Förslag till riksdagen
1991/92:16

Riksdagens revisorers förslag angående
konsumentprisindex

Förs.

1991/92:16

Riksdagens revisorer anmäler härmed sin granskning av konsument-
prisindex (KPI).

1 Granskningens inriktning

Granskningen har inriktats mot att undersöka KPI:s stabilitet och
användbarhet:

- Hur förändras KPI av förändringar i sättet att beräkna vissa av KPI:s
beståndsdelar?

-Hur förhåller sig det svenska KPI till internationella rekommenda-
tioner och till sättet att beräkna motsvarande index i andra länder?

2 Revisorernas överväganden

Revisorerna konstaterar att KPI mycket ofta används som ett samman-
fattande mått på hela den svenska inflationen. Uppgifter om konsu-
mentprisernas utveckling i Sverige och andra jämförbara länder pre-
senteras för riksdagen i finansplanen och den reviderade finansplanen.
KPI blir därmed en viktig utgångspunkt för den ekonomiska politiken.

Revisorerna har funnit att det finns stora skillnader i sättet att
beräkna KPI i olika länder. Inför ett EES-avtal — och oberoende av
ett framtida svenskt EG-medlemskap — krävs enligt revisorernas be-
dömning harmoniserade index.

I Sverige är endast ett fatal personer direkt engagerade i utvecklings-
arbete och metodfrågor med anknytning till index. Det tycks inte
förekomma någon debatt kring beräkningsmetoder eller utformningen
av KPI.

Revisorernas överväganden och förslag framgår av rapporten
(1991/92:5) Konsumentprisindex, som fogas till skrivelsen som bilaga.
Granskningen har inte haft en sådan inriktning att den givit underlag
för en bedömning av hur förslagen kan finansieras.

Sammanfattningsvis föreslår revisorerna:

-att statistiska centralbyrån (SCB) ges i uppdrag att regelmässigt och i
olika avseenden genomföra alternativa KPI-beräkningar. Resultatet
av beräkningarna bör delges regeringen och riksdagen och även
publiceras.

1 Riksdagen 1991/92. 2 saml. Nr 16

-att de metoder för att beräkna KPI som används i olika länder
analyseras vidare av SCB. Resultatet av en sådan analys bör delges
riksdagen.

-att SCB ges i uppdrag att som komplement till de reguljära KPI-
beräkningarna redovisa KPI exkl. boendekostnader och exkl. kostna-
der för energianvändning. Redovisningen bör ligga till grund för en
jämförelse mellan svensk och internationell kostnadsutveckling. Re-
sultatet av beräkningarna bör delges riksdagen.

-att SCB analyserar vilket utvecklingsarbete som kan komma att
fordras för internationellt harmoniserade index och hur arbetet bör
fördelas mellan olika myndigheter i Sverige. Även behovet av
svenskt deltagande i det internationella arbetet behöver analyseras,
liksom frågan om Sverige under en övergångstid kan behöva flera
mått på konsumentprisutvecklingen. Resultatet av SCB:s arbete bör
delges riksdagen.

-att SCB publicerar aktuella uppgifter om hur KPI beräknas. SCB
bör även analysera hur KPI används. Resultatet bör ligga till grund
för en av regeringen initierad analys av KPI:s samhällsekonomiska
betydelse.

-att forskning och metodutveckling med anknytning till index stimu-
leras på olika sätt, exempelvis genom resestipendier, utbytestjänstgör-
ing, stipendier och särskilda forskningsanslag. Regeringen bör i
anslutning till den fördjupade budgetprövningen av SCB redovisa för
riksdagen vilka åtgärder som vidtagits med detta syfte.

-att resultaten av känslighetsanalyser och utvecklingsarbete med an-
knytning till KPI årligen delges riksdagen. Riksdagens ledamöter bör
i inledningen av varje mandatperiod beredas tillfälle att delta i
någon form av utbildning kring indexfrågor.

Förs. 1991/92:16

Hemställan

Riksdagens revisorer hemställer

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
revisorerna anfört om konsumentprisindex.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har
deltagit revisorerna Alf Wennerfors (m), Kjell Nilsson (s), Hans Lind-
blad (fp), Anders G Högmark (m), Anita Johansson (s), Bengt Silfver-
strand (s), Birgitta Hambraeus (c), Sten-Ove Sundström (s), Margareta
Gard (m), Ake Carnerö (kds), Maja Bäckström (s) och Leif Bergdahl
(nyd).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen
Ake Dahlberg samt utredningschefen Karin Brunsson (föredragande).

Stockholm den 21 januari 1992

På riksdagens revisorers vägnar

Alf Wennerfors

Karin Brunsson

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Konsumentprisindex

Rapport 1991/92:5

Utredare: Karin Brunsson

Innehåll

Sammanfattning................................... 5

1. Granskningens inriktning.......................... 6

2. Beräkningsmetoder............................... 9

3. Användningsområden............................. 15

4. Organisation och arbetsformer...................... 20

5. Känslighetsanalyser............................... 24

6. KPI för olika regioner ............................ 34

7. KPI för olika samhällsgrupper ...................... 35

8. KPI i andra länder ............................... 41

9. Forskning och debatt ............................. 45

10. Slutsatser och förslag ............................ 46

Underbilaga Europeiskt harmoniserade inflationsjämförel-

ser, rapport utarbetad av Ambjörn Berglund ............. 51

I rapporten använda förkortningar

ILO International Labour Office

Kl konjunkturinstitutet
KPI konsumentprisindex
NO näringsfrihetsombudsmannen
SCB statistiska centralbyrån

SPK statens pris- och konkurrensverk

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Sammanfattning

Riksdagens revisorer har granskat konsumentprisindex (KPI). Gransk-
ningen har inriktats mot att undersöka KPI:s stabilitet och användbar-
het:

-Hur förändras KPI av förändringar i sättet att beräkna vissa av KPI:s
beståndsdelar?

-Hur förhåller sig det svenska KPI till internationella rekommenda-
tioner och till sättet att beräkna motsvarande index i andra länder?

Revisorerna konstaterar att en rad praktiska problem är förknippade
med beräkningarna av KPI. Nya varor och tjänster, nya rabattsystem
och nya former av försäljning introduceras, samtidigt som försäljnings-
ställen läggs ned eller flyttar, varor försvinner ur marknaden och
offentliga subventioner införs eller avskaffas. Omfattningen av handeln
med begagnade varor, eller av naturaförmåner av olika slag, är till
stora delar okänd. Kostnadsutvecklingen för färskvaror kan, liksom
villaägarnas kostnader för sin bostad, beräknas på många olika sätt.

En procents ökning av KPI har beräknats leda till en omfördelning
av inkomster på i storleksordningen 4 miljarder kronor. Förutom
pensioner och andra sociala förmåner är ett mycket stort antal kon-
trakt knutna till KPI. Även förhandlingar om nya löneavtal tar ofta sin
utgångspunkt i KPI.

KPI används därutöver mycket ofta som ett sammanfattande mått på
hela den svenska inflationen. KPI används också för jämförelser av
kostnadsutvecklingen i olika länder. Uppgifter om konsumentprisernas
utveckling i Sverige och andra jämförbara länder presenteras för
riksdagen i finansplanen och den reviderade finansplanen. KPI blir
därmed en viktig utgångspunkt för den ekonomiska politiken.

KPI:s stora ekonomiska och politiska betydelse har emellertid inte
lett till något aktivt forsknings- eller utvecklingsarbete vid universitet
och högskolor. Endast ett fatal personer vid statistiska centralbyrån
(SCB) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) är direkt engagera-
de i metodfrågor. Inte heller tycks det förekomma någon debatt kring
beräkningsmetoder eller utformningen av KPI.

Revisorerna anser att KPI fortlöpande bör utvärderas. Det kan ske
genom en analys av felkällor på det sätt som nu sker vid SCB, men
också genom att delar av index beräknas på flera olika sätt. Exempelvis
visar de alternativberäkningar som revisorerna låtit utföra att det
nuvarande sättet att beräkna kostnadsutvecklingen för egnahemsboen-
de under 1980-talet sänkt KPI med 8,3 procentenheter, jämfört med
om kostnadsutvecklingen hade antagits vara densamma som för hyres-
lägenheter. KPI hade också blivit högre om den totala konsumtionen
beräknats utifrån slutliga uppgifter i nationalräkenskaperna i stället för
som nu utifrån preliminära och prognostiserade uppgifter. Dessa skill-
nader är dock små.

KPI:s betydelse för den ekonomiska politiken får enligt revisorernas
mening inte hindra att uppgifter om felkällor eller osäkerhet i beräk-
ningarna publiceras.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

FN-organet International Labour Office (ILO) rekommenderar att
uppgifter om precisionen i beräkningarna offentliggörs. Tänkbara fel-
källor redovisas också regelbundet i SCB:s statistiska meddelanden,
men revisorerna anser att redogörelserna bör göras mera utförliga,
åtminstone för delar av index. För att underlätta internationella jäm-
förelser bör KPJ även redovisas exklusive boendekostnader och exklu-
sive kostnader för energi.

Revisorerna anser att informationen om hur KPI beräknas och hur
det kan användas behöver förbättras. Såväl riksdagen som användarna
behöver en aktuell redogörelse för hur beräkningarna går till, vilka
avvägningar som gjorts och hur olika förändringar i samhället påver-
kat beräkningarna. Revisorerna föreslår att en sådan redogörelse läm-
nas till riksdagen en gång per mandatperiod.

Inför ett utvidgat europeiskt samarbete krävs harmoniserade index.
Revisorerna bedömer att sådan harmonisering blir nödvändig redan
inför ett EES-avtal och oberoende av ett framtida svenskt engagemang
i EG. Förberedelser för att göra beräkningarna av det svenska KPI
mera jämförbara med beräkningarna i andra länder behöver inledas.
Underlag för ett ställningstagande till behovet av ett eller flera mått på
utvecklingen av konsumentpriserna behöver utarbetas.

Granskningen har inte syftat till någon bedömning av om resurserna
för statistikproduktion totalt sett varit väl avvägda, eller om de priori-
teringar som framför allt SCB gjort varit rimliga. Revisorerna konstate-
rar dock att nuvarande resurser för metodutveckling har en mycket
begränsad omfattning, samtidigt som behoven åtminstone under de
närmaste åren kan förutses bli betydande.

Revisorerna menar att arbetet med att utveckla KPI på olika sätt
behöver intensifieras. Ett sätt att skapa ökat intresse för KPI vid de
akademiska fakulteterna kan vara att inrätta stipendier eller forsk-
ningsanslag till projekt med särskild anknytning till index, ett annat att
stimulera det internationella utbytet genom studieresor och utbytes-
tjänstgöring.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

1 Granskningens inriktning

KPI är ett mått på de genomsnittliga prisförändringarna för hela den
privata inhemska konsumtionen. Indextalen anger prisutvecklingen
jämfört med genomsnittet för 1980 (tidigare 1949). Så här har KPI
utvecklats.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Konsumentprisindex, årsmedeltal

År	Index
1949	100
1950	101
1960	159
1970	236
1980	571
1980	100
1985	153,8
1986	160,3
1987	167,0
1988	176,7
1989	188,1
1990	207,6

Källa: Statistisk årsbok för Sverige 1971,
Statistisk årsbok 1987, 1991, P 14 SM 9102

Mellan 1914 och 1954 fanns i stället för KPI ett levnadskostnadsindex,
som beräknades av socialstyrelsen. Levnadskostnadsindex beräknades
med resp, utan direkta skatter och sociala förmåner. Det avsåg i
motsats till KPI prisförändringar hänförliga till bestämda befolknings-
kategorier (i städer och tätorter bosatta arbetare och lägre tjänstemän
med två barn). Levnadskostnadsindex utan direkta skatter och sociala
förmåner har fr.o.m. juli 1954 framskrivits med hjälp av KPI.

En motsvarighet till KPI, konsumtionsprisindex, som avsåg hela
befolkningen, beräknades av riksbanken från 1931.

SCB redovisar även ett konsumentprisindex utan direkta skatter, det
s.k. Myrdal-Bouvins index, för åren 1830—1931 med framskrivningar
för åren därefter. SCB framhåller dock att jämförelser över längre
perioder bör ske med största försiktighet. Enligt detta index uppgick
konsumentpriserna för 100 år sedan till knappt 3 procent av dagens
priser.

Myrdal-Bouvins konsumentprisindex

År	Index
1830	76
1860	97
1890	98
1910	113
1930	194
1960	482
1990	3 594

Källa: SCB, P 15 SM 9101

KPI är numera det enda mått som beskriver utvecklingen av konsu-
mentpriserna. KPI avser hela landet och spjälkas inte upp på regioner,
olika hushållstyper, kön eller åldersgrupper. Däremot beräknas särskil-
da index för olika varugrupper.

Bestämmelser om KPI

KPI beräknas enligt principer som fastställdes av regeringen och riks-
dagen år 1954 på grundval av förslag av 1952 års indexkommitté
(prop. 1954:1, statsutskottets utlåtande 1954:13, rskr. 92). Beräkningar
av bostadsposten följer riktlinjer från 1955 års bostadsindexutredning
(betänkande av 1955 års bostadsindexutredning, stenciler från civilde-
partementet den 10 augusti och den 8 oktober 1955).

I ett kungligt brev från den 28 juni 1962 anges att det från och med
den 1 juli 1962 skall åligga SCB i stället för socialstyrelsen att beräkna
konsumentprisindex. Chefen för finansdepartementet bemyndigas att
ge direktiv för hur de riktlinjer Kungl. Maj:t fastställt skall tillämpas. I
en bilaga till brevet finns instruktion för indexnämnden.

Hänvisning till brevet finns med i regleringsbreven för SCB till och
med budgetåret 1985/86. Därefter finns ingen sådan hänvisning. Att
SCB skall beräkna KPI anses framgå av att myndigheten i sin anslags-
framställning begär medel för att beräkna indexet och varken regering-
en eller riksdagen fattar något annat beslut.

Bestämmelser om nämnden för konsumentprisindex finns i förord-
ningen (1988:137) med instruktion för SCB. Av förordningen
(1988:980) med instruktion för SPK framgår att verket särskilt skall
bevaka och analysera konsumentprisutvecklingen inom landet och
jämföra den med utvecklingen i omvärlden. (SPK:s arbetsuppgifter
påverkas dock av planerad omorganisation; jfr avsnitt 4.)

Granskningen

Riksdagens revisorer fattade i december 1990 beslut om granskning av
KPI.

Granskningen skulle framför allt inriktas mot att beskriva KPI, att
undersöka KPI:s känslighet för olika slag av förändringar av beräk-
ningsmetoderna samt att undersöka möjligheterna till internationella
jämförelser med hjälp av KPI. Även möjligheterna att göra alternativa
beräkningar av basbeloppet skulle undersökas, liksom effekterna av
alternativa ambitionsnivåer för KPI.

I rapporten har tonvikten lagts vid att utifrån en översiktlig beskriv-
ning av KPI redovisa olika former av känslighetsberäkningar som
funnits tillgängliga eller utarbetats av SCB på revisorernas uppdrag.

Jämförelser mellan det svenska KPI och motsvarande index i länder
med vilka Sverige har stor utrikeshandel har utretts av en av revisorer-
na anlitad konsult, Ambjörn Berglund. Hans redogörelse innehåller
också en genomgång av hur det svenska KPI uppfyller de krav som
ställs genom ILO och EG. Den finns i sin helhet fogad till rapporten
som underbilaga. I avsnitt 8 redovisas Ambjörn Berglunds slutsatser i
sammandrag.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

2 Beräkningsmetoder

KPI beräknas för varje månad. Uppgifter om priserna på ett urval
varor och tjänster samlas in av SCB och SPK i mitten av månaden
(den vecka där den 15 infaller). Hänsyn till olika varors och tjänsters
relativa betydelse tas genom att dessa viktas med utgångspunkt från sin
värdemässiga andel av den totala privata inhemska konsumtionen så
som den mäts i nationalräkenskaperna. Då konsumtionen delas upp på
mindre poster än vad som redovisas i nationalräkenskaperna används
bl.a. resultat från SCB:s senaste undersökning av hushållens utgifter
samt uppgifter från statens jordbruksverk.

Vägningstalen revideras vid varje årsskifte och anpassas då till kon-
sumtionens sammansättning under det år som just avslutats. Det inne-
bär att det s.k. korttidsindexet beräknas utifrån ett genomsnittligt
konsumtionsmönster under närmast föregående kalenderår, vars värde
mäts i det årets decemberpriser.

Konsumtionen registreras i nationalräkenskaperna då äganderätten
övergår från säljare till köpare. Det innebär att avbetalningsköp regi-
streras då kontrakt skrivs. Till inköpspriset räknas t.ex. leverans- och
installationsavgifter, däremot inte räntetillägg vid avbetalningsköp.

KPI:s beståndsdelar

Prisnoteringar samlas in för ett urval varor och tjänster, s.k. represen-
tantvaror, som sammantagna avses spegla prisutvecklingen för den
totala privata konsumtionen i Sverige. Man talar ibland också om att
prismätningarna avser en "varukorg".

För en stor del av representantvarorna samlas prisuppgifter in varje
månad genom besök av SCB:s intervjuare i ca 900 slumpmässigt
utvalda butiker (s.k. lokal prismätning). Det gäller ca 180 varor och
tjänster inom huvudgrupperna Livsmedel (endast färskvaror), Kläder
och skor, Inventarier och husgeråd, Fritid, nöjen och kultur och
Diverse. För att priser som varierar beroende på säsong inte skall få
för stor inverkan på index utjämnas prisvariationerna på främst fårska
grönsaker och frukt med ledning av prisvariationerna under de senaste
tre åren. (Detta förfarande diskuteras för närvarande inom SCB och
nämnden för konsumentprisindex.)

För övriga dagligvaror, främst inom grupperna Livsmedel, Tobaksva-
ror, Hushållsartiklar och Personlig hygien, mäts priset genom SPK
eller länsstyrelsernas priskontor (motsv.) på knappt 1 000 slumpmäs-
sigt utvalda varuvarianter. För beräkning av långtidsindex (för decem-
ber) mäts priserna i butikerna. För att beräkna korttidsindex utnyttjar
man normalt cirkaprislistor, kompletterade med uppgifter om före-
kommande kampanjpriser. (Den statliga konkurrenskommittén har
föreslagit att cirkaprislistor förbjuds; SOU 1991:59. En sådan föränd-
ring får konsekvenser för beräkningen av KPI och leder sannolikt till
merarbete och ökade kostnader för SCB.)

Prisuppgifter för bensin samlas in varje månad genom att ca 120
slumpmässigt utvalda bensinstationer kontaktas per telefon.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

För ca 60 representantvaror, i första hand varor som antas ha ett
enhetligt pris över landet, insamlas priserna centralt av SCB och SPK.
Det gäller även uppgifter om bostadskostnader, där hyreskostnaderna
för ca 1 000 hyreslägenheter kartläggs en gång per kvartal genom
enkäter till fastighetsägarna. Någon hänsyn till eventuella bostadssub-
ventioner tas därvid inte.

Kostnadsutvecklingen för bostadsrättslägenheter antas vara densam-
ma som utvecklingen av boendekostnaderna för hyreslägenheter. Kost-
naderna för egnahem omfattar, delposterna räntekostnader, avskriv-
ningar, tomträttsavgäld, reparationer, försäkringar, vatten, avlopp, ren-
hållning, sotning, värme och hushållsel samt statlig fastighetsskatt. De
olika posterna vägs med utgångspunkt från resultatet av bl.a. den
särskilda småhusundersökning som SCB genomför vartannat år.

Den relativa betydelsen av olika representantvaror anges genom
vägningstal. Dessa tal visar hur stor värdemässig andel de olika utvalda
varorna representerar av den totala privata inhemska konsumtionen.
Vägningstalen beräknas med utgångspunkt från uppgifter i nationalrä-
kenskaperna. Uppgifterna är preliminära. För det fjärde kvartalets
konsumtion görs en prognos.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Konsumentprisindex (korttidsindex), vägningstal

År	1962	1970	1980	1988	1989
Livsmedel	295	279	236	186'	177
Alkoholhaltiga drycker, tobak	88	86	79	53	53
Bostad, totalt	150	202	239	264	258
Kläder, skor	125	86	77	81	77
Inventarier, husgeråd	110	88	118	67	66
Transport och samfärdsel				167'	190
Fritid, nöjen, kultur				104'	101
Diverse	232	259	251	78'	78
Totalt	1000	1000	1000	1000	1000

1 Indelningen i varugrupper ändrades i samband med övergången till nytt
basår 1980. Då överfördes restaurangbesök från posten Livsmedel till den nya
posten Diverse. Den gamla diverseposten delades upp på posterna Transporter
och samfärdsel. Fritid, nöjen och kultur samt Diverse.

Källa: Statistisk årsbok för Sverige 1962, 1971, Statistisk årsbok 1981, 1990, 1991

Urvalet av varor är preciserat. Prisutvecklingen för t.ex. mjukt bröd Förs. 1991/92:16
mäts på det här sättet: Bilaga

vete- och rågsiktslimpa
formfranska
vetelängd
wienerbröd

mazarin

småkakor

rulltårta

fullkornsbröd

550 g

400 g

350 g

1 st

150 g

400 g

500 g

Av skor mäts följande varianter: herrskor gummisula, herrskor syntet-
sula, joggingskor, träskor, damlågskor, dampumps, damstövlar, barn-
skor och gummistövlar.

Skilinader i kvalitet mellan olika representantvaror för vilka priser-
na mäts lokalt beaktas av SCB:s intervjuare. En ny metod för prismät-
ning av kläder innebär bl.a. att enbart varianter som direkt kan
jämföras med varandra ingår i prisjämförelserna (jfr avsnitt 5).

Huvuddelen av kostnaderna för t.ex. sjukvård och bibliotek räknas
som offentlig konsumtion och ingår därför inte i KPI. Bland annat
kostnader för kommunal barnomsorg och äldreomsorg, utrikes båt-
och flygresor, bank- och försäkringstjänster, inköp av konst samt
reparationer av lägenheter eller möbler finns inte heller representera-
de i det svenska KPI (jfr underbilagan, avsnitt 5). För andra typer av
konsumtion, såsom utgifter för bostadsrätter, avgifter till föreningar
eller köp i andra hand, mäts konsumtionen med hjälp av näraliggande
mått (t.ex. representeras kostnadsutvecklingen för bostadsrätter av mot-
svarande utveckling för hyreslägenheter; jfr avsnitt 5).

Inköp av kapitalvaror räknas som privat konsumtion med undantag
av köp av fast egendom. Avskrivningskostnaderna kommer i stället
med vid beräkningen av kostnadsutvecklingen för egnahem (jfr ovan).

Vid beräkningarna av KPI beaktas rabatter av typen röda avgångar
på tåg och SL:s sommarbonus, däremot inte t.ex. Konsums och bensin-
bolagens medlemsrabatter och rabattkuponger för vissa livsmedel. Nya
varor eller nya typer av försäljningsställen väljs ut för prismätning med
något års fördröjning. Deras eventuella kostnadssänkande betydelse för
konsumenterna beaktas inte i index, eftersom lämplig beräkningsmo-
dell saknas.

Urvalet av representantvaror revideras vid årsskiftet varje år. Från
och med 1989 ingår t.ex. prisutvecklingen för flygcharterresor i KPI.
Prisutvecklingen för videofilmuthyrning ingår i gruppen Nöjen och
rekreation. En annan typ av förändring under senare år är att prismät-
ningen av priserna för starköl, vin och sprit görs utifrån en totalunder-
sökning med hjälp av systembolagets datakassesystem. Urvalet av repre-
sentantvaror i KPI påverkas ibland också av ändrad klassificering i
nationalräkenskaperna, t.ex. vid förändringar i förhållandet mellan
offentlig och privat konsumtion.

Långtidsindex

För december månad beräknas också ett s.k. långtidsindex med ut-
gångspunkt från konsumtionens fördelning under det gångna året
(faktisk konsumtion under de tre första kvartalen, prognos för det
fjärde kvartalet), värderad till de priser som gällt i december närmast
föregående år. I långtidsindex kan även prisförändringar som av olika
skäl inte kunnat införas i beräkningarna under det löpande året
beaktas. I vissa fall beaktas metodändringar och justeringar föranledda
av säkrare statistisk information m.m.

Exempelvis infördes i långtidsindex för 1988 en ny metod för att
beräkna branschvikter i de lokala prisinsamlingarna. I långtidsindex
1985 infördes beräkningar av fastighetsskatt.

De butiksmätningar som genomförs i december månad för större
delen av dagligvaruområdet anses ge säkrare information om faktiska
butikspriser. Dessa mätningar ersätter i långtidsindex de månatliga
cirkaprismätningarna.

Långtidsindex är det index som anses mest korrekt. Det är det index
som vanligen används vid jämförelser över längre tidsperioder och som
bestämmer KPI:s långsiktiga utveckling. De årsmedeltal som redovisas i
t.ex. Statistisk årsbok är dock framräknade på basis av korttidsindex.
Det är också korttidsindex som fastställs av regeringen (jfr avsnitt 4).

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Årsmedeltal samt korttids- och långtidsindex
(1949 = 100)

År	Årsmedeltal	Korttidsindex, december	Långtidsindex, december
1960	159	160	160
1970	236	243	243
1980	571	601	598
1985	878	897	898
1989	1 074	1 101	1 101
1990	1 185	1 221	1 219

Källa: SCB, P 15 SM 9101

Nettoprisindex

Nettoprisindex utgör ett slags komplement till KPI och anger den
genomsnittliga utvecklingen av konsumentpriserna minus indirekta
skatter och med tillägg av subventioner som kan hänföras till konsum-
tionsvaror. Nettoprisindex används som ett mått på den "underliggan-
de inflationen". (Inom OECD mäts den underliggande inflationen i
stället som den genomsnittliga konsumentprisutvecklingen exkl. prisut-
vecklingen för livsmedel och energi; jfr underbilagan.)

I nettoprisindex rensas konsumentpriserna förutom från skatter som
tas ut vid försäljningen även från skatter på råvaror, halvfabrikat,
förbrukningsmaterial samt vissa arbetsgivaravgifter. Priserna reduceras
genomgående med den indirekta skattens fulla belopp, oberoende av
om den helt eller delvis kan anses ha övervältrats på konsumenterna.

Avgränsningen av indirekta skatter och subventioner görs med ut-
gångspunkt i de principer som tillämpas i nationalräkenskaperna. Av
beräkningstek niska skäl kan nettoprisindex inte delas upp på det sätt
som görs för KPI. Nettoprisindex har beräknats sedan 1965, men
beräknades retroaktivt från 1959.

Så här har index utvecklats.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Netto pr is index, årsmedeltal

År	Index
1960	101'
1970	143'
1980	340*
1980	100
1985	149,2
1989	181,2
1990	193,5

1 basår 1959

Källa: SCB, P15 SM 9101

Implicitprisindex

I förslagen till nationalbudget och reviderad nationalbudget brukar
förutom KPI även implicitprisindex redovisas. Implicitprisindex räknas
fram som kvoten mellan beräknad förändring av konsumtionens värde
och beräknad volymförändring. Måttet uppges vara osäkert, eftersom
beräkningar av volymförändringar anses svåra att genomföra. I t.ex.
USA används implicitprisindex framför allt för att belysa inflationens
trendmässiga utveckling. Följande redovisning av KPI och impiicitpris-
index är hämtad från kompletteringspropositionerna 1989 och 1991. (I
budget- och kompletteringspropositionerna 1990 och i budgetproposi-
tionen 1991 saknas uppgifter om implicitprisindex.) Som framgår av
tabellen underskattades KPI för år 1990 ganska avsevärt i prognosen
våren 1989.

KPI resp, implicitprisindex, årlig procentuell
förändring

År	KPI, årsgenomsnitt	Implicitpris- index
1985	7,4	6,9
1989	7,2	7,3
1990	6,0	6,0
1990	10,4	9,3
1991	9,6	10,0
1992	3,2	4,0

Källa: prop. 1988/89:150, 1990/91:150

Felkällor

I sin bok om prisindex redogör Erland von Hofcten för tolv problem
som är förknippade med prismätningar (Erland v. Hofsten: Price
Indexes and Quality Changes, Stockholm 1952):

1. Det måste klargöras vad som skall menas med en viss levnadsstan-
dard, hur den skall mätas och till vilken tidpunkt och del av befolk-
ningen den hänför sig.

2. Tillvägagångssättet för att jämföra två tidpunkter, som skiljer sig åt
inte bara vad gäller prisnivå utan också beträffande levnadsstandard
och konsumtionsmönster, måste klargöras.

3. Index måste beräknas regelbundet, och varje ny siffra skall inte bara
kunna jämföras med basen för beräkningarna utan också med alla
tidigare index, särskilt närmast föregående.

4. Eftersom tillgängliga varor växlar över året kan det vara svårt att
jämföra priserna vid olika årstider med varandra.

5. Även om man begränsar sig till årsvisa jämförelser eller till bestäm-
da årstider, kan varuutbudet förändras betydligt från en tidpunkt till
en annan.

6. Nya eller förbättrade sociala förmåner kan leda till att vissa konsum-
tionsutgifter blir onödiga eller ger konsumenten förmåner som är
svåra att värdera. Motsvarande gäller om sociala förmåner tas bort eller
försämras.

7. Beträffande skatter uppstår liknande problem.

8. Under ransoneringsperioder, eller när konsumtionen av andra skäl
är begränsad, uppstår speciella svårigheter att jämföra prisindex.

9. Index bör avse en speciell tidpunkt, eller en kort tidsperiod. Själva
konsumtionen omfattar dock även varor med lång livslängd.

10. Det är i praktiken omöjligt att erhålla prisuppgifter för alla varor i
detalj handelsledet.

11. Prisuppgifterna kan innehålla fel av olika slag.

12. Konsumtionsvanorna är allmänt sett inte särskilt väl kända.

Till detta kan läggas fel som uppstår genom att KPI skall fylla flera
syften och att de metoder som används måste utformas med hänsyn
härtill.

Beslut av regeringen eller riksdagen kan få påtagliga konsekvenser
för beräkningen av KPI. Det är SCB:s uppgift att följa utvecklingen
och att bedöma hur beräkningsmetoderna bör ändras. Det är inte
självklart att tjänstemännen alltid i tid uppmärksammar förändringar-
na, eller att de hinner införa ett nytt beräkningssätt omedelbart efter
t.ex. ett riksdagsbeslut.

Det kan också finnas praktiska eller ekonomiska skäl till att en 14

metod väljs framför en annan, som i sig kan bedömas vara mera exakt.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Eftersom KPI beräknas med hjälp av en statistisk urvalsundersök-
ning blir index en skattning av den sanna utvecklingen. I sina statistis-
ka meddelanden redovisar SCB flera orsaker till att det skattade talet
kan avvika från det riktiga (som är okänt). Följande är hämtat från
Konsumentprisindextal 1914 — 1990 (P 15 SM 9101);

-fel genom att endast ett urval av varor och tjänster undersöks,

- fel genom att endast ett urval butiker etc. kontaktas,

-fel vid insamling av prisuppgifter, t.ex. vid bedömning av vad som är
en egentlig prisändring i samband med ändrad kvantitet, kvalitet
m.m.,

-fel i vägningstal,

-fel vid bearbetning och indexberäkning.

Fel i beräkningarna rättas till vid den första indexberäkningen efter det
att felet upptäckts. Om felet hänför sig till ett tidigare år förs rättelser
in i långtidsindex. Några ändringar i den statistik som redan publice-
rats görs inte.

Vid sidan av relevansfel och statistiska fel (jfr underbilagan, avsnitt
2) förekommer tillämpningsfel. KPI används då som ett mått på kost-
nadsutvecklingen inom t.ex. enskilda branscher. Sådana fel kan avhjäl-
pas genom information om hur KPI kan användas.

Ett utvecklingarbete avseende bl.a. felmodeller inleddes under 1991
vid SCB. Preliminära resultat från arbetet avses presenteras för nämn-
den för konsumentprisindex i mitten av december 1991.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

3 Användningsområden

KPI fyller samtidigt åtminstone tre syften:

1) det används för att räkna upp sociala förmåner, såsom pensioner,
till fast penningvärde,

2) det används för att räkna om olika uppgifter i nationalräkenskaper-
na till fasta priser,

3) det används som allmänt inflations- och prisändringsmått i samband
med ekonomiska analyser av olika slag.

1952 års indexkommitté framhöll särskilt KPI:s betydelse för kompen-
sationsberäkningar. I stället för att avse "oförändrad levnadsstandard"
kom index dock att gälla "hushållens privata konsumtion". Föränd-
ringen var främst praktiskt betingad, men den gjorde det samtidigt
lättare att använda KPI för andra syften (jfr ovan). Under senare år har
KPI i allt högre utsträckning kommit att användas för fastprisberäk-
ningar och ekonomiska analyser av skilda slag.

KPI:s ekonomiska betydelse är svår att uppskatta. Indexreglerade
förmåner inom det sociala området beräknas omfatta i storleksordning-
en 200 miljarder kronor per år. Om användningen inom andra

sektorer har motsvarande omfattning skulle en förändring av KPI med Förs. 1991/92:16
en procent medföra inkomstomfördelningar inom landet på 4 miljar- Bilaga
der kronor.

Basbeloppet

I förordningen (1990:772) om beräkning av basbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring anges att beräkningen skall
göras på grundval av KPI. Ett stort antal utbetalningar enligt lagen om
allmän försäkring och angränsande författningar är i sin tur knutna till
basbeloppet.

Reglerna för hur basbeloppet beräknas har ändrats under senare år.
Numera beräknas basbeloppet en gång per år. Det fastställs av rege-
ringen på grundval av beräkningar från SCB. Myndigheten skall från
och med år 1990 senast den 20 november till regeringen redovisa
förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före det år
som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1989. Beräkningen skall
göras på grundval av KPI, men reduceras med hänsyn till prisföränd-
ringar som följer av att den statliga fastighetsskatten, indirekta skatter
och räntebidrag inom bostadsbidragssystemet ändrats vid skatteomlägg-
ningarna 1990 och 1991. För 1991 har den minskningen bestämts till
2,93 procentenheter och för 1992 till 3,19 procentenheter (SFS
1990:656, 772, 1991:1381). Dessa beräkningar görs av SPK.

Basbeloppet för 1991 utgör 29 700 kr. multiplicerat med det tal SCB
beräknar. Beloppet avrundas till närmaste hundratal kronor. Så här
har basbeloppet förändrats.

Basbelopp

Tidpunkt

Basbelopp, kr.

januari 1960
januari 1970
januari 1980
januari 1990
januari 1991

4 200

6 000

13 900

29 700

32 200

Källa: riksförsäkringsverket, lagen om allmän för-
säkring och andra författningar om socialförsäk-
ring m.m. juli 1989, SFS 1989:1942, 1990:1082

Gerfom det ändrade beräkningssättet sparar staten ca 8,5 miljarder
kronor per år från 1992. Pensionerna blir mellan 200 och 650 kr.
lägre per månad (Dagens Nyheter den 18 november 1991).

1 riksförsäkringsverkets anslagsframställning för 1991/92—1993/94
görs anslagsberäkningarna med utgångspunkt från ett basbelopp år
1991/92 på 31 800 kr. Verket har för de olika förmånerna beräknat
vad en ökning eller minskning av basbeloppet på 100 kr. skulle betyda
för utgifterna över statsbudgeten. Med ledning av verkets beräkningar
kan en ökning av basbeloppet till 31 900 kr. uppskattas leda till
merutgifter för staten inom socialförsäkringsområdet på i storleksord-
ningen en halv miljard kronor. (Beräkningarna överensstämmer med

uppgifter i Dagens Nyheter den 18 november 1991.) Denna förändring Förs. 1991/92:16
av basbeloppet uppges av SCB motsvara en förändring av KPI med 0,3 Bilaga
procent.

Skolindex

Av förordningen (1991:1123) om statsbidrag till det offentliga skolvä-
sendet framgår att bidraget skall justeras med hjälp av ett av regeringen
årligen fastställt skolindex (5 kap. 1 §).

Skolindex består av en lönedel och en varuprisdel, med proportio-
nerna 0,758 resp. 0,242. Lönedelen utgör ett sammanvägt löneindex för
samtliga offentliganställda, medan varudelen hämtas från delar av
konsumentprisindex. I varudelen ingår kostnadsslag som bedömts vara
relevanta för den kommunala skolverksamheten:

Skolindex

Kostnadsslag	Andel av totala kostnaden, procent
Livsmedel	2,9
Lokaler och inventarier	14,4
Skolskjutsar	1,9
Läromedel	5,0
Summa	24,2

Källa: Utbildningsdepartementet, PM 1990-12-11

Andra användningsområden

Ett mycket stort antal privaträttsliga kontrakt, särskilt avseende uthyr-
ning av lokaler, är värdesäkrade genom att de knutits till KPI. Det
innebär att uppgifter om KPI i sig påverkar prisutvecklingen i Sverige
och därmed även påföljande redovisningar. KPI blir på sätt och vis
självuppfyllande.

I 1987 års försvarspolitiska beslut fastställdes att priskompensation
för kostnadsslaget Övrigt inom det militära försvaret skulle beräknas
med utgångspunkt från KPI bortsett från kostnadsutvecklingen för olja
(prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310). Vad gäller totalförsvarets civila
del skulle det ankomma på regeringen att närmare utforma prisregler-
ingssystemet. Uppräkningstal har därefter konstruerats genom sam-
manvägningar av förändringar i SAV-index och nettoprisindex (prop.
1989/90:100, bil. 6). Från den 1 juli 1991 används nettoprisindex
exklusive kostnadsutvecklingen för oljeprodukter som kompensations-
faktor för övrigposten inom det militära försvaret. Förändringen moti-
verades med att eventuella skatteförändringar inte borde påverka kom-
pensationsberäkningarna (prop. 1990/91:102, FÖU8, rskr. 285).

För beräkningar till nationalräkenskaperna används vissa av de
prisindex som utgör delar av KPI, däremot inte KPI som sådant. På
motsvarande sätt bygger det procenttal som regeringen anger i sin
förordning om beräkning av vissa statliga avgifter (för år 1990 SFS
1989:902) på ett KPI som rensats från vissa prishöjningar.

2 Riksdagen 1991/92. 2 saml. Nr 16

Prognoser

Såväl SPK som Kl gör prognoser över prisutvecklingen, men utifrån
skilda utgångspunkter. KI:s prognos grundas på en ekonomisk modell,
som utgår från ett begränsat antal allmänna antaganden angående
exempelvis utvecklingen av arbetskraftskostnaderna, importprisutveck-
lingen och förändringen av vinstandelar inom näringslivet. SPK utgår
från Kl:s allmänna antaganden om konjunkturutvecklingen under året
och bedömer därefter prisförändringarna efter kontakter med mark-
nadsledande företag. Även bankerna och olika utredningsinstitut gör
prognoser för konsumentprisernas utveckling.

Prognoser för konsumentprisutvecklingen

Prognosinstitut Konsumentpriser, volymförändring

i procent 1990 resp. 1991

Nord 10,7/9

Spar

SEB

HU1

SHB

10,5/10

11,0/9

10,5/10,2

Kalla: Göteborgs-Posten den 21 oktober 1990

I den preliminära nationalbudgeten, som ingår som en bilaga till
finansplanen, finns ett särskilt avsnitt om priser och löner. Där jämförs
KPI för Sverige med prisutvecklingen i samtliga OECD-länder och i
ett urval OECD-länder (se avsnitt 8). Ett preliminärt KPI för det
gångna året redovisas, liksom prognoser för ett eller två år framåt,
ibland i två alternativ.

En sammanställning av prognoser och redovisat utfall visar att
prisutvecklingen för andra hälften av 1980-talet ofta underskattats.
Däremot har det preliminära utfallet några år varit högre än den
slutliga redovisningen.

KPI i den preliminära nationalbudgeten, långtidsindex

År	Prognos	Preliminärt utfall	Slutligt utfall
1985	3,3	5,7	5,8
1986	4,2	3,2	3,2
1987	4,0	5,4	4,9
1988	3,4/5,0	6,3	6,1
1989	3,1/5,4/5,5	6,7	6,7
1990	7,7	H,1	10,7
Källa: prop.	1984185, 1985186,	1986187, 1987188, 1988189,	1989190, 1990/91:100,

150

Prognoserna i den preliminära nationalbudgeten hinner också revide-
ras tills den reviderade nationalbudgeten presenteras i kompletterings-

Förs. 1991/92:16

Bilaga

propositionen i april. (Förändringarna för 1990 kan hänföras till bl.a. Förs. 1991/92:16

beslut om skatteomläggning, momshöjning och höjda skatter på vin, Bilaga

sprit och tobak.)

Preliminär och. reviderad nationalbudget, långtidsindex

Dokument	1987	1988	1989	1990	1991 alt 1 alt 2	1992 alt 1 alt 2
Preliminär national- budget 1989	4,9	6,3	5,5
Reviderad national- budget 1989	4,9	6,1	8,3	4,0
Preliminär national- budget 1990		6,1	6,7	7,7	6,2 7,6
Reviderad national- budget 1990		6,1	6,7	9,8	6,2 9,4
Preliminär national- budget 1991			6,7	11,1	8,4 9,1	2,4 3,4
Reviderad national- budget 1991				10,7	8,4	3,0
Källa: prop. 1988/89:100, 150,			1989/90:100, 150, 1990/91:100, 150

Publicering

Resultatet av de månadsvisa KPI-beräkningarna publiceras enligt en i
förväg uppgjord plan, vanligen kl. 9.00 en torsdag 3—4 veckor efter
det att mätningen genomfördes. (Eftersom tidpunkten normalt sam-
manfaller med regeringssammanträdena har frågan om tidigareläggning
av publiceringstidpunkten aktualiserats.) Långtidsindex offentliggörs
samtidigt med korttidsindex för januari.

