederbörande statsåklagare, som
det skall åligga att granska anteckningarna.1

Enligt det ifrågavarande författningsrummet åligger det myndighet, som
äger meddela beslut om anhållande för brott, att inom en månad efter
utgången av varje kvartal till riksdagens justitieombudsman eller, såvitt
angår anhållande för brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar
därför skall handläggas som militärt mål, till riksdagens militieombudsman
insända avskrift av ifrågavarande anteckningar för kvartalet. Justitieombudsmannens
framställning avser således att den tillsyn som i ifrågavarande
avseende utövas av riksdagens ombudsmän beträffande distriktsåklagarnas
åtgärder skall överflyttas å statsåklagare.

Verkställd undersökning av de till militieombudsmannen inkomna anteckningarna
rörande anhållna för brott misstänkta personer avseende tiden
från och med den 1 januari 1949 visar att antalet anhållanden i militära
brottmål utgjort: för 1949 10, för 1950 48, för 1951 31, för 1952 10,
för 1953 28 och för första, andra och tredje kvartalen 1954 34. Att antalel
anhållanden varit så förhållandevis ringa beror uppenbarligen på den beträffande
militära brottmål föreliggande möjligheten att i stället förordna
om förvarsarrest.

Enligt 14 § i den för riksdagens militieombudsman utfärdade instruktionen
åligger det militieombudsmannen att noggrant övervaka tillämpningen
av lagar och författningar angående frihetsberövanden inom området
för hans verksamhet. Den viktiga kontroll över frihetsberövanden, som
sålunda ålagts militieombudsmannen, fullgöres huvudsakligen dels genom
granskning vid militieombudsmannens inspektioner av judiciella handlingar
vid förbanden samt handlingar i militära mål hos domstolar och militäråklagare
och dels genom granskning av de arrestantkort, som enligt 54 §

1 Skrivelsen är återgiven i justitieombudsmannens ämbetsberättelse 1954 s. 231 ff.

14—547730. Militieombudsmannens ämbetsberättelse

210

militära rättsvårdskungörelsen månadsvis insändas till militieombudsmannen
från dem som ha uppsikten över militärhäkten. Till den kontinuerliga
kontroll som sålunda ägnas den militära rättsvården ansluter sig
granskningen av de kvartalsvis till militieombudsmannen insända uppgifterna
rörande anhållanden i militära mål som ett icke betydelselöst komplement.
Även om det för ett i möjligaste mån effektivt fullgörande av den
tillsyn över den militära rättsvården som ankommer å militieombudsmannen
— i sådant syfte genomgås till denne för granskning insända handlingar
från fall till fall — vore önskvärt att bibehålla den nu gällande ordningen
med insändande av uppgifter rörande anhållanden i militära mål till
militieombudsmannen, är det å andra sidan, såsom framhållits i justitieombudsmannens
skrivelse, klart att den närmaste tillsynen över efterlevnaden
av de bestämmelser varom här är fråga med tillförsikt kan anförtros
statsåklagarna och att därför den granskning som i förevarande hänseende
åligger militieombudsmannen utan påtaglig olägenhet kan begränsas till
den tillsyn som utövas vid dennes inspektioner hos militäråklagarna. Med
hänsyn härtill finner jag mig kunna för mitt vidkommande lämna utan
erinran vad av justitieombudsmannen föreslagits om att granskningen av
de ifrågavarande anteckningarna överföres till statsåklagarna.»

211

Sakregister

till militieombudsmannens åren 1950—1955 avgivna
ämbetsberättelser.

Allmänna handlingar, gränsdragningen mellan allmänna handlingar och privata
meddelanden eller brev, 1950 s. 473, 1954 s. 229 o. 250; — vissa spörsmål
angående hemligstämpling av militära handlingar m. m., 1951 s. 109;
— hemlighållande av handlingar i upphandlingsärende, 1955 s. 158; —
lagligheten i visst fall av förbehåll att handling skulle behandlas såsom
förtrolig och delgivas endast vissa befattningshavare, 1955 s. 163; —
fråga om viss av ämbetsverk upprättad promemorias beskaffenhet av
allmän handling samt huruvida hinder för dess utlämnande förelåg, 1953
s. 124; — av militär chef upprättade vitsord äro allmänna och offentliga
handlingar och envar äger således taga del och göra avskrift därav, 1954
s. 205; — fråga huruvida användande i vissa fall av handbrev varit förenligt
med tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingars
offentlighet, 1954 s. 214; -— fråga om behov av bestämmelser till
förebyggande av att tryckfrihetsförordningens föreskrifter om allmänna
handlingars offentlighet åsidosättas genom användande av handbrev, 1954

s. 250.

Allmänna medel, se Rättegångskostnad.

Anmälan, fråga till vilken militär befattningshavare anmälan om brott eller
förseelse skall ställas och ingivas, 1953 s. 72 o. 1954 s. 87; — underlåtenhet
av kompanichef att vidarebefordra anmälan i militärt mål till regementschefen,
1954 s. 85; •— se även Militärförhör.

Arrestantkort, bristfälliga anteckningar i arrestantkort angående den gärning
bestraffningen avsett, 1955 s. 121.

Arreststraff, avräkning av tid för förvarsarrest å arreststraff, 1951 s. 79 o.
1955 s. 101; — fråga huruvida hinder att verkställa arreststraff bör föranleda
straffets åläggande med tjänstgöring eller uppskov med verkställigheten,
1952 s. 176 o. 1953 s. 267; — se även Nöjdförklaring, Verkställighet
av disciplinstraff. Jfr Arrestantkort, Fullföljd.

Arvodesbefattning, innehavare av arvodesbefattning är skyldig att fullgöra
även till befattningen ej direkt hänförlig tjänstgöring vartill han beordras,

t. ex. såsom dagbefäl, 1953 s. 141.

Aspirant, vissa frågor berörande aspiranternas förhållanden å kryssaren Gotland
under vinterexpeditionen 1948—49, 1950 s. 385.

Auditör, åliggande att utöva en allmän kontroll över rättsärendena vid det
förband, där han tjänstgör, 1950 s. 10 o. 1951 s. 108; — fråga om skyldighet
för auditör att lämna anvisningar beträffande förandet av rättsvårdsblanketter
vid förbandet, 1955 s. 121; — innebörden i vissa hänseenden
av föreskriften alt auditör skall kontrasignera beslut i disciplinmål,
vari han avgivit yttrande, 1951 s. 203; — fråga angående omfördelning i
visst fall av meddelade auditörsförordnanden, 1952 s. 247 o. 1953 s. 236.

