Förslag till riksdagen

1995/96:RFK2

Skrivelse från riksdagens förvaltningskontor
med överlämnande av förslag från
arbetsgruppen för utredning om registrering av
ledamöternas ekonomiska intressen

1995/96

RFK2

I juni 1994 fattade riksdagen beslut om att införa ett system för
registrering av ledamöternas ekonomiska intressen (1993/94:KU18).
Därvid fick förvaltningskontoret i uppdrag att utreda de praktiska
frågorna kring registreringen, "bl.a. hur systemet skall administreras,
vilka regler som behövs för de uppgifter som skall lämnas för registre-
ring, vem som skall ta hand om dessa uppgifter, hur uppgifterna skall
uppdateras och i vilken form de skall presenteras". Förvaltningskonto-
ret skall redovisa sina överväganden och förslag till riksdagen.

En särskild parlamentarisk arbetsgrupp tillsattes med uppgift att
lämna förslag till utformning av registret samt att analysera och
bedöma dess konsekvenser. Gruppen redovisade resultatet av sitt arbete
i en rapport till talmannen i juni 1995. Därvid avgav ledamoten
Anders Björck ett särskilt yttrande.

Förvaltningskontoret har under hösten 1995 inlett de praktiska
förberedelser som erfordras för att upprätta det nya registret. Därvid
har bl.a. utarbetats ett förslag till lag om register över riksdagsledamö-
ternas ekonomiska intressen, vilket under hand har tillställts konstitu-
tionsutskottets kansli.

Förvaltningsstyrelsen överlämnar nu arbetsgruppens förslag för riks-
dagens bedömning och beslut.

Styrelsen utgår från att konstitutionsutskottet i sin beredning av
ärendet beaktar det arbete som för närvarande pågår inom regerings-
kansliet avseende vissa frågor med anknytning till motsvarande regler
för statsråden.

I detta beslut har, förutom undertecknad ordförande, deltagit riks-
dagsledamöterna Mats Lindberg, Iréne Vestlund, Rolf Dahlberg, Per
Olof Håkansson, Carl-Johan Wilson, Eva Zetterberg, Knut Billing och
Inger René.

Stockholm den 5 oktober 1995

Riksdagens förvaltningskontor

Birgitta Dahl

/Anders Forsberg

1 Riksdagen 1994/95. 2 samt. RFK2

Arbetsgruppen för utredning
om registrering av
ledamöternas ekonomiska intressen

1995/96:RFK2

Till talmannen

Våren 1994 uppdrog riksdagen åt förvaltningskontoret att utreda frå-
gan om registrering av uppgifter om riksdagsledamöternas ekonomiska
förhållanden liksom ledamotskap i olika slags styrelser. Inom förvalt-
ningskontoret sammanställdes med anledning härav ett underlag för
diskussion. Med utgångspunkt i detta material har en särskilt tillsatt
arbetsgrupp haft i uppdrag att i första hand arbeta vidare med att
utforma ett registreringssystem och därvid analysera och bedöma kon-
sekvenser av olika slag. Arbetsgruppen har varit oförhindrad att också
ta upp andra frågor av etiskt slag med anknytning till ledamöternas
uppdrag i riksdagen. I arbetsgruppen har ingått en representant för
varje riksdagsparti frånsett Socialdemokraterna som har haft två repre-
sentanter.

Till ordförande i arbetsgruppen utsågs regeringsrådet Stig Brink.
Övriga ledamöter har varit Ingegerd Sahlström (s), Kurt Ove Johans-
son (s), förste vice talman Anders Björck (m), andre vice talman Görel
Thurdin (c), tredje vice talman Christer Eirefelt (fp), Tanja Linderborg
(v), Kia Andreasson (mp) samt Rose-Marie Frebran (kds). Arbetsgrup-
pen har biträtts av experterna riksdagsdirektören Gunnar Grenfors och
planeringschefen Ulla-Britt Fichtelius Larsson. Sekreterare till arbets-
gruppen har varit föredraganden i konstitutionsutskottet Lena Jönsson.

Arbetsgruppen redovisar nu resultatet av sitt arbete. Anders Björck
avger ett särskilt yttrande.

Stockholm den 2 juni 1995

Stig Brink

Ingegerd Sahlström

Anders Björck

Christer Eirefelt

Kia Andreasson

Kurt Ove Johansson

Görel Thurdin

Tanja Linderborg

Rose-Marie Frebran

/Lena Jönsson

1 Sammanfattning

Arbetsgruppen föreslår att det inom riksdagen skall finnas ett system
för registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen enligt de
riktlinjer som vi redovisar nedan. Registreringen skall vara frivillig
och omfatta ledamot, ersättare för statsråd och talman samt ersättare
som förväntas tjänstgöra minst åtta veckor i en följd. Har en ledamot
valt att registrera sina ekonomiska intressen måste ledamoten följa
reglerna för registret, vilket bl.a. innebär att uppgifter skall lämnas till
registret i sin helhet.

Belopp eller värden skall inte registreras. Registreringen skall omfat-
ta andelar i aktiebolag, handelsbolag och kommanditbolag samt ekono-
miska föreningar, om värdet i fråga överstiger två basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring. Innehav av näringsfastighet skall registre-
ras, men inte innehav av bostadsfastighet. Vid avlönad anställning,
inkl, konsultuppdrag, skall arbetsgivaren eller uppdragsgivaren regi-
streras varvid undantag dock görs för uppdrag av tillfällig karaktär.
Självständig inkomstbringande verksamhet skall registreras genom att
typen av verksamhet anges. Förekomsten av eventuellt fortfarande
gällande ekonomiska avtal med tidigare arbetsgivare skall registreras.
Styrelseuppdrag, inkl, revisorsuppdrag, i såväl offentliga som privata
företag skall omfattas av registreringen och likaså uppdrag i olika
organisationer samt kommunala uppdrag.

Om ledamoten mottagit gåva som har anknytning till ledamotskapet,
från givare inom eller utom Sverige och värdet överstiger 1 500 kr
skall givarens namn och gåvans art registreras. Vid resor till och besök
i utlandet som har anknytning till ledamotskapet och som inte i sin
helhet betalas av statliga medel, av ledamotens parti eller av ledamoten
själv, skall namnet på den som stått för kostnaden samt tidpunkten för
resan anges. Slutligen skall stadigvarande sekreterar- och utrednings-
hjälp och annat bistånd registreras, om den aktuella bindningen inte
framgår av övriga registrerade uppgifter.

En tjänsteman med handläggande uppgifter bör ha ansvar för regi-
streringen av ledamöternas ekonomiska intressen. Vi föreslår också att
en särskild grupp av riksdagsledamöter tillsätts för att bistå ledamöter-
na i frågor som rör registreringen. Gruppen skall också ha i uppgift att
följa hur registreringssystemet fungerar samt att inför mandatperiodens
utgång redovisa en utvärdering av detta. I anslutning härtill bör
gruppen också redovisa överväganden om behovet av ett särskilt etiskt
råd och eventuellt lägga fram ett förslag.

1995/96: RFK2

2 Bakgrund

Våren 1994 behandlade konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU18) två
motioner (v samt v, s och fp) från den allmänna motionstiden 1993
resp. 1994 vari yrkades att riksdagen skulle uppdra åt talmanskonfe-
rensen att utreda frågan om registrering av riksdagsledamöternas eko-
nomiska intressen.

Konstitutionsutskottet konstaterade att det fanns en bred uppslut-
ning bakom tanken att uppgifter om riksdagsledamöternas ekonomiska

förhållanden liksom ledamotskap i olika slags styrelser borde finnas
registrerade och tillgängliga för allmänheten. Exempel på ekonomiska
förhållanden som borde registreras var enligt utskottet uppgifter om
inkomst samt innehav av fastigheter och aktier. När det gällde styrelse-
uppdrag som kunde komma i fråga för registrering rörde det sig t.ex.
om uppdrag i bolagsstyrelser, ekonomiska föreningar, företags- och
branschorganisationer, fackliga organisationer och organisationer med
anknytning till boendet.

Enligt utskottets mening borde syftet med en sådan registrering vara
att öppet redovisa de olika bindningar och intressen som kan tänkas
påverka det politiska uppdraget.

Den praktiska sidan av saken gällde enligt utskottet bl.a. hur ett
system av det avsedda slaget skulle administreras. För detta behövdes
bl.a. regler för vilka uppgifter som skall lämnas för registrering, vem
som skall ta hand om dessa uppgifter, hur uppgifterna skall uppdateras
och i vilken form de skall presenteras.

Mot denna bakgrund borde enligt utskottets mening riksdagen, med
anledning av motionerna, uppdra åt förvaltningskontoret att utreda
frågan och till riksdagen redovisa sina överväganden och förslag.
Utskottet var enigt i sin bedömning, och riksdagen följde utskottets
förslag (rskr. 1993/94:426).

Inom förvaltningskontoret upprättades en promemoria den 28 no-
vember 1994 med bl.a. beskrivningar av andra länders system med
registrering av ledamöters ekonomiska förhållanden och av insiderla-
gens regler som sedan 1990 gäller för statsråden. I promemorian
redovisades också vissa principiella frågeställningar som borde ligga till
grund för ett registreringssystem i riksdagen.

Promemorian förelädes den 30 november 1994 talmannen, vice
talmännen och gruppledarna för en första diskussion om principfrå-
gorna. Vid detta möte beslutades att man skulle tillkalla en särskild
parlamentarisk utredning med uppdrag att i ett vidare perspektiv
överväga frågor om bl.a. etiska riktlinjer för riksdagsledamöternas
uppdrag vid sidan av ledamotsuppdraget. 1 detta sammanhang skulle
också de principiella grunderna för den beslutade registreringen av
ekonomiska intressen diskuteras.

Talmannen utsåg i samråd med partiernas representanter i talmans-
konferensen en arbetsgrupp med uppgift att i första hand med utgångs-
punkt i det redan redovisade materialet arbeta vidare med att utforma
ett registreringssystem och därvid analysera och bedöma konsekvenser
av olika slag. Arbetsgruppen är oförhindrad att också ta upp andra
frågor av etiskt slag med anknytning till ledamöternas uppdrag i
riksdagen.

3 Arbetsgruppens överväganden

Nedan redogörs för arbetsgruppens överväganden och förslag till regi-
strering av ledamöternas ekonomiska intressen. I bilaga 1 finns ett
förslag till utformning av blankett för lämnande av uppgifter till
registret. I bilaga 2 finns en sammanställning av gällande bestämmelser

1995/96:RFK2

1* Riksdagen 1994/95. 2 sand. RFK2

för statsråd, bestämmelser om jäv m.m. samt en redogörelse för be-
stämmelserna i Danmark, Norge och Finland om registrering av
ledamöters ekonomiska intressen.

3.1 Inledning

Arbetsgruppen vill inledningsvis anföra följande.

En riksdagsledamots uppdrag grundas på det förtroende som han
eller hon har fått av sina väljare. Det är naturligtvis av största vikt att
detta förtroende förvaltas väl av ledamoten.

Någon motsvarighet till regeringsformens bestämmelser om statsråds
bisysslor m.m. finns inte för ledamöter i riksdagen. Emellertid kan det
även för den enskilde ledamoten bli aktuellt att göra liknande övervä-
ganden beträffande möjligheten att en bisyssla eller en bindning av
något slag kan komma att rubba allmänhetens förtroende för honom
eller henne. Det blir då ledamoten som efter eget omdöme har att
avgöra lämpligheten av bisysslan eller denna bindning. Det är också
ledamoten själv som har kunskapen om huruvida en jävssituation kan
bli aktuell. Även om en jävssituation inte föreligger, kan det vara så att
det finns eller kan tänkas uppkomma en intressekonflikt som är sådan
att den kan anses såsom förtroenderubbande.

De som fått förtroendeuppdraget att vara riksdagsledamot bör öppet
kunna redovisa uppdrag och inkomst- och förmögenhetsförhållanden,
som kan tänkas skapa lojalitetskonflikter och påverka det politiska
uppdraget. Det är i detta sammanhang viktigt att framhålla att det kan
finnas andra bindningar än sådana som har samband med förmögen-
hetsinnehav som kan tänkas påverka det politiska uppdraget. En
samlad registrering för allmänhetens insyn även av andra förhållanden
än de som är av ekonomisk natur är därför betydelsefullt.

I det följande redogör arbetsgruppen för hur ett sådant registrerings-
system, baserat på frivillighet, lämpligen bör utformas.