Fram till publiceringen behålls resultatet av beräkningarna inom en
mycket begränsad krets, detta med hänsyn till att t.ex. de korta
räntorna kan påverkas av index.

Resultatet av indexberäkningarna skickas via ett elektroniskt system
(ekonomisk snabbstatistik) till bl.a. aktörer på penningmarknaden. Det
finns då också tillgängligt i SCB:s Statistiska DataBaser (SDB). SCB:s
och SPK.s gemensamma pressmeddelande går via telex och telefax till
svenska och utländska tidningar. Hos SCB finns också en telefonsvara-
re som ger upplysningar om KPI.

I samband med att KPI publiceras ger SPK ut sin publikation

Prisutvecklingen, som innehåller analyser av utfallet och även särskilda 19

artiklar i något aktuellt ämne. Där finns också en sammanfattning på

engelska. Rapporten har drygt 700 betalande prenumeranter från den
offentliga sektorn, massmedia, branschorganisationer, banker och and-
ra kreditinstitut samt enskilda storföretag.

SCB:s statistiska meddelande Konsumentprisindex distribueras i ca
1 200 exemplar till framför allt bibliotek och företag eller organisatio-
ner med anknytning till finansmarknaden. Meddelandena innehåller
bl.a. uppdelningar av KPI i huvudgrupper och undergrupper. De
skickas ut samma dag som KPI offentliggörs.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

4 Organisation och arbetsformer

SCB och SPK redovisar sedan januari 1989 endast ett mått på konsu-
mentprisutvecklingen — SCB:s konsumentprisindex. Tidigare publice-
rade SPK egna beräkningar i sin rapportserie Prisutvecklingen. De båda
verkens beräkningar kunde då skilja sig åt, något som förklaras av
metodskillnader främst till följd av att SPK:s mätningar syftade till att
även belysa prisrörelserna i andra led än konsumentledet.

Prisutvecklingen 1986 enligt SPK resp. SCB

År 1986	SPK		SCB
	Månad	Under året	Månad	Under året
Januari	1,1	1,1	1,1	1,1
Februari	0	1,2	0,1	1,1
Mars	-0,2	1,0	-0,2	1,0
April	0,2	1,3	0,6	1,6
Maj	0	1,4	0	1,6
Juni	0,2	1,6	0	1,6
Juli	0,2	2,1	0,2	1,8
Augusti	0,1	2,1	-0,1	1,7
September	0,4	2,5	0,9	2,6
Oktober	0	2,5	0,4	3,0
November	0	2,7	0	3,0
December	0,5	3,6	0,2	3,3

Källa: SPK, Prisutvecklingen, månadsrapporter för 1986, SCB, Statistiska medde-
landen, serie P14

SPK och SCB har därefter samordnat sina mätningar för i princip hela
den privata konsumtionen. SPK ansvarar genom priskontoren (motsv.)
vid länsstyrelserna för insamling av uppgifter rörande bl.a. dagligvaror,
priser för lokala resor, taxiresor, billackering, läkar- och tandläkarbe-
sök, vilket motsvarar uppskattningsvis 25 procent av den privata kon-
sumtionens totala värde. SCB:s intervjuare samlar in uppgifter om bl.a.
färskvaror, kläder och skor samt fritids- och kulturkonsumtion (jfr
avsnitt 2).

Arbete och kostnader

Inom SCB behandlas KPI av en särskild sektion under Enheten för
energi och priser. Sektionen har drygt ett tiotal anställda. Till enheten
hör för övrigt sektioner för producentprisindex, energistatistik och
byggindex samt en grupp för projekt och utvecklingsfunktioner. En
metodstatistiker arbetar där på heltid med metodutveckling avseende
KPI.

Till SCB i Örebro hör de ca 120 intervjuare som svarar för den
lokala prisinsamlingen. Intervjuarna finns spridda över hela landet.
SCB har särskilda kontor i Luleå och Göteborg.

SCB:s totala kostnader för KPI inklusive nettoprisindex beräknas för
1991/92 till 9,6 milj.kr.

I sin anslagsframställning för 1992/93 har SCB anmält behov av
ytterligare 1,1 milj.kr. för utredningsarbete. Verket hänvisar till att
verkligheten fjärmat sig från de förutsättningar som gällde då grunder-
na för indexberäkningarna lades fast. Som exempel på sådana föränd-
ringar anges:

-det stora och ökande inslaget av extrapriser, kuponger och olika
typer av rabatt- och bonussystem,

-den ökade komplexiteten i olika tjänsteföretags taxesättningsprinci-
per (t.ex. röda avgångar inom flyg och tåg, säsongkort inom kommu-
nala trafikföretag, tidsdifferentierade tariffer för telefon- och energi-
tjänster),

-det snabbt ökande inslaget av försäljningsställen med lågprisinrikt-
ning och/eller nya sortimentsprofiler, som gör den nuvarande prax-
isen att mäta prisförändringar enbart inom försäljningsstället alltmer
problematisk.

Indexnämnden menade också i mars 1991 att SCB:s utrednings- och
utvecklingsarbete var otillräckligt:

Vi har också kunnat konstatera att ett initierat ställningstagande krävt
en omfattande och kvalificerad utredningsverksamhet. När utrednings-
resurserna inte räckt till har nämnden antingen sett sig tvingad att
behålla ett förlegat beräkningssätt eller fatta beslut om ett nytt förfa-
rande på ett ofullständigt underlag. Den projektlista som fanns när den
nya nämnden tillträdde var lång redan då. Den har sedan dess blivit
längre. Det är uppenbart att de resurser SCB avsatt för utrednings- och
utvecklingsarbete inte är tillräckliga.

(Nämnden för konsumentprisindex, protokoll nr 175)

Någon resursförstärkning till KPI ryms dock inte enligt SCB:s bedöm-
ning inom nuvarande anslagsram (anslagsframställning 1992/93).

SPK beräknar i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1991/92—1993/94 att 1,5 årsarbetskrafter tagits i anspråk för samarbets-
projekt med SCB avseende konsumentprismätningarna. Arbetet har
gällt metodutveckling. Vad gäller de löpande mätningarna faller kost-
naderna i huvudsak på länsstyrelserna.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

De analyser som redovisas i rapporten Prisutvecklingen görs av nå- Förs. 1991/92:16

gon av SPK:s branschenheter beroende på ämnesområde. För den Bilaga

övergripande analysen och översättningen till engelska svarar SPK:s
enhet för branschövergripande frågor.

SCB:s vetenskapliga råd

Representanter från olika institutioner vid skilda universitet och hög-
skolor utses av regeringen att ingå i SCB:s vetenskapliga råd. Rådets
uppgift är främst att föra diskussioner om olika utvecklingsprojekt vid
SCB. Under våren 1991 behandlades exempelvis den senaste folk- och
bostadsräkningen, livsförloppsanalys av registerdata, dokumentations-
system för statistiska undersökningar, vissa problemområden inom
företagsstatistiken samt bortfallsfrågor.

Med hänvisning till den särskilda nämnden för konsumentprisindex
(jfr nedan) behandlas indexfrågor mera sällan i det vetenskapliga rådet.
1986 behandlades dock vissa metodfrågor i konsumentprisindex, bl.a.
mot bakgrund av en debatt om beräkningarna av räntekostnaderna för
småhus. 1987 aktualiserades KPI i samband med en diskussion om
krav på statistikens kvalitet.

Nämnden för konsumentprisindex

Den särskilda nämnden för konsumentprisindex består sedan 1988 av
ordförande och sex andra ledamöter. Varje ledamot har en ersättare.
Ordföranden och fem ledamöter förordnas av SCB för högst tre år,
därav två ledamöter på förslag av riksbanken resp. SPK. Regeringen
förordnar en ledamot i nämnden. Tre av ledamöterna skall tillsam-
mans ha kompetens inom områdena nationalekonomi och statistik
(SFS 1988:137)'.

Nämnden för konsumentprisindex är beslutande i frågor av princi-
piell natur vad gäller hur KPI skall tillämpas och beräknas. Vad gäller
utvecklingen av metoder för beräkningarna har nämnden en rådgivan-
de funktion.

Nämnden sammanträder normalt fyra gånger per år. Vid några av
sina senaste sammanträden har nämnden behandlat bl.a. följande frå-
gor:

-förslag till ny metod för prismätning och indexberäkning avseende

kläder,

-prismätningen på taxitjänster,

-utvärdering av prismätningen på flygcharter,

-uppföljningen av parameterfrågan,
-hanteringen av allriskförsäkringar,
-felmodeller och osäkerhetskalkyler i KPI,
- ny metod för säsongrensning.

1 Den 1 juli 1991 hade nämnden följande ordinarie ledamöter: avd.chef Åke
Lönnqvist, SCB, prof. Anders Klevmarken, nationalek. inst., Göteborgs uni-
versitet, prof. Karl-Gustaf Löfgren, nationalek. inst., Umeå universitet, prof.

Folke Larsson, Handelns Utredningsinstitut, dir. Yngve Lindén, SPK, avd.dir. 22

Alexander Nilsson, riksbanken, dep.råd Anders Palmer, finansdepartementet

Nämnden har också vid ett par sammanträden under 1991 diskuterat Förs. 1991/92:16
sitt eget sätt att fungera. Vid sammanträdet i mars 1991 informerades Bilaga
nämnden om riksdagens revisorers planerade granskning av index.

Referensgruppen för konsumentprisindex

Referensgruppen för konsumentprisindex fungerar som rådgivande
organ till SCB. Tanken är också att gruppen skall förmedla informa-
tion och synpunkter mellan SCB och olika avnämare av statistik.

I sin nuvarande utformning har gruppen fungerat sedan början av
1989. I gruppen finns representanter för arbetsmarknadens parter,
kommunförbunden, pensionärs- och konsumentintressena, lantbrukar-
na, industrin, handeln och tjänstenäringen.

Gruppen sammanträder i regel två gånger per år. Den informeras då
om de frågor som behandlats i nämnden för konsumentprisindex och
far tillfälle att själv diskutera dessa frågor.

Regeringen

Regeringen fastställer för varje månad KPI med en decimal (totalin-
dex). Det sker vanligtvis en till två veckor efter det att månadsutfallet
offentliggjorts. Som framgått ovan fastställer regeringen korttidsindex,
däremot inte långtidsindex eller årsmedeltal.

I det underlag SCB lämnar till finansdepartementet finns en uppdel-
ning på olika varuhuvudgrupper. Det anses i praktiken innebära att
även delposter i KPI låses genom regeringsbeslutet.

Regeringsbeslutet är en ren formalitet. I regeringskansliet granskas
inte det underlag SCB presenterar. Anledningen till att besluten inte
har delegerats till SCB anses bl.a. vara att ändringar av KPI skulle
kunna påverka beräkningar av basbeloppet och därmed utbetalningar-
na inom socialförsäkringssystemet. Att KPI fastställs av regeringen
anses också höja indexets "status".

Regeringen kan informera sig om metodologiska frågor med anknyt-
ning till KPI genom sin representation i indexnämnden (jfr ovan).
Beträffande prisutvecklingen sker regelbundna överläggningar mellan
regeringskansliet och SPK, som varje månad informerar närings- och
finansdepartementen om utvecklingen inom olika branscher och om
sin verksamhet i övrigt.

Ny organisation och styrning

Den statliga konkurrenskommittén föreslog i juni 1991 att SPK och
NO skall ersättas av ett nytt verk med benämningen konkurrensverket
(SOU 1991:59). Förslaget innebär att delar av SPK:s hittillsvarande
arbete med KPI överförs till SCB. Länsstyrelserna får till uppgift att
verka för ökad konkurrens inom länen och ansvaret för lokala prisun-
dersökningar.

Regeringen har i propositionen (1991/92:51) om en ny småföretags-
politik aviserat att en organisationskommitté skall tillsättas före årsskif-
tet 1991/92 för att förbereda inrättandet av den nya myndigheten.
Frågan behandlas i övrigt i budgetpropositionen 1992.

De arbetsuppgifter som enligt förslaget överförs från SPK till SCB
har beräknats motsvara 28—30 arbetsmånader. SCB har i ett yttrande
(1991-09-20) till regeringen ansett sig kunna utföra uppgifterna till
samma kostnad som SPK, 1,45 milj.kr. I beloppet ingår inte prisinsam-
ling i Stockholmsområdet eller vid länsstyrelserna.

SPK menar i sitt remissvar att den föreslagna överföringen av SPK:s
KPI-anknutna verksamhet ligger i linje med den renodling av de
konkurrensfrämjande uppgifterna som SPK också förordat. SPK beräk-
nar de totala kostnaderna för det KPI-anknutna arbetet (inkl, arbetet
vid länsstyrelserna) till 6,6 milj.kr. Verket bedömer att det för närva-
rande inte finns någon myndighet eller organisation med kompetens
att analysera och prognostisera prisutvecklingen på det sätt SPK nu
gör. Vad gäller nya uppgifter för länsstyrelserna påpekar verket att
konkurrenspolitiken hittills betraktats som ett nationellt intresse.

En särskild utredare har tillkallats för att se över den statliga
statistikens styrning, finansiering och samordning (dir. 1990:68). En
utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara att statistikanvändarna
bör ges en tydligare beställarroll. Statistiken bör så långt möjligt
finansieras direkt av användarna. Ett alternativ som utredaren skall
överväga innebär att SCB:s verksamhet i sin helhet finansieras genom
uppdrag. Även den verksamhet som nu finansieras genom anslag skall
då betraktas som uppdragsstyrd.

Liknande frågor skall behandlas av SCB i myndighetens särskilda
rapport till regeringen i juni 1992. I direktiven till SCB (från juni
1991) framhålls efterfrågestyrning och avgiftsfinansiering som viktiga
inslag i den statliga statistikproduktionen. SCB skall även redovisa på
vilket sätt statistikanvändarna engageras i det internationella samarbe-
tet. Konsekvenserna för statistiken av ett EG-medlemskap skall analy-
seras. Utgångspunkten för SCB:s planering skall vara oförändrade eller
minskade resurser.

5 Känslighetsanalyser

SCB:s inställning har varit att resultaten av olika former av alternativ-
beräkningar av KPI kan påverka beslut om förändringar av index. Man
har därför varit restriktiv med att genomföra sådana beräkningar. Vissa
undersökningar har dock genomförts under senare tid.

SCB har till revisorerna redovisat sammanlagt fem undersökningar
av hur KPI påverkas av använda mätmetoder. Dessa härrör från
perioden 1987—1990 och gäller tre områden: de formler som används
för att beräkna prisförändringar, metoderna för att ta hänsyn till skill-
nader i kvalitet mellan olika tidpunkter samt avvikelserna mellan bu-
tiks- och listpriser.

På revisorernas uppdrag har SCB genomfört två alternativa beräk-
ningar av index. I det ena fallet ändras beräkningarna av boendekost-
naderna. I det andra fallet ersätts de preliminära vägningstalen från
nationalräkenskaperna med definitiva uppgifter.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Formler

Prisförändringarna för en viss varugrupp kan beräknas enligt olika
formler. SCB eftersträvar en formel som inte påverkas av om man
övergår från att mäta en sort (t.ex. pris per kilo) till en annan (t.ex.
pris per gram). Index skall inte heller påverkas av om beräkningarna
görs från en tidigare tidpunkt till en senare eller tvärtom.

För varor där priserna insamlas lokalt eller med utnyttjande av
cirkaprislistor räknades KPI till och med december 1989 fram som en
förändring i medelpriser. Att beräkna KPI som en "kvot mellan
medelpriser" uppges vara det internationellt sett vanligaste förfarandet
för att beräkna KPI. Metoden övergavs efter beslut av nämnden för
konsumentprisindex i juni 1989, eftersom dyrare varors prisutveckling
fick alltför stort genomslag vid beräkningarna. Dessutom fyllde beräk-
ningsmetoden inte kravet att vara neutral i förhållande till den sort
som utnyttjas för beräkningarna (jfr ovan).

Från januari till mars 1990 användes genomsnittliga prisförändring-
ar som utgångspunkt för beräkningarna. Ett "medelvärde av priskvo-
ter" är internationellt den näst vanligaste metoden att beräkna KPI.
Metoden bedömdes dock överskatta prishöjningar. En återgång till
ordinarie pris från extrapris resulterade nämligen i indexhöjningar
som blev större än sänkningen av index när en tillfällig prissänkning
av samma storlek infördes.

Effekterna av denna beräkningsmetod illustreras av följande exem-
pel: I ett fall med två butiker med samma omsättning, där en höjt
priset på kaffe och en sänkt det med samma belopp, borde index bli
100.

Prisförändringar på kaffe i två butiker, hypotetiskt exempel

Butik Tidpunkt 0 Tidpunkt 1 Vikt

Förs. 1991/92:16

Bilaga

1/2

Källa: SCB, R & D Report 1991:1

Den beräkningsmetod som användes våren 1990 gav i detta fall i stället
resultatet 102,5.

Från april 1990 används därför en metod där priserna i kvotens
täljare och nämnare divideras med genomsnittet av baspris och jämfö-
relsepris. Med den nya metoden undviks överskattningar av prisföränd-
ringar. Metodändringen berör dagligvaror, kläder, skor, inventarier,
husgeråd, fritidsartiklar, restaurangmåltider samt vissa andra varor och
tjänster, värdemässigt motsvarande ungefär hälften av KPI. Sedan me-
toden införts också på andra områden som viktas med hänsyn till
omsättning kommer sannolikt den helt övervägande delen av index att
påverkas av förändringen.

Ytterligare ett sätt att väga samman prisförändringar som diskuterats
inom SCB och i nämnden för konsumentprisindex beskrivs som
"geometriskt medelvärde av priskvoter" eller "kvoten mellan geome-
triska medelpriser".

Den metoden har förts fram av internationella arbetsmarknadsstati-
stikkonferensen (ICLC) 1987 men används inte, såvitt SCB känner till,
av något land.

Av nedanstående sammanställning avseende september 1990 framgår
att den formel som nu används för att beräkna prisförändringar givit
betydligt lägre prisökningar än den metod som användes tidigare och i
de flesta fall även lägre ökningar än den ursprungligen använda
metoden. I förhållande till den av ICLC rekommenderade metoden är
skillnaderna små.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Index för september 1990 enligt olika beräkningsmetoder
(december 1989-100)

Varugrupp	enligt den metod som tillämpades före januari 1990	enligt till- lämpad metod jan-mars 1990	enligt den metod som tillämpas från april 1990	enligt av ICLC re- kommen- derad metod
Övriga livsmedel1	112,62	115,82	111,92	112,13
Kläder och skor2	101,01	103,71	100,98	100,94
Inventarier och husgeråd	104,94	105,96	104,68	104,68
Fritidsartiklar	102,97	104,31	102,93	102,93
Övriga varor	112,17	113,29	112,42	112,47
Lokal- och list- priser totalt	106,59	107,89	106,46	106,48

1 ej säsongrensade siffror

2 har räknats annorlunda än det officiella KPI beträffande vintervarorna
Källa: SCB, PM 1990-11-08

Förändringarnas betydelse för hela KPI illustreras av nedanstående
sammanställning, som dock i samtliga fall gjorts med utgångspunkt
från att tidigare tillämpade metod använts fram till januari 1990.

Konsumentprisindex totalt, 1980 = 100

1990	enligt den metod som tillämpades före januari 1990	enligt tillämpad metod jan-mars 1990	enligt den metod som tillämpas från april 1990
januari	198,61	199,04	198,34
februari	199,33	199,87	199,00
mars	204,72	205,40	204,47

Källa: Nämnden för konsumentprisindex, protokoll nr 171, samt SCB

Kvalitetsförändring

Priserna på kläder, husgeråd och vissa andra varor insamlas varje
månad av SCB:s intervjuare genom besök i ett slumpmässigt urval
butiker. Priser mäts på 150—175 s.k. representantvaror (antalet varie-
rar mellan olika år), varav t.o.m. år 1990 mellan 90 och 100 också
värderades med hänsyn till kvalitetsförändringar. För dessa varor gäll-
de att de valdes så att de skulle vara lätta att känna igen. De skulle inte
försvinna alltför snabbt från butikerna, och de skulle finnas i större
delen av landet.

Skor, husgeråd m.m.

För skor, husgeråd m.m. gäller att intervjuaren skall välja den mest
sålda varianten av varje vara. Om omsättningen av en bestämd variant
sjunkit kraftigt kan intervjuaren övergå till en annan variant. Om
övergången sker vid årsskiftet görs ingen kvalitetsvärdering. Prisföränd-
ringar i samband med övergången får då inget genomslag i KPI.

Om den utvalda varan inte längre finns i butiken, skall intervjuaren
välja en ny. Det kan ske när som helst under året, och intervjuaren
skall då samtidigt värdera skillnaden i kvalitet mellan de två varorna
(eller varianterna av en vara).

Kvalitet definieras av SCB som skillnad i material och utförande.
Det gäller egenskaper som funktion, komfort, livslängd, säkerhet och
lättskötthet. Som kvalitetsskillnad räknas också skillnader vad gäller
t.ex. garanti eller hemsändning, däremot inte skillnader i t.ex. tillverk-
nings- och distributionskostnader. Kvaliteten skall alltid värderas ur
konsumentens synvinkel.

När intervjuaren gör sin värdering av skillnader i kvalitet har han
eller hon i regel endast en minnesbild av den tidigare varan att gå efter
— och intervjuare som arbetar som tillfälliga ersättare har kanske
aldrig sett den tidigare varan. Däremot har samtliga intervjuare tillgång
till uppgifter om priserna på tidigare och nya varor.

Detta är enligt SCB en sannolik förklaring till att intervjuarnas
kvalitetsvärdering tenderat att påverkas av prisskillnaderna mellan
olika varor.

I en undersökning av hur KPI påverkats av intervjuarnas kvalitets-
värderingar visade det sig att intervjuarna i många fall bedömde att
kvaliteten ökat. Det gällde år 1984 för 81 av totalt 93 varor, 1985 för
71 av 94 varor och 1986 för 77 av 109 varor. De största kvalitetsskill-
naderna uppmättes för damkläder (jfr nedan).

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Varor där intervjuarna redovisat stora kvalitetsförbättringar

Representant- vara	Index utan kvali- tetsvärdering	Index med kvali- tetsvärdering	Skillnad i procent
1984
Dampäls	123,52	93,90	+ 31,5
Damjumper, konstfiber	135,62	112,04	+ 21,0
Damjumper, bomull	121,84	101,94	+ 19,5
1985
Damjumper, konstfiber	111,30	97,28	+ 14,4
Sparkdräkt	123,00	107,99	+ 13,9
Klänning, trikå	122,26	107,90	+ 13,3
1986
Damjumper, bomull	115,26	97,11	+ 18,7
Kappa, vävt tyg	108,80	93,78	+ 16,0
Damlångbyxor, vävt tyg	118,86	104,93	+ 13,9

Källa: SCB, PM 1987-05-19

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Försämrad kvalitet noterades för såväl kläder som andra varor.

Varor där intervjuarna redovisat stora kvalitetsförsämringar

Representant- vara	Index utan kvali- tetsvärdering	Index med kvali- tetsvärdering	Skillnad i procent
1984
Sängfilt	99.74	104,60	-4,6
Sparkdräkt	99,63	108,02	-7,8
Kylskåp	90,61	102,11	-11,3
1985
Dricksglas	105,60	109,89	-3,9
Träningsskor	104,36	109,49	-4,7
Kassettdäck	92,95	97,59	-4,8
1986
Herrskinnjacka	97,29	105,99	-8,2
Ljuslykta	101,44	112,25	-9,6
Damblus, trikå	94,58	105,54	-10,4

Källa: SCB, PM 1987-05-19

Sammantaget sänktes KPI genom kvalitetsvärderingarna.

KPI med och utan kvalitetsvärdering

Är	Indextal utan k val i tetsvärderi ng	Indextal med kvalitetsvärdering	Skillnad i procent
1984	108,83	108,19	+ 0,6
1985	106,03	105,70	+ 0,3
1986	103,61	103,26	+ 0,3

Källa: SCB, PM 1987-05-19

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Skillnaderna var störst för huvudgruppen kläder och skor.

Indextal med och utan kvalitetsvärdering, skillnad i procent

Huvudgrupp	1984	1985	1986
Kläder och skor	+ 6,5	+ 3,5	+ 2,8
Inventarier och husgeråd	+ 1,3	+ 0,4	+ 0,7
Fritid, nöjen och kultur	+ 0,2	+ 0,2	+ 0,5
Diverse	+ 0,0	+ 0,0	+ 0,3

Källa: SCB, PM 1987-05-19

Kläder och skor

Huvudgruppen kläder innehåller ca 40 representantvaror, varav tre
avser tyger, garner och sybehör. Tio klädesplagg är klassificerade som
vintervaror. För dessa mäts priserna endast under perioden septem-
ber—mars. För resten av året antas oförändrade priser.

Skor mäts i ett tiotal varianter. Till "skor" räknas även klackning av
skor.

SCB har för gruppen kläder och skor även beräknat effekterna av
kvalitetsvärderingar för åren 1959—1967 (medelvärde) och 1978 och
1979. Uppgifterna är dock inte direkt jämförbara med dem från
1980-talet, eftersom intervjuarna tidigare skulle värdera kvalitetsskill-
nader i procent av prisskillnaderna. För åren 1984—1986 har kvalitets-
skillnaderna värderats i kronor.

Påverkan på index av kvalitetsvärderingar av kläder och skor
(skillnad i procent mellan index utan resp, med kvalitetsvärdering)

Är	Kläder	Skor	Kläder och skor
1959-1967 (medelvärde per år)	-1,0	-0,9	-i,o
1978	-1,7	-3,0	-1,9
1979	-2,4	-5,0	-2,8
1984	-6,6	-3,6	-6,1
1985	-4,0	-0,3	-3,4
1986	-3,0	-0,8	-2,7

Källa: SCB, PM 1987-05-19

Beträffande kläder noterar SCB att kvaliteten hela tiden bedöms bli
bättre. För perioden 1959—1986 har index rensats med hänsyn till
kvalitetsförändringar motsvarande en kvalitetsförbättring på över 70
procent. Under perioden 1984—1986 bedömdes kvalitetsskillnaderna
motsvara hälften av prisskillnaderna oavsett prisökningstakten. Mellan
december 1983 och december 1986 ökade KPI totalt (enligt långtidsin-
dex) med 18 procent. Ökningen skulle ha varit drygt en procentenhet
högre om någon värdering av kvalitet inte gjorts. Särskilt anmärk-
ningsvärda är de tal som redovisats för damkläder, något som SCB tror
beror på att de undersökta varorna byts särskilt ofta.

I en undersökning avseende år 1988 visade det sig att mindre
prisskillnader sällan föranledde några särskilda justeringar för kvali-
tetsförändringar, medan så däremot ofta blev fallet när prisökningen
på en vara var stor (över 50 kr.). Bedömningarna varierade dock starkt
mellan olika intervjuare.

Nämnden för konsumentprisindex beslutade i september 1990 att
från och med 1991 införa en ny metod för prismätning av kläder.
Genom att intervjuarna inte längre gör några kvalitetsvärderingar
bedöms den nya metoden vara mera fri från subjektiva inslag.

När två plagg bedöms som direkt jämförbara jämförs priserna utan
någon justering. Bedöms plaggen inte vara jämförbara används inte
den nya varans pris. I stället utnyttjas den genomsnittliga prisföränd-
ring som beräknats för jämförbara plagg inom samma varugrupp.
Metoden innebär att kriteriet "mest sålda vara inom gruppen" inte
tillämpas vid byte till ny vara under året utan att man i stället
eftersträvar att finna varor som överensstämmer med den utgångna
varan vad gäller vissa viktigare prispåverkande egenskaper, såsom
tillverkningsland, material, utförande och varumärke.

SCB:s mera långsiktiga ambition är att kvalitetsförändringar av klä-
der skall kunna beaktas genom regressionsanalys, vilket innebär att ett
hypotetiskt pris för plagg med samma egenskaper beräknas med ut-
gångspunkt från beräknat samband mellan pris och olika egenskaper
hos plaggen.

Den nya metoden för att beakta kvalitetsförändringar prövades för
olika varor under 1990 parallellt med att intervjuarna fortsatte med
sina kvalitetsvärderingar. En utvärdering av mätningen 1991 planeras
ske under 1992.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Butiks- och listpriser

KPI för dagligvaror mäts i december varje år på två sätt; dels genom
butikernas prislistor (att användas för korttidsindex), dels genom direk-
ta besök i butikerna (att användas för långtidsindex). Förhållandet
mellan de båda mätmetoderna redovisades av SCB för nämnden för
konsumentprisindex i maj 1989.

För hela gruppen livsmedel, exklusive färskvaror, var butikspriserna
i början av 1980-talet lägre än motsvarande listpriser, medan förhållan-
det från 1985 var det motsatta. För hela KPI blev avvikelserna mellan
de två mätmetoderna som mest 0,08 procentenheter (december 1984).

Butiks priser i förhållande till listpriser, december resp, år

Varugrupp	1983	1984	1985	1986	1987	1988
Livsmedel exkl. färskvaror	99,89	99,65	100,34	100,05	100,57	100,13
Totala KPI	99,98	99,92	100,05	99,97	100,05	100,03

Källa: SCB, PM 1989-05-12

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Nämnden för konsumentprisindex drog slutsatsen att följsamheten
mellan beräkningsmetoderna för olika index var god och att det därför
inte fanns anledning att ändra nuvarande förfarande.

Andra känslighetsanalyser

Av redogörelsen ovan framgår att SCB:s analyser av KPI hittills i hög
grad koncentrerats till problem som rör pris- och kvalitetsmätningar
av sådana varor för vilka prismätning sker lokalt; s.k. dagligvaror,
kläder, skor, husgeråd m.m.

Pågående arbete inom SCB är inriktat på att utarbeta felmodeller
och osäkerhetskalkyler för KPI. Ett projektarbete, som inleddes i
november 1990, har i första hand inriktats mot att undersöka vilka fel
som kan uppstå i KPI genom det sätt på vilket varor väljs, dels från
butikernas prislistor, dels vid de lokala prismätningarna.

En preliminär slutsats (i december 1991) är att ökad precision —
eller ett billigare index — skulle kunna uppnås om antalet butiker i
undersökningarna minskades, men däremot urvalet av produkter öka-
des.

De stora felkällorna bedöms vara förändringar av varornas modeller
och kvalitet, utelämnade produktgrupper och variationer mellan olika
produkter.

Arbetet inom SCB syftar nu främst till att utarbeta en teoretisk
modell för att uppskatta olika felkällors storlek. Olika felkällor skall
också kunna summeras till ett "totalfelsmått" (jfr avsnitt 2).

Bostadsposten

Tidigare har framgått (avsnitt 2) att någon särskild undersökning av
kostnadsutvecklingen för bostadsrättslägenheter inte görs. Vid beräk-
ningen av KPI utgår man i stället från antagandet att kostnadsutveck-
lingen för bostadsrättslägenheter är densamma som för hyreslägenhe-
ter. För egnahem görs en komplicerad beräkning med utgångspunkt
från SCB:s särskilda småhusundersökning.

På revisorernas uppdrag har SCB för en tioårsperiod dels ersatt
beräkningen av kostnadsutvecklingen för bostadsrätter med motsvaran-
de egnahemsberäkning, dels ersatt beräkningen för egnahem med
uppmätta värden vad gäller kostnadsutvecklingen för hyreslägenheter.

Beräkningarna, som avser långtidsindex, visar att sättet att redovisa
egnahemskostnader har relativt stor betydelse för index. Från 1980
(årsmedeltal) till december 1990 (långtidsindex) steg KPI enligt den 31

officiella beräkningen med 113,4 procent. Hade utvecklingen av boen-

dekostnaderna för egnahem i stället antagits vara densamma som
kostnadsutvecklingen för hyreslägenheter hade index stigit med 121,7
procent.

Beräkningarna av kostnadsförändringar för bostadsrättslägenheter
påverkar index i mindre utsträckning. Om kostnadsutvecklingen för
sådana lägenheter antagits vara densamma som för egnahem hade
index år 1990 stigit med 112,1 procent.

Beräkningarna ger inte vägledning för någon bedömning av vilket
som är det "bästa" eller "mest korrekta" sättet att beräkna index.
Däremot framgår att de kalkyler som görs för framför allt egnahems-
boendet inverkar på hela KPI. Om beräkningarna bedöms som osäkra
kan det vara motiverat att även beräkna index exklusive boendekostna-
der (jfr avsnitt 8).

Förs. 1991/92:16

Bilaga

KPI med alternativa beräkningar av bostadsposten

År	KPI	Bostadsrätt = egnahem	Egnahem = hyreslägenhet
1980	104,7	104,7	104,8
1985	157,2	156,6	161,1
1988	180,7	179,5	188,1
1989	192,8	191,6	200,5
1990	213,4	212,1	221,7

Källa: SCB

Definitiva vägningstal

Som framgått av avsnitt 2 viktas konsumtionen med hjälp av för varje
år beräknade eller prognostiserade vägningstal. På revisorernas upp-
drag har SCB genomfört beräkningarna utifrån de slutliga vägningsta-
len enligt nationalräkenskaperna. Beräkningarna avser tre år och har
delats upp på olika slags konsumtion.

Resultaten visar att vägningstalen har betydelse för KPI, men att
beräknade/prognostiserade resp, slutliga vägningstal ger små utslag på
KPI. Totalt skulle KPI ha blivit mellan 0,1 och 0,2 procentenheter
högre om slutliga vägningstal använts. Den största skillnaden uppmät-
tes för gruppen Livsmedel år 1987, där index skulle ha varit 0,7
procentenheter högre, om definitiva vägningstal hade använts (se tabel-
len på nästa sida).

Förs. 1991/92:16

Bilaga

KONSUMENTPRISINDEX (KPI); alternativa beräkningar av långtidsindex för 1986, 1987 och 1988 med nya vägningstal

Varugrupper

Indextal (december föregående år = 100)

1986 december 1987 december 1988 december

Officiell Alternativ Diffe- Officiell Alternativ Diffe- Officiell Alternativ

z
a

Or*')

-SO —• O

o o o

r-
o
o

<O
u-T
o

O\
oo

8
oo”

<73
>>
c

u-<

u
-O

<75

C/5

-a

-o

c/5

8
ö
•c
S
c
<D
>
a

Källa: SCB

3 Riksdagen 1991/92. 2 saml. Nr 16

6 KPI för olika regioner

I vissa länder beräknas KPI för olika regioner eller typer av samhälls-
bildningar.

USA

I USA beräknas ett särskilt "stadsindex" för totalt 27 viktigare områ-
den. Index för enskilda städer beräknas dock inte. Exempel på vilka
index som beräknades för februari månad 1989 och 1990 lämnas
nedan. Som framgår av sammanställningen kan skillnaderna mellan
genomsnittsindex och olika delindex vara ganska stora.

Regionala index i USA (december 1986 = 100)

Region	februari 1989	februari 1990
Genomsnittligt "stadsindex"	121,6	128,0
Nordöstra regionen
mer än 1,2 milj, invånare	126,5	133,6
mellan 50 000 och 500 000 invånare	124,3	131,7
Södra regionen
mer än 1,2 milj, invånare	120,1	126,1
mellan 50 000 och 450 000 invånare	118,0	123,9
mindre än 50 000 invånare	117,4	124,3

Källa: Monthly Labor Review, vol. 113, no. 4, April 1990

Finland

Den finska statistikcentralens intervjuare insamlar prisuppgifter från
110 kommuner. Materialet används för de regionala indextal som
publiceras varje månad. De avser huvudstadsregionen, övriga södra
Finland, mellersta Finland samt norra Finland. Av tabellen på nästa
sida framgår att index under andra hälften av 1980-talet legat högre för
huvudstadsregionen än för övriga regioner. För mellersta och norra
Finland har genomgående lägre indextal uppmätts.

Regionala index, Finland, 1985 = 100

Region	1986	1987	1988	1989	1990
Huvudstads- regionen	103,5	108,0	113,5	120,8	128,0
Övriga södra Finland	102,9	107,1	112,7	120,5	128,0
Mellersta Finland	102,8	106,8	111,9	119,0	126,0
Norra Finland	102,5	106,5	112,0	119,2	126,5
Totalindex	102,9	107,1	112,6	120,0	127,3

Källa: Statistikcentralen, Statistiska översikter 1991:1

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Canada	Förs. 1991/92:16
I Canada beräknas konsumentprisindex för tio olika regioner. Även i Canada uppmäts de största ökningarna i storstadsområdena. Så här har	Bilaga

index utvecklats under 1989 och 1990.

Regionala index, Canada, 1986 = 100

Region	1989	1990
Newfoundland	109,1	113,8
Prince Edward Island	111,5	117,1
Nova Scotia	111,9	117,5
New Brunswick	111,5	116,6
Québec	112,9	117,7
Ontario	116,4	122,0
Manitoba	113,7	118,9
Saskatchewan	114,4	119,5
Alberta	111,3	117,7
British Columbia	111,5	117,6
Canada	114,0	119,5

Källa: Canadian Economic Observer, March 1991

Sverige

Någon uppdelning av det svenska KPI på regioner eller olika slags
samhällen bedöms inte möjlig med den uppläggning undersökningen
nu har. Butiksurvalet anses vara för litet. Det bestäms med utgångs-
punkt från detaljhandelns organisation snarare än från butikernas
geografiska läge.

7 KPI för olika samhällsgrupper

Det svenska KPI avser numera samtliga konsumenter. I vissa andra
länder utarbetas däremot prisindex för olika grupper av medborgare.
Exempel på resultaten härav redovisas nedan. I avsnittet beskrivs även
det utvecklingsarbete som bedrivits inom SCB.

USA

I USA beräknas KPI varje månad för två grupper: samtliga tätortshus-
håll resp, tätortshushåll vars inkomster härrör från anställning. Det
mer omfattande indexet beräknas avse 80 procent av befolkningen, det
andra i storleksordningen 30 procent.

För vissa år under 1980-talet uppmättes följande skillnader i totalin-
dex.

Consumer Price Index (1982—1984 = 100)

År	1981	1985	1988	1989
Samtliga tätortshushåll	90,9	107,6	118,3	124,0
Hushåll med inkomst av tjänst	91,4	106,9	117,0	122,6
Källa: Monthly Labor Review,	vol. 113, no.	4, April 1990

Förs. 1991/92:16

Bilaga

USA, Storbritannien och Canada

I en forskningsrapport (Mason, Schmidt, Amble, Bureau of Labor
Statistics) undersöks i vilken utsträckning förändringar av konsument-
priser för särskilt pensionärer skiljer sig från officiella index i USA,
Storbritannien och Canada. Undersökningen avser åren 1983—1987
och visar på skillnader — men inte några dramatiska skillnader —
mellan olika beräkningar av index. Till följd av allmänt sett lägre
inkomster använder hushåll bestående av äldre personer en större
andel av sina inkomster för nödvändiga utgifter, framför allt hyror och
sjukvård. Det gäller för alla tre länderna.

Procentuella prisförändringar 1983—1987

Land, pensionärskategori Special- Enligt officiellt

index index

Canada enligt index för pensionärer med låga inkomster1	18,1	17,5
Storbritannien		14,6
enligt index för pensionärshushåll
bestående av en person	15,0
enligt index för pensionärshushåll
bestående av två personer	15,3
USA		19,5
enligt index för hushåll som förestås
av någon som är 62 år eller äldre	18,2

1 låga inkomster har enligt den definition som används här individer som
använder minst 20 procent mer på mat, bostad och kläder än genomsnittet av
kanadensiska inkomsttagare

Källa: Mason, Schmidt, Amble, A Comparative Analysis of Price Indcxes,
Bureau of Labor Statistics

Av undersökningen kan inte utläsas om sambanden mellan officiella
index och "äldre-index" är långsiktigt stabila. Om så vore fallet skulle
det enligt utredarna kunna fa betydande konsekvenser för fördelnings-
politikens utformning.

Finland

Det finska konsumentprisindexet delas upp i tre huvudgrupper avseen-
de jordbrukare, löntagare och pensionärer. Löntagarna delas upp i un-
dergrupper avseende direktörer och högre tjänstemän, övriga
tjänstemän och arbetare. Så här har index under senare år utvecklats
för olika grupper.

Konsumentprisindex för olika grupper, Finland, 1985 = 100

Befolknings- grupp	1986	1987	1988	1989	1990
Jordbrukare	102,6	106,8	112,0	119,5	126,4
Alla löntagare	103,0	107,3	112,9	120,4	127,7
Direktörer och högre tjänstemän	103,0	107,3	113,1	121,0	128,3
Övriga tjänstemän 103,0		107,3	112,9	120,4	127,8
Arbetare	102,9	107,3	112,8	120,0	127,4
Pensionärer	103,0	106,5	111,4	118,5	125,7
Totalindex	102,9	107,1	112,6	120,0	127,3

Källa: Statistikcentralen, Statistiska översikter 1991:1

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Även om skillnaderna mellan olika grupper inte är särskilt stora, ger
tabellen ovan snarast stöd för påståendet att prisstegringarna är störst
för hushåll med högre inkomster (jfr SACO/SR:s argument, avsnitt 9).

