Fredagen den 30 maj 2008

EU-nämndens uppteckningar 2007/08:34

1 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Beatrice Ask

Återrapport från ministerrådsmöte den 18 april 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5–6 juni 2008

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi säger god morgon till justitieministern med medarbetare. Vi börjar som vanligt med att titta på det som har varit. Diskussionen om diverse frågor som återkommer tar vi när vi pratar om det kommande rådet. Återrapporten från RIF-rådet den 18 april är utsänd. Vill justitieministern säga något för att kommentera den?

Anf.  2  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Först vill jag bara säga att vi tror att vi har den slutliga dagordningen för RIF-rådet. Några dagordningspunkter ska dock behandlas i Coreper först nästa vecka, och det betyder att vi kan lämna känd information nu.

När det gäller återrapporten från den 18 april, som ni har fått, vill jag passa på att säga någonting kort om de viktigaste frågorna.

Vid mötet nåddes en politisk överenskommelse om förslaget till rådsbeslut om Europol. Det känns bra. Det blir enklare att anpassa sig till förändringar och få verksamheten att utvecklas snabbt.

I diskussionen vid RIF-rådet framförde jag vårt stöd för processen med att göra Europolkonventionen till ett rådsbeslut men tog också upp att det har varit en komplicerad process med många svåra frågor. Jag påminde om att en förutsättning inledningsvis hade varit att omvandlingen till ett rådsbeslut inte skulle innebära ökade kostnader – något som vi inte tycker att man fullt ut garanterar – men att vår bedömning var att man nu hade nått så långt som det var möjligt och att vi därför kunde acceptera lösningen. Jag underströk att det är viktigt att det blir kostnadseffektivt, att man till så stor del som möjligt lägger resurserna på den direkt operativa verksamheten. Jag upprepade också att övergången naturligtvis inte får dra ned på effektiviteten.

När ordförandeskapet så småningom konstaterade att den här politiska överenskommelsen var klar lovade man att kostnadsfrågan ska följas upp och att beräkningarna hittills tyder på budgetneutralitet. Det är deras bedömning, som skiljer sig något från vår, men det är ändå bra att de har lovat en uppföljning.

Vi nådde också en politisk överenskommelse om förslaget till rambeslut om ändring av rambeslut om bekämpande av terrorism. Det innebär, som ni vet, i stort att offentlig uppmaning till terroristbrott samt rekrytering och utbildning för terroristsyften kriminaliseras och betraktas som brott med anknytning till terroristverksamhet. Den här överenskommelsen inkluderade det för Sverige nödvändiga grundlagsundantaget, som vi har diskuterat ingående vid tidigare möten.

Vidare stod det klart att diskussionen om rambeslut om utevarodomar måste fortsätta. Man hoppas på en lösning vid det kommande RIF-rådet, och det återkommer jag till om en liten stund.

Det var väl de större frågorna.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen för stunden och återkommer till återrapporten när vi träffar statsrådet Billström.

Nu ska vi gå in på samråd och information inför det kommande rådsmötet. A-punktslistan tar vi sist. Frågorna är, som sagt, delade mellan Billström och Ask. Först ska jag säga att justitieutskottet också hade en information inför rådsmötet. Sedan finns det lite överläggningar och sådant, och det tar jag när vi kommer till de respektive punkterna.

Först står det, enligt mina noteringar, justitieministern på punkt 5 om ändring av förordning om informationssystem, VIS, som är bekant för nämnden. Här ska vi förvänta oss en diskussion, om jag har noterat rätt.

Anf.  4  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Ni vet sedan tidigare att en överenskommelse har nåtts om en förordning om informationssystemet för viseringar, den så kallade VIS-förordningen. Syftet med det systemet är att underlätta gränskontrollverksamheten och förebygga hot mot den inre säkerheten, och systemet beräknas vara klart och i drift maj 2009.

VIS-förordningen reglerar möjligheten men inte skyldigheten att använda VIS i gränskontrollsyfte. Meningen är i stället att genom det förslag som vi nu har på bordet införa en sådan skyldighet i förordningen om en gemenskapskodex om gränspassage för personer, vilket vi brukar kalla gränskodexen. Enligt kommissionens förslag ska gränskontrollmyndigheten söka i VIS alltid och vid alla gränsövergångsställen.

Under förhandlingarna har det dock visat sig att ett tiotal medlemsstater krävt vissa undantag från kravet på användning av VIS. Man hänvisar till stora genomförandekostnader och risk för tidvis köbildning vid gränserna. Minst lika många medlemsstater, inklusive Sverige, har däremot ställt sig bakom kommissionens förslag om en systematisk användning. Vi anser att de tekniska frågetecknen kan rätas ut under en övergångsperiod och med finansiellt stöd från den så kallade europeiska gränsfonden.

Den här punkten står som en möjlig B-punkt på dagordningen. Om den faktiskt tas upp kommer jag att fortsätta att driva linjen att VIS ska användas på ett så effektivt sätt som möjligt. Det är viktigt eftersom användningen bidrar till att förbättra gränskontrollverksamheten, och det är vi ju alla intresserade av.

Anf.  5  JACOB JOHNSON (v):

Fru ordförande! Jag har inte en fråga utan en åsikt. Vi i Vänsterpartiet är negativa till uppbyggnaden av ”Fästning Europa” och ser VIS som en del av det. Jag anmäler avvikande mening.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Vi får se vad som händer. Tekniskt skulle jag vilja göra så att jag sammanfattar med att jag finner att det finns majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat. Det är det luddigaste jag kan säga men som ändå uttrycker något slags medskick till regeringen. Skulle det hända något skarpare materiellt får ni väl återkomma i skrift eller vid nästa nämnd.

Anf.  7  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Vi ska ha klart för oss att det här inte handlar om att man vid gränskontrollerna ska ta in nya uppgifter, utan man gör det mesta redan i dag men manuellt, vilket är ganska tidsödande. Vad vi nu får är en större effektivitet i det. Det är inte så att vi bygger högre murar, utan vi ser möjligen till att de är någorlunda stabila.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag, som sagt, att det finns en majoritet för det fortsatta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat och noterar avvikande mening från v.

Vi går vidare till punkt 6, Förvaltningen av EU-medlemsstaternas yttre gränser. Enligt mina noteringar förväntas detta bli en A-punkt, det vill säga inte föranleda diskussion. Justitieministern nickar. Då sammanfattar jag med att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 9 angående gränsöverskridande samarbete för bekämpning av terrorism med mera, även kallat Prüm, men detta är en del av det hela. Här ska jag säga en lång rad saker.

Det har framför allt varit överläggningar i justitieutskottet, den 21 mars förra året, och det är redan överspelat. Betänkandet finns här om det är någon som vill titta på det. Det var tidigare en överläggning i sak i riksdagen, och då fanns det stöd för regeringens ståndpunkt med reservationer i justitieutskottet från s, v och mp.

En fråga liknande den här, det vill säga en teknisk del, behandlades i EU-nämnden senast den 11 april, och det fanns stöd för regeringens ståndpunkt utan avvikande meningar.

En större materiell behandling av Prüm var det senast i nämnden i november 2007, och då handlade det om själva genomförandebeslutet. Det fanns då majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande meningar från s, v och mp.

Sedan har jag gjort en notering om justitieutskottets betänkande 2007/08:JuU20 om godkännande av Prümrådsbeslutet. Det behandlades i kammaren den 20 maj med reservationer från s, v och mp.

Nu är det, såvitt jag förstår, en del av detta som ska hanteras på själva rådsmötet i form av en allmän riktlinje.

Anf.  9  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Som framgick av inledningen har vi vid flera tillfällen under de senaste åren diskuterat Prüm med justitieutskottet och EU-nämnden. I juni 2007 antogs rådsbeslutet om Prüm, och i november nåddes en politisk överenskommelse om genomförandebeslutet.

Därefter har rådet fått Europaparlamentets yttrande om förslaget till genomförandebeslut och dess bilaga. Vissa av parlamentets förslag föreslås godtas.

Dessutom föreslår rättstjänsten att det ska anges tydligt att framtida ändringar även i den tekniska bilagan till genomförandebeslut ska beslutas med kvalificerad majoritet efter hörande av Europaparlamentet.

Vid RIF-rådet den 5–6 juni önskar ordförandeskapet att vi ska nå en politisk överenskommelse om en allmän inriktning om bilagan till genomförandebeslutet och förslaget till justerad text.

Det aktuella ändringsförslaget föranleder inga ytterligare lagändringar eller ekonomiska konsekvenser, och Sverige kan därför godkänna förslaget.

Anf.  10  MARYAM YAZDANFAR (s):

Fru ordförande! Det var en intressant uppgift att gräva djupare in i det här ärendet. Det är otroligt tekniskt, och för en lekman är det inte så lätt att bedöma om de tekniska lösningarna för utbyte av fordonsregister, fingeravtryck och så vidare är dåliga eller bra.

Det vi har haft synpunkter på tidigare gällande Prüm handlar om artikel 17 och möjligheten till överstatlighet vid myndighetsutövningen, och det står vi fast vid. Men jag finner i dag ingen anledning att anmäla avvikande mening från oss i det här ärendet eftersom det är, vad jag finner, rent tekniska frågor.

Anf.  11  JACOB JOHNSON (v):

Jag vill anmäla avvikande mening även i detta ärende. Jag vill också backa till punkten 6 och anmäla avvikande mening vad gäller A-punkten om de yttre gränserna.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Vi tar rent tekniskt först detta med punkt 6 och noterar avvikande mening från v.

Sedan hoppar vi tillbaka till punkt 9.

Anf.  13  KRISTER HAMMARBERGH (m):

Om man har, precis som Maryam Yazdanfar, gått igenom den här tekniska bilagan är den väldigt intressant om man är särskilt intresserad av att läsa exakt hur ett fingeravtryck ska mätas och hanteras och när det gäller olika typer av dna-koder. Det gläder mig att Socialdemokraterna inte bromsar just i detta fall, eftersom det är en ren formaliafråga. Vem fattar beslut om ändringar just i denna mycket tekniska bilaga?

Nu har oppositionen samfällt, även Socialdemokraterna, varit emot det här fördjupade polissamarbetet, och det får vi acceptera och respektera. Jag måste däremot fråga Vänsterns representant vem man anser ska vara den som beslutar om förändringar i den tekniska bilagan om man har en annan mening än denna.

Anf.  14  JACOB JOHNSON (v):

Min anförda avvikande mening gäller i första hand principfrågorna i stort.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Det står Jacob Johnson fritt att lämna en sådan.

Anf.  16  ULF HOLM (mp):

Man brukar säga att djävulen döljer sig i de små detaljerna. Det kan de göra här också, även om jag inte lyckas hitta någonting. Jag har försökt läsa, men det är inte helt enkelt att ta sig igenom det här och veta vad konsekvenserna blir när det sedan ska användas rent praktiskt. Utifrån vår principiella ståndpunkt anmäler jag avvikande mening i fråga om detta.

Sedan kan man alltid diskutera vem som ska fatta beslutet om de här detaljerna, om det verkligen ska vara kvalificerad majoritet med EU-parlamentet. Det kan vi ha en lång principdiskussion om. Jag tycker dock inte att det är helt fel.

Anf.  17  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det är tekniska detaljer, och det är komplicerat. Men jag tycker att det är bra att man har en noggrann ordning för hur man fattar beslut. När det inte fungerar beror det på att alla gör sin egen lösning. Just i den tekniska delen blir det ofta bekymmer, så jag tror att det är bra att man har varit lite tydligare här. Man har lyssnat på de synpunkter som har kommit in, och det tycker jag att man ska göra. Det är hela poängen med att lyssna på parlament, rättsråd och allt vad det nu kan vara.

Det är väldigt tekniskt, som sagt var, och det är inte så mycket politik i just detta.

Anf.  18  MARYAM YAZDANFAR (s):

Först kan jag inte låta bli att kommentera EU-nämnden som institution. Jag vet att nämnden är till för att ställa regeringen till svars, inte Vänsterpartiets EU-politik. Om man vill ha mer reda på det kan man tacka ja till de fina inbjudningar från Vänsterpartiet som vi ganska ofta brukar få som handlar om just EU-politik.

Jag vill bara påpeka: Det har varit en väldigt stor diskussion om varför Socialdemokraterna har haft den här ståndpunkten kring Prümfrågan, och här är det väl tydligare än någonsin att det handlar om att vi vill ha ett konstruktivt, bra och djupt samarbete mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europa. Det vi är emot är överstatlighet i myndighetsutövning. Återigen bevisar vårt agerande i det här fallet att vi är en konstruktiv part och att vi vill jobba tillsammans mot brott. Vi är också väldigt angelägna om vår nationella suveränitet.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Låt mig själv kommentera vårt inre liv. Det viktiga för EU-nämnden är att samråda med regeringen, precis som Maryam Yazdanfar säger, och att tydliggöra för regeringen hur partierna i Sveriges riksdag ställer sig. Det är väl bra att reda ut eventuella sådana nyansskillnader och eventuella missförstånd. Det får man gärna göra. Övriga debatter mellan partierna ska man absolut ta i kammaren, på seminarier och så vidare.

Anf.  20  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag bara konstaterar att det är helt rätt att EU-nämndens uppgift är att granska och diskutera regeringens ståndpunkter och på det sättet också få en information. Men eftersom djävulen sitter i detaljerna, som sades här, vill jag gärna säga att jag också tycker att det är bra i den meningen att ärendena ibland är komplicerade. Det är bra när många läser, funderar och diskuterar, för rätt vad det är dyker det upp aspekter som man inte har tänkt på.

Jag har en helt annan uppfattning i fråga om det finns någon överstatlighet i Prümsamarbetet, men den diskussionen kan vi ta i kammaren. Såvitt jag vet är det suveräna medlemsstater. Det är också just därför som det är så viktigt att vi har ordentliga majoriteter och ordentliga regelverk. 17 § är fortfarande något vi själva helt bestämmer över, och det har vi inte gjort än.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Det kan väl sammanfatta diskussionen för i dag. Vi har säkert anledning att återkomma. Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende men noterar avvikande mening från v och mp.

Nästa punkt är terrorism – information från samordnaren för kampen mot terrorism. Här ska jag nämna att justitieutskottet den 14 maj antog ett utlåtande om en strategi för kampen mot terrorism som berörde delar av den här punkten. Den som vill gräva efter detta kan läsa mer i kanslikommentarerna. Där fanns det också en reservation från v och mp.

Anf.  22  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det handlar om att EU:s antiterrorismsamordnare Gilles de Kerchove kommer att rapportera om hur arbetet inom EU fortskrider när det gäller bekämpningen av terrorism. Sådana där rapporteringar kommer i slutet av varje ordförandeskap, och vi ska få information om bland annat vilka initiativ och åtgärder mot radikalisering och rekrytering som vidtagits under våren. Det är lättare att rapportera om dem när vi har hört informationen än så här på förhand.

Anf.  23  KRISTER HAMMARBERGH (m):

Det är egentligen en allmän fråga, men den berör detta ärende och ett ärende längre fram. När vi nu går djupare in i det här samarbetet, vilket är positivt, bygger vi på ett antal institutioner med tiden. Nu har vi samordnaren, som kallas CTC i det här papperet, men samtidigt arbetar Europol med den här typen av frågor. Frågan är hur diskussionerna förs kring detta. Finns det en risk att vi får organ som delvis kan konkurrera med varandra inom ramen för Europas institutioner? Finns det anledning att ta en allmän diskussion och följa detta i takt med att samarbetet fördjupas, så att vissa funktioner kanske försvinner och vissa funktioner går in i varandra?

Anf.  24  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Nej, jag tror inte att det finns en stor risk för det – det är möjligt att jag har fel. En poäng med samordnaren som jag kan se är att det inte bara handlar om Europols arbete utan också om lagstiftningsfrågor och en del som går utanför vad Europol egentligen arbetar med. Samordnaren handlar just om att försöka få ihop det.

Dessutom har vi det faktiska bekymret att beslut som har fattats är långt ifrån implementerade i samtliga medlemsstater, och lite av samordnarens uppgift är att i bilaterala kontakter, eller vad jag ska kalla det, försöka få olika medlemsstater att genomföra det man faktiskt har sagt. Innan man har gjort det fungerar ju inget. Jag uppfattar att samordnaren arbetar ganska mycket självständigt och inte alls har en våldsamt stor organisation omkring sig, utan han är just en figur som dyker upp och försöker få folk med på vagnen, diskuterar, samordnar och försöker se helheten, och inte bara det direkta polisarbetet.

Jag uppfattar nog inte att det handlar om att bygga myndighetsstrukturer. Jag har inte heller uppfattat att han har någon sådan strävan, utan det handlar just om att få verkstad av de viktiga beslut som medlemsstaterna har fattat.

Anf.  25  SUSANNE EBERSTEIN (s):

När det gäller terroristbekämpning och terrorbekämpning är det väldigt lätt att inblandade parter grips av panik. Vi har också sett under en följd av år att rättssäkerheten har kommit att få en väldigt undanskymd roll när det gäller enskilda människors rättssäkerhet. Jag vill därför skicka med justitieministern att ständigt påminna om att rättssäkerhetsfrågorna är oerhört viktiga när det gäller terrorbekämpningen.

Anf.  26  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag delar helt den bedömning som Susanne Eberstein tar upp. Vi gör också det. Vi har haft diskussioner i framtidsgrupperna inför det fortsatta arbetet, och där har det så här långt varit väldigt uppenbart att det inte bara är Sverige utan fler medlemsstater som lyfter upp detta med balansen och ser till både integritet och andra aspekter. Det är viktigt att vi fortsätter detta så att det blir en jämvikt i de olika åtgärder som vidtas. Men det anses fortfarande på många håll lite mer kraftfullt att göra häftiga saker än att tänka på de här ibland abstrakta begreppen, som är nog så viktiga.

Jag uppfattar nog ändå att det är mer av en strömning och att det är med i varje diskussion. Jag kommer att fortsätta, och jag är glad över att EU-nämnden påminner om detta.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar därmed för informationen på punkt 10.

Punkt 11 är beslut angående utkast till avtal mellan EU och Australien om passageraruppgifter. Dels finns det en hemlig handling, som det har refererats till i kanslikommentarer och som har funnits på kansliet för specialister och andra intresserade. Dels fladdrade frågan som hastigast förbi på nämnden den 22 februari, och då stod den på A-punktslistan så ingen tog upp den särskilt. Men eftersom vi fattade beslut om A-punkterna fanns det alltså majoritet för regeringens då angivna ståndpunkt. Detta om förhandlingsmandatet inför det här avtalet, som det nu föreligger ett utkast till. Underlag är utsänt respektive delat.

Anf.  28  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Efter att rådet i februari enades om riktlinjer för förhandlingarna om överföring av passageraruppgifter med ursprung i EU har sådana förts mellan ordförandeskapet och Australien. Förhandlingsklimatet har varit konstruktivt, och Australien har visat stor förståelse för EU-sidans synsätt.

Det är flera länder som efter terroristattackerna den 11 september 2001 samlar in och analyserar flygpassageraruppgifter, så kallade PNR-uppgifter. Syftet är att förhindra och bekämpa terrorism och organiserad brottslighet särskilt av gränsöverskridande karaktär. EU har, som ni känner till, redan avtal med USA och Kanada om överföring av sådana här PNR-uppgifter. Australien har då tagit upp frågan om att de också vill ha ett sådant avtal. Kommissionen rekommenderade förra året rådet att inleda förhandlingarna.

Det är naturligtvis i det sammanhanget viktigt att bedöma det australiska skyddet av personuppgifter. När det gäller dataskydd i Australien har kommissionen tidigare bett den så kallade artikel 29-gruppen, som lämnar synpunkter i dataskyddsfrågor, att yttra sig om den skyddsnivå som garanteras i Australien för överföring av PNR-uppgifter från flygbolagen. Artikel 29-gruppen yttrade sig i januari 2004 om den australiska lagstiftningen och hanteringen.

Det måste väl vara 2008, fast det står 2004 i mitt papper.

Den generella slutsatsen från den här gruppen var att Australien garanterar ett tillfredsställande skydd i enlighet med dataskyddsdirektivet. I det nu föreslagna avtalet anges att EU-medborgare kommer att åtnjuta samma rättigheter som medborgare i Australien när det gäller skyddet av personuppgifter.

Vid RIF-rådet vill ordförandeskapet nå en överenskommelse om en allmän inriktning om utkastet till avtal, och Sverige kan stödja förslaget.

Nu får jag veta att det ska vara 2004. Är det ett så gammalt yttrande?

Anf.  29  Ämnessakkunnige HANS-OLOF LINDBLOM:

Svar ja. Australien har haft ett intresse av PNR-frågans lösning i många år, så det var därför 29-gruppen redan 2004 granskade detta väldigt noggrant. Sedan har frågan hängt lite löst, beroende på hur det skulle gå med USA och så vidare.

Anf.  30  JACOB JOHNSON (v):

Vänsterpartiet delar inte åsikten att det här är acceptabelt ur integritetssynpunkt i första hand, och jag anmäler avvikande mening.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Anf.  32  ULF HOLM (mp):

Jag är lite bekymrad över att man skriver att det är ”acceptabelt”. Antingen är det i enlighet med lagstiftningen eller inte. ”Acceptabelt” låter som att det är lite tveksamt men att vi väl kan försöka. Det bekymrar mig lite. Frågan är vad som döljer sig i detta ordval. Det är en preliminär avvikande mening.

Anf.  33  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det ligger ingen hund begraven i begreppet acceptabelt. Det är möjligt att Hans-Olof Lindblom vill kommentera detta ytterligare. Vi har bedömt att detta avtal är lika bra som andra avtal.

Anf.  34  Ämnessakkunnige HANS-OLOF LINDBLOM:

Jag känner inte till att det ligger någon värdering i det. Här gör man en bedömning att det är fråga om en adekvat skyddsnivå i den mening som avses i dataskyddsdirektivet.