Under arbetsgruppens diskussioner har också förts fram vilka svårig-
heter det kan vara för den enskilde riksdagsledamoten att ta ställning i
olika etiska frågor, som t.ex. lämpligheten av olika uppdrag utöver
ledamotsuppdraget eller utövandet av andra bisysslor. Andra problem
som kan uppstå i dessa sammanhang kan vara frågor om mottagande
av gåvor och liknande. Det kan vara svårt för ledamoten att själv
kunna bedöma dels om en jävssituation kan uppkomma, dels om det
kan innebära en intressekonflikt utan att jäv föreligger. Möjligheten att
för riksdagens del införa ett särskilt etiskt råd har härvid övervägts
inom arbetsgruppen. Vi anser dock att omfattningen och inriktningen
i dessa hänseenden bör övervägas ytterligare och framlägger därför
inget förslag i denna del.

I det följande föreslår vi att en tjänsteman med handläggande
uppgifter skall ha ansvar för registreringen av ledamöternas ekonomis-
ka intressen. Det är naturligt att den enskilde ledamoten då i första
hand vänder sig till denne tjänsteman för att få råd och upplysningar.
Därutöver bör emellertid en ledamot ha möjlighet att vända sig till en
grupp av talmanskonferensen utsedda ledamöter som har till uppgift

1995/96:RFK2

att ge råd och synpunkter på problem som uppkommer vid tillämp-
ningen av registreringssystemet. Gruppen bör också få som uppgift att
allmänt följa hur systemet fungerar och kunna föreslå förändringar.

Gruppen bör innehålla ledamöter från samtliga partier. En repre-
sentant per parti bör utses, dock att Socialdemokraterna bör utse två
företrädare. Det bör ankomma på partierna att nominera sina repre-
sentanter. Talmanskonferensen, som alltså utser gruppen vars mandat
bör omfatta innevarande valperiod, skall också utse ordförande. Det
synes inte erforderligt att utse suppleanter.

Arbetsgruppen föreslår nedan att en utvärdering av det nya systemet
med registrering av ledamöternas ekonomiska intressen skall göras
inför utgången av den innevarande mandatperioden. Den grupp som
vi föreslår tillsatt för att bistå ledamöterna i frågor som rör registrer-
ingen och som skall följa hur registreringssystemet fungerar, kan
förväntas få erfarenheter och kunskaper som belyser behovet av ett
etiskt råd. Vi föreslår mot bakgrund av det anförda att gruppen får
ansvaret för utvärderingen och att gruppen i samband med att denna
redovisas lägger fram eventuellt förslag om inrättande av ett sådant
etiskt råd som arbetsgruppen berört i det föregående.

3.2 System för registrering av riksdagsledamöternas
ekonomiska intressen m.m.

3.2.1 Syftet med registreringen

En enig riksdag har ansett att uppgifter om riksdagsledamöternas
ekonomiska förhållanden liksom ledamotskap i olika slags styrelser
bör finnas registrerade och tillgängliga för allmänheten. Syftet med en
sådan registrering skall vara att öppet redovisa de olika bindningar och
intressen som kan tänkas påverka det politiska uppdraget.

Som exempel på ekonomiska förhållanden som bör registreras har
angetts uppgifter om inkomst samt innehav av fastigheter och aktier.
När det gäller styrelseuppdrag som kan komma i fråga för registrering
har det angetts röra t.ex. uppdrag i bolagsstyrelser, ekonomiska för-
eningar, företags- och branschorganisationer, fackliga organisationer
och organisationer med anknytning till boendet.

I Sverige är enligt gällande lagstiftning en rad uppgifter som rör en
persons ekonomiska förhållanden offentliga. Det gäller t.ex. beslut
varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller under-
lag för bestämmande av skatt fastställs. Undantagna härifrån är enligt
9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) endast förhandsbesked och vissa
andra speciella beslut.

Även uppgifter som rör fastighetsinnehav är tillgängliga genom i
första hand fastighetsboken och fastighetsregistret.

Uppgifter om vilka som är ledamöter av ett visst bolags styrelse kan
erhållas genom de olika bolagsregistren. Enligt 3 kap. 7 § aktiebolags-
lagen (1975:1385) skall styrelsen föra förteckning över bolagets aktier
och aktieägare, en s.k. aktiebok. Aktieboken skall innehålla uppgift
om aktieägarnas postadress, yrke och titel. I s.k. avstämningsbolag förs

1995/96:RFK2

aktieboken av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. Aktieboken
skall enligt 3 kap. 13 § samma lag hållas tillgänglig hos bolaget för var
och en. Förs aktieboken med hjälp av ADB eller på liknande sätt,
skall i stället utskrift av aktieboken på begäran tillhandahållas hos
bolaget och, i fråga om avstämningsbolag, även hos Värdepapperscen-
tralen. Var och en har rätt att mot ersättning för kostnaderna fä en
aktuell utskrift av aktieboken. När det gäller avstämningsbolag som
har mer än en aktieägare, får dock en utskrift inte innehålla uppgifter
om aktieägare som har högst femhundra aktier i bolaget.

En stor del av de uppgifter som ett system för registrering av
riksdagsledamöters ekonomiska och övriga förhållanden skulle omfatta
kan allmänheten således redan nu ta del av. För att inhämta dessa
uppgifter måste emellertid den enskilde vidta en rad olika åtgärder. Att
i ett register samla uppgifterna om riksdagsledamöternas ekonomiska
förhållanden och även andra bindningar innebär att allmänheten på
ett enkelt sätt kan få tillgång till dessa uppgifter. De olika bindningar
och intressen som skulle kunna tänkas påverka det politiska uppdraget
skall således öppet redovisas och finnas tillgängligt för allmänhetens
insyn.

3.2.2 Frivilligt system

Enligt arbetsgruppens mening bör ett system med registrering av
ledamöternas ekonomiska intressen m.m. baseras på frivillighet. Leda-
moten skall alltså själv få bestämma huruvida han eller hon vill
anmäla sina intressen för registrering. Väljer en ledamot att anmäla
sina intressen måste ledamoten följa reglerna för registret, vilket bl.a.
innebär att uppgifter skall lämnas till registret i sin helhet.

3.2.3 Personkretsen

Registreringen bör omfatta ordinarie ledamot men också ersättare som
tjänstgör under en längre tid såsom ersättare för statsråd och talman.
Om en ledamots ledighet omfattar minst fyra veckor skall enligt
riksdagsordningens bestämmelser en ersättare tillkallas. 1 det följande
föreslår arbetsgruppen att ledamot skall lämna uppgifter inom fyra
veckor från tidpunkten för eventuella förändringar. I enlighet härmed
bör ersättare också få en tid om fyra veckor att anmäla sina intressen.
Arbetsgruppen anser det lämpligt att registreringen omfattar, förutom
ersättare för statsråd och talman, även ersättare som skall tjänstgöra
minst åtta veckor i en följd. När arbetsgruppen i det följande hänvisar
till ledamoten avses således även sådan ersättare.

Registreringen skall avse ledamotens egna ekonomiska intressen.
Någon registrering skall inte ske av anhörigas intressen.

Det bör redan här framhållas att några belopp eller värden inte skall
registreras. Vad gäller företagsintressen och gåvor skall registrering ske
först om värdet överstiger ett visst angivet belopp, men detta innebär
inte att värdet i sig skall anges.

1995/96:RFK2

3.2.4 Uppgifter i registret

Företagsintressen

Om någon ledamot har en andei i ett aktiebolag, i ett handelsbolag
(eller kommanditbolag) eller i en ekonomisk förening, skall registre-
ring ske om värdet överstiger två basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Ett basbelopp uppgår för närvarande till 35 700 kr.
Detta innebär att värdegränsen för 1995 skulle uppgå till ca 70 000 kr.
Vi anser att intressen av denna storleksordning bör omfattas av regi-
streringen. Utgångspunkten är alltså värdet i sig och inte typen av
intresse, t.ex. huruvida det är ett intresse i ett familjeföretag eller i ett
annat företag. Det bör här framhållas att vi avser vid varje tillfälle
gällande värde. Om ett innehav inledningsvis understiger två basbelopp
men förändringar sedan sker så att det kommer att överstiga två
basbelopp, skall detta givetvis leda till att ledamoten anmäler innehavet
i fråga. Självfallet står det ledamoten fritt att registrera även sådana
andelar som till sitt värde understiger två basbelopp.

Vad gäller innehav av aktier skall registreringen omfatta det totala
innehavet av aktier i ett bolag, oavsett typ av aktie.

Vi utgår från att värdet på andelen i fråga skall kunna fastställas
utan alltför stora problem. Värdet på aktier som är föremål för handel
på börsen kan enkelt fastställas med hjälp av aktuella listor. För
fastställande av värdet på andra aktier och andelar i ekonomiska
föreningar eller handelsbolag kan finnas olika metoder, t.ex. faststäl-
lande av substansvärdet. Om det medför stora problem att få fram
värdet, kan företaget i fråga troligen bistå.

Ledamoten skall naturligtvis, som vi nämnt i det föregående, även
kunna få hjälp i dessa frågor av den tjänsteman inom riksdagen som
skall handha registreringen m.m.

Fastigheter

Innehav av fastighet som utgör näringsfastighet skall registreras, varvid
värdet dock inte skall registreras.

Annan fastighet, som endast används för eget boende (omfattar även
tvåfamiljsfastigheter), skall inte registreras. Detta gäller även fritidsfas-
tighet.

Inkomstbringande verksamhet

Vid avlönad anställning eller uppdrag, inkl, konsultuppdrag — utöver
ledamotsuppdraget — skall registreras arbetsgivaren eller uppdragsgiva-
ren. Belopp registreras inte. Tillfälliga uppdrag, t.ex. när ledamoten far
ett honorar för en enstaka artikel i en tidning, behöver inte registreras.

Vid självständig inkomstbringande verksamhet utöver ledamots-
uppdraget, t.ex. som lantbrukare, läkare, advokat, journalist etc., skall
typen av verksamhet registreras. Belopp registreras inte.

1995/96:RFK2

Avtal

1995/96:RFK2

Om det föreligger ett avtal av ekonomisk karaktär mellan ledamoten
och tidigare arbetsgivare skall detta registreras. Avtalet kan t.ex. avse
fortsatt löneutbetalning, upprätthållande av anställningsförmåner, pen-
sionsrätt etc. Belopp eller värde registreras inte.

Uppdrag utöver ledamotsuppdraget

Styrelseuppdrag, inkl, revisorsuppdrag, i såväl offentliga som privata
företag skall registreras genom att ställningen i företaget och dess namn
anges.

Uppdrag i olika organisationer skall registreras. De organisationer
som avses är främst fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationer,
näringslivsorganisationer och andra intresseorganisationer. Även upp-
drag i andra organisationer, t.ex. Kommunförbundet och Landstings-
förbundet, skall registreras.

Kommunala uppdrag, vilket även omfattar landstingskommunala
och kyrkokommunala uppdrag, i fullmäktige, styrelse och nämnd
(eller motsvarande) skall registreras.

Gåvor

Vad gäller frågor om gåvor vill arbetsgruppen inledningsvis hänvisa till
bilaga 2 och den redovisning som där ges för gåvor till statsråd m.m.
Denna kan ge viss vägledning även för riksdagsledamöter.

Om ledamoten från givare inom Sverige mottar gåva som är värd
mer än 1 500 kr och gåvan har anknytning till ledamotsuppdraget,
skall givarens namn och gåvans art registreras. Samma uppgifter skall
registreras om givaren är en offentlig myndighet, organisation eller
enskild person i annat land och det avser mottagande av gåva eller
annat ekonomiskt bidrag eller förmån som är värd mer än 1 500 kr.
Arbetsgruppen vill här framhålla att detta inte automatiskt innebär att
mottagande av gåvor med ett värde understigande 1 500 kr skulle anses
vara tillåtet. Frågan om sådana gåvors tillbörlighet får i varje enskilt
fall bedömas av mottagaren.

Bedömningen av huruvida gåvan skall anses ha anknytning till
ledamotsuppdraget torde i normalfallet inte utgöra något problem. Vid
tveksamheter kan i första hand kontakt tas med den tjänsteman som
har i uppdrag att handha registret. Denne tjänsteman kan i sin tur, vid
behov, hänskjuta frågan till den av oss föreslagna särskilt tillsatta
gruppen av riksdagsledamöter.

Resor

Vid resor till och besök i utlandet som har anknytning till ledamots-
uppdraget skall, när utgifterna inte i sin helhet betalas av statliga
medel, av ledamotens parti eller av ledamoten själv, registreras namnet
på den som stått för kostnaderna samt tidpunkten för resan. Nedan
föreslår vi en utvärdering av registreringssystemet. Under tiden fram
till denna utvärdering bör uppmärksammas de eventuella integritets-

konflikter som en registrering av nu aktuella resor i utlandet kan
innebära. I utvärderingsarbetet Sr sedan tas ställning till om någon
ändring bör göras i fråga om registrering av resor. Vi utesluter inte att
frågan kan bli aktuell att behandla i den av oss föreslagna gruppen.

