Förslag till riksdagen

1993/94:TK3

Skrivelse från talmanskonferensen med
överlämnande av Riksdagsutredningens
slutbetänkande

1993/94

TK3

Riksdagsutredningen överlämnade i juni 1993 till talmanskonferensen
sitt principbetänkande Reformera riksdagsarbetet! med bl.a. förslag till
ändringar i den statliga budgetprocessen och av riksmötets längd.

Utredningen har därefter utarbetat förslag till författningsändringar
med utgångspunkt i principbetänkandet. I december överlämnades den
del av författningsförslagen som avser regeringsformen och direkt
därmed sammanhängande förslag till ändringar i riksdagsordningen,
DEL 1.

I februari 1994 överlämnades ytterligare förslag till ändringar i
riksdagsordningen, DEL 2, avseende den statliga budgetprocessen, riks-
dagens budgetbehandling och statens budgetår.

I mars 1994 överlämnades så utredningens slutbetänkande med
överväganden angående indelning av budgetpropositionen i utgiftsom-
råden och utskottsorganisationen, förslag om ändrade bestämmelser för
val av utskott under nästkommande valperiod, principförslag om inrät-
tande av en nämnd i riksdagen för Europeiska unionen, riktlinjer för
valprövningsnämndens sammansättning samt förslag om vissa fortsatta
utredningsinsatser.

För riksdagens bedömning och beslut överlämnar talmanskonferensen
nu dels Riksdagsutredningens förslag till lag om ändring i riksdagsord-
ningen (4 kap. 2 §) avseende val av utskott under nästa valperiod, dels
utredningens förslag och riktlinjer i övrigt.

Stockholm den 13 april 1994

Ingegerd, Troedsson

/Gunnar Grenfors

1 Riksdagen 1993194. 2 saml. TK3

RIKSDAGSUTREDNINGEN

Reformera
riksdagsarbetet!

Utgiftsområden och utskottsorganisation,

EU-nämnd m.m.

Slutbetänkande ♦ Mars 1994

RIKSDAGEN

Till talmanskonferensen

1993/94:TK3

Den 17 oktober 1990 beslöt talmanskonferensen tillkalla en utredning
med uppdrag att se över riksdagens hantering av statsbudgeten m.m.

Utredningen, som antagit namnet Riksdagsutredningen, inledde sitt
arbete i februari 1991.

Ordförande för utredningen har t.o.m. september 1991 varit talman
Thage G Peterson och fr.o.m. oktober 1991 talman Ingegerd Troeds-
son. Som ledamöter har deltagit riksdagsledamöterna Jan Bergqvist (s),
Bertil Fiskesjö (c), Margit Gennser (m), Hans Gustafsson (s), Bertil
Måbrink (v) Daniel Tarschys (fp) (t.o.m. 1994-03-15) och Carl Frick
(mp) (t.o.m. september 1991), fr.o.m. oktober 1991 Ulla Pettersson (s),
Ingvar Svensson (kds), Johan Brohult (nyd) (t.o.m. 1993-02-16), fr.o.m.
1993-02-17 Dan Eriksson i Stockholm (nyd) och fr.o.m den 17 februa-
ri Lars Leijonborg (fp).

Projektledare Ulla-Britt Fichtelius har varit utredningens sekretera-

re.

Experter i utredningen har varit riksdagsdirektör Gunnar Grenfors,
organisationsdirektör Simon Andersson, bitr, kammarsekreterare Ulf
Christoffersson, kanslichef Åke Dahlberg, förvaltningsdirektör Anders
Forsberg, föredragande Per Mårtensson, kanslichef Lars-Erik Sojdelius
och kanslichef Tom T:son Thyblad, fr.o.m. november 1991 kanslichef
Ove Nilsson och fr.o.m. november 1992 avd.dir. Lisbet Hansing Eng-
ström.

Expertgruppen, som letts av riksdagsdirektören, har berett vissa
frågor inför utredningens sammanträden. Experterna Simon Anders-
son och Ulf Christoffersson har svarat för texterna om utgiftsområden
resp, utskottsindelningen. Konstitutionsutskottets kanslichef Magnus
Isberg har svarat för avsnittet om EU-nämnden. Under utredningsarbe-
tets gång har överläggningar hållits med kanslicheferna i riksdagens
utskott.

Utredningen överlämnade i juni 1993 till talmanskonferensen sitt
principbetänkande Reformera riksdagsarbetet! med bl.a. förslag till
ändringar i den statliga budgetprocessen och riksmötets längd. Till
betänkandet fogades en reservation (m och fp) och fyra särskilda
yttranden (c, s, nyd, fp), bl.a. beträffande valdagens förläggning.

Med utgångspunkt i principbetänkandet har utredningen därefter
utarbetat förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordning-
en. I december 1993 överlämnade utredningen sina förslag till författ-
ningsändringar avseende ett nytt riksmöte, uppskovsreglerna och val av
revisorer (DEL 1) och i februari 1994 förslag till författningsändringar
(DEL 2) och riktlinjer avseende den statliga budgetprocessen. Till
DEL 2 fogades en reservation (fp) och ett särskilt yttrande (m) angåen-
de valdagens förläggning.

Utredningen överlämnar nu sitt slutbetänkande med överväganden
angående indelning av budgetpropositionen i utgiftsområden och ut-
skottsorganisationen, förslag om ändrade bestämmelser för val av ut- 5

skott under nästkommande valperiod, principförslag om inrättande av

en nämnd i riksdagen för Europeiska unionen, riktlinjer för valpröv-
ningsnämndens sammansättning samt förslag om vissa fortsatta utred-
ningsinsatser.

Reservationer har fogats till utredningens förslag angående EU-
nämndens storlek och sammansättning (v), om EU-nämndens och
valprövningsnämndens storlek och sammansättning (nyd) och om tid-
punkten för förslag om utgiftsområden och utskottsorganisation (nyd).
Särskilda yttranden har avgivits angående ett miljöutskott i riksdagen
(s), (fp).

Förslag

Riksdagsutredningen föreslår att riksdagen

1. antar utredningens förslag till lag om ändring i riksdagsord-
ningen (s. 9),

2. godkänner utredningens principförslag om inrättande av en
EU-nämnd,

3. godkänner utredningens riktlinjer för val till riksdagens
valprövningsnämnd,

4. mot bakgrund av de överväganden utredningen gjort röran-
de utgiftsområden och utskottsindelning m.m. godkänner före-
slaget om fortsatt utredningsarbete.

1993/94:TK3

Stockholm i mars 1994

Ingegerd Troedsson

Jan Bergqvist

Bertil Fiskesjö

Hans Gustafsson

Ulla Pettersson

Lars Leijonborg

Dan Eriksson i

Stockholm

Margit Gennser

Bertil Måbrink

Ingvar Svensson

/Ulla-Britt Fichtelius

Våra förslag i sammanfattning

1993/94:TK3

I detta betänkande redovisas en skiss till indelning av statsbud-
geten i utgiftsområden och därtill relaterade ändringar i riksda-
gens utskottsorganisation. Vidare lämnas principförslag om att
inrätta en EU-nämnd i riksdagen for samråd med regeringen.

Rambeslutsmodellen utgår från att statsbudgeten indelas i utgifts-
områden. I kapitel 1 diskuteras olika principer för en sådan
indelning. Utgiftsområdena bör svara mot ändamålen för de
statliga utgifterna. Indelningen bör därför vara politiskt relevant
och kunna användas både i regeringens och riksdagens budgetar-
bete. Områdena bör vara tillräckligt stora för att möjliggöra
meningsfulla prioriteringar. Exempel ges på en möjlig indelning
i 26 utgiftsområden.

Beredningen av utgiftsområdena i utskotten skulle kunna ske i
en ordning som skissas i kapitel 2. Utgångspunkter har varit att
ett utskott skall kunna behandla flera utgiftsområden, men att
inga utgiftsområden skall delas mellan utskott. Vi anser att den
s.k. fackutskottsprincipen bör behållas, dvs. att såväl lagstift-
nings- som budgetärenden inom ett ärendeområde bör behandlas
av samma utskott. Transfereringsområden bör sammanföras med
resp, verksamhet. I vårt exempel har antalet utskott minskats
från 16 till 15 alternativt 14 (beroende på om justitie- och
lagutskotten förs samman).

Om Sverige blir medlem i EU bör en nämnd inrättas i riksda-
gen, Nämnden för Europeiska unionen (EU-nämnden), för infor-
mation och samråd med regeringen i viktigare frågor rörande
EU-arbetet. Vi anser att nämnden bör ha en storlek och sam-
mansättning som överensstämmer med utskottens.

Inga förändringar föreslås i reglerna för valprövningsnämndens
sammansättning. Vi utgår från att partierna eftersträvar att ge
nämnden en så allsidig sammansättning som möjligt.

Vi föreslår slutligen att frågorna om utgiftsområden, utskottsor-
ganisation samt EU-nämndens arbetsformer övervägs ytterligare.
Definitiva beslut bör fattas i god tid innan den föreslagna nya
budgetordningen tillämpas för första gången, vilket avses bli
hösten 1996. För att formellt möjliggöra ändringar i utskottsin-
delningen till denna tidpunkt föreslår vi också att bestämmelser-
na i riksdagsordningen ändras så att utskotten under nästkom-
mande valperiod väljs för ett riksmöte i taget.

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen att 4 kap. 2 §
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 2 §

Riksdagen tillsätter inom sig för varje valperiod ett konstitutionsut-
skott, ett finansutskott, ett skatteutskott och minst tolv andra utskott.
Valet gäller till valperiodens slut.

Riksdagen kan under riksmöte tillsätta ytterligare utskott för längst
den tid som har angivits i första stycket.

Under valperioden som inleds
med 1994/95 års riksmöte skall vad
som enligt första och andra stycke-
na gäller för valperiod i stället gäl-
la för riksmöte.

1993/94:TK3

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

1 Statsbudgetens indelning i utgiftsområden

1993/94 :TK3

Med utgångspunkt i rambeslutsmodellens krav på indelning av
statsbudgeten i utgiftsområden diskuteras i detta kapitel ett antal
principiella indelningsgrunder.

Huvudprincipen bör vara att områdena skall svara mot de
ändamål, de politiska syften, som finns bakom anslagsförslagen.
Indelningen bör tillfredsställa krav på politisk relevans, statsfi-
nansiellt lämpliga avgränsningar, möjlighet att göra meningsfulla
prioriteringar och att följa upp resultaten.

Områdena bör ha en fasthet över tiden förenat med flexibilitet
och möjlighet till anpassning till nya förhållanden. De bör vara
en naturlig grund för regeringens och riksdagens organisation av
budgetarbetet.

En skiss presenteras med en indelning av budgetpropositionens
för närvarande drygt 600 anslag i 26 områden. Den bygger bl.a.
på att gemensamma statsangelägenheter fördelas på tre ramar, att
totalförsvarsutgifter hålls samman, att sektorsforskning, interna-
tionella kontakter samt miljöinsatser fördelas och att tunga
hushållstransfereringar skiljs ut.

1.1 Inledning

Den nya form för budgetbehandling som Riksdagsutredningen föresla-
git (1993/94:TK1) innebär att riksdagen i ett tvåstegsförfarande först tar
ställning till helheten i regeringens budgetförslag genom att lägga fast
utrymmet för budgetens samlade utgifter och inkomster samt fördela
utgifterna på vissa större utgiftsområden.

I nästa skede i beslutsprocessen bereds utgiftsförslagen inom varje
utgiftsområde för sig av berört fackutskott och föreläggs därefter riks-
dagen för beslut.

Underlaget för det första beslutet om ramar arbetas fram av finans-
utskottet som först inhämtar berörda fackutskotts synpunkter på hu-
vuddragen i regeringens budgetförslag och på de förslag till alternativa
budgetramar som oppositionspartierna förutsätts redovisa i sina motio-
ner. Fackutskotten kan i detta skede föreslå utökade eller krympta
ramar i förhållande till regeringens förslag för resp, utgiftsområde och
i de fall man bereder flera områden således också föreslå ompriorite-
ringar mellan dessa. Den av riksdagen fastställda ramen för varje
sådant utgiftsområde fungerar därefter som ett definitivt tak för det
fortsatta budgetarbetet.

1.2 Utgångspunkter

Som framgått förutsätter rambeslutsmodellen att utgifter på statsbud-
geten kan hänföras till bestämda utgiftsområden. Det ankommer på
riksdagen att fatta beslut om en sådan indelning i utgiftsområden, och
på regeringen att i budgetpropositionen fördela sina förslag till utgifts-
anslag i enlighet med riksdagens beslut.

En indelning kan göras på många olika sätt både med avseende på
antalet utgiftsområden och på områdenas avgränsning mot varandra.
Varje möjlig indelning kan kritiseras för att betona vissa samband på
bekostnad av andra. Men valet bör ändå inte behöva träffas på helt
godtyckliga grunder. Dels är vissa indelningar sakligt och politiskt
ganska givna, dels finns och tillämpas redan olika ändamålsindelningar
för snarlika syften, däribland statsbudgetens nuvarande litteraindelning
på nivån under huvudtitlarna och nationalräkenskapernas utfallsredo-
visningar över de totala offentliga utgifterna.

I 1994 års budgetproposition presenteras statsbudgetens utgifter un-
der 17 huvudtitlar, 91 "utgiftsområden" (littera) och 638 anslag. En
omfördelning till 16 ändamålsbestämda områden presenteras i finans-
planen (Bilaga 1 s. 84) på följande sätt (inkl, tillkommande utgiftsbe-
hov och utgifter som redovisas på inkomstsidan):

Tabell. Statsbudgetens utgifter 1994/95 fördelade på ändamålsområden
(1993/94 års priser)

	Miljarder kronor	Procent
Pensioner, åldrings- och handikappomsorg	95,7	16,4
Allmänna bidrag mellan stat och kommuner	45,5	7,8
Stöd till barnfamiljer	48,0	8,2
Inkomsttrygghet vid sjukdom	43,5	7,4
Försvar	45,0	7,7
Bostadsförsörjning	29,3	5,0
Utbildning och forskning	39,3	6,7
Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet	33,6	5,7
Samhällsskydd och rättsskipning	20,5	3,5
Infrastruktur	29,5	5,0
Internationellt ekonomiskt bistånd	13,9	2,4
Näringslivsändamål	8,7	1,5
Fritidsverksamhet och kultur	4,9	0,8
Allmän miljö- och naturvård	1,8	0,3
Statsskuldräntor	85,0	14,5
Övrigt	41,2	7,1
Summa	585,4	100

Beräkningstekniskt har tabellen i finansplanen byggts upp på grundval
av ett klassifikationssystem som tillämpas i nationalräkenskaperna.
Systemet är en svensk tillämpning av en av FN fastställd indelning för
internationellt bruk, förkortad COFOG (Classification of the
Functions of Government). Den svenska indelningen omfattar 14
huvudgrupper, som helt följer COFOG:s huvudgrupper, samt 63 un-
dergrupper, som anpassats till svenska förhållanden och därför avviker
något från de internationellt bestämda grupperna.

1993/94:TK3

Årsbokslut för staten för budgetåret 1991/92 gav följande utfall fördelat 1993/94:TK3
på huvudgrupper:

Ändamål	Miljoner kronor
Allmänna offentliga tjänster	27 601
Försvar	37 662
Samhällsskydd och rättsskipning	18 414
Utbildning och universitetsforskning	61 746
Hälso- och sjukvård	4 972
Social trygghet	131 066
Bostadsförsörjning och samhällsutveckling	37 008
Fritidsverksamhet, kultur och religion	4 425
Energi	629
Jord- och skogsbruk, jakt och fiske	10 853
Mineralbrytning, tillverkning och
byggnadsverksam het	2 559
Kommunikationer	17 792
Andra näringslivsändamål	42 039
Ofördelade offentliga utgifter	81 717
(därav räntor på statsskulden 60 043)
Summa	478 483
(Källa: Riksrevisionsverket)

Som framgår vid en jämförelse mellan ändamålsfördelningen av bud-
geten i finansplanen och utfallsredovisningen i nationalräkenskaperna
har i finansplanen även huvudgrupperna anpassats till svenska förhål-
landen. Det har uppenbarligen bedömts vara relevant att t.ex. lyfta
fram "Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet" men t.ex. samtidigt
tona ned "Mineralbrytning, tillverkning och byggnadsverksamhet".