Anf.  35  MARYAM YAZDANFAR (s):

Vad jag förstår är det acceptabelt under övergångsperioden. Därefter ska det bli fullgott skydd vad jag förstår av handlingarna. Detta är ett avtal som även finns med USA och Kanada. Som lekman ställer man sig lite undrande till proportionaliteten av insamlingen av data, hur länge man ska lagra uppgifterna och om det verkligen är effektivt. Det måste jag ifrågasätta utan att säga något skarpare.

Anf.  36  ULF HOLM (mp):

Det blir avvikande mening från Miljöpartiet.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat.

Anf.  38  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag får revidera min uppfattning om att man har uppgifter från 2004, men jag kommer nog att fråga om det har hänt något dramatiskt i Australien under tiden som har varit, med det kanske det inte har.

När det gäller proportionaliteten och så vidare styrs detta lite av det avtal och de förhandlingar vi har haft tidigare. Där var amerikanerna tuffa eftersom de har tuffa regler. Ni som minns diskussionen vet att vi var mycket noggranna med att få en likabehandling av europeiska och amerikanska medborgare. När man har träffat ett avtal blir det i ett avseende lite grann att man går efter det eftersom det blir ett slags internationell praxis. Det kan man alltid fundera över. Men som det nu fungerar, och har fungerat, med de avtal vi har kan jag inte se att det blir några konstigheter att gå i land med ett avtal också med Australien. Det ligger inom rimlighetens gräns.

Man kan alltid ifrågasätta om man ska samla in sådana här uppgifter, men nu gör man det och anser att det behövs och att man har glädje av det. Med tiden får man utvärdera om det var rätt eller inte.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Utan att ytterligare fördjupa oss i frågan kan vi konstatera att Australien har bytt regering sedan sist. Kan justitieministern säga om det kan ha föranlett någon större ändring i Australiens attityd och förhållande till EU?

Anf.  40  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Inte såvitt vi vet.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende men noterar avvikande mening från v och mp.

Punkt 12 gäller information angående straffrättsliga påföljder till skydd för miljön. Vakna läsare har sett att denna fråga även står på miljörådets agenda som informationspunkt. Den var i nämnden senast den 30 juli förra året då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  42  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Glädjande nog kan man konstatera att en överenskommelse i första läsning träffats mellan rådet och Europaparlamentet om direktivet med straffrättsliga bestämmelser till skydd för miljön. Direktivet ersätter det rambeslut som upphävdes av EG-domstolen genom den så kallade miljödomen från september 2005. Syftet med förslaget till direktiv är att säkerställa en hög miljöskyddsnivå inom EU genom att åtgärda problemet med miljöbrottslighet. Sverige kan fullt ut stödja den kompromiss som träffats. Vid RIF-rådet i juni kommer ordförandeskapet att informera om överenskommelsen medan det formella antagandet sker först efter språkgranskningen.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Det var den 30 november förra året som frågan var här senast i nämnden.

Anf.  44  JACOB JOHNSON (v):

Vi är principiella motståndare till det överstatliga systemet med straffrättsliga regler på miljösidan. Jag nöjer mig med att säga detta nu och kan anmäla avvikande mening senare i dag.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Ja, det är ju en informationspunkt den här gången.

Anf.  46  CARINA OHLSSON (s):

Jag har en fråga som gäller nästa punkt. Om man hade ändrat enligt den punkt som vi nu tar upp, skulle det ha blivit ett annat utfall på punkt 13 när det gäller sanktioner mot fartygstrafiken?

Anf.  47  Internationelle chefsförhandlaren LARS WERKSTRÖM:

Nej. Dessa frågor kan synas hänga ihop, men det är två helt separata instrument som reglerar olika former av straffrättsligt skydd för miljön. Det finns ingen koppling däremellan.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen.

Vi går vidare till punkt 13 som gäller information angående föroreningar orsakade av fartyg och lägesrapport i den frågan.

Anf.  49  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Ordförandeskapet kommer att lämna en rapport om förhandlingsläget när det gäller förslaget till direktiv angående föroreningar orsakade av fartyg. Förslaget behandlas sedan början av april i rådsarbetsgruppen för materiell straffrätt. Något ställningstagande krävs inte från medlemsstaterna. Därför hänvisar jag till det skriftliga materialet.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen.

Vi går vidare till punkt 14. Det är däremot en beslutspunkt angående initiativ om ändring av Eurojust. Frågan var senast i nämnden den 11 april då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från v och mp. Justitieutskottet hade överläggningar i frågan den 12 februari i år. Då fanns det stöd för regeringens ståndpunkt från alla partier utom v och mp som inte hade någon åsikt i frågan enligt protokollet som är utsänt.

Anf.  51  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Initiativet från bland annat Sverige om ett reviderat Eurojust har sedan januari diskuterats på tjänstemannanivå. Syftet med initiativet är att förstärka det mellanstatliga samarbetet för att man ska kunna bli ännu bättre när det gäller att bekämpa grov gränsöverskridande brottslighet. Vid det senaste RIF-rådet i april enades vi om vissa frågor i förslaget. Det slovenska ordförandeskapet har nu bett RIF-rådet att enas beträffande ytterligare några av de Eurojustfrågor som är föremål för diskussion.

De nu aktuella artiklarna innehåller förslag som är centrala för att åstadkomma ett mer effektivt Eurojust. Det första förslaget rör den nationella medlemmens befogenheter. Huvudprincipen är att det är de nationella myndigheterna som ska vidta de åtgärder som behövs. Men i brådskande fall och när det inte finns någon identifierad nationell myndighet behövs en möjlighet att ge den nationella medlemmen befogenheter att vidta de åtgärder som inte kan vänta. Det föreslås därför att den nationella medlemmen i brådskande ärenden, med vissa undantag, ska få möjlighet att besluta om och koordinera kontrollerade leveranser och verkställa en begäran eller ett beslut om rättsligt samarbete.

För det andra föreslås att Eurojust ska inrätta en joursamordning, det vill säga en jourverksamhet, så att Eurojust vid alla tidpunkter på dygnet ska kunna ta emot och behandla förfrågningar i brådskande ärenden.

Det tredje förslaget rör inrättandet av nationella samordningssystem som ska bestå av kontaktpunkter. Syftet är att inom medlemsstaterna underlätta för Eurojust att utföra sin uppgift att samordna brottsutredningar i de olika staterna. Samordningssystemet ska hjälpa till att avgöra om ett ärende bör handläggas av Eurojust eller av det europeiska rättsliga nätverket och se till att Eurojust ärendesystem tillförs nödvändig och tillförlitlig information från staterna.

Det sista förslaget handlar om informationsutbytet mellan medlemsstaterna och Eurojust. För att Eurojust ska bli med effektivt och för att dess fulla kapacitet ska kunna utnyttjas är ett bättre informationsflöde av stor betydelse. Bland annat föreslås ett obligatoriskt informationsutbyte enligt vilket medlemsstaterna ska informera sina nationella medlemmar om inrättande och resultat av gemensamma utredningsgrupper och om begäran om rättsligt samarbete som skickats till minst två medlemsstater och sådant som rör viss angiven brottslighet.

Jag sade inledningsvis att de artiklar som nu läggs fram tillhör de viktigaste i en effektivisering av verksamheten vid Eurojust. Vi stöder i stort de förslag som nu är föremål för intensiva förhandlingar. Det är önskvärt att RIF-rådet nu kan enas om de aktuella artiklarna som inte bedöms kräva någon svensk lagstiftning.

Jag vill också påminna om att den svenska nationella medlemmen redan i dag har de befogenheter som är föreslagna eftersom han eller hon behåller sin svenska åklagarbehörighet fullt ut vid tjänstgöring i Eurojust. För vårt vidkommande är det ingen stor förändring, men den är principiellt viktig eftersom det kan innebära kraftiga förbättringar för andra medlemsstater när det gäller Eurojustarbetet.

Anf.  52  JACOB JOHNSON (v):

Vi kvarstår vid vår principiella kritik av detta. Vi ser det som ett steg mot överstatlighet inom det rättsliga området och anmäler avvikande mening.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för att Vänsterpartiet avger en åsikt vilken inte tidigare var känd.

Anf.  54  ULF HOLM (mp):

Eurojust har fått fler och fler ärenden. Då är det naturligt att man försöker förbättra hanteringen. Vi ställer oss dock, liksom tidigare, tveksamma till samordningen och aspekter på vilka dokument som lämnas ut ur rättssäkerhetssynpunkt. Vi anmäler avvikande mening.

Sedan undrar jag om det finns länder som har invändningar mot de förslag som läggs fram eller om det kommer att tas med enhällighet på mötet. Som justitieministern själv sade är det viss tveksamhet om vissa saker. Vilka är det?

Anf.  55  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Detaljerna ska jag överlåta åt Anna Karin Hansen att föredra. Det pågår intensiva förhandlingar. Detta är centrala punkter om man ska förbättra samarbetet. Jag kan tänka mig att diskussionen kommer att pågå om detaljerna ända tills man är färdig.

Det är ändå viktigt att säga när det gäller den nödvändiga effektiviseringen att vi har sett att de nationella medlemmarna har relativt olika befogenheter. Det gör att samarbetet haltar. Det initiativ vi har tagit går inte längre än vad Sverige redan från början bestämde sig för, men så är det inte i flera andra medlemsstater.

Genom jourverksamheten får man en kontinuitet i arbetet som är bra. Det är i de gränsöverskridande fallen ibland viktigt att agera snabbt. Kriminella rör sig, och de rör sig snabbt. Det blir konstigt om Eurojust inte kan fungera oberoende av tid. Man måste ha en samordning. Det har man löst någorlunda enkelt genom att vi får en joursamordning.

I huvudsak handlar det om att få de nationella medlemmarna lite mer jämbördiga så att de kan arbeta någorlunda effektivt.

När det gäller att lämna information är det som begärs, såvitt jag kan förstå, framför allt att man ska berätta för alla om man har viktiga gemensamma insatser med andra. Det är väl bra att man vet vad som händer om man har ansvar för och arbetar på det europeiska fältet. Ni vet likaväl som jag att den här typen av kriminalitet sällan är avdelad och tydlig, utan den flyter ihop och agerar på olika sätt. Därför är det intressant att veta om det finns vissa länder som håller på med ett viktigt projekt. Det kan ha en koppling och vara intressant i ett annat ärende.

Det är för att få ett bättre underlag för Eurojust som man ska lämna denna typ av information. Funderar man över hur denna typ av arbete går till är det rätt logiskt och inte alls särskilt svårt att förstå varför det skulle underlätta. Det gör också att man har ett bättre underlag för att avstå från insatser eller ageranden ibland, vilket är minst lika viktigt.

Anna Karin vill kanske tillägga något om hur diskussionerna förs och om det finns några som är väldigt mycket emot eller väldigt mycket för.

Anf.  56  Ämnessakkunniga ANNA KARIN HANSEN:

Det är precis som Beatrice Ask sade. Det som diskuteras nu är befogenheterna som man ska ge till de nationella medlemmarna. Där har vi en ganska unik befogenhet eftersom den i Haag kan ta samma beslut som en åklagare i Stockholm. Det är mycket diskussioner om artiklarna om befogenheterna och undantagen för befogenheterna. Man vill utvidga undantagen för vilka befogenheter man måste ge. Artikel 13 om informationsöverföringen diskuteras också. Det är mycket som tyder på att den inte går vidare och tas upp på RIF-rådet utan att den kommer tillbaka till arbetsgruppen och i Coreper.

Anf.  57  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det var som jag misstänkte. Detta är svåra och känsliga frågor för många medlemsstater. Det är det även för Sverige, tycker jag, även om Sverige har tagit initiativ till allt detta.

När jag lyssnar på justitieministern reagerar jag lite. Vilka utvärderingar har gjorts? Jag kan hålla med om att de internationella knarkligorna säkert agerar på flera ställen och att det behövs samordning. Men finns det någon utvärdering sedan tidigare? Finns det bevis för att de ändringar som görs nu är de riktiga? Eller skulle man behöva göra andra justeringar?

Jag ser det som politisk retorik att säga så här. Men jag undrar vad det finns för underlag som belägger att ändringarna måste göras på detta sätt.

Anf.  58  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det har hållits en hel del konferenser och samtal med dem som arbetar med detta, och då dyker denna typ av behov upp därför att man har ärenden där det visar sig att det skulle vara bra att veta att någon håller på med något. Den utvärdering som finns är gjord utifrån den kunskap som finns i verksamheten. Någon formaliserad utvärdering har man väl inte gjort än, och det tror jag att man ska vänta något med. Men en verksamhet måste ta intryck av vad vardagsarbetet ger vid handen. Där har vi, tillsammans med några andra, sett att det finns en del centrala finjusteringar som behöver göras för att Eurojust ska fungera på det sätt som var avsikten redan från början.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Därmed är den debatten färdig för i dag. Vi återkommer säkert, men för dagen finner jag sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende med avvikande mening v och mp.

Vi går vidare till punkt 15 angående utevarodomar. Det känner nämndens ledamöter igen eftersom frågan var i nämnden den 11 april. Då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt utan några avvikande meningar. Dagen innan, alltså den 10 april, var det överläggningar i justitieutskottet. Då fanns det också stöd för regeringens ståndpunkt, även om Socialdemokraterna inte angav någon ståndpunkt.

Anf.  60  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Fru ordförande! Som ni tidigare har fått information om har Sverige tillsammans med sex andra medlemsstater lagt fram ett förslag till rambeslut om verkställighet av utevarodomar. I rambeslutet vill vi ändra reglerna för när en utevarodom ska verkställas. Sådana regler återfinns i redan antagna eller överenskomna rambeslut om det straffrättsliga samarbetet, till exempel i det om den europeiska arresteringsordern.

Vad vi försöker uppnå är ett stärkt skydd för den enskilde när det gäller verkställighet av utevarodomar över gränserna. Ett annat syfte är att göra samarbetet över gränserna mer effektivt. Vid det senaste mötet i april var målsättningen att nå en politisk överenskommelse. Men det gick inte eftersom några stater inte kunde acceptera förslaget. Förhandlingarna har fortsatt för att lösa de kvarstående frågorna. Nu är förhoppningen att rådet på nytt ska kunna ta ställning till förslaget i sin helhet.

En utgångspunkt är att förutsättningarna för när en stat ska verkställa en annan stats utevarodom måste vara reglerade på ett likartat sätt, oavsett vilket samarbete som avses. Genom att göra så underlättas tillämpningen av bestämmelserna. I dag reglerar man den typen av frågor i olika rambeslut, vilket kan leda till motstridiga slutsatser. En enhetlig reglering gör att det blir smidigare och mer förutsägbart.

I den promemoria vi har skickat över redogör vi närmare för dessa bestämmelser. Det ser ut som att förhandlingarna kan leda fram till ett resultat som lever upp till det syfte vi hade med initiativet. Min avsikt är att stödja ett sådant förslag. Samtidigt ska man veta att det är många diskussioner om detta. Några medlemsstater har uppenbara svårigheter med den typ av miniregler som vi tycker är nödvändiga.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

För tydlighetens skull har regeringen position inte ändrats ett dugg sedan sist, utan det är läget med andra länder som möjligtvis har förändrats.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt för detta ärende.

Vi går vidare till punkt 16, Domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar med mera. Det har varit överläggningar i civilutskottet den 1 april i år. Då fanns det stöd för regeringens ståndpunkt, men Miljöpartiet deltog inte i beslutet. Frågan var också i nämnden den 13 april då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från v.

Nu föreligger ett förslag till förordning, och det ska antas en överenskommelse om vissa aspekter. Underlag är utsänt.

Anf.  62  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Kommissionen lämnade år 2006 förslag till förordning om underhållsskyldighet. Förslaget innebär bland annat att domar och andra avgöranden som rör underhåll och som meddelas i en annan medlemsstat ska vara direkt verkställbara i andra medlemsstater. Sverige är positivt inställt till arbetet med förordningen. Vi bedömer att reglerna förenklar hanteringen av underhållskrav över gränserna och att det underlättar indrivning av underhållsbidrag inom EU. Det är allmänt sett bra att utdömda underhåll verkställs. Det är därför viktigt att detta arbete snart slutförs. Ytterst handlar det om de människor som ska tillförsäkras ekonomiskt tillskott.

Förslaget ska nu för andra gången behandlas i rådet. Förhoppningen är att vi ska nå en politisk överenskommelse om vissa riktlinjer för de fortsatta förhandlingarna. Vi anser att vi kan godta de lösningar man föreslår.

Det är tänkt att tillämpningsområdet ska vara så brett som möjligt. Det har den fördelen att förordningen blir tillämplig också på underhållsskyldighet mellan registrerade partners. Samtidigt innebär det att förordningen också omfattar till exempel underhåll till föräldrar och mellan kusiner, det vill säga underhåll som inte kan dömas ut enligt svensk rätt.

Den kompromiss som detta handlar om innebär också att avgöranden om underhållsbidrag från en annan medlemsstat ska kunna verkställas direkt. Den särskilda kontroll som i dag görs av Svea hovrätt tas alltså bort. Det är bra med direkt verkställighet när det gäller underhåll till barn, men vi har varit tveksamma till att andra avgöranden om underhåll ska vara direkt verkställbara. Något förenklat kan man säga att det även i fortsättningen ska vara möjligt att vägra att verkställa ett beslut på rent formella grunder, till exempel om den underhållsskyldige inte har delgivits handlingar.

En förutsättning för att avskaffa domstolskontrollen är naturligtvis att det finns regler om tillämplig lag. Sådana regler finns i 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag som det nu föreslås att gemenskapen ansluter sig till för medlemsstaternas räkning. Detta gör att svenska domstolar kan slippa att tillämpa en lag som till exempel fäster avseende vid vilken make som har skulden till äktenskapsskillnaden. Även i vissa andra situationer bedöms svenska domstolar kunna undvika att tillämpa ett annat lands lag, till exempel om det skulle innebära ett alltför högt underhåll till en före detta make eller underhållsskyldighet mellan kusiner.

Att gemenskapen ansluter sig till protokollet innebär att reglerna om tillämplig lag kommer att tillämpas mellan medlemsstaterna men också i förhållande till sådana tredjeländer som tillträtt protokollet.

Det handlar om en kompromiss. Vi har fått vårt krav på att registrerade partners ska omfattas av förordningen tillgodosett. Det är bra. Jag är beredd att acceptera direkt verkställbarhet generellt. Även i övrigt tycker jag att Sverige bör gå med på en kompromiss.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går till punkt 17 angående tillämplig lag i äktenskapsmål. Det är också en välbekant fråga för nämnden. Sist den var här var den 13 april 2007. Det var väl då vi började med frågan, antar jag. Sedan har det rapporterats ett antal gånger. När vi överlade i frågan var det en majoritet för regeringens ståndpunkt och en tydlig markering också att nämnden var enig i frågan. Det var i april förra året.

Förra året hade även civilutskottet överläggningar i frågan. Det var den 22 mars 2007. Man hade liknande tydliga markeringar även där.

Vi får strax höra om justitieministern tror att det kan komma i mål denna gång.

Anf.  64  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Den här dagordningspunkten handlar om den så kallade Rom III-förordningen. Det handlar om att ändra den så kallade Bryssel II-förordningens regler om behörigt domstolsland i äktenskapsmål och införa gemensamma regler för vilket lands lag som ska tillämpas i skilsmässomål. På dagordningen för RIF-rådet anges att förslaget ska behandlas för diskussion om politiska riktlinjer. Dessa förhandlingar har, som ordföranden påpekat, pågått under ganska lång tid. Det har också behandlats i Luxemburg i juni 2007 och vid ett informellt rådsmöte i Slovenien i början av detta år.

Förslagen till regler om tillämplig lag innebär att det införs en möjlighet för makar att avtala om vilket lands lag som ska tillämpas på en ansökan om äktenkapsskillnad. Om makarna inte utnyttjar sin valmöjlighet ska tillämplig lag enligt förslaget bestämmas enligt vissa anknytningskriterier. I första hand tillämpas lagen i det land där makarna har sin gemensamma hemvist.

Som bekant har vi under all förhandling förklarat att vi är negativt inställda till förslagen. Vår inställning grundas på att reglerna kan leda till att det blir svårare för en del personer som bor i Sverige att skilja sig här.

Efter det informella rådsmötet som hölls i början av året har förhandlingarna riktats in på att undersöka om det finns möjligheter att införa undantag för de länder som inte vill tillämpa reglerna om val av lag. Förutom Sverige är det ett eller två länder som har visat intresse för ett sådant undantag. Det har visat sig att det inte är möjligt att ta fram något förslag som är rättsligt hållbart och som alla stater kan acceptera. Förhandlingarna har hamnat i ett läge där det enligt vår bedömning står ganska klart att det inte kommer att gå att uppnå enhällighet, vilket krävs för ett antagande.

Det är oklart vad diskussionen på rådsmötet kommer att avse. Medlemsstaternas inställning är väl känd. Möjligen kan det bli fråga om att se på förutsättningarna för så kallat förstärkt samarbete för de medlemsstater som är positiva till förslaget. Sannolikt kommer det att antas rådsslutsatser som konstaterar läget i förhandlingarna. Det är något som behövs för att man ska kunna gå vidare med ett sådant förstärkt samarbete.

Sverige har inte ändrat ståndpunkt. Jag avser inte att ändra ståndpunkt. Jag, och inte minst våra tjänstemän, har diskuterat olika varianter med ganska många. Utifrån det stöd jag har fått i EU-nämnden och riksdagen, och med den grundinställning vi har, har jag sagt att det inte finns några möjligheter för Sverige att gå med på förslag som innebär försämrad möjlighet att få skilsmässa i vårt land.

I någon mening har jag en känsla av att det är rätt många som respekterar den ståndpunkten och förstår att det kanske ligger något i det vi säger.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

De andra två länderna, vilka är det? Om det är mycket känsligt för Sverige får vi hemligstämpla det efteråt. Men det står att det är Sverige och ytterligare två stater. Ett tag var vi ensamma om nämnden förstod justitieministern rätt.