Avdelning av krigsmakten, se Domstol.

Avlöning, föreskrifter rörande löneavdrag för förvarsarrestant, 1954 s. 246.
Jfr Traktamente.

212

Avskrivning, av för kronan uppkommen skada eller förlust, se Ersättningsmål.

Befäl, förhållandet mellan olika befälskategorier, 1950 s. 415.

Befälsrätt, korpral har endast under särskilda förutsättningar befälsrätt över
menig i vad avser allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten, 1953
s. 64; — militärläkares befälsrätt, 1954 s. 81.

Befästning, studiebesök i Bodens fästning, 1953 s. 186; — föreskrifter angående
studiebesök vid befästningar, 1953 s. 187.

Behandlings- och kontrollfall, se Sjukredovisning.

Beredskapsövning, yttrande i anledning av remiss om ändrad lagstiftning
rörande skyldighet att fullgöra beredskapsövning, 1952 s. 281.

Besiktningsgrupp, se Läkarbesilctning.

Besiktningskungörelse, yttrande i anledning av remiss angående förslag till
mönstringskungörelse, 1952 s. 293.

Beslut, fråga om skyldighet för domstol att vid prövning av talan i fullföljda
disciplinmål och ersättningsmål lämna motivering för sitt beslut, 1951 s.
198; — delgivning av beslut i militärt brottmål som rör ansvar å krigsman,
1952 s. 170; — se även Auditör, Disciplinmål, Fullföljd, Fullföljdsrätt.

Bevisning, bevisprövning i disciplinmål, 1950 s. 15, 25 o. 206.

Bil, användande av tjänstebil, 1951 s. 125, 1954 s. 18 o. 1955 s. 151.

Bisyssla, tillstånd att förena tjänst med annan verksamhet bör ej få föranleda
förkortning av tjänstgöringstiden i den ordinarie befattningen, 1951
s. 149.

Bodens fästning, se Befästning.

Brottsbalk, yttrande över straffrättskommitténs förslag till brottsbalk, 1954
s. 267.

Civil befattningshavare, förfarandet vid disciplinär bestraffning av civil befattningshavare,
1952 s. 186; -— disciplinär bestraffning av civil tjänsteman
för försumlighet vid handläggning av ersättningsärende, 1952 s. 127;
— fråga om utfärdande av bestämmelser angående disciplinärt ansvar för
vissa civila befattningshavare vid försvaret, 1955 s. 202; — se även Polismyndighet.

Dagbefäl, har befälsrätt över förbandets personal i den utsträckning som erfordras
för dagbefälstjänstens utövande, 1954 s. 78; —- har skyldighet
att mottaga fullföljdsinlaga, 1950 s. 437 o. 1951 s. 206; — flygteknikers
åligganden i fråga om dagbefälstjänst, 1954 s. 120; — se även Arvodesbefattning.

Delgivning, av dom och beslut i militärt brottmål som rör ansvar å krigsman,
1952 s. 170.

Disciplinbot, sjötillägg och flygtillägg skola ej tagas i betraktande vid bestämmande
av disciplinbotsbelopp, 1951 s. 164; -— ej heller mässpenningar,
1951 s. 222; — fråga om åtgärder för rättelse då på grund av felaktig
tillämpning av gällande författningsbestämmelser disciplinbot blivit bestämd
till för högt belopp, 1951 s. 221 o. 1953 s. 232. Jfr Fullföljd.

Disciplinmål, bevisprövning i sådana mål, 1950 s. 15, 25 o. 206; — fråga när
bestraffningsbeslut i disciplinmål skall anses ha blivit meddelat och således
såvitt ankommer på den bestraffningsberättigade blivit definitivt,
1950 s. 217; — fråga om samtidigt användande för olika förseelser av

213

disciplinstraff och tillrättavisning, 1950 s. 217; — förutsättning för bestraffning
i disciplinär ordning av person, mot vilken åtal i annat militärt
mål är anhängigt vid domstol, 1951 s. 82 o. 195, 1953 s. 83; — avfattningen
av straffbeslut i fråga om angivandet av den gärning bestraffningen avsett,
1951 s. 83 o. 202, 1955 s. 99; — straff ålagt för icke straffbar gärning,
1950 s. 196; — ansvarsfråga kan ej upptagas till prövning i disciplinär
ordning sedan åklagaren beslutat att ej anställa åtal, 1954 s. 97;
— se även Anmälan, Auditör, Förundersökning, Militärförhör, Tjänsteväg.

Disciplinär bestraffningsrätt, förordnande för befattningshavare med lägre
tjänsteställning än regementsofficer att utöva bestraffningsrätt, 1951 s.
193; — fråga huruvida bestraffningsrätt tillkommer chef för krigsorganiserat
förband, 1954 s. 94; — se även Civil befattningshavare, Infanteribefälhavare.

Disciplinär åtgärd, mot civil befattningshavare, se Civil befattningshavare.

Dom, delgivning av dom i militärt brottmål som rör ansvar å krigsman,
1952 s. 170; — underlåtenhet att i rätt tid avsända domsbevis till militär
myndighet, 1954 s. 99; — se även Fullföljd.

Domsbevis, se Dom.

Domstol, för »den avdelning, till vilken den misstänkte hör», 1953 s. 94; —
se även Fullföljd, Prövningstillstånd, Rättegångskostnad, Tjänstledighet,
Trafikmål.

Domstolsfråga, behörighet för domstol att till bedömande upptaga av administrativ
myndighet prövad fråga om skyldighet för fast anställd furir att
kvarstå i tjänst, 1950 s. 320.

Entledigande, se Domstolsfråga.

Ersättning, för skada vid militär övning till följd av att säkerhetsföreskrifter
blivit åsidosatta, 1955 s. 188; — se även Rättegångskostnad, Skadestånd.

Ersättningsmål, militärt brottmål där kronan är målsägande och förlusten
eller skadan överstiger 200 kronor skall hänskjutas till åklagaren även
för det fall att den bestraffningsberättigade finner att skadan eller förlusten
bör avskrivas, 1951 s. 97; — olämplig formulering av skrivelse med
krav på ersättning för förkommen materiel, 1954 s. 126.

Expedition, gallring av handlingar, 1950 s. 473, 1954 s. 262 o. 263.

Expeditionsskyldighet, se Dom, Rättegångskostnad.

Fackutbildningskurs, anlitande av elever i fackutbildningskurs för värnpliktiga
läkare vid läkarbesiktningar och sjukvisitationer, 1952 s. 14.