Tyskland

(Uppgifterna i det här avsnittet avser Förbundsrepubliken Tyskland.)

Konsumentprisindex beräknas för tre olika typer av hushåll — fyraper-
sonershushåll bestående av tjänstemän med högre inkomster (och
levnadskostnader på ca 4 964 DEM år 1985), fyrapersonershushåil
bestående av arbetare och tjänstemän med måttliga inkomster (levnads-
kostnader på ca 3 044 DEM år 1985) samt tvåpersonershushåll med
små inkomster eller socialhjälp (levnadskostnader ca 1 526 DEM år
1985). I hushållen med fyra personer förutsätts två barn på mellan ett
och femton år. Utöver dessa index beräknas ett särskilt index för barn
mellan ett och arton år.

För varje grupp görs särskilda beräkningar vad gäller

-föda, dryck, tobak

- kläder och skor

- bostäder och energi

- möbler och hushållsartiklar
-artiklar för personlig hygien
-kommunikationer och nyhetsförmedling
-underhållning och fritid

-andra personliga utgifter.

Så här har totalindex utvecklats för de olika grupperna. Index avseen-
de hela befolkningen förefaller ansluta bäst till kostnadsutvecklingen
för fyrapersonershushåil med måttliga inkomster.

Konsumentprisindex, Västtyskland, 1985-100

Befolkningsgrupp	1986	1987	1988	1989
Fyrapersonershushåil med högre inkomster	100,1	100,6	102,1	104,9
Fyrapersonershushåil med måttliga inkomster	99,8	99,9	101,0	103,9
Tvåpersonershushåll med låga inkomster	100,3	100,0	101,0	104,0
Barn	100,2	100,8	101,8	104,6
Hela index	99,8	99,9	101,0	103,9

Källa: Reihe 7, Preise und Preisindizes fur die Lebenshaltung, Januar 1991

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Sverige

Under åren 1960—1966 publicerades årligen prisindex för olika hus-
hållskategorier i enlighet med förslag från 1958 års indexutredning.
Utgångspunkt för beräkningarna var 1958 års levnadskostnadsunder-
sökning. Index beräknades för tre olika hushållstyper: ensamstående,
makar utan barn och makar med barn. För ensamstående och makar
utan barn beräknades index för tre olika inkomstlägen och för makar
med barn för fyra inkomstlägen. Resultaten av beräkningarna åren
1964—1966 var följande.

Pris index för olika hushållskategorier (december föregående år =
100)

Kategori	1964	1965	1966
Ensamstående under 67 år
0-4 999 kr.	106,3	109,1	101,5
5 000-9 999 kr.	107,6	109,2	104,2
10 000-14 999 kr.	107,7	109,8	106,6
Makar utan barn, hushålls-
föreståndaren under 67 år
5 000-9 999 kr.	106,3	107,4	101,3
10 000-14 999 kr.	105,6	107,5	102,6
15 000-24 999 kr.	106,6	109,1	106,5
Makar med två minderåriga barn
5 000-9 999 kr.	104,4	106,6	102,5
10 000-14 999 kr.	104,4	107,2	104,6
15 000-24 999 kr.	107,0	109,0	107,2
25 000-39 999 kr.	106,9	109,2	106,7

Källa: Indexnämnden, PM nr 97, 1972-09-19

Beräkningarna upphörde år 1967. De betraktades då inte längre som
meningsfulla; dels var de schablonmässigt utformade, dels hade de
vikter som användes (från 1958) blivit inaktuella.

1958 års indexutredning hade även påtalat ett behov av att beräkna
index för pensionärer; makar och ensamstående. Några sådana beräk-

ningar gjordes dock aldrig fortlöpande. På uppdrag av Enskilda före-
tags tjänstepensionärer utarbetade SCB år 1968 som räkneexempel ett
pensionärsindex för ensamstående och för makar. Som utgångspunkt
för beräkningarna användes konstruerade normalbudgetar för ensam-
stående resp, gifta pensionärer. För varje budgetpost användes indextal
från konsumentprisindex. Resultatet blev följande.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Pensionärsindex resp. KPI (1954 = 100)

December, år	"Pensionärsindex" ensamstående makar		KPI
1954	100	100	100
1957	118	118	115
1960	127	127	124
1963	142	142	138
1966	167	165	159
1967	172	170	164

Källa: Aktuellt från SPP, 1971

De ganska stora skillnader som beräkningarna resulterade i bedömdes
dock lika väl kunna hänföras till det förenklade beräkningsförfarandet
som till faktiska skillnader i utvecklingen av levnadskostnaderna. I en
mera korrekt beräkning av prisförändringarna borde man även ta
hänsyn till bl.a. vilka varor pensionärer köper, i vilka kvantiteter och i
vilka affärer. Möjligen borde man även skilja på olika kategorier av
pensionärer.

Sedan resultaten av 1969 års hushållsbudgetundersökning publice-
rats år 1971 aktualiserades på nytt frågan om prisindex för olika
hushållskategorier i indexnämnden. Nämnden förordade ett alternativ
i vilket prisindex för olika hushållstyper beräknades med utgångspunkt
från deras konsumtion av olika re presentan t va ror enligt hushållsbud-
getundersökningen. Nämnden önskade samtidigt få en översikt över
behovet av och ändamålet med ett sådant index samt en beräkning av
SCB:s medelsbehov för att utarbeta sådana index.

I december 1972 rapporterades dock att en arbetsgrupp för Arbets-
marknadsstatistisk årsbok tillsatts. SCB bedömde att utredningen om
kategoriprisindex kunde komma att påverkas av arbetsgruppens arbete.
Man avsåg därför att avvakta med ytterligare utvecklingsarbete.

Vid indexnämndens sammanträde i februari 1978 redogjordes för en
fristående studie av konsumentprisindex representativitet. Indexnämn-
den enades då om att utvecklingsarbetet med prisindextal för olika
hushållskategorier skulle fortsätta. SCB fick i uppdrag att systematiskt
gå igenom viktiga problemområden, bl.a. beträffande frågan om olika
konsumenters agerande inför prishöjningar och frågan om flera index
också förutsatte skilda urval av representantvaror.

Sex år senare, vid indexnämndens februarisammanträde 1984, redo-
visades vissa försöksberäkningar utgående från hushållsbudgetunder-
sökningen 1978. De skillnader som då redovisades för olika hushålls-
kategorier var relativt små och kunde hänföras till olikheter beträf-

fande konsumtionens sammansättning. För hushåll med lägre inkoms- Förs. 1991/92:16
ter redovisades allmänt sett högre indextal (i motsats till vad som gällt Bilaga
för de finska undersökningarna, jfr ovan).

Pr is index för olika hushållstyper år 1978 (december 1977 = 100)

Indelning	Index
Fördelning efter hushållstyp
Jordbrukare	106.96
Övriga företagare	107,63
Arbetare	108,12
Tjänstemän	107,66
Pensionärer	108,63
Samtliga	107,95
Fördelning efter livscykel
Ungdomar—24 år	109,10
Yngre 25—44 år	108,37
Äldre 45—64 år	108,21
Pensionärer 65—84 år	108,62
Samtliga	107,95
Fördelning efter disponibel inkomst, 1 000 kr.
-19	108,20
30-39	108,39
50-59	107,80
70-79	107,69
120-	107,77
Samtliga	107,95

Källa: Indexnämnden, bilaga 3 till PM nr 145, 1984-02-15

SCB bedömde att mera påtagliga skillnader i index för olika kategorier
skulle kunna påvisas, om hänsyn även kunde tas till t.ex. olikheter i
val av varuvarianter, butiksurval och skatteeffekter.

Indexnämnden framhöll att stora bortfall i hushållsbudgetundersök-
ningarna också kunde inverka på vägningstalen och därmed påverka
index. Nämnden ansåg dock att beräkningarna var värdefulla och gav
SCB i uppdrag att fortsätta sitt utvecklingsarbete. Ytterligare synpunk-
ter på detta arbete framfördes vid nämndens sammanträde i september
1984, då bl.a. möjligheterna att beräkna prisutvecklingen för enbart
nödvändighetsvaror diskuterades.

Efter en diskussion kring problemen att beräkna prisindex före skatt
uppdrog indexnämnden i april 1985 åter åt SCB att fortsätta utveck-
lingsarbetet rörande index för olika hushållskategorier.

Frågan tycks därefter ha förlorat sin aktualitet.

8 KPI i andra länder

(Uppgifterna i det här avsnittet är i allt väsentligt hämtade från
Ambjörn Berglunds redogörelse. De återfinns således — och är mera
utförligt redovisade och motiverade — i underbilagan.)

Som framgått tidigare (avsnitt 3) fyller KPI samtidigt flera syften.
Förhållandet är detsamma i andra jämförbara länder, men den vikt
som tillmäts olika syften kan variera. Att metoderna för att beräkna
KPI (motsv.) skiljer sig åt mellan olika nationer kan därför åtminstone
delvis bero på att KPI används på olika sätt.

ILO

FN-organet International Labour Office (ILO) har särskilt arbetat för
att höja den statistiska kvaliteten hos KPI i olika länder. I en resolu-
tion från 1987 finns rekommendationer för hur KPI bör beräknas.

En jämförelse mellan dessa råd och de svenska metoderna för att
beräkna KPI (underbilagan, avsnitt 4) visar att Sverige i de flesta
avseenden uppfyller de krav som ILO anser bör ställas på KPI. Endast
i några enstaka fall avviker det svenska förfarandet från ILO:s rekom-
mendationer:

-Av ILO:s rekommendationer framgår att KPI bör omfatta hela
konsumtionen. I Sverige ingår inte vissa grupper av framför allt
olika slags tjänster i beräkningarna (jfr avsnitt 2).

-Beräkningen av boendekostnaderna görs på olika sätt i olika länder.
ILO rekommenderar därför att varje land vid sidan av totalindex
också redovisar index exklusive boendekostnader. Så sker inte i
Sverige.

-ILO rekommenderar också att särskilda delindex beräknas för analy-
tiska ändamål. Vid OECD:s jämförelser av inflationen i olika länder
är det vanligt att en "underliggande inflation" beräknas som KPI
exklusive kostnadsutvecklingen för bl.a. energi. Några sådana beräk-
ningar kan för närvarande inte göras för Sverige, och Sverige inne-
fattas därför inte i dessa jämförelser.

-ILO rekommenderar att de olika länderna i anslutning till en
beskrivning av hur KPI utarbetas och vilka syften det har även för
ett resonemang kring KPI:s precision.

En redogörelse för tänkbara felkällor lämnas också regelbundet i
SCB:s statistiska meddelanden. Med hänsyn till att sannolikhetsurval
hittills har använts endast för ett fatal varuområden har dock felkäl-
lornas storlek inte kunnat uppskattas.

ILO:s (och även SCB:s) inställning är att ett ökat inslag av slump-
mässiga urval skulle öka KPI:s tillförlitlighet, liksom möjligheterna
att beräkna urvalsfelens storlek.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

En jämförande kartläggning av indexberäkningarna i nio länder, som
genomfördes vid EG:s statistiska kontor i mitten av 1970-talet, visade
att skillnaderna mellan olika länders indexkonstruktioner var betydan-
de. Skillnaderna kvarstod vid en uppföljning i slutet av 1980-talet.

Någon gemensam och antagen plan för att harmonisera indexberäk-
ningarna inom EG finns ännu inte. Vissa länder har varit angelägna
att behålla kontrollen över sina egna beräkningar och har därför
förhållit sig avvaktande till propåer om harmonisering.

Kraven på jämförbara statistiska uppgifter anses dock ha ökat till
följd av beslutet om ekonomiskt och monetärt samarbete (EMU),
planerna på en gemensam socialpolitik och behovet av att kunna
utvärdera konkurrensbegränsningar.

Aven i EES-avtalet behandlas det allmänna behovet av harmonise-
rad statistik. De avtalsslutande parterna skall således utveckla och
använda harmoniserade metoder, definitioner och klassificeringar samt
gemensamma program och förfaranden.

De krav som kommer att ställas på indexberäkningarna är ännu inte
fastställda. I syfte att illustrera hur sådana krav kan komma att påverka
de svenska KPI-beräkningarna utnyttjas i det följande en särskild
rapport, den s.k. Teekens-rapporten från 1989, för en jämförelse mel-
lan det svenska KPI och tänkbara EG-krav (underbilagan, avsnitt 5).
Jämförelsen utmynnar i bl.a. dessa iakttagelser:

-Systemet med årliga revideringar av konsumtionens sammansättning
(jfr avsnitt 2) kan behöva omprövas. Om revideringen görs med
femårsintervall påverkas också behovet av hushållbudgetundersök-
ningar för KPI-ändamål. Sådana undersökningar görs för närvarande
vart tredje år. Även efterfrågan på särskilda långtidsindex kan kom-
ma att påverkas.

-Det svenska nationalräkenskapssystemet måste kunna översättas till
det system som utarbetats inom EG. Även om skillnaderna mellan
de två systemen inte bedöms vara särskilt stora, krävs en övergång
till nya urval, definitioner och indelningar — och ett omfattande
utvecklingsarbete — också i Sverige inför en EG-harmonisering.
Bland annat måste flera delar av den privata konsumtionen repre-
senteras i KPI (jfr avsnitt 2).

-En genomgång av vilka indirekta skatter som belastar konsumenter-
na kan behöva göras. EG:s krav kan bli att samtliga sådana skatter
skall beaktas i KPI. I Sverige tas för närvarande hänsyn till bl.a.
fastighetsskatt, men inte till t.ex. fordonsskatt.

-Beräkningarna av kostnadsutvecklingen för egnahemsboende kan
behöva revideras.

-Val av basår och byte av basår kan behöva samordnas inom hela
EG. Som följd härav kan den hushållsbudgetundersökning som i
Sverige planeras till 1994 behöva uppskjutas till 1995.

-Åtminstone partiella mått på KPI:s precision kan behöva utvecklas.

I en rad fall krävs fortsatt utvecklingsarbete främst inom EG. Det
gäller t.ex. urvalsmetoder, prismätningar inom boendeområdet, defini-

Förs. 1991/92:16

Bilaga

tion och behandling av s.k. säsongvaror samt förfarandet vid kvalitets- Förs. 1991/92:16
förändringar och introduktionen av nya varor eller tjänster. Att berör- Bilaga
da länder gemensamt utvecklar metoder för att mäta säkerheten i KPI,
eller delar av KPI, anses också angeläget.

KPI i vissa länder

De jämförelser av konsumentprisutvecklingen som redovisas i budget-
propositioner och kompletteringspropositioner (preliminära och revi-
derade nationalbudgetar) innehåller inte några reservationer för skill-
nader mellan olika länder vad gäller KPI:s syften eller beräkningssätt.
Tabellen nedan är hämtad från den reviderade nationalbudgeten 1991
(prop. 1990/91:150, bil. 1:1.1).

Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder
Ärlig procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992
De sju stora länderna
Förenta staterna	4,8	5,4	5	4 1/2
Japan	2,3	3,1	3	2 1/2
Tyskland	2,8	2,7	3 1/2	3
Frankrike	3,6	3,4	2 3/4	2 3/4
Storbritannien	7,8	9,5	6 1/2	5
Italien	6	6,1	6 1/2	5 3/4
Canada	5	4,8	5	4
Norden
Danmark	4,8	2,7	3	3
Finland	6,6	6,1	4 1/2	4
Norge	4,6	4,1	4 1/2	4 1/2
Sverige	6,5	10,4	9 1/2	3 1/4
Norden1	5,3	4,2	4	3 3/4
OECD-Europa	4,7	5,1	4 3/4	4
OECD-totait	4,4	4,9	4 1/2	4

1 Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet

I det följande jämförs det svenska KPI med motsvarande beräkningar i

USA, Tyskland, Storbritannien, Norge, Finland och Danmark. Uppgif-
terna har sammanställts från avsnitt 6 i underbilagan.

Används ett eller flera mått på utvecklingen av konsumentpriserna?

Ett mått — Sverige, Norge, Danmark.

Huvudserie med separata underserier — USA, Tyskland, Storbritanni-

en, Finland.

Hur värderas konsumtionen?

I samtliga undersökta länder värderas konsumtion eller utgifter. De
olika principerna kombineras på olika sätt i olika länder.

Vilket är basåret för beräkningarna?

1979 — Norge.

1980 — USA, Danmark, Sverige (men årliga justeringar av varukor-
gens sammansättning görs).

1985 — Tyskland, Finland, Storbritannien (men årliga justeringar av
vägningstalen för olika delar av varukorgen görs).

Vilken mätperiod tillämpas?

Samtliga undersökta länder — en gång per månad, vanligen i mitten
av månaden.

Mäts konsumtionen för hela den inhemska befolkningen?

Ja — Sverige, Tyskland, Danmark, Norge, Finland.

Nej — USA (tätorter med minst 2 500 invånare), Storbritannien (ej
pensionärshushåll eller höginkomsthushåll).

Ändras vägningstalen varje år?

Ja — Sverige (januari), Storbritannien (februari).

Nej — övriga länder.

Hur beräknas boendekostnaderna?

Skillnaderna mellan länderna är stora. Olika nationella subventions-
och bidragssystem påverkar beräkningarna. I samtliga undersökta län-
der blandas uppgifter om utgifter resp, konsumtion.

Hur beaktas indirekta skatter?

I samtliga undersökta länder beaktas de skatter som betalas av konsu-
menterna vid inköpet. I övriga fall föreligger betydande skillnader. Inte
ens ett enskilt land följer alltid någon enhetlig linje.

Ingår försäkringstjänster i KPI?

Nej — Sverige (bara vad gäller egnahem), Danmark.

Ja — (men i varierande omfattning) övriga länder.

Påverkas KPI av hushållens utgifter för räntor?

Ja — Norge, Finland.

Nej — (men med vissa reservationer främst vad gäller beräkningen av
kostnader för egnahemsboende) övriga länder.

Beaktas hushållens utgifter för begagnade varor i KPI?

I varierande omfattning och med mycket osäkra värden.

Hur beaktas konsumtion av naturaförmåner och egenproducerade varor
och tjänster?

Sannolikt finns stora skillnader mellan länderna. Beträffande Storbri-
tannien, Danmark och Finland ingår dessa varor över huvud taget inte
i underlaget för KPI-beräkningarna.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Hur behandlas säsongvaror?

Alla jämförda länder tillämpar särskilda metoder, som dock varierar
inbördes. I Sverige, Danmark och USA tillämpas likartade metoder. I
Tyskland görs ingen säsongjustering. I stället beräknas ett särskilt index
för färskvaror. Ett särskilt totalindex exklusive färskvaror publiceras i
USA, Storbritannien och Tyskland.

Hur görs kvalitetsjämförelser?

Praxis i olika länder varierar starkt. I Storbritannien, USA, Tyskland
och Norge far prisombuden själva ansvara för kvalitetsvärderingen.
Metoderna i Finland och Danmark påminner om dem som till och
med år 1990 användes i Sverige (jfr avsnitt 5).

Förs. 1991/92:16

Bilaga

9 Forskning och debatt

Den forskning vid svenska universitet och högskolor som har anknyt-
ning till KPI förefaller vara av mycket obetydlig omfattning eller i det
närmaste obefintlig.

En förfrågan från revisorernas kansli våren 1991 till de nationaleko-
nomiska och statistiska institutionerna vid universiteten, Handelshög-
skolan i Stockholm samt högskolorna i Karlstad, Luleå, Växjö och
Örebro visar att index visserligen behandlas i grundutbildningen, men
att någon mera aktiv forskning kring metodproblem rörande KPI
knappast förekommer.

Från nationalekonomiska institutionen i Göteborg hänvisar man till
ett par artiklar från 1975 och 1977 (Anders Klevmarken 1975 om
behandling av prissubventionerade varor, 1977 om behandlingen av
kvalitetsförändringar och nya varor).

Vid statistiska institutionen i Umeå används en (uppdaterad) läro-
bok från 1978 (Jan Granåsen, Index — användning och tolkning).

Ett planerat projekt vid statistiska institutionen, Stockholms universi-
tet, — där man tänkt sig att utarbeta en modell för index (KPI och
andra index) på individnivå — har skjutits upp till följd av bristande
intresse hos de forskarstuderande. Även en planerad forskarkurs om
modern indexteori fick inställas, eftersom bara en intresserad student
anmält sig. Forskare från universitet har dock deltagit i SCB:s forskar-
konferenser (som efter ett uppehåll återupptogs 1990), där metodpro-
blem, bl.a. med anknytning till KPI, behandlats.

Man hänvisar från Stockholms universitet till att de teoretiskt intres-
santa frågeställningarna behandlats av Erland v. Hofcten i hans av-
handling från 1952 Price Indexes and Quality Changes. I de läroböcker
som används i grundutbildningen framställs området som färdigutfors-
kat.

Även den svenska debatten kring KPI förefaller datera sig till mitten
eller slutet av 1970-talet.

I en artikel i Ekonomisk Debatt 1976 diskuteras KPI:s relevans som
kompensationsmått för bl.a. pensionärer (Bengt Assarsson, Fördelnings-

effekter av relativa prisförändringar, Ekonomisk Debatt 1976:6). En
beräkning av indextal för olika hushållsgrupper visade dock att skillna-
derna för hushåll med olika konsumtionsmönster blev små, något som
kunde sammanhänga med att prisutvecklingen under perioden
1955—1973 varit relativt enhetlig för olika varugrupper.

I en debattartikel i SACO/SR-tidningen 1978 gjordes emellertid
bedömningen att det snarast var de högavlönade som förlorade på
prisökningarna. SACO/SR krävde tätare undersökningar av hushållens
konsumtionssammansättning och prisindex som var uppdelade på oli-
ka hushållskategorier.

Internationell forskning och debatt redovisas i statistiska tidskrifter
och vid internationella statistiska konferenser. Något försök att kartläg-
ga omfattningen eller inriktningen härav har inte gjorts inom ramen
för det här projektet. Att många praktiska problem vid de svenska
KPI-mätningarna har internationella motsvarigheter framgår dock av
en artikel från 1986 (Ralph Turvey, Cortsumer Price Indices — What is
the question? Statistical Journal of the United Nations ECE 4 1986 s.
145—163). Där behandlas sådana fundamentala frågor som
-vilket är indexets syfte?

- hur skall det användas?

- hur hantera konsumentkrediter, kostnader för egnahemsboende, köp
i andra hand, köp på illegala marknader, medlemskap i föreningar,
försäkringar, konsumtion som sker utom landet, rabatter, statliga
subventioner?

Frågorna påminner om dem som under senare år behandlats i den
svenska nämnden för konsumentprisindex (avsnitt 4) — och även om
dem som Erland von Hofeten behandlade 1952 (avsnitt 2). Några enkla
svar tycks inte finnas. I många fall blir de praktiska möjligheterna att
beräkna index avgörande för vilka lösningar som väljs.

10 Slutsatser och förslag

Uppgifter om inflationen i Sverige — vanligen uppmätt genom utveck-
lingen av KPI — är en viktig utgångspunkt för ekonomisk-politiska
åtgärder. Jämförelser mellan den svenska inflationen och inflationen i
andra länder görs regelmässigt. Betydande sociala förmåner och ett
mycket stort antal privaträttsliga kontrakt är direkt knutna till KPI.

Trots KPI:s stora samhällsekonomiska betydelse och trots de svåra
avvägningsproblem som förefaller vara förknippade med KPI förekom-
mer ingen forskning kring index vid universitet och högskolor. Metod-
utveckling (och forskning) är i stället koncentrerad till ett begränsat
antal personer vid SCB och SPK.

Även den svenska debatten kring metodfrågor, alternativa beräk-
ningssätt eller behovet av kategoriindex förefaller ha avstannat.

En förklaring till att det allmänna intresset för att utveckla KPI
uppenbarligen är litet kan vara att KPI uppfattas som ett bra index,
som i allt väsentligt mäter vad det är avsett att mäta på ett korrekt sätt.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

En annan förklaring kan vara att tillvägagångssättet för att mäta vissa
delar av konsumtionen uppfattas som besvärligt, med i det närmaste
oöverstigliga praktiska metodsvårigheter.

Behov av utvärdering

Vi har i vår granskning kunnat konstatera att bedömningar av KPI:s
kvalitet väsentligen har gjorts på intuitiva grunder. Några mera syste-
matiska försök att utvärdera KPI har åtminstone under senare år inte
gjorts. Beräkningsmetoderna har justerats efter hand, men förefaller
inte ha värderats utifrån den förskjutning mellan KPI:s olika syften
som uppenbarligen ägt rum både i Sverige och i utlandet (underbila-
gan, avsnitt 3).

Ett sätt att utvärdera KPI kan vara att undersöka hur känsligt det är
för förändringar i sättet att beräkna olika delar av index. Som framgått
av avsnitt 5 har sådana känslighetsberäkningar under andra hälften av
1980-talet varit av mycket begränsad omfattning. SCB:s principiella
inställning har i stället varit att sådana jämförelser inte bör göras, detta
framför allt med hänsyn till KPIs stora ekonomiska och politiska
betydelse.

Det är en inställning som enligt vår mening kan diskuteras. Alterna-
tiva KPI-beräkningar kan ha ett värde både för att bedöma KPI:s
allmänna stabilitet och som information till användarna. Även infor-
mation som bekräftar att tillämpade beräkningsmetoder ger i stort sett
samma resultat som andra tänkbara metoder (som beräkningarna av
KPI med definitiva vägningstal, jfr avsnitt 5) är därvid betydelsefull.

Vi föreslår därför att SCB ges i uppdrag att regelmässigt och i olika
avseenden genomföra alternativa KPI-beräkningar. Resultatet av beräk-
ningarna (som kan avse förfluten tid) bör delges regeringen och
riksdagen och även publiceras.

Vårt synsätt överensstämmer med indexnämndens uppfattning från
mitten av 1980-talet, då bl.a. frågan om index för nödvändighetsvaror
och för olika hushållskategorier diskuterades (avsnitt 7). Det överens-
stämmer också med ILO:s resolution angående beräkning av KPI, av
vilken framgår att en diskussion rörande precisionen bör föras i
anslutning till att index publiceras (avsnitt 8, underbilagan, avsnitt 4).

Behov av nyanserade jämförelser

Någon diskussion kring möjligheterna att jämföra inflationen i olika
länder med hjälp av resp, lands KPI förs normalt inte. I t.ex. finanspla-
nerna finns en sammanställning över prisutvecklingen i vissa OECD-
länder (se avsnitt 8). Av denna framgår inte på något sätt att siffrorna
kan vara svåra att jämföra.

Vår kartläggning visar emellertid att skillnaderna i beräkningssätt
mellan länderna är betydande. Enbart det faktum att värderingen av
kvalitetsskillnader för kläder och skor i flera länder överlåtits till
lokala prisombud torde inverka på index. Av SCB:s undersökning från
mitten av 1980-talet framgår att svenska intervjuare mycket ofta be-
dömde att nya modeller eller varor också hade högre kvalitet. Därige-

Förs. 1991/92:16

Bilaga

nom påverkades prisstegringarna för dessa varugrupper med flera
procentenheter (jfr avsnitt 5). En övergång till en annan metod i
Sverige far rimligen betydelse för de internationella jämförelserna.

På motsvarande sätt bör vai av basår, tidpunkter för justering av
varukorgens sammansättning, sättet att hantera indirekta skatter, m.fl.
skillnader påverka möjligheterna att göra rättvisande jämförelser (jfr
avsnitten 6—8 samt underbilagan).

Vi anser att skillnaderna mellan olika länders beräkningsmetoder
bör analyseras vidare av SCB för att leda fram till ett ställningstagande
rörande jämförbarheten hos olika indextal. Resultatet av en sådan
analys bör delges riksdagen.

Behov av rensade indextal

En tänkbar möjlighet för att öka jämförbarheten mellan olika länders
KPI-beräkningar är enligt vår bedömning att rensa indextalen från de
mera kontroversiella beräkningarna, såsom boendekostnader och kost-
nader för energianvändning. En beräkning av index exkl. boendekost-
nader rekommenderas också av ILO (avsnitt 8, underbilagan, avsnitt
4).

Vi föreslår att SCB ges i uppdrag att snarast redovisa sådana tal samt
att jämföra svensk och internationell kostnadsutveckling med utgångs-
punkt från dessa beräkningar. Resultatet av beräkningarna bör också
delges riksdagen.

Behov av utvecklingsarbete

Inför ett EES-avtal och en EG-anslutning krävs sannolikt ett betydan-
de utvecklingsarbete (avsnitt 8, underbilagan, avsnitt 5). Även om
några slutliga beslut om krav på ett framtida EG-index ännu inte har
fattats — och även om rekommendationerna i den s.k. Teekens-
rapporten kan komma att revideras — bör SCB enligt vår mening
redan nu analysera vilket utvecklingsarbete som kan komma att ford-
ras och hur det bör fördelas på SCB och andra myndigheter, såsom
universitet och högskolor. Även behovet av svenskt deltagande i arbe-
tet bör analyseras. Ett harmoniserat index är enligt vår mening värde-
fullt för internationella jämförelser oberoende av en framtida svensk
EG-anslutning.

SCB bör även ta ställning till om ett EG-harmoniserat index också
tillgodoser svenska krav, eller om — kanske under en övergångstid —
ett "svenskt" och ett "EG"-index kan behöva beräknas parallellt (jfr
underbilagan, avsnitt 5).

Vårt förslag överensstämmer med det uppdrag som lämnats till SCB
genom regeringens särskilda direktiv, men innebär krav på ett mera
preciserat utredningsarbete vad gäller KPI.

Det är enligt vår mening angeläget att resultatet av SCB:s arbete
delges riksdagen. Vi föreslår att SCB:s fördjupade anslagsframställning
formellt delges även riksdagens finansutskott.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Behov av vägledning

KPI är ett välkänt, uppmärksammat och lättillgängligt mått för fastpris-
beräkningar. Indexet är dock inte alltid den självklart lämpligaste
utgångspunkten för sådana omräkningar.

Det är enligt vår uppfattning viktigt att användarna informeras om
KPI:s begränsningar, om förekomsten av andra index och om möjlig-
heterna att konstruera speciella index för bestämda ändamål. Sådana
index kan — liksom exempelvis skolindex (jfr avsnitt 3) — innehålla
inslag hämtade från KPI.

SCB har också utarbetat en lättillgänglig vägledning för indexanvän-
dare, Index för prisregleringar (statistiska centralbyrån 1985).

Som komplement till denna vägledning bör SCB enligt vår mening
publicera aktuella uppgifter om hur KPI beräknas: vad som ingår och
inte ingår i index.

I samband härmed bör SCB även undersöka i vilka sammanhang
och på vilket sätt KPI används. Resultatet av undersökningen — som
bör delges riksdagen — bör ligga till grund för en av regeringen
initierad analys av KPI:s samhällsekonomiska betydelse. Det bör också
användas som en utgångspunkt för den allmänna information om KPI
som vi menar är nödvändig.

Behov av resurser

Vår granskning har inte omfattat prioriteringar mellan KPI och annan
statistikproduktion. Vi har därför inte underlag för att bedöma om de
avvägningar SCB gör mellan olika verksamhetsgrenar är rimliga, eller
om den totala medelstilldelningen till SCB är väl avvägd.

Vår uppfattning är emellertid att nuvarande uppläggning av arbetet
gör beräkningarna av KPI till en mycket sårbar verksamhet. Metodut-
veckling och anpassning till nya förutsättningar är avhängiga av ett
fatal personer. Frågorna är så komplicerade att dessa personer kan
ersättas först på några års sikt. Verksamheten saknar stöd i form av
forskningsprojekt eller en upplyst allmän debatt.

Det finns enligt vår mening flera tänkbara sätt att förbättra situation-
en. Förutom utökade resurser till SCB:s arbete med KPI kan det
internationella erfarenhetsutbytet stimuleras, exempelvis genom resesti-
pendier och utbytestjänstgöring. Genom stipendier eller forskningsan-
slag direkt avsedda för forskningsprojekt med anknytning till index
kan intresset för sådana frågor stimuleras.

Om utvecklingsarbetet knyts till flera organ eller institutioner ökar
samtidigt förutsättningarna för ett öppet meningsutbyte om principiellt
viktiga frågor.

Vi föreslår att dessa och andra möjligheter prövas. Regeringen bör i
anslutning till den fördjupade budgetprövningen av SCB redovisa vilka
åtgärder som vidtagits i syfte att stärka forskning och metodutveckling
rörande KPI.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

4 Riksdagen 1991/92. 2 saml. Nr 16

Behov av information till riksdagen

Av redogörelsen tidigare i avsnittet framgår att vi anser att riksdagen
på olika sätt och i olika avseenden bör informeras om arbetet med
KPI. Vår ståndpunkt innebär självfallet inte att vi anser det vara en
politisk uppgift att i detalj styra metodval och beräkningsförfaranden.
Sådana frågor åligger SCB och KPI-nämnden, som tillkommit bl.a. för
att garantera ett sakkunnigt inflytande över beräkningarna.

Vi anser emellertid att riksdagens ledamöter måste ha möjligheter
att bilda sig en uppfattning om hur beräkningarna genomförs, vilka
svårigheter som finns och vilken osäkerheten i beräkningarna är. När
uppgifter från olika länder presenteras bör ledamöterna även ha infor-
merats om möjligheterna att direkt jämföra olika tal.

Vi föreslår därför att resultaten av känslighetsanalyser och av ut-
vecklingsarbete i olika former årligen delges riksdagen. Med hänsyn
till KPI:s stora betydelse för den ekonomiska politiken föreslår vi att
ledamöterna i inledningen av varje mandatperiod — och i anslutning
till att SCB ger ut en aktuell redogörelse för KPI-beräkningarna; jfr
ovan — bereds tillfälle att delta i någon form av utbildning kring dessa
frågor.

Förs. 1991/92:16

Bilaga

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

EUROPEISKT HARMONISERADE
INFLATIONSJÄMFÖRELSER

- EURO-HARMONIZED COMPA-
RISONS OF INFLATION -

En kartläggning av den svenska konsument-
prisindexens förhållande till internationella
samordnings-/harmoniseringssträvanden och till
motsvarande indexar för våra sex viktigaste
handelspartners

Rapport utarbetad av Ambjörn Berglund
för Riksdagens revisorer

Förord

Denna rapport har utarbetats på uppdrag av Riksdagens revisorer som
ett delprojekt inom ramen för myndighetens granskning av konsu-
mentprisindex (KPI; dnr: 1990:85). Under arbetets gång har uppgifter
inhämtats under samtal och besök vid bl.a. ILO i Geneve, Eurostat i
Luxemburg och OECD i Paris.

De olika uppgifterna om enskilda länders konsumentprisindex har
erhållits — direkt eller via olika publikationer — från respektive av de
sex berörda ländernas statistiska myndigheter. Vad gäller uppgifterna
om svenska KPI har olika tjänstemän vid Statistiska Centralbyrån
(SCB) välvilligt och med kort varsel bidragit med synpunkter på
tidigare utkast till denna rapport. Värdefulla synpunkter har också
erhållits från olika kollegor i mitt ordinarie arbete vid statens pris- och
konkurrensverk (SPK). Undertecknad ansvarar dock självfallet ensam
för innehållet i de analyser och slutsatser som förekommer i rappor-
ten.

Stockholm i december 1991

Ambjörn Berglund

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning och slutsatser ........................ 55

Summary in English................................ 65

1 Några reflexioner kring index och indexanvändning...... 77

2 Utgångspunkterna för internationell samordning och

harmonisering av nationella konsumentprisindexar........ 81

3 Den svenska konsumentprisindexens historik i ett

internationellt perspektiv............................ 84

4 Den svenska konsumentprisindexen i relation till ILO:s

samordningsrekommendationer enligt 1987 års resolution ... 90

4.1 Resolutionens tillkomst .......................... 90

4.2 Resolutionens innehåll i relation till motsvarande regler

för svenska KPI ................................... 90

4.2.1 Principiella utgångspunkter...................... 90

4.2.2 Indexens syften och användningsområden ........... 91

4.2.3 Indexens anknytning ........................... 92

4.2.4 Indexens förhållande till begreppen "förvärv",

"användning" och "betalning" ........................ 95

4.2.5 Bestämning av "elementaraggregat" (elementary

aggregates) ....................................... 96

4.2.6 Beräkning av vägningstal........................ 96

4.2.7 Bestämning av urval och prisuppgifter.............. 99

4.2.8 Presentation och offentliggörande av

indexberäkningarnas resultat ......................... 99

5 Den svenska konsumentprisindexen i förhållande till en

framtida indexharmonisering inom EG ................. 103

5.1 Behovet av harmonisering ........................ 103

5.2 Teekens-rapportens syn på turordningen vad gäller de

föreslagna harmoniseringsåtgärdernas genomförande ....... 107

5.3 De föreslagna harmoniseringsåtgärdernas förhållande till

de nuvarande svenska KPI-beräkningarna ............... 108

5.3.1 Val av indextyp ............................... 108

5.3.2 Indexens täckning i termer av produktområden och

befolkningsgrupper. Val av värderingsprincip ............ 108

5.3.3 Val av värderingsmetod för konsumtion av

boendetjänster samt för konsumtion av naturaförmåner och
egenproducerade varor och tjänster .................... 112

5.3.4 Val av basår, periodlängd mellan basårsbyten och

principer för bestämning av vägningstal................. 112

5.3.5 Bestämning av mätperiod, urval och prisuppgifter..... 115

6 Den svenska konsumentprisindexen i förhållande till
motsvarande indexar för USA, Tyskland, Storbritannien,

Norge, Finland och Danmark ........................ 117

6.1 Allmänna utgångspunkter......................... 117

6.2 Typ av index................................... 118

6.3 Olika indexars täckning i termer av produktområden och

befolkningsgrupper. Tillämpade värderingsprinciper ....... 119

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

6.4 Tillämpade principer för värdering av konsumtionen av

boendetjänster samt av konsumtionen av naturaförmåner och
egenproducerade varor och tjänster ....................

6.5 Tillämpade basår ...............................

6.6 Bestämning av mätperiod, urval och prisuppgifter ......

Referenser .......................................

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

121

123

127

Sammanfattning och slutsatser

Syfte och genomförande

Enligt de anvisningar som riksdagens revisorer uppställt för det arbete
som ligger till grund för denna rapport gäller:

Arbetet avser en kartläggning av hur konsumentprisindex (KPI) beräk-
nas i de sex länder med vilka den svenska utrikeshandeln är störst, en
analys av hur beräkningssätten skiljer sig från den svenska KPI-
beräkningen och gällande rekommendationer inom ILO och EG samt
innebörden härav.

I kapitel 1 redovisas några reflexioner kring index och indexanvänd-
ning i allmänhet och KPI:s betydelse i synnerhet. Detta följs — i
kapitel 2 — av en översiktlig redogörelse för varför det anses vara
viktigt att öka jämförbarheten mellan de enskilda ländernas indexar.

I kapitel 3 beskrivs de olika överväganden som under årens lopp
kommit att påverka den svenska KPI.n. Det framgår att denna utveck-
ling i hög grad influerats av de motsvarande tankegångar som förts
fram inom ramen för det internationella samarbetet vid International
Labour Office (ILO) i Geneve. Förhållandet är likartat i andra länder
och illustrerar ILO:s stora betydelse som diskussionsforum och inter-
nationell normbildare inom konsumentprisindexområdet.

I slutet av år 1987 antogs, inom ramen för det årets internationella
ILO-konferens för arbetsmarknadsstatistiker, en resolution som anvisa-
de de viktigare principer som bör vägleda beräkningen av konsument-
prisindex. Resolutionen utgör resultatet av det hittills mest ambitiösa
försöket att tillskapa internationellt vedertagna minimiföreskrifter om
vad som bör iakttagas i samband med beräkningen av KPI. I kapitel 4
beskrivs hur den svenska KPLn förhåller sig till resolutionens olika
rekommendationer.

Kapitel 5 belyser omfattningen och inriktningen av de krav som kan
komma att ställas på de svenska indexberäkningarna till följd av en
svensk medverkan i den indexharmonisering som för närvarande för-
bereds inom EG. På grund av att något officiellt förslag till praktisk
utformning av en sådan harmonisering ännu inte föreligger, har fram-
ställningen i denna del utgått från de förslag som under år 1989 lades
fram av en fristående expert på uppdrag av EG:s statistiska kontor
(Eurostat) i Luxemburg.

Avslutningsvis lämnas i kapitel 6 en redovisning av olika särskilt
betydelsefulla omständigheter som påverkar möjligheterna att på ett
meningsfullt sätt kunna jämföra den svenska indexutvecklingen med
motsvarande uppgifter för våra sex viktigaste handelspartners — USA,
Tyskland, Storbritannien, Norge, Finland och Danmark.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

Behovet av samordning och harmonisering

Sedan slutet av andra världskriget har de nationella ekonomiernas
ökande internationalisering bl.a. medfört ökat behov av internationellt
erkända standarder och riktlinjer för inriktning, utformning och pro-
duktion av nationell ekonomisk statistik. Sådant utvecklings- och
samordningsarbete har också blivit ett betydelsefullt inslag i verksam-
heten vid olika internationella samarbetsorganisationer som FN,
OECD och Internationella Valutafonden (IMF).

