1871 ARS LAGTIMA RIKSDAG (Framställning / redogörelse 1871:Kommerse)

BERÄTTELSE

TILL

1871 ARS LAGTIMA RIKSDAG,

ANGÅENDE

DEN AF RIKSDAGENS ÅR 1890 FÖRSAMLADE REVISORER
VERKSTÄLLDA GRANSKNING AF DE UNDER

FÖRVALTNING ELLER KONTROLL STÄLLDA
FONDER OCH MEDEL.

iiaii

STOCKHOLM,

TRYCKT IIOS A. CeDERGREN, 1870,

J)''V

i n a a

8f J ,

''MWAh-.Vf.i

■'''' w-v ^Jf i . r''.j?M.U1 H H ^ f

f)*!*/*!>./. i JH» /JI.!.l£TH)ltt2lV

riri i i t\i ii ot lss- iirui r/ivi ii! rim. -

JU 1 !''■;■= j ii f

.''JjtiJiC H K*. un

(

J .; J

\^ic] den revision åt Stats-, Banko- och Riksgälds-verken, hvilken undertecknade,
af Riksdagen härtill utsedde Revisorer, innevarande år förrättat, har det jemväl tillhört
oss att granska förvaltningen af och räkenskaperna för de under Kong!. Majrts
och Rikets Kommers-kollegium ställda fonder och medel; Och sedan denna sistnämnda
granskning numera blifvit fullbordad, få Revisorerne till Riksdagen härmedelst
afgifva föreskrifven berättelse.

Dessa fonder och medel utgöras af manufaktur-diskontfonden, manufaktur-^
tull- och beslags- samt Eskilstuna fristads-medlen äfvensom anslaget till reseunderstöd
ai fabriks- och handtverks-arbetare jemte de särskilda anslagen till godtgörande
af svenske och norske konsulers utgifter dels för nödstäldt svenskt sjöfolks och
dels för andra medellösa svenska undersåters understöd och hem förskalfan de.

Då Riksdagens nästlidna år församlade Revisorer granskat räkenskaperna
angående manufaktur-diskontfonden för år 1867 och rörande öfriga fonder för åren
1867 och 1868, har den nu förrättade revisionen omfattat, hvad beträffar manufaktur-diskontfonden,
är 1868 och, i fråga om de öfriga fonderna, sistförflutna år 1869.

Revisorerne hafva under denna revisionsförrättning jemväl tagit kännedom
såväl af Kongl. Kommers-kollegii till Kong], Maj:t afgifna underdåniga berättelse
angående manufaktur-diskontfondens förvaltning år 1868 samt den berättelse särskilde
af Kongl. Maj:t i nåder förordnade Revisorer aflemna! rörande nämnda fonds
förvaltning och räkenskaper för samma år, som ock af Kongl. Maj:ts under loppet
af året till bemälda Kongl. Kollegium aflåtna nådiga bref i ämnen, som med förvaltningen
af ifrågavarande medel ega gemenskap.

På sätt i Riksdagens sednast församlade Revisorers berättelse omförmäles,
uppgick manufaktur-diskontfondens behållning vid 1867

ars slut till ... ..................................................... Rmt Rdr 1,737,683: 53.

deruti likväl voro inbegripne osäkra fordringar af
tillsammans 222,500 Rdr 81 öre.

Fondens inkomster genom räntor ä utlanta

kapital utgjorde är 1868 ................................ Rdr 151,530: 9.

hvartill komma:

magasins-afgifter, influtna vid Ullmagasinet
i Norrköping------- Rdr 193: 30.

hyresmedel för lägenheter derstädes
,, 830: —

samt för a auktion försålda inventarier
vid Ullmagasinet. „ 106: 60. 1,129: 90.

Summa Rmt Rdr 152,659: 99.

Transport 152,659: 99. f/737^83: 53.

Under samma är hafva
till följande belopp:

Ränta till Riksbanken för
kreditivet begagnade
Förvaltningskostnader
Extra utgifter, såsom skrifmaterialier,
postporto m. m............

Inköpta inventarier---------------------

Inbetalning till Riksgälds-kontoret
i ersättning för det å riksstaten
öfverflyttade, tillförene å
manufaktur-diskontens vinstmedel
omedelbarligen bestridda
årliga anslag till Teknologiska
institutet, på grund af
Kongl. brefvet den 9 November
1841...........................

Pensioner till f. d. Föreståndaren
vid Ullkontoret i Norrköping
F. C. Olsen och förre*Ullsorteraren
derstädes A. Andersson
Rifve, enligt Kongl. brefven
den 2 November 1866 och

den 29 November 1867 ______

Pensioner till f. d. tjensteman och
betjente vid indragna manufakturstämplingskontoren
i
Stockholm,! Göteborg, Norrköping
och Nyköping, enligt
Kongl. brefvet d. 13 Juni 1862
Gratifikationer för en gång till en
del af den afsktedade personalen
vid numera indragna Ullkontoret
i Norrköping ........

Omkostnader för Ullmagasinshuset
i Norrköping

Rdr 71,052: 35.
„ 26,351: 43.

„ 1,187: 44.

„ 21,000: —

1,850: —

„ 7,771: 37.

„ 2,404: -

......365: 73. 131,993: 32.

Transport Rmt R:dr 152,659 99.
utgifterna uppgått

de a
medel

1,737,683: 53.

Och utgjorde således fondens vinst under år 1868 Rdr 20,666:. 67.

Då härifrån afräknas beloppet af de under året
verkställda afskrifningar af äldre balanserade

fordringar ............................................ „ 15,369: 22.

har fondens behållning ökats med återstående .....................Rdr 5,297:45.

och uppgick densamma således vid 1868 års slut till................ „ 1,742,980: 98.

hvaruti ingå osäkra fordringar af tillsammans 207,910 Rdr 71 öre.

De afskrifningar af manufaktur-diskontens osäkra fordringar, hvilka till omförmälda
belopp af 15,369 Rdr 22 öre under revisionsåret egt rum, hafva Revisoreme
funnit vara verkställda i enlighet med de, genom Kongl. Maj:ts nådiga bref
till Kommers-kollegium af den 20 April 1849, i sådant afseende fastställda grunder.

Ofvan oinförmälda utgiftspost af 2,404 Rdr grundar sig på Kong!, brefvet den
29 November 1867, enligt hvilket Kongl. Maj:t, i sammanhang med nådigt förklarande,
att Ullkontorets i Norrköping verksamhet såsom ullsorteringsanstalt .skulle
med samma års slut upphöra, funnit godt att, i enlighet med Kommers-kollegii hemställan,
tillägga åtskillige vid Ullkontoret då anställde tjenstemän och betjente såsom
gratifikation det hvar och en al dem enligt stat tillkommande arvode för ett
år räknndt. Revisorerne anse sig icke sakna anledning att särskildt omförmäla, att,
efter hvad Revisorerne inhemtat, samtlige desse tjenstemän och betjente endast pa
grund af förordnanden varit tills vidare vid Ullkontoret anställde.

Till närmare upplysning rörande manufaktur-diskont fond ens ställning under
revisionsäret bifogas ett deröfver upprättadt kapitalslut.

I likhet med hvad uti förut afgifna revisionsberättelser iakttagits, få Revisorerne
i korthet redogöra för fördelningen al'' manufaktur-diskontens i låneväg disponibla
tillgångar. Vid den i början af år 1868, jemlikt föreskriften i § 8 af det
för manufaktur-diskonten gällande reglemente af den 8 Februari 1844, verkställda
fördelning beräknades fondens säkra fordringar tillika med behållningen i Riksbanken
samt under året inflytande ränteinedel äfvensom hyresmedel afullmagasinshuset
i Norrköping uppgå till ett sammanräknadt belopp ai'' 6,969,389 R:dr 38 öre. Sedan
härifrån afdragits dels ränta å fondens kreditiv a Banken, dels, enligt gällande
stat, utgående aflöning och annan förvaltningskostnad, dels gratifikationer för en
del af personalen vid Ullkontoret i Norrköping, dels pensioner såväl till tvenne f.
d. tjenstemän vid sistnämnda Kontor, som äfven till f. d. tjenstemän och betjente
vid manufakturstämplingskontoren i Stockholm, Göteborg, Norrköping och Nyköping,
dels reparations- och andra utgifter vid Ullmagasinet i Norrköping, dels skrifmaterialier
och andra omkostnader, dels ersättning till Riksgälds-kontoret för en del
af det från Riks-statens sjette hufvudtitei utgående årsanslag till Teknologiska
institutet, dels ock summan af de lan, med bvilkas återbetalning särskildt anstånd
blifvit af Kongl. Maj:t i nåder medgifvet, hviska afdrag tillsammans utgjorde 1S7,574
R:dr 21 öre, samt derjemte blifvit afräknade ej mindre de 800,000 R:dr, hvilka,
jemlikt Kongl. brefven den 9 December 1818, den 5 Maj 1841 och den 14 December
1866, böra till s. k. förlagslån användas, än ock ett belopp af 50,000 R dr, som,
enligt sistberörda nådiga bref, borde för är 1868 tilläggas föriagslänefonden, så antogs
återstående tillgängen för alla till län i vanlig diskontväg berättigade idkare
utgöra 2,931,815 R:dr 17 öre, hvarefter, och sedan för den särskilda lånerätt, som
på grund af diskontreglementet tillkommer Eskilstuna fristads manufakturister och
deras förläggare, af hvilka 81 bland de förstnämnde anmält sig för ett tillverkningsvärde
af 736,694 R:dr och 7 bland de sednare för eu förlagssumma af 454,428 Ralr,
blifvit ytterligare afsatte tillsammans 427,335 R:dr 87 öre, eller 36procent för
manufakturisterne och 40 procent för förläggarno. behållna tillgången ansågs uppgå
till 2,504,479 R:dr 30 öre. Denna summa, fördelad emellan de till lan deraf berättigade
idkare, lemnade en lånerättsprocent, för första klassens idkare af 7^ procent,
för andra klassens af 5A?p, procent och för tredje klassens af 3®^ procent
af nästföregående årens tillverkningsvärden, eller för första klassens idkare ^
procent, för andra klassens procent och för tredje klassens /''i procent mera
än lånerätten nästföregående aret utgjorde. Uträknad efter den sålunda fastställda
länerättsprocenten, uppgick lånesumman, för första klassens idkare, med ett sammanräknadt
tillverkningsvärde af 19,408,666 R:dr, till 1,517,758 R:dr, för andra
klassens, med ett tillverkningsvärde af 6,363,268 R:dr, till 371,446 R:dr och för
tredje klassens idkare, med tillverkningsvärde af 15,700,027 R:dr till 613,871 R:dr -

På grund dels af gällande reglemente och dels af särskilda Kongl. resolutioner
hafva följande fabriksidkare varit är 186S berättigade att för sina tillverkningar
under nästföregående året åtnjuta lånerätt i manufaktur-diskonten, nemligen:

i Första klassen:

Klädesfabriksidkare, af hvilka 38 i Norrköping, med ett. sam manlagdt

tillverkningsvärde af_________________________________________ R:dr

Porslinsfäbriksidkare, med dito _________________________________________ „

Sidenfabriksidkare, med dito ___________________________

Sidenbands- dito, med dito __________________________________ „

Sulläders- dito, med dito _________________________________________________

Glasbruksegare, med dito _________________________________________________ ''