Anf.  66  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Man kan hemligstämpla det i protokollet efteråt. Det är >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  67  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Jag har svårt att förstå att förhandlingarna fortsätter med tanke på att det krävs enighet för ett beslut och att det i varje fall är ett land som blockerar det hela och säger nej. Jag har svårt att förstå varför man måste fortsätta och varför man driver det med sådan energi med tanke på att vi för fram de orimliga konsekvenser som det kan medföra. Vi vill uppmuntra justitieministern att på alla sätt sätta sig emot införandet av sådana här regler.

Anf.  68  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Skälet till att förhandlingarna fortsätter är naturligtvis att det finns de som tycker att detta är angeläget och att det skulle lösa problem. Jag har svårt att förstå grundinställningen. Men det är väl också på det viset att man inte ser de problem som en och annan medborgare kan hamna i om man försämrar möjligheterna. Det är långt ifrån alla länder som har den tydliga lagstiftning som vi har i Sverige på detta område.

Jag ser det som att vi har ett ansvar, inte minst ur jämställdhetsperspektiv, att stå på oss och säga: Nej, detta är ett steg som vi har tagit. Vi tänker inte ändra på det.

Det är ganska många roliga diskussioner som man kan föra på det temat, men det är en viktig sak som vi gör. Om de tycker att det blir besvärligt får det vara så. De kan lösa det på andra sätt, men det är bra att någon säger ifrån. Det är som sagt några andra som har varit mycket intresserade av hur vi resonerar – inte bara de som har markerat utan även andra. Jag kommer inte att skämmas om Sverige stoppar ett förslag som handlar om detta.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Inte jag heller. Kanslichefen uppmärksammar mig på att det krävs minst åtta stater för att gå vidare med ett eventuellt förstärkt samarbete. Det är i någon mening deras problem, men jag är ändå nyfiken på om det är ett politiskt läge i kretsen av medlemsstaternas justitieministrar där det är minst åtta stater som tycker att det är viktigt att driva detta åt, vad vi skulle tycka, fel håll. Eller är det ett eller två länder som tycker att detta är jätteviktigt?

Anf.  70  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det är väl det diskussionen får utvisa, för det är klart att man kommer i ett nytt läge om man måste börja hitta ett mindre samarbete. Man har varit med på den här vagnen, men splittrar man fältet och så att säga ska börja om så är jag inte säker på att det är väldigt många. Då kan man också få helt andra resultat beträffande vad man kommer fram till. Men det återstår att se. Det ska bli intressant.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara med den diskussionen för i dag, tror jag, och konstaterar i så fall återigen att vi sammanfattningsvis har en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag vill gärna säga, så att det är tydligt i protokollet, att vi även i dag är eniga i den här frågan.

Då går vi vidare till punkt 18, e-juridik. Lägesrapport, eventuell diskussion, står det i mina papper.

Anf.  72  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Tyskland tog inför sitt ordförandeskap våren 2007 initiativ till arbete med e-juridik. Det handlar om att skapa en teknisk plattform, en portal på Internet som ska göra det möjligt för medborgarna att i gränsöverskridande ärenden kommunicera med framför allt domstolar men också få tillgång till vissa offentliga register.

Samarbetet mellan medlemsstaterna är frivilligt, och några har påbörjat ett samarbete för att bygga en sådan här portal. Vidare pågår arbete med vissa tekniska frågor. Sverige deltar inte aktivt i det här arbetet men har deltagit i rådsarbetsgruppens arbete med att ta fram en handledning för användning av videokonferens.

Sverige bejakar att man använder informationsteknik också inom rättsväsendet. Vi har haft en försiktigt positiv hållning till projektet. Men vi har i olika sammanhang framhållit att man inte behöver fokusera enbart på tekniska lösningar utan även på behovet av det som ska åstadkommas, vad det kostar och vilken nytta man kan ha av det hela. Jag tror att det är viktigt att frivilligheten också fortsättningsvis finns kvar.

Nästa vecka ska vi notera rådsarbetsgruppens rapport om det som har gjorts under det slovenska ordförandeskapet. Medlemsstaterna kommer att få kommentera den rapporten, som också har en del förslag till arbetets fortsatta inriktning. Vid en sådan diskussion kommer jag att framhålla de synpunkter vi har lämnat vid tidigare möten.

Jag kan lägga till att det av och till är lite oklart vad man ska åstadkomma, och det är också det som har gjort att vi inte har varit väldigt offensiva i att vara med i det här arbetet utan vill se lite vad det är vi ska åstadkomma. I en del diskussioner tycker jag att man närmar sig sådant som kopierar sådant som redan finns. Ja, det är lite oklart mellan varven.

Men vi är positiva till IT-samarbete och bra kommunikation med medborgarna, och utifrån det förhållningssättet är vi väldigt intresserade av rapporterna.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Då innebär det mer tekniskt att vi mottar den här informationen i dag.

Anf.  74  MARYAM YAZDANFAR (s):

När man har en kollega från finansutskottet bredvid sig som pratade ekonomi känns det som om jag borde påpeka att just därför att man har varken mål eller mening med det här projektet känns det otroligt viktigt att det inte börjar sippra ut en massa pengar till det heller. Projektplaner är väldigt bra. Mål och mening i livet är också väldigt bra.

Anf.  75  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag delar den uppfattningen!

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen i punkt 18.

Enligt mina noteringar är punkt 19, EU–Japan, struken.

Då har vi punkt 20 om information om den yttre dimensionen av RIF.

Anf.  77  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Ordförandeskapet vill informera om det pågående arbetet i kommissionen och rådssekretariatet om utvärderingen av den yttre strategin för det rättsliga och inrikes området. De vill också återrapportera från ministermöten med Ryssland och Ukraina. Något ställningstagande krävs inte från medlemsstaterna, och jag hänvisar därför till det skriftliga materialet.

Anf.  78  MARYAM YAZDANFAR (s):

Fru ordförande! Jag läser att det tydligen är trojkamöten med Ryssland. Vad jag förstår kommer Beatrice Ask att vara med ganska snart, när det svenska ordförandeskapet närmar sig och det här programmet också ska revideras.

Mycket av det här samarbetet handlar väl om myndighetssamarbeten och samarbete kring olika brottsbekämpandefrågor.

Jag tycker att det för varje dag kommer mer och mer oroväckande signaler från Ryssland om korruption och dåligt fungerande myndigheter. Jag vill egentligen bara skicka med det till ministern. Du har väldigt direkta ingångar alldeles strax, i trojkan men också som ordförande för justitieministrarna, beträffande att klargöra vikten av ett väl fungerande rättssystem som grund för ett demokratiskt samhälle för Ryssland.

Anf.  79  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Det är precis som sägs här. Ju närmare ordförandeskapet vi kommer, kommer vi att ha en del i trojkan att göra och får också mer och mer av den här typen av kontakter. Vi kommer så småningom också att under ordförandeskapet ha ansvar för den kontaktverksamhet som finns med bland annat Ryssland. Det är självklart att det är otroligt viktigt att vi är noggranna på den punkten. Vi är ju också intresserade av vad som händer där.

Vi hade besök av den förre ryske justitieministern – de har ju bytt ut Ustinov nu – och då var vi väldigt tydliga på den punkten. Det var ju också så att vi i några ärenden inte har tillmötesgått önskemål från Ryssland, så vi hade ganska frimodiga diskussioner, kan man säga, och det är avsikten att vi ska ha framöver också.

Sedan kan jag nämna att Sverige kommer att avlägga statsbesök i Ukraina under hösten, och det är min avsikt att om det blir möjligt med hänsyn till kalendern faktiskt delta i det också. Det är bra att skaffa sig bättre kunskaper och kontakter och se hur saker och ting fungerar. Inom det rättsliga området har vi en hel del frågor som av och till är bilaterala eller ska förhandlas mellan EU och olika andra stater, så det är viktigt.

Vi har med oss detta, och det är viktigt att vi är tydliga med detta också. Jag tror att Sverige i viss utsträckning har profilen att vara lite rättskaffens, om man säger så.

Anf.  80  MARYAM YAZDANFAR (s):

Jag tycker att det är väldigt positivt att Sverige är rättskaffens.

Jag vill bara göra en liten påminnelse. Ryssland behöver ratificera protokoll från Europarådet. Det är ett medskick.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Det var inget vi behövde kommentar från justitieministern om just i dag. Då tackar vi för informationen i den punkten.

Vi går över till övriga frågor på RIF-rådet. Jag har inga anmälda, och inte justitieministern heller. Därmed lämnar vi den agendan.

Vi kommer då till den gemensamma kommitténs möte på ministernivå, där vi först har SIS II. Den frågan är ju känd för nämnden. Nu förväntas lägesrapport och eventuell diskussion om utkast till beslut och förordning.

Anf.  82  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

SIS II handlar den här gången om a) en lägesbeskrivning, b) tidsplan för slutfasen av projektet, och c) en del frågor i ett förslag till rådsbeslut och en rådsförordning om SIS II-migrering. Den sista punkten betecknas som eventuell i dagordningen.

När det gäller lägesbeskrivningen förväntar vi oss en uppdatering av hur utvecklingen av testerna av det nya systemet går. Man redovisar för de buggar med mera som hittills upptäckts och vilka länder som klarat av hittills genomförda testfaser. Det finns inget uppseendeväckande i detta.

När det gäller tidsplanen påminner jag om att rådet i februari begärde att kommissionen till det här rådsmötet skulle lägga fram en detaljerad tidsplan för den avslutande delen av projektet fram till hösten 2009. Den planen har nu kommit, och jag har inga invändningar mot den.

När det gäller migrationen till SIS II handlar det om förslag till beslut och förordning som ska reglera förfarandet under övergången från nuvarande SIS till SIS II. Kommissionens mandat att utveckla SIS II löper ut den sista december i år, och det gäller att antingen förlänga det eller hitta en annan lösning.

Något förslag till beslut och förordning har ännu inte presenterats, och jag ber att vid behov få återkomma till nämnden inför rådsmötet om ordförandeskapet anger konkreta frågeställningar som fordrar medlemsstaternas ställningstagande.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Då tackar jag för den informationen.

Vi går över till punkt 3. Den är eventuell och handlar om SIS-kommunikationsnätet. Det gäller en lägesrapport.

Anf.  84  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Jag ska vara väldigt kort eftersom det är osäkert vilken information vi kommer att få.

Kontraktet för det nätverk som Schengens informationssystem använder sig av håller på att löpa ut. Man har därför upphandlat en förlängning av ett nytt företag. Det här beslutades i höstas. Informationen torde innehålla en redogörelse för leverantörens förberedelser hittills. Det fordrar inget ställningstagande från medlemsstaterna.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen även i den punkten.

Punkt 4 har jag noterat Billström på.

Punkt 5 står det justitieministern på. Den är emellertid identisk med den nyligen behandlade punkten 6 på RIF-rådet. Vi kan då fatta beslut. Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i det ärendet.

För ordningens skull ska vi titta om vi hade några avvikande meningar där. Vänsterpartiet anmälde avvikande mening när det här var på RIF-rådet, och då noterar vi en sådan här också.

Punkt 7, eventuellt utkast angående VIS, är identisk med dagordningspunkten 5 på RIF-rådet enligt mina noteringar och uppenbarligen enligt justitieministerns också.

På RIF-rådets punkt 5 anmälde Vänsterpartiet avvikande mening. Det vill man göra igen.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende med avvikande mening från v.

Övriga frågor i den gemensamma kommittén har inte jag några anmälda och inte justitieministern heller. Då är rådsagendan genomgången för hennes del.

Är det något annat justitieministern vill säga? Är det något på A-punktslisten att ta upp?

Anf.  86  Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Där tror jag inte att vi hade något.

Däremot är det, om jag är rätt underrättad, det sista sammanträdet för kanslichefen Ingrid Larén Marklund. Därför vill jag passa på – jag har ju också suttit i nämnden tidigare – att tacka så hemskt mycket för ett gott samarbete och för att det är ett fantastiskt kansli. Jag tycker att det genom åren – jag har ju varit med några år – har varit en glädje att gå till EU-nämnden i den delen att allt alltid är väldigt professionellt hanterat. Man kan ju gråta som ledamot ibland över handlingarna, att de kommer sent och att det är svårt att sätta sig in i dem, men jag tycker att under kanslichefens ledning har kansliet gjort allt som behövs för att ledamöter och också statsråd ska känna att det fungerar väl. Jag vill alltså bara passa på tillfället att säga tack så hemskt mycket. Det har varit en glädje att gå till EU-nämnden. Så hoppas jag att det ska bli i fortsättningen också, men jag vet att det ligger väldigt mycket engagemang och arbete bakom en sådan sak.

Anf.  87  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Jag vill verkligen tacka för de vänliga orden och för det goda samarbetet. Vi brukar väl inte göra någon ”bäst i klassen-lista” över departementen, men om vi skulle göra det så vet ni vilket som absolut skulle komma på första plats! Det är ordning och reda, och det är ett fantastiskt bra samarbete. Tack!

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Så sade juristen Ingrid Larén Marklund! Vi återkommer till det här. Det är sant att det är Ingrid Larén Marklunds sista sammanträde, och det återkommer nämnden till under Övriga frågor.

Då tackar vi justitieministern med medarbetare för i dag.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor

Statsrådet Tobias Billström

Återrapport från ministerrådsmöte den 18 april 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5–6 juni 2008

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Då säger vi god förmiddag och välkomna till statsrådet Billström med medarbetare.

Vi ska nu gå in på punkt 2 på den gula agendan, rättsliga och inrikes frågor med Billström. Då ska vi först backa till det som har varit, nämligen RIF-rådet den 18 april. Den återrapporten är utsänd och kommenterad av Beatrice Ask. Är det något i de Billströmska punkterna som statsrådet vill säga någonting särskilt om? Underlaget är utsänt annars.

Anf.  90  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Tack så mycket, fru ordförande! Det är trevligt att vara här!

Vi kan då ta upp den återrapporteringstråd som ordföranden kastade ut. Jag har några saker som jag skulle vilja redogöra för inför nämndens ledamöter.

Vid RIF-rådet i april efterfrågade ordförandeskapet medlemsstaternas syn på förslaget att utvidga direktivet om varaktigt bosatta till att omfatta även flyktingar och olika kategorier av skyddsbehövande. Jag framförde då den svenska ståndpunkten att tillämpningsområdet bör vara så brett som möjligt och fick stöd från ett antal medlemsstater. Några medlemsstater, ska vi säga, är helt emot en utvidgning, men vid slutet av dagen konstaterade ordförandeskapet att flest medlemsstater gett sitt stöd till ett slags medelväg där direktivet skulle omfatta flyktingar och skyddsbehövande enligt skyddsgrundsdirektivet. Ett kompromissförslag från ordförandeskapet med den utgångspunkten ska diskuteras på RIF-rådet i juni, så jag återkommer alldeles strax till den här frågan.

Vi fick också möjlighet att lyssna på Grekland, som informerade om vilka problem man har med den massiva invandringen till landet, och man förklarade att detta försvårat möjligheterna att efterleva gemenskapslagstiftningen. Inom kort avser emellertid Grekland att reformera sin lagstiftning i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen.

Varken jag eller någon annan minister fann anledning att kommentera detta grekiska försvarstal. Som bekant har kommissionen stämt Grekland inför EG-domstolen på grund av Greklands bristande implementering av EG-rätten. Detta är den rimliga och förutsedda hanteringen av de här ärendena.

Vid slutet av rådsmötet tog Tyskland till orda och föreslog ett EU-gemensamt initiativ för att vidarebosätta irakiska flyktingar. Det fanns ingen tid för Tyskland att mer ingående redogöra för sitt förslag varför denna fråga sköts upp till nästkommande RIF-råd, med andra ord det som äger rum nästa vecka.

I övrigt ber jag att få hänvisa till den skriftliga rapporten för mer information om mötet.

Anf.  91  SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag undrade bara lite när jag läste det som står i den här återrapporten. Tydligen hade Grekland hänvisat till situationen i Sverige, enligt återrapporten, men statsrådet kommenterade inte det.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Vill han göra det nu?

Anf.  93  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Nej, det fanns ingen anledning att göra det. Detta var ett försvarstal från Greklands sida, och att hänvisa till situationen i Sverige som en dålig ursäkt för att man inte klarar av att leva upp till lagstiftningen betraktar i alla fall inte jag som något valid argument, och därför kommenterade jag inte det hela.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Därmed kan vi med det lägga återrapporten till handlingarna.

Då går vi in på information och samråd inför RIF-rådet nästa vecka och tar upp den agendan igen. Där har vi punkt 3 om återvändande av tredjelandsmedborgare.

Först ska jag säga att såväl justitie- som socialförsäkringsutskotten har informerats inför detta råd. Såvitt jag förstår var statsrådet själv i socialförsäkringsutskottet. Då var det sagt! Då ska jag säga att i punkt 3 har det varit överläggning i socialförsäkringsutskottet den 1 november förra året. Då fanns det stöd för regeringens ståndpunkt men med avvikande meningar från s, v och mp. Protokoll och sådant är utsänt så att ni har kunnat titta på det.

Senast frågan var i nämnden var i april, då som informationspunkt. Närmast före det var i november förra året, då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från s, v och mp, alltså ungefär som i socialförsäkringsutskottet.

Anf.  95  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Det här är en politisk överenskommelse. Det här direktivet har behandlats, precis som ordföranden sade, av socialförsäkringsutskottet både under hösten och vid ett flertal tillfällen under vårkanten. Senast informerades utskottet om direktivet inför RIF-rådet i april.

Vi har vid de här tillfällena haft en bra diskussion, tycker jag, om de centrala delarna i direktivet, och jag behöver därför inte upprepa allting här i dag inför EU-nämnden.

Syftet med behandlingen på detta RIF-råd är att medlemsstaterna ska nå politisk överenskommelse om det nuvarande förslaget. Det portugisiska kompromissförslaget, som presenterades förra året, har förhandlats intensivt under det slovenska ordförandeskapet, och det har nu kommit ett förslag som kan accepteras av de flesta medlemsstaterna.

För vårt vidkommande är situationen sådan att Sverige kan godta det nuvarande kompromissförslaget. Förslaget medför enligt min bedömning en harmonisering av återvändandeförfarandena, och detta låter sig väl förenas med principerna om subsidiaritet och proportionalitet.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Då ber jag, mot bakgrunden med överläggningar och annat också, ledamöterna att hålla sig till just det här sista läget.

Anf.  97  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Vi socialdemokrater har tidigare haft avvikande mening, och vi har det igen. Det handlar om återvändandedirektiv. Det är bra. Däremot innehållsmässigt vad gäller förvarstider kan vi socialdemokrater inte acceptera att man har människor i förvar i 18 månader. Kriterierna för att förlänga maxtiden på sex månader är ganska breda, vilket gör att det naturligtvis finns en stor risk för många medlemsländer att också missbruka detta så att människor hålls väldigt länge i förvar.

Att Sverige också håller människor i förvar väldigt länge tycker jag är oroväckande, och då tycker jag att man kan se över den svenska lagstiftningen på detta område.

Vi vidhåller vår avvikande mening.

Anf.  98  JACOB JOHNSON (v):

Vänsterpartiet kvarstår också vid sin avvikande mening med ungefär samma argument som Socialdemokraterna när det gäller förvar, och även vad gäller återreseförbudet, som vi tycker ska gälla alltför lång tid.

Anf.  99  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Vi har också en avvikande mening, och argumenten har vi hört.

Jag skulle vilja fråga ministern: Kan det tänkas komma upp frågor på själva rådsmötet som i väldigt hög grad avviker från kompromissförslaget, eller är det så att alla länder i princip är överens redan så att det i princip blir en A-punkt på ministerrådsmötet? Kan det alltså dyka upp något ytterligare, som då kanske tyvärr går emot min uppfattning?

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Tack för den utmärkta rådsrelevanta frågan!

Anf.  101  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Jag kan konstatera att när det gäller bestämmelserna om förvar föreskriver förslaget vissa förutsättningar för när beslut om förvar kan meddelas. Jag redogjorde ingående för detta i socialförsäkringsutskottet, där några av ledamöterna i EU-nämnden ingår, men jag tänker ändå repetera det här, för det kan vara värt att klarlägga vad som egentligen gäller och varför vi landar på den position som vi har.

Sveriges inställning – den kommer också till uttryck konkret i förslaget – är i huvudsak att mindre ingripande åtgärder, till exempel uppsikt, bör ha uttömts innan förvar kan bli aktuellt. Detta ska vara huvudlinjen när det gäller de här frågorna. Därför välkomnar jag att bestämmelsen lämnar till våra myndigheter i Sverige att avgöra när ett beslut om förvar är påkallat eller inte.

Sedan är det då fråga om den maxgräns som införs för förvar. Den är sex månader med en möjlighet att förlänga med tolv månader om verkställighet av beslutet om avvisning eller utvisning tar längre tid på grund av att tredjelandsmedborgaren inte samarbetar eller att det har uppstått förseningar med att ordna fram nödvändiga handlingar från tredjeländer.

Det är en maxgräns, och jag måste säga detta till samtliga tre frågeställare, eftersom ni har fyllt i för varandra och så att säga tripp trapp trull gått tillbaka till Magdalena Streijfferts ursprungliga argumentation. Den maxgräns för förvar på 18 månader som föreslås i texten leder inte till någon skärpning av den svenska lagstiftningen. Detta är en missuppfattning.

Tvärtom innebär förslaget att det införs en maxgräns av ett slag som vi inte har i utlänningslagen i dag, när vi alltså de facto kan ta människor i förvar för en i princip obegränsad period. Det finns faktiskt människor som redan i dag är omhändertagna längre än 18 månader, alltså den maxgräns som nu införs. Det tycker jag kanske att man kunde ha lyft fram i diskussionen, för det innebär att det här förslaget tvärtom är en förbättring. Detta vill jag säga med anledning av de argument som fördes fram.

Sedan var det en fråga från Ulf Holm om en eventuell diskussion. Det här är trots allt ingen A-punkt, men det kommer möjligen att bli en diskussion på marginalen. Men då blir det på marginalen och inte mycket mera. Jag kan inte se att det skulle finnas några större problem. Frågan är i Coreper i dag, om jag inte missminner mig, så vi får se vad utfallet blir efter diskussionerna där.