Statsbudgetens litteraindeining ansluter inte systematiskt, men i
praktiken ändå relativt väl, till nationalräkenskapernas indelning i
undergrupper. En systematisk anpassning sker i stället på den lägre
anslagsnivån genom att varje anslag förses med en kod som placerar in
anslaget i ändamålsindelningen. Det är således tekniskt enkelt att
inordna statsbudgetens anslag i ändamålsbestämda utgiftsområden. En
god samstämmighet med nationalräkenskaperna bör vara möjlig utan
alltför stora ingrepp och under bibehållen hänsyn till att nationalrä-
kenskapernas indelning skall passa även kommunernas verksamhet.
Det hindrar inte att utgifter förs samman till utgiftsområden på olika
sätt för olika syften så länge byggstenarna är gemensamma.

De komplikationer som trots allt finns är av annan art och hänför
sig framför allt till indelningens betydelse för riksdagens resp, regering-
ens organisation av sitt eget arbete. Det finns ett ömsesidigt beroende-
förhållande mellan å ena sidan budgetens indelning i utgiftsområden
och å andra sidan riksdagens utskottsindelning resp, regeringens upp-
giftsfördelning mellan statsråd och departement. Samtidigt måste orga-
nisationen utformas under hänsyn till andra faktorer. För riksdagens
del är givetvis lagstiftningsarbetet av väsentlig betydelse.

Även om rambeslutsmodellen bör innebära att ett utskott har att
bereda sin del av budgeten inom en enda odelad ram kan det finnas

skäl att arbeta med utgiftsområden som är fler till antalet än antalet
utskott. En alltför grov indelning kan förlora i saklig och politisk
relevans. Den kan också vara svår att förena med önskemål om en viss
flexibilitet. Enligt vår mening bör man fästa avseende vid att bered-
ningsansvaret för olika utgiftsområden i regeringens arbete med budge-
ten både bör ha en tydlig hemvist i ett departement och kunna flyttas
mellan departement och statsråd vid tillfällen då regeringsarbetet om-
organiseras. Det kan givetvis även för riksdagens del vara en fördel att
utan omgång kunna omfördela arbetsbördan mellan utskotten om det
visar sig behövas. Å andra sidan blir en alltför detaljerad indelning
meningslös om den inte medger en prioriterande prövning mellan
olika delområden inom en tillräckligt stor ram.

En från alla utgångspunkter helt ideal indelning låter sig inte
framställas. De krav som kan riktas mot en indelning är i sig själva
delvis motstridiga, t.ex. när en över tiden önskvärd fasthet skall förenas
med flexibilitet och möjlig situationsanpassning. Det är också svårt att
entydigt avskilja olika områden från varandra. Delområden kan ibland
på till synes lika goda grunder föras in under olika uppsamlande
rubriker. Den skiss till indelning i utgiftsområden som vi presenterar
härefter vilar på en avvägning mellan olika hänsyn. Indelningen skall i
mesta möjliga mån tillfredsställa ett antal samtidiga krav; politisk
relevans, statsfinansiellt lämpliga avgränsningar med avseende på be-
loppens storlek och möjligheten att göra meningsfulla prioriteringar
inom ramarna, organisatorisk tillämplighet, uppföljningsbarhet och ad-
ministrativ enkelhet. Det är inte minst viktigt att indelningen fungerar
bra för en förstärkt resultatuppföljning och utvärdering, i vilken
riksdagens utskott bör delta mycket mer aktivt än tidigare.

I många fall bör det vara möjligt att använda nuvarande litteraindel-
ning av statsbudgetens utgifter genom att hela litteraområden odelade
fogas samman till utgiftsområden. Det är framför allt anslagsgrupper
inom olika huvudtitlar under benämningen "Övrigt" eller motsvaran-
de i den senast avlämnade budgetpropositionen som kan behöva ända-
målsfördelas anslag för anslag.

I några enstaka fall förekommer det för närvarande att enskilda
anslag är sammansatta av poster som hör till helt olika utgiftsområden,
en sällsynthet som kan illustreras av ett anslag i årets budget som
gäller Post- och telestyrelsens köp av samhällstjänster och berör såväl
handikappomsorg som civil beredskap och annat. I sådana fall får
anslagsstrukturen ändras.

I andra fåll kan det vara mindre lämpligt att dela anslag och
verksamheter. Ett skäl till att områdena "Hälso- och sjukvård" och
"Social omsorg" (som skiljs åt i nationalräkenskaperna) bör bilda ett
gemensamt och odelat område i statsbudgeten är att det eljest måste
ske en besvärlig uppdelning av Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna samt vissa andra myndigheter under Socialde-
partementets huvudtitel.

1993/94:TK3

1.3 Skiss till indelning i utgiftsområden

Statsbudgetens utgifter skulle kunna beredas av riksdagens utskott
enligt följande indelning i utgiftsområden:

1. Rikets styrelse

2. Samhällsekonomi och finansförvaltning

3. Skatteförvaltning och uppbörd

4. Rättsväsen

5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan

6. Försvar och internationell säkerhet

7. Internationellt bistånd

8. Invandring och flyktingmottagning

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

15. Ekonomisk trygghet vid studier

16. Utbildning och universitetsforskning

17. Kultur, media, trossamfund och fritid

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

19. Regional utjämning och utveckling

20. Allmän miljö- och naturvård

21. Energi

22. Kommunikationer

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

24. Näringsliv

25. Allmänna bidrag till kommuner

26. Statsskuldräntor m.m.

Som belysning av hur utfallet kan te sig ett enskilt år visas i bilaga l
vilka belopp som faller ut med 1994 års budgetproposition som
beräkningsunderlag. Det bör uppmärksammas att den bild som då
framträder har vissa brister. Dels är den beroende av dagsaktuella
utgifts- och anslagsprofiler som givetvis kan ändras från ett år till ett
annat, dels visar den utfallet för en budgetproposition som är ofullstän-
dig både med avseende på att den innehåller utbrutna punkter och på
att väsentlig underskottsfinansiering av socialförsäkringsutgifter inte
redovisats på statsbudgeten. Till förutsättningarna för rambudgetmodel-
len hör att budgetpropositionen skall vara fullständig och att en
konsekvent bruttoredovisning skall tillämpas så att statsutgifterna btir
synliga på statsbudgetens utgiftssida.

Som vägledning för hur utgiftsområdena mera i detalj bör byggas
upp och sättas samman vill vi till förteckningen foga följande kom-
mentarer.

Myndigheter får entydig hemvist

Myndigheter bör givetvis föras till de områden där de hör hemma.
Förvaltningskostnader för en enskild myndighet, normalt upptagna i
statsbudgeten i form av ramanslag, bör odelade ingå i ett enda bestämt
utgiftsområde även i det fall myndighetens arbetsuppgifter berör flera

1993/94:TK3

områden. Myndighetens hemvist bestäms då av verksamhetens huvud- 1993/94:TK3
sakliga inriktning.

Gemensamma statsangelägenheter fördelas på tre områden

Vissa frågor av huvudsakligen konstitutionell eller finanspolitisk natur
bör enligt vår mening infogas i utgiftsområden som avgränsas på ett
sådant sätt att de naturligen kan tas om hand av konstitutionsutskottet,
finansutskottet eller skatteutskottet.

Kostnader för statschefen, regeringen och riksdagen bildar därför
tillsammans med justitieombudsmännen, Justitiekanslern och Datain-
spektionen, liksom utgifter för allmänna val och partistöd, ett område
1. Rikets styrelse.

Frågor rörande den statliga budgeten, beräkningen och redovisning-
en av statens inkomster och utgifter liksom regler för förfogandet över
statens tillgångar kommer även fortsättningsvis med en stramare bud-
getberedning i riksdagen att tillmätas stor vikt. Formerna för styrning
av den offentliga verksamheten är därvid av stor betydelse. Bedöm-
ningar av statens inkomster, utgifter och upplåningsbehov måste göras
utifrån prognoser om den offentliga sektorns och samhällsekonomins
utveckling. Myndigheter som verkar inom dessa områden bör därför
ingå i ett utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning som
bereds av finansutskottet. Till detta område bör även enligt vår mening
föras bank- och försäkringsfrågor. Skälet är dessa frågors starka kopp-
ling till utformningen av penning- och valutapolitiken.

Vi förordar därutöver att utgifter för skatteförvaltningen behandlas
av skatteutskottet i anslutning till att utskottet bereder statsbudgetens
inkomstram. För Tullverkets del gör vi bedömningen att de verksam-
hetsgrenar som gäller taxering och uppbörd bör bestämma verkets
hemvist, oaktat att verket jämväl har en betydelsefull uppgift som
brottsbekämpande myndighet med nära samband med rättsväsendet.
Tullverket bör därför föras in under område 3. Skatteförvaltning och
uppbörd. Exekutionsväsendet bör däremot enligt vår mening föras till
område 4. Rättsväsendet med hänvisning till dess nära samband med
rättsväsendet i övrigt.

I fråga om länsstyrelserna, som arbetar inom alla samhällsfält, har vi
stannat för att rekommendera att de förs in under område 18. Sam-
hällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.

Totalförsvarsutgifter hålls samman

Försvarspolitiken i Sverige kännetecknas av fleråriga försvarsbeslut,
som successivt kommit att omfatta hela totalförsvaret med femåriga
planeringsramar för det militära resp, civila försvaret. Anslagen inom
den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret är för närva-
rande fördelade på flera huvudtitlar och littera.

Den civila delen av totalförsvaret kan i budgethänseende i princip
behandlas på två sätt, endera hållas samman inom ett utgiftsområde
eller behandlas inom de olika utgiftsområden där planeringsansvariga

myndigheter har sin hemvist. I den första modellen prioriteras olika 1993/94:TK3
beredskapsåtgärder mot varandra. I den andra prioriteras beredskapsåt-
gärder mot andra åtgärder inom olika utgiftsområden. Övervägande
skäl talar enligt vår mening för den första modellen. Vi förordar att
anslag inom den ekonomiska femåriga planeringsramen för det civila
försvaret förs in under område 6. Försvar och internationell säkerhet.

Som en delfunktion inom försvarsområdet ingår "Befolkningsskydd
och räddningstjänst". Med en ordning som skulle innebära att vissa
utgifter för fredsräddningstjänst och olycksberedskap, som för närva-
rande ligger utanför försvarsramarna, fördes samman med det civila
försvaret, skulle ett särskilt utgiftsområde som inkluderar fredstida
insatser kunna skapas. Vi vill inte nu föreslå ett sådant särskilt utgifts-
område, men menar att det bör vara möjligt för regeringen att föreslå
att försvarsramen utökas med utgifter av denna art om det bedöms
föreligga starka funktionella samband mellan fredstida verksamhet och
civil beredskap.

Sektorsforskning, internationella kontakter samt miljöinsatser fördelas

På liknande sätt som för det civila försvaret skulle utgifter för vissa
andra ändamål kunna föras in under ett utgiftsområde med en lämplig
samlingsbenämning. Till skillnad från försvarsområdet leder emellertid
praxis och uttalade ställningstaganden på andra områden snarare till
att en "fördelningsprincip" bör tillämpas. Utgifter för forskningsinsats-
er som kan fördelas på olika områden, s.k. sektorsforskning, bör enligt
vår mening även fortsättningsvis fördelas.

Detsamma bör gälla utgifter för internationellt samarbete i de fall
det är uppenbart att samarbetet gäller ett avgränsat samhällsområde. På
miljöområdet har senast i förslaget till ny miljöbalk det s.k. sektors-
ansvaret stadfästs. Innebörden är att varje sektor i samhället har ansvar
för att lösa miljöproblem som uppstår inom den egna sektorn. Det
gäller ansvar såväl för att vidta åtgärder som för att stå för kostnaderna
för dessa. Slutsatsen här är att utgifter för miljöinsatser bör fördelas på
olika områden om de kan fördelas. I enlighet med detta ställningsta-
gande bör biståndsinsatser med miljöinriktning föras in under område
7. Internationellt bistånd.

Vissa utgifter är svåra att fördela

På ett par områden — insatser för regional utjämning respektive
handikappomsorger — har det varit svårare att entydigt stanna för en
konsekvent genomförd fördelningsmetod.

Vad beträffar regional utjämning och utveckling har det länge
funnits ett starkt önskemål om en sammanhållen regionalpolitisk
budgetbehandling. Detta står i motsättning till andra starka och legiti-
ma intressen, däribland önskemål om en sammanhållen trafikpolitik
och en likaledes sammanhållen jordbrukspolitik. I båda fallen före-
kommer utgifter som är regionalpolitiskt motiverade. Som lösning på 17

denna motsättning mellan skilda sakligt och politiskt välmotiverade

2 Riksdagen 1993194. 2 saml. TK3

önskemål vill vi förorda att en praktisk ansats tillämpas. Både trafikut-
övare och jordbrukare, och de ansvariga myndigheterna inom resp,
område, torde se insatserna som integrerade delar av trafikpolitiken
resp, jordbrukspolitiken. Utgifterna bör därför föras till de områdena, i
medvetande om att område 19. Regional utjämning och utveckling då
inte kan bli ett heltäckande regionalpoiitiskt område.

Vad beträffar handikappomsorger är de i vissa fall starkt integrerade
inslag i andra politikområden, vilket t.ex. gäller insatser för handikap-
pade barn i skolan, varför det är motiverat att insatserna i det fallet
förs in under område 16. Utbildning och universitetsforskning. Under-
skottsfinansiering av Samhall bör på motsvarande sätt anses tillhöra
område 14. Arbetsmarknad och arbetsliv. I andra fall är insatserna
snarare en del av en samlad medelsarsenal för att underlätta funktions-
hindrades livsföring och bör därför föras in under område 9. Hälso-
vård, sjukvård och social omsorg. Som vägledning för fördelningen kan
i tveksamma fall den administrativt/organisatoriska tillhörigheten S
vara avgörande och inplacering i utgiftsområde därvid bestämmas av
den ansvariga myndighetens hemvist.

Tunga hushållstransfereringar skiljs ut

Fem områden (alla med benämningen "Ekonomisk trygghet") är av-
sedda att inrymma rena hushållstransfereringar. Förvaltning och verk-
samhetsanknutna bidrag ligger utanför. I just dessa fall blir det av
särskilt intresse att tilldela samma utskott både transfereringsramar och
verksamhetsramar så att prioriteringar däremellan kan göras (i budget-
beredningens första skede). Det är t.ex. av självklart intresse att väga
kontantstöd vid arbetslöshet mot aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

Ett motiv för dessa rena transfereringsområden är att förbättra
statsbudgetens transparens och tydlighet. Utan att föregripa senare
ställningstaganden om att eventuellt föra ut vissa områden ur statsbud-
geten förutsätter vi att underskottstäckning av socialförsäkringsfonder
blir synlig på statsbudgetens utgiftssida och föremål för budgetbeslut i
riksdagen. En samlad utgiftsbedömning är högst väsentlig mot bak-
grund av de stora utgifter det är fråga om, även om de utgiftsstyrande
besluten rör socialförsäkringssystemens regelverk och inte de belopp
som i form av förslagsanslag förs upp i statsbudgeten. Det kan förutses
att omfattande lagstiftningsförslag av den art som nu är aktuella för
pensionerna visserligen kommer att beredas och beslutas av riksdagen
vid sidan om budgetprocessen, men att löpande förändringsförslag kan
komma att lämnas av regeringen i anslutning till budgetpropositionen.