Egare af jerngjuterier, mekaniska verkstäder, metallfabriker
m. m., med dito ___________________________________________________________

9,081,595:

986,272:

648,390:

23.092:

1,116,391:

1,186,464:

6,366,462:

i Andra klassen:

9 Tillverkare af kulörta bomulls-, linne- och balfylleväfnader,

med tillverkningsvärde af ______________________________ ''__________________ R;dr 1,724,637: —

4 Oljeslageriegare, med dito ___________________________________________________ 1,121,091: —-

11 Pappersbruksegare, med dito _____________________________ ^ 3,081,451:

1 Tillverkare af pappersarbeten, med dito .......................... 338,846:

1 Tillverkare af messingsarbeten m. in., med dito _________________ 22,803:

1 Alunverksegare, med dito __________________________________________________ „ 44,440:

i Tredje klassen:

14 Tillverkare af ofärgade bomulls- och linneväfnader, med tillverkningsvärde
af........ R:dr 3,337,483: —

6 Strump- och tricotväfnads-fabriksidkare, med dito ............. 440,876: _

19 Bomulls- ocii lin-spinrieriegare, med dito ______ ., 11,224,833:

2 Segelduks-fäbriksidkare, med dito _____ ,, 543,213: __

1 Tillverkare af bleck- och plåtslagarearbeten, „ 153,622: —

Vidkommande det, jemlikt högstbprörde nådiga bref af den 9 December 1818,
den 5 Maj 1841 och den 14 December 1866, till förlagslån för anläggning och drifvande
af större fäbriksinrättningar af antingen ny eller väsendtligen förbättrad beskaffenhet,
ä manufaktur-diskontfondén afsätta särskilda anslag af 800,000 R:dr, sä
voro vid 1867 års utgång dylika lån utestående till ett sammanräknadt belopp af
795,669 R:dr 59 öre, hvadan en odisponerad tillgång förefanns af R:dr 4,330: 41.

Under revisionsåret hafva inbetalningar a utgifna förlagslån
egt rum till belopp af....................................................... " 110,500: ___

hvarförutom, på grund af föreskriften i sist åberopade Kongl. bref
af den 14 December 1866, från manufaktur-diskontföndens
medel till förlagslånefonden öfverllyttats _____________________________ ” 50,000: —

Summa Runt R:dr 164,830: 41.
Åt dessa tillgångar hafva under loppet af år 1868 utassignerats följande af
Kongl. Maj:t i nåder beviljade förlagslån, nemligen till:

l:o Rosendalds fabrikers aktiebolag, återstoden af det genom Kongl. brefvet
den 22 Mars 1867 beviljade ''ån å 100,0(10 R:dr för drifvande af såväl bolagets a
lägenheten Önan vid Trollhättan anlagda fabrik för slipning af träkubbar till pap -

persmassa, som dess å egendomen Korndahl i Mölndahls by uti

Göteborgs och Bohus län befintliga pappersbruk ........................... B:dr 32,000: _

2:o Fabriksidkaren Carl Holmberg, för utvidgande af hans
i Lund belägna mekaniska verkstad, och gjuteri, enligt Kongl. brefvet
af nyssberörda dag......................... ............. .................... „ 10,000: —

3:o Egarne af Boda glasbruk i Kronobergs län E. Widlund
och W. Scheutz för nämnda bruks bedrifvande, jemlikt Kongl. brefvet
den 2-1 Mars 1868........................................r........ ............ „ 4,000: _

4:o L. F. Andersson för bearbetande af hans vid Halängen
i Dalsland belägna skifferberg, enligt Kongl. brelvet af sistnämnda

‘lag; . .......v—v------------------------.---------.................................... ,, 5,000: —

5:o Fabriksidkaren G W. Linderoth för ytterligare förbättrande
och utvidgande af hans i hufvudstaden befintliga ur-och kro -

nometerlabrik, enligt Kongl. brefvet af sistnämnda dag......... „ 20,000 —

6:o Bruksegaren Édv. Deutgen för ändamålsenligt bedrifvande
af det honom tillhöriga Nyqvarns pappersbruk inom Stockholms
län,''enligt Kongl. brefvet af sistnämnda dag....................., 40,000:

7:o Bergmästaren G. F. Ekenstam och Civilingeniören A.
./. F. Ekenstam det lån å 10,000 R:dr, som, enligt Kongl. brefvet
den 23 Mars 1866, beviljadt Fredriksbergs bolag för ändamålsenligt
bearbetande af bolagets inom Jönköpings län befintliga takskifferbrott,
blifvit, i följd af bolagets upplösning, inbetaldt och derefter
fått af Bergmästaren Ekenstam och Civilingeniören Ekenstam, såsom
numera ensamme egare till ifrågavarande skifferbrott, jemlikt

Kongl. brefvet den 20 Maj 1868, åter lyftas................................ „ 10,000: —

8:o Ströms aktiebolag för dess i Norrköping anlagda fabrik
för tillverkning af gröfre och medelfina kläden m. m., jemlikt
Kongl. brefvet af sistnämnda dag............................................... „ 40,000: —

Summa R:mt R:dr 161,000: —

Och uppgick således totalbeloppet af utestående förlagslån vid 1868 års slut
till 846,169 R:dr 59 öre. Vid samma tid återstodo att af förlagslåne-anslaget
utbetala följande genom merberörda Kongl. bref af den 24 Mars 1868 beviljade lån,
nemligen till Matematiske Instrumentmakare!! G. W. Lyth, för utvidgande och förbättrande
af hans härstädes anlagda fabrik för tillverkning af sjökompasser och
andra nautiska instrument, 8,000 R:dr, Fabriksidkaren A. J. Söderström, för utvidgande^
hans i Ulricehamn varande fabrik för tillverkning af tapeter och mattor
m. m., 15,000 R dr, Malmö yllefabriks aktiebolag, för dess yllevarufabrik i nämnda
stad, 20,000 R:dr, samt Höganäs stenkolsverks bolag, för dess fabriker för tillverkning
af eldfast mur- och taktegel, lerkärl, byggnadsornamenter och finare lerarbeten
äfvensom glastillverkning, 40,000 R:dr .1 afseende å öfriga genom sist omförmälda
Kongl. bref beviljade förlagslån hafva Revisorerne inhemtat, att Ahlafors spinneriaktiebolag
afsagt sig det för bedrifvande af dess i Elfsborgs län varande bomullsspinneri
medgifna lån å 40,000 R:dr, samt att Fabriksidkaren K. J. Westerström,
som under vissa vilkor fått sig beviljadt ett låneunderstöd af 10,000 R:dr för hans
i Nybro köping uti Kalmar län anlagda fabrik för tillverkning af socker och sirup
af potates, icke fullgjort hvad för samma låns utbekommande honom ålegat och, i
följd deraf, förklarats detsamma förlustig.

Jemlikt den pa grund af Kongl. brefvet den 30 Januari 1857 förda, i Manufaktur-diskont-kontoret
befintliga särskilda räkenskap öfver fastigheter och inventarier,
utgör värdet af den utaf manufaktur-diskontföndens vinstmedel för längre
tid tillbaka inköpta, men numera till Riksarkivet upplåtna fasta egendom här i

staden ................ R;dr 90,000: —

af ullmagasinsbyggnaden i Norrköping ......... ■’ 54,000: _

„ manufaktur-diskontens inventarier ...... " 4,373: 30.

„ Ullmagasinets i Norrköping inventarier ......... •’ 1,300: 91.

Den af Ullmagasinet i Norrköping för revisionsåret upprättade kassaräkning
äfvensom redovisningen rörande emottagen och utlemnad ull hafva jemväl
blifvit, af Revisorerne genomsedda; och hafva, enligt sistberörde redovisning, till
Ullmagasinet under året för magasinering inlemnats 42,213 skålpund ull, derför afgiften
utgjort 193 R:dr 30 öre.

Jemlikt Kongl. brefvet den 4 December 1868, åtnjuter föreståndaren för ullmagasin
sin rät tn ingen i Norrköping ett årligt arvode af 500 R:dr, deruti inbegripet
ersättning för skrifmaterialier och vedbrand för nödig kontorslokal, hvarförutom
vid magasinet finnes anställd en gårdsdräng med årlig aflöning af 100 R:dr.

Revisorerne fä vidare bifoga sammandrag af räkenskaperna för år 1869 rövande
nedannämnda i ett sammanhang redovisade medel, nemligen:

l:o det å Riks-statens sjette hufvud titel anvisade årliga anslag af 10,500
R:dr till manufakturernas befrämjande, jemte de a berörda anslag från äldre tider
uppkomna besparingar;

2:o de s. k. tull- och beslatjsmedlen, hvilkas tillkomst grundar sig pa 30 §
uti Kongl. förordningen den 9 November 1830 till förekommande af oloflig införsel
eller utförsel af varor, uti hvilken § föreskrifvits, att ä kronans behållning af försäljningssumman
för utländskt beslagsgods, som vore till införsel förbjudet, Tio
procent skulle afsätta* och inga till det särskilda anslag, som af Kongl. Maj:t till
manufakturernas befrämjande disponeras, äfvensom att på enahanda sätt borde användas
dels en fjerdedel af den tull, som, enligt 11 och 12 §§ kunde komma att
erläggas, dels ena hälften af det behållna värde, hvartill inhemska tillverkningar,
som enligt 2 Kap. af samma förordning förbrutna dömdes, vid försäljningen upp
ginge;

--- ----~ ---- ----------- u.uuiimiu? v.*» Miouiumi." IIICIIC1 111“

köpt, sedermera varit åt enskild person till bedrifvande af smidesförlagsrörelse
upplåten och slutligen år 1837 ä offentlig auktion försålts; samt

4:o det å Riks-statens sjette hufvudtitel uppförda årliga anslag af 6,000
R:dr till reseunderstöd åt sådane arbetare i de särskilda näringsyrkena, hvilka önska
i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och konstfärdighet; — varande
dessa räkenskaper i Kongl. Kammar-rätten granskade utan anmärkning.
Behållningen af samtliga ifrågavarande medel utgjorde

vid 1869 års början .............-............................................... R;dr 21,628: 4.

och hafva inkomsterna under samma år uppgått till ................... „ 17,910: 28.

Summa Runt R:dr 39,538: 32.

Transport R:mt R:dr 39,538: 32.

Transport R:mt R:dr 39,588: 32.

Utgifterna under år 1869 hafva varit följande:
Premier för inom Wester-Norrlands län tillverkade

R:dr	834:	17.
99	1,200:	—
9?	12,487:	50.
99	1,650.
99	875:	—
99	1,200:	—
99	100:	—

R:dr 18,346: 67.

Stipendier åt eleverne vid Teknologiska institutet

och Chalmerska slöjdskolan i Göteborg --------

Understöd till industriela ändamål samt reseunderstöd
åt fabriks- och handtverks-arbetare

m. 11------------ ------- ----------------------------

Arvoden ...... ..... ...........-.............................

Aflöning till borgmästaren i Eskilstuna .............

D:o till fristadsläkaren derstädes ................