Sekreterarhjälp och annat bistånd

Om företag eller organisation ger ledamot någon form av stadigvaran-
de hjälp såsom materiella förmåner och sekreterar- och utrednings-
hjälp — utöver det bistånd som ledamoten erhåller från riksdagen eller
ledamotens parti — skall anges namnet på företaget eller organisatio-
nen. Tillfällig hjälp av mindre omfattning behöver inte registreras.
Registrering skall endast göras om bindningen i fråga inte framgår av
de uppgifter som registrerats i övrigt.

3.2.5 Sammanställning av uppgifterna och anmälan om
förändringar

Arbetsgruppen anser att det nya systemet med registrering av ledamö-
ternas ekonomiska intressen bör gälla fr.o.m. den 1 januari 1996.
Själva registreringen av ledamotens uppgifter skall göras inom fyra
veckor från detta datum. När nyvald riksdag sammanträtt för första
gången skall registrering ske inom fyra veckor härefter. Ersättare som
omfattas av registret skall registrera sina uppgifter inom fyra veckor
från det att de påbörjat tjänstgöringen.

Tillkommer nya registreringspliktiga uppgifter eller föranleder för-
ändrade förhållanden ändringar av tidigare registrerade uppgifter skall
registrering härav ske inom fyra veckor. När nya uppgifter registreras
eller ändringar görs i den tidigare gjorda registreringen skall ledamo-
tens tidigare registrerade uppgifter arkiveras samtidigt som registret
uppdateras med de nya uppgifterna. Denna uppdatering skall genom-
föras inom tio dagar efter det att ledamoten har registrerat nya uppgif-
ter.

Sammanställningen av ledamöternas uppgifter bör enligt arbetsgrup-
pens mening göras inom kammarkansliet. En tjänsteman med handläg-
gande uppgifter bör ges ansvaret för denna arbetsuppgift. Denna tjäns-
teman skall också kunna bistå ledamöterna med information inför
registreringen av deras uppgifter. Tjänstemannen bör även ha ett
ansvar för generell information och påminnelser till ledamöterna.

3.2.6 Publicering av uppgifterna

Sammanställningen av ledamöternas uppgifter bör kunna ske genom
att dessa samlas i ett särskilt ADB-baserat register. Registret bör i
största möjliga omfattning vara tillgängligt för allmänheten. Förvalt-
ningskontoret bör i samråd med kammarkansliet klara ut de praktiska
frågorna och även frågan om huruvida det krävs särskilda tillstånd
eller lagändringar.

1995/96:RFK2

En sammanställning av registret bör finnas tillgängligt på kammar-
kansliet, tillsammans med uppgifter om de uppdateringar som löpande
gjorts. En ny, uppdaterad sammanställning bör göras vid behov och
när det anses som lämpligt.

3.3 Utvärdering

Arbetsgruppen anser att en utvärdering bör göras av det nya systemet
med registrering av ledamöternas ekonomiska intressen inför utgången
av den innevarande mandatperioden. Resultatet av utvärderingen far
ligga till grund för bedömningen av behovet av förändringar. Detta
hindrar naturligtvis inte att förändringar i systemet görs redan under
innevarande mandatperiod. Som framgått ovan föreslår vi att en sär-
skilt tillsatt grupp skall ha ansvaret för denna utvärdering. Resultatet
av utvärderingsarbetet bör läggas fram för talmannen och partirepre-
sentanterna i talmanskonferensen. Det får sedan ankomma på talmans-
konferensen att avgöra om förslag till ändringar i regelsystemet eller i
övrigt skall läggas fram.

1995/96:RFK2

Särskilt yttrande av Anders Björck (m)

Frågan om registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen
rymmer en rad överväganden. En utgångspunkt borde vara att den
svenska riksdagen skall kunna ha en så bred sammansättning som
möjligt. Etiska regler måste utformas så att diskriminering av speciella
grupper inte sker.

Riksdagen har under de senaste decennierna fått en väsentligt för-
ändrad sammansättning. Ämbetsmän i ledande befattningar liksom
egna företagare och företagsledare har blivit sällsyntare i riksdagen.
Det gäller också företrädare för s.k. fria yrken.

I gengäld har den offentliga sektorn ökat sin numerär. Arbetsgrup-
pen borde därför ha analyserat om en eventuell registrering av riks-
dagsledamöternas ekonomiska intressen de facto påverkar olika yrkes-
gruppers parlamentariska representation.

En sådan analys — som begärts av mig — har arbetsgruppen
emellertid inte velat lägga till grund för sitt arbete.

Inte heller har arbetsgruppen velat — vilket likaledes begärts av mig
— göra en analys av jävsproblematiken för riksdagsledamöterna. Sam-
hällsutvecklingen och den förändrade sammansättningen av riksdagen
har gjort det nödvändigt att förutsättningslöst ta upp denna fråga.

Då de förslag som nu framlagts får konsekvenser främst för ledamö-
ter med anknytning till det fria näringslivet hade det varit av värde att
få belyst hur företrädare för den offentliga sektorn i dag kan påverka
riksdagens beslut.

Är det t.ex. rimligt att en person som är tjänstledig från ett statligt
verk direkt kan delta i beredningen av ett förslag om rationaliseringar
och omorganisation av samma verk i berört riksdagsutskott? Är det
utan erinran att en riksdagsledamot som har anställning i ett bostads-
kooperativt företag eller organisation direkt kan handlägga frågor som
rör dessa i riksdagens bostadsutskott?

Frågorna skulle kunna mångfaldigas. Det är beklagligt att arbets-
gruppen, som "varit oförhindrad att också ta upp andra frågor av etiskt
slag med anknytning till riksdagsledamöternas uppdrag i riksdagen",
har vägrat att göra de analyser som borde ha varit en naturlig grund
för ett arbete av det aktuella slaget.

I stället har gruppen framlagt ett antal förslag utan att belysa dessas
konsekvenser för olika kategorier, framför allt hur de slår för dem
som inte tillhör den offentliga sektorn. Inte heller har en tillfredsstäl-
lande analys skett av vilka konsekvenser de framlagda förslagen får
från integritetssynpunkt eller för ledamöternas politiska arbete, t.ex. på
det internationella planet.

Det framlagda förslaget är sålunda inte tillräckligt analyserat. Det
har därför inte varit möjligt för undertecknad som Moderata samlings-
partiets representant att nu ta ställning till förslaget i dess helhet.

I Sverige har vi genomgående en stor öppenhet med uppgifter som
rör den enskilde. Det innebär att uppgifter om total inkomst, betald
skatt, förmögenhet, villa, bilinnehav m.m. till skillnad från i många

1995/96:RFK2

1** Riksdagen 1994/95. 2 saml. RFK2

andra länder är offentliga. Det går därför inte utan vidare att göra
direkta jämförelser med de länder som infört registreringssystem för
parlamentsledamöter.

Rimligt är också att jämförelser görs med andra maktgrupper i det
svenska samhället och analyserar hur man där har löst problemen med
allmänhetens insyn.

En självklar utgångspunkt för synen på ledamotskapet i riksdagen
måste vara att ledamoten själv skall få välja i vilken utsträckning han
eller hon önskar ha bisysslor vid sidan av ledamotskapet. Att vara
riksdagsledamot är inte detsamma som att ha en tjänstemannabefatt-
ning. Ledamoten erhåller arvode, inte lön. Uppdraget är tidsbegränsat
och omprövas minst vart fjärde år. Ingen ledamot är alltså anställd av
riksdagen.

Den som icke har en offentlig tjänst att vara tjänstledig ifrån har
ofta ett legitimt behov att hålla kontakt med sitt gamla arbete. Detta är
nödvändigt för att följa med utvecklingen i allmänhet inom den
aktuella branschen och för att behålla och utveckla den egna kompe-
tensen. För den som är egen företagare är det i praktiken nödvändigt
med en nära och regelbunden kontakt med det egna företaget, i många
fall dagligen. Det går inte att hävda — som gjorts inom kommittén —
att en företagare helt skall bryta kontakten med sitt företag under den
tid han sitter i riksdagen. I många fall torde det i så fall inte finnas
något företag att gå tillbaka till då mandatet i riksdagen upphör.

För Moderata samlingspartiet är det väsentligt att Sveriges riksdag
kan ha en bred sammansättning. Regler som innebär ett reellt yrkes-
förbud för vissa grupper att bli valda till riksdagen och sedan hålla
kontakten med sitt yrke kan vi inte ställa oss bakom. Vi menar
tvärtom att det måste skapas bättre förutsättningar för kontakt med
yrkesliv, folkrörelser, fackliga organisationer och annan verksamhet
utanför riksdagen för ledamöterna.

Det måste därför betraktas som värdefullt och önskvärt att riksdags-
männen har breda kontaktytor med samhället utanför politiken. Detta
kan ske genom att tidigare yrkesverksamhet fortsätts, genom att eget
företag drivs vidare, genom styrelseuppdrag eller genom konsultverk-
samhet.

Moderata samlingspartiet avser inte att medverka till regler som kan
försvåra denna typ av värdefull kontakt med samhället för riksdagsle-
damöter. vi anser tvärtom att det behövs initiativ så att riksdagsarbetet
utvecklas på så sätt att kontakter med yrkes- och näringsliv kan
upprätthållas.

Det har i debatten ibland framförts att det vore önskvärt med
kortare inhopp i riksdagen. Men förutsättningen för att sedan ha något
arbete att gå tillbaka till — såvida man inte tillhör det politiska frälse
som är garanterat att partiet ordnar ett jobb — är kontakt med
arbetslivet. Detta kan ske genom att på deltid behålla sitt gamla arbete
eller via styrelse- eller konsultuppdrag göra detta.

Inom den förra regeringen tillsattes våren 1994 en etikgrupp under
ledning av statsrådet Reidunn Laurén. Den redovisade sin syn på de
regler som bör gälla för statsråd. I viss utsträckning är problematiken

1995/96:RFK2

gemensam för riksdagsledamöterna. Det förslag till regler som utarbe-
tats av denna grupp överlämnades till den dåvarande socialdemokratis-
ka oppositionen för en reaktion. Någon sådan kom inte före regerings-
skiftet i oktober samma år. Fortfarande har den nya regeringen inte
avgivit någon reaktion på det framlagda förslaget eller utarbetat något
eget. Det är rimligt att regeringen ger en redogörelse för sin syn på
problematiken innan riksdagen fastställer sina regler. I vissa avseenden
finns det anledning till en samordning.

Arbetsgruppen har föreslagit att de nya reglerna för registrering skall
träda i kraft den 1 januari 1996, alltså under pågående mandatperiod. I
Finland ansågs det vara olämpligt att regler — som inte var kända av
riksdagsledamöterna vid nomineringen och invalet i riksdagen —
skulle tillämpas på dem. Därför bestämdes att reglerna för registrering
av ekonomiska intressen skulle tillämpas först på den nyvalda riksda-
gen. Det bör övervägas om — vid ett eventuellt beslut om registrering
— samma princip bör tillämpas i Sverige.

Det hade varit av värde om arbetsgruppen hade haft en analys av
vilka konsekvenser dess framlagda förslag kan få i verkligheten.

1 avvaktan på att detta sker vill Moderata samlingspartiet förbehålla
sig rätten att återkomma med ett slutligt ställningstagande från partiets
sida till de framlagda förslagen. Detta innebär inte att partiet ställer sig
avvisande till öppenhet på området inklusive offentlig redovisning
rörande de uppdrag som enskilda riksdagsledamöter kan ha. Men vi
anser inte att frågan är tillfredsställande utredd. Problematiken, inklu-
sive jävsfrågorna och möjligheterna att säkerställa en ordning som inte
försvårar för personer från den privata sektorn att åta sig uppdrag som
riksdagsledamot, bör ytterligare beredas.

1995/96:RFK2

FÖRSLAG TILL UTFORMNING AV
BLANKETT

Uppgifter till register avseende ledamots ekonomiska
intressen

Vägledande regler med preciseringar av vilka uppgifter som bör regi-
streras har antagits av riksdagen den xx.

Registreringen omfattar ledamot, ersättare för statsråd och talman
samt ersättare som förväntas tjänstgöra minst åtta veckor i en följd.

Har en ledamot valt att registrera sina ekonomiska intressen måste
ledamoten följa reglerna för registret.

Belopp eller värde skall inte registreras.