Utgiftsområdena bör ha viss bredd

Vissa utgiftsområden kommer att omsluta relativt sett små belopp. Med
dagsaktuella förutsättningar skulle ramar för områdena 21. Energi och
för område 20. Allmän miljö- och naturvård vardera omsluta mindre
än två miljarder kronor. Inget av områdena når ens upp till en halv
procent av statsutgifterna. Det kan naturligtvis sättas i fråga om ramar

1993/94:TK3

på den nivån är meningsfulla för verklig utgiftsprioritering. Motiven
för dessa områden är i stället att de på andra grunder är viktiga
politikområden och att det kan förutses att både energipolitiken och
miljöpolitiken även under kommande år blir föremål för intensiv
bevakning och debatt. Vi menar att detta bör återspeglas i en indelning
i utgiftsområden. Regeringen skall ju i budgetpropositionen inte endast
presentera en tabell över sina förslag till statsutgifter utan jämväl
politikområdesvis redovisa sina prioriteringar.

I övrigt har vi vägletts av en grundprincip att rambeslutsmodellen
bör innebära att utgiftsområdena byggs upp som så breda områden
som möjligt, dels för att understödja det finanspolitiska intresset av att
inte låsa fast statsutgifterna för små deländamål med små möjligheter
till omprövning, dels för att inom ramarna ge så stort prioriteringsut-
rymme som möjligt i den andra fasen av utskottens beredningsarbete.
Vi har därför avstått från att t.ex. dela utbildningsområdet på skola och
högskola vilket annars vore möjligt. Vi har inte heller gjort någon
uppdelning på områden som tar hänsyn till att staten i vissa fall har
det fulla finansieringsansvaret (t.ex. högskolan) men i andra fall svarar
för endast en blygsam finansiering (t.ex. skolan och sjukvården) utöver
vad som följer av de ej fördelningsbara allmänna bidragen till kommu-
nerna. Det ingår däremot som en självklar förutsättning att regeringen
i budgetpropositionen klargör vilka delområden och delbelopp som
konstituerar resp, utgiftsområde och ram.

De areella näringarna skiljs tills vidare från övrigt näringsliv

Jord- och skogsbruk samt fiske och anslutande näringar, som rennär-
ing och trädgårdsnäring, bildar enligt vårt förslag ett avgränsat utgifts-
område mot bakgrund av näringarnas särställning såväl traditionellt
som under den förutsebara framtiden i ett integrerat Europa. En
alternativ modell som annars kan övervägas är att betrakta jordbruket
m.m. som likställt med andra näringsgrenar med avseende på olika
former av stöd, näringsfrämjande insatser eller statlig forskningsfinan-
siering och låta området utgöra en del av ett bredare näringspolitiskt
område. Stöd för ett sådant synsätt ges bl.a. av alltmer manifesta
tendenser att betrakta landsbygdbaserad småföretagsamhet som en inte-
grerad företagssektor.

Statens insatser för att främja svenskt näringsliv i övrigt bör enligt
vår mening hållas samman i ett utgiftsområde som vi benämnt 24. Nä-
ringsliv. Sammanhållningen bör gälla oberoende av insatsernas art och
oberoende av näringsgren. Detta kan kräva att regeringen preciserar
ändamålet med vissa utgifter, däribland insatser för att främja t.ex.
turism eller sjöfart. Det bör då klargöras om utgifterna primärt har ett
allmänt näringsfrämjande syfte eller tar sin utgångspunkt i t.ex. kultur-
och fritidspoiitiska resp, trafikpolitiska överväganden. I det senare
fallet hör utgifterna hemma i andra utgiftsområden.

1993/94 :TK3

"Övrig"-poster bör undvikas

Det bör vara en ambition att så långt möjligt undvika ospecificerade
"övrig"-poster i budgeten. Område 26. Statsskuldräntor m.m. bör där-
för inte inbegripa annat än statsskuldräntorna samt vissa poster av
bokförings karaktär.

Ett svenskt medlemskap i EU kan föranleda ytterligare en utgiftsram
för de allmänna bidrag till Gemenskaperna som inte kan fördelas på
utgiftsområden.

1.4 Konsekvenser för riksdagens och regeringens arbete

Eftersom antalet utgiftsområden är fler än antalet utskott blir effekten
att några utskott kommer att arbeta med mer än en utgiftsram. Detta
vållar inga stora problem med avseende på riksdagens beredning enligt
rambeslutsmodellens förutsättningar. Ett utskott som arbetar med flera
ramar bör givetvis vara oförhindrat att föreslå omfördelning mellan
sina egna områden i budgetberedningens första skede. I beredningens
andra skede, när riksdagen fattat rambesluten, är däremot ett utgiftstak
lagt för varje enskilt utgiftsområde.

Med kraven på breda sammanhållna utgiftsområden följer att det
inte längre blir möjligt att fördela enskilda utgiftsanslag på olika
utskott av allmänna arbetsbelastningsskäl. Den roll som t.ex. lagut-
skottet har i nuvarande budgetberedning, med ansvar för anslagen till
Kronofogdemyndigheterna, Bokföringsnämnden, Statens livsmedels-
verk m.fl., kan inte upprätthållas, eftersom utgiftsområdena inte bör
splittras.

Även när en indelning enligt ovan lagts fast återstår att ta ställning
till en del principiella och praktiska detaljfrågor angående den närma-
re fördelningen av anslag på olika utgiftsområden på ett sätt som
påminner om vad vi här ovan resonemangsvis anfört i vissa delar. Det
är, som framgått, oundvikligt att vissa verksamheter hakar i varandra,
varför vissa val måste göras.

Det Sr därför i ett senare skede ankomma på regeringen att ta
ställning till den närmare fördelningen inom de angivna utgiftsområ-
dena och därvid tydligt klargöra efter vilka principer detaljfördelning-
en gjorts. Riksdagens erfarenheter av den nya ordningen och eventuel-
la krav på förändringar skall delges regeringen efter hand som erfaren-
heter vinns. Efter varje slutförd budgetberedning har riksdagen att
fastställa den indelning i utgiftsområden som skall gälla för nästkom-
mande budgetproposition, varvid vissa korrigeringar kan göras. Riksda-
gen bör därför också, i god tid innan den nya budgetordningen skall
börja tillämpas, besluta om en ny utskottsindelning.

1993/94:TK3

2 Effekter på utskottsindelningen av förslaget till
indelning i utgiftsområden

1993/94:TK3

Utgångspunkter för våra överväganden om fördelning av utgifts-
områden för beredning i utskott har varit att ett utskott skall
kunna behandla mer än ett utgiftsområde, men att inga utgifts-
områden skall delas mellan utskott. Den s.k. fackutskottsprinci-
pen bör behållas, dvs. såväl lagstiftnings- som budgetärenden
inom ett ärendeområde bör behandlas av samma utskott. Vidare
bör transfereringsområden sammanföras med resp, verksamhet.

I ett exempel, som sammanfattas på s. 27, har antalet utskott
minskats från 16 till 15 alternativt 14 (beroende på om justitie-
och lagutskotten förs samman).

Vi anser att ändringar i nuvarande utskottsindelning bör anstå
till dess att ett definitivt beslut om utgiftsområden har fattats.

2.1 Utgångspunkter

Indelningen i utgiftsområden får med nödvändighet effekter på ut-
skottsindelningen och ärendefördelningen mellan utskotten. Bland an-
nat är det en utgångspunkt för den indelning som skissas i kapitel 1 att
ett utskott skall kunna behandla mer än ett utgiftsområde, men att
inga utgiftsområden skall delas mellan utskott. För några av utgiftsom-
rådena gäller att de har ett sådant inbördes samband att de inte bör
behandlas av skilda utskott.

I detta kapitel redovisas ett utkast till hur utskottsorganisationen
skulle kunna anpassas till indelningen i utgiftsområden. En utgångs-
punkt har varit att bevara den s.k. fackutskottsprincipen, dvs. att såväl
lagstiftnings- som budgetärenden inom ett ärendeområde behandlas av
ett utskott.

Uppdelning på ett relativt stort antal utgiftsområden gör det möjligt,
om man så skulle önska, att med dessa som byggstenar skapa en
utskottsorganisation med betydligt Srre enheter än dagens. Det exem-
pel som redovisas i det följande utgår dock från ett i stort sett
oförändrat antal utskott. Skälet till det är att i den nuvarande ordning-
en är såväl antalet utskott som antalet ledamöter och suppleanter i
varje utskott beräknade så att alla riksdagsledamöter skall kunna göra
en insats i beredningsarbetet. Enligt vår mening har utskottsorganisa-
tionen i detta avseende fungerat väl, även om det under vissa perioder
skulle ha varit önskvärt med en viss utjämning av arbetsbördan mellan
utskotten.

I övergången till det nya systemet för budgetbehandling ser vi det
som ett särskilt värde om utskotten i så stor utsträckning som möjligt
kan behålla sina tidigare beredningsområden. Vi tror också att det är
möjligt att åstadkomma en lösning som uppfyller det tidigare uppställ-

da kravet på att ett utgiftsområde inte skall delas mellan utskott, utan
att göra drastiska förändringar i utskottsstrukturen. Skälet till detta är
förstås att den nuvarande utskottsindelningen, med ett väsentligt un-
dantag, är gjord utifrån den tidigare nämnda fackutskottsprincipen.

2.2 Den civilrättsliga lagstiftningen

Undantaget från fackutskottsprincipen är lagutskottet som har till
uppgift att bereda civilrättsliga ärenden, oavsett ämnesområde. De
budgetärenden som över åren tillförts lagutskottet kan som påpekats i
föregående kapitel inte utgöra grund för ett sammanhängande utgifts-
område. Valet när det gäller lagutskottet står därför mellan att låta
utskottet helt återgå till att vara ett utskott som endast bereder lagstift-
ningsärenden, att lägga samma det med det utskott som bereder
utgiftsområde 4. Rättsväsendet eller att fördela dess lagstiftningsuppgif-
ter på resp, fackutskott.

Förslaget om att vid övergången till det nya utskottssystemet göra
undantag från ämnesområdesprincipen och inrätta ett utskott för be-
redning av den centrala civilrätten kom från Grundlagberedningen.
Beredningen fann (SOU 1969:62 Ny utskottsorganisation) att denna
lagstiftnings anknytning till bestämda sakområden ofta var ganska svag
och att dessa lagfrågor ofta framstod som politiskt eller i vart fall
partipolitiskt oomstridda. Beredningen påpekade att den civilrättsliga
lagstiftningen på skilda områden i viss mån följde likartade principer
och fann att ett behov av överblick över hela detta lagstiftningsfält
onekligen förelåg.

Detta förhållande utgjorde enligt Grundlagberedningen skäl för att
— med avsteg från fackindelningsgrundsatsen — förlägga beredningen
av den centrala civilrätten samt utsöknings- och konkursrätten till
antingen det utskott som skulle handlägga frågor om domstolsväsendet
m.m. eller till ett speciellt civillagsutskott.

Grundlagberedningens överväganden i denna del äger enligt vår
mening fortfarande stor giltighet. De talar mot alternativet att fördela
den lagstiftning som nu bereds av lagutskottet på de olika fackutskot-
ten.

För alternativet att även i fortsättningen ha ett särskilt utskott för
den centrala civillagstiftningen, även om detta således inte blir budget-
beredande, talar att detta skulle garantera stort utrymme för de civil-
rättsliga lagstiftningsärendena i beredningsprocessen. Ett argument mot
denna lösning är att beredningsarbetet i ett sådant utskott skulle
komma att domineras av lagtekniska frågor och utrymmet för politisk
verksamhet därför av ledamöterna kanske uppfattas som alltför begrän-
sat. Detta problem reduceras om man väljer alternativet att föra
beredningen av ärenden på den centrala civilrättens område till det
utskott som bereder utgiftsområde 4. Rättsväsendet, dvs. i praktiken
lägga samman de nuvarande lag- och justitieutskottens beredningsom-
råden.

Det kan inför valet mellan de två alternativen vara värt att framhålla
att även i den nuvarande ordningen utgör budgethanteringen en myck-

1993/94:TK3

et begränsad del av lagutskottets arbete. Även om lagutskottet helt
ställs utanför budgetberedningen innebär det således inte någon avgö-
rande förändring i utskottets arbetssituation.

2.3 Rikets styrning och allmän förvaltning

I den nuvarande ordningen dominerar lagstiftningsärendena bland
beredningsuppgifterna också för konstitutionsutskottet och skatteut-
skottet. Det skulle i och för sig vara möjligt att befria också konstitu-
tionsutskottet från uppgifter i budgetberedningen. Ett skäl för en sådan
ordning skulle vara att den speciella uppgift utskottet har vid sidan av
ärendeberedningen, den årliga granskningen av regeringsärendenas
handläggning och statsrådens ämbetsutövning, är mycket tidskrävande.
Om konstitutionsutskottet befriades från budgetärenden skulle det
något lätta på arbetsbördan.

En sådan lösning skulle dock få omfattande konsekvenser på ut-
skottsindelningen i övrigt. Den skulle också innebära att man tvinga-
des göra ytterligare avsteg från principen att budget- och lagstiftnings-
ärenden inom ett och samma ämnesområde så långt möjligt skall
behandlas av ett och samma utskott. Som framgår av kapitel 1 har vi
därför valt att föreslå ett utgiftsområde 1. Rikets styrelse som bör
beredas av konstitutionsutskottet. Detta område svarar med utskottets
nuvarande område för budgetberedning, med det undantaget att me-
diefrågor samlats inom utgiftsområde 17. Kultur, media, trossamfund
och fritid. En konsekvens av denna förändring blir att beredningen av
lagstiftningsfrågor rörande medier i stor utsträckning flyttas till kultur-
utskottet. En invändning mot detta förfaringssätt är att medielagstift-
ningen har ett starkt samband med tryck- och yttrandefrihetsrätten,
som i likhet med övriga grundlagsfrågor bereds i konstitutionsutskot-
tet.

För skatteutskottets del skulle förslaget till indelning i utgiftsområ-
den innebära små förändringar, eftersom utgiftsområde 3. Skatteförvalt-
ning och uppbörd är speciellt avpassat för att stämma mot den nuva-
rande ordningen.

Uppsplittringen på utgiftsområden skulle bli mindre om man som
föreslogs av Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6) slog samman de
nuvarande finans- och skatteutskottens beredningsområden. En sådan
sammanläggning bör enligt vår mening övervägas vid en framtida
större förändring av utskottsorganisationen. I enlighet med vad vi
tidigare anfört tror vi dock att det kan vara en fördel vid övergången
till den nya budgetprocessen med dess starkare tidspress om skattelags-
ärendena fortsatt bereds av ett särskilt utskott. Folkstyrelsekommittén
syftade med sitt förslag främst till samordning av behandlingen av
statsbudgetens inkomster och utgifter. En sådan samordning åstadkoms
i den av oss föreslagna ordningen genom att riksdagen på förslag av
finansutskottet fastställer inkomstramar samt genom att finans- och
skatteutskotten förutsätts samverka i vissa frågor.

1993/94:TK3

Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning är som an-
getts i kapitel 1 särskilt avpassat för att beredas av finansutskottet, som
också bör bereda områdena 25. Allmänna bidrag till kommuner samt
26. Statsskuldräntor m.m.