Fartyg, kommunikationerna med land vid mottagningar under kryssaren
Gotlands vinterexpedition 1948—49, 1950 s. 339; — vattenförsörjningen
ombord under samma expedition, 1950 s. 372; — fallrepshonnör, 1950
s. 396; — förhållandet mellan fartygsledning och besättning under kryssaren
Gotlands nämnda expedition, 1950 s. 397; förhållandet mellan
olika personalkategorier ombord under samma expedition, 1950 s. 406; —
roderstyrmans åligganden vid navigering, 1950 s. 225; — fråga om begränsning
av örlogsfartygs rätt till avgiftsfri proviantering av tull- och
skattepliktiga varor, 1952 s. 251; — utredning föranledd av den marinen
tillhöriga bogserbåten Barbaras förlisning, 1953 s. 146; se även Representation,
Vakttjänst.

Fast anslälld, sc Domslolsfråga.

214

Flygning, se Övningsflygning.

Flygtekniker, se Dagbefäl, Sjukredovisning.

Flygtillägg, se Disciplinbot.

Fräkallelse, värnpliktig har på grund av simulation felaktigt frikallats från
tjänstgöringsskyldighet, 1950 s. 153.

Fritidsundervisning, fråga huruvida värnpliktig som enligt tillrättavisningsbeslut
icke får lämna kompaniförläggningen äger deltaga i frivillig fritidsundervisning
utom kompaniförläggningen, 1952 s. 183.

Fullföljd, av talan mot hovrätts dom eller beslut varigenom disciplinstraff
ålagts, 1953 s. 254 o. 1955 s. 192; — ifrågasatt utformning av bestämmelser
om fullföljd mot beslut om disciplinär bestraffning av civila befattningshavare
inom försvarsväsendet, 1955 s. 207.

Fullföljdsinlaga, se Dagbefäl.

Fullföljdsrätt, åklagare behörig att föra talan mot domstols beslut om ersättning
av allmänna medel åt försvarare i brottmål, 1952 s. 149.

Fullföljdstid, beräkning av tid för talan mot beslut i disciplinmål om åläggande
av arrest, 1951 s. 197. Jfr 1950 s. 437 o. 1951 s. 206.

Fylleri, förhållandet mellan straffbestämmelserna i 11 kap. 10 § och 26 kap.
15 § strafflagen, 1951 s. 186; — förhållandet mellan straffbestämmelserna
för fylleri och för onykterhet i tjänsten, 1955 s. 96; — åtgärder i samband
med beivran av fylleriförseelser under kryssaren Gotlands vinterexpedition
1948—49, 1950 s. 377.

Fånge, se Krigsfånge.

Fångförteckning, yttrande i anledning av remiss angående ifrågasatt upphörande
av skyldigheten för fångvårdsanstalter m. fl. att avlämna fångförteckningar,
1952 s. 284.

Fästning, se Befästning.

Förargelseväckande beteende, jfr Oskickligt beteende.

Förband, samarbete mellan truppförband och det civila samhället, 1954 s.
265; — se även Tillhörighet till förband.

Förening, fråga huruvida offentliga organ obehörigen ingripit i föreningsrätt
dels genom att enskild förening anmodats lämna vissa upplysningar
rörande sin verksamhet och dels genom att om föreningen uttalats att
samarbete med föreningen icke kunde rekommenderas, 1954 s. 153.

Förhandlingsrätt, fråga om på vilket sätt myndighet bör vara representerad
vid muntlig förhandling jämlikt kungörelsen angående förhandlingsrätt
för statens tjänstemän, 1951 s. 127; —- yttrande i anledning av remiss av
utredning angående stats- och kommunaltjänstemäns förhandlingsrätt,
1953 s. 263.

Förhör, förhör rörande brott eller förseelse får av befattningshavare vid
krigsmakten icke utan särskilt förordnande hållas annat än i och för utövande
av honom tillkommande bestraffnings- och tillrättavisningsrätt,
1955 s. 24; — innebörden av skyldigheten för bestraffningsberättigad befattningshavare
att i vissa fall personligen höra den misstänkte, 1951 s.
197; — furir som genom att nattetid väcka och förhöra värnpliktiga sökt
utröna vem som gjort sig skyldig till viss ordningsförseelse har ådömts
straff för tjänstefel, 1951 s. 37; — bristande hänsyn från förhörsledares
sida gentemot den hörde, 1955 s. 24.

Förkommen materiel, se Ersättningsmål, Kroppsvisitation.

Förlisning, se Fartyg.

215

Förläggning, brister i hygieniskt avseende beträffande förläggningsförhållandena
vid visst förband, 1954 s. 113; — skiftning av kojer och sängkläder
i manskaps- och aspirantmässar under kryssaren Gotlands vinterexpedition
1948—49, 1950 s. 358; — underofficerarnas förläggningsförhållanden
under samma expedition, 1950 s. 380.

Förmanskap, missbruk av, 1954 s. 31.

Förolämpning, se Missfirmelse.

Förplägnad, obehörig kostförbättring å befälsmässar, 1950 s. 135.

Förskott, oriktig förvaring av kontanta förskottsmedel och innehav av sådana
medel till för stort belopp, 1950 s. 172 o. 1951 s. 13; — ofullständigt
genomförd inventering av förskott, 1950 s. 195.

Förundersökning, innebörden av föreskriften i 22 § första stycket militära
rättegångslagen att under där angivna förutsättningar mål skall hänskjutas
till åklagare då på grund av anmälan eller eljest bestraffningsberättigad
befattningshavare erhållit kännedom om brott av beskaffenhet som
avses i lagrummet, 1952 s. 158; — innebörden av stadgandet i samma paragraf
första stycket punkten 1 att mål skall hänskjutas till åklagare om
i målet finnes annan målsägande än kronan, 1951 s. 193, 1952 s. 153 o.
1953 s. 98; — fråga rörande tillämpning av föreskriften i samma paragraf
om till vilken åklagare militärt mål skall hänskjutas, 1953 s. 94; —
angående rätt för bestraffningsberättigad befattningshavare att i disciplinmål,
där icke genom hans försorg kan erhållas nöjaktig utredning,
låta målet förfalla, 1953 s. 231; — yttrande över framställning om ändring
i 13 § förundersökningskungörelsen, 1955 s. 209; — se även Åtal.