När nyvald riksdag sammanträtt för första gången skall registrering
av ledamots uppgifter ske inom fyra veckor härefter. Ersättare som
omfattas av registreringen skall registrera sina uppgifter inom fyra
veckor från det att tjänstgöringen påbörjats. Tillkommer nya registre-
ringspliktiga uppgifter eller föranleder förändrade förhållanden änd-
ringar av tidigare registrerade uppgifter skall registrering härav ske
inom fyra veckor.

Ledamotens uppgifter sammanställs i ett, för allmänheten tillgäng-
ligt, ADB-baserat register.

Om utrymmet på blanketten inte är tillräckligt kan ytterligare
uppgifter lämnas på separat papper. Varje sådant papper bör då
undertecknas av ledamoten.

1995/96:RFK2

Bilaga 1

Uppgift att registrera

Ledamotens uppgift

1. Företagsintressen

Innehav av aktier i ett aktiebo-
lag, andel i ett handelsbolag (även
kommanditbolag) eller i en eko-
nomisk förening anges om värdet
överstiger två basbelopp enligt la-
gen om allmän försäkring (f.n.
71 400 kr).

a. Innehav av aktier

b. Andel i handelsbolag (även
kommanditbolag)

c. Andel i ekonomisk förening

2. Innehav av näringsfastighet

Innehav av fastighet som utgör
näringsfastighet skall anges. An-
nan fastighet som endast används
för eget boende (även tvåfamiljs-
fastighet) samt fritidsfastighet om-
fattas inte.

3. Inkomstbringande verksam-
het utöver ledamotsuppdraget

a. Vid avlönad anställning eller
uppdrag, inkl, konsultuppdrag,
som inte är att anse som tillfälligt
uppdrag, anges arbetsgivaren eller
uppdragsgivaren.

b. Vid självständig inkomst-
bringande verksamhet, t.ex. som
lantbrukare, läkare, advokat, jour-
nalist etc. anges typen av verk-
samhet.

4. Avtal av ekonomisk karaktär
med tidigare arbetsgivare

Om ledamot har ett avtal av
ekonomisk karaktär — om fort-
satt löneutbetalning etc. — med
tidigare arbetsgivare, skall detta
anges.

5. Uppdrag utöver ledamot-
suppdraget

a. Vid styrelseuppdrag, inkl, re-
visorsuppdrag, i offentligt företag
skall ställningen i företaget och
dess namn anges.

b. Vid styrelseuppdrag, inkl, re-
visorsuppdrag, i privat företag
skall ställningen i företaget och
dess namn anges.

c. Uppdrag i organisation skall
anges.

1995/96:RFK2

Bilaga 1

Uppgift att registrera

d. Kommunala uppdrag, inkl,
lands- tingskommunala och kyr-
kokommunala uppdrag, i full-
mäktige, styrelse och nämnd (el-
ler motsvarande) skall anges.

6. Gåvor som har anknytning
till ledamotsuppdraget

a. Vid gåva från givare inom
Sverige skall, om gåvans värde
överstiger 1 500 kr, anges givarens
namn och gåvans art.

b. Vid gåva från givare utom
Sverige skall, om gåvans värde
överstiger 1 500 kr, anges givarens
namn och gåvans art.

7. Resor utom Sverige som inte i
sin helhet betalas av staten, par-
tiet eller ledamoten själv

Vid sådana resor till och besök
i utlandet skall anges namnet på
den som stått för kostnaden samt
tidpunkten för resan.

8. Sekreterarhjälp och annan
hjälp utöver service från riksda-
gen eller partiet

Om företag eller organisation
ger ledamoten någon form av sta-
digvarande hjälp, såsom materiel-
la förmåner och sekreterar- och
utredningshjälp, skall anges nam-
net på företaget eller organisatio-
nen. Registrering behöver endast
ske om förhållandena i fråga inte
framgår av de uppgifter som leda-
moten lämnat i det föregående.

Ledamotens uppgift

1995/96:RFK2

Bilaga 1

ort och datum

underskrift av ledamoten

1 Gällande bestämmelser för statsråd

I detta avsnitt redogörs för regeringsformens bestämmelser om ett
statsråds bisysslor och i samband därmed även för konstitutionsutskot-
tets granskning vad gäller statsråds innehav av värdepapper. Vidare
berörs insiderlagens bestämmelser och frågor om gåvor till statsråd.

1.1 Regeringsformens bestämmelser om statsråds bisysslor

I 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen sägs att statsråd inte får
utöva allmän eller enskild tjänst samt att statsråd inte heller far inneha
uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för ho-
nom.

1 förarbetena till 1974 års regeringsform (prop. 1973:90) uttalade
departementschefen att man, mot bakgrund av de intressen en regering
har av att dess medlemmar tillvinner sig förtroende i riksdagen och
hos allmänheten, kunde ifrågasätta behovet av föreskrifter om att
statsråd inte far utöva tjänst eller inneha uppdrag m.m. Han kunde
emellertid inte bestrida att en sådan bestämmelse kunde ha ett värde.
Syftet med bestämmelserna skulle i första hand vara att värna om
statsrådstjänstens integritet, men de kunde också motiveras av önske-
målet att ett statsråd inte skall splittra sina krafter. Huruvida det kan
rubba förtroendet för ett statsråd att han innehar ett visst uppdrag eller
utövar en viss verksamhet fär bedömas från fall till fall. I allmänhet
torde, enligt departementschefen, gälla att det är olämpligt att ett
statsråd har uppdrag inom bolag, förening eller inrättning, vars verk-
samhet huvudsakligen har ekonomiskt syfte. Emellertid ansågs det inte
låta sig göras att undantagslöst upprätthålla en sådan regel. Även
innehav av uppdrag av annat slag kunde, påpekades det, ha en menlig
inverkan på förtroendet för ett statsråd. Uttalandena föranledde inte
några särskilda kommentarer under riksdagsbehandlingen av grund-
lagspropositionen.

Enligt en kommentar till regeringsformen har förbudet för statsråd
att utöva tjänst eller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan
rubba förtroendet för honom även till uppgift att undvika jävssituatio-
ner (Holmberg—Stjernquist, Grundlagarna, 1980, s. 214 f).

1.2 Konstitutionsutskottets granskning av frågor om statsrådens
värdepappersinnehav, jäv m.m.

I konstitutionsutskottets granskningsbetänkande 1992/93:KU30 s. 42
behandlade utskottet grundligt frågan om statsrådens innehav av värde-
papper m.m. Utskottet framhöll bl.a. att regeringsformen inte innehål-
ler något uttryckligt stadgande om statsministerns ansvar för att statsrå-
den uppfyller kraven i 6 kap. 9 § regeringsformen. Enligt utskottet
ankom det på statsministern att innan ett statsråd utnämns ta reda på
att inga sådana omständigheter som avses med 6 kap. 9 § andra stycket
regeringsformen föreligger.

6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen har i första hand till syfte
att värna om statsrådstjänstens integritet. Huruvida innehav av ett

1995/96:RFK2

Bilaga 2

speciellt uppdrag, utövande av viss verksamhet, ägande av viss typ av
egendom eller andra intressebindningar är ägnade att rubba förtroen-
det för statsrådet fick därvid enligt utskottet bedömas från fall till fall.
Något generellt förbud för statsråd att exempelvis inneha aktier eller
annan egendom borde således inte utfärdas. Utskottet ansåg emellertid
att det är viktigt att ledamöter av regeringen är medvetna om att
intressekonflikter kan uppstå och vidtar de försiktighetsåtgärder som
kan göras för att förhindra att deras förtroende hos allmänheten
rubbas. Utskottet pekade bl.a. på att regeringen sedan våren 1992, när
det gällde innehav av aktier, tillämpat en ordning som innebär att
aktieinnehavet i sig oberoende av dess storlek eller det aktuella ären-
dets förväntade resultat hindrar statsrådet i fråga från deltagande i
ärendets behandling. Förfarandet fick ses som ett utslag av regeringens
strävan att förtroendet för de enskilda statsråden inte skall rubbas.

Utskottet ansåg det vara viktigt att skilja mellan sådana förhållanden
som är ägnade att rubba förtroendet för ett statsråd och förhållanden
som konstituerar jäv för statsrådet i ett visst ärende. Även om en
jävssituation inte föreligger kunde således ett deltagande i ett visst
beslut medföra att allmänhetens förtroende för ett visst statsråd rubbas.
Å andra sidan kunde det vara till nackdel om ett statsråd på grund av
onödigt strikta regler inte kan delta i regeringsarbetet i full utsträck-
ning. Utskottet ansåg det därför vara lämpligt att regler utformas för
hanteringen av jävsfrågor i regeringsärenden som riktar sig direkt till
regeringen. Beträffande ett visst aktieinnehav som jävsgrundande före-
teelse i ett enskilt ärende kunde exempelvis förutom krav på att
beslutet skall medföra ett bestämt resultat för den beslutsfattande
ägaren även uppställas riktlinjer om att innehavet måste uppgå till en
närmare angiven procentsats av bolagets aktiestock eller, i fall där
bolaget har en stor spridning av aktiestocken, vara av den storleksord-
ningen att aktieägaren har ett reellt inflytande över bolagets verksam-
het (s.k. kvalificerad andel). Vidare kunde tänkas en beloppsgräns som
reglerar när det förväntade resultatet är att anse som sådant att statsrå-
det inte bör delta i ärendets handläggning. Genom en sådan reglering
skulle man komma ifrån den otillfredsställande situation som för
närvarande råder och som innebär att även ett mycket blygsamt
aktieinnehav medför att statsrådet avstår från att delta i behandlingen
av ett ärende.

En precisering av de jävsregler som bör gälla för regeringen kunde
dock enligt utskottet aldrig helt förebygga uppkomsten av jävssituatio-
ner. Eftersom utskottet var av den uppfattningen att ett förmögenhets-
innehav generellt sett inte borde hindra en person från att inneha en
statsrådspost, borde regler för att underlätta undvikande av jävs- eller
förtroenderubbande situationer tillskapas. Utskottet rekommenderade
att möjligheterna att sätta viss egendom under oberoende extern för-
valtning under den tid statsrådstjänsten innehas blev föremål för utred-
ning.

Utskottet ansåg vidare att vid tidpunkten för inträdet i regeringen
borde statsråden registrera sina uppdrag och förmögenhetsförhållan-
den, vilket förekommer i andra länder. Viss registrering skedde visser-

1995/96:RFK2

Bilaga 2

ligen redan genom att regeringen beslutat om anmälningsskyldighet
enligt insiderlagens regler. Denna anmälningsskyldighet avsåg dock
inte alla typer av värdepapper.

Utskottet ville slutligen framhålla att det också kan finnas andra
bindningar än sådana som har samband med förmögenhetsinnehav
som kan rubba förtroendet för ett statsråd eller ge upphov till jävssi-
tuationer. Således kunde kvardröjande bindningar finnas till organisa-
tioner eller andra starka intressen. Andra exempel var pensionsutfästel-
ser från tidigare arbetsgivare eller intresseorganisationer. Även sådana
bindningar borde därför redovisas vid tillträdet av en statsrådspost.
Utöver vad utskottet framhållit föranledde granskningen inget uttalan-
de från utskottets sida.

I en reservation ansåg de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet
visserligen i likhet med majoriteten att något generellt förbud för
statsråd att exempelvis inneha aktier eller annan egendom inte borde
utfärdas, men de ansåg att vissa statsrådsposter var mer känsliga ur
förtroendesynpunkt än andra. Från huvudregeln att statsråd inte bör
förbjudas att äga aktier måste därför enligt reservanterna undantag
göras för näringsministern och det statsråd som har ansvar för utrikes-
handel och vapenexport. Det fick nämligen anses vara klart olämpligt
att innehavare av dessa poster är invecklade i ekonomisk verksamhet
av något slag som har direkta bindningar till företag genom t.ex. aktier,
medan utvecklingen fick visa om ytterligare undantag behöver göras
beträffande andra statsrådsposter i framtiden.

Även om något förbud mot aktieinnehav generellt inte borde upp-
ställas för statsråd borde enligt reservanterna aktieägande statsråd över-
lämna sina aktier till en oberoende extern förvaltning. Det skulle
därvid vara klart olämpligt att överlämna aktieinnehavet till en förval-
tare med vilken aktieägaren har intressebindningar, såsom släkting
eller ett bolag i vilket statsrådet är ägare.

Registreringen av fondpappersinnehav vid statsrådens inträde i rege-
ringen borde också enligt reservanterna utökas till förmögenhetsförhål-
landen generellt, inkl, pensionsutfästelser från tidigare arbetsgivare
eller intresseorganisationer och avse även familjemedlemmar. Statsrå-
den borde inte heller under sin statsrådstid tillåtas göra förändringar i
sina aktieinnehav, men förbudet borde inte utsträckas så att det för-
hindrar en förvaltare att vid emissioner utnyttja de teckningsrätter som
de redan av statsrådet ägda aktierna ger eller utnyttja vissa typer av
uppköpserbjudande som är knutna till aktieinnehavet.