D:o till folkskolelärare!) dersammastädes ______

Och utgjorde således behållningen vid 1869 års slut ........... R:mt R:dr 21,191: 65,

deraf 11,000 R:dr, på grund af särskilda Kongl. bref, utgifvits såsom låneunderstöd
för industriela företag, samt 4,495 R:dr 89 öre voro, med stöd af Kongl. brefvåt
den 6 Februari 1839, dels i Jern-kontoret och dels i Stockholms Enskilda Bank
emot ränta innestående.

De till allmogen i Wester-Norrlands län utbetalda premier för lärftsväfnader
hafva under sednast förflutna 10 åren uppgått till följande belopp:

år 1860 .................................. Runt R:dr 2,868: 28.

„ 1861

» 1862 ...................................

„ 1863 „

„ 1864 ...................................

1865 _______________ ,,

1S66 ...................................

1867 ....... „

1868 ...........................«......

» 1869 it

Och visar sig af denna jemförelsetabell, ått under
rande premiemedel varit i nästan ständigt nedgående, och att den under sistförllutna
året utbetalda summa uppgått till mindre än en tredjedel af hvad för berörda
ändamål år 1860 utgått.

2,871: 45.

2,715: 57.

1,916: 5.

2,155: 93.

1,469: 99.

1,896: 56.

1,409: 33.

973: 15.

834: 17.
dessa tio år ifrågava -

Revisorerne hafva jemväl genomgått 1869 års räkenskaper, rörande dels dé
medel, till belopp af högst 2,700 Riksdaler Riksmynt årligen, hvilka Kongl Kommers-kollegium,
på grund af Kongl. brefvet, den 30 Januari 1830, är berättigadt att
från Kongl. Stats-kontoret uppbära, till godtgörande af svenske och norske konsulers
förskotter till nödstäldt svenskt sjöfolks understöd och hemförskaffande,
dels ock det genom Kongl. brefven den 14 September 1843 och den 6 Augusti
1858 å handels- och sjöfartsfonden till Kommers-kollegii disposition anvisade årliga
anslag af 2,000 R:dr, att användas till ersättande af sådana bevisliga utgifter
för svenskar, hvartill konsulerne, antingen i anseende till utgifternas beskaffenhet
eller svårigheten att derå anskaffa fullständiga verifikationer, ej ärö, enligt förut
gällande föreskrifter, berättigade till godtgörelse af allmänna medel.

Ifrågavarande räkenskaper, hvilka till följd al en utaf Riksdagen gjord
framställning numera böra, tillika med räkenskaperna rörande de här ofvan sednast
omförmälda manufaktur-, tull- och beslags- samt Eskilstuna fristadsmedlen äfvensom
anslaget till reseunderstöd, af Kommers-kollegium till Kammar-rätten aflenmas
före ufgången af April månad året näst efter det, hvilket räkenskaperna omfatta,
hafva ock, efter hvad Revisorerne inhemtat, den 3 sistlidne Maj till Kammar-rätten
inkommit, hvaremot desamma, ehuru de, jemte de nyss omnämnda, äro.de enda
af statsverkets räkenskaper för år 1S69, som det vid innevarande års statsrevision
ålegat Revisorerne att granska, ännu icke i Kammar-rätten undergått
granskning.

Vid revisionsårets slut utgjorde behållningen å förstberörde anslag 4,483
R:dr 7 öre, hvilka dock voro förskottsvis till konsuler utbetalda och om hvilka
medels indrifvande från vederbörande rederier Kommers-kollegii Advokat-fiskalsembete
fått sig uppdraget att besörja. Å det sednare anslaget åter förefanns vid
samma tid en behållning af 784 R:dr 84 öre, sedan likväl, på grund af Kongl.
brefvet den 18 Juni 1869, af handels- och sjöfartsfondens medel blifvit till Kommers-kollegium
utbetaldt ett belopp af 3,000 R:dr till bestridande af ytterligare
förestående utgifter af ifrågavarande beskaffenhet under återstoden af samma år.

Vid granskningen af räkenskaperna öfver samtlige ofvannämnda fonder och
medel hafva Revisorerne icke funnit anledning till någon anmärkning i hänseende
till siffran; och äro uppgifterna angående de vid revisionsårens slut i Riksbanken
innestående behållningar styrkta medelst vederbörliga attester.

Revisorerne hafva äfvenledes tagit kännedom af de utaf Ombudsmannen afgifna
berättelser angående fondernas balanserade fordringar samt de af honom
förda lagsöknings-diarier. I afseende å det sätt, hvarpå bevakningen och indrifningen
af manufaktur-diskontfondens osäkra fordringar besörjas, hafva Revisorerne
af den utaf Ombudsmannen härom afgifna berättelsen inhemtat, bland annat, att
kraf för dylika fordringar i allmänhet endast hvart 10:de år förnyas, hvaraf ock blifvit
en följd, att personer, hos hvilka sådana förnyade kraf efter sagda långa tids förlopp
anställas, anmälas hafva flera år dessförinnan aflidit. Enär derigenom kan inträffa
att gäldenär, hvilken under den tid, som förflutit emellan de olika bevakningstillfällena,
kommit uti bättre ekonomiska omständigheter, vid krafvets förnyande
kan återigen hafva råkat i obestånd, har det förekommit Revisorerne vara för
bevakande af diskontens rätt angeläget att utsökningen af berörda fordringar med
mera skyndsamhet handhafves, samt att i sådant afseende tilläfventyrs de ombud
i landsorterna, som af Ombudsmannen anlitas för utkräfvande af ifrågavarande slags
fordringar, kunde få sig ålagdt att hvarje år hos Ombudsmannen anmäla de förändringar
rörande gäldenärers lefnadsförnållanden, som må hafva kunnat under
året inträffa; och hafva Revisorerne ansett, att så mycket hellre en lämpligare anordning
af de åtgöranden, hvilka i förevarande hänseende tillkomma manufakturdiskontens
Ombudsman, torde kunna vidtagas, som, enligt hvad af Revisorernes
granskning af banko-diskontens räkenskaper framgår, någon likartad anledning
till anmärkning dervid icke förefunnits.

Behållningen å manufaktur-diskontfondens kreditiv i Riksbanken utgjorde
den 10 sistlidne September 410,324 R:dr 30 öre.

Då den redovisning till statsverket, som rikets till ersättning för mistad
tolag berättigade städer afgifva rörande dessa för särskilda ändamål''afsedda ersättningsmedels
användande, utgöres uteslutande af de ”uppgifter”, som hvart 3:dje
är, enligt Kongl. Kommers-kollegii cirkulär af den 28 Oktober 1851, böra, såsom
orden i cirkuläret lyda, “för vinnande af kontroll* till sagda Kollegium insändas,
hafva nu församlade Revisorer, i sammanhang med granskningen af de under Kongl.
Kommers-kollegium ställda fonder ocli medel, äfven ansett sig böra taga närmare
kännedom särskildt om förhållandet med förenämnde s. k. “ Tolag smedel*, hvilka,
om de än icke stå under Kommers-kollegii direkta förvaltning, dock äro ställda
under Kollegii kontroll; och få Revisorerne nu härom anföra:

att, oaktadt sådana uppgifter, hvilka enligt Kollegii ofvannämnda cirkulär
höra omfatta redogörelse lör trenne år samt från och med 1852 hvart 3:dje år före
April månads utgång till Kollegium insändas, bort vara innevarande, år i Kollegium
att tillgå för åren 1867, 1868 och 1869, saknades dock vid den tid då Revisorernes
arbeten i Kollegium togo sin början, eller den 7 sistlidne September, sådana
uppgifter från följande städer, nemligen: Kalmar, Kristianstad, Gefle, Haparanda,
Hudiksvall, Kongelf, Landskrona, Luleå, Malmö, Marstrand, Norrköping, Oscarshanm,
Piteå, Stockholm, Strömstad, Söderhamn, Söderköping, Sölvesborg, Uddevalla,
Umeå, Warberg, Wenersborg, Wisby och Ystad;

att Kommers-kollegii Kammar-kontor icke förr än uti ett nyssnämnda 7 September
dateradt och den 9 i samma månad till Kollegium inkommet memorial anmält,
att dylika uppgifter ännu saknades från åtskilliga städer, hvarefter Kollegium
likväl låtit sig angeläget vara att redan sistnämnda dag aflåta påminnelse i ämnet
till vederbörande;

att dessa uppgifter, då de till åtlydnad af Kollegii ofvan åberopade cirkulär
“till vinnande af kontroll* inkomma, för såvidf Revisorerne såväl af Kollegii protokoll
som af de å en del uppgifter gjorda anteckningar kunnat inhemta, icke underkastas
någon annan åtgärd än att de, om de varit till Kollegium direkt adresserade,
remitteras till Kammar-kontoret, der de sedermera förvaras, men, om de
åter varit ställda till Kammar-kontoret, utan vidare anmälan inför Kollegium, läggas
till handlingarne;

att af de “uppgifter*, hvilka redan ar 1867 bort inkomma och hvilka nu
från samtliga vederbörande städer finnas tillgängliga, åtskilliga, exempelvis de för
Kalmar, Kristianstad och Haparanda, upptaga förhållandet för sex föregående år,
hvaraf vill synas, att, oaktadt Kollegii antagligen upprepade gånger aflåtna påminnelser,
en del städer icke i vederbörlig ordning ställa sig Kollegii cirkulär till efterrättelse; att

med få undantag samtliga de i Kollegium rörande ifrågavarande medel
tillgängliga redovisningar, af hvilka Revisorerne varit i tillfälle att taga kännedom,
endast synas utgöra mer eller mindre kortfattade transsumt ur yederbörande stads
generela räkenskaper utan all slags verifikation, och icke lemna någon särskild redovisning
för tolags-ersättningsmedlens användande i annan mån än för sävidt desamma
i samtliga utgifters bestridande ingått, hvaraf följer, att af dessa redogörelser
ingen kännedom kan hemtas om de utgifter, till hvilka ifrågavarande medel
blifvit tagna i anspråk.

Af hvad Revisorerne sålunda anfört framgår, att Revisorerna icke kunnat
erfara, huruvida och på hvad sätt Kongl. Kommers-kollegium utöfvat den i dess
ofta åberopade cirkulär löreskrifna kontroll.