Förvarsarrest, fråga om behörighet för bestraffningsberättigad befattningshavare
att förordna om upphörande av förvarsarrest i till åklagare hänskjutet
mål, 1951 s. 196; — avräkning av tid för förvarsarrest å arreststraff,
1951 s. 79 o. 1955 s. 101; — domstols förordnande om förvarsarrests
bestånd, 1951 s. 199; — se även Avlöning.

Gallring, av expeditions- och arkivhandlingar, 1950 s. 473, 1954 s. 262 o.
263; — gallringsbara rättsvårdshandlingar böra i regel förvaras för sig,
1955 s. 126.

Granskningsnämnd, förbandschef ansvarig för att värnpliktiga, som vid inskrivning
hänförts till besiktningsgrupp 3 eller 4, prövas av granskningsnämnd,
1951 s. 16 o. 1952 s. 13.

Handbrev, se Allmänna handlingar.

Handgemäng, säkerhetsföreskrifter vid handgemäng, 1953 s. 98.

Handgranatkastning, säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder vid handgranatkastning,
1952 s. 75, 1953 s. 13 o. 1954 s. 15.

Hemligstämpling, se Allmänna handlingar.

Hälsningsplikt, vissa frågor rörande hälsningspliktens omfattning, 1950 s.
317.

Hämtningskungörelsen, inställande vid förband av efterspanad värnpliktig
vars tjänstgöringsskyldighet upphört, 1950 s. 427.

Infanteribefälhavare, fråga huruvida disciplinär bestraffningsrätt tillkommer
infanteribefälhavare och infanterichef vid kustartilleriförsvar, 1954 s. 90.

Infanterichef, se Infanteribefälhavare.

216

Inkallelseorder, vissa spörsmål om straffbeläggande av värnpliktigs underlåtenhet
att förvara och taga del av order och andra försändelser från militär
myndighet, 1951 s. 218 o. 1955 s. 191; — tidpunkten för inträdandet
av tjänstgöringsskyldighet beroende på innehållet i inkallelseorder, 1955
s. 104.

Inskrivningsförordningen, förfaringssättet då värnpliktig befinnes tillfälligt
oduglig till krigstjänst och av sådan anledning avbrott i tjänstgöringen
skall ske i avbidan å förnyad prövning av hans tjänstduglighet, 1951 s. 207
o. 1952 s. 219; — angående prövning i vissa fall av värnpliktigas krigsduglighet
och krigsanvändning, 1953 s. 237; — se även Läkarbesiktning.

Instruktion, se Ämbetsverk.

Inventering, ofullständigt genomförd inventering av förskott, 1950 s. 195.

Klagan i disciplinmål, fråga om gemensam handläggning vid underrätt avdels
mål angående klagan över beslut i disciplinmål dels ock mål angående
åtal, som vid underrätten omedelbart anhängiggjorts mot den i disciplinmålet
dömde, 1952 s. 166; — förutsättning för bestraffning i disciplinär
ordning av person, som hos domstol fullföljt ännu icke prövad talan mot
beslut, varigenom i enahanda ordning straff ålagts honom för annan förseelse,
1953 s. 83; — se även Dagbefäl.

Klagan i ersättningsmål, se Dagbefäl.

Klädsel, frågor rörande klädsel ombord och i land under kryssaren Gotlands
vinterexpedition 1948—49, 1950 s. 366.

Kommendering, medverkan av militär personal vid vissa tävlingar, 1950 s.
444 o. 1954 s. 148.

Kontrollkort, angående anteckning å kontrollkort av strafföreläggande i militärt
mål, 1952 s. 248 o. 1953 s. 236.

Korpral, se Befälsrätt, Lydnadsbrott.

Krigsanvändning, se Inskrivningsförordningen.

Krigsduglighet, se Inskrivningsförordningen.

Krigsfånge, fråga om användning av viss metod för fängsling vid träd av
i krig tagna fångar, 1952 s. 212.

Krigsmän, fråga från vilken tidpunkt en inkallad värnpliktig är underkastad
ansvar såsom krigsman, 1955 s. 102; — innebörden av uttrycket »kvinnlig
krigstjänstpersonal», 1951 s. 188.

Kroppsbesiktning, fråga om förutsättningarna i visst fall för kroppsbesiktning,
1954 s. 45.

Kroppsvisitation, fråga om förutsättningarna för kroppsvisitation för eftersökande
vid militärt förband av förkommen materiel, 1953 s. 80.

Kulsprutepistol, se Vakttjänst.

Kvinnlig krigstjänstpersonal, 1951 s. 188.

Landsfogde, se Åklagare.

Lappbefolkning, yttrande i anledning av remiss angående ändring av gällande
föreskrifter rörande den nomadiserande lappbefolkningens värnpliktsförhållanden,
1952 s. 285.

Lydnadsbrott, underlåtenhet av menig att efterkomma av korpral given tillsägelse
kan icke utan vidare medföra ansvar för lydnadsbrott, 1953 s.
64; — ej åtlydd tillsägelse av dagbefäl kan medföra ansvar för lydnadsbrott,
1954 s. 78; — fråga i vad mån underlåtenhet att efterkomma tillsägelser
av militärläkare medför ansvar för lydnadsbrott, 1954 s. 81; —

217

fråga huruvida värnpliktigs vägran att underkasta sig skyddskoppympning
skall bedömas som lydnadsbrott enligt 26 kap. 1 § strafflagen eller
bestraffas med tillämpning av 22 § lagen om skyddskoppympning, 1951
s. 177; — se även Ohörsamhet mot vakt, Undanhållande.

Läkarbesiktning, fråga huruvida värnpliktig bort förklaras tillfälligt oduglig
till krigstjänst eller hänföras till besiktningsgrupp för lägre tjänstbarhetsgrad,
1951 s. 158; — felaktigt förfarande vid inskrivningsförrättning beträffande
bestämmande av besiktningsgrupp samt underlåtenhet av förbandsläkare
att vidtaga rättelse härutinnan, 1951 s. 158; — anlitande vid
läkarbesiktning av elever i fackutbildningskurs för värnpliktiga läkare,
1952 s. 14; — kroppsskada till följd av felbehandling i samband med läkarbesiktning,
1955 s. 183; — se även Inskrivningsförordningen.

Läkare, se Befälsrätt, Fackutbildningskurs, Lydnadsbrott, Läkarbesiktning,
Läkarvård, Sjukredovisning, Sjukvisitation.

Läkarvård, vårdslöshet och försummelse vid behandling av sjukdom, 1950
s. 85 o. 1952 s. 14.

Medverkan, straffbarhet för medverkan till militära brott, 1951 s. 187.