1.3 Insiderlagens bestämmelser

I insiderlagen (1990:1342), som trädde i kraft den 1 februari 1991,
finns bestämmelser om förbud att handla med fondpapper på värde-
pappersmarknaden samt om skyldighet att anmäla innehav av fond-
papper. Var och en som genom anställning, uppdrag eller annan
befattning har fatt information eller kunskap om en inte offentliggjord
kurspåverkande omständighet som är ägnad att väsentligt påverka
kursen på fondpapper är förbjuden att utnyttja informationen för egen

1995/96:RFK2

Bilaga 2

eller annans handel på värdepappersmarknaden till dess att omständig-
heten blivit allmänt känd eller upphört att ha betydelse för kurssätt-
ningen. Förbudet gäller även offentliga funktionärer. Beträffande ak-
tieägare gäller förbudet information eller kunskap om omständigheter
som rör aktiebolag i vilket han äger aktier.

Om det med hänsyn till tillgången på kurspåverkande information
inom en myndighet är påkallat för kontroll av att förbudet enligt ovan
efterlevs, får regeringen enligt 11 § insiderlagen besluta att det vid
myndigheten skall föras en förteckning över fondpappersinnehav avse-
ende ledamöterna i styrelsen samt de arbetstagare, uppdragstagare eller
andra funktionärer som myndigheten bestämmer med hänsyn till deras
särskilda insynsställning. Den som omfattas av en förteckning enligt
denna paragraf skall till myndigheten skriftligen anmäla sitt innehav
av fondpapper och ändringar i innehavet.

Den 31 januari 1991 beslöt den dåvarande regeringen, enligt 11 §
insiderlagen, att Statsrådsberedningen och departementen skulle föra
förteckningar över fondpappersinnehav samt att Statsrådsberedningens
förteckning skulle omfatta bl.a. statsrådens innehav.

Efter regeringsskiftet 1991 beslöt den nya regeringen — med ändring
av vad tidigare föreskrivits — att Justitiedepartementets förteckning
skulle avse, förutom de fondpapper som innehas av personer som
departementet bestämmer, även fondpapper som innehas av statsråd.
Anvisningar för statsrådens anmälan av innehav av fondpapper lämna-
des till statsråden. Dessa anvisningar innehöll bl.a. följande.

Anmälningsskyldigheten avsåg aktie, annat bevis om delaktighet i
bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för all-
män omsättning, andel i värdepappersfond, depåbevis, emissionsbevis,
interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev för-
enat med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och
aktietermin, ränteoption och räntetermin samt indexoption och index-
termin. Däremot omfattades inte riksgäldskonto och andel i allemans-
fond.

Anmälan om innehav och ändringar i innehavet av fondpapper
borde göras senast 14 dagar efter det att

1. den som ålagts anmälningsskyldighet skriftligen underrättats om
denna skyldighet,

2. den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit fondpapper.

Varje förändring i innehavet skulle anmälas. I fråga om regelbundna
transaktioner var det tillräckligt med en årlig anmälan.

Efter regeringsskiftet 1994 har endast den ändringen gjorts att den
nya regeringen beslöt att statsrådens innehav av fondpapper skulle tas
upp i Statsrådsberedningens förteckning. Liksom tidigare lämnades
anvisningar för anmälan av innehav av fondpapper till statsråden.

1995/96: RFK2

Bilaga 2

1.4 Gåvor till statsråd m.m.

1.4.1 Rekommendationer inom regeringskansliet

Regeringskansliets förvaltningskontor utfärdade i mars 1991 en skrift
med rekommendationer rörande gåvor och förmåner till anställda i
regeringskansliet. I skriften anförs följande.

Den offentliga tjänsten ställer särskilda krav på objektivitet och integri-
tet hos arbetstagarna. Av detta följer bl.a. att man inte får ta emot
förmåner, som kan uppfattas som otillbörliga. Gåvor, måltider, resor,
rabatter m.m. kan innebära, att mottagaren gör sig skyldig till sådan
illojalitet mot sin arbetsgivare som enligt lagen utgör straffbar korrup-
tion. Ansvarsreglerna om korruption och straffbestämmelserna finns i
brottsbalkens 17 och 20 kap. Syftet med bestämmelserna är att hindra
att otillbörliga medel används för att påverka myndigheters beslut och
andra åtgärder.

Den som tar emot eller begär en otillbörlig förmån gör sig skyldig
till mutbrott. Den som lämnar eller erbjuder en förmån gör sig skyldig
till bestickning.

Det finns givetvis både tillåtna och otillåtna förmåner. För att en
förmån skall anses tillåten måste den vara ett naturligt led i tjänsteut-
övningen eller ett uttryck för allmänt godtagbara umgängesformer. Om
förmånen är så attraktiv att den kan antas påverka mottagaren och
därmed hans tjänsteutövning, är den inte tillåten.

I rekommendationerna ges följande exempel på vad man bör tänka på
i samband med gåvor och förmåner.

1. Måltider

Kaffe i samband med sammanträden och andra slags möten liksom
ordinära arbetsluncher vid enstaka tillfällen är alltid tillåtna. Det är
också ordinära middagar i samband med att man arbetar tillsammans
på kvällen. Själva syftet med måltiden måste dock alltid vara legitimt,
dvs. måltiden skall vara ett uttryck för vanlig och allmänt godtagbar
gästfrihet. Om bjudmåltiderna förekommer ofta kan de dock vara
otillåtna.

Någon generell regel om vad som menas med en icke ordinär lunch
eller middag finns inte. Bedömning får göras från fall till fall.

Middagar som kombineras med teaterbesök eller andra liknande
arrangemang är känsliga. Man måste kunna påvisa att ett klart sam-
band finns med arbetet för att ett sådant arrangemang skall bedömas
ligga inom den tillåtna ramen.

2. Deltagande i olika evenemang

Som tjänsteman får man ibland inbjudningar till seminarier, utställ-
ningar, mässor, jubileer m.m. Dessa evenemang äger ofta rum under
festliga former.

Om det är själva festligheten som är det centrala och den del som
har anknytning till arbetet är liten kan det finnas anledning att avstå, i
synnerhet om det rör sig om mer påkostade festligheter. Här bortses
självfallet från sådana tillfällen där det är naturligt att man deltar som
företrädare för departementet, t.ex. vid invigningar av nya lokaler för
statliga myndigheter, organisationskongresser eller konferenser och
liknande.

Familjemedlemmar

Inbjudningar m.m. som även omfattar den anställdes make (motsv.)
ges ibland. Det finns sällan arbetsmässiga skäl som motiverar att
maken deltar. Sådant deltagande bör därför som regel undvikas. Det

1995/96:RFK2

Bilaga 2

kan dock vid vissa representationstillfällen, t.ex. vid ambassadmottag-
ningar, årsmöten, invigningar och liknande, anses höra till normalt
umgänge att make (motsv.) deltar.

3. Resor och studiebesök

Deltagande i olika resor och studiebesök är tillåtna om de är seriöst
upplagda och har ett nära samband med tjänstemannens arbetsuppgif-
ter.

4. Gåvor

Jul- och nyårsgåvor samt födelsedagspresenter inom måttliga gränser
är godtagbara. En tumregel att hålla sig till kan vara att räkna med en
värdegräns vid några hundra kronor.

Även reklamartiklar räknas som gåvor. Produkten Sr dock normalt
ett lägre värde om den har ett tydligt reklamtryck.

Gåvor i form av vin och sprit är alltid särskilt känsliga.

Myndigheten kan ibland anses som mottagare. Det bör dock endast
ske om det är fråga om en gåva som består, t.ex. en tavla eller en
keramikskål. Föremålet skall föras upp på myndighetens inventarieför-
teckning och placeras i ett allmänt utrymme, sammanträdesrum etc.
Även i dessa fall bör dock övervägas om gåvans värde är sådant att det
är lämpligt för myndigheten att ta emot gåvan.

En gåva som är värd mer än vad som normalt är tillåtet att ta emot,
blir inte tillåten för att den delas upp på fler mottagare.

Gåvans värde skall bedömas med utgångspunkt i marknadspriset och
således inte i vad den har kostat givaren.

Rekommendationerna avslutas med att förvaltningskontoret framhåller
att den enskilde tjänstemannen själv har det juridiska ansvaret i fråga
om förmåner som han tagit emot samt att, om tjänstemannen känner
sig osäker, han alltid skall samråda med sin närmaste chef.

1.4.2 Bestickning och mutbrott

I brottsbalken (BrB) finns bestämmelser om bestickning och mutbrott.
Enligt 17 kap. 7 § BrB skali den som till arbetstagare eller annan som
avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan
otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, dömas för bestickning till
böter eller fängelse i högst två år. I 20 kap. 2 § BrB stadgas att
arbetstagare som tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller
annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, skall dömas för
mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla
om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller
efter det han slutat anställningen. Är brottet grovt, döms till fängelse,
lägst sex månader och högst sex år.

Av beskaffenhet att kunna vara muta eller annan otillbörlig belö-
ning är förmåner av olika slag. Förmånen kan vara av immateriell
natur, till vilket bl.a. kan räknas förord och annan protektion (Mutan-
svarskommitténs betänkande SOU 1974:37). Den typiska mutan är
emellertid en materiell förmån av ekonomisk natur.

Att gärningen skall bestå i att ta emot, låta åt sig utlova eller begära
förmån innebär enligt Mutansvarskommittén (bet. s. 142) inte något
krav på att förmånen kommer just gärningsmannen till godo. Kommit-
tén uttalade att även förmåner som med funktionärens goda minne
lämnas t.ex. till hans hustru eller annan närstående kan vara straffbara.

1995/96: RFK2

Bilaga 2

Den typiska mutan, nämligen förmån som någon tar emot, låter åt
sig utlova eller begär för att han skall handla pliktvidrigt, är alltid
otillbörlig och ryms under lagrummet utan att någon fråga om otill-
börlighet behöver uppstå och föranleda tvivelsmål. Ofta är det dock
ovisst om syftet med en förmån är att mottagaren skall göra sig skyldig
till pliktstridig tjänsteutövning. Även om syftet inte är detta, kan
förhållandena vara sådana att det är otillbörligt att ta emot, låta åt sig
utlova eller begära förmån.

- Otillbörlighet

Den närmare bestämningen av begreppet "otillbörlighet" är beroende
av sed och allmän uppfattning och låter sig inte preciseras i lagtext.
Vad som bör anses otillbörligt kan växla från tid till annan och vara
olika på olika verksamhetsområden.

I proposition 1975/76:176 gjorde föredragande departementschefen
vissa uttalanden om vad som är att anse som otillbörligt. Vad som är
otillbörligt får enligt departementschefen bestämmas på grundval av en
samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omstän-
digheter. Enligt departementschefen är såsom otillbörlig att betrakta
varje transaktion som objektivt sett är ägnad att påverka funktionärens
tjänsteutövning. Har mottagaren av förmånen handlat pliktstridigt eller
har han haft sådant syfte, är gärningens otillbörlighet uppenbar. Otill-
börlig är också transaktionen, om det ligger i sakens natur att förmå-
nens syfte inte gärna kan vara annat än att mottagaren skall vidta en
viss pliktstridig åtgärd. Bedömningen blir, enligt vad departementsche-
fen fortsättningsvis anförde, svårare, när transaktionen inte har en
tydlig och konkret inriktning på pliktstridighet. I regel blir då avgö-
rande om transaktionen allmänt sett är ägnad att påverka funktionä-
rens tjänsteutövning. Denna bedömning är i sin tur starkt beroende av
den ifrågavarande förmånens ekonomiska värde. Förmåner av obetyd-
ligt värde innebär ringa risk för påverkan och kan därför inte anses
som otillbörliga. Så snart det inte rör sig om bagateller, synes man,
enligt departementschefen, emellertid vid bedömningen av transaktio-
nens otillbörlighet böra ta hänsyn även till andra faktorer. Bland dessa
bör särskilt beaktas beskaffenheten av den tjänst eller det uppdrag som
förmånstagaren innehar. En särställning intas helt naturligt av de
personer som utövar myndighet eller annan väsentlig offentlig verk-
samhet.

Justitieutskottet betonade vid sin behandling av propositionen (bet.
JuU 1976/77:17 s. 8 f.) den särställning som tillkommer sådan verk-
samhet som innebär myndighetsutövning. Denna särställning måste
enligt utskottets mening beaktas vid tillämpningen av lagstiftningen.