Anf.  102  FREDRICK FEDERLEY (c):

Det hade varit bra om jag hade fått ställa min fråga innan statsrådet svarade på de föregående tre frågorna! Men det finns ju ingenting som man inte kan göra lite annorlunda, och då gör jag ungefär så här.

Jag vill poängtera att jag själv i min gärning tidigare har varit med om att få ut människor från förvaret i Märsta som hade suttit där i uppemot tre års tid, vilket, om jag tolkar detta rätt, inte skulle vara möjligt om vi ställer oss bakom detta förslag, vilket skulle innebära att det hade varit max 18 månader för den här personen i så fall. Därför tycker jag att det är ett något anmärkningsvärt förhållningssätt som man hör från oppositionens sida.

Det finns också en hel del andra saker i det här avtalet som gäller rättssäkerheten, beslut och så vidare. Det kanske vore bra om statsrådet för protokollets skull och för nämndens del också kunde nämna någonting om det. Det stärker upp bitar som i dag i många länder kanske har varit mer tveksamma än de har varit i Sverige. Det kanske också innebär en skärpning för svensk del vad gäller ett individuellt rättsperspektiv, meddelande om beslut och så vidare.

Det är väl också så att det inte finns något tvång, vilket man har i vissa andra länder, att omhänderta en människa som har meddelats ett avvisningsbeslut, vilket jag också tror är oerhört viktigt. Jag tror att man, kanske av partipolitiska skäl, från oppositionens sida gärna vill få det att framstå som att ett meddelat avvisningsbeslut skulle innebära omedelbart omhändertagande i förvar. Det är väl ingen hemlighet att det finns vissa länder inom unionen som gärna skulle vilja se en sådan lagstiftning.

Jag har också en direkt fråga till statsrådet. Om det skulle vara så att det kommer upp en diskussion om den tillåtna maxgränsen på 18 månader vore jag glad, om det fanns möjlighet för statsrådet att verka för att den minskade. Jag undrar om statsrådet skulle motsätta sig det om det öppnade sig en sådan möjlighet under mötet.

Anf.  103  MIKAEL CEDERBRATT (m):

Fru ordförande! Jag skulle först vilja hålla med statsrådet beträffande tydligheten i regelverket vad gäller förvarstagande. Det finns ingenting mera rättsosäkert än när man kan frihetsberöva människor och det inte finns någon deadline. Det påminner lite mer om det system som man har i rättegångsbalken med formuleringar om så snart ske kan, synnerliga skäl och sådant. Jag tycker att det här är positivt.

En svaghet i vår asylprocess är, som Fredrick Federley var inne lite på, att eftersom det ligger en frivillighet i grunden för ett utvisnings- och avvisningsbeslut kan man väl, utan att raljera alltför mycket, säga att det inte är alla som följer det. Min fråga är då: Tror statsrådet att det förbättrar efterlevnaden av utvisnings- och avvisningsbeslut om vi fattar det här beslutet eller det här beslutet fattas?

En annan sak är det krav som finns på medlemsstaterna att man ska se till att ett beslut verkställs. Min fråga är helt enkelt: Kommer det att påverka Sverige?

Anf.  104  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Det är inte så att vi socialdemokrater i vår argumentation säger att det system vi har i dag i Sverige är bra. Att folk sitter i förvar i över tre år är oacceptabelt, skulle jag säga. Däremot tycker jag det är viktigt, om man nu ändå ska se till att ha maxgränser, att man ser till att förbättra det som råder i dag och går ännu längre. 18 månader är en väldigt lång tid, framför allt med de kriterier som finns uppsatta. Det behövs inte speciellt mycket för att man ska förlänga de där sex månaderna. Därför tycker vi socialdemokrater att 18 månader som maxtid är för långt, och därför har vi en avvikande mening.

Jag skulle önska att man kanske funderar på den svenska lagstiftningen på detta område och kanske går före dessutom.

Anf.  105  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det har varit en djup diskussion i utskottet om det här, så jag avstår från att diskutera hela ärendet. Däremot skulle jag vilja ställa en fråga, eftersom det kan bli så att det blir en politisk diskussion på ministerrådsmötet. Kommer statsrådet att lyfta upp några frågor för att värdera om det kanske finns stöd för att till exempel, som nämnts tidigare, få ned maxgränsen? Det kanske också kan göras andra förbättringar av det här dåliga förslaget.

Anf.  106  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Först och främst, i direkt replik till Ulf Holm, är inte det här förslaget dåligt. Det är tvärtom mycket bra att det fastställs en ordning som innebär att beslut om avvisning eller utvisning ska meddelas och verkställas om en person vistas olagligt i en medlemsstat. Precis som flera tidigare talare har varit inne på är det den stora bristen som det här direktivet är avsett att avhjälpa. Man kommer att få en gemensam ordning. Man kommer att få ett gemensamt regelverk, och alla kommer att veta precis vad som gäller. Det är ett stort steg framåt på det här området.

När det gäller Fredrick Federleys fråga om automatik är det precis som jag sade tidigare. Det är en helt korrekt iakttagelse. Det finns ingen och ska inte heller finnas någon automatik, utan man ska först uttömma andra möjligheter. Det är vad det här förslaget kommer att innebära. Andra mindre ingripande åtgärder, till exempel uppsikt, bör man först ha tagit i beaktande och använt sig av innan det blir aktuellt med förvar.

Då tror jag också att jag delvis svarar på Mikael Cederbratts fråga. Jag hoppas naturligtvis att det här direktivet kommer att vara ett stöd för implementeringen av den svenska asyl- och migrationspolitiken i så måtto att vi får ett gemensamt regelverk med riktlinjer även för våra myndigheter i det här avseendet.

Avslutningsvis till Magdalena Streijffert: Det är möjligt att Socialdemokraterna inte gillar det här direktivet eller gillar att människor har kunnat sättas i förvar i tre års tid eller motsvarande. Jag måste då konstatera att man styrde landet tidigare under tolv år utan att vid något tillfälle, såvitt jag kan minnas under dessa tolv år, ha tagit något initiativ till ett förändrat regelverk. Visst kan man komma här på sluttampen och ha synpunkter, men det känns lite som att det är i de sista skälvande fem minuterna.

Anf.  107  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag fick inte svar på min fråga. Kommer statsrådet att lyfta upp någon fråga under den politiska debatten om det här betänkandet?

Anf.  108  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Jag tyckte att jag var tydlig i så måtto att vi bedömer att det kompromissförslag som är lagt på bordet är det viktiga. Det viktiga är att få det i hamn. Vi ser ingen anledning att nu i elfte timmen komplettera med några ytterligare synpunkter. Vi tycker att förslaget är bra som det har tagits fram och som det ligger på nämndens bord.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende men noterar avvikande meningar från s, v och mp.

Vi går vidare till punkt 4 om eventuell ändring av gemensamma konsulära anvisningar angående viseringar till diplomatiska beskickningar. Den frågan var föremål för överläggning i socialförsäkringsutskottet den 29 november förra året då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från Vänsterpartiet. Om detta informerades EU-nämnden dagen efter, alltså den 30 november 2007.

Anf.  110  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Den här punkten innebär diskussion av vissa frågor. I rådet pågår nu behandling av kommissionens förslag till förordning om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna i syfte att under en övergångsperiod skapa en rättslig grund för upptagande av biometri, det vill säga fingeravtryck och ansiktsfotografi i viseringsärenden. Detta är en förutsättning för driftsättningen av viseringsinformationssystemet VIS i avvaktan på att en samlad gemenskapskodex gällande viseringar antas. De olika organisationsformer som förordningen möjliggör ska dessutom leda till förbättrad service för viseringssökande.

Därför är jag positivt inställd till förslaget. Regeringen tycker att det är bra att man förenklar de här förfarandena. Vi vill att fler människor ska kunna röra sig över gränserna så obehindrat som det bara är möjligt.

Nu på rådsmötet kommer ordförandeskapet att informera om hur förhandlingsarbetet framskrider. Europaparlamentet, som är medbeslutande, har ännu inte yttrat sig.

Anf.  111  JACOB JOHNSON (v):

Vi kvarstår i vår avvikande mening mot att upprätta rättslig grund för biometri vid visering och också möjligheten till extern tjänsteleverantör. Vi tycker att det här är en statlig angelägenhet som inte ska skötas av privata organisationer.

Anf.  112  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag anmäler avvikande mening med likartad argumentering som Vänsterpartiet om biometri framför allt. Sedan blir jag lite förvånad när det gäller statsrådets argumentering att fler ska kunna röra sig över gränserna. Det tycker jag också, men då borde man lägga ned Schengen.

Det finns anledningar till att det är så få turister i Sverige. Turistnäringen behöver blomstra. Jag håller på med en Schengenvisering nu. Det är helt förbluffande hur mycket som ska fixas och donas innan man kan få komma som turist till Sverige. Så jag tycker att statsrådet ska säga nej till det här förslaget. Det är ingen förenkling.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Då är det noterat. Själv är jag naturligtvis en vän både av Schengensamarbetet och av regeringens position i det här ärendet. Men jag vill ta upp en fråga vad gäller visumavgifter.

Jag är till skillnad från Vänsterpartiet också en vän av att använda olika privata entreprenörer, särskilt om det kan underlätta för människor att få visum och möjlighet att röra sig inne i Schengenområdet. Men då skriver regeringen att det är viktigt att beakta alla aspekter för att undvika viseringsshopping. Det är det naturligtvis. Men det är också viktigt att undvika att det blir för dyrt att få visum. Här ges en möjlighet att ta ut en extra serviceavgift för kostnader som man har för att anlita entreprenörer. Det måste man naturligtvis ha. Det är marknadsaktörer som ska ha betalt i slutändan.

Men vad finns det för bromsmekanismer i det här, upphandlingsregler till exempel, som gör att det inte får tas ut för höga avgifter? Det är olyckligt om entreprenörer tillåts ta ut orimliga avgifter som gör att det inte går att ta sig in om man till exempel kommer från ett fattigt land, är student eller inte är så himla rik, oavsett varför.

Jag vet inte hur teknisk den frågan är. Det vet jag inte själv. Men jag tycker att det är viktigt.

Anf.  114  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

När man ägnar sig åt de här frågorna får man inblickar i tekniska lösningar och annat som man aldrig trodde att man skulle komma i kontakt med annars. Jag ska försöka svara efter bästa förmåga.

Jag vänder mig till ordföranden först. Tanken är att man ska harmonisera avgifterna. Det finns uttryckt. Det är grundtanken i det här förslaget. Man kommer alltid att kunna slippa avgiften om man går till en beskickning. Då kommer möjligheten att finnas att inte behöva betala den här avgiften. Det finns också i förslaget om den här grundtanken.

Till herrarna Johnson och Holm, dessa medbröder i kampen mot harmonisering, Schengen och allt vad det nu är, först och främst till Jacob Johnson: Det är inte beslutsfattandet som läggs ut på entreprenad. Jag tolkade det nästan så när jag lyssnade på dig. Så är det inte. Det är bara upptagandet. Det är en väsentlig skillnad. Vi använder oss redan i dag av externa tjänsteleverantörer på ett antal punkter, när det gäller fotografering och motsvarande. Så det är inget konstigt med det.

Till Ulf Holm vill jag säga att det är möjligt att man fortfarande kan uppfatta det som krångligt. Naturligtvis ska vi hela tiden försöka föra processen framåt mot att göra det enklare. Men jag måste understryka att med ett Schengenvisum får man visering till 27 stater. Det är ett ganska så stort steg framåt.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att vi har stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga men noterar avvikande mening från v och mp.

Enligt mina noteringar är nästa Billströmska punkt nr 7. Det gäller ändring av direktiv i syfte att omfatta personer som beviljas internationellt skydd.

Den frågan var i nämnden den 11 april, och det fanns stöd för regeringens då redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar. Mot det anmälde Vänsterpartiet avvikande mening.

Socialförsäkringsutskottet har haft överläggningar i huvudfrågan, varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning. Det hade de den 29 november 2007 då det också fanns stöd för regeringens ståndpunkt.

Nu föreligger ett förslag till direktiv. Underlag är utsänt.

Anf.  116  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Den här punkten handlar om en politisk överenskommelse. Det här förslaget diskuterades med såväl socialförsäkringsutskottet som EU-nämnden så sent som i mitten av april i år. Nu står förslaget återigen med som en dagordningspunkt på ministerrådet. Ordförandeskapet har presenterat ett kompromissförslag baserat på de diskussioner som rådet förde i april.

Det som står i fokus är direktivets räckvidd, det vill säga dess tillämpningsområde. Sverige liksom några medlemsstater till förordar ett bredare tillämpningsområde än vad ordförandeskapet föreslår. Det innebär att Sverige vill se att direktivet omfattar både flyktingar och skyddsbehövande enligt såväl skyddsgrundsdirektivet som nationell rätt.

Om andra medlemsstater nu kommer att godta kompromissförslaget och släpper sina reservationer bör Sverige ändå godta förslaget. Varför? Eftersom beslutet fattas med enhällighet måste alla medlemsstater med på båten. Annars går det inte. Skulle Sverige då ensamt säga nej skjuter vi ett antagande av direktivet framåt på obestämd framtid med följd att inga skyddsbehövande personer över huvud taget kommer att få möjlighet att erhålla ställning som varaktigt bosatt. Det vill inte jag och regeringen bidra till. I det fallet kommer alltså Sverige att nödgas anta ordförandeskapets förslag.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 8, Återflyttning av flyktingar från Irak. Den frågan var ju, som ni hörde, omnämnd sist på förra rådet. Dessförinnan var det överläggning i socialförsäkringsutskottet angående flyktingsituationen i Irak. Det var den 12 april 2007. Det var när sakfrågan verkligen kom i gång. Sedan har ämnet ständig aktualitet, och nu förväntas en information.

Anf.  118  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Som en kort bakgrund kan jag säga att Tyskland, under det förra RIF-rådet i Luxemburg i april med anledning av den mycket bekymmersamma situationen för irakier som flytt inom Irak och till kringliggande länder, föreslog att EU skulle ta ett gemensamt initiativ och vidarebosätta irakiska flyktingar till unionen. Jag måste säga, efter att ha hållit på att ägna mig åt de här frågorna oavbrutet sedan jag tillträdde som statsråd, att det känns mycket bra att vi får gehör för vårt långsiktiga arbete i Europeiska unionen för att uppmärksamma flyktingssituationen i och kring Irak. Det känns lite som en guldstjärna i kanten att vi har kommit så här långt.

Eftersom det inte fanns utrymme att diskutera frågan i april har nu Tyskland inför kommande RIF-råd fört upp frågan på dagordningen igen. Jag vill inför nämnden säga att vidarebosättning är, har varit och kommer att förbli en svensk profilfråga. Det är mycket bra att Tyskland nu vill ta ett initiativ till vidarebosättning på EU-nivån. Det skulle för övrigt kunna vara ett frö till ett gemensamt europeiskt vidarebosättningsprogram, något som också står på regeringens agenda.

Det gör det angeläget att vi i vår tur gör vad vi kan för att underlätta situationen för de irakiska flyktingarna i området och för de länder där de nu befinner sig. Det är för övrigt en fråga som har stått mycket högt på dagordningen under The International Compact with Iraq, den stora Irakkonferensen som just nu pågår i Stockholm. Som regeringen ser det är det ett solidariskt ansvar för samtliga medlemsstater att ta emot skyddsbehövande, bland annat genom vidarebosättning.

Vi har ännu inte fått något färdigt förslag från Tyskland, så det går inte att säga så mycket mer i det här ärendet för närvarande. Men jag vill gärna säga att Sverige generellt välkomnar det tyska initiativet och ser med spänning fram emot vad diskussionerna på rådsmötet kan ge.

Anf.  119  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Precis som migrationsministern säger är också vi socialdemokrater för att fler länder i Europa tar emot kvotflyktingar. Det är det som det handlar om. Det är ett välkommet initiativ av Tyskland. Det handlar om flyktingar inne i Irak men också kringliggande länder där situationen fortfarande är väldigt svår.

När jag läser den svenska ståndpunkten blir jag lite osäker på vad Sveriges hållning egentligen är. Man välkomnar initiativet. Man tycker att det är viktigt. Samtidigt säger man att det inte finns pengar i den svenska budgeten 2008. Det är möjligt att det inte är så. Men jag tycker att det är viktigt att påpeka att Sverige tar ett stort ansvar. Vi tar emot kvotflyktingar också från Irak.

Frågan är vad Tyskland vill. Vill man att fler länder – förutom Sverige tror jag att det är fem andra europeiska länder – ska ta emot kvotflyktingar, framför allt från Irak? Eller handlar det om att man med gemensamma medel ska ta emot kvotflyktingar och fördela dem solidariskt i de europeiska länderna? Det har faktiskt bäring på den svenska ståndpunkten.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att man lyfter upp den här frågan, att man välkomnar det, att man försöker se till att fler länder i Europa tar emot kvotflyktingar och att man är positiv till det här förslaget. Jag är lite osäker på den svenska hållningen när jag läser i underlaget.

Anf.  120  MIKAEL CEDERBRATT (m):

Fru ordförande! Jag har en liten kommentar om hänvisningen till budgeten och tycker att det kan vara rimligt när det gäller innevarande budgetår.

Hela harmoniseringsprocessen bygger ju på att vi ska få en möjlighet att öka kapaciteten när det gäller de flyktingar som har svårast att ta sig till Europa, alltså kvotflyktingar. Det ligger helt i linje med vad vi i Sverige har drivit ganska länge. Än så länge är vi väl bäst i klassen inom EU.

I den kommenterade dagordningen skulle jag vilja veta vad som döljer sig bakom när man från regeringen säger att det måste vara strategiskt. Skulle statsrådet kunna utveckla vad som är strategiskt i den här frågan?

Anf.  121  CARL B HAMILTON (fp):

Det tryck som kommer från Irak med flyktingar till Europa och Sverige i synnerhet beror också lite på vad som sker i resten av världen, till exempel i Förenta staterna. Därför undrar jag om statsrådet uppfattar att det var någon ny eller förändrad position från Förenta staternas sida som Condoleezza Rice redovisade här under konferensen. Eller var det en redan etablerad amerikansk ståndpunkt beträffande mottagande av flyktingar?

Anf.  122  JACOB JOHNSON (v):

Jag välkomnar också det tyska initiativet och har en fråga vad gäller den svenska ståndpunkten i den utdelade kommenterade dagordningen. Det står, som har tagits upp tidigare, att det inte finns utrymme i den svenska budgeten att under innevarande år drastiskt öka vidarebosättningen. Vad betyder ordet drastiskt?

Anf.  123  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Fru ordförande! Jag tror att vi ska börja med att redogöra lite för hur den svenska ståndpunkten när det gäller vidarebosättning faktiskt ser ut. Det tror jag kommer att underlätta diskussionen. Det finns en del missuppfattningar här.

110 flyktingar med irakiskt medborgarskap har förts över under perioden januari till april 2008. Enligt planen som har utarbetats i mycket nära samarbete med UNHCR ska ungefär 350 av kvotflyktingarna vara irakier, men den siffran är förstås ungefärlig. Dessutom är, apropå frågan som ställdes om drastiskt, ytterligare 300 av de planerade överföringarna vikta som akutärenden, därav formuleringen drastiska. Skulle det uppstå en sådan situation finns det alltså en marginal. Bland dem kan naturligtvis också irakier förekomma.

Hur många kvotflyktingar tar då Sverige ut per år? För 2008 är det planerat för att överföra 1 900 personer på flyktingkvoten, 1 650 personer från uttagningar under 2008, ungefär 250 där beslut fattats tidigare men som kommer att överföras under 2008.

Anledningen till att vi hänvisar till budgeten är, precis som Mikael Cederbratt kommenterade, att vi pratar om 2008 års budget, och den är redan lagd. För den här regeringen är det ett signum att hålla budget. Det brukar annars oppositionen vara snabb att kritisera. Jag tycker att det är en väldigt angelägen och viktig fråga att man håller sig inom de ramar som är givna och accepterade och beslutade av Sveriges riksdag. Inför 2009 kan man ha en alternativ diskussion.

När det sedan gäller Carl B Hamiltons fråga tror jag att det från den amerikanska sidan finns lite olika uppfattningar i administrationen om de här frågorna. Det är ingen ny position att man vill ta emot och ha en hög vidarebosättningskvot. Det vet vi sedan tidigare. Men det tycks finnas en diskussion mellan å ena sidan State Department, det vill säga utrikesdepartementet, som tycker att den här frågan är angelägen och viktig och å andra sidan Department of Homeland Security som är ansvariga för screening – jag höll på att säga genomlysningsproceduren – alltså granskningen av de fall som ska tas ut.

Jag tror att det finns olika uppfattningar om hur snabbt man ska genomföra de här procedurerna, med vilken noggrannhet och nivå. Det är en intern amerikansk diskussion. Jag tror att det möjligen har spelat in när man tittar på det faktiska antalet människor som har tagits ut och som har kunnat erbjudas vidarebosättning i USA.

Siffran som har angetts är helt korrekt, det vill säga 12 000 personer. Den representerar inget nytt ställningstagande. Den har funnits med förra året, och året dessförinnan, det vill säga under 2007, diskuterade jag ungefär samma siffra med Paula Dobriansky, det vill säga USA:s representant vid den stora Irakkonferensen i Genève den 17–18 april 2007. Jag kan konstatera att man ligger kvar på den siffran. Det är bara att man förnyar den. Det gäller att leva upp till den också och se till att det faktiska antalet platser som man har ställt till UNHCR:s förfogande fylls. Men det är en mer intern amerikansk diskussion där vi får ligga på för att se till att man lever upp till det här.

Anf.  124  JACOB JOHNSON (v):

Jag hängde inte riktigt med i ministerns räkneövningar, men jag tolkar det som att det finns ett utrymme på kanske något ytterligare hundratal utöver planen. Är det rätt uppfattat?