Militieombudsmannen, dennes kontroll över försvarets ekonomiska förvaltning,
1950 s. 447; — ändringar i instruktionen för militieombudsmannen,
1950 s. 463; — fråga om upprättande av sakregister över militieombudsmannens
ämbetsberättelser, 1950 s. 470.

Militär straff- och processlagstiftning, yttrande i anledning av remiss angående
vissa ändringar i den militära straff- och processlagstiftningen, 1952
s. 301.

Militära mål, fråga om handläggning med särskild skyndsamhet hos åklagare
och polismyndigheter samt domstolar av militära brottmål, 1951 s.
102 o. 200, 1953 s. 233; — vissa åtgärder av militära myndigheter till befordrande
av skyndsamhet vid handläggningen av militära mål hos militäråklagarna,
1951 s. 106; — fråga om gemensam handläggning vid underrätt
av dels mål angående klagan över beslut i disciplinmål dels ock
mål angående åtal, som vid underrätten omedelbart anhängiggjorts mot
den i disciplinmålet dömde, 1952 s. 166; — fråga om sådan lagändring att
mål rörande vissa förseelser mot värnpliktslagen icke skola anses såsom
militära mål, 1955 s. 193; — se även Anmälan, Beslut, Fullföljd, Förundersökning,
Prövningstillstånd, Tjänsteväg, Trafikmål, Utredning, Åklagare,
Åtal.

Militärförhör, måls hänskjutande till åklagaren vid förberedande utredning
enligt 23 § militära rättegångslagen, 1951 s. 196; — chef som ej har bestraffningsrätt
i disciplinmål äger icke hålla militärförhör innan han vidarebefordrar
anmälan om brott till bestraffningsbcrättigad befattningshavare,
1953 s. 78; — av förbandschef förordnad förhörsledare i militära
mål äger icke pröva huruvida utredningen skall ske genom militärförhör
eller ombesörjas av civil myndighet, 1952 s. 162; — olämpliga åtgöranden
från förhörsledares sida, 1955 s. 24; — se även Protokoll.

Militärhäkte, användning av tält som förvaringsrum för arrestanter, 1952
s. 235; — arreststraff får cj verkställas å fartyg, varå militärhäkte icke
är inrättat, 1952 s. 180; — innebörden av anmälningsskyldighet jämlikt
54 § andra stycket rättsvårdskungörelsen, 1950 s. 425; — åtgärder för
minskande av brandrisken i träbyggnader, vari militärhäkten inrymts,
1952 s. 231 o. 1955 s. 189.

Militärpsykologi, se Personalbehandling.

218

Militärt straffregister, angående anteckning i militärt straffregister av straffföreläggande
i militärt mål, 1952 s. 248 o. 1953 s. 236; —- fråga om rätt
för personundersökare i brottmål att erhålla utdrag av militärt straffregister,
1951 s. 119.

Missbruk, av förmanskap, 1954 s. 31; — av tjänstebil, 1951 s. 125, 1954 s.
18 o. 1955 s. 151.

Missfirmelse, mot underordnad krigsman, 1950 s. 121 o. 129, 1952 s. 125 o.
195, 1953 s. 14, 40, 46, 57, 111 o. 117, 1954 s. 70 o. 148, 1955 s. 54 o. 66.

Motorfordon, se Bil, Trafikmål.

Målsägande, fråga huruvida vid oskickligt beteende enligt 26 kap. 9 § strafflagen
krigsman, mot vilken den felande brustit i anständigt uppförande,
är att anse som målsägande, 1951 s. 181; — se även Förundersökning.

Mäss, obehörig kostförbättring å befälsmässar, 1950 s. 135.

Mässpenningar, se Disciplinbot.

Nöjdförklaring, felaktigt förfarande vid upptagande av nöjdförklaring med
avseende å arreststraff, 1955 s. 110; — innehållet i en för sitt ändamål godtagbar
nöjdförklaring, 1955 s. 113; — nöjdförklaring kan ej ifrågakomma
då arreststraff ålagts genom domstols dom eller beslut, 1955 s. 108; —
nöjdförklaring av häktad, 1951 s. 205.

Offentlig handling, se Allmänna handlingar.

Ohörsamhet, mot vakt, lydnadsbrott eller ohörsamhet mot vakt, 1954 s. 78.

Olovligt brukande, av kronan tillhöriga bildäck, 1950 s. 56.

Olämpligt uppträdande, mot underlydande krigsman, 1951 s. 37 o. 91, 1953
s. 87 o. 111, 1954 s. 141 o. 1955 s. 24.

Onykterhet i tjänsten, innebörden av det i straffbestämmelsen för onykterhet
i tjänsten förekommande uttrycket »under tjänsteutövning», 1955 s.
96.

Ordningen inom krigsmakten, viss fråga härom i samband med spridande
av tryckt skrift, 1950 s. 303; -— militär myndighets befogenheter i förhållande
till civil polismyndighet i avseende å upprätthållande av allmän ordning
och säkerhet inom militärt område, 1950 s. 307; — se även Befälsrätt.

Oskickligt beteende, mot underlydande krigsman, 1“950 s. 125, 1952 s. 195
o. 199, 1953 s. 14, 57 o. 117, 1954 s. 131 o. 144, 1955 s. 24; — gränsdragningen
mellan oskickligt beteende enligt 26 kap. 9 § strafflagen, förargelseväckande
beteende enligt 18 § samma kapitel och tjänstefel enligt 18 §
nämnda kapitel, 1951 s. 180.

Pansarskott, bestämmelser till förebyggande av förväxling mellan olika typer
av pansarskott, 1955 s. 126.

Permission, obehörig vägran av landpermission i fall då å fartyg tjänstgörande
person rapporterats för begången förseelse, 1951 s. 75.

Personalbehandling, yttrande över ett av försvarets personalbehandlingsutredning
avgivet betänkande med förslag angående försvarets personaltjänst,
1951 s. 251; — över ett av utredningen avgivet betänkande angående
militärpsykologi och personaltjänst, 1954 s. 257.

Personalredovisning, underlåtenhet av truppregistreringsmyndighet att underrätta
värnpliktig om upphävd uttagning för viss utbildning, 1952 s.
111.

219

Personaltjänst, se Personalbehandling.

Polismyndighet, civil polismyndighets befogenheter i avseende å upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet inom militärt område, 1950 s. 307;
— fråga om rätt för civil polisman att vid tjänsteförrättning inom militärt
område använda motorfordon, 1950 s. 307; — betydelsen i rättsligt hänseende
av uttrycket »polispersonal, anställd vid krigsmakten», 1955 s.
105; — se även Åklagare.