Beträffande samordningen av de principer som ligger till grund för
beräkning av konsumentprisindex, har ILO kommit att stå som organi-
satör av ett världsomspännande samarbete. Ett mycket stort antal
länder, däribland Sverige, har engagerat sig i detta samarbete som i
första hand ägnats uppgiften att tillskapa internationellt erkända mini-
mikrav vad gäller de nationella indexbestämningarnas kvalitet. Verk-
samheten har avsatt värdefulla resultat, bl.a. i form av ökad internatio-
nell enhetlighet vad gäller utnyttjade begrepp samt en allmänt ökad
kvalitetsmedvetenhet vid beräkningarna av konsumentprisindex i olika
länder.

Inriktningen av ILO:s samordningsarbete influeras starkt av omstän-
digheten att de föreskrifter och rekommendationer som utfärdas måste
kunna uppfyllas av alla länder, oavsett förekommande nationella skill-
nader vad gäller ekonomiska och kunskapsmässiga förutsättningar.
Mellan enskilda länder kan olikheterna i dessa avseenden vara bety-
dande.

För EG-länderna som grupp föreligger särskilt starka skäl för att
åstadkomma direkt jämförbarhet mellan de prisutvecklingstal som
beräknas för de enskilda medlemsländerna. Möjligheterna att i prakti-
ken uppnå en långtgående indexharmonisering är också särskilt goda
på grund av dessa länders relativt likartade ekonomiska och kunskaps-
mässiga förutsättningar.

Behovet av en indexharmonisering inom EG beror främst på att
genomförandet av en gränslös inre marknad successivt kommer att
nödvändiggöra en för EG-områdets olika delar effektivt koordinerad
ekonomisk politik. En sådan koordinering förutsätter bl.a. tillgång till
makro-ekonomiska analysinstrument som definierats och utformats på
ett enhetligt sätt i varje land. Särskilt gäller detta de statistiska mått
som utnyttjas för bestämning av politiknära storheter som t.ex. infla-
tion och arbetslöshet. Mot denna bakgrund ter det sig på sikt som
ofrånkomligt att man inom EG måste komma fram till gemensamma
regler för beräkning av medlemsländernas konsumentprisindexar. Här-
till bidrar också de ytterligare behov av indexharmonisering som
förutses uppkomma till följd av en framtida gemensam socialpolitik
("The Social Dimension") och den växande betydelsen av att kunna
genomföra gemensamma utvärderingar av konkurrenshindrande om-
ständigheter på olika produktmarknader i enskilda medlemsländer.

Trots det uppenbara behovet av att åstadkomma en indexharmoni-
sering, har Eurostat och medlemsländerna ännu inte påbörjat något
konkret arbete vad gäller upprättandet av ett gemensamt förslag för

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

indexharmoniseringens utformning. Senare tids utveckling — främst
beslutet om att tillskapa en ekonomisk och monetär union (EMU) —
har emellertid inneburit att EG-Kommissionen mycket påtagligt ökat
trycket på Eurostat och medlemsländerna att snarast komma igång
med detta arbete.

Kraven på att åstadkomma en indexharmonisering kommer tveklöst
att öka ytterligare under de närmaste åren i takt med EG-områdets
tilltagande ekonomiska och politiska integration samt den därav be-
tingade uppbyggnaden av gemensamma institutioner. Förhållandet att
enskilda medlemsländer inte skulle anse sig kunna avstå från den egna
indexen till förmån för en ny EG-harmoniserad nationell index gör
det inte mindre angeläget att åstadkomma den av EG eftersträvade
harmoniseringen. Farhågor har visserligen framförts av innebörd att
förekomsten av två olika nationella indexserier kan komma att ge
upphov till ett pedagogiskt problem. Detta utgör dock inte ett hållbart
argument mot indexharmoniseringen som sådan.

KPI och ILO:s indexsamordning

Vad gäller konsumentprisindexbegreppet fastlades följande operationel-
la definition i 1985 års ILO-konvention avseende arbetsmarknadsstati-
stik. Konventionen (Convention No. 160 Concerning Labour Statistics)
antogs av ILO i juni 1985 och ratificerades året efter av Sverige.

Konsumentprisindex skall beräknas för att mäta prisförändringarna
över tiden på varor som är representativa för konsumtionsmönstren
för betydelsefulla befolkningsgrupper eller den totala befolkningen.

Konventionen kompletterades med en särskild rekommendation om
arbetsmarknadsstatistik (Recommendation No. 170 Concerning Labour
Statistics) som samtidigt antogs av ILO och som tillsammans med
konventionen förelädes den svenska riksdagen. Vad gäller konsument-
prisindex innehåller rekommendationen olika generella anvisningar,
bl.a. avseende publiceringsnivå, beräkningsfrekvens och revidering av
vägningstal.

För svenskt vidkommande kan såväl konventionens föreskrift som
rekommendationens olika anvisningar sägas ligga väl i linje med vad
som gäller vid beräkningen av KPI.

Under 1987 års internationella ILO-konferens för arbetsmarknads-
statistiker antogs en resolution med mer utförliga anvisningar avseende
beräkning av konsumentprisindex. Förslaget till resoiutionstext fast-
ställdes av en särskild kommitté med företrädare för 46 länder, däri-
bland Sverige, samt företrädare för OECD, Eurostat och FNs Econo-
mic Commission for Europé (ECE). Resolutionen är inte bindande för
olika medlemsländer och lämnar i olika avseenden stort utrymme för
nationella särlösningar.

Som tidigare nämnts har ILO:s samordningsrekommendationer i
första hand tillkommit i syfte att lägga fast vissa minimikrav för de
nationella indexberäkningarnas tekniska kvalitet. En detaljerad genom-
gång av de olika rekommendationerna visar också att den svenska

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

KPI:n i de allra flesta avseenden väl tillgodoser dessa kvalitetskrav. I
följande avseenden finns det dock anledning att överväga om indexens
nuvarande utformning är helt tillfredsställande.

Av resolutionen framgår att konsumentprisindex helst bör beräknas
avseende en produktpopulation som innefattar alla konsumtionsproduk-
ter. KPEs produktpopulation anknyter till definitionen av privat kon-
sumtion enligt det svenska nationalräkenskapssystemet (SNR), dock
med vissa undantag. Undantagen avser "Hyresgästernas reparations-
kostnader (3140)", "Konstföremål (4110)", "Möbelreparationer
(4120)", "Kommunal barnomsorg (4620)", "Äldreomsorg (4630)",
"Parkering (7142)", "Utrikes båtresor (6360)", "Hamntjänster (7142)",
"Veterinärtjänster (7214)", "Kommunal musikskola (7410)", "Privat
utbildning (7420)", "Bank- och försäkringstjänster, andra finansiella
tjänster (8500)" och "Andra tjänster (8612)". Särskilt utvecklingsarbete
kommer att krävas för att kunna komplettera produktpopulationen i
dessa avseenden. Inom SCB finns också planer på att utveckla metoder
som möjliggör en sådan successiv komplettering.

I resolutionen konstateras även att möjligheterna att göra internatio-
nella jämförelser skulle förbättras om dessa grundas på uppgifter om
nationella indextal som beräknats exklusive boendekostnader. Anled-
ningen härtill är de mycket olikartade metoder som används i olika
länder vid beräkning av sådana kostnaders storlek och utveckling. För
KPI förekommer dock inte någon redovisning av totalindextal och
indexutveckling exklusive boendekostnader. Det finns anledning för
SCB att pröva möjligheten att månadsvis beräkna och publicera sådana
uppgifter.

Sedan tidigare delen av 1970-talet har ett ökande behov uppkommit
att, i samband med internationella prisjämförelser, särskilt kunna
redovisa prisutvecklingstal avseende gruppen energiprodukter. Vid
OECD utnyttjas t.ex. uppgifter om den genomsnittliga konsumentpris-
utvecklingen exklusive livsmedel och energiprodukter som ett mått på
den "underliggande" inflationen och nationella data vägs samman till
genomsnitt för hela OECD-området. För Sverige och fyra andra länder
saknas dock separat beräknade uppgifter om prisutvecklingen för
energiprodukter enligt OECD:s definition. Dessa länder beaktas därför
inte i den för OECD-området redovisade "underliggande" inflationen.
Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att SCB utvecklar en
metod som medger beräkning av prisutvecklingen för energiprodukter
i enlighet med den av OECD tillämpade definitionen. Detta är också
motiverat mot bakgrund av ILO-resolutionens anvisning att särskilda
delindexar för analytiska ändamål bör beräknas då så bedöms lämpligt.

I ILO-resolutionen anges att det ofta kan vara lämpligt att presentera
uppgifter om genomsnittspriser eller prisintervall för produkter som är
relativt homogena (t.ex. olika livsmedel och vissa tjänster). Speciellt
gäller att sådana uppgifter kan utnyttjas i samband med internationella
prisjämförelser med olika syften. Ett särskilt viktigt sådant är att
erhålla en indikation om effekterna av förekommande nationella kon-
kurrensbegränsningar. SCB publicerade tidigare uppgifter om genom-
snittspriser avseende ett relativt stort antal olika produkter. För år

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

1989 publicerades t.ex. uppgifter om medelpriser för ca 300 produkter.
Prismaterialets kvalitet kan emellertid ifrågasättas och SCB har, bl.a.
av denna anledning, planerat att för efterföljande år kraftigt begränsa
antalet produkter för vilka medelpriser kommer att publiceras. Särskilt
mot bakgrund av konkurrensfrågornas ökande betydelse inom ramen
för den pågående europeiska ekonomiska integrationen, finns det
anledning för SCB att pröva möjligheter att utöka och kvalitativt
förbättra sin redovisning av medelpriser.

Användning av sannolikhetsurval är en förutsättning för att de
erhållna resultaten skall vara generaliserbara och precisionsberäkning-
ar kunna göras. För närvarande grundas dock KPI endast till en
mindre del på sannolikhetsurval. Vid SCB pågår dock ett utvecklings-
projekt som bl.a syftar till att utöka användningen av sannolikhetsur-
val. Genomförandet av detta projekt är särskilt angeläget mot bak-
grund av ILO:s rekommendation att så långt möjligt grunda indexbe-
räkningen på sannolikhetsurval.

KPI och indexharmoniseringen inom EG

Redan EES-avtalet kommer att aktualisera en svensk medverkan i
EG:s indexharmonisering. Detta framgår av EES-avtalets bestämmelser
avseende de avtalsslutande parternas statistikverksamhet (artikel 76).

1. De avtalsslutande parterna skall säkerställa framtagning och sprid-
ning av konsekventa och jämförbara statistiska uppgifter för att beskri-
va och kontrollera alla relevanta ekonomiska, sociala och miljömässiga
aspekter på Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

2. I detta syfte skall de avtalsslutande parterna utveckla och använda
harmoniserade metoder, definitioner och klassificeringar samt gemen-
samma program och förfaranden och därigenom organisera det statis-
tiska arbetet på lämpliga administrativa nivåer och med vederbörlig
hänsyn till behovet av sekretessbelagd statistik.

I bilaga 21 och protokoll 30 till avtalet anges vissa särskilda bestäm-
melser om statistik respektive bestämmelser om hur samarbetet på
statistikområdet skall organiseras. Dessa dokument fanns dock inte
tillgängliga då denna rapport färdigställdes.

Mot denna bakgrund och inför ett genom EG-medlemskap ytterliga-
re fördjupat svenskt deltagande i den fortsatta europeiska integrations-
processen, är det från svensk synpunkt angeläget att klarlägga hur KPI
kan förväntas förhålla sig till en framtida indexharmonisering inom
EG.

Som tidigare nämnts, har Eurostat och medlemsländerna ännu inte
kommit i gång med det praktiska arbetet att upprätta ett gemensamt
konkret förslag till den framtida indexharmoniseringens utformning.
Arbetet har emellertid nu getts hög prioritet och beräknas kunna
påbörjas vid årsskiftet 1991/92. För att fä en uppfattning om vad en
sådan harmonisering kommer att innebära för svenskt vidkommande
är det därför för närvarande endast möjligt att utgå från de förslag som
presenterades år 1989 i en av Eurostat beställd expertrapport, den s.k.
Teekens-rapporten.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

Förslagen som redovisas i Teekens-rapporten kan visserligen i olika
avseenden komma att modifieras och/eller kompletteras i förhållande
till de slutgiltiga förslag som nu kommer att utarbetas inom Eurostat
under medverkan av företrädare för de berörda länderna. Även om så
skulle bli fallet, utgör dock en samlad genomgång av rapportens olika
förslag en lämplig utgångspunkt för att skapa sig en uppfattning om de
olika principiella frågor som kommer att aktualiseras vid utarbetandet
av ett för berörda länder gemensamt förslag avseende harmonisering-
ens utformning. En sådan genomgång bör också kunna tjäna som ett
underlag för svenska statistikintressenter att bilda sig en uppfattning
om huruvida de framtida beräkningarna av en EG-harmoniserad index
kommer att tillgodose inhemska användarkrav eller om det kan finnas
anledning att i framtiden beräkna en ny index parallellt med den
gamla. Redovisningen kan också användas som utgångspunkt för att
preliminärt uppskatta de resursmässiga konsekvenserna vid SCB till
följd av en svensk medverkan i den europeiska indexharmoniseringen.

I förhållande till vad som nu gäller för de svenska KPI-beräkningar-
na kan Teekens-rapportens förslag sägas innebära följande mer omfat-
tande förändringar och krav på utvecklingsarbete.

1 Byte av indexens varukorg (basbyte) skulle endast ske vart femte
år i stället för det nu tillämpade årliga bytet av varukorg. För
detta ändamål skulle således SCB:s s.k. hushållsutgiftsundersök-
ningar endast behöva utföras vart femte år.

2 Behov skulle inte längre föreligga för årliga revideringar av
korttidsindexens vägningstal. Behov skulle inte heller finnas att
beräkna en särskild långtidsindex.

3 Indexens produktpopulation skulle avse alla landets hushålls
totala konsumtion enligt den definition som tillämpas i det
europeiska nationalräkenskapssystemet (ESA). Indelningarna en-
ligt ESA avviker dock endast i smärre avseenden från dem som
för närvarande tillämpas. Även vad gäller presentationen av
olika delindexar skulle denna behöva justeras till att avse indel-
ningar enligt ESA.

4 Värderingen av hushållens konsumtion skulle komma att tillgå
enligt den s.k. konsumtionsprincipen i stället för — som i dag är
fallet — enligt en kombination av konsumtions- och utgiftsprin-
ciperna.

5 Metoder skulle behöva utvecklas i syfte att utöka KPEs produkt-
population med de produkter som i dag inte ingår men som
innefattas i hushållens konsumtion enligt ESA.s definition.

6 Alla indirekta skatter, även de som tas ut från konsument, bör
medräknas som konsumtion. De indirekta skatter — t.ex. for-
donsskatt — som i dag inte medräknas i KPI skulle således
behöva inkluderas enligt den föreslagna harmoniseringen.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

7 Den nu tillämpade beräkningen av boendekostnader för egna
hem skulle behöva ändras i enlighet med resultatet av det
utvecklingsarbete som föreslås bli genomfört i samarbete mellan
berörda länder.

8 Sättet att beakta naturaförmåner och egenproducerade livsmedel
skulle behöva ändras i enlighet med resultatet av det utvecklings-
arbete som föreslås bli genomfört i samarbete mellan berörda
länder.

I åtskilliga andra avseenden föreslås att berörda länder gemensamt
genomför särskilda utvecklingsarbeten i syfte att komma fram till
gemensamt tillämpade standardiserade förfaranden. Detta avser främst
behandlingen av hyresposten, säsongvaror, substitution och kvalitetsby-
ten. Vidare föreslås att gemensamma metoder utvecklas vad gäller
urvalsförfaranden och bestämning av s.k. elementaraggregat, dvs. pro-
dukter enligt den finaste produktindelning för vilka delindexar beräk-
nas. Ett krav som anses vara särskilt viktigt är att berörda länder
utvecklar gemensamma förfaranden för beräkning av åtminstone par-
tiella precisionsmått avseende respektive lands index.

KPI och motsvarande indexar i vissa andra länder

Vid internationella jämförelser jämförs den svenska KPI-utvecklingen
regelmässigt med andra länders motsvarande indexutveckling utan
någon angivelse av de brister som förekommer vad gäller indexarnas
inbördes jämförbarhet. I denna rapport beskrivs därför hur man i
Sverige och bland våra sex viktigaste handelspartners — USA, Tysk-
land, Storbritannien, Norge, Finland, och Danmark — valt att lösa
vissa grundläggande frågor i samband med utformning och beräkning
av konsumentprisindex. De behandlade frågorna är sådana för vilka
valet av lösning kan förutses vara av särskilt stor betydelse för indexbe-
räkningarnas resultat och därmed även för den publicerade indexut-
vecklingens internationella jämförbarhet.

De officiella indexar som jämförs med svenska KPI har följande
benämningar.

USA: Consumer Price Index All Urban Consumers.

Tyskland: Preisindex fur die Lebenshaltung alle privaten Haushalte.
Storbritannien: General Index of Retail Prices.

Norge: Konsumprisindex.

Finland: Kuluttajahintaindeksi (Konsumentprisindex).

Danmark: Forbrugerprisindeks.

För Sverige, Norge och Danmark gäller att det i respektive land endast
beräknas en konsumentprisindexserie medan det för såväl USA, Tysk-
land, Storbritannien som Finland beräknas dels en huvudserie, dels en
eller flera separata underserier.

Samtliga länder använder en index av typ Laspeyres. Tre av länder-
na — USA, Sverige och Danmark — har 1980 som basår medan lika
många — Storbritannien, Tyskland och Finland — har 1985 som

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

basår. Norge är det enda landet som använder 1979 som basår. Vad
gäller Storbritannien och Sverige tillämpas dock en ordning med
årliga revideringar av indexarnas vägningstal och — i Sveriges fall —
varukorg. Det årliga viktbytet påverkar Storbritanniens indexberäk-
ningar från och med februari varje år. Revideringen av indexens
varukorg och vägningstal påverkar den svenska KPI-beräkningen från
och med januari.

Såväl i Sverige som i de sex övriga länderna utnyttjas definitionen
avseende privat konsumtion enligt respektive lands nationalräken-
skapssystem som utgångspunkt för definitionen av indexens produkt-
population. I Storbritannien definieras dock denna population på ett
sätt som utgör en kombination av nationalräkenskapernas indelning
och den särskilda klassificering som utnyttjas i landets årliga hushålls-
utgiftsundersökning. Vidare förekommer i varje land olika undantag
av innebörd att vissa produkter som enligt respektive lands nationalrä-
kenskaper klassificeras som privat konsumtion trots detta inte ingår
eller är representerade i indexens produktpopulation. Omfattningen av
sådana undantag är svårbestämbar men utgör sannolikt ett mindre
problem för indexarnas inbördes jämförbarhet än förekommande skill-
nader vad gäller definitionerna av privat konsumtion enligt ländernas
respektive nationalräkenskapssystem.

De svenska och danska indexarnas direkta koppling till respektive
lands nationalräkenskapsuppgifter innebär definitionsmässigt att index-
arnas population utgörs av hela den inhemska befolkningen. Även
Tysklands, Norges och Finlands indexar grundas på uppgifter om hela
befolkningen. Vad gäller USA och Storbritannien har dock indexpo-
pulationen avgränsats till att avse ca 85 % av befolkningen i respektive
land. Gemensamt för de länder — USA, Tyskland, Storbritannien,
Norge och Finland — som främst utnyttjar särskilda hushållsutgiftsun-
dersökningar för beräkningarna av vägningstal är att berörda produk-
ter i princip värderas enligt utgiftsprincipen. För Sverige och Dan-
mark, som i huvudsak förlitar sig på nationalräkenskapsuppgifter, görs
motsvarande värderingar i huvudsak enligt konsumtionsprincipen.

I vissa fall ger valet av värderingsprincip inte tillräcklig ledning för
att genomföra värderingen. Detta gäller särskilt behandlingen av boen-
detjänster samt naturaförmåner och egenproduktion men även be-
handlingen av försäkringstjänster, räntor och begagnade varor. Ett
särskilt problem som begränsar möjligheterna att göra rättvisande
internationella indexjämförelser uppkommer då nationella olikheter
föreligger vad gäller beaktandet av indirekta skatter.

I samtliga angivna avseenden förekommer betydande skillnader vad
gäller de förfaranden som tillämpas i de olika jämförda länderna.
Dessa skillnader innebär påtagliga begränsningar av möjligheterna att
göra rättvisande jämförelser av konsumentprisutvecklingen enligt de
olika ländernas indexar. I särskilt hög grad gäller detta respektive lands
uppgifter avseende boendekostnadernas utveckling.

För samtliga länders indexar gäller att de beräknas en gång per
månad på grundval av ett prismaterial som normalt inhämtats i mitten
av månaden. För alla länder gäller också att de registrerade prisuppgif-

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

terna vanligen utväljs i enlighet med urval som upprättats genom olika
flerstegsförfaranden. Sannolikhetsurval är endast vanligt förekomman-
de i USA medan övriga länders indexar i hög grad grundas på
uppgifter enligt olika subjektivt styrda urvalsförfaranden. Detta inne-
bär att det endast för USA är möjligt att på ett någorlunda heltäckande
sätt kunna mäta och kontrollera indexens precision. För närvarande
går det således inte att bilda sig annat än en fragmentarisk uppfattning
om hur förekommande olikheter vad gäller de här aktuella indexarnas
precision påverkar möjligheterna att på ett meningsfullt sätt jämföra
KPI-utvecklingen med motsvarande uppgifter enligt de övriga länder-
nas indexar.

Den närmare jämförelsen av de förfaranden som tillämpas i olika
länder vad gäller behandlingen av säsongvaror och sättet att lösa de
problem som uppstår i samband med varusubstitution och kvalitets-
ändringar pekar på förekomst av mycket betydande nationella skillna-
der. Förhållandet innebär ännu en allvarlig inskränkning av möjlighe-
terna att göra rättvisande jämförelser av utvecklingen enligt de olika
ländernas indexar.

Slutsatser

En jämförelse av den svenska KPI.n med motsvarande indexar för
Sveriges sex största handelspartners visar att det i flera viktiga avseen-
den föreligger betydande skillnader som i väsentlig mån begränsar de
redovisade förändringstalens inbördes jämförbarhet.

En viktig orsak till de påvisade skillnaderna utgörs av omständighe-
ten att enskilda länder ofta tillämpar olika principer som vägledande
vid utformningen av respektive lands index. Med stor sannolikhet är
detta förhållande dock i högre grad betingat av nationella olikheter vad
gäller indexarnas faktiska användningsområden än av någon grundläg-
gande skillnad vad gäller indexarnas allmänna syfte som inflationsmä-
tare.

Av stor betydelse för de påvisade skillnaderna är också att enskilda
länder ofta valt olika tekniska lösningar. De nationella olikheter som
kommit att prägla de tekniska lösningarnas utformning kan i olika fall
visas ha en betydande inverkan på beräkningsutfallet och därmed på
indexarnas inbördes jämförbarhet.

Indexarnas bristande jämförbarhet är således främst principiellt och
metodologiskt betingad. Något försök att uppskatta eventuellt förekom-
mande skillnader vad gäller indexarnas tillförlitlighet har inte gjorts.
Det finns heller inte anledning att tro att sådana skillnader skulle vara
av större betydelse för indexarnas bristande jämförbarhet. I detta
sammanhang bör det framhållas att USA — i jämförelse med övriga
länder — har tillskapat särskilt goda möjligheter att mäta och kontrol-
lera den egna indexens precision. För Sverige — liksom sannolikt även
för de övriga länderna — gäller dock att man i allt väsentligt tillgodo-
ser de allmänt hållna föreskrifter och kvalitetsrekommendationer som
uppställts av ILO.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

Av uppgifterna som presenteras i denna rapport framgår klart att ett
svenskt deltagande i EG:s framtida indexharmonisering kommer att
nödvändiggöra antingen betydande förändringar av de nuvarande be-
räkningarna av KPI eller att en särskild EG-harmoniserad index beräk-
nas parallellt med den "gamla" indexen. Mot bakgrund av de mycket
olikartade principer och metoder som ligger till grund för indexberäk-
ningarna i de berörda länderna, inklusive Sverige, kommer arbetet
med att utforma ett gemensamt förslag avseende harmoniseringens
utformning att ta lång tid i anspråk och ställa betydande krav på
särskilda utvecklingsresurser. Detta framgår inte minst av Teekens-
rapportens förslag, trots att dessa så långt möjligt utgår från problem-
lösningar som redan i dag kan anses vara de vanligast tillämpade bland
medlemsländerna.

Inom Eurostat förbereds för närvarande det arbete som avses utmyn-
na i ett för berörda länder gemensamt förslag avseende indexharmoni-
seringens utformning. Redan EES-avtalet kommer att aktualisera en
svensk medverkan i detta arbete som kommer att avse såväl målfrågor
som statistiska frågor. Såväl från användar- som producentsynpunkt
måste det anses vara angeläget att Sverige i detta sammanhang bereds
tillfälle att bidra med erforderlig ekonomisk och statistisk kompetens.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

SUMMARY IN ENGLISH

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

The Investigator’s Preface

This report has been compiled at the request of the Parliamentary
Auditors of Sweden (Riksdagens Revisorer) as a separate project within
the scope of the Auditors’ examination of the Swedish consumer price
index (KPI).

Different parts of the report contain results of contacts and discus-
sions with the ILO in Geneva, Eurostat in Luxembourg and the
OECD in Paris. Particulars about consumer price indices in other
countries than Sweden have been obtained — directly or indirectly
through various publications — from the statistical authorities in each
of the six countries involved. Several officials at the Statistics Sweden
(SCB) have, benevolentiy and at short notice, helped me by submitting
their comments on earlier drafts of this report. I have also received
many valuable comments and suggestions from colleagues at the Swe-
dish Price and Competition Board (SPK).

Although I highly appreciate the support that I have received from
different sources, I naturally assume the sole and full responsibility for
the contents of the analyses and conclusions that are presented in the
report.

Stockholm, December, 1991

Ambjörn Berglund

5 Riksdagen 1991/92. 2 saml. Nr 16

Summary of the Report

Objective and Plan for the Report

The Parliamentary Auditors has laid down the following instruction
for the work that is to be presented in the report:

The work is to include a description of how the consumer price index
is calculated in each of the six countries that constitute Sweden’s
major trading partners. Differences in relation to the corresponding
practices in Sweden are to be explained and analysed. Furthermore,
the Swedish consumer price index (KPI) calculations are to be analy-
sed in relation to the coordination and harmonization work that is
organized within this field by the International Labour Office (ILO)
and the European Community.

Chapter one of the report contains some reflections on indices and the
use of indices in general and the functions of the Swedish KPI in
particular. This is — in chapter two — followed by an overview of the
main reasons why it may be considered desirable to improve the
international comparability of national consumer price indices.

An account for the history of the various considerations that have
affected the construction of the KPI and its predecessor, the cost of
living index, is presented in chapter three. During the period after
World War II, these considerations have become increasingly influen-
ced by a growing international exchange of views within this area. The
ILO has contributed to this by providing a forum for global discus-
sions and coordination.

At the end of 1987, the Fourteenth International ILO Conference of
Labour Statisticians adopted a resolution concerning consumer price
indices. The resolution includes a catalogue of principles and technical
guide-lines that it is recommended should be observed when consumer
price indices are constructed and calculated. So far, this resolution
constitutes the most ambitious attempt to establish internationally
accepted instructions in order to secure that each national index meets
certain minimum quality requirements. Chapter four contains a detai-
led examination of the extent to which the Swedish KPI meets these
requirements.

Chapter five is intended to provide a preliminary basis for assessing
the extent of additional resource requirements for the production of
the Swedish KPI that are likety to emerge as consequences of a future
Swedish participation in the index harmonization within the European
Community. The practical work of formulating a detailed proposal
concerning the design of such a harmonization will be organized by
the Statistical Office of the European Communities (Eurostat) and is
expected to commence early in 1992. In the absence of such an official
proposal, the consequences for the Swedish KPI calculations have had
to be indicated in relation to the harmonization proposals that were
presented in 1989 by an independant expert at the request of Eurostat.

Finally, chapter six contains an account for different and especially
important circumstances that at present affect the possibilities to make

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

meaningful comparisons between the development of the Swedish KPI
and the corresponding developments for Sweden’s six most important
trading partners; the USA, Germany, Great Britain, Norway, Finland
and Denmark.

The Need for Coordination and Harmonization

Since the end of World War II, an apparent side-effect of the growing
internationalization of the national economies has been a correspon-
ding upsurge in the demand for qualitatively improved and new
international comparisons concerning a wide spectrum of economic
activities and phenomena. For the production of national economic
statistics this has meant an increased demand for internationally recog-
nized standards and guide-lines. The construction of such standards
and guide-lines has become a major concern for different international
organizations, notably the UN, the OECD, the World Bank and the
International Monetary Fund (IMF).

Concerning the global coordination work within the context of
consumer price indices, the ILO has for several years played a pivotal
role as an organizer. Several countries, including Sweden, are actively
involved in this work. Primarily, the work is — as earlier mentioned

— devoted to the task of establishing uniform and internationally
accepted minimum requirements concerning the quality of all national
consumer price indices. The activities of the ILO have resulted in
different valuable achievements, e.g. increased conceptual uniformity
and a generally improved quality awareness when consumer price
indices are constructed and calculated.

The orientation of the coordination work of the ILO is, however,
strongly influenced by the circumstance that the resulting stipulations
and recommendations have to be acceptable to all countries, irrespecti-
ve of existing national differences with regard to level of education and
other available resources. Individual countries are often characterized
by considerable differences in these respects which — together with
existing differences concerning the purposes of the individual indices

— constitute major restrictions to the possibilities of achieving a global
and substantial improvement of their international comparability.

As a group, the member States of the European Community have
particularly strong reasons to attain direct comparability between their
individual indices. The practical possibilities of establishing the neces-
sary harmonization are also particularly favourabie for this group of
States, due to its relatively high degree of homogeneity in terms of
resources and economic-statistical sophistication.

The urgency of attaining an index harmonization within the Euro-
pean Community is primarily a consequence of the creation of a single
market in 1993 together with the gradual establishment of the Econo-
mic and Monetary Union (EMU) during the period 1992—1997. The
economic unification that these reforms ultimately embody, will in
due time necessitate a coordinated economic policy for all the diffe-
rent States of the Community. From a technical point of view, the

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

efficiency of such a coordination directly depends on the availability of
consistent economic analyses based on harmonized economic-statistical
instruments. This especially applies to the economic-statistical measu-
res that are used to estimate central economic phenomena such as
inflation and unemployment.

Given this back-ground, an obvious conclusion is that the harmoni-
zation of national indices must be regarded as an inevitable consequen-
ce of the on-going economic integration within the Community. This
conclusion gathers further momentum from the special requirements
that are expected to arise as consequences of a future common social
policy ("The Social Dimension") and the growing importance of
establishing indicators concerning the existence of reduced competi-
tion on different markets in individual member States.

In spite of the obvious necessity of index harmonization, Eurostat
and the member States have, this far, not produced a joint proposal
concerning the design of a future harmonization. Recent developments
concerning the implementation of the EMU have, however, been
accompanied by a significant increase in the pressure from the Com-
mission to produce such a proposal.

No doubt, the harmonization efforts will increase considerably dur-
ing the next few years as a response to accelerated economic and
political integration, together with a parallel establishment of joint
institutions. In the short run, some member States may be hesitant to
revise their existing national consumer price indices in accordance
with the stipulations of an agreed harmonization. This will, however,
hardly affect their participation in the harmonization process. Al-
though some pedagogic problems might be associated with the presen-
tation of alternative index series, the obvious solution for such count-
ries is to present parallel calculations of the "old" and the "new"
indices.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

The Swedish KPI in Relation to the ILO
Coordination Requirements

According to the ILO Convention No. 160 Concerning Labour Statis-
tics, the following stipulation (Article 12) is laid down concerning the
calculation of consumer price indices. The Convention was adopted in
June 1985 and has later been ratified by a large number of countries,
including Sweden.

Consumer price indices shall be computed in order to measure varia-
tions over time in the prices of items representative of the consump-
tion patterns of significant population groups or of the total popula-
tion.

The Convention is supplemented by a simultaneously adopted recom-
mendation; Recommendation No. 170 Concerning Labour Statistics. In
1986 the Recommendation was — together with the Resolution —
brought to the attention of the Swedish Parliament. The sections of the
Recommendation that refer to consumer price indices contain diffe-
rent general technical guide-lines concerning e.g. frequency of the

calculations, level of presentation and frequency of weight revisions. A
close examination shows that the present system of calculating the
Swedish KPI is well in line with the requirements of both the
Convention and the Recommendation.

During the 1987 ILO-Conference of Labour Statisticians, a resolu-
tion, containing more detailed guide-lines for the index calculations,
was adopted. The contents of the Resolution had been prepared by a
special committee consisting of delegates from 46 countries, including
Sweden, together with representatives of the OECD, Eurostat and the
UN Economic Commission for Europé (ECE). The provisions of the
Resolution are not binding. Furthermore, they are formulated in a
way that only marginally interferes with each country’s exclusive right
to determine its own objectives for the national index. Instead, the
main function of the Resolution is to assure that technical Solutions
are chosen in a way that corresponds with the objectives that the
individual country has selected. The selection of objectives might,
however, vary considerably between different countries.

An obvious observation is that the stipulations of the ILO Resolu-
tion are formulated in order to prescribe certain minimum quality
requirements for the national indices, while the ambition of achieving
improved international comparability mainly focuses on technical
considerations and not on the actual results of the different national
calculations. A detailed examination of the Resolution shows that the
Swedish KPI in almost all respects is well in line with the various
recommendations. However, the following circumstances indicate
some possible improvements.

The Resolution recommends that all consumer products be inclu-
ded in the product population of the index. The product population of
the KPI is — with some exceptions — defined as "private consump-
tion" according to the Swedish system of national accounts (SNR). The
exceptions are: "Tenants Repair Costs (3140)", "Objects of Art (part of
4110)", "Furniture Repairs (4120)", "Local Government Services,
Children (4620)", "Welfare Services, Elderly (4630)", "Parking
(7142)", "Voyages Abroad (part of 6350)", "Air-Travel Abroad (part of
6360)", "Port Services (7142)", "Veterinary Services (7214)", "Local
Government, Music Schools (7410)", "Private Education (7420)", "Fi-
nancial Services (8500)" and "Misc. Other Services (8612)". A future
inclusion of these products into the product population of the KPI
will require development work to be carried out concerning new
methods and systems for information collection. Some work in this
direction is at present being prepared by Statistics Sweden.

In the Resolution it is stressed that the possibilities of making more
meaningful international comparisons would be improved if the com-
parisons were based on national index numbers that exclude housing
costs. The reason is that such costs are calculated very differently by
different countries and that the calculations in most cases highly affect
the final result of the total index calculations. However, no such

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

modified index numbers are at present published for the Swedish KPI.
Statistics Sweden ought to consider the possibility of monthly calcula-
tions and presentations of such an index.

During the last few decades, an increasing demand has been registe-
red for international comparisons concerning the development of the
average consumer prices for "energy". Furthermore, increased analyti-
cal efforts are being made in order to assess the rate of the "underly-
ing" inflation for individual countries and groups of countries. For
example, the OECD publishes monthly information about the average
consumer price development, excluding "food" and "energy", as a
measure of the "underlying" rate of inflation for individual countries
as well as for the OECD-area as a whole. However, Sweden together
with four other OECD-countries, do not provide the OECD with the
necessary information and are therefore excluded from these compari-
sons. For Sweden, this is explained by the present difficulties of
calculating a separate index for "energy".

Given this back-ground, it must be regarded as an urgent task for
Statistics Sweden to develop a method for the calculation of a separate
index for "energy". This would also be in line with the ILO-Resolu-
tion that explicitly favours the presentation of special sub-indices for
analytical purposes.

According to the Resolution, the publication of average prices and
price ranges may in many cases provide important information. This is
particularly true when the products concerned are reasonably homoge-
neous, e.g. certain food-stuffs and services, and specified in a way that
allow international product-oriented price comparisons to be made.
The opportunity of using such comparisons as an instrument for
obtaining indications concerning the existence of reduced competition
on individual national markets is especially important.

Statistics Sweden has for several years published yearly data concer-
ning average prices for a broad range of products. For example,
average prices of approx. 300 products were published for 1989.
However, the quality of the estimated prices is generally considered as
being less satisfactory and Statistics Sweden has — with reference to
this and other circumstances — planned for a substantial reduction in
the number of products for which average prices are to be presented
in the future. In view of the on-going European economic integration
and the increased importance that this will mean for the development
of new or improved methods to identify effects of reduced competition
on national markets, there is reason for Statistics Sweden to reconsider
its present intention to cut down on its presentation of average prices.

The employment of probability sampling methods is the only way of
ensuring that the results obtained could be generalized and their
precision calculated. At present, only a minor part of the Swedish KPI
is based on probability sampling. However, the intention of Statistics
Sweden is to redress the situation and a special project has been
launched in order to, among other things, explore the possibilities of
expanding the use of probability sampling. This ambition coincides
fully with the corresponding recommendation of the ILO-Resolution.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

The Swedish KPI in Relation to the European
Harmonization Requirements

Direct Swedish involvement in the European index harmonization
exercise is brought to the fore by the approaching EEA Agreement.
This is an obvious conclusion of the growing importance of the
harmonization issue within the Community together with the follo-
wing provision — Article 76 — of the proposed EEA Agreement.

1. The Contracting Parties shall ensure the production and dissemina-
tion of coherent and comparable statistical information for describing
and monitoring all relevant economic, social and environmental as-
pects of the European Economic Area.

2. To this end the Contracting Parties shall develop and use harmoni-
zed methods, definitions and classifications as well as common pro-
grammes and procedures organizing statistical work at appropriate
administrative levels and duly observing the need for statistical confi-
dentiality.

Certain additional documents — Annex XXI and Protocol 30 —
provide more detailed guidance in this respect. Annex XXI contains
specific provisions on statistics while Protocol 30 contains specific
provisions on the organization of cooperation in the field of statistics.
Neither of these documents were, however, avaiiable when this report
was completed.

In view of the growing Swedish involvement in the European
integration process — as indicated by the 1991 application for full
membership — the importance of a Swedish participation in the index
harmonization work has been added dimensions other than those of a
mere technical exercise. Among other things, this means that the
harmonized indices primarily should be designed in a way that is
consistent with their role in the new integrated European economic-
political context. It would be most unfortunate if considerations con-
cerning the domestic functions of a national index were allowed to
affect this priority.

Against this back-ground, it is especially important to analyse the
existing divergencies between the present Swedish KPI and the corre-
sponding requirements according to a complete harmonization propo-
sal which relätes to the new economic-political context.

As mentioned earlier, Eurostat and the member States have not yet
started the practical work of establishing the design of the future index
harmonization. The work is, however, expected to commence early
during 1992. In order to present the main issues involved — which
also facilitates a preliminary estimation of the additional resource
requirements that may be involved from the Swedish point of view —
the present Swedish KPI calculation practices have been compared
with the corresponding harmonization suggestions that were presented
in 1989 by an independant expert — Dr. Teekens — at the request of
Eurostat.

An obvious possibility is that the proposals that have been formula-
ted by Dr. Teekens will be revised and/or amended in relation to the

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

official proposals that still remain to be worked out. This would most
likely be reflected in the consequences that are associated with the
future harmonization work from the Swedish point of view.

In relation to the present Swedish KPI calculations, the harmoniza-
tion proposals of Dr. Teekens include the following main consequen-
ces.

1. The market basket of the KPI would be revised once every five years
instead of the present system of yearly revisions. As a consequence of
this, the intervals between the Household Expenditure Surveys could
be increased from three to five years.

2. There would be no need for the present yearly revisions of weights.
Nor would there be need for the separate calculations of a "long
term"-index that at present are presented for each December together
with the resuits of the official "short term "-index calculations for the
same month.

3. The product population of the KPI would include the total con-
sumption of all Swedish households in accordance with the definition
of the European System of Integrated National Accounts (ESA). The
ESA definitions differ somewhat from the ones that at present are
being used when the KPI is calculated. Also, some adjustments would
have to be made in order to bring the presentation of sub-indices in
line with the ESA classifications.

4. The valuation of household consumption would have to be carried
out strictly according to the principle of consumption and not — as
to-day — according to a combination of the consumption and expendi-
ture principles.

5. Methods would have to be developed in order to expand the
product population of the KPI by including the products that at
present are omitted although they constitute household consumption
according to the definitions of the ESA.

6. All indirect taxes, including those that are collected from consu-
mers, would have to be regarded as consumption. The indirect taxes —
e.g. motor vehicie tax — that at present are excluded from the KPI
would consequently have to be included.

7. The method that currently is used in order to calculate the costs
associated with owner-occupied dwellings would have to be revised in
accordance with the future resuits of the joint development work that
it is suggested be carried out by Eurostat and the countries involved.

8. Similarly, the present treatment of benefits in kind and consump-
tion of own produced food products would have to be revised in
accordance with the future resuits of the joint development work that
it is suggested be carried out by Eurostat and the countries involved.