Anf.  125  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Fru ordförande! Det kan kanske vara svårt med många frågor när man sedan ska sammanfatta svaren. Jag tyckte inte att jag fick svar på mina frågor om den svenska ståndpunkten. Orsaken till att man hänvisar till budgeten är säkert att Sverige kanske säger nej om det skulle visa sig att det enskilda landet behöver betala för kvotflyktingar, för sedan står det vidare att deltagande i en gemensam europeisk insats kommer att förutsätta gemenskapsfinansiering. Det vill säga att om det är en gemenskapsfinansiering som gör att man tar emot kvotflyktingar till enskilda länder inom Europeiska unionen är man för det. Jag är fortfarande lite oklar över den svenska hållningen.

Anf.  126  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

När det gäller Jacob Johnsons fråga är det inte något hundratal. Det är 300 platser, vilket är ganska mycket med hänsyn tagen till vårt kvotflyktingsprogram som redan är ganska stort i ett europeiskt perspektiv. Så visst finns det ett utrymme för att drastiskt hantera fall som uppkommer på ett drastiskt vis – med utgångspunkt från formuleringarna i papperet.

Till Magdalena Streijffert vill jag säga på nytt att det är en budgetfråga. Det har jag sagt tidigare, men det säger jag igen. Gemenskapsfinansieringen blir aktuell bara i det fall man väljer att inrätta ett program på längre sikt. I det här fallet diskuterar vi relationen mellan 2008 års budget och 2009 års budget. Sverige har ett antal platser som har ställts till UNHCR:s förfogande och kommer därmed att kunna komma i fråga för ett sådant här tyskt initiativ.

Den riktigt viktiga frågan egentligen, som jag tycker att man bör diskutera, är att försöka få fler medlemsstater att över huvud taget sätta upp vidarebosättningskvoter hos UNHCR. Där vill jag gärna hänvisa till det initiativ som Sverige tog tillsammans med fem andra stater i början av det här året. Det är fem som liksom Sverige redan har kvoter hos UNHCR: Finland, Storbritannien, Irland, Nederländerna och Danmark. Vi skrev gemensamt ett brev till samtliga övriga medlemsstater i Europeiska unionen som inte har kvoter hos UNHCR. Vi ställde vår kompetens, vårt kunnande och våra mycket goda erfarenheter av samarbete med UNHCR – under 50 års tid i Sveriges fall – till de övriga medlemsstaternas förfogande.

Det kan vara värt att poängtera i det här sammanhanget att en god portion av de nya medlemsstaterna i Europeiska unionen inte har erfarenhet av att folk flyr till dem, utan av att folk har flytt från dem. Så begreppet vidarebosättning är inte så långt upp på deras agenda. Men vi avser att försöka fylla det kunskapsglappet.

Slutmålet som regeringen strävar efter är att få en gemensam vidarebosättningskvot för hela Europeiska unionen som skulle kunna inbringa många tiotusentals platser. De skulle sedan kunna fyllas av dem som är mest skyddsbehövande i samarbete med UNHCR. Det var en kommentar till vad som har sagts.

Anf.  127  FREDRICK FEDERLEY (c):

Du får förlåta mig om jag börjar röra mig lite utanför ämnet, men det ligger ändå i anslutning till detta. Vi ska också veta att ett av våra absolut största grannländer som förhoppningsvis blir medlem av Europeiska unionen, Turkiet, menar att flyktingar kan man bara vara från Europa till Turkiet. Här har vi en situation där det finns all anledning från svensk sida att föra en dialog. Det handlar om vidarebosättning från Irak, där man skulle kunna fylla en viktig funktion, men också om den situation som de flyktingar som faktiskt befinner sig i Turkiet har och där det finns mycket att arbeta med, om vi säger så.

Det handlar om det förändrade perspektivet. Det var därför jag kom på frågan. Många länder i Europa har varit vana att vara länder som folk flyr ifrån. Jag ställde själv frågan till Turkiets utrikesminister när jag var där med nämnden. Han förstod inte riktigt när jag frågade om migranter och hur man säkerställer deras rättigheter. Han sade att turkiska medborgare inte kommer att utgöra ett problem för Sverige som migranter. Då sade jag att det inte var det utan andra som kommer till Turkiet från andra länder.

Perspektiven förändras hela tiden. Det vore intressant att höra i anslutning till det om man på europeisk nivå för en sådan kontinuerlig dialog med vårt kära systerland Turkiet.

Anf.  128  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

När jag har gått igenom listan här har jag sett att jag inte har svarat på en fråga om betydelsen av strategisk eller strategi. Så jag ska lämna ordet till planeringschefen Ola Henrikson som ska få svara på den frågan alldeles strax.

När det gäller Fredrick Federleys synpunkter utgår jag från att den här frågan formar en del av det medlemskapspaket som nu successivt erbjuds Turkiet. Det är självklart att Turkiet, om man vill bli medlem i Europeiska unionen, accepterar och ställer upp på de definitioner och olika direktiv som är framtagna på europeisk nivå och som stipulerar andra regelverk och andra synsätt än de som nu är förhärskande. Det här måste forma en del av medlemskapsförhandlingarna med Turkiet.

Jag ske ge ordet till Ola Henrikson för frågan om det strategiska.

Anf.  129  Planeringschefen OLA HENRIKSON:

Detta är något som man talar om när det gäller varaktiga flyktingsituationer. Man säger att det finns tre huvudsakliga lösningar: att flyktingarna återvänder till sitt hemland, att de lokalt integreras och att de vidarebosätts till tredjeland. Det är i dessa sammanhang framför allt som man talar om strategisk vidarebosättning när det finns, som statsrådet var inne på, sex länder i EU som har en årlig kvot. Dit hör även Norge och framför allt de transatlantiska länderna.

Tillsammans med UNHCR försöker man se hur man kan poola de resurser som finns till förfogande för vidarebosättning i förhållande till en varaktig flyktingsituation för att kunna göra en paketlösning där det land som har det stora antalet flyktingar ges möjlighet till lokal integration. Man ser över möjligheterna till återvandring men där också vidarebosättningen kan bli en viktigare del än om varje land gör detta vart och ett för sig och man tar några hundra där och några hundra där. Det är ett försök att få fler medlemsstater i EU att ta ut flyktingar på kvot och också att använda den i ett försök till någon sorts gemensam kvot på ett mer strategiskt sätt.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att den här frågan har ett angeläget innehåll. Även om det är anmält som en informationspunkt skulle jag vilja sammanfatta det som att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat. Det tycker jag ändå passar bäst, eftersom vi har tagit i rätt mycket innehåll. Jag tittar på oppositionen och konstaterar att vi verkar vara överens.

I den gemensamma kommittén på ministernivån är punkt 4 Billströmsk, nämligen återvändandefrågan. Den är identisk med den redan tidigare genomgångna diariepunkt 3 i RIF-rådet. Jag noterar att det var avvikande meningar från s, v och mp i den förra behandlingen. De nickar, och jag noterar att det blir precis likadana här.

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt med dessa avvikande meningar.

Vi har en liknande grej, punkt 6 angående beskickningarna, biometrin, konsulaten, med mera som är identisk med punkt 4 på RIF-rådet som vi pratade om för en stund sedan. Där anmäldes det avvikande mening från v och mp. I övrigt gavs det stöd för regeringens upplägg. Kan vi göra precis likadant här? Svaret är ja.

Enligt mina noteringar finns det inga övriga frågor vare sig på RIF-rådet eller gemensamma kommittén att ta upp.

Anf.  131  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Det finns en A-punkt kvar. Det är rådsslutsatserna om att stärka arbetet med EU:s globala ansats för migration. Det föreligger ännu inte någon slutlig A-punktslista, men vi har fått information om troliga A-punkter, och rådsslutsatserna om att stärka arbetet med EU:s globala ansats för migration är en av dem. Slutsatserna är väl i linje med de svenska ståndpunkterna angående den globala ansatsens utformande och tillämpning, och Sverige kan därför välkomna denna.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Det är nr 13 i den lista med troliga punkter som vi har fått från Justitiedepartementet.

Eftersom statsrådet Billström är sist på RIF-rådslistan blir det också med honom vi fattar beslut om A-punktslistan. Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa ärenden.

Därmed var vi klara med den punkten och med statsrådet Billströms frågor, om han inte har något annat som han vill ta upp med oss innan vi skiljs åt.

Anf.  133  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m):

Jag tackar så mycket för visat intresse för mina ståndpunkter. Om vi inte ses innan sommaren ber jag att få önska EU-nämndens ordförande och dess ledamöter en trevlig sommar, så ses vi närmare hösten.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Låt mig få säga att jag ser fram emot att träffas snart igen.

Nu är vi klara med punkt 2 på den gula agendan.

3 §  Miljö

Statssekreterare Elisabet Falemo

Återrapport från ministermöte den 3 mars 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 11-13 april 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 juni 2008

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Välkommen statssekreterare Falemo med medarbetare!

Vi börjar direkt med behandlingen av miljöfrågorna. Vi har först återrapporter från de gångna rådsmötena, dels den 3 mars i Bryssel, dels den 11–13 april i Brdo. De här rapporterna har getts nämndens ledamöter till känna. De är utsända. Är det något statssekreteraren vill lägga till är hon välkommen att göra det.

Anf.  136  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Tack för att jag har fått komma hit! Jag kan tala om att miljöministern i dag är i Paris och träffar Tjeckiens och Frankrikes miljöministrar.

Jag vill ändå kort rapportera från miljörådsmötet i Bryssel i mars. Först och främst hölls två stora debatter, en om klimat- och energipaketet och en om den föreslagna förordningen för att minska koldioxidutsläpp från personbilar. Vi återkommer till de här punkterna senare. Genom att rapportera här har vi kanske täckt in lite av det senare också.

Sverige var först ut i debatten om klimatpaketet. Miljöministern konstaterade att kommissionens lagstiftningspaket svarar mot toppmötets slutsatser och att det är viktigt att ha beredskap för en minskning med 30 procent. Han framförde också att handelssystemet bör vara restriktivt och att andelen auktionering bör öka. Vi vill också se en ökad flexibilitet genom en ökad andel CDM för att minska risken för så kallad koldioxidläckage och att medlemsländerna ges utrymme att handla även inom den icke-handlande sektorn. Miljöministern välkomnar arbetet med hållbarhetskriterier för biomassa, men framförde också våra synpunkter på skrivningen om skogsråvaror.

Paketet välkomnades av alla medlemsländer. En del av medlemsländerna hade problem med ansvarsfördelningen och ville se 1990 som basår. Andra medlemsländer ville i likhet med Sverige se en ökad flexibilitet i systemet för att göra minskningarna av utsläppen mer kostnadseffektiva.

Sammanfattningsvis klargjorde debatten de viktigaste ståndpunkterna och var en bra utgångspunkt för de fortsatta förhandlingarna. Vi arbetar för att paketet ska kunna antas innan valet till Europaparlamentet eftersom det ger EU en stark position inför förhandlingarna i Köpenhamn.

I debatten om koldioxidkrav för personbilar rådde som väntat delade meningar om lutningen på den så kallade gränsvärdeskurvan som anger fördelningen mellan små och stora bilar av den totala utsläppsminskning som krävs. Vi angav att Sverige kan acceptera kommissionens förslag som redan anger en högre procentuell minskning för stora bilar. Alla medlemsländer som uttalade sig om straffavgifterna för de biltillverkare som inte klarar utsläppskraven gav sitt stöd till att den ska införas. Sverige och en del andra länder anser att den ska sänkas i inledningsskedet. Flera länder, inklusive Sverige, vill också se ett långsiktigt utsläppsmål. Men vi vill att det ska fastställas efter analys och att kommissionen ska ges i uppdrag att ta fram ett förslag.

Som brukligt på årets första miljörådsmöte antog miljöministrarna också sitt inspel till vårtoppmötet om Lissabonstrategin. Tyngdpunkterna i slutsatserna ligger på klimat och energi, där rådet välkomnar utfallet av klimatkonferensen på Bali och den förhandlingsprocess som gäller inför partsmötet i Köpenhamn. Slutsatserna uppmanade också kommissionen och medlemsländerna att integrera hänsyn till biologisk mångfald i alla relevanta sektorer och försäkra att ekonomisk utveckling inte sker på bekostnad av den biologiska mångfalden. Sverige har särskilt drivit en ambitiös tidtabell för klimat- och energipaketet och att toppmötet har en viktig roll i att ge rätt signaler till klimatförhandlingarna.

Miljöministrarna antog också slutsatser inför det partsmöte om biologisk mångfald som just nu pågår och håller på att avslutas i Bonn.

Den stora utestående frågan på marsmötet rörde nya finansieringsmöjligheter. Sverige vill att de ska integreras i utvecklingssamarbetet och utgå från de mottagande ländernas behov och prioriteringar. Resultatet blev en kompromiss som innebär att medlemsländerna uppmanas att överväga hur de kan bidra med finansiering.

Slutsatserna om Kartagenaprotokollet inför mötet i Bonn kunde antas utan diskussion.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Ledamöterna vet ju att både klimatpaketet och bilarna återkommer på rådsagendan. Vi försöker föra debatten då. Men har ni några frågor om återrapporterna är de välkomna nu – vad gäller mötet i mars först.

Anf.  138  PER BOLUND (mp):

Jag har en fråga som anknyter både till mötet i mars och till det möte som miljöministern är på nu. Det rör förberedelserna inför ordförandeskapet och de tre ordförandeländer som nu samarbetar. Vi vet att Frankrike har en tydlig linje när det gäller förnybar energi och vill att kärnkraften ska lyftas in som en del. Det pågår en sådan diskussion i Tjeckien också. De diskuterar att man ska betrakta kärnkraft som en förnybar energikälla enligt EU-definitionen. Då är frågan: Hur tänker Sverige arbeta med den frågan inom trojkan? Kommer man att motarbeta detta, vilket vi hoppas? Hur ser man på den frågan?

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Det är en typisk fråga som vi återkommer till när vi pratar om det som ligger framför oss. Nu pratar vi om rådet som var den 3 mars, möjligen det som var den 11–13 april. Hade statssekreteraren något mer att säga om mötet i april? Det berördes väl också. Rapporten är utsänd.

Anf.  140  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Då vill jag hänvisa till rapporten till EU-nämnden från den 18 april.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Vi lägger båda dessa rapporter till handlingarna.

Nu går vi in på det som ligger framför oss. Närmast är det ministerrådsmötet den 5 juni. Kommenterad dagordning och agenda är utsända. Först har vi lagstiftningspaketet för klimat och energi, som är välbekant för nämndens ledamöter. Det är delat mellan miljö- och energiråden. Vi kommer att behandla dem därefter även här på nämnden, det vill säga behandla punkterna a, b och c nu och punkt d om förnybar energi med statssekreterare Ola Alterå när vi pratar om energirådet.

Vad gäller paketet i övrigt har det varit överläggningar i miljö- och jordbruksutskottet om dess innehåll. Det anmäldes i början av året men har sedan varit i miljö- och jordbruksutskottet den 6 mars då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från s, v och mp.

Det har också varit överläggningar i näringsutskottet. Det rör energidelen, men det står i protokollet ändå. Det fanns stöd för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från mp.

Senast frågan var i EU-nämnden var den 29 april då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt men avvikande mening från v, mp och s vad gäller frågan om handel med utsläppsrätt, om jag har förstått protokoll med mera rätt. Det ser så ut.

Frågan har också som bekant varit uppe på Europeiska rådet i mars.

Nu och här gäller alltså att det vi har att diskutera är den lägesrapport som är utsänd från ordförandeskapet. Den finns också delad på bordet. Jag vill säga det för att vi inte ska ta om generaldebatten om hela paketet. Då respekterar vi inte riktigt vare sig regeringen eller riksdagsordningen. Jag vet att det är svårt att skilja på allt det här. Men vi försöker, och vi försöker hålla oss till miljöaspekterna i den lägesrapport och det diskussionsunderlag som är utsända och ligger på bordet nu.

Anf.  142  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Jag tänkte börja med punkterna a, b och c i tur och ordning och ge utrymme för frågor mellan varje punkt. Jag börjar därför med punkt a om översyn av utsläppshandeln.

Regeringen ser positivt på en alltmer restriktiv tilldelning och en harmonisering av tilldelningsreglerna, där auktionering ses som den huvudsakliga tilldelningsmetoden. Regeringen anser att utsläppshandelns omfattning ska vidgas med flera gaser, sektorer och länder. Inkluderande av aluminiumindustri och kemisk industri samt genom en parallell process flyget är ett led i detta. En länk in till andra handelssystem ser vi positivt på.

Regeringen anser att kommissionens förslag om företagens tillgång till CDM och JI är alltför restriktiv. Innan en internationell överenskommelse är på plats medges ingen mer tillgång än det som nu finns för perioden 2008–2012. Detta innebär att skevheter som finns i dag fortsätter till 2020.

Regeringen anser att uppbyggnaden av en global utsläppshandel och utvecklingsländernas bidrag i denna process i de internationella förhandlingarna försvåras av en alltför restriktiv hållning. Regeringen förordar en bättre harmonisering av utrymmet mellan medlemsstaterna för utsläppshandeln bortom 2012.

När en internationell överenskommelse är på plats kan vi fastställa nivån för tillgången till användningen av projektkrediter. Det bör finnas en kvantitativ begränsning, men dess nivå bör bestämmas med beaktande av utfallet av den internationella överenskommelsen.

Regeringen anser att elsektorn och flyget bör möta 100 procent auktion från 2013.

Sverige har en hög andel energiintensiv industri som möter utomeuropeisk konkurrens. I första hand bör en internationell överenskommelse formas så att den omfattar de flesta konkurrenterna. En identifiering av de branscher och delbranscher som riskerar så kallat koldioxidläckage, det vill säga omlokalisering på grund av klimatrestriktioner, bör baseras på god analys men göras så skyndsamt som möjligt.

Bland åtgärder för att motverka koldioxidläckage anser regeringen att fortsatt gratis tilldelning upp till 100 procent är tänkbar. Men man föreslår även att möjligheten att ge dessa företag, inom dessa identifierade branscher alltså, större tillgång till användningen av krediter från CDM och JI. Regeringen motsätter sig dock gränsjusteringsförslag.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Först ska jag säga för att korrigera till protokollet. Senast frågan var i nämnden var den 29 februari.

Anf.  144  CARINA OHLSSON (s):

Jag tänker fatta mig ganska kort. Det finns en utförlig skrivning där vi har avvikande mening, men när jag viskar lite med Jacob blir jag osäker på datumet för det. I protokollet som finns här står det den 11 mars och dessutom den 6.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Det var både–och.)

Anf.  146  CARINA OHLSSON (s):

Då anmäler jag både–och, det vill säga att motiveringen kvarstår. Vi står fast vid det vi har sagt förut.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Just här var det avvikande mening från s i nämnden den 29 februari. Det är noterat.

Anf.  148  SOFIA ARKELSTEN (m):

Jag tänkte bara göra några medskick som jag tror är viktiga. Jag tycker att det är väldigt positivt att regeringen tar ställning för ett utökat användande av investeringar i andra länder. När vi fick föredragningarna om CDM och JI i Klimatberedningen var det väldigt tydligt hur väldigt lite använt detta fortfarande är. Det liksom väntar på att komma i gång. Det har varit en del krångel i regelverket. Ju fler som gör sådant här desto enklare ska det bli. Det är väldigt bra.

Dessutom är det väldigt positivt och framsynt att man har med länkningen och att man kan tänka sig att koppla på andra system runt om i världen. Det är ett steg närmare ett globalt pris på koldioxid som jag tror att vi alla är överens om att vi faktiskt vill ha.

Det sista jag vill säga är att det ju är svårt med den energiintensiva industrin, särskilt som vi inte vet hur reglerna ska bli för alla konkurrenter. Jag tror att vi ska erkänna att det är svårt att vänta på den globala överenskommelsen. Jag hoppas att miljöministrarna kan försöka komma överens lite innan så att vi ligger lite före. Det var en önskan.

Anf.  149  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill instämma i en del av det Sofia Arkelsten sade men också ta upp två saker. Den ena är när man länkar det europeiska utsläppshandelssystemet till andra system som är på framväxt, framför allt i Nordamerika. Det är ju inte så stora tekniska problem, men själva poängen med att länka dem är ju att man ska få samma pris. Eftersom det är två olika pris till att börja med, om det är två system, kommer den ena att vinna och den andra att förlora. Jag tror att det är bra att man redan från början funderar igenom vad européerna ska göra för att faktiskt också få det här att fungera inte bara tekniskt utan även politiskt. Hur ska förloraren lockas att delta i detta, om jag uttrycker mig så.

Det andra är koldioxidläckage som nu är en jättefråga både i Nordamerika och i många europeiska länder, inte minst i Frankrike som är en del av trojkan och som är ganska intresserat av det som i papperen kallas gränsjusteringar. Det står att Sverige är emot det eftersom det strider mot principen om frihandel.

Där tror jag att man får vara lite försiktig. Om man hårdrar det hela tror jag faktiskt att det inte behöver strida mot WTO:s regelverk, om man tar det som utgångspunkt. Det tror jag faktiskt att man har konstaterat både i Europa och i Nordamerika. Det är en tvistig fråga.

Jag tror snarare att argumentet är ett annat, nämligen att om man inför gränsjusteringarna är ju de riktade mot precis de länder som man faktiskt vill göra upp med i den globala överenskommelsen. Kina, Indien, Brasilien, även Ryssland och Ukraina är kanske de länder som de facto skulle vara mest i skottgluggen. Om man börjar diskutera gränsjusteringar bjuder man verkligen in med armbågen till en internationell global överenskommelse i Köpenhamn. Det är det jag tycker är den huvudsakliga invändningen.

Det kineserna kan göra är att mycket enkelt säga: Men ni har ju tre gånger så högt koldioxidutsläpp per capita som vi har i Kina. Om ni inför en tull på 100 kronor inför vi en tull på 300 kronor. Sedan är handelskriget i gång. Det är den situationen som jag tycker är det grundläggande motargumentet. Sedan kan man föra en del andra resonemang också.

Anf.  150  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Jag kan bara konstatera att det var mycket kloka synpunkter som ledamöterna skickade med mig. Vi tar med oss dem till Regeringskansliet.