I sammanhanget avstyrkte utskottet tanken att genom angivande av
bestämda värdegränser eller andra yttre faktiska omständigheter be-
stämma innehållet i otillbörlighetsbegreppet. Införande av värdegränser
skulle enligt utskottet lätt leda till vad som kunde uppfattas som
officiellt sanktionerade drickspenningsystem och göra det omöjligt att

1995/96:RFK2

Bilaga 2

ta hänsyn till att behovet av integritetsskydd kan variera mellan olika
tjänster.

-Samband med tjänsteutövningen

I proposition 1975/76:176 anförde departementschefen bl.a. att den
omständigheten, att en förmån har ett omedelbart samband med och
ingår som ett naturligt och nyttigt led i funktionärens tjänsteutövning,
är en omständighet som normalt gör förmånen tillbörlig. Som exempel
nämnde departementschefen arbetsluncher och studieresor. En allmän
förutsättning för att en förmån av detta slag skall anses tillbörlig är
enligt departementschefen emellertid, att dess syfte är helt legitimt. I
detta hänseende finge man ställa strängare krav när det gällde offentlig
verksamhet. Att en funktionär inom den offentliga sektorn bjuds på en
studieresa omfattande mer än någon dag torde enligt departementsche-
fen sålunda mera sällan kunna anses tillbörligt.

Beträffande förmåner som faller inom ramen för vanlig artighet och
uppmärksamhet i umgänget människor emellan — exempelvis bloms-
teruppvaktningar i samband med högtidsdagar, sjukdom och represen-
tation — anförde departementschefen, att de givetvis i allmänhet är att
anse som tillbörliga. Om förmånerna utgörs av kapitalvaror eller
annan dyrbarare egendom, bör det emellertid, enligt departementsche-
fen, för att kravet på tillbörlighet skall anses uppfyllt, föreligga ett
djupare vänskapsförhållande mellan givare och mottagare, som inte
enbart grundas på förbindelser i tjänsten.

Att en förmån av mera betydande värde omfattas av s.k. allmän
sedvänja eller en på visst samhällsområde accepterad kutym torde,
enligt vad departementschefen uttalade, inte utan vidare göra förmå-
nen tillbörlig (prop. s. 37). Justitieutskottet underströk att enbart det
förhållandet att en förmån omfattas av allmän sedvänja eller accepte-
rad kutym inte gör förmånen tillbörlig ( bet. s. 9 f).

Mutansvarskommittén framhöll (bet. s. 144 f), att en tjänsts beskaf-
fenhet kan vara sådan att tjänsten kräver särskilt integritetsskydd och
att detta i hög grad gäller i fråga om myndighetsutövning och annan
väsentlig offentlig verksamhet. Misstanke att verksamheten på dessa
områden inte bedrivs med opartiskhet och saklighet skulle, enligt
kommittén, på ett olyckligt sätt kunna rubba allmänhetens förtroende
för offentliga organ. En viss arbetsuppgift kan enligt kommittén också
vara av sådan karaktär, att dess korrekta fullgörande måste stå utom
varje tvivel. Kommittén anförde att en funktionär, som t.ex. har att på
platsen undersöka om villkoren för en koncession iakttagits, därför
kan behöva avböja även en obetydlig förmån.

1.4.3 Etikkommitténs bedömningar i fråga om gåva m.m. till
statsråd

Regeringen bemyndigade den 24 oktober 1991 dåvarande statsrådet
Reidunn Laurén att tillkalla en regeringens etikkommitté inom rege-
ringskansliet. Kommitténs uppdrag omfattade bl.a. vissa utrednings-
uppgifter, och denna del av arbetet redovisades i en promemoria i

1995/96:RFK2

Bilaga 2

november 1993. Promemorian behandlade i huvudsak rätten för stats-
råd att inneha bisysslor m.m., jäv vid behandlingen av regeringsären-
den, riktlinjer för statsråds förmögenhetsförvaltning samt gåvor till
statsråd.

Etikkommittén hade bl.a. i uppgift att behandla problem beträffande
gåvor, dvs. i vad mån statsråd skall kunna ta emot gåvor och hur man
skall hantera sådana gåvor i fortsättningen. Kommittén fann i detta
avseende att regeringskansliets förvaltningskontors rekommendationer
(se ovan), som torde vara avsedda att iakttas också av statsråden, syntes
vara väl lämpade för sitt ändamål. Kommittén begränsade sig därför
till att anföra vissa kompletterande synpunkter.

Kommittén föreslog att statsråden skulle vara skyldiga att till ett
inom Statsrådsberedningen fört register anmäla gåvor som har anknyt-
ning till deras utövning av statsrådstjänsten, under förutsättning att
gåvan måste antas ha ett marknadsvärde som överstiger 1 000 kr. Att
kommittén valde just denna värdegräns — för övrigt samma som
tillämpas i Norge — förklarades närmast av praktiska och administrati-
va skäl. Anmälningsskyldigheten borde dock endast omfatta gåvor till
statsrådet personligen — eller till statsrådet närstående — och alltså
inte gåvor, som statsråd mottar för myndighetens räkning och som
skall överlämnas till vederbörande departement. Kommittén framhöll
att denna beloppsgräns inte innebar att gåvor av lägre värde utan
vidare skulle anses vara tillåtna. Frågan om sådana gåvors tillbörlighet
fick bestämmas på grundval av en samlad bedömning av alla för det
enskilda fallet betydelsefulla omständigheter.

Enligt kommittén borde statsråden iaktta ett betydande säkerhetsav-
stånd till gränsen mellan vad som är tillbörligt och otillbörligt. Beträf-
fande gåvor och förmåner från svenska givare borde iakttas stor
restriktivitet, när fråga är om förmåner som faller utom ramen för
vanlig artighet och uppmärksamhet människor emellan eller utom
ramen för måltider och annan representation, som har ett omedelbart
samband med och ingår som ett naturligt och nyttigt led i statsrådets
tjänsteutövning. Samma restriktivitet borde enligt kommittén iakttas i
fråga om förmåner från utländska privata givare, vare sig de är fysiska
eller juridiska personer.

När det gällde gåvor och andra förmåner från utländska myndighe-
ter och då närmast från regeringar i andra länder, ställde sig enligt
kommittén saken annorlunda. I det internationella umgänget mellan
regeringar eller regeringsledamöter i olika länder torde det vara ku-
tym, åtminstone i vissa sammanhang, att gåvor förekommer och att
gästfrihet åtnjuts i anslutning till överläggningar i politiska frågor. Av
protokollära skäl torde det i regel varken vara möjligt eller önskvärt
att sådana förmåner avböjs. Förmånerna torde vanligen inte heller
kunna hänföras till kategorin "otillbörlig belöning" i den mening som
avses i brottsbalkens bestämmelser. Ett skäl härtill är, enligt kommit-
tén, att givaren i dessa fall regelmässigt inte kan antas ha något syfte att
otillbörligt påverka mottagaren i dennes tjänsteutövning. Förmånerna
synes i stället vara att betrakta som ett uttryck av aktning för den
regering och det land mottagaren representerar. När fråga är om gåvor,

1995/96:RFK2

Bilaga 2

är ett annat skäl, att gåvorna — om inte särskilda omständigheter talar
häremot — får anses vara givna inte till mottagaren personligen utan
till den myndighet denne företräder.

Statsråd, som mottar gåva av den åsyftade arten, borde enligt kom-
mittén överlämna gåvan till vederbörande departement.

1.4.4 Regeringens kommentarer till Etikkommitténs förslag

Etikkommittén föreslog även en uppgiftsskyldighet gentemot statsmi-
nistern från statsrådskandidaternas och de utnämndas sida. Detta upp-
giftslämnande skulle formaliseras på visst sätt och de lämnade uppgif-
terna skulle registreras och bli offentliga.

Den tidigare regeringen ansåg emellertid att en sådan offentlighet
skulle vara alltför långtgående. Mot denna bakgrund borde det enligt
regeringen inte heller i fråga om gåvor bli aktuellt att följa kommitténs
förslag om registrering och offentlighet. I mars 1994 anförde regering-
en i sina kommentarer till Etikkommitténs förslag att de riktlinjer som
Regeringskansliets förvaltningskontor utfärdat skulle tillämpas också i
fortsättningen och att härutöver borde följande iakttas.

Gränsen mellan tillåtna och otillåtna gåvor och gåvoliknande förmå-
ner dras ytterst genom brottsbalkens bestämmelser om bestickning och
mutbrott. Av central betydelse för gränsdragningen är det i brottsbe-
skrivningarna förekommande begreppet "otillbörlig belöning". Det är
därmed i sista hand en uppgift för domstolarna att i lagtillämpningen
dra gränsen mellan godtagbara och otillbörliga gåvor och förmåner.
För att en gåva eller förmån skall kunna bedömas som en otillbörlig
belöning måste den ha samband med mottagarens tjänsteutövning.
Gåvor och förmåner som tillhör privatlivet faller således utanför.

Som otillbörlig skall betraktas varje gåva eller förmån som objektivt
sett är ägnad att påverka statsråds tjänsteutövning. Vid denna bedöm-
ning kan gåvans eller förmånens ekonomiska värde ha betydelse.
Någon bestämd värdegräns kan dock inte anges.

Även förmåner, som med statsråds goda minne överlämnas till
dennes maka/make eller annan närstående, kan vara att bedöma som
otillbörlig belöning till statsrådet.

Statsråd bör iaktta ett betydande säkerhetsavstånd till gränsen mellan
vad som är tillbörligt och otillbörligt. Beträffande gåvor och förmåner
från svenska givare bör iakttas stor restriktivitet, när fråga är om
förmåner som faller utom ramen för vanlig artighet och uppmärksam-
het människor emellan.

Vad gällde gåvor och förmåner i det internationella umgänget mellan
regeringar eller regeringsledamöter i olika länder skulle självfallet
officiella gåvor överlämnas till vederbörande departement. Detsamma
skulle gälla gåvor av personlig karaktär som kunde antas ha ett mer
betydande värde. Inte heller här kunde det enligt regeringen anges
någon bestämd värdegräns.

1995/96:RFK2

Bilaga 2

2 Bestämmelser om jäv

2.1 Förvaltningslagens bestämmelser om jäv

Allmänna jävsbestämmelser för statsförvaltningen finns i 11 och 12 §§
förvaltningslagen (1986:223). Av förarbetena till förvaltningslagen
framgår att denna lag inte är formellt tillämplig på regeringen. I
regeringens praxis brukar emellertid förvaltningsärenden i möjligaste
mån handläggas enligt samma regler som gäller för underordnade
myndigheter.

I 11 § förvaltningslagen finns bestämmelser om när den som har att
handlägga ett ärende skall anses jävig. Med uttrycket "den som har att
handlägga ett ärende" åsyftas de som har sådan befattning med ett
ärende att de kan tänkas inverka på ärendets utgång (Förvaltningslag,
SOU 1968:27 s. 130). Jävsbestämmelserna blir då tillämpliga på dels
den som deltar i ärendets avgörande, dels den som i övrigt deltar i
ärendets slutliga handläggning och dels den som berett ärendet utan att
delta i den slutliga handläggningen. Av de jävssituationer som anges i
denna paragrafs första stycke är det främst den första och den femte
punkten som är av intresse i detta sammanhang.

1 11 § första stycket första punkten sägs att den som skall handlägga
ett ärende är jävig om saken angår honom själv eller hans make,
förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående eller om
ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för
honom själv eller någon närstående. Denna punkt omfattar sakägar-,
intresse- och släktskapsjäven.

I Hellners m.fl. Nya förvaltningslagen med kommentarer (3:e uppl.)
sägs bl.a. följande (s. 125).

Intressejäv föreligger om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig
nytta eller skada för befattningshavaren. Det är här inte fråga om
handläggarens rättsliga intresse i saken — vilket fall täcks av sakägarjä-
vet — utan om hans faktiska intresse i ärendet... Som typexempel på
intressejäv kan anföras det fallet att handläggaren äger aktier i ett
aktiebolag som uppträder som part i ett ärende. Om jäv i detta fall
skall anses föreligga beror på storleken av aktieinnehavet liksom på
ärendets betydelse för bolaget. Är vederbörande huvuddelägare i detta,
blir han normalt att anse som jävig.

I förarbetena till den gamla förvaltningslagen (prop. 1971:30 s. 355)
påpekade departementschefen att uttrycket "närstående" täcker såväl
situationer då släktskap eller svågerlag föreligger som fall då någon av
annan anledning är att karakterisera som närstående t.ex. stadigvarande
sammanbor med den som har att handlägga ett ärende.