In several other respects, the proposals of Dr. Teekens will — if
accepted — lead to extensive joint development work in order to

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

establish more detailed and operational harmonization instructions.
This applies especially to the treatment of rents, seasonal products,
substitution and quality changes. Furthermore, it is suggested that
harmonized methods are to be developed for the employed sampling
techniques and the determination of elementary aggregates. It is con-
sidered as especially important that joint efforts are assigned to the task
of developing harmonized methods for the calculation of — at least —
partial accuracy measures. (An elementary aggregate constitutes the
most detailed level for which a constant-weight sub-index is calcula-
ted.)

The Swedish KPI in Relation to the Corresponding
Indices for Six Selected Countries

In the context of international comparisons, the development of the
Swedish KPI is often related to the corresponding developments of the
indices for other countries. Normally, no reservations are made con-
cerning existing imperfections with regard to the comparability of the
indices. Given this back-ground, different circumstances have been
analysed that affect comparability between the Swedish KPI and the
corresponding measures of inflation for the USA, Germany, Great
Britain, Norway, Finland and Denmark. The examination focuses on
circumstances that to a considerable extent may affect the comparabili-
ty of the indices.

The following official indices are compared with the Swedish KPI.
USA: Consumer Price Index All Urban Consumers.

Germany: Preisindex fur die Lebenshaltung alle privaten Haushalte.
Great Britain: General Index of Retail Prices.

Norway: Konsumprisindex.

Finland: Kuluttajahintaindeksi (Konsumentprisindex).

Denmark: Forbrugerprisindeks.

Only one consumer price index series is calculated for Sweden,
Norway and Denmark respectively. For each of the other countries,
one or several "parallel" series are calculated in addition to the
"main" series that are indicated above.

All the countries employ a Laspeyres type of index. Three of the
countries — the USA, Sweden and Denmark — use 1980 as the base
(= 100) of their indices while another three countries — Great Britain,
Germany and Finland — use 1985. For Norway, the present base
relätes to 1979.

Both Sweden and Great Britain use the Laspeyres Chain Index with
annual linking. For Great Britain this means that the weights are
changed annually which affects the calculations of the index from
February each year. For Sweden, both the weights and the market
basket are revised each year. The changes affect the index calculations
from January. All other countries use the regular Laspeyres index
which means that both the market basket and the weights reflect the
consumption pattern during the base year.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

All countries use the definition of household (private) consumption
according to their respective national accounts system as the basis for
the determination of the product population of the indices. Great
Britain, however, employs definitions that combine classifications from
the national accounts with classifications that are being used in the
yearly Family Expenditure Survey. Also, all countries report some
degree of discrepancy between the range of products that is included
in the national accounts as household consumption and the product
population of the index. However, such discrepancies most likely
involve less serious consequences for the comparability of the indices
than the ones that are caused by existing differences between the
definitions of household consumption according to the various natio-
nal accounts systems.

For all countries, the calculations of weights for the market basket
normally utilizes information from different sources. For Sweden and
Denmark the national accounts constitute the main source of informa-
tion while the other countries rely on a national Household Expendi-
ture Survey as the main source. The national coverage of the national
accounts means that both the Swedish and the Danish index by
definition reläte to the whole population of each country. Due to the
construction of the German, Norwegian and Finnish expenditure
surveys, this is also the case for these countries. For the USA and
Great Britain, however, the index populations do not coincide with
the whole population of the two countries. It has been estimated that
approx. 85 per cent of the inhabitants in each country is included in
the corresponding index populations.

Due to the central role of the Household Expenditure Survey, the
consumption of the households is valued mainly according to the
principle of expenditure in the USA, Germany, Great Britain, Norway
and Finland, while Sweden and Denmark — in view of their national
accounts orientation — to a larger extent rely on the principle of
consumption.

In some instances, the selected principle does not in itself provide
sufficient guidance for the actual realization of the valuation. This
especially applies to the treatment of housing costs, benefits in kind,
own-produced food products, insurance services, interest payments and
second-hand goods.

In all these respects, it is shown that the corresponding practices
that are being used by the different countries are characterized by
significant differences. The existence of these differences constitutes a
serious iimitation of the possibilities to compare the developments of
the concerned indices in a meaningful way. This is particularly evident
for the sub-indices that reflect the development of the housing costs.

All countries publish monthly index numbers that are calculated
according to prices that are normally collected in the middle of the
month. For all the countries, the selection of price quotations is
normally determined as the result of various two- or three-stage
sampling designs. Probability sampling is used frequently only in the
USA, while the indices of the other countries to a large extent rely on

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

different forms of purposive sampling. This means that only in the
USA is it at present possible to measure and control the precision of
the index. To-day, it is therefore not possible to tell the extent to
which differences that reläte to the precision of the individual indices
affect the possibilities of making meaningful comparisons between the
development of the Swedish KPI and the corresponding developments
of the indices for the other countries.

In addition, a closer examination of the treatment of indirect taxes,
seasonal products, substitution and quality changes also indicates the
existence of national differences that adversely affect the comparability
of the indices.

Conclusions

The comparison between the Swedish KPI and the corresponding
indices for Sweden’s six most important trading partners shows that
the national divergencies are numerous and that these divergencies to
a considerable extent reduce the possibilities of relating the develop-
ments of the individual indices to each other in a meaningful way.

An important explanation of the existence of numerous national
differences is that the design of the individual national indices is
normally determined on the basis of different and incompatible requi-
rements. The resulting differences between individual countries are
probably to a large extent explained by the fact that the relative
importance of each individual function of the index varies from
country to country. Since there does not seem to exist any controversy
concerning the role of the index as the generally accepted measure of
inflation, the ambition to improve the comparability of the the natio-
nal indices will be best promoted by an international agreement
concerning index harmonization.

Another important factor that explains the existence of national
differences is that different countries often have chosen different
technical Solutions when confronted with the same problem. In this
report it is shown that such technical differences may considerably
affect the resuits of the index calculations and consequently reduce the
comparability of the indices. Also in this respect, an internationally
agreed harmonization of the methods employed would secure impro-
ved comparability.

The imperfections concerning the comparability of the indices may
consequently be explained both in terms of their different functions
and in terms of different technical Solutions. In this report, no attempt
has been made to explain such imperfections in terms of differences
concerning quality and accuracy between the individual indices. Nor is
there any reason to believe that such factors significantly affect the
comparability of the concerned indices. However, there is reason to
stress that the USA — when compared with the other six countries —
has created especially favourable conditions for measuring and control-
ling the precision of its index. A further observation is that the

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

Swedish KPI — and probably also the other compared indices — in all
important respects satisfy the rather wide quality requirements that
have been issued by the ILO.

According to the findings of this report, a Swedish participation in
the future European index harmonization will necessitate a choice
between a considerable revision of the design and the principles of
calculation that at present are being used for the KPI and the possibili-
ty of future parallel calculations of both the "old" and the "new"
(harmonized) index. In view of the disparate principles and methods
that at present are being used by the different countries, including
Sweden, the joint work of formulating a proposal concerning the
design of the future harmonization will no doubt take several years to
complete and require substantiai development resources. This conclu-
sion is also in line with the resuits of the analyses concerning the
present Swedish KPI in relation to the harmonization proposal that
Dr. Teekens presented in 1989 at the request of Eurostat.

Eurostat is at present organizing the efforts of the parties involved to
produce the official joint harmonization proposal. Due to the central
importance of the index as an economic political instrument, the
preparation of the proposal will reläte to both economic and statistical
considerations. For Sweden, a direct involvement in this work must be
regarded as essential both from user and producer points of view. Such
an involvement is also well justified by the stipulations in the propo-
sed EEA Agreement. Given this back-ground, it is highly important
that Sweden is provided the opportunity of contributing to the neces-
sary development work within the area of economics and statistics.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

1 Några reflexioner kring index och
indexanvändning

Ordet index kommer från latinet och svarar närmast mot det svenska
ordet "visare". Under årens lopp har ordet dock kommit att användas
med en något skiftande innebörd. Ofta utnyttjas det i betydelsen
förteckning eller register, t.ex. katolska kyrkans index över förbjudna
böcker. Matematiker talar ibland om att en symbol är försedd med en
index, t.ex. x’, medan fysiker däremot använder ordet i sin egentliga
betydelse, nämligen som visare vid avläsning av en skala.

Även ekonomer och statistiker använder ordet på ett sätt som svarar
mot dess ursprungliga innebörd. Då man i sådana sammanhang refere-
rar till en index, så avser man ett tal som uttrycker den relativa
storleken av en viss företeelse. I praktiken innebär detta att man sätter
ett eller flera tal i relation till ett visst grundtal ("basen") som utgör
skalans utgångspunkt och som vanligen sätts lika med 100.

Grammatikaliskt sett kan ordet index förekomma i såväl reale som i
neutrum. Språklig expertis tycks dock föredra reale — dvs. en index,
indexen — och pluralformen indexar är också den vanligaste. De mer
språkligt otympliga pluralformerna indices och index förekommer
visserligen men används sällan nu för tiden.

I denna rapport används ordet index i dess ekonomisk-statistiska
betydelse. Någon systematisk genomgång av den teoribyggnad som
under årens lopp växt upp kring det ekonomisk-statistiska indexbe-
greppet redovisas dock inte. Vad gäller sådana frågor kan det här vara
tillräckligt att konstatera att valet av indexmått — t.ex. Laspeyres’ eller
Paasches — bör avgöras av det förhållande som man önskar få belyst i
kombination med en bedömning av vad som är praktiskt möjligt att
åstadkomma. Det är således inte korrekt att påstå att något visst
indexmått generellt sett skulle vara "bättre" än andra. Däremot kan det
i det enskilda fallet vara så att ett visst indexmått på ett bättre sätt än
andra är ägnat att beskriva den företeelse som man vill fa belyst i det
aktuella fallet. Det kan vidare vara värt att nämna att valet av index-
mått ofta i hög grad påverkar indexberäkningarnas resultat. T.ex. gäller
att den genomsnittliga prisuppgången med stor sannolikhet blir större
om den beräknas enligt en Laspeyres-index än om den beräknas enligt
en Paasche-index.

Tekniskt sett utgör indexberäkningen en medeitalsbestämning, när-
mare bestämt en sammanvägning av indexens olika delar i syfte att fa
ett mått på den genomsnittliga ändringen sedan bastillfället. Om måttet
är korrekt konstruerat skall man härigenom erhålla ett uttryck för den
relativa storleken av det förhållande som man avser att mäta.

Enligt den i samhället allmänt vedertagna uppfattningen utgör kon-
sumentprisindex det viktigaste måttet på "inflationen". Ofta sätts också,
utan närmare diskussion, likhetstecken mellan de båda begreppen,
vilket innebär att man i praktiken överlåter åt indexkonstruktören att
avgöra hur begreppet inflation skall tolkas. Risken är uppenbar att
denne kommer att söka stöd i olika — och kanske inbördes motstridi-

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

ga — användarkrav som härigenom blir bestämmande för inflationsbe-
greppets praktiska innebörd. Omständigheten att olika sådana krav
visat sig påverka utformningen av enskilda länders indexar i olika hög
grad innebär en inskränkning av bl.a. möjligheterna att göra rättvisan-
de internationella "inflationsjämförelser".

Vad är då "inflation"?

En på ekonomisk teori grundad definition är att inflation utgör en
återspegling av sådana interna och/eller externa obalanser inom sam-
hällsekonomin som tar sig uttryck i form av en höjning av den
genomsnittliga prisnivån för alla varor och tjänster. Av denna defini-
tion följer bl.a. att enskilda prishöjningar inte behöver vara att likställa
med inflation. Till den del som de ingår som ett led i en enligt
ändrade utbuds- och efterfrågeförhållanden kontinuerlig anpassning av
relativpriserna, kan de i stället sägas utgöra nödvändiga förutsättningar
för upprätthållandet av effektivitet och dynamik inom samhällsekono-
min. Det olämpliga i att — t.ex. genom prisreglering — söka förhindra
sådana prishöjningar att slå igenom på marknaden kan inte nog
understrykas.

Mot denna bakgrund torde det stå klart att ett "idealt" mått på
inflationen bör avse ett genomsnitt för prisändringarna på alla varor
och tjänster — inklusive arbete, kapital, direkta skatter m.m. — som
omsätts inom landet. Något sådant mått är emellertid inte praktiskt
möjligt att konstruera och av de mått som står till förfogande anses
konsumentprisindex vanligtvis utgöra den bästa approximationen. Den
främsta orsaken härtill är att denna index grundas på prisändringarna i
det "sista" ledet, vilket innebär att prisändringar i producent-, import-
och de inhemska handelsleden indirekt påverkar även utvecklingen i
detta sista led.

Konsumentprisindexens ställning som mått på inflationen är emel-
lertid normalt inte grundad på någon närmare analys av inflationsbe-
greppets innebörd utan utgår vanligen i första hand från behovet att
för invånarna i respektive land tillskapa ett ur deras synvinkel rättvi-
sande mått på penningvärdets utveckling. Detta senare syfte kan i olika
avseenden resultera i att indexen ger felaktiga signaler åt dem som tror
att den återspeglar något annat, t.ex. inflationen som ett uttryck för
föreliggande interna och externa samhällsekonomiska obalanser. Ex-
empelvis kan en höjning av patientavgiften för sjukvård göras så stor
att den precis uppväger en samtidig minskning av den statliga subven-
tionen. Eftersom totalpriset på tjänsten i fråga inte ändrats finns det av
samhällsekonomiska skäl knappast anledning att uppfatta åtgärden som
en prishöjning. Ur medborgarnas privatekonomiska synvinkel kommer
den dock att upplevas som en sådan och i de flesta länders konsument-
prisindexar skulle den också komma att registreras som en sådan.

I Sverige uppkom en liknande situation som en konsekvens av
1990/91 års skattereform. Avsikten var att omfördela statens skattein-
komster genom en sänkning av inkomstskatten och en motsvarande
höjning av den indirekta beskattningen. Eftersom KPI beräknas exklu-
sive direkta skatter men inklusive indirekta skatter kom omläggningen

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

att innebära en "extra" höjning av KPI med drygt 6 % från oktober
1989 till oktober 1991. Inte heller denna höjning kan anses utgöra ett
uttryck för ökande interna eller externa obalanser.

Förhållanden som de ovan beskrivna antyder något om de betydan-
de metod- och tolkningsproblem som är förknippade med internatio-
nella inflationsjämförelser som grundas på uppgifter enligt nationella
konsumentprisindexar. Detta beror inte endast på olikheter vad gäller
det som respektive lands index är avsedd att mäta utan också på ett
stort antal institutionella omständigheter såsom skillnader avseende
storlek och finansiering av den offentliga sektorns verksamhet samt
utformning av olika länders beskattnings- och subventionssystem.

Trots de mycket betydande reservationer som borde redovisas i
samband med varje internationell inflationsjämförelse som grundas på
konsumentprisindexar, så är det relativt ovanligt att sådana förbehåll
anges. Detta beror sannolikt till stor del på att även om det står helt
klart att resultatredovisningen påverkas av förekommande metodolik-
heter m.m., så är det ytterligt svårt att precisera storlek eller ens
riktning av denna påverkan. En påtaglig förbättring i detta avseende
förutsätter att berörda länder kommer fram till en gemensam och
heltäckande lösning vad gäller principer och metoder för beräkningar-
nas genomförande. Något tillspetsat uttryckt skulle detta kunna sägas
säkerställa att alla länder åtminstone mäter samma företeelse även om
det kan råda något delade uppfattningar om vilken företeelse det är
som man egentligen mäter.

För svenskt vidkommande är en medverkan i indexharmoniserings-
arbetet inom EG av överskuggande betydelse (jfr kapitel 5). Endast
genom en aktiv sådan medverkan kommer Sverige att kunna påverka
den framtida harmoniseringens utformning på ett sätt som möjliggör
ett beaktande av svenska synpunkter i detta avseende. Uppgiften har
särskilt hög angelägenhet mot bakgrund av KPI:s mycket betydelsefulla
roll i samband med värdesäkring och ekonomisk analys.

Vid värdesäkring utnyttjas KPI t.ex. vid beräkningarna av det s.k.
basbeloppet som i sin tur bestämmer storleken av pensionerna och en
rad andra sociala förmåner. KPI används också vid värdesäkring av
skatteskalor och olika beräkningar av skattepliktiga realisationsvinster,
prisuppräkningar enligt löpande inköps-, lokalhyres- och försäkrings-
avtal samt vid många olika slags prisomräkningar inom såväl privat
som offentlig verksamhet. Vanligt förekommande är också att KPI
utnyttjas i olika prisändringsklausuler inom ramen för sådana upp-
handlingar som sker i form av successiva leveranser under lång tid.
Även ändringar av olika kommunala taxor och avgifter — bl.a. eltaxor
— grundas ofta på förändringstal enligt KPI.

KPI:s betydelse som värdesäkringsinstrument framgår bl.a. av att den
sociala verksamhetens indexreglerade utbetalningar för närvarande av-
ser ett värde på ca 200 miljarder kr. per år. Omfattningen av övrig
tillämpning av KPI-baserad värdesäkring är mer svårbestämbar men
svarar med stor sannolikhet mot ett minst lika stort belopp. Detta

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

innebär att en KPI-ändring med 1 % utlöser betalningsströmmar som
på årsbasis kan beräknas resultera i en resursomfördelning på minst 4
miljarder kr. inom det svenska folkhushållet.

KPI:s funktion som allmänt inflationsmått framgår av indexens
användning i samband med utformning, genomförande och uppfölj-
ning av den svenska ekonomiska politiken. I sådana sammanhang
utnyttjas KPI som ett viktigt analysinstrument av statsmakterna, olika
intressegrupper samt av fristående ekonomiska institut och bedömare.
Den enligt indexen uppskattade inflationen tillför härvid politiska
beslutsfattare och den ekonomiska samhällsdebatten tungt vägande
argument, t.ex. i samband med utvärderingar av den förda ekonomiska
politiken samt dennas konsekvenser för olika befolkningsgrupper. Sär-
skilt under tidigare år har det även förekommit att uppmätt KP1-
utveckling direkt kopplats till lönebildningen inom den svenska eko-
nomin, främst genom de särskilda indexklausuler som då var vanligt
förekommande i olika löneavtal.

Den svenska ekonomins höga grad av utlandsberoende innebär bl.a.
att ekonomiska analyser av tillståndet inom ekonomin i stor utsträck-
ning måste bygga på jämförelser med motsvarande förhållanden i
utlandet. Internationella prisjämförelser avseende enskilda produkter
eller produktområden kan härvid utnyttjas som indikationer vad gäller
effekterna av inhemska konkurrensbegränsningar. På makro-nivån bi-
drar påvisade nationella avvikelser vad gäller de redovisade inflations-
talens storlek med viktig information, t.ex. för bedömningar av hur väl
de svenska företagen kan förväntas hävda sig i konkurrensen från
utlandet. I de flesta fall grundas beräkningarna av sådana avvikelser på
jämförelser av hur olika länders officiella konsumentprisindexar har
utvecklats under en viss period. De länder som registrerat de största
ökningstalen uppfattar normalt detta som en varningssignal som ibland
kan ge berörda länder anledning att överväga motverkande ekonomisk-
politiska åtgärder. Sverige har under senare år vid upprepade tillfallen
hamnat i denna situation.

Möjligheterna för ett land som Sverige att föra en viss ekonomisk
politik avgörs i betydande grad av hur omvärlden bedömer eventuella
balansproblem inom den svenska ekonomin samt den förda ekonomis-
ka politikens möjligheter att komma till rätta med dessa problem.
Uppgifter om uppmätt och förväntad inflation är härvid av stor
betydelse och KPI:s utveckling utgör i detta och liknande sammanhang
en av de faktorer som kan sägas ha särskilt stor inverkan på utlandets
värdering av tillståndet inom den svenska ekonomin. Om utlandets
tilltro till den förda ekonomiska politiken är låg kan detta medverka
till att förvärra existerande balansproblem och därigenom framtvinga
ändringar av politiken. Som exempel kan nämnas de räntechocker
som inträffade i Sverige i november 1990 och i december 1991 och
som drev fram olika ekonomisk-politiska åtgärder bl.a. i syfte att
återställa det utländska förtroendet för den svenska ekonomiska politi-
ken.

SCB:s KPI tillhör således den del av den officiella svenska statistiken
som i särskilt hög grad påverkar medborgarnas situation och det

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

ekonomiska livets betingelser. Av detta skäl är det speciellt angeläget
att beräkningarna tillgår enligt principer som svarar mot dess syften
och enligt metoder som utformats i överensstämmelse med högt ställda
kvalitetskrav. KPI-måttets stora betydelse vid deflatering av annan
ekonomisk statistik — främst nationalräkenskaperna och handelns
försäljningsstatistik — innebär att detta också är en viktig förutsättning
för att kunna upprätthålla det allmänna förtroendet för svensk ekono-
misk statistik.

KPI kan också sägas vara ett ekonomiskt mått i den meningen att
det är relativt billigt att producera. Under budgetåret 1990/91 uppgick
SCB:s kostnader för KPI-verksamheten till ca 10 miljoner kr. Härtill
kom kostnaderna för den del av uppgiftsinsamlingen, metodutveckling-
en och övrigt s.k. KPI-anknutet arbete som ombesörjdes av SPK. Dessa
senare kostnader uppgick till ca 6 miljoner kr.

Av de resurser som för närvarande står till KPI-verksamhetens
förfogande tas endast en relativt blygsam andel i anspråk för utveck-
lingsarbete. Mot denna bakgrund är det särskilt angeläget att försöka
uppskatta om och i vad mån de pågående internationella samordnings-
och harmoniseringssträvandena inom indexområdet kan komma att
innebära ökade resurskrav för denna del av KPI-verksamheten.

2 Utgångspunkterna för internationell
samordning och harmonisering av nationella
konsumentprisindexar

Beträffande samordningen av de principer som ligger till grund för
bestämning av konsumentprisindex, har FN-organet International La-
bour Office (ILO) kommit att stå som organisatör av ett världsomspän-
nande samarbete. Ett mycket stort antal länder, däribland Sverige, har
engagerat sig i detta samarbete som i första hand ägnats uppgiften att
tillskapa internationellt erkända minimikrav vad gäller de nationella
indexbestämningarnas kvalitet. Trots att man från ILO:s sida regelmäs-
sigt framhåller den positiva betydelsen av direkt jämförbarhet mellan
de för olika länder beräknade indexutvecklingstalen, så anses det ännu
för det enskilda landet vara ett överordnat nationellt intresse att utan
restriktioner få avgöra vilka syften som skall vara bestämmande för
landets indexkonstruktion. Förekomsten av nationella indexar med

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

6 Riksdagen 1991192. 2 saml. Nr 16

inbördes olika syften innebär i sig en begränsning av möjligheterna att
på ett meningsfullt sätt jämföra den inbördes utvecklingen enligt
respektive index.

Samordningsarbetet inom ILO ägnas således nästan helt uppgiften
att garantera de nationella indexarnas statistiska kvalitet, medan frågan
om beräkningsresultatens internationella jämförbarhet i praktiken
hamnat mer i skymundan. Visst arbete har visserligen utförts i syfte att
förbättra de tekniska förutsättningarna för internationella jämförelser,
främst i form av olika rekommendationer avseende utnyttjandet av
enhetliga regler för resultatredovisning och publicering. I det stora
hela har dock de genomförda samordningsåtgärderna inriktats mot att
söka begränsa förekomsten av de tre slags fel som man vanligen talar
om i indexsammanhang, nämligen relevansfel, tillämpningsfel och
statistiska fel.

Med relevansfel avses det fel som uppstår till följd av att indexens
konstruktion inte svarar mot vad indexen avser att mäta. T.ex. förelig-
ger ett sådant fel om man i syfte att möjliggöra kompensation för
fördyrade levnadsomkostnader åt en viss befolkningsgrupp tillskapar
en index som endast ofullständigt återspeglar dessa kostnaders utveck-
ling för den berörda befolkningsgruppen. Ett snarlikt fel uppkommer i
de fall indexens tillämpning utsträcks till att avse ett användningsområ-
de som förutsätter att indexen mäter något annat än vad den är
konstruerad att mäta. Ett sådant tillämpningsfel föreligger t.ex. då ett
företag i sin priskalkylering utnyttjar konsumentprisindex som ett mått
på den genomsnittliga kostnadsutvecklingen inom den egna branschen.
Härtill kommer olika slag av statistiska fel som utgör direkta konse-
kvenser av metodval samt av variabiliteten och osäkerheten i de
uppgifter som ligger till grund för själva indexbestämningen.

Förekomst av relevansfel bör i princip åtgärdas genom en revidering
av indexens utformning, medan tillämpningsfel lämpligen motverkas
genom förbättrad information till indexanvändarna om vad indexen
faktiskt är avsedd att mäta samt de begränsningar som detta innebär
för indexens tillämpbarhet. De statistiska felen kan reduceras genom
tillämpning av mer ändamålsenliga mätmetoder, urvalskonstruktioner
och andra åtgärder i syfte att öka indexens precision.

För Europas del har en mer långtgående samordning av de olika
ländernas ekonomiska statistik, däribland beräkningen av konsument-
prisindex, fått ökad aktualitet under senare år med anledning av den
pågående ekonomiska integrationen inom EG. Detta framgår bl.a. av
följande uttalande som återgetts i Bulletin of European Communities,
supplement 1/1987.

A large market without internal frontiers could not be completed or
operate properly unless the Community had instruments enabling it to
avoid imbalances interfering with competitiveness and inhibiting the
growth of the Community as a whole.

Det står helt klart att de nationella konsumentprisindexar som bestäms
för respektive EG-land har en viktig roll att spela i detta sammanhang
och endast kan tjäna som verkningsfulla instrument om de har samma

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

syften och i princip samma utformning. Vid EG:s statistiska kontor,
Eurostat, planeras av denna anledning ett arbete för att åstadkomma
en harmonisering av medlemsländernas beräkningar av konsument-
prisindex. Nödvändigheten av att nå fram till en sådan harmonisering
har under senare tid också understrukits av utvecklingen inom EG vad
gäller en framtida koordinering av medlemsländernas socialpolitik,
"The Social Dimension". Denna koordinering förutsätter bl.a. gemen-
samma principer vad gäller beräkning av levnadsomkostnadernas ut-
veckling i de olika länderna. Därmed förutses också kraven öka vad
gäller tillämpning av gemensamma regler för beräkning av konsument-
prisindex.

Målsättningen för en indexharmonisering inom EG skulle således —
till skillnad från vad som gäller för motsvarande samordningsarbete
inom ILO — inte vara begränsad till att avse indexarnas kvalitet, utan
skulle dessutom innefatta ambitionen att åstadkomma direkt jämför-
barhet mellan olika länders indexutfall. En sådan jämförbarhet förut-
sätter naturligtvis att de olika nationella indexarna har samma syften.
Något så långtgående krav gäller — som ovan framhållits — inte för
motsvarande samordningsarbete inom ILO.

Mot bakgrund av de olikartade och allmänt formulerade syften som
normalt gäller som vägledning för utformningen av de nationella
indexbestämningarna är det knappast överraskande att betydande na-
tionella skillnader också kommit att utmärka indexarnas utformning i
olika länder. Det torde emellertid vara närmast ogörligt att påvisa att
de förekommande metodologiska skillnaderna, annat än i vissa undan-
tagsfall, beror på klart identifierbara olikheter vad gäller berörda
indexars syften. Viktiga förklaringar till sådana skillnader är i stället
olikheter vad gäller praktiska, institutionella och/eller resursmässiga
förutsättningar. Möjligheterna att göra meningsfulla jämförelser mellan
olika länders konsumentprisutveckling bestäms alltså i högre grad av
sådana betingelser än av påvisbara olikheter vad gäller de olika index-
arnas syften.

Inriktningen av ILO:s samordningsarbete influeras starkt av omstän-
digheten att de rekommendationer som utfärdas måste kunna uppfyllas
av alla länder, oavsett förekommande nationella skillnader vad gäller
ekonomiska och kunskapsmässiga förutsättningar. För enskilda länder
föreligger i dessa avseenden betydande olikheter.

Gynnsamma ekonomiska och kunskapsmässiga förutsättningar har
inneburit att en mer sofistikerad statistisk metodik successivt kommit
att utvecklas och tillämpas i vissa länder, främst i västvärlden. Inte
sällan har detta emellertid också lett till att olika länder valt olika
lösningar avseende samma problem. Bl.a. — och kanske främst — på
grund av indexens funktioner som inhemsk kompensationsprisindex
och indikator avseende den egna ekonomiska utvecklingen, har det i
sådana länder ofta utvecklats ett motstånd mot att avhända sig använd-
ningen av egna beprövade metoder till förmån för metodval grundade
på internationella överenskommelser eller rekommendationer.

För länder med blygsammare ekonomiska resurser, främst inom
tredje världen och inom det tidigare östblocket, har den bristande

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

beredvilligheten att godta de krav som är förknippade med det egna
landets medverkan i en internationell indexharmonisering en annor-
lunda bakgrund. I sådana fall bör förklaringar i stället sökas bland
omständigheter som resursknapphet och brist på nödvändig statistisk-
ekonomisk kompetens.

För svenskt vidkommande är det, särskilt mot bakgrund av EES-
avtalet och ett framtida medlemskap i EG, av särskilt intresse att få
belyst hur den svenska KPI-bestämningen förhåller sig till det vid
Eurostat planerade harmoniseringsarbetet. Detta arbete kan i viktiga
avseenden anses utgöra en för europeiska förhållanden avpassad vida-
reutveckling av ILO:s motsvarande globala samordningsarbete.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

3 Den svenska konsumentprisindexens historik

i ett internationellt perspektiv

Utformningen av en konsumentprisindex bör i princip bestämmas på
det sätt som bäst svarar mot dess syfte. En praktisk komplikation är
emellertid att konsumentprisindex normalt inte har ett utan flera
syften. Sådana syften kan uppdelas enligt de tre överordnade funktio-
ner som såväl i Sverige som internationellt vanligen förknippas med
konsumentprisindex; nämligen funktionen som kompensationsindex
— t.ex. i samband med uppräkningar av pensioner till fast penningvär-
de — som deflator i nationalräkenskaperna och annan ekonomisk
statistik samt som allmänt inflations- och prisändringsmått i samband
med olika slag av ekonomiska analyser. De olika funktionerna ställer i
viktiga avseenden olika och inbördes motstridiga krav på indexens
konstruktion, varför det i princip skulle vara befogat att beräkna flera
alternativa indexar. Valet av indexutformning kompliceras dessutom av
att de olika överordnade funktionernas relativa betydelse påverkas av
samhällsutvecklingen och således ändras över tiden.

I vissa länder har oförenligheten mellan indexberäkningarnas syften
lett till att olika konsumentprisindexar kommit att beräknas, t.ex. för
olika geografiska regioner och/eller hushållskategorier. Ett vanligt för-
hållande är dock att den indexserie som ansetts vara mest "generell"
erhållit en ställning som officiellt mått på konsumentprisutvecklingen.

Såväl i Sverige som internationellt gällde fram till 1950-talet att
särskilt stor betydelse tillmättes indexens funktion som kompensations-
instrument. Detta återspeglades också i benämningen av den index —
"levnadskostnadsindex" — som beräknades under åren 1914—1954 för
ett genomsnitt av tvåbarnsfamiljer, tillhörande kategorin arbetare/lägre
tjänstemän bosatta i städer och andra tätorter. Levnadskostnadsindexen
beräknades i två serier, en med juli 1914 som bas och en med hela
året 1935 som bas. För vardera serien beräknades en serie med och en
serie utan direkta skatter och sociala förmåner. Serien med år 1935
som bas och utan direkta skatter och sociala förmåner ansågs från
slutet av 1940-talet vara huvudserie, men ersattes från och med juli
1954 av nuvarande konsumentprisindex (KPI). KPI beräknas således

sedan 1954, först med 1949 (hela året) och senare med 1980 (hela året)
som basår. Sedan juli 1954 är KPI den enda officiella indexserien
avseende konsumentprisutvecklingen i Sverige.

Mellan åren 1931 och 1954 beräknades även den s.k. konsumtions-
prisindexen. Serien började beräknas i samband med att Sverige över-
gav guldmyntfoten och avsåg hela den privata konsumtionen inom
landet, dvs. någon begränsning till viss befolkningskategori eller till
vissa geografiska regioner förekom inte. Indexens konstruktion över-
ensstämde väl med den som senare bestämdes för KPI men på grund
av levnadskostnadsindexens officiella ställning valde man ändå att
anknyta den senare serien till KPI vad gäller utvecklingen före juli
1954.

Den tidigare beräknade svenska levnadskostnadsindexen hade en
stark begreppsmässig koppling till rollen som kompensationsindex,
vilket också överensstämde med internationell praxis vid denna tid.
Detta framgår bl.a. av den resolution som antogs av 1947 års interna-
tionella konferens i Montreal för socialstatistiker. Konferensen utgjor-
de utgångspunkt för efterkrigstidens internationella ILO-samarbete
inom indexområdet och i resolutionen framhölls bl.a.:

Levnadskostnadsindextalens ändamål bör vara att mäta detaljhandels-
prisernas ändringar över tiden för en viss bestämd levnadsstandard. I
praktiken innebär detta att indexen bör mäta detaljhandelsprisernas
utveckling för ett visst konsumtionsmönster.

För att kunna tillgodose detta syfte förutsätts i princip att det vid varje
jämförelsetillfälle går att bestämma vilken av alla tänkbara kombinatio-
ner av varor och tjänster som just då tillförsäkrar berörda konsumen-
ter en oförändrad levnadsstandard ("nytta") till lägsta kostnad. Teore-
tiskt sett skulle detta betyda att indexens produktsammansättning suc-
cessivt bör ändras över tiden på ett sätt som påverkas av relativpriser-
nas utveckling utan att inträffade förändringar vad gäller berörda
konsumenters preferenser eller ändrade realinkomster tillåts påverka
indexen.

En index med dessa egenskaper har visserligen fördelen att dess
ekonomiska innebörd och kraven på dess utformning är väl kända
inom ramen för ekonomisk indexteori. En avgörande svaghet är emel-
lertid att teorin i viktiga delar visat sig vara operationellt oanvändbar.
Särskilt levnadsstandardsbegreppets subjektiva och tidsbundna karaktär
leder till problem som i praktiken visat sig vara omöjliga att bemästra.
I de flesta länder kringgick man de teoretiska komplikationerna ge-
nom att välja något slags approximativ lösning. Den gängse lösningen
har därvid varit att vid indexberäkningen utgå från en viss "varukorg"
som hållits konstant under lång tid. Den oförändrade varukorgen har
därvid, åtminstone vid korttidsjämförelser, fått utgöra en approxima-
tion av begreppet "oförändrad levnadsstandard".

Den starka betoningen av indexens roll i samband med ekonomisk
kompensation innebar emellertid inte att man tidigare helt bortsåg

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

från att indexen även hade andra användningsområden. I direktiven
till 1942 års indexsakkunniga framhölls bl.a. att indexen dittills fyllt en
dubbel uppgift.

Den har å ena sidan avsett att statistiskt belysa utvecklingen av priser-
na i det sista ledet av varuomsättningen och därmed ingått som en
viktig del i den allmänna prisstatistiken. A andra sidan har den utgjort
ett underlag för regleringen av bl.a. arbetslönerna och pensionerna i
statstjänst samt för arbetslönerna inom vida områden av näringslivet.

I det betänkande ("Betänkande angående levnadskostnadsindex", SOU
1943:8) som år 1943 avlämnades av de indexsakkunniga, betonades
särskilt nödvändigheten av en indexkonstruktion som svarade mot en
avvägning mellan olika användningsområdens krav. Samtidigt fastslogs
dock att levnadskostnadsindex, liksom tidigare, borde avse samma
"levnadsstandard" vid beräkningstillfället som vid den tidpunkt, med
vilken jämförelsen närmast gjordes.

Inte heller i de av 1952 års indexkommitté utarbetade riktlinjerna
för de framtida KPI-beräkningarna förekom något egentligt ifrågasät-
tande av indexens huvudsakliga roll som kompensationsinstrument.
Syftet för den nya KPI:n kom emellertid i kommitténs betänkande
("Konsumentprisindex. Betänkande angående omläggning av levnads-
kostnadsindex", SOU 1953:23) inte att anknytas till begreppet "lev-
nadsstandard" utan till begreppet "totala privata konsumtionen inom
landets hushåll". Begreppsbytet var främst praktiskt betingat och kan
närmast beskrivas som ett uttryck av resignation inför svårigheterna att
fylla begreppet "oförändrad levnadsstandard" med ett operationellt
användbart innehåll. Icke desto mindre kom den nya formuleringen
att på sikt leda till ökade möjligheter att tillgodose de nya krav på
KPI:s utformning som efter hand tillkom på grund av indexens succes-
sivt ökade betydelse som deflator och i samband med ekonomiska
analyser.

Av kommitténs riktlinjer för de svenska KPI-beräkningarna framgår
bl.a. att det endast bör finnas en månatlig indexserie — KPI —
avseende den totala konsumtionen inom landets hushåll och att index-
serien bör beräknas exklusive direkta skatter. I sitt betänkande föreslog
kommittén vidare att årliga beräkningar skulle genomföras för olika
kategorier av löntagarhushåll och att indexbestämningarna borde redo-
visas såväl inklusive som exklusive skatter. Några sådana regelbundna
bestämningar av kategoriprisindexar har dock därefter inte utförts. I
Sverige är det för närvarande endast den sedan 1965 publicerade
nettoprisindexen (NPI) som i viss mån kan sägas utgöra en till KPI
alternativ indexserie. NPI utgår visserligen från samma prismaterial
som KPI men visar utvecklingen av den del av konsumentpriserna
som inte utgörs av indirekta skatter men med tillägg för subventioner.
För åren 1959 t.o.m. 1978 beräknades NPI normalt endast en gång per
kvartal men har därefter beräknats månadsvis. NPI tillkom efter för-
slag från Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och utnyttjades till en
början främst för vissa kompensationsändamål, t.ex. i samband med

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

prisomräkningarna av försvarsanslagen. Under senare år har indexen
dock framför allt kommit att utnyttjas i samband med ekonomiska
analyser, t.ex. som mått på den "underliggande inflationen".

Den inledningsvis påtalade förekomsten av målkonflikter innebär
självfallet begränsade möjligheter att formulera direkt praktiskt till-
lämpbara anvisningar för konstruktionen av ett lands konsumentpris-
index. Detta återspeglas också i de av indexkommittén utarbetade
riktlinjerna som fortfarande, med undantag för bostadsposten, ligger
till grund för utformningen av de svenska KPI-beräkningarna. Vad
gäller beräkningen av bostadsposten tillämpas de riktlinjer som utarbe-
tades av 1955 års bostadsindexutredning ("Bostadsposten i konsument-
prisindex", 1955). KPI:s syfte beskrivs på följande summariska sätt av
1952 års indexkommitté.

I princip bör indexen alltså återspegla den genomsnittliga förändringen
i priserna för den totala konsumtionen inom landets hushåll.

Kommittén framhöll vidare följande tre krav som man angav borde
ställas på en god index.

1. Definitionen skall vara sådan, att så litet spelrum som möjligt
lämnas åt skönsmässiga avgöranden vid beräkningen.

2. Index bör vara användbart i så många sammanhang som möjligt.
Om emellertid en konflikt skulle uppstå mellan användbarheten
vid korttids- och långtidsjämförelser, bör de förra beaktas i första
hand.

3. Det statistiska mätningsfelet, dvs. skillnaden mellan det beräkna-
de indextalet och det som skulle erhållits med fullständigt statis-
tiskt material, bör vara så litet som möjligt.

Av de tre angivna kraven är det egentligen bara det andra som särskilt
anknyter till KPI. De båda andra kraven är i och för sig välgrundade,
men kan i princip sägas gälla för all seriös statistikproduktion.

Kommitténs riktlinjer lämnar således endast mycket begränsad väg-
ledning vad gäller KPI:s syften och utformning. Inte heller förekom-
mer någon beskrivning eller angelägenhetsgradering av indexens olika
användningsområden. Vad gäller indexens användningområden upp-
ställer kommittén endast kravet att indexen bör vara användbar i så
många sammanhang som möjligt samt att möjligheterna till korttids-
jämförelser bör ges företräde framför möjligheterna till långtidsjämfö-
relser. Detta företräde synes indikera att särskild vikt fortfarande
tillmättes indexens roll som kompensationsindex. Förhållandet bekräf-
tades under en diskussion som förekom i indexnämnden under år
1960 angående konflikten mellan KPI:s roller som kompensations-
respektive deflateringsindex. I PM nr 44 av den 10 februari 1960
sammanfattades detta på följande sätt.

I fråga om den gamla levnadskostnadsindexen rådde det ingen tvekan
om att för den kompensationsprincipen måste vara den vägledande;
detta hindrade dock inte att i vissa avseenden avsteg från denna
princip förekom. När det gäller konsumentprisindex kan meningarna
eventuellt vara något delade. Enligt byråns mening bör dock kompen-

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

sationsprincipen vara den vägledande, och denna ståndpunkt stöds
också av praxis vid beräkningarna, som i stort sett bygger på denna
princip.