Anf.  151  JACOB JOHNSON (v):

Även om det är en rapportpunkt vill jag hänvisa till vår avvikande mening i miljö- och jordbruksutskottet och också anmäla den formellt här i nämnden.

Men jag har en fråga eller en synpunkt på den svenska ståndpunkten när det gäller åtgärder mot koldioxidläckage som också flera var inne på här. Jag tycker att det är viktigt att Sverige verkar för att det finns instrument som är möjliga att använda mot framför allt de rika industriländerna, som USA. Om de inte vidtar åtgärder kan inte vi frivilligt gå med på att deras produkter konkurrerar med produkter från Europa på ett orättvist sätt. Här bör vi försöka hitta möjligheter ett sätta press på framför allt USA.

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Vad gäller det tekniska ska jag säga att jag kommer att förfara på så sätt att vi fattar ett förhandlingsuppläggsbeslut, eftersom det onekligen pågår förhandlingar med materiellt innehåll i frågan. Om man känner att man måste anmäla avvikande mening går det mycket bra att göra det.

Anf.  153  PER BOLUND (mp):

Vi hänvisar också till vår tidigare ståndpunkt. Vi tycker inte att något har ändrats genom den promemoria som har kommit nu.

Jag hade en fråga om auktionering, där jag tycker att det är lite oklart. Som jag har uppfattat det har det tidigare varit full enighet i Sverige om att vi ska sträva efter 100 procent auktionering. I det här dokumentet står det bara att man stöder 100 procent inom elsektorn och inom luftfarten. Det tycker jag är en tråkig glidning. Man går ifrån en tidigare ståndpunkt som det har funnits enighet om.

Min fråga är varför inte regeringen står fast vid att det ska vara 100 procents auktionering som princip. Sedan kan det ju finnas anledning att göra avsteg från det i en förhandlingssituation.

Jag har också en fråga när det gäller att få bibehållen gratis tilldelning. I det dokument som vi har står det att regeringen stöder förslaget om bibehållen gratistilldelning. Men när statssekreteraren pratade lät det som om det var en tänkbar hållning. Stöder man det fullt ut eller ser man det som ett möjligt alternativ?

Anf.  154  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

När det gäller läckage, som Jacob Johnson tog upp, kan jag ta till mig de synpunkterna också. Det är naturligtvis viktigt när det gäller läckage att hantera både USA och rika länder såväl som andra delar av världen. Det är en fråga som naturligtvis i högsta grad finns i de internationella klimatförhandlingarna.

Jag går vidare till Per Bolunds fråga om auktionering. Det är så att regeringen står fast vid att det i princip är 100 procent auktionering som är vår inställning. Vi arbetar för att införa 100 procent auktionering till 2020. Men problemet är just det som Jacob Johnson tog upp, läckaget. Det är därför som man inte helt konsekvent kan driva 100 procents auktionering. Där finns alltså en öppning som man måste ta till vara för att inte riskera just det här läckaget.

När det gäller fortsatt gratis tilldelning har det också med läckagerisken att göra. Då ser vi fortsatt gratis tilldelning som ett alternativ för att motverka läckaget. Ett annat alternativ är en större tilldelning av CDM och JI. Det är regeringens linje när det gäller den frågan.

Anf.  155  CARL B HAMILTON (fp):

Om man tittar på läckage och de som vill ha gränsjusteringar ser man att det i Europa är länder som Frankrike och några till som är traditionella protektionister. De gamla ränderna går inte ur heller i denna fråga. Sedan finns det krafter i den amerikanska kongressen.

I stället för att börja vifta med att man ska vidta vissa åtgärder gentemot USA tror jag faktiskt att det är viktigt att man snarare tar fasta på och söker koalitioner mellan de grupper och krafter i Europa och Förenta staterna som har samma uppfattning i denna fråga snarare än att man börjar med eventuella repressalier.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Det börjar bli dags att sammanfatta punkt 3 a. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga men noterar avvikande meningar från s, v och mp.

Vi går vidare till punkt 3 b, Medlemsstaternas insatser för att minska sina utsläpp. Den frågan har också varit uppe i nämnden den 29 februari då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt med avvikande meningar från v och mp men inte från s, om jag har noterat det rätt.

Anf.  157  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Regeringen anser att ansvarsfördelningsbeslutet kräver mer flexibilitet mot bakgrund av de stora variationer i åtgärdskostnader som existerar inom EU:s icke-handlande sektor och att fördelningen mellan länder som baseras på bnp per capita inte beaktar tidigare vidtagna åtgärder eller åtgärdskostnaderna i landet i fråga. Regeringen föreslår därför att överföringar av utsläppsutrymme mellan medlemsstater inom den icke-handlande sektorn ska tillåtas. Flera länder har uttryckt samma krav på ökad flexibilitet och stöder det svenska förslaget.

Regeringen anser att den begränsning av användningen av projektkrediter som föreslås, 3 procent av medlemsstaternas utsläpp 2005, är för restriktiv och riskerar att påverka marknaden negativt och även ge felaktiga signaler till de internationella förhandlingarna där projektmekanismerna kommer att utgöra en central komponent i en slutlig uppgörelse. Inte heller finns det skäl att skapa nya kvalitativa begränsningar på EU-nivå, vilket kommissionens förslag innebär genom att frångå reglerna som antagits inom FN och endast tillåta krediter från projekttyper som samtliga medlemsstater accepterat.

Regeringen menar att kopplingarna mellan paketet och de internationella förhandlingarna är mycket betydelsefulla, och därför måste man beakta vilka effekter reglerna på EU-nivå kommer att få på en förhandlingsprocess fram till Köpenhamn 2009. Regeringen är angelägen om att EU visar stark politisk vilja och starkt ledarskap genom att tydligt avisera att EU tar på sig ytterligare minskningskrav på upp till 30 procent när ett internationellt avtal slutits.

Däremot är regeringen tveksam till att automatiskt skala upp den fördelning av utsläppsminskningen som gjorts i 20-procentsscenariet till ett 30-procentigt utsläppsmål eftersom man inte kan förutspå vare sig hur avtalet eller utsläppskraven kommer att gestalta sig.

Anf.  158  SOFIA ARKELSTEN (m):

Jag har en kunskapsfråga. Det gäller förslaget om projektkrediter och överlåtelse av dem. Vilka andra länder är våra vänner?

Anf.  159  CARINA OHLSSON (s):

Jag har inte någon direkt fråga. Men protokollet för hela punkt 3 och den avvikande mening som finns från den 11 mars är lite mer övergripande. I de delar som tas upp här, procentsatser när det gäller minskningen och kopplingen till CDM, vill vi anföra avvikande mening här också. Den avvikande meningen från den 11 mars är lite mer övergripande än de punkter som tas upp var för sig här. Är det möjligt?

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Det är precis så. Det vill jag gärna säga så att det framgår i protokollet också. Överläggningarna som har varit i miljö- och jordbruksutskottet, som jag nämnde i början, avses gälla hela punkten 3. Vill man precisera eller korrigera det kan man gärna säga det under respektive underpunkt så att även det framgår av protokollet. De förutsätts följa med även till punkt c sedan. Och jag kommer att säga det igen när vi börjar om med energirådet för att det ska vara säkert där också.

Jag tolkar det som avvikande mening från s under denna punkt. Med den motivering som Carina Ohlsson har gett.

Anf.  161  PER BOLUND (mp):

Fru ordförande! Jag vill också hänvisa till vår avvikande mening.

Sedan har jag en fråga om att regeringen inte vill att man ska skala upp om man går över till ett 30-procentsmål. Det innebär ju att man måste ta om hela förhandlingen en gång till om man lyckas få en överenskommelse om 30 procent. Det kommer att fördröja processen. Om vi har otur kan den fördröjas ganska rejält. Därför tycker jag att det ska till starka skäl för att man ska inta en sådan hållning. Man måste ha väldigt starka argument för att det inte är acceptabelt att bara skala upp. Det tycker jag inte vi har fått i underlaget. Det vore bra att få höra om det bara är för att man vill slippa lindrigare undan och få en mindre andel åtagande för Sverige eller om det finns några andra skäl.

Anf.  162  JACOB JOHNSON (v):

Jag ska bara anmäla avvikande mening med hänvisning till den övergripande avvikande meningen i miljö- och jordbruksutskottet.

Anf.  163  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Fru ordförande! När det gäller Sofia Arkelstens fråga om projektkrediterna och vilka som är våra vänner kan jag säga att det är ungefär Storbritannien, Belgien, Spanien, Italien, Portugal, Danmark och Finland. När det gäller handeln i den icke-handlande sektorn har vi med oss Ungern, Danmark, Irland, Storbritannien, Frankrike och Spanien samt några till. Vi har ganska många vänner.

Jag fortsätter med Per Bolunds fråga om uppskalningen.

Regeringens inställning är att en fördelning bör grundas på realistiska och sakliga och väl grundade omständigheter. Här finns det en del oklara omständigheter, till exempel vad det internationella avtalet innebär. Och det kan vara oerhört viktigt att göra det. Det kan mycket väl innebära att Sverige får ett större åtagande. Vi kan inte säga i dag vad det skulle innebära, men det innebär inte att vi automatiskt försöker smita ifrån något som vi åläggs, utan vi vill att det här ska vila på en grund som ger bästa möjliga förutsättningar att uppfylla de här målen.

Anf.  164  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tror faktiskt att det är ganska klokt att vila på hanen här av det enkla skälet att det här finns en del olika trade-offs. Om man bara säger att det ska skalas upp, som Per Bolund till exempel föreslår, är det möjligt att ett antal länder över huvud taget inte vill gå in i diskussionen om att gå från 20 till 30.

Vi har en liknande trade-off-situation i fråga om det här med gränsjustering. De som vill ha gränsjustering säger att alternativet är en större fri tilldelning.

När det gäller själva förhandlingssituationen beträffande det här paketet tycker jag, i och med att det är så många ingredienser som ingår i det, att det finns ganska stora möjligheter att komma överens. Det finns ju så många delfrågor som man så att säga kan använda i förhandlingsspelet. Om man på ett väldigt tidigt stadium gör sig av med dessa förhandlingsmöjligheter genom att väldigt fixerat säga att vi ska göra på det ena eller andra sättet tror jag att det är svårare att över huvud taget komma fram i den stora frågan, den stora överenskommelsen.

Anf.  165  PER BOLUND (mp):

Jag har full respekt för Carl B Hamiltons uppfattning i den frågan, men man kan också se det från precis motsatta sidan. Om man har en struktur som man tänker följa, även om man går upp till 30 procent, finns det spelregler som man kan följa. Alla vet vad som kommer att gälla. Om man ska ha en helt ny förhandling kommer det däremot att vara helt öppet. De länder som då går med på att gå från 20 till 30 vet inte vad det kommer att innebära. Det kan till och med försvåra en sådan övergång. Det får vi se. Det får historien utvisa.

Anf.  166  ORDFÖRANDEN:

Då är den skillnaden mellan partierna klarlagd för regeringen, vilket ju är syftet med den här övningen.

Anf.  167  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Fru ordförande! Det är inte så att regeringen är emot en uppskalning, utan vi är tveksamma till en uppskalning.

Sedan kommer det i vilket fall som helst att bli en ny förhandling inom EU i samband med en ratifikation av det kommande globala avtalet. Därför kommer inte den här frågan i sig att innebära en försening, utan det kommer i vilket fall som helst att bli en ny förhandling i EU.

Anf.  168  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar även i delfråga 3 b, men jag noterar avvikande mening från s, v och mp.

Då går vi vidare till 3 c. Även här gäller och hänger med överläggningar som har varit i framför allt miljö- och jordbruksutskottet. Här ska jag dock också säga att det har varit överläggning i näringsutskottet den 20 maj i frågan om hållbar energiutvinning från fossila bränslen på basis av ett kommissionsmeddelande.

Detta är alltså inte det meddelande som ligger till grund för miljörådets policydebatt, men det är väl relaterat till densamma. Nu står även det i protokollet, och vi går över till att hantera själva frågan. Den har varit i EU-nämnden den 29 februari då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt. Även här ska vi försöka hålla oss till den utsända lägesrapporten.

Anf.  169  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Fru ordförande! Regeringen anser att avskiljning, transport och lagring av koldioxid i underjordiska geologiska formationer är en bland flera viktiga åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser till atmosfären.

För flera länder inom EU är kol en betydelsefull energikälla, och CCS, som den här metoden kallas, kan därför vara en viktig teknik för att snabbt kunna minska utsläppen av växthusgaser. CCS får dock inte avleda uppmärksamheten från utvecklande av annan teknik som bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser.

Regeringen anser att ett harmoniserat regelverk för koldioxidlagring behövs för att kunna tillvarata teknikens potential och samtidigt säkerställa ett miljömässigt ansvarsfullt genomförande. Det är en relativt ny teknik, och erfarenheten är begränsad. Därför är en EU-gemensam reglering särskilt betydelsefull för att stimulera utvecklingen av tekniken.

Regeringen anser inte att förslaget tillsammans med övriga delar av klimat- och energipaketet skapar tillräckliga incitament för CCS vid anläggningar som eldar biobränslen. Där arbetar regeringen för en lösning.

Regeringen motsätter sig att kommissionen får en obligatorisk roll i tillståndsprocessen för koldioxidlagring, eftersom detta inskränker den nationella självbestämmanderätten i oproportionerlig grad. Där har regeringen stöd av flera andra medlemsstater.

Regeringen stöder den föreslagna principen att ansvaret kan övergå från verksamhetsutövaren till medlemsstaten när lagringsplatsen är stängd och alla tillgängliga uppgifter tyder på att koldioxiden kommer att förbli helt innesluten. Motivet är att det här kommer att existera under lång tid, och det måste vid varje tidpunkt gå att identifiera någon ansvarig.

Anf.  170  JACOB JOHNSON (v):

Jag vill bara, återigen, formellt hänvisa till tidigare avvikande mening.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Det noteras. Carina Ohlsson gör detsamma. Det gör även Per Bolund.

Anf.  172  PER BOLUND (mp):

Jag tycker att det är ett bra ställningstagande att man säger att CCS inte får ta pengar från andra åtgärder, från annan teknik, på EU-nivå för att minska koldioxidutsläppen. Men det är ju lätt att säga och svårt att göra. Det vore intressant att höra lite mer om på vilket sätt man avser att se till att det inte händer. EU har ju en budget som är finit. Det finns ändligt med pengar. Tar man pengar till ett område måste de tas från någon annanstans. Hur ska man i praktiken se till att det inte försvinner resurser från andra klimatåtgärder?

Anf.  173  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Per Bolund frågar en del om resurserna. Jag tycker att hela energi- och klimatpaketet är ett svar på hur allvarligt medlemsstaterna och EU ser på den här frågan. Om det skulle stjäla resurser från andra åtgärder diskuteras inte i det här sammanhanget.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar även i denna fråga, men jag noterar avvikande mening från s, v och mp.

Punkt 3 d tar vi alltså upp under behandlingen av energirådet, om jag har förstått det rätt.

Då går vi till punkt 4 om bilar. Den har också varit här förut. Den 29 februari fanns det stöd för regeringens då redovisade upplägg med avvikande meningar från v och mp.

Miljö- och jordbruksutskottet hade överläggningar i frågan den 13 maj. Där fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande meningar från s, v och mp. Det ber jag så klart att alla refererar till och respekterar och inte upprepar alltför mycket.

Nu förväntas en lägesrapport.

Anf.  175  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Fru ordförande! Jag kommer för att vinna tid att hänvisa till den rapport som var från miljöministermötet, som jag gjorde tidigare. Regeringen har samma inställning. Vi har också haft saksamråd med miljö- och jordbruksutskottet. Jag tycker därför att det är bättre att vi försöker besvara frågor, om nämnden har några.

Anf.  176  PER BOLUND (mp):

Det har ju blivit en ändring sedan tidigare ståndpunkter. Nu vill man sänka sanktionsavgiften också, som jag uppfattar det. Det är någonting som vi vänder oss väldigt kraftigt emot. Det är viktigt att det finns sanktioner när man inte följer de regelverk som har uppsatts. Det gäller inom EU. Det gäller också svensk miljölagstiftning, till exempel.

Jag tycker att det är en underlig hållning att man föreslår sänkta avgifter. Man hänvisar till att det då skulle ta pengar från investeringar i miljöteknik, men det är ju en väldigt liten summa om man ser till de totala resurser som biltillverkarna har. Det kan inte utgöra ett särskilt stort tillskott. Det kan varken göra till eller från, egentligen.

Min fråga är väl varför man tror att just de här pengarna skulle leda till mindre investeringar i miljöteknik.

Anf.  177  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Det här är inte en ny inställning från regeringen. Det var samma som diskuterades på förra miljörådsmötet. Skälet är naturligtvis att det är ganska kort tid kvar tills de här reglerna ska träda i kraft. De är ännu inte beslutade, och de ska börja gälla 2012.

Den som har kunskap om bilindustrins tillverkningsprocesser vet att det finns en viss omställningstid när det gäller val av modeller, utformning av dessa och hur de ska produceras och var de ska produceras. Det kan alltså finnas en del inledande problem som gör att det är motiverat att sanktionsavgifterna inledningsvis blir lägre än föreslaget. Det är den svenska inställningen. Däremot har vi inte inställningen att det inte ska finnas sanktionsavgifter. Där är vi eniga om att det ska finnas sanktionsavgifter.

Anf.  178  JACOB JOHNSON (v):

Jag hänvisar återigen till avvikande mening i utskottet. Vi hade från Vänsterpartiet lite olika innehåll i den avvikande meningen, bland annat att målet bör vara högre, att det ska vara totalt sett 120 gram per kilometer till 2012. Sedan vill jag lite grann lyfta upp det som statssekreteraren var inne på, behovet av klara spelregler på planeringshorisont. Det är kanske viktigt att lyfta fram ett mål för 2020, så att bilindustrin vet vad de har att rätta sig efter, ett mer ambitiöst mål, naturligtvis.

Anf.  179  ORDFÖRANDEN:

I miljö- och jordbruksutskottet var det alltså skriftliga motiveringar. Det var en skriftlig motivering till det gemensamma s-, v- och mp-yttrandet. Det var också en skriftlig motivering från v-ledamoten och en från v- och mp-ledamöterna tillsammans. Detta kommer att bifogas EU-nämndens beslutsprotokoll. Jag tänker inte läsa upp det men hänvisar nyfikna tittare dit. Jag har också sagt nu att vi refererar till det och att samma avvikande meningar följer med här. Detta gäller även för s, antar jag.

Anf.  180  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

När det gäller det långsiktiga målet arbetar regeringen för att kommissionen senast 2012 ska ge ett förslag till långsiktigt mål samt konsekvensanalyser. Konsekvensanalyserna är alltså en viktig del av den inriktningen. De långsiktiga mål som ska fastläggas bör också vila på kloka avvägningar och en bra vetenskaplig grund. Det finns tidigare erfarenheter som gör att vi tycker att det är viktigt att man inte förhastar sig när det gäller det långsiktiga målet.

Anf.  181  CARINA OHLSSON (s):

Jag har bara en liten kommentar som helhet. Det är jätteviktiga frågor som vi nu diskuterar. Jag uppskattar verkligen statssekreterarens medverkan här och även på utskottets möte i går, men jag efterlyser miljöministerns engagemang på EU-nämndens möte. Det har varit flera gånger när vi har samrått och tagit upp frågan i miljö- och jordbruksutskottet och här som inte miljöministern har varit med. Det tycker jag är väldigt synd. Jag vill ändå säga det.

Anf.  182  ORDFÖRANDEN:

Då har du gjort det, och då står det i protokollet. I en sak kan jag hålla med Carina Ohlsson, och det är att det händer mycket i frågan. Det här är en sådan här gränsdragning. Det är information, å ena sidan, och å andra sidan en lägesrapport. Men jag föreslår ändå att vi gör så att jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga. Då har ni det i ryggen, för det verkar onekligen förekomma förhandlingar i frågan. Och jag noterar avvikande meningar i linje med dem som framfördes vid överläggningarna i miljö- och jordbruksutskottet.

Det var punkt 4. Punkt 5 handlar om valfångst. Om detta informerades nämnden den 16 februari 2007, enligt mina noteringar. Kan det stämma? Nej. Det var uppe i miljö- och jordbruksutskottet i går, ja. Miljö- och jordbruksutskottet informerades om hela rådsagendan i går. Det tror jag att jag glömde att säga i början, men det gäller även i den här punkten.

Hur som helst föreligger det nu ett förslag till rådsbeslut. Underlag är utsänt till nämnden.

Anf.  183  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Fru ordförande! Förslaget till rådet innehåller två olika frågor, dels kommissionens roll i förhållande till medlemsstaterna, dels vår inställning i själva sakfrågan.

Jag börjar med sakfrågan. Där hävdar regeringen, som tidigare, att det fullt ut ska regleras genom beslut inom IWC, baserat på bevarande och hållbart nyttjande under skärpt internationell kontroll. Innan ett sådant kontrollsystem har etablerats kan Sverige inte stödja ett hävande av moratoriet.

I det här avseendet har vi tidigare haft ett ganska starkt motstånd från många EU-länder som vill permanenta förbudet också för andra länder, oavsett beståndssituation. Men den här inställningen har under ärendets behandling förändrats genom bland annat det svenska agerandet. Vi kan nu stödja förslaget i själva sakfrågan, vilket vi tydligt kommer att framföra.

Den andra frågan är då kompetensfrågan. Där hävdar regeringen att kompetensen i förhållande till IWC är delad och att en gemensam position därmed inte är nödvändig men självklart önskvärd. Vi bör därför ha en EU-samordning utifrån rådsslutsatser som vi har inom CBD och Kyotoprotokollet och inte genom beslut med en kvalificerad majoritet i ministerrådet.

Därför avser Sverige att lägga ned sin röst och samtidigt avge en röstförklaring där vi klart tydliggör att vi stöder beslutet i sak. Vi ser det som mycket bra utifrån svensk synpunkt. Men vi vill också markera att det är viktigt att kompetensfrågorna hanteras på ett korrekt sätt.