Anslagen inom utgiftsområde 4. Rättsväsendet behandlas i det nuva-
rande utskottsväsendet av justitieutskottet. Det kan i enlighet med vad
som tidigare anförts finnas anledning att överväga att till detta utskotts
beredningsområde också föra den centrala civilrättsliga lagstiftningen.

2.4 Utrikes- och försvarsfrågorna

Utgiftsområdena 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan och
7. Internationellt bistånd motsvarar tillsammans i huvudsak utrikesut-
skottets nuvarande beredningsområde, under det att utgiftsområde
6. Försvar och internationell säkerhet innefattar de anslag som för när-
varande behandlas av försvarsutskottet. Strävar man efter minsta möjli-
ga ändring kan alltså dessa utskott kvarstå med i stort sett oförändrade
ansvarsområden. Vi kan emellertid se fördelar med en annan ordning
där utgiftsområdena 5 och 6 förs samman i ett utrikes- och säkerhets-
utskott, under det att att områdena 7 och 8 sammanförs i ett invand-
rings- och biståndsutskott. Det får övervägas vidare om dessa fördelar
överväger att det nära sambandet mellan bistånds- och utrikespolitiken
försvagas. Med den skisserade lösningen skulle det dock bli lättare att
inom utgiftsområdena 9—16 (hälso- och sjukvård, socialförsäkringar,
arbetsmarknad och utbildning) åstadkomma det som förutsatts i det
föregående, nämligen att samma utskott tilldelas både transfererings-
områden och verksamheter, så att prioriteringar däremellan lättare kan
göras i den första fasen av budgetbehandlingen.

2.5 Välfärdsfrågor

I enlighet med denna princip bör utgiftsområde 15. Ekonomisk trygghet
under studier föras till det utskott som behandlar utgiftsområde 16. Ut-
bildning och universitetsforskning, dvs. utbildningsutskottet.

Svårigheterna är större när det gäller att finna lämplig utskottstillhö-
righet för utgiftsområdena 9—14. Anslagen inom dessa områden hante-
ras i den nuvarande ordningen av tre utskott: socialförsäkringsutskot-
tet, socialutskottet och arbetsmarknadsutskottet. Om principen om att
transfereringar och verksamhet skall behandlas i samma utskott skall
upprätthållas finns det skäl för att antalet utskott på dessa områden
reduceras till två. Med utgångpunkt i den anförda principen ser vi det
som naturligt att utgiftsområdena 9. Hälsovård, sjukvård och social
omsorg, 10. Ekonomisk trygghet vid ålderdom, 11. Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp samt 12. Ekonomisk trygghet för familjer
och barn förs till ett utskott och att områdena 13. Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet och 14. Arbetsmarknad och arbetsliv till ett annat. De
olika transfereringsområdena har dock ett starkt inbördes samband och
många beröringspunkter. Skäl kan därför anföras även för en ordning

1993/94:TK3

där flertalet av dessa behandlades i ett och samma utskott, vilket därför 1993/94:TK3
bör övervägas ytterligare i det fortsatta utredningsarbete som föreslås i
det följande.

Oavsett hur den exakta utskottsindelningen görs kommer en reduk-
tion från tre till två utskott inom socialförsäkrings-, social- och arbets-
marknadsområdena att innebära att dessa båda utskott blir hårt arbets-
belastade även om invandringsfrågorna förs till ett nytt utskott.

Arbetsmarknadsutskottet har för närvarande inom sitt berednings-
område utöver de ärenden som faller inom utgiftsområde 12 också
dem som enligt förslaget ligger inom utgiftsområde 19. Regional utjäm-
ning och utveckling. Det kan finnas skäl att för att åstadkomma en
jämnare arbetsbelastning mellan utskotten överflytta beredningsansva-
ret för detta område till något annat utskott.

2.6 Samhällsplanering, regionalpolitik, kommunikationer och
näringsliv

Utgiftsområdena 18, 19 och 22 har ett nära sammanhang i det att de
behandlar förutsättningarna för att bygga, bo och verka i olika delar av
landet. Det skulle därför kunna vara naturligt att föreslå en samman-
läggning av dessa. Vill man inte göra så stora förändringar i utskottsin-
delningen kan man tänka sig att ett utskott bereder områdena 18. Sam-
hällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt 19. Regional ut-
jämning och utveckling. Utgiftsområde 18 svarar närmast mot det som
bostadsutskottet har i nuvarande ordning. Ett skäl, utöver det tidigare
nämnda, att till detta utskott föra också regionalpolitiken är att ansla-
gen inom detta område i stor utsträckning handhas av länsstyrelserna,
som ingår i område 18. Mot en sådan ändring talar givetvis det starka
samband som råder mellan arbetsmarknadspolitiken och de regional-
politiska frågorna.

Område 22. Kommunikationer skulle om man väljer att göra så små
förändringar som möjligt kunna beredas i ett utskott, vars ansvarsom-
råde nästan helt skulle svara mot det nuvarande trafikutskottets.

Genom att de areella näringarna fatt ett eget utgiftsområde är det
möjligt att välja endera av de två lösningar som diskuterats i utredning-
en; att som nu ha ett utskott för såväl dessa frågor som miljöfrågorna,
eller att flytta de areella näringarna till näringsutskottet där de behand-
las tillsammans med utgiftområde 24. Näringsliv. Mycket talar för att
den senare lösningen på sikt är den riktiga. Näringsfrågorna skulle i så
fall komma att behandlas av ett utskott. Det kan dock med tanke på
att jordbruksfrågorna intar en central plats i diskussionen om ett
svenskt inträde i EU finnas skäl för att inte nu genomföra en sådan
förändring. Skäl finns också för att tills vidare föra utgiftsområdena
20. Allmän miljö- och naturvård och 23. Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar till ett och samma utskott. Utskottet bör benämnas
miljö- och jordbruksutskottet för att markera det övergripande ansvaret
för miljöfrågorna.

Det blir med denna ordning naturligt att även näringsutskottets
beredningsområde tills vidare far förbli i stort sett intakt, så att

utgiftsområdena 21. Energi och 24. Näringsliv behandlas av ett utskott.
Goda sakskäl skulle annars kunna anföras för att föra energifrågorna
såväl till det utskott som bereder ärenden rörande samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande som till det utskott som handhar
miljöfrågorna. Man skulle också främst av arbetsfördelningsskäl, men
också för att sammanföra ärenden rörande de kvarstående affärsverken
till ett utskottsområde, kunna tänka sig att energifrågorna bereddes av
det utskott som behandlar kommunikationer.

Utgiftsområde 17. Kultur, media, trossamfund och fritid stämmer väl
mot kulturutskottets nuvarande beredningsområde.

2.7 Fortsatta överväganden

Den här skisserade fördelningen av utgiftsområden på utskott skulle
innebära en reduktion av antalet utskott från 16 till 15 eller 14,
beroende på en eventuell sammanslagning av justitie- och lagutskotten.
Den skall ses som ett exempel på hur utskottsorganisationen med
relativt små förändringar kan anpassas till de nya förutsättningar som
den förändrade budgetprocessen ger. Det bör dock betonas att föränd-
ringarna inte bara avser vilka delar av budgeten som de olika utskotten
bereder. Om man vill upprätthålla fackutskottsprincipen innebär det
att även lagstiftningsområden kan behöva flyttas mellan utskotten.

Förslag om förändring av den nuvarande utskottsindelningen och
ärendefördelningen mellan utskotten bör dock anstå till dess definitivt
förslag om utgiftsområden framlagts. Det är möjligt att man man efter
några års erfarenheter av den nya arbetsordningen, och av de föränd-
ringar som följer av ett eventuellt EU-medlemskap och ökad interna-
tionell samverkan i övrigt, skulle vilja minska antalet utskott ytterliga-
re. Som tidigare nämnts låter detta sig väl göra utan att man för den
skull behöver ändra indelningen i utgiftsområden.

1993/94 :TK3

2.8 Sammanfattning av exemplet

1993/94:TK3

Beredande utskott	Utgiftsområde
Konstitutionsutskottet	1. Rikets styrelse
Finansutskottet	2. Samhällsekonomi och finansförvaltning 25. Allmänna bidrag till kommuner 26. Statsskuldräntor m.m.
Skatteutskottet	3. Skatteförvaltning och uppbörd
Justitieutskottet	4. Rättsväsen
Utrikes- och säkerhetsutskottet 1	5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan 6. Försvar och internationell säkerhet
Invandrings- och biståndsutskottet 1	7. Internationellt bistånd 8. Invandring och flyktingmottagning
Socialförsäkrings- och socialutskottet 1	9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg 10. Ek. trygghet vid ålderdom 11. Ek. trygghet vid sjukdom och handikapp 12. Ek. trygghet för familjer och barn
Arbetsmarknads- utskottet	13. Ek. trygghet vid arbetslöshet 14. Arbetsmarknad och arbetsliv
Utbildningsutskottet	15. Ekonomisk trygghet under studier 16. Utbildning och universitetsforskning
Kulturutskottet	17. Kultur, media, trossamfund och fritid
Bostadsutskottet	18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 19. Regional utjämning och utveckling
Miljö- och jord- bruksutskottet 1	20. Allmän miljö- och naturvård 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Näringsutskottet	21. Energi 24. Näringsliv
Trafikutskottet	22. Kommunikationer
Lagutskottet 2	Ej budgetberedande

1 Exempel på benämning

2 I det fall utskottet inte sammanförs med justitieutskottet

3 Inrättande av en EU-nämnd i riksdagen

1993/94:TK3

Vi föreslår att en Nämnd för Europeiska unionen (EU-nämnden)
inrättas i riksdagen om Sverige inträder som medlem i EU.
Nämnden skall ha i uppgift att samråda med regeringen inför
viktigare ställningstaganden i Europeiska unionens råd. Nämn-
den bör ha en storlek och sammansättning som överensstämmer
med utskottens.

3.1 Inledning

I talmanskonferensens förslag till riksdagen om inrättande av ett sär-
skilt utskott för behandlingen av EES-propositionen (Förs. 1991/92:15)
angavs att Riksdagsutredningen inom ramen för sitt arbete med utskot-
tens organisation och arbetssätt tagit upp bl.a. frågan om hur riksdagen
skall organisera sitt samråd med regeringen när det gäller EES- och
EG-frågor. I anslutning härtill hade också arbetet med EG-frågorna på
längre sikt diskuterats. Denna diskussion gällde även tiden sedan ett
medlemskap trätt i kraft. Då behövdes enligt utredningen ett perma-
nent forum för samråd och eventuellt andra frågor. Utredningen fann
emellertid att det var för tidigt att ha en säker uppfattning om en
definitiv organisatorisk form. En sådan form borde bl.a. bedömas
tillsammans med frågor som rörde utskottsorganisationen i stort och
eventuella förändringar i beredningsformerna i riksdagen.

Frågan om riksdagen och EG-samarbetet har därefter behandlats i
två andra utredningar.

Den parlamentariskt sammansatta Grundlagsutredningen inför EG
(se SOU 1993:14) hade bl.a. i uppgift att överväga på vilka sätt det
skall vara möjligt för riksdagen att spela en aktiv roll i EG-samarbetet.
Utredningen föreslog att en särskild nämnd skulle inrättas inom riks-
dagen för det samråd som måste komma till stånd mellan regeringen
och riksdagen inför förhandlingar i ministerrådet. Utredningens över-
väganden var begränsade till vissa mera övergripande frågor. Det
förutsattes att riksdagen själv mer i detalj skulle överväga de föränd-
ringar i arbetsformer m.m. som aktualiserades av ett EG-medlemskap
liksom också erforderliga författningsbestämmelser. Utredningens för-
slag på detta område har inte mött några invändningar under remiss-
behandlingen. 1 den proposition om grundlagsändringar inför ett
svenskt medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1993/94:114) som
för närvarande behandlas av riksdagen berörs inte frågan annat än i
referat av utredningens förslag.

Den s.k. EG-lagsutredningen (utredare: generaldirektör Sten Heck-
scher) hade i uppgift att lämna förslag till den övergripande lagstift-
ning som krävs vid en svensk anslutning till EG/EU. (Se SOU
1994:10). Utredningen har bl.a. övervägt frågan om information och
samråd mellan regering och riksdag och i vad mån detta samråd kan

behöva författningsregleras. I denna fråga hade utredaren i enlighet 1993/94:TK3
med direktiven kontakt med de politiska partier som är företrädda i
riksdagen. Utredningen remissbehandlas för närvarande.

3.2 Inrättande av en EU-nämnd i riksdagen

Ett medlemskap i Europeiska unionen (EU) innebär att vissa besluts-
befogenheter som normalt tillkommer de nationella parlamenten över-
låts till de institutioner som är verksamma inom den del av det
europeiska samarbetet som har överstatliga inslag, dvs. Europeiska
gemenskaperna (EG). Inom EG utövas därefter dessa befogenheter av
medlemsländerna gemensamt. Det centrala lagstiftande organet inom
EG är Europeiska unionens råd. Rådets bindande normgivningsbeslut
har två former, förordningar och direktiv. En förordning är direkt
tillämplig rätt i medlemsländerna, och något utrymme för nationell
lagstiftning finns i princip inte. Ett direktiv anger normalt endast de
gemensamma mål som skall uppnås men överlåter åt medlemsländer-
na att bestämma medlen för att nå målen.

Enligt vår uppfattning är det förhållandet att riksdagen vid ett
medlemskap i EU avhänder sig beslutanderätt till EU:s beslutsfattande
institutioner det viktigaste principiella argumentet för att riksdagen
skall tillförsäkras ett inflytande över beslutsprocessen inom EU. Efter-
som Sverige i dessa institutioner — liksom i andra internationella
sammanhang — företräds av regeringen, måste detta inflytande kanali-
seras via regeringen. Ett nära samspel mellan riksdag och regering är
också viktigt för att Sverige skall kunna agera på ett kraftfullt och
trovärdigt sätt i EU-sammanhang.

När det gäller frågan om i vilka former riksdagens inflytande skall
utövas vill vi först slå fast att implementeringen av EG-direktiv i
Sverige bör ske i den ordning som i dag gäller för svensk normgivning.
Krävs riksdagens medverkan bör den ske på det sätt som regeringsfor-
men och riksdagsordningen i dag föreskriver, dvs. normalt efter propo-
sition från regeringen som tillsammans med eventuella motioner hän-
skjuts för beredning till det berörda utskottet. Liksom i dag bör det
också vara en uppgift för det berörda utskottet att följa och värdera
effekterna av normgivningen inom sitt område, oavsett om beslutande-
rätten inom detta område delvis överflyttats till EG.

Vi vill vidare erinra om att på vissa av de områden där beslutsmakt
överlämnats till EG kan kompetensen för EG vara exklusiv, dvs.
medlemsländerna kan i princip inte lagstifta på dessa områden utan
EG:s medgivande. På andra områden är kompetensen delad mellan
EG och medlemsländerna. Det innebär att medlemsländerna kan
lagstifta i den utsträckning EG inte har beslutat om gemensamma
normer. Anser EG det nödvändigt att lagstifta på områden med delad
kompetens har denna lagstiftning enligt EG-rättsliga principer företrä-
de framför nationell lagstiftning. Subsidiaritetsprincipen, införd i Rom-
fördraget genom Maastrichtöverenskommelsen, begränsar EG:s hand-
lingsutrymme inom den delade kompetensens områden. Den föreskri-
ver att EG skall handla endast om och i den mån som målen för den

planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av med-
lemsstaterna och åtgärden därför, på grund av sin omfattning och sina
verkningar, bättre kan utföras av gemenskapen. På områden där kom-
petensen är delad mellan EG och medlemsstaterna kan således finnas
utrymme för riksdagen att vid behov lagstifta.