Utvecklingen under senare år kan allmänt sett anses ha inneburit ökad
betydelse för KPI i samband med deflatering och prisanalyser. Det är
emellertid svårt att avgöra i vad mån denna tyngdpunktsförskjutning
kommit att återspeglas i indexberäkningarnas utformning.

KPI:s syften är således mycket allmänt beskrivna, vilket medfört ett
betydande utrymme för skönsmässiga bedömningar i samband med
bestämningen av indexens utformning. En konsekvens av detta är att
det för närvarande är mycket svårt att bestämma art och omfattning av
förekommande relevansfeh Enskilda indexanvändare har således nor-
malt endast begränsade möjligheter att med någon högre grad av
precision kunna bedöma indexens tillämpbarhet för det aktuella ända-
målet. En ytterligare konsekvens är att SCB:s löpande arbete vad gäller
metodförbättringar av KPI-måttets utformning i icke oväsentlig mån
måste grundas på rimlighetsbedömningar vad gäller enskilda indexan-
vändningsområdens inbördes angelägenhetsordning. Dessa omständig-
heter medför sammantagna en högre grad av oklarhet avseende index-
ens egentliga innebörd än vad som skulle ha varit fallet om mer
operationellt användbara syftes- och användningsområdesbeskrivningar
hade funnits upprättade.

Även internationellt inträffade en av praktiska omständigheter be-
tingad begreppsförskjutning som i huvudsak överensstämde med vad
som förekom i Sverige. I den resolution som antogs av 1962 års
internationella ILO-konferens för arbetsmarknadsstatistiker hänvisas
inledningsvis till 1947 års resolution.

...med ett allmänt godtagande av de däri rekommenderade grundläg-
gande principernas fortsatta giltighet och, i synnerhet, av det faktum
att konsumentprisindex i första hand är utformad för att mäta ändring-
ar av den genomsnittliga nivån för de detaljhandelspriser som konsu-
menterna får betala.

Den jämfört med år 1947 modifierade resolutionstexten visar på den
delvis annorlunda innebörd som man år 1962 ansett vara nödvändig
att tillföra konsumentprisindexbegreppet i förhållande till vad som
tidigare gällt för levnadskostnadsindex. I ett underlag till 1962 års
konferens framhölls också att ett utbyte av begreppet "konstant lev-
nadsstandard" mot begreppet "konstant konsumtionsmönster och
-nivå" svarade mot den innebörd som konsumentprisindex i praktiken
kommit att få.

Den för konsumentprisindex fastlagda innebörden bekräftades i
1985 års ILO-konvention avseende arbetsmarknadsstatistik. Konventio-
nen (Convention No. 160 Concerning Labour Statistics) antogs av ILO
i juni 1985 och ratificerades året efter i Sverige av riksdagen i enlighet
med regeringens förslag (Prop. 1985/86:141). Vad gäller konsument-
prisindex innehåller konventionen följande föreskrift (artikel 12).

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

Konventionen kompletteras av en särskild rekommendation om arbets-
marknadsstatistik (Recommendation No. 170 Concerning Labour Sta-
tistics) som samtidigt antogs av ILO och som tillsammans med konven-
tionen förelädes den svenska riksdagen under år 1986. Vad gäller
konsumentprisindex återfinns i rekommendationens första avsnitt
("Grundläggande arbetsmarknadsstatistik") följande paragrafer som be-
rör indexens anknytning, publiceringsnivå, beräkningsfrekvens, viktre-
vision och prisrepresentativitet.

7.(1) En allmän konsumentprisindex bör beräknas och publiceras för
viktiga befolkningsgrupper eller den totala befolkningen och
omfatta alla grupper av konsumtionsposter.

7. (2) Konsumentprisindex bör publiceras separat för viktiga grupper

av konsumtionsposter, såsom livsmedel, drycker och tobak, klä-
der och skor, bostäder, bränsle och el samt andra viktiga katego-
rier.

8. Konsumentprisindex bör om möjligt beräknas och publiceras en
gång i månaden, åtminstone en gång var tredje månad.

9. De vikter som används för att beräkna konsumentprisindex bör
ses över minst en gång vart tionde år och justeras i samband
med viktiga förändringar i konsumtionsmönstren.

10. De priser som används för att beräkna konsumentprisindex bör
vara representativa för de berörda befolkningsgruppernas respek-
tive köpvanor (t.ex. beträffande marknader, varuslag och varuk-
valitet).

För svenskt vidkommande kan såväl konventionens föreskrift som
rekommendationens olika anvisningar sägas ligga väl i linje med de
allmänna regler som gäller för bestämning och redovisning av Sveriges
KPI. Inför den svenska riksdagsbehandlingen anförde också det före-
dragande statsrådet:

SCB utarbetar konsumentprisindex varje månad och index avser den
totala konsumtionen. Härmed är artikelns krav tillgodosedda. De an-
visningar som finns i rekommendationens punkt 7, 9 och 10 om
publicering bl.a. för viktiga grupper av konsumtionsposter, om revi-
dering av viktsystem och om varuurval för prisnoteringar är också
tillgodosedda av det nuvarande systemet för konsumentprisindex.

Det kan vidare konstateras att SCB:s månatliga beräkning och publi-
cering av KPI tillgodoser motsvarande anvisning enligt punkt 8.

KPI har i dag således den allmänna inriktning som lagts fast i de
båda ILO-dokumenten från år 1985. I SCB:s publikation Konsument-
priser och indexberäkningar 1989 beskrivs KPI:s syfte på följande sätt.

Konsumentprisindex avser att visa hur konsumentpriserna i genom-
snitt utvecklar sig för hela den privata inhemska konsumtionen. De
priser som mäts är de som konsumenterna faktiskt betalar och som
påverkas av bl.a. ändringar i indirekta skatter och subventioner. Direk-
ta skatter och sociala förmåner beaktas inte vid indexberäkningarna.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

4 Den svenska konsumentprisindexen i relation
till ILO:s samordningsrekommendationer enligt
1987 års resolution

4.1 Resolutionens tillkomst

Såväl KPI-föreskriften i 1985 års ILO-konvention som den samtidiga
ILO-rekommendationens anvisningar är så allmänt hållna att de flesta
länders konsumentprisindexar kan sägas tillgodose dem, trots att index-
arna ofta utmärks av betydande inbördes skillnader vad gäller utform-
ning och kvalitet. Förekomsten av sådana skillnader innebär en bety-
dande inskränkning av möjligheterna att åstadkomma meningsfulla
internationella jämförelser avseende konsumentprisindexutvecklingen i
olika länder.

Mot denna bakgrund antogs i slutet av år 1987, inom ramen för
1987 års internationella konferens för arbetsmarknadsstatistiker, en
resolution med utförligare anvisningar avseende beräkningen av kon-
sumentprisindex. Ett första utkast till resolutionstext hade utarbetats
inom ILO och därefter behandlats av en särskild kommitté med
företrädare för 46 länder, däribland Sverige. I kommitténs arbete
deltog också ett antal av ILO nominerade företrädare för arbetsgivar-
respektive arbetstagarintressen. Vidare deltog företrädare för OECD,
Eurostat och Economic Commission for Europé (ECE). Resolutionen
av år 1987 ersätter alla tidigare resolutioner, bl.a. de från 1947 och
1962. Liksom de tidigare resolutionerna är den nu gällande resolutio-
nen inte bindande för enskilda länder och lämnar i olika avseenden
stort utrymme för nationella särlösningar. Inom ramen för ILO:s
samordningsarbete utgör dock 1987 års resolution det hittills mest
ambitiösa försöket att tillskapa gemensamma minimikrav på vad som
bör iakttas i samband med beräkningen av konsumentprisindex. I det
följande lämnas därför en utförlig beskrivning av hur den svenska
KPLn förhåller sig till resolutionens olika rekommendationer.

4.2 Resolutionens innehåll i relation till motsvarande
regler för svenska KPI

4.2.1 Principiella utgångspunkter

I resolutionens inledande avsnitt ("Preamble") understryks betydelsen
av följande grundläggande förhållanden med anknytning till bestäm-
ning och användning av en konsumentprisindex.

— Behovet av att revidera och bredda nu existerande standardiserade
förfaranden i syfte att öka dessas användbarhet i samband med
upprättandet av tekniska riktlinjer för alla länder och särskilt för
sådana med mindre utvecklad statistik,

— Värdet av sådana standardiserade förfaranden för att främja stati-
stikens internationella jämförbarhet,

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

— Konsumentprisindexars stora betydelse vid bedömningar av socia-
la villkor samt av den ekonomiska situationen och dess framtida
möjligheter,

— Betydelsen av att konsumentprisindexar är trovärdiga både för
dem som — såväl nationellt som internationellt — endast tar del
av denna information (observers) och för dem som använder den
(users),

— Betydelsen av att välja de principer och metoder som tillämpas
vid utformningen av en konsumentprisindex i enlighet med dess
syften samt de riktlinjer och standarder som allmänt anses utgöra
god statistisk praxis.

4.2.2 Indexens syften och användningsområden

Efter ett klarläggande av vissa begrepp lämnas, i paragraf 2, en beskriv-
ning av vissa för konsumentprisindex särskilt utmärkande drag ("The
nature of a consumer price index"). Vad gäller indexens syfte anges:
Ändamålet med en konsumentprisindex är att mäta förändringar över
tiden vad gäller den allmänna prisnivån för varor och tjänster som i
konsumtionssyfte förvärvas, används eller betalas av indexens referens-
population.

Uttrycket "förvärvas, används eller betalas" innebär att man inte tar
ställning till vilken av de tre motsvarande principerna som bör använ-
das vid värderingen av utgifterna/kostnaderna för konsumtionen. Den-
na värdering påverkas såväl av den utnyttjade värderingsprincipen som
av förhållandet att en konsument kan förvärva, använda respektive
betala en och samma produkt vid olika tidpunkter. Valet av värder-
ingsprincip kommer därmed att påverka bestämningen av referenspo-
pulationens konsumtion under en given tidsperiod. Med "referenspo-
pulation" avses den eller de befolkningsgrupper vars förhållanden
indexen är konstruerad att återspegla.

I paragraf 2 beskrivs också vissa beräkningstekniska utgångspunkter
för indexberäkningen och sammanvägningen av genomsnittliga pris-
ändringstal till delindex- och totalindexnivå. Särskilt framhålls att
prisändringstalen skall avse produkter i en oförändrad "varukorg" som
införskaffas i, eller av invånarna i, samma geografiska region och från
samma försäljningsställen.

Vad gäller konsumentprisindexens användningsområden anges och
beskrivs dessa i paragraf 3 på följande sätt.

En konsumentprisindex’ användningsområden och dessas relativa bety-
delse varierar från land till land och innefattar:

(a) allmänna ekonomiska och sociala analyser samt bestämning av
ekonomisk och social politik;

(b) förhandlingar och/eller indexering som regleras av offentliga
organ (främst vad gäller skatter, sociala förmåner, offentligan-
ställdas löner och pensioner, licensavgifter, böter samt räntor på
offentlig upplåning), genom privata kontrakt (t.ex. löner, försäk-
ringspremier och serviceavgifter) samt genom rättsliga avgöran-
den (t.ex. underhållsbidrag);

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

(c) bestämning av "reala" förändringar, dvs. av relationen mellan
pengar och de varor och tjänster mot vilka pengarna kan bytas
(t.ex. för deflatering i samband med fastprisberäkningar i natio-
nalräkenskaperna och avseende försäljningsstatistik för detaljhan-
deln);

(d) prisändringsjämförelser som görs som ett underlag för affärsmäs-
sig verksamhet, inklusive inflationskorrigerad redovisning.

För vissa av användningsområdena ovan kan delindexar vara lämpliga-
re att använda än totalindex.

Beskrivningen av indexens användningsområden ligger väl i linje med
den i Sverige vedertagna uppfattningen enligt vilken KPI anses ha tre
överordnade funktioner; nämligen som kompensationsindex, som def-
lator och som allmänt inflations- och prisändringsmått i samband med
ekonomiska analyser. Avsaknaden av en gemensamt tillämpad angelä-
gen hetsgradering av de olika användningsområdenas inbördes betydelse
innebär emellertid en komplikation i samband med jämförelser av
indexutvecklingstal för olika länder. Påvisade skillnader kan nämligen
i okänd omfattning komma att bero på metodskillnader som ytterst
betingats av olikheter vad gäller de jämförda indexarnas syften.

4.2.3 Indexens anknytning

De olika rekommendationerna angående indexens anknytning ("Scope
of the index") återfinns i paragraferna 4—11. Med "anknytning" avses
här de befolkningsgrupper, regioner, produkter och försäljningsställen
som man genom indexens utformning vill täcka in.

Av resolutionstexten framgår att konsumentprisindex i det ideala
fallet bör anknytas till alla befolkningsgrupper, regioner, konsumtions-
produkter och försäljningsställen. Om vissa befolkningsgrupper (in-
komstgrupper, hushållskategorier) eller regioner undantas, så bör detta
klart redovisas. Särskilda indexar förutses emellertid kunna komma att
beräknas för olika befolkningsgrupper och/eller för olika regioner. Vid
redovisning av regionala uppgifter bör det bl.a. tydligt framgå om
uppgifterna grundas på försäljningen inom regionen eller på de inköp
som görs av regionens invånare. På motsvarande sätt bör det för
indexanvändarna redovisas om och i vad mån utgifter för konsumtion
i utlandet beaktas i samband med beräkningen av totalindex.

I det ideala fallet skall således indexen anknytas till alla de varor och
tjänster (inklusive import) som landets befolkning i konsumtionssyfte
förvärvar, använder och/eller betalar för. Den uppsättning produkter
som indexen anknutits till kan, men behöver inte, överensstämma med
de inom ramen för nationalräkenskapssystemet definierade konsum-
tionsutgifterna. Inkomstskatter, sparande, livförsäkrings- och pensions-
premier samt finansiella investeringar (till skillnad från finansiella
tjänster) bör inte ingå i konsumentprisindex.

I resolutionstexten anges vidare att det i vissa fall, t.ex. för för-
säkringstjänster, hälsovård och begagnade varor, kan vara omöjligt att
använda samma metodik som i övrigt tillämpas vid indexberäkningen.
För de grupper av varor och tjänster som ingår i indexen men som

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

inte kan behandlas enligt de i övrigt tillämpade principerna — anting-
en på grund av att dessa principer inte kan tillämpas på ett korrekt
sätt för grupperna i fråga eller på grund av att nödvändig information
saknas — bör följande iakttas.

— för de grupper som man väljer att inkludera i indexen bör särskilt
utvecklade metoder tillämpas;

—- för de grupper som exkluderas från indexbestämningen bör något
av följande två alternativ väljas.

1. gruppen representeras av annan grupp och den exkluderade
gruppens vägningstal adderas till den representerande grup-
pens eget vägningstal;

2. gruppen exkluderas helt och hållet från indexen, vilket i
praktiken innebär att gruppens prisutveckling förutsätts över-
ensstämma med totalindexens utveckling.

Oavsett om man väljer att inkludera eller exkludera de berörda
grupperna så bör indexanvändarna underrättas om vilken metod som
valts. Särskilt framhålls det olämpliga i att av subjektiva skäl exkludera
enskilda varor. Som exempel anges det principiellt felaktiga i att
exkludera en vara som tobak med hänvisning till att den skulle vara
"oviktig" eller "icke önskvärd".

I resolutionstexten utsägs vidare att klassificeringen av de olika
konsumtionsprodukterna bör utformas på ett sätt som bestäms av
indexens syften, tidigare praxis, de utnyttjade metoderna för datainsam-
ling samt utformningen och kvaliteten av de data som ligger till grund
för bestämningen av indexens vägningstal. Dock framhålls det som
önskvärt att den valda klassificeringen medger aggregering till de åtta
huvudgrupperna i FN:s nationalräkenskapssystem (SNA); "Food, beve-
rages, tobacco", "Clothing and footwear", "Gross rent, fuel and po-
wer", "Furniture, furnishing, and household equipment and opera-
tion", "Medical care and health costs", "Transport and communica-
tion", "Recreation, entertainment, educational and cultural services"
samt "Miscellaneous goods and services". Vid behov bör en nionde
grupp tillskapas som inrymmer de av indexens produkter som inte har
någon motsvarighet i hushållens totala konsumtionsutgifter enligt
SNA.

Reglerna för den svenska KPI:n ansluter nära till de i ILO-konven-
tionen uppställda ambitionerna avseende indexens anknytning. KPI
grundas — med vissa undantag som bank- och försäkringstjänster,
föreningsavgifter, uppehållskostnader i utlandet, hyresgästernas egna
reparationsutgifter, juridiska och kamerala tjänster, veterinärtjänster —
på de svenska nationalräkenskapernas (SNR) definition och beräkning
av den privata konsumtionen. Vad gäller de produktgrupper som i dag
inte beaktas förbereds inom SCB ett utvecklingsarbete som på sikt
kommer att möjliggöra successiva kompletteringar av produktpopula-
tionen. Med detta förbehåll kan KPI sålunda sägas vara anknuten till
alla befolkningsgrupper, regioner, konsumtionsprodukter och försälj-
ningsställen. I överensstämmelse med ILO:s rekommendation ingår
inte inkomstskatter, sparande, livförsäkrings- och pensionspremier

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

samt finansiella investeringar i KPI. Bestämning av kategoriindexar
eller regionala indexar har i Sverige endast förekommit vid ett fatal
tillfällen och då utanför ramen för den officiella statistikproduktionen.

I SNR:s definition av privat konsumtion innefattas den svenska
hushållssektorns totala utgifter för varaktiga och icke-varaktiga varor
samt tjänster. Däremot ingår inte de inköp av konsumtionsprodukter
som sker i samband med näringsutövning och som utgör avdragsgill
kostnad för näringsidkare. Konsumtionen anses i princip äga rum vid
tidpunkten för äganderättens övergång, dvs. i allmänhet vid inköpstill-
fället, utan beaktande av eventuell avvikelse i förhållande till betal-
nings- eller leveranstillfällena.

Även de kapitalvaror som inköps av hushållen betraktas i SNR som
privat konsumtion. Avdrag görs emellertid för inköp av begagnade
kapitalvaror inom hushållssektorn. Undantag utgörs härvid av anskaff-
ning av egna hem och fritidshus. Enligt SNR:s klassificering betraktas
inte sådana inköp som privat konsumtion utan som realkapitalinve-
steringar.

Enligt reglerna för SNA skal! handelsmarginalerna vid inköp av
begagnade konsumtionsvaror medräknas i konsumtionsvärdet. I det
svenska nationalräkenskapssystemet saknas dock för närvarande den
statistiska information som krävs för en beräkning av dessa marginaler.
Detta innebär att handeln med begagnade konsumtionsvaror för närva-
rande inte beaktas vid beräkningen av KPI.

För ett fåtal poster i KPI — främst bostadsrättsavgifter — genomförs
inte någon egen prismätning utan de berörda produkternas prisutveck-
ling förutsätts i stället vara identisk med den som uppmäts för någon
närliggande indexpost. T.ex. förutsätts bostadsrättsavgifternas utveckling
vara identisk med motsvarande utveckling avseende totalhyra i flerfa-
miljshus.

Den svenska KPI:n uppfyller också ILO:s rekommendation vad
gäller önskvärdheten att inte låta subjektiva skäl utgöra grund för en
exkludering av vissa produkter från indexbestämningen. Under senare
år har det dock vid olika tillfällen förekommit att önskemål framförts
av innebörd att vissa "olämpliga" produkter inte bör ingå i index. T.ex.
begärdes det i en riksdagsmotion under våren 1991 att tobak skulle
exkluderas med hänvisning till svårigheter att vinna politiskt gehör för
skattehöjningar avseende produkter som ingår i indexen. Riksdagen
avslog motionen med hänvisning till det svenska åtagandet att följa
ILO:s rekommendation nr. 170.

För närvarande redovisas de månatliga KPI-resultaten dels i form av
totalindexsifffor, dels i form av delindexsiffror för de åtta huvudgrup-
perna "Livsmedel", "Alkoholhaltiga drycker och tobak", "Kläder och
skor", "Bostad, värme och hushållsel", "Inventarier och husgeråd",
"Transporter och samfärdsel", "Fritid, nöjen och kultur" samt "Diver-
se varor och tjänster". Indelningarna skiljer sig i vissa avseenden från
dem som används enligt SNA men genom en relativt okomplicerad
omgruppering är det möjligt att även redovisa prisändringstal enligt
den av SNA tillämpade huvudgruppsindelningen.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

4.2.4 Indexens förhållande till begreppen "förvärv",
"användning" och "betalning"

I resolutionens tolfte paragraf anges vissa omständigheter som särskilt
bör beaktas vid bestämningen av den tidpunkt eller period för vilken
konsumtionen av en produkt skall registreras. Den eller de principer
som härvid anses vara aktuella anknyter till tiden för konsumtionens
"förvärv", "användning" respektive "betalning". Den tolfte paragrafen
innehåller följande rekommendationer.

Efter det att indexens anknytning fastlagts vad gäller befolkningsgrup-
per (reference population) och produktinnehåll, bör det övervägas
vilken av principerna "förvärv", "användning" och "betalning" som
bäst tillgodoser indexens syften. Övervägandet bör beakta det utnyttja-
de indexbegreppets teoretiska förutsättningar, möjligheter att tillgodose
indexanvändarnas behov, nödvändiga datas tillgänglighet och de ak-
tuella resurskraven. Valet av princip är av särskild betydelse vad gäller
behandlingen av egenproducerad konsumtion, egna hems-boende, kon-
sumentkrediter, varaktiga konsumtionsvaror, naturaförmåner, och pro-
dukter som tillhandahålls kostnadsfritt eller vars priser är subventione-
rade av staten.

I den trettonde paragrafen lämnas en mer ingående precisering av de
omständigheter som bör vägleda valet av princip.

Förvärvsprincipen och betalningsprincipen kan väljas om indexen är
definierad i termer av penningflöden. Ett metodval i enlighet med
nationalräkenskapernas principer kan vara önskvärt om deflatering av
konsumtionsutgifter, enligt nationalräkenskapernas definition, är ett av
indexens huvudsakliga syften. I de fall som indexen är grundad på en
konsekvent tillämpning av efterfrågeteori, kan det vara lämpligt att
välja användningsprincipen. Denna princip nödvändiggör en bestäm-
ning av hyresekvivalenten till boendekostnaderna för egna hem om
tillgängliga data medger att en tillförlitlig sådan beräkning kan göras. I
annat fall, bör valet av användningsprincipen innebära att alla egna
hems-kostnader inkluderas i indexen.

Som tidigare framhållits, innebär KPI:s anknytning till det svenska
nationalräkenskapssystemet att konsumtionen i princip registreras vid
tidpunkten för äganderättens övergång, dvs. enligt förvärvsprincipen.
Vid avbetalningshandel sker registreringen vid kontraktstillfället. Vär-
dering sker enligt inköpspriser inklusive alla tillägg i form av leverans-
och installationsavgifter, men exklusive räntetillägg vid avbetalnings-
köp. Vad gäller boendekostnaderna för egna hem bestäms dessa kostna-
ders utveckling i enlighet med månadsvisa bestämningar av en särskild
kostnadskalkyl. I kalkylen ingår delposterna räntekostnader, avskriv-
ningar, tomträttsavgäld, reparationer, försäkringar, vatten, avlopp, ren-
hållning, sotning samt statlig fastighetsskatt. Egnahemskostnadernas
vägningstal i KPI bestäms enligt den s.k. hyresekvivalentmetoden, dvs.
värderade enligt motsvarande hyror i flerfamiljshus.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

4.2.5 Bestämning av "elementaraggregat" (elementary
aggregates)

Med ett elementaraggregat avses den lägsta nivå för vilken utgifts- eller
kvantitetsvägningstalen hålls konstanta under en viss tidsperiod. Enligt
paragraf 14 i resolutionen bör följande principer tillämpas i samband
med bestämningen av elementaraggregaten i en index.

(a) besläktade produkter som anses uppvisa likartade prisrörelser bör
grupperas tillsammans i ett och samma elementaraggregat;

(b) produkter vars priser kan förväntas utvecklas på ett inbördes
olikartat sätt bör inte grupperas tillsammans i samma elementaraggre-
gat;

(c) elementaraggregaten bör särskiljas i de fall som vägningstal (inklu-
sive vägningstal för regioner och försäljningsställen) finns tillgängliga
eller kan bestämmas;

(d) vägningstal för regioner och försäljningsställen bör utnyttjas vid
indexberäkningen även i de fall då delindexar inte bestäms för olika
regioner eller olika typer av försäljningsställen;

(e) för de olika elementaraggregaten bör beskrivningar upprättas på ett
sätt som medger att varje vara och tjänst entydigt kan inordnas i sitt
elementaraggregat.

I paragraf 15 framhålls att särskild uppmärksamhet bör ägnas möjlig-
heterna att utnyttja geometriska medeltal vid beräkningarna av index
för de enskilda elementaraggregaten.

Beräkningen av svensk KPI:s elementaraggregat tillgår på ett sätt
som nära anknyter till de beskrivna rekommendationerna. Vad gäller
indexberäkningarna för enskilda elementaraggregat så förekommer det
dock inte i något fall att geometriska medelvärden utnyttjas. Den
beräkningsmetod för elementaraggregat (den s.k. RA-parametern) som
infördes i KPI under år 1990 överensstämmer dock med god approxi-
mation med ett geometriskt medelvärde.

4.2.6 Beräkning av vägningstal

Med vägningstal avses de relativa utgifts- eller konsumtionsandelar
som, på grundval av tillgängliga uppgifter, kan hänföras till vart och
ett av de olika elementaraggregaten. Normalt utgör särskilda hushålls-
utgiftsundersökningar och nationalräkenskaperna de viktigaste källor-
na för sådana uppgifter. Vad gäller villkoren för att utnyttja uppgifter
från en hushållsutgiftsundersökning anges i paragraf 17 följande rikt-
linjer.

En hushållsutgiftsundersökning är normalt den huvudsakliga uppgift-
skällan vid bestämningen av elementaraggregatens vägningstal. Så långt
som tillgängliga resurser medger, bör sådana undersökningar vara
representativa för hushållsstorlek, inkomstnivå, regional tillhörighet,
socioekonomisk grupptillhörighet och varje annan omständighet som
har betydelse för hushållens utgiftsmönster. En "normal" undersök-
ningsperiod bör väljas (om så inte skulle ske, bör elementaraggregatens
vägningstal korrigeras för tillfälliga abnormaliteter) och bör helst om-
fatta ett helt år om utgiftsmönstret utmärks av betydande säsongvaria-

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

tioner. I de fall som inflationen varit betydande under perioden
och/eller prisändringarna varit påtagligt olika för enskilda utgiftsslag,
bör antingen utgifterna under de olika delperioderna värderas enligt
en och samma delperiods priser, eller — om någon bättre metod inte
finns att tillgå — medeltal för hela perioden bestämmas avseende
utgiftsandelarna under de olika delperioderna.

Motsvarande förutsättningar för att utnyttja nationalräkenskapsuppgif-
ter som underlag för bestämningen av vägningstal redovisas i paragraf
19.

I länder vars nationalräkenskaper innehåller tillförlitliga uppgifter om
utgjftskomponenter i hushållens slutliga konsumtion kan dessa uppgif-
ter i vissa fall utnyttjas för den första bestämningen av vägningstals-
mönstret på aggregerad nivå. (...). Mer detaljerade data från hushållsut-
giftsundersökningar kan därefter användas till att från den aggregerade
nivån bestämma de finare fördelningarna av vägningstalen eller till att
korrigera dessa för att uppnå bättre överensstämmelse med de förhål-
landen som utmärker indexens referenspopulation.

Ytterligare möjligheter att åstadkomma den nödvändiga finfördelning-
en av de aggregerade vägningstalen beskrivs i paragraf 20.

För länder som saknar tillgång till uppgifter från hushållsutgiftsunder-
sökningar och vars nationalräkenskapsuppgifter inte innehåller den
nödvändiga informationen avseende fördelningen av hushållens utgif-
ter för slutlig konsumtion, kan det vara nödvändigt att utnyttja uppgif-
ter från andra undersökningar — t.ex. avseende produktion, export
och import, detaljhandelsförsäljning — samt från källor inom förvalt-
ningssystemet för att erhålla en uppskattning av konsumtionsmönster.

Även i de fall som användbara uppgifter från hushållsutgiftsundersök-
ningar och nationalräkenskaper finns tillgängliga kan det emellertid
vara nödvändigt att komplettera dessa med uppgifter från annan stati-
stik för att fullständiga vägningstal skall kunna åstadkommas. I para-
graf 18 uppmärksammas särskilt behovet av tillgång till försäljningssta-
tistik fördelad på olika typer av försäljningsställen och på olika regio-
ner.

Undersökningar av försäljningen i detaljhandelsbutiker och hushålls-
undersökningar som inkluderar uppgifter om inköpskällor kan till-
handahålla värdefull information om hushållens konsumtion fördelad
på typ av försäljningsställe och region. Om sådana undersökningar inte
förekommer är det ibland att föredra att statistikern utnyttjar egna
kunskaper om marknaderna och de kännetecken som utmärker dessa
framför möjligheten att tilldela olika försäljningsställen/typer av försälj-
ningsställen och/eller regioner lika stora vägningstal.

I resolutionen framhålls särskilt betydelsen av att undersöka hur väl de
utnyttjade uppgifterna och undersökningarna tillgodoser de krav som
är förknippade med vägningstalsberäkningen. Vidare framhålls värdet
av att analysera de data som beskriver utgiftsmönster för olika regioner
och befolkningskategorier, både för att lättare kunna identifiera de
kategorier för vilka det kan finnas anledning att beräkna separata
konsumentprisindexar och som underlag för utformningen av olika
elementaraggregat och beräkning av motsvarande vägningstal.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

7 Riksdagen 1991192. 2 saml. Nr 16

Avslutningsvis understryks särskilt att vägningstalen bör omprövas
med jämna mellanrum och i synnerhet då de allmänekonomiska
förutsättningarna ändrats väsentligt, för att utröna om de fortfarande
återspeglar rådande utgifts- eller konsumtionsmönster. Om det visar sig
att så inte skulle vara fallet, bör vägningstalen ändras. Under alla
förhållanden bör en revidering genomföras åtminstone en gång vart
tionde år. Vid varje tillfälle som indexens sammansättning och/eller
vägningstal ändras, bör den nya indexen kunna länkas till den gamla
för att säkerställa tillgång till en sammanhängande serie av indextal.

Svenska KPI:s representantvaror och vägningstal revideras varje år i
anslutning till årsskiftet. Den nya indexen konstrueras på ett sätt som
möjliggör sammanlänkning med tidigare indexserier. I båda dessa
avseenden tillgodoser svensk KPI motsvarande internationella rekom-
mendationer.

Den årliga revideringen av vägningstalen grundas i första hand på
uppgifter avseende den privata konsumtionen enligt de svenska natio-
nalräkenskaperna (SNR). SNR:s beräkningar avseende den privata
konsumtionen utförs kvartalsvis och bestämningen av de nya vägnings-
talen grundas på uppgifter från SNR:s beräkningar för det just tillända-
lupna årets tre första kvartal samt en prognos uttryckt i löpande priser
för det fjärde. Årsuppgifterna räknas därefter om till att avse december
månads genomsnittspriser under det senaste respektive under närmast
föregående år. De sålunda erhållna årsuppgifterna utnyttjas sedan för
beräkningarna av vägningstal på olika aggregerade nivåer för kort-
respektive långtidsindex för det just påbörjade respektive närmast
föregående år.

Långtidsindex beräknas endast för december och utgör årslänk i
samband med långtidsjämförelser. I långtidsindex beaktas även prisänd-
ringar som av olika skäl inte kunnat införas i beräkningarna under det
löpande året. Dessutom beaktas i vissa fall metodändringar och juster-
ingar föranledda av säkrare statistisk information m.m.

Uppdelningen av uppgifterna enligt SNR görs för gruppen "matva-
ror" med ledning av statistik från statens jordbruksverk. Motsvarande
uppdelningar för övriga huvudgrupper grundas på uppgifter från olika
källor, främst 1988 års hushållsutgiftsundersökning (HUT 88). Uppgif-
terna i den senare undersökningen avser hela år 1988. Därutöver
används t.ex. data från omsättningsundersökningar i detaljhandeln för
att väga ihop elementaraggregat avseende olika branscher. I vissa fall
saknas tillförlitlig statistik vilket löses genom olika approximations-
och bedömningsförfaranden.

Som tidigare nämnts ingår inte vissa tjänster i KPI trots att de
omfattas av den för SNR tillämpade definitionen av privat konsum-
tion. Detta gäller främst bank- och försäkringstjänster, föreningsavgif-
ter, uppehållskostnader i utlandet, hyresgästernas egna reparationskost-
nader, juridiska och kamerala tjänster samt veterinärtjänster. Planer
finns dock att i framtiden successivt inordna dessa tjänster i KPI.

I Sverige beräknas inte några särskilda konsumentprisindexar för
olika befolkningskategorier eller regioner. Särskilda vägningstal fast-
ställs heller inte för indelningar av dessa slag. Förhållandet bör ses mot

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

bakgrund av att den försöksverksamhet som förekommit vad gäller
bestämning av olika särindexar inte gett resultat som ansetts kunna
motivera regelbundna bestämningar av sådana indexar.

En allmän slutsats är att det råder god överensstämmelse mellan de
principer som tillämpas i samband med bestämningen av svensk KPI:s
vägningstal och motsvarande rekommendationer enligt 1987 års inter-
nationella resolution.

4.2.7 Bestämning av urval och prisuppgifter

De principer avseende urvalsbestämning och krav på insamlade pris-
uppgifter som rekommenderas i resolutionen överensstämmer i allt
väsentligt med den praxis som vuxit fram i länder som, i likhet med
Sverige, kommit att ställa höga krav på de utnyttjade statistiska meto-
dernas teoretiska förankring. Sålunda ter det sig från svensk synpunkt
som helt självklart att "de metoder som används vid bestämning av
urval och urvalsstorlek bör vara sådana att de tillgodoser de precisions-
krav som kan härledas från de för indexen uppställda målsättningar-
na". Som lika självklart framstår det att "urvalen av inköpsställen och
produkter samt specifikationerna av dessa bör då och då kontrolleras
och uppdateras om detta är nödvändigt för att bibehålla deras repre-
sentativitet".

De statistiska förfaranden som utnyttjas i KPI bygger också på
teoretiska överväganden som väl tillgodoser de här aktuella rekom-
mendationerna vad gäller urvalsbestämning och insamling av prisupp-
gifter. I den mån de utnyttjade urvalen och prisuppgifterna i praktiken
är behäftade med kvalitativa brister utgörs förklaringen närmast av
svårigheter att på kort sikt åtgärda dessa inom ramen för de givna
resurserna. Detta gäller t.ex. SCB:s långsiktiga ambition att utöka
användningen av sannolikhetsurval för att, till skillnad från vad som i
dag är möjligt, erhålla generaliserbara mätresultat och kunna göra
precisionsberäkningar. Åtgärder av detta slag ligger också helt i linje
med den i resolutionen redovisade inställningen att "sannolikhetsurval
kommer — trots de svåra praktiska problem som sådana urval innebär
— normalt att öka indexens tillförlitlighet och möjliggöra en uppskatt-
ning av urvalsfelets storlek".

4.2.8 Presentation och offentliggörande av indexberäkningarnas
resultat

De olika rekommendationerna avseende resultatredovisningens ut-
formning och informationsinnehåll framgår av paragraferna 44—49 i
resolutionen. Allmänt konstateras att beräkning och offentliggörande
av konsumentprisindex bör ske så snabbt som möjligt, dvs. tidsavstån-
det mellan uppgiftsinsamlingen och publiceringen av beräkningsresul-
taten bör vara så kort som möjligt och inte förlängas av andra skäl än
dem som är rent resursmässigt betingade. Indexen bör beräknas åtmin-
stone en gång var tredje månad. Särskilda och allmänt kända regler för
offentliggörandet bör finnas upprättade och noggrant följas.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

Särskilda åtgärder anses också vara motiverade i syfte att upprätthål-
la en hög grad av trovärdighet för indexen bland allmänhet och
indexanvändare. Sålunda rekommenderas publicering av en fullständig
beskrivning avseende tillämpad metodik och utnyttjade uppgiftskällor.
Beskrivningen bör bl.a. innehålla detaljerade vägningstalsuppgifter,
uppgifter om indexens syften samt åtminstone resonemangsvisa uppgif-
ter avseende indexens precision. Samtidigt framhålls att man härvid
inte bör redovisa uppgifter vars offentliggörande på sikt skulle kunna
leda till en försämring av indexens representativitet. Detta kan t.ex.
gälla detaljerade uppgifter om vilka butiker och varuvarianter som
ingår i urvalen. Orsaken anses vara att sådan information i vissa fall
kan föranleda prissättarna att för de utpekade varianterna följa en
annan prispolitik än den som tillämpas för andra produkter inom
samma elementaraggregat.

Bl.a. i syfte att främja en hög grad av trovärdighet rekommenderas
också att den institution som ansvarar för indexen i viktigare frågor
söker samråd med representanter för indexanvändarna. Ett sätt att
organisera sådant samråd kan vara att inrätta av en rådgivande kom-
mitté med bl.a. representanter för indexanvändare och utomstående
experter.

Vad gäller resultatpresentationens praktiska utformning rekommen-
deras att uppgifter inte endast redovisas avseende totalindexen och dess
utveckling utan också för olika delindexar, åtminstone vad gäller
sådana huvudgrupper som livsmedel, kläder, boende etc. Särskilda
delindexar avseende olika regioner eller socioekonomiska grupper
eller för särskilda analytiska ändamål (t.ex. resekostnader, importerade
produkter) kan publiceras om detta bedöms vara önskvärt. Även
genomsnittspriser och prisintervall kan vara lämpliga att publicera för
produkter som är tämligen homogena (t.ex. smör, mjölk, bensin).

Tidigare publicerade indextal kan ibland i efterhand visa sig ha
innehållit felaktigheter, t.ex. felaktigt registrerade uppgifter eller rena
beräkningsfel. Enligt resolutionen bör som allmän utgångspunkt gälla
att efterhandskorrigeringar av tidigare publicerade indextal endast får
förekomma om det är absolut nödvändigt. Detta motiveras av de
problem som sådana korrigeringar kan förutses orsaka till följd av
indexens roll i samband med indexreglerade kontrakt och betalningar.
Korrigeringar avseende tidigare förekommande fel och ofullständighe-
ter bör därför endast påverka "nya" indexbestämningar. Korrigeringar-
nas innebörd bör särskilt förklaras om det annars anses föreligga risk
för feltolkning av de prisrörelser som faktiskt förekommit sedan den
uppgiftsinsamiing som legat till grund för närmast föregående indexbe-
stämning.

I resolutionen konstateras vidare att möjligheterna att göra interna-
tionella jämförelser förbättras om dessa grundas på uppgifter om de
nationella indexutvecklingstalen exklusive boendekostnader. Orsaken
till detta är de mycket olikartade metoder som används i olika länder
vad gäller bestämningen av boendekostnadernas utveckling. Av denna

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

100

anledning rekommenderas därför alla länder att — jämsides med
uppgifterna om totalindex — även redovisa motsvarande uppgifter
avseende totalindex exklusive boendekostnader.

Den svenska KPI:n bestäms för varje månad och uppgiftsinsamling-
en äger rum under den vecka då den 15:e dagen i månaden inträffar.
För december månad beräknas även en s.k. långtidsindex. Varje må-
nadsmätnings resultat publiceras enligt en i förväg uppgjord publicer-
ingsplan, normalt kl. 9.00 på en torsdag som infaller 3—4 veckor efter
mätveckan. En publiceringsplan beslutas av SCB vid varje årsskifte
och i den fastläggs offentliggörandetidpunkterna för var och en av de
tolv månadstalen för korttidsindex under det nya året. Långtidsindex-
bestämningens resultat publiceras samtidigt som publiceringen av på-
följande års januariindex. Långtidsindex utgör referenspunkt för det
just påbörjade årets korttidsindexbestämningar vid anknytning till ba-
såret.

Varje månads indextal offentliggörs skriftligt i ett särskilt pressmed-
delande och elektroniskt inom ramen för systemet Ekonomisk Snabb-
statistik. Månadstalen publiceras också i Statistiska meddelanden, serie
P 14, samt i Allmän månadsstatistik och Statistisk årsbok. En gång om
året utges en sammanfattande redovisning av indextal för längre perio-
der i Statistiska meddelanden, serie P 15. Indextal finns även tillgängli-
ga i SCB:s Tidsseriedatabas (TSDB). Hittills har det också varje år
publicerats en särskild skrift med en utförlig redovisning av det
föregående årets beräkningsresultat, inklusive uppgifter om medelpri-
ser för vissa homogena varor. För år 1989 publicerades t.ex. uppgifter
om medelpriser för ca 300 produkter. Prismaterialets kvalitet kan dock
ifrågasättas och SCB har, bl.a. av denna anledning, planerat att för
efterföljande år kraftigt begränsa antalet produkter för vilka medelpri-
ser kommer att publiceras.

I de båda årliga KPI-publikationerna lämnas också en allmän be-
skrivning av indexens syften, den tillämpade metodiken samt uppgifter
om olika delposters vägningstal. Vad gäller indexens precision beskrivs
olika omständigheter som påverkar denna. Någon redovisning av sär-
skilt beräknade precisionstal förekommer dock inte.