Vid granskning af de under Kongl. Kommers-kollegii förvaltning eller kontroll
ställda fonder och medel hafva Revisorerne blifvit föranlåtne att taga kännedom
om de hos Kollegium under olika år förda s. k. kanslidiarier och registratur
samt funnit, att detta Kollegium numera har sig anvisad en mängd af sins emellan
ganska olikartade göromål. Göromål, som äro dessa motsvarande eller med dem
likartade, finnas emellertid i de allra flesta fall andra statens embetsverk eller administrativa
myndigheter anförtrodda. Öfver de förra göromålens förhållande till
de sednare hafva Revisorerne desto hellre aktat nödigt att söka lemna den utredning,
hvartill granskningsarbetet gifvit tillfälle, som frågan om Kommers-kollegii
indragning såsom särskildt kollegialt embetsverk upprepade gånger vant vid sednaste
Riksdagar väckt och med den stigande uppmärksamhet, hon tillvunnit sig, svårligen
torde kunna anses vara nedlagd, helst underdåniga skrivelser i ämnet till Kongl.
Maj:t varit en följd af frågans behandling vid Riksdagarne, och densamma ännu
torde få anses våra beroende på vidare ompröfning af Kongl. Maj:t, som, enligt
stats-råds-protokollet för civil-ärenden den 4 Juni 1S68, förklarat sig “framdeles
vilja taga i nådigt öfvervägande, huruvida en sådan anordning kunde ske, att de
till Kommers-kollegium hörande mål och ärenden skulle, utan uppoffring af deras
ändamålsenliga handhafvande, kunna på annat, till besparing i statsutgifterna ledande
sätt pröfvas och afgöra*". Frågan synes emellertid gemenligen hafva blifvit
ställd i samband med jemväl väckt fråga om inrättande af ett nytt stats-departement,
till hvilket största och hufvudsakligste delen af de det Kongl. Kollegiet nu
tillhörande åligganden skulle öfverlåtas. I hvad man framgången af denna sednare
fråga bör anses vara ett nödvändigt vilkor för lösningen af den förra, synes emellertid
bero mindre på behofvet att öfverföra behandlingen af de göromål, som å detta
Kollegium hvila, från kollegial till departemental, än på ändamålsenligheten af de
ifrågavarande, sins emellan olikartade göromålens utsöndrande från hvarandra och
öfverlåtande åt förvaltningsgrenar, som redan förut hafva sig ombetrodda åligganden,
mer eller mindre likartade med de ifrågaställa, särdeles om de myndigheter,
hvilka genom ett sådant öfverlåtande finge vidkännas en utvidgning i sina förutvarande
göromål, skulle befinnas utan synnerligen stor eller dyrbar tillökning i arbetskrafter
kunna dessa tillkomna göromål öfvertaga. Revisorerne hafva derför
trött sig böra för Riksdagen åtminstone antydningsvis angifva de till det Kongl.
Kollegiets behandling hörande göromål, så i afdelningar sammanställda, att deraf
fraing-år, till hvilka förutvarande likartade förvaltningsgrenar hvarje afdelning lämpligen
kan hänföras.

Hvad sålunda först angår den under Kollegii förvaltning ställda manufaktur-diskont,
fonden, synes Riksdagen genom att successivt hafva minskat beloppet
af dess kreditiv i Riksbanken, hafva ådagalagt sin åsigt, att dess göromål egentligen
äro att hänföra till Banko-diskonten. En sådan åsigt har äfven nyligen af
ett Kongl. Maj-.ts och Rikets embetsverk blifvit framhållen. I ett af Kongl. Maja
infordradt underdånigt utlåtande i fråga om förändrad organisation af statens londoch
kassaförvaltning, yttrar Kongl. Stats-kontoret under den 31 December 1869, att

- 13 -

denna fond lämpligare kunde förläggas till Riksbanken, som förut förvaltat likartade
lånefonder.

De berättelser, hvilka det åligger Kollegiet att årligen afgifva, och hvartill
i dess Kammar-kontor, eller, såsom det förr kallades, Statistiska kontor, nödiga materialier
uppsamlas, utgöra endast en sammanställning af statistiska uppgifter och
synas med skäl numera böra räknas till arbetsområdet för Statistiska Central-byrån,
hvilken väl också torde vara i tillfälle att, utan annan tillökning i arbetskrafter, än
anställandet af en ytterligare aktuarie med vanlig lön af 2.501) R:dr, dessa göromål
på ett ändamålet främjande sätt bestrida.

De underdåniga utlåtanden, hvilka Kongl. Maj:t tid efter annan i olika
ärenden, exempelvis i fråga om jernvägs-afgifter, hamntaxor, kanalumgälder, byggnadsföretag
för handelns befrämjande, införselsförbud, städers kommunala angelägenheter,
marknader m. m. dylikt, affordrar Kollegiet, torde, med den utveckling, våra
förhållanden numera i hithörande afseenden vunnit, lämpligen och med den sakkännedom,
som måste förutsättas, kunna afgifvas af Jernvägs-trafikstyrelsen, Styrelsen
öfver väg- och vattenbyggnader, Öfverintendents-embetet, General-Tullstyrelsen,
Sundhets-kollegium, Landtbruks-akademien, städernas Kommunal-styrelser och vederbörande
Landshöfdinge-embeten.

Den under Utrikes-departementet nu hörande afdelning för konsuls-ärenden
torde, utan att dess personal behöfver särdeles utvidgas, kunna ^nöjaktigt besörja
Kollegii andel i skriftvexling en med kansulerne och kandhafvandet af de
tvänne mindre å stat anvisade anslag, dels till nödstäldt svenskt sjöfolk och dels
till betäckande af sådana konsulernes utgifter för svenska undersäter, för hvilka
godfgörelse af allmänna medel icke annorlunda är medgifven, hvilka åligganden
ännu tillkomma Kollegiet. Likaså torde de cirkulär och kungörelser, som angående
fyrar, smittosamma sjukdomar m. m. af Kollegiet med anledning af konsulernes
rapporter utfärdas, kunna från nämnda Departement, möjligen i vissa fall efter Sundliets-kollegii
hörande, utställas, helst den kollegiala formen för dylika ärendens behandling
icke torde vara behöflig.

Hvad beträffar det besvär, som Kollegiet hittills haft med den detsamma
tillkommande kontroll öfver städernas uppgifter angående användandet af de s. k.
tolagsrersättningsmedlen, hafva Revisorerne på annat ställe derför redogjort.

Granskningen af ansökningar om och bestyret med beviljande och utfärdande
af patenter äfvensom de efter Kongl. Bergs-kollegii indragning nu ifrågavarande
embetsverk anförtrodda göromål torde tilläfventyrs erfordra en ny byra, hvilken
rätteligen synes tillhöra nu varande Civil-departementet.

Rörande den befattning Kollegiet har i fråga om navigationsskolorna torde
den inspektion öfver dessa skolor, som numera är åt särskild person öfverlemnad,
i sig innefatta tillräcklig garanti för dessa göromåls nödiga beredning till vidare
behandling i vederbörande Departement. Vore en dylik inspektion äfven för de
tekniska, skolorna inrättad, torde med de Kollegiet rörande dessa skolor tillkommande
göromål enahanda förhållande kunna antagas ega rum.

För de i denna revisionsberättelse förekommande sifferuppgifter ansvarar den
Sekreterare, som vid granskningen af de under Kongl. Kommers-kollegium ställda
fonders förvaltning och räkenskaper varit hos Revisorerne anställd.

Slutligen få Revisorerne anmäla, att de, med anledning af sin instruktion,
till Kongl. Maj:t i underdånighet insända elt, exemplar af denna berättelse.

Stockholm den 14 Oktober 1870.

GUST. SAM. ÅKERHIELM.
C. W. LINDER.

E. SANDELL.

0. HEDENGREN.

J. NORDENFALK.
F. W. von OTTER.
NILS LARSON.
STEN NILSSON.

HERM. OTTO FALK.
AXEL E. MÖRNER.

G. C. WITT.

J. F. FREDRIKSON.

G. Hegardt.

Reservationer.

Ehuru jag delar åsigten om det önskliga uti att de Kommers-kollegium nu
tillhörande olikartade åligganden kunde öfverlåtas på andra statens verk eller administrativa
myndigheter, som redan hafva likartade ärenden sig anförtrodda, har
jag dock ej funnit Revisorernes instruktion föranleda mig att söka ingå i pröfning,
huruvida just den ärendenas fördelning, Revisorernes yttrande angiiver, är den i
allo lämpligaste; helst en ä sakkunskap grundad fullständig utredning i sagde hänseende
vid frågans slutliga afgörande ej lärer komma att saknas.

J. Nordenfalk.

Uti Revisorernes beslut att i afseende å förändrad organisation af Kongl.
Kommers-kollegium och dess verksamhet framställa ett så detaljeradt förslag, som
det i revisionsberättelsen intagna, har jag icke kunnat deltaga, emedan dels jag
icke är öfvertygad derom att afgifvandet af dylika organisalionsförslag egentligen
ligger inom området för Revisorernes verksamhet, eller är att, anse såsom en för
vinnande af ett tillförlitligt omdöme om statsverkets tillstånd och förvaltning erforderlig
upplysning, och dels den föreslagna öfverflyttningen och fördelningen
af Kommers-kollegii förvaltningsbestyr och öfriga göromål icke synes tillfredsställande;
hvilket jag, för att icke anses hafva godkänt omförmälda beslut, trott mig
vördsamt böra anmäla.

Stockholm den 11 Oktober 1870.

Axel E. Mörner.

Kapital-slut öfver Mamifaktur-diskont-fonden för år 1868

Debet.

Balans från år 1867:

Skuld:
Till Riksbanken:

Kongl. Kommars-kollegii kreditiv till Manufaktur-diskonten emot

4 procents årlig ränta å det begagnade kapitalet............... 2,250,000: —

Obetald ränta vid 1867 års slut ......... .............................. 37,825: 2.

Afskrifning, enligt Kongl. Kommers-kollegii utslag den 30 Juni 186b --- --- —

Riksmynt.

2,287,825

15,369

Transport R:dr | 2,303.194

Kredit.

Balans frän år 1867:

Tillgång:

l:o Behållning i Riksbanken å räkningen N:o 5 med Depositions kontoret

.......................... .............................................. 406,252: 71.

2:o Säkra fordringar:

d) Diskont-lån ............................................ 2,548,440: 47.

b) Förlags-lån ............................ 794,250: —

Upplupna räntor.................— 16,667: 10. 810,917: 10.

c) Anstånds-lån ......................... 36,365: 21.

Upplupna räntor ................... 888: 62. 37,253: 83.

d) Förskott till Diskontens Ombudsman iör be stridande

af utgifter i lagsöknings- och konkursärenden
.................................... 100: —

e) hos Ullkontoret i Isorrköping..................... 43: 63. ,3,396,755: 3.

3:o Osäkra fordringar:

d) Diskont-lån .......................... 199,607: 68.

Förfalioräntor ....................... 1,843: 21. 201,450: 89.

b) Förlags-lån:

Resterande kapital å F. Rippes

lån ................ 1,419: 59.

Upplupen ränta derå 422: 40.

Dito dito å Rosenborg
& Ekenmarks

lån----------------- 19,207: 93. 19,630: 33. 21,049 92. 222,500: 81.

Vinst- och förlust-konto:

146,471: 23.

Inkomster:

Ordinarie räntor .......................

Förfalioräntor...................................

Influtna afgifter vid Ullmagasinet, i

Norrköping..................-.............. 193: 30.

Hyresmedel för lägenheter i dito........ 830: —

Försålda inventarier ........................ 106: 60.

5,058: 86. 151,530: 9.

1,129: 90. 152.659: 99.

Riksmynt.

4,025,508

Transport R:dr 152.659: 99. j 4,025,508|55|

Transport R:dr

Balans till år 1869:

Tillgång:

l:o Behållning i Riksbanken å räkningen N:o 5 med Depositions kontoret

--------------------................................................. 338,722: 84.

2:o Säkra fordringar:

ä) Diskontlån .....,........................................... 2,331,995: 50.

b) Förlagslån ....... ..................... 844,750: —

Upplupna räntor ....... 19,186: 57. 863,936: 57.

c) Anståndslån .............- ------------- 32,754: 44.

Upplupna räntor ..........—.....— 789: 67.

d) Förskott till Diskontens Ombudsman för bestridande
af utgifter i lagsöknings- och
konkursärenden .................................