Riksdagens inflytande över EG:s lagstiftningsarbete måste däremot
utövas i andra former än de gängse. För det första bör det handla om
rådgivning till regeringen. Om riksdagen fattar beslut med bindande
verkan för regeringen i en fråga där en EG-lagstiftning förbereds kan
det försvåra för regeringen att uppnå för svenska intressen bästa
möjliga resultat av lagstiftningsarbetet. Av sistnämnda skäl bör för det
andra detta samråd med regeringen ske förtroligt. Det är också troligt
att riksdagens inflytande blir mest effektivt, om formerna för samrådet
är slutna.

Grundlagsutredningen ställde sig frågan om någon existerande insti-
tution kunde användas för detta samråd och då närmast utrikesnämn-
den eller riksdagens utskott. Tanken på att förlägga samrådet till
utrikesnämnden avvisades av utredningen med hänvisning dels till
nämndens sammansättning, dels till att samrådet skulle komma att
domineras av frågor som saknar eller i bara ringa utsträckning berör
den traditionella utrikespolitiken. Utredningen såg vissa fördelar i att
använda utskotten som samrådsorgan, främst sakkunskapen och bred-
den i samrådsförfarandet. Men övervägande skäl talade enligt utred-
ningen ändå mot denna lösning. Utredningen pekade på den ökade
arbetsbelastningen för utskotten, de enskilda utskottens brist på över-
blick över den samlade EG-politiken och de praktiska svårigheter
regeringen skulle få med så många motparter i riksdagen. Dessutom är
det givetvis också så, menade utredningen, att om många krafter på
samma nivå söker påverka en motpart kan deras sammanlagda inflyt-
ande riskera att bli mindre än om de samordnar sina ansträngningar
genom en talesman. Utredningen kom således till slutsatsen att ett nytt,
sammanhållet samrådsorgan i EG-frågor borde inrättas.

Vi delar utredningens uppfattning att ett särskilt organ för samråd
med regeringen i EU-frågor bör tillskapas. Vi vill också tillägga att
erfarenheterna från de nuvarande medlemsländerna pekar mot att den
danska modellen med ett särskilt organ som nära och i förtroliga
former följer förhandlingsarbetet i ministerrådet skapar de bästa förut-
sättningarna för ett effektivt parlamentsinflytande. Flera av de övriga
medlemsländerna har som en följd av Maastrichtfördraget och den
diskussion om "det demokratiska underskottet" i EU som uppkommit
i samband därmed sökt stärka de nationella parlamentens inflytande.
Det är emellertid för tidigt att säga om utvecklingen går i "dansk"
riktning i dessa länder eller om nya institutionella modeller för
inflytandet kommer att utvecklas. (För internationella översikter, se
SOU 1993:14 s. 234-242 och SOU 1994:10 s. 42-44.)

1993/94:TK3

3.3 Nämndens benämning m.m.

1993/94:TK3

Vi anser att namnet på det nya organet bör vara Nämnden för Europe-
iska unionen eller i förkortning EU-nämnden. Termen "nämnd" bör
enligt vår uppfattning användas i stället för "utskott" i syfte att
markera att detta organ i likhet med utrikesnämnden har rådgivande
snarare än beredande uppgifter i traditionell bemärkelse. Nämnden
och dess uppgifter föreslås bli reglerade i en huvudbestämmelse i
riksdagsordningen. Enligt vår uppfattning bör frågan om en reglering
av nämnden i regeringsformen övervägas i framtiden.

Frågan om regeringens skyldigheter mot nämnden har utretts av
EG-lagsutredningen. Efter att ha övervägt olika alternativ stannade
EG-lagsutredningen för att förorda en lösning som nära anknyter till
den praxis som har utbildats i Danmark. Denna lösning innebär att
regeringen skall underrätta EU-nämnden om alla frågor som skall
behandlas i Europeiska unionens råd. Det kan lämpligen ske genom
att regeringen löpande tillställer nämnden rådets dagordningar. Därut-
över skall regeringen rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i
rådet skall läggas upp inför betydelsefulla frågor. Regeringen skall vara
skyldig att ta initiativet till ett sådant samråd i frågor som den finner
vara betydelsefulla. Men nämnden skall därutöver ha rätt att påkalla
samråd i vilken annan fråga på rådets dagordning som nämnden anser
vara så betydelsefull att samråd bör äga rum. Härigenom får nämnden
enligt utredningen ett slags tolkningsföreträde beträffande vad som är
en betydelsefull fråga.

Utredningens förslag är för närvarande på remiss och kommer att
bli föremål för proposition till riksdagen samtidigt med anslutningsför-
draget. Det finns därför ingen anledning för oss att närmare kommen-
tera förslaget. Vi konstaterar bara att det ligger väl i linje med de
förslag som vi framfört.

3.4 Nämndens storlek och sammansättning

Grundlagsutredningen inför EG (SOU 1993:14 s. 245 f.) ansåg att det
var tre krav som kunde ställas på nämnden för att den skulle få en
stark politisk ställning. För det första borde alla partier som passerat
fyraprocentsspärren vara representerade i nämnden. För det andra
borde nämnden ha en proportionell sammansättning. För det tredje
borde nämnden ha en begränsad storlek för att kunna fungera väl som
samrådsorgan. Dessa krav stod delvis i konflikt med varandra och
kunde inte fullt ut tillgodoses annat än i vissa tämligen osannolika
situationer.

Utredningens uppfattning var att alla i riksdagen representerade
partier som passerat fyraprocentsspärren skulle vara företrädda i
nämnden och att nämnden skulle vara proportionellt sammansatt.
Detta ledde till slutsatsen att nämndens storlek måste variera beroende
på valutslaget. Riksdagen skulle således få besluta för varje valperiod
hur stor nämnden skall vara. Enligt utredningen borde suppleanter
utses.

Denna lösning kritiserades i en reservation av Allan Ekström (m).
Han ansåg att nämndens ledamotsantal bör vara fast och ej överstiga
utskottens. För den händelse att alla riksdagspartier inte blir represen-
terade inom denna ram bör riksdagen finna former för att tillfredsstäl-
la berättigade krav på insyn och inflytande.

Vi delar utredningens uppfattning att det är dessa tre principer,
representation för alla partier över fyra procent, proportionell sam-
mansättning och begränsad storlek, som aktualiseras då nämndens
storlek och sammansättning bestäms. Argumentationen inom riksdags-
utredningen för och emot de tre principerna har följt ungefär följande
huvudlinjer.

Huvudargumentet för att alla partier över fyra procent skall vara
representerade i nämnden är givetvis att alla partier med tydlig förank-
ring i väljarkåren har berättigade krav på insyn och inflytande på
nämndens arbete. Sett ur regeringens synvinkel är det också en fördel
om nämnden innehåller representanter för samtliga partier. På så sätt
kan regeringen skapa sig en bild av opinionsläget i hela riksdagen. I
stället för fullt ledamotskap kan insyn och medverkan i nämndens
arbete åstadkommas genom att extra suppleantplatser inrättas.

Mot principen om proportionell representation har hävdats att
nämnden inte har några beslutande uppgifter och att den därför inte
behöver ha en sammansättning som avspeglar majoritetsförhållandena
i riksdagen. För principen talar däremot önskemålet att nämnden skall
kunna utgöra en "miniriksdag" och att den skall besluta i frågor som
gäller nämndens eget arbete. Som exempel på sådana frågor kan
nämnas beslut om att begära samråd med regeringen i en på rådets
föredragningslista upptagen fråga (om EG-lagsutredningens förslag ac-
cepteras, se ovan) och beslut om att inhämta upplysningar från rege-
ringen eller en statlig myndighet.

Argument för att ha en liten nämnd är förtrolighetsaspekten. Nämn-
den kan behöva diskutera känsliga förhandlingslägen då det är angelä-
get att inget läcker ut om de ståndpunkter som ventileras. Å andra
sidan har det framförts argument för en relativt stor nämnd. Många
riksdagsledamöter dras in i det viktiga arbetet med EU-frågorna, arbe-
tet kan fördelas mellan flera personer och möjligheten till kontakter
genom nämndledamöternas överlappande medlemskap i andra utskott
ökar.

Vi har övervägt tre modeller för nämndens storlek och sammansätt-
ning.

Modell 1: Grundlagsutredningens förslag

Grundlagsutredningens förslag var alltså att nämndens storlek skulle få
variera för att alla partier skulle ha minst en representant i nämnden
och att partiernas representation skulle svara mot deras styrka i hela
riksdagen. Utredningen angav inte någon nedre gräns för nämndens
storlek. Den kan t.ex. sättas till 15 ledamöter i likhet med vad som nu
gäller för utskotten. Den övre gränsen är 24 ledamöter, som endast blir

1993/94 :TK3

aktuellt i vissa extrema situationer. Suppleantplatser utses i enlighet 1993/94:TK3
med huvudregeln i RO 7:8, dvs. suppleanter skall vara minst lika
många som de ordinarie ledamöterna.

Nämnden skulle ha haft följande storlek och sammansättning efter

de val som ägt rum sedan 1982. (Beräkningarna här och i fortsättning-

en utgår från ett strikt proportionellt val utan kartell.)

1982	16 led.	8s, 4
1985	17 led.	8 s, 4
1988	16 led.	7 s, 3
1991	19 led.	8s, 5

m, 2 c, 1 fp, 1 vpk

m, 2 fp, 2 c, 1 vpk

m, 2 fp, 2 c, 1 vpk, 1 mp

m, 2 fp, 1 c, 1 kds, 1 nyd, 1 v

Modell 2: Utskottsmodellen

Denna modell innebär att nämnden har samma antal ordinarie leda-
möter som utskotten. Ledamöterna väljs proportionellt och därutöver
tillsätts en eller två extra suppleantplatser för varje parti som inte blir
representerat. Modellen kan givetvis modifieras genom att ett parti ger
upp en ordinarie plats för att ett parti som bara erhållit extra supple-
antplats skall få en ordinarie plats. För de ordinarie ledamöterna utses
suppleanter enligt huvudregeln. Modellen överensstämmer således i
huvudsak med hur utskotten för närvarande är sammansatta. Liknande
modeller används i det danska folketinget och den tyska förbundsda-
gen.

Med samma ordinarie ledamöter som utskotten skulle nämnden ha
haft följande sammansättning sedan 1982. Partier med rätt till extra
suppleanter står inom parentes.

1982 15 led.

1985 15 led.

1988 17 led.

1991 15 led.

8 s, 4 m, 2 c, 1 fp (vpk)

8 s, 3 m, 2 fp, 2 c (vpk)

8 s, 3 m, 2 fp, 2 c, 1 vpk, 1 mp

7 s, 4 m, 1 fp, 1 c, 1 kds, 1 nyd, (1 v)

Modell 3: Valberedningsmodellen

Om man står fast vid principen att alla partier över fyra procent skall
vara representerade med en ordinarie ledamot i nämnden men ger
upp kravet på en helt proportionell sammansättning kan nämndens
storlek minskas i förhållande till modell 1. En möjlig förebild är
riksdagens valberedning som består av en representant från varje parti
och därutöver 10 platser proportionellt fördelade. Suppleanter utses
enligt huvudregeln.

Enligt denna modell skulle nämnden ha fått följande storlek och
sammansättning sedan 1982.

1982 15 led.

1985 15 led.

1988 16 led.

1991 17 led.

6 s, 4 m, 3 c, 1 fp, 1 vpk

7 s, 3 m, 2 fp, 2 c, 1 vpk

7 s, 3 m, 2 fp, 2 c, 1 vpk, 1 mp

6 s, 4 m, 2 fp, 2 c, 1 kds, 1 nyd, 1 v

Vi har, efter att noga ha övervägt denna fråga, kommit till slutsatsen

att modell 2 är den som bäst svarar mot de krav som kan ställas på ett 33

organ av detta slag. Vi anser att principerna om proportionell sam-

3 Riksdagen 1993/94. 2 saml. TK3

mansättning och begränsad storlek bör ha fullt genomslag. Principen
om representation för alla partier som uppnått fyra procent tillgodoses
i detta sammanhang nästan fullt ut genom ett system med extra
suppleantplatser. Enligt vår uppfattning finns det också klara fördelar
med att nämnden följer samma principer för sin sammansättning som
utskotten.

3.5 Förslag

Sammanfattningsvis föreslår vi således att en Nämnd för Europeiska
unionen inrättas i riksdagen från och med den tidpunkt då Sverige
inträder som medlem i EU. Vidare förordar vi att denna nämnd får en
storlek och sammansättning som överensstämmer med utskottens. Frå-
gor som gäller nämndens arbetsformer, kontakter med utskotten, kan-
sliresurser m.m. bör utredas vidare. Vi återkommer med förslag om
detta i kapitel 5. Enligt vår uppfattning bör det bl.a. övervägas om en
minoritet inom nämnden skall kunna påverka nämndens arbete, t.ex.
när det gäller de tidigare nämnda frågorna om att begära samråd med
regeringen eller upplysning från regeringen eller en statlig myndighet.

1993/94:TK3

4 Valprövningsnämndens storlek och sammansättning

1993/94:TK3

Inga förändringar föreslås i reglerna för valprövningsnämndens
sammansättning. Vi utgår från att partierna — i syfte att ge
nämnden en så allsidig sammansättning som möjligt — på
samma sätt som hittills genom att avstå platser gör det möjligt
för mindre partier att ingå i nämnden.

4.1 Inledning

KU uppdrog hösten 1992 till Riksdagsutredningen (1992/93:KU9) att
överväga yrkandet i en motion av Ingvar Svensson om "att riksdagen
skulle uttala sig för att om möjligt samtliga riksdagspartier med minst
fyra procent av rösterna bör vara representerade i valprövningsnämn-
den".

Nämndens verksamhet är enligt motionären av domstolsliknande
karaktär. Kravet på proportionell sammansättning är därför inte lika
starkt som för utskott och andra organ som bereder ärenden till
riksdagen. Med hänvisning till svårigheterna att utforma lagregler som
i alla möjliga parlamentariska sammansättningar tillgodoser det önska-
de syftet, föreslår motionären att de politiska partierna i stället genom
sina förslag till valberedningen från gång till gång skall garantera en
bättre representativitet än hittills.

4.2 Bakgrund

I samband med 1974 års grundlagsreform inrättades ett särskilt val-
prövningsorgan, valprövningsnämnden. Ledamöter och ersättare i
nämnden valdes första gången av riksdagen i mars år 1974. Nämnden
övertog från Regeringsrätten uppgiften att pröva besvär över allmänna
val m.m.

I arbetet med den slutliga grundlagsreformen ställdes krav på ett
snabbare valgenomslag, vilket medförde särskilda krav på valpröv-
ningsprocessens snabbhet. Dessutom förutsattes att förordnanden om
omval blev förhållandevis sällsynta.

Lagstiftaren valde att inrätta ett särskilt organ, VPN, där besvären
skulle kunna bli föremål för en friare prövning och en smidigare
handläggning än vad som kan ske inom ett renodlat domstolsförfaran-
de. Särskild vikt fästes vid det förhållandet att tillskapandet av ett
sådant organ som en valprövningsnämnd gjorde det möjligt att tillföra
organet inte bara juridisk expertis utan även valteknisk sakkunskap
samt personer som besitter praktisk erfarenhet av valarbetet och som
representerar ett allmänt medborgaromdöme. Även inom ramen för en
rättslig valbesvärsprövning ansågs det finnas utrymme för synpunkter
där en mera allmän erfarenhet och en uppfattning om vad som är
rimligt spelar in (jfr prop. 1973:90 s. 255 och KU 1973:26 s. 27—28).

Vid 1987/88 års riksmöte behandlade riksdagen motioner med yr-
kanden om lagändringar i syfte att ge alla riksdagspartier representa-
tion i valprövningsnämnden. Riksdagen avslog motionerna med hän-
visning till att nämnden då skulle bli "otympligt stor".