KPI:s officiella status framgår bl.a. av att regeringen för varje månad
fastställer totalindextalet med en decimal. Däremot fastställs inte det
särskilda långtidsindextal som beräknas för december.

Frågor av principiell natur rörande tillämpningen av de för indexbe-
räkningarna gällande grunderna avgörs av nämnden för KPI (SFS
1988:137) som har sju ledamöter. Ordföranden och fem av ledamöter-
na utses av SCB för högst tre år, därav två ledamöter efter förslag från
statens pris- och konkurrensverk (SPK) respektive riksbanken. Den
återstående ledamoten förordnas av regeringen. Minst tre av ledamöter-
na skall tillsammans besitta kompetens inom områdena nationalekono-
mi och statistik.

Till arbetet med KPI är också knuten en referensgrupp som funge-
rar som rådgivande organ. Referensgruppen innehåller företrädare för
viktigare användare av KPI, t.ex. näringslivet, fackliga organisationer
och pensionärsorganisationer.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

101

Den månatliga publiceringen av KPI-bestämningens resultat tilldrar
sig stort intresse bland indexens olika intressenter, främst massmedia
och allmänhet, värdepappersmarknadens olika aktörer, ekonomisk-
politiska beslutsfattare samt konjunkturbedömare. I pressmeddelandet,
som publiceras gemensamt av SCB och SPK, sammanfattar SCB de
viktigaste mätresultaten medan SPK redovisar hur det aktuella utfallet
stämmer överens med SPK:s gällande prognos avseende konsument-
prisutvecklingen under hela året. Mer detaljerade uppgifter avseende
utfallet redovisas därefter av SCB för indexens åtta huvudgrupper och
för samtliga undergrupper i det SM som skickas ut samma dag som
pressmeddelandet. I SPK:s månadsrapport Prisutvecklingen — som
också distribueras samma dag som pressmeddelandet — är redovisning-
en fokuserad på produktområdesvisa beskrivningar och analyser av de
marknads- och övriga konkurrensförhållanden som haft särskilt stor
betydelse för de enligt KPI registrerade prisrörelserna. T.ex. analyseras
för närvarande, enligt särskilt regeringsuppdrag, den månatliga prisut-
vecklingen inom dagligvaruområdet mot bakgrund av registrerade pris-
ändringar för vart och ett av de tre dominerande blocken inom
dagligvaruhandeln. Några sådana uppgifter redovisas inte av SCB. Inte
heller redovisar SCB några särskilda indextal avseende olika regioner
eller socioekonomiska befolkningsgrupper. I avvikelse från ILO:s re-
kommendation publiceras inte några särskilda utvecklingstal för total-
index exklusive kostnaderna för boendetjänster.

Vid bestämningen av KPI förekommer inte någon retroaktiv korri-
gering av tidigare fastställda indextal. Korrigering för i efterhand
påvisade felaktigheter, eller enligt nytillkommen information om tidi-
gare utnyttjade uppgifter, görs i stället vid beräkningen av den första
korttidsindexen efter det att felet upptäckts. Detta under förutsättning
att den senare indexen avser en månad under samma år som felet
inträffade. Om felet inträffat under ett tidigare år införs korrigering i
den långtidsindex som först beräknas efter det att felet upptäckts. I
detta sammanhang har den för KPI tillämpade ordningen att för
december månad beräkna två indextal — en korttidsindex och en
långtidsindex — den fördelen att korrigeringar för de fel och ofullstän-
digheter som förekommit under tidigare år kan införas i långtidsindex
utan att påverka korttidsjämföreiserna under det år som fe-
let/ofullständigheten upptäckts. Förhållandet innebär också att revider-
ingar kan genomföras utan att regeringen behöver ändra de indextal
som tidigare fastställts.

Med undantag för att det inte publiceras ett särskilt indextal för
totala KPI exklusive kostnaderna för boendetjänster, kan de nu tilläm-
pade principerna för redovisning och publicering av KPI anses ligga
väl i linje med dem som rekommenderas av ILO. En svaghet är dock
att det för närvarande inte är möjligt att bestämma indexens precision
på grund av att slumpmässiga urval hittills endast utnyttjas för daglig-
varuområdet och ett fåtal andra produktområden. Det vore av denna
anledning önskvärt att SCB åtminstone för dagligvaruområdet utveck-
lar ett system för beräkning och redovisning av partiella precisionstal.
Inom SCB pågår för närvarande ett arbete med att utveckla modeller

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

102

och metoder för felkalkyler avseende KPI. En tyngdpunkt i detta
arbete har lagts vid att utveckla metoder för beräkning av förekom-
mande urvalsfel. Vissa preliminära resultat har hittills presenterats.

Som tidigare nämnts beräknas i Sverige inte några särskilda konsu-
mentprisindexar för olika regioner eller socioekonomiska befolknings-
grupper. Skälet härtill är att sådana beräkningar skulle nödvändiggöra
ett metodutvecklingsarbete vars kostnader ansetts överstiga värdet av
den ytterligare information som på sikt skulle kunna erhållas. Inte
heller beräknar SCB några särskilda underindexar för analytiska ända-
mål. Viss verksamhet med sådan inriktning förekommer i stället vid
SPK, främst i samband med de beskrivningar och analyser som ligger
till grund för månadsrapporten Prisutvecklingen.

5 Den svenska konsumentprisindexen i
förhållande till en framtida indexharmonisering
inom EG

5.1 Behovet av harmonisering

I de flesta EG-länder utgör konsumentprisindex det viktigaste måttet
på inflationen och har i denna funktion särskild betydelse i samband
med utformning och utvärdering av den ekonomiska politiken. Sådana
omständigheter som nationella olikheter vad gäller syften och index-
uppbyggnad beaktas endast undantagsvis i samband med jämförelser av
de för olika länder officiellt redovisade indexutvecklingstalen. Samti-
digt gäller att kraven på motverkande ekonomisk-politiska åtgärder
normalt ökar inom ett land som under längre tid registrerat en
snabbare indexökning än motsvarande utveckling i övriga länder. Ett
lands KPI-utveckling utnyttjas sålunda som en viktig indikator vad
gäller såväl den förda politikens grad av framgång eller misslyckande
som i vad mån landet i detta avseende lyckats bättre eller sämre än
andra länder.

Mot denna bakgrund är det knappast överraskande att det i många
länder — trots det behov av rättvisande internationella indexjämförel-
ser som föreligger i varje enskilt land — föreligger en uttalad tveksam-
het inför tanken på att överge den egna beprövade indexen till förmån
för en harmoniserad "EG-index". Motståndet mot en långtgående
indexharmonisering kan förväntas vara särskilt betydande i de fall som
"EG-indexens" utformning inte anses tillräckligt beakta syften och
användningsområden som av ett enskilt land upplevs vara angelägna
att tillgodose.

För EG-länderna som grupp föreligger det emellertid starka skäl för
att åstadkomma direkt jämförbarhet mellan de prisutvecklingstal som
beräknas för de enskilda medlemsländerna. Allmänt gäller att genom-
förandet av en gränslös inre marknad successivt kommer att innebära
skärpta krav på en för EG-områdets olika delar effektivt koordinerad

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

103

ekonomisk politik. En sådan koordinering förutsätter bl.a. tillgång till
makro-ekonomiska analysinstrument som definierats och utformats på
ett enhetligt sätt i varje land. Särskilt gäller detta de statistiska mått
som utnyttjas för bestämning av politiknära storheter som t.ex. infla-
tion och arbetslöshet. Det är främst mot denna bakgrund som det ter
sig på sikt som ofrånkomligt att man inom EG måste komma fram till
gemensamma regler för beräkning av medlemsländernas konsument-
prisindexar.

EG:s behov av harmoniserade konsumentprisindexar kan emellertid
också härledas från krav som är förknippade med en framtida gemen-
sam socialpolitik ("The Social Dimension") och genomförandet av
gemensamma utvärderingar av konkurrenshindrande omständigheter i
enskilda medlemsländer. Som viktiga socialpolitiska tillämpningsområ-
den kan nämnas pensionsuppräkningar och köpkraftsparitetsbestäm-
ningar i samband med bestämning av minimilöner. I detta samman-
hang framhålls ofta också det nödvändiga i att — inför en övergång till
en samordnad indirekt beskattning inom hela EG-området — ha
tillgång till en av alla medlemsländer godtagen metod att beräkna
kommande beskattningsändringars effekter på den genomsnittliga kon-
sumentprisnivån i respektive medlemsland.

Det kan således konstateras att det inom EG föreligger ett växande
behov av att åstadkomma en harmonisering av reglerna för bestämning
av de enskilda medlemsländernas konsumentprisindexar. Detta behov
uppmärksammades också tidigt och redan i mitten av 1970-talet ge-
nomfördes, på uppdrag av EG:s statistiska kontor (Eurostat), en jämfö-
rande kartläggning av de då vid indexberäkningarna tillämpade princi-
perna och metoderna i EG:s dåvarande nio medlemsländer (Stadlbau-
er, "Consumer Price Indexes in the European Community. Compari-
son of Existing Indexes and Approaches to Their Harmonization",
1976). Kartläggningen visade att det i en rad olika avseenden förekom
betydande skillnader mellan de enskilda ländernas indexkonstruktio-
ner. För vissa centrala problemområden formulerades därför förslag
om hur dessa skillnader skulle kunna reduceras. Det överläts dock åt
de enskilda länderna att själva utforma lösningar inom de tämligen
vida ramar som angavs för det fortsatta harmoniseringsarbetet.

I slutet av 1980-talet lät Eurostat utföra en uppföljning av den
tidigare kartläggningen. Resultaten av denna uppföljning redovisades i
den s.k. Teekens-rapporten (Teekens, "Consumer Price Indices in the
European Community. Similarities, Differences and Proposals for Har-
monization", 1989). I rapporten konstaterades bl.a. att några mer
betydande harmoniseringsansträngningar ännu inte kommit till uttryck
i de olika medlemsländerna och att tidigare påvisade nationella olikhe-
ter i huvudsak kvarstod oförändrade. För att råda bot på detta formu-
lerades i den nya rapporten ett program som innehöll de 20 åtgärder
som ansågs vara särskilt angelägna att genomföra relativt omgående.
Vidare framhölls den stora betydelsen av att harmoniseringsarbetet
snarast börjar avsätta praktiska resultat inför det nära förestående
förverkligandet av EG:s inre marknad.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

104

Teekens-rapporten har under de senaste åren kommit att utgöra en
viktig referens inom Eurostat vad gäller genomförandet av en index-
harmonisering men har ännu inte behandlats på ett sätt som resulterat
i en av medlemsländerna gemensamt upprättad handlingsplan. Ett
allmänt intryck är i stället att såväl Eurostat som enskilda medlemslän-
der valt att förhålla sig avvaktande i denna fråga, och de diskussioner
som förekommit har i stället huvudsakligen avsett de olika betänklig-
heter och problem som respektive land anser sig komma att ställas
inför vid en eventuell EG-harmonisering av den "egna" indexen.

Under det senaste halvåret har EG-kommissionen dock påtagligt
ökat trycket på såväl Eurostat som de enskilda medlemsländerna att
komma fram till en gemensam lösning av indexharmoniseringsfrågan.
Den för bl.a. denna fråga vid Eurostat ansvarige chefstjänstemannen —
Mr T. Erba — hade t.ex. under våren 1991 en särskild genomgång med
ledande företrädare för Kommissionen. Härvid behandlades de nya
krav på EG:s statistikproduktion som uppkommit till följd av det
successiva inrättandet av den ekonomiska och monetära unionen
(EMU) under perioden fram till år 1997. Under genomgången fram-
hölls den stora betydelsen av att åstadkomma en harmonisering av
medlemsländernas bestämningar av olika centrala makro-ekonomiska
indikatorer. Särskilt underströks vikten av att snarast uppnå en sådan
harmonisering vad gäller beräkningarna av konsumentprisindex.

Kommissionens inställning redovisades av M. Erba vid ett inledande
anförande under det möte som Eurostats arbetsgrupp för prisstatistik
hade den 3 och 4 juli 1991. Mr Erba uppmanade gruppen — i vilken
bl.a. en observatör från Sverige ingår — att skyndsamt behandla frågan
om hur det fortsatta harmoniseringsarbetet bör organiseras. Gruppen
ombads bl.a. att ta ställning till om man anser att en särskild harmoni-
seringsgrupp bör inrättas och i vad mån externa experter samt företrä-
dare för medlemsländernas riksbanker och finansdepartement bör anli-
tas. Senare har framkommit att man vid Eurostat räknar med att en
sådan grupp kommer att bildas och påbörja sitt arbete i början av år
1992.

Under prisstatistikgruppens efterföljande diskussion framkom ånyo
den tveksamhet som vissa länder känner inför tanken att låta en
nationell "EG-index" helt och hållet ersätta den nuvarande "egna"
indexen. Angelägna nationella behov ansågs av dessa länder därför tala
för att den nya indexen i framtiden beräknas parallellt med den gamla.

Kraven på att åstadkomma en indexharmonisering kommer tveklöst
att öka ytterligare under de närmaste åren i takt med EG-områdets
fortsatta ekonomiska och politiska integration samt den därav betinga-
de uppbyggnaden av gemensamma institutioner. Förhållandet att en-
skilda medlemsländer inte skulle anse sig kunna avstå från den egna
indexen till förmån för en ny EG-harmoniserad nationell index gör
det inte mindre angeläget att åstadkomma den av EG eftersträvade
harmoniseringen. Farhågor har visserligen framförts av innebörd att
förekomsten av två olika nationella indexserier kan komma att ge
upphov till ett pedagogiskt problem. Detta utgör dock inte ett hållbart
argument mot indexharmoniseringen som sådan.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

105

Fortfarande återstår således uppgiften att slutgiltigt fastlägga de krav
som skall gälla för bestämningen av en harmoniserad index. För detta
ändamål kan Teekens-rapportens förslag förutses komma att utgöra ett
viktigt underlag. De i rapporten redovisade förslagen löser dock inte
alla de problem som är förknippade med en långtgående harmoniser-
ing. Detta framgår också av att flera av förslagen förutsätter omfattande
utvecklingsarbete i syfte att vid en senare tidpunkt nå fram till en
definitiv lösning av de frågor som berörs. Det kan vidare inte uteslutas
att enskilda av de i Teekens-rapporten föreslagna harmoniseringsåtgär-
derna kan komma att ändras under intryck av de erfarenheter och
synpunkter som aktualiseras under det fortsatta harmoniseringsarbetet
vid Eurostat.

Redan EES-avtalet kommer att aktualisera svensk medverkan i EG:s
indexharmonisering. Detta framgår av EES-avtalets bestämmelser avse-
ende de avtalsslutande parternas statistikverksamhet (artikel 76).

I bilaga 21 och protokoll 30 till avtalet anges vissa särskilda bestäm-
melser om statistik respektive om hur samarbetet på statistikområdet
skall organiseras. Dessa dokument fanns dock inte tillgängliga då
denna rapport färdigställdes.

Som tidigare nämnts har medlemsländerna ännu inte inlett arbetet
med att utforma ett gemensamt konkret förslag till den framtida
indexharmoniseringens utformning. För att få en uppfattning om vad
en sådan harmonisering kommer att innebära för svenskt vidkomman-
de är det därför för närvarande endast möjligt att utgå från de förslag
som föreligger i Teekens-rapporten.

Förslagen som framförs i rapporten kan visserligen i olika avseen-
den komma att modifieras och/eller kompletteras i förhållande till de
slutgiltiga förslag som nu kommer att utarbetas inom Eurostat under
medverkan av företrädare för de berörda länderna. Även om så skulle
bli fallet utgör dock en samlad genomgång av rapportens olika förslag
en lämplig utgångspunkt för att skapa sig en uppfattning om de olika
principiella frågor som kommer att aktualiseras vid utarbetandet av ett
för berörda länder gemensamt förslag avseende harmoniseringens ut-
formning. En sådan genomgång bör också kunna tjäna som underlag
för svenska statistikintressenter som önskar bilda sig en uppfattning

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

106

om huruvida de framtida beräkningarna av en EG-harmoniserad index
kommer att tillgodose de inhemska användarkraven eller om det finns
anledning att i framtiden beräkna en ny index parallellt med den
gamla. Redovisningen kan också användas som utgångspunkt för att
preliminärt uppskatta storleken av de resursmässiga konsekvenserna
vid SCB till följd av en svensk medverkan i den europeiska indexhar-
moniseringen.

Mot denna bakgrund lämnas i det följande en tämligen ingående
redovisning av de i Teekens-rapporten framförda harmoniseringsförsla-
gen och deras förhållande till nu gällande regler för bestämningen av
KPI i Sverige.

5.2 Teekens-rapportens syn på turordningen vad
gäller de föreslagna harmoniseringsåtgärdernas
genomförande

Urvalet av de i Teekens-rapporten förordade harmoniseringsåtgärderna
har bestämts på ett sätt som bedömts ge särskilt stor effekt i form av
ökad jämförbarhet mellan de olika indexarna. En förutsättning för de
olika förslagen är att identiska syften skall komma att gälla för de
harmoniserade indexarna och att de rekommenderade åtgärderna där-
för kan begränsas till att avse mer eller mindre detaljerade tekniska
föreskrifter om vad de olika medlemsländerna bör förbinda sig att
iaktta.

Den i Teekens-rapporten redovisade genomgången av olika länders
konsumentprisindexar visar visserligen på talrikt förekommande och
betydande skillnader vad gäller teknisk utformning. Samtidigt konsta-
teras emellertid att alla skillnader kan sägas utgöra konsekvenser av att
länderna var för sig valt att utveckla en egen syn på några få grundläg-
gande principer. Som en inledning av arbetet med att i dessa avseen-
den bringa de enskilda ländernas uppfattningar i bättre inbördes
överensstämmelse, anvisas ett program med 20 olika harmoniseringsåt-
gärder. Åtgärderna har utformats i syfte att tillskapa gemensamma
lösningar avseende vissa centrala frågor som kan hänföras till följande
problemområden.

1. Val av indextyp,

2. Indexens täckning i termer av produktområden och befolknings-
grupper. Val av värderingsprincip,

3. Vai av värderingsmetod för konsumtion av boendetjänster samt
för konsumtion av naturaförmåner och egenproducerade varor
och tjänster,

4 Vai av basår, periodlängd mellan basårsbyten och principer för
bestämning av vägningstal,

5. Bestämning av mätperiod, urval och prisuppgifter.

Det förutses att genomförandet av de olika harmoniseringsåtgärderna
kommer att vara förenat med olika praktiska svårigheter som i många

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

107

fall kan vara besvärliga att övervinna på kort sikt. Därför föreslås att
medlemsländerna ger förtur till genomförandet av de harmoniserings-
åtgärder som har anknytning till de två första problemområdena
medan man vad gäller övriga åtgärder i första hand söker uppnå
enighet kring ett genomförandeprogram på längre sikt.

5.3 De föreslagna harmoniseringsåtgärdernas
förhållande till de nuvarande svenska
KPI-beräkningarna

5.3.1 Val av indextyp

I samtliga EG-länder används en index av typ Laspeyres vid beräkning-
en av konsumentprisindex. Vad gäller England och Frankrike utnyttjas
dock en modifierad variant av innebörd att nya vägningstal bestäms en
gång om året, varvid den nya indexen länkas till närmast föregående.
Den första av de föreslagna harmoniseringsåtgärderna innebär bl.a. att
de båda senare länderna bör övergå till den mer renodlade Laspeyres-
index som utnyttjas av övriga EG-länder. En kedjeindex innebär årliga
byten av utgångspunkt (normsystem) för indexberäkningarna. Förslaget
innebär således att de överväganden som ligger till grund för valet av
en kedjeindex skulle få vika för motsvarande överväganden till förmån
för en mer utpräglad fastbasindex.

H.l Alla länder föreslås använda en index av typ laspeyres samtidigt
som indexens varukorg bibehålls oförändrad under flera år.

Även KPI (korttidsindex) är en index av typ Laspeyres. Dock gäller att
varukorgens vikter och sammansättning revideras en gång om året.
Vidare gäller att — jämsides med den officiella korttidsindexen — även
en särskild långtidsindex beräknas för december månad varje år. Lång-
tidsindexens varukorg revideras också varje år men på ett sätt som
avviker från motsvarande revidering av korttidsindexen.

Den föreslagna harmoniseringsåtgärden skulle således för svenskt
vidkommande innebära att den varukorg som bestämts för indexens
basår bibehålls oförändrad under efterföljande år. Detta skulle i sin tur
innebära att systemet med årliga revideringar inte kommer att tilläm-
pas vid beräkningarna av den harmoniserade indexen. Dessa beräk-
ningar kommer inte heller att inkludera årliga beräkningar av en
särskild långtidsindex.

5.3.2 Indexens täckning i termer av produktområden och
befolkningsgrupper. Val av värderingsprincip

I de flesta EG-länder har de varor och tjänster som ingår i konsument-
prisindex (produktpopulationen) bestämts i enlighet med den defini-
tion av hushållens konsumtion som tillämpas i respektive lands natio-
nalräkenskaper. Dock förekommer olikheter mellan de definitioner av
privat konsumtion som gäller för de enskilda ländernas nationalräken-
skaper, främst vad gäller boende i egna hem. Härtill kommer att olika
länder valt att exkludera vissa varor och tjänster från indexens varu-

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

108

korg trots att produkterna i fråga är att betrakta som privat konsum-
tion enligt den definition som tillämpas i respektive lands nationalrä-
kenskaper. Båda dessa förhållanden minskar de berörda indexarnas
internationella jämförbarhet.

Jämsides med olikheter vad gäller produktpopulation förekommer
också betydande nationella olikheter vad gäller olika länders sätt att
beräkna värdet av de produkter som ingår i denna population. Beroen-
de på olikheter vad gäller indexens huvudsakliga syfte kan det vara
motiverat att i vissa länder grunda denna värdering på den s.k.
utgiftsprincipen medan det i andra länder är lämpligare att använda
den s.k. konsumtionsprincipen. Utgiftsprincipen innebär att värdering-
en endast beaktar de belopp som konsumenterna direkt får betala för
sin konsumtion medan konsumtionsprincipen innebär att även de
belopp medräknas som betalas av andra än konsumenterna för att
finansiera deras konsumtion av olika produkter. Detta betyder t.ex. att
en konsumentprisindex som i första hand avses att utnyttjas för kom-
pensationsändamål bör bygga på den s.k. utgiftsprincipen.

För att åstadkomma jämförbarhet mellan nationella indexar inom
EG skulle det emellertid vara klart olämpligt att grunda dessa på
utgiftsprincipen. Detta förklaras bl.a. av förekommande skillnader vad
gäller finansiering av sjukvård, undervisning och annan verksamhet i
olika länder. En harmoniserad tillämpning av utgiftsprincipen skulle
på grund av sådana omständigheter medföra en stor begränsning av
möjligheterna att meningsfullt jämföra olika länders indexutfall.

Mot denna bakgrund föreslås att alla EG-länder övergår till att
tillämpa den definition av hushållens konsumtion som används i det
inom EG utarbetade nationalräkenskapssystemet ESA (European Sy-
stem of Integrated National Accounts). De föreslagna harmoniserings-
åtgärderna 2 och 3 avser valet av denna definition och valet av
värderingsprincip.

H.2 Alla länder bör tillämpa ESA:s definition avseende hushållens
konsumtion, vilket för valet av värderingsprincip innebär att
konsumtionsprincipen bör föredras framför utgiftsprincipen.

H.3 Som en konsekvens av H.2 bör indexen täcka in alla produkter
som innefattas i ESA:s definition av hushållens konsumtion.

Vid SCB pågår för närvarande ett arbete i syfte att åstadkomma direkt
jämförbarhet mellan det svenska nationalräkenskapssystemet (SNR)
och ESA. Redan i dag gäller dock att endast marginella skillnader
föreligger vad gäller de båda systemens definitioner av privat konsum-
tion.

Underlaget för beräkningen av KPI:s vägningstal utgörs av SNR:s
beräkningar av den privata konsumtionen. Dessa grundas på värde-
ringar enligt den förordade konsumtionsprincipen. Följande poster i
SNR:s klassificering av privat konsumtion är för närvarande inte
representerade i KPI: "Hyresgästernas reparationskostnader (3140)",
"Konstföremål (4110)", Möbelreparationer (4120)", "Kommunal barn-
omsorg (4620)", "Äldreomsorg (4630)", "Parkering (6234)", "Utrikes

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

109

båtresor (6350)", "Utrikes flygresor (6360)", "Hamntjänster (7142)",
"Veterinärtjänster (7214)", "Kommunal musikskola (7410)", "Privat
utbildning (7420)", "Bank- och försäkringstjänster, andra finansiella
tjänster (8500)" och "Andra tjänster (8612)".

I princip föreligger goda förutsättningar för SCB att konstruera en
index som står i överensstämmelse med de föreslagna harmoniserings-
åtgärderna. I praktiken kommer detta att ställa anspråk på vissa
utvecklingsarbeten vad gäller bestämning av nya urval och andra
praktiska konsekvenser av en övergång till indelningar enligt nya
definitioner.

I Teekens-rapporten redovisas vissa ytterligare konsekvenser av en
begreppsmässig harmonisering enligt ovan. Särskilt framhålls (H.ll)
att indexpopulationen — dvs. de befolkningsgrupper som indexen
täcker in — bör omfatta samtliga hushåll i landet. Detta krav är redan
i dag tillgodosett vad gäller den svenska KPI:n.

I förslagen H.4—H.10 anges förslag till lösningar av vissa konkreta
värderingsproblem med anknytning till vissa områden inom indexens
produktpopulation. De frågor som härvid berörs är behandlingen av
boendetjänster (jfr 5.3.3 nedan), försäkringstjänster, räntor, direkta
skatter, indirekta skatter, naturaförmåner och egenproducerade livsme-
del (jfr 5.3.3 nedan) samt begagnade varor.

Följande harmoniseringsregel föreslås gälla beträffande försäkrings-
tjänster.

H.5 De obligatoriska socialförsäkringsavgifter som betalas av hushål-
len bör inte anses ingå i konsumtionsutgifterna utan i stället
behandlas på samma sätt som direkta skatter (jfr H.7 nedan); vad
gäller kapitalförsäkringar bör endast den del av försäkringskost-
naden som utgör avgifter för själva tillhandahållandet av försä-
kringstjänsten medräknas i hushållens konsumtion; behandling-
en av nettopremier för andra riskförsäkringar, som definitions-
mässigt är lika stora som de totala försäkringsutbetalningarna,
bör bero på till vem utbetalningarna riktas. Den andel av
nettopremierna som återbetalas direkt till hushållen som kom-
pensation för inträffade skador bör behandlas som en inkomstö-
verföring medan den andel av nettopremierna som svarar mot
återbetalningar direkt till producenterna av de varor/tjänster som
hushållen får som kompensation för inträffade skador bör be-
handlas som konsumtion av dessa varor/tjänster; avgifterna för
själva tillhandahållandet av försäkringar mot risker bör anses
vara konsumtion av finansiella tjänster.

I svenska KPI beaktas för närvarande inte konsumtionen av försäkring-
stjänster på annat sätt än indirekt som en del av imputerad hyra för
egna hem. En harmonisering enligt ovan nödvändiggör således att SCB
utvecklar metoder för en inkludering av dessa tjänster.

Definitionsmässigt ingår hushållens ränteutgifter inte i den privata
konsumtionen enligt SNR:s definition och beaktas heller inte i KPI
annat än i samband med beräkningen av imputerad hyra för boende i
egna hem. Följande harmoniseringsåtgärd föreslås.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

110

H.6 Räntor bör exkluderas från indexberäkningarna; huruvida skuld-
räntor bör inkluderas som en parameter vid beräkning av impu-
terad ränta för egna hem, beror på det slutliga ställningstagande
som kommer att göras (jfr 5.3.3 nedan) vad gäller den metodik
som i framtiden skall tillämpas inom detta område.

Den föreslagna harmoniseringsregeln kan således tills vidare sägas ligga
i linje med vad som för närvarande gäller vid beräkning av KPI.

Även vad gäller behandlingen av direkta skatter överensstäm me*
den föreslagna harmoniseringsregeln med vad som nu gäller vid be-
stämning av KPI.

H.7 Direkta skatter bör exkluderas från konsumentprisindex. Något
annorlunda är dock förhållandet vad gäller beaktandet av indi-
rekta skatter i samband med indexbestämningen.

H.8 Indirekta skatter, både de som tas ut från producen-
ten/försäljaren och de som tas ut från konsument, bör inkluderas
som konsumtion; speciellt innebär detta att fordonsskatt (ESA,
del av huvudgrupp 6) bör inkluderas liksom fastighetsskatt och
avloppsskatt (delar av huvudgrupp 3) samt avfallsinsamlingsskatt
(del av huvudgrupp 4).

I KPI inkluderas de indirekta skatter som tas ut från produ-
cent/försäljare. Däremot tillämpas inte en lika klar princip vad gäller
beaktande av de indirekta skatter som tas ut från konsument. T.ex.
medräknas fastighetsskatt men inte fordonsskatt. Som ett led i en
harmonisering är det av denna anledning angeläget att SCB genomför
en fullständig inventering av de olika statliga och kommunala pålagor
som belastar konsument och klarlägger i vad mån dessa kan anses vara
att likställa med indirekt skatt i den mening som framgår av motsva-
rande definitioner enligt ESA.

Teekens-rapportens ländervisa genomgång visar att betydande skill-
nader föreligger vad gäller beaktandet av begagnade varor i samband
med indexberäkningarna. Följande förslag till harmoniserat förfarande
framförs.

H.10 Den totala utgiften för inköp av importerade begagnade ("ex-
isting") konsumtionsvaror skall anses utgöra konsumtion; för
inköp av andra begagnade konsumtionsvaror skall endast den
s.k. transferkostnaden anses utgöra konsumtion.

För närvarande saknas den statistiska information avseende handels-
marginalernas storlek som är en nödvändig förutsättning för att kon-
sumtionen av begagnade varor skall kunna beaktas vid bestämningen
av KPI. För att i detta avseende kunna leva upp till den föreslagna
harmoniseringens krav måste således SCB genomföra ett särskilt ut-
vecklingsarbete.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

111

5.3.3 Val av värderingsmetod för konsumtion av boendetjänster
samt för konsumtion av naturaförmåner och egenproducerade
varor och tjänster

Harmoniseringen vad gäller behandlingen av boendetjänster föreslås fa
följande innebörd.

H.4 Följande boendetjänster bör ingå i indexen: totalhyra, imputerad
hyra för boende i egna hem samt kostnader för underhåll och
reparationer; den tillämpade metoden för beräkning av impute-
rad hyra bör harmoniseras på ett sätt som utgår från konsum-
tionsprincipen.

De i förslaget angivna boendetjänsterna överensstämmer väl med de
motsvarande tjänster som för närvarande ingår i KPI. Imputerad hyra
beräknas där enligt en särskild kostnadskalkyl som innehåller posterna
räntekostnader, avskrivningskostnader, tomträttsavgäld, reparationer,
försäkringar, vatten, avlopp, renhållning, sotning samt statlig fastighets-
skatt. Beroende på det fortsatta harmoniseringsarbetets resultat kan det
bli aktuellt att revidera den nu tillämpade metoden. Sannolikt kom-
mer en svensk medverkan i detta arbete att ställa betydande krav på
SCB att genomföra ett utvecklingsarbete vad gäller alternativa möjlig-
heter att beräkna imputerad hyra,

Såväl naturaförmåner i form av varor och tjänster som egenproduk-
tion av livsmedel beaktas i SNR som privat konsumtion enligt villkor
som nära överensstämmer med motsvarande definition enligt ESA.
Betydande praktiska problem föreligger dock i samband med värder-
ingen till följd av att marknadsbestämda priser normalt inte finns att
tillgå. Följande harmoniseringsåtgärd föreslås.

H.9 Konsumtion av naturaförmåner samt egenproducerade livsmedel
bör inkluderas i indexbestämningen och värderas enligt detalj-
handelspriserna för de produkter som utväljs att representera
denna konsumtion.

Valet av de "representantvaror" och detaljhandelspriser som skall
utnyttjas vid denna värdering är komplicerat och i Teekens-rapporten
förutses att ytterligare utvecklingsarbete erfordras för att tillskapa mer
detaljerade riktlinjer för den föreslagna harmoniseringen.

5.3.4 Val av basår, periodlängd mellan basårsbyten och
principer för bestämning av vägningstal

Den i avsnitt 5.3.1 ovan redovisade rekommendationen avseende an-
vändning av en index av mer renodlad Laspeyres-typ, innebär att
basårets konsumtionsmönster skulle komma att ligga till grund för
indexbestämningarna under ett överenskommet antal efterföljande år.
Av denna anledning är det naturligtvis av stor betydelse att de olika
länderna väljer samma basår och samtidigt genomför byte av basår.

I de flesta EG-länder utgör resultat från en hushållsutgiftsundersök-
ning den huvudsakliga uppgiftskälian vid bestämning av vägningstal på
alla nivåer ända upp till huvudgruppsnivån. Därmed föreligger i

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

112

allmänhet direkt konsistens mellan indexens varukorg och det enligt
undersökningen påvisade utgiftsmönstret. I Sverige bestäms däremot
vägningstalen för indexens huvud- och undergrupper i enlighet med
de uppgifter från nationalräkenskaperna som utgör indexens s.k. pri-
märstrata. Den svenska hushållsutgiftsundersökningen utnyttjas däref-
ter, med vissa undantag, i samband med uppdelningen av primärstrata
på sekundärstrata. Undantagen avser främst primärstrata inom livsme-
dels- och boendeområdena, där annan statistik utnyttjas för motsvaran-
de uppdelning. På huvudgrupps- och undergruppsnivåerna behöver
det således inte förekomma någon direkt överensstämmelse mellan
sammansättningen av KPI:s varukorg och det enligt hushållsutgiftsun-
dersökningen påvisade utgiftsmönstret.

Den föreslagna harmoniseringen innebär inte att man tar ställning
till huruvida nationalräkenskaperna eller en hushållsutgiftsundersök-
ning bör utgöra huvudsakligt uppgiftsunderlag då indexens varukorg
fastställs. I Teekens-rapporten konstateras emellertid att bestämningen
av ett nytt basårs varukorg vanligen i hög grad grundas på information
från en hushållsbudgetundersökning och mot denna bakgrund föreslås
följande harmoniseringsåtgärd.

H.14 Hushållsbudgetundersökningar bör genomföras med fem års
mellanrum och ett gemensamt startår (1995?) bör snarast öve-
renskommas.

Den föreslagna åtgärden innebär att år 1995 kan komma att bli det
första gemensamma basåret för EG-länderna och att byte av basår
därefter skulle göras vart femte år.

Som tidigare nämnts genomförs i Sverige vart tredje år sedan år
1985 s.k. hushållsutgiftsundersökningar. Senast färdigställda undersök-
ning avser 1988 års förhållanden. För närvarande pågår uppgiftsinsam-
ling avseende innevarande års undersökning (HUT 91) och planering
har påbörjats vad gäller genomförandet av HUT 94. Med tanke på den
föreslagna harmoniseringen finns det anledning för SCB att hålla
dörren öppen för en senareläggning av HUT 94 till år 1995. Detta
skulle också innebära ytterligare tid för att utveckla de modifieringar
och kompletteringar av undersökningens utformning som kan komma
att aktualiseras till följd av övriga av de föreslagna harmoniseringsåt-
gärderna.

Av stor betydelse för att åstadkomma internationell jämförbarhet
vad gäller indexutvecklingen för olika produktgrupper (delindexar) är
att samma definitioner avseende gruppernas produktinnehåll tillämpas
i de olika länderna. Mot denna bakgrund föreslås följande harmoniser-
ingsåtgärd.

H.13 I varje land bör publiceringen av delindexar avse indelningar
enligt ESA-nomenklaturen.

Som tidigare nämnts utnyttjas i KPI en indelning av den privata
konsumtionen i huvudgrupper och undergrupper som definierats en-
ligt ett fastställt system av aggregeringar av s.k. primärstrata. Dessa
primärstrata kan direkt kopplas till såväl SNR:s klassificeringssystem

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

113

8 Riksdagen 1991192. 2 saml. Nr 16

som till motsvarande klassificeringar enligt FN:s nationalräkenskaps-
system (SNA). Vad gäller den därefter förekommande uppdelningen av
primärstrata på sekundärstrata förekommer inte någon motsvarande
anknytning till enhetligt klassificeringssystem. T.ex. gäller för uppdel-
ningen av primärstrata inom livsmedelsområdet att denna genomförts
enligt den särskilda klassificering som statens jordbruksverk använder
vid redovisning av direktkonsumtion. Vad gäller övriga områden grun-
das motsvarande uppdelning i huvudsak på den klassificering som
tillämpats i den senaste hushållsutgiftsundersökningen (f.n. HUT 88). I
vissa fall används även särskilda klassificeringar för att åstadkomma en
ytterligare uppdelning av enskilda sekundärstrata.

En harmonisering av KPI enligt den föreslagna åtgärden skulle
främst nödvändiggöra en övergång till primärstrata klassificerade enligt
ESA och en, i konsekvens härmed, ESA-anpassad uppdelning av den
privata konsumtionen på huvud- och undergrupper. Behov kan också
förutses uppkomma vad gäller åtgärder i syfte att tillskapa en mer
direkt överensstämmelse mellan de klassificeringar som för närvarande
tillämpas vid bestämningarna av sekundärstrata och motsvarande klas-
sificering enligt ESA. I synnerhet gäller detta de sekundärstrata för
vilka det kan tänkas bli aktuellt att publicera särskilda delindexar.

Tillämpning av gemensamt basår och enhetlig produktklassificering
kan självfallet förutses innebära påtagliga tekniska förbättringar av
förutsättningarna för meningsfulla internationella indexjämförelser. I
syfte att säkerställa en viss kvalitativ standard i sådana jämförelser bör
emellertid också gemensamma minimivillkor gälla för de enskilda
ländernas bestämningar av den uppsättning produkter och vägningstal
som skall komma att utgöra indexens varukorg. I detta avseende
inskränker sig Teekens-rapporten till att föreslå den princip som man
anser bör bli vägledande för en framtida överenskommelse om hur
valet av det antal elementaraggregat som skall ingå i indexen bör
avgöras.

H.12 Den metodik som används vid bestämningen av antalet elemen-
taraggregat ("items") i varukorgen bör harmoniseras enligt en
överenskommen norm av innebörd att varukorgen skall innehål-
la de elementaraggregat vars vägningstal är större än ett gemen-
samt fastställt lägsta tal.

Fastställandet av en sådan norm betyder nödvändigtvis inte att antalet
elementaraggregat kommer att bli lika stort i de enskilda länderna.
Inbördes avvikelser mellan olika länders konsumtionsmönster kan i
detta avseende ge upphov till betydande skillnader. Innebörden kan i
stället sägas vara att de olika konsumtionsmönstren på ett mer kvalita-
tivt likvärdigt sätt kommer till uttryck i respektive lands varukorg.

Vägningstalen för enskilda elementaraggregat i KPI uttrycks för
närvarande i tiondels promille av den totala privata konsumtionen och
vägningstalet för eiementaraggregatet med den minsta vikten i varukor-
gen uppgår till 0,1 promille. Det är inte troligt att en framtida
harmonisering för svenskt vidkommande skulle komma att innebära
krav som inte redan i dag är tillgodosedda.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

114

5.3.5 Bestämning av mätperiod, urval och prisuppgifter

En nödvändig förutsättning för direkt jämförbarhet mellan indexutfal-
len för de enskilda länderna är att de jämförda uppgifterna avser
prisutvecklingen under samma period och avseende samma produkt-
områden. För att uppnå ökad jämförbarhet i dessa avseenden föreslås
följande harmoniseringsåtgärd.

H.15 Prisundersökning bör utföras en gång per månad. Om vissa
elementaraggregat — t.ex. vissa säsongvaror, vissa varaktiga varor
och hyror — inte prismäts varje månad bör detta framgå av klart
fastlagda regler.

Den svenska KPI-mätningen genomförs en gång per månad. Prisupp-
gifterna inhämtas normalt under den vecka då den femtonde dagen i
månaden infaller och avser i princip hela varukorgen. För hyror, som
normalt endast ändras i samband med kvartalsskiften, genomförs mät-
ningar endast vid dessa tillfällen, dvs. fyra gånger om året. Vad gäller
vissa säsongberoende kläder utförs prismätningar endast de månader
under den säsong — vinter eller sommar — då respektive plagg
normalt saluförs i detaljhandeln. De krav som den föreslagna harmoni-
seringsåtgärden innebär är således redan i dag uppfyllda av de regler
som gäller för den svenska KPI-bestämningen.

I Teekens-rapporten konstateras att registreringen av prisuppgifter i
de flesta EG-länder utgår från två- eller trestegsurval, vanligen bestäm-
da enligt uppgifter om kommun/affärstyp/omsättning. Betydande natio-
nella olikheter förekommer dock vad gäller tillämpade urvalsmetoder
och beträffande förekommande avgränsningar av indexens befolknings-
mässiga och/eller geografiska täckning. En harmonisering i dessa avse-
enden förutses emellertid komma att ställa anspråk på tämligen omfat-
tande utvecklings- och förberedelsearbeten. Den föreslagna harmoni-
seringsåtgärden anvisar därför inte något färdigt förslag om hur en
gemensam lösning bör utformas.