33,544: 11.

100= — 3,229,576: 18.

3:o Osäkra fordringar:

a) Diskontlån ............................. 184,874: 63.

Förfalloräntor ......................... 1,986. 16. 186,860: 79.

b) Förlagslån:

Resterande kapital å F. Rippes lån 1,419: 59.

Upplupen ränta derå 422: 40.

Dito dito å Rosenborg

& Ekenmarks lån 19,207: 93. 19,630: 33.

21,049: 92. 207,910: 71.

2,303,194

3,776,209

Transport R:dr 152,659: 99.

Utgifter:

l:o Aflöning________ _____________________________ _____________________

2:o Arvoden till Kongl. Kommers-kollegii President,

Ledamöter m. fl. ........................................ 4,851:

3:o Pensioner —..............................................

4:o Inköpta inventarier ................................

5:o Extra utgifter _____________________________________________

6:o Ersättning, enligt Kongl. brefvet den 9 November

1841, till Riksgälds-kontoret —-.....~~................ 21,000:

7:o Ränta till Riksbanken för begagnade medel af

kreditivet ----------------------------------------------------- 71,052:

S:o Gratifikationer, enligt Kongl. brefvet den 29 November
1867, till en del af den afskedade personalen
vid Norrköpings Ullkontor 2,404: —

21,500:	—
4,851:	43.
9,621:	37.
11:	—
1,187:	44.
21,000:	—
71,052:	35.

Omkostnader för Ullmagasinshuset i

Norrköping .................................. 365: 73.

Fondens vinst för år 1868 har alltså utgjort ..........

2J69: 73. 131,993: 32.

Balans till år 1869:

Skuld:

Till Riksbanken:

Kongl. Kommers-kollegii

kreditiv till Manufaktur-diskonten

emot 4 procents årlig ränta å det begagnade kapitalet 2,000,000: —
Obetald ränta vid 1868 års slut......................................... 33,228: 75.

4,025,508

Summa R:dr | 6,079,403!

Stockholm af Manufaktur-diskont-kontoret den 12 Oktober 1870.

Summa R:dr

20,666

2,033,228

; 6,079,403

S. Agrell.

C. Bran del.

Utdrag ur 1869 års hufvudbok för Manufaktur-, Tull- och Beunderstöd
åt fabriks -

Debet.

Balans frän är 1868:

Behållningar och fordringar:

Riksmynt.

Af manufakturmedlen ............

afgår Redogörarens fordran

„ Tull- och Beslagsmedlen
„ Eskilstuna Fristadsmedel
afgår Redogörarens fordran

„ Anslaget till reseunderstöd

15,304: 22.

.-- 5()- 15,303: 72.

729: 92.

2,031: 81.

__2.011: 40.

.............. 3,583: —

Inkomster:

21,628

Manufakturmedel.............

Tull- och Beslagsmedel ...
Eskilstuna Fristadsmedel
Anslaget till reseunderstöd

11,788: 47.
29: 31.
92: 50.
6,000: —

17,910

Summa

39,538| 32

Stockholm af Kongl. Kommers-kollegii

slags- samt Eskilstuna Fristadsmedel jemte anslaget till reseoch
liandtverksarfoetare.

		Biksmynt.
Kredit.
Utgifter:
Af Manufakturmedlen ................................... ...	........ 13,109: 17.
„ anslaget till reseunderstöd ......	........ 5,237: 50.	18,346	67
Balans till år 1870:
Behållningar och fordringar:
Af Manufakturmedlen .........................	________ 13,983: 2.
„ Tull- och Besiagsmedlen .......	....... 759: 23.
„ Eskilstuna Fristadsmedel	....... 2,103: 90.
„ anslaget till reseunderstöd..............................	...... 4,345: 50.	21,191	65

Summa | 39,53S| 32

Kammar-kontor den 12 Oktober 1870.

E. G. Leyonmarck.

Utdrag af 1869 års räkning öfver det genom Kong!. trefven
och Sjöfarts-fonden beviljade anslag till godtgörande af sven -

		Riksmynt.
Debet. Balans från år 1868: Behållning ........................................................		63	87
Inkomst,: Af Kongl. Stats-Kontoret anordnade -----------------		5,000	—
	Summa R:dr	5,063	87

Stockholm af Kongl. Kommers-kollegii

den 14 September 1843 och den 6 Augusti 1858 af Handelsske
och norske konsulers utgifter för svenske undersåter.

Kredit. Afskrifning:	Riksmynt.

af de till svenske ooh norske konsuler gjorda utbetalningar, för hvilka ersättning icke kunnat erhällas ..................................	4,279	3
Balans till år 1870:
Behållning ........................................................................	784	84
Summa R:dr	5,06a	87

Kammar-kontor flen 12 Oktober 1870.

E. G. Leyonmarck.

Utdrag ur räkningen Öfver uppburna medel till godtgörande

hemförskaffande af

Debet.

Balaus från är 1868:

Riksmynt.

Fordran för förskottsvis till konsilier utbetalda ersättningar för bestridda
omkostnader för svenskt sjöfolk, om hvilkas godtgörande
af vederbörande rederier Advokatfiskals-embetet fått sig

uppdraget att besörja __________________________________________________________

Af Kontjl. Statskontoret anordnade medel, hvit ka genom Kong).
Brefvet den 30 Januari 1830 blifvit anvisade tiil ersättande af
de utgifter, som Svenske och norske konsuler bestridt för
svenskt sjöfolk ____________________________________________________________________

4,732 28

2,700 —

Summa R:dr

7,432

Stockholm af Kongl. Kommers-kollegii

af de utgifter, som svenske och norske konsuler bestridt för
svenskt sjöfolk år 1869.

Kredit.

Riksmynt.

Leverering:

Till Kongl. Räntekammaren af ersättningar, som influtit från rederier

Afskrifning:

Af utbetalda ersättningar, för hvilka godtgörelse icke kunnat erhållas
..............................

Balans till är 1870:

Fordran för förskottsvis till konsuler utbetalda ersättningar för bestridda
omkostnader för svenskt sjöfolk, om hvilkas godtgörelse
af vederbörande rederier Advokatfiskals-einbetet fatt, sig
uppdraget att besörja ___________________

Summa R:dr

2,217

732

4,483

7,432| 28

Kammar-kontor den 12 Oktober 1870.

E. G. Leyonmurck.

lift ''rAtnon ii><> ajfenw moe i^lli^stii yb ‘K,

*u; fsfotÖ|i» ''rå*m''(*

-.v:Xkstx^mjrr- <ouu.*>ö'' ... • r •■*,;*&■..mbbm. *stii«w<»*•<* «■

>•«.•.* j»*i •»*»»:a a.»"-. . »*w<s».,w«*. ätntawMrCami ,--•<•

:, . v : : i;s.-r.''.i! ‘r .i : TOy! !

; *K •* ’

\ \y-:. V\ ■» J,''iV

..... ^ fe t t Bil

'' ?/;-* s.r<** *> ■

r, ■»>! «’■ j'' ■ -ii*..

? V;1 ^ 11 r«> ä - u; t (i j i s ''

Kougl. Kommers-kollegii

underdåniga utlåtande i anledning af
Riksdagens år 1870 församlade Revisorers
berättelse angående verkställd
granskning af de under Kollegii förvaltning
ställda fonder och medel.

Med öfverlemnande af “Berättelse till 1S71 års Lagtima Riksdag angående
den af Riksdagens år 1870 församlade Revisorer verkställda granskning af de under
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegii förvaltning eller kontroll ställda fonder
och medel", har Eders Kongl. Maj:t uti nådig remiss den 21 nästlidna Oktober
anbefallt Kommers-kollegium att, i anledning af berörda berättelse, afgifva underdånigt
utlåtande; och får Kollegium denna nådiga föreskrift härmed fullgöra.

Innehållet af omförmälda berättelse synes endast i tvänne hänseenden
erfordra någon Kollegii förklaring, nemligen:

dels angående den af Revisorerne gjorda anmärkning, att kraf för manufakturdiskont-fondens
osäkra fordringar i allmänhet endast hvart 10:de år förnyades,
hvaraf ock, enligt hvad Revisorerne förmält, blifvit en följd, att personer, hos
hvilka sådana förnyade kraf anställdes efter sagda långa tids förlopp, anmäldes
hafva liera är dessförinnan aflidif, utom det att derigenom kunde inträffa, att gäldenär,
hvilken under den tid, som förflutit emellan de olika bevakningstillfällena,
kommit i bättre ekonomiska omständigheter, vid krafvets förnyande kunde återigen
hafva råkat i obestånd;

dels ock beträffande sättet för den redovisning till statsverket, som Rikets
till ersättning för mistad tolag berättigade städer borde, på grund af Kollegii cirkulär
den 28 Oktober 1851, afgifva angående dessa för särskilda ändamål afsedda
ersättningsmedels användande, i fråga hvarom Revisorerne anfört hufvudsakligen:
att de i berörda hänseende inkomna uppgifter, för så vidt Revisorerne kunnat inhemta,
icke underkastades någon annan åtgärd, än att de, om de varit till Kollegium
direkt adresserade, remitterats till Kollegii Kammar-kontor, der de sedermera
förvarats, men, om de åter varit ställda till nämnda kontor, utan vidare anmälan
inför Kollegium lagts till handiingarne; att, med få undantag, samtliga de i Kollegium
rörande ifrågavarande medel tillgängliga redovisningar, af hvilka Revisorerne
varit i tillfälle att taga kännedom, endast syntes utgöra mer eller mindre kortfattade
transsumt ur vederbörande stads generella räkenskaper utan allt slags verifikation,
och icke lemnade någon särskild redovisning för tolagsersättningsmedlens
användande i annan män, än för sa vidt desamma i samtliga utgifters bestridande
ingått, hvaraf följde, att, af dessa redogörelser ingen kännedom kunde hemtas om
de utgifter, till hvilka ifrågavarande medel blifvit tagna i anspråk, äfvensom att af
hvad sålunda blifvit anmärkt framginge, att Revisorerne icke kunnat erfara, huruvida
och på hvad sätt Kollegium utöfvat den i dess åberopade cirkulär föreskrifna
kontroll.