4.3 Nämndens uppgifter

Grundläggande bestämmelser om VPN står att finna i RF, RO och
kommunallagen. De materiella reglerna i olika frågor som rör allmän-
na val är dock i allt väsentligt samlade i vallagen (1972:620) samt lag-
stiftning om kyrkofullmäktigval, församlingsstyrelse, stiftsfullmäktige,
kyrkomöte och sedan 1993 även Sameting.

Valprövningsnämnden är enda instans för prövning av överklagan-
den av beslut av den centrala valmyndigheten (Riksskatteverket) och
av länsstyrelserna om fastställande av utgången av riksdagsval, lands-
tingsval, kommunfullmäktigval och kyrkofullmäktigval. Detsamma gäl-
ler beträffande beslut med anledning av förrättningar för utseende av
efterträdare för avgångna ledamöter m.m. Även val inom riksdagen
kan överklagas till VPN. Vidare gäller att VPN prövar överklaganden
vid folkomröstningar.

VPN är klagoinstans även vid en del administrativa ärenden där
talan mot myndigheternas avgöranden kan föras särskilt, t.ex. vid
beslut om valkretsindelning, valdistriktsindelning, fördelning av man-
dat på valkretsar, registrering av parti- beteckning, anmälan av kandi-
dater och beställning av valsedlar. Nämnden har ställning som förvalt-
ningsmyndighet i regeringsformens mening, och förvaltningslagen är i
princip tillämplig på handläggningen av ärenden hos nämnden.

4.4 Nämndens sammansättning

Valprövningsnämnden består av en ordförande som skall vara eller har
varit ordinarie domare och som ej får tillhöra riksdagen samt sex
andra ledamöter.

Val till VPN förrättas enligt RO:s regler. Detta innebär att propor-
tionalitetens principer tillämpas om inte särskilt annat är stadgat och
då fler skall utses. Val bereds av valberedningen som efter tillämpning
av vad som följer av den proportionella fördelningen upprättar förslag
till gemensam lista. Valberedningen är fri att inom sig — efter samråd
med partigruppernas företrädare — komponera den lista den blir
ening om. I kammaren kan ett strikt proportionellt val påkallas, men
detta är ytterligt ovanligt och har inte varit aktuellt vid vai av VPN.

Absolut proportionalitet ger under innevarande valperiod fyra plat-
ser till Socialdemokraterna och två till Moderaterna. Socialdemokra-
terna har emellertid avstått en plats till Folkpartiet och en supple-
antplats till Vänsterpartiet. Moderaterna har avstått en suppleantplats
till Centern.

1993/94:TK3

Nämndens sammansättning är sålunda

Ordinarie ledamöter: Suppleanter:

1993/94:TK3

3(s)

2 (m)
l(fp)

3(s)

1 (m)

1 (c)
l(v)

Detta innebär att kds och nyd för närvarande saknar representation i
nämnden.

4.5 Överväganden

Beroende på den aktuella partiställningen i riksdagen skulle en ökning
av antalet ledamöter i valprövningsnämnden så att alla partier far
minst en suppleantplats ibland innebära att nämnden blir mycket stor.

Det är, som motionären också anför, komplicerat att utarbeta lagreg-
ler som inom ramen för oförändrat antal ledamöter både ger så många
partier som möjligt plats i nämnden och största möjliga proportionali-
tet.

Partierna har hittills genom att avstå platser anpassat nämndens
sammansättning så att de aktuella partipolitiska styrkeförhållandena i
riksdagen i görligaste mån avspeglas. Riksdagsutredningen utgår ifrån
att partierna även framdeles på detta sätt kommer att ge nämnden en
så allsidigt avvägd sammansättning som möjligt.

5 Återstående frågor samt former för fortsatt
utredningsarbete

1993/94:TK3

Den av Riksdagsutredningen föreslagna nya budgetordningen
avses att tillämpas för första gången vid behandlingen av budget-
propositionen hösten 1996. Vi föreslår att slutliga beslut om
budgetpropositionens indelning i utgiftsområden och om riksda-
gens utskottsorganisation får anstå till 1995 eller senast våren
1996. Som en följd av detta föreslår vi också att val till utskotten
sker för ett riksmöte i taget under den valperiod som inleds med
1994/95 års riksmöte.

Utredningens expertgrupp föreslås — i samarbete med regerings-
kansliet — fortsätta bereda frågorna om utgiftsområdenas indel-
ning. Vidare bör expertgruppen se över konsekvenserna för
utskottsorganisationen, hur utskottens kansliresurser skall anpas-
sas till en ny utskottsindelning och till de nya arbetsuppgifter
som följer av utskottens ökande insatser vad gäller uppföljning
och utvärdering, formerna för den föreslagna EU-nämndens
arbete och kontakter med lackutskotten samt behovet av kansli-
resurser. Slutligen föreslår vi att genomförandet av Riksdagsut-
redningens förslag blir föremål för utvärdering.

Talmannen och talmanskonferensen bör efter valet 1994 ta
ställning till frågornas fortsatta hantering.

5.1 Utgiftsområden och utskottsindelning

Riksdagsutredningens förslag DEL 2 innebär att riksdagen i lag kom-
mer att bestämma budgetpropositionens indelning i utgiftsområden.
Denna indelning kommer i sin tur att få betydelse för fördelningen av
beredningsansvar mellan utskotten, vilket regleras i tilläggsbestämmel-
ser i riksdagsordningen. Dessa utgör tillsammans med lagen om indel-
ning i utgiftsområden den kärna som från riksdagens utgångspunkter
bestämmer hur statsutgifterna skall presenteras i budgetpropositionen.

Hur utgiftsområdena mera i detalj bör byggas upp och de enskilda
anslagen slutligen ställas samman till grupper av anslag (littera) avgörs
bl.a. av hur strikt lagen utformas. Vid utformningen och vid löpande
förändringar av denna bör samförstånd med regeringen eftersträvas.
Ändringar i lagen kan på sedvanligt sätt ske på regeringens begäran
eller på riksdagens initiativ.

Lagen bör lämna visst tolkningsutrymme varvid det får ankomma på
regeringen att bestämma vart ett visst anslag skall föras eller hur nya
anslag eller sammanläggning av anslag skall redovisas. Regeringen kan
då vägledas av riksdagens bakgrundsmotiv till (de årliga) besluten om
indelningen i utgiftsområden. Av praktiska skäl kan det vara lämpligt

att den s.k. litteraindelningen av statsutgifterna i budgetpropositionen
utformas så att den kan användas såväl för regeringens som för
riksdagens behov.

Indelningen i utgiftsområden blir en naturlig utgångspunkt för
regeringens presentation av budgetpropositionen och därmed också för
oppositionens alternativ. Eftersom den då också kan förväntas få
betydelse för arbetsuppläggningen i regeringskansliet och få konse-
kvenser för riksdagens utskottsindelning finns skäl att något djupare än
som varit möjligt här belysa både de grundläggande principerna och
utgiftsområdenas närmare detaljutformning.

Våra förslag angående den statliga budgetprocessen innebär — om
de godtas av riksdagen — att den nya budgetordningen kommer att
tillämpas för första gången vid behandlingen av budgetpropositionen
hösten 1996. För tiden fram till dess kommer i höst att utarbetas en
övergångsbudget som omfattar arton månader (1 juli 1995 — 31
december 1996). Regeringen utfärdar anslagsdirektiv till de statliga
myndigheterna för denna budget redan nu under våren 1994.

Ett slutligt beslut av riksdagen om budgetpropositionens indelning i
utgiftsområden bör därför kunna anstå. Detta innebär att vår här
redovisade skiss till indelning i utgiftsområden primärt är avsedd att
ligga till grund för vidare överväganden. Beslutet bör dock fattas senast
hösten 1995 för att kunna beaktas i regeringens budgetarbete våren
1996.

I kapitel 2 har en diskussion förts om konsekvenserna för utskotts-
organisationen av förslaget om utgiftsområden. Vi har därför redovisat
exempel på vilka förändringar som kan vara ändamålsenliga för att
den nya rambeslutsmodellen skall kunna tillämpas på ett effektivt sätt.

Med tanke på de ytterligare överväganden som bör göras om utform-
ningen av utgiftsområdena och att den nya budgetordningen inte skall
tillämpas förrän om drygt två år finns av den anledningen inget behov
av omedelbara ändringar av utskottsorganisationen.

Den tidsfrist som föreligger bör utnyttjas för en djupare analys av
sambanden mellan uppbyggnaden av utgiftsområdena och utskottsin-
delningen samt att pröva andra kombinationer av utgiftsområden än
de som här mer översiktligt har diskuterats.

Vi föreslår därför att även frågan om utskottsorganisationen blir
föremål för fortsatt utredning. Vi förutsätter att eventuella mindre
justeringar i ärendefördelningen kan hanteras inom ramen för gällan-
de regler.

I det fortsatta utredningsarbetet bör inte uteslutas mer genomgripan-
de förändringar av utskottsorganisationen, däribland den i kapitel 2
nämnda sammanslagningen av finans- och skatteutskotten. Andra frå-
gor som kan övervägas är en starkare integrering av utgiftsområden
som samhällsplanering, bostadsförsörjning, miljö- och naturvård samt
energiförsörjning, motsvarande integrering inom områdena för utri-
kes-, försvars-, säkerhets-, bistånds- och invandringspolitik och en
annorlunda fördelning av de olika transfereringsområdena med områ-
den för hälso- och sjukvård resp, arbetsmarknadspolitik.

1993/94 :TK3

Vidare bör man överväga hur utskottens kansliresurser skall anpas-
sas till de förändringar i organisationen som eventuellt kommer till
stånd. Hänsyn bör också tas till de nya arbetsuppgifter som följer av
utskottens ökande insatser vad gäller uppföljning och utvärdering, sett
i ljuset av hur utredningens tidigare förslag på detta område faller ut.

En ny utskottsorganisation måste senast träda i kraft under hösten
1996 då en utgiftsområdesindelad budgetproposition för första gången
skall behandlas i riksdagen. Det innebär att beslut bör fattas senast
våren 1996, i anslutning till att indelningen i utgiftsområden läggs fast.
Det vore dock en fördel om bägge dessa beslut kunde fattas redan
under hösten 1995, så att erforderliga förberedelser kan vidtas utan
tidspress.

Utskotten tillsätts enligt bestämmelsen i riksdagsordningen
4 kap. 2 § för varje valperiod. Det är visserligen möjligt att under
valperioden ändra kompetensfördelningen mellan utskotten. Men för-
ändringar både i utskottsindelningen och i arbetsfördelningen mellan
utskotten av det slag som här skisserats bör dock följas av nya utskott-
sval. Av den anledningen föreslår vi att det under den valperiod som
inleds med 1994/95 års riksmöte skall gälla att val till utskotten sker
för ett riksmöte i taget.

5.2 EU-nämnden

I kapitel 3 föreslås att en Nämnd för Europeiska unionen inrättas i
riksdagen från och med den tidpunkt då Sverige inträder som medlem
i EU. Nämnden skall ha i uppgift att samråda med regeringen inför
viktigare ställningstaganden i Europeiska unionens råd. Den förslås få
en storlek och sammansättning som överensstämmer med utskottens.
Vi har här inte närmare diskuterat eller tagit ställning till formerna för
nämndens arbete eller för dess kontakter med utskotten, behovet av
kansli etc. Detta är frågor som bör utredas vidare.

5.3 Utvärdering av de reformer som föreslagits av utredningen

I Riksdagsutredningens principbetänkande föreslogs att Riksdagens re-
visorers kansliresurser skulle utvidgas, dels för att revisorernas egen
verksamhet skulle förstärkas, dels för att kansliet skulle kunna ställa
personal till utskottens förfogande i deras arbete med uppföljning och
utvärdering. Vi föreslog också att utbyggnaden av kansliet skulle ske
stegvis under en treårsperiod och att en ingående utvärdering skulle
göras i mitten av denna period, dvs. efter cirka ett och ett halvt år.

Vi anser att en utvärdering bör göras även av genomförandet och
effekterna av de beslut som riksdagen fattar med utgångspunkt i
utredningens förslag i dess helhet. De omfattar mycket stora och
viktiga delar av den politiska beslutsprocessen och det statliga budget-
arbetet. På vissa områden har vi endast angivit riktlinjer och mål för
de förändringar vi vill uppnå, vilket gör det än mer angeläget att följa
upp den konkreta utformningen och tillämpningen av nya arbetssätt
och beslutsmodeller. Vi utgår således från att de förändringar som

1993/94:TK3

följer av utredningens förslag kommer att följas upp och utvärderas,
såväl vad gäller riksdagens ärendeberedning inkl, motionsrättens han-
tering som alla leden i den statliga budgetprocessen.

5.4 Former för det fortsatta utredningsarbetet

När Rjksdagsutredningen nu avslutar sitt arbete vill vi, som markerats
i det föregående, föreslå ytterligare utredningsinsatser inom några
områden. Det gäller således indelningen av budgetpropositionen i
utgiftsområden, utskottsindelningen och utskottens kansliresurser samt
EU-nämndens arbetsformer och kansli.

Som grund för de vidare övervägandena om utgiftsområden bör
ligga den skiss till indelning samt principerna för områdenas samman-
sättning som redovisas i kapitel 1 och bilaga 1. Mot bakgrund av dels
att fastställandet av utgiftsområden bedöms få en central betydelse för
utformningen av regeringens budgetförslag, dels att det får ankomma
på regeringen att ta ställning till den närmare fördelningen inom de
angivna utgiftsområdena och därvid tydligt klargöra efter vilka princi-
per detaljfördelningen gjorts, är det av vikt att den fortsatta beredning-
en av indelningen i utgiftsområden och därtill hörande frågor sker i
samråd med regeringskansliet.

Det kan vara lämpligt att Riksdagsutredningens expertgrupp under
tiden fram till hösten 1994 fortsätter att bereda de frågor som återstår
att belysa. Talmannen och talmanskonferensen bör efter valet ta ställ-
ning till frågornas fortsatta hantering och till behovet av ytterligare
utredningsinsatser.

1993/94 :TK3

Reservationer och särskilt yttrande

1 EU-nämndens storlek och sammansättning

Reservation av Bertil Måbrink (v)

EU-nämndens sammansättning borde grundas på den s.k. valbered-
ningsmodellen, inte utskottsmodellen. Om utskottsmodellen används
riskerar de små partierna att inte få någon ordinarie ledamot i nämn-
den. Med tanke på den vikt för det parlamentariska arbetet som denna
nämnd kommer att få i händelse av svenskt EU-medlemskap är detta
helt oacceptabelt.

Ett hypotetiskt exempel som ur ett demokratiperspektiv visar det
ytterst tveksamma i utskottsmodellen är en riksdag som innehåller fyra
små partier med 14—16 ledamöter per parti och fyra större partier
med åtskilligt fler ledamöter. Vid en sådan situation skulle således
hälften av riksdagens partier riskera att sakna ordinarie representation

1 EU-nämnden. Det bör påpekas att en sådan parlamentarisk situation
inte bör betraktas som alltför osannolik mot bakgrund av det nuvaran-
de opinionsläget i landet.

EU-nämnden kommer att få en utomordentligt väsentlig funktion
som forum för information och samråd mellan regeringen och riksda-
gen. Den kommer dock inte att ha någon beslutande funktion. Det
finns därför inga rent matematiska argument för att stänga ute småpar-
tier från ordinarie representation. Exakt proportionalitet i nämnden är
tämligen oväsentligt. Detta är ytterligare en anledning att grunda
sammansättningen på valberedningsmodellen i stället för att genom
utskottsmodellen skapa två klasser av partier — första klassens partier
med ordinarie ledamöter och andra klassens partier med suppleanter
och suppleanter för suppleanterna.