Anf.  184  PER BOLUND (mp):

Jag noterar att det i underlaget verkar som att Sverige är det enda land som kommer att ta den här ställningen. Stämmer det, och vad beror det på? Min erfarenhet från EU-arbetet är att det är många länder som håller just på kompetensfrågor och sådant där. I det här fallet verkar det inte vara några andra som har problem med det här ställningstagandet. Kan du motivera varför just Sverige har det till skillnad från andra?

Anf.  185  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Det finns vissa länder som tycker att den här frågan är lika viktig som Sverige. Men när det gäller valjakten finns det vissa känsliga frågor som gör att dessa länder inte vill lägga ned sin röst eller rösta nej i det här läget.

Vi tycker att Sverige har varit så tydligt i sakfrågan och haft en så aktiv roll under förhandlingarna att vi utan att riskera några missförstånd kan inta den här ställningen.

Anf.  186  ORDFÖRANDEN:

Statssekreteraren känner förstås redan till det. Jag kan bara upprepa att om man vill säga något som är lite känsligt gentemot andra länder kan man göra det, och så hemligstämplar vi det sedan. Är det något statssekreteraren vill lägga till i så fall?

Anf.  187  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Nej, jag tror inte att det finns någonting som är speciellt spännande i den frågan. Det är nog ganska kända ståndpunkter. Den här valfrågan är laddad på olika sätt.

Anf.  188  PER BOLUND (mp):

Jag kan beklaga regeringens linje i det här fallet. Jag tycker att det är tråkigt. Det vore bra om det fanns en enighet inom EU när det gäller just att ha en väldigt strikt hållning till valfångsten. Därför tycker jag att det är ett konstigt sätt att markera distans på. Jag skulle vilja ha en avvikande mening förd till protokollet i den här frågan.

När det gäller själva sakfrågan tycker jag att det är beklagligt att Sverige har försökt inta någon form av medlingsfunktion. Man ska då medla mellan valfångstländerna och dem som är emot valfångsten. Det är beklagligt i och med att valfångsten i princip håller på att avveckla sig själv. Att då stötta de länder som vill bedriva aktiv valfångst tycker jag känns udda i ett sådant läge. Jag skulle önska att Sverige hade en mer restriktiv hållning och inte försökte knuffa EU mot ökad valfångst.

Anf.  189  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

När det gäller sakfrågan är vi naturligtvis eniga med de andra länderna. Det är inget tvivel om det.

När det sedan gäller om man ska tillåta valfångst eller inte är jag lite förvånad över att Per Bolund inte vill att man ska bygga det här på vetenskapliga bedömningar som görs inom IWC.

Valar är naturligtvis en viktig naturresurs, som många andra. Men vi ser nu att antalet valar ökar väldigt starkt. Vi diskuterade det här i går också. Ökningen är 25 000 valar per år, och jakten omfattar i dagsläget 2 000 valar per år. Det är alltså möjligt att hitta en lösning som innebär ett hållbart nyttjande, men detta måste ske under starkt vetenskaplig kontroll och inom IWC.

Anf.  190  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende men noterar avvikande mening från mp.

Punkt 6, GMO: Vägen framåt. Detta är en principdiskussion. Det är därför som den är ny i nämnden för den här mandatperioden. Senast nämnden diskuterade en policydebatt i den här frågan var i juni 2006, då det fanns stöd för den dåvarande regeringens upplägg inför fortsatta förhandlingar i frågan. Sedan har så klart olika produkter och beslut och förbud och lite allt möjligt varit i nämnden sedan dess. Men när det gäller den stora frågan var det ett par år sedan, och det är den som nu ligger framför oss.

Anf.  191  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Fru ordförande! Det här är alltså en diskussionspunkt.

Regeringen ställer sig positiv till att frågan om GMO diskuteras på ministerrådsnivå. Det är mycket olyckligt att gemenskapen inte har lyckats lösa den knut som frågan hamnat i. Gemenskapen använder sig konstant av regelverkets nödlösning för att ta beslut, det vill säga att EU-kommissionen får ta beslut, eftersom medlemsstaterna inte kan uppnå tillräcklig enighet.

De frågor som lyfts fram av Frankrike är mycket komplicerade. Regeringen vill avvakta med att ge sig in i en detaljerad diskussion tills man ser hur andra kommer att ta emot det franska initiativet. Man vill även lyssna på hur långt fransmännen vill föra diskussionen.

Generellt anser regeringen att nuvarande regelverk på GMO-området är mycket omfattande och gör det möjligt att ställa långtgående krav på säkerheten för miljön och hälsan vid användande av GMO.

En ståndpunkt som den nuvarande regeringen delar med den föregående är att beslutsprocessen i fråga om GMO ska vara öppen. Det är viktigt att medborgarna inom EU kan se hur myndigheterna bedömer det vetenskapliga underlaget, och den europeiska livsmedelsmyndigheten arbetar med detta.

Anf.  192  PER BOLUND (mp):

Vi anser att EU:s linje vad det gäller GMO inte är uppdaterad. Det visar sig också genom att medlemsstaterna inte ställer sig bakom den när väl enskilda arter kommer upp till beslut inom EU. Då är frågan om man ska tvinga in medlemsstaterna eller om man ska se över det gemensamma regelverk som vi ändå tillsammans står bakom. Då tycker jag att regeringen borde ta initiativ till att faktiskt se över regelverket.

Det finns en mening här: Det är viktigt att lagstiftningen respekteras så att EU:s medborgare kan känna förtroende för att besluten tas under största möjliga hänsyn till hälsa och miljö. Det tycker jag är ett väldigt bakvänt resonemang. Det är just genom att man inte har förtroende för lagstiftningen som man också tycker att det finns en osäkerhet omkring hälsoaspekter och miljöaspekter när det gäller GMO. Att använda medborgarnas bristande förtroende som ett stöd för att lagstiftningen ska vara kvar tycker jag känns som ett bakvänt resonemang, måste jag säga.

Anf.  193  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Vår poäng är att om man följer lagstiftningen som den är tänkt och även har en ökad öppenhet är det den bästa möjligheten att också få förtroende för beslutsprocessen. Det är även till exempel Greenpeace inställning, att man ska följa den beslutsprocess som man har kommit överens om. Det är också vår inställning, att den nuvarande lagstiftningen, som nu EU-länderna har beslutat om, ska följas.

Anf.  194  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga. Men jag antar att vi har en avvikande mening från mp – eller?

Anf.  195  PER BOLUND (mp):

Det är bara en diskussionspunkt. Jag vet inte om det går att ha…

Anf.  196  ORDFÖRANDEN::

Jo.

Anf.  197  PER BOLUND (mp):

Då har jag det.

Anf.  198  ORDFÖRANDEN:

Så gör vi.

Då har vi punkt 7, Övriga frågor. De är alltid bara informationspunkter. Jag ska ändå säga att 7 a har varit föremål för överläggningar i miljö- och jordbruksutskottet då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt och att 7 b också var uppe som informationspunkt på RIF-rådet, som vi pratade om tidigare i dag.

Är det någonting vad gäller de övriga frågorna som statssekreteraren vill säga? Vi har ju fått skriftligt underlag.

Anf.  199  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Fru ordförande! Jag har inga ytterligare saker att säga kring det här. Det här är huvudsakligen informationspunkter, så vi har också ganska sparsamt med material inför det här.

Anf.  200  JACOB JOHNSON (v):

Det gäller punkt 7 b om straffrättsliga påföljder till skydd för miljön. Jag tog upp det tidigare. Men är det här en informationspunkt?

Anf.  201  ORDFÖRANDEN:

Ja.

Anf.  202  PER BOLUND (mp):

Okej. Vi är i alla fall emot det.

Anf.  203  ORDFÖRANDEN:

Då har du sagt det. Vi har ju stenografer också. Är det något statssekreteraren vill kommentera apropå det? Nej. Finns det övriga frågor om övriga frågor? Jag finner inte så. Då tackar vi för informationen när det gäller dem.

Sist på miljörådsagendan står det eventuellt godkännande av A-punktslistan. Det finns en preliminär sådan som vi fick från Justitiedepartementet. Det finns en preliminär från Statsrådsberedningen också. Är det något statssekreteraren vill säga om någon av dem? Det brukar det inte vara, ska jag säga. Nej.

Men då ska vi fatta beslut för ordningens skull. Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa ärenden. Vi får se om det kommer upp. Det var det om miljörådsagendan.

Det kom en fråga från kansliet om Vänsterpartiet hade en avvikande mening i GMO-frågan. Det hörde jag inte riktigt. Nej, det var bara mp.

Då är vi klara med behandlingen av miljörådsagendan. Jag har bara att fråga om det är något annat som statssekreteraren vill ta upp innan vi skiljs åt.

Anf.  204  Statssekreterare ELISABET FALEMO:

Jag vill önska trevlig sommar.

Anf.  205  ORDFÖRANDEN:

Tack detsamma! Och lycka till på rådet! Då är vi klara med punkt 3.

4 §  Transport, telekommunikation och energi (energi)

Statssekreterare Ola Alterå

Återrapport från ministermöte den 28 februari 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 juni 2008

Anf.  206  ORDFÖRANDEN:

Då säger vi välkommen till Ola Alterå, statssekretare i Näringsdepartementet, med medarbetare. Vi ska då prata om energi en liten stund inför TTE-rådet.

Först ska vi nämna återrapporten från det rådsmöte som var den 28 februari, framför allt ifall det är någonting statssekreteraren vill säga om det.

Det finns alltså en rapport utsänd från TTE-rådet, energi, den 28 februari i Bryssel. Är det någonting som statssekreteraren vill tillägga till den återrapporten? Han behöver inte alls. Men är det något så får han. Välkommen och varsågod!

Anf.  207  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Nej, då tror jag att jag tar den bollen från ordföranden och tackar för möjligheten att vara här och beklagar att Maud Olofsson är på annat ministermöte. Därmed ska jag inte försöka förlänga det här mötet heller, utan jag tror att det framgår av rapporten. Men finns det frågor svarar jag förstås.

Anf.  208  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Jag har bara en kort fråga. När vi hade det här uppe förra gången på EU-nämnden hade vi en kort diskussion angående handeln med ursprungsgarantier utifrån eventuell frivillighet eller icke frivillighet. Min fråga är egentligen: Var det någon diskussion runt detta? Vi hade väl en viss kritik angående frivilligheten, att det kanske inte blir så mycket med det om det blir frivillighet. Jag vill väl minnas att ministern också var inne lite på det spåret.

Anf.  209  PER BOLUND (mp):

Jag noterar att det var en diskussion om hållbarhetskriterier för bioenergi, om man skulle ta in annat än bara biodrivmedel. Jag skulle gärna höra vad Sverige hade för linje där och vad det blev för resultat, om det blev något.

Anf.  210  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag tror egentligen att vi återkommer till båda frågorna när vi kommer till dagordningen för det kommande mötet. Men kort kan man väl säga att det finns fortsatt en diskussion om frivillighet, men det är också många andra komplicerade frågor kring hela det här paketet med ursprungsgarantier. Jag återkommer gärna till det.

Sedan var det Per Bolunds fråga. Som jag har förstått den diskussionen om hållbarhetskriterierna är det ingen i nuläget som riktigt tror att vi orkar med annat än att det handlar om drivmedel. Det är två direktiv. Det är förnybarhetsdirektivet, och på miljösidan är det drivmedelsdirektivet, eller vad det nu kallas.

Däremot finns det väl en mer eller mindre underförstådd diskussion om att goda kriterier på längre sikt också kommer att kunna omfatta fasta biobränslen och biobränslen i värmesektorn och så.

Anf.  211  ORDFÖRANDEN:

Därmed kan vi lägga återrapporten till handlingarna.

Vi går nu in på information och samråd inför rådsmötet den 6 juni i energidelarna. A-punktslistan tar vi sist. Vi går direkt in på klimat- och energipaketet. Vi har alldeles nyss pratat om det inför miljörådet. Jag ska säga, så att det syns även i det här sammanhanget, att det har varit överläggningar i miljö- och jordbruksutskottet vid flera tillfällen angående hela paketet, framför allt om klimatfrågorna. Där har partiernas och riksdagens ståndpunkter framförts och är kända och dokumenterade. Det har också varit överläggningar i näringsutskottet den 12 och den 21 februari om framför allt energidelen. Även här finns det protokoll som kommer att bifogas vårt beslutsprotokoll. Även då fanns det stöd för regeringens ståndpunkt, med diverse avvikande meningar från olika oppositionspartier. Det är lite olika på olika delpunkter, men det framgår av protokollen.

I energifrågan hade vi också överläggningar i nämnden den 22 februari. Då fanns det stöd för regeringens då redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar, med avvikande mening från Miljöpartiet. Vi har också behandlat frågan inför Europeiska rådet i mars.

Nu har jag sagt det generella. Delpunkterna a, b och c har vi nyss behandlat inom förberedelserna för miljörådet. Vi ska nu försöka hålla oss till punkt d som gäller förnybar energi. Det som nu ligger på rådets bord är lägesrapporten från ordförandeskapet, som är utsänd och som vi nämnde även när vi pratade miljöfrågor. Vi försöker hålla oss ungefär där, så får vi se hur det går.

Anf.  212  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag ska till att börja med försöka göra det. Det här är, som ordföranden beskriver det, en riktlinjedebatt. Det är inte en beslutspunkt. Det är egentligen en fortsättning på den diskussion som fördes vid förra ministermötet och som ni redan varit inne på.

Ordförandeskapet kommer att presentera en lägesrapport för diskussionen om hela klimat- och energipaketet. Den fortskrider i och för sig kontinuerligt också i dessa dagar. Det kommer sedan att föras en diskussion om huvudpunkterna i rapporten. Vi kommer naturligtvis att uttrycka vår syn på den. Det finns ett par delar som nämndens ledamöter berörde nyss där det finns anledning att säga saker.

Den första handlar om handeln med ursprungsgarantier. Regeringens uppfattning är att det är viktigt att det här systemet blir väl utformat. Det måste vara tydligt, förutsägbart, trovärdigt och juridiskt hållbart för att skapa stabilitet för dem som vill investera i de hållbara energilösningarna.

Ur svensk synpunkt är det naturligtvis viktigt att det är förenligt med vårt elcertifikatsystem, som har brett stöd i riksdagen. Vi har lagt fast en långsiktig ram som fungerar väl på vår egen marknad. Samtidigt är det viktigt att det inte förhindrar oss att vidga det systemet om intresse finns. Det finns det uppenbart från åtminstone Norges sida, som också syns i offentliga diskussioner. Det kan det också finnas från andra länder i vår närhet, åtminstone på längre sikt.

Förslaget från kommissionen är komplext och otydligt. Det finns flera stora osäkerheter i detta. Det är en komplex materia. Det är inte alldeles lätt att se hur man lever upp till alla de krav som jag nyss formulerade på ett bra system. Det är naturligtvis en god tanke i detta att man kan vidga marknaderna och bygga förnybar energi i Europa där förutsättningarna är bäst – vindkraft där det blåser och solenergi där solen finns och så vidare. Det är en god marknadstanke men också en god tanke utifrån ambitionen att nå långt när det gäller klimat- och energimålen. Men för fler än för oss finns problemet att det kan skapa osäkerhet i de gällande nationella stödsystemen och att det skapar en förvirring som gör att investeringarna tvärtom kommer att stanna upp. Det gäller alltså att orientera rätt i den här materian.

Sammanfattningsvis finns det stöd i rådet för tanken på flexibilitet, men egentligen inget stöd för det konkreta system som kommissionen har föreslagit. Flera medlemsländer har aviserat att de ska komma med alternativa förslag. Det finns redan något i Europaparlamentets hantering. Jag tror att vi kommer att behöva bidra där konstruktivt för att hitta en god syntes i detta.

Jag kommer säkert att återkomma flera gånger till EU-nämnden i detta ärende.

Det andra handlar om hållbarhetskriterierna för biodrivmedel. Också den diskussionen fortgår. Det fanns i kommissionens ursprungliga förslag kriterier som handlade om minskning av växthusgaser, om att bevara biodiversitet och sådant som handlade om kolavgång från marken. Nu har också sociala kriterier tillkommit under hand i rådets arbetsgrupp.

Från svensk sida tycker vi att det är viktigt att kriterierna inte utformas på ett protektionistiskt sätt. Det ska inte vara så att man använder miljöargument för att förhindra det som kan vara god och hållbar förnybar energi och som kan importeras och komma utifrån Europa. Vi tycker också att kravet på att man ska ha minst 35 procents förbättring ur koldioxidbalanssynpunkt är för lågt satt. Det går att ställa ett betydligt högre krav.

Vi har också en del problem med formuleringar som är gjorda av kommissionen med det goda syftet att förhindra att regnskog skövlas och sådana saker. Det nordiska skogsbruket kanske inte är det man tänker på dagligen. Men formuleringarna är gjorda på ett sådant sätt att det finns risk för att vi tvärtom förhindras att använda vår skogsråvara för till exempel tillverkning av andra generationens biodrivmedel. Det är ett problem inte bara för oss och Finland ur nationell synpunkt, utan det blir ett problem för Europa om vi inte kan göra det som alla frågar efter, att just gå över till produktion av de mer effektiva biodrivmedlen. Det kommer vi också att framhålla.

Vi tycker att det är allmänt viktigt att man ger medlemsländerna stor frihet när det gäller att utforma styrmedel och åtgärder för att nå målen. Det ska vara tuffa mål och man ska följa upp dem, men man ska inte göra det mer byråkratiskt än nödvändigt för medlemsländerna att göra det. De nationella instrumenten ska kunna utformas på ett flexibelt sätt så att de kan anpassas till olika förutsättningar.

Anf.  213  PER BOLUND (mp):

Jag kan börja med att hänvisa till våra tidigare avvikande meningar. Vi står fast vid dem.

Jag har en fråga som gäller definitionen av förnybar energi. Vi vet att Frankrike försöker föra in att kärnkraften ska definieras som förnybar inom EU-systemet, att man ska få tillgodoräkna sig den. Det var en delegation från Tjeckien som var här som vi diskuterade detta med. De var också inne på den linjen. Det innebär att två av tre kommande ordförandeländer kanske kommer att försöka få in kärnkraften som en förnybar energikälla. Därför vore det intressant att höra vad regeringen tänker ha för ståndpunkt i frågan, hur man kommer att diskutera med ordförandeländerna och i övrigt.

Anf.  214  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Jag hade inledningsvis samma fråga som Per Bolund vad gäller kärnkraften.

Den andra frågan är en fortsättning från näringsutskottets överläggningar i februari. Det har ju gått en tid sedan dess. Jag tänker då mest på det som handlar om basindustrin och hur energiintensiv den är. Jag undrar helt enkelt om Sverige för talan i denna fråga och lyfter fram detta utifrån att vi tillsammans ska klara den ökade energieffektiviteten.

Anf.  215  CARL B HAMILTON (fp):

Den första frågan är kanske en kunskapsfråga. Att kravet 35 procent är så lågt satt är väl egentligen en maskerad protektionistisk åtgärd? Är det inte så?

Den andra frågan är: Hur formulerar statssekreteraren vid förhandlingen kravet som å ena sidan skyddar regnskogen och å andra sidan gör det möjligt att använda nordisk skog?

Det tredje är att kärnkraften är väldigt klimatsmart ur koldioxidsynpunkt. Men jag har faktiskt inte hört att fransmännen har drivit att det skulle vara ett förnybart energislag. Den är ju en mineral. Några av oss var i Paris så sent som häromdagen och hade långa diskussioner och smågräl med våra franska motsvarigheter. De var mycket kärnkraftspositiva, och vi fann varandra på den punkten. Men de använde inte etiketten förnybar energi.

Anf.  216  JACOB JOHNSON (v):

Jag har en fråga om direktivets förslag och Sveriges mål vad gäller förnybar energi, nämligen 49 procent till år 2020. Det står att det är ett ambitiöst mål. Men är det inte så att det samtidigt föreslås en teknisk justering av hur man ska mäta målet, så att man får räkna med naturvärden i form av bergvärme etcetera som tidigare inte har godkänts som förnybar energi? I så fall är det en höjning med bara några få procent. Är det då verkligen ett ambitiöst mål? Jag uppfattar det som ett ganska lätt mål att nå.

Anf.  217  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

För mig är det hyggligt uppenbart att uran icke är förnybart över en tidsrymd som jag tror att ens EU-nämnden kan överblicka. Jag tror att någonstans inser även den franska regeringens representanter detta. Därmed har vi inte märkt av den diskussionen över huvud taget, även om fransmännen tycker om kärnkraft. Nej, jag tror inte att vi behöver hantera just denna fråga. Men jag vet att den ibland har förekommit i den allmänna debatten.

När det gäller basindustrin och deras krav är det klart att det här paketet i sin helhet kommer att innebära krav på olika delar av vårt samhälle och inte minst på basindustrin. Vi för nu en dialog med alla aktörer tillsammans – näringsministern, miljöministern och andra inblandade ministrar – om hur de ser på målen, vad var och en kan bidra med och vilka politiska förutsättningar som finns. Vi tänker så småningom också formulera en nationell strategi som ska kunna leva upp till de här kraven. Även om det här inte finns med på nämndens dagordning i dag är det klart att det är väsentliga frågor.

Carl B Hamilton tog upp 35-procentsmålet. Jag vill inte recensera det på något officiellt sätt, men vi tycker inte nivån på målet är vettigt satt. Det är klart att det finns en risk för att det kan förhindra handel. Dessutom kan vi riskera att bli kvar i inhemska system i EU som inte är klimateffektiva som helhet. Etanol från jordbruksgrödor och sådant är förstagenerationens tekniker och bör vara just ett steg till nästa generation.