Hvad angår Revisorernes anmärkning, att kraf för bevakande eller indrifvande
ai manufaktur-diskont-fondens osäkra fordringar i allmänhet endast hvart
tionde ar förnyades, har Kollegium funnit lämpligt att rörande densamma infordra
yttrande af sin Advokat-fiskal, i hans egenskap af Ombudsman för Manufakturdiskonten;
och får, med öfverlemnande af det utaf Advokat-fiskalen^ i detta ämne

afgifna yttrande, Kollegium, beträffande omförrnälda del af revisionsberättelsen,
underdånigst anföra: att Kollegium, lika med Advokat-fiskalen, ansett och fortfarande
anser det icke vara med något för diskont-fonden nyttigt ändamål förenligt
att oftare, än som skett, eller i allmänhet omkring hvart tionde är, anställa kraf
mot gäldenärer, hvilkas fullkomliga obestånd blifvit, på sätt Advokat-fiskalen i sitt
yttrande närmare utvecklat, i laglig ordning styrkt, såvida icke någon särskild anledning
förekommer att till bevakande af Manufaktur-diskontens rätt och bästa
oftare eller med kortare tids mellanrum söka verkställighet af utslag å någon gäldenär,
som kunde vilja obehörigen undandraga sig att sin betalningsskyldighet fullgöra,
i hvilket sednare fall sådant förnyadt kraf visserligen icke heller uteblifvit;
att Kollegium är i tillfälle att vitsorda det synnerliga nit och den städse vaksamma
omtanke, hvarmed Diskont-ombudsmannen under en lång följd af år skött sin ansvarsfulla
befattning och att genom hans i enskilda fall vidtagna åtgärder det varit
möjligt att få Diskontens rätt tillgodosedd på ett sätt, som icke skulle varit förhållandet,
derest han inskränkt sin verksamhet i ty mål till ett endast formelt aktgifvande
på de åligganden, som antingen pa grund af lag eller enligt instruktion
tillhöra denna befattning; samt att Kollegium i öfrigt på de af Advokat-fiskalen
hufvudsakligen angifna skäl håller före, att krafs anställande hvarje är för indrifvande
af diskont-fondens osäkra fordringar icke skulle, såsom Riksdagens Revisorer
synas antaga, medföra någon vinst för fonden utan endast ådraga densamma
ganska känbara utgifter.

Vidkommande Revisorernes anmärkning derom, att de icke kunnat erfara,
huruvida och på hvad sätt Kollegium utöfvat den kontroll öfver tolagsersättningsmedlens
användande till dermed afsedda ändamål, hvilken, enligt det af Revisorerne
åberopade, på grund af nådigt bref den 1 Oktober 1851 utfärdade cirkulär, blifvit
Kollegium ålagd, lärer det till en början vara nödigt att tillse, huru stadgandet om
drätselförvaltningarnes i rikets stapelstäder skyldighet att, för vinnande af dylik
kontroll, insända till Kollegium uppgifter öfver beloppet och användandet af dessa
städer tillflutna tolagsmedel ursprungligen tillkommit, samt hvad nämnda stadgande
rimligtvis kan anses innebära.

Uti en af Kollegium den 28 Februari 1834 till Kongl. Maj:t afgifven underdånig
berättelse om förhållandet med tolagen i rikets stapelstäder hade Kollegium
fullständigt ulredt, hurusom tolagen. — så väl ordinarie toiagen, hvilken från början
varit anvisad till bestridande af kostnaderna för underhåll af bryggor, packhus och
andra nödiga byggnader samt andra omkostningar i städerna, som tillöknings- eller
inqvarteringstolagen, den der, ursprungligen medgifven till lindring i inqvarteringsbesväret,
enligt Kongl. resolutionen på städernas besvär den 1(5 Oktober 1723,
sedermera öfverlåtits till städernas fria disposition—, i allmänhet ingick i städernas
kassor och användes till bestridande af derå anvisade behof af skiljaktig beskaffenhet,
utan att annan redovisning derför egde rum än den städernes borgerskap
sjelfva iöreskrefvo; hvarjemte Kollegium förmälde sig anse det med god ordning
instämma, att ett stadgande skulle finnas, som bestämde, hvartill tolagsafgiften må
användas, på det ej, såsom dittills skett, denna afgift i en stad måtte ingå i stadskassan
för bestridande af hvarje slags behof eller användas till föremål, som ville
synas Kollegium för afgiften främmande, såsom fattigvård, kyrkobyggnad, aflöningar
vid läroverk m. in., af hvilka föremål största delen rörde städernas innevånare och
ej landets, ehuru dessa sednare indirekt voro af afgiften lika mycket som de förra
betungade. *

Sedan Kong]. Maj:t, till följd af Kollegii förberörda underdåniga berättelse
samt, med anledning af hvad ej mindre Komiterade för tulllörfattningarnes granskning,
än ock Rikets Ständer vid 1834 års riksdag yttrat i fråga om reglering af
den till stapelstäderna utgående tolag jemte andra afgifter af handeln och sjöfarten,
genom nådig skrifvelse den 30 Juni 1835 förordnat, dels att Öfverståthåliareembetet
i Stockholm samt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de län, der
stapelstäder funnos, skulle, bland annat, efter att på stället hafva tagit kännedom
ej allenast om de författningar, som anginge städernas tolag och öfriga afgifter af
handeln och sjöfarten, utan ock räkenskaperna öfver dessa inkomster, undersöka
riktigbeten af de från vederbörande förut till Kollegium lemnade, med omförmälda
underdåniga berättelse följaktiga upplysningar, särskihlt hvad angick tolagen och
dess användande, samt att vidare, sedan noga kännedom tagits om tillkomsten af
hvarje afgift, som betungade handeln och sjöfarten, och sättet, huru den blifvit använd,
utlåta sig öfver städernas framtida'' behof af sådana afgifter, dervid äfven
borde föreslås kontroller för att de inkomster, hvarje stad egde att uppbära, ej
bl ef ve använda till andra föremål, än hvartill de vore eller blefve af Kongl. Maj:t
bestämda, dels att Kollegium äfven för sin del borde i underdånighet anmäla hvad
Kollegium funne sig böra i ämnet anföra eller vid de af länsstyrelserna föreslagna
taxorna anmärka; så afgaf Kollegium under den 31 December 1838 underdånigt utlåtande,
deruti Kollegium, med åberopande af hvad i 1834 års meraomförmälda berättelse
i underdånighet anförts rörande toiagens tillkomst, belopp och användning
samt kontrollen derå, och hvilket således genom de af Öfverståthållare-embetet
och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på stället hållna undersökningar
blifvit vits ord ad t, för öfrigt i afseende på regleringen af städernas tolag samt.
andra af handeln och sjöfarten i städerna utgående afgifter yttrade: att städernas
utgifter syntes kunna hänföras under två bufvudklasser, nemligen: l:o sådana, för
hvilkas bestridande, till hela eller någon del af beloppet, utväg borde beredas städerna,
vare sig genom allmänna anslag eller genom afgifter på fartyg och varor,
samt 2:o sådana, som städerna, likasom kommunerna ä landet, borde sjelfva vidkännas:
att till första klassen vore att räkna aflöningar till embets- och tjensteman,
kaserner och stallar samt inqvarteringsafgifter till ständiga garnisoner,
uppförandet och underhållet af allmänna skolhus och gymnasier samt dervarande
lärares aflöning, kostnaden för kronans uppbörd i städerna, byggnad och
underhåll af packhus och tullhus, anläggning och underhåll af hamnar och bryggor,
segelleders vidmakthållande, vågar, renhållning af allmänna försäljningsplatser,
aflöning till hamnuppsyningsman, packare, vägare, bärare, vräkare och
mätare, ballasts och marknadsstånds tillhandahållande rn. m.; att deremot till andra
klassen borde hänföras byggnad och underhåll af rådstufva, stadens fängelse
och fångknektar, brandredskaps anskaffande och underhåll, stenläggning af gator,
lyshållning, aflöning til! stadsvakter och brandvakter, båtsmanshåll, inqvarteringsbesvär
af tågande trupper, skjutsskyldighet, aflöning till presterskap och kyrkobetjening,
boställshus för presterskapet, kyrkobyggnad, fattigvård och alla andra afgifter,
som ega ruin för församlingarnes enskilda räkning; att, enligt Kollegii åsigt,
städernas rätt att uppbära tolag under hvad benämning som helst samt stämpeiocli
vågafgifter i packhuset för till utrikes ort gående eller derifrån kommande
varor borde upphöra, mot ersättning för derigenom städerna tillskyndad förlust af
inkomster, dock att sådan ersättning syntes böra minskas i den mån, städerna ej
kunde ådagalägga, det inkomsten åtgått till bestridande af sådana kostnader, som
Kollegium antydt vara af beskaffenhet att städerna borde derför hållas skadeslösa;

samt att, ehuru det borde fortfarande få ankomma på borgerskapet, i hvarje stad
att, om så för godt funnes, låta i städernas allmänna kassa ingå ersättningsmedlen
och om deras användande sjelf besluta. Kollegium ansåge kontroll å användandet
af berörda medel böra ega rum på det sätt, l:o att särskild räkning skulle i hvarje
stad årligen föras, upptagande, å ena sidan, den för de indragna tolags- och öfriga
afgifter influtna ersättningssumman äfvensom inkomsten af qvarvarande afgifter af
handeln och sjöfarten och, å andra sidan, alla de stadens utgifter, som räknades
till den klass, att de ej borde belasta städerna ensamt, utan staten eller handelsoch
sjöfartsrörelsen; 2:o att sådan räkenskap skulle granskas af särskilda, af staden
valda revisorer samt derefter insändas till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som inom September månad borde öfverlemna räkenskapen till Kollegium sned
yttrande, huruvida staden vore i behof af ökadt, anslag af statsmedel eller förhöjning
i hamnpenningarne, eller ock om skäl förefunnes att; minska ersättningssumman,
och 3:o att Kollegium skulle, i händelse af framställning i dylikt, syfte, hos
Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan i ämnet.

Kollegii underdåniga framställningar i berörda afseende, hvarigenom bland
annat åsyftades att få de ändamål närmare bestämda, till hvilka tolagen och öfriga
afgifter af handeln och sjöfarten skulle användas, vunno emellertid icke vidare afseende,
än att Kongl. Maj:t till Rikets åren 1844—1845 församlade Ständer aflat
nådig proposition om en förändrad reglering af stapelstädernas tolag, hvarvid Kongl.
Maj:t, likväl i nåder förklarade sig anse att, såsom vilkor för den föreslagna tolagsersättningeus
tillgodonjutande, uttryckligen borde föreskrifvas, att, intilldess annorlunda
kunde förordnas, då (fällande bestämmelser angående tolag smedlens användande
i hvarje stad skulle tjena till efterrättelse, och att för hvart ar behörig redovisning
för ersättningsmedlen skulle uppgöras och inom April månads utgång nästpåfÖIjande
är till Kollegium från Öfverståthållare-embetet i Stockholm och Kongl.
Majrts Befallningshafvande i landsorterna insändas; men äfven denna nådiga proposition
blef af Rikets Ständer icke bifallen.

Vid 1850—1851 årens riksdag väcktes sedermera enskilda motioner, att, dä
tolagsmedlen skulle vara använda till helt andra ändamål än dem, för hvilka de
blifvit beviljade, Rikets Ständer, till förekommande af detta förmenta missbruk,
måtte hos Kongl. Maj: t. anhålla, att verificerade räkenskaper öfver uppbörden och
användandet af berörda medel hlefve infordrade och framgent öfverlemnade till
granskning af Statsrevisorerne, för att Rikets Ständer sålunda måtte sättas i tillfälle
att besluta, huruvida tolagen borde upphöra eller till sitt då utgående belopp
förminskas. Dessa motioner förmälde Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af
den 26 Augusti 1851 sig likväl icke hafva kunnat bifalla, emedan tolagsuppbörden
blifvit, enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 21 September 1715, anslagen till vidmakthållande
af bryggor och packhus jemte andra nödiga byggnader samt till utgörande
af andra omkostninger i städerna, och medlen således blifvit städerna från
äldre tider ans/agna för bestridande af förefallande kommunala behof hvarföre
de icke kunde hänföras till sådana med statsverket gemenskap egande allmänna
medel, hvilkas förvaltning vore underkastad Rikets Ständers Revisorers granskning;
men Rikets Ständer ansågo deremot lämpligt att, i öfverensstämmelse med
hvad Kongl. Maj:t uti förberörde proposition till 1844—1845 arens Riksdag föreslagit,
officiella uppgifter rörande tolagsmedlens belopp och användande hlefve till
Kommers-kollegium insända för vinnande af kontroll, huruvida medlen till de afsedda
ändamålen användes. Till följd af denna Rikets Ständers skrifvelse och i

enlighet med deruti uttryckt anhållan har högstberörda nådiga bref den 1 Oktober
1851 utfärdats.