Det bör poängteras att samtliga riksdagspartier utom Moderata sam-
lingspartiet i betänkandet av Grundlagsutredningen inför EG (SOU
1993:14) nyligen ställt sig bakom kravet på att samtliga riksdagspartier
skall ha minst en ordinarie representant i EU-nämnden. Det förefaller
märkligt att flera partier inom en mycket kort tid uppenbarligen
ändrat ståndpunkt i denna fråga.

2 Tidpunkten för förslag om utgiftsområden och
utskottsindelning

Reservation av Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

Att ändra utskottsindelningen mitt under en mandatperiod kan medfö-
ra betydande svårigheter. Utredningen borde därför redan nu, med
sikte på genomförande redan till nästa valperiod, lägga fram förslag om
indelning av statsbudgeten i utgiftsområden och föreslå därmed sam-
manhängande förändringar i riksdagens utskottsindelning.

1993/94:TK3

Utredningens längst gående överväganden både beträffande utgifts- 1993/94:TK3
områden och utskottsorganisation utgör enligt min mening en tillräck-
lig grund för ett sådant förslag. Detta borde utredningen ha kunnat
enas om redan nu.

För egen del skulle jag redan nu ha velat gå ännu längre. Enligt min
mening borde lag- och justitieutskotten samt finans- och skatteutskot-
ten slås samman. Vidare borde ett särskilt miljöutskott inrättas redan i
början av nästa mandatperiod. Jordbruks-, skogs- samt fiskefrågor
borde flyttas till näringsutskottet. En ny utskottsorganisation enligt
ovan skulle också underlätta för en minskning av antalet ledamöter i
riksdagen framöver.

Jag avser att följa upp ovanstående med mer konkreta förslag i en
motion under motionstiden för betänkandet.

3 EU-nämndens och valprövningsnämndens storlek
och sammansättning

Reservation av Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

Det är av yttersta vikt för demokratin att alla partier som passerat
fyraprocentsspärren till riksdagen är representerade i utskott, nämnder,
delegationer m.m. som sorterar under riksdagen. Så bör enligt min
mening gälla även för valprövningsnämnden och EU-nämnden. Vad
beträffar de sistnämnda borde samtliga partier som uppnått fyra pro-
cent i val ha en ordinarie plats och resterande platser fördelas propor-
tionellt efter storlek.

4 Ett miljöutskott i riksdagen

Särskilt yttrande av Jan Bergqvist, Hans Gustafsson och Ulla
Pettersson (alla s)

Sedan 1991 har Socialdemokraterna föreslagit att riksdagen snarast
skall inrätta ett miljöutskott. Detta utskott bör i första hand ha
ansvaret för de övergripande miljöfrågorna: miljölagstiftning, natur-
vård, miljövårdens organisation, skydd för luft, mark och vatten.
Utskottet bör fungera som samordnande och pådrivande utan att de
olika fackutskotten fråntas eget ansvar för miljön inom sina sektorer.

I det exempel för den framtida utskottsorganisationen som skissas i
utredningens slutbetänkande sägs att det nuvarande jordbruksutskottet
bör benämnas "miljö- och jordbruksutskottet" för att markera det
övergripande ansvaret för miljöfrågorna. Vidare anges att man i det
fortsatta utredningsarbetet inte bör utesluta mer genomgripande för-
ändringar i utskottsorganisationen, däribland en starkare integrering av
miljö- och naturvård med andra utgiftsområden.

Vi anser det nödvändigt att ge miljö- och naturresursaspekterna
ännu större betydelse än i dag. De miljöpolitiska instrumenten måste 43

vidareutvecklas. Lagar som kommer att ingå i en miljöbalk måste

genomarbetas noggrant. De internationella miljöfrågorna kräver ökad
uppmärksamhet, och uppföljningen av FN-konferensen om miljö och
utveckling måste ske med full kraft. Det ökande samarbetet för att
återställa Östersjöns miljö är en annan stor framtidsfråga.

Vi ser stora fördelar med en utskottsorganisation där det nuvarande
jordbruksutskottet ombildas till ett renodlat miljöutskott medan frågor
om de areella näringarna integreras med övriga näringslivsfrågor.

I höst blir det möjligt för riksdagen att börja konstruktiva diskussio-
ner om den nya utskottsorganisation som bör införas fr.o.m. hösten
1996, om riksdagen beslutar införa en ny budgetprocess i enlighet med
Riksdagsutredningens förslag. Vi utgår från att frågan om ett miljöut-
skott har en given plats i dessa diskussioner.

Redan innan den nya rambudgeteringen införs kan riksdagen ge-
nomföra en del begränsade förändringar i utskottsorganisationen. Vi
anser att det finns goda skäl att snarast överföra mer av de internatio-
nella miljöfrågorna till nuvarande jordbruksutskottet, att ändra namnet
till miljöutskottet och att söka stärka dess samordnande roll för miljöf-
rågornas behandling i riksdagen.

5 Ett miljöutskott i riksdagen

Särskilt yttrande av Lars Leijonborg (fp)

Folkpartiet liberalerna har uppfattningen att en långsiktigt naturlig
förändring av utskottsorganisationen skulle vara att jordbruksutskottet
ombildas till ett miljöutskott och att jordbruksfrågorna förs till nä-
ringsutskottet. Jag har emellertid accepterat de två argument som
framförts mot att nu genomföra denna förändring. För det första kan
det vara lämpligt att diskutera denna förändring parallellt med andra
som kan bli aktuella under nästa mandatperiod. För det andra kan det
vara motiverat med ett särskilt jordbruksutskott just i det skede då
Sverige eventuellt blir medlem av Europeiska unionen.

1993/94:TK3

Skiss till indelning av statsbudgeten i utgiftsområden

1993/94:TK3

Bilaga 1

Sammanfattning Utgiftsområde

Mkr

1. Rikets styrelse 3 000

2. Samhällsekonomi och finansförvaltning 1 100

3. Skatteförvaltning och uppbörd 5 900

4. Rättsväsen 20 600

5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 300

6. Försvar och internationell säkerhet 41 600

7. Internationellt bistånd 14 100

8. Invandring och flyktingmottagning 10 600

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg 14 700

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 19 600

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom 61 600

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn 25 000

13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 41 700

14. Arbetsmarknad och arbetsliv 58 700

15. Ekonomisk trygghet vid studier 10 200

16. Utbildning och universitetsforskning 20 900

17. Kultur, media, trossamfund och fritid 6 800

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 36 200

19. Regional utjämning och utveckling 2 900

20. Allmän miljö- och naturvård 1 500

21. Energi 1 100

22. Kommunikationer 28 600

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 6 000

24. Näringsliv 3 100

25. Allmänna bidrag till kommuner 45 500

26. Statsskuldräntor m.m. 101 500

Summa

varav 1994 års budgetproposition

Arbetsmarknadsfonden m.m.

584 800

532 000

52 800

Skiss till indelning av statsbudgeten i utgiftsområden

I denna uppställning anges en ekonomisk ram för varje utgiftsområde.
Underlaget för ramarna är dels tabellverket i 1994 års budgetproposi-
tion, dels utgifter som belastar Arbetsmarknadsfonden och Lönegaran-
tifonden (berör områdena 13 och 14). Belopp som än bättre illustrerar
ramarnas egentliga omslutning kan tas fram först när riksdagen slutju-
sterat budgeten efter behandlingen av utgiftsförslag i särpropositioner
och kompletteringsproposition.

1993/94:TK3

Bilaga 1

1. Rikets styrelse (3 000 Mkr)

Statschefen (exkl. slotten och husgerådskammaren)
Riksdagen

Regeringen

Sametinget

Justitieombudsmännen

Justitiekanslern

Datainspektionen

Allmänna val

Stöd till politiska partier

2. Samhällsekonomi och finansförvaltning (1 100 Mkr)

Riksgäldskontoret och statsskuldens förvaltning

Finansinspektionen

Konjunkturinstitutet

Riksdagens revisorer

Riksrevisionsverket

Statskontoret

Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning

Offentlig upphandling

3. Skatteförvaltning och uppbörd
(5 900 Mkr)

Riksskatteverket och skattemyndigheterna
Tullverket

4. Rättsväsen (20 600 Mkr)

Polisväsende

Åklagarväsende

Do msto Isväse nde

Kriminalvård

Rättsmedicin

Rättsmedicinalverket

Exekutionsväsende

Kronofogdemyndigheterna

Rättshjälp

Bistånd till brottsoffer

Brottsförebyggande insatser

Brottsförebyggande rådet

1993/94:TK3

Bilaga 1

5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan
(2 300 Mkr)

Utrikesförvaltning

Bidrag till vissa internationella organisationer
Förenta nationerna

Nordiska ministerrådet
Europarådet m.fl.

Information om Sverige i utlandet

Svenska institutet

6. Försvar och internationell säkerhet
(41 600 Mkr)

Fredsbevarande verksamhet (FN-styrkor)

Konferensen för säkerhet och samarbete i Europa (ESK)

Nedrustning och säkerhetspolitiska frågor
SIPRI

Utrikespolitiska institutet

Försvarsmakten

Övriga försvarsmyndigheter

Kustbevakning

Civil ledning och samordning

Övrig civil beredskap

Försörjning med industrivaror och beredskapslagring
Befolkningsskydd och räddningstjänst

Psykologiskt försvar

Krigsarkiv och museer

Flygteknik

Försvarsforskning

1993/94:TK3

Bilaga 1

7. Internationellt bistånd (14 100 Mkr)

Utvecklingssamarbete genom
internationella organ
SIDA
BITS
m.fl.

U-landsforskning och u-landsutbildning

Samarbete med Central- och Östeuropa (inkl, miljöbistånd)

8. Invandring och flyktingmottagning (10 600 Mkr)

Flyktingmottagning och förläggningsverksamhet

Ersättning till kommunerna för flyktingmottagning

Lån till flyktingar

Invandrarverket

Utlänningsnämnden

Diskrimineringsombudsmannen

Insatser mot främlingsfientlighet och rasism

Undervisning i svenska för invandrare

Internationell samverkan i flyktingfrågor

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg
(14 700 Mkr)

Hälso- och sjukvård (bidrag till andra huvudmän)

Bidrag till sjukvårdsförmåner

Insatser mot aids

Folkhälsa, smittskydd och läkemedelskontroll

Folkhälsoinstitutet Smittskyddsinstitutet Läkemedelsverket

Äldreomsorg (stimulansbidrag till andra huvudmän)

Handikappomsorger
Personlig assistans
Vårdartjänst
Texttelefoner

Bilstöd

Bostadsanpassningsbidrag

Köp av samhällstjänster från Posten och Telia

Bidrag till handikapporganisationer

Missbrukarvård genom Statens institutionsstyrelse

Övriga bidrag till socialt behandlingsarbete

Alkohol- och narkotikapolitik

Barnombudsmannen

Internationella adoptioner

Socialvetenskaplig forskning 1

Utbildning och universitetsforskning

Psykosocial miljömedicin

Medicinsk metodik

Internationellt samarbete genom WHO

Socialstyrelsen

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna

Övriga nämnder och råd

1993/94:TK3

Bilaga 1

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
(19 600 Mkr) 2

Sjukpenning och sjukbidrag

Ar betsskadeersättning
Förtidspensioner (exkl. ATP)
Handikappersättning
Smittbärarersättning
Ersättning vid närståendevård

1 Medicinsk forskning ingår i område 16

2 Till detta belopp kommer vissa utgifter inom området som finansieras på
annat sätt än över statsbudgetens utgiftssida.

4 Riksdagen 1993/94. 2 saml. TK3

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom
(61 600 Mkr)1

Ålderspensioner (exkl. ATP)
Pensionstillägg

Bidrag till KBT

Efterlevandepension till vuxna (exkl. ATP)

1993/94 :TK3

Bilaga 1

12. Ekonomisk trygghet for familjer och barn
(25 000 Mkr)'

Allmänna barnbidrag

Bostadsbidrag

Föräldraförsäkring

Bidragsförskott

Barnpensioner

Adoptionsbidrag

Vårdbidrag för handikappade barn

13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
(41 700 Mkr)2

Kontant arbetsmarknadsstöd

A-kassa

Lönegaranti vid konkurser

1 Till detta belopp kommer vissa utgifter inom området som finansieras på
annat sätt än över statsbudgetens utgiftssida.

2 Utgifter helt vid sidan av statsbudgeten varav 39 300 Mkr belastar Arbets-
marknadsfonden och 2 400 Mkr Lönegarantifonden.

14. Arbetsmarknad och arbetsliv (58 700 Mkr)1

1993/94:TK3

Bilaga 1

Arbetsförmedling m.m.

Arbetsmarknadsverket

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Ar betslivsutveckling
U ngdomspraktik
Beredskapsarbete
Arbetsmarknadsutbildning
Rekryteringsstöd
Övriga åtgärder

Arbetsmiljö och arbetarskydd

Arbetarskyddsverket

Arbetsm i ljöinstitu tet

Yrkesinriktad rehabilitering

Åtgärder för arbetshandikappade

Bidrag till Samhall AB

Arbetslivsforskning

Arbetslivscentrum

Jämställdhetsfrågor

Jämställdhetsombudsmannen

Arbetsrätt

Arbetsdomstolen

Statliga arbetsgivarfrågor

Statens arbetsgivarverk

Statens löne- och pensionsverk

Tjänstepensioner för skolledare och lärare

Internationellt samarbete genom ILO

1 Varav 47 600 Mkr belastar statsbudgetens utgifter och 11 100 Mkr Arbets-
marknadsfonden (ALU och utbildningsvikariat).

15. Ekonomisk trygghet vid studier
(10 200 Mkr)

Studiehjälp

Studiemedel (bidragsdelen)
Vuxenstudiestöd

1993/94:TK3

Bilaga 1

16. Utbildning och universitetsforskning
(20 900 Mkr)

Administration av studiestöd

Centrala studiestödsnämnden

Ungdomsskolan

Statens skolverk

Handikappstöd i skolan

Statens institut för handikappfrågor i skolan

Statliga specialskolor

Universitet och högskolor

Grundutbildning

Forskning och forskarutbildning
Kanslersämbetet

Verket för högskoleservice

Europeisk utbildningssamverkan på högskolenivå

Nationell och internationell forskning genom
Forskningsråden m.fl.

Europeisk forskningssamverkan

Framtidsstudier

Internationellt samarbete genom UNESCO

17. Kultur, media, trossamfund och fritid (6 800 Mkr)

Allmän kulturverksamhet

Statens kulturråd

Ersättningar och bidrag till konstnärer

Teater, dans och musik

Bibliotek

Bildkonst och konsthantverk

Arkiv

Museer och utställningar (inkl, husgerådskammaren)

Kulturmiljövård

Riksantikvarieämbetet

Kulturstöd vid ombyggnad m.m.

Slott och Sstningar (inkl, de kungl. slotten)

Forskning och utveckling inom kulturområdet

Filmstöd

Litteraturstöd

Bokhandelsstöd

Stöd till dagspressen

Stöd till radio- och kassettidningar

Presstödsnämnden

Taltidningsnämnden

Reglering och visst stöd till den avgiftsfinansierade radio- och TV-
verksamheten

Svensk-finskt TV-utbyte

Kabelnämnden

Närradionämnden

Styrelsen för lokalradiotillstånd

Folkrörelse- och ungdomsfrågor

Bidrag till allmänna samlingslokaler

Stöd till trossamfund

Stöd till idrotten

Utveckling av ideell verksamhet

Folkbildning

1993/94:TK3

Bilaga 1

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
(36 200 Mkr)

Lantmäteri och fastighetsdataverksamhet
Lantmäteriverket

Centralnämnden för fastighetsdata

Länsstyrelserna

Statistiska centralbyrån

Kammarkollegiet

Lån och bidrag till bostadsbyggande

Räntebidrag

Stimulans till ungdomsbosparande

Boverket

Byggforskning

Statens råd för byggnadsforskning

Geoteknisk verksamhet

Statens geotekniska institut

Åtgärder mot sjuka hus och radon i bostäder

1993/94:TK3

Bilaga 1

19. Regional utjämning och utveckling (2 900 Mkr)

Regionala utvecklingsinsatser genom länsstyrelserna

Nedsättning av socialavgifter

Lokaliseringslån och lokaliseringsbidrag

Transportstöd

Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder
Sysselsättningsbidrag

Ersättning till Posten för rikstäckande betalningar och
kassaservice m.m.