I 11 § första stycket femte punkten sägs att den som skall handlägga
ett ärende är jävig om det i övrigt finns någon särskild omständighet
som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.
Denna bestämmelse omfattar det s.k. delikatessjävet eller grannlagen-
hetsjävet. Denna bestämmelse är tänkt för sådana jävssituationer som
inte täcks av lagrummets övriga jävsgrunder. Som exempel på vad som
faller in under denna bestämmelse kan nämnas att handläggaren är
uppenbar vän eller ovän med part eller annan intressent i ärendet, att

1995/96:RFK2

Bilaga 2

han står i någon form av mer markant beroendeförhållande till den
som saken angår, exempelvis att han har lånat pengar av denne, eller
där han av t.ex. ideella skäl särskilt engagerat sig i saken på ett sätt
som ger anledning anta att det brister i förutsättningarna för en
objektiv bedömning av denna.

I förarbetena till den gamla förvaltningslagen berördes frågan om en
persons anknytning till en facklig organisation kunde grunda jäv i
ärende rörande organisationen (SOU 1968:27 s. 134, prop. 1971:30 s.
350—356). Hänvisning gjordes till vissa uttalanden av departements-
chefen i proposition 1965:60. I denna proposition (s. 123) hade depar-
tementschefen framhållit bl.a. att enbart det förhållandet att någon
tillhör eller har tillhört en organisation som var förhandlingspart inte
kunde anses vara ägnat att rubba förtroendet för opartiskhet i tjäns-
teutövningen. Om däremot personen tillhör organisationens styrelse
eller innehar annat förtroendeuppdrag för organisationen eller är
funktionär inom denna var förhållandet annorlunda. En sådan anknyt-
ning måste enligt departementschefen anses ägnad att förringa tilltron
till opartiskhet vid handläggningen.

Från jäv kan, enligt 11 § andra stycket, bortses när frågan om
opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. Formellt sett inskränker
inte bestämmelsen de jävsgrunder som nämns i första stycket, men
regeln innebär att förekomsten av jäv i sådana fall inte skall föranleda
någon verkan. Även om det i ärendet föreligger en sådan omständighet
som enligt första stycket formellt grundar jäv skall det således vara
möjligt att bortse från denna om frågan om opartiskhet uppenbarligen
saknar betydelse.

I 12 § förvaltningslagen behandlas verkan av jäv. Den som är jävig
får inte handlägga ärendet. Huvudregeln är att den som är jävig varken
får vidta någon förberedande åtgärd eller delta i ärendets avgörande.
Från denna regel medges undantag t.ex. när en åtgärd måste vidtas och
detta inte kan ombesörjas av annan utan olägligt uppskov. Den som
känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom,
skall självmant ge det till känna.

2.2 Jävsbestämmelser i riksdagen

Bestämmelser om jäv för riksdagsledamöter i deras verksamhet i
riksdagen finns i riksdagsordningen, dels i 2 kap. 11 § när det gäller
deltagande i sammanträde i kammaren, dels i 4 kap. 13 § när det
gäller utskottsverksamheten.

När det gäller kammarsammanträden anges i 2 kap. 11 § riksdags-
ordningen följande.

Ingen får vid sammanträde deltaga i behandlingen av ärende som
personligen rör honom eller någon honom närstående. Statsråd får
dock deltaga i överläggningen i ärende angående hans tjänsteutövning.

Jävsbestämmelserna är konstruerade med utgångpunkt i 16 § i 1953
års kommunallag, som när det gäller jäv för fullmäktiges ledamöter
numera har sin motsvarighet i 5 kap. 20 § i 1991 års kommunallag. I
5 kap. 20 § kommunallagen (1991:900) stadgas bl.a. att en ledamot

1995/96:RFK2

Bilaga 2

inte får delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör
ledamoten själv, ledamotens make, sambo, föräldrar, barn eller syskon
eller någon annan närstående.

Bestämmelsen i 2 kap. 11 § innefattar vad som brukar benämnas
sakägarjäv och släktskapsjäv. Enligt Holmberg—Stjernquist, Grundla-
garna, 1980, s. 623 är jäv vid behandling av ärende vid kammarsam-
manträde begränsat till ärende som personligen rör ledamot eller
statsråd eller någon närstående till en sådan person. I grundlagskom-
mentaren framhålls att för att jäv skall föreligga för en riksdagsledamot
vid ett ärendes behandling i kammaren gäller att ärendet måste vara
vad man kallar personindividualiserat, dvs. direkt angå ledamoten eller
någon honom närstående. Berörs ledamoten av ärendet såsom medlem
av ett kollektiv (t.ex. en yrkesgrupp) eller som tjänsteman, föreligger
inte jäv. Enligt kommentaren kan sålunda en statlig verkschef som är
riksdagsledamot delta vid behandlingen av anslagen till hans verk.

Av detta följer att en riksdagsledamot som är styrelseledamot eller
motsvarande i en myndighet under riksdagen inte är jävig vid behand-
lingen i kammaren av förslag från den myndigheten.

Närståendebegreppet skall tolkas i anslutning till stadgandet i 4 §
den tidigare gällande förvaltningslagen (1971:290) dvs. med mindre
utrymme för jäv än vad som gäller för domare enligt 4 kap. 13 § 2
rättegångsbalken.

Förbudet för en jävig ledamot att delta i behandlingen avser såväl
överläggningen som själva beslutet. Dock görs i paragrafens andra
mening det undantaget att statsråd har rätt att delta i överläggningen i
ärende angående hans eller hennes tjänsteutövning. Det betyder att
såväl nuvarande som förutvarande statsråd har rätt att delta i debatter
kring ärende som gäller deras tjänsteutövning, t.ex. debatt med anled-
ning av KU:s granskningsbetänkande. De har däremot inte rätt att
delta i ärendenas avgörande. För de av dem som fortfarande är statsråd
äger detta ingen aktualitet. Om de är ledamöter av riksdagen har de
ersättare där under den tid de är statsråd och har ändå ingen rätt att
delta i omröstningen. Det har däremot betydelse för förutvarande
statsråd som är riksdagsledamöter. Bestämmelsens utformning gör allt-
så att inte heller dessa har rätt att delta i omröstning om ärenden som
gäller deras tjänsteutövning som statsråd.

När det gäller utskottsverksamheten anges i 4 kap. 13 § riksdagsord-
ningen följande.

I utskott får ingen närvara, när ärende som personligen rör honom
eller någon honom närstående förekommer till överläggning eller
beslut.

Denna jävsbestämmelse är konstruerad på samma sätt som den som
gäller för kammarsammanträde. Av detta följer att en utskottsledamot
inte är jävig enbart på grund av att ett ärende rör exempelvis en
myndighet i vilken hon eller han är styrelseledamot.

1995/96:RFK2

Bilaga 2

3 Registrering av innehav av fondpapper för
riksdagsledamöter och riksdagens tjänstemän

I samband med att näringsutskottet (bet. 1990/91:NU15) behandlade
proposition 1990/91:42 med förslag till ny insiderlag framhöll utskottet
att det i fråga om riksdagen och dess myndigheter erfordras särskild
lagstiftning för att ålägganden för funktionärer vid en myndighet enligt

II § insiderlagen att registrera sina innehav skall kunna komma till
stånd.

För Riksbankens del skedde detta genom att saken reglerades genom
en ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Näringsutskottet
fann det angeläget att frågan om i vilken mån registrering och anmäl-
ningsskyldighet skall föreskrivas beträffande riksdagsledamöter och
tjänstemän hos riksdagen prövades genom konstitutionsutskottets för-
sorg. Genom en skrivelse till konstitutionsutskottet fäste näringsutskot-
tet dess uppmärksamhet på detta.

Som ovan framgått beslutade regeringen den 31 januari 1991 att
sådana förteckningar som avses i insiderlagen skulle föras av Statsråds-
beredningen, departementen och vissa myndigheter. Med hänvisning
till regeringens beslut inhämtade konstitutionsutskottet i februari 1991
yttrande från näringsutskottet om huruvida en skyldighet att anmäla
innehav av fondpapper borde införas för bl.a. riksdagsledamöter. Kon-
stitutionsutskottet beslöt vidare att utskottets beredningsdelegation
skulle bereda ärendet.

Näringsutskottets majoritet (1990/91 :NU6y) förordade att systemet
med registrering av vissa offentliga funktionärers fondpappersinnehav
gjordes tillämpligt även inom riksdagen. Utskottet redogjorde för att en
skyldighet för parlamentsledamöter att anmäla innehav av fondpapper
fanns i Portugal och Spanien och att i Frankrike skulle en parlaments-
ledamot lämna uppgift om hela sin förmögenhet. Den registrering som
förekom på olika håll — förutom i de nämnda länderna också i
Storbritannien — torde enligt utskottet emellertid ha till egentligt syfte
att klarlägga i vad mån en parlamentsledamots förmögenshetförhållan-
den etc. kan skapa risk för lojalitetskonflikter. Det handlade alltså inte
om någon sådan registrering — i ett sekretessbelagt register — som var
på tal i det nu aktuella ärendet.

Näringsutskottet ansåg visserligen att det inte annat än undantagsvis
torde vara så att en riksdagsledamot i denna sin egenskap får känne-
dom om kurspåverkande omständigheter som rör ett enskilt företag.
Beträffande omständigheter som påverkar marknadsläget i stort kunde
förhållandena emellertid te sig annorlunda. Näringsutskottet pekade
därvid på att det inom utskotten eller vid förhandlingar mellan par-
tierna i annan ordning ibland träffas uppgörelser som kan väsentligt
påverka villkoren för en bransch eller enskilda företag. Vidare kan
från regeringens sida, innan en proposition beslutas eller dess innehåll
slutligen fastställs, kontakter tas med ledamöterna i den partigrupp
eller de partigrupper som utgör regeringsunderlag för att utnyttja dessa
som referensgrupp. Näringsutskottets majoritet föreslog därför att kon-

1995/96:RFK2

Bilaga 2

stitutionsutskottet skulle ta initiativ till den lagstiftning som erfordra-
des för att göra systemet med registrering av fondpappersinnehav
tiilåtligt inom riksdagen.

I en avvikande mening (m, fp och c) ansågs att den primära
grunden för en anmälningsskyldighet, nämligen att det kan anses att
riksdagsledamöter mera regelmässigt har tillgång till kurspåverkande
information i den mening som avses i 11 § insiderlagen, saknades.
Minoriteten framhöll vidare att det argument som ofta framfördes till
stöd för en anmälningsskyldighet om att allmänhetens förtroende för
riksdagen därigenom skulle stärkas var helt obestyrkt. Någon anled-
ning för införande av en ordning med registrering av fondpappersinne-
hav för riksdagens ledamöter förelåg därför inte enligt minoriteten.

Vid sammanträde den 10 december 1991 beslutade konstitutionsut-
skottets beredningsdelegation efter diskussion att föreslå utskottet att
inte förorda anmälningsskyldighet och registrering av aktieinnehav för
riksdagens ledamöter och tjänstemän. Utskottet beslutade därefter den
23 januari 1992 (meningsyttring från v-suppleanten) i enlighet med
beredningsdelegationens förslag, att inte föreslå någon sådan anmäl-
nings- och registreringsplikt.

4 Bestämmelser i andra länder

I det följande ges en sammanfattande beskrivning av de bestämmelser
om registrering av parlamentsledamöters ekonomiska intressen som
finns i Danmark, Norge och Finland.

I Norge har Stortingets presidentskap rekommenderat ledamöterna
att frivilligt registrera sina ekonomiska tillgångar enligt vissa regler.
Norges system har varit i kraft sedan 1990. Under förra valperioden
anmälde 161 av Stortingets totalt 165 ledamöter sina ekonomiska
tillgångar. Innevarande valperiod har tre ledamöter avstått.

I Danmark antog Udvalget for Forrettningsordenen den 18 maj 1994
regler om frivillig registrering av folketingsmedlemmarnas uppdrag
och ekonomiska intressen. Reglerna trädde i kraft den 21 september
1994.

1 Finland har, efter riksdagens beslut, ett registreringssystem trätt i
kraft fr.o.m. valperioden i mars i år. En av talmanskonferensen tillsatt
arbetsgrupp har förberett de praktiska frågorna.

Någon registrering av anhörigas ekonomiska intressen skall inte
göras, men i det norska systemet berörs dock äkta make och hemma-
varande barn i fråga om registrering av aktier. 1 Norge skall nämligen
ledamot registrera innehav av aktier som överstiger 1 % av aktiekapita-
let och som ledamoten äger själv eller tillsammans med äkta make och
hemmavarande barn.