Privat uppdrag, anlitande av underlydande militär personal för privata uppdrag,
1950 s. 56, 1954 s. 31 o. 148.

Protokoll, i protokoll över militärförhör upptagen utsaga bör icke undertecknas
av den hörde till bestyrkande av att avfattningen godkännes, 1951
s. 201.

Proviantering, fråga om begränsning av örlogsfartygs rätt till avgiftsfri proviantering
av tull- och skattepliktiga varor, 1952 s. 251. Jfr Förplägnad.

Provokation, 1951 s. 28 o. 1952 s. 13.

Prövningstillstånd, vid fullföljd av talan mot hovrätts dom eller beslut varigenom
disciplinstraff ålagts, 1953 s. 254 o. 1955 s. 192.

Raketgevär, åsidosättande av gällande säkerhetsföreskrifter vid skjutning med
raketgevär, 1955 s. 76.

Regementschef, innebörden av i instruktioner förekommande uttryck »regementschefs
makt och myndighet», 1954 s. 95.

Repetitionsövning, se Verkställighet av disciplinstraff.

Representation, av allmänna medel bekostad representation å fartyg i främmande
hamn, 1950 s. 330.

Resekostnad, fråga om rätt för tjänsteman att vid anträdande av tjänsteresa,
som skall företagas med järnväg, för färd från bostaden till järnvägsstationen
använda tjänstebil, 1951 s. 125.

Rymning, se Undanhållande.

Rättegångskostnad, utbetalning av rättegångskostnadsersättning, som av
domstol tillerkänts den som för talan mot beslut i ersättningsmål, 1951
s. 100; —- åklagare behörig att föra talan mot domstols beslut om ersättning
av allmänna medel åt försvarare i brottmål, 1952 s. 149; — överrätts
beslut, varigenom rättegångskostnadsersättning av allmänna medel blivit
nedsatt, skall under vissa förutsättningar expedieras för verkställighet,
1953 s. 108.

Rättskraft, i fråga om avgörande i mål angående fylleri, 1952 s. 172.

Rättsvårdsblanketter, förandet av vissa rättsvårdsblanketter, 1955 s. 121 o.
126; — förvaring av vissa rättsvårdsblanketter, 1955 s. 124; — se även
Arrestantkort, Auditör.

Sekretesslagen, se Allmänna handlingar.

Simulation, 1950 s. 153; — gränsdragningen mellan svikande av försvarsplikt,
då gärningen innefattar simulation, och tjänstefel, 1951 s. 179.

Simövningar, allmänna säkerhetsföreskrifter, 1950 s. 252 o. 1951 s. 73.

Sjukredovisning, redovisning av s. k. behandlings- och kontrollfall, 1952 s.
59, 1953 s. 132 o. 1955 s. 147; — innebörden i visst fall av sjukredovisning
såsom delvis tjänstbar, 1953 s. 33 o. 37; — försummelse av läkare att i
sjukredovisningshandlingar verkställa föreskrivna anteckningar, 1953 s.
132; — fråga huruvida i sjukredovisning upptagen personal bör kunna av -

220

föras därur annat än i samband med återbesök hos läkaren, 1954 s. 239;
— skyldighet för truppbefäl att ställa sig till efterrättelse av förbandsläkare
meddelade föreskrifter med avseende å personalens sjukredovisning,

1952 s. 135; — den främste läkaren vid förband har skyldighet tillse att
övriga läkare vid förbandet få del av och sätta sig in i meddelade föreskrifter
angående sjukredovisningen, 1953 s. 132; — författningsenligheten
av viss order om sjukredovisning av flygtekniker, 1955 s. 139.

Sjukvisitation, anlitande vid sjukvisitationer av elever i fackutbildningskurs
för värnpliktiga läkare, 1952 s. 14.

Sjukvård, se Läkarvård.

Sjötillägg, se Disciplinbot.

Skadestånd, med anledning av att säkerhetsföreskrifter blivit åsidosatta,

1953 s. 98; — med anledning av felbehandling i samband med läkarbesiktning,
1955 s. 183; — se även Trafikmål.

Skjutning, säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder vid övningsskjutning
från stridsvagn, 1950 s. 263; vid skjutning med raketgevär, 1955 s. 76;
vid provskjutning med sjöartilleri, 1950 s. 273; vid provskjutning med
kustartilleripjäs, 1951 s. 45; — frågor om ansvar och ersättningsskyldighet
med anledning av en i oktober 1948 å kryssaren Gotland inträffad
skjutolycka, 1952 s. 190; — avhjälpande i visst fall av olägenheter för
ortsbefolkningen i samband med skjutövningar, 1955 s. 135; — se även
Vakttjänst.

Skyddskoppympning, straff för vägran att underkasta sig ympning, 1951
s. 177.

Spioneri, utredning föranledd av flaggunderofficers lagförande för spioneri,
1953 s. 158.

Sprängmedel, åsidosättande av gällande säkerhetsföreskrifter vid transport
av sprängmedel, 1955 s. 85.

Strafföreläggande, angående anteckning i militärt straffregister och å kontrollkort
av strafföreläggande i militärt mål, 1952 s. 248 o. 1953 s. 236.

Straffkommendering, jfr Tillrättavisning.

Straffkort, se Militärt straffregister.

Straffmätning, se Övergivande av post.

Studiebesök, se Befästning.

Svikande av försvarsplikt, se Simulation.

Säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder, se Handgemäng, Handgranatkastning,
Pansarskott, Raketgevär, Simövningar, Skadestånd, Skjutning,
Sprängmedel, Vakttjänst.

Säkerhetstjänst, vissa förhållanden berörande den militära säkerhetstjänsten,
1953 s. 189.

Tillhörighet till förband, innebörden av det i 71 § militära rättegångslagen
förekommande uttrycket »den avdelning, till vilken den misstänkte hör»,
1953 s. 94.

Tillrättavisning, får ej användas med mindre förutsättningar föreligga för
åläggande av straff för förseelsen i disciplinär ordning, 1950 s. 84 o. 243,
1952 s. 139 o. 1953 s. 87; — må ej meddelas innan den felande lämnats
tillfälle att förklara sig, 1953 s. 87; — fråga om samtidigt användande
för olika förseelser av disciplinstraff och tillrättavisning, 1950 s. 217; —
vakttjänstgöring utom tur ålagd av förman utan tillrättavisningsrätt, 1950

221

s. 44 o. 1954 s. 31; — upphävande av tillrättavisning, 1950 s. 225 o. 1953 s.
87; —-se även Tillrättavisningsförteckning, Vapenfria värnpliktiga. Jfr
Verkställighet av tillrättavisning.