Glesbygdsfrågor genom Glesbygdsmyndigheten

Forskning om regional utveckling genom ERU

20. Allmän miljö- och naturvård (1 500 Mkr)

Statens naturvårdsverk

Koncessionsnämnden för miljöskydd

Bidrag till kalkning av sjöar och vattendrag

Landskapsvårdande åtgärder

Förvärv av värdefulla naturområden

Bidrag till miljöövervakning och miljöskyddsinsatser genom
länsstyrelserna, andra myndigheter och organisationer
Sanering och återställning av miljöskadade områden

Kemikaliekontroll

Kemikalieinspektionen

Miljöforskning

Internationellt miljöarbete

21. Energi (1 100 Mkr)

Energiforskning

Stöd till utveckling, teknikupphandling och införande av energieffektiv
teknik

Bidrag till investeringar i vindkraftverk, solvärmeanläggningar samt
biobränsleeldade kraftvärmeverk

Strålskydd och kärnsäkerhet

22. Kommunikationer (28 600 Mkr)

Byggande, drift och underhåll av statliga vägar

Vägverket

Byggande, drift och underhåll av järnvägar

Banverket

Byggande av länstrafikanläggningar

Bidrag till byggande och drift av enskilda vägar

Driftbidrag till vissa kommunala flygplatser

Trafiksäkerhet samt bil- och körkortsregister

Järn vägsinspektionen

Sjöräddning

Bidrag till SOS Alarmering

Statens haverikommission

Bidrag till svenska rederier

Transportstöd till Gotland

Bidrag till investeringar och drift av kanaltrafik

Köp av interregional persontrafik på järnväg

Bidrag till viss länstrafik

Kommunikationsforskning och trafikstatistik

Väg- och transportforskningsinstitutet

Kommunikationsforskningsberedningen

Reglering och tillsyn av post- och telekommunikationer genom Post-
och telestyrelsen

Meteorologi och hydrologi

SMHI och EUMETSAT

1993/94:TK3

Bilaga 1

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
(6 000 Mkr)

Stöd och bidrag till jordbruk och trädgårdsnäring

Omställningsåtgärder

Rådgivning och utbildning

Statens jordbruksverk

Riktat stöd till jordbruks- och livsmedelsindustri i norra Sverige och
på Gotland

Utsädeskontroll, växtskydd och miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
Djurskydd och djurhälsovård

Statens veterinärmedicinska anstalt

Distriktveterinärorganisationen

Centrala försöksdjursnämnden

Bidrag till skogsvård, byggande av skogsvägar m.m.

Skogsstyrelsen

Skogsvårdsstyrelserna

Främjande och stöd av fiskerinäringen

Bidrag till fiskevård

Fiskeriverket

Främjande och prisstöd till rennäringen

Ersättning för viltskador och på grund av radioaktivt nedfall

Stöd till innehav av fjällägenheter

Livsmedelskontroll

Statens livsmedelsverk

Sveriges lantbruksuniversitet

Skogs- och jordbrukets forskningsråd

Internationellt samarbete genom FAO

1993/94:TK3

Bilaga 1

24. Näringsliv (3 100 Mkr)

Utrikeshandel och exportfrämjande

Exportkreditbidrag

Exportkreditnämnden

Styrelsen för Sverigebilden

Småföretagsutveckling

Närings- och teknikutveckling genom NUTEK

Patentfrågor

Patent- och registreringsverket

Patentbesvärsnämnden

Standardisering, provning och mätteknik samt teknisk säkerhet

Standardiseringskommissionen

Styrelsen för teknisk ackreditering

Elsäkerhetsverket

Sprängämnesinspektionen

Geovetenskaplig forskning och geologisk undersökningsverksamhet

SGU

Informationsteknisk forskning och utveckling

Rymdverksamhet

Rymdstyrelsen

Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademin

Teknisk-vetenskapi ig attachéverksam het

Övrig teknisk forskning och europeiskt forsknings- och vetenskaps-
samarbete

Marknads- och konkurrensfrågor

Marknadsdomstolen

Konkurrensverket

Konsumentfrågor

Konsumentverket

Allmänna reklamationsnämnden

Miljömärkning av produkter

25. Allmänna bidrag till kommuner (45 500 Mkr)

Statliga utjämningsbidrag till kommuner

Skatteutjämningsbidrag till landsting

26. Statsskuldräntor m.m. (101 500 Mkr)

Räntor på statsskulden

Oförutsedda utgifter

Minskning av anslagsbehållningar

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

1993/94:TK3

Bilaga 1

Förteckning över dokument med beskrivning av
utredningens uppdrag

1993/94:TK3

Bilaga 2

1 Utredningsdirektiven

1.1 Finansutskottets betänkande 1989/90:FiU39 "Riksdagens roll

i budgetprocessen".

1.2 Finansutskottets yttrande 1990/91:FiU5y till konstitutions-
utskottet "Finansmakten och budgetprocessen".

1.3 Konstitutionsutskottets betänkande 1989/90:KU36 "Riksdagens
arbetsformer".

1.4 Talmanskonferensens beslut 1990-10-17 om tillsättandet av en
utredning om riksdagens roll i budgetprocessen (se nedan).

1.5 Finansutskottets betänkande 1990/91:FiU30 "Den ekonomiska
politiken" (Uppdrag att överväga en uppdelning av
statsbudgeten i en drifts- och en kapitalbudget).

1.6 Konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU9 "Riksdagsfrågor"
(Uppdrag att överväga valprövningsnämndens
sammansättning).

2 Övrigt material med anknytning till uppdraget

FiU 1987/88:30 "Om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken och för budgetregleringen m.m.".

(Förslag om omläggning av den statliga budgetprocessen, om införande
av treåriga budgetramar och uttalande om att riksdagen och särskilt
dess utskott bör ägna sig mer åt att utvärdera resultaten av riksdagens
beslut. Detta bör göras i anslutning till de fördjupade budgetprövning-
arna.)

KU 1987/88:43 "Om riksdagens arbetsformer".

(Behandling av Folkstyrelsekommitténs förslag.)

1990/91 :KU42 "Riksdagens arbetsformer"

(Utvärdering av försöksverksamhet med ändrad budgetbehandling i
riksdagen. Beskrivning av försöket, s. 8.)

1990/91:KU47 "Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott".

(Ställningstagande till utskottens beredningsskyldighet och att utskotten
bör göra en fördjupad motionsprövning vart tredje år. Vissa ändringar
i ärendefördelningen mellan utskotten. Avstyrkande av motionsyrkan-
den om ett miljöutskott med hänvisning till Riksdagsutredningens
arbete.)

1990/91 :FiU20 "Den ekonomiska politiken och budgetregleringen"

(Ett förslag om bruttoredovisning av inkomster och utgifter över
statsbudgeten godkändes i princip, men avstyrktes med hänvisning till
pågående remissbehandling av Budgetpropositionsutredningens för-
slag.)

Talmanskonferensens beslut den 17 oktober 1990 om
tillsättandet av utredning om riksdagens roll i budgetprocessen
m.m.

Den 30 maj 1990 beslöt riksdagen att vissa frågor som rörde riksdagens
hantering av statsbudgeten m.m. skulle utredas närmare. Beslutet fetta-
des i anslutning till behandling av två betänkanden, 1989/90:KU36 och
1989/90:FiU39 som båda godkändes av riksdagen.

Konstitutionsutskottet underströk vikten av att riksdagen ägnar ökad
uppmärksamhet åt att följa upp och utvärdera resultaten av de politis-
ka besluten. Enligt utskottet skall sådan utvärdering vara framåtsyftan-
de och inriktad på att finna uppslag och idéer för framtiden. Mot
bakgrund av den betydelse som dessa frågor fett under senare år är det
enligt utskottet motiverat att en prövning kommer till stånd av den
organisation som riksdagen har för uppföljning och utvärdering. Här-
med avser utskottet främst riksdagens utskott och Riksdagens revisorer.
En utredning bör enligt utskottets uppfattning tillsättas av talmanskon-
ferensen för att undersöka frågan om hur en ökad samordning av
utskottens och revisorernas verksamhet skall kunna åstadkommas.
Utredningen bör också pröva frågan om vilka konsekvenser ett utökat
samarbete med utskotten far för organisationen av Riksdagens reviso-
rer. Även riksdagsrevisionens resurser bör utredas.

Finansutskottet behandlar i sitt betänkande riksdagens roll i budget-
processen på grundval av ett förslag från Riksdagens revisorer. Finans-
utskottet anser att flera av de frågor revisorerna tar upp i sitt förslag
bör övervägas ytterligare. En fråga är hur riksdagens roll påverkas av
det arbete med budgetprocessens förnyelse som pågår inom statsförvalt-
ningen och av de förslag som vår utredning lägger fram. Ett väsentligt
inslag i den nya budgetprocessen är den utvärdering av verksamhetens
resultat som skall utgöra en av grundstenarna för myndigheternas
förslag om framtida verksamhetsinriktning. Enligt finansutskottet inne-
bär detta för riksdagen och särskilt dess utskott att större uppmärksam-
het bör ägnas åt att utvärdera resultaten av riksdagens beslut. Vilka
resurser riksdagen har till sitt förfogande för detta arbete bör enligt
utskottets mening närmare utredas. Härvid bör även revisorernas egna
granskningsuppgifter uppmärksammas.

Talmanskonferensen beslutade att tillsätta en utredning i enlighet med
riksdagens beslut den 30 maj 1990.

Utgångspunkten för utredningen bör vara de båda betänkandena
1989/90:KU36 och 1989/90:FiU39.

1993/94:TK3

Bilaga 2

Ett sådant utredningsarbete kommer att omfatta riksdagens bered-
ningsformer i allmänhet, och utredningen kan därför ha anledning att
gå in på frågor som rör hanteringen av motioner, utskottsorganisatio-
nens utformning och fördelningen av ärenden mellan utskotten. Vid
sidan av organisation och arbetsformer blir resursfrågorna en viktig
uppgift för utredningen.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och under hänsynstagan-
de till de resultat som kan komma ut av budgetpropositionsutredning-
ens arbete. Om det anses lämpligt kan utredningen avge delförslag.

Talmanskonferensen utsåg talmannen att leda utredningen. Därut-
över bör ingå två socialdemokrater och en representant för vart och ett
av övriga partier.

Utredningen kan tillsätta experter och avgör själv hur ett sekretariat
skall organiseras och bemannas.

1993/94:TK3

Bilaga 2

Innehåll

1993/94:TK3

Skrivelse från talmanskonferensen med förslag till riksdagen . 1

Riksdagsutredningens slutbetänkande Utgiftsområden och
utskottsorganisation, EU-nämnd m.m................... 3

Skrivelse från Riksdagsutredningen med förslag till
talmanskonferensen ................................ 5

Sammanfattning................................... 7

Lagförslag........................................ 9

1 Statsbudgetens indelning i utgiftsområden.............. 11

1.1 Inledning.................................. 11

1.2 Utgångspunkter............................. 12

1.3 Skiss till indelning i utgiftsområden ............. 15

Myndigheter får entydig hemvist ............... 15

Gemensamma statsangelägenheter fördelas på tre om-
råden ................................... 16

Totalförsvarsutgifter hålls samman .............. 16

Sektorsforskning, internationella kontakter samt miljö-
insatser fördelas ........................... 17

Vissa utgifter år svåra att fördela ............... 17

Tunga hushållstransfereringar skiljs ut ........... 18

Utgiftsområdena bör ha viss bredd ............. 18

De areella näringarna skiljs tills vidare från övrigt
näringsliv ................................ 19

"Övrig"-poster bör undvikas .................. 20

1.4 Konsekvenser för riksdagens och regeringens arbete . 20

2 Effekter på utskottsindelningen av förslaget till indelning i

utgiftsområden .................................... 21

2.1 Utgångspunkter.............. 21

2.2 Den civilrättsliga lagstiftningen ................. 22

2.3 Rikets styrning och allmän förvaltning ........... 23

2.4 Utrikes- och försvarsfrågorna................... 24

2.5 Välfärdsfrågor .............................. 24

2.6 Samhällsplanering, regionalpolitik,

kommunikationer och näringsliv .................. 25

2.7 Fortsatta överväganden ....................... 26

2.8 Sammanfattning av exemplet................... 27

3 Inrättande av en EU-nämnd i riksdagen ............... 28

3.1 Inledning.................................. 28

3.2 Inrättande av en EU-nämnd i riksdagen .......... 29

3.3 Nämndens benämning m.m.................... 31

3.4 Nämndens storlek och sammansättning........... 31

3.5 Förslag ................................... 34

4 Valprövningsnämndens storlek och sammansättning...... 35

4.1 Inledning.................................. 35

4.2 Bakgrund ................................. 35

4.3 Nämndens uppgifter ......................... 36

4.4 Nämndens sammansättning.................... 36

4.5 Överväganden .............................. 37

5 Återstående frågor samt former för fortsatt utredningsarbete 38

5.1 Utgiftsområden och utskottsindelning............ 38

5.2 EU-nämnden............................... 40

5.3 Utvärdering av de reformer som föreslagits av

utredningen .................................. 40

5.4 Former för det fortsatta utredningsarbetet......... 41

Reservationer och särskilda yttranden .................. 42

Bilaga 1 Skiss till indelning av statsbudgeten i utgiftsområden 45

Bilaga 2 Utredningsuppdraget ........................ 58

1993/94 :TK3

gotab 46388, Stockholm 1994

Förslag 1993/94:TK3

Förslag till riksdagen

1993/94:TK3

Skrivelse från talmanskonferensen medöverlämnande av Riksdagsutredningensslutbetänkande

Reformerariksdagsarbetet!

Till talmanskonferensen

Våra förslag i sammanfattning

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

1 Statsbudgetens indelning i utgiftsområden

2 Effekter på utskottsindelningen av förslaget tillindelning i utgiftsområden

3 Inrättande av en EU-nämnd i riksdagen

4 Valprövningsnämndens storlek och sammansättning

5 Återstående frågor samt former för fortsattutredningsarbete

Reservationer och särskilt yttrande

1 EU-nämndens storlek och sammansättning

2 Tidpunkten för förslag om utgiftsområden ochutskottsindelning

3 EU-nämndens och valprövningsnämndens storlekoch sammansättning

4 Ett miljöutskott i riksdagen

5 Ett miljöutskott i riksdagen

Skiss till indelning av statsbudgeten i utgiftsområden

Förteckning över dokument med beskrivning avutredningens uppdrag

Innehåll

Skrivelse från talmanskonferensen med
överlämnande av Riksdagsutredningens
slutbetänkande

Reformera
riksdagsarbetet!

2 Effekter på utskottsindelningen av förslaget till
indelning i utgiftsområden

5 Återstående frågor samt former för fortsatt
utredningsarbete

2 Tidpunkten för förslag om utgiftsområden och
utskottsindelning

3 EU-nämndens och valprövningsnämndens storlek
och sammansättning

Förteckning över dokument med beskrivning av
utredningens uppdrag