Det lärer böra noga anmärkas, att genom sistomförniälda stadgande ingalunda
skett någon förändring i bestämmelserna om de ändamål, till hvilka tolagsmedlen
dittills fatt användas, utan fastmera bekräftats stapelstädernas rätt att förfoga
öfver nämnda medel efter de föreskrifter, som före år 1844 voro gällande.
Lika litet har någon ändring i dessa bestämmelser sedermera egt rum. Kongl.
Maj:t har tvärtom, när under den 18 December 1857 förordnades om tolagsafgifternas
upphörande mot godtgörelse från tullmedlen, uttryckligen förklarat, att. det
förändrade sätt, hvarigenom städerna komma i åtnjutande af den fordna tolagen, ej
skulle medföra någon rubbning i den städerna tillförsäkrade dispositionsrätt öfver
deras tolagsmedel eller föranleda till förändring uti dittills gällande stadgande!!
angående tolagens användande.

På sätt redan är nämndt, har Kollegium uti sin om tolagen år 1834 afgifna
underdåniga berättelse anmält, att tolagen i allmänhet ingick i städernas kassor
och användes till bestridande af behof utaf särdeles skiljaktig beskaffenhet, angifna
för hvarje stapelstad uti en vid berättelsen fogad fullständig tabell. Det
torde nu ej saknas skäl att kortligen åter erinra om den rätt, som städerna synas
äfven ega till ett slikt användande af tolagsmedlen. Om de Kong], resolutioner
först tagas i betraktande, på grund af hvilka tolag förunnats många stapelstäder, innan
enahanda förmån genom åberopade nådiga bref af den 21 September (2 Oktober;
1715 tillädes samtliga stapelstäder, så inhemtas af Kongl. resolutionen den 15 Mars
1638, att to!ag beviljats Kalmar “enkannerligen till Magistratens och välbeställte
embetspersoners underhåld, stadsens communhuus och byggningar och i andra bördors
lättande;" af Kongl. resolutionen den 24 November 1660, hvarigenom tolag
förunnats Landskrona, att tolagsafgiiterna skulle “till stadsens tarf och förmeerelse
användas;* af Kongl. resolutionen sistnämnde dag och år rörande staden Warbergs
tolag, att Borgmästare och Båd deröfver “till stadsens gemena bästa skola
disponera och förordna;“ af Kongl. resolutionen den 17 December 1660, att tolag
medgifvits åt Helsingborg "till Borgmästares och andre tjenstemäns aflöning, stadens
pubiique byggningar samt andra stadens tarfvor och angelägenheter;" af Kongl.
resolutionen den 23 November 1660, att Malmö fatt, sig förunnadt tolag för “att staden
några årliga inkomster matte beviljas till dess skulds afbetalning samt åkommande
nödiga utgifter;" af Kongl. resolutionen den 21 Januari 1648, att tolag i
Halmstad skolat utgå, “på thet att Borgmästare och Bådh måge hafva så till sitt
som andre stadsens betjentes underhåld och andra pubiique tarfvor någon inkomst;*
af Kongl. resolutionen den 20 Mars 1638, att tolagen i Göteborg efterlåtits “till
stadsens bästa, så ock enkannerligen dess pubiique intraders tillökning;“ al'' Kongl.
resolutionen den 5 Juni 1658, att Kongl. Maj:t “förunnt staden Gefle till hjelp och
understödh samt dess betjentes underhåld ett billigt tolag.* Dessa exempel torde
vara tillräckliga att belysa uttrycket uti 1715 års åberopade Kongl. bref, att somliga
stapelstäder "njuta för alla vid stora sjötullen inkommande och utgående vahror
en viss tolag och andra rättigheter, hvarföre bryggor, packhus och andra nödiga
byggningar vidmachthållas samt andra omkostningar betalas;* och då genom sistnämnda
nådiga bref tolag förunnats alla stapelstäder, som icke redan hade eu sådan
inkomst att tillgå, för samma omkostnad och byggnad, så lärer skäl ej saknas
för Rikets åren 1850—1851 församlade Ständers antagande, att tolagsafgifterna
blifvit stapelstäderna anslagna för bestridande af förefallande kommunala behof.

‘28

Af de sakförhållanden, soin Kollegium sålunda utredt, torde otvätydigt
framgå, att ännu icke några föreskrifter, på grund af livilka tolagsersättningf medlen
skola till vissa bestämda ändamål uteslutande användas, blifvit, på sätt Riksdagens
Revisorer samt, att sluta af sednaste Riksdags förhandlingar, jemväl dennas
Stats-utskott synas hafva föreställt sig, meddelade. Det lärer då med skäl kunna
frågas, för hvilken kontrolls vinnande uppgifterna om tolagsersättningsmedlens belopp
och användande skola till Kollegium insändas. Kollegium bar för sin del icke
kunnat fatta föreskriften i detta afseende annorlunda, än att Kollegium bör tillse,
det medlen blifva använda och att de användas för hvarje städs gemensamma hasta.
Att Kollegium vid dylik granskning ansett sig böra så litet som möjligt utöfva
förmynderskap i afseende å kommunernas hushållning, vare sig att medlen stundom
icke blifvit till fullo använda eller att olika åsigter kunnat hysas om sättet,
hvarpå de användts, varit till en stads förkofran bäst främjande, torde icke skäligen
böra läggas Kollegium tiil last, enär det lärer måhända med mera skal kunna
ifrågasättas, huruvida ej, sedan genom Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande
beslut, år 1857 den tolagsersättningssumma, som skall tillfalla hvarje
stapelstad, blifvit fastställd, en hvar sådan stad, på grund af gällande kommunalförfättning,
deruti det heter, att hvad staden samfäldt tillhör i inkomstgifvande
rättighet, äfvensom medel, hvilka staten kan hafva ät staden beviljat, skall, der ej
annorlunda stadgadt är, anses såsom tillgång till betäckande af stadens gemensamma
utgifter, må ega att, utan allt förmynderskap och all inblandning från Kollegii
sida, genom sin egen styrelse förvalta tolagsersättningsmedlen på sätt. den
lämpligast synes. Under sådant förhållande har Kollegium trott sig i allmänhet
bäst efterkomma syftningen med föreskriften uti 1851 års omförmälda nådiga bref derigenom,
att vid underdåniga utlåtandens afgifvande i fråga om taxor å hamnafgifter
i stapelstad, hvilka af Eders Kongl. Maj:t ensam fastställas, Kollegium fäst afseende
äfven å stadens behållna inkomster af tolagsersättningsmedlen och på sådan
grund ej sällan föreslagit nedsättning af begärda hamnafgifters belopp.

Att under arens lopp en och annan uppgift angående tolagsersättningsmedlen,
hvilken af vederbörande oriktigt insändts direkt till Kollegii Kammarkontor
och derifrån genom förbiseende icke aflemnats till införande i Kollegii diarium,
af sådan orsak icke blifvit hos Kollegium anmäld, bar efter hållen undersökning
befunnits vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Men Kollegium
har vidtagit åtgärd för att dylika misstag må för framtiden undvikas.

Under handläggningen af detta ärende i de delar, som, enligt hvad berördt
är, Kollegium ansett utgöra föremål för dess utlåtande, har Kollegium äfven tagit
kännedom af den framställning, hvarmed Revisorerne afslutat sin berättelse och
som skall innefatta en utredning angående de göromål, hvilka “numera“ skola
vara Kollegium anvisade och “i de allra flesta fall" motsvaras af eller vara likartade
med dem, som äro “andra statens embetsverk eller administrativa myndigheter
anförtrodda*; i afseende hvarå Revisorerne äfven trott sig höra “för Riksdagen
åtminstone antydningsvis angifva* dessa göromål, sä i afdelningar sammanställda,
att deraf skulle framgå, till hvilka förutvarande likartade förvaltningsgrenar
hvarje afdelning lämpligen kunde hänföras; — men då Eders Kongl. Maj:t icke
funnit godt att särskild t anbefalla Kollegium att deröfver sig yttra, bär Kollegium,
utan att tillåta sig något omdöme, huruvida den sålunda väckta Rågan n;a ligga

inom området af den Riksdagens Revisorer af statsverket, enligt instruktion, uppdragna
befattning, icke heller trott sig böra ens antydningsvis angifva de erinringar,
berörda, såsom det, vill synas, egentligen till upplysning för Riksdagen af
sedda framställning, så med hänseende till deri förekommande sakuppgifter, som
beträffande densammas innehåll i öfVigt, skäligen skulle kunna föranleda.

L. MMDERSTRÖM.

J. Sjöberg.

Stockholm den 29 November 1870.

G. Hegardt.

Ödmjukt Memorial.

Riksdagens år 1870 församlade Revisorer hafva i sin berättelse till 1871
års lagtima Riksdag, angående verkställd granskning af de under Kong!. Kollegii
förvaltning eller kontroll ställda fonder och medel, gifvit tillkänna, bland annat, att
de tagit kännedom om de utaf Ombudsmannen afgifna berättelser angående fondernas
balanserade fordringar, samt dervid, hvad angår sättet, hvarpå bevakningen
och indrifningen af manufakturdiskont-fondens osäkra fordringar besörjas, inhemtat,
att kraf för dylika fordringar i allmänhet endast hvart tionde är förnyades, hvaraf
ock blifvit en följd, att personer, hos livilka sådana förnyade kraf efter sagde långa
tids förlopp anställdes, anmäldes hafva flera år dessförinnan aflidit. Enär derigenom
kunde inträffa, att gäldenär, hvilken under den tid som förflutit emellan de
olika bevakningstillfällena, kommit uti bättre ekonomiska omständigheter, vid krafvets
förnyande kunde återigen hafva råkat i obestånd, hade det förekommit Revisorer
»e vara för bevakande af Diskontens rätt angeläget, att utsökningen af berörda
fordringar med mera skyndsamhet handhades, samt att i sådant afseende tilläfventyrs
de ombud i landsorterna, som af Ombudsmannen anlitades för utkräfvande al''
ifrågavarande slags fordringar, kunde få sig ålagdt, att hvarje år hos Ombudsmannen
anmäla de förändringar rörande gäldenärers lefnadsförhållanden, som må hafva under
året inträffat; och hade Revisorerne ansett, att så mycket hellre en lämpligare
anordning af de åtgöranden, livilka i förevarande hänseende tillkommo Manufakturdiskontens
Ombudsman, torde kunna vidtagas, som, enligt hvad af Revisorernes
granskning af Banko-diskontens räkenskaper framginge, någon likartad anledning
till anmärkning dervid icke förefunnits

Öfver denna del af omförmälda, till Kongl. Kollegii underdåniga utlåtande
af Kongl. Maj:t i nåder remitterade berättelse, har mitt yttrande blifvit infordradt.
Detta yttrande skall jag nu afgifva.