H.16 En särskild studie bör genomföras i syfte att formulera förslag
till gemensam standardiserad metodik vad gäller urvalsbestäm-
ning och täckning.

För närvarande torde det knappast vara meningsfullt att försöka bedö-
ma vad ett sådant framtida förslag kan komma att innehålla och hur
det kommer att förhålla sig till motsvarande förfaranden som nu
tillämpas för KPI. Detta gäller även den harmoniseringsåtgärd enligt
vilken en motsvarande studie föreslås bli genomförd avseende de
speciella förhållanden som utmärker prismätningarna inom boende-
området (jfr H.4, avsnitt 5.3.3 ovan).

H.19 En särskild studie bör genomföras för att klarlägga möjligheterna
till harmonisering av hyresmätningarna. En sådan studie utgör
också en förutsättning för fortsatta framsteg vad gäller behand-
lingen av faktiskt erlagda och imputerade hyror.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

115

Ett speciellt problem av särskild betydelse för nationella indexars
internationella jämförbarhet utgörs av omständigheten att olika princi-
per kommit att tillämpas i olika länder vad gäller definition och
behandling av s.k. säsongvaror. Som ett första steg på vägen mot en
harmonisering i detta avseende föreslås följande åtgärd.

H.18 För standardiseringsändamål bör en detaljerad förteckning över
alla säsongvaror gemensamt upprättas och ligga till grund för
redovisningen av säsongvaror i alla länder.

Särskilt viktigt för att åstadkomma ökad internationell jämförbarhet är
att gemensamma regler tillämpas vad gäller sättet att beakta substitu-
tion och kvalitetsändringar i samband med registrering av prisuppgif-
ter. Dessa båda problem har viktiga grundläggande drag gemensamma
och i Teekens-rapporten beskrivs de fem alternativa lösningar som för
närvarande tillämpas i de olika EG-länderna. Även i detta avseende
innebär den föreslagna harmoniseringsåtgärden ett omfattande fortsatt
utvecklings- och förberedelsearbete.

H.17 Också i samband med substitution och kvalitetsändringar bör en
standardiserad metodik tillämpas. Det föreslås att en förteckning
upprättas avseende vilka elementaraggregat som bör behandlas
enligt respektive av de fem metoderna.

Även vad gäller de föreslagna åtgärderna H.18 och H.19 torde det
knappast vara meningsfullt att i dag försöka bedöma hur de föreslagna
standardiseringsföreskrifterna slutligen kan komma att utformas. Där-
med är det också omöjligt att för närvarande bilda sig en välgrundad
uppfattning om hur de framtida föreskrifterna kan komma att förhålla
sig till motsvarande förfaranden som i dag tillämpas i samband med
den svenska KPI-beräkningen.

Avslutningsvis efterlyses ökade ansträngningar bland EG:s medlems-
länder i syfte att beräkna och publicera uppgifter om den egna
indexens precision.

H.20 För att kunna uppnå mer meningsfulla internationella indexjäm-
förelser är det nödvändigt att samordnade ansträngningar genom-
förs i syfte att bestämma åtminstone partiella precisionsmått för
de olika indexarna.

Inom SCB genomförs för närvarande ett särskilt projekt som syftar till
att upprätta modeller och metoder för felkalkyler avseende KPI-beräk-
ningarna. Arbetet har hittills huvudsakligen avsett utveckling av meto-
der för beräkning av förekommande urvalsfel. Det är i dag inte möjligt
att bedöma i vad mån detta projekt kommer att tillgodose de motsva-
rande krav som kan komma att uppställas inom ramen för det fortsatta
harmoniseringsarbetet.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

116

6 Den svenska konsumentprisindexen i
förhållande till motsvarande indexar för USA,
Tyskland, Storbritannien, Norge, Finland och
Danmark

6.1 Allmänna utgångspunkter

I det följande jämförs hur man i Sverige och bland våra sex viktigaste
handelspartners valt att tekniskt lösa vissa grundläggande frågor i
samband med utformning och beräkning av konsumentprisindex. De
frågor som härvid behandlas är sådana för vilka valet av lösning kan
förutses vara av särskilt stor betydelse för indexberäkningarnas resultat
och därmed även för den publicerade indexutvecklingens internatio-
nella jämförbarhet. De jämförda förhållandena har valts med utgångs-
punkt i samma fem problemområden som låg till grund för urvalet av
de i Teekens-rapporten föreslagna harmoniseringsåtgärderna, nämli-
gen:

1. Val av indextyp,

2. Indexens täckning i termer av produktområden och befolknings-
grupper. Val av värderingsprincip,

3. Val av värderingsmetod för konsumtion av boendetjänster samt
för konsumtion av naturaförmåner och egenproducerade varor
och tjänster,

4. Val av basår,

5. Bestämning av mätperiod, urval och prisuppgifter.

För Sverige, Norge och Danmark gäller att det i respektive land endast
beräknas en konsumentprisindexserie medan det i såväl USA, Tysk-
land, Storbritannien som Finland beräknas dels en huvudserie, dels en
eller flera separata underserier.

I USA beräknas särskilda underindexserier för tätortsområden enligt
olika geografiska indelningar. Underindexar beräknas för tätorterna i
vart och ett av 28 geografiska områden som, efter aggregering, också
utgör underlaget för ett antal olika regionindexar. Vidare redovisas
särskilda indexar för olika storleksklasser av tätorter. Vid sidan av den
officiella indexen redovisas även en nationell underindex avseende
arbetare- och tjänstemannahushåll. Underindexar publiceras dessutom
för olika kombinationer av de ovan angivna indelningarna.

För Tysklands vidkommande beräknas, utöver den officiella index-
en, även en detaljhandelsprisindex och särskilda indexar avseende
vardera av de tre hushållskategorierna "Tjänstemän och anställda med
hög inkomst (hushåll som är bosatta i städer och som består av två
vuxna och två barn)", "Arbetare och anställda med genomsnittlig
inkomst (hushåll som är bosatta i städer och som består av två vuxna

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

117

9 Riksdagen 1991/92. 2 saml. Nr 16

och två barn)" samt "Äldre med låg inkomst som utgörs av pension
och/eller socialt understöd (hushåll som består av två äldre personer)".
En särskild indexserie beräknas också avseende levnadsomkostnader
för ett barn under 18 år.

Jämsides med den officiella indexen beräknas för Storbritannien
särskilda indexar för de pensionärshushåll som består av en alternativt
två personer och vars inkomst till minst tre fjärdedelar utgörs av statlig
pension och socialt understöd.

I Finland beräknas särskilda underindexserier för fyra regioner
(huvudstadsområdet, övriga delar av södra Finland, centrala delen av
Finland samt norra Finland). Underindexar beräknas också för var
och en av de sex befolkningsgrupperna egna företagare inom jordbru-
ket, samtliga löntagare, chefspersoner och högre tjänstemän, andra
tjänstemän, arbetare samt pensionärer. Vidare beräknas underindexar
avseende vardera av de tre hushållskategorierna en-personshushåll,
två-personshushåll (två vuxna) och barnfamiljshushåll.

De officiella indexar som i det följande jämförs med svenska KPI
har följande benämningar.

USA: Consumer Price Index All Urban Consumers.

Tyskland: Preisindex fiir die Lebenshaltung alle privaten Haushalte.

Storbritannien: General Index of Retail Prices.

Norge: Konsumprisindex.

Finland: Kuluttajahintaindeksi (Konsumentprisindex).

Danmark: Forbrugerprisindeks.

6.2 Typ av index

Samtliga länder använder en index av typ Laspeyres. Vad gäller Stor-
britannien och Sverige revideras dock vikterna en gång om året i
enlighet med närmast föregående kalenderårs konsumtionsmönster.
För Sveriges del revideras samtidigt indexens varukorg på sätt som
svarar mot påvisade förskjutningar i konsumtionsmönstret. Viktbytet
påverkar Storbritanniens indexberäkningar från och med februari me-
dan den mer fullständiga revideringen av den svenska indexens varu-
korg påverkar KPI-beräkningen från och med januari.

En konsekvens av Sveriges och Storbritanniens årliga byten av
vikter är att dessa båda länders indexar i högre omfattning än övriga
länders indexar återspeglar de konsumtionsförskjutningar som inträffar
till följd av ändrade relativpriser. Förhållandet förklaras av den särskilt
stora vikt som man i dessa länder åsätter indexen som mått på
prisutvecklingen för hela den över tiden föränderligt sammansatta
privata konsumtionen. För de övriga länderna gäller däremot att man i
högre grad anser att indexen bör kunna utnyttjas för "rena" prisjämfö-
relser, vilket förutsätter att man inte ändrar varukorgen under flera år.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

118

6.3 Olika indexars täckning i termer av
produktområden och befolkningsgrupper. Tillämpade
värderingsprinciper

Såväl i Sverige som i de sex övriga länderna utnyttjas definitionen
avseende privat konsumtion i respektive lands nationalräkenskaper
som utgångspunkt för definitionen av indexens produktpopulation.
Detta gäller således även i de fall som indexens vägningstal härleds
från resultaten av en särskild hushållsutgiftsundersökning. I Storbritan-
nien definieras dock produktpopulationen på ett sätt som utgör en
kombination mellan nationalräkenskapernas indelning och den sär-
skilda klassificering som utnyttjas i landets årliga hushållsutgiftsunder-
sökning. Vidare förekommer i varje land olika undantag av innebörd
att vissa produkter som enligt respektive lands nationalräkenskapssys-
tem klassificerats som privat konsumtion trots detta inte ingår eller är
representerade i indexens produktpopulation. Omfattningen av sådana
undantag är svårbestämbar men utgör sannolikt ett mindre problem
för indexarnas inbördes jämförbarhet än förekommande skillnader vad
gäller definitionerna av privat konsumtion enligt ländernas respektive
nationalräkenskapssystem.

Gemensamt för de länder — USA, Tyskland, Storbritannien, Norge
och Finland — som i första hand utgår från särskilda hushållsutgifts-
undersökningar i samband med beräkningarna av indexens vägningstal
är att berörda produkter i princip värderas enligt utgiftsprincipen. För
Sverige och Danmark utgör respektive lands nationalräkenskaper en
utgångspunkt för beräkning av vägningstal, vilket innebär att dessa i
huvudsak fastställs enligt konsumtionsprincipen.

För USA:s del utgörs indexpopulationen av alla hushåll i tätorter
med minst 2 500 invånare. I Storbritannien har man i stället exklude-
rat alla pensionärshushåll med en inkomst som till minst 75 % utgörs
av statliga pensioner. Även höginkomsthushåll — definierade som de
4 % av hushållen med högst inkomster — har exkluderats från Stor-
britanniens indexpopulation. Det kan uppskattas att indexpopulatio-
nen i såväl USA som Storbritannien utgör ca 85 % av respektive lands
totala inhemska befolkning.

Valet av värderingsprincip ger ibland inte tillräcklig ledning för
genomförandet av värderingen i det enskilda fallet. Detta gäller särskilt
behandlingen av boendetjänster samt naturaförmåner och egenproduk-
tion (jfr 6.4 nedan) men även behandlingen av försäkringstjänster,
räntor och begagnade varor. Ett särskilt problem som begränsar möj-

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

119

ligheter att göra rättvisande internationella indexjämförelser är vidare
de förekommande olikheterna vad gäller enskilda länders sätt att
beakta direkta och indirekta skatter.

Som tidigare nämnts beaktas i den svenska KPI:n inte konsumtionen
av försäkringstjänster på annat sätt än indirekt genom att kostnaden för
villaförsäkring utgör en av kalkylposterna vid beräkning av imputerad
hyra för egna hem. Inte heller i Danmarks fall ingår konsumtionen av
försäkringstjänster i indexens produktpopulation. Övriga länders in-
dexar inkluderar emellertid dessa tjänster, om än i varierande omfatt-
ning. Således ingår såväl fordonsförsäkring, hemförsäkring, fastighets-
försäkring ("fire and extended coverage") som försäkring av lös egen-
dom i USA:s produktpopulation medan Storbritanniens endast innefat-
tar fordonsförsäkring och fastighetsförsäkring. I den tyska indexen
ingår fordonsförsäkring, privat sjukvårdsförsäkring och hemförsäkring
och i den norska fordonsförsäkring och hemförsäkring. Den finska
indexens produktpopulation skall i princip innefatta alla slags försäk-
ringar som inköps och betalas av konsumenterna.

Försäkringstjänsternas vägningstal beräknas i samtliga länder med
undantag för USA enligt uppgifter om konsumenternas bruttoutgifter
för premierna avseende respektive försäkringstjänst. Ingen justering
görs således för den del av premieutgifterna som återbetalas till hushål-
len av försäkringsföretagen. Vad gäller USA beräknas dock vägningstal
som grundas på uppgifter om försäkringsföretagens nettoöverskott av-
seende försäljningen av respektive försäkringstjänst. Denna senare me-
tod kan således sägas utgå från den i Teekens-rapporten förordade
konsumtionsprincipen.

Beträffande hushållens utgifter för räntor gäller att de i nationalrä-
kenskapernas mening inte utgör någon konsumtionsutgift. För Norge
och Finland tillämpas en ordning som innebär att hushållens samtliga
ränteutgifter påverkar beräkningarna av indexens vägningstal. I USA
beaktas hushållens ränteutgifter endast vad avser boendekostnader för
egna hem medan de i Storbritannien och Sverige ingår som en
kalkylpost vid beräkningen av imputerad hyra för egna hem. Aven i
Finlands fall grundas boendekostnadsberäkningen avseende egna hem
på en kalkylmodell som bl.a. inkluderar ränteutgifter. I övrigt beaktas
inte ränteutgifter i indexberäkningarna för de olika länderna.

Hushållens utgifter för inköp av begagnade varor skall enligt kon-
sumtionsprincipen beaktas vad gäller det fulla värdet av importen samt
till den del av värdet som utgör s.k. transferkostnad avseende varuöver-
föringar inom hushållssektorn. Underlagen för såväl de svenska som
de danska nationalräkenskaperna är i detta avseende inte av en kvalitet
som möjliggör annat än mycket osäkra uppskattningar av hushållens
konsumtion av dessa varor. 1 övriga länder — som alla utnyttjar
särskilda hushållsutgiftsundersökningar som grund för beräkningarna
av indexens vägningstal — beaktas utgifterna för begagnade varor i
varierande omfattning. Nästan alla ländernas produktpopulationer in-
kluderar hushållens inköp av begagnade personbilar värderade enligt
utgiftsprincipen, dvs. enligt de belopp som de enskilda hushållen

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

120

faktiskt får betala. Inte i något land förekommer det att endast transfer-
kostnaden medräknas vid värdering av de begagnade varor som genom
försäljning byter ägare inom hushållssektorn.

För alla de jämförda länderna gäller att direkta skatter — dvs. de
skatter som betalas av hushållen utan att vara kopplade till konsumtio-
nen av viss eller vissa produkter — inte beaktas vid indexberäkningar-
na. Beträffande indirekta skatter gäller för alla länderna att de beaktas i
de fall som skatten betalas av konsumenten vid inköpet. För Sveriges
del avser detta bl.a. mervärdeskatt, energiskatt och skatter på alkohol-
haltiga drycker. Vad gäller hanteringen av de produktanknutna indi-
rekta skatter som konsumenten åläggs att betala först efter inköpet
föreligger emellertid betydande skillnader mellan de jämförda länder-
na. En allmän iakttagelse är också att det enskilda landet i detta
avseende ofta inte följer någon egen helt enhetlig linje. Sannolikt beror
dock detta till stor del på att de indirekta skatternas utformning
varierar mellan enskilda länder och att olika länder inte utnyttjar
samma definition av vad som anses vara indirekt skatt.

I den svenska KPI:n inkluderas fastighetsskatt, men inte fordonsskatt
medan det omvända förhållandet gäller i Tyskland. I USA:s index
ingår såväl fastighetsskatt, registreringsavgift för motorfordon som kör-
kortsavgift. Storbritanniens index inkluderar fordonsskatt, körkortsav-
gift och vissa kommunala avgifter som främst är kopplade till boendet
(t.ex. "poll tax", särskilda miljöavgifter). För Finland medräknas bl.a.
registreringsavgift för motorfordon, avgifter för körkort och bilbesikt-
ning, passavgift samt fiskevårdsavgift. Danmarks och Norges indexar
innehåller över huvud taget inte några indirekta skatter av det här
aktuella slaget.

6.4 Tillämpade principer för värdering av
konsumtionen av boendetjänster samt av
konsumtionen av naturaförmåner och
egenproducerade varor och tjänster

Möjligheterna att göra rättvisande internationella indexjämförelser be-
gränsas i särskilt hög grad av de stora olikheter som utmärker enskilda
länders beräkningar av boendekostnaderna och dessa kostnaders ut-
veckling över tiden. Speciellt gäller detta beräkningarna av boende-
kostnaderna för egna hem. ILO:s rekommendation att beräkna och
redovisa ett särskilt indextal för hushållens totala konsumtion exklusi-
ve boende har, som tidigare nämnts, tillkommit mot denna bakgrund.

Anskaffning av egna hem och fritidshus utgör i nationalräkenska-
pernas mening en realinvestering och medräknas således inte i den
privata konsumtionen. Däremot är nyttjandevärdet av sådana investe-
ringar att betrakta som privat konsumtion, vilket innebär att detta
värde bör inkluderas i indexen. Olika länder har i detta avseende
kommit att tillämpa inbördes olikartade lösningar. Såväl boendekost-
naderna för hyresrättslägenheter som för "owner occupied dwellings"
(i Sverige: egna hem och bostadsrätter) påverkas normalt i hög grad av

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

121

olika nationella subventions- och bidragssystem. Detta innebär att
indexberäkningarnas resultat starkt påverkas av om värderingen grun-
das på konsumtionsprincipen eller på utgiftsprincipen.

I Sverige värderas hyran i flerbostadshus enligt utgiftsprincipen,
vilket bl.a. innebär att någon korrigering för bostadssubventioner,
inklusive bostadsbidrag, inte förekommer. Nyttjandevärdet för egna
hem respektive bostadsrättslägenheter, som ligger till grund för motsva-
rande vägningstal, beräknas enligt den s.k. hyresekvivalentmetoden.
Detta innebär att nyttjandevärdet i de olika boendeformerna förutsätts
vara lika stort som den genomsnittliga hyran för en lika stor boendeyta
i hyresrättslägenheter.

Indextal för hyresrättslägenheter beräknas i Sverige fyra gånger om
året genom särskilda enkäter, medan egna hems-kostnadernas utveck-
ling "imputeras" månadsvis enligt en särskild kostnadskalkyl. För
boendekostnader i bostadsrättslägenheter utförs ingen fristående beräk-
ning. I stället förutsätts att dessa utvecklas på ett sätt som helt och
hållet överensstämmer med totalhyrornas motsvarande utveckling.

Såväl i Tyskland som i Danmark beräknas nyttjandevärden för
"owner occupied dwellings" med utgångspunkt i motsvarande hyres-
kostnader i flerfamiljshus. Vid vägningstalsberäkningen, som för Dan-
marks del grundas på hyror exklusive subventioner, adderas vägnings-
talen för de olika boendeformerna och de indextal som därefter
beräknas utgår från förutsättningen att boendekostnaderna för "owner
occupied dwellings" utvecklas på exakt samma sätt som den genom
särskilda enkäter uppmätta hyresutvecklingen. Någon separat beräk-
ning av kostnadsutvecklingen för "owner occupied dwellings" före-
kommer således inte.

I de övriga länderna, med undantag för Storbritannien, beräknas
vägningstal för de båda boendeformerna på sätt som relativt väl stäm-
mer överens med förfarandet i Tyskland. Indextal för hyror beräknas
enligt uppgifter från särskilda hyresenkäter medan indextal för "owner
occupied dwellings", med undantag för USA och Norge, beräknas som
imputerad hyra i form av särskilda kostnadskalkyler. De i kalkylerna
ingående delposterna avviker dock relativt starkt mellan olika länder.

För Storbritannien beräknas vägningstalet för "owner occupied
dwellings" inte enligt motsvarande hyreskostnad i flerfamiljshus utan
på grundval av uppgifter om de berörda totala ränteinbetalningar, efter
reduktion för skattelindring, avseende bostadslån.

Vad gäller USA och Norge beräknas indextal avseende "owner
occupied dwellings" i enlighet med uppgifter från särskilda enkäter till
de berörda hushållen avseende dessa hushålls faktiska boendeutgifter
(inklusive ränteutbetalningar).

En mer ingående redovisning av ovan sammanfattade förhållanden
skulle visa att olika starka inslag av såväl utgifts- som konsumtions-
principen ingår i vart och ett av de jämförda ländernas sätt att beräkna
boendekostnaderna. Detta kan också ses som den kanske viktigaste
anledningen till de ytterligt begränsade möjligheterna att på ett me-
ningsfullt sätt jämföra motsvarande indextals utveckling för de olika
länderna.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

122

Konsumtionen av naturaförmåner och egenproducerade varor och
tjänster ingår i alla de jämförda ländernas nationalräkenskapssystem.
På grund av att dessa produkter inte prissätts på en marknad föreligger
emellertid ett värderingsproblem som sannolikt har kommit att lösas
på olika sätt i olika länder. För Storbritannien, Danmark och Finland
gäller att produkterna över huvud taget inte beaktas vid beräkning av
vägningstal. Det har inte visat sig vara möjligt att med rimlig säkerhet
klarlägga i vad mån avvikelser förekommer mellan de metoder som
övriga länder tillämpar i samband med bestämning av vägningstal och
prisutveckling för dessa varor. Med största sannolikhet är dock avvikel-
serna betydande.

6.5 Tillämpade basår

Byte av basår innebär byte av indexens varukorg. Detta innebär i sin
tur att möjligheterna att göra rättvisande indexjämförelser mellan olika
länder försämras om de jämförda länderna utnyttjar olika basår eller
om länderna byter basår med inbördes olika många års mellanrum.
Visserligen genomförs basbyten i samtliga här jämförda länder på ett
sätt som möjliggör att koppling kan ske till tidigare utnyttjade basår.
Byte av basår innebär inte desto mindre en försämring av de möjlighe-
ter till "rena" prisjämförelser över tiden som en oförändrad varukorg
erbjuder. Alltför långa intervall mellan basårs- och varukorgsbyten
innebär å andra sidan att sådana jämförelser framstår som tämligen
meningslösa.

Som tidigare nämnts byter den svenska KPI:n varukorg varje år,
vilket — trots att år 1980 är indexseriens nuvarande officiella basår —
betyder att den under år 1991 beräknade indexen i praktiken avser
1990 års konsumtionsmönster. Detta gäller även för Storbritannien,
som också beräknar indexen i form av en index med årliga viktänd-
ringar men som anger 1985 som officiellt basår. För övriga länder
gäller dock att angivet basår också innebär att den nu utnyttjade
varukorgen avser det angivna årets konsumtionsförhållanden. Av dessa
länder utnyttjar två — Tyskland och Finland — år 1985 som basår
medan två — USA och Danmark — har 1980 som basår. För Norge
används 1979 som basår.

6.6 Bestämning av mätperiod, urval och prisuppgifter

För samtliga indexar gäller att de beräknas en gång per månad och på
grundval av ett prismaterial som normalt inhämtats i mitten av måna-
den. För alla länder gäller också att de registrerade prisuppgifterna
vanligen utväljs i enlighet med urval som upprättats genom olika
flerstegsförfaranden. Sannolikhetsurval är endast vanligt förekomman-
de i USA medan övriga länders indexar i hög grad grundas på
uppgifter enligt olika subjektivt styrda urvalsförfaranden. Detta inne-
bär att det endast för USA är möjligt att på ett någorlunda heltäckande
sätt kunna mäta och kontrollera indexens precision. För närvarande
går det således inte att bilda sig annat än en fragmentarisk uppfattning
om hur förekommande olikheter vad gäller de här aktuella indexarnas

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

123

precision påverkar möjligheterna att på ett meningsfullt sätt jämföra
KPI-utvecklingen med motsvarande uppgifter enligt de övriga länder-
nas indexar.

Det finns anledning att förmoda att indexarnas jämförbarhet i hög
grad påverkas av hur enskilda länder valt att praktiskt lösa vissa viktiga
principiella problem med anknytning till sättet att definiera och hante-
ra prisuppgifterna. Detta gäller särskilt behandlingen av säsongvaror
samt olika förfaranden i samband med varusubstitution och kvalitets-
ändringar.

Kännetecknande för säsongvaror är att priset på en produkt av detta
slag normalt fluktuerar kraftigt under året enligt ett mönster som i
huvudsak upprepas år efter år. Av de varor som ingår i indexens
produktpopulation har detta erfarenhetsmässigt visat sig vara fallet för
färska grönsaker, färsk frukt och vissa andra livsmedel samt blommor.
För andra varor — främst vissa klädesvaror — gäller att de normalt
endast saluförs under en viss säsong. Detta medför emellertid kompli-
kationer av ett annat slag än de som sammanhänger med säsongbero-
ende prissättning. Problemet är i dessa fall i stället att varorna i fråga
endast saluförs i detaljhandeln under viss del av året, vilket medför att
prisuppgifter endast finns tillgängliga under denna tid. Om sortimentet
dessutom byts ut mellan säsongerna uppstår de komplikationer som
föreligger i samband med varusubstitution och kvalitetsändringar.

I alla de här jämförda länderna har man valt att tillämpa särskilda
metoder vid behandlingen av prisuppgifter avseende säsongvaror. I
samtliga länder ingår färsk frukt och färska grönsaker i den grupp av
indexpopulationen som i respektive land anses utgöra färskvaror. Här-
utöver inkluderas i vissa fall färsk fisk (Danmark, Norge och Tysk-
land), vissa kläder (USA och Finland), potatis (Storbritannien, Tysk-
land och Finland), blommor (Tyskland) samt ett mindre antal andra
produkter (USA, England och Finland).

I den svenska KPI:n rensas den registrerade prisändringen sedan
årets början från dess säsongbetingade komponent. Denna komponents
storlek beräknas genom att den faktiska prisändringen sedan december
föregående år sätts i relation till ett motsvarande historiskt trendvärde.
Trenden utgörs av en serie löpande medelvärden av indextal avseende
den period på 36 månader som avslutats i december under närmast
föregående år.

I USA tillämpas ett säsongrensningsförfarande (X-ll ARIMA) som
påminner om motsvarande svenska förfarande. Genom att utnyttja
historiska data från de senaste sex åren härleds genom framskrivning
den säsongbetingade prisprofilen under det aktuella mätåret. De pris-
ändringar som påverkar index är sådana som avviker från denna
profil. I USA publiceras såväl ett totalindextal exklusive säsongvaror
som utförliga uppgifter om icke-korrigerade och korrigerade uppgifter
om säsongvarornas prisutveckling.

För Tysklands del genomförs inte någon säsongjustering av de regi-
strerade färskvarupriserna. I stället särredovisas ett särskilt indextai
som beräknats för färskvaruposten. Härutöver publiceras ett särskilt
totalindextal exklusive färskvaror.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

124

I Storbritannien förekommer i princip inte något säsongrensnings-
förfarande vad gäller faktiskt registrerade prisändringar. I stället tilläm-
pas ett förfarande enligt vilket de båda grupperna färsk frukt och
färska grönsaker har konstanta vägningstal under hela året medan
däremot de varor som ingår i respektive grupp åsätts över året varie-
rande andelar av gruppens vägningstal på ett sätt som anses återspegla
de säsongbetingade skiftningarna i konsumtionen av berörda varor.
Vad gäller nypotatis tillämpas dock en ordning enligt vilken man vid
introduktionen av årets nypotatis reducerar den uppmätta prisskillna-
den gentemot potatis av närmast föregående års skörd med en viss
faktor som successivt reduceras i takt med att nypotatisen "åldras".
Även vad gäller Storbritannien publiceras ett särskilt totalindextal
exklusive säsongvaror.

För Norges vidkommande registreras priserna på en säsongvara
endast under den period som kan sägas utgöra högsäsong för varan i
fråga. Under lågsäsongen förutsätts varan ha det pris som i genomsnitt
gällde under högsäsongen.

I Finland gäller att de varor som klassificerats som säsongvaror
endast prismäts under de månader då de normalt saluförs i detaljhan-
deln. Under övriga månader förutsätts priset vara detsamma som det
senaste faktiskt uppmätta priset.

Det i Danmark utnyttjade säsongrensningsförfarandet påminner om
dem som tillämpas i Sverige och USA. De registrerade farskvarupriser-
na justeras i överensstämmelse med en trend som beräknats mot
bakgrund av prisuppgifter för respektive vara under de senaste fem
åren.

Det faktum att gamla varor ändras eller ersätts av nya ger upphov
till olika slags värderingsproblem. Enligt de regler som gäller för alla
de jämförda ländernas indexar skall nämligen indexen avse priser på
produkter som över tiden är av samma kvalitet. Sättet att praktiskt lösa
kvalitetsvärderingsproblemet avviker emellertid starkt mellan olika
länder. Förhållandet innebär ännu en allvarlig inskränkning av möjlig-
heterna att göra rättvisande internationella indexjämförelser.

I USA tillämpas olika metoder i samband med värdering av kvali-
tetsskillnader alltifrån utnyttjande av enskilda experters värderingar till
tillämpning av olika regressionsanalytiska ansatser. 1 de fall som det
bedöms vara omöjligt att uppskatta den aktuella kvalitetsskillnadens
värde länkas den nya produktens pris till den gamlas med antagandet
att den nya produktens prisutveckling sedan indexens basår varit exakt
samma som den gamla produktens fram till det att den inte längre
salufördes av butiken i fråga.

De metoder som tillämpas i England i samband med värdering av
kvalitetsskillnader synes till stor del överlämna själva värderingen till
det prisombud som registrerar prisuppgiften i butiken. T.ex. finns inte
några klart fastlagda regler om hur ombudet skall handla i de fall som
kvalitetsskillnaden bedöms vara så betydande att den nya och gamla
produkten inte kan anses vara jämförbara.

Även i Tyskland överlåts värderingen av förekommande kvalitets-
skillnader i huvudsak till prisombudets avgörande. Dock finns utförli-

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

125

ga anvisningar om de olika procentandelar av en prisändring som far
avräknas till följd av ombudets värdering. Liksom i USA skall substitu-
tion regelmässigt beaktas på så sätt att den nya produktens prisutveck-
ling sedan basåret förutsätts överensstämma med den gamla produktens
motsvarande utveckling.

Vad gäller substitution av en produkt tillämpas i Norge regler som
påminner om motsvarande regler i USA och Tyskland. Värderingen av
kvalitetsskillnader genomförs huvudsakligen av prisombudet, eventu-
ellt efter inhämtande av expertåsikt och butiksinnehavarens uppfatt-
ning.

I såväl Finland som Danmark beaktas substitution på så sätt att
prisombudet utväljer en ny produkt som han anser vara likvärdig med
den gamla. Den nya produkten väljs således på ett sätt som innebär att
någon kvalitetsskillnad inte bedöms föreligga. Däremot genomförs i
båda länderna en kvalitetsvärdering i de fall som den nya produkten
bedöms vara en variant av den gamla. Värderingen utförs normalt av
prisombudet efter samråd med butiksföreståndaren. I vissa fall utförs
värderingen centralt inom statistikmyndigheten och med stöd av sär-
skilda expertuppgifter.

De svenska reglerna i samband med substitution och kvalitetsänd-
ring överensstämde tidigare med dem som tillämpas i Finland och
Danmark, dvs. vid substitution skulle en likvärdig produkt väljas
medan en särskild kvalitetsvärdering skulle utföras i de fall som den
nya produkten endast ansågs vara en variant av den gamla. Vad gäller
produktområdet kläder infördes emellertid i början av år 1991 en
ordning av innebörd att prisombuden inte ens i dessa senare fall skall
göra egna kvalitetsvärderingar utan i stället utvälja en produkt som
kan anses vara likvärd med den gamla.

Det generella problemet i samband med substitution och kvalitets-
värdering är de praktiska svårigheter som föreligger att på ett objektivt
rättvisande och enhetligt sätt uppskatta värdet av föreliggande produkt-
olikheter. I praktiken har det också visat sig att det stora utrymmet för
subjektiva avgöranden i väsentlig mån kommit att påverka indexberäk-
ningarnas resultat. Kvalitetsvärderingens utfall har således i hög grad
visat sig vara beroende av den metod som tillämpas. Förhållandet kan
illustreras av det i Sverige nyligen genomförda metodbytet för kvali-
tetsvärdering av kläder.

Till och med år 1990 tillämpades en metod enligt vilken kvalitets-
värdering skulle göras av prisombudet i de fall som en gammal
varuvariant ersattes av en ny. 1 de fall som en ny varuvariant ersatte en
gammal i samband med den årliga basinsamlingen i december — t.ex.
på grund av att den gamla inte längre tillhörde de mest sålda —
förekom däremot inte någon kvalitetsvärdering. Detta innebar att
prisändringar som inträffade i samband med byte av årslänk inte gav
utslag i index. Prisombudets instruktion var att de kvalitetsvärderingar
som utfördes skulle göras ur konsumentens synvinkel och anges i
kronor.

Från och med 1991 tillämpas en ny ordning enligt vilken prisombu-
det inte längre utför någon kvalitetsvärdering utan i stället väljer ny

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

126

variant utifrån förutsättningen att den i kvalitativt hänseende skall vara
likvärdig med den gamla. Metodbytet genomfördes mot bakgrund av
att det inom SCB konstaterats att kvalitetsvärderingen under många år
systematiskt gått i en riktning som med stor sannolikhet kunde anses
ha överdrivit värdet av de kvalitetsförbättringar som inträffat. Om
prisombudens kvalitetsvärderingar skulle ha varit korrekta så skulle
detta — enligt en uppskattning som gjorts inom SCB — bl.a. ha
inneburit att kvaliteten på kläder ökade med ca 70 % mellan år 1959
och 1986. Under åren 1984 till och med 1986 skulle ca hälften av de
faktiskt uppmätta prisökningarna vara att hänföra till ökad kvalitet.

Kvalitetsvärderingarnas utfall påverkar i hög grad totala KPI:s utfall.
Mellan december 1983 och december 1986 redovisades enligt totalin-
dex (långtidsindex) en uppgång med 18,0 %. Den redovisade uppgång-
en skulle ha varit drygt en procentenhet högre om kvalitetsvärdering
inte förekommit. Förhållandet illustrerar något av den osäkerhet som
avsaknaden av gemensamma regler för kvalitetsvärdering innebär i
samband med internationella indexjämförelser.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

Referenser

1. Allen, R.G.D. (1975), Index numbers in Theory and
Practice.

2. Bostadsindexutredning, 1955 års (1955), Bostadsposten i
konsumentprisindex.

3. Commission of the European Communities (1987),
Bulletin of the European Communities. Supplement 1/87.

4. Central Statistical Office of Finland (1988), Consumer
Price Index, 1985 = 100. (Studies 144).

5. Mc Cracken and Ruddick (1980), Towards a Better
Understanding of the Consumer Price Index. (Economic
Council of Canada).

6. Danmarks Statistik (1979), Statistiske Efterretninger.

7. Dept. of Empioyment (1987), Retail Price Index: Revision
of Weights. Empioyment Gazette, april. (Storbritannien).

8. Dept. of Empioyment (1987), A Short Guide to the Retail
Price Index. Empioyment Gazette, augusti. (Storbritannien).

9. Dept. of Empioyment (1986), Methodological Issues
Affecting the Retail Price Index. (Storbritannien).

10. Eurostat (1979), European System of Integrated Economic
Accounts, ESA, 2nd Ed.

11. von Hofcten (1959), Konsumentprisindex.

12. von Hofcten (1952), Price Indexes and Quality Changes.

13. ILO (1962), lOth International Conference of Labour
Statistics.

14. ILO (1985), Convention No. 160 Concerning Labour
Statistics and Recommendation No. 170 Concerning Labour
Statistics. (Återges också i bilaga 1 till regeringens prop.
1985/86:141.)

127

15. ILO (1987a), Report of the 14th International Conference
of Labour Statisticians. (Innehåller bl.a. 1987 års resolution
avseende konsumentprisindex.)

16. ILO (1987b), Report II, Consumer Price Indices.
(Appendix 1 innehåller 1947 års resolution från konferensen
i Montreal.)

17. ILO (1987c), Consumer Price Indices, Statistical Sources
and Methods. (Vol. 1, 2nd Ed.)

18. Indexkommitté, 1952 års (1953), Konsumentprisindex.
Betänkande angående omläggning av levnadskostnadsindex.
(SOU 1953:23).

19. Indexnämnden (1960), PM nr 44 till sammanträdet den 10
februari 1960.

20. Indexsakkunniga, 1942 års (1943), Betänkande angående
levnadskostnadsindex. (SOU 1943:8).

21. Indexutredning, 1958 års (1958), Nettoprisindex. (SOU
1958:36).

22. OECD (1984), Consumer Price Indices. Sources and
Methods and Historical Statistics.

23. OECD (1975), Comparability of Consumer Price Indices
in OECD Countries. (Charlotte Vannereau, OECD
Economic Outlook, juli).

24. SCB (1987), Hushållens utgifter 1985 (HUT 85).

25. SCB (1990), Konsumentpriser och indexberäkningar
1989.

26. SCB (1990), Varuurval och vägningstal för
konsumentprisindex år 1990 (korttidsindex).

27. SCB (1990), Ny metod för prismätning av kläder. (Intern
PM av G. Stolpe).

28. Socialstyrelsen (1961), Konsumentpriser och
indexberäkningar åren 1931—1959. (Sveriges Officiella
Statistik).

29. Stadlbauer (1976), Consumer Price Indexes in the
European Community. Comparison of Existing Indexes and
Approaches to Their Harmonization. (Eurostat).

30. SPK (1989), Effekter på KPI av breddad momsskattebas.
(SPK R 1989:1).

31. SPK (1989), Effekter på KPI av skatteomläggningen 1990.
(SPK R 1989:16).

32. SPK (1990), Effekter på KPI av skatteomläggningen 1991.
(SPK R 1990:7).

33. Statistics Canada (1983), Price Level Measurement:
Proceedings from a Conference Sponsored by Statistics
Canada. (ISBN 0-660-52186-5).

34. Statistisches Bundesamt (1989), Preise und Preisindizes
fiir die Lebenshaltung (Jfr särskilt artikeln "Zur
Neuberechnung des Preisindex fiir die Lebenshaltung auf
Basis 1985", december.)

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

128

35. Statistisk sentralbyrå (1990), Nytt vektgrunnlag for
konsumprisindeksen. Rapport fra arbeidsgruppen. (Norge).

36. Teekens (1989), Consumer Price Indices in the European
Community. Simiiarities, Differences and Proposals for
Harmonization. (Eurostat).

37. Turvey (1989), Consumer Price Indices. An ILO Manual.
(ILO).

38. Turvey (1986), Consumer Price Indices; What is the
Question? (Statistical Journal of the United Nations ECE,
vol. 4, no. 2).

39. Turvey (1981), Durable Goods, Dwellings and Credit in
Consumer Price Indices. (Bulletin of Labour Statistics,
1981:1).

40. U.S. Dept. of Labour (1988), BLS Handbook of Methods.

Förs. 1991/92:16

Underbilaga

129

gotab 40539, Stockholm 1992

Förslag 1991/92:16

Förslag till riksdagen1991/92:16

Riksdagens revisorers förslag angåendekonsumentprisindex

1 Granskningens inriktning

2 Revisorernas överväganden

Hemställan

Konsumentprisindex

Innehåll

Sammanfattning

1 Granskningens inriktning

2 Beräkningsmetoder

3 Användningsområden

4 Organisation och arbetsformer

5 Känslighetsanalyser

6 KPI för olika regioner

7 KPI för olika samhällsgrupper

8 KPI i andra länder

9 Forskning och debatt

10 Slutsatser och förslag

EUROPEISKT HARMONISERADEINFLATIONSJÄMFÖRELSER

- EURO-HARMONIZED COMPA-RISONS OF INFLATION -

Förord

Innehållsförteckning

Sammanfattning och slutsatser

SUMMARY IN ENGLISH

The Investigator’s Preface

Summary of the Report

1 Några reflexioner kring index ochindexanvändning

2 Utgångspunkterna för internationellsamordning och harmonisering av nationellakonsumentprisindexar

3 Den svenska konsumentprisindexens historik

i ett internationellt perspektiv

4 Den svenska konsumentprisindexen i relationtill ILO:s samordningsrekommendationer enligt1987 års resolution

5 Den svenska konsumentprisindexen iförhållande till en framtida indexharmoniseringinom EG

Referenser

Förslag till riksdagen
1991/92:16

Riksdagens revisorers förslag angående
konsumentprisindex

EUROPEISKT HARMONISERADE
INFLATIONSJÄMFÖRELSER

- EURO-HARMONIZED COMPA-
RISONS OF INFLATION -

1 Några reflexioner kring index och
indexanvändning

2 Utgångspunkterna för internationell
samordning och harmonisering av nationella
konsumentprisindexar

4 Den svenska konsumentprisindexen i relation
till ILO:s samordningsrekommendationer enligt
1987 års resolution

5 Den svenska konsumentprisindexen i
förhållande till en framtida indexharmonisering
inom EG