Registreringen omfattar ledamöter och, såvitt avser Danmark och
Norge, även vissa ersättare för ledamot. I Danmark omfattas ersättare
vars tjänstgöring varat under en sammanhängande period på fyra
veckor. I Norge omfattas ersättare för statsråd och ersättare som
tjänstgör vid längre ledigheter. I Finland blir frågan inte aktuell
eftersom de inte har något system med ersättare.

1995/96:RFK2

Bilaga 2

Uppgifter som skall registreras

Vad gäller omfattningen av det som skall registreras, är systemen något
annorlunda utformade. Gemensamt för de tre systemen är att något
värde eller belopp inte skall registreras. Vad gäller innehav av aktier
omfattar registreringen såväl aktier som är föremål för handel på
börsen som andra aktier.

I Danmark skall ledamoten registrera företagets namn om ledamo-
ten har aktier till ett värde som uppenbart överstiger 50 000 kr.

Om ledamot i Norge själv eller tillsammans med äkta make eller
hemmavarande barn äger företagsintressen (aktier) som överskrider
1 % av aktiekapitalet skall innehavet registreras. Registreringen kan
också omfatta andra företagsintressen av motsvarande storlek.

I Finland skall registreras aktier och dylikt som förvärvats i affärs-
och investeringssyfte, om det är betydande innehav, t.ex. mer än 30 %
av rösterna. Med "dylikt" kan här avses t.ex. andelar, medansvar i
kommanditbolag, öppna bolag, fast egendom och eventuellt andra
bolagsformer.

Även vad gäller registreringen av fast egendom finns det skillnader i
de tre systemen.

I Danmark registreras inte innehav av fast egendom.

I Norge skall registrering ske av fast egendom som har betydande
värde och som används i näringsverksamhet. Bostadsfastighet och
driftsbyggnad på jordbruksfastighet registreras dock inte. Detsamma
gäller fast egendom som till väsentlig del används som bostad eller
fritidsbostad.

I Finland registreras inte innehav av fast egendom, varvid dock bör
noteras att innehav av fast egendom som förvärvats i affärs- och
investeringssyften bör registreras enligt vad som angetts ovan.

Registrering av skulder är endast aktuellt i Finland. Ledamot skall
här registrera skulder på mer än 500 000 mark som har tagits för
affärsverksamhet och investeringar samt borgensförbindelser eller sä-
kerheter i samma syfte om de uppgår till mer än 1 miljon mark.

Systemen för registrering av anställning, uppdrag och annan yrkes-
utövning är utformade på olika sätt i de tre länderna.

I Danmark skall vid avlönad anställning, uppdrag eller liknande,
utöver ledamotsuppdraget, ställning och arbetsgivaren eller uppdragsgi-
varen registreras. Vid självständig inkomstbringande verksamhet, ut-
över ledamotsuppdraget, skall typen av verksamhet registreras.

I det norska systemet anges att avlönad anställning eller uppdrag,
inkl, konsultuppdrag, utöver ledamotsuppdraget, skall registreras. Vi-
dare skall registreras självständig inkomstbringande verksamhet utöver
ledamotsuppdraget, t.ex. som lantbrukare, läkare, advokat, journalist
etc.

I Finland skall registreras tjänster inom stat, kommun och andra
offentliga sammanslutningar. Vidare skall registreras uppdrag mot lön
i privata företag eller privata sammanslutningar. Slutligen skall yrkes-
utövning eller näringsverksamhet registreras.

1995/96:RFK2

Bilaga 2

I såväl Danmark som Norge skall registreras vissa avtal av ekono-
misk karaktär, dels med tidigare arbetsgivare, dels med framtida arbets-
givare. Avtalen med tidigare arbetsgivare kan t.ex. avse fortsatt löneut-
betalning, personalförmåner, pensionsrätt eller liknande. Avtalen med
framtida arbetsgivare kan avse avtal om anställning, uppdrag eller
liknande oavsett om anställningen eller uppdraget kan fa verkan först
efter det att ledamotsuppdraget upphör. I det danska systemet anges att
det som skall registreras är avtalets art och arbetsgivarens namn.

Styrelseuppdrag skall registreras i samtliga tre länder. I Danmark
anges att vid styrelseuppdrag i offentliga och privata företag skall
ställning i företaget och dess namn registreras. I Norge anges att
styrelseuppdrag i offentliga och privata företag skall registreras. För-
valtningsuppdrag i statliga bolag (t.ex. ledamot i förvaltningsrådet,
revisorsuppdrag) skall registreras enligt det finska systemet. I Finland
skall vidare registreras administrativa uppdrag i företag med stor
ekonomisk betydelse och även sådana uppdrag i banker eller andra
finansinstitut.

Uppdrag i olika organisationer skall endast registreras i Finland.
Här skall registreras förtroendeuppdrag i intresseorganisationer, dock
endast uppdrag på riks- eller centralnivå (t.ex. fackorganisation, när-
ingslivsorganisation eller Finlands kommunförbund). Likaså kommu-
nala och kyrkliga förtroendeuppdrag skall registreras i Finland, varvid
avses uppdrag i fullmäktige och i styrelsen.

Gåvor skall registreras i Danmark och Norge, såväl om givaren finns
inom som utom riket.

I Danmark anges att registrering skall ske när gåva från enskild
givare har ett värde som uppenbart överstiger 2 000 kr och gåvan har
anknytning till ledamotskapet. Det som registreras är då givarens
namn, gåvans art och tidpunkt för gåvan. Vidare skall registreras varje
ekonomiskt bistånd, ekonomisk förmån eller liknande, från offentlig
myndighet, organisation eller enskilda i annat land, när värdet översti-
ger 2 000 kr och det har anknytning till ledamotsuppdraget. Det som
skall registreras är givarens namn, typen av bistånd och tidpunkten.

I Norge skall givarens namn registreras vid gåva som är värd mer än
1 000 kr och den har anknytning till ledamotskapet. Givarens namn
skall också registreras vid gåva eller annat ekonomiskt bidrag eller
förmån värd mer än 1 000 kr, mottagen från offentlig myndighet,
organisation eller enskild person i annat land.

Resor inom riket registreras inte i något av de tre länderna. Där-
emot skall resor utom riket registreras i Danmark och Norge.

I Danmark skall givarens namn, tidpunkt för resan och namnet på
landet i fråga registreras vid resor till och besök i utlandet där
utgifterna inte i sin helhet betalas av statliga medel, av ledamotens
parti eller av ledamoten själv. Resan och besöket skall dessutom ha
anknytning till ledamotskapet.

I Norge skall registrering ske vid resor och besök i utlandet, när
utgifterna inte i sin helhet betalas av statliga medel, av ledamotens
parti eller av ledamoten privat.

1995/96:RFK2

Bilaga 2

I Danmark och Norge skall registrering också ske av annat ekono-
miskt bistånd. Namnet och arten av bistånd skall registreras då danska
bolag eller företag, organisationer, institutioner eller enskilda personer,
ger ledamoten ekonomiskt bistånd, inklusive materiella förmåner, sek-
reterarhjälp och liknande utöver de medel som Folketinget eller
folketingsmedlemmarnas parti ställer till förfogande. I Norge skall
endast namnet registreras.

Sammanställning av uppgifterna och anmälan om förändringar

I Danmark företas själva registreringen inom en månad efter att ett
nyvalt Foiketing har sammanträtt, kompletteringsval gjorts eller regi-
streringsplikten inträder för en ersättare. Nya registreringspliktiga upp-
gifter eller ändringar av tidigare registrerade upplysningar skall regi-
streras inom en månad efter det att de nya uppgifterna föreligger.
Registrering skall ske hos en tjänsteman som utses av Folketingets
presidium. De blanketter som skall användas vid registreringen skall
godkännas av Folketingets presidium. När det registreras nya uppgifter
eller ändringar i de tidigare gjorda registreringarna, skall ledamöternas
tidigare registrerade uppgifter samtidigt arkiveras. Uppdatering skall
genomföras inom tio dagar (lördagar inte medräknade) efter det att
ledamoten har registrerat nya uppgifter.

I Norge skall registreringen ske inom en månad efter det att det
nyvalda Stortinget har sammanträtt för första gången. Nya registre-
ringspliktiga uppgifter eller ändring av tidigare registrerade uppgifter,
skall registreras inom en månad efter det att de nya uppgifterna
förelåg. Registrering skall ske hos den tjänsteman som utses av Stor-
tingets presidium. De blanketter som skall användas vid registreringen
skall godkännas av presidiet. När nya uppgifter registreras eller änd-
ringar görs i den tidigare gjorda registreringen skall ledmotens tidigare
registrerade uppgifter arkiveras samtidigt som registret uppdateras med
de nya uppgifterna. Denna uppdatering skall genomföras inom tio
dagar efter det att ledamoten har registrerat nya uppgifter. De registre-
rade uppgifterna skall makuleras och strykas från registret efter fyra år
efter det att ledamotens uppdrag som ledamot av Stortinget upphört.
Önskar en person som är registrerad att utträda ur registret skall alla
uppgifter om personen i fråga makuleras och strykas inom en månad.

Publicering av uppgifterna

Inom 20 dagar (lördagar inte medräknade) efter det att registrerings-
fristen har löpt ut efter ett foiketingsval i Danmark, skall registret vara
tillgängligt för allmänheten genom förfrågan hos den tjänsteman som
ansvarar för registret eller genom en kopia av utskrift från registret,
vilken skall finnas tillgänglig i Folketinget. Allmänheten har tillgång
till registret bl.a. genom den "lagbutik" som finns på Christiansborg
och som är öppen för var och en som önskar skaffa lagtexter och
annat officiellt material. För att kunna bli registrerad ingår det som ett

1995/96:RFK2

Bilaga 2

villkor att det föreligger ett skriftligt samtycke från ledamoten om att
det kan ske ett offentliggörande i enlighet med ovan angivna bestäm-
melser. Sådant samtycke skall förnyas en gång om året.

Inom 20 dagar efter det att registreringsfristen har löpt ut efter nytt
val i Norge, skall registret vara tillgängligt för allmänheten genom
förfrågan hos den tjänsteman som förestår registreringen eller genom
kopia av ett exemplar av registret som alltid skall finnas tillgängligt hos
Stortingets expeditionskontor.

1995/96:RFK2

Bilaga 2

Innehållsförteckning

1995/96:RFK2

1 Sammanfattning ................................. 4

2 Bakgrund ...................................... 4

3 Arbetsgruppens överväganden....................... 5

3.1 Inledning.................................. 6

3.2 System för registrering av riksdagsledamöternas eko-

nomiska intressen m.m.......................... 7

3.2.1 Syftet med registreringen ................ 7

3.2.2 Frivilligt system ....................... 8

3.2.3 Personkretsen ......................... 8

3.2.4 Uppgifter i registret..................... 9

3.2.5 Sammanställning av uppgifterna och anmälan

om förändringar ........................... 11

3.2.6 Publicering av uppgifterna ............... 11

3.3 Utvärdering................................ 12

Särskilt yttrande................................... 13

Bil. 1 Förslag till utformning av blankett............. 16

Bil. 2 Sammanställning av gällande bestämmelser för statsråd

m.m............................................ 19

gotab 49064, Stockholm 1995

Förslag 1995/96:RFK2

Förslag till riksdagen

1995/96:RFK2

Till talmannen

1 Sammanfattning

2 Bakgrund

3 Arbetsgruppens överväganden

3.1 Inledning

3.2 System för registrering av riksdagsledamöternasekonomiska intressen m.m.

3.3 Utvärdering

Särskilt yttrande av Anders Björck (m)

FÖRSLAG TILL UTFORMNING AVBLANKETT

Uppgifter till register avseende ledamots ekonomiskaintressen

1 Gällande bestämmelser för statsråd

1.1 Regeringsformens bestämmelser om statsråds bisysslor

1.2 Konstitutionsutskottets granskning av frågor om statsrådensvärdepappersinnehav, jäv m.m.

1.3 Insiderlagens bestämmelser

1.4 Gåvor till statsråd m.m.

2 Bestämmelser om jäv

2.1 Förvaltningslagens bestämmelser om jäv

2.2 Jävsbestämmelser i riksdagen

3 Registrering av innehav av fondpapper förriksdagsledamöter och riksdagens tjänstemän

4 Bestämmelser i andra länder

Innehållsförteckning

3.2 System för registrering av riksdagsledamöternas
ekonomiska intressen m.m.

FÖRSLAG TILL UTFORMNING AV
BLANKETT

Uppgifter till register avseende ledamots ekonomiska
intressen

1.2 Konstitutionsutskottets granskning av frågor om statsrådens
värdepappersinnehav, jäv m.m.

3 Registrering av innehav av fondpapper för
riksdagsledamöter och riksdagens tjänstemän