Man kan naturligtvis inte formulera det som att det är bra att använda nordisk skog men inte regnskog. Vi har naturligtvis förslag till tekniska formuleringar. Vi har oftast en bra dialog med representanterna i miljöutskottet i parlamentet och alla försäkrar oss, kommissionen och andra, att syftet inte är att dra undan möjligheten att använda skogsråvaran. Men det återstår att se hur man lyckas lösa detta tekniskt. Majoriteten av medlemsländerna och möjligen också kommissionen upplever inte att det här är världens största problem. Det finns hyggligt många andra saker. Då får man som nation nöta på. Men vi har konstruktiva förslag som vi tycker möter de här kraven. I sak har EU redan hyggligt starka naturvårdskrav och Natura 2000 tillsammans med nationella krav, så det finns redan ett paket som reglerar detta. Det finns också en etablerad uppfattning att vi driver skogsbruket på ett hyggligt hållbart sätt i norra Europa. Men detta är naturligtvis, liksom många andra problem, lite tekniskt svårt att lösa.

Den sista frågan handlade om 49-procentsmålet. Det är riktigt att vi i diskussionerna när målet sattes uppfattade det som ett väldigt ambitiöst mål. Att vi uttrycker oss på det sätt som vi gör beror på att direktivet inte är klart och att definitionerna inte är klara. Jacob Johnson pekar på några saker som skulle göra att potentialen för den förnybara energin plötsligt skulle vara större. Men om hållbarhetskriterierna landar i att vi plötsligt inte kan räkna in större delen av vår biomassa, som ju efter oljan är den största och primära energiresursen, kan det bli oöverstigligt. Målet är satt med reservation för att alla de här definitionerna ska landa så småningom. Men jag känner mig hyggligt trygg i att vi kommer att kunna formulera en nationell strategi som lever upp till ett ambitiöst förnybart mål.

Anf.  218  CARL B HAMILTON (fp):

En mycket konkret fråga: Vad är det för procentsats som Sverige vill ha om det inte är 35 procent?

Anf.  219  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

När det till att börja med gäller kärnkraft och Frankrike tror statssekreteraren att vi kan lita på Frankrike. Det kan väl ändå vara bra att mycket tydligt markera att vi vet att kärnkraften inte kommer att användas som förnybar energi. Varje medlemsland ska självt styra över hur man ska lägga upp det, så det är viktigt att få en tydlig markering vad gäller användningen av kärnkraften.

Vad sedan gäller basindustrin och konsekvenserna för den är det bra att regeringen för en dialog med basindustrin om hur det här påverkar målen. Jag ställde frågan därför att jag upplever att basindustrins förhållande saknas i texten om Sveriges syn. Det var mest därför jag ville markera det som handlar om basindustrin.

Anf.  220  PER BOLUND (mp):

Jag har också bara en kort följdfråga om kärnkraften. Det är ju bra att frågan inte har varit uppe till diskussion än så länge. Men om den skulle väckas av antingen Frankrike eller Tjeckien, kan jag då tolka statssekreterarens svar som att Sverige kommer att aktivt motverka en sådan förändring av definitionen av förnybar energi att man får in kärnkraften?

Anf.  221  ORDFÖRANDEN:

Innan jag ger ordet till statssekreteraren vill jag påpeka – han har inte varit här så många gånger tidigare – att man ska kunna vara öppen och ärlig från regeringens sida inför nämnden i förhandlingsskedet. Om man vill säga något som kan vara lite känsligt gentemot andra länder kan vi sedan hemligstämpla det. Dessutom publicerar vi inte de stenografiska uppteckningarna förrän rådet har ägt rum. Det kan vara bra att veta ifall man funderar på vad man vill och kan säga i själva förhandlingsskedet.

Anf.  222  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Tack för upplysningen! Jag inser att detta delvis skiljer sig från de övningar i utskottet som jag har deltagit i tidigare.

När det gäller siffran är det som med alla andra siffror, att det beror på hur man definierar saker och ting. Men 50 procent är en siffra som vi har fört in i diskussionen. Sedan handlar det naturligtvis också om vad som är politiskt möjligt.

Vi är inte på Frankrikes linje när det gäller synen på kärnkraften. Jag tror att det bästa är att inte resa frågan om den inte finns på dagordningen. Så tänker vi nog hantera det. Det tror jag är det absolut klokaste.

När det gäller basindustrin har vi absolut tagit in basindustrins perspektiv när vi har formulerat ståndpunkterna i diskussionen. Jag svarar gärna på frågor om det finns något mer konkret i detta som är ett problem. Men jag uppfattade inte någon direkt fråga i den delen.

Ja, Per Bolund, du kan tolka det som att vi kommer att hålla fast vid naturlagarna. Kärnkraften har nog sin roll i klimatdiskussionen, men det är en annan roll än som förnybar energi.

Anf.  223  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i frågan, men noterar avvikande mening från mp.

Vi har nu en liten enkel fråga till, nämligen inremarknadspaketet för energi. Den är inte heller ny. Den har närmare bestämt varit i nämnden den 22 februari. Då fanns det stöd för regeringens då redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar, och vi noterade inte då någon avvikande mening. Nu förutses en riktlinjedebatt. Underlag är utsänt.

Anf.  224  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Det är denna fråga som förväntas dominera det här mötet. Förhoppningsvis blir det en beslutspunkt den 6 juni, Sveriges nationaldag.

Vi har hållit fast vid den inriktning som nämnden stått bakom i de diskussioner som har förts fram till nu. Det är huvudsakligen med samma inriktning och ansatser som vi går in i det som förhoppningsvis blir slutdiskussionerna.

Det är frågan om ägarskapsåtskillnad som är den tydligast skarpa frågan. Där finns starka konflikter mellan flera medlemsländer. Det har varit den svåraste frågan. Sedan finns det en hel rad andra frågor som rör sig kring den av mer eller mindre teknisk natur. Det handlar om tydligheter i rollerna hos olika organ och den typen av frågor. Det är alltså en hel mängd frågor som har diskuterats parallellt men som är mindre tydliga i den allmänna diskussionen. Det handlar dels om de europeiska institutionerna, dels om hur man beskriver rollerna för Svenska kraftnät och dess motsvarigheter som har hand om näten och motsvarigheterna till Energimarknadsinspektionen som ska övervaka att marknaden fungerar som den ska. Det har inte varit alldeles klart, framför allt inte i de tidiga utkasten. En annan fråga är vad som ska beslutas här och vad som ska lämnas till senare skede i kommittologi, som det heter på EU-språk.

Efter att man misslyckades med att nå enighet på energirådet i februari gick förhandlingarna ett tag i stå. Det var lite oklart om det nuvarande ordförandeskapet verkligen skulle försöka få förhandlingarna i mål. Men de har tagit ny fart, och nu finns en gemensam stark vilja, som vi uppfattar det, från ordförandeskapet, kommissionen och åtminstone den stora majoriteten av medlemsländerna att faktiskt nå fram till om icke ett helt färdigt direktiv så en politisk överenskommelse vid det här mötet.

Ordförandeskapet och kommissionen har ganska nyligen lagt fram ett gemensamt kompromissförslag som baserar sig på möjligheten till ett tredje alternativ vid sidan av skarp ägaråtskillnad. Det var den oberoende systemoperatören ISO som var andrahandslösningen från kommissionen. Nu finns det ett tredje alternativ som har lanserats av dem som har varit kritiska. Man har nu försökt ta fasta på det men vill göra kraven i det tredje alternativet så skarpa som möjligt, så att det enligt kommissionens och de länder som vill gå framåt faktiskt också går framåt. Det ska innebära viktiga steg framåt för att få marknaden att fungera bättre. Det bygger på att vertikalt integrerade företag som har både nät och produktion ska kunna fortsätta ha det, men det ska vara en mycket starkare reglering och en ganska detaljerad sådan som ska garantera oberoendet i nätskötseln, att det inte ska finnas intressekonflikter och att det sker nödvändiga investeringar.

Man har också infört skrivningar om regionalt samarbete. En poäng är att det inte bara handlar om att göra den här unbundlingen i vart och ett av medlemsländerna, utan det handlar också om att få de här marknaderna att fungera tillsammans och att få överföringskapacitet mellan länder etcetera. Detta har vi kommit hyggligt långt med i Norden, men det ser betydligt sämre ut på den europeiska marknaden totalt sett.

Från de marknadsorienterade medlemsländerna, dit ju Sverige hör sedan lång tid, har inriktningen varit att försöka begränsa undantaget så långt som möjligt så att det verkligen har tillräckligt skarpa krav. Strategin har varit att i huvudsak kunna begränsa undantaget till gasmarknaden. På elsidan skulle vi i bästa fall kunna stå kvar med de två ursprungliga: ägarskapsåtskillnad och ISO, den oberoende systemoperatören. Det är svårt att säga om det kommer att lyckas, men det har åtminstone varit en del i diskussionen.

Det finns också en större kompromissvilja från de länder som har varit motståndare. Jag tror att man delvis har blivit tryggare när man börjat se hur det konkret kan utformas. Men det är framför allt Tyskland som fortfarande har det starkaste motståndet mot att gå fram i linje med vad kommissionen först önskade.

Ännu efter Corepermötet som var i onsdags finns det stor osäkerhet om hur långt man kommer fram till ministermötet och vad som kan komma ut av det. Det finns en risk för att den här frågan till sist kommer att lyftas upp till Europeiska rådet och bli en fråga för dem att landa eller åtminstone bekräfta. Den risken eller möjligheten finns. Men det är hyggligt uppenbart att man inte kommer ut med ett så skarpt förslag som det som kommissionen först hade med den skarpa ägarskapsåtskillnaden, utan det kommer att finnas någon form av mellanalternativ.

I övrigt ser vi inga stora bekymmer. Återigen: Det finns en hel rad tekniska frågor. Det handlar om att försäkra oss om att det fungerar hyggligt i förhållande till den ordning som vi har i Sverige i dag. Men vi ser egentligen inga stora bekymmer för detta, utan det är den stora och skarpa frågan om ägarskapsåtskillnaden som är stötestenen.

Anf.  225  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Vi ställer oss bakom upplägget och instämmer också i vikten av att inte göra så stora förändringar i kompromissen. Det är bra om man klarar av att få undantag enbart på gassidan och inte på elsidan. Några år bakåt i tiden har det varit mycket diskussioner även i Sverige om detta och mycket kritik. För att vara trovärdiga är det kanske viktigt att vi inte går så långt ifrån det tidigare förslaget.

Jag har bara en fråga angående kompromissförslaget om nät och produktion. Finns det någonting med där om storleken på de olika nätproducenterna?

Anf.  226  CARL B HAMILTON (fp):

Det är en aspekt som statssekreteraren inte berörde men som ändå är väldigt viktig i det här sammanhanget. Det är att om man genomför detta innebär det – och det har betydelse för Sverige – att Gazprom inte kan äga både gasledning i Östersjön och regionala och lokala nät för distribution av gas. På det sättet bryter man upp Gasproms försök att lägga under sig en stor del av gasmarknaden från början till slut. Det här påverkar EU:s möjligheter att bli likabehandlade på den ryska energimarknaden.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att Sverige påminner om denna implikation, som också kommissionären har varit i våra baltiska grannländer och framfört. Det här är en väldigt viktig aspekt för oss i Östersjöområdet, även om vi inte importerar naturgas från Ryssland.

Anf.  227  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Storleken på näten kanske inte finns med. Men det rör ju stamnäten, de stora transmissionsnäten och inte regionnäten. Om jag förstod frågan rätt så är det dessa.

Anf.  228  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s):

Jag menar naturligtvis storleken på både nät och produktion.)

Anf.  229  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Jag är inte klar över det. Jag tror inte att det finns några storleksundantag, men det är ju väldigt stora entiteter. Nej, det finns ingen som refererar till storlek.

Den diskussion som Carl B Hamilton för är mycket mer påtaglig för några av medlemsländerna än för oss. Den finns med hela tiden. Man för också diskussioner med Ryssland och har då något slags ömsesidighet i kraven, att öppnar man en marknad bör den vara ömsesidigt öppen. Men den goda principen i EU, som den gemensamma marknaden bygger på, om att behandla alla företag lika, inklusive de som råkar vara ägda av någon aktör utanför Europeiska unionen, lär vi hålla fast vid också här. Men det här är en problematik som är väl känd.

Anf.  230  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  231  SONIA KARLSSON (s):

Ursäkta. Jag uppfattade inte att vi tog alla punkterna a, b och c. Jag har en fråga under punkt c.

Anf.  232  ORDFÖRANDEN:

Då backar vi. Då är vi på punkt 4 igen.

Anf.  233  SONIA KARLSSON (s):

När det gäller inrättandet av byrån står det i det underlag vi har fått från vårt kansli att medlemsstaterna fortfarande inte är ense om vilka befogenheter byrån ska ha. Jag undrar bara vilken uppfattning Sverige har. Det framgår inte riktigt. Det står här att det finns tre olika förslag.

Anf.  234  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Den kanske viktigaste punkten i vår inställning är att byrån ska ha beslutanderätt bara i frågor som är gränsöverskridande – alltså mellan två länder – för att på det sättet kunna lösa bilaterala problem.

Anf.  235  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå till beslut i punkt 4 igen. Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Då har vi punkt 5, Internationella relationer på energiområdet. Punkten gäller fyra ärenden. Det är informationsfrågor. Underlag är utsänt. Är det något statssekreteraren vill säga får han göra det.

Anf.  236  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Nej, han avstår.

Anf.  237  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen i den frågan.

Punkt 6, Övriga frågor, har jag inga anmälda och inte statssekreteraren heller. Då klubbar vi den.

Sedan har vi godkännande av A-punktslistan. Nu har vi haft ett antal rådsförberedelser här och redan fattat beslut om de preliminära listor som ligger. Är det någon punkt som statssekreteraren vill säga något om har han möjlighet att göra det.

Anf.  238  Statssekreterare OLA ALTERÅ:

Nej tack.

Anf.  239  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi den frågan.

Det var det hela inför energirådet. Då är vi så vitt jag vet färdiga med statssekreteraren. Då önskar vi trevlig helg och lycka till på rådet.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 2

Anf.  5  JACOB JOHNSON (v) 3

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  7  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 4

Anf.  10  MARYAM YAZDANFAR (s) 4

Anf.  11  JACOB JOHNSON (v) 4

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  13  KRISTER HAMMARBERGH (m) 4

Anf.  14  JACOB JOHNSON (v) 5

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  16  ULF HOLM (mp) 5

Anf.  17  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  18  MARYAM YAZDANFAR (s) 5

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  20  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  22  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 6

Anf.  23  KRISTER HAMMARBERGH (m) 6

Anf.  24  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 7

Anf.  25  SUSANNE EBERSTEIN (s) 7

Anf.  26  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 7

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  28  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 8

Anf.  29  Ämnessakkunnige HANS-OLOF LINDBLOM 8

Anf.  30  JACOB JOHNSON (v) 8

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  32  ULF HOLM (mp) 9

Anf.  33  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 9

Anf.  34  Ämnessakkunnige HANS-OLOF LINDBLOM 9

Anf.  35  MARYAM YAZDANFAR (s) 9

Anf.  36  ULF HOLM (mp) 9

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  38  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 9

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  40  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 10

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  42  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 10

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  44  JACOB JOHNSON (v) 10

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  46  CARINA OHLSSON (s) 10

Anf.  47  Departementsrådet LARS WERKSTRÖM 11

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  49  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 11

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  51  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 11

Anf.  52  JACOB JOHNSON (v) 12

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  54  ULF HOLM (mp) 12

Anf.  55  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 12

Anf.  56  Ämnessakkunniga ANNA KARIN HANSEN 13

Anf.  57  ULF HOLM (mp) 13

Anf.  58  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 14

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  60  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 14

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  62  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 15

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  64  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 16

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  66  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 17

Anf.  67  SUSANNE EBERSTEIN (s) 17

Anf.  68  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 17

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  70  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 18

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  72  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 18

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  74  MARYAM YAZDANFAR (s) 19

Anf.  75  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 19

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  77  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 19

Anf.  78  MARYAM YAZDANFAR (s) 19

Anf.  79  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 20

Anf.  80  MARYAM YAZDANFAR (s) 20

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  82  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 20

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  84  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 21

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  86  Justitieminister BEATRICE ASK (m) 21

Anf.  87  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 22

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 22

2 §  Rättsliga och inrikes frågor 23

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  90  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 23

Anf.  91  SONIA KARLSSON (s) 24

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  93  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 24

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  95  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 24

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  97  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 25

Anf.  98  JACOB JOHNSON (v) 25

Anf.  99  ULF HOLM (mp) 25

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  101  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 25

Anf.  102  FREDRICK FEDERLEY (c) 26

Anf.  103  MIKAEL CEDERBRATT (m) 27

Anf.  104  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 27

Anf.  105  ULF HOLM (mp) 27

Anf.  106  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 27

Anf.  107  ULF HOLM (mp) 28

Anf.  108  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 28

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  110  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 28

Anf.  111  JACOB JOHNSON (v) 29

Anf.  112  ULF HOLM (mp) 29

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  114  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 30

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  116  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 30

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  118  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 31

Anf.  119  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 31

Anf.  120  MIKAEL CEDERBRATT (m) 32

Anf.  121  CARL B HAMILTON (fp) 32

Anf.  122  JACOB JOHNSON (v) 32

Anf.  123  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 33

Anf.  124  JACOB JOHNSON (v) 34

Anf.  125  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 34

Anf.  126  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 34

Anf.  127  FREDRICK FEDERLEY (c) 35

Anf.  128  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 35

Anf.  129  Planeringschefen OLA HENRIKSON 35

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  131  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 36

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  133  Statsrådet TOBIAS BILLSTRÖM (m) 36

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 37

3 §  Miljö 38

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  136  Statssekreterare ELISABET FALEMO 38

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  138  PER BOLUND (mp) 39

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  140  Statssekreterare ELISABET FALEMO 39

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  142  Statssekreterare ELISABET FALEMO 40

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  144  CARINA OHLSSON (s) 41

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  146  CARINA OHLSSON (s) 41

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  148  SOFIA ARKELSTEN (m) 41

Anf.  149  CARL B HAMILTON (fp) 42

Anf.  150  Statssekreterare ELISABET FALEMO 42

Anf.  151  JACOB JOHNSON (v) 42

Anf.  152  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  153  PER BOLUND (mp) 43

Anf.  154  Statssekreterare ELISABET FALEMO 43

Anf.  155  CARL B HAMILTON (fp) 44

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  157  Statssekreterare ELISABET FALEMO 44

Anf.  158  SOFIA ARKELSTEN (m) 45

Anf.  159  CARINA OHLSSON (s) 45

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  161  PER BOLUND (mp) 45

Anf.  162  JACOB JOHNSON (v) 45

Anf.  163  Statssekreterare ELISABET FALEMO 45

Anf.  164  CARL B HAMILTON (fp) 46

Anf.  165  PER BOLUND (mp) 46

Anf.  166  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  167  Statssekreterare ELISABET FALEMO 46

Anf.  168  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  169  Statssekreterare ELISABET FALEMO 47

Anf.  170  JACOB JOHNSON (v) 47

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  172  PER BOLUND (mp) 48

Anf.  173  Statssekreterare ELISABET FALEMO 48

Anf.  174  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  175  Statssekreterare ELISABET FALEMO 48

Anf.  176  PER BOLUND (mp) 48

Anf.  177  Statssekreterare ELISABET FALEMO 49

Anf.  178  JACOB JOHNSON (v) 49

Anf.  179  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  180  Statssekreterare ELISABET FALEMO 49

Anf.  181  CARINA OHLSSON (s) 49

Anf.  182  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  183  Statssekreterare ELISABET FALEMO 50

Anf.  184  PER BOLUND (mp) 51

Anf.  185  Statssekreterare ELISABET FALEMO 51

Anf.  186  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  187  Statssekreterare ELISABET FALEMO 51

Anf.  188  PER BOLUND (mp) 51

Anf.  189  Statssekreterare ELISABET FALEMO 51

Anf.  190  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  191  Statssekreterare ELISABET FALEMO 52

Anf.  192  PER BOLUND (mp) 52

Anf.  193  Statssekreterare ELISABET FALEMO 53

Anf.  194  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  195  PER BOLUND (mp) 53

Anf.  196  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  197  PER BOLUND (mp) 53

Anf.  198  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  199  Statssekreterare ELISABET FALEMO 53

Anf.  200  JACOB JOHNSON (v) 53

Anf.  201  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  202  PER BOLUND (mp) 53

Anf.  203  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  204  Statssekreterare ELISABET FALEMO 54

Anf.  205  ORDFÖRANDEN 54

4 §  Transport, telekommunikation och energi (energi) 55

Anf.  206  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  207  Statssekreterare OLA ALTERÅ 55

Anf.  208  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 55

Anf.  209  PER BOLUND (mp) 55

Anf.  210  Statssekreterare OLA ALTERÅ 55

Anf.  211  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  212  Statssekreterare OLA ALTERÅ 56

Anf.  213  PER BOLUND (mp) 58

Anf.  214  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 58

Anf.  215  CARL B HAMILTON (fp) 58

Anf.  216  JACOB JOHNSON (v) 58

Anf.  217  Statssekreterare OLA ALTERÅ 58

Anf.  218  CARL B HAMILTON (fp) 59

Anf.  219  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 60

Anf.  220  PER BOLUND (mp) 60

Anf.  221  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  222  Statssekreterare OLA ALTERÅ 60

Anf.  223  ORDFÖRANDEN 61

Anf.  224  Statssekreterare OLA ALTERÅS 61

Anf.  225  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 62

Anf.  226  CARL B HAMILTON (fp) 62

Anf.  227  Statssekreterare OLA ALTERÅ (c) 63

Anf.  228  CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) 63

Anf.  229  Statssekreterare OLA ALTERÅ (c) 63

Anf.  230  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  231  SONIA KARLSSON (s) 63

Anf.  232  ORDFÖRANDEN 63

Anf.  233  SONIA KARLSSON (s) 63

Anf.  234  Statssekreterare OLA ALTERÅ 63

Anf.  235  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  236  Statssekreterare OLA ALTERÅ 64

Anf.  237  ORDFÖRANDEN 64

Anf.  238  Statssekreterare OLA ALTERÅ (c) 64

Anf.  239  ORDFÖRANDEN 64