Tillrättavisningsförteckning, innebörden av föreskrifter rörande vad som
skall antecknas i tillrättavisningsförteckning, 1951 s. 204; — vissa frågor
angående granskning av tillrättavisningsförteckning, 1951 s. 205; — tillvägagångssätt
för antecknande av anmärkningar framkomna vid granskning
av tillrättavisningsförteckning, 1954 s. 88; -— utdrag ur tillrättavisningsförteckning
bör ej införskaffas i disciplinmål eller annat militärt
mål, 1951 s. 205.

Tilltalsord, fråga om överordnads användande av tilltalsordet »du» till menig,
1954 s. 144 o. 1955 s. 66.

Tjänst, innebörden av uttrycket »innehar tjänst vid krigsmakten» i 3 § militära
rättegångslagen, 1951 s. 192 o. 1955 s. 107; — underlydande bar
beordrats till arbete som ej ingått i hans tjänst, 1954 s. 31; — se även Bisyssla.

Tjänstduglighet, se Inskrivningsförordningen.

Tjänstebil, missbruk av, 1951 s. 125, 1954 s. 18 o. 1955 s. 151.

Tjänstefel, straffbestämmelserna i 25 kap. 4 § och 26 kap. 18 § strafflagen
subsidiära i förhållande till andra straffbud, 1951 s. 187. Jfr Oskickligt
beteende, Simulation, Undanhållande, övergivande av post. Se även Civil
befattningshavare, Olämpligt uppträdande, Tilltalsord, Tävlingar.

Tjänsteplikt, se Tävlingar, Ämbetsman.

Tjänsteresa, se Resekostnad. Jfr Traktamente.

Tjänsteutövning, se Onykterhet i tjänsten.

Tjänsteväg, vid anmälan om brott, 1953 s. 72. Jfr Anmälan.

Tjänstgöringsställe, innebörden av detta uttryck i 26 kap. 11 § strafflagen,
1951 s. 183 o. 1954 s. 270.

Tjänstledighet, anmärkning mot handläggning av ansökan om tjänstledighet
med anledning av nära anhörigs sjukdom, 1951 s. 120; — för värnpliktiga
med anledning av kallelse till domstol, 1953 s. 138. Jfr Traktamente.

Trafikmål, mål om ansvar å krigsman för oaktsamhet vid förande av kronans
motorfordon handlägges såsom militärt brottmål, 1951 s. 191 o. 195;

— angående skyldighet för domstol att lämna meddelande om skadeståndskrav
mot förare av krigsmaktens motorfordon, 1953 s. 249 o. 1954
s. 245.

Traktamente, värnpliktigs rätt till traktamente vid resor i samband med
tjänstledighet och övningsuppehåll, 1955 s. 181.

Transport, se Sprängmedel.

Tryckfrihetsförordningen, inskränkning i rätten att å vissa fritidslokaler
framlägga tryckta skrifter, 1950 s. 276; — för kustflottan utfärdade order
ha innehållit felaktiga uppgifter angående vilka tidningar som icke
fingo framläggas å nämnda lokaler, 1952 s. 205; — fråga huruvida visst
uttalande av militär myndighet tryckfrihetsrättsligt innefattat hinder i enskild
förenings publicistiska verksamhet, 1954 s. 153; —• angående utspridande
av vissa skrifter vid trupp eller å flottans fartyg, 1954 s. 278;

— se även Allmänna handlingar. Jfr Förening.

Tävlingar, fråga om krigsman, som frivilligt anmält sig till deltagande i
militär idrottstävling men uteblivit, gjort sig skyldig till tjänstefel, 1951
s. 84; — se även Kommendering.

222

Undanhållande, gränsdragningen mellan undanhållande enligt 26 kap. 11 §
strafflagen och tjänstefel enligt 18 § samma kapitel, 1951 s. 181 o. 1952
s. 146; — fråga om samtidigt tillämpande av straffbestämmelserna för
undanhållande (rymning) och lydnadsbrott (tjänstefel), 1953 s. 68; ■—
innebörden av uttrycket tjänstgöringsställe i 26 kap. 11 § strafflagen, 1951
s. 183 o. 1954 s. 270; — se även Övergivande av post.

Ungdomsfängelse, se Åtal.

Upphandling, fråga om regementsintendents behörighet att självständigt handlägga
upphandlingsärenden, 1951 s. 171; — felaktig handläggning av upphandlingsärende,
1955 s. 158.

Uppsåt, innebörden av kravet på uppsåt vid tillämpning av straffbestämmelsen
för undanhållande i 26 kap. 11 § strafflagen, 1951 s. 184.

Utegångsförbud, innebörden av föreskriften att utegångsförbud får avse högst
sju dagar, 1951 s. 191; — verkställighetstiden vid utegångsförbud, som
bestämts till visst antal dagar understigande sju, 1951 s. 191; i tillrättavisningsförteckning
skall angivas vilket område utegångsförbudet avser,
1951 s. 204.

Utredning, kompanichef har utan befogenhet verkställt utredning i militärt
mål, 1954 s. 85; — se även Förhör, Förundersökning, Militärförhör.

Utrikesvistelse, innebörden av föreskrifterna i tjänstereglementet för krigsmakten
om inhämtande av tillstånd att vistas utrikes, 1951 s. 122.

Utspisningsnämnd, tillrättavisning meddelad ordförande i utspisningsnämnd
för underlåtenhet att i föreskriven utsträckning avhålla sammanträden
med nämnden, 1951 s. 69.

Vakttjänst, skyldighet för fartygschef att kontrollera att personal, som utrustas
med eldhandvapen för vakttjänst, äger erforderliga kunskaper och
färdigheter beträffande vapnets handhavande, 1952 s. 226; — särskilda
säkerhetsanordningar till förhindrande av vådaskott vid användning av
kulsprutepistoler under vakttjänst, 1954 s. 104 o. 1955 s. 131; — se även
Tillrättavisning, Övergivande av post.

Vapenfria värnpliktiga, tillrättavisning av vapenfri värnpliktig som ej står
under militärt befäl, 1950 s. 425.

Verksstadga, frågor rörande tillämpningen av en föreslagen allmän verksstadga,
1955 s. 204.