Då, enligt de grunder, som sedan äldre tider gjort sig gällande i afseende
å afskrifning af Manufaktur-diskontens osäkra fordringar, och livilka grunder sedermera
fastställts till efterrättelse i Kongl. brefvet den 20 April 1849, dylik afskrifning
får ega rum endast i de fall, dä behörigen utredt och styrkt är, att i afseende
på alla de gäldenärer, hvilka hos diskont-fonden halta för en och samma skuld,
något dera af följande förhållanden inträffat, nemligen: l:o att gäldenär aflidit,
utan att efterlemna någon tillgång; 2:o att efter gäldenärens inträffade död och

behörigen skedd urarfvagörelse, fonden erhållit den utdelning utaf afträdda tillgångar,
som vederbort; eller 3:o att, sedan gäldenär, som veterligen ej egt någon
tillgång, öfvergifvit sin rätta hemort, underrättelse huruvida han lefver icke kunnat
under de sistförflutna tjugo åren erhållas; så har den naturliga följden häraf blifvit,
att i Diskontens räkenskaper balanseras osäkra fordringar sedan en långt förfluten
tid, till betydliga belopp och hos en talrik mängd gäldenärer. Det balansextrakt
öfver förfallna, men obetalda fordringar, som vid sednaste statsrevisionen
undergått granskning, utvisar således, att dylika fordringar, pa större summor,
ännu balanseras sedan mer än 40 ar, eller från åren 1826—1829; i kapitalslutet
öfver diskont-fonden för år 1S6S upptages af tillgången till är 1869 R:dr

3,776,209: 73 öre, osäkra fordringarne utgöra i kapital _____________________ 186,294: 22.

uppdebiterade räntor -------------- ------- ------------ ---------------—--------------- 21,616: 49

tillsammans 207,910: 71;

och antalet af de gäldenärer, på hvilkas namn dessa fordringsposter balanseras,
men hvilket antal naturligtvis lör hvarje ar undergår förändring, kan uppskattas
till circa 300. Varande dock härvid att anmärka, hvad osäkra fordringarne beträffar,
att dessa i sednare åren uti årligt medeltal uppgått allenast till omkring en
tolftedels procent af utlåningssumman, hvarföre ock Banko-utskottet i sitt betänkande
N:o 13 till 1868 års Riksdag förklarat, att de förluster Manufaktur-diskonten
lidit icke, åtminstone under det sednaste tiotalet af är, varit eller kunnat blifva betydande.
Af Diskont-ombudsmannens årligen afgifna, detaljerade berättelser inhemtas,
att den stora mängden af Diskontens gäldenärer, upptagne i balansextraktet,
utgöres af personer, hvilka för mänga år sedan antingen gjort konkurs, eller, efter mot
dem anställda lagsökningar, undergått utmätning, hvarelter Diskonten utbekommit
belöpande utdelningar, om sådana för oprioriterade borgenärer varit att tillgå, eller
nettobehållningarne efter utmätning. Nu inträffar visserligen understundom, att
dylika personer sedermera komma i bättre ekonomiska omständigheter samt i besittning
af egendom, som ej genom fingerade lösöreköp eller andra svekfulla, men
för lagens arm oåtkomliga tillställningar undandragas fordringsegarne, och då sådana
fall kommit till min kännedom, —• hvad Manufaktur-diskontens gäldenärer
beträffar, — och hvarom jag oaflåtligen sökt att mig underrätta, har jag ingalunda
underlåtit att göra Diskontens talan gällande. Också hafva under de 33 år jag
förvaltat ombudsmannatjensten vid Manufaktur-diskonten icke obetydliga belopp,
genom dessa mina bemödanden, blifvit inbetalda af gäldenärer, hvilkas konkurser
för längre tid sedan afslutats, eller hvilka vid undergången utmätning saknat tillgångar,
och under innevarande år hafva redan 2,200 R:dr dylika osäkra fordringar
liqviderats; hvaremot det icke lyckats för Ombudsmannen att, genom anlitande allenast
af officiella åtgärder, eller anställande af lagenliga kraf mot gäldenärer uti
ifrågavarande kategori, under loppet af flera år utbekomma mer än 45 ll:dr 79 öre,
som utmättes hos en obemedlad handtverkare i en landsortsstad, samt 14 R:dr 64
öre, som likaledes ingått efter utmätning hos en i landsorten bosatt enka, hvilken
uraktlåtit att efter sin mans frånfälle begära urarfvaförmån.

Det öfvervägande flertalet af Diskontens gäldenärer på osäkra fordringarnes
konti befinner sig emellertid i den ställning, att någon afbetalning på deras skuld
icke är att förvänta. När derföre, såsom af Ombudsmannens berättelse upplyses,
efter mot dem anställda förnyade kraf, officiella bevis inkommit, att gäldenären

är utfattig;

fortfarande befinner sig i medellöst tillstånd;

är nästan svagsint, uppehållande sig af de gåfvor, den enskilda välgörenheten
tilldelar honom;
i utfattigt tillstånd flyttat till obekant ort;
i saknad af alla tillgångar;

intagits å Stockholms borgerskaps gubbhus eller enkhus;

flyttat till Finland;

njuter understöd af fattigvården;

rgmt till Amerika;

intagits pa fattighuset;

utfattig och till arbete oförmögen;

ålderstigen och utfattig;

lefvat sedan flera ar af anförvandters understöd, med mera dylikt; och
dertill kommer, att jag om de fleste af ifrågavarande gäldenärer i enskild väg fatt
bekräftelse derpå, att de ej ega några tillgångar, har det synts mig icke vara rätt
lämpligt, att tidt och ofta anställa nya kraf af beskaffenhet, att det resultat, som
på förhand kan motses, allenast blifver för diskont-fonden rätt känbara kostnader.
Jag har således mot gäldenärer, hvilka befinna sig i ofvannämnda kategorier, i allmänhet
anhängiggjort förnyade kraf blott hvart tionde år.

Att under sådana förhallanden, som de nyss beskrifna, Ombudsmannen någon
gång fatt mottaga intyg derom, att en gäldenär aflidit flera år förr, än kraf mot
honom sist blifvit anställdt, är visserligen sannt; ja, underrättelse har till och med
ingått, att en gäldenär aflidit några veckor efter det kraf mot honom circa 9 år
förut förnyades. Men da en dylik gäldenär aflidit i fattigdom, eftersom urarfvaförmån
icke sökts, tillskyndar obekantskapen om hans frånfälle ingen annan olägenhet,
i fall det sa skall anses, — än att, i händelse skulden till Diskonten
eljest varit af beskaffenhet, att kunna blifva föremål för afskrifning, denna afskrifningsåtgärd
försenats, — en olägenhet, som är än känbarare med hänsyn till de
tvifvelsutan icke få Diskontens gäldenärer, hvilka in- eller utrikes aflidit, sedan de
till obekant ort afflyttat. I öfrigt är patagligt, att om Ombudsmannen skall kunna
undvika den nu anmärkta olägenheten, maste han åtminstone en gång om året anställa
förnyadt kraf mot samtliga i sednaste balans-extrakt uppförda gäldenärer.

Som Manufaktur-diskontens Ombudsman aldrig haft några sådana ombud i
landsorten, hvilka han kunnat anlita för utkräfvande af Diskontens osäkra fordringar,
har han icke heller kunnat ålägga dem, att hvarje ar hos Ombudsmannen anmäla
de förändringar rörande gäidenärers lefnadsförhallanden, som må hafva under
året inträffat. Om någon Ombudsman, utom Banko-diskontens, berättigats utse
ombud i orterna, är mig ej bekant. Hvad jag erfarit är emellertid, att Bankodiskonten
ännu för kort tid sedan hade ombud i flera län, men att, i följd af gjorda
anmärkningar rörande det ringa gagn, som i sjelfva verket derigenom tillskyndades
nämnda Diskont, nu för tiden finnes allenast tvänne läns ombud, hvilka hvartdera
åtnjuta ett arvode för aret af 300 R:dr R:mt; äfvensom slutligen, att nyssnämnda
ombud hvarken haft eller hafva till åliggande, att årligen till Diskontens Ombudsman
afgifva berättelse om Diskontens samtliga, inom länet boende gäidenärers
ekonomiska vilkor, utan allenast om de åtgärder, hvarom ombuden under året blifvit
anlitade. Manufaktur-diskontens Ombudsman åter har allt hittills ansett sig icke
vara berättigad att anlita krono-ombud, hvilka för sitt besvär ej fått ringaste ersättning,
i andra frågor, än rörande konkursmål, i hvilka Kongi. Maj:ts vederbö 5 -

rande Befallningshafvande, pa Ombudsmannens begäran, uisett ombud att iakttaga
Diskontens ratt och talan; hvaremot i hänseende till utdelningars lyftning, der sa
erfordrats, samt osäkra fordringars utkräfvande Ombudsmannen vändt sig direkt
till Kongl. Majits Befallningshafvande. Skulle nu, pa sätt Statsrevisorerne tyckas
anse nödigt, Manufaktur-diskonten skaffa sig sä att säga ständiga ombud i alla de
län, inom hvilka finnas gäldenärer hos Diskonten, så blefve antalet dylika ombud
för närvarande 17; och skulle ombuden, hvilka för möda, besvär och möjligen
resor inom länet naturligtvis måste beredas sådan ersättning, att fullt lämpliga personer
för detta bestyr blefve att anlita, jemväl ataga sig, att årligen sj elfva efterforska
och derefter afgifva berättelse om de pa spridda orter inom distriktet boende
gäldenärernes ekonomiska förhållanden, häller jag för min del lika sannolikt, att
Diskontens arliga utgifter för dessa ombudsmannaskap skulle komma att uppgå till
ganska ansenliga belopp, som att den verkliga fördel Diskonten genom dem skulle
tillskyndas i de flesta fall blefve högst ringa; äfvensom att inom kort andra Statsrevisorer
skulle föreslå indragning af de föga uträttande ombudsmannaskapen. Deremot
hyser jag den åsigten, att med arvoden försedda ombud i ett par landsorter,
med hvilka ombud Diskontens Ombudsman i alla förefallande angelägenheter kunde
sätta sig i beröring, vore lör Diskonten fördelaktigt att kunna anlita, — en fråga
åter, som det i förevarande memorial ej är lämpligt att närmare utveckla.

Hvad slutligen angår det yttrandet i Statsrevisorernes berättelse, att de sa
mycket hellre ansett en lämpligare anordning af de åtgöranden, hvilka i förevarande
hänseende tillkomma Manufaktur-diskontens Ombudsman, kunna vidtagas,
som, enligt hvad al Bevisorernes granskning af Banko-diskontens räkenskaper framginge,
någon likartad anledning till anmärkning dervid icke förefunnits, så tillåter
jag mig endast nämna, det jag gjort mig fullt förvissad om, att Banko-diskontens
Ombudsman i afseende på sa beskaffade osäkra fordringar, som här äro i fråga,
anställer förnyade kraf mot vederbörande gäldenärer, efter omständigheterna, hvart
femte, sjette, sjunde eller åttonde år.

Den nadiga remissen äterstålles. Stockholm af Kongl. Kommers-kollegii
Advokatfiskals-kontor den 5 November 1870.

Carl Rydqvist.