Verkställighet av disciplinstraff, fråga om utverkande av överrätts förordnande
att av underrätt ålagt disciplinstraff icke skall verkställas i avbidan
på lagakraftägande dom eller beslut, 1951 s. 201; — fråga om verkan
av bestraffningsberättigad befattningshavares beslut att av honom
ålagt disciplinstraff ej skall gå i verkställighet, 1950 s. 217; — arreststraff
får ej verkställas om samtidigt till verkställighet föreligger straffarbetseller
fängelsestraff, 1955 s. 118; — verkställighet av arreststraff i annat
militärhäkte än vid den dömdes eget förband, 1950 s. 212; — förfarandet
vid verkställighet av arreststraff då den straffskyldige icke längre är
tjänstgöringsskvldig, 1951 s. 95 o. 190, 1952 s. 177 o. 1953 s. 274; — fråga
huruvida då av ett arreststraff om femton dagar de fem första enligt förordnande
i straffbeslutet verkställts med tjänstgöring straffet i övrigt må
verkställas utan tjänstgöring, 1952 s. 176; — förordnande att arreststraff
med hänsyn till den dömdes tjänstgöringsförhållanden skall verkställas
med tjänstgöring må meddelas endast i samband med straffets åläggande,
1952 s. 178; — bestraffningsberättigad chef äger icke ändra i straffbeslut
meddelad föreskrift att arreststraff skall verkställas med tjänstgöring.

223

1955 s. 118; — åtgärder för verkställande av arreststraff då med hänsyn
till den dömdes hälsotillstånd för verkställigheten föreligger hinder, vars
varaktighet icke kan närmare bedömas, 1952 s. 179; — innebörden vid
sammanläggning av arreststraff av uttrycket i 9 § disciplinlagen »förekomma
på en gång till verkställighet», 1955 s. 116; — frågor om
verkställande med eller utan tjänstgöring av arrest efter sammanläggning
av flera arreststraff eller efter avbrott i sådant straff, 1951 s. 190; — förnyat
förordnande om verkställighet efter avbrott i arreststraff, 1951 s.
203; — beräkning av strafftid vid avbrott i verkställigheten av arreststraff,
1951 s. 191; — arrest utan bevakning, 1950 s. 32; — verkställighet
av arreststraff i samband med krigsförbandsvisa repetitionsövningar, 1953
s. 267; — felaktigt förfarande vid handläggning av ansökan om uppskov
med verkställighet av arreststraff, 1955 s. 110; — se även Arreststraff,
Militärhäkte. Jfr Nöjdförklaring.

Verkställighet av tillrättavisning, fråga huruvida tillrättavisning som meddelats
icke kasernerad personal i form av förbud att på fritid vistas utom
bostaden innefattar hinder att lämna densamma för intagande av måltid,
1950 s. 249; — innebörden av föreskriften att ålagd tillrättavisning omedelbart
skall gå i verkställighet, 1951 s. 101; — fråga huruvida värnpliktig
som enligt tillrättavisningsbeslut icke får lämna kompaniförläggningen
äger deltaga i frivillig fritidsundervisning utom kompaniförläggningen,

1952 s. 183; — se även Utegångsförbud. Jfr Tillrättavisning.

Visitation, se Kroppsvisitation.

Vitsord, se Allmänna handlingar.

Våld, mot underlydande krigsman, 1953 s. 14, 1954 s. 67 o. 1955 s. 15.

Värnpliktslagen, angående tillgodoräknande som fullgjord värnpliktstjänstgöring
av tid för verkställande av disciplinstraff, 1952 s. 245 o. 1953 s.
273; — yttrande i anledning av remiss angående ändring av gällande
föreskrifter rörande den nomadiserande lappbefolkningens värnpliktsförhållanden,
1952 s. 285; — vissa spörsmål om straffbeläggande av värnpliktigs
underlåtenhet att förvara och taga del av mottagen order om
tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen, 1951 s. 218 o. 1955 s. 191; —
fråga om sådan lagändring att mål rörande vissa förseelser mot värnpliktslagen
icke skola anses såsom militära mål, 1955 s. 193; — angående prövning
i vissa fall av värnpliktigas krigsduglighet och krigsanvändning,

1953 s. 237; — se även Beredskapsövning.

Åklagare, landsfogde i vissa fall åklagare i militära mål, 1951 s. 199; —
angående behov av förstärkning av tillgången på åklagar- och polispersonal,
som har att ombesörja utredning i militära mål, 1951 s. 223 o. 1953
s. 233; —- underlåtenhet att verkställa utredning som varit erforderlig,
1950 s. 13; — tillsynen i fråga om anhållanden av för brott misstänkta,
1955 s. 209; — se även Fullföljdsrätt, Förundersökning, Militära mål,
Rättegångskostnad.

Åtal, i militärt mål mot den som tidigare blivit dömd till ungdomsfängelse,

1953 s. 104; — behörig domstol vid åtal i militärt mål, 1953 s. 94.

Åtalseftergift, 1951 s. 196.

Ämbetsansvar, 1951 s. 190, 192 o. 198, 1955 s. 105.

Ämbetsbrott, jfr Ämbetsman.

Ämbetsman, ämbetsmans åsidosättande av tjänsteplikt genom allmänt brott,

1954 s. 267.

224

Ämbetsverk, författningsenligheten av inom visst ämbetsverk utan tillstånd
av Kungl. Maj :t vidtagen organisationsändring och av därefter inom verket
tillämpad ordning för vissa ärendens handläggning, 1955 s. 165; —
innebörden av det i instruktionen för vissa ämbetsverk förekommande
uttrycket »därtill utsedd befattningshavare», 1955 s. 180; — högre chef
har i samarbetet med underordnade tjänstemän förbigått den som med
självständigt ansvar utövat det närmaste chefskapet över dessa, 1955 s.
181; —- se även Verksstadga.

Övergivande av post, räckvidden av straffbestämmelsen för övergivande av
post, 1951 s. 185; — tillämpning av straffbestämmelsen för övergivande
av post, då vaktpost somnat under posttjänstgöring, 1955 s. 92; — underlåtenhet
att inställa sig till anbefalld vakttjänstgöring kan icke bliva att
bedöma som övergivande av post, 1954 s. 74; — fråga om samtidigt tillämpande
av straffbestämmelserna för övergivande av post och undanhållande,
1952 s. 148; — straffmätning vid ådömande av ansvar för övergivande
av post under fredstid, 1955 s. 92.

övningsflygning, föreskrifter rörande övningsflygning i samband med tjänsteuppdrag
eller ledighet, 1953 s. 230.

övningsuppehåll, jfr Traktamente.